Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenFörste vice talman Kenneth G Forslund
- Hoppa till i videospelarenFredrik Malm (L)
- Hoppa till i videospelarenÅsa Westlund (S)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Malm (L)
- Hoppa till i videospelarenÅsa Westlund (S)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Malm (L)
- Hoppa till i videospelarenDaniel Riazat (V)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Malm (L)
- Hoppa till i videospelarenDaniel Riazat (V)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Malm (L)
- Hoppa till i videospelarenCamilla Hansén (MP)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Malm (L)
- Hoppa till i videospelarenCamilla Hansén (MP)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Malm (L)
- Hoppa till i videospelarenÅsa Westlund (S)
- Hoppa till i videospelarenPatrick Reslow (SD)
- Hoppa till i videospelarenÅsa Westlund (S)
- Hoppa till i videospelarenPatrick Reslow (SD)
- Hoppa till i videospelarenÅsa Westlund (S)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Malm (L)
- Hoppa till i videospelarenÅsa Westlund (S)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Malm (L)
- Hoppa till i videospelarenÅsa Westlund (S)
- Hoppa till i videospelarenJosefin Malmqvist (M)
- Hoppa till i videospelarenÅsa Westlund (S)
- Hoppa till i videospelarenJosefin Malmqvist (M)
- Hoppa till i videospelarenÅsa Westlund (S)
- Hoppa till i videospelarenPatrick Reslow (SD)
- Hoppa till i videospelarenDaniel Riazat (V)
- Hoppa till i videospelarenPatrick Reslow (SD)
- Hoppa till i videospelarenDaniel Riazat (V)
- Hoppa till i videospelarenPatrick Reslow (SD)
- Hoppa till i videospelarenMuharrem Demirok (C)
- Hoppa till i videospelarenCamilla Hansén (MP)
- Hoppa till i videospelarenMuharrem Demirok (C)
- Hoppa till i videospelarenCamilla Hansén (MP)
- Hoppa till i videospelarenMuharrem Demirok (C)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Malm (L)
- Hoppa till i videospelarenMuharrem Demirok (C)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Malm (L)
- Hoppa till i videospelarenMuharrem Demirok (C)
- Hoppa till i videospelarenJosefin Malmqvist (M)
- Hoppa till i videospelarenSamuel Gonzalez Westling (V)
- Hoppa till i videospelarenJosefin Malmqvist (M)
- Hoppa till i videospelarenSamuel Gonzalez Westling (V)
- Hoppa till i videospelarenJosefin Malmqvist (M)
- Hoppa till i videospelarenÅsa Westlund (S)
- Hoppa till i videospelarenJosefin Malmqvist (M)
- Hoppa till i videospelarenÅsa Westlund (S)
- Hoppa till i videospelarenJosefin Malmqvist (M)
- Hoppa till i videospelarenCamilla Hansén (MP)
- Hoppa till i videospelarenAndre vice talman Julia Kronlid
- Hoppa till i videospelarenDaniel Riazat (V)
- Hoppa till i videospelarenAndre vice talman Julia Kronlid
- Hoppa till i videospelarenMathias Bengtsson (KD)
- Hoppa till i videospelarenSamuel Gonzalez Westling (V)
- Hoppa till i videospelarenMathias Bengtsson (KD)
- Hoppa till i videospelarenSamuel Gonzalez Westling (V)
- Hoppa till i videospelarenMathias Bengtsson (KD)
- Hoppa till i videospelarenMats Wiking (S)
- Hoppa till i videospelarenRobert Stenkvist (SD)
- Hoppa till i videospelarenSamuel Gonzalez Westling (V)
- Hoppa till i videospelarenRobert Stenkvist (SD)
- Hoppa till i videospelarenSamuel Gonzalez Westling (V)
- Hoppa till i videospelarenRobert Stenkvist (SD)
- Hoppa till i videospelarenAnders Ådahl (C)
- Hoppa till i videospelarenRobert Stenkvist (SD)
- Hoppa till i videospelarenAnders Ådahl (C)
- Hoppa till i videospelarenRobert Stenkvist (SD)
- Hoppa till i videospelarenMats Wiking (S)
- Hoppa till i videospelarenRobert Stenkvist (SD)
- Hoppa till i videospelarenMats Wiking (S)
- Hoppa till i videospelarenRobert Stenkvist (SD)
- Hoppa till i videospelarenAnders Ådahl (C)
- Hoppa till i videospelarenMarie-Louise Hänel Sandström (M)
- Hoppa till i videospelarenAnders Ådahl (C)
- Hoppa till i videospelarenMarie-Louise Hänel Sandström (M)
- Hoppa till i videospelarenMarie-Louise Hänel Sandström (M)
- Hoppa till i videospelarenAnders Ådahl (C)
- Hoppa till i videospelarenCamilla Hansén (MP)
- Hoppa till i videospelarenAnders Ådahl (C)
- Hoppa till i videospelarenCamilla Hansén (MP)
- Hoppa till i videospelarenAnders Ådahl (C)
- Hoppa till i videospelarenMarie-Louise Hänel Sandström (M)
- Hoppa till i videospelarenLorena Delgado Varas (V)
- Hoppa till i videospelarenMarie-Louise Hänel Sandström (M)
- Hoppa till i videospelarenLorena Delgado Varas (V)
- Hoppa till i videospelarenMarie-Louise Hänel Sandström (M)
- Hoppa till i videospelarenMats Wiking (S)
- Hoppa till i videospelarenMarie-Louise Hänel Sandström (M)
- Hoppa till i videospelarenMats Wiking (S)
- Hoppa till i videospelarenMarie-Louise Hänel Sandström (M)
- Hoppa till i videospelarenSamuel Gonzalez Westling (V)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Malm (L)
- Hoppa till i videospelarenSamuel Gonzalez Westling (V)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Malm (L)
- Hoppa till i videospelarenSamuel Gonzalez Westling (V)
- Hoppa till i videospelarenRobert Stenkvist (SD)
- Hoppa till i videospelarenSamuel Gonzalez Westling (V)
- Hoppa till i videospelarenRobert Stenkvist (SD)
- Hoppa till i videospelarenSamuel Gonzalez Westling (V)
- Hoppa till i videospelarenLorena Delgado Varas (V)
- Hoppa till i videospelarenAmanda Lind (MP)
Protokoll från debatten
Anföranden: 102
Anf. 218 Förste vice talman Kenneth G Forslund
Som framgår av talarlistan är det många anmälda talare till debatten. Jag vill därför flagga för att det inte är säkert att alla talare hinner hålla sitt anförande före klockan 23 i dag, då vi avbryter debatten. Anföranden som kvarstår vid klockan 23 flyttas så att de hamnar sist på morgondagens föredragningslista.
Anf. 219 Fredrik Malm (L)
Herr talman! Först och främst vill jag tacka alla eminenta medarbetare på utbildningsutskottets kansli och önska dem en god jul. Jag vill också önska all personal i Sveriges skolor en riktigt god jul. Ni lägger grunden för att alla barn och ungdomar ska kunna gå i en bra och trygg skola.
Jag vill också, herr talman, yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Den budget som regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har lagt fram består av en klassisk borgerlig skolpolitik. Det är mycket viktigt för Sverige. Det handlar inte minst om att återupprätta kunskapsskolan och om att stärka tryggheten i skolan för alla elever. Detta är nödvändigt för att fler elever ska kunna nå sin fulla potential och kunna växa med kunskap och bildning.
Det är också, herr talman, en viktig del för att vi ska kunna få ordning på andra områden där vi har stora utmaningar i Sverige. Det gäller inte minst rättssamhället, den sociala utslagningen och den höga arbetslösheten.
Det finns mycket som måste göras. I dag lämnar 16 000 elever grundskolan utan gymnasiebehörighet. Ungefär var fjärde 25-åring i Sverige saknar slutbetyg från gymnasiet. Dessa siffror är alarmerande höga. Det håller inte att insatser sätts in sent när de måste sättas in tidigt.
En skolmiljö som präglas av trygghet och studiero är en förutsättning för att alla elever ska kunna klara skolan. Men enligt Skolinspektionens skolenkät 2022 upplever en sjättedel av de elever i årskurs 8 som har svarat på enkäten att de inte alls eller endast till viss del känner sig trygga i skolan. Så kan vi inte ha det. Lärarnas bild av trygghet överensstämmer dessutom med elevernas bild.
Vilka drabbas hårdast om det är kaos i korridorerna med mobbning och mycket grovt språkbruk och om elever kommer och går som de vill och inte lyssnar på lärarna och så vidare? Vi bör fundera över det. Vilka drabbas hårdast om det är stök och kaos i skolan? Jo, en sådan skolmiljö, herr talman, slår skoningslöst mot de elever som har de tuffast i skolan - de som inte har Vilhelm Moberg och Selma Lagerlöf trängandes med varandra i bokhyllan hemma, de som inte har föräldrar som engagerar sig i deras skolgång eller föräldrar som hjälper dem att byta skola om så krävs. De som är mest utsatta drabbas alltid mest om skolan sviker.
De elever som inte klarar skolan har ofta problem också utanför skolan. Det kan handla om en svår familjesituation eller om att eleven helt slutat gå till skolan. En viktig åtgärd är därför ett ökat samarbete mellan skola och socialtjänst. Därför är det bra att regeringen nu initierar en statlig satsning på sociala team för att bidra till trygghet och studiero, en ökad skolnärvaro och en förbättrad samverkan mellan skola och socialtjänst.
I dag saknas det ofta metoder för att hantera elever som behöver stängas av, om det har gått så långt, eller flyttas tillfälligt utanför den egna skolan. Så kallade akut- och jourskolor möjliggör att elever som till exempel stör ordningen, eller som bidrar till en väldigt otrygg miljö för andra elever, får ett bättre stöd och inte stör andra elever.
Herr talman! Regeringen aviserar också en mycket stor satsning på läroböcker. Det är hela 685 miljoner kronor för nästa år. Satsningen kommer sedan att vara permanent med över en halv miljard kronor per år. Detta är mycket välkommet. Det är något som mitt parti Liberalerna har arbetat för länge. Både digitala och fysiska läromedel är viktiga i dagens skola, men den fysiska läroboken har i alltför stor utsträckning fått stå tillbaka för datorer och paddor.
Lärare i Sverige lägger i genomsnitt 80 timmar per år på att göra egna läroböcker. Det är helt sanslöst. Bristen på läroböcker försvårar också för föräldrar att hjälpa sina barn med skolarbetet hemma.
Herr talman! Det behövs ett ökat fokus på skolans kunskapsuppdrag, på att stärka lärarnas yrkesroll, på att öka tryggheten och studieron samt på att förbättra tillgången till tidiga stödinsatser. Det ska vara mindre pappersarbete och mer undervisning.
Lärare ska också ges bättre möjligheter och fler verktyg för att kunna agera mot ordningsstörningar i skolan. Insatser kommer därför att göras för att öka antalet speciallärare och förstärka lovskolan.
Vi fokuserar väldigt mycket, vilket är fullt förståeligt, på de elever som har svårt att nå målen och som behöver mycket extra stöd. Men det bör i debatten sägas, herr talman, att vi också har elever i den svenska skolan som är mycket högpresterande. Den som är väldigt, väldigt duktig i till exempel matematik eller språk ska kunna nå riktigt långt redan i grundskolan och på gymnasiet. De eleverna behöver ofta större utmaningar i sitt lärande. Likvärdighet handlar inte om att alla elever är likadana utan om att alla ska kunna nå sin fulla potential. Det är därför mycket bra att de pågående försöksverksamheterna med spetsutbildningar inom grundskola och gymnasieskola nu ska bli permanenta och utvecklas. Förslaget innebär att 25 miljoner kronor avsätts för detta för nästa år. Sedan är det 50 miljoner per år från och med 2024.
Herr talman! Grundskolan och gymnasiet hänger nära samman med hur den högre utbildningen och forskningen fungerar. Om studenter inte har tillräckliga förkunskaper från gymnasiet får det en hämmande effekt när det gäller vilken nivå som undervisningen på universitet och högskolor kan bedrivas på. Den högre utbildningen ska vara just högre och inte behöva rusta studenter utan grundläggande kunskaper och färdigheter. Detta ska grund- och gymnasieskolan göra.
Om Sverige ska vara en kunskapsnation måste det finns en god tillgång till högre utbildning i hela landet. Dagens arbetsmarknad ställer ökade krav på omställning och kompetens, och detta underlättas av tillgång till högre utbildning och yrkesutbildningar av hög kvalitet i hela landet.
Forskning är grunden för svensk konkurrenskraft, för svensk tillväxt och för svensk välfärd. Betydelsen av den kan aldrig överskattas.
Låt mig lyfta fram två särskilt viktiga forskningssatsningar i den här budgetpropositionen. Först vill jag lyfta fram en större på 1 ½ miljard till färdigställandet av partikelacceleratorn ESS. Det är sådan forskning som bygger Sverige starkt och stärker oss som forskningsnation. Sedan vill jag lyfta fram en mindre men minst lika angelägen satsning på vår försvarsförmåga. Försvarshögskolans budget för forskning höjs med drygt 60 procent från drygt 24 miljoner i år till knappt 40 miljoner nästa år. Genom den satsningen kan Försvarshögskolan anställa fler forskare och doktorander, vilket också kan påverka hela totalförsvaret positivt.
Vårt land - ja, hela Europa - befinner sig just nu i en mörkare tid än på många år. Rysslands invasion av Ukraina och det pågående folkmordet - eller försöket till folkmord - är det tydligaste exemplet på detta. Vi ser också globala hot mot demokratin, och vi ser alltmer aggressiva diktaturer.
Satsningar på utbildning och kunskap är nödvändigt för att ge individen mer frihet att navigera i ett modernt samhälle som kräver mer av oss alla än tidigare. Men det är också nödvändigt för att vi ska kunna skydda, utveckla och förbättra den demokrati och upplysningstradition som utsätts för ökat hot i världen i dag.
Anf. 220 Åsa Westlund (S)
Herr talman! Liberalerna brukar säga att de sätter skolan först, men den budget som Liberalerna står bakom innebär att skolor runt om i Sverige kommer att behöva skära ned eftersom regeringen inte kompenserar vare sig skolor eller kommuner för de kostnadsökningar som sker i dag. Detta sker samtidigt som Fredrik Malm, jag och andra som tjänar bra får rejält minskad skatt.
När vi socialdemokrater förhandlade budget med Liberalerna under förra mandatperioden prioriterade Liberalerna inte heller resurser till skolan. I stället prioriterade de att ta bort värnskatten för dem som tjänar mest. Liberalerna prioriterar alltså inte skolan, utan det de prioriterar mest är sänkt skatt för höginkomsttagare.
Jag vill fråga Fredrik Malm om det inte vore ärligare mot väljarna att säga som det är, inte säga att Liberalerna sätter skolan först utan helt enkelt säga att Liberalerna är det parti som sätter sänkt skatt för höginkomsttagare först.
Anf. 221 Fredrik Malm (L)
Herr talman! Det är mycket intressant. Socialdemokraterna har haft ansvar för svensk skola i åtta år, och nu ser man resultatet. Det finns 16 000 elever som inte kommer in på gymnasiet. Det är mycket, mycket stora ordningsproblem i svensk skola. Många kommuner, även socialdemokratiskt ledda kommuner i Sverige, gör inte den nödvändiga kompensatoriska omfördelning som krävs för att skolor i mer utsatta områden ska få kapacitet att hjälpa de barn som till exempel inte har svenska som modersmål.
Nästan alla områden är eftersatta i svensk skola till följd av Socialdemokraternas slapphet. Det var visserligen inte en sosse utan en miljöpartist som hette Gustav som lovade att han skulle rädda svensk skola på 100 dagar, men sedan satt ni i åtta år, och det blev bara sämre och sämre.
Vi gör nu en historisk satsning på skolan. Det handlar om nya pengar - upp mot 5 miljarder de kommande tre åren, varav 1,6 miljarder under nästa år. Det innebär mycket stora satsningar.
Dessutom preciserar vi satsningar på områden som är extra viktiga och särskilt eftersatta. Det gäller till exempel, som jag nämnde i mitt anförande, satsningar på läroböcker och en stor satsning som omfattar 2 ½ miljard de kommande åren på fler speciallärare i skolan, satsningar på sociala team, särskilda undervisningsgrupper, lovskola och mycket annat.
Allt det där vill Socialdemokraterna stuva in i det vanliga kommunala statsbidraget, vilket innebär att man inte har några som helst garantier för att pengarna når fram till det som det är viktigast att de når fram till. De kan i stället användas av klåfingriga socialdemokratiska kommunpolitiker till helt andra saker än det som det är viktigt att de går till, nämligen skola, läromedel och stöd för elever som lever i utsatta situationer eller behöver mer stöd. Vi satsar avsevärt mer på skolan än vad Socialdemokraterna gör.
Anf. 222 Åsa Westlund (S)
Herr talman! Jag tror att Fredrik Malm får läsa det betänkande som vi debatterar just nu. Där framgår tydligt att Socialdemokraterna lägger 1,4 miljarder mer än Liberalerna på det här utgiftsområdet och dessutom mer till barns och ungas skolgång. Läs gärna det!
Herr talman! Jag hörde faktiskt inget svar från Fredrik Malm på frågan om varför de sänkta skatterna för höginkomsttagare skulle gynna barnen i skolan. Det var väldigt många hårda ord mot socialdemokrater runt om i landet men ingenting om hur det kan komma sig att "skolan först" för Liberalerna alltid betyder skattesänkningar för höginkomsttagare.
Kan det vara så att Liberalerna tagit fel och tror att skolan är skolkoncernerna? I så fall kan jag förstå det. Skolkoncernerna kommer främst i Liberalernas politik. Det är så ni har agerat. Det stämmer med det som ni röstat emot här i kammaren när vi till exempel lade fram ett förslag om att sluta överkompensera friskolor för det ansvar som de inte har, utan bara kommuner.
Om ni tror att skolor och skolkoncerner är samma sak får jag ihop det, men Fredrik Malm får gärna förklara igen. Vore det ändå inte lite bättre att vara ärlig med det här? I Liberalernas budgetförhandlingar kommer skattesänkningar för höginkomsttagare först. Annars är ni väldigt dåliga förhandlare om det hela tiden resulterar i just det i stället för pengar till skolan.
Anf. 223 Fredrik Malm (L)
Herr talman! Jag blir lite konfunderad. Vi debatterar nu utbildningsutskottets betänkande 1 om utbildning och universitetsforskning, och det spelar ingen roll om jag läser det framlänges eller baklänges eller översätter det till tigrinja eller hindi - jag hittar ingenting om sänkta skatter i betänkandet. Jag hittar ingenting om värnskatten i betänkandet. Det jag hittar är satsningar på läromedel, sociala team, speciallärare och många andra viktiga och lovvärda satsningar.
Socialdemokraterna fick möjlighet att ta en replik mot regeringen och då drog de upp värnskatten - men den tog vi ju bort tillsammans för flera år sedan. Det konfunderar mig lite. Borde vi inte i stället tala om hur vi kan få fler elever att nå behörighet till gymnasieskolan och hur vi kan stärka den högre utbildningen så att vi får forskning i världsklass eller om hur vi kan öka tillgången till läromedel, ge lärarna en arbetsmiljö som gör att fler vill jobba kvar i yrket och få fler personer som lämnat läraryrket att komma tillbaka?
Vi har jättelika utmaningar för svensk skola som vi behöver ta tag i. I finansutskottets debatt kan man diskutera sänkta skatter hur mycket man vill. Jag diskuterar hellre hur vi kan få svensk skola på fötter nu igen efter åtta år av socialdemokratiskt styre.
(Applåder)
Anf. 224 Daniel Riazat (V)
Herr talman! Det är möjligt att herr talmannen behöver prata med talman Andreas Norlén senare om att ändra reglerna i kammaren eftersom Liberalerna förmodligen behöver få godkännanden i framtiden när de ska svara på frågor i talarstolen.
Det här fallet - frågan som jag ska prata om - handlar om det de behöver tillstånd av Sverigedemokraterna för att tala om. När Liberalerna gick till val var de ett parti som dels pratade om mer resurser till skolan, dels sa sig stå upp för alla elever i den svenska skolan. Liberalerna sa att de stod bakom skolforskning och beprövad erfarenhet.
Sedan kom slottsavtalet, och i det står bland annat att man ska tillsätta en utredning med uppgift att se över modersmålsundervisningen i syfte att den inte negativt ska påverka integrationen eller elevernas kunskapsutveckling i svenska språket. Då blir det väldigt märkligt när man lägger fram en budget som ser till att lärarna får mindre resurser och tid med eleverna och att skolorna behöver göra stora nedskärningar.
Dessutom vill Liberalerna tillsätta en granskning för att förändra någonting som enligt forskning, vetenskap och beprövad erfarenhet leder till mer inkludering i Sverige och det svenska språket, nämligen att man får lära sig sitt modersmål.
I det här fallet är det ju möjligt att Liberalerna behöver fråga Sverigedemokraterna eller rådgöra med dem innan man kan svara på frågan. Jag undrar bara: Vad hände med de liberala värderingarna när det kom till den här budgeten och slottsavtalet? Varför ska Liberalerna vara med och trycka på hårdast mot dem som behöver mest hjälp i den svenska skolan?
Anf. 225 Fredrik Malm (L)
Herr talman! Jag behöver inte fråga någon om råd. Svaret är mycket enkelt. Jag ser inte att det skulle vara några problem med att man utvärderar modersmålsundervisningen precis som man kan utvärdera andra saker inom det svenska skolväsendet. Vi vet till exempel att det kan finnas stora kvalitetsbrister.
Vi vill inte att modersmålsundervisningen ska ske under ordinarie lektionstid i andra ämnen, vilket den enligt min uppfattning inte tycks göra. Om så sker är det klart att det inte är bra. I grund och botten är min och Liberalernas uppfattning att det är bättre ju fler språk människor lär sig. Vi predikar alltid vikten av att man lär sig språket.
Det svenska språket har självklart en särställning i Sverige, eftersom vi bor här, och det är jätteviktigt att vi har stora insatser för att alla ska lära sig svenska. Men om vi har barn och ungdomar som uppfyller de krav som finns i dag för att ges modersmålsundervisning, vilket betyder att man ska ha en viss kännedom om språket från början, är det självklart att de ska kunna ha det.
Att utvärdera kvalitet och annat tror jag bara är bra. Jag har även fått signaler från modersmålslärare och andra som menar att de läroböcker man har inte är särskilt ändamålsenliga. De kan vara från ett land där skolsystemet inte är särskilt demokratiskt, och läroböckerna kan vara gamla. Jag ser inte riktigt den problematik som Daniel Riazat ser i detta.
Anf. 226 Daniel Riazat (V)
Herr talman! Jag måste ha sagt fel från början. Liberalerna fick ett godkännande från Sverigedemokraterna redan när de tog fram det här avtalet, så detta är kanske ingenting som behöver rådgöras om just nu.
När det gäller frågan om att se över och utveckla modersmålsundervisningen tror jag att alla partier i Sveriges riksdag, möjligtvis förutom det parti som leder Fredrik Malms regering, alltså Sverigedemokraterna, är överens om att detta behövs. Men när det gäller varför detta står på det sätt som det gör i slottsavtalet är det otroligt tydligt att detta är en fråga som kommer från just dem som har beslutat om det som ska stå i slottsavtalet.
Vi vet att man gömmer undan en stor del av de nedskärningar som man har i budgeten och en stor del av de skattesänkningar som nämndes här tidigare med dimridåer för att skapa en helt annan debatt i Sverige. Den handlar om människor som har en annan bakgrund. Man försöker att i alla delar av Tidöavtalet, eller slottsavtalet, ha med olika delar för att på något sätt ifrågasätta eller insinuera att det är någonting som inte stämmer.
Många partier i Sveriges riksdag har genom åren lagt fram utvecklingsförslag för modersmålsundervisningen. Liberalerna har inte varit ett av de partier som har gjort det. Och så kommer man med ett förslag där man pratar om att se över och tillsätta en utredning om modersmålsundervisningen i syfte att den inte negativt ska påverka integrationen. Har Fredrik Malm sett något som helst tecken från myndigheter eller liknande på att så skulle ha skett? Om inte, varför ska det läggas väldigt mycket resurser på att göra någonting för att tillfredsställa ett enda parti i denna riksdag?
Anf. 227 Fredrik Malm (L)
Herr talman! Jag tror att Daniel Riazat har missuppfattat detta med parlamentarisk demokrati lite. Vi är alltså åtta partier i denna kammare som är invalda i Sveriges riksdag, och fyra av dessa partier har valt att sluta ett avtal efter förhandlingar. Det är inte någonting som är särskilt märkligt.
Det enda avtal som jag kan minnas i svensk historia som har haft någon sorts klausul om att man inte får tala med någon var januariavtalet, och då fick man inte tala med just Daniel Riazats parti. Övriga avtal i Sverige sluts ju mellan olika partier i syfte att de ska kunna gå fram med det som de är överens om. Detta gäller även Tidöavtalet.
Det talas om att det skulle läggas upp någon sorts dimridå för att särskilt slå mot personer från andra länder. På skolområdet handlar ju väldigt mycket av satsningarna om att skolan ska bli mer kompensatorisk. Vi kommer bland annat att gå fram med att reformera skolpengssystemet och att få ett bättre antagningssystem som kommer att ge större möjligheter att välja skola för personer som kanske inte har så mycket kontakter i det svenska samhället.
Vi gör stora satsningar på Läslyftet för att stärka språk, läs- och skrivkunskaper tidigt. Det görs också stora satsningar för att öka deltagandet i förskolan bland personer som inte har varit i Sverige särskilt länge, vilket även gjordes under förra mandatperioden. Det görs jättemycket insatser.
Även den förra regeringen gjorde en hel del väldigt bra, och vi kommer att fortsätta med detta. Vi kommer att intensifiera det här arbetet. Det handlar om att integrationen ska fungera bättre, att fler personer ska komma in i det svenska samhället och att fler personer ska få möjligheter att utvecklas i Sverige.
Jag läser inte Tidöavtalet som fan läser Bibeln, så att säga, utan jag försöker att värdera det som står i avtalet, till skillnad från Daniel Riazat.
Anf. 228 Camilla Hansén (MP)
Herr talman! Vad trevligt, Fredrik Malm, att få ses här en sådan här sen kväll!
Jag har några frågor till Fredrik Malm. Jag börjar med att ta upp något som ledamoten nämnde under sitt anförande om digitalisering av skolan. Det har ju diskuterats en del när det gäller läromedel - om böcker och digitala läromedel. Min enkla fråga är hur Liberalerna, och kanske regeringen, förhåller sig till Sveriges nationella digitaliseringsstrategi nu för tiden. Den har debatterats lite i medier på sistone. En del tycker att den behöver rullas tillbaka, medan andra kanske vill någonting annat. Jag undrar vad Liberalerna vill.
Anf. 229 Fredrik Malm (L)
Herr talman! Tack så mycket för frågan, Camilla Hansén!
I grunden är det ju så att digitaliseringen har kommit för att stanna, i alla fall fram till att den ersätts av något annat i nästa stora utvecklingssprång som mänskligheten tar. Digitaliseringen är här, och den är en viktig del av svensk skola. Det är jätteviktigt att vi har digitala läromedel. De fungerar väldigt bra som komplement och ger möjlighet att individualisera undervisningen. När digitaliseringen och digitala verktyg används på rätt sätt, och när lärarna är utbildade i att använda dessa verktyg, är de viktiga för svensk skola.
Men det finns flera dimensioner i detta. Det är viktigt att titta på den forskning som finns om hur särskilt väldigt unga barn påverkas av till exempel läsplattor. Det finns hjärnforskare som talar om att det kan ha en hämmande påverkan på hjärnans utveckling och den neurologiska utvecklingen hos barn i väldigt ung ålder att exponeras tydligt för till exempel läsplattor och mobiler.
Det finns också en annan diskussion om hur särskilt barn och ungdomar som har stora läs- och skrivsvårigheter kan påverkas av olika metoder för att till exempel knäcka läskoden. Fysiska böcker och papper och penna kan vara nog så goda som digitala hjälpmedel.
Självklart ska man inte rulla ut stora förändringar i det svenska skolväsendet om de inte är vetenskapligt beprövade och om det inte är empiriskt bevisat att de bidrar till ökad kunskap och så vidare. Jag är helt övertygad om att detta är en diskussion som kommer att fortsätta.
Anf. 230 Camilla Hansén (MP)
Herr talman! Tack, Fredrik Malm, för svaret!
Om jag tillåts att göra en fri tolkning av detta skulle det vara att den här strategin är viktig eftersom den bygger på och syftar till att lärare och skolhuvudmän - de som jobbar i skolan - ska få en kompetenshöjning när det gäller när och i vilken omfattning man använder digitala läromedel.
Det tredje benet i den nationella digitaliseringsstrategin är forskning och uppföljning av hur digitala läromedel påverkar lärandet och den pedagogiska situationen i skolan. Jag tolkar ändå Fredrik Malms svar positivt - att det här är en viktig strategi. Den behöver i så fall förnyas, och jag ser därför fram emot regeringens förslag.
Det finns en annan sak som är viktig när det gäller just läsning. Här kanske det blir naturligt att ta upp frågan om böckerna i handen, nämligen de bemannade skolbiblioteken. Jag har kanske missat något i regeringens budget, men jag saknar skrivningar om bemanningen av skolbiblioteken. Jag skulle gärna vilja höra hur Liberalerna och Fredrik Malm förhåller sig till frågan och hur Liberalernas satsningar framöver ser ut när det gäller bemannade skolbibliotek.
Anf. 231 Fredrik Malm (L)
Herr talman! Det korta svaret på den sista frågan är att den bereds i Regeringskansliet. Det är fullt logiskt. Frågan har utretts, och regeringen har alldeles nyss tillträtt.
Det lite längre svaret är att från min horisont - och den tror jag delas av många andra - delar man de ambitioner och mål som finns för hur vi ska stärka skolbiblioteken i framtiden. De spelar en viktig roll, inte bara för att en elev går dit och lånar en bok. Bemannade skolbibliotek är viktiga eftersom det finns bibliotekspersonal som på olika sätt kan hjälpa elever att söka på nätet, att värdera fakta och information, stödja lärare i deras roll och så vidare. Sedan får vi under beredningens gång se remissutlåtanden och se vad som sedan kommer till riksdagen. Jag tycker definitivt att man ska ha ambitionen att så mycket som möjligt i utredningen ska genomföras.
Samma sak gäller Läromedelsutredningen. Det är en mycket viktig ambition att tydliggöra och specificera i styrdokument vad som är ett läromedel och så vidare.
Om ett bokförlag i dag, herr talman, utvecklar en ny lärobok i ett ämne utvecklas den tillsammans med digitala komplement. Man kan egentligen tala om en inlärningsmiljö. Det är fråga om både en fysisk bok och en digital miljö.
Om det sedan kommer en person och erbjuder en gratisapp med en lärobok som denne själv har snickrat ihop är det inte riktigt samma sak som det material som ett bokförlag har tagit fram som är kvalitetssäkrat, processat, avstämt mot styrdokument, kursplaner och så vidare under flera års tid. Det är två helt olika saker. Då är det viktigt att pengar till läromedel också finns i svenskt skolväsen. Läromedel är inte gratis utan ska prioriteras, det vill säga man ska inte bara gå på det billigaste som finns på marknaden.
Anf. 232 Åsa Westlund (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning
Herr talman! Den här debatten handlar om finansieringen av den svenska skolan och hela utbildningsväsendet. Det är fråga om det utbildningssystem som ska ge varje människa i vårt land möjlighet att växa och utvecklas genom hela livet. Det ska få oss att växa med nya kunskaper, känna glädjen i att förstå vår omvärld lite bättre och upptäcka nya perspektiv på tillvaron, med andra ord det som skapar frihet och makt över tillvaron.
Samtidigt är utbildning och investeringar i människors kompetens Sveriges viktigaste konkurrensmedel. Det är inte genom låga löner eller slavliknande villkor på jobbet som vi ska konkurrera med omvärlden utan med nya idéer, innovationer, ny teknik och högt förädlingsvärde. Det kräver, herr talman, att vi förstår vikten av en bra skola för alla. En bra och lärorik skolgång är både en rättighet för individen och den viktigaste investeringen samhället gör i en människa. En bra skolgång skyddar såväl samhället som individen från framtida arbetslöshet, ohälsa och kriminalitet. Därför är det viktigt att skolan inte får ta smällen när ekonomin är tuff.
En politik som i praktiken innebär färre lärare, färre läroböcker och färre specialpedagoger kommer att resultera i att barn far illa och att samhället får ökade kostnader när barnen växer upp även om regeringen försöker låta som att man satsar på till exempel läroböcker genom att döpa om en pott pengar till just läromedelssatsning.
Jag tror egentligen att alla förstår detta, men ändå styrs Sverige av en regering och Sverigedemokraterna som låter just skolan och välfärden i Sveriges kommuner och regioner ta smällen i den ekonomiska krisen.
När skolornas kostnader för el, mat, läromedel och löner går upp borde förstås regeringen täcka upp för det, precis som den socialdemokratiskt ledda regeringen gjorde när pandemin slog hårt mot kommunernas ekonomi. Men i stället väljer regeringen Kristersson att göra om regeringen Reinfeldts misstag under finanskrisen och låter kommuner och regioner hantera krisen genom att skära ned på välfärden och därmed på skolan. Det kommer precis som då att fördjupa krisen, öka ojämlikheten och försvaga Sveriges konkurrenskraft under lång tid framöver.
Tyvärr är jag övertygad om att företrädarna för regeringsunderlaget ändå kommer att låta som att de satsar på skolan under den här debatten. Vi har redan hört sådana exempel. De lever så att säga i en parallell verklighet. Det är en verklighet där man inte på långa vägar kompenserar skolor runt om i landet för de miljarder de har i ökade kostnader men ändå påstår att man satsar.
Det skulle vara ärligare om regeringsunderlagets företrädare berättade vad skolorna ska skära ned på framöver för att hålla budgeten. Vad är det som ska bort? Är det specialläraren som lästränar med barnen? Är det fritidspersonalen? Eller är det skollunchen som ska omvandlas till knäckebröd några dagar i veckan? Sveriges elever och lärare förtjänar faktiskt svar från regeringsunderlagets företrädare.
Regeringen skulle kunna rädda skolan från nedskärningar, men i stället har den valt att prioritera att sänka skatten för höginkomsttagare med sammanlagt 12 ½ miljard.
Herr talman! Skolan är i skriande behov av mer statsbidrag, men det räcker förstås inte. Skolans pengar måste också användas effektivt. Så är det inte i dag. Skolpengen överkompenserar friskolekoncerner för kostnader och för ansvar som bara kommuner har. Det leder till kraftigt ökade kostnader för skattebetalarna och till lättförtjänta pengar för några få skolkoncernägare. Pengar som hade kunnat användas till mer lärarledd undervisning går i stället till att betala för tomma platser, marknadsföring av friskolor och skolkoncerneras expansion.
Den utsortering av elever som sker med dagens orättvisa kösystem ökar lönsamheten för skolföretagen, men den leder också till skolsegregation och utslagning. Den ger ett svagare samhälle. Dessutom har marknadsskolan spätt på problemen med betygsinflation och religiös påverkan i skolan.
Herr talman! Svensk skola har på ett sätt som inget annat skolsystem i världen blivit en fråga för aktiemarknaden. Redan dagen efter valet rusade Academedias aktier på börsen. När Tidöavtalet hade presenterats vågade Academedia flytta fram positionerna ytterligare med en ny utdelningspolicy. 30 procent av den vinst man gör på skola och utbildning ska delas ut till ägarna. Skolkoncernerna förstår nämligen att de villkor för vinstuttag som skisseras i Sverigedemokraternas och regeringens Tidöavtal inte kommer att hindra deras vinstjakt. Om det fanns någon oro kvar hos någon friskoleägare kunde Ulf Kristersson skingra de sista tvivlen genom att utse en skolminister som kom direkt från en skolkoncern.
Herr talman! Att likvärdigheten i svensk skola har blivit allt sämre är ett stort problem. Marknadsskolan har en stor del i det, och det är en av många anledningar till att vi socialdemokrater har försökt att få bort vinstjakten i svensk skola. Men det är inte det enda vi har gjort. Vi har också ökat statens ansvar för likvärdig finansiering av kvalitetsutveckling i hela landet. Tyvärr ser vi nu hur regeringsunderlaget inte bara räddar marknadsskolan utan också stoppar utbyggnaden av likvärdighetsbidraget, stoppar arbetet för mer likvärdig kvalitet i undervisningen. I budgetsammanhang kallas det för kvalitetsdialoger.
Herr talman! Sverigedemokraterna och regeringen underlåter inte bara att kompensera för ökade kostnader. Jämfört med 2022 skär de ned med nästan 1 ½ miljard på utbildning och forskning, mest på vuxenutbildning men till exempel också på yrkeshögskola, universitet och högskolor. Detta trots större ungdomskullar, trots ökad efterfrågan på utbildning genom omställningsstudiestödet, trots den hotande lågkonjunkturen och trots den stora kompetensbristen såväl i välfärden som i industrin. Det, herr talman, är riktigt dålig politik för ett land som ska konkurrera med kunskap och ny teknik. Men det kanske inte är meningen att det är det vi ska konkurrera med framöver.
Herr talman! I vårt socialdemokratiska budgetalternativ stärker vi likvärdigheten och kunskapsutvecklingen på de skolor som behöver det mest. Vi utökar likvärdighetsbidraget med 1 miljard kronor under 2023.
Vi föreslår över 1 miljard mer än regeringen till vuxenutbildning, yrkeshögskolan och högre utbildning och 200 miljoner till folkbildningen under ett annat utgiftsområde. Sammanlagt skulle det motsvara över 20 000 fler platser till utbildning och omställning i vårt land och motverka såväl arbetslöshet som kompetensbrist.
Vi lägger totalt 1,4 miljarder mer än regeringen på utbildning och forskning. Också om man tittar på enbart skola för barn och unga lägger vi mer än regeringen.
Dessutom föreslår vi att de generella statsbidragen till landets kommuner och regioner höjs med 12 miljarder kronor. Det är dubbelt så mycket som regeringens helt otillräckliga förslag. I klassrummen skulle de pengarna ha gjort stor skillnad.
Herr talman! Under de år som vi socialdemokrater har varit i regering har vi i varje budgetförhandling prioriterat mer pengar till välfärden och till skolan. Det har till exempel gjort att antalet anställda i skolan har kunnat öka med 38 000 personer. Kunskapsresultaten har vänt lite uppåt, och fler elever lär sig mer.
Nu väntar i stället nedskärningar och fortsatt vinstjakt i svensk skola. Vi beklagar det djupt. Vårt Sverige kan bättre.
Vi socialdemokrater har lagt fram en budgetmotion som prioriterar utbildning och välfärd, hushållens ekonomi, klimatomställning och ökad trygghet i hela landet. Det är viktigare för oss än skattesänkningar för dem som tjänar mest.
Herr talman! Eftersom vårt förslag till ramar i budgeten föll i rambeslutet har vi inget eget yrkande. Därmed hänvisar vi bara till vårt särskilda yttrande.
(Applåder)
Anf. 233 Patrick Reslow (SD)
Herr talman! Jag noterar i Socialdemokraternas förslag till anslag för utgiftsområde 16 att man gör besparingar på anslag 1:5. Det handlar om 20 miljoner på spetsklasser, 75 miljoner på sociala team, 100 miljoner på lovskola, 50 miljoner på jour- och akutskolor och 685 miljoner på läromedel. För att göra det korrekt: Det ligger en satsning på 36 miljoner på en läromedelsnämnd och sedan 5,5 miljoner som jag inte kan se specificeras någonstans i er motionstext.
Det här alltså satsningar som syftar till att stärka studieron och göra det lättare för lärare att bedriva undervisning och se till att elever som i dag blir störda på undervisningen har en chans att följa med utan att störas av sina kompisar. De syftar också till att stärka kunskapsutvecklingen.
Min fråga är varför Socialdemokraterna väljer att slå ned på just de här anslagen.
Anf. 234 Åsa Westlund (S)
Herr talman! Svaret är ganska enkelt. Vi socialdemokrater tror inte att pengarna blir fler för att vi döper dem till många olika saker på det sätt som regeringsunderlaget gör. Därför har vi inte döpt våra satsningar till x, y, z, å, ä och ö. Vi har döpt dem till stora, rejäla saker som likvärdighetsbidraget på 1 miljard, som Patrick Reslow tyvärr glömde nämna i uppräkningen som han nyss gjorde.
Vi lägger alltså mer pengar på det här området än regeringen gör. Det blir mer av det som ledamoten räknade upp med vår budget, om skolorna anser att det behövs, och det blir inte bara lite mer utan väldigt mycket mer eftersom vi också kompenserar kommunerna för de prisökningar som de har i skolor och så vidare. Med vår politik blir det alltså mer av detta i svensk skola.
Jag vill fråga Sverigedemokraterna: Vad är det ni tycker att svensk skola har för mycket av eftersom ni inte kompenserar för de prisökningar skolorna har? Vad är det som ska bort? Är det speciallärarna? Är det skollunchen, som ska ersättas med knäckebröd? Eller är det fritidspersonalen?
(Applåder)
Anf. 235 Patrick Reslow (SD)
Herr talman! Först och främst är det ganska solklart varför jag inte nämnde likvärdighetsbidraget. Det ligger ju inte under anslag 1:5. Jag berörde besparingar på anslag 1:5. Likvärdighetsbidraget ligger någon annanstans. Jag hoppas att man vet var anslagen ligger.
Jag noterade här att Åsa Westlund inte säger varför man gör detta. Anledningen till det, som jag läser i er egen motion, är det jag vill höra: Ni säger att det är bättre med generella statsbidrag än med riktade statsbidrag.
Det är intressant att när ni väl slår mot riktade statsbidrag handlar det om att slå mot spetsklasser. Det handlar om att slå mot sociala team. Det handlar om att slå mot lovskola, jourskolor och akutskolor och mot läromedel - saker som är viktiga för att få ordning och reda och en stark kunskapsutveckling. Det är det ni slår mot.
Men Åsa Westlund och Socialdemokraterna slår inte mot det allra största riktade statsbidraget, nämligen likvärdighetsbidraget. Där tycker man att det är okej att det är ett riktat bidrag och inte ett generellt. Men i de här fallen vill man ha generella bidrag eftersom det, som man uttrycker det i sin egen motionstext, är bättre att kommunerna själva får styra över medlen. Men det är det alltså inte när det gäller likvärdighetsbidraget.
Varför inte? Tanken som kommer direkt är att jourskola, akutskolor, lovskola, sociala team och spetsklasser inte är något som Socialdemokraterna brinner för. I åtta år har vi sett hur de har lämnat flummet därhän och låtit oordningen flöda på skolorna utan att komma med konkreta förslag.
Men varför väljer man att slå mot just de här riktade bidragen och inte mot andra?
(Applåder)
Anf. 236 Åsa Westlund (S)
Herr talman! Jag uppfattade inte alls vad Sverigedemokraterna tycker att svensk skola har för mycket av. Jag uppfattade inte om det är lärarna, fritidspedagogerna eller skolluncherna som ska dras in. Jag tycker faktiskt att svenska elever och lärare förtjänar ett svar på det från Sverigedemokraterna. Eftersom Sverigedemokraterna inte kompenserar för de prisökningar som skolorna har måste ju pengarna tas någonstans ifrån. Sverigedemokraterna undviker att svara på den frågan. Jag noterar det.
Vi skriver i vår budgetmotion att alla de här sakerna är lovvärda, men vi lägger mer pengar till kommunerna - inte lite mer utan mycket mer.
Det är inte så att vi är emot vare sig lovskola, sociala team eller läromedel. Vi har gjort stora insatser på det området under vår tid i regeringen, saker som ni nu delvis tar vidare, så kom inte och säg att vi skulle prioritera ned de här sakerna! Vi lägger mer pengar både till skolan och till landets kommuner för att klara de prisökningar som finns.
Anf. 237 Fredrik Malm (L)
Herr talman! Det var en svavelosande salva från Socialdemokraterna här mot den nya regeringen. Vi hann knappt möblera kontoren innan det här kom om hur hemskt allting kommer att bli.
Särskilt använder man sig av en retorik som Socialdemokraterna ägnat sig åt till närmast fulländning de senaste åtta åren, riktad mot det man kallar marknadsskolan. Man försöker på något sätt klistra på de borgerliga partierna att vi skulle vara någons sorts vinstmaximeringsanhängare i skolsektorn. Inget är ju mer fel.
Sanningen är den, herr talman, att Socialdemokraterna hade åtta år på sig och gjorde ingenting. Man gjorde ingenting. Man var ute i tidningarna varenda dag och sa att friskolorna är hemska, vi ska stoppa marknadsskolan, vi ska stoppa vinsten och så vidare, och så gjorde man ingenting.
Man lade fram ett förslag - eller två, faktiskt - ett halvår före valet som mer var att betrakta som någon sorts pamfletter inför valrörelsen. De var så undermåligt underbyggda och det var ett så hafsigt lagstiftningsarbete från den socialdemokratiska sidan att det var helt omöjligt för utbildningsutskottet att ställa sig bakom dessa produkter för en ny lagstiftning.
Det hände praktiskt taget ingenting under åtta år med Socialdemokraterna.
I enlighet med Tidöavtalet kommer vi nu att skapa en ny friskolelag, reformera skolpengssystemet, reformera antagningen till skolorna och göra kösystemet mer restriktivt, skärpa ägarprövningen, införa vinststopp för friskolorna under de första åren och ställa krav på att ägarna ska kunna garantera att de är långsiktiga i sitt ägande.
Varför gjorde Socialdemokraterna inget av detta? Det är vi som tvingas göra detta nu.
Anf. 238 Åsa Westlund (S)
Herr talman! Jag blir lite mållös. Gjorde vi ingenting? Vi lade ju fram förslag till riksdagen som ledamoten röstade ned för att han inte ville sätta stopp för överkompensationen till de fristående skolorna. Vi lade fram åtskilliga förslag till Sveriges riksdag, för det gör man som regering. Vi hade också ett samarbete med Liberalerna där Liberalerna förbjöd oss att röra vinsterna för de fristående skolorna. Men ledamotens minne kanske inte sträcker sig så långt.
Vi har gjort mycket på detta område, men vi har helt klart inte lyckats än.
Tyvärr gör jag samma bedömning som skolkoncernerna själva av regeringens politik på detta område, och det är att det inte kommer att påverka möjligheten att ta ut vinst och inte heller vinstjakten i svensk skola. Det kommer däremot fortsätta att vara onödigt dyrt för skattebetalarna, och en lång rad problem kommer att kvarstå, såsom glädjebetyg och annat, som svensk skola skulle behöva komma till rätta med.
Jag hoppas att jag har fel. Fredrik Malms partikollega Lotta Edholm har ju alla möjligheter i världen att visa att hon menar allvar med att svensk skola ska bli bättre. Vi är fortsatt beredda att stödja förslag som sätter stopp för marknadsskolan. Kom gärna med det! Men kom inte och säg att vi inte gjorde något när det var ni själva som röstade nej till de förslag som lades fram till Sveriges riksdag.
Anf. 239 Fredrik Malm (L)
Herr talman! Nu är inte beviset på att man gör något att man säger något i tidningen. Beviset på att man gör något är att man får en majoritet i detta rum att trycka på den gröna knappen och rösta igenom det förslag man lägger fram.
För vår del handlar denna fråga om att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Å ena sidan ska vi ha ett svenskt skolväsen där elever och föräldrar har möjlighet att välja skola och där alla skolor inte drivs av kommunen utan att det finns ett utbud av olika aktörer som kan driva skolor. Å andra sidan kan vi inte ha ett system som skapar alltför skeva ekonomiska incitament eller som på olika sätt öppnar skolsektorn för lycksökare eller personer som inte är seriösa i sin verksamhet.
Att kombinera dessa två sidor är verkligen inte omöjligt. Det handlar om att stärka kvalitetsindikatorer och strama åt regelverk, och det är precis det regeringen kommer att göra.
Vi värderar och värnar starkt rätten att kunna välja skola, och vi vill att skolsystemet ska fungera på ett rimligt sätt.
Vi kommer att reformera skolpengssystemet så som det i dag är utformat. Det klarade Socialdemokraterna inte av att göra på åtta år. Det kommer vi att göra nu. Vi kommer att införa ett stopp för att ta ut vinst för skolor under de första åren. Det klarade Socialdemokraterna inte av att göra på åtta år. Det kommer vi att göra nu. Vi kommer att stärka ägarprövningen. Det klarade Socialdemokraterna inte av att göra på åtta år. Det kommer vi att göra nu.
Vi kommer därtill att ställa en rad ytterligare krav på fristående aktörer, öka förvaltningsanslaget till Skolinspektionen så att den kan göra fler inspektioner och mycket annat för att få systemet att fungera bättre.
Vi vill inte välta valfriheten över bord och avskaffa den, utan vi vill att den ska komma fler barn och elever till del.
Anf. 240 Åsa Westlund (S)
Herr talman! Först förbjöd Liberalerna oss att driva denna fråga. De hotade att fälla regeringen om vi gjorde det. Sedan lade vi fram förslag om detta som Liberalerna röstade nej till. Och sedan är det vårt fel att Liberalerna gjorde som de gjorde. Det är slutsatsen av det Fredrik Malm säger här.
Det gläder mig om Fredrik Malm och det övriga regeringsunderlaget menar allvar med att göra en reform som värnar valfriheten i Sverige men också ser till att ta bort de övervinster och lättförtjänta pengar som skolkoncernerna gör i dag. Jag tror inte att de menar allvar, men vi är öppna för en sådan långsiktig överenskommelse. Men då måste den vara på allvar, och den måste ta hänsyn till att vi ska få en ökad likvärdighet i svensk skola.
Tills ni lägger fram ett sådant förslag är jag skeptisk, för er historia på detta område lämnar en del övrigt att önska.
Jag har svårt för argumentet att vi inte lyckades eftersom ni fällde oss. Men någon går kanske på den typen av retorik.
Jag konstaterar också att jag inte har fått svar från Fredrik Malm på vad det är svensk skola ska skära ned på framöver oavsett om eleverna går i en fristående eller kommunal skola. Men alla kommer att få det tuffare framöver med denna regerings budget.
Anf. 241 Josefin Malmqvist (M)
Herr talman! Socialdemokraterna har misslyckats med svensk skola. För åtta år sedan lovade Socialdemokraterna och sedan Magdalena Andersson när hon var partiledare att man skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet - vi vet hur det gick med det - man skulle halvera gängbrottsligheten och man skulle halvera andelen elever som fick underkänt.
Hur har det gått med de här olika målen man satte upp?
När det gäller arbetslösheten vet vi, och det har analyserats ganska väl. Det har rent ut sagt gått käpprätt åt skogen. Sverige låg först på plats 11, och 17 länder hade högre arbetslöshet än Sverige. Men sedan var det bara en handfull krisländer som hade högre arbetslöshet än Sverige, med Grekland och Italien i spetsen.
När det gäller gängbrottsligheten vet vi alla att det bara har gått åt fel håll.
När det gäller andelen underkända elever ser det tyvärr lika nattsvart ut. Det är ungefär lika många elever som slås ut. Ungefär 16 000 elever lämnar årskurs 9 utan fullständiga kunskaper, och vart fjärde barn lämnar årskurs 6 med underkänt i ett eller flera ämnen.
Vad gjorde egentligen Socialdemokraterna under sina åtta år på Utbildningsdepartementet? Reformerna har lyst med sin frånvaro. Men i våras, sista våren före valet, blev man plötsligt desperat och portionerade ut ett antal slarvigt ihopsatta propositioner om att bussa och lotta elever till skolor. Dessa reformer lyckades vi tack och lov stoppa här i kammaren. Reformer för ökad kunskap i svensk skola lyste dock med sin frånvaro.
Därför frågar jag Åsa Westlund: Varför skulle Socialdemokraternas politik nu plötsligt ge ett annat resultat?
Anf. 242 Åsa Westlund (S)
Herr talman! Jag tror att jag försökte framföra det tidigare, men jag gör det igen. Vi har i varje budgetförhandling prioriterat skolan, för det krävs mer resurser för att åstadkomma bättre resultat. Men det räcker inte. Man måste också jobba rätt med de pengar som finns, och vi har lagt fram åtskilliga förslag för att sätta stopp för den marknadsskola som finns i Sverige och den vinstjakt som leder skolan åt fel håll.
Vi har dock inte fått driva detta eller så har vi blivit fällda i Sveriges riksdag när vi har försökt göra detta. Josefin Malmqvist kan faktiskt inte lasta Socialdemokraterna för vad Moderaterna gör i Sveriges riksdag.
Vi har gjort en del saker som regeringen är nöjd med. Man har till exempel ställt sig bakom detta med ordning och reda i skolan.
Jag tycker ändå att Josefin Malmqvist ska ha en eloge för att hon tar upp det som kanske är det viktigaste problemet i svensk skola i dag, som vi ägnar alldeles för lite uppmärksamhet åt, nämligen hur vi ska få fler elever att få godkända betyg och hur vi ska underlätta övergången till gymnasiet för dessa elever, så att de inte slås ut. Jag diskuterar gärna detta mer framöver.
När Josefin Malmqvist ändå står här vill jag veta hur Moderaterna tänker om nedskärningarna i skolan framöver. De kommunala skolorna och de fristående skolorna framöver kommer att ha mycket högre kostnader än de har intäkter, eftersom regeringen väljer att inte kompensera vare sig kommuner eller skolor för de ökade kostnaderna. Är det lärarna som ska sägas upp, är det fritidspedagogerna som ska sägas upp eller är det skollunchen som ska dras in, Josefin Malmqvist?
Anf. 243 Josefin Malmqvist (M)
Herr talman! Jag får väl börja med att vara väldigt tydlig. Jag är på intet sätt nöjd med Socialdemokraternas reformer när det gäller ordning och reda i svensk skola - bara så att det inte råder någon som helst tveksamhet på det området. Tvärtom ser vi att utvecklingen har gått åt helt fel håll de senaste åren, och även här finns ett omfattande reformbehov som jag noterar att den socialdemokratiskt ledda regeringen helt har bortsett från under de gångna åtta åren.
Även min fråga till Åsa Westlund kvarstår: Vilka reformer har man genomfört för att säkerställa att fler elever ska få godkänt och att vi ska nå målet om att halvera andelen underkända elever? Jag kan inte hitta några sådana reformer. De lyser fortfarande med sin frånvaro.
Det enda jag hör från Socialdemokraterna är ord om marknadsskola och att de 16 procent av eleverna som går i fristående skolor skulle vara hela svaret på Sveriges skolmisslyckanden. Inget kunde vara mer fel här!
Nu presenterar vi en omfattande reformagenda tillsammans inom ramen för Tidöavtalet för att återupprätta Sverige som kunskapsnation. Här finns reformer för ett ytterligare ökat kunskapsfokus i svensk skola, för att få fler välutbildade lärare, för att fler ska vilja jobba inom svensk skola och för ordning och reda i svensk skola. Det är reformer på område efter område som har lyst helt med sin frånvaro under de gångna åtta åren.
Resultaten talar sitt tydliga språk. Vi ser inte någon förbättring inom svensk skola med socialdemokratisk ledning på Utbildningsdepartementet. Här står Åsa Westlund fortfarande och säger att om vi bara förbjuder friskolor och bussar elever så löser vi segregationen. Detta ska lösa svensk skola, menar hon. Det har inte fungerat hittills. Varför skulle det fungera nu?
Anf. 244 Åsa Westlund (S)
Herr talman! Jag sa verkligen inte det sista som Josefin Malmqvist lade i min mun. Det är många moderata företrädare före henne som har försökt säga att vi säger så, men vi har aldrig sagt så. Jag vill bara ha detta sagt.
En av de viktigaste saker som Socialdemokraterna har gjort under den här tiden är lärarlönelyftet. Jag tror inte att Moderaterna tyckte att det var dåligt. Det har lett till att fler lärare tjänar bättre i Sverige. Det är viktigt för att kunna rekrytera fler lärare under lång tid framöver.
38 000 fler anställda i svensk skola gör skillnad där ute i verkligheten. Med er budget kommer det att bli färre. Det är också skillnad, fast tvärtom.
Reformer för trygghet och studiero efterlyser Josefin Malmqvist. Vi har precis klubbat igenom en stor sådan reform som tydliggör möjligheten att ingripa även fysiskt för anställd personal i skolan, till exempel, och tydliggör och skapar större säkerhet i skolans ledning, så att man ska kunna ta de här frågorna på allvar. Jag tror att Josefin Malmqvists parti också röstade för det förslaget.
Jag noterar återigen att det inte finns någon regeringsföreträdare som hittills har sagt vad det är som svensk skola ska spara in på. Var är de lärare som ni tycker är för många i dag? Ni kompenserar inte för de ökade kostnader som skolorna har för ökade löner eller för ökade skolluncher, så vad är det ni ska skära ned på?
Elever och lärare står ju inför detta nu. Vad är ert svar? Jag tycker att ni i regeringsunderlaget är skyldiga elever och lärare att svara på den frågan och inte låtsas som att ni satsar när ni egentligen skär ned på svensk skola.
(Applåder)
Anf. 245 Patrick Reslow (SD)
Herr talman! Låt mig först och främst yrka bifall till utskottets förslag.
Att svensk skola brottas med stora problem och har ett mycket stort behov av förnyelse har nog framgått i varje debatt vi haft i den här kammaren under föregående mandatperiod. Vi har under lång tid sett hur den kunskaps- och bildningsinriktade skolan successivt har försvagats och numera ägnar sig mer åt social verksamhet än åt lärande.
Det finns såklart många undantag, men om man frågar lärarkåren skulle förmodligen en hög andel svara att deras yrke i dag handlar om mer än att bara undervisa och förmedla kunskap och sprida bildning. Det är en negativ utveckling som måste tas på största allvar.
Det allra tydligaste exemplet på denna utveckling är andelen elever som lämnar grundskolan utan fullständiga betyg. I dagsläget är det cirka en fjärdedel av alla elever i årskurs 9 som berörs. Detta kan såklart bero på många saker. Det kan bero på den enskildes inställning och ansträngningar, men det kan också ha gjorts insatser alldeles för sent. I vilket fall som helst måste systemet vara utformat så att det kan ställas krav som också kontinuerligt ska följas upp. Sommarlovsskola i årskurs 8 eller 9 är långt ifrån tillräckligt.
Men problemen i skolan handlar inte bara om kunskapstapp utan även om bristen på behöriga lärare och bristen på åtgärder för att på ett effektivt sätt få obehöriga lärare att bli behöriga. Skolan har också allvarliga ordningsproblem, där åtskilliga minuter vid varje lektionsstart får ägnas åt att få tyst på klassen, så att lektionen över huvud taget kan starta. Vi har problem med att lärare hotas och utsätts för våld.
Alla dessa saker är kända, men tillsammans utgör de de största hindren för att få en högpresterande skola. En god utbildningsnivå är viktig för vårt land om vi ska kunna konkurrera i den snabba utveckling som präglar vår samtid. Kunskap och bildning går hand i hand med utveckling och ekonomisk tillväxt. Men svensk skolpolitik har helt enkelt inte hängt med.
I åtta år har nödvändiga reformer för att lyfta skolresultaten och ta itu med de problem som svensk skola möter mer eller mindre lyst med sin frånvaro. Det har talats mycket om behovet av reformer och av att agera, men i själva verket har det varit åtta fullständigt handlingsförlamade och bortkastade år.
I stället för att leverera kraftfulla politiska förslag har vänstersidan totalt fastnat i frågor som vinstförbud, egenpåhittade begrepp som "marknadsskola" eller att konstruera skolors sammansättning som det anstår den sociala ingenjörskonsten - frågor som inte på något vis träffar de verkliga problemen. Och kanske skulle man efter en valförlust kunna vänta sig ett kritiskt förhållningssätt till den egna politiken, men i stället är det intet nytt på vänstersidan.
Så vänder vi nu äntligen blad. Sverigedemokraterna har tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna stakat ut en ny, välbehövlig och efterlängtad politisk inriktning för svensk skola, där fokus ligger på kunskap och bildning, där ambitionerna är höga och där eleverna ges alla förutsättningar att lyckas med sina studier, oavsett om de är hög eller lågpresterande. Det är en skola där det är lugn och ro i klassrummen och där läraren åter får vara just lärare och inget annat.
I det budgetbetänkande vi nu behandlar återfinns bärande delar av denna nya vision för svensk skola. Låt mig peka ut några av dessa:
En första prioritering är ambitionen att fler elever ska nå kunskapsresultaten. Det måste vara ambition nummer 1. Eleverna ska nå högre kunskapsresultat. Då talar vi inte bara om dem som balanserar mellan F och E, utan även om dem som balanserar mellan D och C, C och B och B och A, liksom om dem som har A och vill utvecklas mer och ha fler utmaningar. Det gäller att utveckla kunskaperna för samtliga elever och inte bara hela tiden fokusera på dem som inte lyckas uppnå ett E.
Tidiga insatser är A och O för att förhindra kunskapstapp i senare studier. Regeringsunderlaget föreslår därför satsningar på att bygga ut lovskolan redan i lägre åldrar, så att insatserna inte väntar till senare delen av högstadiet. Vi anslår 100 miljoner för detta ändamål.
Det är också viktigt att öka tillgången till speciallärare, inrätta särskilda undervisningsgrupper och införa andra specialpedagogiska insatser för att fånga upp eleverna så bra som möjligt. Det anslås 400 miljoner för detta.
När det gäller högpresterande elever noterar vi att den förra socialdemokratiska regeringen valde att inte lämna besked huruvida försöksverksamheten med spetsklasser skulle permanentas eller inte. Vi frågade hur det skulle bli med detta men fick inga svar, utan det bara sköts på framtiden. Nu har vi en ny regering, som är tydlig på den här punkten: Spetsklasser är bra, och de ska finnas och utvecklas.
Vi ser att argumenten för spetsklasser saknas i Socialdemokraternas budgetmotion. Det finns ingenting om hur man vill utveckla detta. Varför inte? Tidöpartierna är däremot av en annan uppfattning: Specialklasser är positivt, och det är även positivt att också elever som inte går i spetsklasser kan söka fler utmaningar i de fall de har särskilda kompetenser. Vi behöver fler av dessa inslag, inte färre. Därför föreslår vi att 20 miljoner anslås till att stärka kvaliteten i och tillkomsten av spetsklasser.
Att det är lugn och ro i klassrummen är en grundläggande förutsättning för lärarna. Lärarna har också fått utökade befogenheter att agera för att upprätthålla ordning och studiero, och det tycker vi är bra. Men det finns fortfarande ett behov av att bygga ut akut- och jourskolor, och det är väldigt stort. Därför anslår vi medel även för detta ändamål.
Tillgången till läromedel är ännu en viktig förutsättning för lärande. Tyvärr finns det alldeles för många exempel på att skolor väljer bort traditionella läromedel, och Sverige är det land i Norden som satsar minst pengar på tryckta läromedel per elev. Sverigedemokraterna har under lång tid krävt reformer, och vi gläds nu över att det avsätts 685 miljoner för 2023 i syfte att stärka tillgången till läromedel av hög kvalitet.
Utöver detta innehåller budgeten också omfattande satsningar på fortbildning av lärare och förskolepersonal samt bidrag till lärarlöner som kan användas antingen för att höja lärarlönerna eller inom karriärstegsmodellen.
Det anslås även medel för att möta det växande behovet av utbildad arbetskraft. Vuxenutbildningen tilldelas därför 4 miljarder och yrkeshögskolan cirka 3,75 miljarder. Dessutom ges yrkeshögskolan momskompensation med motsvarande 43 miljoner, något som är efterlängtat från yrkeshögskolans sida.
Herr talman! Sverigedemokraterna är förvisso inte en del av regeringen, men vi tillhör regeringsunderlaget och har varit högst delaktiga i framtagandet av denna budget. Det är en stark budget och en budget som tydligt signalerar en kursändring. Det är nämligen just en kursändring som behövs i svensk skolpolitik.
Det är ett digert arbete att laga det som har förstörts. Men vi är redo att göra det tillsammans med de tre andra partier som delar vår syn på behovet av reformer i svensk skola. Det kommer att behöva fattas svåra beslut, och det kommer kanske till och med att behöva fattas impopulära beslut. Men det är just det som har saknats tidigare: förmågan att agera och att agera rätt. Vi är redo att ta vårt ansvar i detta för att stärka kunskapsutvecklingen i svensk skola.
Med detta sagt, herr talman, skulle jag vilja avsluta med att tacka för det gångna året och önska talmannen, kammarkansliet, utskottskansliets personal samt utskottsledamöterna en god jul och ett gott nytt år.
(Applåder)
I detta anförande instämde Robert Stenkvist (SD).
Anf. 246 Daniel Riazat (V)
Herr talman! Vi befinner oss i ett nytt läge i svensk politik. För första gången har vi en regering som uppenbarligen anser att Pinochetregeringens lösningar avseende skolan är de allra bästa.
Det är i sammanhanget lite lustigt att det råkar vara just Sverigedemokraterna som har varit med och i princip beslutat vad som ska stå i slottsavtalet och i stora delar av budgeten. Min fråga blir till att börja med: Varför gillar Sverigedemokraterna Pinochets skolpolitik? Den gick ut på att man skulle göra ett marknadsexperiment av den chilenska skolan. I det här fallet gäller det den svenska skolan, där ett fåtal ägare av riskkapitalbolag och andra bolag ska kunna göra vinst på bekostnad av barnens utbildning.
Det kanske inte bara är Sverigedemokraterna som har varit med och beslutat om detta. Vi känner ju till detta med att man säger en sak före valet och en annan efter valet. Jag undrar varför Sverigedemokraterna har sagt en sak till folket för ett antal år sedan, för att nu helt plötsligt vara Pinochets företrädare i Sveriges riksdag och vilja skydda ett fåtal aktieägare på bekostnad av barnens framtid.
Anf. 247 Patrick Reslow (SD)
Herr talman! Jag har nog aldrig mött någon som är så fascinerad och besatt av Sverigedemokraterna som Daniel Riazat. Jag tycker faktiskt att det är intressant att han är det.
Vi har dock många bra idéer, så Daniel Riazat får gärna lov att fortsätta fascineras av Sverigedemokraterna och ta till sig av vad vi tycker. Det är jättebra. Men det blir lite märkligt när han sedan börjar prata om diktaturer. Är det någon i den här salen som har vurmat för diktaturer är det väl ändå Vänsterpartiet. Det är väl ändå de som har vurmat för diktaturer där val inte ens finns. Och på tal om detta med att säga en sak före valet och en sak efter är fördelen här att vi förespråkar ett system där vi har val, medan Daniel Riazats kamrater i andra länder inte ens vill ha val. Det är en stor skillnad.
Jag tycker att det är lite märkligt att ställa frågor som handlar om en ledare på 70-talet som inte ens är i livet längre och som inte har någon som helst koppling till Sverigedemokraterna och svensk politik. Det är mycket märkligt.
Daniel Riazat är såklart ute efter om Sverigedemokraterna vill lägga ned vinstdrivande skolor. Nej, det vill vi inte. Daniel Riazat undrar varför vi har ändrat oss. Ja, politik funkar så i vissa partier - det är en dynamisk process. Om Daniel Riazat säger att hans parti inte har haft en dynamisk process de senaste 30 åren undrar jag vad det är för politik Daniel Riazat står för. Vi har en öppen demokratisk process i vårt parti. Vi kan ändra oss om vi upptäcker att vi har fel, och det är det som gör vårt parti så fantastiskt och bra.
(Applåder)
Anf. 248 Daniel Riazat (V)
Herr talman! Patrick Reslow pratar om en öppen process. Jag tror att vi ser lite olika på demokratiska och öppna processer, för i det här fallet var det de facto en väldigt stängd process där Sverigedemokraterna ena dagen sa en sak och dagen efter, när de hade haft lite middagar med Svenskt Näringsliv, sa en annan sak. Jag vet inte hur öppet det kan kallas när man gör på det viset.
Ja, det stämmer att jag kommer att fortsätta att stå i den här kammaren och ta upp detta. Så länge vi har världens mest extrema marknadssystem och marknadslogik i den svenska skolan kommer Vänsterpartiet, tillsammans med andra partier, att stå här och ta upp frågan. Det finns inte en chans att vi kommer att låta Sverigedemokraterna komma undan med det faktum att man gör stora nedskärningar på skolan och ser till att överkompensera vissa skolkoncerner på bekostnad av barnens framtid och nutid. Man gör det på bekostnad av personalens välmående på de olika skolorna runt om i landet, och man gör det på bekostnad av Sverige som kunskapsnation. Det kommer vi att fortsätta säga så länge det här systemet får fortsätta.
Detta handlar inte om något slags fascination över Sverigedemokraterna. Det är knappt så att Sverigedemokraternas egna väljare och medlemmar är fascinerade av Sverigedemokraterna, och det är verkligen inte jag heller - lika lite som jag är fascinerad av andra fascistiska partier som har funnits i historien. I det här fallet handlar det om att Sverigedemokraterna alltid döljer sig bakom den råa, hårda retorik som Patrick Reslow visar oss i dag. Den går ut på att alltid prata om de andra när Sverigedemokraterna inte vill svara på frågan varför man hatar det svenska skolsystemet.
En gång i tiden byggde det svenska skolsystemet på principen om likvärdighet och jämlikhet, men Sverigedemokraterna och deras samarbetspartier tycker någonting helt annat, nämligen att det ska bli större skillnader. Det kommer vi aldrig att ställa upp på.
Anf. 249 Patrick Reslow (SD)
Herr talman! Hatretorik är någonting som Daniel Riazat får stå för. Vi hatar ingenting. Vi älskar Sverige, och vi älskar det svenska skolsystemet. Vi tycker att eleverna är värda en bra skola. Vi är beredda att varje dag försvara elevernas rätt till en bra utbildning.
Vi hatar inte saker. Vi är inte som Daniel Riazat. Vi hatar inte - vi har inte så starka begrepp.
Vi tycker om skola och utbildning. Vi tycker att det är viktigt och att eleverna förtjänar det. Men eleverna och föräldrarna ska vara med och välja. Det måste finnas valfrihet och fler utförare. Där skiljer sig Daniel Riazats parti från mitt. Det är en stor, en avsevärd, skillnad. Det är en avgrund mellan oss. Den avgrunden ska bestå.
Det är också intressant att Daniel Riazat förfäras över att man söker kontakt med samhället. Vi diskuterar med Svenskt Näringsliv, lärarförbunden, LO eller vad det kan vara för någonting. Vi är beredda att diskutera med alla. Vi är beredda att ta till oss åsikter från allt och alla i det demokratiska samhället.
Det är en demokratisk process. Kanske borde Daniel Riazat ibland pröva det också.
(Applåder)
Anf. 250 Muharrem Demirok (C)
Herr talman! Jag vill börja med att önska talmanspresidiet och kammarkansliet en god jul. Jag vill även rikta en önskan om god jul till utskottets samtliga ledamöter och det fantastiska kansliet hos utbildningsutskottet. Framför allt vill jag rikta en önskan om god jul till all skolpersonal som varje dag gör ett fantastiskt arbete med Sveriges elever och studenter.
Jag vill också börja med att säga att Centerpartiet inte kommer att delta i beslutet med anledning av att vårt budgetförslag föll. Jag hänvisar i stället till vårt särskilda yttrande.
Herr talman! Med det vill jag ändå säga några saker. Grundläggande för Centerpartiets skolpolitik är att alla elever har rätt till en bra utbildning oavsett var i landet de bor och vilken bakgrund de har eller om de är flickor eller pojkar.
Grunden för barns och ungas möjlighet att göra en resa i livet och uppnå sina livsdrömmar läggs i trygga familjer och i en skola som möter varje elev på dess villkor.
En väl fungerande förskola, grundskola och gymnasieskola är grunden för en högre utbildning i världsklass och konkurrenskraftiga jobb. Alla ska ges förutsättningar att lyckas i hela landet.
De första trevande stegen i vårt utbildningssystem tar vi redan i förskolan. För att utjämna livschanserna och ge fler barn en bra start behöver vi därför en likvärdig förskola av hög kvalitet.
De barn som gynnas mest av en god förskola är de barn som har de svåraste förutsättningarna. Samtidigt är det barnen med de svåraste förutsättningarna som svensk förskola har svårast att nå.
För att nå de mest utsatta familjerna bör rätten till allmän förskola utökas så att den erbjuds till barn från två år. Avgiften bör sänkas i linje med detta.
Barn måste kunna lita på att det finns vuxna som ser dem även i förskolan. Två stora utmaningar är då barngruppernas storlek och bristen på utbildad personal.
En lösning på barngruppernas storlek enligt Centerpartiet är att se över det riktmärke som sätter gränser för hur många barn som får vara i en barngrupp. Vi borde i stället jobba med ett riktmärke för hur många barn som varje utbildad personal får ha ansvar för.
För att komma till rätta med personalbristen behöver fler förskollärare utbildas, och det måste bli lättare för barnskötare att vidareutbilda sig medan de jobbar i förskolan.
Centerpartiet vill därför säkra en kompetensutvecklingsgaranti för förskollärare samtidigt som vi vill se ett barnskötarlyft och en nationell standard för grundutbildning av barnskötare.
Herr talman! För Centerpartiet är det viktigt att varje elev möts av höga förväntningar och ges det stöd som krävs för att kunna nå kunskapsmålen i skolan och kunna förverkliga sina drömmar.
Var sjunde elev klarar inte grundskolan, och var fjärde elev lämnar gymnasiet utan fullständiga betyg. Samtidigt är antalet elever som gör fel val till gymnasiet stort. I bruksorter och förorter runt om i hela Sverige lämnas tusentals barn utan förutsättningar att skapa sin egen framtid.
Det får vi aldrig acceptera. Fokus måste nu lägga på att alla barn i hela landet ska få en bra start i livet. Avgörande för en bra skolgång är primärt framgångsrika lärare. Grunden för en framgångsrik lärare läggs redan under lärarutbildningen.
Många lärarstuderande lämnar lärarutbildningen utan att vara förberedda på vad som krävs av dem i deras lärarroll. Trots otaliga förändringar av lärarutbildningen finns fortfarande brister. Att undervisa är ett hantverk. Det är inte något man enbart lär sig genom att lyssna på föreläsare i en lektionssal.
Studenter måste kunna lita på att lärarutbildningen håller hög kvalitet och ger de verktyg som behövs. Centerpartiet har i flera år drivit och kommer att fortsätta att driva att lärarutbildningen ska reformeras. Lärarutbildningen måste på ett bättre sätt utveckla studenternas färdigheter i själva undervisandet.
I dag har vi lärarbrist i svensk skola, och den har blivit än mer påtaglig. Lärare tvingas ägna alltför mycket tid åt annat än att förbereda och genomföra undervisning. Det är en utveckling som måste vändas.
Inom ramen för januariavtalet återfanns flera av våra förslag. Det var bland annat frågan om karriärsystem, professionsprogram och fler karriärtjänster. Det har även införts lärarassistenter, vilket är viktigt för att lärare ska kunna fokusera mer på undervisning och mindre på administration.
Samtidigt ser vi nu att mer måste göras. Vi behöver fler yrkesgrupper och fler trygga vuxna i skolan för att avlasta lärarna och stötta barnen. Vi behöver få bort administration från lärare som inte leder till kunskapshöjning.
Digitaliseringen av skolan har än så länge främst fokuserat på själva undervisningen. Men de riktigt stora vinsterna finns att göra genom att digitalisera de administrativa systemen.
För att få fler lärare till skolan behöver vi höja statusen i yrket och se till att lärarna har en god arbetsmiljö.
Herr talman! När vi här i kväll diskuterar skolan vill jag särskilt lyfta fram ungas psykiska ohälsa. För många unga är roten till ohälsa saker som har skett eller sker dagligen i skolan. Arbetet med att förebygga och upptäcka psykisk ohälsa är tätt förknippat med skolan. Men ansvaret kan inte läggas enskilt på lärarna.
De får redan i dag ta hand om barn med stora behov utan att ha adekvat utbildning för att hantera psykisk ohälsa. I stället måste elevhälsan värderas upp och byggas ut med fler skolsköterskor, kuratorer och psykologer. Elevhälsan måste också utgå från elevernas behov och finnas varje dag, varje stund när eleverna behöver det.
Herr talman! En central del av Centerpartiets politik handlar om att skapa livskraft i hela landet. Det innebär bland annat att skapa förutsättningar för små skolor. Allt fler små skolor runt om i hela vårt land läggs nu ned när kommunerna måste spara pengar eller när kraven för att driva skola blir alldeles för stora.
Det ska inte vara så att små skolor stängs för att det är för besvärligt att ha dem kvar. Staten och samhället i stort ställer stora krav på skolorna. Det är på många sätt bra. Men det måste också bli större flexibilitet i hur insatser kan genomföras så att små skolor får rimliga arbetsvillkor.
Fokus ska vara på resultat och inte detaljstyrning. Ett exempel på en insats där små skolor måste kunna anpassa verksamheten inkluderar till exempel tillgången till skolbibliotek. Jag tror att vi alla värnar skolbibliotek. Men lägger man det kravet på en småskola som inte klarar av att hantera situationen kommer vi i stället för ett skolbibliotek att få en stängd skola.
Vi ska ha en skola med hög kvalitet. Men vi ska också ha en skola som kan se den enskilda elevens behov och förutsättningar. Barn ska inte behöva pendla i timmar för att gå i skolan för att nitiska regler tvingar skolan till nedläggning.
Herr talman! Svensk skola är bra. Det är mycket beroende på all fantastisk personal som varje dag jobbar hårt för att utbilda och bilda kommande generationer.
Tillsammans i denna kammare i denna sena stund tror jag faktiskt att vi kan skapa ännu bättre förutsättningar både för lärare och för barn.
Anf. 251 Camilla Hansén (MP)
Herr talman! Tack för anförandet, ledamoten Demirok!
Ledamoten berörde en av mina hjärtefrågor, nämligen lärarutbildningen. Mina frågor ställs av genuin nyfikenhet när det gäller hur lärarutbildningarna ska utvecklas.
Det jag funderar på är: Är det en större reform av lärarutbildningen som man ser framför sig? Vad är de stora kvalitetsproblemen? Vad vill man i så fall att en sådan reform ska åtgärda?
Vi vet att det behövs fler lärare. Då handlar det om att läraryrket behöver bli ett drömyrke. Hur spelar lärarutbildningen i sig in där? Var ska vi lägga krutet? Är det på lärarutbildningen, eller är det på förutsättningarna för att läraryrket verkligen ska bli ett drömyrke?
Anf. 252 Muharrem Demirok (C)
Fru talman! Jag tackar för frågan. Jag tror att vi står inför en situation där vi inte har råd att välja antingen eller. Situationen i Sveriges kommuner är ganska akut när det gäller personalbristen. Det råder brist på förskollärare, det råder brist på lärare och det råder överlag brist på personal i skolan. Detta är en fråga som behöver adresseras på flera håll. Det räcker inte att bara göra arbetsmiljön bättre om inte fler söker sig till lärarutbildningen. Det räcker inte att reformera lärarutbildningen om arbetsmiljön upplevs på ett sådant sätt att den inte lockar lärare att vara kvar i skolan.
Det som vi i dag ser är allt fler, särskilt unga nyutexaminerade lärare, som får en alltför stor börda i skolan och som ganska snabbt söker sig bort från skolan. Då måste insatser göras i arbetsmiljön. Men om en lärare inte är rustad för att möta den verklighet som faktiskt finns där ute, om läraren inte har fått dessa verktyg, är det då lärarens fel att han eller hon söker sig vidare? Eller finns det faktiskt någonting att göra, att reformera, i lärarutbildningen?
Jag har inte alla svar på hur en reformerad lärarutbildning ser ut i detalj. Det ska jag inte heller ha. Vi har en akademi som är fullgod och rustad att faktiskt hantera denna situation. Vår uppgift är att ge de verktyg som akademin behöver för att kunna hantera detta.
I denna kammare tror jag att det inte är bara en eller två gånger som lärarutbildningen och förutsättningarna för lärare har diskuterats. Och någonstans tror jag att den debatten kommer att fortsätta oavsett vad vi landar i här i kväll.
Anf. 253 Camilla Hansén (MP)
Fru talman! Jag tackar för svaret.
Lärarutbildningen är redan den största utbildningen. Det är många som söker sig till lärarutbildningen för att bli lärare. En lärarutbildningsreform tar väldigt lång tid. Om vi skulle besluta om en sådan här i kväll, vilket vi inte ska, och det tror jag att de flesta är väldigt tacksamma för, tar det i runda slängar tio år innan en lärare som utbildas på en ny lärarutbildning står i klassrummet. Jag ville ändå lyfta fram den delen.
Jag funderar också på om bekymret handlar om det praktiska handlaget att undervisa elever. Som lärarstudent har man 20 veckors verksamhetsförlagd utbildning då man bör lära sig hantverket.
Det kan vara så att det behövs reformer. Och jag håller helt med ledamoten om att vi har en akademi att utvärdera det. Signalerna som jag hör från den akademin är inte att de vill ha tre parallella lärarutbildningar kontinuerligt utan att de funderar på varför just lärarutbildningen till exempel är extremt mycket mer reglerad än andra utbildningar och därför blir ganska svår att utveckla.
Detta är inte en fråga utan mer en önskan om reflekterande samtal kring vad detta kan vara och om det verkligen är rätt väg att gå att fokusera på lärarutbildningen när vi vill få ännu fler att drömma om att bli lärare.
Anf. 254 Muharrem Demirok (C)
Fru talman! Jag tackar Camilla Hansén för möjligheten att ha ett reflekterande samtal. Jag tror att vi får söka fler tillfällen för just detta.
Jag har lyssnat på många debatter från kammaren där läraryrket har problematiserats och där lärarnas status har problematiserats till den grad att det faktiskt är färre och färre som söker till lärarutbildningen. Det är klart att ord har betydelse. Det som sägs i denna kammare kommer ut och påverkar förutsättningarna för människor att söka sig till en arbetsplats.
Om det har uppfattats som att vi har sagt att hela lärarutbildningen nu ska göras om från grunden har det inte varit min avsikt, och jag hoppas inte att det är så det har kommit ut härifrån heller. Men jag är helt övertygad om att saker behöver göras i lärarutbildningen.
Tvärtemot vad Camilla Hansén möter där ute möter jag många som lyfter fram just detta. Det finns flera saker som behöver hanteras i en lärarutbildning.
Däremot tror jag inte på lösningen att det måste vara antingen eller, att vi nu ska sluta titta på lärarutbildningen därför att det kan ta lång tid. Då skulle vi inte debattera något av det som vi debatterar i denna kammare, för ingenting går snabbt.
Jag tror att man måste titta på alla led. Man måste titta på förutsättningarna för lärarna, de kommunala förutsättningarna. Man måste titta på arbetsmiljön. Man måste titta på lönesättningen. Men man måste också titta på utbildningen. För om vi inte rustar lärarna rätt redan från början kommer vi att möta den verklighet där fler och fler nyutexaminerade lärare snabbt söker sig från skolan. Det är inte en verklighet som jag vill se.
Anf. 255 Fredrik Malm (L)
Fru talman! I juni i år debatterade utbildningsutskottet ett betänkande om ökad trygghet och studiero i svensk skola som riksdagen sedan röstade om. För sakens skull bör sägas att Muharrem Demirok då inte var ledamot i riksdagen.
I detta betänkande, som var en följd av skrivningar i januariavtalet som båda våra partier tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet enats om, var detta en punkt i att stärka studieron i skolan. En del i detta förslag var att reglera användningen av mobiltelefoner i klassrum.
I detta förslag stod bland annat: Mobiler ska vid undervisning i regel endast få användas efter lärarens instruktion, och möjligheten att omhändertaga sådana samt ha mobilfria dagar ska öka.
Jag hade följt att det hade kommit väldigt tydliga önskemål från skolledare, från lärare och även från elever att de vill att detta regleras. Man vill inte att elever sitter och använder mobiler privat under lektionstid. Man vill inte att lärare ska tvingas konkurrera med elevernas mobiler om uppmärksamheten och så vidare.
Därtill var det också tydligt i lagförslaget att om läraren säger att man får använda mobilen för att det behövs i till exempel undervisningsmoment, eller om elever som är i behov av särskilt stöd eller har funktionshinder kan behöva mobilen för sin inlärning, ska det tillåtas.
Det intressanta är att det bara var Miljöpartiet och Centerpartiet som reserverade sig mot detta och yrkade avslag på propositionen i denna del.
Jag har en fråga till Muharrem Demirok. Nu kommer vi att lägga fram en rad olika förslag av liknande karaktär som kommer att stärka lärares och rektorers befogenheter för mer studiero i skolan. Hur kommer Centern att ställa sig till detta framöver?
Anf. 256 Muharrem Demirok (C)
Fru talman! Jag tackar Fredrik Malm för frågan.
Nej, jag kan nog inte referera en debatt som var i juni, men kanske om den gällde detaljplaner i Linköping. Men jag kan inte referera vad Fredrik Christensson har sagt i riksdagens talarstol.
Däremot har jag sett konsekvenserna av det som ni kallar ett ökat arbete för mer lugn och ro i skolan. Jag träffar lärare som beskriver oron som nu har krupit in i klassrummet. Jag har hört lärare som beskriver hur elever, barn, funderar på vad detta innebär för dem. Jag har hört lärare prata om ifall de nu ska bli ordningspoliser, inte bara när det gäller mobiltelefoner utan när det gäller om barn är lagligt eller olagligt i Sverige. Det är vad jag har sett.
Talet om mobiltelefoner kan vi nog hantera. Om ni lägger fram ett förslag får vi ser hur vi ställer oss till det. Men om frågan om studiero och ordning och reda går över till att lärare faktiskt ska kontrollera om barn får eller inte får vara i Sverige, om barn ska anklagas för val som deras föräldrar har gjort, då funderar jag, Fredrik Malm, på vad ordning och reda i skolan egentligen betyder.
(Applåder)
Anf. 257 Fredrik Malm (L)
Fru talman! Det här införs bland annat för att förebygga till exempel kränkande fotografering i skolan, vilket sker. Det är tydligt reglerat att om läraren säger att man kan använda mobiltelefon för ett visst moment i undervisningen eller om man behöver den som till exempel särskilt stöd och en mobiltelefon kan vara till hjälp ska man kunna göra det. Men att elever sitter med mobilen och ägnar sig åt privata saker, för att chatta eller fotografera folk och så vidare, på lektionstid vill man komma bort ifrån.
På de allra flesta skolor är det här hanterat. Eleverna kommer in på morgonen och lägger sina mobiler i en låda. Den läggs in i ett skåp, och det är inget större problem. Men det kan dyka upp på vissa skolor. Då måste rektor eller lärare ha befogenhet att säga: Den här lektionen eller vår skoldag på den här skolan ska vara fri från mobiltelefoner.
Vad Centerpartiet tillsammans med Miljöpartiet, som enda partier i kammaren, säger är: Det här vill vi absolut inte ha. Det är repression och auktoritärt.
Centerpartiet hänvisar också till att det i stället ska vara tillitsfulla relationer och dialog mellan lärare och elever. Jag skulle säga att det fungerar i de allra flesta fall. Men i en del fall gör det inte det. Då måste vi ha verktygen.
Fru talman! Jag blir lite fundersam när Muharrem Demirok talar om att detta har fått fruktansvärda konsekvenser. Lagstiftningen infördes ju den 1 augusti i år. Men om det har fått sådana konsekvenser, är då Centerpartiets uppfattning att vi ska riva upp lagstiftningen så att det blir fritt fram för elever att sitta med mobiltelefonen på lektionstid och ägna sig åt en massa privata saker? Jag har svårt att se hur man lär sig mer i skolan då.
Anf. 258 Muharrem Demirok (C)
Fru talman! Jag vill återigen tacka Fredrik Malm för ett förtroligt samtal här i kammaren om ordning och reda i klassrummet. Jag tror att vi delar ambitionen att det ska vara ordning och reda i klassrummet. Men vi delar kanske inte alltid synen på vägen dit.
Jag tror på starka lärare som har styrkan att äga sitt klassrum. Den dag vi börjar känna att det måste till lagstiftning för att läraren ska äga sitt klassrum har vi större problem.
Det kan vara så att fler partier i kammaren har landat i att det här är en bra väg att gå.
Man ska kanske inte börja med anekdotisk bevisföring. Men jag ska ändå göra ett försök. Jag har besökt en skola i Linköping, och just mobilförbud kom upp. Det stora problemet har nu blivit att barn vill gå på toaletten allt oftare. Det är nämligen där de sitter och tittar på sin privata mobiltelefon. De har den i fickan, och läraren kan inte ta den från fickan. Det är deras ingång i detta. Man har nu fått problem med hur man ska reglera toalettbesöken. Det är dit det har kommit.
När vi inte börjar med att jobba utifrån tillitsbaserad verksamhet, när inte tilliten mellan lärare och elever finns där, kommer vi bara att behöva jaga dem alltmer med ytterligare lagstiftning. Problemen hittar hela tiden sin väg runt. Det är det jag menar med att det ska vara tillitsbaserad verksamhet. Jag tror att läraren måste ges förutsättningar att äga sitt klassrum. Eleven ska känna så stort förtroende för och tillit till sin lärare att man faktiskt gör det den säger.
Vi får nog möjlighet att återkomma till detta. Men jag skulle framöver också vilja höra mer om den situation som många lärare nu beskriver för mig. De är rädda för vad de nya besluten i Tidöavtalet innebär för tilliten i klassrummet och vad lärarna ska göra. Ska de jaga elever på sina raster eller inte?
Anf. 259 Josefin Malmqvist (M)
Fru talman! Skolan är avgörande för varje elevs möjlighet att förverkliga sina egna drömmar, forma sin egen framtid och nå sin fulla potential. Skolan är också avgörande för Sveriges position som kunskaps- och forskningsnation i världen och för att vända den negativa trend vi haft på senare år med segregation och utanförskap. Utbildningsväsendet är centralt för att möta de senaste årens stora invandring av lågutbildade personer och ge fler möjlighet att bli en del av vårt svenska samhälle. Skolan är kort och gott avgörande för att bevara och utveckla Sveriges roll som välfärdssamhälle och kunskapsnation.
Kvaliteten i skolan i Sverige är avgörande för ekonomisk tillväxt och utveckling. Sedan 1960 har vi sett en utveckling i de internationella mätningarna - vi känner dem väl, Timss och Pisa. Vi ser ett samband mellan högre poäng i dessa internationella mätningar och högre ekonomisk tillväxt för landet. Faktum är att man har sett att 100 poäng i Pisa ger 1,3 procent högre ekonomisk tillväxt. Här finns ett väldigt tydligt samband. Att skolan är central för Sveriges tillväxt råder det alltså ingen tvekan om.
Men kanske än viktigare är varje enskild individs, varje enskild elevs, möjlighet att förverkliga sina drömmar. Det är därför jag blir så beklämd över den utveckling vi har sett inom svensk skola på senare år. 16 000 elever lämnar årskurs 9 utan ordentliga kunskaper. Var fjärde elev i årskurs 6 har underkänt i ett eller flera ämnen.
Det här är en fråga som är helt avgörande för vår utveckling framöver. Lägg därtill de brister vi ser i fråga om studiero inom svensk skola. Fler och fler rapporterar nu om att man använder hörselkåpor, olika typer av hörlurar, för att ens kunna koncentrera sig på lektionerna.
Det påverkar inte bara elevernas arbetsmiljö utan också lärarnas arbetsmiljö. Vi ser också att alltfler lärare tyvärr väljer att lämna yrket. I dag lämnar ungefär hälften under lärarutbildningen eller under de första åren i yrket. I dag är det uppskattningsvis 45 000 utbildade lärare som väljer att inte jobba som lärare i Sverige. Vi har en diger uppgift att fundera på vad det beror på. När vi frågar lärarna, när vi frågar de personerna, vad det beror på ser vi att stöket i svensk skola är en av de viktigaste anledningarna till att man väljer bort att jobba som lärare.
Det är uppenbart att svensk skola behöver omfattande reformer och en helt ny inriktning. Det handlar om reformerad lärarutbildning, om minskade dokumentationskrav för lärare och om att återupprätta ordning och reda.
Jag noterar att flera under debatten känner sig nöjda med de lagförslag som passerade kammaren i våras. Det är bra att vi har tagit några steg i rätt riktning. Men det räcker inte på långa vägar. Vi behöver säkerställa att de absolut bästa i Sverige vill jobba som lärare och orkar jobba ett helt yrkesliv som lärare i Sverige. Vi har en ganska lång väg kvar att vandra för att möjliggöra det.
Vi behöver också återupprätta en traditionell kunskapssyn inom svensk skola, med mätbara kunskaper. Vi behöver reformera våra läroplaner och kursplaner för att få ett ökat fokus på mätbara kunskaper. Det är helt centralt om vi ska stå oss i den internationella konkurrensen.
Vi behöver se ökad lärarledd undervisning i Sverige med böcker, med läroböcker. Vi vill se en lång rad reformer, bland annat externa examinatorer och slutprov för att kunna kvalitetssäkra och följa upp de mätbara kunskaperna.
Fru talman! I dag diskuterar vi ett utgiftsområde inom ramen för statens budget. Här tar vi nu några första nödvändiga steg i rätt riktning i den reformagenda som vi har ritat upp vägen för inom ramen för Tidöavtalet. Det handlar om sociala team, om jour- och akutskolor, om ökad tillgång till läromedel av hög kvalitet, om utvidgat och breddat läslyft och om ökad tillgång till speciallärare. Ja, listan kan göras väldigt lång.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till utskottets förslag i det betänkande som vi nu debatterar. Jag ser fram emot att under mandatperioden få återkomma i denna kammare för att beskriva och klubba igenom reform för reform för att på olika sätt återupprätta Sverige som kunskapsnation. Det behöver vi för varje enskild elevs skull. Det behöver vi för Sveriges tillväxt och konkurrenskraft långsiktigt. Detta ser jag fram emot att få fortsätta att kämpa för.
(Applåder)
Anf. 260 Samuel Gonzalez Westling (V)
Fru talman! Denna regering, som i praktiken är fjärrstyrd av Sverigedemokraterna, har föreslagit att uppräkningen till kommunerna ska uppgå till totalt cirka 6 miljarder kronor för 2023. Enligt SKR:s beräkningar kommer det då att saknas närmare 14 miljarder enbart för att kunna bibehålla dagens nivå av välfärd.
Eftersom skolan är den i särklass dyraste av kommunens verksamheter krävs det inga jättekunskaper i matematik för att räkna ut att skolan kommer att drabbas väldigt hårt av detta. Det gäller framför allt kommuner som min egen, Hofors kommun, som har bland Sveriges högsta skatter i dag.
Min fråga till Josefin Malmqvist är: Varför väljer Moderaterna att hellre sänka skatten för dem med inkomster över 50 000 kronor per månad till en kostnad av ungefär 13 miljarder kronor än att se till att skolan får de resurser som den är i stort behov av?
Anf. 261 Josefin Malmqvist (M)
Fru talman! Ja, svensk skola är i ett stort behov av reformer - för ett ökat kunskapsfokus, för ökad ordning och reda, för ökad tillgång till fysiska läromedel och läroböcker. Listan kan göras väldigt lång. Det är reformer som har lyst med sin frånvaro under de gångna åtta åren. Det är reformer som vi nu sjösätter - reform för reform - för att långsiktigt kunna vända den negativa utveckling som vi ser inom svensk skola.
Det stämmer att skolan också behöver resurstillskott. Därför tillför vi riktade resurstillskott i denna budget, och vi tillför generella statsbidrag i denna budget. Det är en del av det som svensk skola behöver.
Men jag noterar att Vänsterpartiet gör det väldigt enkelt för sig. Reformer lyser med sin frånvaro - reformer som forskning och internationellt beprövad erfarenhet visar verkligen behövs för att man ska kunna återupprätta ett kunskapsfokus i svensk skola. Dessa reformer lyser helt med sin frånvaro. I stället fokuserar man enkom på att förbjuda friskolor och på mer pengar. Det kommer inte att lösa problemet.
Min fråga tillbaka till Samuel Gonzalez Westling är därför: Hur ska vi säkerställa att fler elever får godkänt i svensk skola? Hur bidrar vi till att minska andelen elever som får underkänt i svensk skola? Var är dessa reformer i er politik, Samuel Gonzalez Westling?
Anf. 262 Samuel Gonzalez Westling (V)
Fru talman! Jag noterar att jag inte fick något direkt svar av Josefin Malmqvist på min fråga förutom att det hävdades att det kommer riktade resurser. Då ska man ha med sig att det även om man räknar med de riktade resurserna fortfarande saknas ungefär 8 miljarder för att man ska nå upp till det som SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, har konstaterat behövs för att man ska kunna bibehålla dagens nivå i skolan. Man ska alltså då inte göra några särskilda satsningar och få en bättre skola utan man ska bibehålla dagens nivåer.
När det gäller själva sakfrågan tycker jag fortfarande att Josefin Malmqvist är skyldig kammaren ett svar på varför man väljer att hellre sänka skatterna för dem som tjänar absolut mest. De pengarna hade man faktiskt kunnat lägga på att utveckla välfärden. Man hade kunnat se till att åtminstone bibehålla dagens nivåer. Men man väljer att sänka skatten för sådana som oss, som står här i denna kammare. Vi får en skattesänkning på bekostnad av barnens skolgång i Sverige. Tycker Josefin Malmqvist att det är rätt och riktigt att det ska vara på det sättet?
Anf. 263 Josefin Malmqvist (M)
Fru talman! Jag tycker att detta är väldigt intressant, och jag ser fram emot att vi kan ha en saklig debatt kring finansieringen av svensk skola de kommande åren. Jag tror att det behövs. Inom ramen för Tidöavtalet kommer vi att tillsätta en utredning som exempelvis ska titta på skolpengen och på en nationell skolpengsnorm, som bland annat rör stödet till skolan. Jag tror att det är ganska mycket i detta som vi behöver fundera över.
Ett konkret exempel gäller hur mycket skolor lägger på lokalhyra i Sverige. Det skiljer mellan 500 kronor per kvadratmeter och 3 000 kronor per kvadratmeter. Det är en enorm skillnad i resurser som tas från det pedagogiska uppdraget.
Vi kan jämföra oss med andra OECD-länder. Sverige är ett av de länder inom OECD som lägger mest pengar på skolan. Men om vi fokuserar på den delen av resurserna som läggs på det pedagogiska uppdraget, på elevernas möjlighet att lära sig, på läroböcker och på undervisning ser vi att Sverige är ett av de länder som lägger minst pengar på skolan.
För att besvara Samuel Gonzalez Westlings fråga kan jag glädja ledamoten med att jag med glädje kommer att diskutera finansieringen av svensk skola under kommande år för att säkerställa att betydligt mer resurser går till den undervisning som våra elever så desperat behöver, till läromedel, till lärare och till det pedagogiska uppdraget. Här behövs det omfattande reformer, och jag ser fram emot att få återkomma i denna kammare med en diskussion kring just detta.
(Applåder)
Anf. 264 Åsa Westlund (S)
Fru talman! I förra veckan anordnade Josefin Malmqvist och Caroline Helmersson Olsson ett seminarium om branschskolor. Jag vill tacka ledamoten för det, för det var ett väldigt kunskapsbildande och bra seminarium.
Tyvärr visades det också tydligt vad som kommer att bli konsekvenserna av regeringens politik. Branschskolor som har kommit igång runt om i Sverige kommer att läggas ned. Ett exempel som vi fick lära oss mer om gällde branschutbildningen för distributionselektriker, något som Sverige verkligen behöver fler av, eftersom vi behöver bygga fler distributionsnät för el runt om i Sverige för att klara och trygga energiförsörjningen och dessutom klara klimatomställningen.
Det finns också många andra branscher med skriande behov av kompetent arbetskraft. Ändå väljer Moderaterna att i denna budget skära ned på yrkesutbildningen inom komvux och på yrkeshögskolan. Dessutom ska man lägga ned denna branschutbildning som har försörjt en stor del av näringslivet med just distributionselektriker.
Varför, Josefin Malmqvist, väljer ni att lägga ned denna utbildning? Hur ska de företag som ska trygga vår elförsörjning framöver få tag i kompetent personal nu när ni lägger ned denna utbildning?
Anf. 265 Josefin Malmqvist (M)
Fru talman! Ja, Sverige behöver ett ökat fokus på yrkesutbildningar. Vi ser att bransch efter bransch skriker efter kompetens samtidigt som vi har en växande grupp som står väldigt långt från svensk arbetsmarknad. Därför behöver vi mer fokus på utbildningssatsningar som faktiskt leder till jobb - utbildningssatsningar som riktar sig mot bristyrken, där vi vet att arbetsmarknaden skriker efter personal.
Det var bland annat därför som vi hade vissa invändningar mot den tidigare regeringens proposition om dimensionering av gymnasieskolan. Vi såg att branscherna behöver få ett ännu större inflytande över utbildningarnas utformning och dimensioneringen i fråga om platser.
Jag är glad över att vi i den här budgeten kan bibehålla dagens nivå inom yrkeshögskolan där nästan var fjärde plats står tom. Jag är glad över att vi gör en satsning på 5 000 nya platser inom den regionala yrkesutbildningen. Det är viktiga tillskott för att säkra Sveriges kompetensförsörjning.
Men de här platserna kommer inte att lösa hela problemet. Både Åsa Westlund och jag vet att en stor del av problemet också handlar om att säkerställa att det finns sökande till utbildningsplatserna - att personer efterfrågar dem och vill delta i utbildningarna för att de faktiskt leder till jobb.
Här återstår ett betydande reformbehov från politikens sida, och jag ser fram emot att bland annat kunna titta på hur studie- och yrkesvägledningen som ett konkret exempel kan utvecklas för att säkerställa att fler efterfrågar de här utbildningarna.
Anf. 266 Åsa Westlund (S)
Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret. Det var dock inget svar på varför Moderaterna väljer att lägga ned den här typen av utbildningar som har sökande och där människor får jobb direkt efter utbildningen i yrken som det är brist på och som samhället inte klarar sig utan.
Det finns inte bara ett utan flera exempel på detta. Som jag sa i mitt anförande verkar det tyvärr som att regeringsföreträdarna och Sverigedemokraterna lever i en parallell verklighet. Om man jämför de anslag ni ger 2023 med dem för 2022 skär ni ned på yrkesutbildningarna: yrkeshögskolan, komvux och yrkesvux. Ni lägger också ned branschskolorna.
Det är lite jobbigt om man inte kan utläsa det av tabellerna och sedan ska stå och förklara för människor ute i den riktiga verkligheten varför de måste lägga ned sin branschutbildning, varför de har färre platser på yrkeshögskolan och varför det blir färre platser på yrkesvux.
Josefin Malmqvist har inte gjort det, men Moderaterna hänvisar ofta till att det här skulle vara något slags återställning efter pandemin, och att det är därför man drar ned på antalet platser. Men vi har ju en samhällskris nu också! Man behöver satsa på kompetens och utbildning för att kunna konkurrera med resten av världen. Jag tycker att det är tråkigt att Moderaterna och de andra regeringspartierna lägger ned fullt fungerande yrkesutbildningar och skär ned på både yrkeshögskola och yrkesvux när så många företag skriker efter den arbetskraften.
(Applåder)
Anf. 267 Josefin Malmqvist (M)
Fru talman! Felaktigheterna duggade tätt från ledamoten Westlund. Jag ska försöka beta av dem en efter en. I dag debatterar vi statens budget, utgiftsområde 16. Det är det vi diskuterar i dag.
Jag noterade att Åsa Westlund gärna vill prata om branschskolor. Branschskolor är alltså en försöksverksamhet som pågår fram till nästa sommar. Skolverket har just genomfört en utvärdering av på vilket sätt den verksamheten ska fortsätta. Vilken form den ska ha och hur man säkerställer att medlen blir så träffsäkra som möjligt får vi helt enkelt återkomma till.
När det gäller platser på yrkesutbildningar, yrkeshögskolor och vuxenutbildning stämmer det inte vad ledamoten står här och säger. Vi bygger ut med 5 000 nya platser på regionalt yrkesvux eftersom vi ser att det behövs. Inom yrkeshögskolan blir det ungefär samma antal utbildningsplatser som det varit i år. Här sker ingen neddragning.
På område efter område måste jag alltså säga att det är beklagligt och också lite talande för Socialdemokraterna att det är vad de har att komma med. Till slut står de här i talarstolen och försöker greppa efter halmstrån i stället för att själva bedriva en reforminriktad politik för fler utbildningsplatser och högre kvalitet - också inom yrkesutbildningen - för att säkerställa den försörjning vi behöver i Sverige med till exempel utbildade yrkeslärare. Det är ju ett av bristområdena och en anledning till att det inte är lätt att bygga ut antalet utbildningsplatser långsiktigt.
Jag ser fram emot förslag från Socialdemokraterna. Efter åtta år på Utbildningsdepartementet har vi fortfarande inte sett några sådana förslag. Det hoppas jag få se mer av framöver, för det är bara så man långsiktigt kan säkra Sveriges konkurrenskraft och kompetensförsörjning.
(Applåder)
Anf. 268 Camilla Hansén (MP)
Fru talman! Vi i Miljöpartiet har gått till val på att alla ska med när Sverige ställer om. I valrörelsen lovade vi att stärka välfärden, öka jämlikheten och satsa på klimatarbetet. Nu har vi lagt ett budgetförslag som gör just det.
Sverige är ett av världens rikaste länder och har råd att investera i det som är viktigt för att bygga det nya, gröna folkhemmet. Vi har råd att investera i utbildning för alla från de minsta i förskolan till oss mitt i livet som behöver ställa om vårt yrkesliv. Vi har råd med världsledande forskning.
När Miljöpartiet pratar om omställning och hållbarhet känner många igen de olika aspekterna av hållbarhet som ibland uttrycks som att social hållbarhet är målet, en hållbar ekonomi är verktyget och planeten det som sätter gränserna. I Miljöpartiet formulerar vi grunden för den gröna ideologin som solidaritet med djur, natur och de ekologiska systemen, solidaritet med världens människor och solidaritet med kommande generationer.
Miljöpartiets budgetförslag utgår från just det, och det vi vill göra är att investera i det som är viktigt för att bygga en solidarisk och socialt hållbar framtid. Vi investerar i kommande generationer, kunskap och forskning.
Miljöpartiet vill skapa en jämlik skola. Sambandet mellan skolmisslyckanden, fattigdom, utanförskap och kriminalitet är starkt och väl belagt i forskningen. Vi är alla överens om att barns och ungas kunskapsresultat måste öka. Alldeles för många lämnar både grundskola och gymnasium utan tillräckliga kunskaper, och den bästa förebyggande insatsen är att se till att alla lämnar skolan med tillräckliga kunskaper.
Staten måste fortsätta att rikta resurser för att öka likvärdigheten i förskolor, skolor och fritidshem över hela landet. Man gör hela samhället en otjänst när man sparar in på skolorna. Staten bör ta ett större ansvar för att skolor i hela landet ska ha tillräckliga resurser.
Miljöpartiet vill också skapa ett rättvist skolval för att motverka segregationen. Vi vill sätta stopp för vinstutdelningen eftersom den driver på segregationen och ökar ojämlikheten mellan skolor. Skolans syfte ska alltid vara utbildning, aldrig vinst. Det märkliga är att regeringen, trots väljarnas massiva stöd för att ta bort vinsterna i skolsektorn, väljer att fortsätta ge marknadsskolan konstgjord andning med fler regleringar och fler kontroller som kommer att öka lärares arbetsbörda och administration.
Jag vill lyfta fram två särskilda satsningar som Miljöpartiet vill göra och där vi ger nya anslag. Det handlar om likvärdighetsbidrag för förskolan och satsningar på att barn till personer som inte arbetar ska få gå på fritis.
Förskolan har en viktig roll i att kompensera för skillnader i barns uppväxtvillkor. Deltagandet i förskola spelar roll för barnens framtida skolresultat. I Sverige går i dag nästan alla barn i förskola, men bland de barn som inte deltar kommer en större andel från familjer bosatta i socioekonomiskt utsatta områden. Samtidigt arbetar färre legitimerade förskollärare och utbildade barnskötare där.
Miljöpartiet vill inrätta ett likvärdighetsbidrag för förskolan liknande det vi redan har drivit igenom för skolan. Fullt utbyggt skulle det omfatta 2 miljarder kronor årligen och komma alla förskolor till del men fördelas utifrån ett socioekonomiskt index. De jämlikhetsmiljarder som måste till ska kunna användas för att anställa fler pedagoger, höja lönerna, erbjuda personalen bättre kompetensutveckling eller kanske öka tillgången på specialpedagoger, allt utifrån de lokala behoven.
Vi vill att alla barn som inte går i förskolan aktivt ska erbjudas en förskoleplats varje år från tre års ålder. Vi vill också att kommunen ska följa upp de barn mellan tre och fem år som inte går i förskolan.
Miljöpartiet vill dessutom att fler barn ska få rätt att gå på fritis. Fritidshemmet är ett viktigt komplement till skolan. Det ger barnet stöd i lärandet och både social och språklig träning. Fritis kan fylla en viktig roll i att stötta de barn som har de sämsta förutsättningarna att klara skolan.
Dessvärre är det ofta de barn som har mest nytta av fritis som saknar rätten att gå där. Ett barn som har långtidsarbetslösa föräldrar eller som av andra skäl befinner sig i en utsatt miljö riskerar att gå miste om fritidshemmets stöd eftersom det i dag bara är barn till föräldrar som har ett jobb som får vara där. Miljöpartiet vill ge alla barn rätt till fritis och samtidigt stärka kvaliteten och likvärdigheten.
Förskola, grundskola och fritis lägger grunden för en bra kunskapsutveckling, vilket är viktigt för högre utbildning och forskning och för att Sverige ska fortsätta att vara en stark kunskapsnation.
En av de viktigaste framgångsfaktorerna är skickliga lärare som tillbringar tillräckligt med tid med sina elever. För att Sverige ska fortsätta att vara en stark kunskapsnation behöver läraryrket vara ett drömyrke för fler. Lärarutbildningen är redan landets största högre utbildning, men vi vet att vi ändå behöver fler som drömmer om att bli lärare.
Att vara lärare är att ha Sveriges viktigaste jobb. Nu kanske det sitter några i det här rummet och på andra håll och känner sig lite trampade på tårna, för de har minsann andra yrken som också är jätteviktiga. Vi är överens om att det är viktigt att jobba i vården, att bygga hus och broar eller att jobba med digital utveckling. Men det blir inga undersköterskor, hantverkare eller it-guruer utan bra lärare i förskolan, grundskolan och gymnasiet.
Jag tror också att det vore bra om vi riksdagspolitiker - och kanske även ministrar - visade lite mer respekt för vilka det är som bedriver undervisning och utbildning i det här landet. Idén att en riksdagsledamot eller minister på ett magiskt sätt kan trolla fram bättre skolresultat från Utbildningsdepartementet eller utbildningsutskottets sessionssal osynliggör dem som går och gör det här jobbet varje dag.
När vi nu ser att fler elever i de flesta grupper lämnar grundskolan med behörighet till gymnasiet är det ju inte någonting som regeringen ska ta åt sig äran för - varken den tidigare eller den nuvarande. Det är hårt jobb av lärare, elever och rektorer, och ibland familjers engagemang, som har lett till dessa resultat.
Det har talats en del om vad den nya regeringen har genomfört hittills. Jag vill vara tydlig med att den inte har genomfört någonting. Det finns ingenting i ett klassrum som ännu är påverkat av ett beslut som kommer från denna regering. Det finns inga nya mål eller nya resurser.
Den här debatten fokuserar mycket på utbildning för barn och unga, men jag skulle också vilja lyfta in att vi även behöver satsa på vuxenutbildningen och YH-utbildningarna för att motverka arbetslöshet och skapa hållbara jobb.
Miljöpartiet är det parti i denna sal som satsar mest på utbildningssektorn. Jag vill understryka att vi utöver att vi är det parti som satsar mest på detta budgetområde också är det enda parti som möter de behov som Sveriges Kommuner och Regioner redovisar att de har för att bibehålla dagens nivå.
Fru talman! Eftersom riksdagen genom sitt beslut i det första steget av budgetprocessen gav budgetpolitiken en helt annan inriktning än den Miljöpartiet önskar avstår jag från ställningstagande när det gäller statens budget för 2023 inom utgiftsområde 16 och lämnar i stället ett särskilt yttrande.
Anf. 269 Andre vice talman Julia Kronlid
Klockan närmar sig 23. För att utnyttja tiden till max bedömer jag att jag kan ge Daniel Riazat ordet för ett anförande. Jag vill dock redan nu förvarna om att eventuella repliker inte kommer att kunna tas i dag, utan de skjuts upp till morgondagen. Det blir en lång dag i morgon också, så det gäller att nyttja varje minut.
Anf. 270 Daniel Riazat (V)
Fru talman! Nu blir det väldigt sent och väldigt speciellt att komma upp som sista talare kvart i elva, men vi får göra det bästa av situationen.
Med anledning av att vi i Vänsterpartiet av olika skäl inte kunde vara med på justeringen hade vi kanske behövt tala lite längre, men vi fördelar om det mellan våra ledamöter. Samuel Gonzalez Westling kommer att ta den biten under morgondagens debatt.
Dagens debatt är väldigt speciell för mig. Även om det inte är unikt med svenska politiker som antingen före eller efter sin tid som förtroendevalda politiker har haft fingrarna i syltburken hos riskkapitalbolag inom välfärden är det nog första gången under mina år i riksdagen som jag får vara med om att stå i opposition till en SD-ledd regering vars skolminister först var skolpolitiker i Sveriges huvudstad för att därefter bli skolkapitalist och sedan bli skolminister. Låt oss ha med oss denna utgångspunkt när vi debatterar den svenska skolpolitiken och statsbudgeten avseende skolväsendet.
Det finns ännu en sak som vi måste ha med oss när vi diskuterar den SD-ledda regeringens budget och den generella skolpolitik som man för, och det är slottsavtalet, som dessa partier kallar Tidöavtalet. Vilka är de röda trådarna i detta avtal? Vad är den röda tråden - eller de röda trådarna - när det gäller valet av Sveriges skolminister och den nu lagda budgeten för 2023?
För det första handlar det om stora skattesänkningar för de allra rikaste i Sverige på bekostnad av eleverna. För det andra handlar det om en fortsättning på det misslyckade marknadssystemet och marknadslogiken i den svenska skolan. För det tredje handlar det om enorma nedskärningar för landets kommuner. För det fjärde handlar det om de rasistiska dimridåer som hela det här avtalet genomsyras av för att föra bort fokus från de tre föregående punkterna.
Jag börjar med frågan om marknadsskolan. I Tidöavtalet skriver man bland annat att man ska ha ett återkrav på skolpengen vid bland annat brott. Vi har i utbildningsutskottet haft timmar av möten med de berörda skolmyndigheterna om denna fråga. De konstaterar att detta kommer att bli otroligt svårt på grund av aktielagstiftningen, som också innefattar Sveriges friskolor, eftersom majoriteten av de fristående skolorna ägs av aktiebolag och stora bolag.
Man pratar om att vinstutdelning inte ska få förekomma under de första åren efter att en skola har startats eller köpts av en ny ägare. Vad betyder detta i praktiken? Den som kan någonting om svensk skolpolitik vet att det inte innebär någonting. Det finns i dag inga skolkoncerner som tar ut vinst de första åren när de startar eller tar över en skolverksamhet.
Man pratar om ökad insyn. Det behövs bättre insyn i fristående skolor, både juridiskt, ekonomiskt och pedagogiskt. Man skriver att eftersom offentlighetsprincipen lämpar sig dåligt för mindre friskolor borde det klargöras i en insynsprincip som gäller friskolor.
Här måste vi ta fram de fakta som finns. Friskolornas riksförbund har sagt en sak i frågan, och det är vad som står i Tidöavtalet. Men när man pratar med Idéburna Skolors Riksförbund säger de att offentlighetsprincipen även skulle gynna de mindre friskolorna. Det här är en punkt som man har lagt till för att komma bort från det faktumet att man röstar nej till offentlighetsprincipen i den svenska skolan. Varför gör man det? Man gör det för att man inte vill att det ska finnas insyn i de största koncernerna. Man gör det på beställning av de största koncernerna.
Man pratar om obligatoriskt skolval med bättre information och kortad kötid. Samtliga av dessa partier har röstat ja till att behålla kösystemet i den svenska skolan. Nu vill man dessutom förlänga och försämra valsystemet ytterligare genom att ha ett obligatoriskt val, det vill säga det räcker inte med att en fjärdedel av eleverna har fått det sämre utan nu ska alla få ett sämre system.
Det här var de punkter som finns, och det finns ytterligare några som ärligt talat inte ens är värda att nämna när det gäller marknadsskolan. Det här är symtomatiskt för denna blåbruna regering. Hela budgeten och hela slottsavtalet handlar om hur man kan behålla dagens extrema system, som handlar om marknadslogik i den svenska skolan.
Låt mig gå över till frågan om nedskärningar. Det var den andra röda tråden. Den förklarades bäst av ordföranden för Lärarförbundet Johanna Jaara Åstrand. Den 8 november 2022 sa hon i tidningen Läraren att budgeten i praktiken innebär en svångrem för förskola och skola. Det är stor risk att det kommer att ske stora besparingar. Kommunerna får 6 miljarder i statsbidrag, men vi har konstaterat att det behövs 25,4 miljarder för att kompensera för kostnadsökningar och höjda löner inom skolan. De räcker inte på långa vägar.
Johanna Jaara Åstrand konstaterar också att många poster i budgeten handlar om omfördelningar av pengar i stället för nya satsningar. Hon tycker att det är högst anmärkningsvärt att regeringen inte inser att det är i en lågkonjunktur som man måste satsa på utbildning och kunskap för att skapa framtidstro.
Johanna Jaara Åstrand säger vidare att förbundet nu i stället anser att elever, barn, lärare och rektorer kommer att ha mindre pengar att röra sig med samtidigt som debatten handlar om ökade kunskaper, stärkt likvärdighet och att lärare ska få en vettigare arbetssituation. Det går inte ihop med budgeten.
Utöver detta ser vi att man ställer allt högre krav på lärare och personal. Dessa krav ökar med regeringens politik, men den ekonomiska kompensationen uteblir.
Låt mig ge några exempel på högre krav. Först och främst handlar det om att utöka studietiden. Vem ska kompensera detta? Ska de blåbrunas nedskärningsbudget göra det? Nej. Man pratar om fler speciallärare och fler elever i särskilda undervisningsgrupper. Varifrån kommer de pengarna? Är det i de blåbrunas besparings- och nedskärningsbudget? Svaret är nej.
Man pratar om spetsklasser i en tid där vi inte ens kan ge samtliga elever en grundläggande utbildning på grund av de nedskärningar som borgerliga kommuner har gjort under många år och som tyvärr även tidigare borgerliga regeringar har gjort.
Man pratar om att läsning och läsförståelse ska få större plats i skolan. Man pratar om att samtidigt minska lärarnas administrativa börda. Hur går nedskärningar och ökade krav på skolpersonalen ihop med att minska lärarnas administrativa börda? Är det genom de blåbrunas nedskärningsbudget? Svaret är nej.
Det pratas om att förbättra elevhälsan. Var är satsningarna på att förbättra elevhälsan?
Det pratas om att skärpa granskningen av skolor med konfessionell inriktning, men vid varje tillfälle där riksdagen har röstat om detta har de blåbruna partierna stoppat alla förslag att på något sätt röra friskolesystemet.
Man pratar om att ha snabbare integration och mer likvärdiga förutsättningar för nyanlända elever. Gör man detta med en nedskärningsbudget? Svaret är nej.
Låt mig gå över till de rasistiska dimridåerna som genomsyrar hela Tidöavtalet. Vi kan bland annat ta fram frågan om angiverisystem för lärarna. Är det vad svenska lärare ska få besked om i budgeten och Tidöavtalet? Vad de ska satsa på i dag och framöver är angiverisystem, och det är så deras administrativa börda ska minska. Det är så de ska utföra sitt uppdrag för att skapa en likvärdig skola. Svaret är nej.
Som jag nämnde tidigare finns ett känt citat som en av ledarna för budgeten och Tidöavtalet har uttalat tidigare: När man går till val säger man en sak innan valet. Sedan genomförs valet, och då säger man samma sak efter valet.
Är det verkligen så den svenska skolpolitiken ska vara? Vi menar från Vänsterpartiets sida att för att kunna skapa en likvärdig skola, en jämlik skola, är det politikens ansvar att se till att den genomförs. För att se till att alla barn ska få likvärdiga möjligheter att lyckas att vara demokratiska samhällsmedborgare i vårt land och bygga upp landet för framtidens utmaningar är det politikens ansvar att se till att de kan göra det. Då är det viktigt att säga en sak när det är val och sedan säga samma sak efter valet. Det finns inte i den budget som den blåbruna regeringen har visat upp för oss eller i det slottsavtal som Sverigedemokraterna snickrade fram åt denna konservativa nationalistiska regering.
Dessutom finns en stor fara när det kommer till frågan om angiveri, nämligen att man ifrågasätter vetenskapen bakom modersmålsundervisning och sänder en signal till Sveriges lärare att de ska jaga elever, inte hjälpa elever. Nio av tio lärare har redan sagt att de inte kommer att göra detta.
Vi kommer att få bevisat att den borgerliga regeringens budget och avtal kommer att vara den mest misslyckade skolpolitiken som vi har sett i modern svensk politisk historia. Jag ser fram emot att stå i talarstolen igen och säga detta återigen till dess vi får en ny regering och till dess vi kan ändra på den inriktning ni har tagit in i den svenska skolpolitiken.
(Applåder)
(forts. prot. 43)
Anf. 58 Mathias Bengtsson (KD)
Herr talman! Kristdemokraterna arbetar för en skola där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter. Vi vill betona vikten av en skola som har höga förväntningar på både elever och personal - en skola som möter varje elevs utmaningar med tro på elevens potential att lyckas.
Statistiken är väldigt tydlig. Elever som går ut skolan med godkända betyg har i långtidsuppföljningar signifikant bättre ekonomi och fysisk och psykisk hälsa samt lägre grad av socialt utanförskap och kriminalitet. Att klara skolan är alltså en av de absolut viktigaste faktorerna för att inte hamna utanför samhället längre fram i livet. Med tanke på detta är det väldigt allvarligt att nästan en fjärdedel av eleverna i dag går ut grundskolan utan fullständiga betyg. Om skolan inte lyckas med sitt uppdrag skapas framtida problem för de unga men också för Sverige som land.
Herr talman! En grundläggande förutsättning för att elever ska kunna ta in kunskap i skolan är att de trivs och mår bra. Där är bland annat elevhälsan en viktig del. Många elever kan vittna om hur kontakten med elevhälsan var ett första steg på resan mot att må bra, samtidigt som många elever också kan vittna om att de har tagit mod till sig att sträcka ut en hand men mötts av en frånvarandelapp på skolkuratorns dörr.
Regeringens aviserade prioriteringar inom elevhälsoområdet är därför väldigt välkomna, liksom det arbete som pågår med att stärka samverkan mellan elevhälsan, hälso- och sjukvården och socialtjänsten så att fler barn och unga får tidiga och samordnade insatser.
Men om elever ska trivas och må bra i skolan är det också grundläggande att de själva har fått välja vilken skola de vill gå i. Det offentliga ska erbjuda föräldrar och elever möjlighet att fritt välja en skola som passar och välja bort en som inte fungerar.
Kristdemokraterna står upp för varje elevs rätt att välja skola, oavsett om man väljer en fristående, en kommunal eller till och med en konfessionell skola. Det höjs ibland röster för att förbjuda en viss skolform bara för att enstaka huvudmän inte sköter sig. Kristdemokraterna är dock glada att kunna säga att den här regeringen inte har några sådana planer.
De elever som går på konfessionella skolor som följer skollag, läroplan och skolans värdegrund och kanske dessutom presterar både god studiero och goda kunskapsresultat kan vara lugna, för hotet mot de konfessionella skolorna är avvärjt. Den här regeringen är positiv till alla som bidrar positivt till vårt skolsystem.
Däremot är vi precis lika tydliga med att skolor som inte följer skollagen och läroplanen ska bemötas med inspektion, åtgärdsplan, uppföljning och i slutändan indraget tillstånd. Därför är det bra att Skolinspektionen tillförs medel för att fortsätta sin viktiga verksamhet.
Herr talman! Elever som har det tufft i skolan får det ännu tuffare om det inte finns arbetsro på lektionerna eller trygghet i korridorerna. Tyvärr är detta verkligheten på många skolor i dag. Alltför många elever bär inte bara med sig sin ryggsäck på väg till skolan utan också en klump av oro i magen för vad som ska skrikas i korridoren i dag eller för vem som ska dela ut en knuff vid skåpet. Det förekommer att lärare inte kan genomföra undervisningen på grund av stök i klassrummet, och det förekommer till och med att lärare hotas av elever.
Utan en grundläggande etik skapas ett samhälle där den starke styr och den svage lider. Skolans värdegrund, med normer som alla människors unika och okränkbara värde och solidaritet med utsatta, har en djup förankring i den judisk-kristna etiken och i västerländsk humanism. Skolans ansvar är att förankra denna värdegrund hos eleverna genom att omsätta de etiska principerna i praktisk handling i arbetet mot mobbning och stök och för den delen också mot skadegörelse.
I detta arbete kan inrättande av sociala team ha en viktig roll. De kan bidra till trygghet och studiero, öka närvaron för eleverna och förbättra samverkan mellan skola och socialtjänst. Dessutom får lärarna möjlighet att lägga tiden på att fokusera på undervisningen i stället för att hantera ordningsproblem.
Studiero är viktigt för att alla elever ska lyckas i skolan, men varje elev behöver också få hjälp av pedagogerna för att nå sin fulla potential. Det är inte stigmatiserande att få speciallärarstöd. Däremot är det stigmatiserande att inte kunna läsa när alla ens kompisar kan det.
Alltför många barn får i dag tyvärr speciallärarstöd väldigt sent i skolgången, med tyngdpunkt på högstadiet. Det innebär att många har gått med svårigheter länge. Ska vi vända den utvecklingen måste vi sätta in extra stöd och hjälp tidigt, innan problemen har vuxit sig alltför stora. Då behövs det fler speciallärare. Därför är regeringens satsning där väldigt viktig.
Herr talman! Den enskilt viktigaste faktorn för studiero på lektionerna och för elevernas resultat är en duktig lärare. En av skolans stora utmaningar är därför att få rätt personer att söka sig till läraryrket. Då måste attraktionskraften i yrket öka. Det görs till exempel genom att låta lärare få vara lärare och att det finns tillgång till stöd och avlastning, som sociala team, speciallärare och elevhälsa.
Det behöver även bli enklare för akademiker att ställa om till läraryrket. Därför behöver de erbjudas en attraktiv och effektiv kompletterande pedagogisk utbildning, för när utbildningsvägarna blir mer effektiva kommer också fler att välja att ta den vägen.
Ett annat sätt att minska lärarens arbetsbörda är regeringens satsning på läromedel. Fysiska böcker hjälper läraren att slippa kopiera upp eller producera egna stenciler eller leta länkar i den utsträckning detta behöver göras i dag. Vi har sett utvecklingen under de senaste åren. Skolans digitaliseringskostnader har rusat samtidigt som barnens tillgång till läroböcker har rasat. Det drabbar eleverna, som inte får en sammanhållen och överblickbar bild när läroböckerna ger plats för länkar och appar. Det finns även undersökningar som visar att man lär sig bättre av att läsa i en fysisk bok än på en surfplatta.
Herr talman! När man talar om att elever ska må bra och ta in kunskap måste man också nämna familjen. Föräldrarna är de viktigaste personerna för ett barn. Hur kompensatorisk vi än vill att skolan ska vara kommer familjen alltid att vara avgörande.
Familjens betydelse behöver därför erkännas och föräldraansvaret återupprättas. Familjen måste kunna lita på att skolan gör allt den kan för att barnet ska få den kunskap det behöver, men skolan behöver också kunna lita på att föräldrarna ger sitt barn förutsättningar att ta skolan på allvar och att behandla andra människor med respekt.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag. Jag vill också passa på att tacka vår utskottsordförande, utskottets ledamöter och utskottskansliet för arbetet under året och önska er alla och alla Sveriges lärare och utbildningspersonal en god jul.
(Applåder)
Anf. 59 Samuel Gonzalez Westling (V)
Herr talman! Jag ställde den här frågan till Moderaterna i förrgår. Jag tänkte att jag kanske kunde få ett bättre svar av Kristdemokraternas ledamot här i salen. Men den här regeringen är trots allt fjärrstyrd av Sverigedemokraterna. Detta kan vi alla vara medvetna om.
Nu har vi hört här att det är otroligt många satsningar som ska göras inom skolans område samtidigt som SKR har meddelat att bara för att bibehålla dagens nivåer i utbildningen och i hela välfärden måste man tillskjuta 20 miljarder kronor till kommuner och regioner. Det är vad som krävs för att kunna bibehålla dagens nivåer i välfärdens system.
Den här regeringen har aviserat att man tänker höja stödet till kommunerna med 6 miljarder kronor. Med mitt sätt att räkna saknas det då ungefär 14 miljarder för att kunna bibehålla dagens nivåer.
Skolan är ju framför allt kommunernas angelägenhet. När kommunerna får så lite pengar som kompensation för att kunna bibehålla dagens nivåer, hur har Kristdemokraterna tänkt sig att man ska kunna genomföra alla de fantastiska satsningar som ledamoten här i talarstolen har fört fram?
Anf. 60 Mathias Bengtsson (KD)
Herr talman! Tack, Samuel Gonzalez Westling, för frågan! Den här regeringen tillför alltså 1,6 miljarder i satsningar på just utbildningsområdet. Det är satsningar på läroböcker, lovskola, speciallärare, sociala team med mera. Det är sådant som Vänsterpartiet inte lägger några riktade pengar på.
Totalt genomför den här regeringen satsningar på 12 miljarder i ökade statsbidrag, och också 5 miljarder av elkompensationsstödet kommer också kommuner och regioner till del. Det är viktiga pengar som kommunerna kommer att kunna använda till att bedriva skola.
De riktade statsbidragen till exempelvis läromedel har att göra med att det finns ett stort behov av tryckta böcker där eleverna kan få en sammanhållen bild av undervisningen. Där kan man få en överblickbar bild som man kan ta med hem till föräldrarna, så att föräldrarna också på ett enklare sätt kan ta del av barnens skolgång genom att se vad de jobbar med, i stället för att få en spretig bild från länkar och appar. Fysiska läromedel, där Sverige ligger efter andra framgångsrika länder på skolområdet, är en viktig satsning.
De riktade pengar som den här regeringen tillför, men som Vänsterpartiet inte vill specifikt rikta till läromedel, kommer att göra skillnad för de elever som är lite svaga och behöver allra mest stöd. Min motfråga blir därför varför Vänsterpartiet inte vill prioritera läromedel i sin budget på detta sätt.
Anf. 61 Samuel Gonzalez Westling (V)
Herr talman! Tack, Mathias Bengtsson, för det icke-befintliga svaret, får jag väl säga då.
Jag har erfarenhet av att vara kommunpolitiker sedan tolv år tillbaka, innan jag kom in i riksdagen, så jag är mycket väl medveten om hur kommuner prioriterar. Jag kommer från en ganska liten kommun, vilket jag är medveten om att även ledamoten Bengtsson gör.
Vänsterpartiet lägger 33 miljarder till kommunerna, vilket är 13 miljarder mer än vad SKR har meddelat att man behöver för att bibehålla dagens nivåer. Det betyder att 13 miljarder mer hade kunnat läggas på utveckling av välfärden som helhet, och en stor del av dessa pengar hade gått till skolan.
Det är förvisso sant att vi inte gör några riktade satsningar till kommunerna. Kristdemokraterna är såvitt jag vet för att kommunerna ska ha ansvar för skolan och att det är de som ska styra skolan, inte riksdagen. Vänsterpartiet har en annan åsikt. Men nu har vi det system vi har, och då ska vi leva upp till det. Om kommunerna vill göra dessa satsningar och har kompetens att lägga pengarna på det som kommunerna ska göra, då ska de också kunna göra det.
Det är intressant. Regeringen skulle kunna lägga ännu mer pengar till kommunerna, men i stället väljer man att sänka skatten för dem som tjänar absolut mest. De som tjänar över 50 000 kronor i månaden får alltså skattesänkningar till en kostnad av 13 miljarder för staten. Och så pratar ledamoten om att man tillskjuter 1,9 miljarder till läromedel. Var finns proportionerna i detta?
Jag förstår inte riktigt hur regeringen har resonerat när man tycker att det är viktigare att de som tjänar absolut mest i samhället ska få skattesänkningar. Vi här kommer att få en skattesänkning på upp till 1 500 kronor i månaden, men skolan ska behöva dra ned och göra nedskärningar.
Anf. 62 Mathias Bengtsson (KD)
Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet!
Regeringen lägger alltså 1,6 miljarder i satsningar på utbildningsområdet. Det är viktiga pengar, totalt 12 miljarder i ökade statsbidrag.
Politik är prioriteringar. Att vi har en indexering som gör att alla inte betalar statlig skatt står Kristdemokraterna för. Jag tycker att det är bra att vi har denna indexering. Alla ska inte betala statlig skatt. Med Vänsterpartiets politik skulle 1,3 miljoner svenskar få högre skatt. Tre av tio poliser, en av fyra barnmorskor och många av Sveriges lärare skulle få högre skatt.
Vänsterns förslag tycks alltid vara att tillföra mer pengar genom att folk ska få mindre pengar i plånboken, men att bara skjuta till mer pengar är för mig som kristdemokrat inte att göra jobbet fullt ut. Vi behöver tillföra mer medel, och det gör vi i budgeten. Men man måste också göra rätt satsningar.
Vi behöver satsa på en skola med ordning och reda, med trygghet i korridorerna och med studiero på lektionerna, där mobilerna inte är med och stör på lektionstid och där läraren är den som är ansvarig för studieron och kan vidta de disciplinära åtgärder som krävs för att upprätthålla studiero. Då behöver vi dessa satsningar på läromedel, på lovskola, på speciallärare och på jour- och akutskolor.
Där klarar Vänsterpartiet inte av att göra hela jobbet, för att bara skjuta till pengar är inte att göra hela jobbet. Därför kommer Vänsterpartiet heller aldrig att kunna lösa svensk skolas riktiga problem.
(Applåder)
Anf. 63 Mats Wiking (S)
Herr talman! Jag vill börja med att påpeka att Socialdemokraterna inte deltar i beslutet, utan vi hänvisar till vårt eget särskilda yttrande.
Nu ska vi prata om högre utbildning och forskning och lämna grundskolan och förskolan.
I Sverige finns en unik möjlighet att läsa på vuxenutbildning, yrkeshögskola, högskola och universitet. Utbildningen är kostnadsfri, och den svenska modellen för studiemedel bygger på att alla, oavsett familjens ekonomi, ska kunna studera på heltid. Den svenska modellen bygger vidare på att ungdomar och vuxna ska ha möjlighet att vidareutbilda sig under hela sitt yrkesliv. Vi kallar det livslångt lärande, herr talman.
Att över huvud taget tänka sig att söka till universitet eller högskola kräver att du vågar tro på att en annan väg är möjlig. För den som har föräldrar med låg utbildning och som kanske själv gått två år på gymnasiet är steget stort. Då behöver du stöd och hjälp till motivation från andra i din närhet, till exempel en lärare på gymnasiet som får dig att tro att högre studier är möjligt även för dig.
Herr talman! När högskolan startade sitt samlade campus hemma i Trollhättan 2008 blev det möjligt för ungdomar från arbetarhem att påbörja en klassresa. Vi socialdemokrater har alltid sagt att det livslånga lärandet är viktigt. Det är viktigt inte bara för individen utan för hela samhället.
Herr talman! Utbildning skapar självförtroende hos individer som vågar söka nya karriärer, kanske startar egen firma eller blir viktiga välfärdsarbetare. Därför har vi socialdemokrater varit måna om att satsa på utbildning i tider när konjunkturen pekar nedåt och arbetslösheten ökar.
För inte så länge sedan hade vi en pandemi som härjade i landet, och den pågår fortfarande. Då lade den dåvarande socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen fram en historisk satsning på välfärden, för att rädda företagen, välfärden och jobben.
Herr talman! När vi nu återigen har en tuff period med lågkonjunktur och höga elpriser är vi socialdemokrater åter beredda att satsa på vuxnas utbildning, för att möta de utbildningsbehov som företagen, kommunerna och regionerna flaggar för.
Vi gör tvärtemot regeringen - en regering som drar ned på budgeten för vuxenutbildning med 1,23 miljarder, en regering som minskar anslagen till yrkeshögskolan med 104 miljoner och en regering som också minskar anslagen till tolv högskolor och universitet och i praktiken även ger alla andra lärosäten sparbeting genom att inte göra tillräckliga uppräkningar för att täcka pris- och löneökningar.
Då är vi socialdemokrater beredda att göra det som krävs. Detta gör vi genom att i budgeten satsa 1,4 miljarder mer på vuxnas utbildning än vad regeringen gör.
Herr talman! I tider när vi behöver trampa på utbildningsgasen ställer sig högerregeringen och SD på bromsen. När utbildningsminister Persson i flera debatter hävdar att regeringen inte gör en besparing på vuxenutbildningen utan "bara" en tillbakagång till läget före pandemin frågar jag mig hur utbildningsministerns parti Liberalerna ska hantera att Sverige befinner sig i ett nytt utsatt läge med tanke på lågkonjunkturen och risken för ökad arbetslöshet.
För oss socialdemokrater är det självklart att möta arbetslöshet med att ge människor möjlighet att vidareutbilda sig. Att omställningsstudiestödet blivit en sådan succé med över 22 000 ansökningar, som vi pratade om i debatten i går, visar att människor som riskerar arbetslöshet är kloka och söker stödet för att vidareutbilda sig. Vad säger regeringen till de cirka 17 000 personer som sökt omställningsstudiestödet men som nu får nej på sina ansökningar?
Herr talman! Vi socialdemokrater vill främja forskning av hög kvalitet i hela landet. I forskningspropositionen från 2020, som togs fram under den tidigare S-ledda regeringen, görs betydande tillskott till både stora och små lärosäten. Riksdagen ställde sig då bakom ett övergripande mål för forskningspolitiken, nämligen att Sverige ska vara ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer och en ledande kunskapsnation.
Covid-19-pandemin visar med all tydlighet vikten av forskning och kunskap. Vi vet att världen kommer att möta nya kriser. Forskning och innovation krävs därför för att möta framtidens utmaningar.
Herr talman! I forskningspropositionen gjordes också strategiska satsningar på högkvalitativ forskning och innovation för att öka samverkan i syfte att generera ny kunskap och möta dagens och morgondagens stora samhällsutmaningar.
Herr talman! Tyvärr kan vi ana ett visst samband mellan regeringens neddragning på högre utbildning och synen på forskning. När utbildningsplatser försvinner finns en oro bland lärosätena att även stödet till forskningen ska minskas.
Det skulle vara intressant att höra högerregeringen och SD förklara hur besparingen på högskolor och universitet gynnar forskningen och hur man tänker genomföra den excellenta forskning som man säger sig vilja ha enligt Tidöavtalet. Är syftet kanske att skära ned på forskningen på våra mindre högskolor för att omfördela resurser till universiteten? Här är regeringen svaret skyldig.
(Applåder)
Anf. 64 Robert Stenkvist (SD)
Herr talman! Äntligen står vi här. Vi började debatten i måndags och avslutar den på onsdagen. Som vi har längtat.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Vi står bakom denna budget. Men just på områden som högre utbildning och forskning skiljer sig de olika blocken inte så jättemycket åt budgetmässigt. Jag hörde här tidigare att skillnaden är marginell och har i princip alltid varit det. Det handlar mer om ideologiska skiljelinjer mellan blocken, och denna debatt blir väl därefter.
Jag hoppas att det under mandatperioden kommer en rad efterlängtade förslag med inriktning främst på mer kvalitet än kvantitet, som vi har tjatat så mycket om i denna kammare. Om jag uppfattar signalerna rätt har regeringen denna inriktning.
Varför är det så viktigt att satsa på kvalitet? De som kommer in på en utbildning på våra högskolor ska ha tillräckliga förkunskaper för att klara utbildningen. Annars får högskolorna sänka kraven, vilket har skett. Efter en tid har hela utbildningsstandarden sänkts, och studenterna får svårt att få jobb. Företagen kräver en viss grad av kvalitet på utbildningen. Framför allt halkar vi efter internationellt, om inte andra nationer gör på samma sätt. Och det gör många nationer inte. Därför är det viktigt att upprätthålla kvaliteten.
I budgeten får rymdforskningen ett ökat anslag på 70 miljoner kronor. Det är välkommet. Man kan kanske tycka att det skulle vara större. Men då ska man ta i beaktande att rymdforskningen har fått ökade anslag i en rad budgetar. Detta är viktigt för att vi ska kunna delta i internationella samarbeten - i västvärlden, EU och Europa. Det driver på den tekniska utvecklingen, det driver på kompetensen, det stimulerar ekonomin i Sverige och det är bra för oss alla, för ekonomin och för Sverige. Det ger så kallade spinoffeffekter. Om jag har förstått budgeten rätt ingår en utbyggnad av Esrange i denna satsning.
Vi har unika förutsättningar i Sverige att bygga Europas främsta uppskjutningsplats för satelliter och annat. Vi har ytor och områden som övriga nationer inte är i närheten av att ha. Vi har ett klimat som de andra nationerna inte har. Jag tycker att vi ska satsa på att bli västvärldens främsta - bortsett från USA, som vi inte kan tävla med - uppskjutningsplats för satelliter, en uppskjutningsbas i toppklass. Det skulle öka Sveriges anseende inom EU och i hela västvärlden.
Statsrådet Mats Persson har sjösatt en utredning om cancelkulturen. Det tycker jag är mycket välkommet. Jag hörde dock en debatt mellan Persson och en genusvetare från Lunds universitet, och jag kan inte låta bli att nämna det. Genusvetaren hävdade bestämt att en sådan utredning är helt onödig. Hon menade att man bekämpar denna osunda kultur själv inom akademin om den över huvud taget förekommer. Om den över huvud taget inte förekommer kommer en opartisk och förutsättningslös utredning att visa det. Jag tycker att alla utredningar ska vara ärliga och förutsättningslösa. Nu är det inte så. Men det är vad jag tycker i alla fall. Nu tror jag att det kommer att visa sig att denna genusforskare har fel.
Vi minns debaclet på Konstfack för ett tag sedan som handlade om rummet Vita havet. Och det finns en rad andra exempel. Men detta ligger väl närmast till hands.
Förresten: För ett par veckor sedan hörde jag att de hade stängt en hel institution vid Lunds universitet på grund av arbetsmiljöproblem. Så, nej, akademin klarar inte av detta helt själv även om det är traditionen, så att säga.
Jag önskar Mats Persson lycka till med utredningen.
Det är också viktigt att vi tar tag i missbruket av uppehållstillstånd för studier bland utländska studenter. Efter ett kort tag tar de enklare svartjobb, struntar i studierna och flyttar till annan ort. Detta rör sig om ganska många studenter men från ett fåtal länder. Jag ska också nämna att detta är en viktig och välkommen punkt i Tidöavtalet. Men detta är ett problem som borde ha åtgärdats för länge sedan. Detta är ingen raketforskning à la Esrange. Detta kan man skruva på ganska enkelt för att minska missbruket. Vi har experter av en orsak, och de ska helt enkelt göra sitt jobb. Detta hoppas vi att regeringen snarast tar tag i. Det behövs ingen jättestor utredning.
Däremot måste vi ge utländska forskare rimliga möjligheter att verka i Sverige. Jag har förstått att handläggningstiderna för uppehållstillstånd är ett stort problem. Utländska forskare som vill forska i Sverige och ha en anställning på något universitet här borde ha en speciell snabbfil på Migrationsverket. Det är inte rimligt att de ska ställa sig i en kö som alla andra. Detta är människor som ska ha en tidsbegränsad anställning. Deras ansökningar skiljer sig väldigt mycket från de övriga ansökningarna. Här borde det faktiskt inrättas en snabbfil på Migrationsverket.
Det borde också stiftas en speciell lag i utlänningslagen för forskare. Och jag måste erkänna att jag har ändrat mig lite grann på denna punkt. Utlänningslagens paragrafer är helt enkelt inte relevanta för just forskare och doktorander. Det måste vi inse. Lagstiftningen riktas bara till arbetssökande. Det finns ingen relevans för just forskare och människor som ska jobba på ett universitet. Nu borde det stiftas en lag som inte kan missbrukas av 2 000 personer veckan efter att den har trätt i kraft. Detta måste gå att göra.
Däremot tycker vi att försörjningskraven på utländska forskare som forskar i Sverige måste vara kvar. Det är rimligt att man försörjer sig själv och sina närmaste. Det gäller både forskare och alla andra. Vi förutsätter att regeringen snarast tar tag i detta problem och kommer med adekvata förslag. Detta är egentligen inte heller någon raketforskning.
Självklart ska all verksamhet inom högskoleväsendet vila på vetenskaplig grund. Det har framförts i medierna att vi, SD, inte skulle stå för ett sådant synsätt. Jag tänker speciellt på en artikel. Och det är lite löjligt att jag ska behöva stå här och deklarera det. I denna artikel nämndes att vi inte skulle stå bakom evolutionsteorin. Den är vetenskapligt belagd, och det är den som vetenskapen arbetar utifrån och ska arbeta utifrån. Jag hoppas att jag var tydlig nu.
Även det som är vetenskapligt belagt inom klimatvetenskapen ska accepteras som just den vetenskap som den är - självklart. Vad vi sedan gör åt problemen är en annan sak. Det är en politisk fråga. Dessa saker måste man skilja på, vilket inte alltid görs. Om vi till exempel ska sluta att köra bil när kineserna bygger ett nytt kolkraftverk i veckan är en politisk fråga. Jag tycker inte det.
Herr talman! Avslutningsvis förutsätter jag att klimatvetenskap, genusvetenskap och evolutionsläran bedrivs enligt strikt vetenskapliga principer eller enligt beprövad erfarenhet och sunt förnuft. Jag hoppas att vi alla, oavsett partifärg, kan enas om detta.
Herr talman! Jag ska säga några ord om de debattregler som har införts. Det är välkommet att man försöker vitalisera debatterna. Men om vi har en debatt på måndagen och får avsluta den på onsdagen kanske debattreglerna ändå behöver reformeras en gång till. Jag tror mig veta att det är herr talmannen själv som står bakom debattreglerna. Jag vet inte om det är sant. Men jag personligen tycker att man ska tänka över dessa debattregler.
Med detta vill jag önska alla en god jul och ett gott nytt år.
(Applåder)
Anf. 65 Samuel Gonzalez Westling (V)
Herr talman! Ja, nu har ju Sverigedemokraterna tagit makten i Sverige, och så här långt är besvikelsen stor i hus och kojor - men kanske inte lika mycket i slotten.
Vad väljer Sverigedemokraterna att göra när de får chansen att styra landet? Satsar man på att stärka samhället på de platser där partiet har vuxit som mest, som i min egen hemkommun Hofors där mer än var femte väljare röstade på partiet i det senaste valet? Kan Hoforsborna och övriga invånare i Sverige se fram emot satsningar på till exempel skolan som kommer att göra märkbar skillnad? Svaret på dessa frågor är naturligtvis nej. I stället prioriteras en gigantisk skattesänkning som kommer att komma ett väldigt litet antal av i alla fall Hoforsborna till del.
Skolan tillsammans med övrig välfärd ska totalt få 6 miljarder enligt Sverigedemokraternas och regeringens budget. Men de som tjänar mest i samhället - de som tjänar över 50 000 kronor i månaden - ska få totalt 13 miljarder kronor. På vilket sätt är det här en väl avvägd prioritering, enligt ledamoten Stenkvist? Och var anser ledamoten att de 15 000 tjänster som nu hotas i och med regeringens budget ska tas bort?
Anf. 66 Robert Stenkvist (SD)
Fru talman! Vi tog makten på grund av att väljarna röstade på oss, helt enkelt. Det kallas demokrati. Det röda blocket förlorade valet - med ganska liten marginal, men ändock. Vi har alltså inte på något sätt tagit makten så som man gör i diktaturer.
När det gäller regeringens satsningar på skolan står vi bakom budgeten. Den innehåller en satsning på 6 extra miljarder. Som ledamoten Westling själv har sagt, fru talman, är det kommunerna som har ansvar för skolan. Jag var emot den kommunalisering som Göran Persson genomdrev, men nu är det kommunerna som har ansvar. De får 6 miljarder, och det är inga småpengar i den verkliga världen utanför de här väggarna. Det är människor som arbetar ihop de pengarna. Det är ett välkommet bidrag.
Som en tidigare talare sa här försöker Vänsterpartiet lösa alla problem med mer pengar. Jag kommer själv från en ganska fattig kommun. Den är inte liten, men det är en ganska fattig kommun. Jag ser behovet av annat än bara mer pengar.
Det krävs en annan pedagogik i skolan, för elevernas skull. Det är inte för vår skull utan för elevernas skull; de behöver bättre styrning och ett fastare grepp. Lärare ska vara lärare, inte kompisar med elever, vilket är en åsikt som jag tycker att många vänsterpartister ger uttryck för. Det är för elevernas och deras inlärnings skull. Det är inget att skratta åt, Samuel Gonzalez Westling. Det är väldigt allvarligt, tycker jag.
Skattesänkningen är som sagt ingen skattesänkning, utan det är en automatisk uppräkning på grund av inflationen.
Anf. 67 Samuel Gonzalez Westling (V)
Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag råkade skratta till, men anledningen var lite grann att jag inte fick något riktigt svar på min fråga.
Nu är det ändå så att kommunerna har ansvaret och att skolan kostar pengar. Samhället kostar pengar att driva, och statens budget finansierar ju faktiskt kommunernas verksamheter också. Det är därför man gör dessa uppräkningar varje år; det krävs för att kommunerna ska kunna betala för den verksamhet som staten har ålagt kommunerna att bedriva. De bedriver den på grund av att staten har sagt att kommunerna ska göra det, och så skickar staten med pengar för detta. Det är det som är överenskommelsen mellan kommunerna och staten.
Det är intressant att man tycker att kommunerna ska sköta detta själva. Är det detta medskick ledamoten Stenkvist vill göra till sina väljare i Hofors kommun, där man betalar Sveriges näst högsta kommunalskatt? Vill han säga: Lös detta själva, för vi tänker inte göra det år er - trots att ni röstade på oss i riksdagsvalet och trots att vi lovade att fixa det här landet åt er! Jag tycker att det är intressant. Men det är bra; jag ska meddela Hoforsborna att det är Sverigedemokraternas besked.
Jag hoppas dock att vi kan få ett svar angående skattesänkningen. Man pratar om att den skulle ske automatiskt, men det är ju också ett medvetet val från Sverigedemokraternas och regeringens sida att inte stoppa den. Det är en skattesänkning som sker på grund av automatiska uppräkningar - ja, visst, men man kan också fatta beslut om att den inte ska genomföras därför att man här i denna kammare anser att pengarna kan användas på ett bättre sätt än att ledamoten Stenkvist och jag får en skattesänkning på 1 500 kronor i månaden. Man kan tycka att det är viktigare att kommunerna ska kunna bygga upp en bra skola för alla barn och att lärarna ska ha goda arbetsvillkor.
Anf. 68 Robert Stenkvist (SD)
Fru talman! Detta är en automatisk uppräkning på grund av inflationen, och vi har stått bakom uppräkningen. Vi har inte tagit något beslut om att avskaffa den, därför att även skattehöjningar och höga skatter har negativa effekter. Jag är för en rimlig skattenivå. Jag är inte för något nyliberalt lågskattesamhälle - det har jag aldrig varit - men det är som alltid en balansgång.
Höjer man skatterna minskar man företagandet och skatteinkomsterna i samhället. Det finns någonting som kallas Armeykurvan, som visar att skatteinkomsterna till staten minskar om skatterna går över en viss gräns därför att arbetslivets aktivitet helt enkelt minskar. Det är alltså en balansgång. Vi står bakom detta. Nu är vi inne i en ekonomisk kris, men det första vi gör är ju inte att ta bort de regler och reformer vi tidigare har stått bakom.
När det gäller att kommuner inte ska få någon hjälp står vi bakom de 6 miljarderna till kommunerna. Det är väl inga småpengar? Dessutom skickar vi pengar genom det som behandlas i UbU16. Det är en massa reformer och bidrag, vilket har räknats upp här tidigare. Det är en hel del pengar som går till kommunerna, och vi tycker att kommunerna ska ha den hjälpen och de pengarna i den situation som råder i dag.
Hade vi råd med mer skulle vi säkert skicka mer, men vi anser nog att samhällets resurser någonstans är begränsade. De växer inte på träd. Som jag brukar säga: Det är inga monopolpengar vi skickar ut, utan det är riktiga pengar.
Anf. 69 Anders Ådahl (C)
Fru talman! Tack för en väldigt intressant dragning, ledamoten! Jag uppskattade den stort. Du nämnde att det kanske inte är så väldigt stor skillnad mellan å ena sidan regeringens och stödpartiets budget och å andra sidan de förslag som kommer från övriga partier, och så ser det ut. I stället är det kanske ideologiska skillnader som är det intressanta att diskutera.
Jag vill fråga dig två saker, Robert Stenkvist. Era systerpartier ute i Europa, till exempel Ungern, har drivit en ganska aggressiv politik mot universitet och högskolor. Man har från politiskt håll stängt universitet och styr och ställer över forskningen, det vill säga vad som ska forskas på och så vidare. Jag skulle vilja höra dig resonera något om hur du tycker att balansen mellan politik och vetenskapssamhället bör se ut, liksom balansen mellan politik och lärosäten.
Den andra frågan gäller att du nämnde att du har gjort ett slags resa och sett att det är väldigt många utländska studenter och utländska doktorander vid Sveriges högskolor och universitet som lever under ganska bedrövliga förhållanden och i princip varje dag riskerar att bli ifrågasatta och kanske inte kunna stanna i Sverige. Vi har ju studerande från Afghanistan, Pakistan, Oman, USA, Finland, Italien och Belgien - från alla länder runt om i världen.
Ska man tolka detta som att du nu vill att vi ska öka invandringen till Sverige och att fler ska få stanna? Är det så vi ska tolka detta? Står i så fall Sverigedemokraterna i sin helhet bakom det?
Anf. 70 Robert Stenkvist (SD)
Fru talman! Den sista frågan förvirrade mig lite. Det var en regel för utländska forskare. De reglerna är onödigt krångliga och inte adekvat anpassade till dem som ska forska eller doktorera på högskolor och universitet. Det har kommit många signaler om att reglerna inte är anpassade för den gruppen. Jag har alltid tyckt att reglerna är alldeles för slappa för dem som kommer hit för att arbeta. De reglerna behöver stramas åt - och ska stramas åt, om jag har förstått Tidöavtalet rätt. Det gäller att de stramas åt på rätt sätt. Jag skulle vilja tillföra en del regler.
Forskare och doktorander som ska arbeta på svenska högskolor finns det ingen speciell paragraf för i utlänningslagen. Det handlar om kapitel 5, om jag minns rätt. Det borde införas en paragraf för den gruppen så att reglerna blir anpassade för dem, men det ska fortfarande ställas försörjningskrav och så vidare.
Detta kommer inte att öka invandringen alls - för de här personerna räknas väl inte som invandrare? De räknas kanske som arbetskraftsinvandrare. Det ska ju vara ett fritt flöde mellan högskolorna och universiteten. Nu ser jag att ledamoten blir förvirrad. Det här handlar alltså om dem som ska arbeta på svenska universitet - ingen annan grupp.
Jag måste också svara på det där om Ungern: Nej, SD har inget systerparti i Ungern. Fidesz är inget systerparti till oss och har aldrig varit det. Det är knappt någon i mitt parti som vet vad de står för, men vi vet att de är väldigt konservativa. Där slutar kunskaperna hos i princip alla jag känner.
Anf. 71 Anders Ådahl (C)
Fru talman! Det är skönt att ledamoten har två minuter till på sig så att vi hinner reda ut detta ordentligt.
Först gäller det frågan om utländska studenter och forskare som kommer till Sverige. Det svenska samhället betalar ofta för deras utbildningar och doktorandtjänster, och som läget är just nu tvingas studenterna sedan fara hem med färdig utbildning till Pakistan, Afghanistan, USA, Irland eller varifrån de nu kommer.
Det kan också vara så att studenterna kommer hit med sina familjer eller hittar kärleken i Sverige. Såvitt jag kan bedöma ökar invandringen om Sverigedemokraterna inför regler som gör att just dessa personer kan stanna i Sverige. Är det inte så, ledamoten?
Jag återkommer nu till Sverigedemokraternas resonemang om hur relationen bör se ut mellan politiken och universiteten. Ska politiken styra vad man ska forska om? Ska politiken bestämma vilka lärosäten som ska få vilka uppgifter och så vidare? Hur ser friheten ut i Sverigedemokraternas värld vad gäller universitetens roll?
Och flera representanter för Sverigedemokraterna har förvisso hyllat hur det ser ut i Ungern, så nog finns det ett samband med Fidesz!
Anf. 72 Robert Stenkvist (SD)
Fru talman! Vi har väl hyllat deras immigrationspolitik, möjligtvis. Men Fidesz är inget systerparti till oss. Det har de aldrig varit.
Jag kan börja med relationen mellan politiken och högskolornas akademiska frihet. Friheten ska inte vara mindre än vad den är i dag utan snarare större.
De strategiska forskningsanslagen innebär i dag en politisk styrning. Det sker en politisk styrning om man till exempel ser på hur Vetenskapsrådet fördelar sina anslag. Jag har läst om deras anslag varje år, och jag har läst en del regleringsbrev. Det finns en politisk styrning. Jag tycker att den bör minska snarare än öka. Men det kommer alltid att finnas en politisk styrning. Det är skattebetalarna som finansierar hela kalaset, och det gör att det alltid kommer att styras på något sätt. Det ska vi vara ärliga med att säga.
Ledamoten Ådahl har rätt i att en ökad andel forskare som forskar i Sverige i dag och i framtiden nog kommer att få stanna här. Det blir förmodligen ganska få, men jag tror att andelen kan öka en del.
Jag skulle ha velat säga ytterligare något om Ungern, men jag avstår. Vi kan ta den diskussionen en annan gång.
Anf. 73 Mats Wiking (S)
Fru talman! Sverige har stora behov av utbildad personal på alla utbildningsnivåer. Det händer också mycket i klimatomställningen där Sverige ligger i framkant inom den tekniska utvecklingen. För att upprätthålla en god välfärd och göra klimatanpassningar behöver utbildningstakten ökas.
Nu får tolv lärosäten minskade anslag. Flera av dem är särskilt viktiga för kompetensförsörjningen. Det gäller till exempel lärarutbildningar, socionomprogram och sjuksköterskeutbildningar. Det finns också väldigt viktiga utbildningar inom klimatomställningen. Det handlar om välfärdens kompetensbehov över huvud taget.
Vad tänker regeringen göra åt de stora kompetensbehov som finns inom dessa branscher, och vad tänker SD göra? Man sparar pengar men säger att man ändå ska klara utbildningsbehoven. Vad säger ledamoten om detta?
Anf. 74 Robert Stenkvist (SD)
Fru talman! Jag läste igenom budgetsatsningarna när jag satt i min bänk nyss. Det handlar om väldigt små sänkningar, måste jag säga.
Tolv lärosäten får mindre bidrag, men det är väldigt lite. En hel del högskolor får höjda bidrag. Jag vet inte exakt varför de tolv får denna ganska marginella sänkning, men jag är säker på att det inte påverkar utbildningskapaciteten på något sätt. Vi har dessutom inflation. I framtiden får anslagen höjas i enlighet med inflationen - det tar jag åtminstone för givet.
Jag började som politisk sekreterare här 2010. Högskolorna har i princip fått en linjär uppräkning i varenda budget sedan 2010. Att tolv lärosäten nu får en marginell sänkning är faktiskt en väldigt liten justering.
Där samhället har behov av kompetens, där måste det helt enkelt satsas i framtiden. Det här är ju en första budget på den här mandatperioden, och jag tror att det kommer att ske djupare analyser framöver. SD tillhör inte regeringen - vi är ett stödparti - men jag är säker på och har hört att det kommer att ske djupare analyser. Där det finns samhällsbehov, där ska det också satsas. Det är jätteviktigt.
Anf. 75 Mats Wiking (S)
Fru talman! Tack för svaren, Robert Stenkvist! Det som jag funderar över är det stora utbildningsbehov som finns nu när det är lågkonjunktur. Då brukar man ju satsa på utbildning - i alla fall när socialdemokratin styr. I lågkonjunktur vill man satsa på utbildning för att folk inte ska hamna utanför eller inte komma in på arbetsmarknaden. Därför satsar vi socialdemokrater 1,4 miljarder mer på utbildning än regeringen gör med SD:s stöd.
Hur tänker ledamoten att man ska klara försörjningsbehovet inte bara på högskolan utan också på vuxenutbildningen? Det finns ett enormt behov av utbildning, och vi har också ökade ungdomskullar. Kan ledamoten svara på detta?
Anf. 76 Robert Stenkvist (SD)
Fru talman! Yrkesutbildningar och praktiska utbildningar är inte riktigt mitt bord, men jag har ju hört debatten här tidigare och att regeringen anklagas för en sänkning. Regeringen säger däremot att de satsar på andra håll. Generellt kan jag säga att inför framtiden tror jag att en satsning på praktiska utbildningar är viktigare än fler högskoleplatser.
Socialdemokraterna satsar en summa på fler utbildningsplatser, om jag såg rätt. Jag tror att en satsning på fler praktiska yrkesutbildningar är bättre, för det är vad arbetsmarknaden skriker efter, och det är där den största bristen råder. Många som är praktiskt lagda går teoretiska högskoleutbildningar. Det har jag sagt förut i den här talarstolen.
I Tidöavtalet signaleras det att en ökad satsning på yrkeshögskolan kommer att ske under kommande år, om jag har läst avtalet rätt. Det är mycket välkommet.
När det gäller högskolan håller jag inte riktigt med Socialdemokraterna. Nu är vi i en krissituation med lågkonjunktur, och då är det tradition att man satsar på utbildning - det stämmer. Men inom universitetsutbildningen och den teoretiska högskoleutbildningen måste vi ha mer inriktning på kvalitet och inte bara ta fram fler utbildningsplatser. När det gäller andel av befolkningen som går en teoretisk högskoleutbildning ligger vi redan i världsklass. Det är kvaliteten som har sjunkit de senaste åren. Jag har sagt det många gånger tidigare i den här talarstolen, och jag hade faktiskt tänkt avstå från att säga det i dag - jag tänkte att alla skulle uppskatta det.
Anf. 77 Anders Ådahl (C)
Fru talman! I Sverige har vi två parallellsamhällen där personer inte deltar i eller ser sig själva som en del av samhället i stort. Vi har dels gängmiljöerna i utanförskapsområdena med hedersvåld, skjutningar och allmän otrygghet, dels den högernationalistiska miljön med hat, ofta i sociala medier, som tyvärr föder sådana som Visbymördaren Theodor Engström. Gemensamt för dessa båda miljöer är att människorna där ofta inte har en plats på arbetsmarknaden och att de ofta saknar utbildning.
Varför har vi universitet? Varför har vi högre utbildning? Varför har vi forskning?
Det korta svaret är att vi tror att det lönar sig för oss människor och vårt samhälle. Det är av godo för vårt välstånd och för att vi människor ska ha ett bättre liv på alla plan. Den högre utbildningen och forskningen ger oss längre liv, rikare liv, större förståelse och mer sammanhang. Den gör oss mer bildade, så att vi kan känna respekt och förståelse för dem som tänker annorlunda. Vi begriper att det finns klimatförändringar och att vaccinationer hjälper. Det gör samhället säkrare när vi genom bildning kan känna mer tillit till varandra.
För oss i Sverige är det av extra vikt att dessutom ligga i framkant, då hela vårt välstånd bygger på att vi kan konkurrera med produkter och tjänster med högt kunskapsinnehåll. Vi konkurrerar inte med låga löner, utan vi konkurrerar med kunskaper och med bildning.
Men jag vill backa ett steg och reda ut frågan om den högre utbildningens och forskningens väsen lite noggrannare för att vi ska förstå vilken politik som bör bedrivas.
Akademin har två karaktärsdrag: att vara en plats för nyfikenhet och att vara en plats för lyhördhet.
Att vara en plats för nyfikenhet är också att vara en plats för den fria tanken, att stå opåverkad av industriellt inflytande, att stå opåverkad av politiskt inflytande och att stå opåverkad av forskningsfinansiärers olika slags idéer om vad som är viktigast.
Men att vara en plats för nyfikenhet handlar inte bara om den fria tanken som sådan utan också om den rätta tanken. Med den rätta tanken kan vi avse sökande efter sanning, att ständigt vara kritisk till rådande sanning och att vilja falsifiera det som vi i dag håller för sant genom nya upptäckter och nya insikter som prövas och verifieras i vetenskapliga studier.
Sålunda är akademins nyfikenhetssärdrag en plats inte endast för fri tanke utan också för rätt tanke. Kanske är några här i salen bekanta med Thomas Thorilds bevingade ord från 1794, som står i gyllene bokstäver över ingången till aulan i Universitetshuset i Uppsala. Där står: "Tänka fritt är stort men tänka rätt är större." Lite beroende på vad Thorild egentligen menade kanske vi i dag kan konstatera att akademin är en plats för fri tanke av hög kvalitet som leder oss till nya insikter.
Akademin är ju dock inte bara en plats för nyfikenhet och fri tanke utan även en plats för lyhördhet för samhällets behov på kortare sikt. Hur genomför vi bäst en elektrifiering av industrisektorn? Hur botar vi cancer bäst? Hur förstår vi sociala mönster i utanförskapsområden?
Lyhördheten är den andra sidan av myntet. Hur kan kunskaper effektivt komma samhället till del? Hur utbildar vi för arbetsmarknadens behov? Samverkan med samhällets aktörer är oerhört viktigt för vårt land och faktiskt också en paradgren - vi hamnar ofta i topp i internationella jämförelser när det gäller exempelvis innovationer.
Oron nu gäller egentligen forskningens kvalitet. Kvaliteten på svensk forskning ser ut att dala. Det är en tidig signal om att kvaliteten på våra produkter och tjänster också riskerar att dala med tiden, vilket vore förödande för vår välfärd.
En bidragande orsak är förmodligen en allt mindre självständig och fri forskning i Sverige. På senare tid, med de forskningspropositioner som legat, har fokus alltmer riktats mot innovation och nyttiggörande - mot det lyhörda hållet. Likaså har finansieringen till universitet och högskolor alltmer tiltat åt det hållet. Centerpartiet vill reda noggrant i denna fråga om balans och utveckling av svensk högre utbildning och forskning.
Nyfikenheten och lyhördheten definierar den moderna akademin. Båda behövs, och de behöver varandra. Men det är inte alldeles enkelt vare sig för lärosätenas ledningar eller för politiken att hantera dessa båda sidor av det akademiska myntet. De flesta lärosätena är myndigheter, och detta är ärligt talat en konstruktion som dåligt vaccinerar mot politisk klåfingrighet.
Vi vill från Centerpartiets sida verka för att lärosätena ska bli mer autonoma och ges ytterligare möjligheter att utforma sin verksamhet efter sina förutsättningar. Vi vill även stärka den akademiska friheten och fokusera mer på ökad kvalitet.
Centerpartiet vill också för arbetsmarknadens, breddens och hela landets skull att lärosäten ska finnas i hela landet och där ges ytterligare möjligheter att utforma sin verksamhet efter regionala förutsättningar. Högskolor är ofta regionala motorer.
Jag vill också säga några ord om yrkeshögskolan.
Centerpartiet har varit med och byggt ut yrkeshögskolan både under allianstiden och i samarbete med den förutvarande regeringen inom ramen för januariavtalet. Det är viktiga utbildningar som möter arbetsmarknadens behov och utgår från företagen och från arbetsmarknadens behov av kompetens.
Våra yrkesliv blir längre. För att fler ska kunna och vilja arbeta längre måste det bli lättare att byta karriär senare i livet. Yrkesutbildningar passar både för personer som precis gått ut gymnasiet och för dem som vill komplettera sin tidigare utbildning efter att ha arbetat i många år. Vi behöver ha ett mer agilt utbildningssystem, så att man kan omskola sig senare i livet, och möjliggöra både korta och långa utbildningar inom yrkeshögskolan.
Yrkeshögskolan har visat sig vara en mycket lyckad satsning, där över 90 procent av alla som tar examen får jobb efter fullgjorda studier. Det är en succéhistoria som Centerpartiet har drivit på och vill fortsätta att utveckla.
Folkhögskolorna har stor frihet att utforma sina kurser utifrån den profil som skolan har. Det gör att det är lättare för kursdeltagarna att utforma sin utbildning efter de behov, intressen och förkunskaper som varje elev har genom både korta och långa utbildningar. Vi vill underlätta ytterligare för folkhögskolorna att vara en del av människors livslånga lärande.
Centerpartiet föreslår en förstärkning av Nationellt centrum för kvinnofrid. NCK bedriver en mycket viktig verksamhet, som bland annat inkluderar en stödlinje. För att möta det ökade trycket på stödlinjen samt det stora behovet av utbildning och kompetensstöd föreslår Centerpartiet en ökning i budgeten med 20 miljoner kronor.
Centerpartiet föreslår vidare en satsning på studenters psykiska hälsa, inklusive utformandet av ett system som tillåter studenter att vara deltidssjukskrivna. Av denna anledning föreslås att anslag 2:64 ökar med 8 miljoner kronor i relation till regeringens budgetförslag.
Jag vill summera genom att säga att det är oerhört viktigt att vi för kvalitetens skull och för Sveriges konkurrenskrafts skull ser till att vi får mer autonoma och fristående lärosäten, till exempel i form av stiftelser. Utan oberoende forskning och utbildning har vi svårare att identifiera, förstå och lösa samhällsproblem. Den akademiska friheten och yttrandefriheten går hand i hand och måste försvaras och varje dag utvecklas.
Anf. 78 Marie-Louise Hänel Sandström (M)
Fru talman! Jag tackar Anders Ådahl för anförandet. Jag håller med om en hel del, till exempel att det är viktigt med utbildning och att utbildning lönar sig - man får ett rikare liv. Vi ska ligga i framkant. Jag håller också med om att kvaliteten riskerar att dala och att vi måste utveckla detta.
Jag blev väldigt förvånad när jag såg att Centern vill minska anslagen i budgeten till i stort sett alla lärosäten, och även till Rymdstyrelsen, Institutet för rymdfysik och så vidare. Jag är lite nyfiken på hur vi ska utveckla kvaliteten när ledamotens parti vill minska anslagen för dessa områden.
Anf. 79 Anders Ådahl (C)
Fru talman! Jag tackar så hjärtligt för frågan, som är bra och naturlig. I tabellerna har vi marginella sänkningar över linjen. Det beror på att vi har ett annat sätt än regeringen att räkna upp kostnaderna.
Centerpartiets totala budget ska ses som en helhet. När det gäller omslutningen har vi valt att ha en budget i samma storleksordning som regeringens. Vi gör inte som Vänsterpartiet - överfinansierar och riskerar vår ekonomiska stabilitet över tid - utan håller oss på samma nivå.
Totalt sett har Centerpartiet gjort ett antal prioriteringar. Till exempel vill vi behålla den svenska traditionen av att vara ett varmt land med ett stort bistånd. Vi vill också till skillnad från regeringen gå på arbetslinjen och ha sänkta skatter. De reformerna kostar en del pengar, och då måste man hitta några kronor på andra ställen. Men iakttagelsen är riktig.
Anf. 80 Marie-Louise Hänel Sandström (M)
Fru talman! Det handlar om nästan 1,5 miljarder inom detta utgiftsområde, så det är ändå ganska mycket. Det är inte helt marginellt. Därför är jag ändå lite nyfiken. Jag förstår att man måste prioritera på olika sätt. Men eftersom ledamoten betonade att vi måste höja kvaliteten låter det lite märkligt att man minskar anslagen. Jag vet att ledamoten värnar mycket om personalen som jobbar på universitet och högskolor. Men det kanske man inte riktigt gör om man minskar anslagen. Jag är också väldigt orolig för rymdforskningen, som vi har talat om tidigare här. Till exempel får Rymdstyrelsen ett minskat anslag. Jag tycker att det är ett väldigt viktigt område. Jag känner lite oro över Centerns prioriteringar.
Anf. 80 Marie-Louise Hänel Sandström (M)
Fru talman! Det handlar om nästan 1,5 miljarder inom detta utgiftsområde, så det är ändå ganska mycket. Det är inte helt marginellt. Därför är jag ändå lite nyfiken. Jag förstår att man måste prioritera på olika sätt. Men eftersom ledamoten betonade att vi måste höja kvaliteten låter det lite märkligt att man minskar anslagen. Jag vet att ledamoten värnar mycket om personalen som jobbar på universitet och högskolor. Men det kanske man inte riktigt gör om man minskar anslagen. Jag är också väldigt orolig för rymdforskningen, som vi har talat om tidigare här. Till exempel får Rymdstyrelsen ett minskat anslag. Jag tycker att det är ett väldigt viktigt område. Jag känner lite oro över Centerns prioriteringar.
Anf. 81 Anders Ådahl (C)
Fru talman! Jag tror inte att ledamoten behöver känna särskilt stor oro, för utbildning, högre utbildning och forskning är frågor som ligger högt uppe bland Centerpartiets prioriteringar den här mandatperioden. Det vi nu gör är att vi i relation till regeringen har 1,5 procent mindre satsningar just i den här budgeten.
Det finns inget direkt orsakssamband mellan antalet kronor och ören och kvaliteten i högre utbildning och forskning. Det handlar också om vilka prioriteringar man gör inom högskolesektorn. Det är inte med säkerhet så att vi behöver ha en stor mängd forskare för att åstadkomma en hög kvalitet. Man kan jobba med lite färre forskare och lite färre anställda men ändå nå en högre kvalitet. Det är fullt möjligt. Vi i kammaren ska inte tro att antalet kronor och ören är samma sak som kvalitet. Det gäller egentligen inom alla utgiftsområden, och det är viktigt.
Vi i Centerpartiet har under den här mandatperioden valt att säga att vi är en konstruktiv opposition. För oss betyder det att vi kommer att opponera oss så fort regeringen och stödpartiet lämnar förslag som vi tycker går i fel riktning för vårt land. "Konstruktiv" betyder att vi gärna vill bidra till att utveckla politiken. Jag ser fram emot ett samarbete under mandatperioden där vi kan ta frågor om högre utbildning och forskning vidare, för det är, som jag sa i mitt huvudanförande, otroligt viktigt för vårt välstånd.
Anf. 82 Camilla Hansén (MP)
Fru talman! Jag tackar Anders Ådahl för hans anföranden och svar. Jag skulle ändå vilja borra vidare lite i några av de frågor som jag själv funderat på.
Man måste investera om man vill satsa på någonting. Nu sa ledamoten Ådahl att det inte finns något direkt orsakssamband mellan antalet kronor och ören och kvaliteten på undervisning och forskning samt att färre forskare och färre anställda kan göra ett bättre jobb för att man väljer att göra rätt saker. Det förvånar mig lite att man säger så om man vill satsa på högre utbildning och forskning. Både Anders Ådahl och jag har ju bakgrund inom högre utbildning, även om det är av olika slag. Jag ser både hur universitetsbyråkrater som jag själv springer fortare och hur forskarna har svårare och svårare att lägga sin tid på forskning och undervisning.
Centerpartiet är det enda parti som drar ned pengar. Drar man ned pengar kommer det att kosta någonstans. Det är ju någonting som det ska göras mindre av. Möjligtvis tar man bort någonting helt och lägger pengarna på något annat. Jag undrar hur de prioriteringarna ser ut.
Anf. 83 Anders Ådahl (C)
Fru talman! Jag får återkomma till svaret jag gav nyss. Vår budget på det här utgiftsområdet innebär en marginell skillnad i relation till regeringens förslag. Jag tror inte att vi ska göra alltför stor sak av det här.
Jag delar Camilla Hanséns bild att personalen, forskarna, lärarna och ledningarna på universitet och högskolor är under hårt tryck. Det är ett väldigt intensivt arbete. Det hårda trycket beror många gånger på att politiken år ut och år in har givit fler och fler uppdrag till just universiteten och högskolorna. Vi har till exempel nu med omställningsstudiestödet en fråga som man gärna ser att universiteten och högskolorna ska ta ansvar för. Samtidigt har vi yrkeshögskolor med en otrolig hit rate på 90 procent som får arbete efter studier. De skulle kunna kliva in och göra större insatser. Vi ser också att näringslivet kan kliva fram och ta delar av uppdragen.
Det handlar om hur man prioriterar. Kvalitet och kvantitet är ganska olika saker. Ska vi sikta på kvalitet kan vi ha en diskussion om hur vi till exempel organiserar universitets- och högskoleområdet för att kunna spara pengar och samtidigt öka kvaliteten.
Anf. 84 Camilla Hansén (MP)
Fru talman! Här finns en del intressant som man kan diskutera vidare kring. Jag håller absolut med om att det inte alltid är en universitetsutbildning som behövs för att stärka någons ställning på arbetsmarknaden. Det är därför omställningsstudiestödet är bredare än så. Men nog tror jag att högre utbildning behöver ta en roll. Jag tror att det blir lättare att ta den rollen om man känner det politiska stödet att det finns en vilja att investera i högre utbildning.
Min andra fråga handlar också om Centerpartiets markeringar med att dra ned. Det som förvånar mig är att det ibland är små pengar. När man vill satsa på förskolan drar man till exempel ned på kompetensutveckling för förskollärare och lärare. I förskolan finns en yrkesgrupp som arbetar otroligt hårt. Man beskriver gång på gång, bland annat via Förskoleupproret, hur arbetssituationen blir alltmer pressad. Samtidigt vågar jag säga att våra partier är helt överens om att förskolan lägger grunden för vidare utbildning. När förskolan fungerar väl får barn möjlighet att växa till starka individer.
Jag skulle helt enkelt vilja höra hur ni vill utveckla förskolan. Jag bjuder in till ett samarbete där. Vi i Miljöpartiet lägger 2 miljarder på ett likvärdighetsbidrag för förskolan. Det är ett nytt anslag i statsbudgeten som vi står för. Där skulle vi kunna göra saker tillsammans. När man jobbar med oss i utbildningsfrågor handlar det om att satsa på och investera i utbildning och dem som jobbar inom utbildning. Det skulle vara intressant, fru talman, att höra om ledamoten Ådahl är nyfiken på att borra lite i detta.
Anf. 85 Anders Ådahl (C)
Fru talman! Ja, Centerpartiet är mycket intresserat av att borra. Vi borrar gärna tillsammans och utvecklar det här politikområdet. Som jag meddelade i det förra replikskiftet har vi den här mandatperioden valt inställningen att vara en konstruktiv opposition. "Konstruktiv" betyder i det här fallet att vi tillsammans med såväl övriga oppositionspartier som regeringspartier och stödpartier vill diskutera hur vi kan utveckla högskole- och universitetsområdet.
Låt mig återkomma till våra budgetprioriteringar, så att detta blir klart. Vi har valt en total omslutning i vårt förslag till statsbudget som är lika stor som i regeringens budget. Samtidigt har vi velat behålla en arbetslinje, för vi tror att det kommer att göra samhället rikare om folk kommer i arbete hellre än att de får bidrag. Vi tror också att ett bibehållet bistånd är en väg som ett rikt land som Sverige kan ta. Det gör att vi på olika politiska områden har varit tvungna att spara en liten krona här och en liten krona där. Det har varit fallet även för universitets- och högskoleområdet.
Anf. 86 Marie-Louise Hänel Sandström (M)
Fru talman! Jag är glad över att kunna inleda med att säga att jag står bakom betänkandet i sin helhet när det gäller utgiftsområde 16. Det känns mycket positivt.
Det har varit tre ganska intressanta dagar och kvällar med debatter, men kanske lite långa kvällar. Det påminner lite grann om ens egen studenttid när man satt uppe på kvällarna och studerade. Det har varit många intressanta diskussioner om utbildning i alla dess former från förskola, grundskola och upp till högskola och forskning.
Det är viktiga diskussioner som förs här. Vi har även haft arbetsmarknadsdiskussioner i debatten häromdagen. Vi vet att arbete och studier hör ihop. Man har mycket större chans att få ett arbete och försörjning i framtiden om man har genomgått studier i någon form.
Min kollega Josefin Malmqvist redogjorde förtjänstfullt för Moderaternas utbildningsbudget i måndags. Jag hoppas att ni kommer ihåg vad hon talade om då, men givetvis kommer ni ihåg de många viktiga saker hon sa. Jag kommer nu att ägna mig åt högskolor och forskning.
Fru talman! Målet för hela utgiftsområdet är att Sverige ska vara en framstående kunskaps- och forskningsnation. Det ska vara hög kvalitet och excellens. Det är egentligen målet med all utbildning som finns.
Moderaterna och våra samarbetspartier inom Tidöavtalet har som huvudprioriteringar att vi behöver stärka och utveckla Sveriges position så att vi kan fortsätta att vara en ledande kunskaps- och forskningsnation. Vi ska inte dala utan behålla detta. Vi är en väldigt duktig nation. Trots vår litenhet är vi stora ute i världen.
Sedan 2016 har Moderaterna arbetat med frågan att vi vill att man ska kunna jämföra lärosäten när det gäller kvalitet. Det är viktigt att de håller hög kvalitet. Men studenterna ska också få möjlighet att se vilka universitet som håller högre kvalitet, var de lättare kan få arbete efteråt och vad de kan få i lön och så vidare.
Jag är glad att det nu genomförs. Man har gjort detta tillsammans med studenter, näringsliv och universitet. Nu har även Universitets- och högskolerådet fått i uppgift att se till att man genomför det så att studenter ska kunna jämföra. De ska kunna veta att våra lärosäten håller hög kvalitet och vilka som håller högre kvalitet än andra.
Fru talman! Vad som inte är slutbehandlat är det uppdrag som gavs att man skulle bredda rekrytering till bristyrken. Man skulle öka antalet platser. Där har man inte riktigt sett det mål som var tänkt. Det blev inte den måluppfyllelsen, åtminstone inte i delmålen som sattes.
Det förslaget finns kvar. Hjälper det att bara utöka antalet platser? Man måste först och främst fylla platserna, men det ska också vara hög kvalitet. Detta kommer att redovisas den 31 mars nästa år. Vi hoppas att vi får ett bra resultat där. Annars får man nog se över om detta var så lämpligt.
Fru talman! Att jag talar så mycket om att det är viktigt med kvalitet på utbildningen beror på att vi vet att det är avgörande för att man ska få människor att vilja studera men också för att de ska komma ut på arbetsmarknaden.
Vi vet också att det finns en stor oro för kompetensbrist. Vi talade en del om det i går när vi talade om studiestöd och omställningsstudiestöd. Många företag vittnar om kompetensbristen. Vi måste göra någonting åt detta så att vi har personal som kan arbeta med de nya innovationer som kommer till Sverige.
Vi är jättestolta över att det till exempel kommer batterifabriker till Göteborg, Mariestad, Borlänge och Skellefteå. Men vi måste också ha arbetskraft där.
Det sker en grön omställning som är väldigt viktig för alla lärosäten och även för näringslivet. Alla behöver ställa om här. I förmiddags hade vi besök av vår landshövding från Västra Götaland, Sten Tolgfors. Han talade precis om att alla samtal han hade med företag, näringsliv, regioner och kommuner handlade om den gröna omställningen. Det måste vi ha med i alla utbildningar och egentligen i alla samtal.
Fru talman! I regeringsförklaringen sa vår statsminister: "Det svenska näringslivet är ett drivhus för välstånd och innovation, men numera också en viktig miljörörelse - världsledande i hållbarhet och grön omställning. Regeringen kommer att vara en offensiv partner i det arbetet. Och alla de företagsamma människor som skapar jobb, välstånd och dynamik förtjänar vår respekt." Det tycker jag är mycket kloka ord. Utan utveckling stannar Sverige.
Fru talman! Vad vill då Moderaterna och samarbetspartierna ytterligare satsa på? Det finns väldigt många spännande områden. Kollegan Robert Stenkvist nämnde tidigare rymdforskningen. Den är otroligt viktig och spänner över många områden inom medicin-, klimat- och teknikforskning.
Esrange Space Center i Kiruna nämndes. Där vill vi absolut att det ska komma satellituppskjutningar. Redan nu pågår febril aktivitet med rymdforskning över hela världen. Vi vill att det ska förbättras så att vi får våra efterlängtade satellituppskjutningar.
Jag var på mitt livs första rymdvaka för någon månad sedan på Rymdstyrelsen när satelliten Mats sändes upp via Nya Zeeland. Det var fantastiskt roligt. Nu när vi har en rymdminister som heter Mats tänker jag att man kommer att stödja detta ytterligare.
Det som Mats ska göra är att mäta vågor i atmosfären och hur de påverkar klimatet. Det är oerhört viktigt. Det är en framtidsforskning som vi kommer att jobba mycket mer med.
Fru talman! Ytterligare en spännande sak som har hänt inom rymdområdet är att vi har fått en egen ny astronaut. Bland 22 500 sökande blev Marcus Wandt en av de 17 utvalda från hela världen. Han har tidigare varit stridspilot och även testpilot på Saab i Linköping. Han är förstås utbildad civilingenjör. Kan ni gissa var han har läst? Han har läst på Chalmers i Göteborg, såklart.
Högre utbildning kan också leda ut i rymden. Man kan alltså bli astronaut. Högre utbildning och även rymdforskning gör att vi kan få fler studenter att välja att läsa inom natur och teknik. Det är många som inte vill studera inom de områdena. Detta kan leda till att fler söker till de områdena.
Sverige arbetar mycket tillsammans med rymdforskning inom EU med ESA, European Space Agency. Det är väldigt viktigt att vi fortsätter det samarbetet. Vi har en ordentlig budgetsatsning där.
Vi har något som Moderaterna länge drivit på för. Rymdlagen har reviderats. Det gör att man numera kan arbeta mer med både offentlig forskning och näringslivsforskning inom rymdforskning.
Fru talman! I Tidöavtalet har vi skrivit mycket om att lärarutbildningen är väldigt viktig. Vi vill höja lärarnas status och utveckla lärarutbildningen och även höja lärarlönerna. Vi vill också minska lärarnas administrativa börda och satsa mer på speciallärare och elevhälsa. Lärarna är oerhört viktiga för all utbildning.
Vi vill också underlätta för lärare som vill forska och satsa på praktik nära skolforskning. En viktig fråga är hur vi kan rekrytera fler lärare. Vi vet att det finns akademiker som önskar läsa till lärare. Vi vill underlätta deras kompletterande pedagogiska utbildning. Den kallas för KPU.
Vi har väldigt mycket att vara stolta över i Sverige. När det gäller forskning har vi två anläggningar i Lund. Vi har ESS, European Spallation Source. Det är en forskningsanläggning som med neutronkällor gör det möjligt att studera material på molekylär och atomär nivå. Detta kan användas inom medicin, kemi, biologi, fysik och teknik. Det ska starta 2027.
Vi har också MAX IV som granne i Lund. Det invigdes 2016. Här skapas världens mest ljusstarka och mest fokuserade röntgenstrålar. Dessa två kan samarbeta för att till exempel utveckla mediciner med färre biverkningar. Det kan till exempel handla om att utveckla för att åtgärda antibiotikaresistens, något som är en stor oro i världen. Det finns många fler områden jag skulle vilja belysa, men jag får hålla mig inom ramen för debatten.
Ett stort bekymmer är att vi har färre svenska studenter som vill bli doktorander och forska. Det antalet minskar. Det är oerhört viktigt att få tillbaka intresset för detta.
Det gäller till exempel inom läkaryrket, som jag själv kommer från. Det är allt färre läkare som vill forska. Det beror oftast på att de är osäkra på finansieringen. De är osäkra på om de kan kombinera klinik och forskning. Men de ser det inte heller riktigt som en karriärstege.
Man ser inte i samhället vad man har för nytta av doktorander. Det finns flera områden där någon som har disputerat verkar vara överkvalificerad. Man vet inte vad man ska göra med den personen. Det måste vi förändra. Det gäller att näringsliv, kommuner och regioner ser nyttan av forskningen.
Fru talman! Moderaterna anser att utbildnings- och forskningsfrågor är mycket viktiga för individen, samhället och Sverige. Vi vill satsa oerhört mycket på all forskning.
Till sist vill jag önska all personal, riksdagskollegor och även alla lärare i Sverige som jobbar på alla utbildningsområden en god jul och ett gott nytt år.
I detta anförande instämde Gustaf Göthberg och Oliver Rosengren (båda M).
Anf. 87 Lorena Delgado Varas (V)
Fru talman! Vi från Vänsterpartiet försöker att få svar från regeringspartierna och Sverigedemokraterna men får inte riktigt det. Ledamoten talade väldigt fint om kompetens, personalförsörjning och omställningen. Det kräver sitt jobb och sin förberedelse. Jag skulle vilja säga att allting börjar i förskola och grundskola. Därefter går man vidare till universitet, högskolor och så vidare.
Men i budgeten i år lägger regeringen 6 miljarder till Sveriges kommuner och regioner, samtidigt som SKR menar att det krävs 20 miljarder bara för att kunna bibehålla personaltätheten i kommuner och regioner. Detta innebär att det saknas 14 miljarder. Och det innebär att ungefär 15 000 anställningar hotas. De anställningarna kommer att tas från skola, vård och omsorg.
Det jag skulle vilja veta från ledamoten är alltså: Hur kommer vi att kunna uppnå kompetens- och personalförsörjning när vi drar undan grunden till den försörjningen? Och vilka anställda anser ledamoten måste gå?
Anf. 88 Marie-Louise Hänel Sandström (M)
Fru talman! Tack så mycket, ledamoten Lorena Delgado Varas, för frågan!
Jag kan inte svara på vilka som ska gå från sina arbeten, som ledamoten ville ha svar på, men vad jag kan säga är att vi ser en omfördelning i hur vi gör med ekonomin. Givetvis vill vi ju satsa på att ha kvar utbildning och våra förskollärare och lärare. Men vi har en omfördelning i finansieringen av detta. Jag kan dock lova att vi inte kommer att avskeda så många personer som ledamoten är orolig för, utan vi har en trygghet i hur vi vill ha försörjning, från förskolan, grundskolan och upp till gymnasiet och högskolenivå.
Anf. 89 Lorena Delgado Varas (V)
Fru talman! Ja, omfördelningen har vi ju hört om i dag. Omfördelningen går från dem som tjänar över 50 000 i månaden, och där har ni lagt 13 miljarder kronor. De personer som har lägre inkomster än 50 000 kronor får inga skattesänkningar över huvud taget.
Är det så man skapar ett jämställt samhälle där alla elever, oberoende av ekonomisk bakgrund och oberoende av vilket område de växer upp i, har samma möjligheter att nå vidare till universitet och högskola?
Anf. 90 Marie-Louise Hänel Sandström (M)
Fru talman! Tack, Lorena Delgado Varas, för den kompletterande frågan. Vi satsar mycket för att man ska kunna nå jämställdhet och ha en likvärdig skola redan från grundskolan och förskolan, så jag kan försäkra ledamoten om att vi inte kommer att lämna någon i sticket. Vi har absolut inga planer på det. Vi vill förstås att alla ska ha rätt till en utbildning och att det ska vara hög kvalitet och även att personalen ska ha en bra arbetsmiljö, från förskola och grundskola, i hela utbildningsområdet. Våra satsningar gör att det här kommer att fungera. Ledamoten behöver inte vara orolig för detta.
Anf. 91 Mats Wiking (S)
Fru talman! Ledamoten Marie-Louise Hänel Sandström pratar mycket om kvalitet och utbildning på högre nivå - väldigt intressant - likaså forskningen; detta behöver undertecknad lära sig mycket mer om.
Jag tänker återkomma till utbildningsbehovet. Vi pratar om att vi både inom välfärd och inom praktiska yrken behöver väldigt mycket utbildad personal på alla nivåer: gymnasienivå, folkhögskolenivå, yrkesvux och högskola.
Vi har ju redan tidigare i debatten konstaterat att regeringen lägger 1,4 miljarder mindre på utbildning, även om det var en diskussion här i måndags kväll om att detta inte riktigt stämde. Men när man tittar i tabellerna ser man ändå att det är 1,4 miljarder mindre till utbildning.
Då har vi omställningsstudiestödet, som verkar vara en succé, tycker undertecknad. Det har kommit 22 000 ansökningar, och man har 5 000 i regeringens budget. Det är 17 000 som blir utan utbildning i omställningsstödet. Ändå pratar vi om att det finns ett enormt behov av utbildning både mitt i livet och bland ungdomar.
Hur tänker regeringen möta det enorma behov som finns? Också arbetsgivare och fack är kritiska till regeringens passivitet. De säger att det inte görs någon satsning på kringtjänster som behövs för att omställningsstudiestödet ska få fullt genomslag, och att man även behöver satsa på vägledning och validering.
Anf. 92 Marie-Louise Hänel Sandström (M)
Fru talman! Tack så mycket för frågan från ledamoten Mats Wiking! Det stämmer mycket riktigt att vi tycker att omställningsstudiestödet är bra. Det blev ju, precis som ledamoten säger, en stor anstormning. Det är 22 000 som har sökt och som också kommer att gå igenom omställningsorganisationer där man ser vilka som har rätt att få omställningsstudiestöd.
Vi har tänkt att det startar nu från 2023 och kommer att vara helt utdelat till 2026; så är ju planen. Självklart kommer vi att ta hand om dem som blir beviljade. Detta kommer, som vi pratade om tidigare, att göras i samråd med och tillsammans med kommunerna, regionerna och företagen, så att vi löser det.
Många företag är förstås också väldigt intresserade av att få den här korrekta kompetensen. Jag vet att till exempel Northvolt är jätteintresserat av detta. SKF i Göteborg håller redan på att utbilda så att man får den kompetens som efterfrågas. Även Volvo är engagerat i detta. Företagen behöver ju den här spetskompetensen och kommer att hjälpa till så att vi får möjlighet att genomföra detta.
Alla yrken kommer alltså att behövas, men det är mycket som kommer att förändras i förhållande till hur det har varit tidigare.
Anf. 93 Mats Wiking (S)
Fru talman! Jag uppfattade att det är 22 000 som har sökt, och det finns en budget för 5 000. Hur tänker ledamoten att man ska klara av att ta emot alla ansökningar och erbjuda dem studiemedelsstöd när detta bara finns för 5 000 i budgeten?
Anf. 94 Marie-Louise Hänel Sandström (M)
Fru talman! Tack så mycket, Mats Wiking, för frågan. Vad som är sagt är att 22 000 har ansökt. Vi vet ju inte hur många som kommer att bli beviljade omställningsstudiestöd, utan det får vi reda på nästa år. Vad vi vet nu är att man inte hinner gå igenom alla ansökningar eftersom det krävs mycket manuell genomgång då de sökande har många olika bakgrunder.
För att kunna starta en utbildning i januari kan man antingen få det utbetalat retroaktivt, om man blir beviljad, eller har man möjlighet att ta det reguljära studiestödet i stället. Man får såklart hitta de lösningarna. Att det blev en sådan anstormning är givetvis väldigt positivt. Vi vill ju att folk ska utveckla sig och göra en omställning; det är vad som behövs nu. Vi får ta hand om det, givetvis. Budgeten ökar fram till 2026, så vi har en plan för detta.
Anf. 95 Samuel Gonzalez Westling (V)
Fru talman! Till följd av särskilda omständigheter kunde inte Vänsterpartiets särskilda yttrande föras till protokollet vid utskottets möte. Därför vill jag anföra det muntligen här från talarstolen.
Vänsterpartiets förslag när det gäller statens budget finns i partimotionen En rättvis väg genom krisen - Vänsterpartiets budgetmotion för 2023. I den motionen finns också förslag till ram för utgiftsområde 16. Vänsterpartiets budgetalternativ för utgiftsområdet innebär följande: Sverige är i dag ensamt i världen med att ha en lagstiftning som tillåter att skolor startas för att plocka ut vinster från skattemedel, helt utan begränsningar dessutom.
Vinstdrivna skolor har även ett intresse av att driva upp elevernas betyg med förhoppningen om att locka till sig fler elever. Offentligt drivna skolor är skyldiga att erbjuda alla elever utbildning, även barn som behöver mer stöd och barn vars tidigare skolor har försatts i konkurs. Redan i dag finns tillräckligt med underlag för att frågan ska kunna utredas skyndsamt och för att ett vinstförbud ska kunna träda i kraft de närmaste åren.
Bilden av Sverige som ett jämlikt land med en skola med starkt fokus på likvärdighet och kompensatoriska insatser är i dag felaktig. Sverige har en ovanligt starkt segregerad skola, i en internationell jämförelse.
Enligt OECD är den svenska skolsegregationen klart större än OECD-snittet.
Barn med låga kunskapsresultat går betydligt oftare tillsammans i samma skola än i andra länder, och de med goda kunskapsresultat är koncentrerade till andra skolor. Sverige är också internationellt sett medelmåttigt vad gäller att klara det kompensatoriska uppdraget och uppväga elevernas socioekonomiska förutsättningar.
Vänsterpartiet vill se en ny resursfördelningsmodell för grundskolan och förskoleklass som är mer kompensatorisk.
Det likvärdighetsbidrag som finns i dag behöver stärkas, och möjligheterna för skolans huvudmän att motverka likvärdighetsbidragets kompensatoriska effekt behöver minska. Det bör också införas ett likvärdighetsbidrag för gymnasieskolan liknande det i grundskolan men utformat så att det tar hänsyn till gymnasieskolans utformning.
Regeringens anslag till Skolverket för spetsklasser avvisas av Vänsterpartiet till förmån för egna satsningar på generellt stöd till kommunerna, och därför avsätts 5 miljoner kronor mindre än i regeringens förslag. Vidare avvisas regeringens neddragning på kvalitetsdialoger med 61 miljoner kronor. Sammanlagt avsätts 56 miljoner kronor mer än regeringen gör.
Det finns för få skolbibliotek, och de som finns är inte alla bemannade. Utredningen om stärkta skolbibliotek och läromedel föreslår i betänkandet Skolbibliotek för bildning och utbildning en satsning på fler utbildade skolbibliotekarier. Utredningens förslag bör genomföras, och därför föreslås en ökning med 4 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Även förslaget om lovskola i tidigare år avvisas, och därför avsätts 100 miljoner kronor mindre än i regeringens förslag. Vidare avvisas förslaget om stöd om 20 miljoner kronor till spetsklasser till förmån för egna generella satsningar på skolan samt regeringens satsning på jour- och akutskolor på 50 miljoner kronor.
Det är viktigt att alla barn har möjlighet att gå i förskolan oavsett deras föräldrars ekonomi, och därför föreslår Vänsterpartiet att ett fribelopp införs i maxtaxan. För detta avsätts 1,3 miljarder kronor mer än regeringen gör. Ett fribelopp föreslås även för fritidshemsavgiften, och för detta ändamål avsätter vi 600 miljoner kronor mer än regeringen. Vidare är barngrupperna i fritidshemmen för stora, och en personalförstärkning föreslås därför riktad mot fritidshem med störst behov. För ändamålet avsätts 300 miljoner kronor.
Sammantaget avsätts 2,2 miljarder kronor mer än i regeringens förslag.
Vänsterpartiet vill göra en satsning på kurslitteratur till vuxenstuderande med 30 miljoner kronor för att det ska vara möjligt för fler att studera. Vidare föreslås en satsning på 10 miljoner kronor för att göra det möjligt för fler studenter med funktionsnedsättningar att genomföra högskoleprovet. Dessutom satsas 10 miljoner kronor på att säkerställa finansieringen av högskoleprovet och därmed undvika att dagens underfinansiering leder till ökade avgifter för dem som ska skriva provet.
Fru talman! Regeringen använder väldigt fina ord om den svenska skolan och vad man önskar ska bli resultatet av den föreslagna politiken. Den bistra sanningen är trots allt att det kommer att bli drastiska nedskärningar inom hela välfärden i hela landet, där skolan sannolikt kommer att få ta en stor smäll, om inte den största.
Det här gör regeringen med Sverigedemokraternas goda minne, då de i praktiken fjärrstyr regeringsarbetet. Det är dock inte förvånande. Regeringsministern Jimmie Åkesson brukar ju inte prata om skolans område över huvud taget; det verkar inte vara särskilt prioriterat av Sverigedemokraterna. Det kommer att bli stora nedskärningar om inte kommunerna genomför stora skattehöjningar. Jag är övertygad om att det inte var vad väljarna förväntade sig när de lade sin röst på högernationalisterna på valdagen tidigare i år.
Jag beklagar att svenska folket inte får möjlighet att uppleva vad en vänsterpartistisk budget hade kunnat innebära för dem i deras vardag, inte minst för eleverna och lärarna i skolan. Det som väntar nu är antingen stora kommunala skattehöjningar eller drastiskt nedskurna resurser till skolan. Sverigedemokraterna och regeringen väljer att sänka skatterna för dem som tjänar över 50 000 kronor i månaden och att sänka bensinpriset med 14 öre per liter. Ett annat alternativ hade varit möjligt med Vänsterpartiets förslag.
Med detta får jag får tacka för den här debatten med det ord som min son Oliver skulle vilja att jag använde: Bababoj! Det kanske kan sammanfatta regeringens budgetproposition som helhet.
(Applåder)
Anf. 96 Fredrik Malm (L)
Fru talman! Jag tror att vi alla här inne delar uppfattningen att svensk skola behöver bli mer kompensatorisk och att vi behöver göra mycket stora insatser för att alla elever ska kunna nå målen i skolan, att fler elever ska kunna komma in på gymnasiet och så vidare.
Regeringen gör nu mycket stora satsningar på att de elever som har det tuffast i skolan ska få större möjligheter att nå målen. Det handlar om att sätta in insatser tidigare och att satsa på lovskola, fler speciallärare, läslyft och mycket annat.
Men så har vi också en grupp elever i alla årskullar och på alla skolor i Sverige som är väldigt högpresterande och duktiga ungdomar. Jag kan känna som liberal, med min utgångspunkt, att alla elever inte kommer att lära sig samma sak på samma sätt på lika lång tid. Vi har en grupp elever som är väldigt duktiga och som behöver mer stimulans. De behöver verkligen få läsa i en snabbare takt. Det är elever i grundskolan som kan läsa på gymnasienivå och elever i gymnasieskolan som skulle kunna läsa universitetskurser.
Vänsterpartiet vill nu ta bort den försöksverksamhet som nu har pågått i drygt tio år och som infördes av Folkpartiet och alliansregeringen 2010, tror jag att det var, med spetsklasser på högstadiet och gymnasieskolan. Sedan har den förlängts stegvis, och vi vill nu att den ska permanentas. Vänsterpartiet vill ta bort den helt och hållet.
Varför ska en elev som är jätteduktig på matematik eller språk inte kunna få gå i en spetsklass samtidigt som en elev som är väldigt duktig på att sjunga kan gå i till exempel Adolf Fredriks musikklasser i Stockholm? Jag förstår inte logiken. Teoretiska kunskaper och väldigt duktiga elever måste också få stimulans.
Anf. 97 Samuel Gonzalez Westling (V)
Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Precis som jag sa i mitt anförande använder regeringen väldigt fina ord om hur man vill att skolan ska se ut och hur den ska fungera i verkligheten. Men faktum är ändå att det parti som säger sig vara mest för skolan - det parti som ledamoten representerar - inte lägger de pengar som behövs för att man ska kunna genomföra det uppdrag som kommunerna har blivit ålagda av staten, det vill säga att ge en god kompensatorisk utbildning till alla elever.
Det är det som Vänsterpartiet anser att man måste kunna göra. Alla elever, oavsett vilka behov de har och vilka fördelar de har när det gäller att kunna lära sig olika saker, ska kunna få den utbildning som de har behov av och som de kan genomföra. Men då krävs också att man lägger de resurser som behövs.
I stället väljer regeringen att sänka skatterna för ett litet fåtal i samhället. De anger diverse olika svepskäl för att de måste göra detta i stället för att se till att pengar finns i skolan, där de faktiskt behövs.
Vad är egentligen logiken med att bara satsa på enstaka elever när resten av eleverna ska få lida på grund av att man inte vill satsa tillräckliga resurser?
Anf. 98 Fredrik Malm (L)
Fru talman! Vänsterpartiet talar här om att regeringen bara svänger sig med fina ord, men det är inte så. Det här är en konkret verksamhet; den finns här och nu. Vi har ett antal skolor i Sverige som har spetsklasser, där elever på högstadiet som är väldigt duktiga i exempelvis matematik kan läsa i en betydligt snabbare takt. Jag tycker som liberal att det är väldigt bra. Jag tycker att denna möjlighet ska finnas.
Fru talman! Vi lägger tiotals miljarder på vårt skolväsen, och en stor del av dessa pengar är omfördelning. Vi har en omfattande socioekonomisk omfördelning i de allra flesta kommuner. Vi har därtill tilläggsbelopp, och vi har stora satsningar på skolor i utsatta områden.
Vad vi nu i den här budgeten säger från regeringen och Sverigedemokraterna, som vi har förhandlat budgeten med, är att vi ska lägga 20 miljoner nästa år. Det kan tyckas vara en mycket liten summa, men den kommer att göra mycket stor skillnad för den grupp elever som skulle kunna gå i en spetsklass men som i dag inte har möjlighet att göra det.
Frågan kommer ändå tillbaka till Vänsterpartiet. En elev som är väldigt duktig på att simma, på att åka skidor, på att spela hockey, fotboll eller handboll, på att sjunga eller på att spela gitarr eller piano har i dag stora möjligheter att gå på skolor med riksintag, gå i profilklasser och gå i särskilda skolor som har denna nisch. Om man är väldigt duktig på musik eller idrott kan man göra det. Ska inte den möjligheten finnas inom svenskt skolväsen också för den som är väldigt duktig på matematik, franska eller svenska? Ska inte de eleverna verkligen få tuggmotstånd för att kunna nå sin fulla potential och utvecklas lite till?
Jag tycker att den syn Vänsterpartiet har är väldigt trist när det gäller att ge de högpresterande eleverna den möjligheten inom svenskt skola.
Anf. 99 Samuel Gonzalez Westling (V)
Fru talman! Man kan tycka att det är en trist syn Vänsterpartiet har. Jag tycker snarare att det är en väldigt trist syn Liberalerna har när de fokuserar på bara ett litet antal, enstaka elever och vill att just de ska kunna lyckas och få det jättemycket bättre. Samtidigt slänger man massor av andra elever, som har helt andra behov och förutsättningar för att klara det, under bussen.
Vänsterpartiet är ett socialistiskt parti. Vi anser att alla människor ska få möjligheter att klara sig i samhället utifrån sina förutsättningar. Därför lägger vi mycket mer resurser på välfärden än den här regeringen gör. Faktum är att regeringen lägger så lite pengar att SKR bedömer att man inte ens kommer att klara av att bibehålla dagens nivå i välfärden. Det är det som är problemet med regeringens budget.
Det kommer att bli färre lärare i skolan. Det kommer att bli fler elever vars behov inte kommer att mötas med den här regeringens politik, med Liberalernas politik.
Varför vill inte Liberalerna att alla barn ska få en god skolgång i Sverige? Det är ganska märkligt. I stället säger man att de som tjänar 50 000 i månaden - vi som sitter i den här salen - ska få en skattesänkning. Men det gäller bara de som tjänar över 50 000 i månaden, inte de som tjänar mindre; de lider ju inte av inflationen eller något sådant. Det är märkligt.
Jag har svårt att se logiken i hur regeringen och Liberalerna väljer att prioritera. Men jag tackar för frågan.
(Applåder)
Anf. 100 Robert Stenkvist (SD)
Fru talman! Jag ska inte upprepa det vi har diskuterat tidigare eller vad Fredrik Malm sa. Jag vill bara peka på att extra resurser också går till de elever som ligger efter. De ska också ha extra resurser. Det handlar inte bara om att resurser ska gå till dem som behöver gå i spetsklass för att bli stimulerade. Det går till olika grupper, och de får olika resurser.
Jag kommer från Botkyrka kommun. En del skolor i norra Botkyrka har haft och har stora problem. Resultaten börjar nu gå upp lite grann.
Det jag ivrigt försöker förmedla till Vänsterpartiet är att det inte bara handlar om pengar, fru talman. Det behövs annat än pengar. Det behövs en annan pedagogik, det behövs insatser och det behövs fasta ramar för att de skolorna ska fungera för elevernas och barnens skull och för att de ska få en bra framtid. Det är det man ska tänka på. Man ska inte bara visa upp ett dokument över att man satsar mest, som i något slags tävling. Det är för elevernas skull vi finns här. Det krävs annat än att bara visa upp störst budgetposter.
Fru talman! Jag vill ställa en fråga. Jag har under hela debatten hört sägas att SD skulle fjärrstyra regeringen och leda regeringen. Vi blev faktiskt största parti av samarbetspartierna. Det är inte konstigt att det får genomslag i förhandlingarna. Men det finns massvis i Tidöavtalet som Sverigedemokraterna inte stod bakom. Det finns en del grejer som vi inte hoppar jämfota av glädje över i avtalet.
Det var en förhandling, och vi lyckades ganska väl. Vi är glada över det. Men det var en förhandling. Vi fjärrstyr inte någon regering. Det sker på det sätt som det alltid gör i demokratier.
Anf. 101 Samuel Gonzalez Westling (V)
Fru talman! Tack för frågan, ledamoten!
När Vänsterpartiet gick in i förhandlingen för att släppa fram statsministern förra året ställde vi kravet att garantipensionen skulle höjas för 1 miljon människor. Det var vårt krav.
Det Sverigedemokraterna går in i en förhandling med är att man vill ta bort permanenta uppehållstillstånd för människor som har levt i det här landet i över 40 år. De har arbetat och betalat skatt, men sedan ska deras permanenta uppehållstillstånd tas bort. Det är vad man går in i förhandlingen med. De människorna har bidragit till att Sverige är det fantastiska land som det är i dag. Det är lite skillnad vad gäller vilka prioriteringar vi har.
Det är likadant när det gäller området vi diskuterar i dag, skolan. Vad var det Sverigedemokraterna gick in i förhandlingen med?
Hade det varit Vänsterpartiet som förhandlat med den kommande regeringen eller om vi hade ingått i en regering hade vi naturligtvis utgått från våra prioriteringar. Vi hade prioriterat att mer pengar skulle gå till välfärden. Man kan säga vad man vill om att det behövs annorlunda pedagogik och att det krävs andra sätt att arbeta. Men det kostar fortfarande pengar. Det är någon som ska genomföra det. Det är personal som ska genomföra de olika, fina reformerna. Eller tror ledamoten att de sker på ett magiskt sätt? Är det bara att fatta beslut och så händer det? Jag tror inte det.
Anf. 102 Robert Stenkvist (SD)
Fru talman! Jag pratade om norra Botkyrka. Skolorna där får betydligt mer pengar än skolorna i södra Botkyrka, och de behöver betydligt mer pengar. Jag håller absolut med om att de ska ha mer pengar. Det går inte att bedriva undervisningen med samma lärartäthet som i södra Botkyrka, om vi använder Botkyrka som exempelkommun.
Det jag försöker få fram är att det inte räcker att bara ösa på med mer pengar. Man måste också ha en annan politik bakom och en annan pedagogik ute i skolorna.
När det gäller permanenta uppehållstillstånd, som ledamoten tog upp, kommer de flesta i den grupp som ledamoten nämnde att erbjudas medborgarskap i stället.
I fråga om förra regeringsbildningen skedde den väl i enlighet med gängse principer. Men den förrförra regeringsbildningen 2018, när Sjöstedt stödde regeringen, skedde det genom ett samtal där Sjöstedt fick ett hemligt avtal på en papperslapp, som han stoppade i en byrålåda och som ingen fick se.
Ett sådant sätt är inget som Sverigedemokraterna hade stått bakom. Det hade vi aldrig gått med på vid den här regeringsbildningen. Då hade det inte blivit någon regering. Jag tror inte att Nooshi hade gått med på det heller.
Anser ledamoten att regeringsbildningen 2018 är ett föredöme?
Anf. 103 Samuel Gonzalez Westling (V)
Fru talman! Återigen - jag medgav att det inte räcker att enbart ge mer resurser. Men svensk välfärd blöder i dag. Svenska kommuner har otroliga problem med att få ekonomin att gå ihop.
Om det har gått Sverigedemokraterna förbi på något sätt kan jag berätta att vi står inför närmast en ekonomisk kris i landet. Vi har skyhög inflation. Till och med ledamöter i den här salen försvarar skattesänkningar för de allra rikaste med att det är automatiskt på grund av inflationen.
De rikaste ska alltså få det bättre. Det ska underlättas för de rikaste i samhället när det är kris. Men resten av Sverige, resten av befolkningen, ska få betala priset för det. Jag har svårt att se det.
Samtidigt vet vi att Sveriges Kommuner och Regioner har sagt att det krävs 20 miljarder i ökade tillskott till kommuner och regioner för att vi ska kunna bibehålla dagens nivåer i välfärden, som alltså är för låga. Regeringen ger 6 miljarder. Den ekvationen går inte ihop. Det innebär att vi kommer att få se färre personal i välfärden och många fler som går ut i arbetslöshet.
Sedan talar man om att man vill Sveriges bästa. Det är svårt att se logiken bakom de resonemangen, men vi har nu också hört vad som är Sverigedemokraternas prioriteringar.
(Applåder)
Anf. 104 Lorena Delgado Varas (V)
Fru talman! Det finns mycket vackra och viktiga grunder som utbildningen i Sverige har stått på. Dels har den varit tillgänglig ekonomiskt, det vill säga du betalar inte för utbildningen. Vi ser den som ett gemensamt ansvar. Dels finns det flera vägar fram om du vill studera i högskola eller på universitet.
Många gånger pratar vi politiker om Sverige som kunskapsnation. Det är kunskapsnationen som ska ta oss igenom omställningen. Det är kunskapsnationen som ska utveckla tekniker för framtiden. Det är kunskapsnationen som ska göra att vi kan behålla och gärna förbättra välfärdssamhället. Genom kunskap får vi alltså ett mer demokratiskt och jämlikt samhälle som står sig väl genom kriser.
Själv har jag haft förmånen att vara student i två olika länder - Chile och Sverige. I Chile är utbildningen inte gratis. Det spelade ingen roll om man kämpade sig igenom skolan och hade de bästa betygen. Hade man inte råd och fick man inte något stipendium var det kört. Man kunde då inte fortsätta studierna. Studierna var segregerande redan från första början. Klasstillhörigheten följde med genom hela grundskolan, via gymnasiet fram till universitetet eller högskola - rasismen med, för den delen, om man var urfolk eller, som i dag, om man kommer från Haiti, till exempel.
Det är många bra studenter som inte har kunnat fullfölja sina studier och många som skuldsatt sig för att kunna gå i några av de privata universiteten, som oftast inte håller kvalitet. Dessutom fanns det inte många vägar in i de högre utbildningarna. Det var raka vägen från gymnasiet till universitetet.
När jag började plugga här i Sverige var kontrasten ganska stor. Jag började om från noll i högskolan, så jag fick uppleva den svenska nollningen. I min klass fanns det folk som kom direkt från gymnasiet. Det fanns en grupp kvinnor som hade jobbat inom vården och som ville skola om sig, och vi andra - random - som av olika anledningar inte börjat direkt efter gymnasiet var också där. Bara det gav en bredd i diskussionerna som jag inte hade upplevt tidigare. En annan stor skillnad var tillgången till teknologi. Labben här var fantastiska. Visst kompenserade Chiles universitet med mer djupgående kunskap i ämnena, men att kunna experimentera och testa de senaste teknologierna gav helt andra förutsättningar att ta ett steg in i arbetslivet.
Det jag beskriver nu innebär inte att vi kan blunda inför skillnaderna som finns även här i Sverige.
Om vi ska bli en världsledande kunskapsnation ska förutsättningarna för det vara reella. Vi har tagit steg bakåt i utvecklingen. Vi går inte alls mot att vara en världsledande kunskapsnation.
Skillnaderna börjar i tidig ålder. Redan om barn inte går i förskolan uppstår skillnader när de väl startar i grundskolan. I dag är det ganska svajigt med vad man får för kvalitet i till exempel förskola, grundskola och gymnasiet. Skillnaderna ökar i vart och ett av stegen på olika sätt beroende på om man har turen att gå i en skola där resurserna används rätt eller om man går i en skola där prioriteringen är att säkra vinst. Själv kommer jag från ett område där många av eleverna inte når gymnasiebehörighet. Detta är ett orättvist system gentemot dem, men det är också ett orättvist system gentemot Sveriges framtid.
I år skär dessutom regeringen ned för kommuner och regioner. Det kommer att ha påverkan i skola, vård och omsorg. I en tid då vi behöver rätta till skillnaderna och kompensera alla unga som har förlorat skolgång på grund av pandemin och när samhället behöver stärka sin kompetensförsörjning för att kunna möta omställningsbehovet väljer man att skära ned. Det kommer att få konsekvenser under en ganska lång tid framöver.
Nej, detta är inte vägen. Vi behöver stärka utbildningen från förskola till universitet. Kunskap och utbildning är en rättighet och ska inte vara en handelsvara - varken som marknadsskola eller för studenter som kommit hit till Sverige för att bidra och ta del av svensk utbildning. Inom ramen för högre utbildning lägger vi från Vänsterpartiet fram ett antal förslag för att bredda möjligheterna och säkra rätten till utbildning.
Det nuvarande resursfördelningssystemet gör att utbildningarna får en finansiering som styrs av en prislapp, där olika utbildningar får olika anslag. Vi från Vänsterpartiet menar att dessa prislappar behöver ses över och att finansieringssystemet behöver göras om, så att finansieringen följer högskolans och utbildningarnas behov och förändringar av kostnader. I väntan på en mer genomgripande förändring föreslår vi en höjning av samtliga prislappar med 1 000 kronor per helårsstudent till lärosätena. Därför anser vi att det anslaget bör höjas med 324 miljoner kronor.
Dessutom är det så att precis som för den övriga statliga sektorn omfattas pris- och löneomräkningsmodellen av produktivitetsavdrag. Varje år drar man alltså bort en liten del av budgeten som en besparing, ungefär, för att man ska kunna bli mer och mer effektiv varje år. Tanken är att allt som är statligt, eller gemensamt, ska drivas som att det vore ett företag. Men detta är inte företag. Det är våra universitet och högskolor. De har en annan funktion än vad privata företag har. Vi anser att detta avdrag måste bort. Genom att ta bort det kan man få en långsiktig inverkan på anslagen men också en annan syn på den högre utbildningens roll i samhället.
En av de viktigaste förutsättningarna för att göra kunskap och utbildning tillgängligt för fler människor är ett studiestödssystem som ger social och ekonomisk trygghet för studenter. Studiemedel gör att fler får tillgång till högre utbildning, oavsett klasstillhörighet eller bakgrund. Men det finns hinder även här. Många som egentligen har betygen eller viljan att plugga vidare gör ändå inte det. Vi vill se en förändring i lånevillkoren för att kunna överbrygga de hinder som finns.
Ett hinder som jag väljer att lyfta här är att studiestödssystemet har ändrats flera gånger med konsekvensen att den ekonomiska risken flyttats från staten till individen i flera steg. Det gör inte att snedrekryteringen minskar, snarare tvärtom.
Vi vill bygga ut möjligheterna till basår. Basåren fyller en viktig funktion i att erbjuda behörighetsgivande studier i en högskolemiljö. Erfarenhet från lärosätena visar också att de som har gått ett basår klarar efterföljande utbildning bättre än de som kommer direkt från gymnasiet.
Vi menar också att högskoleprovet måste bli tillgängligt för studenter med funktionsnedsättningar. Dessutom är högskoleprovet underfinansierat. Men underfinansieringen - eller frågan om tillgängligheten - ska inte bäras av studenterna. Därför lägger vi 20 miljoner extra på högskoleprovet.
Genom forskning skapas ny kunskap. Denna kunskap är viktig för att utveckla ekonomin, skapa arbetstillfällen, förbättra välfärden och skapa ett ekologiskt och socialt hållbart samhälle. Forskningen behöver stå nära utbildningen, eftersom det leder till utveckling och förstärkning av kvaliteten för båda. Därför behövs ett ökat stöd till forskning.
Vänsterpartiet stöder en sammanhållen forskningspolitik och står bakom ambitionerna om en jämställd akademi och en forskning som är mindre beroende av externa forskningsbidrag. Vi vill därför avsätta 500 miljoner 2024 och öka till 1 miljard 2025 genom att förstärka basanslagen.
Slutligen vill jag ta upp något som ligger mig nära hjärtat, nämligen ett utökat stöd till djurfria forskningsmetoder. Många gånger lyfter man att djurförsök är dyra, och det är de. Djurförsök innebär avel, personal, anläggningar och prövningar som försöken måste gå igenom. Men det handlar också om vad djurförsök gör med oss som samhälle. Varje gång försök görs utsätter vi djuren för ett stort lidande, och varje gång ska ett avelsdjur producera ytterligare ett försöksdjur. I Sverige handlar det om ungefär 300 000 djur varje år, exklusive alla djur som används av svenska företag via utländska laboratorier. Därför måste vi utöka vårt arbete med att prioritera och göra djurfria forskningsmetoder till standard där det går.
Slutligen vill jag skicka en hälsning till alla barn och ungdomar i eftersatta områden. Ni har hört nyheterna om visitationszoner och om hur vi pekas ut som samhällets problem. Samtidigt får det som vi äger gemensamt i samhället mindre resurser. För det är ju det som det handlar om. Det handlar inte om att skapa ett mer jämlikt samhälle; det handlar om att det är viktigare att stärka de rikas ekonomi och minska möjligheterna för några. Men oavsett om du växer upp i Skärholmen, Gottsunda eller Rosengård ska du ha samma möjligheter och rättigheter som alla andra. Det är Vänsterpartiets politik.
(Applåder)
Anf. 105 Amanda Lind (MP)
Fru talman! Det känns väldigt fint att få avsluta årets budgetdebatter med ett anförande om två av de kanske viktigaste saker vi har, nämligen barnen och kulturen.
Kulturen har ett omistligt värde för oss människor och för vårt samhälle. En del går att mäta i form av bättre hälsa, stärkt lärande, ökade exportintäkter och starkare besöksnäring för att ta några exempel. Men kulturen har också omistliga och omätbara värden som inte så lätt låter sig fångas i statistik, sådant vi kan erfara när vi sjunker in i en bok, när vi sjunger tillsammans eller när vi får nya insikter och reflektioner efter ett besök på ett museum eller på en teaterföreställning. Tomas Tranströmer talar om det som något som rör människors djup, som att inne i oss "öppnar sig valv bakom valv oändligt".
Fru talman! Skolan är den plats där alla barn får möjlighet att möta kultur och det egna skapandet och det på likvärdiga villkor, där varken föräldrarnas plånbok, utbildningsnivå, kulturintresse eller för den delen storleken på bokhyllorna hemma blir utslagsgivande. Det betyder så mycket.
Vi har nog alla känt det någon gång eller sett det i ögonen på barn vi känner. Jag talar om glädjen när man har skapat någonting med händerna, stoltheten när man har knäckt läskoden eller en särskilt minnesvärd kulturupplevelse som man bara måste få berätta om hemma - när de där valven öppnar sig.
Det här, fru talman, vill jag och Miljöpartiet att alla barn i Sverige ska få uppleva. Men för det krävs både reformer och ekonomiska prioriteringar.
Nu tänker jag inte vara för polemisk i det här inlägget. Jag tror att många här i kammaren kanske längtar efter att avrunda dagens debatt. Jag nöjer mig därför med att konstatera att det inte är de stora kultursatsningarna som vi ser i regeringens budget, vare sig på utbildningsområdet eller i kulturbudgeten. Det här är extra farligt, särskilt i tider av lågkonjunktur.
Fru talman! Miljöpartiet menar att det behöver tas ett helhetsgrepp kring kulturen i skolan. Skapande skola är en bra reform, men den bör ses över så att alla barn får möjlighet att ta del av det och inte bara skolor med särskilt passionerade lärare. Estetiska ämnen bör finnas på samtliga gymnasieprogram för att stärka bildningsresan för alla. Sången och musiken i förskolan behöver ges större plats.
En lågt hängande frukt, som jag förutsätter att regeringen tar med i nästa års budget, är bemannade skolbibliotek, för tillgången till bemannade skolbibliotek är i dag djupt ojämlik. Endast 46 procent av landets skol- och gymnasieelever har i dag tillgång till ett bemannat skolbibliotek.
Fru talman! Miljöpartiet var pådrivande för att en utredning om bemannade skolbibliotek skulle tillsättas. Vi såg till att det finns pengar i budgeten för 2022 för att kunna påbörja reformen, och vi har också avsatt medel för detta i vår skuggbudget. Tyvärr har utredningen nu legat i över ett år på Utbildningsdepartementet utan att beslut har tagits.
Det är positivt att den nya regeringen har ambitionen att fortsätta att stärka läsningen i skolan. Det är också positivt att skolbibliotek faktiskt nämns i Tidöavtalet. Men det står ingenstans att skolbiblioteken ska vara bemannade.
Så här några dagar före julafton väljer jag ändå att vara hoppfull. Jag vet att flera av regeringspartierna i valrörelsen öppnade för en lagstiftning. Kulturministern har konstaterat att barns läsning är en högprioriterad fråga, och häromdagen i talarstolen konstaterade utbildningsutskottets liberala ordförande att Skolbiblioteksutredningen är bra och i huvudsak bör genomföras.
Fru talman! Jag har svårt att se att det skulle finnas någonting djupt partiskiljande i att vilja säkra att alla barn ska ha tillgång till utbildad personal som kan vägleda barnen in i läsandets värld. Låt oss, mina vänner, ta detta steg under året som kommer!
Med detta vill jag passa på att önska alla ledamöter här i kammaren och all personal i riksdagen en riktigt god och vilsam jul, förhoppningsvis med goda kultur- och läsupplevelser!
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 17.)
Beslut
95 miljarder till utbildning och universitetsforskning (UbU1)
Riksdagen sa ja till regeringens förslag om hur anslagen i statens budget för år 2023 inom utgiftsområdet Utbildning och universitetsforskning ska fördelas.
Totalt handlar det om cirka 95 miljarder kronor ur statens budget. Pengarna går till förskola, skola, vuxenutbildning, universitet och högskolor och vissa andra myndigheter inom forskningsområdet.
Riksdagen sa också ja till regeringens begäran om bemyndiganden, och sa samtidigt nej till alternativa budgetförslag i motioner.
Riksdagen beslutar om statens budget i två steg. Först beslutas om ramarna för de 27 utgiftsområdena i budgeten. Det beslutade riksdagen om den 13 december 2022. Därefter bestämmer riksdagen i ett andra steg hur pengarna ska fördelas inom varje utgiftsområde. Det här beslutet avser steg två i beslutsprocessen.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.