Uppföljning av återvändandedirektivet och direktivet om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning

Debatt om förslag 1 februari 2017
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 1

Anf. 35 Paula Bieler (SD)

Herr talman! Jag kom hit i morse i tron att vi skulle ha en debatt om betänkande SfU8, men jag har fått veta att jag är den enda talaren på listan därför att den andra har strukit sig. Jag tänker ändå föra fram våra synpunkter.

Det vi har att behandla är alltså betänkande SfU8, som gäller propositionen om uppföljning av återvändandedirektivet och direktivet om varaktigt bosatta. Bakgrunden till att propositionen har tagits fram är att Sverige har fått backning från EU-kommissionen gällande hur de två direktiven har genomförts i den svenska lagstiftningen.

I betänkandet har Sverigedemokraterna två reservationer, och jag vill börja med att yrka bifall till dem.

I den första reservationen tar vi upp en del förbättringsförslag som vi egentligen lyfte upp redan första gången återvändandedirektivet behandlades. Redan då påtalade vi, och det har vi gjort under lång tid, att det fanns brister i hur den svenska migrationspolitiken förs och att man bör utnyttja de möjligheter som ges i direktivet när det gäller att ha god kontroll och skärpta regelverk för hur migrationen till vårt land ska genomföras.

Vi lyfter exempelvis fram att den tid som en person har vistats i landet olagligt, när personen har fått ett återreseförbud efter verkställd utvisning eller avvisning, ska vara den maximala tillåtna tiden enligt EU-direktivet. Detta gick man inte med på då, och det är heller inte något man har valt att stödja nu, trots att regeringen har fört fram åsikten att vi i Sverige bör lägga oss på den striktaste nivå som finns i Europa för att säkerställa att vi inte ger fördelar som kan förorsaka en sådan situation som vi hade tidigare i vårt land.

Vi lyfter också fram några aspekter där man hade kunnat skärpa den lagstiftning som finns i vårt land. Exempelvis ger direktivet möjlighet att redan vid anmälan om ett avvisningsbesked eller utvisningsbesked vidta vissa åtgärder för att säkerställa att den person som ska lämna vårt land inte avviker innan beslutet verkställs.

Inte minst mot bakgrund av den information som har kommit till oss de senaste månaderna i diverse granskningar om det stora antal personer som vistas i vårt land olagligt till följd av att de har avvikit efter ett utvisningsbeslut och att många av dem dessutom är grova brottslingar borde man enligt vår mening, när man ändå följer upp hur vi har genomfört direktivet, passa på att skärpa lagstiftningen på detta område, täppa till de hål som finns och möjliggöra fler verktyg för att veta var man har personer som har stannat kvar i landet, så att man säkerställer att de lämnar landet när de inte längre har rätt att vistas här.

Den andra reservationen riktar i huvudsak in sig på de förslag som regeringen faktiskt tar upp i sin proposition, vilka är en direkt följd av Europeiska kommissionens kritik. Det handlar om att de personer som vistas i vårt land men som har uppehållsrätt i ett annat EU-land och som får ett avvisningsbesked från Sverige ska ges en möjlighet enligt direktivet att först återvända till det land i Europa där de har rätt att vistas innan Sverige ger dem ett besked om utvisning, som enligt direktivet alltid ska ske till det ursprungsland som de en gång kom ifrån. Om dessa personer har rätt att vistas i ett annat EU-land ska Sverige alltså inte påta sig ansvaret för att skicka dem hela vägen till ett annat land.

Regeringen påpekar i propositionen att detta innebär en fördel dels för personerna i fråga, dels för den svenska verkställigheten av besluten, då man ger en reell möjlighet för fler personer att välja att återvända till det land där de faktiskt har rätt att vistas i stället för att avvika och gömma sig undan myndigheterna.

Det problem som vi har här är att regeringen alldeles uppenbart inte vill ge en sådan tidsfrist. Det är uppenbart då den har fört in så många undantag som är möjligt att tänka sig. Ett av dessa undantag är mycket märkligt, enligt vår syn. Det är nämligen så att man vid ett fåtal tillfällen har möjlighet att söka uppehållstillstånd redan efter det att man vistas i vårt land. Då vistas man alltså här lagligt under den tiden.

Regeringen har valt att se detta som en möjlighet att undanta dessa personer från att omfattas av direktivet, eftersom de enligt regeringens mening endast omfattas om de vistas här olagligt under hela tiden.

Men då direktivet stakar ut exempelvis vad som gäller för de personer som får ett utvisningsbeslut till följd av att de har begått ett brott, och alltså har vistats här lagligt fram till dess att de får beslutet, kan jag inte göra någon annan tolkning än att man, precis som jag själv, anser att en person först får beskedet att den inte längre har rätt att vistas i ett land och därefter får ett avvisningsbesked.

Detta innebär enligt vår mening att direktivet bör tillämpas på samtliga tredjelandsmedborgare i Sverige som får ett avvisnings- eller utvisningsbeslut. Inte minst blir det märkligt att regeringen vill undanta de personer som vistas här lagligt och man så tydligt påpekar att tidsfristen innebär en fördel för dem som vistas här olagligt. Detta är ett av många exempel på att man inte tycker att det är värt att ge dem som följer lagen korrekta fördelar och korrekt verkan i vårt land utan ger större fördelar för dem som bryter mot lagen och medvetet vistas här olagligt under tiden.

Som jag nämnde tidigare blir det också en väldigt märklig slutversion av hur detta ska verkställas, och märkliga konsekvenser. Den som vistas här lagligt får ingen chans att återvända till det land i Europa där personen har rätt att vistas, utan Sverige tar direkt på sig ansvaret och skyldigheten, genom vissa andra ändringar i direktivet, att se till att personen återvänder till sitt ursprungsland.

Hur detta ska verkställas är mycket svårt att svara på, och givet de andra ändringar som samtidigt görs i direktivet och i vår svenska lagstiftning räcker det inte om personen efter beskedet återvänder till det land i Europa där personen har vistelserätt, utan personen ska följa det utvisningsbesked som Sverige har lämnat och alltså återvända till ursprungslandet.

Vi föreslår därför att propositionen ska avslås i denna del och att regeringen ska omarbeta den och återkomma med en proposition som är mer lämplig och som följer direktivet i sin helhet, även när det gäller dem som vistas lagligt i vårt land.

Den andra del som vi ifrågasätter och där vi vill att regeringens proposition ska avslås handlar om att man ska ha möjlighet att förnya en tidsfrist efter att man har vistats i landet. När det gäller den tid man har på sig att lämna landet frivilligt finns det i dagsläget inte tillräckligt tydliga regelverk i vår lagstiftning om vad som gäller om man inte förnyar och förlänger tidsfristen i tid och den löper ut innan man har hunnit lämna landet.

Det kan givetvis finnas omständigheter som omöjliggör en resa som har varit planerad. Det kan vara att resor ställs in eller att vederbörande blir sjuk i direkt samband med avresan. Det bör då finnas en möjlighet till förlängning. Men det är vår mening att denna möjlighet bör användas ytterst sparsamt och vara tydligt reglerad. Det bör inte ske per automatik att man kan förnya en tidsfrist efter det att den har löpt ut, utan det ska begränsas enbart till synnerliga fall då det är den sortens omständigheter som jag precis lyfte upp som har orsakat att man inte har lämnat landet i tid. I annat fall ska man, om man i god tid upptäcker att den tidsfrist man har fått inte är tillräcklig, lämna in sin ansökan om förlängning i tid.

Det är dessa två punkter där vi för fram kritik mot regeringen och där vi inte anser att man har genomarbetat förslaget tillräckligt som vi nämner i den andra reservationen.

Vi har också en kortare anmärkning om hur kravet på att återvända till det andra EU-land där man har vistelserätt har formulerats. Det står i direktivet att detta bör ske ofördröjligen, men regeringen har valt en formulering som innebär att man ska få skälig tid på sig. Vi menar att det inte är tillräckligt utrett om det klargörs att skälig tid verkligen ska vara kortast möjliga tid. Detta bör också föras in när lagstiftningen ses över, enligt vår mening.

Uppföljning av åter-vändandedirektivet och direktivet om varaktigt bosatta tredjelands-medborgares ställning

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)

Socialavgifter

Beslut

Nya regler för utvisning av personer som har uppehållstillstånd i annat EU-land (SfU8)

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om ändringar i utlänningslagen. Det handlar bland annat om reglerna för utvisning av personer som inte är EES-medborgare eller familjemedlem till en EES-medborgare och som har uppehållstillstånd i ett annat EU-land.

Sådana personer ska, med vissa undantag, uppmanas att inom en skälig tid självmant bege sig till det EU-land de har uppehållstillstånd i. Avvisning eller utvisning får beslutas först om en sådan uppmaning inte följts.

Lagändringarna innebär också att permanent uppehållstillstånd inte längre ska vara ett krav för att få status som varaktigt bosatt i Sverige. En person som har status som varaktigt bosatt i ett EU-land har vissa rättigheter som liknar dem som en EU-medborgare har.

Lagändringarna ska börja gälla den 1 mars 2017.

Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionen.