Betänkande 2024/25:SoU27 Uppdaterat högkostnadsskydd för läkemedel

Video

Fru talman! De senaste decenniernas medicinska framsteg är fantastiska. De har möjliggjort behandling av tidigare obotliga sjukdomar och gett människor längre och friskare liv. Samtidigt har introduktionen av nya läkemedel och en ökande förekomst av kroniska sjukdomar lett till att läkemedelskostnaderna ökar. Under de senaste fem åren har regeringens kostnader för läkemedelsförmånerna ökat kraftigt. Sedan 2018 har statens kostnader för läkemedel ökat från 28 miljarder kronor till 41 miljarder kronor. Statens kostnader för läkemedelsförmånen har ökat med nästan 50 procent från 2012 till 2024. Vi möter den ökande kostnadsutvecklingen av läkemedel genom att skjuta till mer av framför allt skattebetalarnas pengar. Staten täcker en allt större andel av läkemedelskostnaderna, och kostnaderna för läkemedel ökar stadigt även fortsättningsvis. I år avsätter regeringen mer än 40 miljarder kronor till läkemedelsförmånerna, vilket innebär en ökning med 6 miljarder kronor jämfört med förra året. Det är, som ni förstår, inget litet tillskott. Tvärtom! Men mot bakgrund av de kraftigt ökande läkemedelskostnaderna är det regeringens bedömning att en justering av högkostnadsskyddet också är nödvändig för att förbättra förutsättningarna för en hållbar finansiering av läkemedelskostnaderna. Det är en bedömning som delades av såväl Centerpartiet som Socialdemokraterna när riksdagen i höstas tog ställning till budgetalternativen för 2025. Förslaget från regeringen innebär att kostnadstaket för högkostnadsskyddet för läkemedel höjs liksom beloppen inom den så kallade högkostnadstrappan. Man kommer att betala lite mer vid första besöket och lite mindre senare, om man är i behov av att hämta ut medicinerna flera gånger. Sammantaget beräknas avgifterna som man kan behöva betala öka med som mest 900 kronor per år, det vill säga 75 kronor i månaden, om man slår ut det på helåret. Det ska sägas att gränsen för frikortet finns kvar, vilket innebär att patienter med stora läkemedelsbehov även i fortsättningen får kostnadsfri tillgång till läkemedel vid samma nivå av läkemedelskostnader som innan den justering som föreslås. Det har varit viktigt för oss kristdemokrater att de som har högst kostnader för läkemedel ska påverkas minst av förändringarna. Ur ett nordiskt perspektiv har Sverige fortfarande det näst lägsta avgiftstaket för egenavgiften även med regeringens beslut.Men det är förstås olyckligt att läkemedlen har blivit så mycket dyrare att det även kommer att påverka högkostnadsskyddet, och det kommer att märkas när man hämtar ut sina mediciner. Vi kristdemokrater har inte varit pådrivande för förändringen av högkostnadsskyddet, men mot bakgrund av de ökande läkemedelskostnaderna bedöms det vara nödvändigt eftersom vi helt enkelt behöver säkerställa att människor även i fortsättningen kan få tillgång till alla de läkemedel och behandlingar de behöver. Då behöver vi också kunna inkludera nya, ofta högre prissatta men livsförändrande, behandlingar. Därför behövs mer resurser till läkemedelsförmånerna, och därför yrkar vi i dag bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Fru talman! Christian Carlsson sa att det är olyckligt att kostnaderna har ökat så mycket för läkemedel. Jag ser det tvärtom som något positivt. Under den senaste tioårsperioden har det kommit helt fantastiska nya läkemedel både för en bredare patientgrupp och inte minst i form av särläkemedel. I ett läge där kostnaderna ökar för de nya läkemedlen – det är positivt med nya läkemedel – tycker vi från Centerpartiet att det är rimligt att egenavgiften och högkostnadsskyddet höjs.Men det som är lite upprörande är Kristdemokraternas hantering av frågan. Jag noterar att Christian Carlsson sa att Kristdemokraterna inte har varit pådrivande för att höja högkostnadsskyddet. Men det hade varit önskvärt att Kristdemokraterna hade varit pådrivande för att se till att vi kan ta hem vinsten, nämligen att patienter med sällsynta diagnoser får tillgång till särläkemedel.Av de tio tillgängliga särläkemedel som det senaste året har kommit på den europeiska marknaden är det bara tre som är tillgängliga för svenska patienter. Det är här jag kan förstå den upprörda diskussionen. Man höjer högkostnadsskyddet, men man ser inte till att pengarna används så att svenska patienter ska få tillgång till de dyra nya moderna läkemedlen. Det ständiga svaret på frågan från regeringens och Kristdemokraternas sida är att TLV har kommit med ett nytt system och att resultatet ska avvaktas. Det är redan utvärderat att av 20 nya läkemedel är det 2 som man kommer att få tillgång till med det nya systemet. För övrigt begravs frågan i en stor ny läkemedelsutredning.När kommer KD, Christian Carlsson, att bli pådrivande för att man ska få njuta frukten av höjningen av högkostnadsskyddet?

Fru talman! Jag förstår fullt ut ledamoten Anders W Jonssons perspektiv. Precis som jag var inne på är det en fantastisk utveckling som ligger bakom de ökade läkemedelskostnaderna. Det handlar om att den medicinska utvecklingen går framåt och att patienterna kan få tillgång till helt nya behandlingsmetoder och mediciner. Särläkemedel är en del av detta. Den utvecklingen är positiv.Jag hoppas också att Centerpartiet och Anders W Jonsson har förståelse för perspektivet att det naturligtvis är olyckligt för den som är sjuk och är i behov av sina läkemedel att det blir dyrare att hämta ut dem.Kristdemokraterna ser inget självändamål i detta. Vi tycker inte att det känns roligt att det nu blir dyrare att hämta ut sina läkemedel, men det är nödvändigt. Det viktiga är inte att det är billigt för den sjuke att få tillgång till läkemedel, utan det viktiga är att man får tillgång till de läkemedel man behöver. Därför står vi bakom propositionen från regeringen och förslaget i utskottets betänkande.

Fru talman! Nu lyssnade inte Christian Carlsson på min fråga.När man höjer högkostnadsskyddet och får in mer pengar, varför ser inte KD till att de nya pengarna kan användas så att patienter med sällsynta diagnoser får tillgång till särläkemedel? Där händer absolut ingenting.Före valet var KD pådrivande tillsammans med Centerpartiet och i stort sett alla andra för att det måste ske ändringar. Sverige ska inte vara ett av Europas sämsta länder i fråga om att människor med sällsynta diagnoser får tillgång till nya läkemedel.Nu sitter man vid makten. Vad gör man då? Jo, man lutar sig tillbaka och säger att det beslut som sosseregeringen och Lena Hallengren fattade väl var fullt tillräckligt. Nu ska vi bara vänta på resultatet av det.Fru talman! Det är redan utvärderat. Det skulle leda till att 2 av 20 särläkemedel – icke-onkologiska särläkemedel – blir tillgängliga för svenska patienter. Det är resultatet av KD:s passivitet.När man sedan pressar lite ytterligare får man svaret: Ja, men vi ska tillsätta en ny stor läkemedelsutredning, och där kan man titta på både det här och annat.Det är inte det besked som patienterna, som här och nu behöver dessa ofta livsavgörande läkemedel, vill ha.Höj gärna högkostnadsskyddet, men se till att pengarna gör att vi får tillgång till läkemedel för svårt sjuka människor! Sluta sitta på händerna i regeringen! Gör någonting för den här patientgruppen!Nu säger man dessutom att det när det gäller den nya stora läkemedelsutredningen kanske ska finnas direktiv om att hela kostnaden ska läggas över på regionerna. Då vet vi redan från början att utredningen kommer att hamna i papperskorgen när den är klar om tre fyra år, beroende på att regionerna aldrig kommer att ta över den kostnaden.Min fråga är: Varför denna passivitet i fråga om att se till att människor med sällsynta diagnoser ska få tillgång till livsavgörande läkemedel?

Fru talman! Ett skäl till att läkemedelskostnaderna ökar och till att vi justerar högkostnadsskyddet är ju att vi ska öka tillgången också på särläkemedel.Regeringen kommer att tillsätta en utredning för att se över finansieringen av läkemedel – till skillnad från hur det var när Centerpartiet senast var stödparti åt Socialdemokraterna, för då tillsattes inte motsvarande utredning.Nu kommer man att titta på läkemedelsfrågan brett, inklusive frågan om finansiering. Kristdemokraterna är i allra högsta grad pådrivande för att det ska ske.

Fru talman! Jag lyssnade på ledamotens anförande. Det är naturligtvis en snabb utveckling av läkemedelskostnaderna. I grunden är det, som har sagts, positivt, för det handlar om att det kommer fram nya effektiva läkemedel.Men det går att prioritera på olika sätt när man sitter i regeringen. Höjningen av kostnaderna för läkemedel är speciellt olycklig just nu, då svenska hushåll är extremt pressade av kostnadskrisen. Det är en kostnadskris som gör att många familjer, hushåll, i dag har svårt att sätta mat på bordet.Kostnadskrisen är speciellt kännbar för människor som har sjukersättning, assistansersättning eller aktivitetsersättning. Detta blir en oproportionerligt stor belastning.Kristdemokraterna säger sig vara ett parti som värnar om barnfamiljerna, och just barnfamiljerna är en av de grupper som far mest illa av höjningen av högkostnadsskyddet för läkemedel, fru talman.Därför ställer jag en fråga till ledamoten: Anser ledamoten att höjningen av egenavgifterna, som främst drabbar vanliga människor runt om i landet, är en rimlig prioritering?

Fru talman! Låt mig först säga att jag har väldigt stor respekt för den svåra ekonomiska situation som väldigt många människor i Sverige befinner sig i. Det är också därför som det är väldigt viktigt för Kristdemokraterna att regeringen fortsätter att bedriva en politik som ger mer ekonomiskt utrymme i plånboken, inte mindre.Vi ser till exempel att Socialdemokraterna, som styr i Stockholm, där jag själv bor, höjer skatten för en genomsnittlig barnfamilj med 7 800 kronor om året. Det slår betydligt hårdare mot familjernas ekonomi än vad den här justeringen av högkostnadsskyddet gör. Men ingen ska behöva avstå från läkemedel av ekonomiska skäl. Vi kommer naturligtvis att följa den här frågan.Jag kan inte låta bli att förundras lite över Socialdemokraternas hantering av frågan. S ställde sig först bakom regeringens förslag gällande de ekonomiska ramarna för högkostnadsskyddet och kunde därmed lova guld och gröna skogar till sina väljare på en rad områden. Utan att ha presenterat några alternativa förslag på hur den här besparingen skulle gå till gick man sedan ut till väljarna och beklagade sig över den politik man först ställt sig bakom.Varför valde S att ställa sig bakom förslaget om en förändring av högkostnadsskyddet, och varför presenterade Socialdemokraterna aldrig ett alternativt förslag om hur de tänkte att besparingen skulle gå till?Regeringen sträckte ut handen och var beredd att lyssna. S hade chansen att påverka men tog den inte. Varför?

Fru talman! Tack, ledamoten, för icke-svaret!Min fråga till Christian Carlsson var väldigt enkel och tydlig. Hur hanterar ni att vanliga människor tvingas avstå från att ta ut livsnödvändig medicin – speciellt efter höjningen den 1 juli. Vi vet att många avstår redan i dag. Min fråga är: Hur kan man göra den prioriteringen?Politik handlar om att vilja. Det handlar om att prioritera. Uppenbarligen beklagar sig ledamoten för att man är tvungen att göra den här höjningen. Man kunde ha valt att säga nej till skattesänkningen för människor som har höga inkomster, över 60 000. Då hade man helt plötsligt haft många miljarder, och man skulle då ha kunnat undvika höjningen av högkostnadsskyddet.Ledamoten säger att regeringen jobbar för tillväxt och ekonomisk utveckling. Ja, men just nu pekar alla siffror nedåt – i backen. Vi har sedan ett decennium tillbaka den högsta arbetslösheten. Vi har konkurser och så vidare. Förutom kostnadskris har vi hög arbetslöshet.Fru talman! Jag ser varken frukten av regeringens arbete eller hur regeringen prioriterar.Frågan till ledamoten kvarstår. Jag skulle gärna vilja höra hur man ser på prioriteringen, där man riskerar att fler människor slås undan från nödvändig behandling.

Fru talman! Som jag nämnde tidigare är det inte önskvärt att läkemedelskostnaderna har ökat på ett sätt som gör att högkostnadsskyddet nu också behöver justeras, vilket kommer att påverka den som är sjuk och behöver hämta ut läkemedel. Men det är ett nödvändigt beslut för att vi ska kunna säkerställa att de som är sjuka kan få de mediciner och behandlingar som de behöver för att bli friska. Därför är det en prioritering vi behöver göra. Det är svaret på frågan.Men jag kan inte komma ifrån att Socialdemokraterna är det ledande oppositionspartiet. Man gör anspråk på att vara ett statsbärande parti. Ändå tycks ingen i Socialdemokraterna riktigt veta var pengarna ska tas ifrån för att täcka upp den ofinansierade budgeten. Det verkar finnas lika många svar på det som det finns socialdemokrater.Jag har full förståelse för om man inte gillar justeringen av högkostnadsskyddet, men låtsaspengar duger inte. Pengarna måste komma någonstans ifrån. Socialdemokraterna är fortfarande svaret skyldiga när det gäller var de har tagit pengarna ifrån för att täcka de svarta hålen i sin ofinansierade budget.

Fru talman! Den springande punkten är vem som ska betala. I dag lever 330 000 människor fler i materiell och social fattigdom än 2021. Så är det. Antalet människor som saknar kontantmarginal har ökat med 22 procent från 2021 till 2024. 60 procent av ensamstående föräldrar med låg inkomst oroar sig för sin försörjning de kommande sex månaderna. Man skulle kunna rada upp massor av siffror i det här.Vi måste diskutera hela läkemedelsfrågan mer. Hur ska vi hitta ett bra sätt att få ut läkemedel och finansiera mer läkemedel?Man kan titta på remissinstanserna i det här ärendet. Sveriges Apoteksförening har genomfört en enkät bland sina medarbetare. 67 procent av dem säger att de möter kunder som redan nu avstår från att hämta ut läkemedel. 90 procent av medarbetarna såg att de föreslagna förändringarna kommer att innebära att fler avstår från sin behandling. Är det någonting som ledamoten har tankar kring?Något som fattas är konsekvensanalyser. Annars är ni otroligt pigga på att tillsätta utredningar. Jag tror att ni i Tidögänget har världsrekord i utredningar. Det intressanta är att just det här är något som ni inte har utrett ordentligt. Var är konsekvensanalyserna? Det undrar jag en sådan här dag. Jag kommer att gå vidare med detta. Väldigt många av de remissinstanser som har tittat på det här är direkt avvisande: patientföreningar, fackförbund och även myndigheter.Man kan alltid välja varifrån pengarna ska tas. Man kan ge 33 miljarder i skattesänkningar till dem som redan har det bäst och låta de absolut fattigaste betala lite mer för sina läkemedel. Jag är skeptisk till att det skulle vara ett förslag som gynnar hela folket.

Fru talman! Det är naturligtvis ingen rolig utveckling för den som ska hämta ut mediciner. Ingen ska behöva avstå från mediciner som man är i behov av. Därför finns det också möjlighet att få hjälp att betala dem genom försörjningsstödet om det skulle vara så.Jag har full förståelse för att 75 kronor i månaden är mycket för den som har lite. Därför är det viktigt för oss kristdemokrater att vi nu fortsätter att driva på för en politik som sammantaget ökar människors ekonomiska utrymme och ger mer i människors plånböcker. Vi har sänkt skatterna för alla som arbetar och för pensionärerna. Vi har sänkt bränslepriser och en rad andra saker. Allt det där gör naturligtvis skillnad.Det är en stor skillnad jämfört med när Socialdemokraterna och Vänstern styr. I min egen kommun, Stockholm, höjs nu som sagt kommunalskatten för andra året i rad. Det är skattehöjningar som slår blint mot såväl rik som fattig, även mot den som är sjuk och behöver hämta ut mediciner. Faktum är, som jag nämnde tidigare, att den rödgröna skattehöjningen uppgår till hela 7 800 kronor per år för en genomsnittlig familj. Samtidigt höjer man priserna på SL-kort och parkeringstaxorna.Jag förstår att ledamoten helst inte vill se någon justering av högkostnadsskyddet, men det är bara att jämföra med Vänsterns skattehöjningar. Hur tror ledamoten Rågsjö och Vänsterpartiet att deras skattehöjningar påverkar människors möjlighet att hämta ut mediciner?

Fru talman! Man efterlyser ansvar för det egna fögderiet. Men så jobbar ju inte ni, utan ni kastar er ut i andra frågor, så att säga. Jag måste säga att jag blir helt förundrad. Tillståndet i landet är inte på topp. Vi har en jättehög arbetslöshet. Människor känner sig enormt trängda av det ekonomiska läget. Men det är inte era kärnväljare som gör det. För dem har skattelättnaderna varit monstruösa. Exempelvis får en person som tjänar 200 000 kronor i månaden ut 52 000 kronor mer per år. Man kan välja var pengarna ska läggas någonstans. En del kommer att tycka: Gud, vad konstigt! Kan de inte betala de här småpengarna?Man ska tydligen söka försörjningsstöd för att få ut sina läkemedel. Jag har aldrig hört på maken. Ska ni lasta över det här på kommunerna? Ska socialarbetare sitta och titta på om man ska få ut sina läkemedel eller inte? Det kommer att bli väldigt trixigt.Nästan alla som har lämnat remissvar är negativa och framhåller att det här kommer att påverka människors hälsa. Då pratar ledamoten om det som sker i Sundbyberg, Solna och Stockholm. Jag tycker att det är märkligt. Jag tycker att man ska ta ansvar för den politik man för.Ni pratar ofta om det ljus ni ser i tunneln. Jag måste säga att jag nog har dåliga glasögon i så fall, eller kanske för starka solglasögon. Det är inte så ljust i den tunnel som ni har lett in befolkningen i. Det handlar om väldigt mycket. Nu pratar vi om läkemedlen. De ensamstående mammorna ska inte betala för sina barn, men vad händer när de själva blir sjuka? Vad ska de välja för någonting? Ska de välja maten eller läkemedlet? Så fungerar det tyvärr i dag i Sverige.

Fru talman! Vi tar ansvar och är beredda att även fatta tuffa beslut. Det är ingen hemlighet att jag som kristdemokrat helst hade sluppit de ökade läkemedelskostnaderna. Men justeringen av högkostnadsskyddet handlar ju om att människor även fortsättningsvis ska kunna få del av de läkemedel de behöver. Det är en nödvändig justering som vi gör, och det sker till följd av kraftigt stigande priser.Sedan är det ju faktiskt viktigt att man kan se helheten av den politik som förs. Antingen kan man göra som de rödgröna vänsterpartierna och möta prisutvecklingen med höga skatter, det vill säga ta mer av människor så att de får behålla mindre, eller så kan man välja att möta de ökade kostnaderna med sänkta skatter så att människor får behålla mer pengar i plånboken. 325 kronor i månaden i rödgröna skattehöjningar är trots allt mer och drabbar människor i Stockholm betydligt hårdare än de 75 kronor i ökad egenavgift som justeringen av högkostnadsskyddet innebär. Lite perspektiv i debatten skulle vara på sin plats.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation 1.Det vi debatterar i dag är hur regeringen och Sverigedemokraterna medvetet gör det dyrare att vara sjuk. De höjer läkemedelskostnaderna för vanligt folk – barnfamiljer, pensionärer och människor med kroniska sjukdomar. Samtidigt sänker de skatterna för dem som har höga inkomster. Det sker i en tid när hushållen redan pressats hårt av höga priser och en tuff ekonomisk vardag. Det är klasspolitik i sin renaste form: mer till dem som har, mindre till dem som verkligen behöver samhällets stöd.Regeringens lagförslag innebär att patienter ska betala mer ur egen ficka inom ramen för högkostnadsskyddet. Kostnadstaket höjs från 2 900 till 3 800 kronor den 1 juli, och den nedre gränsen för att få rabatt höjs från 1 450 till 2 000 kronor. Det kan låta tekniskt, men det är djupt politiskt. Det är ett tydligt val från Sverigedemokraterna och regeringen.När kritiken kommer från experter, patientföreningar och vårdens egna företrädare slår regeringen dövörat till. Det här är en prioritering som slår hårt mot de mest utsatta i vårt samhälle. Vi socialdemokrater har en annan politik. För att värna jämlikhet, skydda hushåll i ekonomisk utsatthet och stå upp för principen att den som är sjuk inte ska straffas med högre kostnader föreslog vi i vårändringsbudgeten att höjningen av egenavgiften skulle slopas.Det är skillnad på högerpolitik och socialdemokratisk politik. I ett läge där barnfattigdomen ökar och allt fler pensionärer tvingas vända på varje krona väljer regeringen att göra det dyrare att vara sjuk.Fru talman! Det är särskilt allvarligt att regeringen driver igenom förslaget trots skarp kritik från tunga remissinstanser, bland annat patient- och pensionärsorganisationer, vårdaktörer och myndigheter. De varnar för försämrad följsamhet till behandling, för att fler tvingas avstå från nödvändiga läkemedel och för att det blir ökade kostnader när ohälsan ökar.En enkät från Apoteksföreningen visar att två av tre apoteksanställda vid apoteken runt om i Sverige varje vecka möter kunder som avstår från läkemedel på grund av priset. Över 90 procent tror att regeringens förslag kommer att göra att fler tvingas avstå.Regeringens förslag slår hårdast mot dem som är i störst behov av skydd. Ändå har ingen konsekvensanalys gjorts. Vi socialdemokrater menar tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet att det är självklart att redovisa vilka följder förslaget kan få. Förslaget är enligt vår mening inte genomtänkt. Ändå väljer regeringen att gå vidare trots kritiken.Fru talman! De senaste åren har vi kunnat se hur allt fler svenskar fått det svårare att klara av sin vardagsekonomi i den kostnadskris vi befinner oss i. Människor vittnar om att de är beroende av stöd som välgörenhetsorganisationer ger, som exempelvis Majblomman, Stadsmissionen med flera. De ger till barnfamiljer, funktionsnedsatta och äldre för att de ska kunna sätta mat på bordet.Enligt Majblommans årsrapport för i fjol har andelen barn som lever i ekonomisk utsatthet ökat för tredje året i rad. Tittar man på statistik från SCB är nu nästan 20 procent av ensamstående mödrar med barn under fattigdomsgränsen. Sveriges Makalösa Föräldrar vittnar om att barnfattigdomen ökar och att föräldrar skuldsätter sig för att kunna ge sina barn mat. Även kommuner vittnar om att elever äter betydligt mer mat på fredagar och måndagar.Detta är en verklighet för många barnfamiljer i dag. I det läget höjer regeringen taket i högkostnadsskyddet. Det sker samtidigt som arbetslösheten stiger. Den är nu bland de högsta inom EU. Arbetslösheten är den högsta på ett decennium.Fru talman! Enligt Socialstyrelsens rapport om ekonomisk utsatthet för 2023 har antalet äldre med låg ekonomisk standard ökat. Vanliga pensionärer – många av dem kvinnor – får efter ett långt arbetsliv nu betala mer för sin medicin. Flera pensionärsorganisationer, bland annat PRO och SPF Seniorerna, vittnar om att många äldre redan i dag avstår från att ta ut läkemedel eftersom det är för dyrt. I Folkhälsomyndighetens statistik för 2023 uppger 6 procent av befolkningen att de avstått från att köpa medicin av ekonomiska skäl. Det är tiotusentals äldre som nu riskerar sin hälsa när hushållsekonomin inte går ihop.Fru talman! Avslutningsvis: Vi socialdemokrater kommer att fortsätta att stå upp för principen att behov ska gå före betalningsförmåga. Detta handlar inte bara om läkemedel. Det handlar om klasspolitik.Regeringen driver konsekvent en linje där de med minst betalningsförmåga får betala mest. Människor med sjukpenning, sjukersättning eller aktivitetsersättning innebär detta en oproportionerligt stor belastning samtidigt som höginkomsttagare får stora skattesänkningar.Vi socialdemokrater har visat att det finns alternativ. I vår budgetmotion för 2025 lägger vi fram en helhetspolitik för minskade klyftor, starkare samhällsgemenskap och ett solidariskt ansvarstagande.Vi säger nej till regeringens förslag. Vi kommer att fortsätta arbeta för ett samhälle där hälsa inte är en klassfråga. Det är inte vårt Sverige. Vår välfärd ska vara ett skyddsnät för alla, inte en lyx för några få. Det är en väg vi vägrar att gå. (Applåder)

Fru talman! Jag uppskattar att Mikael Dahlqvist inte i likhet med föregående talare utmålade det som ett väldigt stort problem att kostnaderna för läkemedel ökar.Kostnaderna har ökat med 49 procent på tio år. Orsaken till det är att vi har fått många nya helt nya fantastiska läkemedel. Kostnaderna för nya läkemedel är höga. När patentet gått ut faller kostnaderna. Det hade varit väldigt olyckligt om vi under de gångna tio åren hade haft kostnader som legat helt still. Det jag hoppas att vi kan se fram emot är egentligen fortsatt ökade kostnader för läkemedel. Det är väldigt många nya läkemedel på gång. Det gäller läkemedel mot Alzheimer och grav övervikt. Allt detta kommer att innebära ökade kostnader. Det är i grunden något positivt, för att inte tala om särläkemedel.Det jag är nyfiken på att höra är: Vad är Socialdemokraternas långsiktiga strategi vad gäller finansiering? Ska vi ligga kvar med ett högkostnadsskydd som gör att medborgarens, patientens, del i att bekosta läkemedel successivt blir allt mindre? Eller ska staten ta över mer av ansvaret?Det är lätt att i ett sådant här läge säga nej till en höjning av högkostnadsskyddet. Men man måste också ha ett långsiktigt perspektiv. Hur ser man på finansieringen av läkemedel.I dag har patienterna en del, regionerna en del och staten en del. För oss är det naturligt och nödvändigt att även den del som patienten står för måste öka till viss del i ett läge där det i dag kanske är 1–2 procent av patienterna, åtminstone de som är över 65 år, som säger att de har svårt att ta ut läkemedel av ekonomiska skäl.Jag skulle vilja veta: Hur ser Socialdemokraterna på det? Det gäller inte minst inför budgetmotionen som ni ska lägga fram i höst. Ni kompenserade inte för detta i höstens budget. Ni har nu lagt in lite pengar för att täcka för året. Men det är 4–5 miljarder i nästa års budget om ni nästa år ska fullt ut kompensera.

Fru talman! Tack så mycket, Anders W Jonsson, för frågan!Det är självklart bra att läkemedel kostar pengar utifrån den utveckling vi ser med att det snabbt kommer nya innovationer för stora patientgrupper. Det är självklart också en stor utmaning utifrån kostnadsläget och den snabba prisökningen.Vi socialdemokrater vill inte ha några behovsprövade stöd. Det är samma sak för barnbidraget. När det gäller högkostnadsskyddet är det samma princip att man betalar precis samma oavsett om man är fattig eller rik. Det är för att undvika att det ska bli stigmatiserande.Jag är helt övertygad om att vi kommer att fortsätta att driva den linjen att människor med låga inkomster – till exempel de som har aktivitetsersättning eller försörjningsstöd eller de som är arbetslösa med flera – ska ha ett grundskydd. Det måste ett modernt samhälle år 2025 erbjuda.Fru talman! Ledamoten Anders W Jonsson frågar mig om långsiktig finansiering av läkemedelskostnaderna. Det är en stor utmaning, precis som vi har en enorm utmaning i äldreomsorgens och sjukvårdens kostnadsutveckling framöver.Vi socialdemokrater är tydliga med att vi är beredda att höja skatterna. Vi har med vår budgetmotion också tydliggjort det i en fullt finansierad vårändringsbudget där vi föreslår höjda bankskatter.Vi måste också se över systemet och göra det mer konkurrensutsatt.När det avslutningsvis gäller vem som ska ha betalningsansvar framöver är det en väldigt spännande och intressant diskussion. Det system vi har med tre som betalar är inte bra.

Fru talman! Socialdemokraterna i regeringsställning brukar vara väldigt ansvarstagande. Jag noterar att under de år vi hade en socialdemokratisk regering var det aldrig tal om att hålla tillbaka den ökning som sker hela tiden av högkostnadsskyddet för läkemedel. Det uppräknas med konsumentprisindex. Där var det inte tal om att man skulle stoppa den utvecklingen.Om man nu ser framför sig en ökad kostnad för läkemedel måste man ta ställning. Ska patienterna stå för en del av den kostnaden? Från Centerpartiets sida tycker vi att det är bra.Vi har i dag ett system i Sverige som innebär att barn inte betalar någonting för sina läkemedel. Högkostnadsskyddet innebär att alla som behöver lite läkemedel får betala exakt vad det kostar. Men för den grupp som behöver väldigt mycket och framför allt väldigt dyra läkemedel skyddar vi med hjälp av ett högkostnadsskydd.Det är ett bra system. Det visar sig i den undersökning som är gjord av Myndigheten för vård- och omsorgsanalys. Det är bara 1–2 procent av de äldre som säger att de inte kan hämta ut läkemedel av ekonomiska skäl. Alla övriga säger att de inte har några problem att göra det. Det ska jämföras med tandvården där 15–20 procent av de äldre säger att de inte har möjlighet att genomföra en behandling.Min fråga kvarstår: Hur ser Socialdemokraterna på detta? Kommer man i höstens budgetförslag att lägga 4–5 miljarder för att återigen kunna säga att beloppet för högkostnadsskyddet ska vara lågt? Ser man framför sig att vi successivt ska se till att patienterna i Sverige inte betalar för sina läkemedel, eller vad är det för vision man har?Den fråga som vi debatterar i dag handlar inte bara om höjning eller inte av ett högkostnadsskydd. Den hänger samman med läkemedelspolitiken i stort. Jag är intresserad av hur Socialdemokraterna ser på det. Kommer man fortsatt att kompensera och se till även i höstens budget och framöver att kostnaden inte ökar?

Fru talman! Tack så mycket, Anders W Jonsson, för din fråga!Dagens fråga handlar trots allt om en höjning av högkostnadsskyddet den 1 juli, som vi har finansierat. När det gäller höstens budget inför 2026 får vi naturligtvis återkomma, för i den ska vi se över många olika områden.Men jag kan i alla fall ge ett tryggt svar till lyssnarna: Vi socialdemokrater värnar om att ha ett högkostnadsskydd, precis som vi har inom sjukvården, för läkemedelskostnaderna. Vi kommer också att se till att de som har det svårast i samhället, de som har lägst inkomster, ska känna sig trygga med att de kommer att ha ett fullvärdigt stöd. Sedan får vi återkomma till om skyddet ska utformas mer offensivt för andra grupper eller på ett annat sätt.Jag vet att Anders W Jonsson och jag är helt överens om att vi måste hitta en annan modell för läkemedelssystemet i sin helhet, apropå detta med ett långsamt införande av sällsynta mediciner och så vidare. Finansieringen kommer att bli den svåraste frågan. Frågan är också: Ska finansieringen delas som i dag mellan stat och region? Ska det vara enbart stat eller enbart region, eller hur ska det se ut? Men att vi kommer att ha kvar systemen är jag helt övertygad om.Kommer vi att se till att alltid värna dem som har lägst inkomster? Svar ja. Detaljer kommer i höstens budget.

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.I dag står vi inför ett beslut som kanske inte är särskilt roligt att fatta, men som är nödvändigt. Vi sverigedemokrater hade hellre sett en annan prioritering, men så blev det inte.Förslaget innebär att patienternas egenavgift inom högkostnadsskyddet höjs. Det är beloppen inom de så kallade trapporna som höjs i de olika stegen, och det går från 2 900 upp till 3 800 kronor per år utifrån 2025 års basbelopp. Den totala höjningen uppgår till 900 kronor per år, vilket motsvarar cirka 80 kronor per månad. Det är i det första steget av trappan som majoriteten av användarna befinner sig i dag.Högkostnadsskydd är av yttersta vikt för att läkemedel ska vara tillgängligt för alla som behöver det. Trots denna höjning kommer Sverige att ha det näst lägsta avgiftstaket i Norden. Även om förändringen träder i kraft den 1 juli kommer patienternas uttag att beräknas från den dag de påbörjade sin nya period. För dem som påbörjat en ny period före den 1 juli gäller de gamla reglerna under övergångstiden, och det är riktigt bra. Under ett år har man detta.Sveriges system är flexibelt till skillnad från det i andra länder, där man alltid startar en ny period i januari månad oavsett när patienten har påbörjat uttaget.Det som dock gläder mig är att cirka 20 procent av användarna – de som kommer att använda de dyra läkemedlen och snabbt når upp till frikortsnivån – inte påverkas av denna förändring när de kommer upp i just frikortsnivån. För dessa patienter, som ofta är svårt sjuka och har komplexa tillstånd, kvarstår taket på 7 117 kronor, och det är riktigt bra. Det betyder att de kan slå i taket redan vid det första uttaget. Detta är solidaritet i praktiken: De som har störst behov får mest hjälp.Om vi ska kunna bevara ett hållbart och rättvist system för läkemedelsfinansiering på lång sikt är detta steg nödvändigt. Vi har dessutom en årlig justering som infördes 2013 – en löpande indexering som följer basbeloppet för att bättre följa prisutvecklingen. År 2012 gjordes den senaste stora förändringen inom högkostnadsskyddet, då det gick från 1 800 till 2 200 kronor.Faktum är att läkemedelskostnaderna ökar med omkring 7–8 procent per år. Det bör vi vara tacksamma för, för utvecklingen går hela tiden framåt. Staten tar en stor del av dessa kostnader. Även med höjningen 2012 har statens kostnader för läkemedel ökat med 55 procent, medan patientens kostnader bara har ökat med 21 procent.Fru talman! Samtidigt står vi inför stora utmaningar: en åldrande befolkning, fler kroniska sjukdomar och introduktionen av allt dyrare och mer avancerade läkemedel. Det globala läget med ökad konkurrens och handelskonflikter påverkar också tillgången på läkemedel negativt.Vi måste tillsammans värna systemet, ett system som är grundstenen i vårt välfärdssamhälle. Det är viktigt att våra medborgare blir mer medvetna om att den största delen av läkemedelskostnaderna faktiskt täcks av staten. Det är lätt att glömma när man står där på apoteket och ska betala för sin del.Fru talman! Världen förändras snabbt. Vem kunde tro för bara några år sedan att vi skulle få läkemedel som kan bromsa Alzheimers eller hjälpa människor att gå ned i vikt – läkemedel som egentligen är utvecklade för diabetes?Men utveckling kostar, och många forskningsprojekt når aldrig marknaden. Allt får inte samma framgång som Losec eller Ozempic. Det är därför avgörande att läkemedelsbolag har möjlighet att tjäna pengar så att de kan fortsätta att forska och utveckla nya läkemedel. Det gynnar hela samhället. En frisk och välmående befolkning är en grundförutsättning för ett starkt samhälle.Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Tack, Christian Lindefjärd, för ditt anförande!Sverigedemokraterna säger sig ofta stå på vanligt folks sida. Ni säger att ni värnar om arbetare, pensionärer och barnfamiljer. Ute bland väljarkåren finns det en hel del som anser, eller som i alla fall tidigare ansåg, att Sverigedemokraterna är ett icke-högerparti.Men nu, i ert regeringssamarbete, är ni med och säger ja till en höjning av högkostnadsskydd för läkemedel, ett förslag som träffar just de människor som ni säger er vilja värna om. Det kommer alltså att bli dyrare att vara sjuk.Höjningen av högkostnadsskyddet är ingen abstrakt budgetpost. Det är en konkret försämring för människor som redan har det tufft. Det betyder att en undersköterska med kronisk sjukdom får betala mer för sin medicin. Det betyder att en familj i glesbygden får betala mer för sina vårdkostnader, samtidigt som vi har en kostnadskris i samhället. Det här är inte politik för vanligt folk. Det är politik för högern, som Sverigedemokraterna numera ställer sig helhjärtat bakom.Fru talman! Min fråga till ledamoten är därför: Är denna höjning av egenavgiften i högkostnadsskyddet, som främst drabbar vanliga människor runt omkring i vårt land, en rimlig prioritering?

Fru talman! Tack, ledamoten Dahlqvist, för din fråga!Jag undrar då varför Socialdemokraterna på sin tid inte höll efter det här och höjde nivån lite mer, för kostnaden för läkemedel har ökat väldigt mycket. Vi har sett att den har ökat med 7–8 procent varje år.Jag vet att Socialdemokraterna under tiden 2001–2012 gjorde en höjning av högkostnadsskyddet från 1 300 till 1 800 kronor. Det var en ökning med 38,5 procent. Varför gjorde ni det då? Varför behöll ni inte det? Det kan jag undra över, när ni tänker som du gör.Det här är tyvärr nödvändigt. Vi måste höja och hålla efter detta för att få goda läkemedel. Vi vill inte ha ett system som kraschar, och det hoppas jag att inte heller ni vill. Vi kommer nog att behöva höja nivån fler gånger med tanke på hur åren går och hur det ser ut för alla läkemedel.

Fru talman! Skillnaden är, Christian Lindefjärd, att ni gör en höjning i en av de ekonomiskt oroligaste tiderna någonsin. Ni gör en höjning när matpriserna har stigit med tiotals procent, när räntorna är relativt höga och när inflationen nyligen har gått ned från 7–8 procent.Kostnadskrisen har slagit enormt hårt. Den reallöneökning som har skett under sju åtta år är i princip bortspolad. Därför säger vi socialdemokrater nej till höjningen nu, för vi ser att de grupper som har det ekonomiskt trångt har det oerhört tufft i dag.Vad säger Christian Lindefjärd till den mamma som står på Coop och funderar på om hon ska ha råd att köpa en liter mjölk till sitt barn eller om hon ska ta ut läkemedlet till sig själv? Vem ska hon välja? Ska hon välja mjölken till barnet, eller ska hon välja sin egen hälsa? Det är dagens sanning i Sverige 2025.Jag vill också vara väldigt tydlig med att vi socialdemokrater alltid har haft fullt finansierade förslag. Tittar man historiskt på tider då vi har styrt ser man att vi alltid har lämnat över rejäla överskott. Tittar man historiskt på tider med en borgerlig regering ser man att de alltid har lämnat efter sig budgetunderskott. Vi tar ansvar för vår finansiering och för kommande finansiering; jag vill vara tydlig på den punkten.Anser då ledamoten fortfarande att regeringens politik med stora skattesänkningar är bättre än en rimligt fungerande välfärd för vanligt folk?

Fru talman! Tack, ledamoten Dahlqvist, för dina kompletterande frågor!Alla i det här landet har fått skattesänkningar. Det har du fått och även undersköterskan i Säffle. Alla har fått det.Man kan göra som Stockholms stad lite fräckt gjorde. De höjde skatten i sin egen kommun så att ingen skulle märka den skattesänkning som regeringen hade gjort. Det är också en sådan grej.Men fortfarande: Folk har fått en skattesänkning. Bränslepriser och sådana saker har gått ned. Men tyvärr går läkemedel upp i pris extremt mycket. Vem hade för några år sedan kunnat tro att Ozempic skulle komma? Utvecklingen har gjort att priserna gått upp, så vi behöver tyvärr göra denna höjning. Gör vi inte det kommer systemet till sist att krascha. Jag vill inte ha ett läkemedelssystem som kraschar.Högkostnadsskyddet är jätteviktigt för alla människor, men det får inte göra att systemet kraschar.Om Socialdemokraterna har tyckt att något varit fel, varför har man inte förändrat högkostnadsskyddet tidigare?

Fru talman! Stockholm dras ofta upp som exempel här. För säkerhets skull vill jag bara säga detta: Lägger man ihop skattesatserna för Stockholms stad och regionen har vi fortfarande låga skatter. Vi hamnar på elfte plats i hela Sverige. Jag har fler sådana punkter om hur fruktansvärt bra det faktiskt går i Stockholm bara när det handlar om hälso- och sjukvården.Den här frågan, Christian Lindefjärd, handlar inte bara om läkemedel. Den handlar om helheten just nu. Människor känner en enorm press ekonomiskt. Det kan inte ledamoten ha skygglappar för. Vi kan se högre hyror, jättehöga räntor och extremt höga matpriser. Människor får det alltså sämre. Då slår ni till med detta ganska outredda ärende.Jag går tillbaka till remissinstanserna. Läkarförbundet, exempelvis, avstyrker förslaget som ni kallar ett uppdaterat högkostnadsskydd. Fackförbundet tycker att det verkar som om regeringen bestämt sig för hur många miljarder som ska sparas långt innan man bestämt sig för hur det ska gå till. De efterlyser också, precis som väldigt många andra, en analys av konsekvenserna av att höja egenavgiften för läkemedel från 2 900 till 3 800 kronor per år och person. Det är ändå en höjning med 900 kronor eller ungefär 30 procent.Då blir återigen min fråga till Sverigedemokraterna: Varför en så grund, eller snarare obefintlig, konsekvensanalys? Det här borde man kanske ha utrett. Utredningarna ligger på hög i Regeringskansliet. Varför inte utreda också detta på ett lite annat sätt i stället för att komma med det här yxhugget?

Fru talman! Till att börja med kan jag säga att detta har utretts på Socialdepartementet. Det vet jag.Man måste börja förstå att vi måste göra denna höjning. Det kommer dyrare och dyrare läkemedel hela tiden. Vi kan inte ha ett system som kraschar. Jag vill inte ha det.Det har sagts tidigare under dagen att bra och effektiva läkemedel kostar. Vem hade trott att det skulle komma ett läkemedel som gjorde att folk som kanske kämpat i åratal med att gå ned i vikt kunde få hjälp? Nu kommer det. Att de som har svår diabetes får ett bra läkemedel är också jättebra. Men då kostar det.Denna höjning är inte så kraftig. Vi behåller ju frikortsnivån för dem med störst behov, och det är jättebra. Det är många som kommer upp i den nivån och kan krascha systemet på en gång, men den behålls. Det tycker jag är riktig solidaritet.

Fru talman! Även andra har sagt någonting om detta, exempelvis myndigheten Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket. De säger så här: ”En höjd egenavgift ökar risken för att patienter avstår från att hämta ut läkemedel och förbrukningsartiklar … av ekonomiska skäl. Vilka konsekvenserna blir på en övergripande nivå och för enskilda grupper beskrivs inte närmare i förslaget.”Cancerfonden skriver att en höjning av högkostnadsskyddet kan påverka drabbades möjlighet att genomgå en cancerbehandling.Om alla dessa remissinstanser skulle se att detta förslag inte betydde så mycket och inte skulle slå mot dem som redan ligger hade de inte skrivit detta. Då hade ingen agerat. Dock är det många som har försökt belysa ert förslag och vad som kommer att hända med dem som har det sämst ekonomiskt.Politik är att välja. Man kan alltid välja att göra olika saker. Man kanske kan välja att inte sänka skatten med 33 miljarder. Det var en riktad skattesänkning för de rikaste. Det kan man fundera på.Ojämlikheten i Sverige skenar. I dag är det en väldigt bra artikel i Dagens Nyheter om vad som händer när människor har helt olika livsvillkor. Ni har spätt på detta. Det är inte så att ojämlikheten har dykt upp nu när Tidöpartierna regerar, men ni jobbar hårt för att klasskillnaderna ska bli ännu större och för att de människor som har det absolut sämst ska få det ännu sämre. Jag ser det i era förslag – inget snack om saken!

Fru talman! Tack, ledamoten Karin Rågsjö, för dina svar!Jag kan bara säga att jag också blir lite mörkrädd när jag hör er. Jag vill inte att Sverige ska bli ett nytt Venezuela efter nästa val när ni och Socialdemokraterna ska styra ihop. Vem ska betala alla era förmåner? Ni höjer skatten för alla. Folk som betalar skatt bidrar ju också till samhället. Utan de människor som betalar skatt kommer det inte att komma in några pengar till samhället. Vi kan inte ha folk som är skattade till döds i det här landet.

Fru talman! Har man inga argument hamnar man kanske i Venezuela. Herregud! Har jag någonsin stått och talat om Venezuela som ett föredöme?Man kan också prata om extrema skatter. Det är bara att titta på vart samhället är på väg. Det ser inte så bra ut.Det har hänt någonting i Sverige, fru talman, sedan den SD-beroende regeringen tillträdde. År 2024 levde över 330 000 människor fler i materiell och social fattigdom i Sverige än 2021. Det är en ökning med 90 procent. Man kan säga att det händer saker som är djupt olyckliga för det här samhället, som då inte kommer att hålla ihop.Antalet människor som saknar kontantmarginal har ökat med över 22 procent, och över 35 procent fler anger att de har svårt att få ekonomin att gå ihop om man jämför 2024 med 2021. Det är inga lysande siffror direkt.Kronofogden rapporterar om fortsatta dramatiska ökningar av antalet skuldsatta och de samlade skuldbeloppen. Vidare fortsätter antalet ansökningar om vräkningar, även barnvräkningar, att öka.60 procent av ensamstående föräldrar med låg inkomst oroar sig för sin försörjning de kommande sex månaderna. 85 000 äldre har inte råd att ha tillräckligt varmt hemma. Det är en ökning med 142 procent sedan 2021.Jag kan rada upp massor av siffror. Ni kan få sitta hela eftermiddagen och lyssna på mina siffror, men det ska jag kanske inte plåga er med.Regeringen och Sverigedemokraterna vill nu höja egenavgiften i högkostnadsskyddet för läkemedel, trots att många i dag tvingas välja bort medicin av ekonomiska skäl. Det kan tyckas som ett icke-problem, men det är ett problem. Hur kan vi då kalla oss ett välfärdsland?Samtidigt väljer ni inte bara dessa skattesänkningar på 33 miljarder, utan ni kan också öka rotavdraget med 4 miljarder. Det är en prioritering av vad man vill i samhället, tycker jag.Ni satsar på de absolut rikaste. Det är väl ingen hemlighet. Det är en tydlig inriktning. Då fattiggörs många. Alla ska ha råd med medicin, inte sant?Förslaget om att höja egenavgiften i högkostnadsskyddet är ett exempel på hur politik kan slå mot vanliga människor – för det handlar om vanliga människor, inte om några udda existenser. Det kan handla om människor med vanliga jobb som har ganska låg lön. Det kan handla om undersköterskor. Det kan handla om ensamstående föräldrar generellt. Det kan handla om butiksanställda. Då är det ibland svårt att prioritera. Det säger väldigt många undersökningar.Det har aldrig varit dyrare att leva i Sverige än nu. Matpriserna skenar, och hyrorna höjs. Det finns de som bor i hyresrätt, inte bara villaboende. Räntan hålls uppe, elräkningarna gräver djupa hål i hushållsbudgeten och arbetslösheten är hög. Då kan man fundera på varför regeringen nu vill göra något åt just detta.Det viktigaste hade varit att tillsätta en bred, ordentlig utredning och titta på vad som kan göras åt problemet. Det är väldigt bra med alla läkemedel som kommer in i Sverige. Det är suveränt, tycker jag. Men vad ska vi göra med dem? Hur ska vi betala för dem? Det är många frågor som rör på sig nu, bland annat kärnkraften. Det är mycket det svenska folket till slut kommer att få stå för.Många har larmat om det här. Patientföreningarna har larmat om att många sjuka inte kommer att ha råd att hämta ut sin medicin. Det kan vara livsfarligt. Läkarförbundet avstyrker hela det förslag som regeringen kallar uppdaterat högkostnadsskydd. De tycker att det verkar som om regeringen bestämt sig för hur många miljarder som ska sparas långt innan man bestämt sig för hur det ska gå till.Läkarförbundet efterlyser, precis som många andra, en konsekvensanalys. Det verkar inte finnas. Myndigheten Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket skriver att en höjd egenavgift ökar risken för att patienter avstår från att hämta ut läkemedel och förbrukningsartiklar av ekonomiska skäl. Vilka konsekvenserna blir på en övergripande nivå och för enskilda grupper beskrivs inte i förslaget.Apoteksföreningen genomförde en enkät. Det visade sig att 67 procent av dem som svarade på enkäten varje vecka mötte personer på apoteken som inte hade råd att ta ut sina läkemedel. Bland medarbetarna var det också 90 procent som ansåg att den föreslagna förändringen kommer att innebära att fler avstår från sin behandling.Det här är inte vilka remissinstanser som helst. Det kommer svidande kritik mot förslaget från organisationer, patientföreningar och myndigheter.Cancerfonden skriver att en höjning av högkostnadsskyddet kan påverka drabbades möjlighet att genomgå behandling. Ljuger de, eller kommer inget av detta att ske? Det vet vi inte, för det blir ingen konsekvensanalys. Regeringen satsar ändå.Den som tjänar 200 000 kronor i månaden i Sverige får 52 000 kronor i sänkt skatt per år. Man kan fundera på det. Är det en vettig politik? Är det en politik som gynnar flertalet? Är det en politik som bygger landet? Nej, det är en politik som gynnar dem som redan har. Men ett solidariskt samhälle – det har någon nämnt här, och jag tror det var KD – är liksom inte er grej. Det finns inte på kartan, utan ni följer tesen att åt den som redan har ska vara givet. Det har ni gjort i fyra år snart, och det kommer ni att fortsätta göra om ni får makten en gång till.Det här förslaget känns extremt osolidariskt. Det säger också alla dessa remissinstanser. Jag vill alltså yrka bifall till både reservation 1 och reservation 2.

Fru talman! Sverige har ett av världens mest generösa läkemedelssystem. Det ska vi vara stolta över. Högkostnadsskyddet innebär att ingen ska behöva avstå från nödvändig medicin för att man inte har råd.Nya läkemedel har stått för en stor del av den förbättring av sjukvården som vi sett under 2000-talet. Sjukdomar som för bara några decennier sedan var obotliga kan i dag behandlas effektivt. Fler människor lever längre och friskare liv tack vare nya läkemedel och avancerade behandlingsmetoder.Fru talman! Finansieringen av läkemedel ska vara jämlik men också långsiktigt hållbar. Därför är det nödvändigt att genomföra de förändringar som regeringen nu föreslår. Här vill jag nämna några siffror som ligger till grund för förslaget. Mellan 2012 och 2024 ökade statens kostnader för läkemedelsförmånen med 49 procent. Under samma period ökade patienternas andel av kostnaden, egenavgiften, med 17 procent. Det innebär att skattebetalarna – alla vi – i dag tar ett stort och växande ansvar. Det är vi beredda att fortsätta göra. Men det är inte hållbart att statens andel av kostnaderna ökar nästan tre gånger så snabbt.Fru talman! I årets budget lade regeringen in 6 nya miljarder vikta för läkemedel. Det innebär att vi lägger 41 miljarder kronor år 2025. Nästa år prognostiseras att ytterligare 5 miljarder kronor behövs, och med nya innovationer på läkemedelsområdet – som aldrig är ett problem men som måste finansieras – kan den siffran komma att justeras uppåt. Nya mediciner mot Alzheimers eller diabetesmediciner som godkänns för att behandla obesitas är investeringar i folkhälsan. Men vi som är ansvariga för att hushålla med skattebetalarnas pengar kan inte ignorera nya utgifter på tiotals miljarder.Om kostnaderna för läkemedel fortsätter att öka i den takt vi sett de senaste åren riskerar det att tränga undan nya högkvalitativa läkemedel och andra insatser i välfärden. Vi vill inte hamna där.Fru talman! Vi har förståelse för den oro som finns. Från oppositionen har vi hört invändningar om att förändringen slår mot pensionärer, kroniskt sjuka och personer med låg inkomst. Det är viktiga perspektiv, och dem tar vi på allvar.I det förslag vi ska besluta om i dag föreslås att kostnadstrappan förändras och kostnadstaket höjs. Kostnadstaket ändras från 2 900 kronor till 3 800 kronor. För den som äter medicin hela året innebär det en ökad kostnad på 75 kronor per månad. Samtidigt kommer frikortet, som också är en del av högkostnadsskyddet, inte att förändras. Frikortet kommer att fortsätta ligga på 7 117 kronor. Sammantaget innebär förändringarna – och icke-förändringarna – att de med låga årliga läkemedelskostnader påverkas mest av förändringen, medan kroniker med dyra, livsnödvändiga läkemedel skyddas.Fru talman! Delar av oppositionen säger att vi gör fel prioritering och att vi borde skjuta till mer pengar utan att kräva något av någon. Men i praktiken skulle det innebära att man behöver låna pengar, öka underskotten eller tvingas ta från andra delar av vård och välfärd. Det menar vi inte är ansvarsfullt. Är det barnsjukvård, psykiatri eller äldreomsorg vi ska spara på i så fall? Ska satsningar på det här finansieras av en ny bolåneskatt eller fastighetsskatt som riskerar att driva människor från hus och hem?Fru talman! Fram till för några veckor sedan hade Socialdemokraterna samma budgetförslag för läkemedel som regeringen. Nu har man ändrat sig. Frågan är dock om partiet kommer att stå kvar vid detta också i budgeten för 2026 och tillföra de nästan 2,2 miljarder kronor som krävs för att återgå till förra årets nivå på egenavgifter. Det kommer vi såklart att följa upp.Fru talman! Sjukvård och läkemedel behöver finansieras både jämlikt och på ett långsiktigt hållbart sätt. De förändringar som genomförs nu handlar inte om att spara utan om att ta ansvar och prioritera för dagens patienter men också för dem som blir patienter i morgon. Om vi vill att nya behandlingar mot cancer, demens och diabetes ska nå alla behöver vi ta några obekväma beslut nu.Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.(Applåder)I detta anförande instämde Johan Hultberg och Thomas Ragnarsson (båda M).

Fru talman! Det är intressant att lyssna på inläggen från både Kristdemokraterna och Moderaterna. Kristdemokraterna är väldigt noga med att påpeka att det inte är Kristdemokraterna som har varit pådrivande för det lagförslag och den lagändring som i dag ligger på riksdagens bord, utan det är någon annan. Jag antar att man då åsyftar det moderatledda Finansdepartementet som boven i dramat.Vi i Centerpartiet ser ändå detta som ett rimligt förslag givet de förändringar som finns med ökade kostnader. I Sverige har vi varit överens om att vi ska ha ett högkostnadsskydd. Patienterna ska stå för en del av kostnaden för läkemedel. Vår kritik mot regeringen består i att man lägger fram ett förslag som innebär att patienterna får betala mer. Det handlar om i storleksordningen 4–5 miljarder per år. Men samtidigt vidtar man inga åtgärder alls för att patienter ska få tillgång till nya läkemedel. Det gäller framför allt sällsynta diagnoser och personer som är i behov av så kallade särläkemedel. Det senaste året har bara tre av tio nya läkemedel kommit de svenska patienterna till gagn. Vi börjar vara ett av de sämre länderna i Europa på att se till att patienter får tillgång till nya, moderna läkemedel. Det är inte rimligt. Jag antar att det även i den här frågan är Moderaterna som påverkar genom Finansdepartementet. Min fråga till den moderata företrädaren är därför: När kommer ni att leva upp till alla de skarpa krav som ni hade före valet i opposition? Även ni menade att det krävs förändringar för att vi inte bara ska få in mer pengar till läkemedelssystemet, utan att nya läkemedel också kommer patienterna till gagn.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Jonsson för frågan. Först blir det lite sifferexercis, men det är inte min mening att vara magister här i talarstolen. Den förändring vi just nu gör av högkostnadsskyddet påverkar nästa års budget med 2 160 miljoner kronor. Däremot kommer vi oaktat dessa förändringar att behöva tillföra ungefär 5 miljarder kronor till läkemedelsförmånen. Man behöver alltså ha två olika siffror i huvudet samtidigt. Som tidigare nämnts i debatten finns det en ny ordning på TLV för särläkemedel sedan den 1 januari. Nu är tid för läkemedelsbolagen att inkomma med ansökningar om prisförhandlingar så att man kan sätta sig ned och genomföra fler av dem. Om det visar sig, och det finns vissa tecken på det, att det här inte är tillräckligt är vi beredda att fortsätta skruva i systemet. Som vi är överens om rent ideologiskt behöver vi dock på sikt ett utökat statligt ansvar för läkemedel och mer jämlikhet, särskilt avseende läkemedel för sällsynta hälsotillstånd.

Fru talman! Just detta besked upprepas gång på gång från företrädare för regeringen: TLV har ändrat regelverket, och vi ska vänta några år för att se hur det slår. Sedan ska man gå igenom frågan i en stor läkemedelsutredning. Det är ju detta som upprör människor med sällsynta diagnoser. Här finns det läkemedel som kan innebära till och med skillnad på liv och död, och dessa läkemedel kommer inte svenska patienter till gagn. Vi vet redan i dag att det nya regelverk som TLV har tagit fram kommer att innebära att bara 2 av 20 nya särläkemedel, som tidigare fick avslag, kommer att bifallas. Det som är oroande är att man säger att det här sedan ska gås igenom i ny stor läkemedelsutredning. Vi hade en stor läkemedelsutredning så sent som 2018, nämligen Toivo Heinsoos utredning. Även den hade som direktiv att hela kostnaden för läkemedlet skulle läggas över på regioner. Vad jag förstår är det samma sak ni på regeringssidan skriver in i direktivet också denna gång. När budet till regionerna är att de själva får ta över kostnaderna för hela läkemedelsbudgeten reagerar de självklart, precis som 2018, med att säga: Nej, det kan vi inte göra med tanke på hur kostnadsutvecklingen ser ut för läkemedel. Det innebär åter att man begraver en livsavgörande fråga, nämligen tillgång till särläkemedel, i en stor utredning. Och den kommer om några år med ett förslag som troligtvis hamnar i papperskorgen beroende på att regionerna kommer att tvärneka. Min kritik mot regeringen kvarstår. Här lägger man fram ett förslag om ett höjt högkostnadsskydd, vilket kan vara rimligt. Men samtidigt öppnar man inte möjligheten för patienter med sällsynta diagnoser att få tillgång till särläkemedel. Skillnaden är stor mellan det tonläge som partierna i regeringen hade före valet och vad de säger nu. Nu låter man som Lena Hallengrens socialdemokrater lät före valet.

Fru talman! Tack, ledamoten Jonsson, för inlägget! Vi i Moderaterna ser att det behövs ett utökat statligt ansvar för läkemedel. Det behövs också mer jämlikhet, särskilt avseende läkemedel för sällsynta hälsotillstånd. Man har gjort mer på området under den här mandatperioden än under tidigare. Det är i grund och botten bra, men vi erkänner också att mer behöver göras. Fru talman! Med dagens beslut visar regeringen, som leds av Moderaterna, att vi är beredda att göra prioriteringar även när de är obekväma. Det är rimligt att göra en prioritering där människor som jag till exempel inte ska få tillgång till att läkemedelsförmånerna omfattar mjukgörande kräm, mjällschampo och helt vanliga värktabletter i utbyte mot att människor med sällsynta hälsotillstånd får tillgång till de senaste och bästa läkemedlen. Vi ska såklart ta in läkemedel inom förmånen och i sjukhusläkemedlen när de har en bevisad effekt för en patientgrupp. Det kan finnas skäl att fortsätta skruva på det system som TLV kom fram med den 1 januari i år, på uppdrag av sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson. Fru talman! Det som däremot är höljt i dunkel är hur Centerpartiet ska få ihop sina prioriteringar med de andra partierna på den egna sidan. Centerpartiet är det enda parti som godkänner den prioritering vi nu gör inom högkostnadsskyddet. Samtidigt ställs nu ultimativa krav på att nästa regering som Centerpartiet stöttar inte får höja skatten. Men när jag läser rödgröna budgetar är det bolåneskatt, beredskapsskatt, fastighetsskatt – det är skatt på nästan allt som rör sig. Det blir mindre pengar i plånboken för människor, på totalen förmodligen ett stort minus. Det blir svårt att komma överens med Centerpartiet om detta, tror jag.

Fru talman! Jag tackar Skalberg Karlsson för ett faktabaserat anförande. Politik är att vilja. Politik är att prioritera. Det tror jag att jag och ledamoten är helt överens om. Men politik är också kött och blod. Det här är verkligen en fråga om kött och blod. Det handlar om de människor som är mest utsatta i vårt samhälle i dag. Det är de människor som har de minsta ekonomiska marginalerna och som i dag avstår från att äta sig mätta för att barnen ska få mat. Det finns elever som äter mer på fredagar och måndagar i skolan eftersom de inte får tillräckligt med mat hemma. Ensamstående föräldrar, oftast kvinnor, prioriterar barnen före sig själva. Flera organisationer vittnar om att köerna till soppköken blir längre. I detta läge väljer regeringen att prioritera en höjning av högkostnadsskyddet för läkemedel när man kunde ha gjort det enkelt och justerat dit mer pengar. Moderaterna väljer i stället att ge världens skattesänkningar till höginkomsttagare. Därför tycker jag att ledamotens argumentation faller platt. Om man i stället hade valt att göra en mindre skattesänkning för dem som har mest skulle man ha haft pengar till barnfamiljer, funktionsnedsatta och kroniskt sjuka. Anser ledamoten att ökade klassklyftor i samhället bidrar till ett säkert och tryggt samhälle?

Fru talman! Jag vill inleda min replik med att gå tillbaka lite i debatten. Ledamoten Dahlqvist menade att en socialdemokratisk regering aldrig har lämnat över några underskott i statens finanser. Jag menar att det är fel. När man lämnade över makten 1991 visade statsfinanserna på omkring minus 80 miljarder kronor. Man får nog korrigera retoriken lite. Uppgiften att sänka levnadskostnaderna har legat högst upp på regeringens dagordning. Vi har sänkt skatten på arbete och pension. Vi har motat tillbaka inflationen och sett hur räntorna har pressats ned. Drivmedelspriserna har pressats tillbaka så att människor kan leva i hela landet. Elpriserna har på årsbasis sjunkit år för år. Allt detta har genomförts med åtgärder som de rödgröna har röstat nej till.Fru talman! Jag minns valrörelsen 2022. Då hade vi rubriker om att pensionärer på Gotland var tvungna att sova med dubbla täcken för att de helt enkelt inte hade råd att värma upp sina eluppvärmda hyresrätter. Jag minns rubriker, och jag har också träffat människor vars barn varit tvungna att sluta med sina fritidsaktiviteter för att dieseln för att köra till fotbollsträningen helt enkelt var för dyr. Nu är vi i ett annat läge i Sverige.Fru talman! Det är klart att vi behöver värna sammanhållningen i Sverige. Men vi ska också komma ihåg att många har fått täckning för de ökade kostnader som har uppkommit. Sedan valet 2022 har till exempel garantipensionen ökat med 22 procent eftersom den räknas upp med prisbasbeloppet. Att klyftorna har ökat beror på att vi har några fler miljardärer. Men så länge de som har minst får mer ser inte jag att det är miljardärerna som är problemet.

Fru talman! Tack så mycket, Jesper Skalberg Karlsson, för ditt svar!När vi diskuterar allmänna kostnadshöjningar blir jag förvånad över ledamotens svar. Ledamoten får det att låta som att regeringen har sänkt elpriserna. Ledamoten vet mycket väl att det krig som startades av Ryssland 2022 gjorde att det blev gasbrist i Europa, vilket pressade priserna eftersom det av gasen framställs el. Det har väl ingenting med regeringens politik att göra. Snarare har regeringen genom att fördröja utbyggnaden av alternativ vindkraft och solenergi gjort så att vi är i ett prekärt läge. När det gäller kommande elförsörjning med kärnkraft talar vi om något som kanske kan ske 15 år framåt i tiden.Det enda område där jag vill ge ledamoten rätt är drivmedelspriserna. Det är klart att reduktionsplikten hade en effekt där. Det påverkade vissa i glesbygd otroligt hårt. Men i de grupper jag pratar om har de flesta inte bil. För dem är detta inte något problem. De flesta av dem åker kollektivt eller med färdtjänst.När det gäller regeringens effektivitet i samband med kostnadskrisen gällande matpriserna kan man fundera på om det bara handlade om att dricka kaffe tillsammans med företrädarna i Regeringskansliet.Moderaterna valde tillsammans med övriga partier i regeringsställning och i samarbetet en offensiv skattesänkning för höginkomsttagare. Man kunde ha valt att reducera den skattesänkningen lite eller att göra den mer solidarisk för dem som har lägre inkomster. Då kanske den höjning som vi diskuterar i dag inte hade varit lika kännbar. Det handlar om ett medvetet politiskt val, fru talman.

Fru talman! Det låter på ledamoten Dahlqvist som att diesel bara är något man använder om man kör bil på landsbygden, och människor bor ju inte bara på landsbygden och har inte alltid bil. Men diesel är ganska mycket mer. För varje krona som dieselpriset höjs med minskar marginalerna för svenska livsmedelsproducenter med en kvarts miljard. Föreställ er då vad de 10 kronor i lägre pris på diesel som vi har sett sedan valet gör för skillnad för svenska livsmedelsproducenter. Utbud och efterfrågan gäller även här. Kan vi producera mer mat till lägre pris kommer priserna att minska, eller åtminstone inte öka lika fort som de annars hade gjort.Fru talman! När det gäller högkostnadsskyddet är det värt att notera att om man tidigare har betalat 1 450 kronor per år för sina läkemedel kan det nu bli ungefär 2 000 kronor eftersom trappan förändras och man därmed betalar en större andel själv. Men frikortet bibehålls vid 7 117 kronor, som det har varit tidigare. Det innebär att den som har dyra läkemedel når den gränsen lika snabbt och inte drabbas lika mycket.Förklaringen till den förändring som nu genomförs, eller rättare sagt det sätt man har valt att genomföra förändringen på, är att systemet ska bli lite mer självbärande eftersom fler betalar mer innan staten kliver in medan de som har störst behov skyddas mot att få orimligt höga kostnader. Detta är en bra modell när man tvingas göra justeringar.Men, fru talman, jag ser mycket fram emot höstens budgetprocess, för då vill jag se hur Socialdemokraterna finansierar de 2,2 miljarder som deras ställningstagande kostar. Blir det en ny bolåneskatt? Blir det en ny fastighetsskatt? Eller blir det någon annan kreativ skatt som gör att det blir dyrare att leva i Sverige? Det är nog i alla fall svårt att införa skatter som inte påverkar vanligt folk.(Applåder)

Fru talman! Om det bara var vi partier som var lite oroliga för det här kanske det inte skulle vara så mycket debatt här. Men det handlar också om vad remissinstanserna har sagt – det tycker jag är intressant.Det är inte vilka remissinstanser som helst. Det är exempelvis Sveriges Apoteksförening, som har genomfört en enkät bland sina medarbetare. De kan se att 67 procent av medarbetarna varje vecka möter kunder som inte kan hämta ut sina läkemedel. Vi kan också se att 90 procent av medarbetarna anser att den föreslagna förändringen kommer att innebära att fler avstår från sin behandling.Man kan fundera på hur ledamoten ser på detta. Det saknas något slags konsekvensanalys av det här. Hur ska ni följa upp det? Det är jag lite nyfiken på.Läkarförbundet har också varit väldigt upprörda över det här. De säger att de tycker att det verkar som att regeringen bestämt sig för hur många miljarder som ska sparas långt innan man bestämt sig för hur det ska gå till. De efterlyser också, som många andra remissinstanser, en analys av konsekvenserna av att höja egenavgiften för läkemedel från 2 900 till 3 800 per år. Det är en höjning med 900 kronor. Det kan låta som peanuts för oss i den här salen, men det är det inte för väldigt många andra.Läkarförbundet befarar också att det höjda taket och den kraftiga höjningen av det första trappsteget riskerar att leda till att patienter i ekonomisk utsatthet avstår från läkemedelsbehandling. De vet nog vad de talar om.Mina frågor till ledamoten Jesper Skalberg Karlsson är: Hur ska ni följa upp det här? Finns det konsekvensanalyser? Kommer ni efter ett år att titta på hur det gick? Kommer ni att göra något slags djupdykning i ärendet, eller kommer ni att höja egenavgiften ännu mer?

Fru talman! Vänsterpartiet vill ha en ny konsekvensanalys. Jag vill påminna om att regeringen redan har gjort en helhetsbedömning och har gjort ett tydligt åtagande om att följa upp utvecklingen. Men att kräva en ny analys innan beslut har fattats, när vi redan har fakta på bordet, är ett sätt att undvika ansvar snarare än att ta det.De förändringar som vi föreslår ska genomföras är nödvändiga för att säkerställa en stabil och hållbar finansiering av läkemedelssystemet över tid. En nära dialog med kommuner, regioner och också civilsamhället är en självklar och avgörande del för att följa upp förslaget efter att det genomförts.Det förslag som regeringen har lagt fram innebär en kostnad på maximalt 75 kronor i månaden. Det kan vara värt att göra en jämförelse med hur priserna har sett ut i Sverige. I förra valrörelsen pratade vänsterpartierna om att det inte är något konstigt om dieseln kostar 30 kronor litern. Detta är en höjning som i så fall motsvarar två och en halv liter diesel.Med detta menar jag inte att 75 kronor i månaden är obetydligt, men det blir lite äpplen och päron när de rödgröna partierna med skatter och regleringar har sett till att till exempel livsmedel har blivit dyrare. Med extrema experiment som reduktionsplikt gav man Sverige världens högsta drivmedelspriser. Inom energipolitiken vill man ha priser av bergochdalbanetyp. Det kostar nästan ingenting när solen skiner och vinden blåser, men det kan bli hur dyrt som helst när så inte är fallet.

Fru talman! Det är väldigt dyrt att leva i Sverige just nu – det kanske ledamoten har koll på. Matpriserna har skjutit i höjden på olika sätt. Elräkningarna är fortfarande ganska höga. Arbetslösheten är hög och många far illa, helt enkelt.En lång rad remissinstanser har uttalat sig om detta, exempelvis Läkarförbundet och myndigheten Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, som skriver så här: ”En höjd egenavgift ökar risken för att patienter avstår från att hämta ut läkemedel och förbrukningsartiklar … av ekonomiska skäl. Vilka konsekvenserna blir på en övergripande nivå och för enskilda grupper beskrivs inte … i förslaget.” Cancerfonden skriver att en höjning av högkostnadsskyddet kan påverka drabbades möjlighet att genomgå cancerbehandling. Det är inte vilka remissinstanser som helst som flaggar för att detta kan få väldiga konsekvenser. De skulle förstås aldrig göra det om de inte hade koll på läget. Det är ingen hysterisk grupp som står och skriker här utanför, utan det handlar om människor som har tagit ett stort ansvar när det gäller hälso- och sjukvården. Man måste också se det sammantaget, tycker jag. Vad är det som händer ekonomiskt i Sverige just nu, där många människor far väldigt illa? Det gäller kanske inte den grupp som ledamoten och jag tillhör, utan det är en helt annan typ av personer som far illa ekonomiskt. Det är ensamstående mammor, det är personer med väldigt låga löner, exempelvis butiksanställda, undersköterskor och så vidare, och det är de arbetslösa. Det är i den kontexten man måste se den här höjningen. Ledamoten säger att det har gjorts konsekvensanalyser. Men just av detta kommer det ju inte att göras någon konsekvensanalys, eller hur? Hur ska ni följa upp det? Jag kanske har missat någonting i min allmänna såsighet. Vad vet jag?

Fru talman! Att sänka levnadskostnaderna har varit en av den här regeringens viktigaste uppgifter. Därför har vi sänkt skatten på arbete och pension. Vi har motat inflationen, och räntorna är på väg ned. Drivmedelspriserna har pressats tillbaka, så att människor kan leva i hela landet och livsmedelsproducenterna får lägre kostnader. Elpriserna har på årsbasis sjunkit år för år. Den installerade effekten har ökat år för år. Allt detta har genomförts med åtgärder som rödgröna partier har röstat nej till. Fru talman! Den grupp som påverkas mest av de förändringar vi diskuterar i dag är de som tidigare har betalat ungefär 1 450 kronor per år för sina läkemedel. Trappan förändras, och man betalar därmed en större andel själv för kostnaderna under 2 000 kronor, men frikortet bibehålls vid 7 117 kronor. Detta innebär att om man har dyra läkemedel når man gränsen lika snabbt och drabbas inte lika mycket. Fru talman! Det är också värt att ställa sig frågan: Vad får vi för pengarna då? Vi får sjukvård och läkemedel i världsklass, och så ska vi fortsätta att ha det. Jag är själv inte drabbad av sjukdom, men precis som i diskussionerna om levnadskostnaderna är frågan inte hur man själv påverkas utan vilket samhälle man vill leva i. Jag tycker att det är gräsligt att se att exempelvis en liter mjölk kostar 22 kronor i dag och att man kan få köpa tomater för omkring 100 kronor kilot. Med detta vill jag säga att mer behöver göras för att sänka levnadskostnaderna. Mer behöver göras för att människor ska ha mer pengar i plånboken. Men parallellt med detta behöver vi också ha en stabil och långsiktigt hållbar finansiering av läkemedelskostnaderna. Det får vi med det här förslaget. (Applåder)

Fru talman! Först och främst måste jag säga att jag är lite konfunderad. Jag får höra väldigt mycket om drivmedelspriser, diesel, kärnkraft, energiskatt, fastighetsskatt, livsmedelspriser och så vidare. Det är väl ändå högkostnadsskyddet för läkemedel som vi ska debattera? Men jag kan ha fel. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1. Jag är en av dem som är beroende av läkemedel för att kunna klara sig i tillvaron. Årligen når jag taket i högkostnadsskyddet både för läkemedel och för sjukvård. Nu har jag ju förmånen att sitta i riksdagen, så jag kan hantera den kostnadsökning som det innebär. Jag tänker på många av mina vänner som lever med en fysisk eller psykisk funktionsnedsättning och inte har möjlighet att fullt ut eller över huvud taget vara delaktiga i arbetsmarknaden, trots att de inget annat önskar än att få vara med. Det gör ont inom mig när jag ser hur de redan i dag vänder och vrider på varenda krona, inte i slutet av månaden, dagarna före löningen, utan redan i början av månaden. Det är de som drabbas hårdast av det här förslaget. Det drabbar dem som redan har det kärvt. För mig är det ofattbart att så många i ett av världens rikaste välfärdsländer kan leva i denna typ av relativ fattigdom. Fru talman! Sveriges nuvarande högkostnadsskydd för läkemedel har varit en grundbult i den svenska välfärdsmodellen. Det har gett trygghet: Om man blir sjuk ska man oavsett inkomst kunna få den medicin man behöver. Regeringens förslag är att höja taket i högkostnadsskyddet för läkemedel från 2 900 kronor till 3 800 kronor. Det är ett hårt slag mot dem i vårt samhälle som är i allra störst behov av mediciner för att överleva och kunna fungera i vardagen. Det handlar om äldre, kroniskt sjuka och människor med funktionsnedsättning. Det handlar om personer som är sjukskrivna eller har en varaktig sjukersättning eller aktivitetsersättning. Det är grupper där inkomsterna redan i dag är pressade och där en stor del av pengarna varje månad går till vård och medicin. Med det här förslaget gör regeringen och Sverigedemokraterna det dyrare att vara sjuk. Samtidigt sänker man skatten för höginkomsttagare. Det är helt fel prioritering. I en tid av ökade levnadskostnader innebär förslaget ett dråpslag mot samhällets redan mest utsatta grupper. Miljöpartiet protesterade redan när budgetpropositionen presenterades. Vi återförde medel till läkemedelssystemet i vår budgetmotion. Vi startade också ett upprop för att rädda högkostnadsskyddet. I dag har det skrivits under av nära 12 000 personer: patienter, vårdpersonal, anhöriga och medborgare. Det visar att motståndet är brett, och vi är långt ifrån ensamma. Majoriteten av remissinstanserna har riktat skarp kritik mot förslaget. Bland dem hittar vi Sveriges Läkarförbund, Vårdförbundet och flera patient, funktionsrätts- och pensionärsorganisationer. Ta till exempel Riksförbundet Hjärtlung, som varnar för detta och skriver att människor med kroniska sjukdomar inte har råd med ytterligare bördor. En höjning av högkostnadsskyddet riskerar att leda till att fler avstår från mediciner, med allvarliga följder för folkhälsan. Funktionsrätt Sverige uttryckte i sitt remissvar att förslaget saknar en analys av hur det påverkar personer med funktionsnedsättning. Det är orimligt att ekonomiskt straffa människor för att de just är sjuka. Även Sveriges Kommuner och Regioner uttryckte en oro och beskrev att ökade egenkostnader kan leda till att patienter avstår från läkemedel, vilket i förlängningen leder till ökade samhällskostnader. Vi måste se läkemedel som en integrerad del av vården. När människor inte har råd med sina mediciner riskerar det att få långsiktiga konsekvenser för vården. Trots detta, fru talman, har regeringen inte gjort en ordentlig konsekvensanalys. Det är något som både TLV, Sveriges Kommuner och Regioner och Läkarförbundet har påpekat. Att fatta beslut om en så grundläggande del av vårdsystemet utan att analysera hur olika grupper påverkas och vilka konsekvenser det får på sikt är oacceptabelt. Vi kräver att regeringen åtminstone, som ett absolut minimum, gör en efterhandsanalys: Hur påverkas patienternas ekonomi och hälsa? Hur påverkas sjukvårdens kostnader? Detta är inte en isolerad fråga. Det är en del av en politik där regeringen med stöd av Sverigedemokraterna försöker spara pengar genom att lägga mer av bördan på dem som redan har minst. Det är kortsiktigt, ohållbart och orättvist. Miljöpartiet säger nej. Vi uppmanar regeringen att dra tillbaka förslaget och i stället arbeta för ett högkostnadsskydd som skyddar de mest behövande. Det är så vi bygger ett starkt, rättvist och medmänskligt samhälle.(Applåder)

Fru talman! Frågan om högkostnadsskyddet kan inte ses isolerad. Den måste ses som en del av hela läkemedelssystemet vi har. Sedan flera decennier tillbaka har vi i Sverige varit överens om att ha ett högkostnadsskydd för läkemedel. Det ska inte vara riktat mot att människorna med de lägsta inkomsterna och de tuffaste ekonomiska villkoren ska ha råd, utan systemet innebär att de som har höga kostnader för sina läkemedel ska kunna garanteras att ha möjlighet att få tillgång till även de dyra, nya och moderna läkemedlen.Vi har också varit överens om att högkostnadsskyddet ska höjas med jämna mellanrum. Tidigare höjdes det genom enstaka politiska beslut. Men från 2012/13 har det årligen räknats upp utifrån konsumentprisindex.Det har funnits en enighet i Sverige om att kostnaderna för läkemedel ska delas mellan staten och regionerna, men patienterna ska också stå för en liten del av kostnaden. Där är det viktigt hur systemet är uppbyggt. Den som har ett äldre läkemedel som är billigt får stå för hela den kostnaden själv. Men för den som däremot har ett nytt, modernt läkemedel som kostar oerhört mycket pengar går högkostnadsskyddet in.Vi har de senaste tio åren haft en ökad kostnad för läkemedel med uppåt 49 procent. Det kan jämföras med konsumentprisindex, som ligger på en ökad kostnad under en tioårsperiod på 17 procent. I ett läge där man inte anser att kostnaden för läkemedel successivt ska minska för den enskilda patienten är det ändå rimligt att högkostnadsskyddet relateras till utvecklingen av läkemedelskostnad och inte till utvecklingen av övriga konsumentpriser.Det här systemet innebär också att om man i dag har en kostnad på 2 900 kronor är det ett antal människor som, givet kostnaden på 2 900 kronor, får det ekonomiskt väldigt svårt att hämta ut sina läkemedel. Det är otvetydigt så. Och vi vet hur många det handlar om. Det görs nämligen internationella jämförelser, som publiceras årligen. Myndigheten för vård och omsorgsanalys är ansvarig.I Sverige är det 1–2 procent av de äldre – det är där man gör mätningarna – som säger att de av ekonomiska skäl har svårt att hämta ut läkemedel. Den siffran har varit ganska konstant, fru talman, trots att vi under gångna år också har haft en ökning av högkostnadsskyddet, eftersom det är relaterat till konsumentprisindex.Den utvärdering som många frågar efter kommer att komma ganska snabbt. Då kommer vi att kunna se resultatet av de här undersökningarna. Man kan såklart anta att höjningen med ett antal hundra kronor på årsbasis kommer att leda till att fler människor svarar ja på frågan: Har du svårt av ekonomiska skäl att ha råd med dina läkemedel? De kommer sannolikt att öka. Men med hur mycket de kommer att öka kommer vi att se i de uppföljningar som görs.Centerpartiets kritik rör inte främst förändringen av högkostnadsskyddet. Det handlar om att den här regeringen är påfallande passiv i fråga om att en av de absolut mest utsatta grupperna, de med sällsynta diagnoser, där det finns verksamma läkemedel inte får tillgång till de läkemedlen beroende på att de bor i Sverige. Ändrar man högkostnadsskyddet och tar in mer pengar i systemet vore det också rimligt att regeringen var mer aktiv på det området. Men där är det som sagt en påfallande passivitet, fru talman, vilket de organisationerna påpekar gång på gång.Nya läkemedel på det området som kom under det gångna året var tio till antalet. De godkänns på Europanivå. Av dem är det bara tre som svenska patienter har fått tillgång till. Det är helt oacceptabelt.WAIT-rapporten, som kom nyligen, visar att Sverige tappar i fråga om att få nya läkemedel på plats. Bara 50 procent av de nya läkemedel som godkändes på Europanivå förra året är i dag tillgängliga för svenska patienter. Det är helt oacceptabelt. Det är oförsvarligt att den nuvarande regeringen inte är mer aktiv på det området, givet det höga tonläge som man hade före valet 2022, då man var i opposition.Fru talman! Jag vill med de orden yrka bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Vi lever i en tid då vi hela tiden får allt bättre och ibland helt fantastiska läkemedel. Tidigare obotliga sjukdomar kan allt oftare behandlas. Och nya läkemedel ger människor med svåra tillstånd längre och betydligt friare liv.Självklart kostar det. Det måste det få göra. Bara ökningen av läkemedelskostnader för staten var på 1 miljard 2019. Året därpå var ökningen 2 miljarder och så vidare. I år har ökningen stegrat till 6 miljarder. Vi kommer alltså att betala 41 miljarder kronor för läkemedelsförmånerna i Sverige i år, som det ser ut nu.Ökningen ökar, och ökningen lär fortsätta öka. Men vi ska minnas att ökningen beror på utveckling av läkemedel som låter människor överleva det som förr var dödligt. De kan leva långa, fria liv när de tidigare bara hade lidande att se fram emot. Ökningen beror alltså på fantastiska framsteg, fru talman.Samtidigt som allt detta pågår har högkostnadsskyddet knappt uppdaterats över huvud taget sedan 2012. Procentuellt har statens kostnader stigit med 55 procent sedan dess, medan ökningen för patienterna och deras plånböcker bara har varit 20 procent. Staten tar år för år över alltmer av läkemedelskostnaderna. På sikt utmanar det hela systemets hållbarhet.Missförstå mig inte nu! Det mesta av denna ökning ska vi betala tillsammans, solidariskt och rättvist. Det är gemensamma resurser som är svensk sjukvårds styrka. Det gäller även läkemedelsbehandlingar. Men även patienternas andel måste någon gång justeras, fru talman.Efter den här höjningen kommer Sverige fortfarande att ha Nordens näst lägsta avgiftstak. Minns det! När vi nu höjer kostnadstaket, enligt vårt förslag från 2 900 kronor till 3 800 kronor per år, innebär det för en enskild person en ökning med som allra mest 75 kronor per månad.Förslaget är dessutom utformat så att det framför allt är personer som har de låga läkemedelskostnaderna som påverkas, medan patienter med omfattande behov, som verkligen behöver mycket läkemedel för att kunna leva sina liv väl, skyddas.Därför vill jag yrka bifall till detta förslag. Förslaget säkerställer nämligen en mer långsiktig läkemedelsfinansiering, som innebär att barn och vuxna med behov av väldigt kostsamma läkemedel faktiskt kan få de läkemedlen. Vi ska inte behöva säga att vi inte har råd med de riktigt bra behandlingarna som revolutionerar människors liv. Samtidigt kommer ingen enda patient i landet att få sina egna utgifter höjda med mer än 75 kronor i månaden.Jag tycker att det är en klok avvägning i en svår tid, och det ger människor som förr hade mest mörker framför sig möjligheter att leva väldigt fina liv.Överläggningen var härmed avslutad.(Beslut fattades under § 8.)

Debatt om förslag

Riksdagen sa ja till regeringens förslag att höja egenavgiften inom högkostnadsskyddet. 
Förslaget innebär att kostnadstaket för egenavgiften höjs från 2 900 kronor till 3 800 kronor, det vill säga att patienterna själva ska stå för en större del av kostnaden innan högkostnadsskyddet träder in. Som högst ökar patientens kostnader med 900 kronor. 
Kostnadstrappan inom högkostnadsskyddet höjs också och innebär att:
<ul>
<li>Patienter ska betala hela läkemedelskostnaden upp till 2 000 kronor, jämfört med dagens 1 450 kronor.</li>
<li>Det första trappsteget ändras så att patienten själv står för 75 % av kostnaden istället för dagens 50 %.</li>
</ul>
Lagen börjar gälla den 1 juli 2025.

Bifall till propositionen. Avslag på samtliga motionsyrkanden.