Socialförsäkringsutskottets
betänkande
1989/90:SfU3

1989/90

Utbyggnad av socialförsäkringssystemet SfU3

Sammanfattning

I betänkandet behandlas två motioner som rör gravida kvinnors arbetsförmåga
och behov av ledighet mot slutet av graviditeten. Motionerna,
som har väckts med anledning av proposition 1988/89:69 om utbyggnad
av föräldraförsäkringen och förstärkt föräldraledighet, har remissbehandlats.

I betänkandet behandlas vidare tre motioner från den allmänna
motionstiden som rör obligatorisk reseförsäkring resp. begravningsbistånd.

Slutligen behandlas en motion med begäran om en utvärdering av
socialbidragssystemet och förslag till alternativa system i första hand i
form av socialförsäkringstillägg (SOFT).

Utskottet avstyrker bifall till samtliga motioner.

Till betänkandet har fogats två reservationer och ett särskilt yttrande.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition
1988/89:69

1988/89:Sf 12 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen skall företa en översyn om orsakerna till den höga sjukskrivning
som förekommer bland gravida kvinnor.

1988/89:Sfl3 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om gravida
kvinnors behov av ledighet från arbete under de sista 60 dagarna av
graviditeten och förslag till åtgärder.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden

1988/89

1988/89:Sf269 av Kaj Nilsson (mp) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen tillsätter en utredning med uppgift att fastställa behovet av
och beräknad kostnad för allmän begravningsförsäkring.

1

1 Riksdagen 1989190. 11 sami. Nr 3

1988/89:Sf326 av Viola Claesson och Paul Lestander (båda vpk) vari
yrkas att riksdagen begär att regeringen låter undersöka förutsättningarna
för ett samhällsstöd i syfte att ekonomiskt bistå efterlevande i
samband med begravning.

1988/89:SB46 av Oskar Lindkvist och Kent Carlsson (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en obligatorisk reseförsäkring.

1988/89:Sf351 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en utvärdering av socialbidragssystemet och av att en
översyn görs av alternativa lösningar på utbetalning av ekonomiskt
bistånd.

Utskottet

Ledighet under graviditet

En gravid kvinna har rätt att vara ledig från sitt arbete och uppbära
föräldrapenning fr.o.m. den sextionde dagen före beräknad nedkomst
(4 kap. 4 § lagen om allmän försäkring). Sådan föräldrapenning
avräknas från det sammanlagda antalet dagar under vilka föräldrapenning
med anledning av ett barns födelse kan utgå till föräldrarna.

Havandeskapspenning, som infördes den 1 januari 1980, kan enligt
3 kap. 9 § lagen om allmän försäkring utgå till en gravid kvinna om
havandeskapet har satt ned hennes förmåga att utföra uppgifterna i sitt
förvärvsarbete med minst hälften och hon inte kan omplaceras till
annat mindre ansträngande arbete. Havandeskapspenning kan utgå
fr.o.m. den sextionde dagen före beräknad nedkomst och utges längst
t.o.m. den elfte dagen före den beräknade nedkomsten.

I motion Sfi3 (yrkande 6) anför Lars Werner m.fl. att statistiken
visar att majoriteten av de gravida kvinnorna inte kan eller orkar
arbeta under sista delen av graviditeten. Det ökade antalet sjukskrivningar
kan inte anses motsvara en ökad faktisk sjuklighet bland de
gravida. Motionärerna ifrågasätter om de möjligheter som finns i dag
att avstå från arbete under sista delen av graviditeten är tillräckliga.
Regeringen bör därför göra en utredning om gravida kvinnors behov
av ledighet från arbete under de sista 60 dagarna av graviditeten och
lämna förslag till åtgärder.

1 motion Sfl2 anför Stina Gustavsson att enligt rapporter från
mödrahälsovården sjukskrivs många kvinnor under havandeskapstiden.
Som sjukskrivningsorsak anges illamående, trötthet och ryggont. Motionären
anser att regeringen bör låta göra en översyn av orsakerna till
den höga sjukskrivningsfrekvensen.

Riksförsäkringsverket, Försäkringskasseförbundet, socialstyrelsen
och Svenska läkaresällskapet har yttrat sig över motionerna.

Riksförsäkringsverket uppger att sjukskrivning under någon del av
graviditetens två sista månader förekommer i relativt stor omfattning.

1989/90:SfU3

2

Det framgår bl.a. av en undersökning som riksförsäkringsverket gjort
på uppdrag av regeringen. Undersökningen har redovisats i en rapport
Undersökning av havandeskapspenningärenden (RFV anser 1988:4).
Undersökningen visade att totalt 81 % av de kvinnor som fått barn år
1987 hade fått ersättning i form av sjukpenning, föräldrapenning eller
havandeskapspenning under någon del av de två sista gravid itetsmånaderna.
När det gällde fördelningen av ersatta dagar hade det skett en
förskjutning från ersättning med föräldrapenning till ersättning med
sjukpenning och havandeskapspenning jämfört med en undersökning
som gjordes år 1981. Antalet ersatta sjukpenningdagar hade ökat
kraftigt. Ökningen kunde delvis förklaras med att det tidigare har rått
tveksamhet i bedömningen av rätten till sjukpenning vid olika graviditetskomplikationer
eller extraordinära tillstånd under graviditet. Undersökningen
gav ingen ytterligare förklaring till det ökade uttaget av
sjukpenning i graviditetens slutskede. Av rapporten framgick även att
försäkringskassorna ansåg att det är problem med gränsdragning mellan
rätten till havandeskapspenning och rätten till sjukpenning. När
det gällde orsakerna till ökad sjukskrivning av gravida kvinnor framfördes
i rapporten att det krävdes en mer djupgående analys och att det
kunde vara av intresse att i en ny undersökning försöka belysa bakomvarande
orsaker. I sitt remissyttrande upplyser riksförsäkringsverket
vidare om att Stockholms läns allmänna försäkringskassa kommer att
beviljas medel för ett projekt om gravida kvinnors sjukskrivning. Inom
projektet skall undersökas sjukskrivningsfrekvens under graviditet och
hur den påverkar sjuktalet, sjukskrivningsdiagnoser, olika läkares
sjukskrivningsbenägenhet, kopplingen till havandeskapspenning samt
samband mellan sjukskrivningsfrekvens och yrke, arbetstid, nationalitet
m.m. Efter denna pilotundersökning, som beräknas vara avslutad
den 1 juli 1990, kan det enligt verket finnas anledning att gå vidare
med en mera riksomfattande undersökning som också tar hänsyn till
förhållandena i olika delar av landet, skillnader mellan storstad och
glesbygd etc.

Försäkringskasseförbundet tillstyrker båda motionerna. Förbundet
anför att handläggningen av havandeskapspenningärenden är tidskrävande.
Ett avslag på ansökan om havandeskapspenning leder dessutom
oftast till att kvinnan i stället blir sjukskriven. Vidare har intresset för
omplacering varit ganska svalt. Förbundet konstaterar att sjukskrivning
i samband med graviditet är mycket vanlig men omfattningen varierar
kraftigt mellan olika regioner. Aven förbundet pekar på Stockholmskassans
projekt om gravida kvinnors sjukskrivning.

Socialstyrelsen anger att flera rapporter har visat en mycket hög
sjukfrånvaro framför allt under senare tredjedelen av graviditeten.
Styrelsen anser det osannolikt att denna frånvaro beror på dramatiskt
ökad sjuklighet hos gravida kvinnor. Det finns ur strikt medicinsk
synpunkt därför inte något behov av att ytterligare utreda frågan.
Däremot talar undersökningar klart för att det finns ett starkt behov
för kvinnan att vara ledig från arbetet framför allt under senare delen
av graviditeten. Styrelsen anser det önskvärt att alla gravida kvinnor

1989/90:SfU3

3

1* Riksdagen 1989190. 11 sami Nr 3

ges möjlighet att genom föräldraförsäkringen vara lediga under graviditetens
sista 60 dagar utan att denna ledighet skall påverka längden på
föräldraledigheten efter förlossningen.

Svenska läkaresällskapet konstaterar likaså att antalet kvinnor som är
sjukskrivna mot slutet av graviditeten är stort. Även Läkaresällskapet
finner det mindre troligt att det skett en dramatisk försämring av
gravida kvinnors hälsa. Situationen återspeglar snarare sociala förändringar
och en liberalare sjukskrivningspolicy. Läkaresällskapet föreslår
att alla gravida kvinnor utan särskild prövning skall kunna vara lediga
fr.o.m. graviditetsvecka 32.

Som framgått ovan är gravida kvinnor i slutet av graviditeten
sjukskrivna i stor omfattning. Någon entydig förklaring till orsakerna
till den ökande sjukskrivningsfrekvensen har inte kunnat lämnas. Mot
denna bakgrund anser utskottet att en utredning om orsakerna till
denna sjukskrivning är befogad. Utskottet delar riksförsäkringsverkets
uppfattning att denna utredning bör inledas med Stockholms läns
allmänna försäkringskassas projektarbete, som beräknas vara avslutat
den L juli 1990. Därefter får man ta ställning till om en riksomfattande
undersökning bör göras. Utskottet noterar att försäkringskassans undersökning
även skall avse sambandet med havandeskapspenningen.
Innan sjukskrivningsorsakerna och sambandet med havandeskapspenningen
har belysts är utskottet inte berett förorda en utredning om
behovet i övrigt för kvinnorna att vara lediga från arbete under senare
delen av graviditeten.

Utskottet anser att motion Sfl2 får anses tillgodosedd med vad ovan
anförts och att motion Sfi3 yrkande 6 inte bör föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Obligatorisk reseförsäkring

I motion SB46 anför Oskar Lindkvist och Kent Carlsson att behov
föreligger av en obligatorisk sjuk- och olycksfallsförsäkring. Motionärerna
anför som skäl härför bl.a. att de konventioner som gäller på
sjukvårdsområdet endast gäller behandling inom den offentliga vården,
att bara del av sjukvårdskostnaderna ersätts samt att kostnaderna för
hemtransport vid sjuk- eller olycksfall inte ersätts. Det finns visserligen
privata reseförsäkringar och hemförsäkringar där reseskydd ingår men
alltför många resenärer är ändå oförsäkrade. Premierna för en obligatorisk
reseförsäkring skulle dessutom kunna finansiera en del av
landstingens kostnader för sjukfall som drabbar utlandsresenärer. Motionärerna
begär att vad sålunda anförts ges regeringen till känna.

Riksdagen har vid flera tillfällen under 1970-talet och senast under
riksmötet 1977/78 behandlat motioner om kostnader i samband med
sjuk- eller dödsfall utomlands. I sitt av riksdagen godkända betänkande
SfU 1977/78:22 anförde utskottet att riksdagen borde vidhålla sin
tidigare ståndpunkt att frågan om kostnader för hemtransport från
utlandet av sjuka eller avlidna personer inte borde lösas inom ramen
för den allmänna försäkringen. Utskottet ansåg inte heller att frågan
borde lösas genom en avgift på utlandsresorna. Detta skulle nämligen

1989/90:SfU3

4

innebära att många resenärer blev dubbelförsäkrade och att priset för
resan höjdes till förfång för dem som ordnat sitt skydd genom frivillig
försäkring. Utskottet ansåg att man, inte minst mot bakgrund av
storleken på försäkringspremierna, kunde utgå från att en utlandsresenär
före avresan från Sverige ordnar ett ordentligt försäkringsskydd
under resan. Utskottet underströk angelägenheten av att researrangörerna
medverkar till att resenärerna skaffar sig ett sådant skydd.

Utskottet anser att de ovan anförda skälen mot införandet av någon
form av obligatorisk reseförsäkring alltjämt kan åberopas. Utskottet
avstyrker således bifall till motion Sf346.

Begravningsbistånd

I två motioner behandlas frågan om ekonomiskt stöd till efterlevande i
samband med en begravning. Såväl i motion Sf326 av Viola Claesson
och Paul Lestander som i motion Sf269 av Kaj Nilsson begärs att
regeringen låter utreda förutsättningarna för ett ekonomiskt samhällsstöd
i detta avseende.

Utskottet har senast behandlat frågan om införande av allmän begravningshjälp
i sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1987/88:3.
Utskottet har därvid vidhållit sin tidigare bedömning att — med tanke
på den nödvändiga prioriteringen inom den allmänna försäkringen
— en obligatorisk begravningsförsäkring inte motiverar den kostnad
en sådan försäkring kan väntas föranleda. Utskottet har vidare angivit
att problemet är av begränsad betydelse med hänsyn bl.a. till den
utveckling verksamheten med tjänstegrupplivförsäkringar och frivilliga
grupplivförsäkringar har haft.

Riksdagen har även behandlat frågor om en vidgning av den kyrkokommunala
kompetensen på begravningsområdet. I proposition
1987/88:31 om ny organisation på lokal- och stiftsplanet i svenska
kyrkan, m.m. uttalade föredragande statsrådet att han inte var beredd
att föreslå en utvidgning av församlingarnas möjlighet att med skattemedel
bidra till och stödja verksamheten inom begravningsväsendets
område. Vid sin behandling av propositionen anförde konstitutionsutskottet
(KU 1987/88:30) bl.a. att frågan borde bli föremål för förnyade
överväganden. Därvid borde särskild uppmärksamhet ägnas frågor
rörande kostnader för olika typer av tjänster i samband med begravning,
fördelningen av kostnader mellan kyrkliga och borgerliga kommuner
samt statens ansvar i sammanhanget. Utredningen borde inte
begränsas till frågan om utvidgning av den kyrkokommunala kompetensen
utan även omfatta vilka möjligheter som står till buds att lösa
frågan inom ramen för den allmänna försäkringen och konsekvenserna
av detta. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan
(rskr. 181).

En särskild utredare har härefter tillkallats (dir. 1989:1) med uppgift
att kartlägga de kostnader som uppkommer i samband med begravning
och undersöka om det föreligger ett behov av stöd för sådana kostnader
genom ett ökat samhällsansvar. Utredaren bör redovisa sitt uppdrag
senast vid utgången av maj 1990.

1989/90:SfU3

5

U[Skottet anser att motionerna Sf269 och SB26 får anses tillgodosedda
genom den utredning av frågan som nu har inletts.

Socialbidrag och socialförsäkringstillägg

I motion SÖ51 av Hans Göran Franck m.fl. begärs ett tillkännagivande
om behovet av en utvärdering av socialbidragssystemet och av en
översyn av alternativa lösningar på utbetalning av ekonomiskt bistånd.
Motionärerna anför att socialbidragen är en tung börda för kommunerna
såväl ekonomiskt som administrativt. Det upplevs även förödmjukande
och integritetskränkande att tvingas söka socialbidrag. Som
alternativ till socialbidrag framhåller motionärerna det av socialutredningen
föreslagna systemet med socialförsäkringstillägg.

Förslag om införande av ett socialförsäkringstillägg, s.k. SOFT, lämnades
av socialutredningen i betänkandet (SOU 1977:40) Socialtjänst
och socialförsäkringstillägg. En samrådsgrupp inom socialdepartementet,
som fick i uppgift att komplettera socialutredningens förslag, anslöt
sig till huvuddragen i förslaget. Gruppen avgav rapporten (Ds S
1980:1) SOFT.

Det sålunda föreslagna socialförsäkringstillägget innebär i huvudsak
följande. SOFT skall dels komplettera socialförsäkringarna och det
övriga bidragssystemet på punkter där dessa är otillräckliga och samtidigt
nå grupper som för närvarande undviker att begära socialhjälp fast
de har rätt till det, dels ta över en betydande del av den behovsprövade
socialhjälpen och därigenom ge socialnämnderna ökade möjligheter att
arbeta förebyggande med vård och behandling. SOFT skall kunna
utges till den som är helt eller delvis hindrad att förvärvsarbeta på
grund av bl.a. sjukdom eller annan nedsättning av arbetsförmågan,
vård av barn eller annan anhörig eller arbetslöshet. SOFT skall också
kunna utges till den som behöver hjälp fastän han förvärvsarbetar på
heltid. SOFT skall beräknas med utgångspunkt från den försäkrades
bruttobehov, som fastställs med ledning av dels ett normbelopp för
uppehälle, dels bostadskostnaden. Från bruttobehovet görs avdrag för
bl.a. de inkomster av förvärvsarbete och de bidrag från socialförsäkringen
som den försäkrade och hans familj har. SOFT fastställs till det
sålunda framräknade nettobehovet. SOFT skall utbetalas av försäkringskassan
och finansieras med statsmedel.

Förslag om införande av ett socialförsäkringstillägg har behandlats
av utskottet vid flera tillfållen (se senast 1988/89:SfU8).

I betänkandena SfU 1982/83:14 och SfU 1984/85:26 underströk
utskottet sin positiva syn på förslagen och framhöll att utskottet gärna
såg att en reform av detta slag kunde genomföras. Mot bakgrund av
den ekonomiska situationen ansåg sig utskottet dock inte kunna förorda
ett bifall till de framställda motionsyrkandena. Det var emellertid
utskottets uppfattning att regeringskansliet fortlöpande skulle pröva de
ekonomiska förutsättningarna för att införa ett socialförsäkringstillägg.
I betänkandena SfU 1986/87:5 och SfU 1987/88:4 tilläde utskottet att
utvecklingen under senare år med bruttonormer för socialbidrag och

1989/90:SfU3

6

förenklad hantering av ansökan i många kommuner hade medfört att
detta bidragssystem närmat sig tanken bakom förslaget om socialförsäkringst
i Hägg.

Vad gäller kommunernas socialbidragsnormer har socialutskottet i
sitt av riksdagen godkända betänkande 1988/89:SoUl konstaterat att
antalet kommuner med låga socialbidragsnormer minskar efter hand,
men fortfarande ligger alltför många normer på en nivå under s.k.
existensminimum. Utskottet har ansett det angeläget att socialstyrelsen
även i fortsättningen fortlöpande följer upp bidragsnivåerna och därvid
särskilt uppmärksammar kommuner med låga normer, dvs. på eller
under existensminimum. Socialutskottet har vidare i sitt nyligen avgivna
betänkande 1989/90:SoU5 uttalat att jämnare normnivåer bör eftersträvas
i syfte att minska skillnaderna mellan kommunerna när det
gäller socialbidragens storlek. Utskottet har understrukit att socialstyrelsen
har en viktig uppgift att fylla när det gäller att följa utvecklingen
på området och verka för att fa till stånd mer enhetliga normnivåer.
Utskottet förutsätter att socialstyrelsen även fortsättningsvis kommer
att vara engagerad i detta arbete.

Regeringen har tillsatt en arbetsgrupp för att analysera orsakerna till
att antalet socialbidragstagare kraftigt ökat under 1980-talets första
hälft. Regeringen har vidare tagit initiativ till en heltäckande fördelningspolitisk
undersökning utförd av statistiska centralbyrån (SCB).
Arbetsgruppen har överlämnat sin slutrapport i mars 1987. Rapporten
har resulterat i ytterligare en rapport (Ds 1988:14) Samverkan mellan
socialtjänst och arbetsförmedling, vilken i sin tur har legat till grund
för ett regeringsuppdrag till socialstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen.
Verken skall gemensamt ta initiativ för att utveckla samarbetet
mellan socialtjänst och arbetsförmedling. Uppdraget skall redovisas
den 1 januari 1990.

Socialministern har under riksdagens frågestund den 24 oktober
1989 på fråga om åtgärder mot sociala orättvisor uppgivit att han
kommer att följa och analysera utvecklingen av socialbidragen och vid
behov föreslå regeringen att vidta åtgärder.

Av det ovan anförda framgår att utvecklingen av socialbidragen
fortlöpande följs inom regeringskansliet. Med hänsyn härtill och till
vad i övrigt anförts om socialbidragen anser utskottet att någon åtgärd
med anledning av motion Sf351 för närvarande inte är påkallad.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ledighet under graviditet

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Sfl2 och 1988/89:Sfl3
yrkande 6,

res. I (vpk. mp)

2. beträffande obligatorisk reseförsäkring
att riksdagen avslår motion 1988/89:Sf346,

1989/90: SfU3

7

3. beträffande begravningsbistånd

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Sf269 och
1988/89:Sf326,

4. beträffande socialbidrag och socialförsäkringstillägg
att riksdagen avslår motion 1988/89:Sf351.

res. 2 (vpk, mp)

Stockholm den 7 november 1989
På socialforsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s).
Ulla Johansson (s), Sigge Godin (fp), Lena Öhrsvik (s), Margit Gennser
(m), Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm (s), Rune Backlund
(c), Margo Ingvardsson (vpk), Ragnhild Pohanka (mp), Christina Pettersson
(s), Bertil Persson (m), Maria Leissner (fp), Marianne Jönsson
(c) och Kent Carlsson (s).

Reservationer

1. Ledighet under graviditet (mom. 1)

Margo Ingvardsson (vpk) och Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "Som
framgått" och slutar med "riksdagens åtgärd." bort ha följande lydelse:
Av statistiken framgår att kvinnor i mycket stor omfattning uppbär
sjukpenning, föräldrapenning eller havandeskapspenning under slutet
av graviditeten. Andelen kvinnor som uppbär föräldrapenning har
under senare tid minskat medan andelen kvinnor som enbart fått
sjukpenning har ökat kraftigt. Även andelen kvinnor som har havandeskapspenning
i kombination med annan ersättning har ökat betydligt.
Enligt utskottets mening tyder dessa förhållanden på att majoriteten
av de gravida kvinnorna inte kan eller inte orkar arbeta under den
sista delen av graviditeten. Det finns vidare skäl att anta att det ökade
antalet sjukskrivningar inte motsvarar någon faktiskt ökad sjuklighet.
Detta antagande vinner även stöd av vad socialstyrelsen och Svenska
läkaresällskapet anfört i sina remissyttranden. Dessa remissinstanser
tillstyrker även en utökad rätt för en kvinna att vara ledig i slutet av
graviditeten. Utskottet anser att vad sålunda anförts motiverar att en
utredning görs om gravida kvinnors behov att vara lediga från arbete
under de sista 60 dagarna av graviditeten. Regeringen bör därefter
lägga fram förslag om hur detta behov skall tillgodoses. Det anförda
bör med bifall till motion Sfl3 yrkande 6 ges regeringen till känna.

1989/90:SfU3

8

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande ledighet under graviditet
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sfl3 yrkande 6 och
med anledning av motion 1988/89:Sfl2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Socialbidrag och socialförsäkringstillägg (mom. 4)

Margo Ingvardsson (vpk) och Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Av det"
och slutar med "är påkallad." bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att många människor är i behov av socialhjälp
för att klara sitt uppehälle. Antalet socialbidragstagare är trots en god
arbetsmarknad fortfarande mycket stort. Nivåskillnaderna på socialbidragen
är stora mellan olika kommuner, och i många kommuner
ligger nivåerna dessutom under existensminimum. Utskottet anser
även att socialbidragsprövningen tar resurser från det viktiga rehabiliterings-
och behandlingsarbetet samt från det uppsökande och uppspårande
arbete som är en av grundstenarna i socialtjänsten. Enligt
utskottets mening bör staten nu ta på sig ett större ansvar för människornas
ekonomiska grundtrygghet. Utskottet förordar att en utredning
om formerna för införandet av ett totalövergripande ekonomiskt och
socialt grundtrygghetssystem genomförs. I avvaktan på denna utredning
anser utskottet att ett socialförsäkringstillägg bör införas.

Vad utskottet sålunda anfört bör med anledning av motion Sf351 ges
regeringen till känna.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande socialbidrag och socialförsäkringstillägg
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Sf351 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande
Ledighet under graviditet

Rune Backlund och Marianne Jönsson (båda c) anför:

Av statistiken framgår att sjukskrivningen av gravida kvinnor ökat
kraftigt under senare år. Detta förhållande bekräftas även av remissinstanserna.
Vi anser att det är viktigt att orsakerna till denna ökade
sjukskrivning snarast kartläggs. Det projektarbete som Stockholms läns
allmänna försäkringskassa avser att genomföra under budgetåret
1989/90 lär komma att bli en bra utgångspunkt för det fortsatta
utredningsarbetet. Som utskottet anfört får man sedan detta projekt
avslutats ta ställning till om en riksomfattande undersökning bör göras.

1989/90:SfU3

9

gotab 99154, Stockholm 1989