Totalförsvarsplikt och samhällstjänst

Fru talman! Sveriges försvarspolitik i dag, men också i går, kan i väldigt hög grad sägas bygga på ett värnpliktssystem. Det har varit en av grundbultarna under en mycket lång tid. Låt oss också konstatera att när det säkerhetspolitiska läget förändras är det viktigt att den nationella försvarsorganisationen ses över och anpassas. I den delen kan vi konstatera, vi som är här i kammaren i dag, att vi har kommit en bra bit på vägen i det vi kallar anpassning. Vi har gått från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar och gjort mycket stora strukturella förändringar i vår grundorganisation. Det är viktigt att komma ihåg att dagens säkerhets- och försvarspolitik bygger på de hotbilder vi ser som aktuella i dagsläget. Men det är också viktigt att vi har en organisation som ger oss möjligheter att snabbt anpassa oss om andra hotbilder skulle byggas upp runtomkring oss. Som medborgare i ett demokratiskt styrt land har vi alla rätt till trygghet och säkerhet. Det är också vår skyldighet att ställa oss till förfogande för en utbildning när plikten så kräver. Vad som dock också är viktigt att konstatera är att samhället inte ska plikta in fler människor än vad som är nödvändigt utifrån det säkerhetspolitiska läget. Det är alltså av stor vikt att samhället kan garantera människors och vårt lands trygghet och säkerhet genom en väl fungerande och kompetent personalorganisation inom Försvarsmakten. För att uppnå detta är personalförsörjningen kanske det viktigaste redskapet. Den bästa garanten för ett kompetent försvar med en folklig förankring, som jag ser det, är att värnpliktssystemet bibehålls. Jag har tidigare sagt, vilket jag står för, att jag och Centerpartiet har ambitionen att vi i framtiden ska kunna kalla in alla, det vill säga både kvinnor och män, för att fullgöra en mönstringsplikt. Det skulle göra försvaret till en angelägenhet för alla medborgare i vårt land. Så är det inte riktigt i dag, och det tycker jag är tråkigt. Jag tror också att det ytterligare skulle effektivisera vårt försvar. Fru talman! Jag och Centerpartiet menar alltså att plikten är en god garant för att vi får en bra bemanning i vår försvarsmakt. Däremot är det viktigt att den mönstrandes motivering inför att fullgöra en värnplikt värderas högt vid ett inskrivningsbeslut. Värnplikten kan i dag genomsyras av en större frivillighet eftersom vi inte tar in så många som vi gjorde i går, men det är ändå den som är bäst lämpad för en befattning som ska tas ut till en uppgift. Det tycker jag är viktigt att slå fast. Därigenom är det av vikt att värnplikten ska ses som en förmån att få genomföra. Det är speciellt viktigt när jag samtidigt säger att vi ska ha en större del av frivillighet. Det kan åstadkommas genom att vi har en bra och effektiv utbildning. Det efterfrågar människor, speciellt ungdomar. Men vi ska också ge en fullgod civil meritvärdering. Det ska vara en god arbetsmiljö och acceptabla ekonomiska villkor inom Försvarsmakten - även för värnpliktiga. Vidare är det centralt att värnpliktssystemet respekterar individernas fria vilja och integritet samt speglar de demokratiska värderingar vi har i vårt samhälle. Vi anser också att viljan till senare tjänstgöring i utlandsstyrkan ska vara ett tydligt urvalskriterium för att få fullgöra sin värnpliktstjänstgöring. Fru talman! Värnplikten är principiellt viktig eftersom den slår fast att oavsett bakgrund ska en person kunna tas ut till plikttjänstgöring. Försvarsmakten ska inte bygga sin bemanning på att man erbjuder människor bra betalt eller tar in den som är mest villig att ta till vapen. Det är inte den Försvarsmakten vi vill ha. Inom Försvarsmakten är motivationen givetvis viktig, men den verksamhet som bedrivs är inte så beskaffad att det bara är frivilligheten som ska vara utslagsgivande. Då får vi fel urvalskriterier. Målet med rekryteringen är att få personer med rätt kompetens och värderingar. Fru talman! Jag yrkar bifall till vår reservation nr 2 under punkt 2.

Fru talman! Det är nästan så att vi är lika stora värnpliktskramare i Moderaterna som i Centerpartiet. Men det är bara nästan. Vi är något mindre - åtminstone när det gäller värnpliktskramandet. Vi ska betänka att situationen är en annan i dag än när värnplikten verkligen behövdes. Mot bakgrund av att de militära hoten i dag bedöms som tämligen osannolika är situationen en helt annan. Visst ska landet fortfarande försvaras. Det är grundläggande för vår försvarstanke. Men den uppgift som är dimensionerande i dag för svenska försvaret är inte invasionsförsvaret utan den internationella insatsen. Det innebär att materielsystem, personalsystem och allt annat måste anpassas just till den uppgiften. Till det följer också i dag att en ny uppgift kommer att adderas till Försvarsmakten, nämligen behovet av att använda sig av militär kapacitet i händelse av storskalig terrorism. Just de delarna ställer helt andra krav på personalen än vad de gjorde i går. Behovet i dag av mängder av människor - massarmén - behövs inte längre. Det är snabba insatser och hög tillgänglighet som är avgörande för om insatsen är lyckad eller ej. Det kommer också att påverka uttagningen till personalen på olika sätt. Då är naturligtvis värnplikten, som i grunden är anpassad efter stora volymer, till viss del enligt min mening nästan på väg ut. Jag ser i framtiden - i alla fall - att kanske värnplikten ska vara kvar på något sätt, men det är trots allt en uppgift för Försvarsmakten att vara vägledande för hur systemet ska utformas. Legitimiteten för både försvaret och värnplikten baseras enligt min mening inte på antalet förband eller hur många som gör värnplikten utan på kopplingen mellan uppgiften och skattebetalarna, det vill säga att svenska folket känner att den är tydlig och klar samt att de är beredda att dels ställa upp i form av att göra sin värnplikt, dels betala en slant till svenska försvaret. Just sambandet mellan en tvingande lag och den uppgift som finns måste enligt min mening förtydligas. I dag är det alldeles för luddigt mellan den tvångslag som de facto finns och den delvis nya uppgift som försvaret har. Jag ser en pliktutredning som ett sätt att åstadkomma ett resonemang i frågorna som tydliggör uppgiften och den lagstiftning som ligger bakom. Jag tycker att vi nöjer oss med detta. Jag yrkar bifall till reservation nr 2, som rör tjänstgöring utomlands. Sedan får vi höra vad majoriteten säger.

Fru talman! Plikten som vi känner den har sina historiska rötter i franska revolutionen. Den fick ett stort genomslag under de för Frankrike så framgångsrika Napoleonkrigen i början av 1800-talet. Det riktigt stora genombrottet väntade ytterligare ca 100 år. Under första världskriget visade pliktlagarna att de var ett utmärkt sätt att föda den tidens krigsmaskineri. Vi vet alla hur många hundratusentals unga män som släppte livet till i Frankrike och i Tyskland åren 1914-1918. Den engelske militärhistorikern John Keegan skriver i sin bok om krigets historia att det totala kriget i ett framtida Europa nu är en utopi. Han kopplar detta just till att det stora flertalet länder i Europa har avskaffat sitt pliktsystem. Det finns inga massarméer längre. Det finns mycket små begränsade försvarsmakter med ett litet antal, i och för sig mycket tillgängliga men ändå begränsade, insatsförband. Hans konstaterande ger egentligen upphov till ett antal frågor, till exempel vad som hade hänt om plikten aldrig hade införts i Europas stater. Hade vi haft de krig vi har haft? Hade det blivit ett första och ett andra världskrig i det totala krigets tecken? Det slår mig också att med den utgångspunkten, fru talman, blir pliktens avskaffande att jämställa med nedrustning. Jag undrar om den politiska vänstern i vårt land har funderat på det. Det historiska perspektivet är intressant. Det visar nämligen att personalförsörjningen alltid måste kopplas till försvars- och säkerhetspolitiska krav. Jag kan konstatera att vi för ungefär 100 år sedan följde det övriga Europa när det gällde att införa pliktlagstiftningen. Frågan är nu vad som händer när det övriga Europa i stort sett mangrant också kommit att avskaffa dessa pliktlagar. Globaliseringen är ett faktum. På det försvars- och säkerhetspolitiska området innebär detta att det inte längre går att skilja på nationell och internationell säkerhet. Den instabilitet som finns runtom på jorden sprider sig som ringar på vattnet. Jag vill här gärna upprepa, som jag tycker, utmärkta ord av Natos generalsekreterare Jaap de Hoop Scheffer när han beskriver sambandet: If we don't go to Afghanistan, Afghanistan will come to us . Det är ett faktum att i allt större utsträckning hävdas svensk säkerhet i dag utanför våra gränser. Mot denna bakgrund och mot bakgrund av den stora stabilitet som vi har säkerhetspolitiskt i vårt närområde är de internationella operationerna numera en allmänt erkänd huvuduppgift. Denna huvuduppgift ställer krav på omedelbart tillgängliga förband med mycket hög kompetens som kan sättas in både inom och utom landet. Men med stöd av pliktlagar kan vi inte skicka soldater utomlands, trots att just detta är vårt mål. För att travestera vår överbefälhavare och försvarsministern: Vi ska övergå till ett insatt insatsförsvar, men vi rekryterar och utbildar fortfarande ett förrådsställt och mobiliserande invasionsförsvar. Detta kommer Sverige i längden inte att ha råd med. Vi har inte råd med att två av tre utbildade personer aldrig kommer till användning för det som är vår myndighets huvuduppgift. Till detta, som jag menar kvalificerade slöseri med skattemedel, ska också läggas de olägenheter som plikten i dag innebär för unga svenska män. Med hot om frihetsberövande konfiskerar samhället ett knappt år av de enskilda unga männens liv, och numera gör vi detta utan att kunna peka på någon hotbild som motiverar denna konfiskation. Fortfarande, den dag som i dag är, döms unga män enligt lagen om totalförsvarsplikt till fängelse för sin vapenvägran. År 2004 är det år som vi har den mest aktuella statistiken från. Då dömdes 130 personer i svenska domstolar. Över 30 av dessa dömdes till fängelsestraff. Det tragikomiska är att i samma ögonblick som dessa unga män döms friskrivs de från tjänstgöring av Försvarsmakten. Det sker med automatik. Rättsväsendet belastas i onödan. Försvarsmakten får inga rekryter. Och för den enskilde innebär domen, en straffrättslig dom, en social katastrof. Fru talman! I detta system finns bara förlorare; det finns inga vinnare. Folkpartiet liberalerna stöder de tankar som ligger bakom Tasso Stafilidis motion i det här ärendet. Han föreslår att man ska upphäva de bestämmelser i totalförsvarspliktlagen som innebär att man kan få fängelsestraff i samband med vägran. Folkpartiet menar att man över huvud taget inte ska utdöma några påföljder, må de innebära frihetsberövande eller inte. Men vi ställer oss bakom de grundläggande tankarna som finns i Tasso Stafilidis motion, och detta har vi utvecklat i ett särskilt yttrande. Min slutsats är att plikten har tjänat ut; precis som för den militära alliansfriheten är bästföredatum passerat. Plikten saknar relevans för de utmaningar som ligger framför det svenska försvaret. I förra veckan presenterade Försvarsmakten en attitydundersökning som bekräftar att legitimiteten har gått förlorad. I dag är det 47 % av dem som, nota bene, har genomfört plikten som är för ett avskaffande av pliktlagarna, att jämföra med de 39 % som vill behålla dem. Det är min tro att detta ifrågasättande av pliktlagstiftningen kommer att dyka upp mycket plötsligt och få en bred omfattning i samhället. Jag tror att pliktsystemet kommer att bli en bomb som har förutsättningar att explodera i ansiktet på ansvariga politiker. Bilmärket BMW brukar säga att de inte följer utvecklingen, att de leder den. Det finns risk för att den försvarspolitiska debatten i Sverige får ett rakt motsatt perspektiv. Alltför ofta leder det till att den politiska styrningen blir marginell. Det blir inte Sveriges folkvalda som styr utvecklingen. Det blir massmedierna, det blir myndigheter och det blir intresseorganisationer, och detta är naturligtvis inte bra. Jag vill yrka bifall till reservation nr 2. Jag har redan gjort tydligt att Folkpartiet vill gå längre, men, fru talman, det goda får inte bli det bästas fiende.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2 under punkt 8. Totalförsvarsplikten har varit och är en förutsättning för att Försvarsmakten ska kunna lösa sina åtaganden. Att med plikt kunna göra det möjligt för Försvarsmakten att rekrytera, utbilda och förbandsätta kompetent personal med olika bakgrund är en god grund. Pliktlagen är även en försäkring för oss om Sverige skulle hamna i ett läge där vi behöver rekrytera fler än på frivillig väg, dels för att den internationella situationen kan komma att kräva snabb och kraftig förstärkning, dels om vårt eget land skulle hamna i ett allvarligt läge. Som Försvarsmakten bedömer det kommer vi att utbilda minst 8 500 soldater per år för att bemanna den insatsorganisation som vi i riksdagen har beslutat om. Kristdemokraterna har länge uttryckt att vi med pliktlagen som grund ska gå mot ett rekryteringsförfarande på mer frivillig väg. Det är det som sker nu. Den framtida soldatutbildningen måste bygga på stark motivation och lämplighet för den utbildning som soldaten behöver. Den kan se olika ut för olika uppgifter. Med den nya utbildning som införs i år tar Försvarsmakten sikte på att insatsorganisationens grupper, plutoner och kompanier ska hållas samman hela vägen, från grundutbildning till insats. Det måste då falla sig naturligt att det redan vid mönstringen ska finnas en tydlig indikation på att rekryteringen till militärtjänstgöringen går ut på att man är beredd att tjänstgöra internationellt. Dessutom måste mönstringsförfarandet förbättras utifrån att den tjänst som man har fått sig tilldelad och som man också accepterat verkligen blir den uppgift som man sedan går in i. Alltför många exempel visar på det motsatta. Försvarsmakten och Pliktverket bör samordna sig betydligt bättre än i dag, allt för att vi ska få ut det bästa av våra pojkar och flickor som är beredda att göra en stor insats för vårt land. Fru talman! Beträffande den internationella tjänstgöringen är det bra att man nu enats om villkoren och försäkringar för officerare och även för soldater och deras hemmavarande anhöriga. Men utvecklingen går framåt, och för att utlandstjänstgöring ska bli ett naturligt inslag krävs det att man ser över alla områden inom tjänstgöringsgraden. De flesta av våra missioner gör vi tillsammans med andra länder, inte minst de nordiska. Därför behövs det en översyn för att anpassa vårt rotationssystem till exempel till de nordiska ländernas. Då gäller det fler hemmaperioder, men längre tjänstgöring, lön och skattelättnader. Detta kommer sammantaget att göra internationell tjänstgöring attraktiv. Det ska, som ÖB uttryckt det vid något tillfälle, vara bränsle för karriären och inte en bromskloss att ha tjänstgjort internationellt i Försvarsmakten. Fru talman! Utifrån några av de motioner som behandlas i detta ärende vill jag göra följande kommentarer. Ett viktigt inslag i rekryteringen till Försvarsmakten är hur tillgänglig informationen om mönstring och plikttjänstgöring är i dag. Når vi flickorna med bra information? Jag anser att man här borde göra betydligt mer. Kristdemokraterna har sedan länge ansett att alla flickor ska få personlig information om mönstring och vad det innebär att göra militärtjänstgöring. Det ska de få det kalenderår de fyller 18 år. Många känner inte till hur de ska göra för att söka egna vägar att nå information. Med en personlig information tillsammans med ett nytt selekterat mönstringsförfarande skulle man med stor sannolikhet få fler flickor rekryterade. Vi borde börja här. För att behålla kvinnor i Försvarsmakten ser vi kristdemokrater positivt på det gender adviser -system som Försvarsmakten nyligen informerade utskottet om och som man nu arbetar med.

Fru talman! Kolleger! Jag hade tänkt prata enbart om kvinnor och plikt, men det känns som om jag måste gå in lite på det som Allan Widman satte i gång. Vi kan gå tillbaka i historien. Det finns tidiga historiska beskrivningar. Under 1600-talet hade man stora arméer bestående av yrkessoldater. De sålde sig till vilket land som helst som kunde ge dem den största solden; det är därför det heter soldater. Jag tycker att Allan Widmans syn på yrkessoldater och att det skulle vara ett sätt att undvika krig om vi slopade pliktsystemet är ganska huvudlöst. Krig undviker man genom att förebygga konflikter. Det gör man genom nedrustning och arbete inom FN. Det är väldigt viktigt. Ni vet alla att jag med bestämdhet hävdar att vi måste ha ett fortsatt värnpliktsförsvar. Det är framför allt för kvalitetens skull, men också för den demokratiska insynen i vår försvarsmakt. Många personer ska ha insyn i Försvarsmakten. Att vi inte ska ta ut fler än vad som behövs för tillfället är en helt annan sak. Pliktsystemet gör faktiskt att alla grupper i samhället kan tas ut till plikt. Det gäller inte kvinnor än så länge. Det kommer jag att prata om strax. Allan Widman nämnde en massa siffror som jag inte känner igen. Enligt de uppgifter jag har har antalet som har fått anstaltsvistelse minskat från 17 personer år 2000 till 5 personer år 2004. Det var ungefär samma mängd soldater som togs ut under den perioden. Ett pliktsystem innebär naturligtvis plikt. Därför finns det också ett sätt att straffa dem som inte ställer upp. De allra flesta är sådana som har struntat i att inställa sig till militärtjänst eller avbrutit den utan giltigt skäl. Jag är övertygad om att man ute på förbanden arbetar mycket mer med detta, det vill säga de som avbryter utan giltigt skäl. Vi har en ganska stor avgång bland värnpliktiga. Det kan ju vara så att befälen inte har pratat med dessa personer. De kanske hade kunnat få en vanlig avgång i stället för att avvika från regementet. Nu kommer jag till det som vår reservation handlar om. Värnplikten och vår syn på värnplikt, de krav vi ställer på den när det gäller utbildningens kvalitet, meritvärdering, ekonomisk ersättning och så vidare, kan vi prata väldigt mycket om. Nu ska jag i stället prata om kvinnorna. Jag ska än en gång plädera för och faktiskt försöka få riksdagen att bifalla förslaget att göra värnplikten könsneutral. Jag ger mig inte. Motivet till detta är att Försvarsmakten behöver kvinnorna och kvinnors kompetens. Man kan inte utesluta halva befolkningen när man pratar om folkförankring. Det handlar om trovärdighet. Detta gäller oavsett hur många som behöver tas ut till tjänstgöring. Försvarsmakten måste bli mer jämställd och en arbetsplats som inte trakasserar någon på grund av kön, etniskt ursprung eller sexuell läggning. För att på allvar göra Försvarsmakten jämställd är det en viktig åtgärd att utöka totalförsvarsplikten till att också gälla kvinnor. Om det skulle ske genom de nuvarande villkoren skulle vi alla vara böjda, grå och gamla innan det blir ett ordentligt genomslag av kvinnor i Försvarsmakten. En könsneutral mönstring och pliktutbildning skulle ge en bredare rekryteringsbas och naturligtvis jämnare könsfördelning och klara kvalitetsförbättringar i Försvarsmakten. I ett omstrukturerat försvar där vi i större utsträckning ska ut i internationella insatser är det än viktigare att vi får rätt person på rätt plats. Med en bredare bas av både kvinnor och män kommer det naturligtvis att bli lättare att få rätt person på rätt plats, även när det är ett lågt uttag som i dag. Om riksdagen fortsätter att säga nej kan vi i stället få en minskad effektivitet, rekryteringsproblem och legitimitetsproblem. Det mest paradoxala i den här diskussionen är att alla vill uppnå en jämn könsfördelning, men det finns ett motstånd mot att införa en könsneutral plikt. Utskottet skriver positivt om kvinnor i försvaret men konstaterar att nackdelarna överväger fördelarna när det gäller att införa en könsneutral plikt. Jag tycker att det är precis tvärtom. Det blir legitimitetsproblem om halva befolkningen exkluderas. Att man ytterligare begränsar rörelsefriheten om även kvinnor inkluderas är ett annat argument. Man vill ju att de ska göra värnplikt på frivillig väg. När de har sagt att de vill göra värnplikt går de ju under samma lagstiftning som männen. Det argumentet håller inte. Det sista argumentet i det som utskottet pratar om är att det är kostsamt. Vi har fått en skrivelse till riksdagen. I den föreslås att man ska göra ett första uttag genom en webbaserad mönstring. Det innebär att man på ett mycket enkelt sätt kan inkludera kvinnor. Då blir kostnaderna minimala. Då tycker jag att den sista bastionen i att behålla plikten bara för män har fallit. Det enda logiska med tanke på allas positiva syn på kvinnor i försvaret är faktiskt att besluta om en könsneutral plikt. Ett bifall till Vänsterpartiets reservation skulle ge det resultatet. Därför yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reservation 1.

Fru talman! Om Berit Jóhannesson hade lyssnat noga var den slutsats som inte jag utan den engelske militärhistorikern John Keegan drog inte att man genom att avskaffa pliktsystemet tar bort krigsrisken. Vad jag pratade om var att effekten av ett krig - alltså det totala krig som vi upplevde under andra världskriget - inte blir möjlig med de små förband som finns i Europas stater i dag. Det var hans poäng. Jag håller naturligtvis med om att det är allmän nedrustning, förtroendeskapande åtgärder och internationellt politiskt agerande som minskar konfliktrisken. Vad han talade om var att minska omfattningen av krigiska handlingar. De siffror som jag nämnde emanerar från Brottsförebyggande rådet. Jag konstaterar att Berit Jóhannesson tar upp vägransfallen. Hon tar upp avvikarfallen men inte de så kallade mönstringsvägrarna. De träffas också av straffrättsliga påföljder. Det kan nog åtminstone delvis förklara skillnaden mellan din och min statistik. Jag kommer att i skrift tillhandahålla de uppgifter som jag har stött mig på i riksdagen i dag. Jag har dem inte tillgängliga här. Berit Jóhannesson säger att pliktsystemet gör att vi får en väldigt representativ sammansättning på våra grundutbildningsförband. Jag ifrågasätter det. Bland de människor som i dag utbildas till soldater i vårt land är det ett bedövande stort inslag av etniskt svenska män med gymnasieutbildning; de är dessutom väldigt unga. Det är en ytterligt liten del av hela vårt befolkningsspektrum som är representerat med det system som Berit Jóhannesson talar så varmt för. Jag vill som avslutning ställa en fråga. För tre eller fyra veckor sedan dömdes en ung man i Blekinge till frihetsberövande därför att han hade vägrat att tjänstgöra. Tycker Berit Jóhannesson att detta är humant i Sverige 2006?

Fru talman! Det är bra att vi är överens om den första delen som du förklarade. Det som du förklarade första gången verkade nämligen lite konstigt. Jag menar att det skulle vara mindre risk för krig om vi inte hade ett värnpliktsförsvar. Då är vi överens om det och om att det är andra saker som behövs för att undvika krig och för att förebygga konflikter. Jag kan hålla med om att vi inte har tillräckligt många av våra invandrare med i försvarsutbildningen i dag. Därför måste vi jobba för att vi ska ha det. Försvarshögskolan har gjort en undersökning som visar att vissa av testerna är diskriminerande för människor med annan etnisk bakgrund, och då kan vi jobba vidare med det. Vitsen med värnplikten är att den ska vara representativ. Vi kan naturligtvis inte säga att det ska vara ett visst antal som har sitt ursprung i Turkiet och så vidare. Men det ska finnas en bra och representativ beredskap inne i Försvarsmakten. Det är helt klart. Det handlar om den demokratiska kontrollen av Försvarsmakten, alltså att människor från olika samhällsgrupper får inblick i och kunskap om hur Försvarsmakten fungerar. Sedan är det naturligtvis också viktigt i det avseendet att man är med och försvarar sitt land. Vi har ju det som en grund. I internationella insatser, inte att förglömma, är det viktigt med människor med olika etniska bakgrunder och både kvinnor och män. Det är viktigt när vi går ut i internationella insatser. Om vi går ut i internationella insatser och inte har tillräckligt många kvinnor med har vi det väldigt svårt. I många av de konflikter som vi ser i dag har det till exempel förekommit massvåldtäkter. Hur ska en kvinna få förtroende för en manlig soldat när hon har blivit våldtagen av en manlig soldat, dock från ett annat land? Men det är oerhört väsentligt att vi faktiskt är representativa och har den demokratiska kontrollen.

Fru talman! Jag kan konstatera att den myndighet som i fredstid har rätt att bruka våld mot enskilda medborgare, polismyndigheten, utan ett pliktsystem lyckas mycket bättre med att få en representativitet som är bred när det gäller sammansättningen i poliskåren. Berit Jóhannesson säger att de dessutom ska vara med och försvara sitt land. Ibland tycker jag att Berit Jóhannesson sitter på olika stolar. Hon ingår i Försvarsberedningen, och hon skriver varje år till försvarsutskottet här i riksdagen: Inom överskådlig tid föreligger inga militära hot mot Sverige. Hon är med och beslutar om en internationell inriktning. Men när hon ska försvara pliktsystemet faller hon tillbaka i den gamla goda territorialförsvarstanken. Jag tycker att detta är något märkligt. Jag tycker också att det är märkligt att de som försvarar ett pliktsystem som nu har varit i kraft i snart 100 år fortfarande säger: Jo, vi har lite problem med representativiteten. Vi ska ha fler kvinnor, vi ska ha fler invandrare och så vidare. Ni har haft 100 år på er att fixa detta. Slutsatsen, Berit Jóhannesson, är att detta system inte levererar den representativitet som du efterlyser.

Fru talman! Vi har haft en formell rätt för kvinnor att finnas inom olika yrken. Vi har haft en formell jämställdhet under ganska många år. Tyvärr finns inte den i verkligheten trots att vi har haft en formell rätt, om du förstår vad jag menar. Det tar alltså tid. Försvarsmakten är en oerhört mansdominerad och oerhört traditionstyngd organisation, och vi jobbar för att kvinnor ska in där. Att också Försvarsmakten nu tycker det är ett jättestort steg. Vi tycker att människor från andra kulturer ska representeras inom Försvarsmakten, och det är också mycket viktigt. Och vi jobbar för det. Men detta har varit som en främmande fågel. Vi vill ha in kvinnor, och vi vill ha in människor från andra kulturer i Försvarsmakten. Jag talar också om att försvara landet. Då har vi incidentberedskap, och vi har också kontroll av våra gränser. Jag tycker att det är väldigt viktigt att ha denna beredskap. Att vi sedan går ut i internationell tjänst tycker jag är alldeles utomordentligt bra. Då ska vi naturligtvis också ha med oss dessa människor, kvinnor och människor med annan bakgrund. Men det tar lite tid, och det finns kanske i viss mån ett motstånd. Men detta är i alla fall målet. Och jag hävdar plikten som det mest rationella och mest demokratiska sättet att försörja vår försvarsmakt.

Fru talman! I det betänkande som vi debatterar behandlas motioner från allmänna motionstiden om totalförsvarsplikt och samhällstjänstgöring. Då jag möter unga människor som står inför valet att genomföra värnplikt eller inte och människor i allmänhet är det många som tror att vi har avskaffat just det som vi kallar allmän värnplikt. Uppfattningen att det i dag helt och hållet skulle vara frivilligt - att det är upp till dig själv att välja - är ganska utbredd. Och visst är det många färre som vi i dag rekryterar eller som mönstrar och skriver in till värnplikten än tidigare. Det som vi kallar just allmän värnplikt kan i mångas ögon vara missvisande. Men totalförsvarsplikten ger samhället möjlighet att utifrån behov bestämma hur många och vilka som ska rekryteras och skrivas in och som ska genomföra värnplikten. Det ger oss också trygghet vid ett förändrat säkerhetspolitiskt läge, som vi har diskuterat här i dag och som kanske inte uppstår under de närmaste tio åren, men vi vet inte hur framtiden kommer att se ut. Vi behöver därför ha den försäkringen att vi, då vi har behov, kan rekrytera fler soldater utifrån det behov som Försvarsmakten säger att man har. Vi har också möjligheten att välja ut de bäst lämpade när vi har en totalförsvarspliktlag. Men det är inte alltid de som känner sig mest lämpade som är de bäst lämpade. Även om man säger att motivationen och frivilligheten också ska vara viktiga och spelar jättestor roll när man tittar på resultatet i utbildningen, är vi övertygade om att urvalet blir sämre om vi skulle kunna rekrytera värnpliktiga endast utifrån ett urval av frivilliga. Vi vill och behöver ha fler kvinnor i försvaret och i Försvarsmakten. Nästan hela Försvarsmakten delar säkert den uppfattningen och nästan alla politiska partier. När det gäller könsneutral värnplikt menar vi att det inte är försvarbart att kalla in samtliga kvinnor och därmed fördubbla antalet som mönstrar samtidigt som behovet av värnpliktiga är så litet. Vi tror i stället att vi kan öka antalet kvinnor som vill genomföra värnplikten genom ytterligare och mycket bättre informationsinsatser. Pliktverket bedriver i dag ett omfattande arbete för att öka antalet kvinnor som mönstrar och därefter skrivs in. Försvarsmakten planerar att öka sin information, främst i skolor, och här har man en stor möjlighet att också öka intresset bland unga kvinnor och också visa att man är en attraktiv arbetsplats. Jag tror att det som framför allt är avgörande om kvinnor ska genomföra värnplikten och eventuellt göra en karriär inom Försvarsmakten är om man ser Försvarsmakten som en intressant och stimulerande arbetsplats där det inte förekommer trakasserier av olika slag. Här ser vi att Försvarsmakten bedriver ett arbete, och man kan göra det mycket bättre. Vi tycker inte heller att det i ett läge då knappt hälften av varje årskull som mönstrar skrivs in är försvarbart att fördubbla antalet mönstrande till en kostnad på ca 125 miljoner kronor. Det webbaserade Plutosystemet, som Berit Jóhannesson nämnde, finns ännu inte. Man håller fortfarande på att prova ut det. Och visst kommer det att minska kostnaderna i fråga om de mönstrande eftersom vi hoppas att färre ska behöva komma till mönstringskontoret i onödan. Men jag tycker inte att vi ska dra för stora växlar på hur mycket vi kommer att kunna spara genom att använda Pluto. Pliktverket har gjort uppskattningen att man skulle kunna minska kostnaden för en hel kvinnlig kull att mönstra om inte alla kommer till kanske 100 miljoner kronor i stället för 125 miljoner kronor. Det är fortfarande en stor summa pengar som jag i detta läge inte tycker är försvarbar. Fru talman! Mångfalden i Försvarsmakten måste bli bättre. Vi vill att fler ungdomar med invandrarbakgrund ska känna att värnplikten är någonting för dem. På värnpliktskongressen för några veckor sedan var det ett ombud med invandrarbakgrund som så bra beskrev sin stolthet över att få delta, känna delaktighet, i det svenska samhället just genom sin värnplikt. Det borde fler unga människor med invandrarbakgrund få känna. Men den främsta orsaken till att vi vill se en ökad mångfald inom Försvarsmakten och bland de värnpliktiga är att vi i dag går miste om väldigt många som försvaret behöver. Här gör Pliktverket också ett stort och ambitiöst arbete för att informera och nå ut med informationen. År 2005 genomförde man en sommarturné. Man åkte ut till invandrarförorter i Göteborg, Malmö och Stockholm. Det var stora arrangemang - mässor, marknader och familjedagar. Intresset var otroligt stort. Glädjen över att få möta Pliktverket var också stor. Tyvärr var kunskapen om Försvarsmakten väldigt liten. Där kan vi, vet vi, bli mycket bättre. Fru talman! Alliansen anser att viljan att delta i utlandstjänstgöring ska vara ett tydligt urvalskriterium då man antas till grundutbildningen. Vi delar uppfattningen att viljan och intresset för att genomföra utlandstjänstgöring efter värnplikten måste öka. Vi kan se tydliga skillnader mellan förband. Förklaringarna varierar, men den tydligaste förklaringen hittar vi i just utbildningen. Förband där många befäl har erfarenhet av utlandstjänstgöring har ofta många värnpliktiga som anmäler sig till utlandstjänstgöring efter genomförd värnplikt. Det är då man kan se en tydlig koppling mellan utbildning och utlandstjänstgöring som intresset ökar bland de värnpliktiga. Många gånger har inte intresset funnits vid mönstringstillfället, utan det har växt fram under utbildningens gång. Därför tycker vi att det vore väldigt olyckligt att göra viljan till utlandstjänstgöring till ett av de främsta urvalskriterierna som ska avgöra om man får genomföra värnplikten eller inte. Det måste i stället vara ett av flera urvalskriterier. Men i slutändan måste det vara de bäst lämpade som skrivs in. Jag är övertygad om att vi skulle gå miste om många som vid mönstringstillfället inte är intresserade av att tjänstgöra utomlands men som ändrar inställning under utbildningen. Det är alltså många som är bäst lämpade som vi kommer att förlora. I det nya utbildningssystemet blir kopplingen uppenbar. Då den tredje utbildningen kommer är den inte aktuell för den som inte är intresserad av utlandstjänstgöring. Han eller hon kommer då inte att gå den tredje utbildningen. Försvarsmakten har tid på sig att under två terminer motivera och öka intresset bland de värnpliktiga. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Den internationella insatsen är dimensionerad för dagens försvarsmakt. Därför anser alliansen att frivilligheten är väldigt avgörande för uttagning till värnplikten. Då menar jag att det i nästa steg finns skäl att se över lagstiftningen, som har väldigt långtgående befogenheter i ett system där allt baseras på frivillighet. De förband som vi i framtiden kommer att behöva är dels förband mot terrorism, dels detta med EU:s Battle Group, som också baseras på frivillighet. Hur kan man då ha en rekryteringsgrund som baseras på tvång? De här sambanden är inte logiska. För att bringa mer ordning och logik i det här krävs det en översyn; detta för att tydliggöra sambandet mellan lagstiftningen och den uppgift som Försvarsmakten har. Vad anser Marie Nordén om detta?

Fru talman! Det är inte så att det är en översyn som alliansen här kräver, utan det handlar om att det främsta urvalskriteriet ska vara intresset för utlandstjänstgöring. Jag är övertygad om att man begår ett stort misstag. Vi delar uppfattningen att frivillighet och motivation är viktigt. Precis som Moderaterna vill också vi behålla pliktsystemet, men vi kan även se hur det ser ut i praktiken. Motivationen bland värnpliktiga ökar under värnplikten. Hela din argumentation går ut på att vi egentligen ska sortera bort dem som skulle ha kunnat bidra till ett ökat intresse bland de värnpliktiga. Egentligen svarar man på en fråga som man egentligen inte vet vad den står för. Man är 17 år, och det är ett år innan man ska genomföra värnplikten. Man ska svara på frågan om man vill åka utomlands om tre år och om man är beredd att vara där i ungefär ett år. Man har ingen aning om vad man svarar på. Är man i det läget osäker säger man nej. Men den personen skulle kanske vara väldigt intresserad efter genomförd utbildning. Vi tycker att det vore väldigt olyckligt att säga nej till just dem som skulle ha kunnat bli intresserade.

Fru talman! Det är ingen större skillnad i synen på värnplikten som ett grundläggande redskap. Men sambanden, som dessa i dag ser ut, stämmer inte överens med den praktiska verkligheten, som i allt väsentligt baseras på frivillighet. Då menar jag att det för att bringa mer ordning och reda i fråga om sambandet mellan pliktlagstiftningen och den faktiska uppgift som Försvarsmakten har borde vara rimligt att se över detta. Det gäller att tydliggöra för svenska folket hur sambanden ser ut. Frågan om en utredning och plikten är just: Ska det vara som Miljöpartiet och Folkpartiet föreslår, eller ska det vara en annan variant? Eller hur ska det se ut? Jag har inte svaret, men det finns skäl som talar för att en pliktutredning tillsätts just med avseende på detta.

Fru talman! Inte heller jag har något svar, Ola Sundell. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att man, då man driver frågan så hårt, inte har skrivit någon reservation eller tagit upp detta i debatten inför betänkandet eller i tidigare sammanhang. Det är tydligen spännande att väcka nya debatter.