Sveriges handlingsprogram för tillväxt och sysselsättning

Debatt om förslag 9 mars 2006
Hoppa över anförandelistan

Anförandelista

  1. Hoppa till i videospelarenPer Bill (M)
  2. Hoppa till i videospelarenNyamko Sabuni (Fp)
  3. Hoppa till i videospelarenMaria Larsson (Kd)
  4. Hoppa till i videospelarenÅsa Torstensson (C)
  5. Hoppa till i videospelarenMarie Granlund (S)
  6. Hoppa till i videospelarenGunilla Wahlén (V)
  7. Hoppa till i videospelarenBosse Ringholm (S)
  8. Hoppa till i videospelarenPer Bill (M)
  9. Hoppa till i videospelarenPer Bill (M)
  10. Hoppa till i videospelarenBosse Ringholm (S)
  11. Hoppa till i videospelarenPer Bill (M)
  12. Hoppa till i videospelarenBosse Ringholm (S)
  13. Hoppa till i videospelarenMaria Larsson (Kd)
  14. Hoppa till i videospelarenBosse Ringholm (S)
  15. Hoppa till i videospelarenMaria Larsson (Kd)
  16. Hoppa till i videospelarenBosse Ringholm (S)
  17. Hoppa till i videospelarenNyamko Sabuni (Fp)
  18. Hoppa till i videospelarenBosse Ringholm (S)
  19. Hoppa till i videospelarenNyamko Sabuni (Fp)
  20. Hoppa till i videospelarenBosse Ringholm (S)
  21. Hoppa till i videospelarenÅsa Torstensson (C)
  22. Hoppa till i videospelarenBosse Ringholm (S)
  23. Hoppa till i videospelarenÅsa Torstensson (C)
  24. Hoppa till i videospelarenBosse Ringholm (S)
  25. Hoppa till i videospelarenMaria Larsson (Kd)
  26. Hoppa till i videospelarenBosse Ringholm (S)
  27. Hoppa till i videospelarenMaria Larsson (Kd)
  28. Hoppa till i videospelarenBosse Ringholm (S)
  29. Hoppa till i videospelarenMaria Larsson (Kd)
  30. Hoppa till i videospelarenBosse Ringholm (S)
  31. Hoppa till i videospelarenMaria Larsson (Kd)
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 31

Anf. 1 Per Bill (M)

Herr talman! Låt mig inleda med att yrka bifall till alliansens gemensamma reservation och hälsa EU-minister Bo Ringholm välkommen till kammaren. Vi är många här i riksdagen som med glädje ser ministern visa intresse för EU-frågorna. Herr talman! I mars 2000 samlades ett antal regeringschefer för att man tyckte att det var ett problem - vilket det också är - att EU sakta men säkert blir frånsprunget när det gäller tillväxt. Man beslutade sig för att EU skulle bli den mest dynamiska och konkurrenskraftiga ekonomin i världen. Lissabonstrategin, som detta har kallats, handlar i sin goda version om att varje land ansvarar för att på nationell nivå arbeta för att uppnå de gemensamt uppsatta målen. Fokus ska vara på de viktiga frågorna. Herr talman! Tyvärr kan man inte påstå att principerna har fungerat särskilt bra under de första fem åren som Lissabonstrategin har varit i kraft. Flera viktiga förslag har obstruerats. Ett bra, eller egentligen dåligt, exempel på detta är EU-patentet. Det är en möjlighet att söka patent på ett ställe och få det att gälla i alla länder. Det har obstruerats och fördröjts flera gånger. Vi som sitter i EU-nämnden har haft detta uppe många gånger under de senaste fem sex åren. Ett annat problem är att alltför mycket kraft läggs på perifera mål och perifera frågor. Man skulle kunna säga att de fem första åren har varit ett stort misslyckande eller ett fiasko. Men det var kanske inte riktigt så som regeringscheferna sade i mars 2005 när de träffades. De bestämde sig ändå för att det var dags för en nystart för Lissabonprocessen, och man ökade på med ytterligare några mål. Man gjorde också en del förbättringar. Man beslöt sig för att det skulle bli en fokusering på tillväxt och sysselsättning. En annan bra sak i denna nystart var att man sade att vi ska lägga lite extra kraft på de nationella programmen för tillväxt och sysselsättning. Man ålade alla medlemsländer att skapa sådana program, och det är ju, herr talman, vårt program som vi diskuterar i dag. Vad har då felet varit? Lite slarvigt skulle man kunna säga att det har varit för mycket prat och för lite saker som har blivit genomförda. Just därför tycker vi inom den borgerliga alliansen att det är viktigt att nu fokusera på de viktigaste frågorna om ekonomi och en fungerande inre marknad. Vi behöver ökad rörlighet. Vi behöver institutionell konkurrens, vilket till exempel innebär att studenter har en mångfald av universitet att välja på. Men EU ska inte försöka att göra dessa universitet utslätade och likriktade. Nej, det är ju den kulturella, institutionella skillnaden mellan Oxford och Handelshögskolan som är det spännande och dynamiska och den stora fördelen för Europa. Att studenterna i dag har mycket större möjligheter att välja mellan alla dessa universitet är en av nycklarna till framgång. Herr talman! Jag kan inte peka på några stora frågor i sak, men vi har, och då pratar jag inte bara om den borgerliga alliansen utan också ganska ofta om Miljöpartiet och Vänsterpartiet, i EU-nämnden blivit en aning oroade över den iver som har funnits att harmoniera den sociala sektorn och utbildningssektorn. När det gäller utbildningssektorn gick vi faktiskt så långt att vi reserverade oss och stoppade ett av de förslag som regeringen hade så att regeringen fick komma tillbaka till EU-nämnden med ett nytt förslag. Det var innan den nuvarande ordföranden blev ordförande. Herr talman! Jag tror att det nu är dags att ta den här halvtidsöversynen på riktigt stort allvar och fokusera på sådant där vi verkligen har nytta av EU som en gemenskap, till exempel forskning där varje enskilt land är för litet för att kanske kunna satsa på de riktigt stora forskningsfälten, utveckling av gemensam ny teknologi och nya standarder, en bättre fungerande inre marknad, ett bättre näringsklimat och naturligtvis även en miljömässigt hållbar tillväxt. Om man tar fram dagens betänkande och sätter på sig näringsutskottets glasögon, och man behöver nästan glasögon för att läsa den ganska finstilta texten, och tittar på strukturindikatorerna ser man att Sverige tillhör de tre bästa när det gäller många viktiga områden, och det ska vi vara väldigt glada för. Men om man tittar på till exempel prisnivåer tillhör Sverige de tre sämsta. Här har vi i näringsutskottet ett ansvar för att konkurrensen, till exempel på livsmedelssidan, är för dålig. Herr talman! Tillsammans med finansutskottet och skatteutskottet har vi ett stort ansvar för att vi ligger bland de tre sämsta när det gäller investeringar i näringslivet. Herr talman! Jag tycker att vi ska ägna rätt mycket tid de kommande fem åren åt att gemensamt se till att Sverige inte tillhör de tre sämsta på de här två områdena, för det här är mycket viktiga frågor.

Anf. 2 Nyamko Sabuni (Fp)

Herr talman! Som Per Bill sade tidigare är Lissabonstrategin ett sätt att göra Europa till en av världens konkurrenskraftiga ekonomier. För att göra det behöver vi full sysselsättning i Europa. Det är tänkt att det ska skapas 20 miljoner jobb under en tioårsperiod från 2000 till 2010. När man har utvärderat efter halva tiden har man funnit att vi har skapat ungefär 7 miljoner jobb. Man inser att vi inte har kommit upp till halva målet, och därför är man orolig för att målet om full sysselsättning och en konkurrenskraftig ekonomi kanske inte kommer att uppnås till 2010. Därför har alla länder fått i uppdrag att skapa egna sysselsättnings- och tillväxtprogram, och det är det som vi diskuterar i dag. En del av Sveriges program för tillväxt diskuteras inte i detta betänkande utan i andra betänkanden, och framför allt också i andra utskott. Men det som är relevant att ta upp i dag tycker jag är den kritik som Sverige har fått i sitt handlingsprogram. Det handlar om att vi inte gör tillräckligt mycket för att öka konkurrensen inom tjänstesektorn. Folkpartiet och alliansen tror att det viktigaste man kan göra för att öka konkurrensen och stimulera tjänster inom tjänstesektorn är att öppna upp de statliga monopolen. 30 % av tjänsterna produceras inom utbildning, omsorg och vård. Om vi öppnar upp de offentliga monopolen skulle vi starta nya företag och på det sättet få fler jobb, och framför allt skulle vi stimulera kvinnligt företagande. Men i stället för att göra det har man fattat beslut om en ny lag, stopplagen, som hindrar att sjukhus bedrivs med vinst. På det sättet stoppas människor från att vara kreativa och skapa nya företag. En annan sak som jag tror skulle vara viktig att göra för Sverige är att införliva tjänstedirektivet nu. Alla experter säger att Sverige är det land som skulle tjäna mest på att vi har tydliga gemensamma regler när det gäller tjänstehandel i Europa. Vi vet att det är lättare för andra företag inom EU-länderna att investera i Sverige samtidigt som det är svårare för svenska företag att investera i övriga EU-länder. Vi vet att Sverige har den största andelen anställda inom kunskapsintensiva tjänster, men produktionen på det området ligger under EU-genomsnittet. Med tjänstedirektivet skulle en större handel inom tjänstesektorn i allmänhet och de kunskapsintensiva tjänsterna i synnerhet underlättas. På det sättet skulle vi också kunna stimulera och skapa nya jobb. Vi behöver införliva tjänstedirektivet nu. Målet med Lissabonstrategin är som sagt full sysselsättning. I handlingsprogrammet förekommer det inte så mycket om vad man ska göra för att skapa fler jobb i tjänstesektorn. Vi har till exempel en av EU:s sämst utvecklade turismnäringar fast experterna säger att Sverige borde vara femte bäst på turismnäring. Med det unika och variationsrika land som vi har finns det mer att erbjuda inte bara den inhemska befolkningen utan också utländska besökare. Vi satsar ungefär 10 kr per person och år på marknadsföringen av Sverige utomlands. Våra nordiska grannländer satsar mellan 30 och 50 kr per person och år. Om vi lade till lite mer pengar till turismnäringen skulle många fler jobb kunna skapas inom den sektorn. Alliansen har kommit överens om att lägga ytterligare 10 miljoner på turismnäringen. Det är inte så mycket pengar, det behövs mer, men det är i alla fall lite mer än vad regeringen är beredd att satsa. Ett annat tjänsteområde där man skulle kunna skapa jobb är det som kallas för hushållsnära tjänster och som av Socialdemokraterna och samarbetspartierna kallas för pigtjänster. I Finland har dessa tjänster blivit en succé, och den ansvariga ministern säger att det bara är en början. Det skapades 10 000 jobb under förrförra året, 2004. Varför kan inte vi tillåta detta för att människor ska kunna få ihop livspusslet, för att skapa en vit marknad inom denna sektor och skapa nya jobb och för att se till att de som jobbar svart inom denna sektor kan få den trygghet det innebär med pensioner och försäkringar? Det kan vi göra genom att underlätta och subventionera dessa tjänster. Varför kan man inte göra det? Vad är det för fel på dessa tjänster? Det står i handlingsprogrammet att vi ska bekämpa svartarbete, men hur ska Socialdemokraterna göra för att se till att den här marknaden blir vit om man inte vill subventionera de här tjänsterna? I en Sifoundersökning har svenskar fått svara på frågan: Kan du tänka dig att betala en utomstående person eller ett företag för att ta hand om hushållsnära tjänster såsom städning, tvätt och strykning i ditt hem? 53 % svarade ja på den frågan. Det är långt fler än finländarna, då man införde dessa tjänster. Jag säger detta så att ni inser potentialen för att göra denna marknad större - och vit. Man vill inte satsa mer på turism. Man vill inte öppna upp marknaden för subventionerade hushållsnära tjänster. Man vill inte öppna upp de offentliga monopolen. Man vill inte ha tjänstedirektivet. Då inställer sig frågan: Vad ska regeringen göra för att stimulera och öka konkurrensen inom tjänstesektorn? Det framkommer faktiskt ingenting i handlingsprogrammet. En annan sak som vi inte håller med om är var fokus ska läggas när det gäller Lissabonstrategin. Under de fem år som har gått har man haft fokus lika mycket på sysselsättnings- och tillväxtpolitik som på social- och miljöpolitik, men man inser nu att vi inte kommer att uppnå målen om vi ska fortsätta med mer av samma saker som vi har använt de senaste fem åren. Därför måste man ändra fokus. Och kommissionen har rätt. Vi måste lägga fokus på sysselsättnings- och tillväxtpolitik. Det är först när människor har jobb och inkomst som de kan känna trygghet, och det är också då som vi har möjlighet att finansiera vår välfärd. Det är också då som människor känner trygghet och har tid att ägna sig åt miljöfrågor. Jag vet att miljö- och socialpolitik hjälper till att skapa tillväxt och också kan hjälpa till att skapa sysselsättning, men man måste ta rätt steg först, och det rätta steget är att vi ägnar oss mer åt ekonomisk politik och lite mindre eller kanske som nästa steg social- och miljöpolitik. Jag vill också yrka bifall till de borgerliga partiernas reservation i betänkandet.

Anf. 3 Maria Larsson (Kd)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationen. Målet som slogs fast i Lissabon i mars 2000, nämligen "att bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning", är storslaget. Men det känns tämligen orealistiskt just nu, med tanke på var vi befinner oss 2006, att detta skulle uppnås till 2010. Vi kristdemokrater tycker att Lissabonprocessen ska göras mer målinriktad, stramas upp, fokusera på färre mål och formuleras i konkretare ordalag och satsa på forskning och utveckling, en fungerande inre marknad, ett fungerande näringslivsklimat och därmed ett jobbskaparklimat. Det är naturligtvis också så att regeringen inte på bortaplan i EU kan besluta om storstilade pamfletter som sedan inte motsvaras av handling på hemmaplan. Inom ramen för Lissabonstrategin har regeringen år efter år medverkat till antagande av rådsrekommendationer till Sverige som man faktiskt inte fullföljt på hemmaplan. 2004 fick Sverige följande fem rekommendationer, och det var inte första året, utan många av dem har upprepats år efter år. Rekommendationerna handlade om att gynna tillväxten av små och medelstora företag motverka det ökande antalet långtidssjukskrivna undanröja arbetslöshetsfällor följa upp integrationen av invandrare minska antalet ungdomar som lämnar skolan i förtid och öka möjligheterna till utbildning för lågutbildade. Det här tycker jag man ska betrakta som en bilbesiktning. Det är hjälp till självhjälp. Det är råd utifrån ett EU-perspektiv om hur vi i Sverige ska förbättra vår möjlighet att bidra till uppnående av målen i Lissabonstrategin. De här rekommendationerna har Sverige under den socialdemokratiska regeringen haft flera år på sig att åtgärda, men man har faktiskt inte gjort särskilt mycket. För det här tycker jag att regeringen förtjänar stark kritik. Det finns en stoppa-huvudet-i-sanden-mentalitet som präglar regeringsmakten, som fortsätter - nästan med en dåres envishet - att hävda att Sverige är bäst i världen. Jag menar att det inte finns något som är så farligt för en regering som att inte inse att landets framtida konkurrenskraft ligger i möjligheten att förändra. Hur har regeringen använt den här tiden för att åstadkomma detta och uppfylla de rekommendationer vi fått av EU? Jag vill titta lite på det i det här anförandet. Sverige har haft relativt blygsamma sänkningar av inkomstskatterna, och det har skett ganska motvilligt och inte minst, ur ett låginkomsttagarperspektiv, från en mycket hög nivå. Fortfarande bor i Sverige världens högst beskattade låginkomsttagare. Det är orättfärdigt, tycker jag. Och de har inte tillgång till världens bästa välfärd, tvärtom - nedrustningen är ett faktum. I varje ny rapport från Socialstyrelsen kan vi se det tydligt. Skattenivån på totalen har faktiskt höjts. Staten får in 350 miljarder kronor mer per år i skatteintäkter än till exempel 1994. Trots de ökade skatteintäkterna har vi avvecklat 13 500 äldreboenden bara sedan 2002, det finns 20 000 färre vårdplatser, det är 126 000 personer som har blivit förtidspensionerade, det är 1 200 färre poliser på gatorna, och vi har 24 000 färre företagare i landet i dag än vi hade år 1994. Sverige är på 14:e plats i BNI-ligan. Norge, Danmark och Island ligger långt före oss. BNI växer långsammare än BNP - tillväxten ger ingen ökad köpkraft. SNS-studien som presenterades i januari visar att Sverige är "det mest utpräglade fallet av jobless growth i hela industrivärlden". I Danmark höjer 1 % tillväxt sysselsättningen med 0,25 %, i USA med 0,5 % och i Spanien med 0,6 %. I 33 av 35 länder skapar ökad tillväxt fler jobb, men inte i Sverige. Förklara varför, Bosse Ringholm! Herr talman! 55 000 personer erbjuds nu temporära åtgärder över valet. Den öppna arbetslösheten sjunker, men den totala arbetslösheten sjunker inte. Arbetslösheten ökar för långtidsarbetslösa och för ungdomar, allt enligt Ams dagssiffror i dag. Endast 42 % av befolkningen arbetar. Varje enskild inkomsttagare måste försörja sig själv samt 1,5 person till. 1,7 miljoner svenskar - det är 31 % - i arbetsför ålder är antingen borta från jobbet eller saknar möjlighet till egen försörjning. Det här är ett stort misslyckande. Vi har många soloföretag i landet, men det är bara vart fjärde företag som har haft råd att anställa. Andelen egenföretagare och nyföretagande ligger i botten bland OECD-länderna. Och som sagt var - vi har 24 000 färre företagare i dag än 1994, då den socialdemokratiska regeringen tillträdde. Det är nästan det här som jag känner den allra största oron och frustrationen över. Det är ju där som jobbskapandet kan ske, när entreprenörskraften släpps loss. Mellan 1995 och 2004 ökade antalet företagare i Europa, gamla EU-15, med i genomsnitt 9 %, men under samma tidsperiod minskade antalet företagare i Sverige med 9 %. Vi går mot strömmen. Vi misslyckas. Lissabonstrategin handlar om jobben, Bosse Ringholm. Förutsättningar för jobbskapande är goda villkor för näringsliv och entreprenörskap. Det är grunden för välfärden, som vi alla värnar, och här har skett ett stort misslyckande. Alliansen har en rad förslag för att förbättra möjligheterna för Sverige att hävda sig i Lissabonstrategin. Det handlar om att bidra aktivt till att förbättra det totala målet. Nyamko har förtjänstfullt nämnt ett antal områden där vi har lagt fram förslag, och det finns fler än så. Välfärden har alltså också försämrats som en följd av det här. Vi har inte gjort vår hemläxa från EU i övrigt. Och vad värre är: Den socialdemokratiska regeringen har försummat många års möjlighet att åstadkomma förbättringar för jobbskapande och för framtida välfärd, som är nödvändigt. Därför menar jag att det absolut är dags för byte av regering, för Sveriges skull, för jobbens skull, för de arbetslösas skull och för EU:s skull.

Anf. 4 Åsa Torstensson (C)

Herr talman! Det går trögt för EU:s medlemsländer att nå de uppsatta tillväxtmålen i Lissabonstrategin. Samtidigt blir de stora utmaningarna än tydligare: globaliseringen och den ökade ekonomiska konkurrensen, den allt äldre befolkningen och klimatförändringarna. Även om det skulle bli något av en nystart under 2005 är det fortsatt mycket trevande framsteg när det gäller att just nå målet, världens mest konkurrenskraftiga ekonomi. Centerpartiets mål med EU, smalare men vassare, är i allra högsta grad aktuellt också när Lissabonstrategin diskuteras, eftersom det emellanåt verkar finnas intresse av att utvidga med ytterligare frågor som borde hänvisas till mer perifera frågeställningar. Jag tycker att det är viktigt att vi i stället lägger kraften på att skapa en fungerande inre marknad och ett bra och konkurrenskraftigt klimat i Sverige, så att vi just kan få en väl fungerande arbetsmarknad med nya riktiga jobb. Det är bra att det också betonas att det här är nationernas ansvar. Vi måste se möjligheterna med miljöproblemen och klimatförändringarna. Vi måste se dem som en utmaning där hög kompetens, ny forskning och utveckling i Sverige kan vara en viktig motor för att skapa en hållbar värld och därtill nya jobb. OECD pekar ju ut miljötekniken som en av de viktigaste branscherna på världsmarknaden med en årlig tillväxt på faktiskt uppemot 20 %. Svensk miljöteknikexport går bra i dag, och det är främst de små och medelstora företagen som står för den här exporten. Men här finns ytterligare tillväxtmöjligheter. Och, som sagt var, här är det jobb som skapas i alla delar av landet. Men då krävs det ytterligare satsningar med bättre regler för företagande, både i Sverige och i EU. Då kan Sverige bli vinnare, kanske till och med den största vinnaren. Vi vet också att regelkrånglet står högt på företagarnas lista när det gäller åtgärder som måste vidtas, och det är ett nationellt ansvar. Herr talman! Stängda gränser betyder alltid att man halkar efter och blir en förlorare. Tack vare ett öppet sinne gentemot omvärlden klarade Sverige sig bra när textilindustrin försvann och när skoindustrin försvann. Och det är avgörande för ett litet land som Sverige och, vill jag påstå, för EU att vi fortsatt ska värna om det öppna samhället. I dag står vi inför stora strukturförändringar igen. Jobb flyttar utomlands, och hela branscher riskerar att försvinna. Men med en ökad öppenhet kommer Sverige återigen att vara en vinnare på den internationella arenan. Därför behöver Sverige och EU göra allt för att också få en väl fungerande tjänstesektor. Här finns stora möjligheter att skapa nya riktiga jobb i en starkt växande sektor. Här är dock regeringens rädsla mycket förvånande. Vad är det regeringen är så rädd för? Ser man inte hur svårt svenska företag ofta har det när de vill etablera sig utomlands? Ser inte regeringen möjligheterna till just nya jobb och företagsutveckling? Till exempel i Belgien krävs det för många yrken licens att verka i landet, en licens som utfärdas av arbetsgivarorganisationerna. Och i Tyskland måste ett företag som vill etablera sig i landet gå med i en regional arbetsgivarorganisation. Samtidigt stöter inte de utländska företag som etablerar sig i Sverige på så stora hinder eller problem. EU:s tjänstemarknad måste bli friare, eftersom det är våra svenska företag och de svenska arbetstagarna som förlorar på en hårt reglerad tjänstemarknad. Tjänstedirektivet var ett steg mot ett EU som kan leva upp till Lissabonstrategin. Tyvärr verkar den kompromiss som både socialister och konservativa har gjort upp om inte skapa de möjligheter till utveckling och tillväxt för svenska företag som det skulle ha kunnat bli. Herr talman! Vi kommer under våren att hantera flera av de aktuella politikområden som finns bakom Lissabonprocessen och även tjänstedirektivet, så vi återkommer till detta vid ett senare tillfälle. Till sist vill jag yrka bifall till reservationen.

Anf. 5 Marie Granlund (S)

Herr talman! Vi har här i dag att behandla Sveriges handlingsplan för tillväxt och sysselsättning. Bakgrunden är Lissabonstrategin där man nu prövar ett nytt grepp för att få fart på processen, nämligen att varje medlemsstat ska lägga fram ett konkret handlingsprogram för arbetet på nationell nivå. Lissabonstrategin är en bred process som betonar såväl ekonomisk som social och miljömässigt hållbar utveckling, och det välkomnar vi. Varför är det då så viktigt att få fart på den här Lissabonstrategin? Jo, det är viktigt helt enkelt för att globaliseringen innebär att det just nu pågår en enorm strukturrationalisering. Och konkurrensen är stenhård och hårdnar hela tiden. Det är därför viktigt att vi vässar våra vapen. Det här är självklart inte bara en fråga för Sverige, utan mer eller mindre hela världen berörs av det här. För ett par år sedan var jag på en studieresa med några kolleger i Indien i delstaten Kerala. Vi träffade en del frivilligorganisationer och intellektuella och satt och resonerade om utvecklingen i världen. De var väldigt oroade och arga på globaliseringen och sade så här: Ni vet inte i det lilla landet Sverige vad det här innebär för oss. Just nu håller vår textilindustri på att flytta härifrån. Då sade jag, som kommer från Malmö: Jag vet precis vad det här handlar om. Vår textilindustri lämnade oss på 70- och 80-talet för att just bege sig till Indien. På samma sätt var det med vårt varv som när det lades ned sysselsatte 5 000 människor men inte kunde konkurrera med bland annat Sydkorea. Då tittade de på oss som kom från det lilla landet Sverige och sade: Men blev inte människorna ledsna, och var det inte protester på gatorna? Vi sade: Jo, det är klart att människorna blev ledsna. De miste sitt arbete, och de miste sina arbetskamrater. Men vad vi har i Sverige är system som gör att ingen människa behöver gå från hus och hem när det oundvikliga inträffar. Det finns system som fångar upp. Det finns möjlighet till omskolning. Det finns möjlighet att få a-kassa. Man kan fortsätta att leva, och man kan få något nytt jobb. Men detta förutsätter också att människorna i Sverige betalar skatt, så att vi kan använda de pengarna. Herr talman! Det är precis så det är. Välfärd ger tillväxt, och tillväxt ger välfärd. Många säger att vi måste ändra det här i Sverige. Vi kommer inte att klara av det här framöver. Jag är övertygad om att de belackarna har fel. De nordiska länderna toppar också olika undersökningar. Jag förstår att det här retar en hel del och att det retar den borgerliga oppositionen. Det här är ju humlan som inte kan flyga. Hur går det att toppa olika undersökningar med det höga skattetryck och det system som vi faktiskt har valt att ha i Sverige? Sverige är, tillsammans med våra nordiska grannar, förebilder för resten av EU. Ingen annan region i EU klarar omställningsarbetet lika bra som vi. Det är något som vi ska vara stolta över, även om vi självklart inte är nöjda. Hela tiden måste vi gå vidare och förbättra och förnya. De nordiska länderna har byggt upp samhällen som kombinerar ambitiösa välfärdsåtaganden med öppna kunskapsintensiva och konkurrenskraftiga ekonomier. Den nordiska välfärdsmodellen bygger på att både män och kvinnor arbetar, och genom att samhället reducerar de ekonomiska riskerna vid sjukdom och arbetslöshet ökar förtroendet och tilliten i samhället. När riskerna minskar för de anställda minskar också risktagandet för företagen. Herr talman! Den svenska samhällsmodellen, med satsning på både utbildning och social utjämning, har bidragit till att Sverige växt sig starkt och står sig väl i den internationella konkurrensen. Regionala högskolor har inneburit att människor fått en närhet till utbildning. Detta har medfört att alltfler börjat studera. Generösa skatteregler har gjort det möjligt för det stora folkflertalet att ha en dator, vilket förutom att öka vårt kunnande även medverkat till att vår IT-industri är en av världens främsta. En framstående hälso- och sjukvård, som fördelas efter behov, har inneburit en trygghet för människorna på samma gång som den gjort Sverige till ledande inom medicinteknik. Hårda arbetsmiljöregler har gjort att människorna skyddats från många faror, men det har också inneburit att Sverige blivit ledande på många områden. Hårda miljöregler har medverkat till att vi har framstående företag inom bland annat miljöteknik. Förra året exporterade vi för 25 miljarder. Vem hade kunnat tro det för tio år sedan? Men så är det, självklart. Det hela hänger ihop. Tillväxt innebär sysselsättning och välfärd om den fördelas rätt, och om vi tar vara på de många människornas kunnande och engagemang får vi ökad tillväxt. Herr talman! Ett flertal undersökningar pekar också på att näringsklimatet i Sverige är mycket bra. Jag ska ge några exempel. EU-kommissionens senaste uppföljning av Lissabonstrategin visar att Sverige är det land som har flest topplaceringar i olika jämförelser. Sverige framhålls som ett föredöme när det gäller ekonomiska reformer, sysselsättning, miljö samt forskning och innovation. Enligt World Economic Forums årliga rankning av de mest konkurrenskraftiga ekonomierna placerar sig Sverige på tredje plats bland 117 länder. Också den senaste utvärderingen av EU-kommissionen ger Sverige högt betyg. Varför svartmålar de borgerliga partierna då Sverige hela tiden? Vi har hört det tidigare i debatten; det är självklart en politisk strategi. Man vill beskriva verkligheten genom att göra den så dyster som möjligt för att därigenom få gehör för sina bakåtsträvande förslag såsom sänkta ersättningsnivåer och försämrad trygghet på arbetsmarknaden - förslag som man vet aldrig skulle få svenska folkets godkännande om de fördes fram direkt och inte genom att ge en bild av att allt är åt skogen i Sverige. Jag kan säga att striden om bilden av Sverige är en strid om samhällets framtid, och den tänker inte vi socialdemokrater förlora. Herr talman! Det gäller att fortsätta utveckla Sveriges positioner i en alltmer konkurrensutsatt värld. Om vi ska kunna behålla vårt försprång behövs mer samarbete och förnuft, inte konfrontation. Jag skulle särskilt vilja framhålla något som vi nu satt i gång, nämligen branschprogrammen, där staten tillsammans med branscherna och fackföreningsrörelsen startar sex olika program - inom fordonsindustri, läkemedel och bioteknik, metallurgi, flyg och rymd, IT och telekom samt skog och trä. Detta är den borgerliga oppositionen emot. Det är branscher som har avgörande betydelse för ekonomisk tillväxt och sysselsättning i hela Sverige. Branscherna bidrar till över 80 % av det svenska näringslivets satsningar på forskning och utveckling. Det är jätteviktigt. Varför är ni emot det? Det borgerliga alternativet innebär i stället ett systemskifte med försvagade fackföreningar, lägre löner, sämre ersättning för arbete och vid sjukdom, sämre trygghet och därmed också sämre tillväxt. Herr talman! Vi socialdemokrater anser inte att hungriga vargar jagar bäst. Vi socialdemokrater säger att trygga människor vågar och att trygghet ger tillväxt. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Anf. 6 Gunilla Wahlén (V)

Herr talman! En ökad sysselsättning, fler jobb, är en av de viktigaste hörnstenarna för tillväxt och välfärd. I Sverige kommer behovet av arbetskraft att öka; fler måste arbeta i de företag som ska bidra till ekonomisk tillväxt och välstånd. Det huvudsakliga ansvaret för att få fart på den svenska ekonomin och få fler att gå från bidragsförsörjning och utanförskap till arbete ligger inte hos EU utan hos oss själva - vårt näringsliv, vårt utbud av olika utbildningar, vår utbildningsnivå, vår forskning i förhållande till övriga världen. Sverige är ett land som är starkt handels- och exportberoende inte bara i förhållande till EU:s medlemsländer utan också till övrig världshandel. Visst går det att hålla med om att Europa, och Sverige, står inför stora utmaningar. Tillväxten, sysselsättningen och den demografiska utvecklingen är angelägna frågor att kraftsamla kring. Globaliseringen tilltar och konkurrensen från Kina, Indien och USA hårdnar. Det är utomordentligt viktigt att ekonomin och konkurrenskraften förbättras. Här har Lissabonstrategin en viktig roll att spela. Jag tror emellertid att om vi stirrar oss blinda på EU som motor för vår sysselsättning och tillväxt har vi alldeles fel fokus i våra glasögon. EU:s svar på ökad konkurrens från omvärlden, att höja tullar och sänka kvoter eller bibehålla subventioner till jordbruket, är absolut inget som ökar handeln utan snedvrider konkurrensen på ett sätt som bidrar till att fattiga länder inte har förmåga att utveckla sitt jordbruk eller öka sin välfärd. Herr talman! Vi kommer inom en ganska snar framtid att stå inför en stor generationsväxling på svensk arbetsmarknad. Det gäller inte bara olika små och stora företag utan hela välfärdsektorn. Stora grupper av 40-talister kommer att gå i pension, och alltfler äldre kommer att behöva omsorg och vård. Behovet av utbildad personal i yrken som undersköterskor, sjuksköterskor, sjukgymnaster, läkare, lärare och en rad andra yrken kommer att öka kraftigt för att motsvara efterfrågan och pensionsavgångar. Detta behov kommer att finnas oavsett om tjänsterna utförs i offentlig eller privat sektor. Inte minst den välfärdsatsning som samarbetspartierna nyligen presenterat, och som innebär att alltfler ska få tillgång till tandhälsovård för 200 kr samt minskade kostnader för vård och behandling, kommer att bidra till att behovet av tandläkare och tandhygienister ökar. Målet är att fler och nya grupper ska gå till tandläkaren. Det rör sig om en halv miljon människor som kommer att börja gå till tandhälsovården och ytterligare en miljon som kommer att gå oftare och mer regelbundet. Det är ett exempel på hur man ökar välfärd och sysselsättning via statliga skattesubventioner. Herr talman! Tillväxten i Europa har inte avstannat. Det är inte bara i Kina och Indien som det sker en utveckling av näringslivet och ekonomin. Och Sverige är inte sämst i klassen. I dagens DN finns en artikel med rubriken "Europa återhämtar sig", där det bland annat sägs att tillväxten ökar och att det finns variationer inom EU. I artikeln sägs också att "hemligheten bakom högre tillväxt är inte entydig . I Sverige, Irland och Finland är en utvecklad högteknologi en stor del av förklaringen. Men i exempelvis Grekland och Spanien, har det mer handlat om traditionella kapitalinvesteringar och ett ökat arbetsutbud. Därför bör EU:s Lissabonstrategi, som trycker på investeringar i högteknologi och kunskapsindustrin, bli mer flexibel." I bilagan till dagens betänkande kan vi se att sysselsättningsgraden i Sverige är högre än i övriga EU-länder. I gruppen äldre kvinnor, det vill säga kvinnor i min ålder och äldre, har vi i Sverige en förvärvsfrekvens på 67 % medan den i EU-15 är 33,2 %. Tabellen visar också att utbildningsnivån är högre i Sverige samt att vi investerar 4,3 % och övriga Europa 2,0 % i forskning och utveckling. Men självklart ska Sverige gå vidare. De så kallade branschprogrammen, som Marie Granlund refererade till, har tagits fram i ett nära samarbete mellan politik och näringsliv, och de är bra exempel på offensiva framtidssatsningar där näringsliv, utbildning och forskning tillsammans ska säkra ökad sysselsättning och hållbar tillväxt. Jag skulle vilja se att vi gick vidare med sådana branschprogram. Det behövs inom turist- och besöksbranschen. Det behövs inom livsmedelsproduktionsbranschen. Vi behöver stärka Sverige som varumärke. Inom exempelvis livsmedelsområdet skulle det gynna såväl storskalig som småskalig livsmedelsproduktion av högklassiga säkra livsmedel för den inhemska marknaden men även för exportmarknaden. Inom både turism och livsmedel behövs mer forskning och utveckling för att i första hand gynna de små företagen. Dessa branscher är ju också väldigt arbetskraftsintensiva. Forskning är av avgörande betydelse för att stärka framför allt de små företagen, som inte har egna resurser att satsa. De utvecklingspengar på 200 miljoner som satsades på småföretag via Vinnova är mycket efterfrågade. Per Eriksson, generaldirektör på Vinnova, anser att det behövs en förstärkning upp till 300 miljoner nästa år för att motsvara efterfrågan. Detta tillsammans med riktade insatser på ökad kunskap, rådgivning, regelförenkling och exportfrämjande skulle ge stora förutsättningar för de små företagen att växa och öka sin betydelse för sysselsättning och välfärd i Sverige. Det skulle inte bara gynna olika små arbetsmarknadsregioner utan även göra att fler kvinnor, unga och invandrare fick en plats i det svenska näringslivet och på arbetsmarknaden. Herr talman! Om vår tillväxt och välfärd ska vara såväl miljömässigt som socialt hållbar måste alla ha en plats på arbetsmarknaden utifrån sin utbildningsnivå och sina förutsättningar. Socialt företagande är ett alternativ för att integrera de mest utsatta grupperna i både samhälle och arbetsliv. Det sociala företagandet har visat sig mycket framgångsrikt både här och i Europa. De sociala företagens affärsverksamhet är ett medel för att uppnå de sociala målen. De sociala företagen och deras verksamheter berör flera politikområden - närings-, arbetsmarknads- och socialpolitik. Intresset för att utveckla social ekonomi är stort när det handlar om olika arbetsmarknads- och näringspolitiska åtgärder. Detta är bra, men utvecklandet av sociala kooperativ inom välfärdssektorn får inte ersätta den gemensamma sektorns stora ansvar för den sociala ekonomin. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till näringsutskottets förslag i betänkandet Sveriges handlingsprogram för tillväxt och sysselsättning .

Anf. 7 Bosse Ringholm (S)

Herr talman! Ärade ledamöter av näringsutskottet! Ärade åhörare! Sedan Sverige gick med i Europeiska unionen för drygt tio år sedan har Europa förändrats i grunden, framför allt ekonomiskt. Det som dagligen står på arbetsordningen för EU i dag är kampen mot arbetslösheten. Så var det inte för tio år sedan. Sverige har tillsammans med andra länder gjort just kampen mot arbetslösheten, tillväxtfrågorna och de ekonomiska frågorna till en central del i EU:s arbete. Man har ibland under dessa år kritiserat Europeiska unionen för att sakna en vision. Faktum är dock att om någon har en vision kan man väl säga att Europeiska unionen skaffade sig en sådan i mars 2000 då vi antog den så kallade Lissabonprocessen. Vi sade där att vi på tio år skulle försöka ta upp konkurrensen med den främsta ekonomin i världen, det vill säga USA. Vi satte också upp ett stort antal mål som vi skulle nå under de här tio åren. Det var verkligen en mycket djärv och vittomfattande ekonomisk vision. Detta var ett arbete som hade pågått en tid tillbaka i kommissionen. Bland annat Allan Larsson, under 1990/91 finansminister i en socialdemokratisk regering i Sverige och aktiv som generaldirektör i EU-kommissionen, hörde till konstruktörerna bakom Lissabonprocessen. Lissabonprocessen har haft oerhört stor betydelse på vartenda toppmöte under de här fem gångna åren. Det var oerhört glädjande när Europeiska rådet, det vill säga stats- och regeringscheferna, förra våren konstaterade att det nu vid halvtid fanns skäl till en omstart, en nystart. Jag delar uppfattningen, som bland annat Per Bill framförde, att det ibland har talats mycket, men det har inte handlats lika mycket. Det finns skäl att idka självkritik inom Europeiska unionen. I Tyskland, Frankrike, Italien och många andra länder har man inte varit i närheten av att nå de stolta mål som vi satte upp i mars 2000. De nordiska länderna har ständigt från kommissionens sida framhållits som föredömen. Det är länder som når, och är mycket framgångsrika i att uppnå, de djärva mål som satts upp i Lissabonprocessen. Själva idén bakom Lissabonprocessen var ju inte bara att ha djärva mål utan också att lära av varandra. Alla var medvetna om att man inte kan vara bäst på allting. Det är som i idrotten - man är bra på vissa saker och inte på andra. Därför gäller det att ta lärdom av vad andra länder är duktiga på och försöka tillämpa det på hemmaplan. Här kan man säga att vårt nordiska välfärdskoncept, som ju har varit oerhört framgångsrikt, också har anammats, diskuterats och tagits som föredöme i många sammanhang i andra länder under denna period, inte minst när de tio nya medlemsstaterna kom med i Europeiska unionen för något år sedan. Naturligtvis har det breddat debatten rätt ordentligt. Det var också väldigt bra att Europeiska rådet, stats- och regeringscheferna, vid halvtidsöversynen förra våren sade att varje lands parlament - vår kammare här och alla andra länders parlament - också på egen hand måste föra en diskussion om de nationella handlingsprogram för tillväxt och sysselsättning som vi behöver utföra inom ramen för Lissabonprocessen. Jag tycker att det är bra att varje lands parlament ger sig i kast med att granska hur långt man har kommit i det egna landet i förhållande till de uppsatta EU-målen och vad man kan lära av andra länder. Det är utomordentligt bra att vi kan ha denna typ av diskussioner här i kammaren för Sveriges del. Lissabonprocessen handlar egentligen om tre saker. Först har vi ett antal väldigt avancerade krav när det gäller de ekonomisk-politiska målen. Vidare handlar det om att främja den sociala sammanhållningen i Europa och se till att vi minskar klyftorna, som är stora i många av Europas stater. Det tredje är att se till att vi får en ekologiskt hållbar utveckling. Det var inte minst den senare dimensionen, miljödimensionen, som Sverige förde in under sitt ordförandeskap 2001. Detta är ett synsätt som inte alltid accepteras av alla politiska partier. Det är ett synsätt som exempelvis de borgerliga partierna här hemma ständigt har hackat på. Just den sociala sammanhållningen, det sociala skyddet, har man ständigt snarast ansett vara ett hinder för tillväxt. Miljödimensionen har man oftast trängt ut i utkanten av den politiska debatten. Om de borgerliga hade rätt skulle man ju tro att de länder som inte har någon särskilt progressiv miljöpolitik eller så bra socialt skydd skulle stå främst i ledet när det gäller tillväxt och sysselsättning. Men det är ju precis tvärtom. Det är länder som Sverige, Finland och Danmark, de nordiska välfärdsmodellerna, som har nått de bästa resultaten. Vi har höga skattenivåer, vi har ett gott socialt skydd, vi strävar efter en god social sammanhållning och vi har mycket ambitiösa planer på miljöområdet. Det är just dessa välfärdsländer som har nått längst när det gäller de mål som vi har satt upp i Lissabonprocessen. Vi tar oss naturligtvis an de utmaningar som finns med stort allvar. Det är glädjande att se att Sverige år efter år har haft en mycket snabbare tillväxt än omvärlden. Vi har de senaste åren haft en i stort sett dubbelt så snabb tillväxt i Sverige med den politik som Socialdemokraterna i samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet har drivit i den här kammaren - dubbelt så snabb ekonomisk tillväxt som andra länder har haft i genomsnitt i Europeiska unionen. Det som nu redovisas inför kammaren i den här handlingsplanen är en fortsättning när det gäller att försöka nå alla de mål som vi tycker är viktiga på dessa områden. I det nationella handlingsprogrammet, för att bara ta en del, lägger vi oerhört stor vikt vid exempelvis miljöaspekten. I dag sker en tredjedel av vår energiförsörjning via förnyelsebara energikällor. Det är bra, men det räcker inte. Vi har ännu högre ambitioner på det området. Det är också någonting som vi gärna ser att övriga Europa tar efter. De borgerliga säger i olika sammanhang att de vill att vi ska sänka oss till genomsnittlig EU-standard när det gäller skatter. De ligger runt 50 % i exempelvis Sverige och Danmark, och de ska ned till 40 %. Sänker man sig till den genomsnittliga skattenivå som finns ute i Europa sänker man sig också till genomsnittlig välfärdsnivå. Det är naturligtvis konsekvensen av de borgerligas skattesyn. De borgerliga skulle alltså vilja att vi låg på något slags genomsnitt vad gäller socialt skydd, socialpolitik och sysselsättningspolitik i Sverige. Det skulle innebära att ett land som exempelvis Belgien, som har fyra månaders föräldraförsäkring, skulle vara något slags genomsnittlig dröm för de borgerliga. Eller också skulle det vara någon slags dröm att ha det som på Irland, en barnomsorgsavgift på 9 000 kr i månaden mot den dryga tusenlapp som vi har i vårt maxtaxesystem. Det är de borgerligas dröm om ett genomsnittligt Europa där de vill att Sverige ska vara. Självfallet vill vi socialdemokrater inte att Sverige ska vara något slags genomsnittsland i Europa. Det är en för låg ambitionsnivå. Det är en felaktig ambitionsnivå som de borgerliga har. Vi vill tvärtom ligga i täten för Lissabonprocessen. Vi vill ligga i täten för välfärdsuppdraget. För oss är det oerhört viktigt att den nationella handlingsplanen kan vara ett steg just mot att försöka skapa ett Sverige med en växande ekonomi, växande sysselsättning, en bättre välfärd, en social sammanhållning och naturligtvis en miljö i balans. Jag blev något full i skratt när jag hörde Maria Larsson förfalla till 1994. Det var ganska djärvt att ge sig in på 1994. År 1994 var det år som den socialdemokratiska regeringen tog över efter de borgerliga. På den tiden hade vi 8 % arbetslöshet, stor statsskuld, växande budgetunderskott och massor av konkurser. Låt oss glömma bort det. Låt oss inte ägna oss åt att komma tillbaka till en sådan ekonomisk situation. Nu ska vi se framåt och inte mot någon slags europeisk genomsnittsnivå, om det är det ni drömmer om från borgerligt håll.

Anf. 8 Per Bill (M)

Herr talman! Jag ska börja med att tacka EU-ministern för åtminstone de två första tredjedelarna av talet. Det var ett nyanserat tal som handlade om EU och faktiskt det vi ska diskutera i dag. Låt mig sedan hålla med om att det går bra för Sverige, och jämför man med EU-15 går det mycket bra för Sverige, så att det inte råder någon tvekan om detta. Jag kan också hålla med om att EU skaffade sig en djärv vision i mars 2000. Dessutom håller jag nog med om att det var lite skraltigt med strategierna för hur man ska uppnå det djärva målet. Därför var det väldigt bra att man hade halvtidsöversynen och att man vågade vara åtminstone lite självkritisk. Jag hade kanske velat se mer av självkritik. Visst är det bra med de strategier som vi ska ha i varje land, det är en bra del av nystarten, och visst är det bra att vi ska lära av varandra. Men det är också viktigt för oss att vi tittar på de saker där det inte går så bra för Sverige. Om vi tittar på s. 19 i vårt häfte ser vi att det är två områden där vi tillhör de tre sämsta. Det ena är prisnivåerna och det andra är investeringar i näringslivet. Min fråga till EU-ministern blir: Vilka konkreta åtgärder vill EU-ministern satsa på för att vi inte ska tillhöra de tre sämsta om ett par år?

Anf. 8 Per Bill (M)

Herr talman! Jag ska börja med att tacka EU-ministern för åtminstone de två första tredjedelarna av talet. Det var ett nyanserat tal som handlade om EU och faktiskt det vi ska diskutera i dag. Låt mig sedan hålla med om att det går bra för Sverige, och jämför man med EU-15 går det mycket bra för Sverige, så att det inte råder någon tvekan om detta. Jag kan också hålla med om att EU skaffade sig en djärv vision i mars 2000. Dessutom håller jag nog med om att det var lite skraltigt med strategierna för hur man ska uppnå det djärva målet. Därför var det väldigt bra att man hade halvtidsöversynen och att man vågade vara åtminstone lite självkritisk. Jag hade kanske velat se mer av självkritik. Visst är det bra med de strategier som vi ska ha i varje land, det är en bra del av nystarten, och visst är det bra att vi ska lära av varandra. Men det är också viktigt för oss att vi tittar på de saker där det inte går så bra för Sverige. Om vi tittar på s. 19 i vårt häfte ser vi att det är två områden där vi tillhör de tre sämsta. Det ena är prisnivåerna och det andra är investeringar i näringslivet. Min fråga till EU-ministern blir: Vilka konkreta åtgärder vill EU-ministern satsa på för att vi inte ska tillhöra de tre sämsta om ett par år?

Anf. 9 Bosse Ringholm (S)

Herr talman! Som Marie Granlund nämnde tillhör Sverige de länder som oftast har haft topplaceringar hela tiden när det gäller de indikatorer man mäter i Lissabonprocessen. När det gäller sysselsättning för både yngre och äldre, inte minst att vi också har sett till att ha ett arbetskraftsutbud som har varit mycket stort, en högre utbildningsnivå, forskning och utveckling och allt annat har vi haft toppositioner hela tiden. Lägger man ihop alla de indikatorerna har Sverige oftast haft första, andra eller tredje platsen under hela den här femårsresan. Men det är klart att det, som Per Bill säger, finns områden där vi inte ligger lika bra till. Jag ska gärna kommentera de två frågor som Per Bill tar upp. Först gäller det prisdiskussionen. Vi är medvetna om att Sverige har en för hög prisnivå på vissa områden. Regeringen driver en hård politik för att försöka skärpa konkurrensen i näringslivet på de här områdena. Det är inte alltid näringslivet självt är så angeläget om att bidra till den konkurrensen. Man ser klara monopoltendenser i en del branscher, där få aktörer snarast blir ännu färre aktörer. Därför är det naturligtvis vitigt att vi arbetar både med konkurrenslagstiftning och med andra insatser för att skärpa konkurrensen bland företagen, exempelvis på energiområdet, som har diskuterats under veckan. Jag tror att det också är viktigt att titta på investeringar. När de svenska företagen nu går väldigt bra, gör stora vinster, borde de svenska företagen rimligen också investera mycket. Många gör det också, men rimligen borde de kunna investera ännu mer och satsa ännu mer på forskning, utveckling och andra insatser. Det är naturligtvis inte bara den offentliga sidan som ska vara världsledande på forskning och utbildning utan även våra företag. Regeringen vill naturligtvis tillsammans med företagen se till att de både investerar mer och konkurrerar bättre och effektivare för att sänka prisnivån. Det är ett område som jag tycker att det är viktigt att fortsätta samarbeta med näringslivet kring.

Anf. 10 Per Bill (M)

Herr talman! Jag tror också att bättre konkurrens är viktig. Då tror jag att det också gäller konkurrens inom de monopolsektorer som vi har inom offentlig sektor. Där skulle jag gärna se att man gjorde en del uppluckringar och att man såg till att ta bort stopplagen. Det vi ska vara överens om är ju att sjukvården ska finansieras gemensamt. Men ju fler bra aktörer vi har på marknaden desto bättre. Vad gäller den andra frågan tror jag att det är bättre företagsklimat och långsiktighet i företagsklimatet som är det viktiga. Om till exempel en energiinvestering i dag säger de stora företagen: Vi vet ju inte vad som gäller. Vi vet inte vad som gäller om fem år. Vi vet inte vad som gäller om tio år. De här anläggningarna kräver ofta 40-50 år, kanske ännu längre avskrivningstider. Jag tycker därför att det skulle vara väldigt viktigt att vi över blockgränserna hittade en gemensam, klok och långsiktig energipolitik för tillväxt och bra miljö. Låt mig, herr talman, slutligen välkomna Bosse Ringholm tillbaka till EU-politiken. Det första året var det lite dåligt med närvaron, om man ska tro en del KU-anmälningar. Men nu har jag sett Bosse Ringholm både i EU-nämnden och här i kammaren. Jag kanske är naiv om jag säger att det kommer att ge väldigt många jobb, men jag tror att det är viktigt att vi har en EU-minister som är väldigt aktiv i den fortsatta processen de närmaste fem åren.

Anf. 11 Bosse Ringholm (S)

Herr talman! Regeringen har 22 EU-ministrar, Per Bill. Alla i regeringen har ett EU-ansvar, från statsministern till varje fackstatsråd har sitt ansvarsområde. Min uppgift är ju att samordna EU-frågorna när de berör flera olika ministrar, flera olika departement. Jag har haft det uppdraget sedan årsskiftet 2004/05. Jag vet inte om Per Bill har varit någon annanstans under den tiden eftersom han inte har upptäckt att jag ett flertal gånger har diskuterat EU-frågor här i kammaren. Han kanske har varit borta under en del av den här tiden och därför inte varit närvarande i debatten. Jag välkomnar gärna fortsatt diskussion om exempelvis energifrågorna. Vi har en långsiktig energipolitik, och den bygger på en överenskommelse mellan olika politiska partier över blockgränsen, som bekant. Det är naturligtvis en fördel om det är fler som ansluter sig till en sådan uppgörelse just för att det inte bara ger näringslivet utan också våra hushåll goda förutsättningar i fortsättningen. Jag hörde i Per Bills första anförande att han talade om att det fanns många perifera mål i Lissabonprocessen. För mig är det inte perifera mål när vi talar om energipolitiken. Just den förnybara energin, som jag nämnde, där vi hunnit ett bra stycke längre än många andra EU-länder har gjort, är naturligtvis oerhört viktig att utveckla. Som bekant har regeringen under senare tid lanserat ett arbete för att också göra oss ännu mindre oljeberoende för framtiden. Där jobbar vi mycket intensivt. Det väcker väldigt stor uppmärksamhet utomlands. Det vore naturligtvis också klädsamt om Per Bill och Moderata samlingspartiet anslöt sig till det oerhört intensiva arbete som vi bedriver för att försöka minska vårt oljeberoende. Det skulle naturligtvis vara en oerhört bra situation också för de många svenska företag som är framgångsrika just i energisektorn, där det ständigt bildas nya företag som bidrar med olika former av förnybar teknik.

Anf. 12 Maria Larsson (Kd)

Herr talman! Jag tar vid där förra frågan slutade. Jag kan berätta för Bosse Ringholm att både jag och Per Bill för åtminstone två år sedan sträckte ut våra händer från talarstolen och sade att vi är beredda att träffa en blocköverskridande uppgörelse om energipolitiken för ökad tillväxt och för en god miljö. Jag har inte hört någon inbjudan från Regeringskansliet, och jag tror inte att Per Bill heller har gjort det. Vi har velat medverka till en sådan uppgörelse. Problemet är att det inte har funnits något som helst intresse från regeringen. Det är inte till gagn för Sverige. Det fanns ett intresse från vår sida, men regeringen har inte på något sätt svarat upp mot detta. Det är viktigt att säga eftersom frågan kom upp. Min fråga är konkret och tydlig. I dag har vi 24 000 färre företagare i Sverige än vi hade efter lågkonjunkturen när regeringen tillträdde 1994. Det har varit en genomgående nedåtgående trend, en liten ökning förra året. Vad är Bosse Ringholms analys? Jag hoppas verkligen att Bosse Ringholm är lika bekymrad som jag över detta. Vad är receptet för att öka antalet företag och stödja nyföretagandet i Sverige?

Anf. 13 Bosse Ringholm (S)

Herr talman! När det gäller energifrågorna är det bekant att det finns en överenskommelse sedan lång tid tillbaka mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet. Det är en fördel om både Kristdemokraterna och andra partier gärna vill ingå som ett stöd till en sådan överenskommelse. Det skulle ge ett ännu bredare perspektiv. Men jag har förstått att det kanske inte alltid har varit sakintresset som har varit bestämmande utan att det är mer taktiska överväganden som har föresvävat både Kristdemokraterna och andra på området. Men det finns en solid majoritet i Sveriges riksdag för en långsiktig energipolitik, och vi hälsar självfallet även Kristdemokraterna välkomna om man vill ansluta sig till sådana långsiktiga mål. Maria Larsson envisas med att tala historia. Det är viktigt att konstatera att när den socialdemokratiska regeringen övertog regeringsmakten 1994 var arbetslösheten 8 %. Det var den högsta arbetslösheten vi någonsin har haft i modern tid. Där var fler konkurser än någonsin. Där var ett växande budgetunderskott. Statsskulden bara växte och växte. Ekonomin var miserabel. Vi började ett stort konsoliderings- och saneringsarbete i ekonomin under 1990-talet. Sedan 1994, Maria Larsson, har det tillkommit netto 300 000 nya arbetstillfällen. Det är klart att det har tillkommit många nya företag. Förra året startades det fler företag än någonsin. Men vi välkomnar ännu fler företag. Socialdemokraterna hade i början av veckan en särskild småföretagarkonferens. Vi diskuterade alla de förslag som vi har lagt fram i riksdagen, som ni har diskuterat i näringsutskottet och på annat sätt. Det gällde bland annat hur vi kan få ännu fler småföretag. Vi är mycket starkt inriktade på att det är just tjänstesektorn som är en viktig faktor för att få till stånd både fler arbetstillfällen och fler småföretag.

Anf. 14 Maria Larsson (Kd)

Herr talman! Nu får vi nog hålla oss till verkligheten. Arbetslösheten var 8,4 % efter en lågkonjunktur. Problemet är att 2006 räknar man i budgetpropositionen med en fortsatt arbetslöshet på 8,4 % efter en lång högkonjunktur. Alltså har man inte lyckats skapa de nya jobben. 1,1 miljoner människor står utanför arbetsmarknaden. Det måste betraktas som ett stort misslyckande, Bosse Ringholm. De 24 000 företagen är alltså färre än tiden efter en lågkonjunktur. Jag hörde inte en enda förklaring eller mening om vad regeringens tänkta åtgärder och strategier är. Jag har mycket väl hört att det var en småföretagardag. Det är vällovligt att lyssna. Men det är handling som räknas. Nu är det tolv år av socialdemokratiskt regeringsinnehav som har stått till förfogande. Så lite har hänt. Arbetslösheten ligger fortsatt kvar på denna höga nivå efter en högkonjunktur. Antalet företag har minskat dramatiskt. Antalet arbetslösa har inte minskat sedan förra året. Det är allvarligt. Sverige befinner sig i ett allvarligt läge. Ser man inte det är man inte rustad för framtiden. Att fortsätta att hävda att Sverige är bäst och ligger högst är att bana väg för en försämring. Det gäller att se de problem vi har och försöka göra något konstruktivt åt dem. Det är därför jag blir så orolig när man fortsätter att hävda att vi är världsbäst och inte vill ta sig an problemen. De är stora och avgörande för vilken välfärd vi ska kunna tillhandahålla i framtiden. Det är en välfärd jag vill skydda. Det är därför jag blir så frustrerad när antalet företag minskar och när näringslivet inte får de villkor som behövs för att skapa jobb.

Anf. 15 Bosse Ringholm (S)

Herr talman! Nej, Maria Larsson, antalet småföretag minskar inte. Vi fick över 40 000 nya företag förra året. Det gäller att hålla sig till sanningen, någon gång i alla fall Maria Larsson. Vi hade 1994 inte bara 8 % arbetslöshet, vi hade mellan 3 och 4 % i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är ungefär 12 %. Vi har i dag en arbetslöshet på strax över 5 %, antingen vi mäter i arbetskraftsundersökningar eller ser i Ams vanliga statistik. Vi ska inte gräva ned oss i 1994, utan vi ska gräva ned oss i det som är framtiden, det vill säga diskutera vad vi ska göra för framtiden. Om vi har skapat 300 000 nya jobb under de 10-12 åren sedan regeringsskiftet vill vi gärna fortsätta att skapa ytterligare nya jobb tiden framöver. Jag är helt övertygad om att många av de jobben kommer att skapas i de små företagen. Det är klart att Maria Larsson inte gärna vill stå här och säga att det är ett bra näringsklimat i Sverige och att svensk ekonomi går bra. Per Bill sade det, och det håller jag honom räkning för. Maria Larsson vill inte säga det. Men, Maria Larsson, titta på dina partivänner i Europeiska unionen, EU-kommissionen, kristdemokrater och andra. De säger att svensk ekonomi är bra. De säger att svensk tillväxt är i topp i Lissabonprocessen. Du behöver inte lita på mig, men lita på dina partivänner. De säger precis samma sak. Vi nöjer oss inte med att vara etta i dag. Vi vill vara etta i morgon också. Det är därför vi är så oerhört angelägna om att fortsätta att göra insatser för företagen framöver. Det handlar om att understödja företagen när det gäller forskning och utveckling. Det handlar om branschprogram. Min kollega Thomas Östros har tagit fram sådana med ett stort antal branscher - arbetsgivare och fackliga organisationer. Totalt sett får vi en möjlighet att utveckla jobb och nya företag. Nu kommer det att skapas både nya företag och nya jobb framöver med en fortsatt socialdemokratisk näringspolitik.

Anf. 17 Nyamko Sabuni (Fp)

Herr talman! Jag ska inte vara så artig som Per Bill var och tacka vice statsministern för hans anförande. Jag hade väntat mig en redovisning av handlingsprogrammet, lite visionärt vad det ska leda till. I stället fick vi ett valpropagandistiskt tal. Jag förstår att det är valrörelse, men någon måtta får det vara. Man kan inte uppta kammarens tid för den typen av propaganda när man ska diskutera konkreta betänkanden. Enligt din kollega tidigare är allt jättebra med Sverige. Men i detta program står det faktiskt att det är tillväxt, men det skapas inte nya jobb. Ni har haft ett mål att sänka den öppna arbetslösheten till max 4 %, men ni har inte uppnått målet. Ni jobbar för att minska segregationen och utanförskapet, men vi vet att de ökar. Fler elever lämnar skolan utan godkända betyg. Den rankning som Sverige toppar i dag är sena ankomster, skolk, mobbning och annan oordning i skolan. Fler människor är sjuka och förtidspensionerade. Det som händer är att fler nekas ersättning för att försäkringskassorna har fått i uppdrag att minska på utgifterna. Det är den verklighet många svenskar lever i i dag. Om ni inte erkänner den kommer ert högmod att bli ert fall - förutom en dålig politik. Jag ställde en fråga i talarstolen om hur ni ska stimulera tjänstesektorn. Vi vet att det är där det finns stor potential att få fler företag och därmed nya jobb. Ni vill inte ha mer pengar till turism, och ni vill inte ha hushållsnära tjänster. Ni vill inte ha tjänstedirektiv som kan underlätta handel och på det sättet skapa fler jobb. Ni vill inte någonting. Men den som inte vill lyssna på andras förslag har vanligtvis egna och bättre förslag. Vad ska vice statsministern och regeringen göra för att skapa flera jobb inom tjänstesektorn?

Anf. 18 Bosse Ringholm (S)

Herr talman! Vi har utförligt redovisat i den handlingsplan som ni nu debatterar i riksdagen alla de insatser vi vill göra. Jag utgår från att ledamoten Nyamko Sabuni har läst den. Hon kanske hade föreställt sig att jag skulle läsa upp hela propositionen för henne också, men det skulle vara att ta upp kammarens tid lite väl mycket. Jag vill gärna säga att den innehåller ett väldigt brett spektrum av Lissabonprocessen. Däremot tror jag inte att skolk ingår som en av Lissabonprocessens målpunkter, om det är det som du ville diskutera i sammanhanget, utan det är nog lite bredare. Låt mig då stanna ett ögonblick vid frågan om hushållsnära tjänster. Det är intressant när en folkpartist, som ju tror på liberal marknadsekonomi, i första hand vill gå in med skattesubventioner för att skapa nya jobb. Jag tycker att det ibland är motiverat med skattesubventioner för att skapa nya jobb. Vi har från regeringens sida lagt ett program som ska ge 55 000 fler människor jobb och utbildning, och där finns en hel del skattesubventioner med. Men det är oftast utbildning på sådana områden där vi ser att det finns långsiktiga arbetskraftsbehov. Jag är förvånad över att en liberal som Nyamko Sabuni i första hand vill skattesubventionera, egentligen inte för att skapa jobb utan för att ge de människor som har ganska goda inkomster möjlighet att anställa personer för städning, tvätt eller annat som de skulle kunna göra på sina vanliga inkomster. Varför ska vi skattesubventionera de människor som har ganska goda inkomster? Det är väl ingen långsiktig näringspolitik, ingen långsiktig lösning på våra arbetsmarknadsproblem, när vi i stället behöver utbilda unga människor för vård, teknik, IT och andra områden där vi vet att vi kommer att ha ett oerhört stort behov av arbetskraft i framtiden. Till sist vill jag gärna säga att det finns en fråga som inte har berörts så mycket här som anknyter till den här handlingsplanen, och det är det tjänstedirektiv som nu diskuteras i den europeiska unionen, som nyligen togs i parlamentet och som kommer tillbaka här i kammaren åren framöver. Jag är glad över att parlamentet nu tydligt avvisar alla sådana här nyliberala tendenser som har funnits i debatten, bland annat från Folkpartiets sida. Man gjorde en stor allians mellan socialister och andra i parlamentet och sade att man inte vill ha den här nyliberalismen som har varit i antågande i tjänstedirektivet.

Anf. 19 Nyamko Sabuni (Fp)

Herr talman! Jag har läst det här programmet, men tanken är nu att också lyssnarna ska få veta vad det innehåller. Därför är vi här för att diskutera det. Jag kom in på skolk. Nej, det står inte i detta program, men det är så ni har sänkt debatten i dag. Det är därför jag nämner bland annat att vi toppar listan när det gäller skolk i våra skolor. Skattesubvention för hushållsnära tjänster: Ja, det är inte bara de rikaste som skulle ha råd med det, utan det är vanliga barnfamiljer, som behöver det för att kunna få ihop livspusslet. Anledningen till att vi vill ha en subvention är att du, Bosse Ringholm, kräver att vi ska betala vitt för dessa tjänster med redan beskattade pengar. Det är ju det ni kräver. Ska jag betala någon som hjälper mig i hemmet med mina beskattade pengar blir det väldigt dyrt, och därför skulle det hjälpa om man kunde subventionera dessa tjänster. Det viktigaste är inte att de som är rika får ännu en subvention, utan det är att vi lever i en verklighet där det finns människor som jobbar svart inom denna bransch, människor utan trygghet när det gäller pension eller försäkringar. Det är dessa människor jag vill att du ska tänka på, att de ska få den trygghet de förtjänar, att de ska kunna få jobba vitt, betala skatt och få pension och försäkring när det behövs. Återigen: Jag har läst programmet. Det står ingenting om tjänstesektorn. Det är den kritik som kommissionen också har lagt fram, att Sverige behöver ökad konkurrens inom tjänstesektorn. Hur ska vi få ökad konkurrens, och hur stimulerar vi tjänsterna inom tjänstesektorn? Jag får fortfarande inget svar.

Anf. 20 Bosse Ringholm (S)

Herr talman! Då har Nyamko Sabuni lyssnat väldigt dåligt. Rätt mycket av den nationella handlingsplanen handlar om en redovisning av både vad vi har gjort och vad vi gör för att öka antalet arbetstillfällen. Vi har fått 300 000 fler jobb i Sverige de senaste 10-12 åren, efter regeringsskiftet 1994. Vi har i den här propositionen mycket noggrant lagt fram ett förslag om hur vi ska kunna gå vidare för att skaffa fler företag, inte minst i tjänstesektorn. Vi har lagt fram ett stort antal näringspolitiska branschprogram tillsammans med arbetsgivare och fackliga organisationer som pekar på att det är konkurrenskraftiga jobb och konkurrenskraftiga företag som vi ska ha också i framtiden. Vi ska inte konkurrera med lågbetalda jobb, som Folkpartiet, de borgerliga partierna och Nyamko Sabuni uppenbarligen vill. Det är inte lågbetalda jobb som vi ska konkurrera med i fortsättningen. Vi ska konkurrera med bra jobb, som ger bra arbetsmiljö och bra arbetsvillkor för den enskilde och som kan hålla i längden också. Att skattesubventionera hushållsnära tjänster, som i första hand den som har goda inkomster kommer att ha nytta av, är inte framtiden på Sveriges arbetsmarknad. Framtiden på Sveriges arbetsmarknad är ett stort antal nya företag, gärna små företag, som finns inom teknikintensiva branscher, inom vård, inom omsorg, inom utbildning, inom kunskapsrika branscher. Det är något helt annat än lågbetalda jobb, som Nyamko Sabuni efterfrågar. Skiljelinjen är ganska tydlig i vår politik. När vi vill ha ett tjänstedirektiv från EU i fortsättningen vill vi ha ett tjänstedirektiv där det ska vara en konkurrens företagen emellan. Men vi ska inte, som Folkpartiet och flera andra borgerliga röster vill, ha något slags långlönekonkurrens där man ska åka till andra länder och hämta arbetskraften, som kommer till Sverige och trycker ned lönerna i vårt land, antingen det ska gå via tjänstesektorn, hushållsnära tjänster eller någonting annat. Det är inte den konkurrensen vi eftersträvar.

Anf. 21 Åsa Torstensson (C)

Herr talman! Jag tycker att det var bra att ministern inledde med att prata just om EU, Sveriges roll i EU och EU:s roll i världen. Jag tror att det är jätteviktigt att vi lägger mer kraft på att sätta den nationella politiken i relation till EU-politiken och att Sveriges röst i EU blir tydligare och starkare. Det finns annars en stor fara för att den rädsla som finns i landet i dag, för att jobben flyr utomlands och företagen flyttar någon annanstans, får fäste på ett väldigt negativt sätt i Sverige. Därför vill jag betona vikten av att vi för den här diskussionen nationellt och i EU tillsammans. Inte desto mindre, när Bosse Ringholm med stolthet började prata om att ligga i täten på skatteligan, skulle jag uppskatta om vi alla kunde vara överens om vikten av att Sverige låg i täten för att skapa nya jobb och nya företag. Därför blir min fråga till Bosse Ringholm, eftersom ni redan har varit inne på detta: Vad är det som gör att regeringen och Bosse Ringholm ser en sådan rädsla inför möjligheterna att skapa jobb inom handeln med tjänster? Varför ska vi inte bejaka de nya möjligheterna och se den problematik som våra företag ute i Europa betonar, vikten av att skapa regelsystem för handeln med tjänster och att ett bra tjänstedirektiv också är bra för svenska företag och därmed jobben som kan skapas också i andra delar av EU?

Anf. 22 Bosse Ringholm (S)

Herr talman! Regeringen tycker naturligtvis att det är oerhört viktigt med ett bra tjänstedirektiv och att vi får en ordning i Europa som innebär att vi har ordning och reda på våra arbetsmarknader åren framöver. Den oro som har funnits, och som det finns skäl till, är när man på liberalt håll - i många borgerliga partier, antingen det är i Centerpartiet eller något annat parti - säger att man ska konkurrera med låga löner, att man ska hämta arbetskraft från andra länder som ska ta med sig sin låga lön till Sverige och konkurrera ut svensk arbetskraft. Då tror jag att svensk arbetskraft säger nej - det vill man inte ha. Svensk arbetskraft jämfört med i andra EU-länder är väldigt positiv till globaliseringsprocessen. Men förutsättningen är ju att det finns en trygghet på arbetsmarknaden. Man vet att det jobb man har i dag kanske man inte kommer att behålla i 10, 20 eller 30 år, utan man får byta jobb. Och när man har tvingats byta jobb ska det finnas en bra arbetslöshetsförsäkring, en bra sjukförsäkring, ett bra omställningsskydd och en bra föräldraförsäkring. Där känner många människor en oro för de borgerligas krav på att sänka ersättningsnivåerna. Sänker man ersättningsnivåerna minskar man också incitamenten för fler jobb och fler nya företag, just den här globaliseringsprocessen. Hotet mot globaliseringsprocessen, hotet mot de nya jobben, kommer framför allt från de politiker som vill sänka ersättningsnivåerna, som vill göra människor otryggare, som vill göra människor oroligare inför globaliseringsprocessen. Folk har naturligtvis en möjlighet att välja inför höstens val. Vill man ta den risk som finns med att stödja borgerliga förslag om kraftigt sänkta ersättningsnivåer riskerar man också att mycket av den ekonomiskt positiva process som vi har haft under senare år, med nya företag och nya arbetsplatser - 300 000 nya jobb på tio år - stannar av därför att människor helt enkelt inte vågar satsa på nya företag, inte vågar satsa på ett nytt jobb, inte vågar lämna sitt gamla jobb, inte vågar satsa på en utbildning, inte vågar satsa på att bilda familj och så vidare.

Anf. 23 Åsa Torstensson (C)

Herr talman! För Centerpartiets del vet vi att människor känner trygghet i att de har jobb, att de kan bestämma över sin egen plånbok. Det är där tryggheten finns. Därför kommer vi att lägga all kraft på att skapa nya jobb och ge förutsättningar för företag att utvecklas. Därför ställer jag återigen frågan: Vad säger Bosse Ringholm till våra företag som i dag inte ges möjligheter att skapa nya jobb och vara konkurrenskraftiga i EU inom tjänstehandeln? Där skapas nya jobb som gör att vi kan minska arbetslösheten så att vi kan skapa förutsättningarna för de drygt 1 miljon människor som den här regeringen inte har brytt sig om när det gäller trygghet i nya jobb och ett självbestämmande över sin egen plånbok. Kommerskollegiums representanter svarar att det är olyckligt med det underlag som nu socialisterna har arbetat fram i EU-parlamentet. Med ett väldigt otydligt direktiv kommer det att skapa ytterligare regelkrångel och nya rättstvister. Det skapar inte ett underlag för ett gott företagarklimat eller nya jobb. Vad säger ministern till de företag som efterfrågar möjligheter att just skapa nya jobb?

Anf. 24 Bosse Ringholm (S)

Herr talman! Det är naturligtvis så att alla människor i vårt land, antingen de är anställda eller företagare, vill medverka till att vi får en bra ekonomisk utveckling och en bra välfärdsutveckling. De har haft ett facit. De hade ett facit under de borgerliga regeringsåren. Företagen minskade, konkurserna ökade, statsskulden ökade och jobben blev färre och färre. De har nu i tio års tid sett att vi har fått fler företag, fler jobb, konkurserna har minskat, ekonomin har blivit bättre och bättre. Vi ligger i topp på många av Europalistorna. Vi begär inte att människor ska säga att de tycker att det här är bra och att de är nöjda. Vi vill fortsätta att driva en politik som gör att vi kan skapa ännu fler jobb och ännu fler nya företag åren framöver. Jag tror att de människor, antingen de är företagare eller anställda, som känner att vi gör det bäst i en process där det finns en trygghet i omställningen också är de människor som är beredda att ta de här riskerna i fortsättningen. Jag känner stor oro själv. Jag möter ständigt företagare och löntagare som säger att det är klart att om vi får ett samhälle där ersättningsnivåerna sjunker kraftigt, som de borgerliga föreslår, sämre a-kassa, sämre sjukförsäkring, sämre föräldraförsäkring, sämre förtidspension och så vidare, ett samhälle med alla de förtecknen, så riskerar vi inte bara ett otryggare samhälle utan också ett samhälle där den ekonomiska utvecklingen kommer att vara väsentligt sämre tiden framöver. Just den kombination som Sverige har lyckats med, att kombinera en bra tillväxt, den allra bästa i Europa för närvarande, med en god trygg utveckling på det sociala området tror jag är något som uppskattas av ganska många människor i vårt land. Jag tror inte att det är så många som längtar efter de borgerligas mycket låga ersättningsnivåer i vårt skyddssystem. Jag tror att många människor skulle känna det som en katastrof och att samhället sviker dem när vi ska ned till de låga ersättningsnivåer som de borgerliga partierna förslår.

Anf. 25 Maria Larsson (Kd)

Herr talman! Man får vara noga med sanningen, särskilt om man är statsråd eller riksdagsledamot. Nu har det sagts ett antal gånger av Bosse Ringholm i talarstolen att antalet företag ökar, att det blir fler företag i Sverige. För att inte det ska få stå oemotsagt begärde jag ett ytterligare anförande. Det är inte sant. Jag gav ett antal exempel och ett antal siffror på det i mitt anförande tidigare. Men låt mig upprepa det. Det som är sant är att antalet företag har minskat i Sverige med 9 % sedan 1995, medan det i EU i övrigt har ökat med 9 %. Vi fick 40 000 nya företag förra året, säger Bosse Ringholm. Ja, det fick vi, men ungefär lika många slutade sin verksamhet. Här räknar vi nettotillväxten. För att det ska bli fler företag i Sverige måste antalet nystarter väga över och vara större än antalet som stänger butiken. Sanningen är den att under hela tiden från 1994 fram till 2004 var det en minskning år från år i nyföretagandet. 2005 ökade nyföretagandet något i förhållande till föregående år som alltså hade varit ett nedgångsår och många år dessförinnan. Så ser sanningen ut. Att stå här och säga att det blir fler företag i Sverige är inte sant. Vi ska inte låta det passera den här kammaren utan att sanningen får komma fram. Jag är orolig för att entreprenörskapet inte släpps fram så att de nya jobben kan växa. Jag är speciellt orolig för kvinnorna och det kvinnliga entreprenörskapet som i dag hindras genom en ny stopplag från regeringens sida. Det finns planer på att föra resurser som finns i kvinnliga resurscentrum runtom i landet till en ny jämställdhetsmyndighet i stället för att låta dem ha verksamma pengar ute på fältet. Inget svar har getts. Det är en ihålig retorik som ses igenom av det stora antalet arbetslösa, 1,1 miljoner som saknar jobb som vi skulle kunna ge förutsättningar för.

Anf. 26 Bosse Ringholm (S)

Herr talman! Det är bra att Maria Larsson erkänner att det startades 40 000 nya företag förra året. Det är bra att Maria Larsson nu erkänner att det var fler nya företag som startades förra året än året dessförinnan. Det är bra om Maria Larsson nu inser att de 300 000 nya jobb som har startats och vi netto fått mer sedan 1994 också finns på arbetsmarknaden i någon form av företag. Var skulle de finnas annars? Vi ska inte stirra oss blinda på om det är det ena eller det andra antalet. Det viktigaste är naturligtvis hur många människor som känner att de vill ha ett jobb. Jag är oerhört kritisk och den socialdemokratiska regeringen är oerhört kritisk mot att det är för många människor som är arbetslösa i dag. Vi är inte nöjda med den arbetslöshetsnivå som vi har i dag, även om den arbetslöshetsnivå vi har i dag är ungefär hälften mot den som Maria Larsson och hennes kumpaner lämnade efter sig 1994 när de hade haft regeringsmakten tre år. Det är därför vi i dag diskuterar ett nationellt handlingsprogram för ökad tillväxt och sysselsättning. Nu gör vi det utifrån en styrkeposition. I de allra flesta sammanhang när man jämför Sverige med andra länder i EU ligger vi i topp när det gäller tillväxt, sysselsättning, utbildning, forskning och så vidare. Vi är inte nöjda med det ändå. Vi tycker att vi kunde göra ännu mer. Det är därför vi har lagt fram ett omfattande förslag i den här handlingsplanen så att vi kan gå vidare. Maria Larsson drömmer sig tillbaka till 1994. Det var väl ingenting att stå efter? 8 % arbetslösa, massor av konkurser, jättestora budgetunderskott, växande statsskuld. Maria Larsson, dröm inte om 1994! Dröm om 2014 i stället, när Socialdemokraterna har haft ytterligare ett par mandatperioder bakom sig och vi har ytterligare lite fler jobb och fler nya företag! Det är någonting att drömma om, Maria Larsson.

Anf. 27 Maria Larsson (Kd)

Herr talman! Jag drömmer gärna om 2014 efter en borgerlig regeringstid. Då är jag säker på att våra siffror när det gäller antalet företag, antalet nya företag och antalet arbetslösa skulle se betydligt bättre ut. Sanningen är fortsatt att det var en liten uppgång av nyföretagande 2004. Nyföretagandet hade minskat under nio år dessförinnan av socialdemokratiskt regeringsinnehav. År 1994 hade vi haft en lång lågkonjunktur bakom oss, en internationell lågkonjunktur. Nu har vi en internationell högkonjunktur bakom oss, och Bosse Ringholm är ansvarig för en regering som inte har lyckats få ned arbetslöshetstalen. 1,1 miljon människor har inte ett jobb att gå till. Jag är övertygad om att de ser igenom den ihåliga retorik som har förts fram här i dag, att de ser igenom den strutspolitik som inte kan ge möjlighet för nyskapande, entreprenörskap och nya jobb i det här landet. Det har inte getts ett enda dugg av hopp för de arbetslösa om att få ett arbete i och med den plan som är iscensatt här. Vi har inte fått svar på våra frågor när vi har ställt oerhört konkreta frågor. Vad ska vi göra för att få en tillväxt när det gäller antalet företag? Det är ju 24 000 färre företag än det var när Bosse Ringholm tillträdde med sin regering. Det är klart att antalet företag har betydelse för antalet jobb. I dag är det en låg nivå på entreprenörskapet. Vi finns i bottenligan i OECD-jämförelsen både när det gäller nyföretagandet och när det gäller antalet företag per tusen invånare, och det kvinnliga entreprenörskapet lider av tillväxtbrist. Det är sanningen!

Anf. 28 Bosse Ringholm (S)

Herr talman! Maria Larsson säger att hon inte har fått svar på frågan om hur vi ska få nya företag och nya jobb. Men, Maria Larsson, vi har ju en hel handlingsplan på hundratals sidor. Sida upp och sida ned finns svaren på dina frågor. Man måste läsa för att få titta på svaren. Man kan ju inte ta del av svaren om man inte har läst. Om man läser sida upp och sida ned kan man se en redovisning av alla de insatser som vi gör i näringspolitiken och i arbetsmarknadspolitiken för att skapa nya branschprogram tillsammans med företagen, arbetsgivarna och de fackliga organisationerna - utbildningsinsatser och en massa andra insatser. Regeringen har tidigare - i höstas - redovisat insatser för att på bara ett område skapa 55 000 nya jobb och arbetsplatser under de närmaste åren. Det är klart att det är en fantastisk utveckling som har lett till att vi har fått 300 000 fler människor i jobb under de senaste tio åren. Men vi nöjer oss inte med det, utan vi vill gå vidare. Det vi är oroliga för, Maria Larsson, är om många människor skulle tycka att det var bra att använda Maria Larssons metod för att få nya jobb och nya företag - alltså att trycka ned lönerna och att ta in folk från andra länder som skulle pressa ned våra lönenivåer. Därför tycker vi att det är så oerhört viktigt att EU-parlamentet nu klart har sagt ifrån att varje land ska självt reglera sin arbetsmarknad och att det är landets egna kollektivavtal och löner som ska gälla. Det ska inte vara polska kollektivavtal eller brist på avtal eller någonting annat som ska gälla på svensk arbetsmarknad. På svensk arbetsmarknad ska vi ha svenska kollektivavtal. Vi känner en oro för att Kristdemokraterna, Folkpartiet, Moderata samlingspartiet och Centerpartiet på den punkten svajar rätt ordentligt. Därför var det bra att EU-parlamentet sade ifrån. Hela Europas majoritet i parlamentet sade ifrån: Vi vill inte ha en sådan där låglönekonkurrens! Därför är det oerhört viktigt att vi står upp för kollektivavtalen i fortsättningen. Där känner jag en oro när det gäller Maria Larsson.

Anf. 29 Maria Larsson (Kd)

Herr talman! Att frågan ställs beror på att jag inte tycker att svaren är tillfredsställande i den skrivelse som är framlagd. Att regeringen nu intresserar sig för att träffa småföretagare är bra. Det vittnar möjligtvis om att det är valtider, för det har inte gjorts under den pågående "tolvåriga mandatperioden" här. Jag är bekymrad över att Bosse Ringholm och regeringen motar kvinnorna och inte släpper loss det kvinnliga entreprenörskapet, att man delar in jobben i fina och fula jobb och talar om pigjobb och så vidare. Jag tycker att alla jobb som ger möjlighet till egenförsörjning är fina jobb och ska välkomnas i Sverige. Vi behöver bygga ut tjänstesektorn som är ett försummat område. Jag och de som är arbetslösa i dag tycker att det är positivt om människor får möjlighet till egenförsörjning och slipper vara bidragsberoende. För några år sedan träffade jag Katarina - om detta kan intressera statsrådet - som jobbade 80 % inom vården. Hon var ensamstående trebarnsmamma och sade: Nu börjar barnen bli större. Kanske kan jag få råd att åka på semester om jag går upp till heltid. Men när hon gick upp till heltid hade hon inte mer kvar i plånboken därför att underhållsbidraget och bostadsbidraget minskade. Jag sitter i en fälla, sade Katarina. Det är precis den fällan som Socialdemokraterna har skapat för människor i dagens Sverige. Vi vill befria och ge möjlighet till egenförsörjning och jobb i det här landet.

Anf. 30 Bosse Ringholm (S)

Herr talman! Det var oerhört fascinerande att höra Maria Larsson tala om hur enskilda personer känner en stor oro för sin försörjning. Det finns anledning att känna det när man vet att Maria Larsson och de övriga borgerliga partierna föreslår kraftiga försämringar i det sociala trygghetssystemet. Det är klart att sänker vi a-kassan, sänker vi sjukersättningen och sänker vi föräldrapenningen till de nivåer som de borgerliga vill kommer väldigt många människor att känna sig oerhört otrygga och rädda. Det i sin tur kommer att leda till att vi får färre nya företag och färre nya jobb. Vi får inte den skjuts på vår arbetsmarknad och inte den dynamik i vår ekonomi som vi eftersträvar. För att Sverige även i fortsättningen ska kunna vara framgångsrikt och få nya jobb och nya företag ska vi definitivt inte skapa den motsättning mellan trygghet och utveckling som Maria Larsson här ger uttryck för. Det är väldigt viktigt att vi har bra kollektivavtal, att människor känner sig trygga med att det är bra regler på arbetsmarknaden och att de känner att de kan byta jobb liksom att man kan få en chans till en ny utbildning. Det är klart att det synsätt som Maria Larsson har - detta med att trycka ned ersättningsnivåerna i hela vårt socialförsäkringssystem - är förödande för många människor. Det kommer att minska tillväxten i vår ekonomi. Det är kring detta som hela vår politiska debatt står. Det är ingen tillfällighet att Sverige, Finland och Danmark tillhör de länder som har hunnit längst i tillväxt och som enligt EU är föredömen just därför att vi har lyckats kombinera trygghet och tillväxt i stället för att sätta dessa mot varandra som Maria Larsson vill. Nej, det människor har skäl att känna oro för är om de borgerliga skulle få gehör för sin politik att kraftigt försämra den sociala välfärden. Det skulle vara oerhört negativt för människor, individer, och oerhört negativt för vår ekonomi och för vår sysselsättning. De nya företagen skulle naturligtvis inte alls bli lika många med en sådan politik.

Anf. 31 Maria Larsson (Kd)

Herr talman! Ja, det vi ser här i dag är en försmak av valrörelsen. Det handlar om jobben kontra den arbetslöshet som Socialdemokraterna är ansvariga för. Vi står för en politik där det lönar sig att gå från att vara bidragsberoende till att börja jobba. Det är en av de förutsättningar som naturligtvis kommer att skapa ett starkare Sverige och som kommer att ge möjligheter för Sverige där entreprenörskapet faktiskt blir någonting fint och där kvinnor också kan frigöras och få möjlighet till egenförsörjning och egetföretagande. För kvinnornas skull och för de arbetslösas skull behöver det sättas en ny politik i Sverige!

Beslut

Sveriges handlingsprogram för tillväxt och sysselsättning (NU11)

Regeringen har redovisat för riksdagen Sveriges handlingsprogram för tillväxt och sysselsättning inom ramen för EU:s Lissabonstrategi. Denna strategi antogs av Europeiska rådet vid ett möte i Lissabon i mars 2000 och har som mål att EU till år 2010 ska vara världens mest konkurrenskraftiga ekonomi. Riksdagen avslutade ärendet utan att besluta något mer.
Utskottets förslag till beslut
Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut