Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund ochfritid (prop. 2004/05:1)

Debatt om förslag 6 december 2004
Hoppa över anförandelistan

Anförandelista

  1. Hoppa till i videospelarenNikos Papadopoulos (S)
  2. Hoppa till i videospelarenLennart Kollmats (Fp)
  3. Hoppa till i videospelarenLena Adelsohn Liljeroth (M)
  4. Hoppa till i videospelarenGunilla Tjernberg (Kd)
  5. Hoppa till i videospelarenPeter Pedersen (V)
  6. Hoppa till i videospelarenLennart Kollmats (Fp)
  7. Hoppa till i videospelarenPeter Pedersen (V)
  8. Hoppa till i videospelarenLennart Kollmats (Fp)
  9. Hoppa till i videospelarenPeter Pedersen (V)
  10. Hoppa till i videospelarenBirgitta Sellén (C)
  11. Hoppa till i videospelarenPeter Pedersen (V)
  12. Hoppa till i videospelarenBirgitta Sellén (C)
  13. Hoppa till i videospelarenPeter Pedersen (V)
  14. Hoppa till i videospelarenBirgitta Sellén (C)
  15. Hoppa till i videospelarenAnnika Nilsson (S)
  16. Hoppa till i videospelarenGunilla Tjernberg (Kd)
  17. Hoppa till i videospelarenAnnika Nilsson (S)
  18. Hoppa till i videospelarenGunilla Tjernberg (Kd)
  19. Hoppa till i videospelarenAnnika Nilsson (S)
  20. Hoppa till i videospelarenLennart Kollmats (Fp)
  21. Hoppa till i videospelarenAnnika Nilsson (S)
  22. Hoppa till i videospelarenLennart Kollmats (Fp)
  23. Hoppa till i videospelarenAnnika Nilsson (S)
  24. Hoppa till i videospelarenLena Adelsohn Liljeroth (M)
  25. Hoppa till i videospelarenAnnika Nilsson (S)
  26. Hoppa till i videospelarenLena Adelsohn Liljeroth (M)
  27. Hoppa till i videospelarenAnnika Nilsson (S)
  28. Hoppa till i videospelarenBirgitta Sellén (C)
  29. Hoppa till i videospelarenAnnika Nilsson (S)
  30. Hoppa till i videospelarenBirgitta Sellén (C)
  31. Hoppa till i videospelarenAnnika Nilsson (S)
  32. Hoppa till i videospelarenLeif Pagrotsky (S)
  33. Hoppa till i videospelarenGunilla Tjernberg (Kd)
  34. Hoppa till i videospelarenLeif Pagrotsky (S)
  35. Hoppa till i videospelarenGunilla Tjernberg (Kd)
  36. Hoppa till i videospelarenLeif Pagrotsky (S)
  37. Hoppa till i videospelarenLennart Kollmats (Fp)
  38. Hoppa till i videospelarenLeif Pagrotsky (S)
  39. Hoppa till i videospelarenLennart Kollmats (Fp)
  40. Hoppa till i videospelarenLeif Pagrotsky (S)
  41. Hoppa till i videospelarenBirgitta Sellén (C)
  42. Hoppa till i videospelarenLeif Pagrotsky (S)
  43. Hoppa till i videospelarenBirgitta Sellén (C)
  44. Hoppa till i videospelarenLeif Pagrotsky (S)
  45. Hoppa till i videospelarenLena Adelsohn Liljeroth (M)
  46. Hoppa till i videospelarenLeif Pagrotsky (S)
  47. Hoppa till i videospelarenLena Adelsohn Liljeroth (M)
  48. Hoppa till i videospelarenLeif Pagrotsky (S)
  49. Hoppa till i videospelarenAnna Lindgren (M)
  50. Hoppa till i videospelarenCecilia Wikström (Fp)
  51. Hoppa till i videospelarenPeter Pedersen (V)
  52. Hoppa till i videospelarenCecilia Wikström (Fp)
  53. Hoppa till i videospelarenPeter Pedersen (V)
  54. Hoppa till i videospelarenCecilia Wikström (Fp)
  55. Hoppa till i videospelarenKenneth Lantz (Kd)
  56. Hoppa till i videospelarenTasso Stafilidis (V)
  57. Hoppa till i videospelarenGunilla Tjernberg (Kd)
  58. Hoppa till i videospelarenTasso Stafilidis (V)
  59. Hoppa till i videospelarenGunilla Tjernberg (Kd)
  60. Hoppa till i videospelarenTasso Stafilidis (V)
  61. Hoppa till i videospelarenLars-Ivar Ericson (C)
  62. Hoppa till i videospelarenPaavo Vallius (S)
  63. Hoppa till i videospelarenLena Adelsohn Liljeroth (M)
  64. Hoppa till i videospelarenPaavo Vallius (S)
  65. Hoppa till i videospelarenLena Adelsohn Liljeroth (M)
  66. Hoppa till i videospelarenPaavo Vallius (S)
  67. Hoppa till i videospelarenBirgitta Sellén (C)
  68. Hoppa till i videospelarenPaavo Vallius (S)
  69. Hoppa till i videospelarenBirgitta Sellén (C)
  70. Hoppa till i videospelarenPaavo Vallius (S)
  71. Hoppa till i videospelarenHans Backman (Fp)
  72. Hoppa till i videospelarenEva Arvidsson (S)
  73. Hoppa till i videospelarenAnna Lindgren (M)
  74. Hoppa till i videospelarenEva Arvidsson (S)
  75. Hoppa till i videospelarenAnna Lindgren (M)
  76. Hoppa till i videospelarenEva Arvidsson (S)
  77. Hoppa till i videospelarenGöran Persson (S)
  78. Hoppa till i videospelarenBirgitta Sellén (C)
  79. Hoppa till i videospelarenGöran Persson (S)
  80. Hoppa till i videospelarenBirgitta Sellén (C)
  81. Hoppa till i videospelarenGöran Persson (S)
  82. Hoppa till i videospelarenHelena Hillar Rosenqvist (Mp)
  83. Hoppa till i videospelarenLennart Kollmats (Fp)
  84. Hoppa till i videospelarenHelena Hillar Rosenqvist (Mp)
  85. Hoppa till i videospelarenLennart Kollmats (Fp)
  86. Hoppa till i videospelarenHelena Hillar Rosenqvist (Mp)
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 86

Anf. 1 Nikos Papadopoulos (S)

Fru talman! Vi ska nu behandla kulturutskottets betänkande 2004/05: KrU1. Vi har att ta ställning till 13 reservationer. Utskottet föreslår ett tillkännagivande vad avser pris- och lönekompensation inom kultursektorn. Utan tvivel kommer diskussionen att spänna över en mångfald av frågor som rör kultur. Kulturutskottet behandlar i betänkandet regeringens samtliga förslag i budgetpropositionen för år 2005 på utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid samt motioner från allmänna motionstiden 2003 och 2004 med anknytning till dessa frågor. Under ärendets beredning har utskottet inhämtat en mängd information och synpunkter. Betänkandet spänner över en mångfald av frågor som kulturutskottet har att hantera. Vi ska bland annat diskutera scenkonst, film och folkbildning. Det kan tyckas spretigt med så många olika typer av frågor, men jag tycker snarare att det visar på vilken bredd som finns i kulturpolitiken. Den tid då kultur kunde definieras enbart som verksamheten vid några få stora institutioner är sedan länge förbi. Fru talman! En stor kulturpolitisk fråga rör systemet med pris- och löneomräkningar inom kultursektorn. Som jag nämnt har detta varit en fråga som utskottet funnit anledning att penetrera närmare. I betänkandet finns också förslag om tillkännagivande inom detta område. Det kan enklast sammanfattas i tre punkter. För det första anser vi att gjorda pris- och löneomräkningar på utgiftsområdet tydligt bör redovisas i propositionen. För det andra anser vi att effekterna av det nuvarande systemet bör analyseras av regeringen. För det tredje anser vi att regeringen i samband med denna analys ska se över den nu använda metoden för nivåanpassning av myndigheternas hyreskompensation i syfte att uppnå bättre följsamhet. Allt detta menar vi att riksdagen bör ge regeringen till känna. Det handlar dels om tydlighet, dels om att skapa långsiktigt hållbara förutsättningar för institutioner, grupper och verksamheter. Med dessa tillkännagivanden anser vi att kraven i de motioner som väckts i frågan är väl tillgodosedda. Fru talman! Jag nämnde tidigare vilken bredd det är på de frågor som behandlas i detta utskottsbetänkande. Som kulturpolitiker känner jag det som en otrolig förmån att få fördjupa sig i och ägna sin kraft åt allt detta. Jag ser också fram emot en debatt och en diskussion som rör sig över alla dessa många områden. Fru talman! Jag har lakoniskt redogjort för innehållet i kulturutskottets betänkande. Med detta vill jag lämna öppet för debatt i dessa frågor.

Anf. 2 Lennart Kollmats (Fp)

Fru talman! Jag hade tänkt börja mitt anförande den här måndagsmorgonen med att uttrycka uppskattning över att kulturministern är närvarande här, men jag stryker det avsnittet. Vi får väl se om han dyker upp senare. Vi har under de senaste åren kommit in på att kultur är förebyggande hälsovård. Jag tänker redan här göra ett förebyggande inlägg i detta sammanhang. Vi är ju fyra partier i opposition och kommer att vara fyra olika partier både fram till valet och efter valet. Däremot kommer vi efter valet att ha förhandlat oss fram till ett gemensamt regeringsprogram även på kulturens område. Det intressanta är att ju närmare valet vi kommer tidsmässigt, desto närmare varandra kommer vi också i politiken. Sedan blir det givetvis valresultatet som ger tyngd i förhandlingsläget. En annan intressant notering från tidigare val är att det beträffande det nuvarande regeringsunderlaget är precis tvärtom. Ju närmare valet vi kommer, desto mer drar ni isär och ska markera alla olikheter, samtidigt som ni kräver av oss att före valet visa upp en gemensam politik. Låt nu bli den här retoriken i dag och låt oss ägna oss åt kulturpolitiken. Givetvis har ni det lite lättare som ni när det gäller kulturfrågor från socialdemokratiskt håll bara har ett parti att ta hänsyn till. Miljöpartiet har ju markerat sitt totala ointresse för kulturpolitik genom att avstå från ledamotskap i kulturutskottet. Och inte bara det: Miljöpartiet har inte heller väckt någon partikulturmotion och är inte ens företrätt här i dag. Den här hösten har varit lite tråkig för en kulturpolitiker eftersom vårt arbete i så hög grad har handlat om pensionsfrågor, pris- och löneomräkningar och konsekvenser av systemet för hyressättning. Den ena institutionen efter den andra har stått på vår trappa - också på Rosenbads trappa, gissar jag - för att visa på den katastrofala situation som blivit konsekvensen av regeringens politik. Sedan ska vi inte tala om hur många andra grupper har det, inte minst fria teatergrupper, men det kommer Cecilia Wikström att tala mer om senare i dag. Efter mycket starka påtryckningar och opinionsbildning, dels från samtliga borgerliga partier, dels från ett enigt Kultur-Sverige, lyckades regeringen samla ihop sig till ett förslag till lösning på pensionsfrågan. Från Folkpartiets sida har vi i vårt budgetförslag faktiskt tagit upp medel redan för 2005. Vi välkomnade givetvis att något blev gjort, och vi kommer att tillstyrka det förslag som lagts fram när vi kommer till vårpropositionen. Men vi förbehåller oss rätten att avvakta en snabb utvärdering för att se om regeringens förslag räcker, för jag måste tyvärr erkänna att min tilltro till regeringen inte är hundraprocentig. Se bara hur ni i budgetpropositionen redovisat varför det blev negativa PLO-tal till några institutioner. Ni måste ju inse att det definitivt inte var möjligt att förstå hur det gick till. Vårt utskottskansli har fått lägga ned mycket möda på att få fram bakgrundsfakta, och sedan har vi fått ytterligare påspädning av våra kunskaper genom besök från några museer. Nu är det inte bara vi i oppositionen som sett problemen, utan utskottet i sin helhet kommer fram till tre tillkännagivanden i den här frågan, och jag hoppas att vi får se en betydligt tydligare budgetproposition nästa höst. Vi kan ha och har givetvis olika uppfattningar om prioriteringar och omfattning av budgeten, men det måste vara tydligt vad var och en står för, inte minst från regeringens sida med de resurser som ni har till ert förfogande. Beträffande hyrorna hade vi en interpellationsdebatt för tre veckor sedan. Jag hoppas givetvis att ministern tog intryck av den, inte minst av utredningen om ändamålsfastigheter, och tillsammans med finansministern anammar de förslag utredningen har lagt fram. Det här är ett komplicerat ämne - det var ju därför vi utredde det hela - men vi måste få se en rimlig lösning snart. Frågan är när. Beträffande pris- och löneomräkningarna är det ett system som har funnits länge. Jag vet inte hur länge det är möjligt att fortsätta beträffande kulturinstitutionerna. De är ju personalintensiva verksamheter, och de administrativa möjligheterna till rationaliseringar är inte så stora. Mot den bakgrunden har Folkpartiet tagit ställning för att räkna upp anslagen med mer än de ca 1,3 % som regeringen räknat upp med. Regeringen hoppas väl i övrigt på rationaliseringseffekter. Jag brukar illustrera det här med att det inte blir en oktett om bara sju får spela med, men det är ju dit man är på väg genom att ständigt, år efter år, kräva rationaliseringar. Slutligen, för att avsluta den ekonomiskt övergripande delen: Vad är det för trams att institutionerna inte ska få anslagsspara? En opera, en teater eller ett museum gör givetvis inte lika kostsamma produktioner varje år. Ett år gör man det lite billigare för att nästa år kunna ta till vara ett överskott för att kunna göra det där man drömmer om. Och så kommer regeringen och kräver att eventuellt överskott ska dras in för att rädda en från regeringens sida dåligt planerad ekonomi. Tror kulturministern - välkommen! - att de här institutionerna har så kort planeringstid som ett halvår eller kortare, visar det en fundamental brist i kunnandet. Nu riskerar vi att få ogenomtänkta åtgärder i denna december månad för att man så att säga ska få slut på pengarna, för annars går de ju tillbaka till finansministern. Jag vet inte vilket slags berg som ska minskas, men det är väl ett skuldberg som borde ha blivit mindre vid det här laget. Jag sade välkommen till kulturminister Leif Pagrotsky. Jag vill säga att jag uppskattar att du är här och deltar i debatten, och jag hoppas att ministern stannar hela debatten. Det har börjat bli en tendens till att om och när ansvarig minister deltar så försvinner hon eller han efter sitt inlägg och sina repliker. Men jag kan lova att det kommer fram många väsentligheter även i senare inlägg. Vi som har flera ledamöter i utskottet delar ju upp området, som är rätt stort. Så här långt, fru talman, har jag varit tvungen att hålla mig till de övergripande ekonomiska frågorna, och det är det jag menar med att det inte har blivit så mycket tid över till de egentliga kulturfrågorna i höst. En annan fråga av övergripande natur är målfrågorna. Från Folkpartiets sida menar vi att de mål som finns till en del har karaktären av delmål och inte är övergripande. Vi har förslag om tre övergripande mål: frihet, kvalitet och mångfald. Sedan bör dessa brytas ned i mer mätbara delmål. Det är ett bra sätt att följa upp verksamheten. För några år sedan kom regeringen med en uppföljningsskrivelse som vi uppskattade i hög grad. Den handlade om delaktighet inom kulturen. Jag hoppas att vi snart ser liknande uppföljningar på andra områden. Men vi vill ha till stånd en förändring beträffande kulturens mål, och jag yrkar därför bifall till reservation 1. Innan jag ger mig in i enstaka ämnen kan jag inte låta bli att ta upp internationaliseringen av kulturen och nyttan av kulturen i det nya EU, också inför ett ytterligare utökat EU. EU, detta av många så förkättrade EU, är ändå vår framtid och vår möjlighet. Vi måste ägna större intresse åt det och göra vad vi kan för att vara med och på ett positivt sätt medverka till att utveckla EU. Det sker inte enbart genom att några politiker gör vad de kan, utan vi som svenskar behöver engagera oss. Jag hörde förra helgen på en konferens ett antal inlägg om med vilken stolthet invånare från de nya EU-länderna känner sig som européer. Jag tycker att det är underligt om man måste ha levt under kommunistiskt förtryck för att uppleva friheten, möjligheterna och entusiasmen. Tänk om vi, som har levt i fred så länge, kunde förstå vad det innebär. Ibland får jag en känsla av att vi inte har förstått att vi inte har allt att lära ut till de övriga länderna utan har väldigt mycket att lära av dem, även av de forna östländerna. En viktig del att fundera över är språkfrågan. På konferensen i Berlin poängterades vikten av möten mellan människor för att söka Europas själ. Det ligger oerhört mycket i det, men då måste vi kunna kommunicera, kunna prata med varandra. Kulturen gör mycket genom att musiken och konsten inte känner några gränser, men den direkta kommunikationen försvåras genom att vi talar så många olika språk. Det är självklart att vi måste värna vårt svenska språk, liksom andra länder värnar sina språk, men vi måste också komma överens om vilket språk som bör vara andraspråk för att underlätta kommunikationen. För mig är det självklart att det är engelskan som då gäller. Tyvärr verkar det som om Tyskland och Frankrike inte delar den uppfattningen och har svårt att acceptera den, men jag tror att det är enda vägen för att ena Europa. Några tror att svenskan då blir anglifierad, men det behöver inte bli fallet. Jag har fått redovisat för mig att få, om ens några, kan engelska lika bra som islänningar, och ändå är det de som är mest kända för att bevara och skydda sitt språk. Sedan behöver jag gissningsvis inte i den här församlingen peka på kulturens vikt för demokratin och det föredöme EU kan vara på fredens område, inte minst nu med tanke på det som händer i Ukraina. Jag vill kort gå över till de mindre perspektiven. Jag förstod på någon av våra interpellationsdebatter att även denna kulturminister har lite svårt att lita på sina kulturföreträdare på regional nivå. Kulturpolitiken ska styras så att det ser likadant ut över hela landet. Jag tror inte på det. Jag tror på att varje region får utveckla sin särart, för den finns och kan bli ännu bättre genom det och att regionerna kan samverka med varandra utan större statlig inblandning. Det innebär för oss i Folkpartiet att vi till en början vill skicka ut medel utan pekpinnar, utan piskor och utan morötter i något slags likriktningspatos till regionerna. Förra veckan träffade jag kulturutskottets ordförande, Monika Griefahn, i Tyskland, och hennes åsikt är att det är en sund och frisk konkurrens om de olika regionerna får utveckla sin kultur i den riktning de önskar själva. Hon representerar SPD. För att ytterligare ägna mig åt lite förebyggande verksamhet vill jag säga att jag mer än väl vet att de tyska regionerna kan vara lika stora som hela Sverige befolkningsmässigt, men jag anser ändå att principen kan vara likartad här som där. Med tanke på tiden, fru talman, tänkte jag stanna här, men avslutar med att yrka bifall till reservationerna 1, 4 och 7.

Anf. 3 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Fru talman! Även jag gläder mig mycket åt att se kulturministern här i dag, och solen skiner dessutom. Det finns förvisso mycket inom kulturområdet som vi är överens om, oavsett politisk tillhörighet. Men i en budgetdebatt är det inte det som förenar som vi ska koncentrera oss på utan det som skiljer. Från oppositionens sida är vi milt sagt förvånade över att vänstermajoriteten presenterar förslag om fri entré på statliga museer till en kostnad av närmare 100 miljoner kronor som den största kulturpolitiska reformen under den här perioden. Det finns många, inte minst länsmuseerna, som inte uppfattar detta på samma sätt. Självfallet kommer därför den här debatten i dag en hel del att handla om detta. Frågar man museiledningarna eller deras vänföreningar om de tycker att dessa 100 miljoner används på bästa sätt blir svaret knappast ja. Jag vet att det finns ett stort motstånd, många knutna nävar i fickorna, och nu en viss uppgivenhet när man har insett att det är så här som det kommer att bli. Man biter nämligen inte den hand som föder en, även om den handen inte erbjuder något särskilt smakligt godis. Det talas i regeringens texter om behovet av icke-kommersiella rum. Det skulle vara ett argument för fri entré på vissa museer. Det är väl logiskt, som vi ser det från Moderaternas sida, att en regering som beskattar sina medborgare så högt att de, enligt samma regering, tydligen inte ens har råd att betala museiavgiften själva måste införa fri entré. Då måste det till bidrag. Det är symtomatiskt och också ett sätt att behålla makten och inflytandet över frukten av medborgarnas arbete. Från moderat håll skulle vi hellre vilja se att människorna själva fick behålla mer av sina intjänade pengar och att det ur den statliga kulturbudgeten i stället skulle gå mer pengar till museipedagogik, till vård av kulturarvet, till idrotten, till de regionala musik-, teater- och dansinstitutionerna och framför allt till de fria grupperna, precis som Lennart Kollmats var inne på tidigare, som står för en mycket stor del av den kultur som erbjuds på marknaden men som lever under mycket knappa villkor. Vi vill också lägga pengar på en upplysningskampanj om kommunismens brott mot mänskligheten. Att döma av höstens debatt är en sådan nödvändig. Forum för levande historia gör ett mycket bra arbete, och många, inte minst skolelever, har i dag en mycket större kunskap om de brott som begicks på 1900-talet under fascism och nazism. Däremot känner inte ens var tionde gymnasieelev till vad Gulagarkipelagen är och vad slavlägren under Stalin stod för trots att det faktiskt var fler människor som dog i dem. Och det sägs att till och med Hitler fruktade Stalins grymheter. Det var synd att kulturministern, som är här i dag, inte kunde delta i den forskningsdag som Riksbankens Jubileumsfond arrangerade här i riksdagen för ett par veckor sedan. Det blev då väldigt tydligt hur relativt lite av forskningsmedlen som faktiskt går till kultur. På detta seminarium framträdde flera talare som lyfte debatten över det vardagliga gnetandet. Sven Nilsson, författare, kulturdebattör och tidigare bibliotekschef, var en av dem. Han konstaterade bland annat att vi konsumerar kultur 20 miljarder timmar per år. Det är mer än vi lönearbetar. Han påpekade också att 90 % av den statliga kulturbudgeten går till de etablerade institutionerna trots, som han kallade det, en sjunkande verkningsgrad, medan de fria arrangörerna bara får ett par procent av den statliga kulturbudgeten. Med Sven Nilssons ord i öronen blev den förra kulturministern Marita Ulvskogs vision som hon beskriver den i Dagordning för kultur 2003-2006 så fattig. Hon skriver: "Kultur är för viktigt för att vara en angelägenhet för ett fåtal, kultur kan inte tvingas leva på marknadens villkor." Hör ni hur det låter? Men större delen av den spännande kulturen skapas faktiskt på den här förhatliga marknaden. Det är mässor, seminarier, festivaler, nätverk och nya mötesplatser. Sven Nilssons dom var sträng. Han sade: Den kulturpolitiska ideologin har hämmat utvecklingen. Vi befinner oss nu i ett nytt läge, i en tid för global produktion, distribution och kommunikation av kultur. Jag hoppas verkligen att vi under det kommande året kan få en diskussion även inom kulturutskottet kring de framtida utmaningarna, i stället för att bara, tyvärr, fungera som ett transportkompani för olika skrivningar. Här i kammaren är debatten egentligen rätt onödig. Allt är ju klart och skrivet. Men i utskottet skulle vi möjligen kunna ha större möjligheter att komma överens. Vi är många som gläds åt den sänkta bokmomsen. Försäljningen har ökat med 20-30 %, men detta har tyvärr inte fått dem som tidigare aldrig öppnade en bok att börja läsa. Det är nämligen inte alltid en fråga om pris och pengar. Lika lite tror vi att fritt inträde på museer kommer att locka den helt museiovane. Det visar sig tydligt redan på Moderna museet. Dit kommer förvisso de som även tidigare gick på museer med skillnaden att de nu går lite oftare än förr. Och det är väl roligt så. Man kan säga att det är en form av skatteåterbäring för dem som är kulturaktiva. Men med mer pengar i plånboken hade de kanske valt att göra något annat - gå på bio, köpa noter eller kanske en biljett till en bandymatch, vem vet. Vi moderater inser att statens kaka är begränsad och anser att den också ska vara det. Därför har vi tre prioriteringar i vårt förslag till kulturbudget: Den första prioriteringen gäller att barn och ungdomar ska få stora möjligheter att uppleva kultur eftersom skillnaderna här är stora, både i landet och i olika familjer. I det här fallet kan samhället stödja hemmet och skolan. Under kommande år kommer vi att återkomma med fler konkreta förslag på just detta område. Den andra prioriteringen gäller att värna kulturarvet. I detta ligger såväl stöd till forskning som vård av föremål och miljöer. Nu tvingas museerna i många fall säga upp dem som faktiskt har dessa kunskaper. Den tredje prioriteringen gäller bättre villkor för konstnärer och andra kulturskapare. Detta kommer min kollega Anna Lindgren att ta upp senare. Vi tycker också att det är dags att avskaffa filmcensuren. Vi säger nej till höjningen av TV-licensen. Vi vill ge ett särskilt stöd till operan i Göteborg och Malmö och önskar en konkret arbetsplan för funktionshindrade, framför allt syn- och hörselskadade, så att de får större möjligheter att ta del av kulturutbudet. Kulturfrågorna spretar åt alla håll och går ofta in på andra utskottsområden. Skatteutskottet har behandlat reglerna för sponsring, och det är möjligt att det blir generösare tolkningar framöver, men helt klart är det inte. I Tony Blairs England finns det tydligen inte, har jag hört sägas, längre någon övre gräns för hur mycket pengar en privatperson får dra av i sin privata deklaration för stöd till vissa kulturella och sociala ändamål. Jag tycker att det vore intressant att studera effekterna av människornas egna val när de så tydligt kommer till uttryck. Vad innebär det för kulturskaparna, för arrangörerna och för publiken? Tänk om vi kunde diskutera sådana frågor. Kulturministern och jag hade för en tid sedan en diskussion om skattereglerna. Om en murare från Åmål anlitas för jobb i Fjällbacka, som jag vet att ministern känner starkt för, behöver han inte skatta för motsvarande ersättning därför att det räknas som en tjänsteresa, medan däremot en frilansande musiker från Åmål som spelar i Fjällbacka, eller arrangören, tvingas göra det. Man kan fråga sig varför det ska vara så. En annan statlig besparing är den som Lennart Kollmats var inne på om anslagssparandet. Jag ska därför inte beröra det. Fru talman! Slutligen: En annan viktig kultur- och tillväxtfråga är situationen för hantverkarna. Vi har tagit upp det här från moderat sida många gånger. Vi anar lite ljus i tunneln, men det är för lite och kanske till och med för sent. Kulturutskottet besökte Dramaten för en tid sedan. Då berättade teaterns chef Staffan Valdemar Holm att man har 55 olika yrkeskategorier och att det står i regleringsbrevet att man ska värna om de specifika teateryrkena. Men hur ska man göra det? Då måste det också finnas utbildningar, och det gör det inte i dag, inte tillräckligt. Kanske kan de sammanslagna Kultur- och Utbildningsdepartementen finna nya möjligheter och göra det lättare för dem som värnar hantverksyrkena att finna villiga händer och lyssnande öron för de frågor som är så viktiga om vi ska kunna bevara även kulturarvet. Fru talman! Med det yrkar jag bifall till reservation nr 3, men jag står givetvis bakom de övriga där Moderaterna ingår.

Anf. 4 Gunilla Tjernberg (Kd)

Fru talman! Också jag vill hälsa kulturministern välkommen till budgetdebatten här i kammaren. Jag kommer i mitt anförande att ge några kommentarer som vi kristdemokrater har med anledning av årets budgetproposition för kulturområdet. Kristdemokraterna har på några områden en annan syn än majoriteten - Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet - på hur pengarna ska fördelas. Det utvecklar vi också i vårt särskilda yttrande. Vi kristdemokrater tillför i vårt förslag kultursektorn 7 miljoner kronor utöver majoritetens förslag till kulturbudget. Vi ökar stödet till regional teater, dans och musik, vården av samlingarna på våra museer, de regionala arkiven, kulturmiljövården, de fria grupperna, kulturtidskrifter, stödet till samlingslokaler, verksamhetsstöd till trossamfund, LL-stiftelsen och Sveriges teatermuseum. Jag kommer att kommentera några av de områdena. Sedan kommer min kollega Kenneth Lantz att ta upp ytterligare några. Fru talman! Först vill jag göra några grundläggande reflexioner. Kulturen finns där människor finns. Den uppstår i mötet mellan människor, och den skapas av oss alla gemensamt. Kulturen är ingenting statiskt utan något levande som ständigt är i förändring. Kulturen har en självklar plats i den kristdemokratiska ideologin. I vår ideologi hämtar vi de tre grundprinciper som utgör basen för vår syn på kulturen och kulturpolitikens ansvar. Den första principen är människosynen. Människan kräver tillfredsställelse av mer än sina materiella behov för att leva och må bra. Genom kulturen kan människor finna mening i tillvaron och utvecklas både som individer och i relationer med andra. Att värna kulturen är en grundläggande uppgift för politiken, men det handlar också om ansvar och förvaltarskap. Den andra principen är att förvalta det som lämnats till oss, att värna jordens materiella tillgångar, men också att bevara det immateriella arvet, tankar, värderingar och idéer som lämnats till oss från tidigare generationer. Bevarandet av kulturarvet är en självklarhet för oss kristdemokrater. Den tredje princip som jag vill ta upp handlar om maktfördelning. Vi menar att beslut ska fattas så nära den enskilda människan som möjligt. Endast i de fall man kan motivera att det är mest effektivt att besluten fattas på en högre nivå ska besluten ligga där. Grundprincipen är att den högre nivån ska vara ett stöd för den lägre. Fru talman! Ofta är fokus för kulturens betydelse människans psykiska välbefinnande. Det är glädjande att många undersökningar under senare år har pekat på kulturens betydelse även för den fysiska hälsan. Människor som regelbundet tillägnar sig konstnärliga upplevelser lever längre och mår bättre än de som inte gör det. Att få tillgång till konstnärlig aktivitet kan till och med påskynda tillfrisknandet hos människor. Även om jag vill understryka kulturens betydelse för dess egen skull vill jag ta upp detta faktum. Det är just kulturens egenvärde som skapar denna dynamik. Fru talman! I museerna runtom i landet vårdas ett unikt kulturarv. Det handlar som miljoner föremål, kläder, smycken, tavlor, böcker, husgeråd, konserverade växter och djur, teaterrekvisita och mycket annat. Det är ett kulturarv som tillhör oss alla och som museerna har fått vårt uppdrag att förvalta. Jag tror att vi alla här i kammaren är överens om att förvaltandet av kulturarvet är en viktig uppgift. Vi vet alla att dessa föremål ska bevaras för framtiden. Men då måste vi också ge museerna rimliga förutsättningar för att klara den uppgift som vi har gett dem. Så är det inte i dag. På massor av museer runtom i landet står samlingar och förfaller. Det handlar om fukt och skadedjur, bristande konservering och felaktig förvaring. Hur är det möjligt när vi alla här inne är överens om kulturarvets betydelse? Jag menar att vi alla kulturpolitiker har ett gemensamt ansvar för den rådande situationen. Men störst ansvar faller på Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det är de partier som gemensamt fastlagt budgeten och politikens inriktning de senaste tio åren. Jag vill mena att socialdemokrater har stirrat lite för ensidigt på besökssiffror, och då har grundbulten i museernas verksamhet, samlingarna, glömts bort. Vad ska museerna visa för besökarna den dag samlingarna inte går att visa längre? Hur intressanta kommer framtidens utställningar att bli när kunskapen om föremålen riskerar att glömmas bort när forskare får sluta i stället för pedagoger? Nu har jag ingenting emot pedagoger, men vi behöver diskutera helheten. Fri-entré-reformen är ett exempel på Socialdemokraternas populistiska museipolitik. Det är en reform som kostar närmare 100 miljoner kronor. Den har hittills inneburit att samma människor går oftare, inte att nya grupper kommer till museerna. Dessutom kommer den nästan enbart Stockholm till del, eftersom 16 av de 19 statliga museerna som får del av stödet ligger i Stockholm. Självklart ska samlingarna visas. Ingen vill ha samlingar som enbart ligger i magasin och beskådas av några få. Självklart är museipedagogiken avgörande för ett museum, men till vilket pris? Fru talman! Vi kristdemokrater säger i vårt budgetalternativ nej till fri entré på de statliga museerna. Vi gör det för att i stället möjliggöra satsningar på museernas samlingar. Totalt vill vi satsa 16 miljoner kronor för detta ändamål. Dessutom vill vi införa fritt inträde för barn och ungdomar upp till 19 år på samtliga statliga och regionala museer. Vi tillför alltså pengar för detta. Barn och ungdomar är en prioriterad grupp för oss. Genom en sådan satsning når reformen ut till hela landet. Den möjliggör också för skolorna att utnyttja museerna - jag föredrar här uttrycket "ta till vara" - i undervisningen oftare än i dag. Museernas verksamhet består av två viktiga delar, att vårda och visa. Båda delarna är beroende av varandra, och båda delarna måste uppfyllas för att museerna ska fullgöra sin uppgift. Det är vårt ansvar att ge dem förutsättningar att klara detta. Fru talman! Förutom satsningen på de regionala museerna gör vi också en satsning på de regionala arkiven, som jag ska kommentera. Vi föreslår 1 miljon kronor utöver vad regeringen och samarbetspartierna föreslår. Det är i dag många regionala arkiv som brottas med stora ekonomiska problem. Arkiven förvaltar ett betydande arkivbestånd. Det handlar om att vårda och bevara men lika mycket om att ge tillgång till värdefull historia. Inte minst det ökade intresset för släkt- och hembygdsforskning har gjort att arkiven är mycket viktiga. En skrivelse rörande arkivfrågorna utlovas till i början av nästa år. Vi kristdemokrater har länge efterfrågat vad socialdemokraterna vill med arkiven. Dans, musik och teater, fru talman, är konstformer som var och en spelar sin unika roll för den skapande människan. Musiken har en särskild nära och gränslös betydelse för människor. Teater är en konstform som ger stora möjligheter till inlevelse och identifikation. Det är någonting som vi alla här kan stryka under. Antalet besökare ökar för varje år. Vi kristdemokrater vill satsa 5 miljoner kronor utöver det regeringen och stödpartierna föreslår på regional teater, dans och musik. Fru talman! De fria grupperna inom dans och teater står för drygt en tredjedel av antalet föreställningar som framförs varje år. Deras betydelse för svenskt kulturliv är odiskutabelt. Samtidigt är de fria grupperna bland de mest utsatta grupperna av konstnärer. Deras arbetsvillkor är mycket dåliga, och de hamnar ofta utanför samhällets olika trygghetssystem. Det har sagts av många här, det har sagts många gånger tidigare, och jag säger det också i dag. Det är ingen nyhet för någon av oss här. En fråga som orsakar ständiga problem för de fria grupperna är, som vi alla vet, den bristande pris- och löneuppräkningen. Av någon anledning omfattas inte anslaget till de fria grupperna av någon sådan uppräkning, trots att en stor del av anslaget går just till löner. Det gäller även anslaget till Teateralliansen. Som en följd av den bristande pris- och löneuppräkningen urholkas anslagen till de fria grupperna varje år. Kulturrådet har flera gånger konstaterat att färre grupper än tidigare kan ges stöd, eller också får de enbart tillfälliga projektbidrag i stället för längre verksamhetsstöd. Nu senast har vi alla kunnat ta del av att Kristina Lugn var på väg att lämna Teater Brunnsgatan Fyra som en följd av uteblivet stöd, som hon beskrev det. Hon tyckte att det var mycket olyckligt. Teatern behöver ett mycket mer långsiktigt stöd än vad hon hade möjlighet att få, säger hon. Nu vet vi att Framtidens kultur har gjort en utryckning. Framtidens kulturs roll i dag börjar mest bestå av brandkårsutryckningar. Nu ser det ut som om teatern ska få vara kvar, men det är olyckligt när sådana händelser måste inträffa för att någon form av fortsatt verksamhet ska kunna äga rum. Vi får se hur det går. I sitt budgetunderlag för 2005 konstaterade Kulturrådet att ett ökat ekonomiskt stöd till de fria grupperna är ett av de områden som är högst prioriterat och där behoven är som störst. Trots det fick de fria grupperna inte något ökat anslag i årets budget. I en interpellationsdebatt som jag nyligen förde med kulturminister Leif Pagrotsky diskuterade vi situationen för de fria grupperna och varför de inte fått ett ökat ekonomiskt stöd trots Kulturrådets vädjan. I debatten svarade kulturministern att de fria grupperna har fått ett anslag de senaste åren och att det därför var obegripligt för honom att pengarna inte räckte. Han tyckte att det var beklagligt att de fria grupperna inte hade tagit bättre vara på dessa pengar och gjort bättre prioriteringar. Jag skulle vilja säga det här en gång till, men jag gör inte det. Detta är förvånansvärt! Men om det nu är så obegripligt tycker jag att kulturministern borde prata med sin egen myndighet Kulturrådet, som tydligen gjort en helt annan bedömning än kulturministern. Anslaget till de fria grupperna måste ökas dels för att möjliggöra ökade bidrag, dels för att kompensera för den bristande pris- och löneuppräkningen. Därför satsar vi kristdemokrater 10 miljoner kronor för 2005 och på tre år 30 miljoner kronor till de fria grupperna. Avslutningsvis, fru talman, finns det mycket mer som jag skulle vilja ta upp här. Men tiden medger inte det. Jag deltar inte i beslutet angående majoritetens budget inom utgiftsområde 17 utan hänvisar till mitt särskilda yttrande i betänkandet. Jag står självfallet bakom samtliga reservationer där Kristdemokraterna finns med, själva eller tillsammans med något annat parti. För att spara kammarens tid nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 2 under punkt 2.

Anf. 5 Peter Pedersen (V)

Fru talman! Även Vänsterpartiet vill hälsa den nye kulturministern Leif Pagrotsky välkommen in i den kulturpolitiska debatten. I dag ska vi diskutera budgetfrågor. Som utskottsansvarig för Vänsterpartiet tar jag på mig rollen att vara förstående, stolt och nöjd över vårt betänkande. Tasso Stafilidis kommer att ta upp några kritiska ingångsvinklar, inte minst vad gäller tilldelning av pengar till fria grupper. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet KrU1. Jag kommer att koncentrera mitt anförande på de punkter där Vänsterpartiet i särskilda yttranden har lyft fram några frågor där vi inte är helt nöjda. Jag tycker att det är mycket trevligt och angenämt på alla sätt att få verka i och jobba med kulturpolitiska frågor, inte minst med tanke på den uppdelning som vi brukar ha. Ända från kommunerna och uppåt finns det hårda och mjuka frågor, och då brukar det vara så att männen ska sitta i finansutskotten och kvinnorna i kulturutskotten. Jag tror att det är bra om man gör ett visst skifte i de riktningarna så att vi får en bättre balans. Det allvarliga med kulturpolitiken är att det oavsett om man tittar på kommunal nivå eller riksnivå är en liten omfattning på kulturpengarna. Det är det som är gemensamt. Jag tror att alla, oavsett parti, som sitter i kulturutskottet skulle önska en större omfattning av pengar som ägnas kulturfrågor. Vi är övertygade om att det skulle få positiva effekter på en rad områden. När man pratar med människor ute på gatan - som det brukar heta - märker man att de ofta är mycket mer intresserade av vilken pjäs som går på Dramaten eller på deras länsteater eller av vilken rockkonsert folk har varit på än om räntan har gått upp med 0,03 % från den ena timmen till den andra. Men det ägnar vi mycket debatt åt. Jag har lagt märke till att vissa som har varit framme här säger att det är för mycket formalia och för mycket ekonomi men trots det ägnar mycket tid av sina anföranden åt just detta. De kommer ofta in på skattefrågor till exempel. Jag ska ta upp några punkter som Vänstern har lyft fram. Många har försökt ta åt sig äran av att vi äntligen har kommit en lång bit på väg för att ordna pensionsvillkoren på ett värdigt och bra sätt för dem som är anställda vid våra teatrar och dans- och musikinstitutioner. Jag skulle ödmjukt vilja påstå att motion Kr309 från Vänsterpartiet har haft stor betydelse i det sammanhanget för att få detta till stånd. Vi har gjort en budgetuppgörelse som till viss del har löst de här problemen, men vi har i en motion efter budgetuppgörelsen kommit fram till att vi inte riktigt kunde acceptera de skrivningar som fanns i förslaget till budget. Vi lämnade in motionen, och vi kan bara konstatera att i två avseenden är våra förslag tillgodosedda. I den första punkten säger vi att man ska utreda och redovisa hur frågan om scenkonstinstitutionernas premiepensioner långsiktigt ska lösas. Enligt oss är detta tillgodosett enligt den uppgörelse som är gjord, det regeringsbeslut som har funnits och de skrivningar vi har i utskottet. I punkt 5 sade vi att regeringen noggrant bör följa utvecklingen vid scenkonstinstitutionerna för att vid behov kunna ingripa med akuta åtgärder. Den åtgärden vidtogs snabbt via ett regeringsbeslut som löste den akuta krisen. Nu kan detta komma till en bra lösning. Det finns vissa frågor som vi vill fortsätta att hålla fingret på. Det gäller den kompletterande tjänstepensionen, den så kallade kåpan, och att man ska få likvärdiga villkor med andra anställda om man jobbar på en statlig institution med kultur. Vi har också lyft fram frågan om sångarnas och dansarnas pensioner och deras speciella problem i och med att de går i pension tidigt. Det är viktigt att man hittar lösningar och karriärväxling så att man kan få sysselsättning som på något vis anknyter till ens tidigare arbetsuppgift, till exempel danspedagog i stället för dansare. Vi har även lyft fram de fria scenkonstnärernas behov av vettiga pensioner. Jag tror att Tasso kommer att komma in och fylla på mer om det. Frågan om pris- och löneomräkning har lyfts fram av flera här, och även av oss. Vi har markerat detta i ett särskilt yttrande, för vi vill skynda på det. Det hjälper inte att göra ständiga utredningar och analyser; någon gång måste man komma till en punkt där man bestämmer sig för att det är rimligt att fler anslag omfattas av PLO-uppräkningen. Vi tycker att fria grupper är ett sådant anslag. De har många anställda som gör ett viktigt arbete för kulturlivet i Sverige, och det är rimligt att de ska omfattas av samma omräkning som de flesta andra som jobbar på mer traditionella institutioner har. Vi har också tagit upp frågan om bibliotekslagen. Det är bra att man nu fattar beslut om att man ska samordna biblioteksverksamheten i klaner, men vi vill också lyfta fram att det finns en fara i att man är nöjd med att det finns ett folkbibliotek i varje kommun. Det är en klar fördel om det finns fler, och det är bra om det kan finnas biblioteksfilialer. Det gäller inte minst i de kommuner som har långa avstånd. Om det är 30 mil till folkbiblioteket är det inte så jättelätt att komma dit, och det är inte speciellt tillgängligt för de människor som bor i kommunen. Det är lite väl lättvindigt att bara säga att det är upp till kommunen att fixa det. Vi är väl medvetna om att om vi skulle skärpa bibliotekslagen så måste det förstås också tillskjutas medel så att man möjliggör detta. Man får inte bara lasta över en massa krav på kommunerna. Vi vill att man ser över det här noggrant och utvärderar bibliotekslagen på ett mer djupgående sätt. I det sammanhanget har vi också sagt att vi vill lyfta in genusperspektivet även i detta politikområde. När det gäller mångkulturåret 2006 har vi försökt anlägga ett underifrånperspektiv. Den samordnare som ska tillsättas för mångkulturåret ska ha sin utgångspunkt i de människor som står för mångkulturen i Sverige, nämligen de fria kulturutövarna och de människor som tillhör de minoriteter som vi pratar om. Det gäller de nationella minoriteterna och invandrarminoriteter. De måste få stort inflytande över innehållet i den verksamhet som kommer att ske under 2006 för att den ska få långvariga och viktiga resultat för framtiden. Det får inte bara bli ett kortsiktigt nedslag och en liten satsning som snabbt går över. Det hoppas vi kunna påverka genom det direktiv som skrivs för mångkultursamordnaren. Jag vill avslutningsvis tacka mina kamrater i kulturutskottet, oavsett parti, för ett gott samarbete. Det gäller inte minst s-gruppen som vi har ett speciellt gott samarbete med i olika frågor. Jag vill också tacka den tidigare kulturministern Marita Ulvskog och den tidigare statssekreteraren på Kulturdepartementet Gunilla Thorgren för ett viktigt arbete, inte minst vad gäller lösningen av pensionsfrågan. Sedan kan jag trösta Moderaterna med att vi som jobbar med kulturfrågor i Vänsterpartiet hade en planeringsdag för någon vecka sedan. Vi förlade den planeringsdagen just på Forum för levande historia. Vi hade en mycket givande diskussion med ansvariga för myndigheten. Vi har aldrig sagt att man inte ska studera eller lyfta upp alla ismers brott mot mänskligheten. Det vi tidigare har ifrågasatt är om myndighetsformen är den mest lämpliga för detta. Moderaterna brukar faktiskt ibland tycka att det inte är lämpligt. Jag kan konstatera att Centern fortfarande har samma syn. Man vill inte avsätta de här pengarna. Det handlar inte om det är bra eller dåligt att lyfta fram de brott mot mänskligheten som har skett i olika ismers namn, utan det handlar snarare om i vilken form det sker. Men som de demokrater vi är accepterar vi att det finns en stor majoritet i riksdagen för detta. Vi avvaktar och ser med spänning fram emot vad Forum för levande historia kan komma fram till.

Anf. 6 Lennart Kollmats (Fp)

Fru talman! Det sista Peter Pedersen tog upp var ju spännande och intressant. Jag har funderat lite grann över det. Jag minns att för ett år sedan stod Peter och jag här och hade en, som vanligt, mycket vänskaplig diskussion om Forum för levande historia. Du var till och med vänlig och gav mig en bok som handlade om er uppgörelse med den bakgrund som ni har. Nu verkar det inte som om den boken räckte, efter vad jag har förstått av vad som hände efter det att vi hade vår diskussion här. Det har varit rätt mycket storm i ditt parti om det. Men jag är ändå intresserad av det du sade sist här om att ni är så demokratiska att ni släpper ett ärende om det finns en stor majoritet i kammaren. Det var så du uttryckte dig. Ni vill inte ta upp frågan om en nedläggning av Forum för levande historia mer eftersom det finns en stor majoritet i kammaren. Det är rätt intressant om det gäller på många områden. Det andra jag skulle vilja fråga om gäller detta med bibliotekslagen. Hur långt vill ni egentligen gå i lagstiftningshänseende? I ert särskilda yttrande tar ni fram flera kriterier. Ni tar fram invånarantal, geografiskt avstånd och eventuella bristande kommunikationer. Hur petig ska en lagstiftning vara för att tillfredsställa Vänsterpartiet när det gäller det kommunala självstyret?

Anf. 7 Peter Pedersen (V)

Fru talman! Till att börja med tycker vi i Vänsterpartiet att det är en fördel att man inte likt en papegoja återkommer med samma krav gång på gång och belastar riksdagens arbete. Vi kan mycket väl komma tillbaka till frågan om Forum för levande historia, men vi gör det inte varje år. Nu tycker vi att det är rimligt att Forum för levande historia får verka och bevisa att man inte är en statlig kampanjorganisation utan att man faktiskt på ett objekt sätt försöker belysa olika ismers och andras brott mot mänskligheten. Vi hoppas att man kommer att lyckas. Vår farhåga grundar sig på alla de motionsyrkanden som kommer fram här i riksdagen där ett parti tycker att man ska lyfta fram islams roll i den här frågan och några tycker att det är kommunismens brott mot mänskligheten som ska lyftas fram och så vidare. Vi tycker inte att det är lämpligt att vi här i riksdagen ska fatta beslut om vad en myndighet ska ägna sig åt, speciellt inte om man ägnar sig åt olika politiska ideologier eller för den delen religiösa trosuppfattningar och deras påverkan i den här specifika frågan. Det är detta vi har varit kritiska mot. Vi har aldrig varit kritiska mot själva tanken att det är viktigt att dagens ungdomar får lära sig och blir upplysta om vad som har skett i historien och vilka konsekvenser icke-demokratiska regimer och deras ideologier kan leda till i praktiken. För egen del ser jag nu fram emot Uppdrag gransknings granskning av Folkpartiet och vad de kan hitta i era arkiv och lager. Det finns säkert något som ni har sagt under historiens gång som ni inte kommer att vara alldeles stolta över i dag. Vi vill att man analyserar bibliotekslagen och ser om den verkligen lever upp till sitt syfte. Vitsen kan inte bara vara att vi ska ha ett folkbibliotek. Anledningen till att vi har en bibliotekslag är att detta ska man garantera. Det är ett minimigolv man lägger. Då får man inte, som ni, säga att många har använt detta och lagt det på minimigolvet. Ni vill ju avskaffa bibliotekslagen just med argumentet att man använder den som ett slags alibi för att lägga sig på en nivå. Vi säger att man ska analysera och se om det har fungerat på det sättet. Om så är fallet vill vi skärpa lagen, inte avskaffa den som Folkpartiet och vissa andra vill.

Anf. 8 Lennart Kollmats (Fp)

Fru talman! Jag tror inte att vi har sagt att många har använt den för att lägga minimigolv. Jag tror att vi har sagt att vi riskerar att det bara blir ett. Det är rätt stor skillnad. Har ni eller har ni inte tilltro till den kommunala självstyrelsen? Det är principiellt oerhört intressant hur detaljerad en lagstiftning ska vara i förhållande till kommunerna eller regionerna. Vi har ju faktiskt inte, så långt jag vet, en lagstiftning om att det ska finnas ett sjukhus i varje landsting, för att ta ett exempel, och ändå är det så. Jag tror att vi är överens om att bibliotek är oerhört viktiga. Det är en jätteviktig mötesplats. De ska självfallet finnas, och det ska vara avgiftsfria lån. Men jag tycker inte att det behövs en lagstiftning, och där har vi en fundamental skillnad. Uppdrag granskning är naturligtvis välkomna till Folkpartiet. Det kan nog finnas saker som vi inte är stolta över i dag, men jag tror att dimensionerna inte är jämförbara på samma dag i förhållande till de omkramningar som dina företrädare har sysslat med. Men det var inte det vi skulle ta upp här. De är mycket välkomna. Det är jag övertygad om. Även om Tasso Stafilidis senare ska ta upp detta om pris- och löneomräkning för fria grupper vill jag säga att det känns lite grann som om ni nästan står och hoppar i era särskilda yttranden. Du sade i början att du var förstående, stolt och nöjd, men ni skulle ju ändå ha velat lämna en och annan reservation. Är det inte uppriktigt sagt så att det hade varit bättre att säga ifrån att de fria grupperna ska ha pris- och löneuppräkning på samma sätt som andra institutioner i stället för att tillsätta en skyndsam utredning?

Anf. 9 Peter Pedersen (V)

Fru talman! Vi har sagt att om bibliotekslagen skärps utifrån en sådan analys som vi vill ha, måste vi självfallet också skicka med pengar och inte lägga på nya pålagor. Jag vet ju att de kommuner, inte minst ute i glesbygd, som tvingas fatta olika beslut, till exempel att lägga ned en biblioteksfilial, gör inte det för att de tycker att det är speciellt kul att göra det. Det har ofta ekonomiska orsaker. Då är det rimligt att man även i det här fallet värnar det offentliga rummet. I många kommuner är det nog inte teatersalongen eller museilokalen som är det offentliga rummet, utan det är just biblioteket som är den naturliga träffpunkten där man kan läsa dagstidningar, låna böcker och använda sig av Internet och andra moderna medier som numera finns på biblioteken. Det vill vi gärna att man tittar mycket noga på. Om Lennart Kollmats har läst den här boken Lik i garderoben borde han också veta att det faktiskt fanns två upplagor, vilket jag tror Janne Josefsson missat. Det allra mesta av det som Janne Josefsson tog upp i sitt program står faktiskt att läsa i de böckerna. Det är egentligen inte så mycket nytt. Det finns ingen anledning att ta upp det och försvara det, och det gör jag inte heller. Jag säger bara att vi välkomnar en granskning av alla partier genom historien. Då kommer vi att kunna ha en mycket trevlig diskussion om detta och komma fram till viktiga gemensamma ståndpunkter. Jag konstaterar att de här påhoppen på Vänsterpartiet ofta sker i talarstolen. Det är väldigt få moderater, kristdemokrater, folkpartister och centerpartister som ägnar sig åt den här typen av debatt ute i foajén. Jag välkomnar den debatten. Jag ser fram emot en sådan debatt vid många tillfällen över en kopp kaffe. Då tror jag att vi kan komma fram till viktiga och kloka ställningstaganden där vi inte demoniserar varandra. Jag tror att det är olyckligt för demokratin om vi försöker att utpeka ett demokratiskt parti, som Vänsterpartiet är, som någonting annat. Jag tror inte att demokratin gynnas av det.

Anf. 10 Birgitta Sellén (C)

Fru talman! Jag instämmer i att det är väldigt trevligt att ministern är här i dag. Jag hoppas att det blir en vana, för det skulle vara uppskattat även när vi har andra betänkanden. Centerpartiet anser att satsningar på kultur är samhällsekonomiskt lönsamt och ger många positiva bieffekter. Alla människor i landet ska kunna ta del av ett levande kulturliv. Kulturen ska finnas i vardagslivet, i folkrörelserna och föreningslivet, på arbetsplatserna, i bostadsområdena och så vidare. Vår välfärd beror inte bara på tekniska och ekonomiska faktorer. Kulturen utvecklar det civila samhället och håller det demokratiska samtalet levande. Förutom att kulturen har ett värde i sig som inte nog kan betonas är den kreativitet som stimuleras genom kulturen avgörande för samhällets utveckling. Människorna måste själva få vara med och bestämma hur de vill utforma och ta del av kulturen, anser vi i Centerpartiet. Om människor får större möjligheter att påverka och ta del av kulturutbudet på sin ort kan ett levande kulturliv skapas i hela landet och väldigt bra mötesplatser. För att stärka människornas möjligheter att ge liv åt kulturen och för att få ett levande kulturliv nära människorna behövs ökade satsningar på verksamheter som gynnar det ändamålet. Fru talman! En levande kultur och demokrati förutsätter många mötesplatser där människor kan träffas, skaffa sig nya kunskaper och erfarenheter och utbyta tankar och åsikter. Genom studieförbundens försorg skapas många mötesplatser för det demokratiska samhället, i till exempel studiecirklar, kulturarrangemang och föreläsningar. Av den anledningen vill vi att budgeten för folkbildningen ska ökas. Vi är väl medvetna om att folkbildningen är en fråga som regeringen arbetar med och att man säger sig vilja se utvecklingen av bidragen inom kommuner och landsting innan man beslutar sig om framtida resursbehov. I dag ser vi redan hur de skär ned runtom i landet. Det har gjorts i mer än tio år nu. Vi vet att i genomsnitt har kommunerna skurit ned med 40 %. Varför vänta då med att visa att vi tycker att folkbildningen är viktig? Jag tror faktiskt att alla vi som sitter i kulturutskottet är väl medvetna om att resurserna har minskat på lokal och regional nivå. Socialdemokraterna säger sig ju vara ett folkrörelseparti som värnar folkbildningen. Visa det då på riksnivå! Då tror jag att det kan påverka politiker ute i kommuner och landsting att inte skära ned så mycket som de gör i dag. Vi har i vårt budgetförslag 70 miljoner mer än regeringen till anslaget som handhar folkbildning. Det visar vår starka tro på folkbildningens betydelse för människorna. I det anslaget har vi sagt att 50 miljoner ska gå till folkbildning och 20 miljoner till amatörkulturen. För att all den aktivitet som vi ser som möjlig inom folkbildningen ska kunna utvecklas är det inte bara ökad budget till folkbildningen som behövs utan också tillgång till lokaler. Det är något som jag debatterade med kulturministern för mindre än en månad sedan när vi diskuterade offentliga rum i landet. Ideella och allmännyttiga organisationer gör många värdefulla insatser i samhället. De har ett stort hot hängande över sin verksamhet som jag vill passa på att påminna om. Det handlar om skattelagstiftningen Mervärdesskatt i ett EG-rättsligt perspektiv där man föreslår att ideella föreningar ska momsbeskattas. Om det verkställs innebär det att studieförbunden måste höja deltagaravgifterna med 21 %. Jag hörde i förra veckan en varningens signal om att det tyvärr kanske kommer att bli verklighet. Vi hade hoppats att vi hade motarbetat det i våras, men jag är inte så säker längre. Folkbildningsförbundet räknar med en merkostnad på närmare 200 miljoner om det här kommer att införas. Det kommer att innebära att människor med låga löner knappast kommer att prioritera att gå en studiecirkel eller på en folkhögskola. Det är de människorna som ofta är i stort behov av folkbildning. Jag hoppas att kulturministern är medveten om det här och är beredd att titta över förslaget i samarbete med finansministern. Jag nämnde att amatörkulturen bör få ett eget anslag och ges möjlighet att stå på egna ben. Amatörkulturens samrådsgrupp Ax har under ett flertal år försökt få till stånd ett samarbete med studieförbunden för att genomföra en utredning och belysning av amatörkulturutbudet. För några år sedan deltog jag i en debatt här i Stockholm där regeringen var representerad av en tjänsteman, och alla partier fanns med. Alla bedyrade att amatörteatern är väldigt viktig och har en stor betydelse för hela landet. Av den anledningen sade vi allihop att vi bör arbeta för att de får ett eget anslag. Det är ett löfte som vi i Centerpartiet känner oss rätt så ensamma om att driva i dag. En annan verksamhet som spelar stor roll för att sprida teater, dans och sång är Fria scenkonsten. Om vi inte hade dem skulle antalet scenföreställningar minska med cirka en tredjedel för vuxna och för barn med hälften. De siffrorna talar sitt eget tydliga språk. Därför vill vi höja deras anslag med 25 miljoner. Av de pengarna skulle 10 miljoner gå till dansares och sångares pensionsavgångar. Deras pensioner har hanterats på ett väldigt dåligt sätt av regeringen. Under hösten har i alla fall regeringen fått kalla fötter och lovat återkomma med pensionslösningar när vårbudgeten läggs fram 2005. Det är bara att hoppas att den räcker, som Lennart Kollmats var inne på. Vi är många som kommer att granska det. Till Peter Pedersen som sade att deras motion hade betytt väldigt mycket för pensionsvillkoren kan jag säga att jag också tror det. Regeringen insåg ju att om inte Vänstern stödde regeringen fanns det inte majoritet för att ligga kvar på den dåliga pensionslösningen. Regeringen visste naturligtvis att alla borgerliga partier ville lyfta upp frågan. Fru talman! Statens kulturråds budget skulle vi ha velat utöka med 120,5 miljoner. Av det skulle 120 miljoner ha använts för en satsning på unga människors kultur. Det är den satsning som vi kallar KUL-miljoner. Behöver jag tala om vad KUL står för? Repetition är kunskapens moder. KUL står för kultur till unga i hela landet - av unga, med unga, för unga. Till vår glädje kan vi i budgeten se att regeringen har börjat inse hur bra vår tanke är. Nu har man avsatt 60 miljoner under treårsperioden till just barns och ungdomars kultur. Det är bra jobbat, tycker jag. Men det är en bit kvar till de 120 miljoner som vi har bara i år. På tre år har vi 360 miljoner. Dessutom vill vi bevara Kulturnät Sverige och har extra pengar till det. Kulturnät Sverige är en webbplats som sprider information från organisationer och enskilda och är en kulturell informationsplats som tusentals svenskar har stor nytta av dagligen. Inte minst ungdomar säger att de tycker att det är ett nätverk som ger bra information. Det fick vi information om i utskottet när vi hade besök av ungdomar tidigare i höst. Regeringen och majoriteten i utskottet vill lägga ned kulturnätet. Man tycks anse att Kulturnät Sverige bara fungerar som en vanlig söktjänst på nätet. Internationellt bygger man upp liknande kulturnät, och andra länder har tittat på hur man har gjort i Sverige. Varför ska vi då lägga ned det? Jag hoppas att jag får ett svar på det av kulturministern. Fru talman! Museerna finns det en hel del att säga om när det gäller reformen med fri entré. Men det återkommer Lars-Ivar Ericson till senare under debatten. Ett område inom museer och utställningar vill jag ändå säga några ord om. Det är just Forum för levande historia som några har tagit upp här förut. Centerpartiet har hela tiden sagt att vi inte tycker om förslaget att det skulle startas en egen myndighet. Därför har vi hela tiden konsekvent sagt nej innan man startade det. Anledningen till det är att vi anser att kunskapen om Förintelsen är så viktig att den inte ska isoleras i en myndighet. Den ska finnas i all verksamhet i landet. Det är så lätt att den isoleras i en instans, Forum för levande historia. Man tror att informationen då blir rikstäckande. Men det är långtifrån säkert att det fungerar på det sättet. Därför vill vi skära ned kraftigt på det anslaget. Helst hade vi velat ha 0 kr där, men eftersom verksamheten redan är i gång går det inte att bara skära bort alltihop på en gång. Fru talman! Att söka sina rötter är en verksamhet som blir mer och mer intressant bland oss människor. Det är antagligen något som flera av oss 40-talister - jag ska inte säga vad vi kallas - kommer att ägna oss åt när vi pensioneras eller slutar i riksdagen. Den dagen hoppas jag att arkivverksamheten fungerar tillfredsställande och att SVAR, som till största delen är lokaliserat till Ramsele, fortfarande finns kvar så att jag kan åka dit, för det är ganska nära från där jag bor. Verksamheten bekostas i dag till stor del av arbetsmarknadsmedel och regionalpolitiska medel samt av EU:s strukturfonder. Men hur kommer det att bli i fortsättningen? De här medlen ska ju centraliseras från att tidigare ha legat ute på länsnivå. Det är en fråga som den före detta näringsministern borde kunna svara på, eller hur? Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservation 10 under hemställanspunkt 23, men jag står givetvis bakom alla våra reservationer och särskilda yttranden, som bland annat belyser vårt budgetförslag, och har därför inte tagit ställning till budgetförslaget under punkt 4.

Anf. 11 Peter Pedersen (V)

Fru talman! Vi vänsterpartister brukar ofta få svara på varför vi inte har drivit den eller den frågan. Faktum är att Vänsterpartiet driver en massa frågor, även inom ramen för kulturarbetet. Det ingår dock som ett slags hederssak, tycker jag, när man sluter en uppgörelse att man försöker sluta upp bakom denna även om man inte tycker att den är till hundra procent perfekt. Med den budgetordning vi har funkar det inte så att vi kan bryta ut någon liten grej och säga att här tycker vi något helt annat. Man köper ett paket. Vi tycker att paketet är acceptabelt, och därför har vi också ställt oss bakom det, både vad gäller kulturbudgeten och hela budgeten. Ni som opposition har ju en helt annan möjlighet att markera olika ställningstaganden, inte bara där ni är eniga. Ni har en otrolig massa synpunkter, reservationer och så vidare, men det är intressant att konstatera att det inte är speciellt ofta som alla borgerliga partier står bakom. Ni skiljer er åt. Ta till exempel folkbildningen, som Centern här framme pratar sig varma för - och det tycker vi är bra, för vi tycker att folkbildningen är mycket viktig. När man läser vad ni skrivit kan man konstatera att Folkpartiet och Centern vill öka anslaget till folkbildningen, folkhögskolor och studieförbund medan Moderaterna vill minska det kraftigt. Nu ska inte jag ta till sådana billiga knep som att säga att Moderaterna vill minska med mer än vad man vill, men 300 miljoner är mycket pengar. Man vill föra över till ett annat utgiftsområde, och det är en sak, men samtidigt som man ska ta bort 1,2 miljarder säger man att 300 miljoner av detta ska sparas. Man tror inte att de behövs inom studieförbunden. I min värld, i Degerfors där jag bor, kan jag konstatera att studieförbunden har en oerhört viktig roll inte minst när det gäller ungdomars kultur. Centern brukar ju ta upp och prata om KUL-pengar. Vad blir det för KUL-pengar om man ger med ena handen, enligt Centerns modell, och sedan drar bort samma pengar med Moderaternas modell? Vilken politik gäller på folkbildningens område om ni nu skulle bilda en regering? Är det en ökning eller en minskning på detta anslag vi kan förvänta oss?

Anf. 12 Birgitta Sellén (C)

Fru talman! Om Peter lyssnade till vad Lennart Kollmats sade inledningsvis hörde han att vi var inställda på att detta var precis vad som skulle hända i debatten och att vi också försökte avdramatisera det. Vi har ju faktiskt några år kvar till valet. Vi håller nu på med ett alliansarbete. Vi kommer att hitta lösningar. Sedan ska vi komma ihåg att vi är fyra partier som har olika profiler. Det är aldrig någon som kastar lika mycket skit på regeringen och samarbetspartierna som vi får som står i begrepp att ta över. Sedan ska inte jag svara för Moderaterna och deras budget, men det är viktigt att komma ihåg att de har lagt över pengar till utbildningsutskottet. Det är ju en av delarna i det hela. Jag är trygg och fast i min tro att vi kommer att ha ett mycket bra samarbete. Vi kommer också, precis som Peter Pedersen sade, att behöva acceptera att bryta en del löften och slipa dem mot varandra tills vi hittar en acceptabel gemensam lösning.

Anf. 13 Peter Pedersen (V)

Fru talman! Nu tyckte inte jag att jag ägnade mig åt att kasta skit på den så kallade alliansen. Jag ställde en konkret fråga på just folkbildningens område, men jag fick väl inget svar. Det var lite grann på slutet om att även ni kommer att bli tvingade att bryta era löften. Det känns ju tryggt att veta. Det ingår i samarbetets kultur och struktur att det måste vara så. Ni ägnar er väldigt mycket åt att försöka slå in kilar, få oss att avslöja vad vi har sagt och gjort i förhandlingarna och fråga varför vi inte lyfter de och de frågorna fast ni mycket väl vet internt, via debattartiklar och annat, att vi driver vissa frågor hårt. Då tycker jag att man också ska vara ärlig och säga det. Budgetarbetet funkar inte så att vi i vissa frågor kan hoppa över och stödja borgerliga förslag, även om de är utmärkta. Den helhet som borgerligheten står för är nämligen för oss vänsterpartister förskräckande. Därför har valet att stödja den majoritet som i dag finns aldrig varit speciellt svårt för oss. Dessutom underlättas det av att vi i kulturutskottet har ett samarbete mellan s och två vänsterpartister. Det är alltså bara två parter att komma överens mellan, vilket ju gör det ännu lättare som vi ser det.

Anf. 14 Birgitta Sellén (C)

Fru talman! Jag tror inte att det är ett dugg svårare för oss. Peter Pedersen lyfter fram att Moderaterna ser lite annorlunda på folkbildningen, men vi är tre partier som är oerhört överens när det gäller folkbildningen. Peter Pedersen måste ha misstolkat mig, eller också uttryckte jag mig fel, när jag talade om att bryta löften. Det är ingen som vet i dag hur vi kommer att förhandla fram vårt regeringssamarbete. Det vi vet är att det här kommer att fungera. Vänta och se! Lev lugnt! Det här klarar vi av på ett utmärkt sätt.

Anf. 15 Annika Nilsson (S)

Fru talman! Vi behandlar i dag budgeten för utgiftsområde 17. I den fördelar vi nästan 9 miljarder kronor. Det är med hjälp av de resurserna vi kan ha en levande kultur i hela vårt avlånga land. Det händer titt som tätt att jag får frågan: Varför ska vi satsa alla de här pengarna? Varför är det viktigt för oss att avsätta pengar i den statliga budgeten? Mitt självklara svar, som också är grunden för den socialdemokratiska kulturpolitiken, är att du ska kunna möta ett rikt kulturliv i hela landet och att det ska vara en möjlighet för samtliga medborgare. Kulturen ska också vara utmanande. Den ska våga ställa frågor och lyfta upp aspekter som får oss alla att fundera och reagera. För detta krävs att vi värnar om yttrandefrihet och konstnärlig frihet. Vi menar att det behövs ett gemensamt ansvarstagande för att hålla kulturen levande. Vi vill inte överlåta åt marknaden att avgöra vilken kultur som ska finnas tillgänglig och vilken som inte ska det. Vi tror att en kulturpolitik offensivt måste möta en ny tid och nya utmaningar. Även om det gjorts mycket bra under de senaste tio åren, och det har det, kan vi aldrig stanna upp. Att bedriva kulturpolitik är nämligen som att cykla: Om det inte går framåt ramlar man. Jag ska i korthet försöka sammanfatta huvuddragen i den socialdemokratiska kulturpolitiken. Vi vill att kulturen ska vara en angelägenhet för de många, inte bara för ett fåtal. Vi vet att det fortfarande är stora skillnader när det gäller vilka som kommer i kontakt med kultur, både som åskådare och som utövare. Det går en klar skiljelinje som kan ses i både utbildningsnivå och socialgruppsnivå. Trots att vi länge har pratat om att kulturen ska nå fler kan vi här bara se små tendenser till förändring. Därför har vi gjort den satsning vi nu gör när det gäller barnkultur. Vi tror att om barn får möta kulturen och få kulturen som en naturlig del i livet kan vi nå människor - för genom barnen når vi även deras föräldrar - som inte vanligtvis är i kontakt med kulturen. Det är genom de här satsningarna som vi kanske kan förändra den bild som vi faktiskt har av vilka som är i kontakt med och möter kultur. Det är genom både Aktionsgruppen för barnkultur och de pengar som nu satsas från Allmänna arvsfonden som barnkulturen får ett rejält stöd. Det är med utgångspunkten att vidga deltagandet, att göra kulturen till en angelägenhet för fler, som vi har lagt fram förslaget om fri entré på statliga museer. Genom att ta bort det ekonomiska hindret gör vi de statliga museerna till mer öppna mötesplatser, vilket är viktigt med tanke på att dessa platser blir allt färre. Jag har svårt att ta den kritik på allvar som en del framför när det gäller en eventuell succé för denna reform, därför att vi har kunnat se i utvärderingen från Historiska museet att det faktiskt är fler som kommer och att man når nya grupper. Jag har själv kunnat se vilket otroligt lyft Östasiatiska museet har fått bara på de få månaderna under hösten. Där kan man redan nu säga att det är fler unga som kommer till museet än tidigare. En annan satsning i linje med att vidga deltagandet är den vi nu gör på att fortsätta den pedagogiska utmaningen på våra regionala museer. Detta har varit oerhört uppskattat på våra regionala museer, och vi ger dem mer pengar till det. Den bild jag har är att det är oerhört positivt. Det är också med blicken mot att öka tillgängligheten i kulturen som vi socialdemokrater motsätter oss nedskärningar i stödet till folkbildningen. Det är just folkbildningen som mycket av kulturen på lokal nivå kretsar runt. Det är också i folkbildningen som mycket av det egna skapandet finns. Därför är stödet så otroligt viktigt. Utgångspunkterna i den socialdemokratiska kulturpolitiken kan sammanfattas i bredd, tillgänglighet, gemensamt ansvarstagande och framtidstro. Fru talman! Då kommer vi naturligtvis till det som är kärnan i politiken. Och det jag tycker är intressant är att se vad det är för skillnad mellan den politik som den socialdemokratiska regeringen tillsammans med samarbetspartierna driver och de motioner som väckts av de borgerliga partierna och deras högerallians. Visst skiljer det sig. Visst är det lätt för alla att tycka bra saker om kulturpolitiken. Vem vill inte ha mer kultur, bättre förutsättningar för kulturarbetare, att fler ska ta del av kulturen och bättre regional spridning? Den socialdemokratiska visionen, att kulturen ska vara en angelägenhet för de många och inte bara för ett privilegierat fåtal, har vunnit så starkt gehör att man i dag nästan kan säga att den faktiskt även verkar omfatta Moderaterna. Men kulturpolitik handlar inte bara om att tycka. Det handlar om att göra. Ska man bedöma ett partis kulturpolitik handlar det inte om vem som har de "flådigaste" formuleringarna. Det handlar om siffror i budgeten, verkliga anslag och trovärdighet. Låt mig belysa det med ett exempel. Situationen med scenkonstinstitutionernas pensionsbomb har varit en fråga som diskuterats livligt, inte minst i den här kammaren och i vårt utskott. Nu vet vi alla att den socialdemokratiska regeringen har tagit initiativ till att desarmera denna bomb. För detta har den också tackats av berörda aktörer och även av borgerliga ledamöter här i kammaren. Det var ett överhängande och stort problem som hotade den svenska scenkonsten. Då agerade socialdemokratin tillsammans med samarbetspartierna för en långsiktigt hållbar lösning. Nu har de borgerliga partierna i ord också velat lösa detta problem. Vi kan läsa i reservation nr 3 att man ondgör sig högljutt över regeringens agerande i frågan. Då kunde man kanske vänta sig att i de budgetmotioner som kommer från de borgerliga partierna skulle de också ha bidragit med resurser för att lösa detta. Men så är inte fallet. Folkpartiet är det enda parti som har avsatt pengar till detta i sin budgetmotion. De andra tre borgerliga partierna har inte gjort det. Jag tycker faktiskt att det är märkligt att man tar till så stora ord som man gör i sin reservation när man själv inte i sina budgetdiskussioner inom partierna har lyckats framförhandla en enda krona till det här. Det visar att det inte handlar om ord. Det handlar om handling. Hade det varit så att det hade varit de borgerliga motionerna som hade gått igenom hade Operan inte klarat sig undan kontrollbalansräkning. Hade det varit Moderaternas budgetmotion som gått igenom hade Helsingborgs stad fått skjuta till ett par miljoner till institutionerna för att klara det här. Det räcker inte med ord; det krävs handling också. Lennart Kollmats lyfter i sitt inledningsanförande fram att vi inte ska diskutera de olika alternativen. Jag tycker att det är lite tråkigt. Jag tycker nämligen att det är det roliga i kulturpolitiken och i all politik. Jag tycker att det är intressant att se att de borgerliga partierna har kunnat enas om två motioner i samband med den här budgeten. Den ena rör spelbolagens sociala redovisningar, och den andra rör konstnärernas villkor. I övrigt vet vi faktiskt inte vilken kulturpolitik det skulle bli med en borgerlig regering. Då funderade jag över om det kanske är som Birgitta Sellén säger att man försöker utmejsla ett borgerligt alternativ. Därför gick jag till de direktiv som den borgerliga alliansen har gjort en väldigt stor grej av. Man har tillsatt arbetsgrupper. De direktiven är på 17 sidor. Att kulturen inte har fått en egen arbetsgrupp är väl okej. Men kulturen nämns inte med ett enda ord i direktiven. Kultur finns inte i era direktiv. Den existerar inte. Jag betvivlar inte ert engagemang. Jag betvivlar inte att ni faktiskt vill väldigt mycket på kulturområdet. Men det kräver faktiskt, som jag sade, att ni visar vad det är ni vill gemensamt så att vi vet vad det är som blir resultatet av en borgerlig regering. Med tanke på direktiven känner jag ingen förhoppning om att vi ska få de beskeden före valet. Vi socialdemokrater har tillsammans med våra samarbetspartier visat att vi menar allvar när det gäller satsningen på och prioriteringen av kulturen. Under åren 2000-2004 har kulturbudgeten ökat med 1,2 miljarder kronor. Då är inte bokmomssänkningen medräknad. Fru talman! Jag vill avsluta - för jag utgår från att vi får debatt i replikskiftena - med att tacka samarbetspartierna, både Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som jag tycker att vi har ett gott samarbete med. Jag vill också rikta ett stort tack till kulturutskottets kansli för ett oerhört gott arbete och för att alltid finnas där när vi behöver det och alltid ta reda på alla de krångliga frågor som vi har. Med det vill jag yrka bifall till förslaget i dess helhet i kulturutskottets betänkande och avslag på reservationerna.

Anf. 16 Gunilla Tjernberg (Kd)

Fru talman! Jag begärde replik på en fråga som jag avser att komma till. Men jag kan inte låta bli att kommentera Annika Nilssons väldigt engagerade inlägg. Det uppskattar jag, för vi ska ha debatt. Annika Nilsson hänvisade till att ordet kultur inte fanns i direktiven. Det tycker jag att vi ska förändra. Jag vill bara säga det. Det ska bli bättre. Så är det. Vi är i början av det arbetet. Vi har precis kommit i gång. Jag tyckte att det var bekymmersamt att jag förra året när riksmötet öppnade på hösten tvingades höra att statsministern, som ändå har varit länge i maktens korridorer, inte nämnde ordet kultur när han läste upp regeringsförklaringen för oss. Det var väl någonting som Annika Nilsson också var minst lika upprörd över, måste jag utgå från, även om jag inte hörde det på samma sätt som i dag. Men det var ju det egna partiet. Så är det i politiken. Fru talman! Jag begärde ordet för att jag skulle vilja höra hur Socialdemokraterna och Annika Nilsson ser på behovet av att ta till vara det kulturarv som finns på våra museer. När jag kom till riksdagen 1998 var min första bild av Annika Nilsson när jag hörde hennes inlägg att hon var engagerad i museerna. Hur ser Annika Nilsson på de samlingar som finns i dag på museerna där det inte finns resurser för att vårda och ta hand om dem, som ska visas för de förväntade större besöksgrupperna?

Anf. 17 Annika Nilsson (S)

Fru talman! Vi har visat i alla våra budgetar att vi satsar ordentligt på kultur. Kulturen har trots besvärliga tider under våra tio år vid regeringsmakten alltid fått pengar och ökade resurser. Det visar att vi faktiskt tar kulturen på allvar. Jag kan minnas att vi nästan varje år har lyft fram de prioriteringarna på kulturen i regeringsförklaringarna. Sedan var det frågan om museerna. Jag har ett oerhört stort engagemang för museerna. De är fantastiska. Jag är oerhört glad för vår fri entré-reform. När jag går på museer kan jag känna en wow -upplevelse. Jag får se, möta och lära mig saker. Jag hoppas att det är fler som får ta del av detta. Det ger fri entré-reformen en möjlighet. När det gäller vård av samlingarna satsade den socialdemokratiska regeringen i slutet av 1990-talet stora summor i att digitalisera. Det handlar om att se vilka samlingar som finns på museerna. Vi har gett institutionerna mer pengar under åren som gått. Jag hoppas att institutionerna prioriterar vård av samlingar. Jag har suttit i två styrelser på museiområdet, Naturhistoriska riksmuseet och Statens museer för världskultur. Det är en viktig och prioriterad fråga för museerna. Jag hoppas att det så kan vara även i fortsättningen. Det var satsningen som började i mitten av 1990-talet som lade grunden för den prioriteringen.

Anf. 18 Gunilla Tjernberg (Kd)

Fru talman! Jag konstaterar att Annika Nilsson säger att hon hoppas att museerna prioriterar. Jag hade önskat att Annika Nilsson hade sagt: Vi kristdemokrater vill hjälpa till och ge stöd så att museerna kan prioritera. Det är vad det handlar om. För inte över hela problemet i knäet på museerna. Det är inte dem värdigt. Museerna har tydligt pekat på att de inte har resurser att klara av att vårda och ta hand om det de är satta att vårda. Vad ska museerna visa för alla besökarna den dag samlingarna är förstörda? Vad ska museerna visa för alla de grupper som Annika Nilsson lyriskt beskriver ska besöka museerna i samband med fri entré-reformen? Annika Nilsson konstaterar att Socialdemokraterna har stöttat kulturen och så vidare. Men varje år har vi från flera partier stått här och visat på kulturens betydelse och ökat anslaget till kulturen. Men när vi ska rösta i kammaren röstar Socialdemokraterna ned vårt förslag till ökade resurser till kulturen.

Anf. 19 Annika Nilsson (S)

Fru talman! Jag skulle nog aldrig säga "vi kristdemokrater" men naturligtvis "vi socialdemokrater". Vi har visat att vi har satsat på vård av samlingarna. Bland annat är det inte många år sedan vi gav extra särskilda pengar till Naturhistoriska riksmuseet när det gäller Linnésamlingarna. Det ligger i museernas totala uppdrag att ta hand om sina samlingar och vårda dem. Jag hoppas att man gör den prioriteringen. Min bedömning är att man har de möjligheterna. Sedan var det frågan om att det är några partier som ska satsa mer på kulturens betydelse. Jag kan konstatera att Kristdemokraterna skjuter till 7 miljoner kronor mer på 9 miljarder. Kristdemokraterna ligger i det fallet närmare mig som socialdemokrat än ni ligger Moderaterna som ni vill regera med.

Anf. 20 Lennart Kollmats (Fp)

Fru talman! Med det senaste inlägget får man funderingar om det är fler inviter på gång i räkneexemplens tid. Jag tog i början upp retoriken från socialdemokratin. Man ställer krav på oss fyra borgerliga partier att komma med ett gemensamt förslag. Jag vill gärna diskutera kulturpolitiken och jag vill gärna diskutera vad vi gör olika - det sade jag också. Vi går fram var och en för sig i ett val med olika uppfattningar, med olika inriktningar, och vi står självfallet för dem. Sedan beror det på valresultatet hur tunga respektive argument är. Jag trodde att det alltid var så i en förhandling, och jag trodde att ni i hög grad upplevde det. 30 % är mer än de 5 % Miljöpartiet har. Jag tror att det blir större tyngd i Socialdemokraternas argument än i Miljöpartiets argument i förhandlingarna. Rätta mig om jag har fel. Det är det som är det viktiga. Vi hade två gemensamma motioner, som du mycket riktigt uppmärksammat. Det är två mer än tidigare. Det är en oändlig ökning - om vi fortsätter med matematiken. Det tar sig för den som har eld i håret! Vi kommer säkerligen att hitta ytterligare områden där vi blir eniga. Men vi kommer inte att bli eniga på hela kulturområdet. Det ska vi inte bli. Vi är fyra olika partier, och det var det jag begärde respekt för. Ni samarbetar med dem som är uttalade kommunister. Det går tydligen det också - vilket i sig kan förundra mig - för er som jag ändå högaktar för den demokratiska inställning ni alltid har haft. Vad argumenterar du emot när du säger att kultur är för de många och inte för ett fåtal? Du argumenterade ett tag för det, men sedan kom du nog på att det är fler som har den inställningen, inte minst har vi liberaler den inställningen. Vi har jobbat för bildning och kultur från folkskolan fram till i dag.

Anf. 21 Annika Nilsson (S)

Fru talman! Jag argumenterar inte emot. Jag talar om vad som är grunderna och utgångspunkterna för den socialdemokratiska kulturpolitiken. Våra förslag vilar på de grunderna. Eftersom vi har fått höra mycket om hur dåligt förslaget om fri entré är vill jag nämna att vår bas är att vidga deltagandet, att se till att deltagandet når så många som möjligt, att kulturarvet är gemensamt. I det ligger satsningen på fri entré. Det är vår utgångspunkt, vår maggropskänsla, för kulturen. Jag vet att ni är olika partier, men ni har gjort en stor grej av att ni har tillsatt arbetsgrupper för att plocka fram ett gemensamt valmanifest. Jag har tolkat det så att syftet är att faktiskt göra det. Då är det klart att jag som brinner för kulturpolitiken blir förskräckt när jag inte ens kan hitta ordet kultur. Jag får hoppas, precis som Gunilla Tjernberg, att det nog ska rättas till. Varför nämns inte kulturen? Lennart Kollmats och Folkpartiet lyfter upp regionerna. Det ska inte ges riktlinjer till regionerna och det ska visas fullt förtroende för regionerna - vi socialdemokrater visar inte det. Men i er motion om pengar till de regionala museerna ger ni en pekpinne till dem och talar om att pengarna ska gå till vård av samlingar. Är det på det området inte möjligt att ha fullt förtroende enligt den linje Folkpartiet har haft i de andra frågorna?

Anf. 22 Lennart Kollmats (Fp)

Fru talman! Det var en bra fråga, och den ska jag ta med mig till nästa motion. Man faller, dessvärre, in i era tankegångar ibland. De påförs så ofta. Det är alldeles riktigt. Vi kan ha en övergripande fundering om att samlingarna behöver vårdas, men det borde vi inte tala om för respektive museum eftersom de fattar det själva. Det är alldeles rätt. Kom gärna med fler smådetaljer, så kan vi göra vår motion ännu bättre. I fråga om arbetsgrupper och sådant gick vi så långt i vårt borgerliga kultursamarbete att vi direkt skrev ihop oss om två motioner. Jag tycker att det var att gå ännu längre än att bilda en arbetsgrupp för att komma med framtida direktiv. Vi hittade direkt samarbetsmöjligheter. Vi får väl se framöver, nästa höst, när vi förhoppningsvis hittar ännu fler. Jag hinner ta upp en mer konkret sak, och det gäller konstnärsersättningen. Regeringen vill ta pengar från konstnärsersättningen och ge till Konstnärsnämnden för att de ska jobba administrativt. Man vill flytta 2 miljoner för att det är så krångliga regler. Jag måste säga att det på ett sätt förefaller orimligt att klara ut kunskapen om trygghetssystemets utformning och tillämpning med fyra fem anställda, som 2 miljoner borde motsvara. Vi har ställt upp på det, eftersom vi har så krångliga både trygghetssystem och skattebestämmelser, med den majoritet och den regering vi har. Men vi lägger på 2 miljoner ytterligare för konstnärsersättningar. Vi tycker inte att det är rimligt att ta pengarna från ersättningar och lägga dem på administration för att det ska vara lättare för dem att förstå det som ni har satt i gång med.

Anf. 23 Annika Nilsson (S)

Fru talman! Det är väl bra att vi lär oss av varandra. Jag kan läsa motionen fler gånger, så kanske jag hittar andra synpunkter. Men jag tror inte att jag i grunden delar er uppfattning. Jag tycker inte att samarbete är att gå väldigt långt när man enas om två motioner och den ena rör social redovisning av spelbolag och den andra konstnärernas villkor, där det skiljer åtskilliga miljoner mellan era budgetförslag. Det handlar inte bara om ord, som jag sade, utan också om handling. Moderaterna vill skära ned 50 miljoner på stödet till konstnärer. Det vill inte ni. Det ska bli intressant för alla konstnärer att få veta: Är det er politik eller Moderaternas politik som gäller? Det får vi uppenbarligen inte veta förrän efter valet, när vi kan se hur stort respektive parti är. Men min erfarenhet säger mig att det inte ens är säkert då.

Anf. 24 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Fru talman! När det gäller det som Annika Nilsson var inne på sist, om konstnärernas villkor, kommer Anna Lindgren att beröra det sedan. Jag är fortfarande fascinerad över den rädsla för marknaden som finns inom vänsteralliansen. Men marknaden är kommers, handel och affärer - någonting som jag trodde att Socialdemokraterna var för, någonting som var positivt, någonting som bidrog till välfärden, inte någonting som är fult och ska stämplas, snudd på stigmatiseras. Jag kan inte se det så, och säkert inte heller alla de kulturskapare som är verksamma på den så kallade marknaden. Vi vet ju - vi har pratat om det förr - att runt 75 % av det som kulturen erbjuder totalt sett betalar vi ur egen ficka, och det är våra egna, fria val. Jag tycker att det är bra att höra att vi är överens om barn och ungdom. Vi återkommer till detta, som jag sade i min inledning. Vi kan väl klara av en del av frågan om folkbildningen, eftersom den ständigt återkommer. Ja, det är en prioritering vi gör. Vi vill flytta över ansvaret för folkhögskolorna till utbildningsområdet. Vi tror att det gagnar dem bäst. Vi vill spara på studieförbunden. Ska vi se på det vi har tagit del av i medierna den senaste tiden om försyndelser inte minst inom ABF, som står Annika Nilssons parti nära, finns det uppenbarligen en hel del att göra. Det finns tydligen ingen gräns för vad man ska kunna göra i studiecirkelform. Vi tycker inte att det är rätt. Vi tycker däremot inte att man ska lägga ned folkbildningen - det handlar inte om det. Men det finns skäl att se över vad folkbildningen gör och vad man vill med den. Det finns också en kartläggning, visserligen på 350 sidor men inte med så många pigga förslag, mer än en del kritik mot hur det är i dag. Det kan vi bara instämma i.

Anf. 25 Annika Nilsson (S)

Fru talman! Det jag försökte beskriva i mitt anförande var inte en rädsla. Däremot menar jag att marknaden inte kan ta hand om all kultur. Det är min mycket bestämda uppfattning att kulturen ska våga vara utmanande, ska våga ifrågasätta. För det krävs ett samhälleligt engagemang, både på kommunal, på regional och på statlig nivå. Jag tror inte att en utställning på ett museum, som verkligen är samhällskritisk eller kritisk mot någon företeelse i vårt land, skulle kunna finansieras helt och hållet med stöd från den så kallade marknaden eller utanför det samhälleliga. Genom det statliga stödet kan vi värna en kultur som värnar yttrandefriheten och står för en konstnärlig frihet. Vi går inte in och säger att "de här utställningarna ska ni göra" eller "de här teaterföreställningarna ska ni spela och visa". Det är det som är skillnaden. Därför är det så viktigt för den konstnärliga yttrandefriheten att vi har ett samhälleligt stöd. Det är möjligt att det skiljer oss åt. När det gäller fortbildningen säger vi inte att allt fungerar perfekt i dag. Det var därför utredningen tillsattes. Däremot är den viktig, därför att folkbildningen bygger upp mycket av kulturen runtom i landet. Jag måste fråga Lena Adelsohn Liljeroth, som i sitt anförande sade att den spännande kulturen fanns utanför det som fick statligt stöd: Menar Lena Adelsohn Liljeroth att det inte görs spännande kultur på våra institutioner?

Anf. 26 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Fru talman! Konstnärlig yttrandefrihet, talade Annika Nilsson om. Jag är ganska säker på att den här konstnärliga yttrandefriheten på kulturskaparnas villkor finns på andra håll än inom det som är stött av institutionerna. Det är väl riktigt, vilket många också kritiserar, att det har stelnat inom institutionerna. Visst händer det väldigt mycket intressant där, men det är stelnat, och väldigt mycket av det som är nytt händer utanför. Flera har varit inne på det när det handlar om de fria grupperna. Marknaden kan inte ta hand om all kultur, säger Annika Nilsson. Nej, och det är därför som vi har en kulturpolitik - självklart. Om detta råder inget tvivel. Vi är i alla partier här överens om att det krävs ett stöd för att infrastrukturen ska kunna förvaltas. Jag kan ta ett exempel, som Annika Nilsson var inne på, nämligen museerna. Nationalmuseum har ett uppdrag att värna och vårda en kultur. Det är mycket tydligt beskrivet i regleringsbrevet. Men medlen räcker inte. Hälften av Nationalmuseums budget är privata pengar. Det är sponsormedel, även om sponsorreglerna är stränga. Det är donationer och avkastning från fonder. När man tidigare har sagt att man inte har pengar så att det räcker till verksamheterna har svaret från Kulturdepartementet - nota bene den förra ministern - varit att de får höja entréavgiften. Nu har man tagit ifrån dem det instrumentet. De har inte längre råd att vårda sina samlingar. Vi är flera stycken som har varit hos Solfrid Söderlind på Nationalmuseum, och jag rekommenderar Annika Nilsson: Träffa henne igen och be henne berätta hur verkligheten ser ut för det museet och för många andra! Jag lovar att de 18 miljoner som de där får i ersättning för fri entré hade de gärna velat använda annorlunda - och också för att använda entrén som ett dragplåster.

Anf. 27 Annika Nilsson (S)

Fru talman! Det är en oerhörd skillnad mellan Lena Adelsohn Liljeroths och min uppfattning om vad syftet med fri entré är. Som jag sade i mitt anförande är grunden att man ska nå fler grupper. Vi kan se att man har gjort det, enligt den utvärdering som gjordes på Historiska museet. Det är med den utgångspunkten som vi satsar på fri entré. Det jag försökte beskriva när det handlade om marknaden var att jag inte ens tror att Nationalmuseum hade önskat att vi inte gav ett statligt stöd. Jag tror att det är basen för deras verksamhet. Det är precis det här: För att kunna satsa på en bas inom Kultur-Sverige behöver vi ett samhälleligt stöd. Det är det vi värnar. Jag har alltid i denna kammare sagt att jag inte har någonting emot att man hittar andra intäkter, men det ska vara kompletterande intäkter. Det får inte innebära att man ställer krav på institutionerna så att man frånhänder sig den grund som man har fått statligt stöd för. Det är min inställning när det gäller statligt stöd och kompletterande intäkter.

Anf. 28 Birgitta Sellén (C)

Fru talman! Ja, Annika Nilsson, jag kan inte heller låta bli att kommentera det här med kulturen och alliansen. Kultur ska ingå i all verksamhet, som jag sade i mitt anförande. Jag gav exempel på folkrörelser, föreningsliv, arbetsmarknad, bostadsområden och så vidare. Och även jag har noterat det här med Perssons regeringsförklaringar. I fjol var det inte ett ord. I år tror jag att det var en eller högst två meningar, och då var det just det här med barn och anslag som lyftes fram. Annika sade inledningsvis att kultur är en angelägenhet för många. Det gäller att nå fler, men man ser bara små förändringar. Och så kom då Annika Nilsson in på anslaget till barn. De får ett rejält stöd, skrev Annika Nilsson, 30 miljoner. Det är 100 000 kr per kommun på tre år, alltså ungefär 30 000 per år. I mina ögon är det inte riktigt stora belopp. Sedan måste jag faktiskt också tillrättavisa Annika Nilsson när det gäller pengar till pensioner. Då måste jag läsa ur vår utgiftsområdesmotion där det står så här: Centerpartiet anser med anledning av vad vi ovan anfört - det handlar om den fria scenkonsten - att den fria scenkonstens anslag ska höjas med totalt 25 miljoner kronor varav 10 miljoner ska gå till dansares och sångares pensionsavgångar. Jag är stolt över att vi har detta. Jag är definitivt inte nöjd, men vi har ändå pengar. Nu vill jag ha mer förklarat varför Annika Nilsson beskyller oss för att inte ha pengar. Sedan undrar jag också över barnanslaget. Är det verkligen en så stor satsning?

Anf. 29 Annika Nilsson (S)

Fru talman! Låt mig först ta den delen som gäller satsningen på barn. Ja, jag menar att det faktiskt är en rejäl satsning. För ett antal år sedan var jag väldigt involverad i idrottsfrågor. Jag jobbade som politiskt sakkunnig och hade ansvar för idrottsfrågorna. Då avsattes det, tror jag, 20 miljoner kronor under tre år, och det var fantastisk verksamhet som man kunde ha på lokal nivå. Det blomstrade, och för varje del som man kunde satsa från Allmänna arvsfonden kunde man hitta andra finansieringskällor på lokal nivå. Det hände jättemycket bra saker. Jag hoppas verkligen att de här pengarna kan vara just den lilla del som gör att man kan hitta oerhört många bra projekt på lokal nivå. Det är det som är vitsen med Allmänna arvsfonden. Den riktar sig till den lokala nivån, och den riktar sig till föreningslivet. Den riktar sig inte till kommunala instanser. Den riktar sig till människor som arbetar ideellt med kultur för barn och unga. Jag tror att det här, när man utvärderar, kommer att visa sig oerhört betydelsefullt. När det gäller den andra frågan om pensionspengarna är det precis som Birgitta Sellén sade. Det var 10 miljoner för att lösa den fria scenkonstens pensionsfrågor. Men de 10 miljonerna hade inte löst Operans kontrollbalansräkning. De 10 miljonerna hade inte löst frågorna för Helsingborgs stadsteater eller operan i Göteborg. Vad jag pratar om är scenkonstinstitutionernas pensionspengar, och för detta avsatte Birgitta Sellén 0 kr.

Anf. 30 Birgitta Sellén (C)

Fru talman! Jag sade att jag var stolt över att vi hade lite pengar men inte nöjd. Det är svårt att få pengarna att räcka till allt, som Annika Nilsson vet. En annan fråga som jag vill passa på att lyfta fram är kulturens betydelse för folkhälsan. Vi hade en väldigt intressant seminariedag i våras. Och jag fick en bok av kulturministern när vi hade en debatt för ett tag sedan där man kan läsa om just de här försöken med kulturen och hälsan. Där står det - och då repeterar jag det som alla vet: Det visar sig att de som regelbundet deltar i kulturaktiviteter - det kan vara att gå på bio, teater eller konserter, det vill säga att man deltar i någonting kulturellt - har en större chans att leva lite längre. Detta är något som jag vet att vi alla i utskottet ställer upp på till hundra procent. Jag skulle vilja veta hur Annika Nilsson vill jobba vidare med det. Jag ser ju också andra möjligheter. Vi har pratat om folkbildningen ganska mycket i dag, och jag ser gärna att läkare kommer att skriva ut recept på att man ska gå i studiecirkel om man behöver rehabiliteras, som ett alternativ. Jag skulle vilja höra hur Annika ser på det här. Vi vet också att tidig kulturell stimulans ger ett rikt känsloliv. Därför hoppas jag att det lilla som växer i Annikas mage får mycket sång så att det blir en bra stimulans. Här kommer naturligtvis de här pengarna, de 30 miljonerna, som Annika Nilsson säger att kunna spela en viss roll. Det handlar ju om satsningar på barn, men det är också oerhört viktigt att vi fortsätter att satsa vidare på musiken i högre grad i förskola, skola och så vidare. Den musikindustri som vi vet att kulturministern har pratat så mycket om har ju oerhört stor betydelse, och den har nog mycket av sina rötter just i skolans värld.

Anf. 31 Annika Nilsson (S)

Fru talman! Birgitta Sellén! Jag vill avsluta det här med pensionspengarna. Birgitta Sellén säger att det är svårt att få pengarna att räcka till. Ja, det är det, och det är då prioriteringarna visar sig. Det är då man visar hur man lyckas prioritera. Jag kan bara konstatera att Centerpartiet tillsammans med de andra borgerliga partierna har skrivit en reservation där de tar i så att det knakar i kritiken mot regeringen för hanteringen av scenkonstinstitutionernas premiepensioner. De pratar om att man inte är riktigt handlingskraftig och att man sent omsider insåg det här problemet. Men den socialdemokratiska regeringen tillsammans med samarbetspartierna har lyckats prioritera. Det skiljer oss från Centerpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna. När det gäller kultur och hälsa tror jag att det engagemanget och det intresset är gemensamt för oss allihopa. Jag tror precis som Birgitta Sellén att man mår mycket bättre av att möta kultur och av att vara aktiv även i eget skapande. Jag tror att man, om man får möta teater, musik och dans och får måla och annat, hittar andra sidor hos sig själv. Jag tycker att det är väldigt viktigt framför allt när det gäller barn och unga. Sedan kan jag inte låta bli att säga en sak. Birgitta Sellén säger att hon skulle vilja se att läkare kan skriva ut recept på att man ska gå i studiecirkel. Jag undrar om det inryms i den synpunkt som Lena Adelsohn Liljeroth och Moderaterna hade, att man inte ska kunna gå i studiecirkel om vadsomhelst. Det är dem ni ska regera med.

Anf. 32 Leif Pagrotsky (S)

Fru talman! Det har nu gått en hel månad sedan den dagen när jag blev kultur- och utbildningsminister. Under den här tiden har jag varit här och debatterat i kammaren bland annat om de fria teatergruppernas situation, om kulturens offentliga rum, om pris- och löneomräkningens effekt på kulturinstitutionernas hyror och om kulturens positiva verkningar på äldres hälsa - det är det som den här boken handlar om. Det har varit intensiva och lärorika veckor för mig. Socialdemokratin och den socialdemokratiska regeringen har under de senaste åren prioriterat kulturpolitiken. För den som till äventyrs tvivlar på detta räcker det att titta på siffrorna. De talar ett mycket tydligt språk. Med de förslag som regeringen redovisat i årets budgetproposition har anslaget till kultur- och mediepolitiken ökat från 5 044 miljoner kronor år 2000 till 6 210 miljoner kronor år 2005. Det är en ökning med 23 % eller ca 1,2 miljarder på fem år. Dessutom har mervärdesskatten på böcker och tidskrifter sänkts med drygt 1 miljard kronor. Sammantaget är det alltså en ökning från 5 miljarder kronor till en bra bit över 7 miljarder på fem år. I en tid som annars präglats av en stram budgetpolitik har detta inneburit en extraordinär utveckling av kulturpolitikens ekonomiska förutsättningar. Sedan vet vi alla att behoven på kulturpolitikens område alltid är större än de befintliga resurserna. Det har att göra med den starka utvecklingskraften inom kulturen, hos alla engagerade individer, organisationer, föreningar och grupper. Att det sedan alltid finns idéer och ambitioner att göra ännu mer än vad som ryms inom dagens ramar tolkar jag för min del som ett friskhetstecken, ett tecken på vitalitet och kreativitet. Det finns, menar jag, några nyckelord för framtidens kulturpolitik som inte får glömmas. Vi kan börja med orden tillgänglighet och kvalitet. På dessa båda områden kommer det att ställas höga krav på den framtida kulturen. På dessa båda områden kan kulturpolitiken spela en avgörande roll. Här har staten ett särskilt ansvar. Kultur gör människors liv rikare, ger människor chans att upptäcka egna okända möjligheter. Det finns ingen annan kraft i samhället som bär upp detta som kulturen. Kulturpolitiken ska inte styra kulturens innehåll, men den ska skapa vägar för den och utveckla kvalitet och skapa vägar för att göra kulturen tillgänglig. Men jag skulle vilja lägga till ett par nyckelord: kommunikation och föränderlighet. Utan tydlig kommunikation förlorar vi mycket av kulturens inneboende kraft. Det räcker inte alltid med tillgänglighet. Vi måste också som kulturpolitiker, kulturproducenter, kulturarbetare och kulturkonsumenter bli ännu mer aktiva, stimulera till samtal, debatt, upplevelser och delaktighet. Den demokratiska förankringen är naturligtvis utgångspunkten. Denna måste innebära, tycker jag, att alla medborgares erfarenheter, kunskaper och värderingar ska speglas och tas till vara för att berika och påverka kulturens olika uttryck och därmed kunna ifrågasätta tillstånd och företeelser i samhället. Denna utgångspunkt måste gälla oavsett kön, ålder, bakgrund, var man bor eller etniskt ursprung. Dagens debatt handlar om årets budgetproposition för utgiftsområde 17, en budgetproposition som jag skulle vilja beteckna som både visionär och ansvarstagande, för vad kan vara mer visionärt än att göra våra statliga museer till en del av det offentliga rummet? I årets budgetproposition går vi vidare med den fri entré-reform för ökad tillgänglighet och öppenhet som inleddes 2004. I grunden är detta en reform som utgår från synsättet att medborgarna ska ha en så fri tillgång som möjligt till de samlingar vi gemensamt förvärvat och till de hus som hyser samlingarna. Det är inte utan skäl som vi har angett folkbiblioteken som en förebild för reformen. Folkbiblioteken är det viktiga offentliga rummet för en kunskapande allmänhet. De ska vara öppna och tillgängliga i alla delar av landet. Uppgifter från Moderna museet, som infört fri entré redan i år, talar sitt tydliga språk om reformens genomslagskraft. Besöksutvecklingen är formidabel med nästan tre gånger så många besökare under första halvåret. Våra centralmuseer är institutioner i hela landets tjänst, viktiga resurser och förebilder för mindre institutioner över hela landet. I dem förvaras och visas samlingar som vi tillmäter ett särskilt stort värde för vårt samhälles kunskapsutveckling. Det finns, som jag ser det, inget starkt skäl för att basutställningarna på museerna skulle vara mindre tillgängliga än böckerna i folkbiblioteken. I årets budgetproposition har regeringen också föreslagit en fortsatt satsning på museipedagogiken för de regionala museerna. Satsningen innebär att anslaget från och med 2005 ökar med 10 %. Det är en lika stor ökning av de regionala museernas anslag som den uppräkning som har gjorts för att kompensera centralmuseernas intäktsbortfall genom införandet av fri entré. Jag tycker att det vore utmärkt om vi fick en rikstäckande debatt om fri entré som kunde locka till exempel kommunala och regionala museer att följa efter. Så sent som i fredags kunde vi läsa i pressen att det framgångsrika och dynamiska Akvarellmuseet i Bohuslän ska prova fri entré i vinter. Jag har nu hört här att det redan har diskuterats om det finns en allians eller inte på kulturområdet, om den är på väg att bildas eller om den redan är bildad, och det ska nu utredas vad den ska innehålla, så jag ska inte förlänga den diskussionen. Men bland de förslag som de borgerliga partierna redan har lagt fram kan jag bara finna en enda och tydlig gemensam önskan så här långt. Jag kan ha letat dåligt, men så här långt är detta vad jag kunnat hitta. Det är just detta att göra det dyrare för folket att ta del av museernas utbud, att försvåra tillgängligheten. Jag tyckte mig till och med höra Moderaternas ledande talesman i kulturfrågor, Lena Adelsohn Liljeroth, uttrycka det som att det var ett problem att det hade blivit för många besökare på Moderna museet, att det var ett problem som man skulle göra någonting åt så att människor i stället skulle välja att gå på bandy. Jag tycker att bandy är väldigt bra, men jag blev litet förvånad över att höra detta i den kulturpolitiska debatten. Möjligen brast jag i koncentration - jag måste medge att den risken finns - och ser fram emot ett klarläggande om en liten stund. Det är också viktigt att regeringen genom sin kulturpolitik tar ansvar för och följer upp tidigare satsningar. En central fråga för hela scenkonstområdet, som har väckt stor oro och som också har debatterats i dag, har handlat om effekterna av pensionssystemet. Därför har regeringen i årets budgetproposition föreslagit förstärkningar för pensionsändamål. Bland annat har ett införande av en kompletterande ålderspension för de anställda vid statligt stödda institutioner möjliggjorts. Vidare har regeringen nyligen, den 28 oktober, presenterat ytterligare åtgärder för att lösa problemen med ökade pensionskostnader för institutionerna. Vi vet alla att den föreslagna lösningen har varit starkt efterlängtad av branschen. Samtidigt har regeringen meddelat sin avsikt att fortsätta arbetet för att möjliggöra tryggare pensionsförhållanden för främst sångare och dansare med lägre pensionsålder än den gängse. I få länder visar publiken en så stor uppskattning av inhemskt producerade filmer som i Sverige. En viktig grund för denna framgång är det filmavtal som upprättats mellan staten och film- och TV-branscherna. Avtalstiden närmar sig nu sitt slut, och i Kulturdepartementet går arbetet vidare med att få till stånd ett nytt filmavtal. Jag talade inledningsvis om tillgänglighet, kvalitet, kommunikation och föränderlighet som viktiga nyckelord för kulturpolitiken. Det är utifrån den vinkeln jag vill se på det utredningsarbete som nu pågår inom Kulturdepartementet. Vi ser för närvarande över hur barnens rätt till kulturupplevelser och eget skapande kan stärkas. Vi tittar på något så kraftfullt som hur jämställdhets- och genusperspektivet ska bli en obestridd och påverkande kraft inom scenkonstområdet. Med mångkulturåret 2006 och dess förberedelser ställer vi krav på att våra institutioner också speglar det nya Sverige. Vi ska inte bara leverera nyckelord. Vi ska också leva upp till dem. Vi vill lyfta fram det internationella perspektivet. Ett levande och aktivt utbyte av kultur över gränser syresätter hela samhället. Vi ska skapa förutsättningar som är öppna för nödvändig utväxling av nya impulser, idéer och samarbeten - förutsättningar för att låta kulturen vara med och definiera Sverige i världen. Genom att samtidigt utveckla det egna landet och föra en engagerad dialog med omvärlden tror jag att vi tillsammans kan skapa en hållbar framtida kulturpolitik. Som det starkaste uttrycket för det mänskliga i all sin rikedom och i all sin motsägelsefullhet får kulturen inte retirera till bekväma positioner som fjärmar kulturen från människorna eller från de mest brännande frågorna i vår tid. Precis som med demokratin måste kulturen erövras i generation efter generation, liksom den måste vidareutvecklas och anpassas för att fungera i sin tid. Det kommer att vara min strävan i arbetet med kulturpolitiken.

Anf. 33 Gunilla Tjernberg (Kd)

Herr talman! Jag kan inte låta bli att ta 30 sekunder eller något åt att kommentera en sak. Jag hörde Annika Nilssons inlägg om det fantastiska arbete som man hade gjort när man hade kommit överens om pensionsmedel och hur man ska lösa detta med de framtida pensionspengarna till sceninstitutionerna. Det lät som om det låg väldigt mycket pengar i den uppgörelsen. Faktum är ju att inga pengar fanns med där, utan man lovade att återkomma i vårpropositionen. Det är vad som sades. Jag tycker att man ska säga som det är och inte måla en bild som inte riktigt överensstämmer med det som vi har tagit del av. Det var bra att man satte sig ned och gjorde det, men låt det inte låta som att pengarna låg med i det löftet. Dem har vi inte sett än. Den kraftiga reservation som finns i utskottet är helt nödvändig, menar jag. Nu ställer jag min fråga till kulturministern. Jag måste få ta upp frågan om de fria teatergruppernas villkor. Vi har ju diskuterat den tidigare, och jag vill gärna ta möjligheten att göra det igen. Den här gången hoppas jag att jag inte får höra från Socialdemokraterna, inte ministern men det har kommit från företrädaren Annika Nilsson, att inte ord och handling följs åt. Kristdemokraterna har pengar till de fria gruppernas pensioner - bland annat. Då måste jag fråga en sak. När vi diskuterade det här senast, när jag och kulturministern hade en interpellationsdebatt, sade kulturministern att det var obegripligt för honom att inte pengarna som de hade fått räckte. Han var förvånad över hur man hade prioriterat inom de fria grupperna - och Kulturrådet måste det väl också vara. Då är min fråga: Har kulturministern varit i kontakt med Kulturrådet? Har han förvissat sig om att det som jag sade inte stämde och att Kulturrådet har ändrat sig i sin uppfattning? Eller har kulturministern tagit del av hur det verkligen ser ut och vad Kulturrådet har anfört i den här frågan?

Anf. 34 Leif Pagrotsky (S)

Innan jag släpper in statsrådet får jag bara erinra om att repliken avsåg statsrådet. Vi kan inte ta upp en särskild debatt med en annan talare i salen.

Anf. 36 Gunilla Tjernberg (Kd)

Herr talman! Jag ska hålla mig till kulturministern i min andra replik. Det är ju ingen nyhet att det är ett bekymmer att de fria grupperna inte omfattas av pris- och löneomräkningarna. Jag uppskattade nu en lite, får jag säga, ödmjukare hållning i frågan än när vi hade interpellationsdebatten. Nu sade kulturministern: Jag är ny och jag har börjat lära mig och se hur det ser ut och hur det slår. Ändå vidhöll kulturministern att man hade gjort en prioritering som han tyckte bäddade för att man fick skylla sig själv. Jag har en annan uppfattning, och jag hoppas att kulturministern verkligen ska borra i den här frågan. Utskottet har gjort det. Betänkandet talar om det. Vi är flera partier som har lyft fram den här frågan år efter år. Jag gör det inte för Kristdemokraternas egen skull utan för de fria teatergrupperna så att de ska få rimliga villkor att arbeta under. Min förhoppning är fortfarande att kulturministern kommer att sätta sig in i frågan ännu mer och beskriva detta på ett något annorlunda sätt framöver så att de får det stöd och de resurser som de behöver.

Anf. 37 Leif Pagrotsky (S)

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Gunilla Tjernberg för att hon i sin replik till mig också vände sig till mig. Jag uppfattade ingen annan historieskrivning i Gunilla Tjernbergs inlägg än min. Trots att Gunilla Tjernberg tycks missnöjd med mitt sätt att beskriva det redovisar hon ingen annan bild. Hon redovisar inte på vad sätt det jag säger är fel, utan hon bara allmänt tycker att det här är okänsligt, olämpligt eller vad det är hon menar. Det viktiga för mig är att de här problemen nu blir lösta, att vi får en lösning som håller, som inte bara är ord och munväder utan som står sig stabilt över tiden. Det är också viktigt att vi får en ordning i budgetsystemen som innebär att de anställda inte behöver leva med oro över sin pension och sin framtid. De som arbetar i de fria teatergrupperna ska ha samma rätt till social trygghet, samma rätt till pensioner, som människor som jobbar med andra saker i Sverige.

Anf. 38 Lennart Kollmats (Fp)

Herr talman! Det här med kultur är ju mycket en fråga om möten och samtal mellan människor. Låt mig säga till kulturministern: Stora delar av det som du tog upp i ditt inlägg tycker jag var väldigt bra. Du nämnde tillgänglighet, kvalitet, kommunikation, föränderlighet och kulturens betydelse för demokratin. Jag ställer fullständigt upp bakom de orden. Hur det sedan tillämpas, och hur vi når de här målen, har vi olika uppfattningar om. Men jag tyckte att det var väldigt bra att jag ändå fick höra den delen. Sedan går jag över till den ekonomiska sidan och det här påfundet med anslagssparande. Där ska nu de kulturinstitutioner som till äventyrs har överskott vid årsskiftet lämna tillbaka en del pengar. Är det inte helt enkelt att sno kulturen på pengar? De har fått ett anslag för 2004. En del planerar man att använda 2005, men det dras tillbaka. Jag tycker att det är att sno kulturen på pengar. Det andra jag vill ta upp är det här med pris- och löneomräkningen, där man inte får kompensation fullt ut för prishöjningar och lönehöjningar. Det förutsätts att det också ska ske en rationalisering. Hur länge kan man hålla på och rationalisera inom en kulturinstitution? Det här har pågått en tid. Jag bara undrar: När inträffar läget att det inte längre är möjligt att rationalisera mer om man inte vill skära i verksamheten? Då tycker jag att man ska vara ärlig nog från dem som ställer krav att tala om var det ska skäras. Finns det någon gräns för rationaliseringarna inom kulturinstitutionerna?

Anf. 39 Leif Pagrotsky (S)

Herr talman! Jag välkomnar att Folkpartiet är överens med mig i det jag säger om kulturpolitikens grunder och inriktning och att skillnaderna begränsas till frågor om ekonomisk så kallad management om indexteknik och anslagsteknik. Folkpartiet och jag har ju diskuterat det här några gånger förut under den månad som jag varit kultur- och utbildningsminister - närmare bestämt tre gånger. En gång gällde det ett område där det fanns en pris- och löneomräkning, men det tyckte man inte om utan ville ha bort den. En annan gång gällde det ett område där det inte fanns en pris- och löneomräkning, men det tyckte man var diskriminering och man ville i stället ha den införd. En tredje gång gällde det ett område där det fanns en pris- och löneomräkning, men man tyckte att det var orättvist och ansåg att man blev drabbad av detta. Jag vill med dessa exempel ge lite perspektiv på att detta med index är svårt. Politiker har ibland tron att om man bara hittar en statistisk formel kan man lösa alla svåra avvägningsproblem, och sedan har man - simsalabim - klarat av det hela. En gång i tiden krävde Folkpartiet indexreglerade skatteskalor som lösningen på Sveriges alla ekonomiska problem. Nu handlar det i stället om PLO. I år räknas anslagen upp med 1,2 %. Inflationen är 0,7 eller kanske 0,8 %. En del andra kostnader ökar mera, en del ökar mindre. Det system som vi nu har utarbetades av Anne Wibble under den tid som Folkpartiet hade ansvaret för dessa frågor, och jag har inte sett något yrkande från Folkpartiet om att pris- och löneomräkningssystemet ska göras om. Vad gäller anslagssparandet är det ytterligare ett sätt att hålla disciplin i statsfinanserna. Jag såg en moderat beräkning över Folkpartiets budgetalternativ. Nu kommer jag inte ihåg om det handlade om 17 eller 19 miljarder i felräknade, ofinansierade utgifter. Om man har så mycket pengar då kan man kosta på sig att strunta i något så enkelt som index, anslagssparande och utgiftstak.

Anf. 40 Lennart Kollmats (Fp)

Herr talman! Jag vill än en gång fråga kulturministern om han tror att det är rimligt, med den planeringssituation som råder och det jobb som kulturinstitutioner gör - då talar vi i huvudsak om de stora statliga institutionerna - att med så kort planeringstid kunna vända på kuttingen i sista stund, när de kanske hade räknat med ett överskott. Finns det inte stora risker med det? Jag var på 70-talet personalchef vid sjukhuset i Halmstad. Då hade vi också ett sådant här system. Det innebar att man i december tittade på budgeten, och vid eventuellt utfall sade: Herregud, här är några kronor över; dem måste vi göra av med. Det resulterade i oplanerade inköp och liknande. Det blir ingen bra verksamhet om man jobbar på det sättet. Beträffande Anne Wibble var det ju rätt länge sedan. En av fördelarna med Anne var att hon kunde ändra sig om det visade sig att en åtgärd på sikt fick orimliga konsekvenser. Jag är övertygad om att ifall hon fått fortsätta som finansminister hade hon för flera år sedan förstått att det som var sant vid en tidpunkt inte var helt realistiskt vid en annan tidpunkt. Det är vad jag som chefsutvecklare kallar situationsanpassat ledarskap. Det borde finnas en situationsanpassad ekonomi också. Det är lite marigt att ta upp en situation som gällde för snart 15 år sedan och hävda att den i alla sammanhang också måste gälla i dag. Att behandla alla lika är väldigt ojämlikt, enligt mitt sätt att se.

Anf. 41 Leif Pagrotsky (S)

Herr talman! Jag vill bara påpeka att de folkpartister som har ansvar för budgetsystemet i riksdagen inte, såvitt jag kunnat få reda på, föreslagit att det ska ändras. Jag har gjort mitt bästa för att lära mig detta efter de diskussioner som Lennart Kollmats och jag haft. Folkpartisterna i finansutskottet har inte föreslagit att systemet ska göras om, utan det är enskilda folkpartister på enskilda ställen som tycker att det inte ska drabba just deras område. Det tror jag att alla sektorspolitiker tycker. Jag kan trösta Lennart Kollmats med att säga att även jag hade glatt mig om vi hade haft större uppräkningar av de anslag som gäller på mitt område. Men detta är ett system som gäller statsbudgeten som helhet, som utformats av Lennart Kollmats partikamrat och som Lennart Kollmats nuvarande partikamrater inte föreslagit ska ändras. Det låter som en billig poäng att säga till Sveriges kulturarbetare och Sveriges kulturinstitutioner att vi har en formel, en statistisk mekanism, som gör att alla får mer pengar, och som simsalabim gör att man slipper svåra avvägningar. Verkligheten är tyvärr inte så enkelt beskaffad. Vad gäller anslagssparandet måste vi komma ihåg att detta handlar om pengar som man inte kommer att spendera i år, och som därför blir ett överskott. Nu drar man in dessa pengar och sedan får man eventuellt tillbaka dem så att de kan spenderas en annan gång - man får då förhandla på nytt eller skjuta på pengarna till en annan gång. Detta är inte jätteroligt, men det är inte heller en stor katastrof. Det är inte så att pengar som man använder till löner försvinner och man måste avskeda folk, utan det handlar om pengar som man inte spenderat och inte heller har planer på att spendera under den del av året som återstår. Det hade varit roligt att slippa detta, men när man som kulturpolitiker är så beroende av stabila statsfinanser som vi ju är måste vi ställa upp också för den grundläggande statsfinansiella sundhetsprincipen.

Anf. 42 Birgitta Sellén (C)

Herr talman! Jag kan instämma i det som Lennart Kollmats sade om att alla partier nog kommer att kunna närma sig varandra när det gäller kulturen. Det gäller inte minst med tanke på det jag läste i min lokala tidning, Sundsvalls Tidning, i går. Kulturbranschen består av småföretag, stod det att läsa med en stor bild på vår kulturminister. Jag vill passa på att säga att när vi i utskottet diskuterar kultur finner vi, alltså alla partier, väldigt många gånger varandra, vilket jag verkligen uppskattar. Det är en eloge även till socialdemokraterna i utskottet. I den artikel jag nämnde sägs bland annat att vi måste inse att kulturbranschen består av småföretag och jobba aktivt för att förbättra villkoren för dem. Det är mycket bra att få läsa detta eftersom - vilket jag sagt många gånger - det finns så mycket möjligheter till småföretagande inom just kulturen. Därför hoppas jag att det kan komma enklare lösningar för just företagare. I förra veckan fick vi regeringens handlingsprogram för minskad administration för företagen. Jag skummade lite grann i det och funderade på om jag kunde se några tendenser. Jag tänkte att jag inte kan begära att ministern redan varit inne på kulturområdet och hunnit göra någonting och därför kastade jag ett öga på det som stod under Näringsdepartementet. Jag kunde inte se några stora förändringar där, men jag hoppas att det beror på att jag inte hunnit lusläsa texten. Det borde vara så att ministern i sitt förra departement tänkt på dessa frågor. I mitt huvudanförande ställde jag några frågor till ministern. De handlade om moms på ideella och allmännyttiga organisationer, om varför man vill lägga ned Kulturnät Sverige, och inte minst om arbetsmarknadspengar som centraliseras. Jag undrar om det finns möjlighet att få svar på de frågorna.

Anf. 43 Leif Pagrotsky (S)

Herr talman! Även jag vill uttrycka min uppskattning för den enighet som trots allt råder mellan Centerpartiet och Socialdemokraterna i många frågor på kulturpolitikens område och kanske något beklaga det som är sakens natur i en sådan här debatt, nämligen att man uppehåller sig vid det som skiljer och inte vid det som förenar. Det får inte dölja det faktum att det finns mycket som är gemensamt. De frågor som Birgitta Sellén ställde till mig handlar i hög grad om skatter. Vi har ju en särskild minister för de frågorna, som vill ha sitt jobb kvar, och jag tänker inte ge mig in på hans domäner och föra den debatten i hans ställe. Sådant kan, som bekant, straffa sig, och det tänker jag akta mig för. Jag får i stället sköta de diskussionerna med honom på kammaren så att säga, och sedan får han föra diskussionerna i riksdagen. Birgitta Sellén ställde också en fråga om en besparing som vi gjort på IT-området. Det är en utgift som vi haft några år men där man nu gör bedömningen att pengarna kan användas bättre någon annanstans. Jag tycker att det är välgörande när man kan effektivisera på det sättet. Jag har själv inte deltagit i de närmare avvägningarna. Det skedde före min tid, men den information jag fått om de överväganden som gjorts gav mig intrycket att det var mycket välbetänkt. Birgitta Sellén tog i sin korta replik inte upp en av de frågor som skiljer oss åt, nämligen den om varför vi har hamnat på olika åsikter beträffande tillträdet till våra museer. Normalt har vi samma syn på att det är väldigt prioriterat att bredda tillträdet till kulturen, till exempel till biblioteken. Men frågorna om varför biblioteken och museerna ska ha olika behandling och om de breda gruppernas intresse av att utan onödiga trösklar kunna få del av de samlingar och de spännande upplevelser som ändå finns på våra museer skulle jag gärna vilja höra lite mer om.

Anf. 44 Birgitta Sellén (C)

Herr talman! De frågorna kommer kulturministern om en liten stund alldeles säkert att få svar på. Jag kan inte ta alla frågor för Centerns del, utan vi försöker dela på frågorna. Lars-Ivar Ericson kommer senare i debatten att prata om museerna. Därför svarar jag inte nu på de frågorna. För övrigt har jag mer som jag undrar över. Det är bra att ministern är redo att på kammaren sköta samtalet med finansministern bland annat om momsen. Vad jag sade var just att jag önskade att det skulle ske ett samarbete. Jag är nämligen fullt medveten om att det är finansministerns ansvarsområde. Vad gäller de arbetsmarknadspengar som centraliseras hade jag hoppats på att få ett svar eftersom jag tycker att det är ett område som ministern jobbat med i samband med sitt tidigare ministeruppdrag. Sedan gäller det en annan sak i den, måste jag faktiskt säga, mycket trevliga artikeln som ingav mig väldigt mycket hopp - inte minst att, som ministern säger, sponsring kommer att få en allt större roll i framtiden. Det är en fråga som vi har lyft fram otroligt många gånger i utskottet. Vi har sagt att det måste kunna jämställas, att kultursponsring ska ha samma möjligheter som man har när det sponsras inom idrotten och så vidare. Vi ser alltså fram emot att det händer mycket där. Jag har en liten undran till. Jag vet ju att ministern är intresserad av design. Nästa år är det designår. Design och form är väldigt viktiga. Men för att också behålla kunskapen inom designen handlar det även om att värna de olika hantverk som finns, som Lena Adelsohn Liljeroth var inne på i sitt anförande. Det gäller då inte bara inom kulturen, utan det gäller hantverk som behövs inom alla områden. Jag skulle vilja veta hur regeringen tänker ta till vara de kunskaper som finns och fortsätta att utveckla dem så att de inte försvinner.

Anf. 45 Leif Pagrotsky (S)

Herr talman! Jag tror faktiskt att detta kan vara ett område där en sammanslagning av Kultur- och Utbildningsdepartementen kan innebära att det blir lite lättare att få förståelse för kulturlivets behov och önskemål inom utbildningspolitikens område. Många av de utbildningar som vi nu diskuterar styrs helt lokalt och är i rätt stor utsträckning efterfrågestyrda. Vi har även en långtgående marknadsanspassning av högskolorna i så måtto. Här kan det mycket väl komma att bli lättare att få uppmärksamhet och att få gehör för den typen av behov. Även jag är naturligtvis starkt intresserad av att de mycket viktiga men väldigt smala yrken som krävs för att kunna upprätthålla säg en levande operatradition också för kommande generationer inte bara handlar om de yrkeskategorier som man som publik, åskådare, ser på scenen, utan det handlar om mycket vidare och mycket bredare krav för att det här ska vara möjligt. Det tror jag att var och en som tänker på detta inser. Det är inte fråga om vilken som helst arbetskraft som, bara man blåser i sin visselpipa, står utanför dörren och sedan utbildas på en timme. I stället är det fråga om ytterst kvalificerade och mycket specialiserade yrkesmänniskor som kulturlivet och kulturarvet har ett starkt behov av.

Anf. 46 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Herr talman! Det var en hel del saker som är glädjande som kom fram här. Dels handlar det om det hantverk som jag pratat om. 300 hantverksyrken finns det i Sverige, men 30-40 av dem är utrotningshotade. Här kan ministern göra väldigt mycket. Dels fanns det halva löften om sponsring och kanske också på sikt om avdragsrätt för gåvor - alldeles utmärkt och mycket glädjande! Det var också ett lite positivt benämnande när det gäller begreppet "marknad", vilket vi här särskilt uppskattar. När det gäller hur man lyssnar vill jag säga att jag tror att ministern trots allt lyssnat lite selektivt på mitt resonemang om museerna och bandyn. Hal is, skulle man där kunna tala om, ministern. Jag tycker de facto att det är upp till vuxna människor att själva välja. Vill man gå på Moderna museet och betala inträdesavgift för det, eller vill man gå på bandymatch? Det valet ska vuxna människor kunna göra. Jag tycker därför att pengarna i stället ska läggas på stöd till barn och ungdom. Det är de facto så - också här är vi nog överens; ministern talar ju gärna om det vi är överens om - att barn som får uppleva mycket kultur också kan värdesätta kultur. De vet när det är till exempel ett bra musikstycke, bra teater eller bra konst. På samma sätt är det med bandyn. Man måste se mycket bandy för att lära sig vad som är en bra bandymatch. Sedan har vi detta med det kommersiella rummet, som jag tycker är lite hyckleri. Det sägs ju överallt att för att museerna ska klara av det här när de nu inte kan räkna med intäkter på andra sätt - entréavgiften har ändå varit "ett dragspel" - måste de satsa mycket på museibutikerna och på restauranger, en pigg marknadsföring och mycket annat. Museerna kommer då att bli alldeles otroligt kommersiella i sin strävan att dra in mer pengar. Var det detta som var syftet? Och så har vi detta med visioner. Jag tycker att det blir smått märkligt om man som vuxen inte ska kunna betala en summa för att gå in på ett museum. Och det ska vara att försvåra tillgängligheten - nej, det tycker jag verkligen inte.

Anf. 47 Leif Pagrotsky (S)

Herr talman! Får jag börja med att grumla glädjen en smula. Jag vill än en gång dementera alla uppgifter om att jag har gett några löften på skatteområdet. Det har jag inte gjort vare sig om sponsring eller moms eller om någonting annat. Lena Adelsohn Liljeroth säger, som jag uppfattar det, fundamentala ideologiska saker om hur man ska prissätta och om hur man ska påverka människors val mellan olika sätt att konsumera, att använda sin tid och att använda sina pengar. Vill vuxna människor välja att gå på en bandymatch eller på Moderna museet är det deras val. Det ska vi inte lägga oss i eller styra. Såvitt jag förstår - jag kan inte få ihop det på något annat sätt - är det ett argument mot att stödja det här över huvud taget. Vad ska det kosta att gå på Operan? Om det bara ska kosta 500 kr har vi gripit in i den enskildes val. Kanske ska det kosta en tusenlapp, eller vad det nu kan bli, om man inte har några statliga bidrag. Det är ju innebörden i synen här. Jag tycker att det är bra om det är billigt, och jag tycker att kulturen är ett område som inte ska prissättas på det viset. För mig har det i stället ett starkt egenvärde ju billigare det kan bli. Jag är väldigt glad, och för mig blir det också en framgång, varje gång tröskeln för att komma in och ta del av kulturen kan sänkas och varje gång målgruppen kan vidgas och attraktionskraften stärkas. Men att säga att allting som gör att den enskilde som väljer inte ser den exakta kostnaden för att producera en teaterpjäs, operaföreställning eller balettföreställning och att politikerna har gripit in och omyndigförklarat vuxna människors fria val strider fundamentalt mot min syn på vilken roll kulturen ska ha i vårt samhälle.

Anf. 48 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Herr talman! Nu talar vi inte om Operan. Vi har heller inget förslag i det sammanhanget. Jag är inte någon fanatisk marknadsliberal, om nu ministern tror det. Men jag tycker att vi ska ta en större hänsyn till marknaden än vi faktiskt tar. När det gäller den så kallade reformen vill jag säga att jag inte tycker att det är en reform. Jag tycker nämligen inte att problemet ligger i att det är svårtillgängligt vad gäller museerna. Däremot ser jag gärna att man satsar mer på museipedagogik - alltså precis som ministerns parti. Från moderat håll skulle vi till och med ha lagt mer pengar på detta om vi hade haft den möjligheten. Oftast är hindret svårtillgänglighet på annat sätt, och det kan man komma åt med pedagogik - inte med pengar. De här 100 miljonerna tycker vi kan användas till väldigt mycket annat. Flera pekar på behov som finns inom museisektorn. Jag såg i tidningen i helgen att Statens ljud- och bildarkiv uppskattar behovet till 900 miljoner för att rädda det moderna kulturarv vi har i form av radio- och TV-inspelningar. Det är inte så att det saknas hål. Då tycker vi att prioriteringen är fel. Det här kommer vi förmodligen att återkomma till. Jag skulle gärna vilja ha ett svar på en annan fråga. Jag hörde nämligen ryktas, eller snarare har andra hört det, att det kommer ett förslag i vårpropositionen om att alla kulturinstitutioner ska spara 0,6 %. Jag vill gärna veta: Är det sant?

Anf. 49 Leif Pagrotsky (S)

Herr talman! Jag uppfattade Lena Adelsohn Liljeroths argument som fundamentalt principiellt. Vill man gå på bandymatch eller på Moderna museet är något som vi politiker inte ska lägga oss i. Det valet kan vuxna människor ta ansvar för själva. Det valet lägger man sig i om man subventionerar priset till exempel i form av statsbidrag. Detsamma gäller för Operan och för Moderna museet, men med en viktig skillnad. På Moderna museet är marginalkostnaden för att ta emot ytterligare en besökare 0. Det ekonomiskt adekvata priset, om man ska fullfölja Lena Adelsohn Liljeroths argument, är 0. Men på Operan är marginalkostnaden exceptionellt hög. Priset blir av en sådan art att det inte blir någon opera. Väldigt många människor kommer att tycka, i det val som Lena Adelsohn Liljeroth tycker att de ska göra oskruvat, att man får väldigt många bandymatcher för en balettföreställning. Väldigt få människor kommer att välja balettföreställningen, och sådana kommer att upphöra. Det tycker jag vore fel. Varför ska vi subventionera för att behålla yrkesgrupper som behövs för att klara operabalett? Men så säger man att biljetterna inte ska subventioneras. Ja, då slutar människor att gå på opera. Och då människor inte vill gå ska vi lägga ned det. Det här leder in i absurdum, och det visar det fundamentala, att kulturen inte kan värderas på det marknadsmässiga sättet. Den måste få kosta, och den måste få vara olönsam. Den måste få finansieras med skattemedel. Det kräver en stark statsmakt, och det kräver en stark statsbudget och en ordnad budgetpolitik. Det kommer vi att ta ansvar för också framöver. Hur det ansvarstagandet kommer att se ut i vårpropositionen får vi se då.

Anf. 50 Anna Lindgren (M)

Herr talman! Först vill jag yrka bifall till reservation 3. Jag står naturligtvis bakom alla övriga reservationer där vi moderater finns med. Årets kulturbudget är en budget som till stor del handlar om att regeringen utreder. Alla de utredningar som jag nu kommer att räkna upp nämner regeringen i sin proposition. Det är möjligt att jag har missat någon. Det är Kulturföremålsutredningen, Folkrörelseutredningen, Ändamålsfastighetsutredningen, Mål i mun, om svenska språkets ställning, Genus inom scenkonsten, Museipedagogik, Orkesterutredningen, Rådet för design och arkitektur har fått ett uppdrag, Bebyggelseutredningen, Uppdragsarkeologi, Mångkulturellt centrum har fått ett uppdrag, Aktionsgrupp för barnkultur - det hör inte till denna budget för det är Allmänna arvsfondens pengar - Radio- och TV-utredningen, Konstnärerna och trygghetssystemen, Bokpriskommissionen, Internationella kulturutredningen, Arkiv för alla - nu och i framtiden, Stödet till de fria grupperna, Översyn av scenkonstens dokumentation och Jämställdhet inom scenkonstområdet. Det är 20 utredningar. Jag hoppas att det kommer fram något av dessa. En del betänkanden har redan avlämnats till regeringen, andra utredningar pågår och kommer så att göra under en lång tid framöver. Regeringen begraver viktiga kulturpolitiska frågor i utredningsbyråkratin, tycker jag. Det är lätt att gömma sig bakom stora och utdragna utredningar. Det vore idé för den nye kulturministern att snabba på arbetet i alla dessa utredningar. Det om detta. Herr talman! Den lokala historien och kulturarvet i den egna hembygden - det är det jag ska prata om här - är den första kontakt varje människa får med det som vi kallar kulturarv. Det lokala kulturarvet brukar också skapa det största intresset och engagemanget. Vad det ytterst handlar om är att de flesta människor förr eller senare får en längtan efter att söka sina rötter. Man vill veta vem man är och bevara fragment av allt det som har format den egna generationen. Det skapar trygghet i nutiden och hjälper till att ge perspektiv på världen runtomkring. Inget kan ersätta det folkliga och frivilliga engagemanget. Statens ansvar bör vara att säkra de ekonomiska förutsättningarna. Riksantikvarieämbetet, länsstyrelserna och länsmuseerna har att verka för att statens medel används på rätt sätt. Vi vet att behovet av resurser för detta arbete är mycket stort. Därför är det anmärkningsvärt att regeringen till och med föreslår minskningar av anslaget till kulturmiljövård för 2005. Vi moderater anser, mot bakgrund av vad jag sagt tidigare, att dagens stöd bör ökas med totalt 54 miljoner de kommande tre åren. Vi anser att Riksdagsrevisorernas rapport Arkeologi på uppdrag är en bra utgångspunkt för en genomgripande utredning om hur den arkeologiska verksamheten ska organiseras och finansieras. Vi ser fram emot den proposition som nu snart ska komma. Utredningen lägger ju fram sitt förslag den 30 april nästa år. Vi tycker att Riksantikvarieämbetets roll ska renodlas till att vara en central sektorsmyndighet utan egna genomföranderesurser. Riksantikvarieämbetet ska inte ägna sig åt arkeologiska undersökningar i egen regi. Lagen om offentlig upphandling ska tillämpas vid upphandling av arkeologiska undersökningar. Privata initiativ och alternativ som kan bidra till metodutveckling och rationaliseringar ska uppmuntras, förenat med starka krav på vetenskaplighet. De 21 länsmuseerna ska stå för den kompetens som krävs för att de ska kunna fylla sin uppgift som regional resurs och som kunskapscentrum för kulturarvsområdet. För att kunna fullgöra sitt uppdrag förutsätts länsmuseer ha en bred kompetens inom en mängd specialistområden. De ska stå för dokumentation, vård och bevarande av kulturarvet. Det har talats mycket om det i dag. De ska också vara pedagogiska och i intressanta former berätta och förmedla kunskap om historia och kulturarv. Det kräver såväl specialistkunskap om kulturhistoria som kunskap om hur man samlar, vårdar, presenterar och informerar. Barn och ungdomar ska ha goda möjligheter att på sitt länsmuseum få en god kännedom om sin lokala och regionala historia. Vi vill anslå ytterligare 45 miljoner de närmaste tre åren till de regionala museerna. I dag präglas museiverksamheten av stor ekonomisk osäkerhet, vilket i hög grad påverkar vården av föremålen. Stora delar av personalresurserna är dessutom beroende av arbetsmarknadsmedel inom enskilda projekt som startas av arbetsmarknadspolitiska skäl. SESAM-projektet, Kulturarvs-IT samt Skog och historia har vi talat om tidigare. Dessa projekt är tidsbestämda och är direkt kopplade till arbetsmarknadspolitiken. Verksamheten upphör ofta innan själva projekten till sitt innehåll är avlutade. Det lämnar museerna väldigt ofta i en prekär situation. Det är också slöseri med både mänskliga resurser och arbetsmarknadspolitiska medel att handskas med dem på det viset. Moderaterna har därför i arbetsmarknadsutskottet föreslagit ytterligare 100 miljoner kronor för insatser inom kulturområdet för arbetshandikappade, vilka ofta är de som utför ett utmärkt arbete ute på våra museer. Herr talman! Det har blivit alltmer uppenbart att varken Göteborgsoperan eller Malmöoperan klarar sig ekonomiskt. Särskilt akut har situationen varit för Malmöoperan. Det är väsentligt att de båda scenerna får goda ekonomiska förutsättningar redan nu. Därför föreslår vi att Göteborgsoperan får ett ökat stöd med 12 miljoner kronor per år under perioden 2005-2007 och Malmöoperan under samma period 8 miljoner kronor mer per år. Länsmusiken är en av stommarna i den nationella politiken, som riksdagen enigt har beslutat ska täcka hela landet. Till den vill vi anslå ytterligare 8 miljoner kronor. I det tidiga 1900-talet tillkom genom lokala initiativ symfoniorkestrar i Norrköping, Gävle och Helsingborg. De är en viktig del av den nationella musikpolitiken, men de får inte den uppmärksamhet som man skulle kunna förvänta sig. Det är faktiskt skandal att Orkesterutredningen inte har kommit i gång tidigare. Den hörde jag talas om när jag invaldes här för denna mandatperiod. Det är viktigt att musiklivet också utanför Stockholm får drägliga arbetsförhållanden och ekonomisk trygghet. Jag vill också nämna den svenska visan, som är en viktig del av vårt kulturarv. Vi har tidigare tillsammans motionerat om och reserverat oss för uppbyggnad av ett kunskapscentrum för visan, som det finns goda förutsättningar för i Västervik. Viss utbildning skulle kunna koncentreras dit, samtidigt som kunskapsinsamling och forskning skulle kunna bedrivas där. Herr talman! Många av landets kulturskapare lever under mycket knappa och ofta oberäkneliga förhållanden, som här många gånger kommit fram. Vi vill understryka vikten av att landets kulturskapare får så goda förutsättningar som som möjligt att försörja sig på sitt konstnärskap. Moderaterna har ett heltäckande förslag för en politik som gynnar kulturskaparna och deras ekonomiska situation. Skattetrycket måste sänkas och bidragen måste omprövas. Reglerna inom socialförsäkringssystemet bör också anpassas på sådant sätt att de tar hänsyn till det faktum att många konstnärer har en mycket ojämn och ibland sporadisk inkomst. Möjlighet till avdrag för inköp av konst skulle öka marknaden för konstnärer att kunna leva på sin konst och slippa bidragsberoende. Jag vill slutligen knyta ihop allt detta med alla de utredningar som inledningsvis nämndes. Pensionsfrågan har diskuterats mycket här. Regeringen har i budgeten aviserat en översyn av PISA-förordningen och av relationen mellan bidrag och projektbidrag. Vi får väl hoppas att det inte tar lika lång tid att lösa den frågan som att få fram något slags lösning på pensionsfrågorna. Vi har från alla de borgerliga partierna ställt frågor och motionerat om dessa frågor åtminstone så länge som jag har suttit här i riksdagen.

Anf. 51 Cecilia Wikström (Fp)

Herr talman! En gång sade Olov Hartman, som var författare, präst och direktor för Sigtunastiftelsen: Kultur är att retas med djävulen i väntrummet. Kanske är det detta som vi håller på med just här och just nu. Men Olov Hartman sade det under brinnande krig, när humanistiska värden verkligen i grunden var hotade och satta ur spel. Tyvärr hotas också i dag dessa värden. Ensamhet och utanförskap växer, inte minst i storstädernas förorter. Ungdomar hyser liten tilltro till framtiden. Segregation och arbetslöshet växer. Också bland scenkonstens utövare växer arbetslösheten. Skådespelare och dansare arbetar i korta projektanställningar varvade med arbetslöshet. Man repeterar på a-kassa, men ingen talar klarspråk om detta. Jag tycker att det vore klädsamt om kulturministern lyssnade. Institutionsteatrarna har nu under loppet av tio år minskat sina fasta ensembler från 700 till 300 personer. Skådespelarna har betalat priset för teatrarnas påtvingade besparingskrav, för de arbetar nu på mycket korta visstidskontrakt och inte längre som fast anställda. Teateralliansen, som skulle erbjuda säkra och värdiga arbetsvillkor för skådespelare, är i dag en urholkad spillra och inte den tillgång och trygghet som den var tänkt att vara. I dag finns det en djup oro hos många skådespelare, hos dansare och regissörer, en oro som gäller försörjning, karriärutveckling, sjukpenning och inte minst pensionsvillkor. Detta har flera talare varit väldigt engagerade i och pratat mycket om tidigare. Kulturrådet, departementets förlängda arm i Kultur-Sverige, ansåg redan 2002 att 400 personer borde anställas inom Teateralliansen. I år är detta inte ens tillgodosett till hälften. Antalet är mindre än 200. Antalet arbetslösa är större än någonsin förr. Herr talman! Detta får mig att tänka på en känd dialog i Matteusevangeliets 20:e kapitel. Där säger Jesus så här: Varför står ni här hela dagen utan att arbeta? De svarade: Därför att ingen har lejt oss. Då sade Jesus: Gå bort till vingården ni också. I dag finns det ingen vingård att gå till för arbetslösa, dansare och skådespelare, för teatern är nedlagd eller hotas av nedläggning. Brunnsgatan Fyra är ett sådant exempel, Teaterstudio Lederman ett annat. Eller så är ensemblen enligt en hårt pressad teaterledning redan fulltalig, och rationaliseringskraven gör att den får minska ännu mer. Några ska förtidspensioneras och andra bli arbetslösa. De som redan har ett jobb ska arbeta mer, ofta utan att kunna påverka sin situation. Detta är verkligheten, herr talman, och med detta yrkar jag bifall till reservation nr 3 i betänkandet och uppmanar också till en fördjupad studie av Folkpartiets särskilda yttrande i betänkandet. Kulturens olika uttryck skapar frizoner i samhället, där vi alla erbjuds att växa som människor. Kulturarvet visar oss vägen till det djupt mänskliga, som vi alla är delaktiga av, och ger oss också ett perspektiv på människans eviga villkor. När vi tar del av kulturarvet stärks vi att själva påverka och bjuda motstånd mot det i samhället som förråar och förhärdar människan, och precis det har människor alltid gjort när livsvillkoren har tagits ifrån dem och livet hotats. För en tid sedan var jag i Auschwitz tillsammans med en gymnasieklass från Uppsala, och det bestående minnet därifrån är just det att det enda motstånd man hade tillgång till i destruktionens och förintelsens läger var kultur och andlighet. Därför vill jag, herr talman, i dag passa på att lyfta fram Forum för levande historia som en ytterst viktig institution när det gäller att informera och undervisa om det ohyggliga folkmord som kostade 6 miljoner människor livet i Förintelsen. Jag noterar med en stor sorg att Centerpartiet i år som enda riksdagsparti radikalt vill skära ned anslaget till Forum för levande historia med hälften, 22 miljoner kronor, vilket kommer att innebära att man tvingas stänga verksamheten den 1 juli 2005, detta i ett tidevarv när det pågår minst ett folkmord i världen. Jag tänker på Darfur. För mig väcker detta anstöt när uppdraget att synliggöra Förintelsens offer tycks angelägnare nu än någonsin. Vad som i stället skulle behövas är ett utvidgat uppdrag att synliggöra det ohyggliga folkmord som ägt rum i kommunismens namn och tecken, då kommunismen har skördat mer än 100 miljoner människors liv i Sovjet och i Kommunistkina. Herr talman! Kulturellt skapande är en mänsklig frihetsprotest. Det är en sorts andens seger över materien. Det vajar en frihetsflagga över varje kulturbärare, varje kulturarbetare och varje kulturinstitution. I dag måste vi samfällt lyfta fram museernas stora uppgift i mötet med besökaren. Ett äkta möte betyder att man är sedd och bekräftad. Det ger möjlighet att växa. Sådana möten är det som museerna sysslar med hela tiden. Då är också kulturen tillgänglig. Det handlar mer om kvalitet än om kvantitet. Reformen om fri entré kommer att utmana den kvalitet som många av museerna har byggt upp. Den här reformen kommer att slå hårt mot de museer som inte omfattas av reformen, som länsmuseer och stiftelsedrivna museer, vars framtida ekonomi ter sig dyster nu när reformen införs. Besökare som går in på statliga museer funderar kanske väldigt mycket innan de betalar avgift till ett museum som kanske till och med ligger i samma kvarter. Lena Adelsohn Liljeroth har på ett förtjänstfullt sätt tagit upp detta tidigare här i debatten. Kulturarvets styrka ger livskraft och hopp inför framtiden. Den lokala kulturen får egna uttryck och ges egen klädedräkt. Men kulturarvet tillhandahåller också miljöer för utveckling och nya tankar. I tryggheten och förankringen i det som är det egna kan nyfikenheten för det främmande och okända växa. Därför är det viktigt att vi värnar vårt kulturarv och vårdar våra kulturmiljöer. Folkpartiet har sammantaget 6 miljoner kronor till arkiven, vilket jag tror är den högsta siffra som någon kan ståta med här inne. Det är oacceptabelt att arkivens anslag inte på långa vägar räcker till för att vårda arkivalier, som nu bokstavligen, herr talman, vittrar ned framför våra ögon. Arkeologi, arkiven och historisk forskning är stora tillgångar i vårt gemensamma och individuella sökande efter rötter och tillhörighet. När kulturen marginaliseras och arkivalierna och kulturarvet inte längre vårdas vittnar det, herr talman, om ett samhälle statt i förfall. Men kulturpolitiken är, som jag tidigare antytt, satt på undantag i dag i vårt land. Vi talar om bristen på ekonomiska resurser, och vi upprepar mantrat om vård, skola och omsorg. Nu har man visserligen också lagt till kriminalvård, när svängdörrarna på fängelserna tycks snurra allt snabbare, men kring kulturen är det knäpptyst. Kulturen har kommit i strykklass, och de ekonomiska resurserna står och stampar på samma oanständigt låga nivå år efter år. Institutionerna får ju numera inte ens kompensation för pris- och löneomräkningarna, och Fastighetsverket tar ut höjda hyror. I dag föreslår utskottet att riksdagen ska göra ett tillkännagivande om detta, vilket är mycket bra, men i själva verket krymper resurserna. De fria gruppernas situation är stadd under all kritik. De har inte kompenserats de senaste åren alls, och så här kan vi inte fortsätta. Folkpartiet har åtta friska miljoner till de fria grupperna, så vi friskriver oss när det gäller detta. Jag tror att det är kortsiktigt att spara på kulturen. Sådana besparingar blir dyra för samhället i längden. Jag vill i sammanhanget framhålla att Folkpartiet har 93 miljoner kronor mer än regeringen till utgiftsområde 17 - men pengar är inte allt. Vi har också ägnat en betydande tanke åt vad kulturpolitik egentligen är och skulle kunna vara. Vi som har fått förtroendet att arbeta med kultur tjänar gemensamt ett syfte som är mycket högre och har en viktigare uppgift än vi kanske själva är medvetna om. Ansvaret är att lyfta fram kulturens oanade kraft och de djupast mänskliga värden som kulturen ger uttryck för. T.S. Eliot skriver: Det vi kallar början är ofta slutet och att avsluta något är att göra början. Ett folk utan historia blir inte återlöst från tiden, ty tiden är ett mönster av tidlösa ögonblick.

Anf. 52 Peter Pedersen (V)

Herr talman! Jag ska kommentera en sak i det som Cecilia Wikström tar upp, och det handlar om Forum för levande historia. Hon konstaterar att nu är det bara Centern som inte så att säga accepterar den här myndigheten och att man vill dra bort pengar, och indirekt antyder hon att Vänstern har bytt åsikt. Jag sade i ett tidigare meningsutbyte att det är rimligt att den här myndigheten får verka och att man gör en utvärdering. Jag kan också konstatera att efter den debatt som var förra året tycker jag att det på ett antal punkter har varit en klarläggande debatt. Inte minst om man läser i majoritetstexten i vårt utskottsbetänkande - och lägg då märke till den mycket viktiga bisatsen! - framgår det tydligt på s. 73 att "det uppdrag som Forum för levande historia tilldelats är så vidsträckt att myndigheten mycket väl - om den finner det lämpligt - kan ägna sig åt frågor av det slag som Moderata samlingspartiet tar upp i sin motion". Moderaterna anser att myndigheten ska ägna sig åt en särskild upplysningskampanj om nationalsocialismens, kommunismens och fascismens brott mot mänskligheten. Det är alltså just begreppet "kampanj" vi ogillar. Vi tror inte på statliga kampanjer. Däremot: Utifrån de besök och den diskussion vi har haft är det uppenbarligen så att man redan i olika lärarutbildningar har tagit upp kommunismens brott mot mänskligheten. Vi förstår inte varför Folkpartiet liberalerna, nu även i den här debatten tillsammans med Moderaterna som säger detta i sin motion, vill ge pekpinnar från denna riksdagens kammare så att vi ska fatta beslut om exakt vad en myndighet ska ägna sig åt, när ni i alla andra fall pratar om att vi inte ska lägga oss i en massa detaljer. Det står att arbetet ska ha sin utgångspunkt i Förintelsen. Det står alltså inte att man ska rota i och ägna sig åt bara Förintelsen utan alla de mänskliga beteenden som innebär förtryck och förföljelse av människor, av homosexuella, zigenare, kommunister och andra som så att säga på något vis anses avvikande från en totalitär regim. Det är fullt möjligt med det uppdrag som Forum för levande historia har att ägna sig åt detta, och det gör man också. Det är lite att slå in öppna dörrar att kräva den här kampanjen mot kommunismen.

Anf. 53 Cecilia Wikström (Fp)

Herr talman! Med anledning av den höst som vi alla har genomlevt och den debatt som har förevarit torde det vara ställt bortom varje tvivel att det behövs inte bara en informationskampanj utan kanske flera om både nazismens och kommunismens offer och om allt det fasansfulla som har skett i Sovjet, i Kommunistkina och på andra håll. Man kan lägga till mycket. Men vad jag vände mig emot var faktiskt för en gångs skull inte Peter Pedersen och hans parti. Jag tycker det är viktigt att framhålla att det finns en stor enighet i riksdagen om att myndigheten Forum för levande historia ska stärkas och att vi i den tid då vi lever behöver alla de här insatserna. Forum för levande historia är en sådan möjlig väg att undervisa, utbilda och skapa opinion. Alla möjliga kanaler behövs. Denna myndighet är en, men den kanalen är så viktig att vi är sex partier, såvitt jag kan förstå, som är beredda att stötta den. Det var absolut ingen känga till Vänsterpartiet.

Anf. 54 Peter Pedersen (V)

Herr talman! Problemet gällde ordet "kampanj". Alla kampanjer, framför allt om de kommer från stater, ger i de flesta fall förskräckande exempel. Man har en viss åsikt som man tycker att alla ska ha, och så kampanjar man. Jag tror faktiskt att vi borde lära oss av historien att det handlar om samtal, dialog, respekt för andra människors uppfattningar och att vi kan ha totalt olika uppfattning om hur vi vill att samhället ska gestalta sig på kulturområdet, men även vad gäller ekonomisk politik eller vad det kan vara. Det vi ska vara helt överens om är däremot att vi måste ha en folklig majoritet bakom oss för att kunna förverkliga politiken. Det tycker jag att vi kan vara överens om. Sedan tror jag inte på kampanjer vad gäller vare sig kommunism eller nazism. Det handlar faktiskt om att klargöra de ideologierna, vad de står för och vad de har lett till för resultat. Där tror jag också, tillsammans med Centern, att skolorna har en väldigt stor uppgift. Forskarsamhället har en stor uppgift. Men ingen av dem ska ha exakta pekpinnar av oss riksdagspolitiker om vad de ska göra den ena veckan eller den andra. Det är förödande, och det kommer att bli Forum för levande historias död, faktiskt, om vi här i riksdagen varje år ska behöva sitta och ta beslut om och tala om i detalj vad man ska syssla med. Hittills har vi lyckats avslå allt i den vägen. Det är en total katastrofutveckling man har framför sig, och vad jag förstod av vårt besök vill man inte ha den typen av pekpinnar. Man tycker att man har ett ganska fritt uppdrag. Man ägnar sig inte åt forskning - det tycker vi inte att man ska göra - men man kan lägga fram forskningsresultat på området. Det finns ingenting som säger att det bara handlar om nazism, utan i verkligheten visar man att man även tar andra exempel. Till exempel de folkmord som Cecilia tog upp jobbar man med i dag. Vi behöver alltså inte efterfråga eller bestämma att man ska göra det, vilket alltså framför allt Moderaterna gör, men vilket nu även folkpartisterna ställer sig bakom via Cecilia Wikström.

Anf. 55 Cecilia Wikström (Fp)

Herr talman! Jag känner mycket väl till det regleringsbrev som reglerar vilken verksamhet som Forum för levande historia ska ägna sig åt, och jag känner till hur uppdraget är definierat. Jag är också väl förtrogen med den verksamhet som de facto bedrivs där, så det behöver jag ingen upplysning om. Jag tycker bara att det vi samfällt behöver tala om högt här är att alla kanaler behövs. Det finns en stor okunskap, framför allt hos ungdomar, om vad kommunismen har ställt till med. Gulag är ett okänt begrepp för många ungdomar i dag, vilket är en tragedi. Vi måste kunna vår historia för att kunna orientera oss mot framtiden. Om detta tror jag att Peter Pedersen och jag är överens. Kom ihåg att Forum för levande historia tillkommit genom ett initiativ från regeringen Persson - ett mycket bra sådant initiativ - och man bedriver ett såväl kvantitativt som kvalitativt fint arbete där. Jag vill i sammanhanget framhålla att det är viktigt att man får fortsätta så att det inte blir så som Centerpartiet säger, att anslaget dras ned med hälften. Det kan vi inte ställa upp på. Och nu väntar jag bara på frågan: Vad ska ni göra om det blir en borgerlig regering? Jag ska svara på den frågan innan någon hinner ställa den. Vi i de fyra borgerliga partierna - demokratiska partier - ska givetvis komma väl överens om sossarna har klarat av att komma överens med kommunister, vänsterpartister och miljöpartister. Det ska gå utmärkt bra. Jag tror att vi kommer att få Centern med oss på vagnen när det gäller detta.

Anf. 56 Kenneth Lantz (Kd)

Herr talman! Jag ska tala om tre ämnen - idrott, folkbildning och ideella arbetsinsatser. Det är inte mer än några dagar sedan jag såg på TV-sporten från en basketbollmatch, inte bandymatch. Den innehöll exakt det som har engagerat mig till att vara ordförande för Helsingborgs basket. Det var en match mellan killar och tjejer, unga och medelålders i samma lag. Det som förenade dem var att alla hade någon form av förståndshandikapp. Elitverksamhet i sig är delvis finansierad av oss sportintresserade i egenskap av publik, en publik som i sig också förenas och bör skapa trygghet, styrka och gemenskap i stället för slagsmål och skadegörelse. Elitverksamheten behöver vi inte orda så mycket om här och nu, men den ska inte förringas som en sporre för vårt uppväxande släkte. Jag vill emellertid påstå att kravet på drogfrihet och god etik måste bli en självklar arbetsmodell. Däremot vill jag uppehålla mig vid barn- och ungdomsidrotten som är oerhört viktig för vår debatt i dag. Även om Kristdemokraterna inte anslår mer pengar än regeringen, kan jag inte låta bli att lyfta fram behovet av ett stöd till barn- och ungdomsidrotten. Visst har alla sorters barn- och ungdomsföreningar behov av pengar. Det är sant, och vi ska vara noga med att inte göra alltför kraftiga styrningar i fråga om vart stödet ska gå. Men idrottsrörelsen är en tillgång för det uppväxande släktet. Därför är Handslaget en god investering. Men jag oroas över hur regeringen tänker handlägga detta betydelsefulla stöd i framtiden. Och jag skulle gärna vilja ställa en fråga till ministern: Hur kommer Handslaget att fortleva efter de tre första åren? Kommer vi fortsättningsvis att få del av ett ekonomiskt stöd till våra barn och ungdomar på detta område? Idrottsrörelsen är till stor glädje i vårt arbete för ökad integration och jämställdhet. Det är helt uppenbart. Denna målsättning får aldrig glömmas bort eller förringas på något sätt. Idrottsrörelsen och Riksidrottsförbundet tillsammans med SISU och Idrottsbildarna är betydelsefulla i att förmedla etik och värderingar. Kampen mot dopning måste således fortgå kraftfullt. Herr talman! Det besvärar mig mycket att vi inte har anammat trafikens målsättning om nolltolerans när det gäller självmord bland ungdomar. Många av våra ungdomar lever ett hårt liv och saknar erkännandet. Och det är med sorg i mitt inre som jag konstaterar att vi i Skåne under förra veckan har upplevt ännu ett självmord av en 15-årig människa som inte orkade leva längre. Vårt ansvar som föräldrar och vuxna är stort. Därför krävs det goda insatser för att skapa och leda ungdomar till en trygg tillvaro. Jag tror att kultur- och idrottsområdet är en viktig del i detta. Idrotten engagerar mig mycket. Speciellt breddidrotten är oerhört viktig, så även spontanidrotten, och här bör Riksdagens idrottsklubb omnämnas som ett gott exempel i ett hälsoperspektiv. Vardagsmotionen är betydelsefull i detta sammanhang, och jag vill lovorda idrottsrörelsen och uppmuntra till fortsatta osjälviska insatser. Herr talman! Som folkbildare, tidigare sådan, är det inte svårt att tala om behovet av stöd till den här verksamheten som gång på gång lyfter fram enskilda individer till ett större välbefinnande. Den kommunala skolan är suverän på att ge utbildning. Det kan vi inse och konstatera. Men det inskränker sig till praktiska och teoretiska ämnen. Man skulle kunna uttrycka det på följande sätt: Gymnasieskolan ger färdighet, och folkbildningen ger värdighet. Detta är inte oviktigt. Erkännandet att vara en person i ett socialt sammanhang är så oerhört värdefullt. Därför kan vi inte nonchalera behovet av folkbildning. Många människor i vår tid hinner inte med i det uppjagade tempo som vi lever i. Då behövs folkbildning och närhet till medmänniskor. Riksrevisionen har bland annat kritiserat trögheten i resurstilldelningssystemet som innebär att det dröjer ganska länge innan ett studieförbund som växer får del av ett ökat ekonomiskt stöd. Kristdemokraterna anser att det statliga stödet till folkbildningen är viktigt och speciellt när de ekonomiska bidragen från kommunerna minskar. Herr talman! I reservation 21 tas stöd till sjukhuskyrkan upp. Den borde ha fått ett bättre mottagande än vad utskottsmajoriteten har visat. Många människor får varje vecka stöd och professionell hjälp att bearbeta sorg och smärta genom just sjukhuskyrkan. Bidrag från fristående kyrkor är grunden i just denna verksamhet. Men den lever tyvärr under ekonomiskt ganska små medel. Staten borde därför erkänna denna verksamhet genom ett större anslag till trossamfundens verksamhet. Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund, SST, fördelar pengar till de 19 trossamfund och 2 samarbetsorgan som är bidragsberättigade. Största delen av stödet går till lokaler, projektbidrag och annan verksamhet. Kristdemokraterna vill därför anslå 5 miljoner kronor mer än regeringen för bland annat stöd till trossamfunden. Detta är effektivt och väl använda pengar och en ytterst liten insats i hela stadsbudgeten, men det ger ett väldigt stort utfall. Det är få bidrag som har en så god effekt. Jag yrkar bifall till reservation 21. Avslutningsvis några ord om den ideella sektorn. Inom kultursektorn och idrotts- och folkbildningsvärlden finns många goda exempel på ideellt arbete. Människor engagerar sig i och för olika ändamål och gör stora insatser, och detta är bra. Debatten i dag handlar självklart inte om större anslag till ideellt arbete i sig. Men ett erkännande och stöd i någon form är eftersträvansvärt. För egen del har jag ett lysande exempel som tyvärr efter drygt tio års bra verksamhet i Helsingborg nu tvingas läggas ned. Jag tänker på Stiftelsen Varvet som startade tack vare ett stöd från dåvarande civilministern Inger Davidson för just arbetslösa ungdomar och människor som var på glid från det normala umgänget. Nu läggs denna verksamhet ned. Det fanns flera goda exempel som dock finns kvar. Av egen erfarenhet vet jag att det finns behov av ideella arbetsinsatser av detta slag även i framtiden. Genom folkrörelserna, de ideella organisationerna, idrottsföreningar och andra föreningar och i synnerhet folkbildningen kan människor få möjlighet att möta andra med liknande intressen och tillsammans skapa en verksamhet som är utvecklande både för samhället och för individen. Avslutningsvis: Gymnasieskolan ger färdighet, men folkbildningen ger värdighet.

Anf. 57 Tasso Stafilidis (V)

Herr talman! Som alla säkert redan känner till är det teater- och dansfrågor som är mitt ansvarsområde och som jag kommer att tala om. Jag kommer att ägna mitt anförande åt framför allt den fria scenkonsten och därtill lite pensionsfrågor. Först och främst vill jag svara på en fråga som Lennart Kollmats ställde till Peter Pedersen om pris- och löneomräkningspengar till den fria scenkonsten. Vi i Vänsterpartiet har flera gånger tidigare från den här talarstolen talat om och i våra motioner och krav visat att vi vill att det ska finnas en pris- och löneomräkning inom den fria scenkonsten. Majoriteten i utskottet har också kommit överens om att frågan ska ses över. Därefter vill jag vända mig till vår nya kulturminister. Det är inte bara Gunilla Tjernberg som har reagerat på det interpellationssvar som kulturministern gav utan många andra, inte minst jag själv, men också många inom teater- och dansområdet. Kulturministern har inte varit kulturminister så väldigt länge, dessutom är han också utbildningsminister. Det som många av oss har jobbat med under sex år eller ännu längre har kulturministern haft väldigt kort tid på sig för att läsa in. Jag ska försöka använda min talartid till att förklara vad det är som ligger bakom och hur det ser ut i den fria scenkonsten vad gäller avtalade pensioner och anslagstilldelningen. Man kan först titta lite på hur verkligheten ser ut med de siffror som finns. Det handlar om de anslag som fördelas till den fria scenkonsten. Vi kan här se, kulturministern, att nationalscenerna och institutionerna, inklusive numera Cirkus Cirkör enligt budgeten för 2005, i budgeten får sammanlagt 1 604 000 000 kr. Den fria scenkonsten inklusive verksamheter av nationellt intresse såsom Drottningholms Slottsteater, Dalhalla, Orionteatern, etcetera, får inte mer än 139 000 000 kr. Bara där ser vi skillnaden. Nationalscenerna och institutionerna har 1 604 000 000 kr och den fria scenkonsten 139 000 000 kr. I det ligger en massa annat. Vi kan titta på Kulturrådets fördelning för år 2005. Jag vill upplysa kulturutskottet om det som kulturutskottet redan förra året tillkännagav för regeringen, nämligen att man skulle se över frågan om relationen mellan verksamhets- och projektbidrag för fria grupper. Verksamhets- och projektbidragsindelningen finns inte längre. Kulturrådet använder sig numera av treåriga produktionsbidrag, ettåriga produktionsbidrag och enstaka produktionsbidrag. Verksamhetsbidrag och projektbidrag finns inte längre. Jag hoppas att regeringen inte tittat på det som inte finns utan på den relation som nu är verklighet, eftersom vi i skrivningen i vårt betänkande använde det gamla systemet som Kulturrådet använde sig av. Vi måste jämföra detta. Av ungefär 1,6 miljarder till institutionerna och 139 miljoner till scenkonsten har 48 miljoner fördelats till fria teatergrupper och 13 miljoner fördelats till dansgrupper. Det är dansgrupper som egentligen inte existerar. Det finns några danskompanier i Sverige. Annars är det enskilda koreografer som söker anslag för särskilda produktioner som de sätter upp. Det finns en fast anställd dansare inom den fria scenkonsten i Sverige, en enda fast anställd dansare i Sverige inom området för den fria scenkonsten. Det är här problematiken ligger. Det är vad som gör kulturministerns svar så missvisande. Det handlar inte om en ovilja och att man fördelar pengarna på ett annat sätt än vad man skulle ha önskat. Av teatergrupperna är det 132 grupper som har sökt pengar i form av produktionsbidrag från Kulturrådet för år 2005. Av dem fick 15 treåriga produktionsbidrag, 21 ettåriga bidrag och 24 enstaka bidrag, resten fick ingenting. Inom dansen var det 77 som sökte pengar för år 2005. Fem av dem fick treåriga produktionsbidrag, tio får ettåriga bidrag och tjugo får enstaka bidrag. Det handlar alltså om bidrag på 80 000 kr för vissa av grupperna. Mot den bakgrunden kan vi se att det när det gäller de pengar som fördelas inte handlar om att man strikt väljer att ge pengar till det absolut bästa och mest konstnärliga. Kulturrådet är tvunget att göra en prioritering utifrån den pengapåse det har. Utifrån den pengapåsen gör det kvalitetsanalyserna och kommer fram till att vissa ska ha och andra inte ska ha. Det är just mångfalden som vi i Vänsterpartiet ofta har frågat efter i den här talarstolen. Det ska inte vara så att bristen på pengar gör att vi skär ned på mångfalden och att vissa grupper som får lite mer slår ut andra helt och hållet. Man kan tro att fördubblingen, den ökning som skedde för några år sedan, med påhejning från många partier och från oss i Vänsterpartiet, där området för fri scenkonst fick ytterligare 20 miljoner, har lett till en fördubbling för den fria scenkonsten. Men tittar man per grupp är det i praktiken inte så att varje grupp har fått en fördubbling av anslaget. Där har vi problemet. De kollektivavtal som har slutits mellan Teatercentrum respektive Danscentrum tillsammans med Svensk Scenkonst och Teaterförbundet har varit det enda möjliga. Enskilda avtal skulle bli så pass mycket mer kostsamma för de enskilda grupperna. De avtalen innebär att alla de som anställs i en fri grupp eller av en koreograf får ett pensionsskydd och en försäkring. Den försäkringen och den pensionen, kulturministern, är inte på samma sätt som till exempel enligt PISA-förordningen. De fria dansarna går aldrig i pension såsom PISA-förordningen har gett institutionsdansarna möjlighet att gå i pension vid 44 års ålder. Något sådant skydd har aldrig funnits för de fria utövarna. De har fått fortsätta tills kroppen helt enkelt inte har klarat av det längre. Man brukar ofta få höra om situationen för många av utövarna av fri scenkonst som varit aktiva sedan 70-talet. En av de konstnärliga ledarna och skådespelarna för Fria teatern i Högdalen har varit yrkesverksam i 30 år och fick ett pensionsbesked där det stod 0 kr. Det är det stora problemet. Trots att vi har lagt till så pass mycket pengar i budgeten som vi har gjort finns det ett hål. Det stora problemet är löne- och kostnadsomräkningspengarna. Det skjuts inte till några medel varje år. Anslaget urgröps och urholkas varje år. Med det får inte den fria scenkonsten råd att betala sina pensionsåtaganden, de 7 procenten. Det kanske vi hoppas och kan tro om man ser siffrorna svart på vitt. Så är inte verkligheten. En koreograf som till exempel får 100 000 kr för en produktion på ett år har inte möjlighet fullt ut att fixa hela produktionen med allt vad det innebär och betala ut löner och sedan ansvara för de 7 procenten. Avtalet är tvingande. Det var någonting som gjordes just för att de enskilda dansarna, koreograferna och så vidare skulle få någon form av skydd. Men det hänger på att vi från samhället och staten också ställer upp och skjuter till de pengarna för att man ska lyckas. Herr talman! Med det hoppas jag i varje fall att det har blivit lite mer tydligt var bristen på strukturer finns inom området för den fria scenkonsten. Jag ser fram emot det handlingsprogram som kommer att presenteras av Kulturrådet om den professionella dansen under slutet av det här året. Jag ser också fram emot att kulturministern ser på frågorna med lika stort intresse som han har visat tidigare men också ser hur verkligheten ser ut. Enbart genom att vi tillsammans har en gemensam verklighetsbild kan vi också göra någonting åt det tillsammans. Har vi olika verklighetsbilder är det svårt att göra något konkret.

Anf. 58 Gunilla Tjernberg (Kd)

Herr talman! Tasso Stafilidis sade när jag fick ordet: Kanske nästa kulturminister. Det vore förnämligt. I den eran skulle både Tasso Stafilidis och jag vara väldigt överens i flera frågor. Vi har varit det under årens lopp, inte minst när det gäller den här frågan Jag har uppskattat Tasso Stafilidis vilja att diskutera sakfrågan, och jag hoppas att du kan få fortsätta att påverka den nya kulturministern i den anda som jag tycker att du visar. Jag uppskattar den, och jag vill säga det här i kammaren. Herr talman! Jag begärde replik därför att det finns ett tillkännagivande som handlar om att se över projektstöden och relationen mellan projektstöd och verksamhetsstöd. Även om det inte klargörs i utskottsbetänkandet så är det nog en annan ordning som gäller. Den känner jag inte till, men tillkännagivandet står fast. Det är intressant att veta att det kom till stånd efter en motion från Kristdemokraterna och Vänsterpartiet. Vi fick övriga partier med oss, sånär som Socialdemokraterna. Vänsterpartiet valde att lägga ned sina röster i kammaren, och därmed fick vi en majoritet för reservationen. Det är bra. I reservationen syftar man till att en snar lösning ska komma till stånd när det gäller frågan om hur pensionerna för de fria grupperna ska säkerställas. Det är viktigt att kulturministern tar till sig det tillkännagivandet. Jag har en fråga till Tasso Stafilidis. Jag har läst det särskilda yttrandet från Vänsterpartiet när det gäller pensionsvillkoren vid teater-, dans- och musikinstitutionerna. När jag läser det särskilda yttrandet känns det precis som att Vänsterpartiet sitter och väntar på att regeringen ska presentera ett förslag utan att man har något själv. Vänsterpartiet ingår ju i ett gemensamt samarbete. Jag undrar därför hur Tasso Stafilidis ser på den känslan. Ni väntar på att regeringen ska komma med ett förslag. Men har ni inget förslag själva? Ni har ju alla möjligheter att visa det i ett samarbete.

Anf. 59 Tasso Stafilidis (V)

Herr talman! Visst har vi egna förslag! Det finns en bred samsyn mellan samarbetspartierna Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i frågan. Det är inte med varandra vi har slagits under budgetförhandlingarna. Tvärtom har vi varit överens. Som jag har talat om i andra debatter om budgeten så är det precis som med er själva inom era partier; vi kulturpolitiker slåss med andra områden för att få ännu mer av den ekonomiska kakan till kulturområdet. Viljan finns alltså. Enigheten är total, som jag har uppfattat det i alla fall. Saken är bara den att vi behöver lösa det här och frigöra pengar. Vi har inte den totala makten att kunna frigöra de pengarna själva. Det behövs också lite mer underlag. Det underlag som finns i dag räckte tydligen inte fullt ut för att påverka den gamla finansministern. Vi får väl ha mer tilltro till den nya, oavsett på vilket sätt han har uttalat sig i andra frågor. Vi får ha lite mer tilltro till honom vad gäller kulturfrågorna. Det var ju trots allt han som kulturminister som lyckades fixa det slutgiltiga beslut som fattades inför den här budgeten om det som kommer i vårpropositionen. Det finns en vilja. Vänsterpartiet skriver sina särskilda yttranden eftersom vi gör ett tydligt ställningstagande och har en tydlig vilja och konkreta förslag på området. Vi kan inte reservera oss eller ställa upp på de borgerliga reservationerna enbart på grund av att vi står bakom en större överenskommelse som inbegriper mycket mer än kulturpolitiken.

Anf. 60 Gunilla Tjernberg (Kd)

Herr talman! Det var tillfredsställande att ta del av att Tasso Stafilidis med flera reagerade kraftfullt på kulturministerns svar i vår debatt om pris- och löneomräkningen. Det fanns med i ditt anförande, så jag konstaterar att vi är överens om detta. Det gäller att försöka få ihop det här. Jag förstår teknikaliteterna när det gäller att ni inte kan reservera er. Men jag har svårt att förstå en annan sak. Tasso Stafilidis påpekade att det var tack vare, eller på grund av, att Vänsterpartiet tillsammans med Socialdemokraterna - så tolkar jag det - hade tryckt på som man fick de 20 miljonerna till de fria grupperna för några år sedan. Ändå finns det ett särskilt yttrande där ni ställer er så helt på sidan om. Det är i stort sett i samklang med den reservation som vi fyra borgerliga har, och som vi har fått ganska kraftfull kritik för från Socialdemokraterna. Ert yttrande inger stor oro. Ni sätter er och väntar och säger: Vi utgår från och förutsätter att regeringen snarast ska återkomma. Regeringen måste ta ansvar för att pensionsproblemen löses även för den fria scenkonsten. När jag läser det känns det ändå som om ni sitter i opposition. Ni väntar er ju att regeringen ska presentera det här i stället för att använda samma metoder som när ni fick de 20 miljonerna, som jag också har hört om tidigare, till den fria scenkonsten. Ni borde påverka, och säga: Det här vill vi ha! Men jag har inte hört det, och det beklagar jag. Jag litar ändå på att det finns ett stort engagemang.

Anf. 61 Tasso Stafilidis (V)

Herr talman! Jag är rädd att jag måste upprepa sådant som jag har sagt vartenda år här i talarstolen. Jag får göra det, så att Gunilla Tjernberg kanske ändå kan förstå hur det funkar. Först och främst så sitter inte vi i Vänsterpartiet och väntar på någonting. Tvärtom är vi aktiva och försöker påverka. Vi är tre olika partier som samarbetar om budgetfrågan. Det är självklart att en budget blir en kompromiss mellan tre partier och att vissa får mer i vissa frågor och andra får mindre i andra. I den överenskommelse som vi hade när de 20 miljonerna kom såg Vänsterpartiet att det skulle vara 20 miljoner som skulle höjas varje år under tre år. Jag tror att hela utskottet var överens om den verklighetsbild som Kulturrådet hade presenterat i en av sina rapporter. Den brist som fanns i kassan motsvarade minus 60-70 miljoner. För att kunna komma upp till en nivå på plus minus noll sade vi att vi måste skjuta till 60 miljoner under tre år framåt. Så blev det tyvärr inte. Det är det som vi kämpar med i varje budgetförhandling ända sedan de 20 miljonerna tickade ut under budgeten 2000 eller 2001 - tror jag att det var. Jag kan bara upplysa Gunilla Tjernberg än en gång om att Vänsterpartiet kommer att fortsätta ta de här frågorna på stort allvar och fortsätta att försöka påverka våra samarbetspartner för att få en lösning. Den fria scenkonsten måste komma upp ur det svarta ekonomiska hål som den befinner sig i.

Anf. 62 Lars-Ivar Ericson (C)

Herr talman! Jag ska börja med att citera något av Lars Hauge, en karismatisk norrman med stort engagemang i kulturfrågor. Så här säger han: "Kultur är viktig för varje enskild människa och är det som håller ihop samhället. Det handlar om en skapande kraft som måste ut i antingen den ena eller den andra formen. Utan kultur går hela samhället åt skogen. Det är genom samarbete mellan amatörer och professionella kulturarbetare som man kan bygga ett samhälle." I vår debatt här i dag presenterar de olika partierna önskelistor på hur kulturpengarna ska fördelas. Vi lyssnar på varandra och försöker övertyga varandra om våra förträffliga förslag. Men nu vill jag presentera en annan önskelista. Sydsvenska Dagbladet intervjuade en mängd politiker, kulturtjänstemän och kulturarbetare. Den 17 oktober redovisade tidningen deras tips till nästa kulturminister, som då inte var utnämnd. Men i dag har vi honom här i kammaren, och det vill vi tacka för. Vi som finns lite längre ned på talarlistan är inte bortskämda med att ministrarna är kvar tills vi talar. Nu vill jag ge några av tipsen. Ge kulturen en chans att segla i medvind. Även en liten förbättring kan få stora konsekvenser. Gör kulturen till en samhällsfråga. Markera att kultur inte bara handlar om pengar utan är något som berör alla. Öka bidraget till kulturen ute i landet. I dag gynnas Stockholm orättvist. Om dessa intervjupersoner hade läst Centerpartiets budgetförslag hade de säkert uppskattat några avsnitt som jag nu vill ge exempel på. Jag börjar med bidrag till allmänna samlingslokaler. Dessa rum ger människor tillfällen att komma samman. Inte minst våra barn och ungdomar får här en unik mötesplats. Därför måste det vara praktiskt möjligt för alla att utnyttja dessa lokaler. Rörelsehindrade och alla vi som lider av någon form av hörselnedsättning ska kunna vara med. Centerpartiet vill tillföra ytterligare 21 miljoner till samlingslokalerna. På så sätt får vi en upprustning och komplettering av dessa lokaler. Det är pengar som kanske en bygdegård någonstans ute i landet kan ta del av och använda till att göra en handikappanpassad toalett och byta ut den dyra oljepannan mot pelletsuppvärmning. Vårt krav på bredband i hela landet omfattar även Internetmöjligheter för samlingslokalerna. Teater är en viktig del av kulturlivet. Det har vi hört här i dag. Centerpartiet vill ge bättre möjligheter för våra länsteatrar att göra produktioner som är avpassade för mindre spelplatser och för att de ska kunna göra turnéer runtom i länen. På så sätt kommer teatern till människor som annars, på grund av avstånden, inte har möjlighet till de kulturupplevelser som är förbehållna storstäderna och residensstäderna. Genom att vi ökar anslaget med 28 miljoner får vi 1 miljon till varje länsteater. De fria gruppernas förträfflighet har många talat om här i dag. Jag ska inte gå in vidare på detta. Vi hoppas att det ska bli handling bakom alla de vackra orden. Kultur är något som berör alla. Våra museer är en form av kultur som ger oss perspektiv på vår bakgrund och vår historia. Trots att kulturarbetare och politiker ute i landet tillhör dem som är privilegierade och har större möjlighet än andra medborgare att besöka vår huvudstad och gå på museum med fri entré, tycker de ändå att Stockholm är orättvist gynnat i bidragshänseende. Fri entré medför inte att fler söker sig till dessa museer, utan det blir de som redan går som går oftare. Centerpartiet vill i stället att reformen med fri entré ska gälla barn och ungdomar upp till 19 år. Av de 19 museer som från årsskiftet ska få fritt inträde finns 16 i Stockholm. Dessa siffror talar för sig själva. Vi tror att miljonerna till fri entré kan användas på bättre sätt. Herr talman! När det som inte får hända ändå händer måste alla goda krafter samverka. Då är sjukhuskyrkan ett ovärderligt stöd för alla dem som drabbas, deras anhöriga och den personal som ska ta hand om de utsatta. Präster, pastorer och assistenter gör uppskattade insatser på våra sjukvårdsinrättningar. Centerpartiet anser att det behövs en översyn av stödet till sjukhuskyrkan, och vi vill även ge ytterligare 1 miljon till denna viktiga verksamhet. Centerpartiet har en dröm om att hela Kultur-Sverige ska kunna blomstra och växa till. Det behövs, som jag tidigare betonat i detta anförande, satsningar som även når människor utanför storstäderna. På så sätt byggs ett kultursamhälle för alla åldrar. Avslutningsvis ställer jag mig förstås bakom de yrkanden som gjorts av Birgitta Sellén.

Anf. 63 Paavo Vallius (S)

Herr talman! Jag tänkte åter ta upp frågan om bidraget till folkbildningen under utgiftsområde 16. Jag tycker att det är en av de viktigaste frågorna i den här debatten. Vi talar ofta här i kammaren om bredare definitioner av kultur. Vi säger att kulturen ska komma fler till del och att det är viktigt att många människor både tar del av och själva är med och skapar kultur. En åhörare som sitter och lyssnar skulle lätt kunna tro att vi alla är överens om detta. Den skilda synen på folkbildningen mellan partierna visar att så inte är fallet. Herr talman! Moderaterna vill i sin budgetmotion minska anslaget till utgiftsområdet med 300 miljoner kronor. Det är mycket pengar. Samtidigt vet vi att den ansträngda kommunala ekonomin, och i många fall den ideologiska övertygelsen, redan i dag sätter hård press på våra folkbildningsförbund. En sådan kraftfull nedskärning skulle alltså innebära en fullkomlig katastrof för den lokala verksamheten. Varför är då folkbildningen viktig? Olof Palme beskrev en gång Sverige som en studiecirkeldemokrati. Jag tror att det ligger mycket i det. När människor kommer samman, studerar och bildar sig är det en investering i demokrati. De fria folkbildningsförbunden står som en garant för självständigt tänkande och respekt, men det är ett arbete som kräver resurser. Herr talman! Sverige har en av de högsta graderna av bokläsande i världen. Jag tror att studiecirkeln och folkbildningstraditionen är en viktig delförklaring till att det är så. Folkbildningens grundtanke är att bildning inte är för ett fåtal. Bildning är för alla. Ska en än större del av det ekonomiska ansvaret för folkbildningen behöva tas av deltagarna själva enligt den moderata politiken, kommer ojämlikheten att öka här. Om vi i tanken lämnar detta och ser ut över Sverige ser vi vilken viktig funktion folkbildningen har för kulturen i vårt land. Folkbildningen är som en kulturell infrastruktur. Förbunden agerar motor och nätverk runt nyårsrevyer, trubaduraftnar, författarkvällar och så vidare. Långt bort från de fina etablerade institutionerna bedrivs ett intensivt vardagsarbete för att verkligen göra kulturen tillgänglig för många. Detta arbete vill Moderaterna skjuta i sank. Det är det den här diskussionen borde handla om. Herr talman! Det talas om en borgerlig kulturallians. När det gäller folkbildningen är allt jag ser en djup splittring och moderat högerpolitik. Det är möjligt att de borgerliga partierna tycker att folkbildningen är en sådan oväsentlig fråga att det inte är någonting att bråka om när det skiljer nästan 400 miljoner per år mellan de olika förslagen. Det bådar i sådana fall inte gott. Att en moderatledd regering skulle orka stå upp för folkbildningen framstår som fullständigt främmande. Jag läser i Moderaternas särskilda yttrande hur de ser på kulturpolitiken. De skriver om goda exempel på kultur som kan existera utan garantier från samhället. Därmed lyfter de fram körsång, bildkonst, amatörteater och hembygdsföreningar. Som jag kan förstå det är detta sådant som Moderaterna inte tycker att man ska satsa på från statens sida. Mot den bakgrunden är det fullt förståeligt att man sker ned stödet till folkbildningen. Här finns en ideologisk klyfta gentemot oss socialdemokrater. Vi anser att kultur är mer än bara några få institutioner. Detta är fortfarande en stor skiljelinje i svensk kulturpolitik. Herr talman! Jag vill yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och med detta inlägg särskilt lyfta fram de principiella skillnader som finns i synen på folkbildningen mellan oss socialdemokrater och Moderaterna.

Anf. 64 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Herr talman! Det är riktigt, som vi påpekade tidigare i debatten, att vi har olika uppfattningar när det gäller det här. Vi säger inte att folkbildningen är oviktig. Det gör vi verkligen inte. Men vi tycker att det finns gränser för vad samhället trots allt ska finansiera. Därför har vi föreslagit nedskärningen med 300 miljoner för att i stället satsa på annat. Vi pratade om det tidigare och har läst i tidningarna om bidragsfusket. Jag ska inte strö ännu mer salt i såren genom att tala om vad man har haft för sig inom ABF. Men uppenbarligen finns det ett stort behov av att man granskar den egna verksamheten och funderar över vad man egentligen ska ha folkbildningen till. Vad ska betalas av offentliga medel, och vad kan människor faktiskt betala själva? Man kan till exempel fundera över om vi behöver tre olika bidragsnivåer för det här. Måste det ligga på stat, kommun och landsting? Det är många frågor man kan ställa sig. Vad ska folkbildningen göra? Kan vi ha större andel uppdragsutbildning? Kan man tänka sig att AMS lägger en del på studieförbunden? Det finns relativt mycket man kan göra. En stor del av de medel som används av studieförbunden i dag går till höga fasta utgifter, till hyror och annat. Då kan man fråga sig om det var det som var tanken. Vi ifrågasätter det.

Anf. 65 Paavo Vallius (S)

Herr talman! Det är naturligtvis en ideologisk skiljelinje. Moderaterna vill inte satsa pengar på folkrörelseverksamheter. Jag tänker närmast på amatörkulturen. Jag var med förrförra sommaren i Danmark på en Nordlek som folkdansare. De berättade på vilka villkor de måste arbeta. Trots den entusiasm och PR för folkdansen som fanns i Danmark och i de grupperna kan man se när det gäller amatörkulturen att de inte alls får för mycket pengar utan för lite. Varje satsad krona till folkbildningen och amatörkulturen kommer till de här grupperna och stimulerar deras arbete. Man gör väldigt mycket ungdomsarbete. När det gäller fusket i Stockholm går pengarna i första hand från andra studiecirklar i ABF i andra delar av landet. Det var faktiskt på initiativ från ABF som man gick igenom och tittade på det här. Jag tycker att det är ett bevis på att man inte accepterar fusket och att man har kontroll över det. Det är de andra ABF-avdelningarna ute i landet som får lida på grund av detta.

Anf. 66 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Herr talman! Paavo Vallius säger att varje satsad krona på folkbildningen är värdefull. Jag är inte helt säker på det. Jag tror att man kan göra en hel del rationaliseringar och förändringar. Eftersom jag har en del kontakt med Medborgarskolan vet jag att det händer väldigt mycket där, säkert inom andra förbund också. Men folkbildningen är till stor del stillastående. Väldigt mycket har inte förändrats sedan 50- och 60-talen. En förändring måste till, kanske också för folkbildningens egen skull. Det finns faktiskt många som värnar folkbildningen och studieförbundens verksamhet som är oroliga för att alltihop kommer att rasa samman därför att man vägrar att förnya sig. Det kan också vara ett skäl till att kommunerna är mindre villiga att satsa än de har varit tidigare plus att det finns andra områden som också behöver pengar. Frågan är också vad andra människor ska betala. För mig är inte skattepengar något som kommer långt bortifrån. Det är min grannes pengar, inte bara mina egna. Ska min granne vara med och betala när jag ska gå matlagningskurs, kurs i franska, tenntrådsbroderi eller vad det nu kan vara som jag tycker är spännande? Ska det betalas av mina grannar? Jag tycker inte det. Det får jag betala själv. Däremot är det en annan sak med sådant som kan komma alla till nytta i demokratins namn, exempelvis studiecirklar i EU-kunskap. Det är en helt annan sak. Vi måste skilja det åt, anser vi.

Anf. 67 Paavo Vallius (S)

Herr talman! Det sägs att ingenting har hänt sedan 60-talet. Det är väldigt mycket som har hänt i studieförbunden de senaste åren. På grund av att man inte har haft tillräckligt med pengar har man minskat personalen och effektiviserat förvaltningen. Bland annat i Västmanland där jag kommer ifrån har vi haft gemensamma redovisningscentraler där man sparar pengar på just administrationen. Sedan 60-talet har invandrargrupperna kommit till. Om du Lena skulle undersöka var träffpunkterna finns för de nya svenskarna skulle du se att det ofta är hos studieförbunden. Studieförbunden har tagit väldigt bra hand om alla invandrare, gett dem möjligheter att bekanta sig med det svenska samhället, att läsa svenska och också att utöva sin egen kultur. Om man tittar på kulturen och det mångkulturella samhället är det nog i studieförbunden man har de flesta upplevelserna. Där tycker jag att de gör en värdefull insats. Om vi sedan tittar på institutionerna och deras mångkulturella arbete kan man inte se invandrare eller andra utöva sin kultur på till exempel Dramaten eller Operan. Det gör man ofta som amatörer i studieförbunden. De erbjuder också bra möteslokaler för invandrarföreningar.

Anf. 68 Birgitta Sellén (C)

Herr talman! Tack, Paavo, för alla fina ord om folkbildningen! Folkbildningen behövs, anser vi i Centerpartiet, så länge som till exempel gymnasieskolan misslyckas med att ge fullödiga kunskaper. Det är många av de skoltrötta som kan behöva gå på folkhögskolor för att deras pedagogik är så väldigt bra. Folkbildningen behövs också för vuxna som är i behov av kompetensutveckling till exempel och inte minst för invandrarna. Där ställer jag till 110 % upp på vad Paavo Vallius säger. Därför är jag så orolig för momsen som jag tog upp i mitt inledningsanförande. Det finns risk att ideella och allmännyttiga organisationer kommer att beläggas med moms enligt EG-rätten. Studieförbunden kommer då, som jag sade, att få räkna med att höja sina avgifter med 21 %. Merkostnaderna blir någonstans runt 200 miljoner. Då undrar jag naturligtvis om Paavo Vallius är redo att jobba för att vi ska slippa momsen?

Anf. 69 Paavo Vallius (S)

Herr talman! Jag är själv ordförande i ett studieförbunds länsorganisation. Vi har diskuterat problematiken med momsen. Det kommer av EU:s skatteregler. Vad jag har förstått jobbar man väldigt intensivt med att försöka hitta lösningar så man slipper momsen. Jag är beredd att jobba för att hitta lösningar så att man slipper betala momsen. Om detta inte går med de regler som finns inom EU är jag också beredd att diskutera hur studieförbunden och folkbildningen över huvud taget ska kompenseras för eventuell moms på utbildningen.

Anf. 70 Birgitta Sellén (C)

Herr talman! Det gläder mig. Då är vi flera som jobbar tillsammans. Att utöka bidragen till dem i dag är någonting vi från Centerpartiet har motionerat om. Vi hade i vårt budgetförslag, som föll, avsatt 70 miljoner extra till folkbildningen. Att majoriteten i utskottet inte ställer upp på detta motiveras med att man vill se utvecklingen av bidragen inom kommuner och landsting innan man beslutar om framtida resursbehov. När jag hör de uttrycken blir jag vansinnigt ängslig. Min hemkommun till exempel, som länge har värnat studieförbunden och inte sänkt bidragen, står nu inför en kraftig sänkning. Det är alltså en kommun som är socialdemokratiskt styrd och har varit det sedan urminnes tid. Vi vet att kommunerna i snitt har skurit ned 40 % de senaste tio åren och landstingen någonstans runt 14 %. Hur länge ska vi vänta och se hur resurserna bara försvinner innan vi här i riksdagen fattar ett beslut om att vi måste göra någonting?

Anf. 71 Paavo Vallius (S)

Fru talman! Jag vet inte om höjda statsbidrag är ett effektivt sätt att kompensera den minskning kommunerna gör på studieförbunden. Jag tror att det är bättre att man från folkbildningens och studieförbundens sida tar en allvarlig diskussion med kommunledningarna om vad besparingarna på folkbildningen leder till i kommunerna. Nu har man i den här budgeten i stort ökat anslaget till kommunerna. Kommunerna får statliga pengar till att förbättra ekonomin, öka sysselsättningen och så vidare. Jag tror nog att man i dialog med kommunerna kan diskutera också hur de ser på folkbildningen och sådana saker. I alla fall i mitt län och min hemkommun har vi ständigt denna diskussion och dialog med kommunen om just folkbildningen. Jag vet dock inte om en höjning av statsbidraget leder till att också kommunerna höjer. Där är jag lite tveksam. Sedan håller jag naturligtvis med om att det är viktigt att värna om folkbildningen och eventuellt också höja de här bidragen, men det fick inte plats i årets budget. Jag hoppas att det blir bättre i framtiden.

Anf. 72 Hans Backman (Fp)

Fru talman! När Lars Igeland häromåret ledde en folkhögskolekurs för arbetslösa kvinnor i Österfärnebo i Sandvikens kommun fick kursdeltagarna veta att man planerade att lägga ned deltidsbrandkåren i byn. Kursdeltagarna beslutade då att lägga all vanlig undervisning åt sidan och läste på om brandförlopp, utryckningstider och räddningstjänst. De samlade namn, skrev insändare, ringde politiker och ordnade debatter. Det hela slutade lyckligt. Hela byn reste sig, och brandkåren räddades. På köpet fick kursdeltagarna ökade kunskaper om hur kommunal demokrati fungerar. Självförtroendet ledde till bildandet av en lokal utvecklingsgrupp som sedan har skapat turistbroschyrer, hemsida, vandrarhem, studiecentrum och framtidstro i byn. Detta är ett exempel på vilka möjligheter som finns i folkbildningens och folkhögskolornas särart. Mycket av det som gjordes på kursen, som att göra om schemat helt efter deltagarnas önskemål och att använda undervisningen för kollektiv politisk kamp, hade varit mycket svårt i den vanliga skolan. Fru talman! Den liberala synen på bildning utgår från kunskapens egenvärde, tanken om den fria akademin och kvalitet i undervisningen. Dessa grundsatser är generella och kan appliceras på utbildning i många olika former. Av naturliga skäl har grundskola, gymnasieskola, universitet och högskolor kommit i fokus, men folkhögskolorna har också en betydelsefull roll i bildningshänseende. Folkhögskolorna är inte bundna till nationella studieplaner. Målen kan sättas upp av de folkrörelser som äger skolan eller av deltagarna som går på en kurs. I folkbildningens särart ingår också att den är frivillig och öppen för alla vuxna. Folkhögskolornas flexibilitet och höga pedagogiska kvalitet gör att de kan få stor betydelse som aktör inom vuxenutbildningen. Folkbildningens pedagogik är tillämpbar i ett arbetsliv som förändras i snabb takt och där återkommande utbildning och kompetensutveckling blir alltmer framträdande inslag. Faktum är att folkhögskolor i allt större utsträckning anlitas som utbildningsanordnare av privata och offentliga arbetsgivare. Ofta efterfrågas just det som är folkbildningens kännetecken - förmågan att utgå från den enskilda människans behov, med moderna pedagogiska metoder där det sociala samspelet mellan deltagarna är ett väsentligt inslag. Våra folkhögskolor ger också många en andra chans att läsa in grundskole- och gymnasiekompetens, vilket ger möjlighet att få behörighet till högskolestudier i framtiden för den som så vill. En fördel är att undervisningsformen ger lärare tillräckligt med tid för undervisning och eleverna tillräckligt med tid för ifrågasättande och reflekterande under inlärningen. Förmedlandet och utvecklandet av kunskap kan inte enbart mätas i kortsiktiga nyttotermer. De nya insikter som kunskapssökandet genererar berikar de enskilda människorna och bidrar till att stärka det gemensamma intellektuella kapitalet. Ett samhälle som inte tar till vara och uppmuntrar människors strävan efter kunskap förtvinar. Folkhögskolorna fyller ofta nischer som det offentliga utbildningsväsendet inte kan eller ska fylla. Därför vill Folkpartiet uppvärdera deras roll och förstärka resurserna för undervisningen så att fortsatt utveckling av deras speciella pedagogiska former inte blir eftersatt. Under en rad år har mycket lite hänt med anslaget till folkhögskolorna. Fler och fler signaler når oss nu om att resurserna inte längre räcker till för att nå de högt uppställda målen i de former som är folkhögskolornas särskilda styrka. Folkpartiet har därför föreslagit en ökning av bidraget till folkhögskolorna med 31 miljoner kronor. Fru talman! Det behövs också satsningar på litteratur och läsande eftersom läsandet och läsförståelsen har minskat. Bibliotek är en kulturinstitution och en kunskapsbank som har fortlevt genom årtusenden. I kommuner och kommundelar fungerar de som lokala kulturcentrum och har en nyckelfunktion när det gäller att motverka segregation och kunskapsklyftor. Det är viktigt att slå vakt om alla människors möjlighet till kostnadsfria boklån ur ett rikt bestånd. Detta vill vi i Folkpartiet speciellt trycka på. Vi vill också ge folk- och skolbiblioteken ytterligare 13 miljoner kronor i utökade resurser för bokinköp. Biblioteken på små orter måste här prioriteras. En del av medlen skulle kunna användas till att skapa en bättre balans i bibliotekens spegling av samhällsfrågor, i deras för demokratin så utomordentligt viktiga uppgift att vara en källa till kunskap om skeenden och företeelser i vår omvärld. I dag kan dessvärre en medborgare inte alltid vänta sig att finna ett åsiktsneutralt urval av titlar, såsom en undersökning av utbudet på landets bibliotek nyligen visat. Denna satsning vill vi i Folkpartiet finansiera delvis genom att En bok för alla koncentrerar sig enbart på utgivning av barn- och ungdomslitteratur och upphör med vuxenutgivningen. Det finns nämligen inte längre samma behov av subventionerad vuxenutgivning nu när vi glädjande nog har en så pass låg bokmoms. Redan i dag har också En bok för alla, fick vi lära oss när vi besökte förlaget, i allt högre grad riktat in sin verksamhet på att ge ut barn- och ungdomslitteratur. Det är genom satsningar på att stimulera barns och ungdomars läsande som vi också kan öka antalet läsare av vuxenlitteratur, och det är viktigt. Bokmomssänkningen har nämligen visat sig leda till att det läses fler böcker, vilket är väldigt bra, men däremot inte till att fler personer läser böcker. Det är naturligtvis också en sak som är viktig att uppnå. Fru talman! Till sist vill jag säga att i budgetpropositionen framlägger regeringen förslag om att ålägga biblioteken och deras huvudmän ytterligare byråkratiska formaliteter rörande samverkan och framtagande av planer för verksamheten. Det tycker jag är ett utslag av övertro på centraliserad politisk styrning. Hela bibliotekslagen är ett utslag, tycker jag, av misstro mot den kommunala självstyrelsen. I regeringens förslag om ändring av bibliotekslagen finns för mycket detaljstyrning, anser jag, och det bör därför avvisas. Det är Folkpartiets ställningstagande. Vi i Folkpartiet vill dels avslå förslaget om ändring av bibliotekslagen, dels avskaffa hela bibliotekslagen. Faktum är att i min kommun, Hofors, har Socialdemokraterna använt bibliotekslagen som ett argument för ett förslag om att lägga ned ett skolbibliotek. Men bibliotekslagen säger ju att vi bara behöver ett folkbibliotek. Hade inte lagen funnits hade man inte kunnat använda det argumentet. Då hade sakargumenten fått stå för sig själva. Nu lyckades en folklig opinion stoppa nedläggningen av skolbiblioteket, och det var väldigt bra. Men det tyder, som sagt var, på att bibliotekslagen kan ställa till det en smula ute i våra kommuner. Lita på kommunerna, avskaffa bibliotekslagen! Fru talman! Jag står bakom alla Folkpartiets reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall till endast reservationerna 1, 4 och 7.

Anf. 73 Eva Arvidsson (S)

Fru talman! Det mesta har tagits upp i debatten här i dag, men jag vill ändå ta tillfället i akt och i mitt anförande tala om någonting som ligger mig varmt om hjärtat. Det är konstnärernas villkor. Tyvärr glömmer många, inte bara politiker, ibland bort vad som ligger bakom alla fantastiska konstverk, uppsättningar och föreställningar vi värnar så mycket om. Det är viktigt att lyfta fram människorna bakom kulturen, konstnärerna, och deras möjligheter att basera sin försörjning på ersättning för utfört konstnärligt arbete. Fru talman! Politik kan aldrig beordra fram kultur i ett demokratiskt samhälle. Vi skulle aldrig kunna fatta ett beslut här i kammaren om att måla den och den tavlan, skriva den och den boken. Allt vi kan göra är att skapa förutsättningar för konstnärer att verka. Men samtidigt ska vi komma ihåg att kulturen genom historien alltid har varit beroende av ett visst stöd. Även Shakespeare hade svårt att klara sig utan stöd från den engelske kungen. I vårt demokratiska samhälle är vi alla tillsammans med och bekostar kulturen genom skatten. Politiken har därför till uppgift att skapa ramar och regelverk som gör det möjligt för konstnärer och kulturarbetare att verka under anständiga villkor. Fru talman! Moderaterna har under hösten försökt bedriva någon form av charmoffensiv gentemot Sveriges konstnärer och kulturarbetare. Man har försökt måla upp en bild av att högerpolitik vore lika bra eller till och med bättre för Sveriges konstnärer och kulturarbetare än en socialdemokratisk politik. Men Sveriges konstnärer är kloka människor som när de börjar granska förslagen ser igenom de borgerliga dimridåerna. Och jag vill använda tillfället här i dag till att lyfta fram några punkter. Moderaterna skriver i sitt särskilda yttrande i kulturutskottets betänkande: "Vår utgångspunkt när det gäller kulturpolitiken är att staten ska koncentrera sina insatser till i princip tre områden, nämligen att främja barn- och ungdomskultur, att värna vårt gemensamma kulturarv samt att ge landets kulturskapare ordentliga förutsättningar för sitt konstnärliga arbete." Det lyfte också Lena Adelsohn Liljeroth fram tidigare i debatten. Moderaterna framhåller att "det finns goda exempel runt omkring oss på hur levande kultur kan existera utan garantier från samhället. Det gäller bl.a. körsång, bildkonst, amatörteater och hembygdsföreningar." Moderaterna anser alltså att bildkonsten inte behöver stöd. Bildkonstnärerna är den grupp konstnärer som enligt alla utredningar och rapporter under åren har det absolut svårast att leva på sitt konstnärskap. Men att inte ge stöd till bildkonsten rimmar ju väl med Moderaternas motionsförslag att minska anslaget Ersättningar och bidrag till konstnärer med 50 miljoner kronor. Minskningen av anslaget till konstnärlig gestaltning i den offentliga miljön med ytterligare 11 miljoner kronor minskar också antalet arbetstillfällen för konstnärerna. Moderaterna påstår att de har en lång rad förslag som gör konstnärernas situation enklare, stabilare och mer förutsägbar. Men bakom den borgerliga retoriken döljer sig en moderat politik som skulle få mycket negativa effekter för Sveriges konstnärer. Detta är inga hemligheter utan står svart på vitt i den moderata budgetmotionen. Som Annika Nilsson sade tidigare i debatten, det räcker inte med vackra ord, det krävs handling också. Och detta är bara toppen på ett isberg. Någon kilometer härifrån föreslog moderata landstingspolitiker i mitt hemlän för två veckor sedan att Stockholms läns landstings kulturpolitik helt skulle avvecklas. Det betyder inga mer pengar till Konserthuset, Folkoperan, folkbildningen, offentliga utsmyckningar eller till ett stort antal ungdomsorganisationer. Sådan är den moderata kulturpolitiken i verkligheten, och den innebär ett reellt hot mot de människor och den verksamhet som gör Sverige till ett sådant fantastiskt kulturland att leva i. Socialdemokratin har under de senaste tio åren fört och kommer också att föra en politik som förbättrar konstnärernas villkor. Låt mig bara läsa innantill från budgetpropositionen. Där kan vi se ett axplock av vad som har hänt på konstområdet sedan 1997. Stödet för gestaltning av den gemensamma miljön och bidragen till bild- och formområdet har ökat med drygt 15 miljoner. Statens konstråd har fått ett ökat uppdrag att inte bara förvärva konst till statliga lokaler utan även verka för att konst blir ett levande inslag i hela samhällsmiljön, i bostadsområden, skolor med mera. För detta ändamål disponerar de i år dryga 36 miljoner. Den individuella visningsersättningen har införts. Sedan 1997 har socialdemokratiska regeringar satsat totalt 164 miljoner kronor på nivåhöjande insatser vad gäller konstnärernas situation. Regler för kassettersättning och vidareförsäljning av bildkonst är bra exempel. Sedan 1999 har vi dessutom det nya stödet till fristående utställningsarrangörer - ett stöd som i dag uppgår till dryga 6,8 miljoner. Allt detta är saker som har skett därför att det har funnits en politisk vilja och därför att denna vilja har haft ett stöd här i riksdagen. Men stödet har inte kommit från Moderaterna. Det är viktigt att komma ihåg. Nu gäller det att bygga vidare. Konstnärsnämnden får ett utökat uppdrag som ett led i att förbättra konstnärernas ekonomiska och sociala situation. Konstnärernas arbetsmarknad kan vidgas genom nya arenor. Fler arbetstillfällen för konstnärerna gör att fler konstnärer kommer in i trygghetssystemen. Jag är stolt över den socialdemokratiska kulturpolitiken, men jag är inte nöjd, för att använda ett populärt uttryck. Vi har gjort mycket, men det finns mycket mer som vi vill göra. Vi kommer att jobba hårt för att få en hållbar kulturpolitik och med kulturen vara med och definiera Sverige i världen, som vår kulturminister uttryckte sig. Fru talman! Jag avslutar med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 74 Anna Lindgren (M)

Fru talman! Det var en salva, ska jag säga. Vi vill när vi utformar vår kulturpolitik sätta in den i det totala sammanhang som utgör den moderata politiken, nämligen att det ska löna sig att arbeta. Vi kan se bara på förslagen att lägga arbetsgivaravgifter och annat på kulturarbetare som reser i väg för att arbeta på andra ställen. De blir nu tvungna att betala skatt. Det skulle vi faktiskt kunna göra någonting åt. Det jag egentligen begärde ordet för var att i det senaste numret av tidningen Konstnären skriver den politiska sekreteraren för KRO och KIF att vår motion "innehåller många skarpa förslag". Jag ska citera ytterligare: "Exempelvis delar Moderaterna vår grundsyn om det allmännas ansvar för att ge kulturen gynnsamma förutsättningar. Även i uppfattningen att enskilda konstnärer ska basera sin försörjning på ersättning för konstnärligt arbete finns en samstämmighet. Moderaterna vill också, precis som vi, öka efterfrågan på konstnärligt arbete. Därför finns i motionen ett förslag om avdragsrätt för konstinköp. Det är en viktig fråga även för KRO/KIF". Avdrag genom avskrivning av konst kanske inte exakt skulle göras som avdrag för inventarier, men själva tanken är i alla fall att man kan göra avdrag. Sedan finns ytterligare ett citat: "När det gäller våra krav på förändringar av skattesystemet och sänkt moms är det troligen också lättare att få gehör för våra synpunkter hos (m) än hos (s)." Så uttalar de sig. Vi tycker att det är roligt. Vi har ändrat på vår kulturpolitik, och vi tycker att vi är en bra bit på väg.

Anf. 75 Eva Arvidsson (S)

Fru talman! Jag har också läst Konstnären. Om Anna Lindgren ska citera vore det bra om hon citerade fullt ut vad där står när det gäller avdragsrätten, nämligen att det inte är rätt väg att gå att göra avdrag för inköpta konstverk eftersom de är något som stiger i värde. Den modellen stöder de inte. Jag säger som vår minister här om problemen på skatteområdet, nämligen att jag lämnar över dem till finansministern. Alla problemen tas upp i utredningen Konstnärerna och trygghetssystemen . Man ska nu titta på dem och komma till rätta med dem. Jag kan instämma i att det som lyfts fram som problem är problem. Men där står också att det inte är lagar och regler som är det stora problemet. Däremot är det viktigt att åtgärda tillämpningen av dem. Anna Lindgren citerade först något om gynnsamma förutsättningar för att kunna basera sin försörjning på konstnärligt arbete. Det tycker vi alla i kammaren. Det är inte något som enbart Moderaterna står för.

Anf. 76 Anna Lindgren (M)

Fru talman! Det vet jag. När vi diskuterar vår skattepolitik här och nu handlar våra förslag i skatteutskottet om att ge den gruppen en stor fördel. Det har vi skrivit i vår motion, och det är det de har kommenterat på ett positivt sätt. Jag ber om ursäkt för citatet, men jag sade att vårt förslag inte var riktigt detsamma som deras. Det handlar om möjligheter för vanliga människor på arbetsplatser. Köper man en affisch på Ikea kan man göra avdrag för den om man putsar upp sitt kontor. Men köper man konst får man inte göra avdrag. Det är det vi är ute efter. Det är väl jättebra om det går att hänga ut vacker konst och låta människor arbeta i miljöer med god konst. Det är det som är ett av våra syften, och därmed skulle också efterfrågan öka. Vi vet exempelvis att våra 1 400 konstföreningar gör ett jättejobb. Du är själv ordförande i riksdagens konstklubb. Det är jätteviktigt att fler kan handla konst och att det blir avsättning för de fina verk som görs. Det är själva syftet med vår motion.

Anf. 77 Eva Arvidsson (S)

Fru talman! Vi kan fortsätta resonemanget om KRO i fråga om en annan modell för skatter och avdrag för inköp av konst. Om man som vuxen har råd att betala inträde på museerna - som ni tycker - kan man säga att det inte är något som hindrar att det kommer konst på väggarna i privata företag, även om de inte får göra avdrag. För något år sedan fanns en artikel i Dagens Industri om hur mycket bättre man mådde om det fanns konst i kontorsmiljö. Då hade man gjort en jämförelse med ett kontor med god konst och ett kontor utan konst. Det hade visat att det var effektivare och att man jobbade bättre med konst. Det visade sig hur lönsamt det var att köpa in konsten. De företag som har lust att effektivisera sina verksamheter kan nog köpa in konst ändå utan att göra avdrag.

Anf. 78 Göran Persson (S)

Fru talman! Det är väl jag som är siste man ut, och vi har hållit på i snart fyra och en halv timme. Jag ska förlänga debatten bara en liten stund. Jag tror att när vi i dag avhandlar kulturfrågor är det många som får en snäv uppfattning om vad vi diskuterar. Kanske tänker man på teatern, sceninstitutionerna, filharmonikerna, kanske dansen och filmen. De är naturligtvis viktiga, och det är kultur som ska värnas. Men jag skulle vilja ta tillfället i akt att bredda kulturbegreppet. Alla upplever inte kulturen som något tillgängligt eller frigörande. Tvärtom finns det ett avstånd. För många finns det en mur mellan dem själva och kulturen. Som jag uppfattar kulturpolitiken syftar den till att minska detta avstånd, att riva muren. Kulturpolitiken är i denna mening ett verkligt frigörelseprojekt. Jag var för någon månad sedan tillsammans med ledamotskolleger i Malmö och studerade de satsningar som görs där. Malmö är, som ni vet, en stad med stora möjligheter, men också en stad med stora utmaningar i form av sociala problem och utanförskap. Som ledamot var det oerhört inspirerande att se den entusiasm och den energi som kännetecknade den kommunala kulturpolitiken. Bland annat kan nämnas att vi fick information om, se och uppleva Drömmarnas hus. Det berättades att man även hade fått - som vi visste - ett nationellt uppdrag. Man bedriver en imponerande verksamhet mitt i Rosengård. Detta är kulturpolitik när den är som bäst. Låt oss ta till vara möjligheten att förklara att kultur är någonting som angår alla i vårt land oavsett etnisk eller kulturell bakgrund. Fru talman! Jag ska inte fördjupa mig i frågorna som vi har diskuterat här tidigare. Vi har tagit upp frågorna om fri entré, folkbildning och ungdomskultur med mera. Jag vill i stället lyfta fram någon fråga och ge ett konkret exempel. Några fackliga rörelser har fått kritik den senaste tiden, men vi ska veta att det är det lilla som man tar upp som är det dåliga. Där finns oerhört mycket i våra fackliga rörelser som vi inte tänker på dagligdags. Där tänker jag speciellt på de kulturarrangemang som bland annat LO står för, Kultur i arbetslivet, med sponsrade pengar från staten och Kulturrådet. Som det berättades om tidigare gjorde vi i kulturutskottet ett besök på En bok för alla. Där finns en inspirerande verksamhet. LO:s läsprojekt har behandlat följande områden boken på arbetsplatsen fatta pennan litteratur på arbetsplatsen läs för mig pappa!-projektet Jag tänkte fördjupa mig i konkreta exempel. Boken på arbetsplatsen är ett läsprojekt som bland annat har berört Kommunals bussförare i Dalarna, ett kassettboksbibliotek i Ystad, arbetsplatsbibliotek bland järnvägsmännen i Ånge, Sundsvall, Gävle och Ljusne. Nu senast står ett vägkrogsbibliotek färdigt i Tönnebro utanför Gävle. Det är LO:s kulturfond som sponsrar, men de lokala projekten är i samtliga fall Kultur i arbetslivet-projekt, som alltså sponsras med statliga medel. Ett projekt som heter Fatta pennan syftar till att stimulera förbundens medlemmar att skriva. Det är viktigt eftersom det här även kan engagera medlemmar med läs- och skrivsvårigheter. Ett projekt heter Litteratur på arbetsplatsen där man utbildar bokombud. För samtliga läsfrämjande projekt spelar ljudboken en viktig roll, som vi kanske inte alltid tänker på. Viktigast är den för dem som är mest läsovana, för dem som har läs- och skrivsvårigheter och för dem som har arbetsuppgifter - exempelvis lastbilschauffören - där det är bättre att lyssna på vad som sägs än att läsa - i varje fall under tiden de utför sin yrkesroll. Det sista, fru talman, jag vill nämna är Läs för mig pappa!-projektet. Det är ett projekt som har stimulerat männen i LO. Hittills har nära tusen deltagit i pappadagar. Vad är det för något? Jo, förbundens manliga medlemmar med barn i åldern 0-10 år bjuds in till en pappadag, där man möter en författare som talar om den vuxne mannens läsande, lyssnar till en litteraturpedagog som pratar om språkutveckling och får en presentation av böcker och möjlighet att välja bland ett urval barn- och ungdomsböcker. Under varje pappaträff görs ett studiebesök på kommunbiblioteket med papporna. Många av dem har inte varit på biblioteket sedan skoltiden. Flera anmäler sig som låntagare och får lånekort. Läs-för-mig-pappa-projektet har alltså inneburit att fackliga medlemmar som inte tidigare läst böcker börjat läsa för sina barn och även i många fall börjat läsa egna böcker. Fru talman! Det är så här man river murar! Jag ska inte prata längre, utan jag slutar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 79 Birgitta Sellén (C)

Fru talman! Jag tyckte inte att vi hade debatterat färdigt i dag, utan jag ville förlänga debatten lite. Jag behövde en förklaring. Inledningsvis sade Göran Persson att vi hade debatterat kultur i tre och en halv timme i dag men att det var en snäv debatt. Jag förstod det inte riktigt. Jag tycker att vi har spänt över ett otroligt brett spektrum i dag. Sedan nämnde Göran Persson saker som lät ungefär som något jag skulle kunna stå i talarstolen och säga. Han pratade om att kultur angår alla och att det inte får vara en mur mellan kultur och människor. Det är precis det jag också tycker. Ibland kan man uppfatta att kulturen inte är tillgänglig för alla. Nej, det är så jag också ser det många gånger. Det gäller bland annat de fria entréerna till museer. Det handlar om att prioritera framför allt storstad. Vi har pratat om det flera gånger i dag, att av de 19 museerna ligger 16 i Stockholm. Det mesta av de statliga pengarna går alltså till storstad. Därför funderar jag på om Göran Persson är redo att stötta oss i Centerpartiet när vi säger att vi tycker att statliga pengar ska gå ut i hela landet, att man ska satsa på samlingslokaler, se till att det finns bredband i samlingslokalerna, satsa på amatörkulturen, satsa på länsteatrarna. Jag skulle kunna fortsätta, men jag stannar där.

Anf. 80 Göran Persson (S)

Fru talman! Vad gällde det snäva begreppet var det just tillgängligheten. Vi har bland annat diskuterat tillgängligheten på våra museer här i dag. Men det gäller även tillgängligheten till kulturen i övrigt, att man blir upplyst om vad som finns, att det finns böcker att låna, att det ges incitament till att låna böcker och vad det kan ge. Det var där jag nämnde En bok för alla och projektet Kultur i arbetslivet, att man satsar på människor som tidigare inte har tagit del av kulturen. Det gäller också mycket annat. Vi har olika förutsättningar från barnsben. Det kanske är lättare att komma in i en idrottsförening - och det är viktigt nog - och börja med någon idrott än att komma in i något kulturarrangemang. Det kan bero på att man har föräldrar som inte är intresserade av kultur. Jag menade alltså att man skulle ha möjlighet att få en ingång i kulturen. När det gäller de fria entréerna till museer och storstadsperspektivet, är det lite svårt att komma ifrån att institutionerna redan nu finns i Stockholm. Om de hade funnits ute i landet hade det varit naturligt att ha tillgång till dem där. Nu finns 16 av de 19 museerna i Stockholm, och Göteborg, Linköping och Karlskrona har var sitt.

Anf. 81 Birgitta Sellén (C)

Fru talman! Ja, men satsa då på saker som finns ute i landet, Göran Persson! Jag fick inget svar på det som jag räknade upp. Det är precis så som Göran Persson säger, att det är viktigt att det finns till exempel tillgänglighet till böcker överallt och att man behöver bli upplyst. Men då kommer genast min fråga: Av vilken anledning väljer Socialdemokraterna att lägga ned exempelvis Kulturnät Sverige? Det är en informationsplats, inte där man söker saker utan där man kan få information om vad som händer. Det är en förebild för andra delar av världen. Inte minst ungdomarna har detta med på en lista över sådant som för dem är väldigt viktigt när det gäller hur man ska kunna bli upplyst om vad som finns inom kulturen.

Anf. 82 Göran Persson (S)

Fru talman! Jag glömde att nämna samlingslokalerna. Regeringskansliet tittar nu över en utredning, så jag vill inte säga någonting om samlingslokalerna. Man håller på att se över den frågan, och jag vill låta dem göra klart sitt arbete. Det var väl samma sak som var uppe i en interpellationsdebatt härförleden, och det sades att man ville avvakta det hela. Vilken var den andra frågan? (BIRGITTA SELLÉN (c): Varför lägger ni ned Kulturnät Sverige?) Jag ska ärligt säga att jag inte kan detaljerna i det. Men jag tror att de uppgifter som de har fyllt tidigare kommer att bli tillgodosedda i framtiden. Mer kan jag inte kommentera just det.

Anf. 83 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)

Fru talman! Jag har tagit med mig två betänkanden, för jag tänkte göra en snygg övergång mellan kulturutskottet och bostadsutskottet. Det finns en del gemensamma nämnare mellan våra utskott. Till att börja med vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet. Jag kan tala om för er att jag har följt er debatt sedan kl. 10, och det har varit jätteintressant, roligt och livaktigt. Jag hörde att ordföranden i utskottet började med att efterlysa Miljöpartiet, och inte i så snälla ordalag, tyckte jag. Därför vill jag förklara att det tidigare har hänt att vi har fått förståelse för vår situation, bland annat från kristdemokrater, som har haft liknande svårigheter med att bevaka allting i riksdagen. Det beror helt enkelt på hur många man är här. Nu är vi ett väldigt litet parti - riksdagens minsta parti - och det är naturligtvis lite svårt att ha folk överallt. Det är det som vi har upplevt den här gången. När det gäller budgetbetänkandet har vi samarbetat om budgeten. Där har vi haft alla möjligheter att påverka. Även om det inte synts så mycket i utskottet har vi varit med i budgetförhandlingar. Däremot har jag inga som helst detaljer just angående det här. Den snygga övergången som jag skulle göra innebär att jag nämner stadskärnorna, kulturmiljöer, stadsmiljörådet och de frågorna. Vi har haft en hearing tillsammans, och den var väldigt intressant. Det rörde sig om externhandelsetableringar. Min ståndpunkt där är att det ska bli ett stopp för den utarmning av våra stadskärnor som vi har upplevt med de stormarknader som ligger utanför stadskärnorna. De 40 miljoner kronorna till konstnärlig gestaltning av den gemensamma miljön är också en sak som vi i bostadsutskottet naturligtvis är väldigt intresserade av finns. Vi är tacksamma för det, åtminstone jag. Jag tyckte att det emellanåt var en lite konstig debatt om vilka som var minst engagerade i kulturfrågor. Ni bollade mellan varandra, om det var regeringen som inte prioriterade eftersom det inte står i regeringsförklaringen eller om det var någon annan. Jag vill i alla fall tala om för er att det som Miljöpartiet har varit med och påverkat är vi ganska glada för, bland annat den lägre bokmomsen, som nu har funnits i snart tre år. Den har gjort så mycket bra, till exempel att fler författare har fått sina böcker utgivna. Det är man helt klar över. Med detta vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 84 Lennart Kollmats (Fp)

Fru talman! Min uppgift här är inte precis att vara snäll. Jag var ruskigt besviken på Miljöpartiet, att man inte utsåg någon ledamot i kulturutskottet. Helena Hillar Rosenqvist anförde att Kristdemokraterna har varit små. Vi var ännu mindre under förra mandatperioden, men nog hade vi folk i kulturutskottet. Vi var 17 ledamöter till att börja med. Sista perioden var vi 16. Självklart prioriterade vi kulturen. Vad man prioriterar för uppgifter beror helt enkelt på vilket intresse partiet har. En sak är då att man avstår från ledamotskap i utskottet. En annan är att den enda motion från Miljöpartiet som över huvud taget finns i det här betänkandet är en enskild motion av Ingegerd Saarinen om Museum Anna Nordlander. Den kan i och för sig vara nog så viktig, men det är den enda motionen från Miljöpartiet. Sedan fanns inte Miljöpartiet ens med på talarlistan. Kontrasten mot förra mandatperioden var liksom av den karaktären att jag inte kunde hålla mig. Då hade vi en miljöpartist som var oerhört engagerad i kulturfrågor och som åtminstone tidsmässigt ibland dominerade tillställningarna och debatterna här. Då är det klart att jag nu känner en besvikelse över att ett riksdagsparti visar kulturen detta lilla intresse. Det var mot den bakgrunden som jag tog upp det här. Sedan kommer Helena Hillar Rosenqvist hit och recenserar tre och en halv timmars debatt, vilket i sig också är rätt intressant.

Anf. 85 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)

Fru talman! Ja, under de tidigare mandatperioderna har vår representant i kulturutskottet mycket lagt grunden för det arbete som vi försöker fullfölja, dock utanför det ordinarie ledamotskapet. Vi har däremot ersättare i kulturutskottet. Jag har själv varit det ett tag. Sedan får vi, liksom ni gör nu, bevaka olika frågor i kulturutskottet. Någon har hand om vissa saker, och någon har hand om andra. Jag är den första att beklaga att vi inte har möjlighet att besätta alla platser. Självklart är det en prioritering. Vi gjorde den bedömningen att vi skulle klara detta med den bas som vi ändå har haft. Jag satt i riksdagen under förra mandatperioden. Vad jag kan minnas var vi även då det minsta partiet. Det som ordföranden här hänvisar till måste åtminstone ha varit före min tid i riksdagen.

Anf. 86 Lennart Kollmats (Fp)

Fru talman! Ja, det är riktigt att Miljöpartiet till att börja med var en mindre än vad vi var förra mandatperioden, dock icke på slutet. Då var vi dessvärre lika små. Men man kan liksom inte vila på gamla lagrar. Det har ju gått över två år sedan riksdagen startade 2002. Det handlar alltså om en saknad av Miljöpartiets engagemang i kulturfrågor. Egentligen ska du ta det här som en komplimang och en uppmaning om att ni ska engagera er mer inom kulturområdet. Budgetdebatten är ju vår största debatt under året. Det var helt enkelt det som jag avsåg med min förklaring tidigare.

Anf. 87 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)

Fru talman! Jag är både rörd och tacksam för ordförandens fina ord här. Engagemanget från vår sida är det dessbättre inte något större fel på. Det är precis det som jag har förklarat tidigare. Engagemanget behöver Lennart Kollmats inte vara orolig för. Utanför utskottet träffas Lennart Kollmats och jag i väldigt många sammanhang, i gemensamma kulturaktiviteter. Det hoppas jag att vi kommer att göra även i fortsättningen.

Beslut

Anslag till kultur, medier, trossamfund och fritid (KrU1)

Riksdagen godkände regeringens förslag i budgetpropositionen om anslag till kultur, medier, trossamfund och fritid. Anslagen uppgår till totalt 8 957 miljoner kronor. Det är en ökning med närmare 300 miljoner kronor jämfört med innevarande år. Budgetbeslutet innebär bland annat följande. Det kommer vara gratis inträde på totalt 19 statliga museer från och med nästa år. 63 institutioner inom områdena teater dans och musik kommer att kompenseras ekonomiskt för att lindra övergången till ett nytt pensionssystem. Det ekonomiska stödet till underhåll av kyrkliga kulturminnen ökas med 50 miljoner kronor jämfört med 2004. Arbetet för att bevara regalskeppet Vasa ska understödjas varför ett extra stöd på 2,5 miljoner kronor utgår till Statens maritima museer från och med 2005. SR, SVT och Utbildningsradions tillstånd att sända analogt förlängs till utgången av 2006. TV-avgiften höjs med 48 kronor till 1 920 kronor per år. Riksdagen begär att regeringen dels redovisar i budgetpropositionen gjorda pris- och löneomräkningar på utgiftsområdet, dels utvärderar effekterna av det nuvarande pris- och löneomräkningsystemet för anslagen inom kultursektorn, dels förbättrar följsamheten i den metod som används för att fastställa myndigheternas hyreskompensation. Riksdagen understryker också att kopplingen mellan regeringens resultatuppföljning och regeringens förslag till budgetanslag bör vara tydligare.
Utskottets förslag till beslut
Delvis bifall till propositionen, punkten 18. Tillkännagivande, punkten 2. I övrigt avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag