Sammanfattning Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag för 2026 inom utgifts­om­rå­de 21, som uppgår till ca 7,9 miljarder kronor. Därmed avstyrker utskottet de alter­nativa budgetförslag som har förts fram i motioner. Utskottet tillstyrker också regeringens förslag om vissa bemyndiganden om ekonomiska åtaganden, bl.a. sådana som avser finansiering av ny kärnkraft, och om Svenska kraftnäts investeringsplan för perioden 2026–2028. I betänkandet finns fyra särskilda yttranden (S, V, C, MP). Ledamöterna från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet avstår från ställningstagande när det gäller budgetbeslutet och redovisar i stället sina överväganden i de särskilda yttrandena. Behandlade förslag Proposition 2025/26:1 inom utgiftsområde 21 Energi. 15

Betänkande 2025/26:NU3 Utgiftsområde 21 Energi

Video

Nu är det dags att debattera utgiftsområde 21 Energi, och jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut. Tidöpartierna har enats om en budget. Budgeten vi har lagt fram är en konjunkturbudget som är väl balanserad till de behov som vi ser i ekonomin och innehåller ett historiskt reformutrymme. Vi befinner oss i en lågmäld lågkonjunktur, och då är det viktigt att säkerställa att hushållen får förutsättningar att spendera mer. Detta gör vi genom att göra det mer lönsamt att arbeta och genom att sänka skatten och momsen på flera områden. En vanlig familj får ungefär 5 000 kronor mer i månaden genom bland annat sänkt elskatt, halverad matmoms och sänkta drivmedelskostnader. En omfattande bidragsreform kombinerat med skattesänkningar kommer att stimulera ekonomin. Vi skapar incitament för att fler ska gå från bidrag till arbete samtidigt som vi fortsätter satsningarna på att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten med mera. Herr talman! Det är dock energifrågor vi ska fokusera på den kommande timmen. Som bekant är energifrågorna prioriterade av såväl väljarna som Tidöpartierna, och de utgör stommen i det gemensamma politiska projekt som våra fyra partier ägnat sig åt under denna mandatperiod, vilket även märks i denna budget. Vi har arbetat intensivt med att lägga om kursen för energipolitiken i Sverige. Tidigare regeringars hackighet i energifrågor, hat mot kärnkraft, vindkraftsiver och bristande förståelse för energisystemets funktion har resulterat i betydligt fler utmaningar än nödvändigt. Svenskt välstånd och svensk välfärd har möjliggjorts tack vare vårt tidigare så välfungerande energisystem. Ett välplanerat elsystem genom kraftig utbyggnad av vattenkraft och kärnkraft lade grunden för den ekonomi vi ser i dag. Dessvärre har politiken på senare år misskött och försakat detta. Ideologi och klimathysteri har präglat energipolitiken i stället för fysik och konkurrenskraft, vilket resulterat i underhållsskuld i elnät, volatila elpriser, försämrad leveransförmåga och otillräcklig effekt när det behövs som mest. Väderberoende kraftslag har en roll att spela i vårt elsystem, men de har byggts ut för snabbt. Utan tillräckligt med baskraft, reglerkraft, lagring och elnät har problem uppkommit.Allt detta försöker vi nu att åtgärda såväl genom denna budget som genom alla lagstiftningsförslag, regleringsbrev, förordningar med mera som Tidöpartierna levererat på området. Herr talman! Om jag dock ska fokusera på vad vi i dag debatterar kan jag nämna att vi i och med nästa års budget bland annat sänker elskatten. Det är första gången det sker på decennier. Vi sänker den med 10 öre per kilowattimme. Samtidigt får vi på plats ett högkostnadsskydd för höga elpriser. Det innebär att om det genomsnittliga månadspriset på el överstiger 1,50 kronor per kilowattimme ersätts man per automatik utan krångliga blanketter med den mellanskillnad som överstiger 1,50 kronor per kilowattimme. Samtidigt fokuserar vi på vad vi här och nu kan göra för att underlätta elsystemet genom att tillskjuta ytterligare 250 miljoner kronor till Kraftlyftet för att stötta investeringar i elnät, energilager och elproduktion.Samtidigt som vi har hanterat det här betänkandet i utskottet bör man också nämna det faktum att Tidöpartierna nu säkerställt att Svenska kraftnät genomför en ny upphandling av strategisk reserv som kan komma på plats i mitten av januari. Det är något som sågs som utdömt för några veckor sedan.Det som dock har fått kanske mest utrymme i medierna är att vi i budgeten har inkluderat den statliga riskdelningen för investeringar i ny kärnkraft genom att Riksgäldskontoret får lån i enlighet med lagen om statliga stöd för investeringar i ny kärnkraft. En riskreserv kommer på plats för eventuella fördyrade kärnkraftsprojekt. Ersättning för dubbelriktade differenskontrakt för nya kärnkraftsreaktorer återfinns också i budgeten.Detta arbete har debatterats flitigt. Alla åtta partier som närvarar i denna sal hade under våren några möten på Regeringskansliet tillsammans för att prata om detta och mycket annat. Vi har kunnat följa en debatt i medierna om så kallade energipolitiska förhandlingar – även om jag kanske mest bedömde det som samtal. Det är klart att det har funnits en ambition att säkerställa ett brett stöd för den energipolitiska omläggning som sker i och med denna budget.Jag upplever att vi har kommit en bra bit på väg. Partierna tycker mer lika i energifrågor i dag än man gjorde för bara några veckor sedan och ännu mer lika än man gjorde för ett par år sedan. De här förslagen får också ett brett stöd i kammaren när vi nästa vecka voterar om dem, eftersom även Socialdemokraterna ställer sig bakom siffrorna för riskdelning vid investeringar i ny kärnkraft.Finns det då inget egenvärde i att ha en energipolitisk överenskommelse, herr talman? Jag tror att det kan finnas ett stort värde i det. Framför allt finns det ett stort värde i att vi fortsätter att stöta och blöta argumenten på det här området och att försöka söka så brett stöd som möjligt för de åtgärder som presenteras och genomförs.Jag tror inte att man kan titta specifikt på en överenskommelse, för de tenderar att inte hålla så länge och är väl endast värda något under den tid de gäller. Men att vi letar efter instrument för att över tid samverka i de här frågorna tror jag är viktigt och någonting som Tidöpartierna kommer att fortsätta att titta på.De som vill ha en bred energipolitisk överenskommelse om all energipolitik vill ofta också att det ska gå snabbt i energipolitiken. Det här är ett motsatsförhållande, försöker jag bestämt att hävda. Man kan inte både vilja att politiken ska vara enig om allting och samtidigt tycka att politiken behöver göra allting snabbare. De sakerna står i direkt konflikt med varandra.Jag tycker att åren som vi har styrt Sverige har präglats av ett högt tempo i energifrågorna. Det är ett tempo som vi aldrig hade kommit i närheten av om alla partier hade behövt vara överens innan vi gjorde någonting. Detta blir väldigt tydligt med det här utgiftsområdet.Tidöpartierna är överens om energipolitiken. Det har vi varit länge, och det finns ingenting som tyder på att vi skulle misslyckas med att vara det i framtiden. När man däremot tittar på de olika budgetarna från de fyra oppositionspartierna kan det konstateras att Socialdemokraterna tillskjuter 100 miljoner kronor till det här utgiftsområdet. Vänsterpartiet drar bort 1 miljard kronor från utgiftsområdet. Centerpartiet adderar 583 miljoner kronor till utgiftsområdet, och Miljöpartiet adderar ungefär 12,5 miljarder mer till utgiftsområdet.Detta innebär att differensen mellan det oppositionsparti som satsar minst och det oppositionsparti som satsar mest på utgiftsområde 21 för energi nästan motsvarar dubbla den totala summan för utgiftsområdet i statens budget. Det är också ett faktum att de flesta oppositionspartier har mer gemensamt med Tidöpartiernas energipolitik än de har med varandra – om man utgår från deras motioner kopplade till utgiftsområde 21.Det är ingen som vet vilken energipolitik man får om Tidöpartierna inte får förnyat mandat på valdagen. Det diffar alltså över 13 miljarder mellan de fyra oppositionspartiernas satsningar på utgiftsområde 21.Jag vill önska lycka till, herr talman, till den som ska förklara för en väljare vad det kokar ned till om man ska samordna energipolitiken efter valet. Ingen i oppositionen kan göra det – varken i denna kammare eller i valrörelsen – och ännu mindre när det därefter blir skarpt läge.Jag bedömer det därför vara viktigt att vi får fortsatt förtroende att leverera ansvarsfulla förslag inom både det här området och andra och att säkra en sund energipolitik, för det behöver Sverige mer än på länge.

Herr talman! Jag tackar Tobias Andersson för inlägget! Det var intressant.Jag ska börja i samma ände som ledamoten gjorde, nämligen i de bredare frågorna kring budgeten. Eftersom det togs upp här tycker jag att det är på sin plats att säga att det när riksdagens utredningstjänst jämför de olika budgetalternativen mot varandra är den budget som jag företräder, alltså Socialdemokraternas, som kommer att vara bättre för nio av tio svenskar än den som Tobias Andersson röstar igenom.Det blir alltså mer pengar i plånboken, eftersom vi ser till att det blir rättvisa skattesänkningar och inte mest till dem som redan har det allra bäst. Vi ser också till att höja barnbidraget – som alla andra nordiska länder har gjort – och att vi har billigare läkemedel. Det är inte minst viktigt för många äldre, men Sverigedemokraterna har gjort det dyrare. Vi tycker också att man ska avskaffa karensavdraget.När det handlar om elskatten skulle jag vilja säga att vi är med på att den sänks. Den sänks alltså från den nivå den har i dag till den nivå som var 2022 – när inte minst Sverigedemokraterna tyckte att den var alldeles för hög. Nu vill man ha beröm för att man återinför den nivå som Mikael Damberg stod för.Det är i och för sig jättebra att högkostnadsskyddet finns med i regeringens budget, men hur det ska se ut vet vi fortfarande inte. Man lovade en förordning i höst, men den har fortfarande inte presenterats. Man ska också säga att den handlar om Kraftlyftet, som är alldeles utmärkt politik. Där ser vi att inte en enda krona av årets budget är utbetald – inte en enda krona till någon som helst åtgärd är utbetald.Frågan är ju verkligen varför det Tobias Andersson står och pratar om i talarstolen inte händer i verkligheten.

Herr talman! Jag uppskattar det beröm som kom från Fredrik Olovsson i hans replik och det faktum att vi i dag tycker mer lika än vi gjorde för ett fåtal år sedan – eller faktiskt bara några månader sedan, när Socialdemokraterna svängde gällande det statliga stödet för riskdelning vid nya kärnkraftsinvesteringar.Det får dock konstateras att de som primärt tjänar på Socialdemokraternas budget är de som i dag lever på bidrag. Det är också en stor medveten omläggning av bidragspolitiken från Tidöpartierna. Man vill nu i stället skapa incitament för fler att gå från bidrag till arbete, bli en del av vår ekonomi och tillföra sina tjänster till arbetsmarknaden och säkerställa välstånd och välfärd även i framtiden. Det är alltså inte konstigt i sig att vi landar olika i den frågan. Om vi hade gjort som Socialdemokraterna och valt att inte finansiera våra förslag i budgeten hade vi säkert kunnat ge mycket mer till andra, men då hade vi i slutändan också ökat belåningen kraftigt eftersom Socialdemokraternas budget enligt tjänstemännen på Finansdepartementet saknar finansiering för ungefär 50 miljarder kronor. Det är mycket pengar. Det kan man lova mycket för, om det är så att man själv inte bekostar det.Det karensavdrag som Fredrik Olovsson nämner är ju ett tydligt sådant exempel. Det finns uppskattningar på att det skulle kosta 40 miljarder, men Socialdemokraterna låtsas att det är gratis att vältra över kostnaden på företagen i stället. Det tycker inte jag är seriös politik.När det gäller sänkt elskatt är jag den första att säga att jag gärna hade gått hårdare åt detta. Det är känt att Sverigedemokraterna har drivit den frågan även i tidigare budgetförhandlingar.Det sista Fredrik Olovsson nämner, om exakt hur olika stödförordningar faller ut i praktiken, är en stark anledning till att Sverigedemokraterna skulle vilja ingå i nästa regering och kunna få ett ökat inflytande vid översynen av hur olika stöd genom myndigheter och annat hanteras och faller ut i praktiken.

Herr talman! Med tanke på just de problem som regeringen har är det väl snarast ett argument för att byta regering till en socialdemokratiskt ledd sådan, som dessutom alltid brukar se till att tillväxten blir högre, arbetslösheten lägre och statsfinanserna starkare. Så skulle det också bli den här gången med den budget vi har lagt på riksdagens bord. Inte minst är vårt budgetsaldo starkare än Sverigedemokraternas och regeringens. De lånar alltså mer pengar för att sänka skatten för dem som har det allra bäst.Detta är dock en bit bort från energidebatten, ska sägas, och tiden går väldigt fort. Jag ska därför återkomma till frågan om överenskommelser och om samsyn.Att gå snabbt fram var ett argument för att inte komma överens. Problemet är ju att det faktum att vi inte är överens också gör att saker går långsammare, att företag inte investerar och att man inte litar på att det politiska systemet levererar det man säger. Det beror på att det en mandatperiod finns en majoritet som säger någonting och nästa en annan som säger någonting annat. Ska du då ha decennielånga perspektiv på miljardtals kronor på en osäker marknad måste politiken komma sig samman och leverera tydliga överenskommelser. Ser Tobias Andersson inte värdet av en sådan överenskommelse – egentligen för alla kraftslag?Jag tycker också att det är intressant – för att avsluta med en mindre konfrontatorisk punkt – att Sverigedemokraterna säger sig vara öppna för någon form av energiberedning framåt. Jag tror att det är alldeles nödvändigt, för att vårda en överenskommelse om energipolitiken, att vi jobbar tillsammans över flera mandatperioder. Det är nämligen så många stora beslut som ska fattas under de här åren för att få många saker på plats att vi behöver komma ihop på ett helt annat sätt.Men varför inte en överenskommelse först? Finns det inte ett stort värde, inte minst för näringslivet, i att vi kan göra en sådan? När Ebba Busch talar om att det är partistrateger som har sett till att det inte blir någon överenskommelse tror jag faktiskt att det är Tobias Anderssons strateger som hon tänker på.

Herr talman! Jag tackar Fredrik Olovsson för hans andra replik.Olovsson var med på de samtal som vi förde i våras och har också fört dialog med mig i andra sammanhang kring detta. Min uppfattning är att vi i Sverigedemokraterna gjorde vad vi kunde för att säkerställa att någonting kom på plats. Det är också ett tema som vi har pratat bilateralt om.Med det sagt tror jag att det hade varit mycket lättare för de fyra Tidöpartierna att komma överens med enbart Socialdemokraterna. Där diffar det, som jag sa i mitt inledningsanförande, 100 miljoner kronor. Det är i sammanhanget små pengar på ett utgiftsområde. På utgiftsområde 21 diffar det 100 miljoner, om jag inte missminner mig.Men om vi ska enas allihop ska Socialdemokraterna också ha med sig Miljöpartiet och Linus Lakso, som sitter här inne, som vill ha 13 miljarder mer på det här utgiftsområdet. Det är alltså nästan dubbelt så mycket som vad hela utgiftsområdet ligger på i dag. Då blir det väldigt svårt, tror jag, att komma överens.Jag ser gärna ett förnyat försök för Tidöpartierna att fortsätta prata med Socialdemokraterna, och jag välkomnar den öppning som kommer från Socialdemokraterna och det faktum att man bibehåller de siffror som finns för den statliga riskdelningen för kärnkraft i sin egen budgetmotion. Det är toppen. Men jag tror att vi behöver inse något: Om Fredrik Olovssons budget i dag är underfinansierad med 50 miljarder och man ska köpa Miljöpartiet i en budgetförhandling blir den budgeten underfinansierad med nästan 63 miljarder kronor redan dag ett. Då blir det väldigt svårt att leverera utifrån de löften man har.

Herr talman! Jag får tacka Tobias Andersson för inlägget.Tobias Andersson låter väldigt nöjd, men jag noterar att inläggen är betydligt mindre pompösa än de var i början av mandatperioden. Det kanske är för att man inte har så jättemycket att vara stolt över.Det finns mycket att säga om elsystemet som sådant. En sak jag kan nämna är att vi har bättre nätstabilitet nu än innan vi började bygga ut vindkraft, till exempel.Kraftlyftet nämndes. Det är en satsning som är kopierad från Miljöpartiets politik. Vi kallade det för Kraftsteget, en stor satsning på grön baskraft. Det är faktiskt en stor del av de miljarder som Tobias Andersson nämner. Vi har lagt 6 miljarder på detta. Det är väldigt efterfrågat av svensk industri, så det är en satsning som jag är väldigt nöjd med att vi har.Vi har för övrigt suttit i sju år i regering och förhandlat, så detta kan vi lösa.Men jag har några frågor.Hur många kilowatt eller megawatt har Kraftlyftet genererat denna mandatperiod? Tobias Andersson var ju väldigt stolt över detta med att få till mer effekt.Det har varit väldigt oklart hur många reaktorer den här regeringen satsar på. Är det en SMR, som egentligen Vattenfall är inne på? Är det två reaktorer, eller är det tio reaktorer? Där skulle jag vilja ha ett klargörande av Tobias Andersson, som ordförande för näringsutskottet.Sedan vet jag inte om Tidöpartierna är så väldigt överens. Det framstår ju som väldigt splittrat när det gäller att ingå en långsiktig energiöverenskommelse. Miljöpartiet är ett av tre partier som har ingått och hållit en energiöverenskommelse och som principiellt fortfarande står bakom den.

Herr talman! Jag tackar för inlägget och frågorna från Linus Lakso.Först och främst ska man konstatera att Kraftlyftet inte har funnits på plats under hela denna mandatperiod. Nu tillskjuter vi mer medel för att kunna säkerställa att det levererar på riktigt under 2026.Jag tror att det är ett bra instrument. Alldeles oavsett hur likt eller olikt det är de förslag som Miljöpartiet har haft tror jag att vi kan enas om att vi behöver ha punktinsatser där elsystemet behöver det som mest. Oavsett om det innebär en satsning på nät, produktion eller lagring är det ett viktigt steg framåt i den riktningen. Jag tror att vi kan komma att se att det levererar under 2026. Jag hoppas verkligen det.När det kommer till exakt hur många reaktorer vi ska ha får det för min del gärna byggas så många som elsystemet klarar av, sett till den konsumtion som behövs. Men den riskdelningsmodell som vi har presenterat i och med den här budgeten är tänkt att möjliggöra det första steget på det här området. Då pratar vi kanske om effekt motsvarande två stora konventionella reaktorer. Men nu vet vi att Vattenfall tittar på tre eller fem, beroende på vilken aktör man väljer för Ringhals-sajten. Linus Lakso är också bekant med att jag personligen gärna hade sett att man gått vidare med storskaliga konventionella reaktorer på denna sajt.Jag vet inte om det är så mycket att skryta om i dag att Miljöpartiet står fast vid en överenskommelse, givet att många lämnade den och resultatet blev förödande för vårt elsystem. Jag skulle inte vara riktigt lika stolt över det faktumet som Linus Lakso är. Med det sagt ser jag förutsättningar för en fortsatt fördjupad dialog på det här området. Men jag kan konstatera att jag absolut inte har någon aning om hur ni ska få ihop er energipolitik i oppositionen – om Tidöpartierna inte styr Sverige efter nästa val.

Herr talman! Då undrar jag lite grann till vad Tobias Andersson vill använda elen från reaktorerna – hur många reaktorer det nu blir.Tobias Anderssons kollegor hånskrattade i princip här i kammaren när Northvolt gick i konkurs och otroligt många människor förlorade jobbet i Skellefteå. När det i en europeisk jämförelse och inte minst i en internationell jämförelse gavs ett otroligt marginellt stöd till Stegra, en annan stor och viktig industrisatsning i Sverige, valde man att kalla Energimyndigheten till utskottet för en utskällning.Vad ska elen användas till? Sverigedemokraterna vill ju inte heller fasa ut den fossila energin från transportsektorn och så vidare. Det vore intressant om Tobias Andersson kunde nämna några exempel på vad elen från den nya kärnkraften ska användas till.Apropå tidigare överenskommelser: Vi var uppe i en utbyggnadstakt för ny kraftproduktion på tre gigawatt per år när vi lämnade över regeringsmakten till Tidöpartierna. Hur går det nu? Hur många gigawatt byggs per år efter tre år med Tidöregeringen?

Herr talman! Tack, Linus Lakso, för ytterligare frågor!Det är väl det här som skiljer oss åt. Sverigedemokraternas syn på vad elen ska gå till bygger på det egenvärde som finns i en ökad svensk självförsörjningsgrad i fråga om olika former av energi. Jag är den första att konstatera att jag ser det som någonting värdefullt. Kan vi ställa om i de processer som i dag nyttjar fossil energi, som vi inte är självförsörjande på, och kan vi fortsätta att ställa om i transportsektorn så att vi kan nyttja el som vi har producerat i Sverige i stället för drivmedel som är importerade från Mellanöstern och annat är det ett värde i sig utifrån ett svenskt självförsörjningsperspektiv och inte minst med tanke på den oroliga omvärlden.Från den änden kommer Sverigedemokraterna in i debatten kring grön omställning. Miljöpartiet kommer in i den andra änden, där man bara ska räkna CO2-utsläpp och tro att det spelar någon som helst roll ifall vi blir nettonollutsläppare i morgon eller ifall EU blir det om tio, fem eller femton år. Det tycker inte Sverigedemokraterna är lika viktigt. För oss handlar det om självförsörjningsgrad i fråga om något så viktigt som energi.Mot den bakgrunden motsätter vi oss inte en omställning av vare sig transporter eller industrier, men det måste kunna ske i ett tempo som gör att vi inte förlorar vår konkurrenskraft och inte slösar bort våra begränsade resurser.De två företag som Linus Lakso och alla andra som hela tiden hejar på den gröna omställningen alltid lyfter är Stegra och Northvolt. Jag tror snarare att den stora och viktiga omställningen sker i alla andra företag – i de små, medelstora och hyfsat stora företagen, inte i ideologiskt utpekade prestigeprojekt som har blåsts upp av de olika klimathysteriska stödformer som Miljöpartiet förledde Socialdemokraterna att implementera i Sverige. De gröna bubblor som Linus Lakso ytterst personligen blåste upp spricker nu, och det blir jobbigt.

Herr talman! I energipolitiken ligger några av de mest avgörande framtidsfrågorna för Sverige. Att bygga och utveckla energisystemet är inte ett mål i sig utan i huvudsak ett verktyg för att uppnå något annat – exempelvis värma och lysa upp våra hem, driva våra industrier, sänka våra utsläpp, komma ur vårt beroende av importerad fossil energi, förbättra näringslivets konkurrenskraft samt ge möjligheter till vår industri att utvecklas och skapa nya jobb och välfärd. Hur politiken utformas är dessutom väldigt viktigt för om svenska hushåll ska kunna betala sina räkningar varje månad. Effektivitet och låga kostnader är alltså centralt i det här arbetet. När vi nu står mitt i ett väldigt dåligt geopolitiskt läge där industriell produktionsförmåga innebär både en säkerhet och jobb och där fossilfrihet bygger konkurrenskraft och försörjningsberedskap är det tydligt att Sverige borde rusa framåt. Vi borde vara landet dit investeringarna söker sig. Vi borde vara landet där ny teknik testas och där tillväxten och jobben går starkt. Så är det dock inte. Man får ändå säga att Tidöregeringen och Sverigedemokraterna har låtit mandatperioden gå förlorad när det gäller omställning för industri, tillväxt och jobb. I stället för ny kraft ser vi, precis som vi hörde i replikskiftet före mitt anförande, ett kraftigt fall när det gäller nyinvesteringar i elproduktion. Det är inte så konstigt, för villkoren för inte minst havsvindkraften har försämrats. Pengarna till vindkraftskommuner betalas inte ut trots att de utlovas, och incitament för närboende finns inte på plats flera år efter det att utredningen var klar. Tillståndsprocessen är fortsatt rättsosäker och långdragen; regeringen har till och med dragits inför EU-domstolen därför att den inte har kopplat tillståndsprocesserna så som man är ålagd att göra. Sverige riskerar alltså böter på grund av regeringens senfärdighet. Energieffektivisering är en av de mest kostnadseffektiva åtgärderna vi har. Den är också viktig inte minst eftersom en effektivare elanvändning är ett sätt att snabbare skapa utrymme för nya användare när det inte kommer till särskilt mycket ny el. Det är ett område där vi inte ser stor aktivitet trots att Energimyndigheten har visat att var sjunde kilowattimme skulle kunna sparas bort på ett lönsamt sätt. Trots detta saknas alltså ett nationellt mål, och regeringen har även här passerat tidsgränsen för införande av ett direktiv. Sverige riskerar alltså återigen EU-böter på grund av regeringens senfärdighet. Elnätsregleringen tillåter nu avgiftshöjningar på uppemot 100 miljarder under den regleringsperiod som löper från förra året och framåt. Införandet av nya effektavgifter ökar kostnaderna för kunderna på ett sätt som få av dem förstår. Den flödesbaserade modell som drevs igenom för ett år sedan är fortsatt ifrågasatt vad gäller kostnaderna, men den fick ändå införas. I andra frågor har vi varit överens på ett bra sätt utan att det riktigt hjälper. Energiplanering och elberedskap är något vi alla tycker är viktigt och som vi lägger mer pengar på. Jag kan ge regeringen beröm där – vi gör samma sak. Därför är det allvarligt att regeringen misslyckas med att säkerställa att Sverige har en effektreserv på plats den här vintern, som ju faktiskt redan har börjat. Det är ren tur att det inte har blivit riktig vinter i hela landet än. Det som har varit ett säkerhetsnät i åratal finns nu helt enkelt inte på plats. Det ökar risken för bortkoppling av abonnenter om oväntade fel skulle inträffa i ett mer ansträngt läge. Detta är förstås ett misslyckande både för myndigheten – det har regeringen sagt – och för regeringen själv, som naturligtvis är ytterst ansvarig. Herr talman! Sverige behöver mer el, och vi behöver förstås ha den så snabbt som möjligt. Vi behöver all fossilfri kraft vi kan få. Socialdemokraterna vill därför se ambitiösa mål för ny fossilfri elproduktion till både 2030 och 2035. Det handlar om vindkraft på land och till havs, om sol, vatten, lagring och flexibilitet samt om livstidsförlängningar och effekthöjningar av befintliga anläggningar av olika sorter. Vi vet att företag investerar där det finns stabil tillgång till billig och fossilfri el. Investeringsbehoven är också i grunden väldigt stora både i befintligt näringsliv och när det gäller möjligheten till nya industrier. Utan en plan för mer el i närtid riskerar vi dock att missa alla de här chanserna, och då riskerar vi också att den mer långsiktiga kärnkraftsplan som inte minst regeringen har blir obsolet redan innan den har startat. Det, herr talman, skulle vara ett historiskt misstag. Därför måste man nu säkra utbyggnaden av hela systemet, inte bara av det som ska komma om lång tid. Vi behöver också stärka användarsidan – elektrifieringen. Det räcker inte att producera el, utan även efterfrågan måste kunna öka. Tillståndsprocesserna måste kortas, och industrin måste kunna investera så att jobben kan bli fler i stället för som i dag, då vi ser varsel, uppsägningar och hög arbetslöshet.Vi måste också sluta låtsas att kraftslagen står mot varandra, herr talman, för det gör de inte. Sverige behöver alla fossilfria kraftslag. Jag har nämnt vind, sol, vatten och kärnkraft, och i södra Sverige behöver vi komplettera med inte minst biogasturbiner. Fjärrvärmen behöver förbättrad konkurrenskraft, och spillvärmen behöver tas till vara mer organiserat – inte minst när vi bygger nya industrier och datacenter. Vi behöver komplettera med lagring och flexibilitet på ett helt annat sätt än i dag. Ska allt detta hända krävs det långsiktiga spelregler. Sverige behöver därför en bred och blocköverskridande energiöverenskommelse. Det vill näringslivet, det vill fackföreningsrörelsen och det behöver svenska folket. En överenskommelse där alla fossilfria kraftslag kan ingå och där utgångspunkten är leveranssäkerhet och låga kostnader kräver en teknikneutral insats. Därför vill vi att det stora ekonomiska bemyndigande gällande kärnkraft som finns i budgeten inte knyts till enbart ett kraftslag utan öppnas för fler. Det är en besvikelse att vi trots många goda samtal och många bra förslag från flera partier inte har kunnat samlas kring en överenskommelse. De partistrateger, som Ebba Busch kallade dem, som hellre ser konflikt än samverkan i energipolitiken bär naturligtvis ett väldigt stort ansvar. I förlängningen orsakar de svenska folket väldigt stora kostnader och många missade möjligheter. Jag vet att Sverige kan väsentligt mycket bättre än så här, herr talman. Våra företag vill investera. De vill bygga ut produktionen, skapa jobben och minska utsläppen, men politiken hjälper faktiskt inte till i dag utan sätter käppar i hjulen. Svensk industri och svenskt näringsliv förtjänar faktiskt mer respekt från politiken. De förtjänar långsiktiga besked och stabila spelregler, för det är så vi tillsammans kan skapa jobb, trygghet och välstånd. Det är därför vi socialdemokrater vill fortsätta arbeta för en modern, stabil och framtidsinriktad energipolitik – och göra det tillsammans med andra. Vi vill arbeta för en politik som ger en utbyggnad av alla fossilfria kraftslag, ger långsiktiga villkor, stärker vår konkurrenskraft, sänker kostnaderna för hushållen, minskar utsläppen och gör Sverige ledande i det gröna teknikskiftet. Det är den riktning Sverige behöver. Vi står självklart bakom vårt budgetalternativ i dess helhet, även på energiområdet. Jag hänvisar därför till vårt särskilda yttrande i den här frågan.

Herr talman! ”Ett land, fyra elprisområden” är en slogan som i alla fall jag inte skulle vilja skriva på min valaffisch nästa år. Men det är där Sverige har hamnat, med effektbrist i södra Sverige och följaktligen stora prisskillnader som slår ut familjer och företag. Så ska vi inte ha det i Sverige.Därför är det en central uppgift för politiken att avhjälpa effektbristen, bygga bort flaskhalsarna och återställa den ekonomiska tryggheten. Trygghet är nämligen inte bara hårdare straff och fler poliser; det är också att närma sig vintern utan att behöva oroa sig för om pengarna räcker till både elräkningen och julklappar till barnen.Herr talman! Sverige reser sig ur krisen. Elpriserna har stabiliserats. Sveriges genomsnittliga spotpris under 2024 och 2025 låg generellt 30–50 procent lägre än toppåret 2022, men prisvariationerna mellan södra och norra Sverige kvarstår.Fossilgaspriser i Europa påverkar prisbilden i framför allt Skåne. Näringslivsbolaget Invest in Skåne har lyft fram att Skåne har förlorat över 11 000 arbetstillfällen på grund av bristen på el i nätet, trots att regionen i övrigt har goda förutsättningar för industriell och teknologisk utveckling. Det är inte hållbart vare sig för Sverige eller för Skåne.Den förra regeringens kärnkraftsnedläggningar och straffskatter på kraftvärme ledde till att över 20 procent av den planerbara elproduktionen i södra Sverige försvann. Där har man i dag Europas sämsta självförsörjningsgrad under vintern.För mitt parti Moderaterna är målet tydligt: Sverige ska aldrig mer vara prisstyrt av Putins gaspriser. Därför bygger vi planerbar fossilfri kraft och förstärker överföringskapaciteten inom landet.Fru talman! Regeringen lägger nu grunden för den första utbyggnaden av svensk kärnkraft på över 40 år. Riksdagen fattar beslut om statliga lån för investeringar på upp till 220 miljarder kronor samt en motsvarande riskreserv för att säkerställa att projekten genomförs på ett tryggt och kostnadseffektivt sätt.Här är det värt att nämna att nio svenska industriföretag har aviserat att de kommer att gå in som delägare i det första kärnkraftsprojektet på Ringhals. Det är ett styrkebesked att Sverige har konkurrenskraftiga, långsiktiga och ansvarstagande industriföretag. De visar med sin investering att de vet att stabil och fossilfri el är en förutsättning för jobb, tillväxt och trygghet. En utblick mot omvärlden ger dem rätt – det finns inga energifattiga länder som har sett en trygg och stabil ekonomisk utveckling.Fru talman! Sverige är på rätt väg, men det kommer att ta tid att bygga upp det som gick snabbt att riva ned. Här och nu behöver vi också ta initiativ som gör att vi klarar vintern.Därför sänker regeringen elskatten med ungefär 20 procent, vilket är historiskt mycket, så att elkostnaderna för familjer och företag minskar. Parallellt med det införs ett nytt högkostnadsskydd som träder in om elpriset under en månad överstiger 1 krona och 50 öre. Att det här ska behövas är orimligt, men vi gör det som krävs för att Sverige ska klara de svåra tiderna och få se en ljusare morgondag.Fru talman! Svensk industri har annonserat planer som kan leda till ett fördubblat elbehov år 2045. För att Sverige ska behålla sin industriella konkurrenskraft behövs därför både ökad produktion och ökad överföringskapacitet. Det är just därför regeringen nu gör historiska investeringar.Investeringarna i transmissionsnätet ökar nu kraftigt och ligger i storleksordningen 20 miljarder per år. Detta är den största systemförstärkningen i modern tid. Den är helt nödvändig för att samhällets elektrifiering och industrins expansion ska kunna fortsätta. Hinder rivs steg för steg för att underlätta utbyggnad av nätet.Vad får vi då för pengarna, bakom de här stora, fina orden? Vi får till exempel nya elkablar till Gotland som säkerställer att vi på ön kommer att ha el i uttaget även bortom år 2030. Projektet att bygga nya elkablar till Gotland stod helt still mellan 2017 och 2022. Socialdemokratiska energiministrar som Ygeman, Baylan och Farmanbar gjorde inte det som krävdes.År 2022 fick Sverige en ny regering. Energiminister Busch tog bara 80 dagar på sig innan hon gav Svenska kraftnät det skarpa uppdraget att bygga ihop Gotland med stamnätet. År 2030 kopplas kablarna in, trots sex år av rödgrön fördröjning. Det säger något om att tempot har växlats upp.Fru talman! Sverige har kunniga ingenjörer, ansvarstagande industriföretag och en robust finansieringsmodell för ny kärnkraft. När den politik som nu förs skapar förutsättningar och näringslivet vågar investera kan Sverige återgå till att bli den stabila kärnkraftsnation som länge togs för given.I en tid då vårt säkerhetspolitiska läge är det allvarligaste på decennier stärker vi Sveriges energiberedskap och ökar investeringarna i elberedskap, robusta elnät och cybersäkerhet. Energisystemet ska inte bara fungera i vardagen utan också i kris och ytterst i krig.Trygghet handlar om lag och ordning, men det handlar också om att ha ett jobb att gå till och billig el i uttaget samt om ett motståndskraftigt samhälle som håller ihop. Nu återuppbygger vi det.I detta anförande instämde Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M).

Fru talman! Det är naturligtvis väldigt viktigt att prata om de priser som hushållen möter på det här området, och det är naturligtvis oerhört bra att priserna stabiliseras efter den chock som inträffade under 2021 och 2022 i samband med Rysslands anfall mot Ukraina och de förberedelser som uppenbarligen gjordes innan detta. Men det är ju också så att vi i dag har en industri som i många fall har det riktigt tufft. Det gäller till exempel stålindustrin, skogsindustrin och kemiindustrin, som inte producerar så mycket som man borde. Det är alltså delvis på grund av de ekonomiska problemen och den låga tillväxten som även detta område kan uppvisa lite lägre priser. Det är en klen tröst i det längre perspektivet.Dessutom behövs mer elproduktion i södra Sverige för att man långsiktigt ska kunna hålla ned priserna och möjliggöra fler industrier där.Därför är det så dåligt – faktiskt riktigt dåligt – att regeringen har försämrat villkoren så till den milda grad att Kriegers flak inte har byggts under den här mandatperioden. Detta skulle annars ha hunnits med, för att sänka priserna inte minst i Skåne. Elen skulle räcka till 500 000 villor. Effektkommissionen har räknat med att detta får stora priseffekter i Skåne.Svensk industri är tydlig: Man vill ha mer billig el så fort det går. När Energiföretagens vd var med i 30 minuter för någon månad sedan pekade hon på att det behövs 80 terawattimmar till 2035 i form av vind, kraftvärme, lagring och effektivisering. Var finns den politiken hos Moderaterna? Det här handlar ju inte om att vänta på kärnkraft, som kan vara nödvändig i det längre perspektivet. Var finns den politik som ser till att den industriella basen i Sverige finns kvar och utvecklas om man inte bygger ut här och nu?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Olovsson för frågan.När nio svenska industriföretag låter pengarna prata och investerar i ny svensk kärnkraft tycker jag att det är väldigt tydligt vad de ser som allra nödvändigast. Fysikens lagar ger dem också rätt – det är svårt att driva stora cementugnar och stora stålverk på intermittent kraft som sol- eller vindkraft. Det behövs så att säga mer svängmassa i systemet.Fru talman! Det är viktigt att konstatera att vi har byggt omkring 17 000 megawatt vindkraft i Sverige. Den levererar någonstans mellan 20 och 30 procent av tiden, medan ett svenskt kärnkraftverk levererar mellan 90 och 95 procent av tiden. Vi behöver mer stabilitet i nätet – det är inte enbart min politiska uppfattning, utan det är också vad som syns när man läser om effektavgifter, frånkoppling och annat. Det behövs mer stabilitet och robusthet för helheten, inte bara enskilda vindkraftsparker.Jag ska ge Fredrik Olovsson rätt i att alla frågor om energiomställningen inte kommer att lösas i budgetdebatten här i Sveriges riksdag. Det behöver göras mer när det gäller tillståndsprocesser, miljöprövningar och överklaganden. Detta är en mycket viktig bit som regeringen arbetar aktivt med.Vi behöver också stärka kapaciteten hos myndigheter. Det fattas både ingenjörer och transformatorer. Därutöver behöver mer göras av kommuner, inte minst när det gäller tilldelning av mark.Hela Sverige behöver engageras i att vi i framtiden ska ha ett hållbart överflöd av energi, inte bara på sommaren utan hela året om.

Fru talman! Jag vill ändå återkoppla till det Jesper Skalberg Karlsson sa inledningsvis om vad man ska ha på sin valaffisch inför valet i höst. Det verkar som att Moderaterna i Skåne tänker ha: ”Ingen mer energiproduktion här. Vi väntar på kärnkraft innan priserna kan bli lägre.” Jag tror att det är svårsålt, för de flesta tycker nog att man ska bygga den kraftproduktion man kan och komplettera vindkraften med exempelvis biogasturbiner som kan stötta upp ytterligare när ännu mer intermittent kraft kommer till.Detta är inte omöjligt att göra, tvärtom. Det är något man kan få på plats långt innan kärnkraft kan byggas i Sverige. Det är korrekt att det finns företag som vill investera i kärnkraft, och det vill de inte minst för att ett stort stödsystem är på väg fram. Med ett motsvarande system för andra kraftslag skulle också trycket på dem att komma igång bli ännu högre. Nu riskerar den ensidiga politiken att slå undan benen på allt som skulle kunna hända de närmaste tio tolv åren i väntan på att kärnkraft kan komma på plats. Men jag tror inte att skåningar, hallänningar, Blekingebor eller andra i landet är beredda att vänta så länge på att få lägre elpriser och större möjlighet till inkoppling och industriell verksamhet. Därför är det dags för Moderaterna att leva upp till en del av de skrivningar som finns i budgetpropositionen och som pekar på att det behövs mer vindkraft och insatser för vindkraft. Men det slutar alltid med att inget av detta blir gjort. Därför är priserna höga, och därför blir det mindre industriell utveckling i Sverige. Det kommer i längden att göra oss mer beroende av utländsk, importerad energi, och vi kommer att förlora jobb och välfärd. Det är alltså dags att med konkreta insatser leva upp till de fina skrivningar som finns.Vi gör gärna detta gemensamt i en överenskommelse om energipolitiken där fler kraftslag än bara kärnkraft får plats.

Fru talman! Det kan finnas skäl att sätta in Fredrik Olovssons inlägg i en lite större kontext. Den energimarknad och den röra på marknaden vi i dag ser är Socialdemokraterna inte oskyldiga till. Det var rödgröna regeringar som lade nya skatter på kraftvärme och fjärrvärme, och det var Socialdemokraterna som bara godkände en enda havsbaserad vindpark under sina åtta år. Om jag minns rätt har vi godkänt dubbelt så många. Det är vår regering som tar fram en finansieringsmodell för ny svensk kärnkraft. I Socialdemokraternas regeringsunderlag ter det sig omöjligt. Det är den här regeringen som sänker skatten på mat, elräkning, arbete med mera. En vanlig svensk familj, två vuxna och två barn, har ungefär 5 000 kronor mer att röra sig med i månaden. Det är följden av vår politik.Fru talman! När det gäller det viktigaste, det största och det elnätet allra mest behöver, det vill säga stabilitet och kärnkraft, är vi överens. Men det är inte Moderaternas uppgift att inordna Vänsterpartiet och Miljöpartiet i fållan. Det är Socialdemokraternas uppgift, och jag kan bara önska lycka till.

Fru talman! Moderaternas Jesper Skalberg pratar mycket om vad som borde göras i Skåne. Man får ge kredd till Moderaternas regionråd i Skåne som driver en ganska aktiv politik för att få till stånd mer kraft, inte minst genom Skånes effektkommission. Utmaningen hon har är att Moderaternas politik på riksplanet är precis tvärtemot. Man har höjt skatten för vindkraft, och man lägger in en mängd lokala veton på kommunal nivå – här fajtas ju från båda håll. Regeringen har inte heller levererat de budgetmedel man har lovat kommunerna, och man har inte levererat på utredningen om mer ersättning till närboende, vilket man har lovat till och med i regeringsförklaringen. Man har så segdragna processer för tillstånden att EU nu drar Sverige inför domstol.Vi vet att om man vill frigöra mer kapacitet är det allra snabbaste sättet inte ny elproduktion utan att effektivisera. Energiforsk har visat att så lite som 5 procents effektivisering skulle kunna sänka elpriset med 40 procent. Ändå har Moderaterna och regeringen avskaffat hela målet för energieffektivisering. Som sades tidigare har man också avslagit en stor mängd av de tillståndsansökningar för havsbaserad vindkraft som har lagts på regeringens bord, och nu dras andra i långbänk trots att försvaret i ett tidigt skede gett sitt godkännande.Vad gör Moderaterna för att få till mer elproduktion i södra Sverige, inte minst på vintern, då vi vet att vindkraften levererar som mest, förutom att satsa på kärnkraft som vi vet kommer att bli dyr och som vi om inte annat får vänta ganska länge på? Vad gör Moderaterna de närmaste tio åren, innan vi har ny kärnkraft på plats, för att sänka elräkningarna?

Fru talman! Ett elsystem klarar en del vindkraft, men när vindkraften blir en alltför stor del av energimixen behöver man också ställa krav på att vindkraften beter sig i elsystemet och kan leverera stabil kraft inte bara när det blåser. Regeringens inriktning är att vindkraften ska ha mer lika villkor som de andra kraftslagen. Jag noterar i Centerpartiets motion att man snarare vill att kärnkraften ska stå helt på egna ben medan det för all annan fossilfri kraft ska finansieras nätanslutningar och annat. Där är alltså enbart kärnkraften missgynnad.Fru talman! Effektivisering spelar absolut roll, men om vi ska fördubbla elproduktionen i Sverige kan vi inte göra det genom effektivisering. Vi löser inte problemet med att vi kommer att behöva mer el genom att använda mindre el. Den ekvationen går inte ihop.Fru talman! De satsningar som görs handlar om att transportera elen från där den produceras till där den ska konsumeras. Transmissionsnätet byggs ut i rekordhög fart, vilket jag också nämnde i mitt anförande. Därutöver finns satsningar på Kraftlyftet och annat – som gärna får gå fortare, men då behöver tillståndsprocesserna, myndighetskapaciteten och de kommunala besluten också gå i takt med det.

Fru talman! Problemet är att rätt mycket av det Jesper Skalberg kritiserar för att det inte sker tillräckligt fort är regeringens ansvar. Tillståndsprocesserna är regeringens ansvar, och här har man inte levererat. Sverige dras alltså inför EU-domstol för att det går för långsamt.Ledamoten säger att energieffektivisering inte gör någon skillnad, men enligt Energimyndigheten kan var sjätte kilowattimme lönsamt effektiviseras bort. Det är det snabbaste sättet att få mer el i ledningarna, och det hade gjort enorm skillnad. Energikontor Syd visar att man bara i de offentliga fastigheterna hade kunnat spara 1 miljard. Men regeringen skrotar energieffektiviseringsmålet. Det är vansinne.Det är nätbolagen, inte regeringen, som ligger bakom rekordfarten i utbyggnaden av transmissionsnätet. Det regeringen däremot kan påverka är nätavgifterna, och där om någonstans är det rekord. Statens eget bolag Vattenfall höjer nätavgiften med 14 procent nästa år. Regeringen gick till val på sänkta elräkningar, men man har höjt elskatten under tre av sina fyra år. Det man gjorde nu var att återställa den till den nivå som var före valet. Man har alltså inte sänkt elskatten utan höjt den och sedan återställt den.Elnätspriserna skenar, och de elpriser vi ser ligger på samma nivå som 2021. Regeringen pratar om högkostnadsskyddet, men under de 30 senaste åren har det kickat in under fem månader. Högkostnadsskyddet gör alltså ingen skillnad i praktiken.Det är så mycket som borde göras. Det är jättebra att Jesper Skalberg lyfter fram Kraftlyftet, men det har inte betalats ut en spänn eftersom Regeringskansliet inte har klarat av sina interna processer och därför inte kunnat leverera.Det är väldigt många ord. Men vi får fortfarande inte ett enda besked om vad man ska göra de närmaste tio åren för att sänka elräkningarna i södra Sverige, för det har bara varit problematiseringar för Jesper Skalberg.

Fru talman! Det är en speciell krumbukt när EU-kommissionen stämmer Sverige för att man tycker att vi inte gör tillräckligt för att nå upp till de mål som finns på klimatområdet om ungefär 40 procent fossilfrihet i energimixen i elnätet. Sverige ligger redan på 99 procent, så vad EU-kommissionen har emot Sverige och för den delen de 26 andra EU-länderna man stämmer får kommissionen svara på.Fru talman! Regeringen vill se ett hållbart överflöd av energi i Sverige. Då krävs det både ökad produktion och ökad överföringskapacitet så att vi både kan bygga bort flaskhalsarna och få ett elprisområde i Sverige. De obalanser vi ser nu är mycket en följd av den politik som har drivits tidigare, där en alltför stor andel utgörs av väderberoende kraft som inte ger den stabilitet som det svenska elnätet, de svenska företagen och de svenska familjerna behöver, vill se och förlitar sig på.Det kommer att ta tid att få ordning på Sverige, och det kommer att ta tid att bygga upp det som har rivits ned. Men vi är beredda att göra det som krävs, både inför den här vintern och inför framtiden.Hur Centerpartiet sedan ska få ihop sin ekvation med de gröna elcertifikat som Miljöpartiet föreslår, det elpristak som kan kosta någonstans mellan 0 och 90 miljarder kronor som Vänsterpartiet föreslår och de andra feberdrömmarna, mest på temat regnbågar och enhörningar, får Centerpartiet försöka reda ut.Vi tar ansvar för att elnätet kompletteras med produktion som gör att hela elnätet mår bra. Då behövs mer fossilfri baskraft, framför allt i södra Sverige. Vi ser fram emot att det också blir verklighet.(Applåder)

Fru talman! Jag lämnade till och med mina jeans, för jag tänkte att om jag sätter på mig släta byxor kanske regeringsföreträdarna lyssnar bättre. Vi får se.Utgiftsområde 21 Energi är föremålet för denna debatt.Jag skippar att gå in på budgetlagen, resultatredovisning eller indikatorer som används inom respektive utgiftsområde. Däremot, fru talman, ska jag försöka ge en bild av vad jag och Vänsterpartiet tycker helt enkelt har spårat ur, på ren svenska.Avregleringen av den svenska elmarknaden skedde 1996. År 1994 snickrade borgarna ihop en proposition som hette Handel med el i konkurrens. Men borgarna förlorade valet, och lagen hann inte träda i kraft innan Socialdemokraterna åter vann regeringsmakten. Vad hände sedan? Jo, sossarna kopierade i stort sett Moderaternas proposition och döpte om den till Ny ellagstiftning.När Moderaterna sålde in förslaget kunde man läsa deras argument: ”Prisbildningen anpassas till kundernas behov och förutsättningar.” När har kunden kunnat påverka prisbilden om deras förutsättningar att betala har varit dåliga? Berätta det för mig! Snacka om falsk marknadsföring, eller?Vad skrev då Socialdemokraterna var bra saker med avregleringen? Jo, det här: ”Den nya ellagstiftningen innebär konkurrens i handeln med el som ökar valfriheten för elkonsumenterna och skapar förutsättningar för en ökad pris- och kostnadspress inom elförsörjningen.” Valfrihet? Vänta tills vi kommer till elnäten!Vad var då skillnaden mellan det som Moderaterna föreslog och det som sossarna sedermera antog? Jag vill påstå att det var rubriken på propositionen, ingenting annat.Fru talman! Jag är givetvis en modern socialist som förstår och anammar också marknadsekonomi och som ser att konkurrens ger effekt på många områden. Jag brukar ibland göra tillbakablickar till mina hemtrakter och historiken, och nu ska jag göra en liten tillbakablick på min barndom.Före juli 1972 var skogsarbetarna tvungna att själva stå för verktygen, det vill säga motorsågen. Jag kommer ihåg, fru talman, hur min far köpte en motorsåg på avbetalning. Att jag minns detta så klart beror på att när den väl var betald visste hela familjen om det, säkert därför att det då fanns lite mer pengar att röra sig med.Varför berättar jag detta? Jo, därför att genom den utveckling som skett med marknadsekonomins fria konkurrens för motorsågar skulle jag i dag kunna köpa en ny motorsåg varje månad utan avbetalning. Om staten hade varit ägare hade den aldrig haft intresse av eller möjligheter att utveckla det på det sätt som marknaden har gjort.Men jag ska återgå till elmarknaden. Man avreglerade en samhällsviktig funktion som även innefattade distribution av el. Jag kommer inte att skylla på vare sig röda eller blå regeringar när det gäller var vi står i dag. Jag brukar vara pragmatisk av mig, och det tänker jag försöka vara även nu. Historien kan vi inte påverka, dock kanske lära oss något av den. Men framtiden, fru talman, är vår, och den kan vi påverka.Hur kan vi tillåta att utländska bolag köper och äger samhällsviktig infrastruktur, vilket elnät faktiskt är? Den frågan tycker jag att vi alla ska ställa oss.Jag har inga problem med att vi har fri konkurrens när det gäller det mesta i vår omgivning, men när även de myndigheter som tittar på den civila delen i krisberedskapen nämner att kritisk infrastruktur innefattar elnät tycker jag nog att vi bör vakna till, fru talman. Elproduktion kanske kan konkurrensutsättas, men inte distribution – inte när det inte finns någon möjlighet till ”valfrihet”, som man så fint uttryckte det när det begav sig med avregleringen.När vi hade Vattenfall Eldistribution på besök i utskottet visade de en bild med grafer och priser. Den började på 2017, och man kan fråga sig varför jämförelsebilden började på det året. Den bild som framkom var att de verkligen inte tar ut mer i avgift än vad som investeras. Jag började nästan tycka synd om Vattenfall Eldistribution.Detta stämmer kanske med vad som finns i deras kassa i dag, men jag lovar att jag ska gå till botten med det här och se vart alla pengar som inkasserats från svenska elkunder sedan avregleringen har tagit vägen. När bolag som även äger produktion behöver nät och elledningar förstärks – hur kommer gungornas nytta till karusellen och så vidare? Det behöver vi tänka på.Det känns inte tryggt, i alla fall inte som konsument, att höra när vår myndighet, som ska försöka reglera priserna på elnätsavgifter, säger att elnätsbolag har blivit överkompenserade genom avgifter som de får ta ut.Senast i dag hade vi besök i utskottet av Energimarknadsinspektionen, som sa att Sverige stack ut bland de nordiska länderna mellan 2010 och 2020, alltså en tioårsperiod. Medan vi höjde elnätsavgiften med 30 procent höjde Norge med 0 procent och Finland med 3–5 procent. Vi sticker ut.Fru talman! Den politik jag står bakom bygger på insikten att det krävs en rapp omställning av bland annat energipolitiken för att Sverige ska kunna minska utsläppen av växthusgaser och ställa om från fossilberoende till i huvudsak el.När tåginfrastrukturen byggs ut och industrins tillverkningsprocesser skiftar till fossilfritt kommer tillgången till el att behöva öka betydligt. I vissa scenarier förutspås elanvändningen öka mångdubbelt jämfört med i dag. Att fokusera de energipolitiska satsningarna på fossilfria alternativ låter förståeligt och lockande men översätts i regeringspartiernas retorik och politik snabbt till kärnkraft, kärnkraft och åter kärnkraft. I denna kärnkraftsvurm tycks man helt bortse från det faktum att kärnkraften är farlig, ofantligt dyr och tidsödande att få på plats.Vad som behövs i stället är ett mål om 100 procent förnybar energiförsörjning senast 2040. Kom ihåg att jag sa ett mål! Det ska vara vägledande för omställningsarbetet. Men till det behöver även ett planeringsmål fogas som inkluderar siffersatta delmål.Regeringens fokus på 2045 som målår riskerar att medföra att viktiga investeringar och elnätsinsatser som behövs redan nu, vilket lyfts fram i tidigare anföranden, skjuts på framtiden. För att industrin ska våga satsa på omställningen måste företagen veta att det finns tillgång till fossilfri och billig el redan 2030. Detta kräver onekligen bland annat en snabb utbyggnad av den förnybara svenska elproduktionen framför regeringens oresonligt dyra och flerdimensionellt riskfyllda kärnkraftsfokus.Genom att satsa på energieffektivisering och förnybar energi som vindenergi, solenergi, bioenergi och geoenergi är det möjligt att skapa ett ekologiskt hållbart samhälle. I motsats till regeringen förordar jag historiska satsningar på såväl förnybar energiproduktion som investeringar i elnät och energieffektivisering.Jag anser att det behövs bättre incitament för vindkraft både på land och till havs. Jag förordar här möjligheter att gynna de kommuner där vindkraft byggs liksom även de närboende. Det går inte att förneka att där vindkraft liksom andra större energi- eller industrianläggningar byggs väcker det en hel del reaktioner. Det är enligt min uppfattning därför fullt rimligt att man ersätter kommuner och regioner för intrång som dessa produktionsanläggningar medför.Vänsterpartiet har en drös med förslag på åtgärder som skulle lösa upp många knutar som är i vägen för inte bara förnybar elproduktion utan hela den gröna omställningen och framtiden för glesbygden – framför allt i Norrland, som jag känner till bäst. Läs gärna vår rapport Norrland i centrum! Ni får gärna stjäla våra förslag; då kanske vi kommer fram till något vettigt snabbare.I takt med att den förnybara kraftproduktionen byggs ut är det även nödvändigt att kraftöverföringskapaciteten stärks och att elmarknaden reformeras.När det gäller elnätet anser jag att det är väsentligt att det ägs av samhället genom exempelvis staten eller kommunerna.När det gäller en reformerad elmarknad har jag och andra i Vänsterpartiet under lång tid påtalat riskerna med den prissättningsmodell som låter kontinentala priser på el smitta av sig på den svenska marknaden. Det är skillnaden. Om man i dag skulle ha på plats en ny reaktor i prisområde 4 skulle den elen gå på export alla timmar förutom kanske 140 timmar om året.Här förordar jag i stället Sverigepriser, en modell där den inhemska marknaden separeras från exportmarknaden. Det leder till normalisering av elpriserna i Sverige samtidigt som det är möjligt att solidariskt sälja el och göra den tillgänglig för våra grannländer. I kärva ekonomiska tider ser jag det som särskilt angeläget att skydda trängda svenska elkonsumenter från höga elpriser.Vi har givetvis avvisat pengar som är avsedda för ny kärnkraft, oavsett hur de är tänkta att redovisas.Utöver det har vi avvisat regeringsförslaget om ett tillfälligt skydd mot höga elpriser på 1,50 per kilowattimme och i stället velat ha ett elpristak för hushåll på 75 öre per kilowattimme som finansieras genom en obligatorisk elprisförsäkringsavgift som ska bäras av elbranschen och inte av skattebetalarna. Därav att vi har 1 miljard mindre i budgetförslaget.Som avslutning, fru talman, har vi ett särskilt yttrande. Vi deltar inte i beslutet om ramarna då vi har en budget som ska ses som en helhet.Ursäkta att jag drog över tiden, fru talman!

Fru talman! Tack till ledamoten Lahti för det långa anförandet!Vänsterpartiets skuggbudget innehåller ju skattehöjningar för familjer och företag på omkring 70 miljarder kronor. Det är den övergripande siffran. Men jag vill ställa en fråga om en annan siffra, och det är den som inte finns med i budgetförslaget.Vänsterpartiet vill ha ett elpristak på 75 öre, och sedan ska ”elbranschen” betala det. Lite servettmatematik visar att varje femöring av elpristaket som ska finansieras kommer att kosta den här elbranschen ungefär 3 miljarder kronor. Det kan alltså bli 3, 9, 30 eller varför inte 60 miljarder kronor.Det känns som att det här elpristaket egentligen bara är en snygg förpackning av att Vänsterpartiet tänker lova precis vad som helst och låta någon annan ta räkningen. Men jag vill ändå ge Vänsterpartiet the benefit of the doubt. Vad kostar egentligen elpristaket? Hur stora blir avgifterna och skattehöjningarna med Vänsterpartiets budgetförslag?

Fru talman! Tack för frågan, Jesper Skalberg Karlsson!Först och främst är det här en försäkring som vi vill att elbranschen ska teckna. Och om man hade infört Sverigepriser tror jag inte att den hade behövt kosta någonting alls. Man hade inte behövt införa den. I dag är det ju de kontinentala priserna som gör att prisområde 4 drabbas av höga elpriser medan vi i prisområde 1 inte har det.Var man skulle landa prismässigt har jag tyvärr inget svar på. Man kan ju bara utgå från att regeringen tycker att 1 miljard räcker till ett elpristak på 1,50 kronor. Det är ett snittpris på 1,50 exklusive moms, som man måste gå över en hel månad innan man så att säga får betalt för det – utan krusiduller, givetvis. Men om Sverigepriser, där man exkluderar exportpriserna, hade införts i landet hade inte ens 75 öre kommit på tal.Det är inte någon stor risk att en försäkring skulle kosta så mycket som över 1 miljard för elbranschen. Jag har svårt att tro det.

Fru talman! Svaret på vad vänstersvängen som föreslås av de rödgröna partierna kommer att kosta verkar ju vara att vi får se.Elpristaket på 75 öre som Vänsterpartiet föreslår är ett antal miljarder. Karensavdraget som Socialdemokraterna föreslår är några tiotals miljarder. Miljöpartiets förslag om gröna elcertifikat blir nog inte billigt, det heller.Låt mig gå vidare och ställa frågor som är lite enklare att svara på. Vänsterpartiet vill skrota kärnkraftsplanerna men vill lägga 50 miljarder på ett nytt statligt vindkraftsbolag. Då är min undran: När ni säger nej till fossilfri, planerbar elproduktion i södra Sverige som kan ge södra Sverige de folkhemspriser som de förtjänar och som benämns Sverigepriser av Vänsterpartiet, varför ska staten i stället tvångsköra de här vindkraftverken utan kommunernas stöd? Varför ska man engagera sig i den riskfyllda investeringen, som ger elektricitet kanske 30 procent av tiden?Är det detta som är den här moderna socialismen som Birger Lahti säger sig företräda?

Fru talman! ”Moderna socialismen” vet jag inte.Först och främst: Vad gäller prisbilden på ny kärnkraft finns det i dag ingen slutsumma, inte ens i era kalkyler. Vi vet inte var den kommer att landa. Vi har inget svar på om det kommer att räcka med de här 200 miljarderna, plus kreditgarantier. Det finns ingen färdig modul för er heller när det gäller vad ny kärnkraft kommer att kosta.Vi i Vänsterpartiet har sagt att vi är beredda att livstidsförlänga befintliga reaktorer i Sverige. Vi är beredda till det eftersom er politik, den som den här regeringen har bedrivit, har gjort att vindkraftsetableringar har stagnerat av skäl som man förstår. Det finns ju ingen som vet hur morgondagen kommer att se ut.Det vore givetvis rimligt att staten inte bara tar hand om nätet utan har ett bolag som ser till att man bygger ut förnybar elproduktion i landet och att det ägs kanske av regionerna och av samhället i stort. Då blir det i alla fall mer förutsägbart än om man låter en marknad som är så osäker som den är i dag sköta det.Varför har vi hamnat här? Varför har man gjort ett experiment av en så pass samhällsviktig funktion som eldistribution? Det var det jag försökte lyfta i mitt anförande. Är det något som är orimligt är det detta. Jag väntar bara på att Moderaterna ska komma och försöka sälja ut andra värden vi har i Sverige. Är detta den liberala synen på samhällsviktiga funktioner i Sverige? Jag kommer aldrig att köpa det, och jag är jätteglad att vi inte är överens på den punkten.

Fru talman! Energiinfrastrukturen är Sveriges ryggrad – en kritisk infrastruktur. Det är den som gör att vi klarar kris och krig. Det är den som möjliggör ett konkurrenskraftigt näringsliv, vilket i sin tur finansierar vår gemensamma välfärd.Till syvende och sist är det tack vare vår fossilfria baskraft som familjer och individer kan skapa sig ett gott liv och som det går att bo och leva i hela Sverige. Det svenska kraftsystemet är faktiskt en ynnest, något närmast unikt i ett internationellt perspektiv.Nästan alla i den här kammaren ser i dag så klarsynt på energiinfrastrukturen att man knappt minns hur det var tidigare. Under många år var energipolitiken ett politiskt slagträ. Symbolpolitik drevs i klimatets namn. Känslostyrda förslag lades fram. Men sådant som låter bra kan fungera väldigt dåligt i praktiken.Och precis så blev det – dåligt för vårt hem, Sverige. Resultatet blev instabila elpriser och effektbrist. Partier talade stolt om att importera tysk energipolitik till Sverige, för att några år senare stå här, i denna kammare, och klaga över att vi nu fått tyska elpriser.Fru talman! Ansvarslöst var ordet. Där är vi inte längre i dag.Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, hög inflation och pandemi – många har kriserna varit de senaste åren. I allt detta elände har Sverige vaknat upp ur sin fantasivärld, sett verkligheten som den är och börjat fatta mer pragmatiska beslut – beslut som värnar och förvaltar det vi gjort bra, beslut som skärper lagstiftningen där den varit för mjuk och utvecklar regelverk där vi varit för fyrkantiga. Det är politik som gör verklig skillnad för svenska familjer.Fru talman! Regeringens fjärde budget är en budget som gör det billigare att vara svensk. Den ger mer på kontot för familjerna, mer mat på bordet för pengarna och bättre villkor för familjer, företag och bönder. Det är en budget för alla hårt arbetande föräldrar, för alla unga som söker sitt första jobb och för alla företagare som vill ägna tiden åt sin verksamhet i stället för onödigt pappersarbete.Vi höjer bostadsbidraget. Vi sänker skatten på mat. Vi sänker avgiften för förskola och fritis. Vi sänker skatten för pensionärer och personer med sjukpenning eller aktivitetsersättning. Vi höjer jobbskatteavdraget så att fler får behålla mer av lönen.Detta innebär att en vanlig familj i Sverige med två barn får 5 000 kronor mer i plånboken per månad jämfört med när regeringen tillträdde 2022.Fru talman! Vi har tagit oss igenom den höga inflationen med hjälp av en ordnad, ansvarsfull finanspolitik. Nu kommer skatteåterbäringen.På energiområdet fortsätter vi arbetet i linje med den energipolitiska inriktningspropositionen med målet om 100 procent fossilfri el, tydliga planeringsmål och mål för leveranssäkerheten. På tisdag fattar vi beslut som ytterligare stärker den här inriktningen.Vi stärker både energiberedskap och elberedskap, inklusive cybersäkerhet och elsäkerhet. Svenska kraftnät får omfattande uppdrag och investeringsplaner för att bygga ut och förstärka transmissionsnätet, inte minst i norra Norrbotten, för att möta industrins behov och stärka överföringsförmågan.Vi sänker skatten på el och inför återigen ett högkostnadsskydd mot höga elpriser för hushållen. De kommuner som missgynnats av tidigare elstöd kompenseras. Vi förlänger och utvecklar stödet till energieffektivisering i småhus, kompletterat med informationsinsatser och kompetenshöjande insatser.Fru talman! Det är ingen nyhet att regeringen satsar på ny kärnkraft. För att klara klimatmålen och möta industrins växande elbehov, säkra leveranssäkerheten och minska prisskillnaderna mellan elprisområdena behövs det fler reaktorer.Därför införs ett kärnkraftsprogram med förenklade och snabbare tillståndsprocesser, statliga låneramar upp till 220 miljarder kronor med en lika stor riskreserv, subventionerade statliga lån för att sänka kapitalkostnaderna under investeringsfasen samt dubbelriktade differenskontrakt som ger stabila intäkter, sätter ett prisgolv och ett pristak och skyddar staten mot övervinster, med en ram på upp till 400 miljarder kronor. Därtill avsätts extra medel för planering och samordning av ny kärnkraft, både nationellt och regionalt.Fru talman! Vi stannar inte där. Nu bereds elmarknadsutredningen i Regeringskansliet. Svenska kraftnät ska dessutom analysera en ny elområdesindelning samt se över anslutningsprocesser och tillträdet till elmarknaden. Fjärr- och kraftvärme lyfts riktigt nog fram som en viktig resurs för både el och värme, särskilt lokalt och regionalt. Vi fortsätter att stödja utbyggnaden av laddinfrastruktur för el och vätgas, och vi stimulerar fortsatt biogasproduktion.Fru talman! Det händer saker inom energipolitiken.Genom framsynt förvaltning kombinerad med en politisk styrning grundad i fysik och verklighet, snarare än i ideologiska önskedrömmar, ser vi till att elen i vägguttagen fortsätter att göra det möjligt att bo och leva i hela Sverige.Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Den 30 september 2024 kunde vi i tidningen Barometern läsa att Ebba Busch ställer sin plats till förfogande om hon inte löser situationen för småskalig vattenkraft.Min fråga till Camilla Brodin är mycket enkel: Tycker Camilla Brodin och Kristdemokraterna att situationen för den småskaliga vattenkraften är löst?

Fru talman! Tack, Rickard Nordin, för en väldigt viktig fråga! Vi är båda insatta i vattenkraftens problematik och har så varit under ganska lång tid.Regeringen har försökt ta steg för steg för att förbättra framför allt för den småskaliga vattenkraften, som jag vet att också ledamoten har ett stort hjärta för. Vi ser dess betydelse för det kulturarv som finns ute på landsbygden. Det är otroligt viktigt att vi kommer till rätta med den frågan.Vi är inte helt framme ännu. Det är jag den första att beklaga. Det är ingen tvekan om var vi kristdemokrater finns i frågan. Mer måste göras.Nu inväntar vi också svar från myndigheterna, som ska komma efter årsskiftet. Någonstans behöver tolkningen göras att man faktiskt är en otroligt viktig resurs för hela samhället i Sverige. Det gäller givetvis den storskaliga vattenkraften men även den småskaliga.Men tack, Rickard Nordin, för att du lyfter denna fråga!

Fru talman! Det är glädjande att höra att Camilla Brodin inte tycker att man är helt framme. Då blir också frågan: Tror Kristdemokraterna att de åtaganden och åtgärder som nu planeras kommer att räcka? Det var ju det, att man skulle lösa situationen, som Ebba Busch lovade så sent som förra hösten – inte att man skulle försöka, inte att man skulle ge myndighetsuppdrag utan att man skulle lösa situationen.De rapporter jag får från den småskaliga vattenkraften säger att situationen är värre nu än tidigare. De åtgärder som har planerats och vidtagits från myndighetshåll och från regeringens sida genom förordningsändringar har gjort det värre. De fokuserar mer på den storskaliga. Där har vi den omvända situationen. Vi har en situation där vi faktiskt i vissa fall, till exempel i Jämtland, skulle behöva mer fiskvandringsvägar för att exempelvis rädda vissa öringbestånd medan man i söder kanske mer behöver skydda den småskaliga vattenkraften. Problemet här är alltså att regeringen gått åt fel håll på båda sidor, vilket är väldigt knepigt.Men för att fånga upp det som Camilla Brodin sa och de åtgärder som nu planeras: Kommer regeringen och Kristdemokraterna att infria löftet att situationen för småskalig vattenkraft ska ha lösts när vi kommer till valdagen?

Fru talman! Tack, Rickard Nordin, för att du så förträffligt uttrycker den oro som finns vad gäller både den småskaliga vattenkraften och även vattenkraften i stort, som är en del av hela vår baskraft. Den riskerar att rivas ur, och om det sker i den omfattning som vi hör att många har en oro för skulle det vara en katastrof för Sverige, tror jag.Jag och mitt parti står orubbligt på vattenkraftsägarnas sida. Vi gör allt vi kan. Vi behöver också, kanske i nästa val, ha några fler procent för att kunna trycka på. Men vi står helt orubbligt på vattenkraftens sida.Vi är inte framme. Vi gör det vi kan. På energisidan på Klimat- och näringslivsdepartementet jobbar man aktivt med denna fråga och följer den. Min förhoppning är absolut att vi ska kunna se bättre villkor framöver för att kunna omhänderta detta i de förordningsförändringar som finns på bordet. Jag hoppas också att Vattenkraftens miljöfond ska kunna komma igång och öppna igen, något som är ett stort orosmoment för många av den småskaliga vattenkraftens ägare.Vårt orubbliga stöd för vattenkraften kan man inte tvivla på. Min förhoppning är att vi kommer att kunna gå framåt i den här frågan under denna mandatperiod.

Fru talman! Vi har låga elpriser i Sverige, men det märks inte i hushållens plånböcker. Elräkningen består nämligen av mer än elpriset.I valrörelsen lovade samtliga Tidöpartier att sänka elskatten. I stället har den höjts, inte en eller två utan tre gånger; den har höjts varje år. Nu återställer man den till den tidigare nivån, men någon sänkning blev det inte. Det är många miljarder extra som hushållen har fått betala den här mandatperioden. Faktum är att vi tidvis har betalat mer skatt på ren el än på fossil diesel.Ebba Busch stod och kramade en dammsugare, men efter att hon blev energiminister har ny elproduktion i närtid både hånats och motarbetats. Nätpriserna har skenat. Statens eget bolag Vattenfall höjer priserna mest av alla – 14 procent nästa år. I stället för att hjälpa människor att energieffektivisera och sänka sin elräkning slopas hela målet för energieffektiviseringen.Det är inte konstigt att elräkningen blir dyr. Regeringen har effektivt sett till att den blir dyr. Men hur ska man annars kunna motivera de hundratals miljarder man vill lägga på kärnkraft? Dessutom inför man en extra skatt på hushållens räkningar – en Ebba Busch-skatt för ny kärnkraft, som ska betalas ända fram till hennes 90-årsdag.Det är snart jul, och då spelas samma låtar om och om igen. Detta verkar regeringen ha hämtat inspiration från, för man låter lite som en trasig skiva som upprepar sig. Man har fastnat i vinkelvolten. Alla problem beror på nedlagd kärnkraft. Alla problem ska lösas med ny kärnkraft, kosta vad det kosta vill. Att den i bästa fall finns på plats framåt 2040 betyder, förutom de hundratals miljarder som skattebetalarna och hushållen ska punga ut med, att vi ska vänta 15 år till, med de här elräkningarna och en situation där industrin behöver el betydligt snabbare än så. Det duger inte.Men som tur är finns det såklart ett alternativ. I Centerpartiets budgetar har vi flera gånger sänkt elskatten. I Centerpartiets budget ligger också fokus på elproduktion i närtid. Vi har pratat om en kriskommission för ökad elproduktion. Vi har sett till att fastighetsskatten på energiproduktion i stället för att landa i statskassans svarta hål stannar i kommunerna, där det kan bli fler lärare, fler undersköterskor, nytt flis på elljusspåret eller kanske rent av sänkt kommunalskatt. Med regeringens politik, däremot, klarar man inte ens av att betala ut de pengar som finns avsatta.Med vår politik stoppas också regeringens skattehöjningar på solceller, och den havsbaserade vindkraften byggs ut. Det är fortfarande avslag för 13 havsvindparker av 14 möjliga. Nu ligger ytterligare parker på regeringens bord som man inte fattar beslut om trots att Försvarsmakten har gett positiva signaler i inledande skeden. Med vår politik ökar elproduktionen också i närtid, och behovet av nätutbyggnad minskar.Till och med Ebba Busch ger regeringen underkänt när det gäller att betala ut de pengar som man själv har avsatt. Det säger väldigt mycket.Vi lyfter också vikten av rätt satsningar från staten och av att hjälpa människor ur problemen. Genom att stötta människor som vill energieffektivisera sänker vi elräkningen för dem inte bara den här vintern utan också alla kommande vintrar. Det blir dessutom mer el över i hela systemet, vilket sänker priset för alla. Energiforsk har visat att 5 procents minskning av elanvändningen skulle kunna sänka elpriset med 40 procent, när det är som högst. Det är samhällsekonomiskt smart, och det är klokt för hushållsekonomin. I stället för att betala en dyr elräkning kanske man får lite över som man kan lägga på julklappar i stället för nätavgifter.Vi ser också behovet av att skydda människor från monopolartade situationer. Elnätsregleringen behöver ses över och bli mer effektiv. Det är inte rimligt att bolag tjänar mer pengar på att vidta de dyraste åtgärderna än på att vidta de effektivaste och billigaste.Det handlar inte bara om att bygga nya ledningar, som dessutom borde byggas marksnålt. Det handlar också om att nyttja den flexibilitet, de effektiviseringar och de smarta nätlösningar som finns och är möjliga men som i dag inte ger avkastning. Kan vi dessutom få bättre förutsättningar för energigemenskaper kan nätägarna också utmanas av att grannar och byar går ihop och hjälps åt för att själva lösa situationen, precis som man har gjort historiskt sett i både vägföreningar och fiberföreningar.Det är dock inte bara när det gäller elnäten som det i det närmaste råder monopol; det gäller även fjärrvärmen. Här behövs både krafttag och stöttning. Transparensen från bolagen gällande prissättningen måste bli tydligare. Det har kommit förslag från Energimarknadsinspektionen som är bra och ett steg i rätt riktning. Dem behöver regeringen omgående genomföra, men det räcker inte. Fjärrvärmen är avgörande för att energisystemet ska hålla ihop. Det avlastar elsystemet på ett fantastiskt sätt, men bolagen måste vara mer transparenta och tydliga mot sina kunder.Vi har just nu en tuff situation. Biobränslepriserna har ökat, och då behöver man hitta andra sätt att hantera detta på – nyttja mer spillvärme, exempelvis, så att vi dessutom kan frigöra bioråvara till andra sektorer. Ett annat exempel är det förslag som Centerpartiet har lagt fram om att sänka elskatten för just kraftvärmen, för att kunna dra nytta av de minuspriser som tidvis råder och då kunna använda exempelvis värmepumpar i stället.Det finns nämligen i både kraftvärmen och vattenkraften en väldigt stor potential för ökad produktion i befintliga anläggningar. Vi behöver inte ens bygga ut. Om bara de anläggningar som i dag har fjärrvärme skulle installera en så kallad ORC-turbin och producera även el skulle vi kunna få el motsvarande ett kärnkraftverk för väldigt lite pengar. I vattenkraften finns potential motsvarande fyra kärnkraftverk, till en fjärdedel av kostnaden för de nya reaktorer som regeringen planerar, med samma tidsperspektiv. För kraftvärmens del är kostnaderna betydligt lägre än så.Det är mycket snack om teknikneutralitet från regeringen. Men uppenbarligen tror man inte att den kärnkraft som man vill satsa på klarar teknikneutralitet. I så fall hade man satt upp teknikneutrala spelregler, och så hade alla fått konkurrera på lika villkor.Jag har inget emot kärnkraft. Vill man bygga ut den, gör det! Gör det till konkurrenskraftiga priser, på egna meriter och gärna på befintliga platser. Men en sak är säker: Jag vill inte skuldsätta min pappa, mig själv, min son och hans barn för att regeringen inte har någon annan energipolitik att komma med. Att i ett svep riskera att fördubbla statsskulden, vilket krävs om man ska uppnå regeringens mål med tio reaktorer, saknar motstycke i svensk historia – dessutom i ett läge när vi vet att vi behöver låna för försvarets upprustning och för infrastrukturen. Det kommer att bli dyrt.Jag hoppas att regeringen, efter att man fallit i valet, inser att detta var dumt, att det inte var optimalt och att det borde placeras på historiens skräphög. Att vi har konkurrenskraftiga elpriser är nämligen helt avgörande för både hushållen och industrin. Det klarar kärnkraften uppenbarligen inte av att leverera på egna villkor.Den gröna omställningen är en möjlighet för Sverige. Regeringen verkar tro att det handlar om grön fernissa som spelar mindre roll och att det inte är så viktigt att gå före. Vi ska lägga oss på EU:s miniminivå och, som KD och SD säger, skrota de svenska klimatmålen, trots att vi var överens om dem så sent som för en månad sedan.Ingenting kunde vara mer fel. Världen ställer om. Näringslivet har fattat att grön omställning är detsamma som konkurrenskraft. Deras kunder vill nämligen ha gröna produkter. Om vi inte stöttar näringslivet är de inte Sverigesentimentala, utan de flyttar. De kommer att placera sina investeringar där förutsättningarna är rätt. Om det inte är i Sverige blir det någon annanstans.De investeringarna görs dessutom bara en gång. När stålverket väl är byggt är det där man kommer att fortsätta lägga sina investeringar. Då kommer Sverige att fasas ut som industrination. Och när kemibolagen har bestämt sig blir de kvar. Antingen är det i klustret på västkusten eller i ett annat land.För mig är det en självklarhet att vi ska se till att förutsättningarna blir rätt. Men regeringen verkar inte ha bestämt sig. Det enda man verkar veta är att man vill göra så lite som möjligt, och helst någon annanstans. Man satsar hellre på elmoppar i Ghana än på elbilar i Sverige. Det är rent skamligt.Att exportera klimatpolitiken är ett problem. Klimatpolitik och energipolitik är nämligen också säkerhetspolitik. Det är otroligt viktigt för vår säkerhet att vi slutar importera bränslen från fossila skurkstater till Sverige. Det pratas väldigt mycket om att vi har ett näst intill fossilfritt elsystem, men energisystemet är långtifrån fossilfritt.Därför måste också Försvarsmakten vara en del av den här lösningen, precis som man är i många andra länder. Här har Sverige betydligt mycket mer att göra. FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, har också visat hur man skulle kunna göra detta. Trots det säger regeringen fortsatt nej.Regeringen kan inte heller fortsätta negligera konsekvenserna av vattenkraftens omprövning. Pausen som det har beslutats om var bra. Centerpartiet föreslog ett utskottsinitiativ som fick stöd förra mandatperioden, och regeringen genomförde pausen. Men nu har man helt missat att vidta de åtgärder som behövs.Ebba Busch lovade förra året att avgå om man inte hade löst situationen. Än så länge är situationen inte löst, och de förslag som ligger på bordet löser inte heller situationen. Jag ser fram emot att man löser situationen eller att Ebba Busch uppfyller sitt löfte och avgår.Den småskaliga vattenkraften är nämligen i allra högsta grad hotad. Det är ett jätteproblem, inte minst i södra Sverige där vi vet att effekten från småskalig vattenkraft är helt avgörande för energisystemet en kall vinterdag. Samtidigt vet vi att det i norra Sverige finns behov av miljöanpassningar som inte görs.Vi har tittat på energipotentialen, men vi har inte tittat på miljöpotentialen och behoven samt var pengarna och de åtgärder som ska vidtas gör störst nytta. Det måste göras. Regeringen måste göra om, göra rätt och vara tydlig mot sina myndigheter. Då kan vi också få med de miljövärden som finns och som är viktiga för ål, lax och öring. Vi kan behålla unika kulturmiljöer och värna vattenspeglar och badplatser.Fru talman! Det är snart jul. Jag ska avsluta med lite beröm. Det finns nämligen en sak som regeringen har gjort bra i sin budget, både förra året och det här året. En budgetpost man inte pratar så högt om är Kraftlyftet. Det är en budgetpost där man pratar om flexibilitet och förmågor. Det är precis det som behövs: teknikneutralitet för att lösa genuina problem. Det skulle behöva både mer kärlek och mer uppmuntran från politiken.Tyvärr har man inte fått fram ett regelverk som gör att man kan betala ut pengarna. Fortfarande har inte en enda krona betalats ut. Det är synd. Det hade nämligen gjort skillnad på riktigt. Det är synd att man inte väljer att prioritera det framför en massa andra saker.Min önskan inför det nya året till regeringen handlar om just flexibilitet och lagring. Det finns otroligt många lösningar för sänkta elräkningar, sänkta nätkostnader och i slutänden ett mycket stabilare energisystem.Lyssna på vad Energimarknadsinspektionen har sagt om ökad flexibilitet! Ta vara på Power Circles idéer! Genomför de justeringar som behövs för att släppa lös potentialen i den smarta styrningen! Inkludera det i det gröna avdraget, så att fler kan vara med och göra det här hemma! Det skulle göra skillnad på riktigt.Vi i riksdagen har en skyldighet att försöka lösa det här tillsammans. Centerpartiet har gjort det många gånger förr. Vi är beredda att göra upp, om övriga partier vill komma till förhandlingsbordet. Jag är övertygad om att vi kan lösa det här tillsammans, för att jobben ska bli fler och utsläppen ska ned, för hushållen, för företagen, för klimatet och för Sverige.God jul!

Fru talman! Sveriges välstånd och även säkerhet bygger på just trygg och stabil tillgång till energi. Det behöver dessutom vara till konkurrenskraftiga priser. Under tidigare regeringar har vi sett en utveckling där svensk energiförsörjning försämrats alltmer. Den stabila baskraften har långsamt men också systematiskt fasats ut.Den här regeringen har lagt om energipolitiken. Man har haft en tydlig och långsiktig inriktning: att bygga ett robust, fossilfritt och kostnadseffektivt energisystem. Därmed har byggstenarna lagts för att kunna få till en elektrifiering av transporter och industri och på så sätt möjliggöra för den gröna omställningen.Men det ska inte glömmas bort att en målsättning har varit att stärka den svenska konkurrenskraften och göra svenska företag slagkraftiga i en globaliserad men alltmer osäker omvärld. Ett robust energisystem behövs onekligen för att klara inte bara en vardag med köttbullsstekande och tvätthögstvättande utan också en krissituation med ökad oro och osäkerhet.Fru talman! Fram till rätt nyligen var Sverige självförsörjande på el årets alla dagar, dygnets alla timmar, oavsett väderlek. Sedan dess har totalt sex fullt fungerande kärnkraftsreaktorer lagts ned, av politiska skäl. Det är resultatet av de beslut som vi har sett de senaste åren. När vi till exempel har haft driftstopp eller när de kvarvarande verken av andra anledningar inte har gått för fullt har vi sett vilka stora konsekvenser det får för det svenska energisystemet. Delar av södra Sverige, inte minst min hemstad Malmö, riskerar att tvångsbortkopplas från nätet. Så sårbara har vi gjort oss.Att så fundamentalt förstöra ett välfungerande, konkurrenskraftigt energisystem borde knappt vara möjligt. Men det var där vi stod när den här mandatperioden började. Den långsiktiga inriktning för energipolitiken som den här regeringen lade fram när den tillträdde ligger fast. Den genomförs också steg för steg. Det är bra, och det är helt nödvändigt.Fru talman! Med det sagt är det uppenbart att mycket återstår att göra. Jag tror att vi är många som känner att det är något intuitivt fel när vi inom samma land har så stora prisskillnader som vi ser i dag och har sett under en längre tid.Jag vet att det finns de i kammaren som tycker att lösningen på detta är att kapa kablarna till utlandet. Jag tänker att det vore ett misstag. Rätt utformad är den sammankopplade europeiska elmarknaden en nyckel till ett stabilt energisystem. Men naturligtvis behöver vi bygga upp den svenska och för den delen även den europeiska produktionen.Vad gäller just produktionen av energi har den här regeringen lagt en ny linje. Målet har varit uttalat: att öka produktionen av fossilfri energi till konkurrenskraftiga priser.Tack vare de helt avgörande beslut som har fattats under den här mandatperioden står vi bättre rustade än för fyra år sedan. Det har nämnts tidigare här i kammaren att vi har fattat beslut om ny kärnkraft. Vi har också sänkt elskatten och gjort en större satsning på Kraftlyftet. Det kanske viktigaste är att vi har fastställt det historiska skiftet att gå från det förnybara till det fossilfria.Sammantaget skulle jag tro att den sista punkten är det enskilt viktigaste Sverige kan göra för att leva upp till sina åtaganden i det globala klimatarbetet: att gå från fossila till fossilfria energikällor. Då är kärnkraften naturligtvis helt avgörande. Det går inte att ställa om energiproduktionen så snabbt med bibehållna leverans- och driftssäkerhetsmål på något annat sätt.Fru talman! Därmed yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Jag fastnade vid ett uttalande som Louise Eklund gjorde i sitt anförande. Hon sa att Sverige har varit självförsörjande på el tidigare och att vi då hade mer kärnkraft. Min mycket enkla fråga är: När då?De senaste tio åren har vi haft mer export än någonsin tidigare. Vi har haft en bättre handelsbalans för elen sedan vi stängt de sex reaktorerna, eftersom vi har byggt ut en massa annat.Sverige har alltså inte varit självförsörjande på el tidigare. Men för att reda ut detta skulle jag gärna vilja veta vad Louise Eklund baserar det uttalandet på. Kan hon nämna när detta skedde och hur export- och importstatistiken då såg ut, så att vi kan reda ut det här missförståndet?

Fru talman! Jag tackar Rickard Nordin för frågan.Det råder inget motsatsförhållande. Jag är glad för frågan och glad att få understryka det som jag har talat om i dag och vid många andra tillfällen: Lösningen för Sverige och för Europa handlar inte om att minska kontakterna med utlandet, kapa kablarna eller på annat sätt minska vare sig exporten eller för den delen importen av el. Vi har ett sammanbundet och sammanlänkat energisystem i hela Europa. Det stärker den svenska resiliensen och motståndskraften mot allehanda störningar i vår produktion. Samma sak gäller naturligtvis för Europa också. Det behöver inte stå i motsatsförhållande till andra målsättningar.Jag är väldigt glad över att Rickard Nordin tar upp den här aspekten. Vi liberala partier brukar framhålla vikten av internationella kontakter och utbyten, så även på energiområdet.

Fru talman! Jag kan konstatera att jag inte fick något svar. När var Sverige självförsörjande på el, som Liberalerna sa i talarstolen?Svensk kärnkraft byggdes ut på 70- och 80-talen. Vi kan titta på statistiken. På 70-talet importerade Sverige mer än vad vi exporterade. På 80talet var det ungefär jämnt skägg på totalen. På 90-talet gick det ganska mycket upp vid något tillfälle och ned vid något tillfälle. Den enda tid då Sverige har varit stabilt exporterande är de senaste tio åren. Hänger det ihop med de senaste tio årens kärnkraftsnedläggningar? Hur går det här ihop, enligt Louise Eklund?Jag vill också skicka med en annan fråga om något som jag är väldigt nyfiken på och som regeringen inte redogör för. Man pratar väldigt gott om kärnkraften, och kärnkraften är på många sätt en spännande energikälla med bra egenskaper. Men när man gör de satsningar som man vill göra från regeringens sida med garantipriser, lån och så vidare, vem är det då som ska betala? Bolagen betalar såklart tillbaka lånen, men någon ska ju stå för kostnaden. Det gör inte bolagen själva. Vem ska betala för de här garantipriserna? Det är jag väldigt nyfiken på.Jag har alltså två frågor. Liberalerna och Louise Eklund sa att Sverige har varit självförsörjande på el tidigare, innan vi lade ned kärnkraft. Min fråga är fortfarande: När då? Den andra frågan är: Vem ska betala för de garantipriser och de kostnader som det för med sig att bygga ny kärnkraft? Det hade varit väldigt välkommet att få veta.

Fru talman! Jag tackar Rickard Nordin så mycket för förtydligandet av frågan. Det känns som att vara med i ett frågesportprogram med olika svarsalternativ.Jag understryker åter att det inte finns något motsatsförhållande. Att ha förmågan att vara självförsörjande är ett spår som inte behöver stå i motsatsförhållande till ökad export eller för den delen import. Poängen är att vi som liberaler har velat se en starkare sammankoppling mellan den svenska och den europeiska produktionen och utbyggnaden och att just detta också har blivit fallet.Det är klart att vi vid flera tillfällen tidigare haft möjlighet att kapa alla kablar. Det har vi inte gjort, vilket jag tycker är alldeles utmärkt. Jag hoppas att även Centerpartiet tycker att ett fortsatt samarbete över nationsgränser är nödvändigt även på detta område. Det har skett en sammanbindning av den svenska och den europeiska produktionen och marknaden. Därför blir det en rent hypotetisk fråga.

Fru talman! Det här är mandatperiodens sista budgetdebatt, så det passar ganska bra att summera Ebba Buschs och Tidöpartiernas energipolitik.Allt skulle lösas med ny kärnkraft, fick vi veta när Ebba Busch med buller och bång lämnade den energiöverenskommelse som skulle ge Sverige långsiktiga och stabila spelregler till nytta för inte minst industrin. Löftena duggade tätt i valrörelsen. Vi påbörjar bygget av ny kärnkraft inom 100 dagar, sa Elisabeth Svantesson. Det ska byggas utan statliga stöd, sa Ulf Kristersson. Tio nya reaktorer ska vi ha, sa Romina Pourmokhtari. Åtminstone ska ett första spadtag tas före mandatperiodens slut, sa Ebba Busch inte minst – för att sedan en eller två månader senare hävda att hon aldrig sagt det. Men det finns ju inspelat.Snart har hela mandatperioden gått. Tidsplanen för ny kärnkraft har spruckit totalt. I princip inget har hänt, annat än att Vattenfall har landat i ett teknikval. Man har fortfarande inte valt leverantör och talar om ett investeringsbeslut tidigast 2029. Dessutom har regeringens ambitioner om två stora reaktorer till 2035 krympt till en tummetott. Vattenfall överväger nu en liten SMR-reaktor som eventuellt kan vara klar tidigast 2035. Lägg till det att aktuella kärnkraftsprojekt inom EU har blivit minst tio år försenade och att ingen av de leverantörer som Vattenfall har dialog med hittills har byggt en enda reaktor.Det mesta talar för att Sverige som tidigast kan få eventuell ny kärnkraft först efter 2045, det vill säga efter att vi ska ha uppnått alla våra klimatmål. Sanningen är att den här regeringens kärnkraftsplaner har varit totalt orealistiska. De har ingenting med klimatomställningen att göra, förutom att de möjligen bromsar den.Vi kan konstatera att det vi behöver bygga ut är det som kan leverera mer el i närtid till låg kostnad: förnybar energi och grön baskraft. Ebba Busch har ibland talat om att regeringen välkomnar alla kraftslag, men ingenting kunde vara mindre sant. I stället har vi kunnat se hur Tidöpartierna fullkomligt raserat utbyggnaden av förnybar energi.Fru talman! När de tre förlorarpartierna bildade Tidöregeringen och tog över hade den rödgröna regeringen fått upp utbyggnadstakten rejält. Vi låg då på över 3 gigawatt per år i kraftutbyggnad. Nu ser vi att utbyggnadstakten rasar. Hela klimatomställningen och industrins gröna omställning kollapsar under den här regeringens politik. Utbyggnadstakten rasade med 50 procent förra året. Enligt prognosen rasar den med totalt 75 procent i år. Kanske blir det än värre nästa år.Hur hamnade vi här? Anledningen är att Tidöpartierna motarbetar den förnybara energin och saknar en fungerande energi- och klimatpolitik. Man saknar mål i närtid för mer energi och mer effekt. Sådana mål skulle kunna sikta på 2030 och 2035. Tidöpartierna stoppar genom vetot större delen av all vindkraft som skulle kunna komma före 2030. Mellan 70 och 100 procent säger man nej till, från Liberalerna till SD, medan Miljöpartiet är det parti som säger mest ja till vindkraft ute i kommunerna.Vi har drivit på för ersättning till kommuner och närboende i över tio år, så det är glädjande att andra partier äntligen har ändrat sig. Men vad är det som tar så fruktansvärt lång tid? Kommunerna väntar på sina pengar, och det har nu gått över ett och ett halvt år sedan det aviserades att kommunerna skulle få sina pengar. Det har utlovats att det ska ske före årsskiftet; dagarna kan räknas ned. Sedan kvarstår det faktum att många kommunala politiker redan har lovat sina väljare att säga nej till vindkraft, inte minst på grund av den häxjakt som Tidöpartierna drev mot vindkraften under valrörelsen.Samtidigt försämras förutsättningarna för solkraft genom att den tidigare 60-öringen för överskottsel har dragits bort, vilket straffbeskattar hushåll som har investerat i solenergi. Regeringen har dessutom sänkt det gröna avdraget mitt under en lågkonjunktur, något som sannolikt har ökat arbetslösheten.Regeringen har lagt en död hand över all havsbaserad vindkraft, inte minst i Östersjön, i stället för att ge försvaret i uppdrag att samordna med energiintresset. Det är dessutom är en avgörande del av totalförsvaret att vara självförsörjande på energi.Regeringen har gett avslag på 83 procent av alla ansökningar om havsbaserad vindkraft som den har fattat beslut om. Dessutom ligger det en stor hög som den inte har fattat beslut om. Under förra mandatperioden var 100 procent av de beslut som fattades positiva.Nu ligger det som sagt flera stora havsvindsprojekt på regeringens bord. Vissa har legat där sedan 2023, trots att länsstyrelsen har sagt ja och försvaret inte har några invändningar.Bara två av projekten, som ligger i Bottenhavet, skulle leverera motsvarande två hela kärnkraftverk och skulle kunna vara på plats inom tio år till hälften av kostnaden.I realiteten har man också stoppat utbyggnaden av tillståndsgivna havsparker som Kriegers flak genom att stoppa Svenska kraftnäts utbyggnad av elkablar till havs.En ytterligare vindkraftpark hade kunnat pressa elpriserna rejält i hela SE4 och Skåne och därmed jämna ut elprisskillnaderna som vi ser i landet.Ett annat smart sätt att pressa elpriserna är energieffektivisering. Det är det naturligtvis för den som genomför åtgärden men även för andra. En energieffektivisering på totalen på 10 procent beräknas pressa ned elpriserna med 50 procent och har också miljön som vinnare.Vad har då hänt? De tidigare stöden för energieffektivisering har avskaffats både för flerbostadshus och för företag. Regeringen bedömer i sin egen energiplan att man inte ens når EU:s lågt satta energieffektiviseringsmål till 2030.En lyckad politik för energieffektivitet skulle kunna frigöra 25 terawatttimmar till 2030, motsvarande drygt två stora kärnkraftverk. Men även här misslyckas Tidöpartierna.I stället har elnätsavgifterna skenat utan att utbyggnadstakten när det gäller elnätet egentligen har ökat nämnvärt. Det beror på dålig styrning från regeringen. Ansvarig myndighet har länge påtalat att elnätsregleringen behöver förbättras.Fru talman! Som om inte detta vore nog står Sverige just nu utan effektreserv i vinter. Det är en backup som behövs i kritiska lägen. Det har man misslyckats med att upphandla. Det är ett riktigt haveri av regeringen.Fru talman! Fossilfrihet och elektrifiering har såväl Ebba Busch som Ulf Kristersson och Romina Pourmokhtari talat väldigt mycket om. Men hur ser det ut i verkligheten?En bra tumregel är att se till vad människor gör snarare än till vad de säger. Jag gick in på Energimyndighetens statistik för energianvändning och kunde då finna att den energikälla som har ökat allra mest är fossil energi.Den årliga användningen har ökat med 15 terawattimmar 2022–2024. Det kan såklart korrelera med att regeringen totalt har lagt 57 miljarder på att subventionera fossila bränslen i stället för att stötta elektrifieringen.Detta sker i ett läge när Europa lägger mer pengar på att köpa fossila bränslen av Putin än på att stötta Ukraina. Genom att driva upp fossilenergianvändningen undergräver vi vår egen säkerhet.Både elektrifieringen av transportsektorn och industrin har kraftigt bromsat in. Jag skulle vilja påstå att just elektrifieringen är regeringens största misslyckande.Fru talman! Vi behöver en ny inriktning i energipolitiken. Vi behöver en regering som tar Sveriges och Europas säkerhet på allvar genom att öka produktionen av inhemska hållbara bränslen och el.Vi behöver en regering som tar industripolitiken på allvar och stöttar industrin genom långsiktighet och stabilitet, utan ett regeringsunderlag som hånskrattar när viktiga svenska industriprojekt går i konkurs.Vi behöver en regering som tar klimathotet på allvar och erbjuder hållbara alternativ till en låg kostnad för både hushållen och industrin.Också jag får önska alla en god jul!

Fru talman! Tack till ledamoten Lakso för anförandet!Paradnumret för Miljöpartiet i debatten är de 10 gigawatt grön baskraft som ska komma på plats till 2030. Det är ganska snart får man ändå säga.I den gröna baskraften ska det finnas lite olika komponenter. Energilagring genom vätgas är en komponent. Det har man talat om i ett decennium, och det finns ännu inte. Det är samma sak med pumpkraft. Det är en teknik som existerar men i minimal skala, får man nog ändå erkänna.Flexibilitet genom smart laddning och liknande bidrar inte med jättemycket produktion. Sedan nämner man att man kan öka effekten i vattenkraften motsvarande flera kärnkraftverk.Då är det värt att notera att de optimistiska kalkylerna för att effektoptimera vattenkraften säger att vi i ett bra scenario kan få ut kanske 1 300 megawatt extra till 2035. Ska man upp till 4 000 megawatt är det ordentligt med år kvar. Då blir det knepigt att få ihop 10 gigawatt till 2030.Det som finns kvar i den gröna baskraft som Miljöpartiet föreslår är då gas. Min fråga till Linus Lakso blir på temat miljö och klimat. Vad bidrar till lägst utsläpp, ett kärnkraftverk där vi kokar vatten eller gasturbiner där vi eldar kolväten?

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!Det är lite ironiskt att Jesper Skalberg Karlsson väljer att kritisera satsningarna på grön baskraft, eftersom det är exakt det som regeringen gör i det så kallade Kraftlyftet: satsningar på exakt samma tekniker. Jag vet inte riktigt om Jesper Skalberg Karlsson har läst regeringens egen budget.Om det är så dåligt att satsa på tekniker som ger mer effekt i närtid blir min motfråga: Varför satsar ni skattepengar på det, om det är en så fruktansvärt dålig idé? Det verkar lite motsägelsefullt.De 10 gigawatt som vi har föreslagit som ett effektmål bygger på beräkningar som inte minst Vattenfall har gjort. Ellevio har gjort liknande beräkningar och kommit fram till det behovet. Senare har också SVK kommit med en beräkning som visar att vi behöver bygga ut ungefär den mängden effekt för att balansera systemet.Vi har föreslagit en lång rad tekniker. Det ska vara ett teknikneutralt investeringsstöd. Det finns potentialberäkningar av inte minst Energimarknadsinspektionen. Lägger man ihop potentialerna vad gäller vattenkraft, kraftvärme, batterilagring, flexibilitet och så vidare är det möjligt att komma långt över 10 gigawatt.Min motfråga svarstår. Om det är en så dålig idé, varför lägger regeringen nu 1,7 miljarder på Kraftlyftet?

Fru talman! Jag tror att flexibilitet, pumpkraft, kraftvärme, gasturbiner med mera kan vara ett komplement. Men det är just detta: ett komplement.I Miljöpartiets kalkyl ska man få fram 10 gigawatt på fyra år. Jag ifrågasätter rimligheten i det, för i Miljöpartiets förslag finns det ingen ny kärnkraft utan bara de andra alternativen, som i bästa fall är välkomna komplement.Min fråga handlar om storleksordningen. Sverige behöver fördubbla elproduktionen till ungefär 300 terawattimmar 2045. Miljöpartiets 10 gigawatt grön baskraft, som i många fall inte är baskraft i produktion utan batterier och gasturbiner, skulle i bästa fall ge 30–40 terawattimmar. Då kommer vi 10–15 procent på vägen.Frågan är: Vad gör man sedan? Kärnkraften producerar el under 90 procent av tiden år efter år. Det är en verklig baskraft som vi fortfarande skulle ha haft om det inte vore för Miljöpartiets politik. Gärna komplement, men vi vill också ha rimliga förslag från oppositionen. Det handlar om 10 gigawatt där maximalt kanske 1 300 megawatt är vattenkraft. Frågan är vad de andra 9 gigawatten ska komma ifrån. Är det gasturbiner? I så fall räcker inte 1,7 miljarder, utan då behövs helt andra summor.

Fru talman! Nej, regeringens 1,7 miljarder räcker inte för att bygga ut kraftsystemet i tillräcklig takt. Det är därför Miljöpartiet har satsat 6 miljarder på investeringar i grön baskraft.Det finns en stor potential. Redan potentialen hos batterier bedöms till 8 gigawatt, och gasturbiner går ganska fort att bygga – på ett år. Det handlar mer om en bedömning av hur mycket man vill investera. Potentialen för energiproduktion ligger på 70–80 terawattimmar inom 10–15 år om man slår ihop vind och sol. Det är den realistiska planen.Det är Moderaterna som helt saknar en realistisk energipolitik. Ny kärnkraft kan komma på plats om tidigast 20 år, så det är ett helt orealistiskt svar på hur vi ska få fram el till industrin till ett rimligt pris. Branschen har själv räknat fram att man kan leverera förnybar energi plus grön baskraft till ett genomsnittspris på ungefär 55 öre.Där får man ungefär tredubbla kostnaden för den kärnkraft som Jesper Skalberg Karlsson vill ha. Bygger man ut tio reaktorer med de subventioner som han vill ha handlar det om en merkostnad för elen på ungefär 1 000 kronor i månaden per hushåll. Det är fullständig galenskap, och detta är en helt orealistisk energipolitik som är skadlig för hushållens ekonomi, för Sveriges konkurrenskraft och för klimatomställningen.

Fru talman! Tack, Linus Lakso, för ditt anförande, som innehöll ganska mycket visioner från Miljöpartiets energipolitik! Det gör att skillnaderna gentemot regeringens politik blir tydliga. Det var inte mycket från regeringens sida som var bra, enligt Miljöpartiet.Låt oss se på hur mycket produktionskapacitet som har installerats i Sverige när det gäller elproduktionen från 2013 till 2024. Den landar på nästan 13 000 megawatt. Det är faktiska basfakta. Man kan också se på hur mycket av den installerade produktionskapaciteten som vi kan nyttja, alltså den maximala elkonsumtionen. Det är 340 megawatt.Hur är det då med de nästan 13 000 megawatt som har tillkommit i systemet? Hur mycket av det är egentligen faktisk baskraft, när man har plockat bort fyra reaktorer? Det är ganska mycket vindkraft som har tillkommit i systemet, men har det gett pang för pengarna? Nej, vi har inte fått så mycket konsumtion som vi kan använda oss av.Jag noterar att vi i Miljöpartiets budget kan läsa följande: På regeringens bord ligger över 20 ansökningar om havsbaserad vindkraft och väntar på beslut. På två år har regeringen enbart godkänt två projekt.Vi kristdemokrater och regeringen välkomnar alla goda kraftslag. Anledningen till att det har gått så trögt med de andra ansökningarna är att de ställs mot Försvarsmaktens intressen eller att de inte har kunnat bära sina egna kostnader. Så blir det ibland. I övrigt har vi bevisat att det är möjligt med mer vindkraft utan att kompromissa med det kommunala vetot, för vi jobbar med att bygga upp en acceptans från lokalbefolkningen.Min fråga till Miljöpartiet är: Hur många ansökningar godkände ni under era sju år i regeringen?

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna!Vi godkände som sagt hundra procent av de ansökningar som kom in och som vi hann besluta om under föregående mandatperiod.Den här regeringen har avslagit 83 procent av de ansökningar som man har beslutat om. Det är också ett tjugotal som man inte har fattat beslut om och som ligger på regeringens bord. Det regeringen har sagt nej till motsvarar alltså hela Sveriges energianvändning.Fru talman! Det är bra att Camilla Brodin ytterligare sätter fingret på regeringens totalt misslyckade politik för elektrifiering. Hela poängen med att bygga ut mer el är nämligen att vi ska använda den till något. Jag tycker att vi ska använda den till att ersätta fossil energi, för det är bra för klimatet, för Sveriges konkurrens och för vår säkerhet.Under det senaste året har Sverige haft ett historiskt stort elöverskott, där vi exporterar 39 terawattimmar. Det är absolut bra på sätt och vis, för vi trycker undan tysk och polsk kolkraft, till skillnad från när Alliansen styrde, när Sverige på många års basis var beroende av import av just tysk och polsk kolkraft. Det såg Miljöpartiet till att styra upp.Det stora problemet är dock den havererade politiken för elektrifiering, där vi ser att det går åt fel håll inom transportsektorn. Scania och Volvo står redo och har utvecklat tunga ellastbilar, men regeringen har förstört hela hemmamarknaden genom att gynna det fossila i stället för att gynna elektrifieringen. Här står vi med massor av förnybar och fossilfri el som vi skulle behöva använda för att ställa om. Men regeringens politik omöjliggör detta.

Fru talman! Jag blir inte riktigt klok på allting, och jag tror att ledamoten från Miljöpartiet och jag pratar förbi varandra.Miljöpartiet godkände noll ansökningar för havsvindparker. Man lyckades inte få någon havsbaserad vindkraft på plats över huvud taget, samtidigt som man var med och aktivt avvecklade sex av tolv kärnkraftsreaktorer.Vidare kan vi konstatera att Miljöpartiet vill lägga 13 miljarder mer på det här utgiftsområdet samtidigt som man inte räknar med kärnkraftsprogrammet. Det är alltså borta från Miljöpartiets budget.Det finns egentligen inte något seriöst beaktande av elsystemet som helhet, av skattebetalarna eller av klimatet när det gäller hur man ska kunna få ihop kalkylen.Min fråga – eller kanske vädjan – till Linus Lakso är: Varför kan ni inte bli lite mer som i Finland? Vi tar ju ofta upp Finland som ett gott exempel. Det finska miljöpartiet har knäckt koden och insett att kärnkraften är avgörande för klimatomställningen.

Fru talman! Det var ett av många magstarka påståenden i denna debatt som Camilla Brodin nu kom med. Hon talar om ekonomiskt ansvarstagande. I budgeten utfärdar ju regeringen inte mindre än 840 miljarder totalt i subventioner och kreditgarantier till ett enda kraftslag. Det är radikalt mycket dyrare än Miljöpartiets satsningar.En av de stora budgetposterna är satsningen på grön baskraft. Vi lägger drygt tre gånger så mycket som regeringen på detta, och det är efterfrågat av industrin och nödvändigt för kraftsystemet.Det andra vi lägger mycket pengar på är energieffektivisering. Som jag nämnde är det otroligt smart.Pressar vi ned elbehovet med 10 procent kan man trycka ned elpriset med 50 procent. Beräkningar har visat att hushållen kan spara uppåt 100 miljarder per år.Frågan handlar sällan om hur mycket pengar man satsar, även om ni slösar betydligt mer, utan om hur effektiva satsningarna är och vad de ger tillbaka. Era kärnkraftssatsningar är ungefär tre gånger så dyra och kommer inte inom en rimlig tid över huvud taget.Vad gäller havsvinden godkände vi Kriegers flak. Den hade gjort otroligt stor nytta om den hade kommit på plats. Men detta har regeringen effektivt stoppat. Till skillnad från det vi var överens om i den tidigare energiöverenskommelsen, nämligen att man skulle ta bort Svenska kraftnäts uppdrag att bygga ut elkablarna, ska man nu i stället bygga elkablar till Norrbotten för att jämna ut effektbalansen. Det är ganska dumt och ineffektivt när inte minst SE4 och Skåne behöver billigare el här och nu.Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 16 december.)

Debatt om förslag

Totalt cirka 7,9 miljarder kronor ur statens budget för 2026 går till utgiftsområdet Energi. Riksdagen sa ja till regeringens förslag i budgetpropositionen för 2026 om hur pengarna inom utgiftsområdet ska fördelas. Därmed sa riksdagen nej till alternativa budgetförslag i motioner.
Mest pengar, drygt 1,5 miljarder kronor, går till energiforskning. Knappt 1,2 miljarder kronor går till energiplanering och drygt 1,1 miljarder kronor går till energistöd. Pengar ska också gå till ytterligare elva områden.
Riksdagen sa också ja till regeringens förslag om ekonomiska bemyndiganden och en investeringsplan. 
Riksdagen beslutar om statens budget i två steg. Först beslutas om ramarna för de 27 utgiftsområdena i budgeten. Det beslutade riksdagen om den 26 november 2025. Därefter bestämmer riksdagen i ett andra steg hur pengarna ska fördelas inom varje utgiftsområde. Det här beslutet avser steg två i beslutsprocessen.