Betänkande 2011/12:SoU5 Tandvård för personer med vissa sjukdomar eller funktionsnedsättningar

Video


Herr talman! I socialutskottets betänkande behandlas proposition 2011/12:7
 Tandvård för personer med vissa sjukdomar eller funktionsnedsättningar 
och två följdmotioner. Vidare behandlas tre motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2011.
Utskottets majoritet ställer sig bakom regeringens förslag innebärande att det införs ett nytt stöd i form av ett särskilt tandvårdsbidrag. Patienter med sjukdomar eller funktionsnedsättningar som medför risk för försämrad tandhälsa ska kunna få bidraget. De ska få använda bidraget för att betala förebyggande tandvård som ger rätt till ersättning och tandvård som de abonnerar på.
En annan ändring innebär att landstingen enligt lagen blir skyldiga att se till att tandvård kan erbjudas personer som har stora behov av tandvård på grund av en långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning. Tandvården ska utföras till hälso- och sjukvårdsavgift.
Vårdgivarna ska inte längre enligt lagen vara skyldiga att lämna uppgifter om aktuella priser för de ersättningsberättigande tandvårdsåtgärder som de utför till Försäkringskassans prisjämförelsetjänst. Denna lagändring börjar gälla den 1 januari 2012.
Övriga lagändringar börjar gälla den 1 januari 2013.
Socialutskottets majoritet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag. I betänkandet finns fyra reservationer och ett särskilt yttrande.



Herr talman! Tandvård är någonting som engagerar många människor. Det märker man när man som politiker är ute i olika sammanhang. Inte minst möts vi socialpolitiker ofta av önskemål om att man borde se till att det blir mindre kostsamt att gå till tandläkaren. Alla som har haft otur med sina tänder vet nog att det kostar en hel del trots de reformer som tidigare har gjorts.
Behov av tandvård är något som uppstår för de flesta av oss ett antal gånger under vår levnad. Men det drabbar oss i olika hög grad. Inte heller inom det här området råder det någon rättvisa.
Det blir alltså dessutom stora hål i våra plånböcker. För en del personer blir notan extra stor, och det är om några av dessa grupper som dagens ärende handlar.
Vi socialdemokrater stöder förslaget om ett särskilt tandvårdsbidrag för personer med vissa sjukdomar eller funktionsnedsättningar och förslagen till förändringar i tandvårdslagen. Men vi menar att det dessutom finns starka skäl som talar för att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att ta fram nationella riktlinjer för tandvård för de föreslagna patientgrupperna.
Det är inom det här området precis som inom alla andra vårdområden viktigt att vi ser till att alla som har rätt till stödet också får det, oavsett var i landet man råkar vara bosatt. Men ett sådant uppdrag måste även möjliggöra att ytterligare patientgrupper än de nu uppräknade kan komma i fråga för stödet.
Den samlade funktionshinderrörelsen har uttryckt farhågor för att nuvarande begränsningar i ett antal diagnoser kan komma att utesluta vissa grupper. Ett sådant exempel är epileptikerna som inte sällan biter sönder sina tänder under anfall men som inte finns med i den uppräknade gruppen av diagnoser.
Herr talman! I propositionen behandlas också en helt annan fråga som vi finner en aning problematisk. Det gäller förslaget att vårdgivarna inte längre ska ha en lagstadgad skyldighet att lämna uppgifter till en prisjämförelsetjänst. De argument som framförs för att ta bort skyldigheten att lämna uppgifter är enligt vår mening inte helt lätta att förstå. Att flytta en inte fungerande tjänst från Försäkringskassan till ett bolag som är helägt av regionerna och landstingen kan kanske vara riktigt, men att samtidigt ta bort den lagstadgade skyldigheten att rapportera känns inte helt motiverat.
Möjligheten för den enskilda konsumenten att jämföra priser och tjänster på tandvårdsområdet behöver säkerställas. Det rör sig om komplicerade tjänster som är svåra att bedöma och värdera. Vi är inte övertygade om att en frivillig jämförelsetjänst kommer att bli effektiv och omfatta alla vårdgivare. Vi har därför för avsikt att återkomma i frågan om det visar sig att det inte skulle fungera som det är tänkt.
Jag yrkar bifall till reservation 2.
I detta anförande instämde Christer Engelhardt (S).



Herr talman! Propositionen 
Tandvård för personer med vissa sjukdomar eller funktionsnedsättningar 
innehåller väldigt många bra och nödvändiga delar som till exempel ett särskilt tandvårdsstöd i form av ett tandvårdsbidrag. Vi tycker att det är mycket bra och välkomnar den här reformen. På det sättet blir landstinget skyldigt att erbjuda tandvård till personer som har stora behov av tandvård.
Men Miljöpartiet anser, till skillnad från vad som skrivs i propositionen om uppsökande verksamhet, att det kan bli problematiskt för flera patientgrupper. De personer, och de är inte så få, som är på gränsen att erhålla LSS-stöd, det vill säga de som får tillräckligt mycket hjälp hemma för att de inte ska behöva söka LSS men som skulle behöva söka LSS om de inte fick detta stöd hemma, kommer kanske att tvingas att göra det för att erhålla det särskilda tandvårdsstödet. Därför anser Miljöpartiet inte att LSS är tillräckligt som kriterium för att få tandvårdsstödet. För att den här reformen, som vi tycker är väldigt bra, ska få full genomslagskraft krävs därför en uppsökande verksamhet för att fånga upp de patientgrupper som har rätt till stödet men inte tillhör LSS.
Miljöpartiet menar också att tandvårdsstödet på 600 kronor behöver uppräknas varje år, det vill säga en indexuppräkning, annars kommer det att urholkas från år till år.
I propositionen finns 15 diagnosgrupper uppräknade. I och med denna uppräkning är det uppenbart att reformen riskerar att användas mycket snävt. Det har kommit fram i flera remissvar, bland annat från Socialstyrelsen.
Demensförbundet har nyligen gjort en större enkät om hur anhöriga ser på demensvården. En av frågorna de ställde gällde tandvård. Det visar att endast 3 procent klarar av att borsta tänderna själva. 25 procent får inte hjälp av personalen. Det är klart att tänderna tar stryk, och var ryms de i den här reformen?
En annan grupp är personer med hivinfektion. Stockholms läns landsting har påtalat att hivsmittade bör ingå i den grupp som har rätt till särskilt tandvårdsstöd.
Det finns alltså grupper som har behov av detta men som hamnar utanför i och med att man gjort en uppräkning av de här 15 diagnosgrupperna. Vi har inte någonting emot att de diagnosgrupperna får tandvårdsstöd, men risken finns att man läser detta väldigt snävt.
Jag stöder naturligtvis MP:s reservation 3.



Herr talman! Först vill jag säga att Vänsterpartiet tycker att det är bra att regeringen tar det här initiativet för att göra tandvården mer tillgänglig för personer med vissa sjukdomar och funktionsnedsättningar. Vi vet att dessa grupper ofta befinner sig i en utsatt ekonomisk situation, och alla stöd är välkomna.
Men jag vill också yrka bifall till reservation nr 1.
Enligt vår uppfattning är det tyvärr en alltför snäv avgränsning som görs. Det finns, som vi hörde tidigare, flera grupper som på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning också har stora tandvårdsproblem och som faller utanför den uppräkning som görs.
Hela förslaget visar på ett tydligt problem med det nuvarande tandvårdssystemet. Tandvårdskostnaderna är höga för väldigt många som lever med knapp ekonomi, och dit hör i dag i princip alla som är långvarigt sjuka. Även om deras sjukdom inte i sig påverkar tandhälsan och det ofta går att sköta om tänderna bra med ett förebyggande arbete riskerar väldigt många att någon gång ändå hamna i ett läge där tänderna behöver andra åtgärder än att ta bort tandsten. Alla dessa grupper faller utanför detta. Vi menar att kostnaderna för väldigt många blir så pass höga den dag man behöver laga, göra rotfyllningar och sådana saker att man behöver stöd även om man inte tillhör de här uppräknade grupperna.
Totalt sett visar detta att vi har en tandvårdsförsäkring som måste lappas och lagas för att den ska bli någorlunda vettig för dem som har de stora behoven. Det blir ett krångligt system där vi har speciallösningar för vissa i stället för att ha ett tandvårdssystem som fungerar för alla.
Nu handlar inte betänkandet om tandvårdssystemet i stort, utan det handlar om just vissa grupper. Det tycker vi som sagt är bra, men det skulle behöva omfatta fler.
Jag yrkar bifall till reservation nr 1.



Herr talman! Jag vill bara lägga till att jag stöder reservation 1, 2, och 3.



Herr talman! Ledamöter! Jag vill börja med att yrka bifall till regeringens proposition SoU5 
Tandvård för personer med vissa sjukdomar eller funktionsnedsättningar
.
Moderaterna är ett parti för hela Sverige. Vi arbetar för alla människors frihet. Vi söker hur Sverige kan bli ett bättre land för alla. Tandvården ska ingå i det offentliga åtagandet. Det måste finnas ett skydd för höga kostnader samtidigt som alla människor också har ett personligt ansvar för sina tänder.
Den tidigare regeringens tandvårdsförsäkring var kraftigt urholkad. Där saknades det ett skydd mot de högsta kostnaderna. Innan Alliansen kom till makten var det många som inte hade råd med sin tandvård. Sedan alliansregeringen tillträdde har det gjorts stora satsningar på tandvård och tandhälsa. Från den 1 juli 2008 satsar staten drygt 4 ½ miljarder årligen på medborgarnas tandvård. Det är en ökning med mer än 50 procent.
Tandvården är fri för barn och ungdomar upp till 19 år. Vi har infört ett högkostnadsskydd som innebär att 50 procent av kostnaden mellan 3 000 och 15 000 betalas och 85 procent av de kostnader som överstiger 15 000. Dessutom har vi infört en tandvårdscheck som ett led i satsningen på förebyggande tandvård. Tandvårdschecken innebär att alla får 300 kronor vartannat år som man kan använda för att betala ett besök hos tandläkare. För den som 20-29 år eller över 75 år är tandvårdschecken dubbelt så stor, det vill säga 600 kronor.
Nu tar vi nästa steg mot att uppfylla Alliansens gemensamma vallöfte där vi föreslår att tandvårdsreformen ska förstärkas ytterligare med särskilda satsningar inriktade på patienter som på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning har en försämrad tandhälsa. Här har vi till exempel Parkinsons sjukdom, reumatism, muntorrhet och annat som gör att man har ett ökat tandvårdsbehov. Det kan även gälla personer med funktionsnedsättningar som gör det svårt att sköta munhygienen. Allt detta ska ske till hälso- och sjukvårdsavgift. Det är en satsning som sammanlagt uppgår till 500 miljoner per år.
Sedan har vi frågan om vårdgivarnas skyldighet att lämna aktuella priser till Försäkringskassan. Det försvinner, för det har inte fungerat. Det har inte efterlevts i särskilt hög grad. Man håller nu på att ta fram en ny modell som förhoppningsvis ska kunna fungera på ett betydligt bättre sätt. Det arbetet har gjorts tillsammans med Försäkringskassan, vårdgivarna, departementet och Inera, och ingen av dem tycker att den tidigare lösningen var bra.
Nu kommer man att lansera sjukvårdsrådgivningen på 1177.se. Tanken är att det ska bli bättre prisjämförelser, mer lättillgängligt för patienterna, möjlighet för vårdgivarna att marknadsföra sig och mycket mer användarvänligt. Men om det inte skulle fungera, om man inte får system som talar om hur kostnaderna ser ut, är vi självfallet beredda att återkomma i frågan. 
Vi vill att det ska vara samma förutsättningar för alla företag. Avregleringen 1999 innebar att en mängd nya företag etablerade sig, och den akuta bristen på tandläkare finns inte längre i Sverige. Vi vill fortsätta att arbeta för att villkoren för tandläkarna ska bli likvärdiga. Vi vill också se fler företag inom tandvården.
När man inför en sådan här reform är det oerhört viktigt med uppföljningen. De två tandvårdsstöden kommer att utvärderas efter tre år då det görs en samlad utvärdering av vuxentandvården. Man kommer också att göra en uppföljning av tandvården kopplad till hälso- och sjukvårdsavgiften. Socialstyrelsen har till uppgift att bevaka dessa grupper och behovet av förändringar. Om det visar sig att det behöver göras förändringar i grupperna kommer så självklart att ske.
Jag har spenderat de senaste två månaderna med att besöka Tandläkarförbundet, Privattandläkarna, företag inom tandvårdssektorn, tandläkare i Lerum och på andra ställen för att få deras bild av hur tandvården fungerar i dag. Överlag får man en oerhört positiv bild av den förändring som skett, att det äntligen, efter många år utan förändringar, under alliansregeringen kommit ett antal positiva saker som resulterat i att vi har en betydligt bättre tandvård i dag.
Vi tar nu det tredje steget för en tandvård för alla. Med detta yrkar jag bifall till regeringens proposition.



Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till regeringens proposition och till utskottets förslag i betänkandet.
Jag kan konstatera att det är viktigt att ett sådant stöd som tandvårdsstödet, tandvårdsförsäkringen, förändras i takt med tiden. När man 1970 och framåt började följa 70-åringar i Göteborg hade knappt hälften av 70-åringarna sina egna tänder kvar. De hade löständer. Löständer är en ganska billig insats inom tandvården jämfört med det som sedan kom, implantaten. Man kan säga att vi har gått från en löständergeneration till en implantat- och amalgamgeneration som innebär mycket mer kvalificerade och kostnadskrävande insatser.
Den tandvårdsförsäkring som vi hade hängde inte med, och kostnaderna blev väldigt höga för den enskilde. Sedan gjordes försök att ändra den, men det blev ett krångligt system där Försäkringskassan i Malmö satt med högar av ansökningar om insatser för personer som behövde omfattande implantat och annat, tandläkare låg ute med pengar och så vidare.
När det stöd som vi i dag har kom år 2008 var det en lättnad för många. Visserligen kan det för en del kännas tungt redan vid 3 000 kronor eller därunder, och naturligtvis i skiktet mellan 3 000 och 15 000, men klagomålen på höga tandvårdskostnader har minskat väsentligt jämfört med tidigare. Det alliansregeringen nu gör, och Folkpartiet stöder det givetvis helt och fullt, är att man följer utfallet.
Vi har i propositionen lagt in detta med tandvård för personer med vissa sjukdomar eller funktionsnedsättningar framför allt för att stödja arbetet med förebyggande insatser men också för att minska kostnaderna för de insatser som behövs. Vi har en lista på sjukdomar som gör att man riskerar att få sämre tandstatus. Detta ska utvärderas av Socialstyrelsen, och vi får väl se om tre år ifall det finns skäl att förlänga den listan eller förändra den på något sätt. Vi utgår alltså stegvis från den kunskap och erfarenhet som tas fram under hand.
Socialstyrelsen följer redan i dag noga utvecklingen och har givit ut riktlinjer för bättre tandhälsa och så vidare. Att vi i riksdagen särskilt skulle behöva tala om för Socialstyrelsen att komma med nationella riktlinjer tycker jag är lite överkurs. Det är Socialstyrelsen själv som under sin utvärdering bäst tar ställning till om det behövs eller inte.
När det gäller prisjämförelserna har det inte fungerat. Tandläkarna har suckat över det. Det har blivit en administrativ börda, och fel har det också blivit. Det vi nu övergår till, att samla informationen på webbsidan 1177.se, tror jag kommer att vara till glädje för alla. Men det är som Henrik Ripa sade, om det inte fungerar får vi ta ställning till hur vi ska få det att fungera. Det är viktigt att vi inte lägger onödig börda på tandläkarna, att registreringar av olika slag inte tar tid från patientarbetet.
Till min glädje ser jag att Tandläkarförbundet är med på vagnen, och i senaste numret av Seniorposten radar de upp vad de särskilt vill göra för de äldres tandvård. Vi har alltså yrkeskåren med oss i viljan att göra det bättre. Det som de inte skriver någonting om, men som jag särskilt vill betona, är att det även ingår annat i tandläkarnas och tandhygienisternas arbete. Det tobaksförebyggande arbetet är nämligen oerhört väsentligt. När de möter patienter kan de direkt se om det är fråga om rökare eller snusare, och då kan de ta upp den problematiken. Det är klart att patienten ibland är lite svarslös när han eller hon sitter där och gapar och av tandläkaren får höra att du snusar bestämt och att det kanske inte är så bra för dig. Det är emellertid ett mycket billigt sätt att komma med hälsoupplysning.
Med detta vill jag avsluta mitt anförande. Bifall till utskottets förslag har jag redan yrkat.



Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet. Dessutom vill jag yrka avslag på motionerna.
Det är med glädje jag är med och presenterar det betänkande som lagts fram för riksdagen. Redan inför valet 2006 hade Centerpartiet ett liknande förslag som det vi nu genomfört tillsammans med alliansregeringen. Det är det tredje steget i reformeringen av svensk tandvård. Tidigare har vi genomfört ett stabilt högkostnadsskydd och en tandvårdscheck för förebyggande tandvård, och nu tar vi alltså ett tredje steg för att stärka tandhälsan hos den svenska befolkningen.
Den gamla parollen att tänderna är en del av kroppen gäller fortfarande, och det är viktigt för oss i Centerpartiet och alliansregeringen att man inte ska kunna se i en persons mun vilken inkomst personen har, lika lite som man ska kunna se det ur något annat hälsoperspektiv.
Systemet med tandvårdscheckar till den vuxna delen av befolkningen för att uppmuntra till förebyggande tandvård genom antingen abonnemang eller regelbundna besök är en viktig del i det folkhälsoarbete som regeringen bedriver. Nu tar vi konceptet ett steg längre för de människor som har allra störst behov av förebyggande tandvård. Genom att de erbjuds en rejäl kostnadsersättning varje halvår ges de en möjlighet att behålla god tandhälsa trots andra besvär. Personerna som omfattas har fått en allvarlig diagnos, och att till det lägga bekymmer med munhälsan är tungt. Vi vill därför lätta bördan något för den enskilde, inte bara ekonomiskt utan också psykiskt och socialt, genom den föreslagna reformen.
Det är också glädjande att fokus i reformen ligger på att hjälpa människor och inte att skapa nya administrativa system. Tidigare ersättningsreformer skapade administrativa kostnader som var dubbelt så stora som den ersättning som betalats ut. Vi satsar i stället på enkelhet, öppenhet och verkliga förbättringar. Det blir mindre krångel och mer tandvårdspengar, helt enkelt. Även om inte alla som omfattas av skyddet har problem med tandhälsan i dag tillhör de en grupp med rejält höga risker. Att då erbjuda en billig förebyggande vård gynnar inte bara dem utan hela samhället.
Det har tidigare varit problem med att endast en mindre andel av dem som är berättigade till stöd verkligen utnyttjat det. De har haft rätt till gratis munhälsobedömning, men vill kanske inte ha besök i hemmet. Kanske de redan har en bra relation med tandvårdspersonal på annat håll eller avböjer av andra skäl. De som har möjlighet till andra bidrag har många gånger tyckt att det varit mycket väsen för lite ull. De byråkratiska processerna har varit långa för väldigt lite pengar. Det här går vi ifrån. Vi fokuserar på de människor som behöver det allra mest.
Inom tandvården finns också många mindre företag vars regelbörda bara blir tyngre och tyngre. Genom den här reformen förenklar vi för tandläkarna. Vi tar bort kravet på att lämna prisuppgifter. Jag är övertygad om att den tandläkare som inte ansluter sig till systemet på frivillig basis kommer att förlora på det. Jag gjorde en enkel Googlesökning. "Tandläkare i Göteborg" ger 884 000 träffar på Google. Det är klart att jag kommer att gå till 1177.se för att leta rätt på en tandläkare att gå till. Jag vill kunna jämföra priser på ett enkelt sätt i stället för att söka igenom alla de här träffarna.
Vi måste också kunna lita på de tandläkare som vi har och de relationer de har byggt upp till sina patienter under åren. Genom att Försäkringskassans möjlighet att kräva återbetalning beskärs en del slipper tandläkare vänta på förhandsbesked och kan börja behandlingar omedelbart. Det kan tyckas som gjort för bidragsfusk, men i slutändan handlar det om enkelhet och tro på utövarna. När administrationen och krånglet blir större än nyttan måste man fråga sig vad som är viktigast: att människor får tandvård eller att vi skapar ytterligare regler och säkerhetsspärrar. För vår del är svaret enkelt. Pengarna ska gå till tandvård.
Betänkandet ligger dessutom helt i linje med hur Centerpartiet och alliansregeringen vill att vård ska bedrivas: förebyggande. Om vi kan förhindra att sjukdom och problem uppstår minskar kostnaderna, inte bara för den enskilda individen socialt och ekonomiskt utan också för samhället. Det ger mer pengar över till de sjuka som verkligen behöver dem.
Centerpartiet och alliansregeringen har nu genomfört tre genomgripande reformer i tandvården med flertalet miljarder kronor. Det förebyggande arbete som omfattar alla svenskar, med lite extra till några när den här pusselbiten träder i kraft, är något att vara stolt över.



Fru talman! Vi behandlar i dag ett viktigt betänkande om tandvård. Det berör personer som är i större behov av tandvården än de flesta av oss. Fokus i dag vilar på de patienter som behöver tandvårdens insatser på grund av vissa sjukdomar eller funktionsnedsättningar.
Tandvårdsreformen som genomfördes 2008 har varit framgångsrik och har resulterat i att tandvården blivit mer tillgänglig för stora delar av befolkningen. Därför var det en oerhört bra grund som lades för en förbättrad och mer jämlik tandvård. Jag vill instämma i den redovisning som Henrik Ripa, Barbro Westerholm och Rickard Nordin givit av hur alliansregeringen successivt förra mandatperioden och med fortsättning nu skapat en förbättring som kommer hela befolkningen till del.
Det är särskilt glädjande med fortsättningen, som nu kommer i den proposition som vi har att handlägga här i riksdagen. Som företrädare för Kristdemokraterna välkomnar jag varmt att regeringen nu tar det tredje steget i tandvårdsreformen. Det handlar om personer som behöver tandvården av olika skäl. Det kan bero på muntorrhet på grund av långvarig behandling med läkemedel. Det kan vara att man genomgått strålbehandling. Det finns en rad områden som är redovisade. De patientgrupper som nu är berörda kände helt klart att det fanns ett löfte om den här reformen.
I den senaste valrörelsen utlovades att det vid en fortsatt alliansregering kommer en reform med det tredje steget. Förslaget som finns i propositionen innebär att tillgängligheten till tandvård förstärks ytterligare för personer med vissa sjukdomar och funktionsnedsättningar. Det är en välkommen reform, särskilt för att vi har ambitionen och nu också visar förmågan att skapa ett mer jämlikt samhälle. Vad det nu handlar om är att utöka det jämlika samhälle som vi har ambitionen för inom tandvårdsområdet och att på sikt utjämna de orättvisor som vi under alltför lång tid har levt med och som har gjort att man inte har haft likvärdiga förutsättningar. På det här sättet kan patientgrupper som behöver samhällets stöd få en mer likvärdig förutsättning när det gäller tandvård och tandvårdsinsatser.
Fru talman! När det gäller det särskilda tandvårdsbidragets storlek delar jag socialutskottets och regeringens bedömning att stödet inledningsvis bör uppgå till 600 kronor per halvår. Men jag vill framhålla att beloppets storlek behöver ses över med jämna intervaller. Någon årlig indexuppräkning förordas inte från utskottet, och i nuläget kan också jag acceptera att vi gör detta ställningstagande. Kanske kommer det att behövas framöver - på den punkten vill jag hålla dörren på glänt.
Fru talman! Att få tillgång till information om priser och behandlingsalternativ är viktigt för att kunna stärka patientens ställning. Det är därför som den prisjämförelse som regeringen nu föreslagit kommer att integreras med den övriga tandvårdsinformationen och rådgivningen på 1177.se. Det välkomnar jag. Jag ser framför mig att vi får en bättre information som kommer att göra att det blir mer lättillgängligt för patienterna. Det är den lättillgängligheten och den patienttillvänjningen som vi önskar uppnå med denna reform.
Med dessa reflexioner och synpunkter yrkar jag bifall till förslaget i socialutskottets betänkande.


Debatt om förslag

Det införs ett nytt stöd i form av ett särskilt tandvårdsbidrag. Patienter med sjukdomar eller funktionsnedsättningar som medför risk för försämrad tandhälsa ska kunna få bidraget. De ska få använda bidraget för att betala förebyggande tandvård som ger rätt till ersättning och tandvård som de abonnerar på.

En annan ändring innebär att landstingen enligt lagen blir skyldiga att se till att tandvård kan erbjudas personer som har stora behov av tandvård på grund av en långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning. Tandvården ska utföras till hälso- och sjukvårdsavgift.

Vårdgivarna ska inte längre enligt lagen vara skyldiga att lämna uppgifter om aktuella priser för de ersättningsberättigande tandvårdsåtgärder som de utför till Försäkringskassans prisjämförelsetjänst. Denna lagändring börjar gälla den 1 januari 2012. Övriga lagändringar börjar gälla den 1 januari 2013.      

Bifall till propositionen i denna del. Avslag på motionerna.