Utgiftsområde 22 Kommunikationer

Debatt om förslag 3 december 2009
Hoppa över anförandelistan

Anförandelista

  1. Hoppa till i videospelarenMalin Löfsjögård (M)
  2. Hoppa till i videospelarenLena Hallengren (S)
  3. Hoppa till i videospelarenPeter Pedersen (V)
  4. Hoppa till i videospelarenKarin Svensson Smith (Mp)
  5. Hoppa till i videospelarenJan-Evert Rådhström (M)
  6. Hoppa till i videospelarenLena Hallengren (S)
  7. Hoppa till i videospelarenJan-Evert Rådhström (M)
  8. Hoppa till i videospelarenLena Hallengren (S)
  9. Hoppa till i videospelarenJan-Evert Rådhström (M)
  10. Hoppa till i videospelarenKarin Svensson Smith (Mp)
  11. Hoppa till i videospelarenJan-Evert Rådhström (M)
  12. Hoppa till i videospelarenKarin Svensson Smith (Mp)
  13. Hoppa till i videospelarenJan-Evert Rådhström (M)
  14. Hoppa till i videospelarenPeter Pedersen (V)
  15. Hoppa till i videospelarenJan-Evert Rådhström (M)
  16. Hoppa till i videospelarenPeter Pedersen (V)
  17. Hoppa till i videospelarenJan-Evert Rådhström (M)
  18. Hoppa till i videospelarenSven Bergström (C)
  19. Hoppa till i videospelarenNina Larsson (Fp)
  20. Hoppa till i videospelarenAnnelie Enochson (Kd)
  21. Hoppa till i videospelarenKarin Svensson Smith (Mp)
  22. Hoppa till i videospelarenAnnelie Enochson (Kd)
  23. Hoppa till i videospelarenKarin Svensson Smith (Mp)
  24. Hoppa till i videospelarenAnnelie Enochson (Kd)
  25. Hoppa till i videospelarenEliza Roszkowska Öberg (M)
  26. Hoppa till i videospelarenHans Stenberg (S)
  27. Hoppa till i videospelarenSven Bergström (C)
  28. Hoppa till i videospelarenHans Stenberg (S)
  29. Hoppa till i videospelarenSven Bergström (C)
  30. Hoppa till i videospelarenHans Stenberg (S)
  31. Hoppa till i videospelarenClaes-Göran Brandin (S)
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 31

Anf. 156 Malin Löfsjögård (M)

Herr talman! Nu är det dags för debatt om hur anslagen inom utgiftsområde 22 ska fördelas inom den ram som riksdagen redan har beslutat om. Dessutom behandlas ett antal andra frågor inom utgiftsområdet som tagits upp av regeringen eller motionärerna. Det här utgiftsområdet omfattar, enligt min mening, grunden i vårt samhälle, nämligen våra kommunikationer, från de fyra trafikslagen järnväg, väg, sjöfart och luftfart till elektronisk kommunikation, informationsteknik och tele- och postfrågor. De är grundförutsättningar för att vårt samhälle ska fungera, helt enkelt, och en förutsättning för att skapa framtidens välfärd. Men det handlar också om utmaningar för att minska klimat- och miljöpåverkan. Herr talman! Alliansregeringen har sedan valet 2006 gjort stora satsningar och planerar för än mer inom det här budgetområdet, inte minst när det gäller infrastrukturen, där anslagen till spår och vägar nu är betydligt högre jämfört med hur det såg ut före 2006. Förra året beslutades om en närtidssatsning, och i budgeten för 2010 görs ytterligare förstärkningar för att påskynda arbetet med att bygga bort flaskhalsar och utföra trimningsåtgärder på våra spår och vägar. Det här är också viktigt när det gäller att skapa nya jobb i krisens spår. En annan viktig fråga för alliansregeringen är arbetet med effektivare myndigheter och koncentration på statens kärnuppgifter. I dagarna har vi fattat beslut i kammaren bland annat om bolagisering av Banverket Produktion och flygplatsverksamheten vid Luftfartsverket, som kommer att genomföras under nästa år. Det här arbetet fortsätter även under 2010. Som står i betänkandet har regeringen föreslagit att Vägverket, Banverket och Sika ska läggas ned. I stället bildas två nya myndigheter, Trafikverket och Trafikanalys. Det är ett sätt att effektivisera myndigheterna, men det är också en omställning till en mer klimatanpassad transportsektor med en trafikslagsövergripande ansats. Vi har också tagit många andra viktiga beslut som påverkar transportpolitiken nästa år men även på längre sikt. Det handlar inte minst om den nya målstrukturen för transportpolitiken och om beslutet att öppna spåren för konkurrens. Och vi ska snart behandla omregleringen av fordonsbesiktningen. IT blir en alltmer viktig del av vårt samhälle. Genom IT-utvecklingen och den ökade IT-användningen kan vi öka produktiviteten i hela ekonomin. IT är också ett viktigt medel för att främja hållbar tillväxt och skapa ett långsiktigt hållbart transportsystem. Sverige har en relativt bra position när det gäller IT-infrastruktur och bredband, men allt kan bli bättre. Regeringen har ganska nyligen presenterat en bredbandsstrategi. Mycket är redan gjort och än mer är på gång. Det pågår en rad utredningar. Flera frågor och utredningar bereds i Regeringskansliet, bland annat om en effektivare planeringsprocess, om ett nytt planeringssystem för transportinfrastrukturen, om höghastighetståg och om en ny kollektivtrafiklagstiftning. Arbetet med en ny åtgärdsplan för 2010 och tolv år framåt pågår för fullt. Under våren kommer det att beslutas om vilka åtgärder som kommer att ingå. Herr talman! Nu tänker jag inte gå händelserna i förväg och berätta mer, utan jag överlåter betänkandet till kammaren och mina kolleger i trafikutskottet för debatt.

Anf. 157 Lena Hallengren (S)

Herr talman! Man ska upp på morgonen, klä på barnen, lämna på förskolan, skynda till jobbet, uträtta ett ärende på lunchen, hämta barnen efter jobbet, handla middagsmat, åka hem och laga mat. Man ska till simskolan med den äldsta och till gympan med den yngsta och hem igen. Sedan är det kvällsmacka, godnattsaga och sömn. Utan en väl fungerande infrastruktur för såväl familjelivet som resandet går inte vardagen ihop. När vi talar om infrastruktur handlar det till syvende och sist inte om priset på betong, nettonuvärdeskvoter eller längden på mötesstationer. Det handlar om våra möjligheter att förflytta oss till fots, med cykel eller bil eller via kollektivtrafik. Infrastruktur handlar om att hålla ihop en region, vidga våra arbetsmarknadsregioner och i längden skapa förutsättningar för att människor ska kunna bo och leva i hela landet. Det handlar om förutsättningarna för att pendla till jobbet en kort eller lång sträcka och på så sätt bidra till både tillväxt och utveckling. Det handlar om att via kollektivtrafik effektivt förflytta många människor längre sträckor. Och det måste för överskådlig tid handla om hur vi ser till att minska klimatpåverkan från den sektor som står för en så stor del av de klimatförändrande utsläppen. Detta är grunden för Socialdemokraternas infrastrukturpolitik. Herr talman! Infrastrukturpolitiken handlar inte om att till varje pris och med alla medel öppna för marknaden och att möjliggöra ökade vinstuttag, inte om det inte kan ske med en väl fungerande konkurrens och med positiva effekter för resenären. Den senaste tidens avregleringar, bolagiseringar och förväntade privatiseringar visar på en ensidig inriktning i trafikpolitiken. Effekterna värderas inte så noga. Farhågor som reses viftas bort, och svaret är i samtliga fall: Det är bra, för det är bra. Även i denna budgetproposition är detta aktuellt. Men låt mig inledningsvis en gång för alla slå fast att staten inte ska bedriva verksamhet av egenintresse. Staten ansvarar för myndighetsutövning och för verksamhet där vi kan se ett gemensamt behov och en samhällelig nytta. I vårt budgetalternativ ifrågasätter vi kostnaderna för att bolagisera Banverket Produktion respektive LFV. Framöver kommer dessutom en avreglering av bilprovning med höjda priser som följd, en privatisering av förarprovet och en avreglering av kollektivtrafiken som enligt konsultbolaget WSP leder till höjda priser och sämre utbud. Infrastrukturpolitiken borde heller inte handla om att utmana kommuner och landsting och regioner när det gäller finansiering av statlig infrastruktur. Som situationen har utvecklats ställs kommuner nu mot varandra. Många är de kommunpolitiker som till och med använder ordet utpressning. Om kommunen inte tar fram egna medel blir det ingen satsning. Eller om det hela ska bli av krävs det att alla berörda kommuner ställer upp. Annars blir det inget av för någon. Alla lokala politiker vill bidra till bättre förbindelser, snabbare pendlingsmöjligheter och större arbetsmarknadsregioner för kommunens invånare. Vid etableringar och utbyggnad av nya stadsdelar är det en självklarhet att kommunen har ansvar att stå för de kostnader som följer med det. Ibland är det uppenbart att det finns direkta kommunala vinster som följer på investeringen, men det är inte rimligt att kommunernas skattemedel ska gå till investeringar i statliga vägar och järnvägar i stället för till förskolor och äldreboende. En annan reflexion, herr talman, gäller medlen i länsplanerna. De är av stor betydelse. Jag tror inte att jag överdriver om jag säger att det ägnas mycket tid och kraft åt att de ska användas på bästa möjliga sätt. Det är svårt - det vet vi - att få resurserna att räcka till de behov som finns i landet. Inte är det lättare att möta behoven i respektive län. Det blir ännu svårare när länsplanerna ska räcka till alltmer. Ibland kan upp till en fjärdedel av resurserna gå åt till att finansiera statliga vägar och järnvägar. Sannolikt ska också ett driftbidrag till regional flygplats tas ur samma pott framöver. Samtidigt försöker regeringen hävda att det är historiskt stora satsningar som görs. Det är inte sant. Om vi tar hänsyn till ökade byggkostnader är det enkelt att konstatera att man inte får ut mer infrastruktur under kommande planperiod än under den snart avslutade. Dessutom föreslår Socialdemokraterna 40 miljarder mer än regeringen under de kommande tolv åren. Det skulle räcka till 400 kilometer ny modern dubbelspårig järnvägsräls. Herr talman! En annan felaktig bild som den borgerliga regeringen försöker sprida är att det finns ett underhållsberg som nu ska betas av. Vad betyder det egentligen? Jo, att det borde ha satsats mer på vägunderhåll genom åren. Ja, visst finns det behov. Det kan vi väl alla nicka ja till. Inom infrastrukturen är det svårt att mätta de behov som finns. Men vem säger att det finns ett underhållsberg förutom de regeringsföreträdare som snart ska äntra talarstolen? Riksrevisionen skrev på s. 10 i sin granskning av Vägverkets underhåll av belagda vägar den 9 november i år: "Utifrån tillgänglig information går det varken att styrka eller avfärda Vägverkets uppgifter om att kostnaden för det eftersatta underhållet är 20 miljarder kronor." Sedan kan man bläddra. Det är en ganska lång rapport. På s. 79 kan man läsa vidare: "Vägverket redovisar således bristfälliga underlag om kostnader för ordinarie och eftersatt underhåll till regeringen. Näringsdepartementet erfar detta och har uttryckt att man inte litar på Vägverkets underlag. I brist på bättre data godtar Näringsdepartementet emellertid Vägverkets uppgifter, vilka ligger till grund för de anslag som regeringen fastställer. Processen med att fastställa anslagsnivåer kan beskrivas som ett förhandlingsspel med prutmån mellan regeringen och Vägverket." På s. 80 står det: "Riksrevisionens bedömning är att Vägverkets underlag har betydande brister och inte ger en tillförlitlig bild av de samlade kostnaderna för att upprätthålla tillståndet på vägnätet." Det finns som jag nyss sade ständiga behov av investeringar och förbättringsåtgärder. Resurserna är knappa och ska vägas mot mycket annat, och nya finansieringskällor anammas. Men begreppet underhållsberg är konstruerat för att passa en regering som brister i modet att på allvar ta tag i bristen när det gäller utbyggnad av spårkapaciteten. Den förra socialdemokratiska regeringens stora satsningar på järnväg före väg har länge kritiserats, inte minst av Moderaterna som är konsekventa i sin prioritering av vägar och motorvägsbyggande. Det är kritik som jag ser mycket positivt på och som jag är stolt över med tanke på att det knappast finns för många spår och för mycket kapacitet utan precis tvärtom. För den som dessutom är medveten om de pågående klimatförändringarna som i stor utsträckning härrör från just transportsektorn blir järnvägssatsningarna ännu mer betydelsefulla. Det är anledningen till att vi även framöver föreslår stora satsningar, 571 miljoner kronor mer än regeringen. Herr talman! En helt annan fråga som engagerar mig och många andra är trafiksäkerhet. Under 2008 dog 397 personer i trafiken. En fjärdedel av olyckorna beräknas vara alkoholrelaterade. Tidigare i höst besökte jag trafiksäkerhetens dag i Göteborg och deltog tillsammans med polisen, räddningstjänsten, en organisation som heter MADD, Mothers Against Drunk Driving, och många fler. Det var en stund som berörde och som jag ofta påminner mig om. Vi som var där fick lyssna till en mamma som berättade att hennes son Erik skulle i väg på innebandyträning som vanligt. Men inget blev längre som vanligt. Erik blev påkörd av en berusad förare och omkom. Med den bilden på näthinnan kan jag inte låta bli att fråga hur regeringen kan vara så njugg i sitt engagemang för alkolås. Jag undrar också varför NTF till varje pris ska tas ifrån sitt organisationsstöd i en takt som riskerar organisationens överlevnad. Det kan tyckas hårt att göra den jämförelsen, men trafikdöd är på riktigt. Trafiksäkerhet ska tas på stort allvar. Vi socialdemokrater vill att alkolås ska införas i alla nya personbilar samt i bussar och lastbilar i yrkesmässig trafik inom EU. Vi menar att Sverige ska ansöka om ett tillfälligt undantag för att få införa de reglerna i förtid. På så vis påskyndar vi också utvecklingen mot en EU-gemensam lagstiftning. Det är bara att beklaga att den borgerliga regeringen i sin budget inte gör som oppositionen och ger ett fortsatt stöd till en viktig aktör som NTF. Herr talman! Låt mig också säga några ord om trängselskatten. Det som Moderaterna i 2005/06:TU1 före valet kallade för biltullar och lite raljant beskrev som den dåvarande regeringens förslag för att hantera trängsel och köer har visat sig vara ett framgångsrikt förslag som det planeras för även i Västsverige. Det är en intäkt som den borgerliga regeringen enbart använder för att finansiera vägprojekt, trots en folkomröstning som var tydlig med att intäkterna skulle gå till både vägar, järnvägar och kollektivtrafik. Den redovisning som regeringen gör av användningen av trängselskattepengarna är minst sagt undermålig. Jag vill gärna ha det sagt till protokollet och hoppas på en bättring framöver. Att som trafikutskott få aviserat en proposition med titeln Ny myndighetsstruktur på transportområdet är stort och spännande. Men när man sedan öppnar propositionen och inser att den i princip är helt utan substans och att debatten måste äga rum i samband med budgetdebatten tycker jag helt enkelt att det är dålig stil. Förslaget har väckt mycket uppmärksamhet inom hela transportsektorn. Jag gissar att det är rätt många som känner sig snuvade när de inte kommer att få ta del av en samlad, seriös och genomgripande debatt i frågan. Vi har inte reserverat oss mot själva sammanslagningen. Det är inte det som det handlar om. Men vi har flera synpunkter på hur regeringen har hanterat processen. Jag får nöja mig med att kort beröra området och därmed få det till protokollet. Som så mycket annat ska det gå fort. Utredaren får ont om tid. Direktiven till utredaren är låsta för att med säkerhet leda fram till den förändring som regeringen vill se. Utredarens förslag att förstärka Regeringskansliet för att åtminstone lite bättre möta upp en starkare myndighet och på så sätt möjliggöra styrning, insyn och demokratisk kontroll av svensk infrastrukturpolitik saknar vi i regeringens förslag. Att myndigheten ska effektivisera är fullt rimligt, men att räkna hem effektiviseringen på så kort sikt som ett eller två år ställer vi oss frågande till. Vi tycker att det är olyckligt att hela sammanslagningen ska göras samtidigt som en ny åtgärdsplan ska sättas i sjön. Det är lite dålig tajmning. Det kan bli bra. Det kan också fortsätta att vara stuprör fast i en och samma myndighet, en myndighet som genom sin storlek och styrka försvårar insyn och demokratisk styrning. Vi hade önskat att regeringen hade givit lite uttryck för den typen av farhågor och varit vaksam på dem. Men tyvärr går inte det att läsa in någonstans. Låt mig avsluta med ett citat ur Svensk Åkeritidning. Det är en artikel om infrastrukturministern som jag verkligen vill säga bitvis är bra under bältet när det gäller vad en journalist kan skriva. Men det är ett citat som är intressant, eftersom det något visar på regeringens självbild. Ministern säger: "Jag har startat en process med möjlighet att satsa och utveckla höghastighetsbanor i Sverige. Om 10-15 år kommer man att konstatera att allt arbete började under alliansregeringen, under min period - från 2006-2010." Vad är det början på? frågar jag mig. En fortsatt chockhöjning av banavgifter och i stället ransonering av spåren? Eller är det bara en början på att det är vägar som prioriteras framför utbyggnad av spårkapaciteten? Herr talman! Infrastrukturen är till för resenären, för den som pendlar till jobbet och för alla barn som är beroende av skolskjuts. Infrastrukturen är till för att knyta ihop vårt avlånga och glest befolkade land och för att vardagen helt enkelt ska funka. När privatiseringar, avregleringar och enkla poänger tar överhanden är det inte vi i oppositionen som är förlorare. Det är resenären. (Applåder) I detta anförande instämde Peter Pedersen (v) och Karin Svensson Smith (mp).

Anf. 158 Peter Pedersen (V)

Herr talman! Om man ska försöka karakterisera drygt tre år av borgerlig politik på infrastrukturområdet kan man säga att trots det som brukar anföras från den borgerliga sidan har det satsats för lite och dessutom fel vad det gäller infrastruktur. Gång på gång har regeringen i olika skrifter, inte minst i budgetsammanhang, påpekat att man utifrån samhällsekonomisk analys har kommit fram till att man ska satsa mer på väg än på järnväg. Fortfarande är ni svaret skyldiga hur det ska kombineras med det som sägs på fina toppmöten, i EU-sammanhang, FN och så vidare, där Sverige ska gå i spetsen och leda omställningen till ett hållbart samhälle. Ingen lyckas förklara hur det ska gå till. En övertro på tekniska lösningar verkar vara det som ni har gemensamt. Men upp till bevis och visa hur det ska gå till! Ni övervältrar också kostnaden från det nationella ansvaret. Det som staten i vanliga fall brukar ta ansvar för säger ni att man ska betala ute i kommuner och regioner. I utskottsmajoritetens text ondgör man sig över Vänsterpartiets förslag som går ut på att vi vill ha det system som har varit i de flesta ekonomier. För sådant som man konsumerar under lång tid gör man avskrivningar. Man betalar av det på längre tid. När man går och köper ett hus brukar väldigt få lägga upp den eller de miljoner som krävs omedelbart. Man sprider ut kostnaden under en längre tid. Jag tror inte att någon anklagar de föräldrar som någon gång på 50-talet köpte ett hus på det sättet för att de vältrar över kostnaden på barnen och barnbarnen. Skulle man fullfölja det resonemang som borgerligheten har här skulle man inte behöva ha banker över huvud taget. Då jobbar man ihop sina pengar. Sedan köper man bilen eller huset, lägger spåret, bygger fabriken och så vidare. Det är ett mycket märkligt resonemang. Ni vältrar över kostnaden från stat till kommun. I andra sammanhang brukar ni vara måna om finansieringsprincipen och att det inte är meningen att man ska lägga ut en massa arbetsuppgifter och kostnader på kommuner, landsting och regioner. Då ska man skicka med pengar. Men så icke när det gäller infrastruktur. Då är ni nästan stolta över att säga att här ska det minsann medfinansieras för 30 miljarder kronor. I måndags tog Degerfors kommunfullmäktige av en ren tillfällighet ett beslut att 3,6 miljoner kronor av kommunens budget ska skickas för finansiering av Citybanan. De pengarna hade verkligen behövts, kan jag säga, för att få bättre skola, vård och omsorg i kommunen med omnejd. Dessutom är man lika frejdig när det gäller att avreglera av ideologiska skäl, och man verkar inte ha några som helst problem med eller funderingar över vad det kan leda till, mer än att det blir avreglerat och någon annan får ta över verksamheter och ta hem eventuella vinster. Vad som händer med resenärer och andra verkar ni inte ha speciellt mycket att säga om. Ni har till och med i olika sammanhang uttryckt att det är väldigt osäkert vad det här kommer att leda till, och då tycker jag att man borde ta reda på eventuella konsekvenser innan man avreglerar. Men så gör ni inte, utan det är bara att avreglera. Det är den brända jordens taktik. I nästan varje proposition är det den typen av tänkande som gäller: Se till att ingen ny politik blir möjlig efter valet 2010 på det här området! Till detta kan man säga att ni dessutom går in för kraftigt höjda banavgifter, vilket inte kommer att gynna spårtrafiken. Dessutom har ni prioriterat bort jämställdhetsfrågorna inom transportsektorn och transportpolitiken. Med anledning av det senaste jag sade vill jag yrka bifall till reservation 1. Herr talman! När man läser betänkandet och Vänsterns reservation kan man få intryck av att Vänstern står för massiva neddragningar inom den här sektorn. Vad det egentligen ska läsas som är att vi vill finansiera den nödvändiga infrastrukturen på ett annat sätt, alltså mer långsiktigt via en investeringsbudget. Det leder till att vi kan sänka anslaget både på vägsidan och för Banverket. Men trots att vi gör de här kraftiga anslagsneddragningarna på drygt 9 miljarder inom väghållning och drygt 5 miljarder inom banhållningen gör vi alltså stora satsningar. Vi satsar till exempel mer på bärighet på vägsidan än vad regeringen gör. Det vi satsar mindre på är byggandet av helt nya vägar. En massa nya vägar kommer att leda till att det här underhållsberget som ni pratar om kommer att bli ännu större i framtiden, eftersom det då kommer att finnas ännu mer vägar som ska repareras och underhållas. Vi satsar däremot mer på möjligheten att ta sig fram med andra färdmedel, till exempel cykel, på spår, med olika lösningar för busstrafiken och så vidare. Det här kan man göra sig lustig över, men fortfarande är den borgerliga sidan svaret skyldig: Om ni menar allvar med det ni säger när ni sitter på toppmöte och menar att klimathotet är påtagligt - ni har ju insett nu att det finns ett sådant hot - är frågan hur det ska gå till om man nu vill avvärja det hotet. Kan vi då fortsätta köra mer bil med större motorer eller hur ska det gå till? Ska ni lösa allt med tekniska lösningar? Ni verkar i princip inte ha några forskare med er på den linjen. Jag säger inte att det är fel att satsa på nya tekniker. Självklart är det jättebra, men det löser inte själva grundproblematiken: att transportsektorn står för en så stor del av utsläppen. Vi måste minska dem. De kan inte bara plana ut, utan de måste minska i faktiska tal om det här ska fungera och om vi ska leva upp till de klimatmål vi har ställt upp. Det var de stora frågorna. Mindre frågor i kronor och ören räknat är att vi avsätter mer pengar inom sjöfarten, där vi vill att man åtgärdar små saker för riket men viktiga saker för dem som drabbas. Vi tycker till exempel att man när det nuvarande avtalet med Gotlandstrafiken löper ut ska börja se den vägen över till Gotland som en vanlig väg och inte som en färja. De som bor och vistas på Gotland ska ha samma möjligheter att ta sig till och från fastlandet som vem som helst som ska åka någonstans. De ska inte drabbas med överpriser för att de finns på en ö. Vi tycker också att det är tid att åtgärda Södertälje sluss så att man faktiskt kan förbättra trafiken och även där säkerställa åtgärder som har med klimatet att göra, till exempel bättre utströmning av vatten som man kan reglera på ett fungerande sätt. Herr talman! Den här regeringen säger att den vill göra en massa saker, och så gör man det också. Och det är ju bra om man tycker att den politiken är bra. Tyvärr är det vissa saker man inte gör. Man står för ett systemöverskridande tänkande som innebär att man ska ändra systemet. Jag har full förståelse - så ska det vara. Om man står för en annan politik ska man genomdriva den. Tyvärr missar man den största omställningen och den största möjligheten. I den ekonomiska kris vi har just nu med extremt låga räntor och många människor som går arbetslösa vore det ett gyllene tillfälle att ta tillfället i akt och dra i gång det vi har kallat för Green New Deal. Det innebär att man ser det här som en möjlighet. När vi nu pratar om klimatet är det dags att vi också gör någonting i verkligheten och drar i gång de investeringar som krävs, till exempel på spårsidan. Det kommer att sätta jättemånga människor i arbete och leda till bestående satsningar i dag som vi kommer att ha nytta av långt in i framtiden, och då kommer kommande barnbarn och barnbarnsbarn inte att säga att vi vältrar över problem och kostnader på dem, utan de kommer att säga att vi var framsynta politiker som tog de nödvändiga besluten 2009. Herr talman! Jag ska avsluta med att säga något som även Lena Hallengren var inne på. Det tillhör tydligen regeringens restkompetens - ett nytt begrepp - att man kan bestämma om att trafikverken ska slås ihop. Det är inte så mycket man kan göra åt det, men det är lite trist att det står som en smärre förändring i budgetsammanhang. Vänsterpartiet har inte någonting att anföra i sak. Jag kan säga att jag personligen tycker att detta är en av de absolut svåraste frågorna. Det finns massor av saker som är positiva om det här funkar och man kan få ett systemöverskridande tänkande, att det inte bara blir väg eller järnväg utan att man i varje enskilt fall tänker på vad som är det optimala just nu och att man kan ta klimathänsyn. Det finns också sådant som är negativt. När två stora myndigheter slås ihop kan man tänka sig att det är svårt att släppa de gamla reviren och fortsätter i gamla hjulspår eller järnvägsspår, om man vill. Den mesta kritiken mot detta är att man ska genomföra det så snart och så snabbt. Det är väldigt glädjande att den borgerliga sidan verkar vara helt övertygad om att det kommer att fungera smärtfritt. Det är en enormt stor åtgärd som kommer att ske mitt under en process när man ska ta fram och hantera den nationella infrastrukturpolitiken för en lång tid framåt. Är det verkligen bra tajmning? Varför är det så bråttom att genomföra det på bara ett par månader? Jag tror att det finns en ganska betydande intern kritik i alla verk och myndigheter som omfattas av detta. Det är bara att hoppas att det här slår väl ut. Om det inte gör det kommer det att bli katastrof, och det har vi inte råd med om vi ska kunna göra något åt klimatet.

Anf. 159 Karin Svensson Smith (Mp)

Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation 1. Vi står här nu. Det är torsdag kväll. På måndag börjar FN:s klimatmöte i Köpenhamn. På vilket sätt har det med den här diskussionen att göra? Jo, det har med den här diskussionen att göra såtillvida att för Sveriges del härstammar 40 procent av koldioxidutsläppen från trafiken. Här står vi ledamöter i Sveriges riksdag och diskuterar budgeten för i år, och vi diskuterar också kommande satsningar på vägar och järnvägar. De brukar fungera i 100 eller ibland kanske i 150 år. Alltså har vi egentligen enorma möjligheter att fortsätta färden likt Titanic med hastighet och kurs mot isberget och en total undergång. Vi har också möjlighet att styra båten åt ett annat håll, för det är det vi kan göra om vi bestämmer oss för att satsa på kollektivtrafik i stället för på vägar. Uppdrag granskning i går kväll visade att det finns de som tror att det bara är att fortsätta som innan. De tänker att det kommer lite nya bränslen och så får vi elbilar, men det finns ingen anledning att ändra beteendet. Jag tror att det är fullständigt förödande att tänka på det sättet. Självklart ska vi ta all ny teknik i anspråk, men man får faktiskt också sansa sig och lyssna på experter och myndigheter. Man kan inte räkna hem vinster som är totalt orealistiska. Man måste ha på fötterna innan man påstår saker när det gäller hur snabbt man kan omvandla bilparken. Den helt säkra vägen som vi har alldeles tillräckligt med underlag för är att en fördubblad kollektivtrafik när det gäller persontrafikandelen minskar klimatpåverkan. Den goda finessen med att koncentrera sig på detta är att frånsett en minskad klimatpåverkan får vi också färre skador och olyckor i trafiken. Det ökar också jämställdheten, eftersom de som inte har tillgång till bil utan är beroende av kollektivtrafik i större utsträckning är kvinnor. Vi ser också till att minska luftföroreningarna i staden. Den kampanj som har satts i gång av Tågoperatörerna, Bussbranschens riksförbund, Svensk kollektivtrafik, Sveriges Kommuner och Landsting och taxioperatörerna tycker jag att vi borde ha som ledstjärna när vi här i Sveriges riksdag planerar trafiken. Vad är det då som karakteriserar regeringens politik? Man säger att minst 50 procent av alla nya investeringar ska gå till väg. Vad finns det för underlag för ett sådant påstående? Är det någon myndighet som har föreslagit det? Finns det någon forskare som har föreslagit det? Nej, det är inte ens sakligt grundad politik. Man satsar också på att höja banavgifterna. Vad kommer det att leda till, allt annat oförändrat? Jo, det leder till högre biljettpriser. Kommer det att underlätta för människor att vilja ta ansvar för klimatet och åka kollektivt i stället för att ta bilen vid varje tillfälle? Givetvis inte. Det man gör åt trängseln på spåren är att skapa ännu mer trängsel. Man släpper in fler operatörer i stället för att bygga fler spår. Man borde göra precis tvärtom, skaffa fler spår. Miljöpartiets motion har ett alternativ där vi sätter klimatet och miljön i centrum. Vi menar att naturlagarna inte är förhandlingsbara. Vi kan inte ändra dem, utan vi måste ändra trafiken till den gräns som ekosystemen sätter för vårt beteende här på jordklotet. Det innebär att det vi vill satsa på för framtiden är höghastighetståg, och vi avsätter pengar för det. Vi avser att man ska sätta i gång att bygga. Jag har inte sett någon som helst avsiktsförklaring från Åsa Torstensson i det avseendet. Hon pratar, men det finns inget bestämt uppdrag åt Banverket att planera för det här. Vi satsar på det undertrafikerade nätet. En del brukar kalla det för lågtrafikerat. Det är så att det inte bara behövs snabba tågtransporter utan alla delar av transporterna behövs, så att det blir ett finmaskigt nät över hela landet med lokal trafik, regional trafik, interregional trafik och trafik över nationsgränserna, om vi ska kunna transportera oss själva på ett bra sätt. Det innefattar också spårvagnar i städer. Jag har träffat kommunala företrädare för ett stort antal kommuner i Sverige som nu är i full gång med att planera för hur spårvagnstrafik ska kunna göra deras städer mer attraktiva och hur de ska kunna erbjuda kommuninvånarna bra kollektivtrafikresor. Det de säger samfällt är att ska vi kunna klara av det här behöver vi ha stöd genom medfinansiering av staten. Vad vore klokare än att vi använde en del av framtidens infrastrukturmedel för att underlätta så att de här städerna kan få sin spårvagnslinje på plats? Det vi också gör i Miljöpartiet är att vi lyssnar på Näringslivets Transportråd. Det kanske man spontant skulle tro inte var vår närmaste allierade, och det är det kanske inte i alla sammanhang heller, men när man tittar på deras remissvar när det gäller infrastrukturplanerna ser man att det har stora likheter med Miljöpartiets budgetmotion. Vi satsar på Hamnbanan i Göteborg. Vi satsar på att man lyfter upp det som fanns i Godstransportdelegationens förslag i Hamnstrategiutredningen så att näringslivet kan använda vägen till det som den passar bäst till och järnvägen och sjöfarten som en kombination och på det viset få effektiva transporter utan att ha väldigt många långa lastbilstransporter. Sammantaget är det med trafikpolitiken man visar om man menar allvar med klimatpolitiken eller inte. När Fredrik Reinfeldt åker runt i världen och säger att Sverige har klarat att minska klimatpåverkan och ändå ha en hyggligt fungerande ekonomi, vad är det han framhåller som exempel? Han framhåller som exempel att vi har koldioxidavgifter, att vi har haft en grön skatteväxling och att vi har trängselavgifter i städerna. Det är bra att han framhåller det, men man skulle också kunna säga att han vid något tillfälle klädsamt kunde konstatera att alla de här förändringarna röstade Moderaterna mot och bekämpade så mycket man kunde. För att vi igen ska få möjlighet att utveckla trafiken på ett sådant sätt att den inte skadar klimatet och att det leder till de allmänna samhälleliga mål som jag har räknat upp tidigare, trafiksäkerhet, jämställdhet och minskade klyftor i samhället, behövs det ett maktskifte nästa år. Det hoppas jag att väljarna ser till att genomföra.

Anf. 160 Jan-Evert Rådhström (M)

Herr talman! Transportsektorns utveckling och effektivitet är väsentlig för landets förmåga att möta framtida utmaningar som rör klimat, miljö, sysselsättning och regional tillväxt. För att klara detta krävs en samlad politik och ett trafikslagsövergripande perspektiv och förhållningssätt, och det är detta som alliansregeringen åstadkommer. Herr talman! Efter att vi har inrättat Transportstyrelsen, avskilt produktionsverksamheterna hos Ban- och Vägverken, återstår nu att skapa ett trafikslagsövergripande trafikverk som med hög kompetens kan planera, bygga och förvalta de statliga vägarna och järnvägarna. Det är spännande att höra oppositionen i det fallet. De vill inte säga nej, men de måste vara kritiska. Jag kan med glädje och stolthet säga att det här är jättebra, men det klarar inte oppositionen. Det grundläggande uppdraget för den myndigheten är att ur ett samhällsbyggnadsperspektiv skapa förutsättningar för att uppnå funktionalitet, effektivitet och hållbarhet i det samlade transportsystemet. Det är jättebra att vi nu kan se en trafikslagsövergripande planering från en och samma myndighet som bygger vår infrastruktur. I det här sammanhanget är det också viktigt att säga att utvärderingar och analyser är betydelsefulla, och därför bildar vi också Trafikanalys som ska vara till stöd för detta. Herr talman! De satsningar på infrastrukturen som alliansen har gjort och kommer att fortsätta göra har som mål att få ett tillförlitligt och säkert transportsystem med hög kvalitet. För att uppnå detta måste vi våga tänka nytt. Alliansregeringen har i varje budgetproposition sedan 2006 gjort nya satsningar, så även i år. Totalt kommer alliansregeringen under mandatperioden att ha skjutit till 11,4 miljarder kronor extra till infrastrukturen, utöver ordinarie budgetramar. Vi pratar alltså om enorma, gigantiska belopp till infrastrukturen. För nästa mandatperiod har vi egentligen redan klarat av att finansiera hela infrastrukturpropositionen på 417 miljarder kronor. Till detta kommer också att vi har en medfinansiering externt på i storleksordningen 50 miljarder kronor utifrån landet. Jag kan säga att vi har finansieringen klar eftersom vi redan nu har en ramnivå som ligger i nivå med vad infrastrukturpropositionens intentioner är. Vi behöver inte gå till Finansdepartementet och be om extrapengar till infrastrukturen som var den förra regeringens dagliga jobb, där de begärde mer pengar men alltid kom hem och hade misslyckats. Därför nådde de heller aldrig de budgetnivåer som den dåvarande regeringen sade att den ville satsa på infrastrukturen. Det blev en svekdebatt. Tyvärr åstadkom den tidigare regeringen att våra medborgare inte tror på att vi vill och kan åtgärda våra vägar och järnvägar. Men alliansen visar att oss kan man lita på. Det är intressant att höra i dagens debatt att Socialdemokraterna, vilket jag hoppas att medierna tar väl hand om, tydligen inte tror på några underhållsberg utan säger att det är någonting som är teoretiskt. Det finns inget underhållsberg. Det finns inget eftersatt behov på våra vägar. Jag kan lova Socialdemokraterna att varje medborgare ute i landet märker detta dagligen. Vänsterpartiet däremot tror bara på ett underhållsberg. De tror inte alls på att vi behöver bygga några vägar. Här ska pengarna bara gå till att rätta till de fel som finns. Jag ser verkligen fram emot vänsterrörans gemensamma ställningstagande på infrastrukturområdet en vacker dag - om det kan bli så fint. Utgiftsområdet omsluter i dag ungefär 40 miljarder till landets infrastruktur. Det är ett gigantiskt belopp. Vi satsar inte bara stora pengar på infrastrukturen utan vi i alliansen är också måna om att vi använder varje krona på rätt sätt. Därför tycker vi att det är riktigt att vi konkurrensutsätter verksamheter och att vi granskar att jobben utförs så effektivt som möjligt. Det är bra. Det finns också en intressant del i de EU-ansökningar gällande väg- och järnvägsprojekt som har framgångsrikt beviljats med mer bidrag än vad regeringen har prognostiserat för. Detta innebär att fler studier och projekt kan genomföras inom väg- och järnvägssektorn och att alliansregeringen har gjort ett bra jobb när vi nu får hem mer pengar från EU än vad vi hade tänkt oss. Det är bara att tacka för det intensiva jobb som alliansregeringen lägger ned på detta område och inte glömma bort den möjligheten. Herr talman! Vi berör många områden i dag. Det är lätt att hamna på väg- och järnvägsområdet. Jag skulle gärna vilja diskutera flyg, sjöfart, IT, post och så vidare, men jag avstår från det eftersom mina allianskolleger på ett föredömligt sätt kommer att beröra dessa områden. Det är faktiskt fascinerande att höra hur oppositionen tycker att vi gör för lite på infrastrukturområdet. Det har aldrig gjorts så mycket som nu inom detta utgiftsområde. Oppositionen är tydlig och trogen traditionen på ett sätt - det måste jag tillstå. Man har alltid mest pengar till infrastruktur när man sitter i opposition. Man bara lovar och har mer till allt och alla. Den traditionen hålls vid liv. Men politik är faktiskt på riktigt. Det är ingen lek. Det gäller att ta ansvar, prioritera och genomföra det man säger. Det finns faktiskt några projekt som Socialdemokraterna tar upp i sin budgetmotion, och det är bra. Det är något järnvägsprojekt, och ett vägprojekt omnämns. Jag vill stanna upp vid vägprojektet i Socialdemokraternas budget. Det handlar om satsningen på E22. Jag delar åsikten att det bör ske en satsning även på den vägen, och jag ser fram emot den åtgärdsplanering som ligger framför oss och äntligen ger möjlighet till resurser i vårt land. Jag vill hjälpa er lite på traven när det gäller vägprojekt. Jag vill därför fråga om ni har glömt bort alla andra projekt när ni nu nämner ett enda - just E22. Jag vill särskilt precisera ett projekt, nämligen Förbifart Stockholm. Har ni glömt att säga att ni vill genomföra det i likhet med oss i alliansen, eller vad är ert svar? Vill ni bygga Förbifart Stockholm, eller vill ni inte bygga Förbifart Stockholm? Jag är övertygad om att många förväntar sig ett rakt svar i dag, särskilt med tanke på att det inte står ett enda ord om det i er motion samtidigt som ni nämner andra saker. Herr talman! Inom trafikutskottets område har vi en mycket intensiv period även framför oss. Mycket har blivit genomfört, men mycket återstår. Det handlar om beslut om den framtida infrastrukturplaneringen. Många frågor handlar om kollektivtrafik, och det finns mycket mer. Vi har nu haft ansvaret för landets infrastruktur i tre år. Det har redan inneburit mycket positivt ute i landet. Grävmaskiner märks. Det börjar äntligen att komma tillbaka grus på våra mindre vägar. Det läggs ny asfalt och rälsar, och det renoveras. Järnvägsväxlar byts ut, och mycket mer sker. Svenska folket ser detta, men oppositionen märker ingenting. Det finns mycket kvar att åtgärda. Det kan vi tillstå. Det kommer vi att inse under många år framåt. Men vi kan faktiskt redan nu, efter de tre år vi har lett landet, känna oss lite tryggare. Vi tar oss fram lite säkrare på våra vägar och järnvägar. Det är faktiskt märkbart. Det är rätt intressant. Jag vill lite grann kommentera vad som sades i oppositionens inlägg. Socialdemokraterna nämnde medfinansiering och var kritiska. Jag ska nöja mig med att ta upp den delen. Tycker Hallengren att det är helt fel tänkt att vara med och finansiera en anslutningsväg till ett industriområde eller ett nytt bostadsområde så att en exploatering möjliggörs? Jag tycker att det är fullt naturligt. Jag skulle också vilja att Lena Hallengren tänker tillbaka på hur det var under Socialdemokraternas tid när det var ett kattrakande om vilka som skulle få del av infrastrukturprojekt. Det var förskottering som gällde. Den kommun som på något vis kunde kasta upp pengarna och förlora räntan kunde möjligtvis få ett projekt. Det är väl ingenting som jag tror att Lena Hallengren går ut till sin partigrupp och frågar om, att det skulle ha varit en bättre ordning tidigare än det förslag som alliansregeringen lägger fram i dag. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

Anf. 161 Lena Hallengren (S)

Herr talman! Det finns stora behov. Det framgick tydligt under mitt anförande att det är min och socialdemokratins uppfattning. Men jag ifrågasatte begreppet underhållsberg och vilken summa det handlar om. Jag har hört Jan-Evert Rådhström vid tidigare tillfällen säga att vi litar på myndigheterna. Litar inte Jan-Evert Rådhström på Riksrevisionen? Är inte deras granskning relevant? Jag vill gärna upprepa vad jag sade tidigare. Allt gick kanske inte riktigt fram. Riksrevisionen hävdar att det utifrån tillgänglig information inte går att vare sig styrka eller avfärda Vägverkets uppgift om att kostnaderna för det eftersatta underhållet är 20 miljarder. Vägverket redovisar bristfälliga underlag om kostnaderna för ordinarie eftersatt underhåll till regeringen. Riksrevisionens bedömning är att Vägverkets underlag har betydande brister och inte ger en tillförlitlig bild av de samlade kostnaderna för att upprätthålla tillståndet på vägnätet. Jag säger inte att det inte finns behov. Behovet när det gäller infrastruktur finns för både vägar och järnvägar. Vi kan gå till vilken del av landet som helst och se att där finns stora behov. Som regeringsföreträdare måste det ändå vara relevant att ta hänsyn till vad Riksrevisionen säger. Är deras underlag korrekt, eller vad är Jan-Evert Rådhströms uppfattning om det? Jag vill passa på tillfället att lyfta upp en fråga specifikt, nämligen trafiksäkerheten. Det kan tyckas vara en liten fråga, men kan Jan-Evert Rådhström ägna en liten del av sin replik till att förklara varför det är så viktigt att NTF - en viktig organisation inom trafiksäkerhetsområdet som engagerar många medborgare - inte ska få ett litet organisatoriskt stöd så att organisationen kan fortsätta att utvecklas?

Anf. 162 Jan-Evert Rådhström (M)

Herr talman! Jag börjar med att repetera mina frågor. Tyvärr har Lena Hallengren bara en replik kvar för att ge ett tydligt svar. Jag börjar med att ställa frågorna: Hur går det med Förbifart Stockholm? Är Socialdemokraterna för eller emot byggandet av Förbifart Stockholm? Jag tackar på förhand för ett tydligt svar. Sedan var det frågan om Riksrevisionen och bristande underhåll. Riksrevisionen ifrågasätter summan 20 miljarder, men man ifrågasätter inte att det finns ett bristande underhåll. Det är en intressant diskussion. Jag skönjer i Lena Hallengrens inlägg att det kanske inte finns något bristande underhåll. Det finns dock ett gigantiskt bristande underhåll, och det är därför vi gör stora satsningar. Vi når inte de 20 miljarder som Vägverket påtalar, så egentligen är det ointressant om det är 20, 18 eller 15 miljarder. Det är nämligen ett enormt stort behov som finns där. Jag har alltså inga problem med att göra satsningar på underhållet, och jag är inte rädd att vi gör för mycket, den saken är klar. När det gäller trafiksäkerheten tycker jag att det är sorgligt att Lena Hallengren och socialdemokratin fastnar på ett organisationsstöd till NTF. Det är ett organisationsstöd som innebär att man med automatik får x kronor till sin verksamhet. Jag tycker att det är jättebra att NTF har aktiviteter, men vi säger att NTF kanske kan få mer pengar eftersom de söker för projekt hos Vägverket och får projektanslag. Jag hoppas verkligen att NTF har bra projekt. Jag hoppas också att de kanske till och med får mer än 25 miljoner kronor, vilket var det samlade stöd de hade tidigare.

Anf. 163 Lena Hallengren (S)

Herr talman! För att börja där Jan-Evert avslutade trappar man snabbt ned organisationsstödet till NTF, väl medveten om att det kan rasera hela organisationen. Jag vill bara veta om det är så att regeringen inte tycker att NTF är viktigt och att trafiksäkerhetsfrågorna inte behöver arbetas med på ett så genomgripande sätt som NTF gör och har gjort under väldigt lång tid. Jag vill också fråga om Jan-Evert Rådhström inte är rädd att det satsas lite för lite på utbyggnad av spårkapacitet. Tycker Jan-Evert Rådhström att det är rätt att auktionera ut spårlägen, vilket Brandborn och regeringen föreslog i propositionen Konkurrens på spåret ? Är det rätt att chockhöja avgifterna för att ransonera den bristande spårkapaciteten? Jag tror att spårbunden trafik knappt nämndes i Jan-Evert Rådhströms inlägg, vilket är ganska talande för ett parti som prioriterar framför allt vägar. För att Jan-Evert Rådhström inte ska säga att jag inte på något sätt berör förbifarten - och det är i och för sig inte riktigt det som är diskussionen här; vi kommer att diskutera en åtgärdsplan och då diskutera allt möjligt - vill jag säga som vi tidigare sagt: Vi tycker att förbifarten är en viktig del av en lösning i Stockholm. Vi har inte backat på det. Åtgärdsplanen och hela diskussionen om trafiklösningen ska vi dock diskutera vid ett senare tillfälle. Jag ser då fram emot att få diskutera spårbunden trafik och kollektivtrafik - ord som Jan-Evert Rådhström inte ens nämner när han använder mer än tolv minuter.

Anf. 164 Jan-Evert Rådhström (M)

Herr talman! Jag nämnde ett antal gånger järnvägens betydelse och de satsningar vi gör. Det är märkligt att Lena Hallengren säger att vi satsar för lite på spår samtidigt som hon vet att denna regering satsar mer på järnvägsområdet än den förra regeringen någonsin gjorde. Det är också märkligt att Lena Hallengren i en så viktig debatt som den om en budget för vår infrastruktur pratar om 25 miljoner i organisationsstöd. Det gör hon i sin huvudreplik till mig som företrädare för alliansen. Jag säger fortfarande att jag hoppas att NTF har så bra projekt att de genom sina projektansökningar får enormt mycket pengar för sin verksamhet. Jag kan inte stå inför svenska folket och säga att det finns en organisation som vi med automatik ska ge pengar när det finns andra organisationer inom trafiksäkerhetsområdet som faktiskt får söka sina pengar i organisationsstöd och inte får några automatiska pengar som bara kommer årligen. Jag tycker nästan att det är genant att man kan försöka prioritera en organisation så radikalt framför alla andra. Vi hör när det gäller Förbifart Stockholm att Lena Hallengren säger att det inte ingår i denna diskussion. Men det är ju just för att ni utesluter Förbifart Stockholm och nämner andra infrastrukturprojekt som vi måste ta upp frågan. Nu kunde vi dock skönja att det handlar om att det skulle tas en diskussion om en helhetslösning för Stockholm som Socialdemokraterna med ska göra sina vänstervänner. (LENA HALLENGREN (s): Det sade jag inte.) Det innebär tydligen en risk för att Socialdemokraterna inte står kvar i Förbifart Stockholm.

Anf. 165 Karin Svensson Smith (Mp)

Herr talman! Jag börjar med att fråga Jan-Evert Rådhström om en höjning av banavgifterna. Regeringen bedömer att banavgifterna kan fördubblas inom en fyraårsperiod. Tror Jan-Evert Rådhström att det leder till fler eller färre resande i kollektivtrafiken? Det är den viktiga frågan. Sedan noterar jag att Jan-Evert Rådhström pratar om att det nu finns mer pengar till spår än någonsin förut. Men reser du någonsin till Skåne? Kommunstyrelsernas ordförande i Trelleborg, Lund och Helsingborg säger allihop: Vi måste ha pågatåg till Trelleborg, och vi måste få kollektivtrafiken i Skåne utbyggd. Vi märker av klimatförändringarna mer än andra delar av Sverige; vi har ingen landhöjning. Om länsstyrelsens prognoser slår in kommer en tredjedel av Vellinge kommun att stå under vatten inom hundra år. Det är inte märkligt att vi och även borgerliga företrädare i Skåne ser att det är spårtrafik vi måste satsa på i första hand. De är inte nöjda. De tycker att regeringen sviker när den lägger så lite i Banverkets budget i relation till Vägverkets budget. När det gäller underhållsberget har jag också läst Riksrevisionens rapport. Man ska notera att det handlar om 8 miljarder om året. Det är alltså mycket pengar, och de ger inga belägg för detta utan säger att Vägverket inte har koll på det. Det finns ingen styrning av dessa pengar. Jag undrar om det inte vore lite intressant om regeringen styrde sin myndighet, om man hade mål och kontrollerade att de uppfylls innan man började prata om något. Det finns inget belägg för vare sig ett underhållsberg eller något annat, för man har inte koll på verksamheten.

Anf. 166 Jan-Evert Rådhström (M)

Herr talman! Första frågan gällde höjningen av banavgifterna. Vi kan enligt Banverkets egna uppgifter konstatera att banavgifterna i Sverige ligger på 4:47 kronor per tågkilometer. I exempelvis Schweiz är det 52 kronor och i Tyskland ungefär 40 kronor, och så vidare. Det som är intressant när vi diskuterar banavgifter är att det inte är så att banavgifter med automatik ska höjas. I vissa tider kan det till och med vara så att de ska sänkas. Det kan vara en möjlighet för exempelvis ett godståg att se att det är sänkta banavgifter när det är god tillgång på spår. Man kan alltså sänka banavgifterna, och då blir det mer attraktivt att använda den tiden än att använda peaktid. Jag är övertygad om att det kommer att bli fler resande när vi har en tanke med varför vi har banavgifter och hur vi använder banavgifterna på ett förnuftigt sätt. Återigen: Även Karin Svensson Smith vet väl om att alliansregeringen satsar mer pengar på väg och järnväg. Vi är också klart medvetna om det klimathot som finns, och därför gör vi denna satsning. Jag hörde tyvärr inte Karin Svensson Smith ta den debatten för något år sedan, utan det var i samband med maktskiftet som det inträdde för Karin Svensson Smith i stor utsträckning. Vi har hört att också Karin Svensson Smith tillhör den skaran som ifrågasätter underhållsberget, och det är ju intressant. Nu har vi Miljöpartiet och Socialdemokraterna mot Vänstern, som bara ser underhåll. Det blir intressant framöver.

Anf. 167 Karin Svensson Smith (Mp)

Herr talman! Jag tycker att det är viktigt att inte slarva med skattebetalarnas pengar - 8 miljarder om året är ganska mycket, och det är vad underhållet av vägar kostar i dag. Om Riksrevisionen påtalar att det finns allvarliga brister tycker jag att det är något vi ska ta itu med och se till att pengarna används på det sätt de ska. Jag förstod inte riktigt vad du menade - sade du att det blir fler resande när man höjer banavgifterna? Regeringens bedömning är att man totalt sett inom en fyraårsperiod kan dubbla banavgifterna. Jag kan inte förstå hur det kan bli fler resande av det. Allt annat är oförändrat om det blir dyrare, men - och jag kanske läste fel när jag läste marknadsekonomi - det leder ju till att färre efterfrågar. Det blir relativt sett billigare att ta buss eller åka på annat sätt. Jag förstår inte ditt resonemang. Har du tid över får du väldigt gärna kommentera synpunkter från Näringslivets Transportråd eller varför inte från Västsvenska handelskammaren. De är väldigt missnöjda med att man inte lyfter fram hamnstrategin, inte tar upp förslagen till omlastningscentraler och inte prioriterar Hamnbanan till Göteborg. Göteborgs hamn är oerhört viktig för näringslivet. Om man ska få sitt gods till och från Sverige behöver man en rationell anslutning. Varför kommer Hamnbanan så sent? Varför satsar man inte på Göteborg och Borås när det gäller spår, som Västsvenska handelskammaren efterlyser? Man skulle kunna förvänta sig att en borgerlig regering lyssnar på näringslivet.

Anf. 168 Jan-Evert Rådhström (M)

Herr talman! Jag börjar med att kommentera det senaste. Ja, Näringslivets Transportråd är kritiskt därför att vi vill ha än mer infrastruktur byggd, drift och underhåll, små satsningar som har stor betydelse för vårt land. Men det som Karin Svensson Smith glömde att nämna är att de är jättekritiska till Miljöpartiets ställningstagande på järnvägsområdet, att pengarna ska gå till en höghastighetsjärnväg. Det säger de definitivt nej till. De vill att järnvägsinvesteringarna i första hand ska gå till att förbättra den infrastruktur som vi har. Jag kan glädja Näringslivets Transportråd med att säga att vi gör allt vi kan för att åtgärda de brister som i dag finns. Det är därför som vi gör så stora satsningar där. Det är därför som vi satsar mer än vad vänsterregeringen tidigare gjorde på järnvägssidan. Karin Svensson Smith talar om slarv med underhåll och om 8 miljarder kronor. Nej, det är precis som jag sade i mitt anförande, att varje skattekrona är viktig. Därför vill vi konkurrensutsätta de aktörer som jobbar med underhåll och byggande av våra vägar och våra järnvägar. Vi tycker inte att det ska vara en myndighet med en byggsektor som med automatik utför jobbet men där man inte får effektivitet fullt ut av åtgärderna. Vi ser redan nu - konjunkturnedgång förvisso - att ett projekt hos Vägverket och Banverket blir 1,2 miljarder kronor billigare än man hade tänkt sig på grund av konkurrens. Det är faktiskt ganska glädjande.

Anf. 169 Peter Pedersen (V)

Herr talman! Det var någon tänkare som sade: Därtill är jag nödd och tvungen. Det var ungefär så det var. Det gick inte att låta bli att begära replik eftersom Jan-Evert Rådhström var så yvig i sin kritik och sina påståenden. Jag konstaterade att han litet hånfullt sade att Vänsterpartiet inte vill bygga några nya vägar, där ska man bara ta hand om underhållet. Jag uppfattade att det var kritik. Sedan hör man Jan-Evert prata i andra riktningen. Några nya järnvägar behöver vi inte ha, utan vi ska ta hand om dem vi har. Helt olika preferenser tydligen vad gäller det ena och det andra. Vi är så vidsynta att vi accepterar att vi kan behöva någon ny väg då och då, till exempel om den går rakt igenom en stad och det inte finns några sakskäl till att inte göra det och man inte kan hitta några åtgärder för att lösa det ur klimatsynpunkt. Det är bara att titta på vårt budgetförslag. Vi har pengar till nya vägar. Men det är helt rätt, och det sade jag i mitt anförande, att vi satsar betydligt mer på underhållssidan och på bärighetsåtgärder. Vi vill ta hand om det kapital vi har lagt ned i våra vägar. Det är också sant att vi satsar betydligt mer på järnväg än på väg. Det tycker vi är en helt riktig prioritering med tanke på vilken påverkan det ena och det andra har på klimatet. Man kan inte låtsas att man värnar om klimat och sedan ändå bara bygga vägar, något som Moderaterna verkar vara tillbaka i. Den viktigaste frågan är det här med medfinansiering. Är det verkligen rätt, Jan-Evert, att till exempel Degerfors kommun ska avsätta nästan 4 miljoner kronor till Citybanan i Stockholm? Varför ska inte en massa andra kommuner som ligger på lite längre avstånd i ett annat väderstreck vara med och betala i så fall? Är det något speciellt som gör att just de här aktuella kommunerna har en så stor förmån av Citybanan? Är det inte så att en mycket stor del av trafiken i Sverige på spår går via Stockholms Central? Varför ska inte alla som bor i det här landet vara med och betala den satsningen? Det vore väl det enda rimliga.

Anf. 170 Jan-Evert Rådhström (M)

Herr talman! För att svara på frågan om medfinansieringen: Det var en förhandling som gjordes. Där såg vi en möjlighet att få detta projekt, Citybanan i Stockholm, till stånd med en medfinansiering från andra kommuner. Jag förutsätter att Peter Pedersen har så framsynta politiker i sin kommun att de fattar beslut som de tror på. Jag har svårt att se att kommunföreträdare i din egen kommun säger ja fast de icke tycker om det. Det är klart att det är viktigt även för Degerfors att Citybanan blir av för, precis som du säger, trafikens skull. Det krävs gigantiska belopp för att klara av en sådan finansiering. Det måste vi naturligtvis göra tillsammans. Det var väl den enda fråga jag fick, och jag vill passa på att ställa en fråga. Peter Pedersen är Vänsterpartiets trafikpolitiska talesman. Det var tydligen oklarhet i, som jag uppfattade det, var Socialdemokraterna egentligen står i fråga om Förbifart Stockholm i dag. Var står Peter Pedersen och Vänsterpartiet i den frågan? Jag tror att det är intressant för svenska folket att få höra det. Det ska komma ett regeringsalternativ här under våren. Det kanske är en ganska viktig fråga att få svar på: Var står Vänsterpartiets talesman när det gäller Förbifart Stockholm?

Anf. 171 Peter Pedersen (V)

Herr talman! Det är ett känt retoriskt knep att växla upp på ett nytt spår eller, i det här fallet, en ny väg om man inte vet vad man ska svara på de frågor som ställts. Jag tror inte att det är obekant att Vänsterpartiet inte jublar och applåderar för byggandet av Förbifart Stockholm. Den frågan måste lösas på något vis, och det kommer vi att klara av inom oppositionen, som förhoppningsvis blir ett regeringsalternativ - ja, det är jag helt övertygad om. Nu gällde frågan medfinansieringen. Jag vill veta: Var går den absoluta gränsen till exempel i Värmland där man anser att det är rimligt att vissa betalar och vissa inte och där det är kloka politiker eller inte kloka politiker? I Laxå kommun, strax söder om Degerfors, var det ordförandens utslagsröst som avgjorde att man gick med på finansieringen. Hade han inte gjort det hade hela förslaget fallit. Alla berörda kommuner skulle stå bakom avtalet i Örebro län, annars skulle det falla. Jag kan acceptera att det kan finnas krav på en medfinansiering om man vill få en pendeltunnel och har krav på att stationerna ska vara utformade på ett visst sätt utöver det vanliga. Men här pratar ni stolt om 50 miljarder i medfinansiering. Allt det här tror jag väl inte handlar om att kommuner och landsting ska pumpa in pengar i. Det finns andra former av medfinansiering också. Vad är själva syftet? Kan man förvänta sig att detta kommer att sprida sig till fler samhällssektorer? Man kommer att säga: Vill ni ha någonting får ni vara med och betala? Ni säger: Nej, det här har ingen betydelse för prioriteringen. Det är ungefär att man bara ska visa sitt intresse, att man ska vara positivt lagd och inte negativ. Om det inte har någon betydelse för prioriteringen vad man gör får man ändå de här satsningarna, eller? Det är rent struntprat! De som orkar låna de här pengarna, prioriterar bort annan verksamhet i sin kommun och lägger dem på den här typen av satsningar går naturligtvis före kön. Det kommer alltid att gynna de större och starkare kommunerna i det här landet, och det är inte där du och jag bor.

Anf. 172 Jan-Evert Rådhström (M)

Herr talman! När det gäller Degerfors och den medfinansiering som görs tror jag att vi fattar kloka beslut. Vi har även fattat följdbeslut om infrastruktursatsningar som gör att vi kan göra avskrivningar. Det gör att den kostnaden årligen blir relativt låg, beroende naturligtvis på hur stor satsning som görs. Jag tycker att det är ett betydligt mer smakfullt sätt än den utpressning som gällde i tidigare politik: Lägg pengarna och betala räntan, så kommer ni före i kön! Det var ett sätt som jag inte alls kände var till fyllest. Jag tror fortfarande att medfinansiering är ett bra alternativ. Det är många infrastrukturprojekt som ger positiva regionala effekter. Folk kan bosätta sig, det går att bygga och det går att exploatera markområden på ett helt annat sätt. Då ska man vara med och ta en del av den kostnaden. Den politiken tycker jag är ganska sund.

Anf. 173 Sven Bergström (C)

Herr talman! I dag mitt på dagen hade jag besök av en busslast politikerskolelever från Hälsingland. Vi har haft studiecirkel i Centerpartiet och försökt ragga lite nytt folk till politiken. Jag fick frågan av politikerskoleleverna vad som är det bästa och det sämsta med politiken och riksdagsarbetet. Jag redogjorde för allt det goda, det intressanta och det spännande som politiken innehåller, och jag sade att det sämsta med politiken är att den är så nyanslös. När man sitter i majoritet är allting frid och fröjd, och när man är i opposition är det bara elände, elände från regeringen. Men jag vägrar att acceptera och tro att allt förnuft under en fyraårsperiod är samlat på den ena sidan bordet och att det nästa period är samlat på den andra sidan bordet. Det finns goda tankar från båda sidor. Men när man lyssnar på oppositionen här i dag får man dess värre bekräftat just detta att det är fullkomligt utan nyanser. Allting är elände som den här regeringen gör - bara, bara elände. Lars Ekborg hade en sketch en gång när Erlander var statsminister på temat elände, elände, elände, Erlander. Man kommer osökt att tänka på den. När allianspartierna fick ta över för tre år sedan fanns det oändligt mycket att göra på transportområdet, stora uppdämda behov och många underlåtenhetssynder att ta itu med. Vi fick ta över ett järnvägsnät som var starkt nedslitet och vanvårdat. Europeiska järnvägsunionen konstaterade till och med att Sverige var allra sämst i klassen när det gällde att sköta drift och underhåll av vårt järnvägsnät, efter tolv år av socialdemokratiskt styre. Det gillar man inte att höra på den rödgröna sidan som var ansvarig för situationen, men så var det. När det gällde biltransporterna och vägnätet var det ungefär lika illa. Ett underhållsberg på 20-30 miljarder, Lena Hallengren, och Europas i särklass tyngsta, äldsta och mest bränsletörstiga bilar har Vägverket sagt att vi hade 2006 i Sverige. Det var vad vi fick ta över. Och så dristar sig Lena Hallengren att ifrågasätta underhållsberget. Hade hon rådgjort med den som kan vägar bäst i den socialdemokratiska trafikutskottsgruppen, Hans Stenberg i Sundsvall, är jag inte säker på att hon hade formulerat sig på det sättet. Jag tror att han, liksom jag, med erfarenheter av många, många mil väg i Västernorrland och Gävleborg - Norrland - kan vittna om det enorma behov av bättre underhåll och drift som vårt vägnät har. Jag är inte säker på att Hans kan åka hem till SCA och andra pappersindustrier och säga: Nja, vi har ett ganska bra vägnät här. Vi behöver nog inte så mycket pengar. Naturligtvis kan Riksrevisionen hitta detaljer som inte är hundraprocentigt väl underbyggda. Men att ifrågasätta att vi har ett underhållsberg, fortfarande - vi har inte lyckats beta av alltihop - tycker jag är magstarkt i överkant. Både väg- och järnvägssatsningarna har ökat rejält sedan vi tog över år 2006. Vi har gjort en närtidssatsning på över 10 miljarder kronor, som Jan-Evert Rådhström redogjorde för. Investeringarna på järnväg har ökat till att för 2009, om nu Lena och Karin lyssnar, vara 11,2 miljarder kronor. År 2006, det sista året ni regerade, var de mindre än hälften. Vi har alltså fördubblat investeringarna på järnvägssidan, och så säger ni att vi inte bryr oss om spår, järnväg och tåg. Nu tillförs det pengar. Men det är en väldig utmaning att ta sig an att ställa om trafik och transporter så att vi klarar både transportbehoven som finns för människor och varor och ansvaret för miljö och klimat. Karin Svensson Smith var inne på klimatkonferensen i Köpenhamn. För Sverige är det särskilt viktigt att vi går i spetsen och agerar offensivt just nu som ordförandeland i EU och inför den stora klimatkonferensen i Köpenhamn, men också för att vi är och har varit ett land som under lång tid haft ett gott rykte i vår omvärld när det gäller förmågan att förena ambitioner om ekonomisk utveckling med miljöansvar. Det är välkänt att transportsektorn står för cirka en tredjedel av de klimatpåverkande utsläppen. De måste minskas rejält. Och det är egentligen ointressant hur lätt eller svår den här omställningen är. Det är för att den är helt nödvändig som vi måste ge oss på den. Centerpartiet och alliansregeringen vill se ett väl utvecklat transportsystem med säkra, miljövänliga och tillgängliga transporter. Men det ska också vara samhällsekonomiskt effektivt, och det ska vara en långsiktigt hållbar transportförsörjning för både medborgare och näringsliv i hela landet. Som transportsektorn ser ut i dag - bilar, lastbilar, sjöfart och framför allt flyg - späder den på miljöbelastningen och klimatpåverkan, främst genom utsläpp av stora mängder växthusgaser. Av de totala svenska utsläppen står transportsektorn för cirka en tredjedel, som jag tidigare sagt, och av detta kommer den alldeles övervägande delen just från vägtrafiken. Transportsektorn beräknas släppa ut ca 20 miljoner ton koldioxid. Privatbilismen svarar för 13 miljoner ton och godstransporterna för drygt 5 miljoner ton av dessa utsläpp. Herr talman! Menar vi allvar med våra miljöambitioner är det därför helt klart att vi står inför en väldig utmaning att ställa om. De växande transportbehoven måste i ökad utsträckning klaras med mer kollektivtrafik, med nya bränslen och energieffektivare och mer bränslesnåla fordon på våra vägar och med mer transporter på järnväg och till sjöss. En stegvis ökad energieffektivitet i transportsystemet och ett brutet fossilberoende är nödvändigt. År 2030 bör Sverige ha en fordonsflotta som är oberoende av fossila bränslen. Transportsektorn måste också bidra till att våra miljömål nås, och den måste bidra till minskad ohälsa. Vi talar ofta om nödvändigheten att minska antalet olyckor, att minska antalet dödade och svårt skadade, som vi lyckats ganska bra med under det senaste året. Vi har reducerat antalet döda med uppemot 100 personer. Men vi får inte glömma bort de lika många människor som drabbas av ohälsa på grund av partiklar och utsläpp från vägtrafiken främst i storstäderna. Nu sätts kraftfulla åtgärder in för att ställa om till ett mer långsiktigt hållbart transportsystem. Fyra av tio bilar som säljs under 2009 är miljöbilar. Försäljningen av bilar med låga CO2-utsläpp ökar starkt. Regeringen stöttar omställningen bland annat genom att man är befriad från fordonsskatt under fem år vid köp av miljöbil. Vi ökar differentieringen i fordonsskatten så att bilar som släpper ut mycket koldioxid får högre skatt och fordon med mindre utsläpp lägre skatt. Nu tillförs också mer pengar i budgetpropositionen som vi diskuterar just nu. 1,6 miljarder ytterligare tillförs infrastrukturen under åren 2009-2011. Medlen kommer att användas för insatser inom både väg- och järnvägssektorn i syfte att dämpa sysselsättningsnedgången och skapa ökad tillgänglighet i transportsystemet. Under 2009-2010 tidigareläggs åtgärder motsvarande ett belopp om 753 miljoner kronor främst för att åtgärda eftersatt underhåll. På järnvägsområdet tillförs 547 miljoner kronor under 2009-2010 för att redan pågående projekt ska kunna byggas både snabbare och mer rationellt. Herr talman! Den svaga konjunkturen innebär att det nu finns möjligheter att ta till vara lediga resurser inom byggsektorn som kan användas för statliga investerings- och underhållsinsatser. Förstärkta satsningar på infrastrukturunderhåll och investeringar innebär insatser som kan ge jobb redan på relativt kort sikt. Det bidrar till att dämpa sysselsättningsfallet. Därtill är satsningarna viktiga tillskott för ökad tillgänglighet i transportsystemet. Men oppositionen vill som alltid mer. Åtminstone den socialdemokratiska delen av oppositionen, som ju är starkt splittrad i viktiga delar när det gäller hur pengarna ska användas inom transportområdet, är som alltid alla goda gåvors givare. Med några finurliga verktyg tycks Socialdemokraterna också kunna reglera globala finanskriser. Man ökar anslagen till väghållning, man ökar anslagen till järnvägen, man ökar anslagen till kollektivtrafiken och mycket mer. Den tidigare statsministern Göran Perssons kloka ord om att den som är satt i skuld inte är fri distanserar man sig nu ifrån med stora kliv. Med 40 miljarder kan man öka på investeringsramen för den kommande planperioden och räknar sedan med att Bo Lundgren på Riksgälden kan tillhandahålla pengarna. Eller ska man låna den sedelpress som Vänsterpartiet tidigare tycks ha haft tillgång till? Visst kan lånefinansiering ibland vara befogad för att få en mer effektiv byggproduktion, men alltför vidlyftig lånefinansiering kan också innebära en urholkning av budgetdisciplinen. Alliansregeringen kommer inte, som den förra regeringen och nu Socialdemokraterna i opposition, att ge sig på att bygga på krita eller på andra sätt urholka ansvaret för statsfinanserna. Vi ser till att med egna pengar, inte lånade pengar, klara angelägna väg- och järnvägssatsningar som både möter dagens behov och framtidens utmaningar. Vi löser finansieringen på ett ansvarsfullt sätt. Det som är starkt besvärande för oppositionen när vi nu debatterar budgeten för 2010 på trafikområdet är att oppositionen går i sådan otakt. På vägområdet säger Socialdemokraterna plus 551 miljoner kronor för år 2010. Minus 2,2 miljarder, säger Miljöpartiet. Ja till mera pengar för drift och underhåll, säger Vänstern som samtidigt vill byta system och gå över till investeringsbudget. Det är en starkt splittrad opposition som inte kan redovisa hur det skulle se ut om de mot förmodan skulle få bestämma inriktningen. Herr talman! Låt mig avsluta med några ord om det mest omfattande vägnätet i vårt land. Det är det enskilda vägnätet med bland annat väldigt många skogsbilvägar. Sveriges vägnät består av nästan 10 000 mil statliga vägar, 4 000 mil kommunala gator och vägar och 28 000 mil så kallade enskilda vägar. Jag säger så kallade därför att detta vägnät huvudsakligen är tillgängligt för alla medborgare i landet. Detta enskilda vägnät var under många år av socialdemokratiska regeringar styvmoderligt behandlat, vilket framkallade ett stort behov av både ökade drifts- och underhållsåtgärder och också investeringar. I samband med närtidssatsningen förra året gjordes en särskild satsning på investeringar på enskilda vägar. Nu har vi etablerat nivån på denna satsning så att mer än 1 miljard kronor årligen satsas på de enskilda vägarna. Det är en nivå som ligger väl i linje med de behov som redovisats från Riksförbundet Enskilda Vägar. Satsningen på enskilda vägar är en satsning på hela landet och den är mycket välkommen efter åratal av underfinansiering också på detta område. Herr talman! Jag ser att min talartid har löpt ut. Jag skulle ha sagt något om IT, den bredbandsstrategi som regeringen har lagt fram. Eliza Roszkowska Öberg får ta den delen av debatten.

Anf. 174 Nina Larsson (Fp)

Herr talman! Ärade kolleger i trafikutskottet och andra åhörare! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. Att resa är något fantastiskt. Vår fria rörlighet, vår mobilitet, är i grunden något positivt. Resor och transporter leder till ökat utbyte, handel, möten, innovationer, nya erfarenheter och ökad förståelse - allt som bidrar till vårt välstånd och till vår utveckling. Globaliseringen innebär massor av möjligheter, men den internationella konkurrensen är stenhård och vi kommer att få se geopolitiska tyngdpunktsförskjutningar vare sig vi vill eller inte. Europa kommer att tappa i välstånd och inflytande, och Asien kommer att växa. Förutsättningarna för Europa och Sverige att klara av den internationella konkurrensen någorlunda hänger på befolkning, utbildning, teknologi, råvaror och infrastruktur. Även vilket organisationsklimat vi väljer - om vi väljer monopol eller fri konkurrens - spelar stor roll. Liberal politik är aldrig rädd för framtiden. Som liberal ser jag fram emot den. Sverige är ett av världens mest handelsberoende länder. Det är så vi har byggt vårt välstånd. Detta handelsutbyte kommer fortsatt att vara vår framgång. Detta ställer höga krav på vårt transportsystem, och infrastrukturen är en av de avgörande delarna för att vi ska kunna hävda oss i den allt hårdare internationella konkurrensen. Transportsystemet står också för ännu fler utmaningar. Att motverka jordens temperaturhöjning är en av vår tids viktigaste uppgifter. Detta innebär inte att vi ska sluta resa. Det innebär att vi måste använda hela transportsystemet mer effektivt och fasa ut bränsle och energiproduktion som bidrar till utsläpp av växthusgaser. Den största faran är protektionism - att vi reglerar och missgynnar utbyte med andra delar av världen. Handelshinder och transportfientlighet leder till att vi blir fattigare och till att vi förlorar våra möjligheter att motverka jordens temperaturhöjning. Protektionism leder till minskat utbyte vilket gör oss intoleranta. Som intolerant nation har vi inte mycket att komma med, vare sig i inflytande internationellt eller för eget välstånd. Hinder och barriärer ska rivas. Sverige bör inte bara gå över till euro utan vi bör också öka våra satsningar på gränsöverskridande infrastruktur. Detta kommer framöver att vara avgörande. Möjligheterna att knyta Sverige närmare Europa och på bästa sätt nyttja det som EU möjliggör genom rörelsefrihet för varor, tjänster och människor kommer att stärka Sveriges internationella konkurrenskraft. Här och nu debatterar vi budgeten för utgiftsområde 22, kommunikationer. Alliansregeringen har under hela denna mandatperiod höjt anslagen till infrastruktur och fortsätter även nu på den inslagna vägen med ökat fokus på drift och underhåll samt högre anslag till investeringar i såväl järnväg som väg. Särskilda satsningar har även gjorts på drift och underhåll i så kallade krisåtgärder dels för att dämpa nedgången i sysselsättningen, dels för att man under lågkonjunktur får mer infrastruktur för pengarna. Att få ut mer infrastruktur för pengarna och öka produktiviteten har varit prioriterat under denna mandatperiod. Bolagiseringen av Vägverket Produktion till Svevia var riktigt lyckad. Den nyligen beslutade bolagiseringen av Banverket Produktion till Infranord AB kommer också att leda till ökad transparens och konkurrens vid upphandling av infrastrukturbyggande och drift och underhåll. Oppositionen å sin sida vill ändra hela finansieringen och skjuta över kostnaderna på kommande generationer genom att lägga samtliga infrastrukturinvesteringar som lånefinansiering. Man vill också i ökad utsträckning styra över vilka transportslag som får tilldelning eller inte. Man vill inte bygga Förbifart Stockholm eller göra andra angelägna vägsatsningar, möjligen med något undantag. Jag värnar om såväl E22 som Förbifart Stockholm. Jag värnar om anslag till bärighet och tjälsäkring och andra angelägna insatser inom investering, drift och underhåll. Jag värnar om de höjda anslag till järnvägen som alliansregeringen har tillfört. Kapacitetshöjande åtgärder möjliggör mer järnväg och mer tåg på rälsen. Mer pengar till drift och underhåll skapar ett mer driftsäkert system. Förbifart Stockholm är en välbehövd satsning som stärker Stockholmsregionen och binder samman Stockholm. Detta kommer att bättra på huvudstadens expansion och möjligheterna att på allvar konkurrera med andra städer runt om i världen. Konkurrensen om idéer och om kunskapsintensiv arbetskraft är genuint global. Vår möjlighet att locka till oss detta ligger i att utveckla våra storstadsregioner och i att vi utvecklar goda kommunikationer med hela Sverige för god tillgänglighet till natur och kultur. Denna utmaning tar vi i Folkpartiet på största allvar, och det är glädjande att alliansregeringen levererar. Fram till i vår pågår den åtgärdsplanering som vi lade fast ramarna för i denna kammare för cirka ett år sedan. Nu ska listor och prioriteringar göras. Tack vare att alliansregeringen har höjt ramanslagen kommer fler angelägna satsningar att bli av. Men vi kan inte nöja oss med detta. Vi behöver arbeta för ytterligare satsningar på infrastrukturen för att det stärker vår internationella konkurrenskraft. Strategiska satsningar som att komma vidare med att introducera höghastighetståg i Sverige är otroligt angelägna och jag hoppas att den fortsatta processen leder till detta. Herr talman! I detta betänkande behandlas även en motion om en ändring av de transportpolitiska målen, vilket är mycket märkligt. I motion och reservation menas att jämställdhetsmålet har försvunnit, vilket är helt felaktigt. Det framkom också i den debatt som vi hade här i kammaren när vi antog de nya transportpolitiska målen. Det övergripande transportpolitiska målet ligger fast, att transportpolitikens mål ska vara att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. Till detta fördes ett funktionsmål gällande tillgänglighet och ett hänsynsmål gällande säkerhet, miljö och hälsa. Detta tillgänglighetsmål lyder: Transportsystemets utformning, funktion och användning ska medverka till att ge alla en grundläggande tillgänglighet med god kvalitet och användbarhet samt bidra till utvecklingskraft i hela landet. Transportsystemet ska vara jämställt, det vill säga likvärdigt svara mot kvinnors respektive mäns transportbehov. Även i preciseringen av tillgänglighetsmålet lyfts jämställdheten fram. Det påpekas att arbetsformer, genomförande och resultat av transportsystemet ska medverka till ett jämställt samhälle. Problemet har alltid varit tillämpningen av målen. Det är ingen skillnad jämfört med de tidigare målen, utan detta har man brottats med ända sedan man införde de transportpolitiska målen. Frågan är om det blir bättre med den nya strukturen än med den gamla. Mycket talar för att det kan bli så. Inte minst genom att det har införts en enklare struktur blir de transportpolitiska målen mer kommunicerbara, och därmed ökar möjligheterna att de också används i större utsträckning. Herr talman! Förra torsdagen åkte jag mycket effektivt med buss från Örebro till Karlstad. Det är en tur som går betydligt smidigare nu än tidigare tack vare ett motorvägsbygge som beslutades under den förra regeringens tid, och som snabbades på av denna regering och äntligen är klart. Vi behöver fortsätta hantera hela vår infrastruktur på ett transportslagsövergripande sätt. Bara genom att motarbeta stuprören kan vi få till ett effektivt utnyttjande av hela transportsystemet och då möjliggöra för fler att välja att resa kollektivt och få effektivare och hållbara transporter som motverkar jordens temperaturhöjning. Jag är glad över att mer medel till infrastrukturen tillförs även i denna budget. Det är vida känt att alliansregeringen faktiskt är bäst när det gäller. Det bådar nämligen gott för framtiden. För jorden är ung, livet är ett äventyr, och allting, mina vänner, är möjligt.

Anf. 175 Annelie Enochson (Kd)

Herr talman! Detta är alliansregeringens fjärde budget som lämnas till riksdagen. Regeringen har medvetet under denna tid arbetat för en samlad politik och för ett trafikslagsövergripande perspektiv och förhållningssätt. Förra året redovisade vi närtidssatsningen för 2009 och 2010 på 7,6 miljarder som vi nu kan se resultat av. Det byggs infrastruktur som aldrig förr runt om i vårt land. Med denna budget satsar regeringen ytterligare 1,6 miljarder för åren 2009-2011. Dessa medel kommer att användas för insatser inom både väg- och järnvägsområdet i syfte att dämpa sysselsättningsnedgången, vilket också Sven Bergström nämnde. Det känns bra att som kristdemokrat vara delaktig i en regering som satsar så mycket på både järnväg och väg och på både nyinvesteringar och underhåll. Vi satsar inte bara på storstäder utan på hela landet. Sverige kommer med den satsning som nu görs att få en acceptabel vägstandard även i glest befolkade områden. Investeringar i vägnätet har stor betydelse för att öka trafiksäkerheten och för att minska antalet dödsoffer. Trafiksäkerheten är en hjärtefråga för Kristdemokraterna. Sedan den 1 februari 2009 har statliga myndigheter krav på sig att införa alkolås, och målet är att 75 procent av statens fordon ska ha alkolås 2012. Kommuner och landsting ligger redan långt framme i detta arbete, bland annat då det gäller krav på alkolås i skolskjutsar. Det känns också tryggt att veta att Sverige arbetar aktivt för att införa obligatoriska krav på alkolås i kommersiella bussar och lastbilar inom EU. I dag har regeringen fattat beslut om en nedre gräns för sjöfylleri på 0,2 promille alkohol i blodet. För att omfattas av den nya promilleregeln föreslås att fartygen antingen med motordrift ska kunna framföras med en hastighet om minst 15 knop eller ha ett skrov som är minst tio meter långt. Regeln föreslås gälla både yrkessjöfart och fritidssjöfart. Äntligen, säger jag. Under alliansregeringens år har mycket hänt på kommunikationens område. Just nu håller regeringen på med åtgärdsplaneringen för åren 2012-2021 och hur de 217 miljarderna som regeringen har avsatt ska fördelas i olika infrastruktursatsningar runt om i landet. Härtill kommer också medfinansieringssatsningarna på ca 50 miljarder som gör att detta blir den största satsningen på att bygga ut och underhålla vår infrastruktur som vi någonsin haft. Inkluderat det västsvenska paketet skulle det bli runt 62 miljarder i medfinansieringar. Där ligger Socialdemokraterna i Västsverige mycket starkt bakom denna medfinansiering. Massor av utredningar har genomförts eller är på gång i syfte att få bättre och snabbare byggd infrastruktur i landet. Utredning pågår på de olika trafikverken om att förändra den ekonomiska planeringsprocessen så att den blir kortare över tid och mer flexibel. Samtidigt pågår en parlamentarisk utredning som har till uppgift att föreslå förändringar i regelverket så att byggandet av infrastrukturen kan effektiviseras. Herr talman! Höghastighetsutredningen lämnade sitt betänkande i september. Där redovisar man en dragning för ett höghastighetståg som förbinder Göteborg med Stockholm och Malmö. I förslaget redovisas nya former för privat finansiering, där privat sektor och regioner kan bidra i betydligt större utsträckning än tidigare. Detta möjliggör både byggande höghastighetsbanor och upprustning av det existerande järnvägsnätet. Mycket planeringsarbete och många beslut återstår. Men som kristdemokrat känner jag mig glad över att vi med denna utredning kommer ett steg närmare höghastighetsbanor i Sverige. Herr talman! Sjöfarten i vårt land är viktig, och under 2008 omsattes ca 177 miljoner ton gods i de svenska hamnarna. Godsvolymen har ökat med knappt 2 procent jämfört med förra året. Det är otroligt viktigt att vi har en konkurrensneutral sjöfart inom EU. Kommissionen har också rekommenderat medlemsstaterna att införa tonnageskatt. Men när det gäller tonnageskatten måste jag få säga att det är bedrövligt att regeringen inte följer riksdagens beslut. Jag ställer mig frågan hur mycket en finansminister egentligen får obstruera upprepade beslut i riksdagen. Är det regeringen som är ansvarig inför riksdagen eller tvärtom? Jag kräver att regeringen snarast lägger en proposition på riksdagens bord om införande av tonnageskatt i Sverige. Tillväxtverket har fått regeringens uppdrag att titta på möjligheten att införa internationella register inom sjöfarten. Det är önskvärt med likvärdiga konkurrensvillkor för den svenska och den utländska sjöfartsnäringen. Men samtidigt är det också viktigt att värna svensk kompetens och svenska arbetstillfällen inom sjöfarten. De nya gränsvärdena för svavelhalten i fartygsbränsle som IMO fattat beslut om riskerar att tvinga över sjötransporterna till lastbil, och detta är inte bra vare sig för miljön eller för klimatet. Det har gått snabbt att fatta beslut om att sänka gränsen för svavel i bunkerolja till 0,1 procent från år 2012 inom Östersjö- och Nordsjöregionen. Konsekvensanalyser har inte gjorts förrän efter att beslutet fattats. Jag tycker att vi politiker borde fundera ett varv till och se hur vi kan få svavelhalterna lika i hela EU, för som det nu är kommer finskt gods att skeppas över ryska hamnar och kanske svenskt gods från Norrland till nordnorska hamnar. Herr talman! Göteborgs Hamn har i flera år arbetat med så kallad landel. Men det finns en ekonomisk konflikt i och med att den landanslutna elen är belagd med skatt medan det bränsle som används ombord på fartyget för att generera el från fartygets motorer är befriat från skatt. Därför använder man ofta den billigare men mer miljöförstörande oljan när fartyget ligger i hamn. Från Kristdemokraternas sida skulle vi därför vilja att en skattebefrielse infördes för den landanslutna el som förbrukas i fartyg. Det vill jag gärna säga också till er från skatteutskottet som jag vet sitter och lyssnar på debatten. Slussarna i Trollhätte kanal och Södertälje kanal måste repareras, för om inte har vi om några år inte kvar någon inre sjöfart. Det skulle gå stick i stäv med hur det är i övriga Europa där sjöfarten på de inre vattenvägarna ökar. Regeringen ligger i startgroparna för att ta viktiga initiativ när det gäller att förbjuda utsläpp av toalettavfall från fritidsbåtar. Självklart ska havet inte användas som toalett, vilket just nu sker. Sjösäkerheten är någonting grundläggande för mig som kristdemokrat. 38 personer har tyvärr omkommit eller saknas inom sjöräddningens område - en ökning från förra året. En väl fungerande sjöräddning är en styrka för den svenska sjöfarten. Det är värt att nämna det fantastiska arbete som den ideella organisationen Svenska Sjöräddningssällskapet gör längs våra kuster för att hjälpa till i detta arbete. Jag välkomnar det samarbete mellan Sverige, Norge och Danmark som har påbörjats för att stärka sjösäkerheten i Kattegatt och Skagerrak. Detta kommer att leda till nya trafiksepareringar i området i syfte att minska riskerna för kollisioner och olyckor till sjöss. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Samtidigt vill jag önska alla en riktigt god helg.

Anf. 176 Karin Svensson Smith (Mp)

Herr talman! Jag måste säga att jag uppskattar Annelie Enochsons civilkurage när det gäller att ställa krav på regeringen. Jag delar helt uppfattningen att det måste vara konkurrensneutrala villkor för sjöfarten och att den svenska sjöfarten är missgynnad i förhållande till andra länders sjöfart. Det kan man ju se i den utflaggning som sker. Vi blir av med både fartyg och arbetstillfällen, vilket rimmar ganska illa med den regering som gick till val på att sätta jobben först. Sjöfarten är missgynnad också i förhållande till andra transportmedel i och med att man där betalar sina egna infrastrukturinvesteringar. Så är det inte när det gäller landtransporterna. Men tycker inte Annelie Enochson att man ska göra ett tillkännagivande i skatteutskottet? Det är ju där frågan behandlas. Vi har väckt motioner där. Om man är lite missnöjd med vad regeringen gjort och vill beställa något är det kanske rimligt att göra ett tillkännagivande. Då skulle saken kunna ordnas. Jag har också en annan fråga till Annelie Enochson. Under förra mandatperioden låg detta med alkolås Kristdemokraterna väldigt varmt om hjärtat. Man vill ju ha nykterhet i trafiken. Varför då inskränka kravet på alkolås till skolskjutsar? Är det inte rimligt att inga fordon ska kunna startas om föraren har alkohol i utandningsluften?

Anf. 177 Annelie Enochson (Kd)

Herr talman! Om tonnageskatten finns det redan ett tillkännagivande från skatteutskottet. Alla sju partierna står bakom det. När det gäller riksdagens skrivelse har man återigen sagt att man vill att en tonnageskatt skyndsamt tas fram. Alla sju partierna i riksdagen är överens i det avseendet. Därför är jag lite förvånad över att Finansdepartementet obstruerar i denna fråga. Själv tycker jag att det är ganska klart att vi ska ha en tonnageskatt. Jag är alltså glad över att också Karin Svensson Smith tycker att frågan är viktig. Allihop tycker vi det. På nära håll har jag, som kommer från Göteborg, sett hur det är med utflaggningen. Många av de stora redarna på Donsö flaggar ut. De finns i Danmark, på Färöarna och på andra håll runt omkring. Jag tycker att det är väldigt tråkigt att så sker och att det sker under den tid då vi har regeringsmakten. Men samtidigt har vi sagt i riksdagen att vi inte vill att utflaggningen ska ske, så i riksdagen är vi överens. Vi har jobbat mycket med frågan om alkolås, och fortfarande jobbar vi med den. Vi försöker få med oss EU och har sagt att vi tycker att det är viktigt att EU kommer med i frågan. Tack vare det arbete som gjorts under en lång tid märker vi att vi nu har med EU i frågan. Det tycker jag är väldigt positivt. Nu finns det krockkuddar i alla bilar utan att det finns en lag om det. Vi hoppas att det blir självklart att ha alkolås i alla bilar utan att vi behöver stifta en lag om det. Samtidigt ligger vi på kommuner och landsting där vi som politiker kan påverka.

Anf. 178 Karin Svensson Smith (Mp)

Herr talman! Annelie Enochson håller fram sjöfarten som en positiv kraft. Jag delar den uppfattningen. Därför tycker jag att det är väldigt tråkigt att man i förslagen inte har med något av det som Bengt Owe Birgersson föreslagit i hamnstrategin när det gäller att klokare knyta ihop väg, järnväg och sjöfart och att på ett bättre sätt utnyttja Sveriges långa kust. Det finns en stark kritik inom sjöfartsnäringen och bland de tunga godstransportörerna mot att man negligerat och inte tagit med de här utredningsförslagen. Likaså ligger Hamnbanan i Göteborg väldigt sent. Annelie som bor i Göteborg måste förstå att det kanske är en poäng att många transporter till och från Göteborgs hamn går på järnväg, inte med lastbil. Därför behöver Hamnbanan byggas ut. Det är skillnad mellan alkolås och krockkuddar. Krockkuddar skyddar dem som sitter i fordonet. Det är framför allt vi som är ute på vägarna och som inte är onyktra som är intresserade av att de som är onyktra inte ska kunna finnas på vägarna. På så vis går det inte att jämföra dessa säkerhetsutrustningar med varandra. De som allra mest behöver alkolås i fordonet kommer inte frivilligt att installera det. Därför måste vi från statsmakternas sida ta ansvar för att få bort alkoholen från våra vägar och se till att alla fordon är utrustade med alkolås. Det räcker inte att de som redan beter sig väl beter sig ännu bättre om man samtidigt tillåter att andra människor utövar ett dödligt hot mot oss genom att de tillåts köra omkring med alkohol i kroppen.

Anf. 179 Annelie Enochson (Kd)

Herr talman! Jag håller helt med Karin Svensson Smith. Onyktra ska absolut inte få köra på våra vägar. Det är helgalet. Så ska vi verkligen inte ha det, så det motarbetar vi hårt på alla sätt. När det gäller dem som är dömda för rattfylleri har vi tagit initiativ till att man ska vara tvungen att installera alkolås för att få fortsätta att köra. Där är vi alltså på rätt väg. Naturligtvis är det en skillnad mellan krockkuddar och alkolås. Men jag tror att den frivilliga vägen är ett bra steg att ta. Om inte får vi diskutera saken vidare inom alliansen. Hamnbanan i Göteborg är mycket viktig. Också om den har jag väckt många motioner. I åtgärdspaketet från Västra Götalandsregionen finns Hamnbanan med. I mars eller april, eller något sådant, ska vi här fatta beslut om den. Hamnbanan finns alltså med. Den är, som sagt, oerhört viktig. Men det gäller inte bara Hamnbanan utan också att vi får två broar över Göta älv. Som det är nu är det väldigt sårbart eftersom det finns bara en bro med spår. Blir den bron påkörd kommer man inte till hamnen. Det måste finnas åtminstone två broar, för blir den ena bron påkörd finns den andra. För en tid sedan upplevde vi i Göteborg att bron stannade i ett visst läge. Det var precis att det gick att köra över bron. Den hade också kunnat stanna på tvären så att säga så att man inte kunde köra gods till Göteborgs hamn. Jag är alltså glad över att Karin Svensson Smith är väldigt mån om Göteborgs hamn. Det är också jag.

Anf. 180 Eliza Roszkowska Öberg (M)

Herr talman! Vi står inför stora utmaningar. Sverige är inte bara ett informationssamhälle, utan Sverige har också blivit ett kommunikations- och kunskapssamhälle. Vi behöver mer IT i skolan så att ungdomarna kan skaffa sig kunskaper som de kommer att behöva i sina framtida arbetsliv. Vi behöver IT i vården, så att vi kan säkerställa kvaliteten i vården och omsorgen när samhället åldras. Sverige ska ha världens enklaste förvaltning, bland annat med hjälp av IT. Det brukar kallas e-förvaltning. Alla de här frågorna har en sak gemensam. De beror i stor utsträckning på att det finns en bra, lättillgänglig och säker IT-infrastruktur som underlättar vardagen för människor och företag. Bredbandsstrategin, som aviserades i budgetpropositionen till början av nästa år, presenterades av regeringen redan i början av november. Det övergripande målet är att Sverige ska ha bredband i världsklass. År 2020 bör 90 procent av alla Sveriges hushåll och företag ha bredband med minst 100 megabit per sekund. Redan år 2015 bör 40 procent av alla få bredband med denna hastighet. IT-frågorna har varit väl uppmärksammade av regeringen under det svenska EU-ordförandeskapet. Infrastrukturminister Åsa Torstensson var värd för en stor konferens i Visby där man lade grunden för EU:s framtida IT-politik. Det var mycket fokus på kunskapssamhället, miljö och konkurrens. För två veckor sedan, under en konferens om e-förvaltning, tecknades en så kallad ministerdeklaration om en e-förvaltningspolicy. Det är en gemensam vision för ett Europa med en öppen och tillgänglig offentlig förvaltning. Herr talman! I början av nästa år kommer även en särskild proposition att presenteras där förslag som kräver lagstiftning kommer att tas upp samt den framtida hanteringen av radiofrekvenser som behövs för elektronisk kommunikation. Men redan nu, herr talman, ska vi ta ställning i frågan om anslag för informationssamhället för 2010. Totalt för politiken för informationssamhället anslås 449 miljoner kronor. Det föreslås ett nytt anslag på 195 miljoner kronor till driftsäker och tillgänglig elektronisk kommunikation. Robusthets- och säkerhetsfrågor blir allt viktigare. Ju mer vi använder oss av Internet och mobiltelefoni, desto mer sårbart blir det. Acceptansen för avbrott minskar. Alliansens IT-politik baseras på en övertygelse om att det är privata aktörer som på bästa sätt kan tillgodose kundernas behov av elektronisk kommunikation. Vi politiker ska inte styra tekniken. Politikens roll är att skapa förutsättningar för utvecklingen och se till att det finns bra fungerande och effektiv konkurrens utan snedvridningar och begränsningar. Med många aktörer på marknaden kommer mångfald av olika produkter och tjänster som människor kan välja bland. Priserna pressas och kvaliteten ökar. Denna utveckling har vi sett mycket tydligt när det gäller till exempel mobiltelefoni och mobilt bredband. Vårt uppdrag är att skapa tydliga, långsiktiga och teknikneutrala regler. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationerna.

Anf. 181 Hans Stenberg (S)

Herr talman! Jag hade inte tänkt lägga mig i debatten, men när jag hör hur mina borgerliga kolleger så envetet försöker hamra in myter från talarstolen kan jag inte låta bli att gå upp. Det gäller två myter, dels myten att det är mer pengar än någonsin som satsas på infrastruktur, att detta skulle vara något slags jättesatsning, dels myten att vi i oppositionen skulle vara så fruktansvärt oeniga till skillnad från er på regeringssidan. Jag börjar med myten att det skulle vara mer pengar än någonsin. Det är klart att om man räknar i kronor och jämför med förra planeringsperioden är det mer pengar. Det är inte så märkligt. Det har det alltid varit när man har gjort en ny planering, eftersom vi har någonting som heter inflation. Räknar man in inflationen ser man genast att detta inte ens är penningvärdeskyddat. Man gör också ett stort nummer av att man satsar så mycket mer än vi i oppositionen. Det gör man inte. Vem som helst som är läskunnig kan läsa i betänkandet och se att vi socialdemokrater lägger mer pengar än regeringen på infrastrukturområdet. Den andra myten handlar om oenigheten och det faktum att vi lägger olika motioner i detta sammanhang. Man kan gå tillbaka och titta på hur det såg ut för fyra år sedan, strax före valet, när ni var i opposition. Ända fram till våren 2006, bara några månader före valet, kunde inte den borgerliga sidan enas om en gemensam reservation. Varje parti lämnade var sin reservation om hur budgeten skulle se ut. Jag är helt övertygad om att vi till våren kommer att ha en enad front från de rödgröna partierna. Men vi är ändå tre självständiga partier, och jag tycker inte att det är så konstigt att vart och ett parti så här nästan ett år före valet vill visa vad vi står för. Det tycker jag är en skyldighet mot medborgarna. Men vad som gör det hela märkligast när det gäller enigheten är detta: Ni står och angriper oss för att vara oeniga, men här går först Jan-Evert Rådhström upp och talar om att man minsann inte ska satsa på några höghastighetståg. Så kommer Nina Larsson och Annelie Enochson upp och säger: Nu ska vi satsa på höghastighetståg! Det är verkligen en manifestation i enighet, det måste jag säga! Mycket imponerande! Man får dessutom uppleva att Annelie Enochson går upp och gör något slags generalangrepp på regeringen eller åtminstone de väsentliga delar i regeringen som Finansdepartementet består av. Lägg ned det här nu! För det första är vi betydligt mer eniga än ni var när ni var i opposition. För det andra lyckas ni uppenbarligen inte ens hålla sams när ni sitter i regeringsställning. Det är väl ändå ett grundkrav. Det garanterar jag att vi kommer att göra när vi tar över regeringsmakten efter nästa val. (Applåder) I detta anförande instämde Karin Svensson Smith (mp).

Anf. 182 Sven Bergström (C)

Herr talman! Det är glädjande att en del socialdemokrater vill ha debatt och efteranmäler sig, så att vi får lite meningsutbyte. Hans Stenberg är bekymrad över att den nuvarande regeringsalliansen var oenig 2006. Men vi har under tre år visat att vi kan sy ihop budgetar. Vi har ökat på när det gäller pengarna. Nivån är uppe i 40 miljarder årligen. Du kan fråga socialdemokratiska kommunalråd runt om i landet. De är väldigt tillfreds med att de nu får mer pengar till underhåll och drift och ser projekt förverkligas. Jag kan till och med visa Hans Stenberg ett urklipp ur Trafikmagasinet nr 4 2009. Rubriken är "Trafikplan bingo för Sundsvall - då blir järnvägen vinnare". Det är Hans Stenbergs hemmaarena. Kommunens samhällsplanerare Hans Dunder öser beröm över regeringen för att man nu får en förbifart och pengar till järnvägen. "Han beskriver investeringarna i Sundsvallsregionen de kommande åren som en grön klimatsatsning", står det i artikeln. Det är ord och inga visor! Det är ingen borgerlig politiker som säger detta, utan en ansvarig planerare i den socialdemokratiska kommunen Sundsvall. Vi har alltså visat att vi kan åstadkomma någonting, och vi är eniga om våra förslag. Jag hoppas att oppositionen också kan enas om olyckan skulle vara framme. Men jag är väldigt förtröstansfull om att väljarna när den dagen kommer ser att den här regeringen har gjort skillnad, inte minst på det område som vi nu pratar om. Låt mig avsluta med en fråga till Hans Stenberg. Det där underhållsberget rationaliserade din ordförande Lena bort i sitt första inlägg. Delar du hennes uppfattning att det inte finns något underhållsberg? Är det så god standard på vägarna i Västernorrland nu att man kan tänka bort det underhållsberg som Hans Stenberg och jag tidigare har varit eniga om är alldeles för stort?

Anf. 183 Hans Stenberg (S)

Herr talman! Jag har inte märkt förut att Sven Bergström skulle vara hörselskadad, men uppenbarligen finns det någon brist. Lena sade aldrig att det inte fanns något underhållsberg. Hon påpekade vad Riksrevisionen har sagt om att det finns brister i hur man beräknar detta, och det kan i sin tur innebära att man sätter in insatserna på fel ställe. Visst finns det ett eftersatt underhåll. Det vore lite mer imponerande om ni gjorde större satsningar på underhållsberget än ni gör. Ni har faktiskt inte ens inflationsskyddat satsningarna på infrastrukturen, och ni lägger mindre pengar på detta än vi gör i vårt budgetalternativ. Sedan kommer jag till detta att vi i Sundsvall är glada åt att vi äntligen får till stånd en del infrastrukturinvesteringar. Det är jättebra. Men det som är mindre bra är att detta gräver oerhört stora hål i kommunkassan. Det tvingar dessutom vissa företag att satsa stora pengar som de skulle behöva till investeringar i sin egen produktion. Det är märkligt att man från den borgerliga sidan å ena sidan angriper oss socialdemokrater för att vi vill lånefinansiera ett antal projekt samtidigt som man å andra sidan faktiskt tvingar kommunerna att ta upp stora lån för att kunna genomföra statliga infrastrukturprojekt. Jag tycker att det är nästintill skamligt. Men som kommunpolitiker har man inget annat val. Man sätts i en utpressningssituation med den här regeringens politik. (Applåder)

Anf. 184 Sven Bergström (C)

Herr talman! Hans Stenberg framhärdar i att den här regeringen inte satsar mer än den tidigare. Vi har satsat 11,4 miljarder i närtidssatsningar. Vi har lagt ribban på 40 miljarder årligen. När ni presenterade långtidsplaner var de till mycket stora delar ofinansierade. Du var med på den tiden då Björn Rosengren stod här och yvdes i talarstolen, men när man tittade närmare fann man att många miljarder var helt ofinansierade, trots att man också lånade upp. Skillnaden är att vi nu finansierar det här och anvisar medel i budgeten. Vi lägger oss på 40-miljardersnivån redan nu. Ni förespeglade att ni efter några år, inte nu, skulle kunna fylla de långtidsplaner som ni blåste upp, men ni misslyckades kapitalt varje gång. Västsvenska handelskammaren gjorde en sammanställning som var fatal för er del, för den visade så tydligt att era långtidsplaner alltid misslyckades med att nå upp till era högt ställda mål. När det sedan gäller den kommunala medfinansieringen kan man så klart ha synpunkter. Tidigare var det förskottering som den socialdemokratiska regeringen jobbade aktivt med. Kommunerna fick förskottera. Nu är det medfinansiering. Det är naturligtvis ingen utpressning eller hot eller tvång i detta, utan det är frivilliga beslut i kommunerna. Ni kan ha synpunkter på detta, men i Hudiksvalls kommun där jag hör hemma var det ett enigt kommunfullmäktige som bestämde att vi inte skulle nöja oss med två-plus-ett-väg på E4, som är den normala standarden, utan vi ville ha lite bättre standard. Därför pytsade vi i enighet in 30 miljoner kronor. Vi var eniga över alla partigränser - ja, jag tror att Miljöpartiet reserverade sig. Det var ett frivilligt beslut. Vi hade kunnat få en mycket bra E4-standard, men vi ville ha en ännu bättre och därför lade vi in pengar. Nu vill ni ha en högbro i Sundsvall, och därför lägger ni in pengar. Sedan noterar jag att du inte kommenterar att Hans Dunder, er samhällsplanerare i Sundsvall är så nöjd: Trafikplanen - bingo för Sundsvall. Han har en lite annan bild än du nu ger här i kammaren av vad regeringens politik betyder för din hemkommun.

Anf. 185 Hans Stenberg (S)

Herr talman! Jag känner Hans Dunder väl och vet ganska exakt vad han står för. Han är glad över investeringar, precis som jag är. Däremot är han nog lika bekymrad som jag över att man tvingas ta pengar från andra angelägna kommunprojekt för att finansiera detta. Man kan ju låtsas att det är frivilligt. Men varje kommunpolitiker vet att en grundförutsättning för att utveckla en kommun är att man har en bra infrastruktur. Då kommer staten och säger: Här har ni ett angeläget projekt. Det kan vi tänka oss att bygga om kommunen lägger upp så och så mycket pengar. Vad ska man då göra som kommunpolitiker? Jag skulle ha gjort exakt samma sak. Det finns ju inget alternativ. Det är en direkt utpressningssituation. Det utsätter man kommun efter kommun för runt om i landet. Jag har väldigt svårt att förstå hur man kan stå här i kammaren och raljera mot våra förslag om att staten ska låna upp pengar. Man säger att den som är satt i skuld är inte fri men samtidigt tvingar man kommunerna att ta upp stora lån. Staten kan ju faktiskt låna betydligt billigare än vad kommunerna gör. Det är denna situation man ställs inför. Antingen får man dra ned på skolan eller äldreomsorgen, sälja ut kommunal egendom eller låna upp pengar för att kunna genomföra statliga investeringsprojekt. Det tycker jag inte är en klok politik. Kommunerna är bäst satta att sköta kommunala angelägenheter, inte att finansiera statens infrastrukturprojekt. Det ska staten göra. (Applåder)

Anf. 186 Claes-Göran Brandin (S)

Herr talman! Jag hade heller inte tänkt lägga mig i den här debatten. Jag trodde att vi skulle ta sjöfartsdebatterna i vår, men eftersom sjöfarten kom upp kan jag inte låta bli. Det var kanske bra att vi fick en liten minisjöfartsdebatt. Anneli tycker att det är dåligt att hennes egen regering inte har kommit till skott när det gäller att rädda svensk sjöfart. Där är vi rörande överens. Här flaggas ut å det vildaste. Jag var ute på Donsö, som du förhoppningsvis känner till ganska väl. Jag vet att du har varit där och lovat att det ska komma tonnageskatt. Där är man bekymrad. Fartyg efter fartyg flaggas ut. Man blev till och med av med redarföreningens ordförande eftersom han flaggade ut sina fartyg. Det finns en klausul som säger att man inte får vara ordförande i redarföreningen då. Detta sitter vi stillatigande och tittar på. Svensk sjöfart flyttar ut fartyg efter fartyg. När vi till slut kanske inte har en egen flotta har vi heller inte möjligheter att påverka, förändra och se till att vi får bättre miljö och så vidare för de här båtarna, eller att se till att de kör på bättre bränsle. Nu finns de på andra ställen. Jag kan ge ett gott råd. Till våren kan vi ändra på detta. Det räcker med att du, Anneli, får med dig dina kristdemokratiska vänner. Då kan vi gemensamt rösta igenom tonnageskatten här i riksdagen. Vi har med den i vår skuggbudget. Jag lovar att jag ska göra allt för att jaga er när det gäller tonnageskatten. Jag ska också tala om på vilket sätt man kan genomföra detta. När vi var på Gotland och hade sjöfartssamtal - som jag vill påstå att det var - var vi rörande eniga om att om ingenting händer får vi ta ett eget initiativ. Varsågod! Kom igen, vi gör det då! Det är desto bättre om vi alla som var med på Gotland kan vara med och ta detta för Sverige och för sjöfartsnäringen så viktiga beslut. Vi kan inte acceptera att svenska båtar fortsätter hala flaggan därbak. Jag trodde att vi hade kommit ifrån detta i och med att Tom Heyman slutade i riksdagen. Då hade vi nämligen den diskussionen här också, och jag hann till och med slå vad i talarstolen om att vi skulle få fortsätta att ha svensk sjöfart. Jag ska inte tala om vad vi slog vad om. Det står i något protokoll. Men det är detta vi nu måste se till att värna. Vi måste se till att vi fortsätter att ha den svenska sjöfarten under svensk flagg. Jag har här gett goda råd när det gäller hur vi kan ha det. Vi får väl fortsätta den här debatten i vår, om inte tidigare. Då lovar jag att vi möjligtvis kan, om vi vill och vågar, fatta ett annat beslut. (Applåder)

Beslut

Kommunikationer för 40 miljarder (TU1)

Under nästa år ska drygt 40 miljarder kronor satsas på kommunikationer, enligt budgetramen för 2010. Pengarna ska fördelas på två huvudområden: Transportpolitik, drygt 39,6 miljarder. IT, elektronisk kommunikation och post, 449 miljoner. Regeringen har dessutom föreslagit hur anslagen ska fördelas inom respektive område. Till exempel hur mycket pengar som ska gå till väghållning, 21 miljarder. Riksdagen sa ja till regeringens förslag.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionen.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.