Subsidiaritetsprövning av förslaget om inrättande av ett europeiskt gränsövervakningssystem (Eurosur)

Fru talman! Detta ärende från justitieutskottet handlar om en så kallad subsidiaritetsprövning med ett motiverat yttrande till kommissionen. I detta fall handlar det om ett nytt gränsövervakningssystem vid namn Eurosur som kommissionen har föreslagit. Bara ordet "subsidiaritetsprövning" har krävt ett antal år för många av oss att ens kunna uttala, och det är också för många av oss en ny process, en ny praxis och ett nytt arbetssätt i Sveriges riksdag. Det är positivt att vi har den här typen av prövningar. Det innebär att vi som nationellt parlament i ett mycket tidigare skede än tidigare kan gå in, lämna bedömningar och göra så kallade lämplighetsprövningar av de förslag kommissionen lägger fram. Vi har en nuvarande praxis, som med tiden säkert kommer att förändra sig, om när och var vi ska yttra oss och när riksdagen ska lämna ett så kallat motiverat yttrande. Vi har en modell där vi gör en lämplighetsprövning och där vi utgår ifrån på vilken nivå vi anser att utgångspunkten på förslag som gäller Europeiska unionen och var det ska göras i första läget ska bedömas av riksdagen. Vår utgångspunkt är alltid att den lägsta möjliga nivån är den som ska fatta beslut om regelverket. Man ska ha klart för sig att det är en lite annorlunda hantering än vad många av oss är vana vid. Det vi gör nu är inte att vi yttrar oss eller tar ställning till ett förslag som kommer från regeringen. Det är heller inte så att vi yttrar oss eller tar ställning till ett motionsförslag från en enskild ledamot. Motparten, den vi yttrar oss till, är i stället Europeiska kommissionen. Vi har en ny modell därför att det är vi som parlament som ska göra den bedömning som krävs av om förslagen som kommer från kommissionen är en lämplighetsprövning. Det är alltså inte fråga om att ta ställning till regeringens eventuella åsikter. Däremot ska regeringen tillställa riksdagen en bedömning av hur man ser på saken. Den prövning vi gör är alltså ställd gentemot kommissionen. Då prövar vi först om det är lämpligt gentemot subsidiaritetsprincipen. Ligger det på rätt nivå? Vi har dock även möjlighet enligt Lissabonfördraget att göra en proportionalitetsprövning. Det innebär att vi ser om varje åtgärd i sig löser ett problem med rätt typ av verktyg eller om man har tagit i för mycket. Vi ser, fru talman, ett antal problem med det här förslaget vad gäller Eurosur. Förslaget innebär att vi ska ha ett gemensamt regelverk för ett informationsutbyte mellan länderna när det gäller gränsövervakningssystemen. Det är i sig inte särskilt märkligt eller konstigt, och det kan i många lägen också vara önskvärt att vi har gemensamma regelverk och att medlemsstaterna agerar på ett likartat sätt gentemot de yttre gränserna. Syftet med förslaget är att medlemsstaterna ska ha en gemensam lägesbild för att kunna göra en korrekt bedömning, ett system för utbyte av information. Förslaget innebär att man ska ha tre typer av lager vad gäller information: en rapportering av olika typer av händelser som sker, en rapportering av de operativa uppdrag som man har genomfört och planerar att genomföra samt också de analyser som ska göras. På det ska man sedan göra en bedömning, vilket kommissionen har benämnt effektnivåer, efter en andra svensk översättning. De ska klassificeras till låg risk, medelrisk och hög risk. Låg risk betyder att det är en obetydlig risk, medelrisk graderas som måttlig, och vid hög risk är det betydande risk för störningar. Därefter ska man skaffa sig en EU-gemensam lägesbild. Jag tror också att det är korrekt att säga att en EU-gemensam lägesbild bäst skaffas på EU-nivå. Likafullt ser vi från allianspartiernas sida - men också från flertalet av oppositionspartierna i riksdagen - problem med förslaget. Det finns ett parti som inte ser något som helst problem utan tycker att detta är bra. Men vi har en kritik gentemot kommissionen, och det är också anledningen till att utskottet gör ett motiverat yttrande. Vi anser inte att kommissionen tillräckligt klart och tydligt har lyckats klargöra hur det bäst ska ske på unionsnivå, inte lyckats motivera huruvida det uppfyller subsidiaritetsprincipen eller proportionalitetsprincipen. Därför har vi valt att göra ett motiverat yttrande. Praxis är sådan att vi på någon punkt måste hitta förslag i artiklarna som innebär att förslaget de facto bryter mot subsidiaritetsprincipen. Vi kan konstatera att artikel 15 på ett mycket detaljerat sätt försöker reglera hur medlemsstaterna ska hantera och agera efter den information som kommer lägesmässigt. I och med att vi anser att den delen bryter mot subsidiaritetsprincipen har vi också valt att lägga in synpunkter vad gäller proportionaliteten i förslaget. Vi pekar på att det är viktigt att kommissionen vid den fortsatta behandlingen utgår från de faktiska behov som finns för att lösa problemen. Det gäller att inte ta i för mycket för att lösa ett problem som kanske inte är så stort. Det är viktigt att systemet blir rättssäkert. Ett informationsutbytessystem innebär också att man måste ta hänsyn till och respektera människors integritet. Systemen måste vara utformade så. Dataskyddet är oerhört viktigt, inte minst när det gäller behandlingen av personuppgifter. Mänskliga rättigheter måste respekteras, och inte minst måste man titta på kostnadsaspekterna. Även om vi i utskottet inte har nämnt det i texten kan vi konstatera att vi tidigare har haft problem, inte minst vad gäller systemet SIS II, som har kostat unionen och medlemsstaterna väsentliga medel, fast vi ännu inte har sett någon produkt. Vi anser att det är viktigt att det finns en kostnadskontroll. Jag anser, fru talman, att det är viktigt att vi folkvalda i Sveriges riksdag, som representerar svenska folket, lämnar yttranden när vi anser att det är befogat. Men det är också viktigt att våra yttranden är utformade så att man tar hänsyn till dem och de väcker respekt. De måste vara väl genomarbetade. Vi måste bygga på faktisk och korrekt kritik. Vi kan inte komma med felaktigheter i yttrandena, för då kommer Sveriges riksdag inte att uppfattas på ett positivt sätt. Det är viktigt att komma ihåg detta. Det är gentemot kommissionen vi arbetar. När vi har gemensamma uppfattningar mellan partierna i Sveriges riksdag tror jag det är bra att vi försöker arbeta tillsammans för att som en riksdag lämna in yttrande gentemot en kommission. I det här läget handlar det inte om inrikespolitik, utan det handlar om att göra en subsidiaritetsprövning av ett kommissionsförslag. Så småningom kommer förslagen kanske att bli inrikespolitik. Därför är det viktigt att vi ser till att ha genomarbetade yttranden som man de facto får respekt för och som gör att vi kan påverka de fortsatta förhandlingarna. I det här fallet kan jag tyvärr - det kan vara lite grann ovanans makt - konstatera att det har funnits en ovilja från tre i oppositionen att arbeta ihop. Det har mycket handlat om teknikaliteter. Jag kan bara beklaga detta. I det här läget väljer jag att yrka bifall till reservation 1 och ser fram emot att kammaren bifaller den i morgon. (Applåder) I detta anförande instämde Carl-Oskar Bohlin, Pia Hallström och Patrick Reslow (alla M).

Fru talman! I dag diskuterar vi justitieutskottets utlåtande om inrättande av ett europeiskt gränsövervakningssystem, kallat Eurosur. I korthet är det ett gemensamt regelverk för informationsutbyte mellan medlemsstaterna och Frontex för att förbättra kunskapen om situationen vid EU:s yttre gränser och förbättra förmågan att hantera uppkomna situationer vid dessa gränser. Det handlar om att använda satellit- och fartygssystem och sensorer på plattformar samt upprätta överblickbara kartor med riskzoner och annat. Syftet är att förhindra illegala invandrare och gränsöverskridande organiserad brottslighet. Jag ska först berätta varför Sverigedemokraterna i ett av få fall inte motsätter sig den här prövningen. Därefter ska jag redogöra för några synpunkter på de övriga sju partiernas ställningstagande i frågan. Dagens situation är sådan att Sveriges förmåga och vilja att bevaka och kontrollera våra gränser har försvunnit. För det första är vi med i Schengen, vilket gör att alla ska få röra sig helt fritt inom det området, där det är hög prioritet på att kontroller inte ska existera. För det andra är Sveriges vilja att upprätthålla en förmåga och dessutom viljan att använda denna förmåga - i den utsträckning den nu finns kvar - begränsad. Detta gör sammantaget att vi har en situation där kontrollen över våra gränser på sin höjd är svag. Vår medverkan i det okontrollerade EU har också medverkat till att den organiserade brottsligheten har fått fäste och brottsligheten ökat, vilket till och med regeringen har erkänt i proposition 63 i år. Där skriver man: "De kriminella nätverken breder ut sig och blir allt fler. Brottsligheten har också blivit mer internationell, bl.a. till följd av Sveriges medlemskap i EU och inträde i Schengensamarbetet." Det är alltså vad regeringen själv säger i propositionen. Som man brukar säga: Kedjan är bara så stark som dess svagaste länk. Schengen har i dag över 42 000 kilometer sjögränser och 9 000 kilometer landgränser. Det blir många länkar som måste vara lika starka. När man väl har tagit sig in i Schengen är det alltså fritt fram att röra sig. Varje år fångas omkring 100 000 människor som försöker ta sig in illegalt till EU. Under särskilda situationer till och med ökar detta tryck från dessa illegala. Detta kan överraska enskilda medlemsstater som inte är förberedda, vilket bidrar till ohållbara situationer. I oktober 2010 försökte till exempel dagligen 350 illegala invandrare korsa över från Turkiet till Grekland bara vid staden Orestiada. För första gången någonsin begärde Grekland hjälp av Frontex för att problemet skulle kunna avhjälpas. Under den arabiska vintern - som alla kallar våren - ökade antalet illegala invandrare till EU med 50 procent, trots Frontex punktinsatser, Hermes och Poseidon. I februari 2011 deklarerade Italien en humanitär katastrof på ön Lampedusa. 25 000 beräknades ha anlänt till ön, som har en befolkning på 5 000 invånare. Hur många som inte fångas in vet vi inte, men mörkertalet för antalet personer som tar sig in anses vara stort. Det är personer som genom asylshopping söker sig till det mest naiva landet och utnyttjar dess välfärdstjänster. Det är personer som uppehåller sig illegalt, urholkar medborgarskapet och bidrar till en svart ekonomi i värdlandet som slår ut seriösa företag och dumpar lönerna för hederliga arbetare. Det är personer som visar att det är lönsamt för organiserad brottslighet att bedriva människosmuggling och trafficking. Det är inte bara människor som tar sig in illegalt, utan även vapen och narkotika kommer in. Våldet i Malmö möjliggörs av alla illegala vapen som har smugglats in. På Tullverket uppger man att majoriteten av dessa skjutvapen kommer från östeuropeiska länder utanför EU. Narkotika, som heroin och kokain, tillverkas utanför EU och förs in samma vägar som illegala invandrare, det vill säga där Europas gränsskydd för tillfället är svagast. Utöver detta kan det vara bra att påminna om tullens situation. År 2000 hade man 2 600 anställda. Förra året hade man 2 100. Det är alltså en minskning med nästan 500 på ungefär tio år. År 2000 kontrollerades ungefär 144 000 sökande. Förra året var det 35 000. Det är en minskning med 76 procent. I ljuset av den situation som andra politiker än sverigedemokratiska politiker har fattat beslut om för Sveriges räkning verkar det tyvärr endast vara Frontex som har ens en ambition att stoppa dessa typer av gränsöverskridande problem. Sett i relation till denna och tidigare regeringars agerande, inte minst deras syn på illegala invandrare men även hanteringen av importerad och organiserad brottslighet, ser vi det som det mindre dåliga av de båda alternativen att i detta specifika fall ställa oss bakom någon form av gränskontroll i stället för ingen alls. Därför menar vi att Eurosur för tillfället är acceptabelt. Men det ska även sägas att den dag vi har makten i Sverige kommer detta att rivas upp, liksom många andra saker för den delen, i den meningen att vi själva kommer att införa fullgott gränsskydd även om vi givetvis kommer att eftersträva fortsatt samarbete inom Europa. Vad har man då för argument på den andra sidan, alltså hos de andra sju partierna? Jo, deras argument vilar huvudsakligen på två saker: dels att förslaget är vad de kallar otydligt, dels att de menar att det är för detaljerat och inskränker det nationella självbestämmandet. Låt mig börja med detta med otydlighet. Utskottstexten, som i detta fall härrör från S, V och MP, säger bland annat att förslaget är "oklart och ofullständigt". M, FP och KD - tillsammans med Centern, antar jag, även om de inte var närvarande vid beslutet - använde exakt samma formulering, det vill säga att det var "oklart och ofullständigt". Jag har svårt att förstå vad som skulle vara otydligt i förslaget. Vi kan ta frågan om PNR som ett jämförande exempel. Efter att ha tittat på båda dokumenten, alltså både PNR och Eurosur, kan man relativt snabbt konstatera att otydligheten, eller tydligheten, i båda förslagen är snarlik. Det finns för PNR, liksom i fallet med Eurosur, en lista med krav som medlemsstaterna ska leva upp till. Båda dokumenten anger syfte, tillämpningsområde, definitioner och så vidare på jämförbar detaljnivå, och så fortsätter det. Både i PNR och Eurosur anges att en medlemsstat ska inrätta nationella myndigheter. I båda anges hur de ska agera med informationen och så vidare. Tydligheten, eller vad man nu vill kalla det, i förslagen är på jämförbar nivå. När PNR subsidiaritetsprövades ställde sig allianspartierna och Socialdemokraterna ändå bakom det, trots avsaknad av stora, uppenbara skillnader i tydlighet. Som jag ser det är invändningen rörande tydlighet mycket svag sett i ljuset av vad vi ständigt matas med från EU och som regeringen och de andra partierna ständigt accepterar. Den andra motiveringen, nämligen sjuklöverns prat om nationellt självbestämmande och att förslaget är för långtgående, är intressant - som om de någonsin skulle ha brytt sig om det! S, V och MP skriver: "Detta är enligt utskottet en alltför långtgående utökning av Frontex befogenheter, och det är inte acceptabelt ur subsidiaritetssynpunkt." Alliansen skriver i sin tur: "Målen med dessa åtgärder kan uppnås lika bra om medlemsstaterna ges större utrymme att (.) själva bestämma de närmare åtgärder som ska vidtas." Först och främst kan vi notera att detaljerade regler för hur kontrollen av externa gränser ska ske har funnits sedan i vart fall 2002. I det fallet var det Schengenkommittén som bestämde. Kraven ser liknande ut i de nu aktuella artiklarna 13-15. Sedan 2006 finns det även en förordning om gränspassager som i sin artikel 12 fastställer åtgärder och nivå på den nationella gränsbevakningen. Detta är alltså förslag som har accepterats av tidigare regeringar och denna regering. Det står till exempel att kontrollen ska hindra och avskräcka från illegal invandring. Man reglerar antalet tjänstemän och att metoder ska anpassas till hotbilden, att stationära och rörliga enheter ska användas och så vidare. Det är ungefär som Eurosur säger nu. När det gäller den nationella kompetensen kan man bara konstatera att de andra partierna inte ofta lyfter fram det som något särskilt viktigt. Så är det till exempel med EBA, som de andra partierna uppenbarligen inte haft så mycket emot. I det fallet kan en EU-myndighet till och med gå in och köra över ett beslut från en nationell myndighet och meddela bindande beslut som rör enskilda och så vidare i artiklarna 17-19. Det har regeringen uppenbarligen inga problem med. Det hela blir ju lite komiskt. Om allianspartierna eller Socialdemokraterna nu hade brytt sig om vårt självbestämmande, varför röstade de då ja till Lissabonfördraget? De som tittar på denna debatt har kanske inte hört om Lissabonfördraget, vilket inte vore så konstigt eftersom regeringen tillsammans med Socialdemokraterna klubbade igenom det utan att fråga folket. I korthet är det den största maktöverföringen från Sverige och svenska folket någonsin. Alliansen tillsammans med Socialdemokraterna har alltså för så sent som ungefär tre och ett halvt år sedan fört över Sveriges självbestämmande, och därmed svenska folkets, till EU. Genom detta bröts många av de löften om vetorätt, alliansfrihet och mellanstatlighet som ja-sidan förde fram i folkomröstningen 1994 om medlemskap i EU. Att i ljuset av detta komma och prata om för långtgående utökning av EU:s befogenheter eller att nationalstaterna själva ska få bestämma blir närmast komiskt om det inte hade varit så tragiskt. Vad som framgår efter allt detta är alltså dels att gränsbevakning och gränskontroller behövs, dels att Sverige inte har vare sig vilja eller förmåga att utföra det ordentligt. Utöver det framstår sjuklöverns motivering om otydlighet som väldigt svag. Deras nyupptäckta, och jag antar mycket kortvariga, vurm för nationellt självbestämmande, eller hur de nu vill uttrycka det, är bara tomma ord med tanke på all makt de gladeligen för över till EU så snart tillfälle ges. Där var EU:s grundlag, Lissabonfördraget, pricken över i. Nej, vad det givetvis handlar om är att de egentligen är oroliga att vi kanske får minskad illegal invandring till det här landet. De är alltså oroliga över att vi får färre brottslingar i Sverige. Dessa brottslingar belönas, vilket borde vara känt vid det här laget, tyvärr med medborgarskap, gratis skola och fri sjukvård som kostar miljarder och åter miljarder av svenska skattepengar, alltmedan man känner sig nödgad att exempelvis höja takbeloppen för såväl läkarbesök som mediciner. Prioriteringarna hos Alliansen och de rödgröna är som vanligt helt felaktiga. Dessutom innebär det att verkliga flyktingar i Sverige och utomlands drabbas när resurser förs över till några som de facto är brottslingar och illegala i det här landet. I ljuset av allt detta motsätter vi oss inte detta förslag i nuläget. Vi menar att det kommer att hjälpa Sverige att upprätthålla gränserna bättre än vad vi gör i dag. Men för att vara helt på det klara med förutsättningarna är vår ambition givetvis att detta EU-förslag inte ska behövas i framtiden när Sverigedemokraterna har sett till att vi faktiskt har kontroll på våra gränser. Jag yrkar bifall till reservationen.

Fru talman! Det är inte alltid lätt att uppräthålla en linje, men det finns åtminstone en linje som Kent Ekeroth och Sverigedemokraterna håller, och den är att man är främlingsfientlig. I övrigt, när det gäller EU-kritik och annat, får jag ta fasta på det Kent Ekeroth säger: Det är tomma ord. På något sätt gäller det att flirta med en liten opinion som kanske är negativ mot Europeiska unionen och det samarbete som vi har i Europa. Vi är positiva till det samarbetet, men vi skiljer oss på ett sätt i dag: Vi köper inte grisen i säcken. Vi lämnar ett motiverat yttrande när vi ser att det finns en fara för att de förslag som kommissionen lägger fram kan bli felaktiga, bryta mot subsidiaritetsprincipen och inte vara proportionella. Det du, Kent Ekeroth, väljer att göra i dag är att säga att riksdagen över huvud taget inte ska ha någon synpunkt och att förslaget är bra. Jag vill då informera dig om att vi är i början av ett förhandlingsskede. Detta är inte ett färdigt förslag. Jag ska påminna dig om några andra subsidiaritetsprövningar som vi har haft. Du har en väldigt dualistisk linje nu. Du kommer med EU-kritik samtidigt som du håller hyllningstal till en EU-institution, gränsövervakningssystemet Frontex. Då passar det. Jag har aldrig hört någon hålla ett sådant hyllningstal till gemensamma EU-regler som det du har hållit just i dag när det handlar om gränsövervakningssystem. Jag ska påminna dig om den subsidiaritetsprövning vi hade när det handlade om att föra kontanter mellan länder. Då ansåg ni i Sverigedemokraterna att vi inte skulle ha ett gemensamt system. Då skulle alla 27 länder sluta bilaterala avtal med varandra. Varför anser ni inte i dag att man kan ha bilaterala beslut när det gäller gränsövervakningssystem? Det hänger ju inte ihop.

Fru talman! Jag tyckte att jag klargjorde detta i mitt ganska långa anförande. Tyvärr har vi och har haft regeringar som har uppvisat en enastående ovilja att just kontrollera Sveriges gränser. Så är det i dag, och så har det varit tidigare när det gäller allt möjligt: både illegal invandring och legal invandring, även om det här ärendet inte handlar om just detta. Man har sett hur nedskärningen på tullen har pågått sedan 90-talet. Tullen säger själv: Vi kan inte kontrollera våra gränser och ha fler kontroller. Vi vill kunna kontrollera mer. När illegala invandrare väl kommer till Sverige har vi sett att de belönas med allt möjligt som kostar miljarder och åter miljarder. Vi har alltså sett en total ovilja från den här regeringen och andra regeringar att kontrollera gränser och att förhindra framför allt illegal invandring. När vi står inför detta fullbordade faktum, som vi tyvärr har levt med under alltför lång tid i det här landet, måste man fråga sig: Hur kan man förbättra situationen temporärt? Ska man lita på att svenska regeringen eller kommande regeringar för den delen, till dess att vi sitter i den, kommer att göra det? Ska man hoppas på det? Nej, det kan man inte hoppas på. Det finns inget annat parti i den här riksdagen som vill ha skärpta kontroller när det gäller både människor och varor. Ska man stå och hoppas på att det skulle bli bättre bara utifrån Sveriges egen förmåga i det här fallet? Det kommer inte att hända. Då återstår någonting annat. Då återstår frågan: Vad kan EU, som vi har blivit satta i, göra? Vi valde inte att vara med i Schengen. Vi blev satta där av era politiska beslut. Det är ett fullbordat faktum att vi är i denna situation. Då menar vi att någon måste göra det här. Om man ger de här befogenheterna till Frontex, att upprätthålla våra gränser, menar vi att det blir ett mycket bättre skydd än det skydd som uppenbarligen denna och tidigare regeringar misslyckats med. Jag har även kollat med andra partier ute i Europa som har en något nyktrare syn på invandring och nationalstater. Även de ser fördelarna med Eurosur. Det är inget konstigt, och det är väldigt lätt att motivera varför vi vill att någon ska kontrollera, snarare än ingen.

Fru talman! Jag noterar att Kent Ekeroth inte tror på Sveriges förmåga. Jag har en annan uppfattning. Jag vet att Sverige har en mycket god förmåga. Jag noterar också att Kent Ekeroth i dag sätter hoppet till Europeiska unionen. Det är det som jag uppfattar som lite vingligt. Jag ska återigen påminna dig om den där subsidiaritetsprövningen, för du valde att inte svara på min fråga. När ni varje gång tidigare har sagt att man ska lösa det här mellan länderna med bilaterala avtal undrar jag: Varför skulle man inte kunna göra det i det här fallet? Politiken hänger inte riktigt ihop. Det är en vinglig färd. Är du helt säker på att de väljare ni trots allt har verkligen står bakom det här? Är det främlingsfientlighet som gäller eller allmän EU-skepticism, eller kan ni byta fot i olika lägen? Jag är rädd att ni inte kommer att byta fot när det gäller främlingsfientligheten. Jag kan dess värre notera att en stor del av den upprördhet du visade i dag gällde att människor hade fått sjukvård och medicin i Sverige. Jag tycker att det är humanitärt, och jag tycker att det är bra. Jag tror att de flesta svenskar är stolta över det. Men red gärna ut varför man ska ha bilaterala avtal ibland när det gäller att arbeta mot organiserad brottslighet, när det gäller att göra livet lättare i gränspassagen och när man över huvud taget ska pröva om EU-systemen fungerar men inte ha det i just det här fallet! Jag förstår fortfarande inte hur politiken hänger ihop.

Fru talman! Hammarbergh nämner att han litar på Sverige men att vi inte gör det. Det var inte det jag sade. Jag sade att jag inte litar på er förmåga att hantera det. Jag litar inte på allianspartierna. Jag litar inte på de rödgrönas förmåga att hantera det. Ni har bevisat att ni inte kan eller vill hantera det. Det är er jag inte litar på. Sveriges förmåga finns. Det var också det jag sade. Skulle vi sitta i regeringsställning skulle vi minsann visa att vi har all förmåga. Det handlar om viljan, och ni har visat att viljan inte finns. Det är det som det handlar om. När det gäller tullens förmåga kan jag bara nämna vad Tullverket självt säger. Vi har till exempel Tull-Kust. Det är alltså fackliga företrädare som säger att de inte har tillräckliga resurser för att bevaka våra gränser. Björn Hartvigsson, som är förbundsordförande för Tull-Kust, säger att de inte har tillräckligt med resurser. Jan Martinsson säger samma sak. De vill se en ökad styrka ute vid gränserna. De vill se fler tullare med vapenkompetens. De har inte proportionella resurser och så vidare. Jag har en lång lista här när det gäller hur tullen klagar på att de inte kan upprätthålla våra gränser. Förmågan har successivt monterats ned sedan mitten av 90-talet, om inte tidigare. De har halverat personalstyrkan. Dessutom ersätts de inte med nyanställda vid pensionsavgångar - det tar de också upp. Denna politik har denna regering och tidigare regeringar bedrivit. Det är en politik som har bedrivits i säkert över 15 år. Jag tror på Sveriges förmåga, men jag litar inte på er förmåga. När det gäller Eurosur och varför vi går med på det nu vill jag säga att detta är en väldigt aktuell och akut fråga, enligt vårt sätt att se på det. Man har en regering som uppvisar en total ovilja mot att kontrollera våra gränser och dessutom belönar brottslingar med sjukvård, möjlighet att starta företag och allt möjligt. Då belönar man brottslingar för att de fullständigt struntar i svenska regler och lagar. Ni har alltså bevisat att ni är helt opålitliga när det gäller detta. Då måste vi göra något åt det i den akuta situationen. Så fort vi har makten, precis som jag sade, kommer vi också att ta tillbaka det här till svensk kompetens och svenskt självbestämmande. Men vi är det enda parti som vill göra det. Vi gick trots allt inte med på Lissabonfördraget. Det var ni som gjorde det, inte vi.

Fru talman! Vi debatterar i dag utskottets utlåtande över kommissionens förslag om inrättande av ett europeiskt övervakningssystem, Eurosur. Bakgrunden till förslaget är att man vill få ett gemensamt regelverk för informationsutbyte för att förbättra kunskapen om situationer vid EU:s gränser och för att förbättra reaktionsförmågan när det gäller att hantera situationer som uppkommer vid gränserna. Detta ska också leda till förbättrade resursfördelningar i medlemsstaterna. Det är inom ramen för en politisk förhandskontroll som subsidiaritetsprincipen har sitt främsta användningsområde. Det är medlemsstaternas möjlighet att utöva inflytande över EU:s lagstiftning. Vi i Kristdemokraterna och övriga Alliansen har i vår reservation varit tydliga med att det behövs mer underlag. Vår ingång är att förslaget från kommissionen inte är klart och att vi anser att det är för tidigt att säga nej. Vi vill inte stänga dörren, vilket Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern gör. Det finns alla möjligheter för oss att göra det framöver. Alliansen har, som sagt, en reservation. Vi anser att kommissionens förslag innehåller flera delar som behöver analyseras ytterligare och att det inte riktigt går att ta ställning till om förslaget är förenligt med subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen. Det framgick inte tillräckligt tydligt att målen inte kan nås på nationell nivå. Vi anser dock inte heller att det är tydligt om de kan göra det. Vi efterlyser en mer utförlig och en mer tydlig motivering när det gäller hur kommissionen har kommit fram till förslagen och huruvida de är förenliga med subsidiaritets- respektive proportionalitetsprincipen. Kristdemokraterna vill i sammanhanget framhålla att möjligheten att söka asyl inte får försvåras. Jag kan bara säga att jag efter att ha lyssnat på Sverigedemokraterna undrar om vi har läst samma underlag, för den här debatten handlar inte om kontroll av invandring. Men Sverigedemokraterna är ju ett enfrågeparti. Fru talman! Det finns delar i förslaget som vi säger är för detaljerade. Det gäller de åtgärder som medlemsstaterna ska vidta vid olika effektivitetsnivåer. Jag tror också att vi framöver kommer att få större kunskap om hur våra subsidiaritetsförslag kommer att tas emot av kommissionen. Jag tror att det kommer att hjälpa oss när det gäller hur vi ska formulera våra förslag. Likaså tror jag att det ibland finns ett missförstånd i fråga om det språkbruk som regeringen använder. Avslutningsvis skulle jag vilja framföra att jag tror att det är viktigt med en tydlig gemensam signal från utskottet till kommissionen. Vi vill att det ska komma från utskottet men också från regeringen att kommissionen skickar ut alltför ofärdiga förslag. Jag kommer också att vara tydlig mot regeringen, som mitt parti är en del av, när det gäller att man de facto tydligare måste plädera för ett ja eller ett nej. Jag kan dock instämma i att det inte var lätt utifrån det här underlaget. Att likt Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern säga nej tror vi dock inte på. Vi säger att problemet i det här fallet inte är att regeringen inte har sagt ja eller nej. Problemet är att kommissionen har skickat ut ett alltför ofärdigt förslag. Jag yrkar bifall till reservation 1.

Fru talman! Det blir en kort replik för mig. Caroline Szyber sade att det inte handlar om invandring. Men ett av de uttalade syftena med det här är att förhindra illegala invandrare, vilket gör att det handlar om invandrare. Hur kommenterar du det?

Fru talman! Det är möjligt att det kan vara en av delarna som det här informationsutbytet handlar om, men det kan också handla om en osäkerhet som kan uppstå vid olika gränser. Den osäkerheten behöver inte alltid härröra från illegal invandring. Det kan vara andra invandringsströmmar. Det är inte illegal invandring som det här gränsövervakningssystemet har som sitt huvudfokus. Det är viktigt. Att det ska handla om vissa strömningar är en sak, men jag vänder mig starkt mot att du hela tiden pratar om en illegal invandring.

Fru talman! Det var intressant. Kristdemokraterna går upp och påstår att det här inte handlar om invandringen, men när jag ställer frågan erkänner man att det de facto handlar om invandring - inte bara, men delvis. Precis som jag tog upp handlar det om allt möjligt, till exempel illegala vapen, narkotika och illegal invandring. Jag får tacka Kristdemokraterna för att de erkänner att det visst handlar om invandring.

Fru talman! Återigen, jag tror att man hör det man vill höra. Det jag sade var att det inte enbart handlar om kontrollen av kriminell invandring. Jag säger det igen: Det handlar inte enbart om kontrollen av invandring. Bakgrunden till det här förslaget är att förbättra ett informationssystem och att förbättra kunskapen. För oss är det hela tiden väldigt viktigt att framhålla att det här inte på något sätt får försvåra att man ska kunna söka asyl. Vi verkar ha tolkat det här underlaget lite olika. Jag vänder mig framför allt starkt emot begreppet den illegala invandringen. Vi vet ju inte huruvida den är illegal eller inte.

Fru talman! Som tidigare har sagts här handlar debatten om justitieutskottets utlåtande av kommissionens förslag om inrättandet av det europeiska gränsövervakningssystemet Eurosur och subsidiaritetsprövning av förslaget. Jag tänker inte gå närmare in på det, för jag tycker att det klart och tydligt har framkommit av Krister Hammarberghs och Caroline Szybers inlägg vad innehållet i detta är. Jag börjar därför med att yrka bifall till förslaget i utlåtandet. Vi socialdemokrater anser tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet att förslaget i dess helhet strider mot subsidiaritetsprincipen. Vi föreslår därför att riksdagen lämnar ett motiverat yttrande till Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande. I Lissabonfördraget, artikel 5, vad gäller subsidiaritetsprövning, står bland annat att kommissionen ska, för det första, i utkastet göra en tydlig, klar motivering vad avser både proportionalitetsprincipen och subsidiaritetsprincipen. För det andra står där också att innehållet ska göra det möjligt att se om subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen följs så att vi som parlamentariker kan bedöma detta. För det tredje står där att de finansiella kostnaderna för medlemsstaterna måste framgå. Till sist står där om unionens mål med förslaget, alltså vad det är som skulle göra detta bättre på EU-nivå. Där bör man också tillägga att titta på vilka kvalitativa indikationer och, om det är möjligt, även vilka kvantitativa indikationer som finns. Vidare i Lissabonfördraget under artikel 5 - artikel 6 i protokollet om tillämpningen - står det att läsa att det är det aktuella utkastet som prövas och att ett motiverat yttrande med skälen till att man anser att ett utkast till lagstiftning inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen får lämnas. Med andra ord säger man ja, detta är förenligt med subsidiaritetsprincipen eller nej, detta är inte förenligt med subsidiaritetsprincipen. Man kan också säga att vissa delar strider mot subsidiaritetsprincipen, precis som Alliansen har gjort, men det finns inte utrymme för ett tredje alternativ, det vill säga att inta någon skeptisk ingång och föra ett allmänt resonemang kring subsidiaritetsprincipen. Det är det aktuella utkastet som ska prövas, inget som komma skall. Det är detta utkast som ska analyseras, och det är så vi har sett det. Det är också väldigt tydligt i yttrandet från konstitutionsutskottet och, som jag tidigare har sagt, i Lissabonfördraget vad förslaget ska innehålla och vad det är man lämnar ett motiverat yttrande över. Vårt ställningstagande att kommissionens förslag om att inrätta Eurosur strider mot subsidiaritetsprincipen i sin helhet bygger på att förslaget är så oklart och ofullständigt att det inte med tillräcklig tydlighet framgår att målet för åtgärderna inte kan nås på nationell nivå. Det framgår inte heller att målen för åtgärderna bättre kan uppnås genom att åtgärder vidtas på unionsnivå. Förslaget måste därför, som vi ser det med vår huvudingång och när jag då har redogjort för vad som står i artikel 6, anses strida mot subsidiaritetsprincipen eftersom kommissionen inte har lagt fram ett förslag som är tydligt och klart. Sedan bidrar det faktum att regeringen inte klart har uttalat en bedömning i subsidiaritetsfrågan ytterligare till oklarheten. Fru talman! Avslutningsvis ska jag säga några ord om kommissionens förslag som bland annat innebär att medlemsstaterna ska fördela sina gränsövervakningsresurser i enlighet med effektnivåer som fastställs av Frontex. Det blir således Frontex som ytterst ska avgöra hur medlemsstaterna ska fördela övervakningsresurserna. Detta är en alltför långtgående utökning av Frontex befogenheter och inte acceptabelt ur subsidiaritetssynpunkt. När det gäller den del som avser de åtgärder som medlemsstaterna ska vidta vid olika effektnivåer delar vi Alliansens syn att de är alldeles för detaljerade. Målet med dessa åtgärder kan uppnås lika bra om medlemsstaterna ges större utrymme att inom en något vidare ram själva bestämma de närmare åtgärder som ska vidtas. När det i övrigt i kommissionens förslag till EU-parlamentets och rådets förordning om inrättande av ett europeiskt gränsövervakningssystem, Eurosur, är så oklart och ofullständigt och att det inte harmoniserar med artikel 5 i Lissabonfördraget, som jag tidigare har redogjort för, finns bara en väg att gå som vi ser det, och det är därför vi har tagit den vägen. Det är att säga att detta förslag i sin helhet strider mot subsidiaritetsprincipen.

Fru talman! En stor del av justitieutskottets arbetsbelastning upptas av subsidiaritetsprövningar. Dagens ärende är en sådan som handlar om gränskontroll och det som benämns Eurosur, ett inrättande av ett europeiskt gränsövervakningssystem. Men framför allt sätter just den här subsidiaritetsprövningen väldigt stort fokus på hur riksdag och regering ska och bör jobba med dessa prövningar. Hela grundtanken är ju att göra en bedömning om frågan ska avgöras inom EU eller i de nationella församlingarna. Det enda vi i de nationella församlingarna kan ta ställning till är det förslag vi har fått på papper för att pröva och inte något eventuellt tänkt framtida papper som ännu inte är skrivet. När det gäller just detta papper är egentligen utskottsmajoriteten och företrädare för allianspartierna ganska överens. Vi anser att som förslaget är skrivet är det för många detaljer och samtidigt för otydligt formulerat. Men trots att det är små skillnader i vår syn på hur och i vilken grad vi ska säga nej till den här subsidiaritetsprövningen är det viktiga skillnader eftersom vi samtidigt jobbar fram hur vi ska hantera dessa frågor i framtiden. Genom att välja den mjukare linjen, som regeringspartierna föreslår, tror jag att vi öppnar för ännu fler ofärdiga subsidiaritetsprövningar och förslag från kommissionen. Genom att vara tydligare och svara på det vi har blivit ombedda att svara på kan det ändå bli en tydligare signal till kommissionen om att de inte bör belasta de nationella parlamenten med ofärdiga förslag. Jag tänker inte gå in så mycket på dessa detaljer. Det har de tidigare talarna gjort, och jag instämmer där i mycket av det som Kerstin Haglö anfört. Jag vill yrka bifall till utskottets förslag och motiveringen i bil. 3.

Fru talman! Jag får väl ta möjligheten att replikera Miljöpartiet, även om det inte var syftet från början. Vi hamnar i mycket teknikaliteter. Lite tråkigt, kan jag tycka, därför att vi, precis som Agneta Börjesson säger, i grunden har samma uppfattning. Vi tycker inte om ofärdiga förslag. Vi vill inte köpa grisen i säcken, till skillnad från någon annan. Men vi är bundna av en form som finns i Sveriges riksdag, som regleras i riksdagsordningen och där det finns en praxisbild. Därför borde det finnas ett gemensamt intresse att hitta lösningar för att ta sig ur det här. Vår strävan har varit att vi ska följa det regelverket, åtminstone tills praxis har förändrats. Det är också därför vi har ett förslag där vi direkt kan se att artikel 15 bryter mot subsidiaritetsprincipen. Däremot är detta svårt att följa i det som nu är majoritetstext. Det blir inte korrekt. Det går inte att direkt hävda att det strider mot subsidiaritetsprincipen, och vår oro i det fallet är att man inte kommer att ta Sveriges yttrande på fullt allvar om man kan peka på att det är felaktigt. Min fråga utgår egentligen från att Agneta Börjesson pekar på någonting väldigt viktigt när vi yttrar oss gentemot kommissionen. Det handlar lite grann om vårt arbetssätt, att vi ska försöka hitta bra arbetsformer för samtal med varandra i utskottet när det egentligen handlar om små tekniska problem. Processen den här gången har varit märklig. Den har varit märklig i det avseendet att det största oppositionspartiet över huvud taget inte har velat diskutera detaljerna, inte har svarat i telefon eller tagit emot telefonmeddelanden. Då blir det svårt att hitta de gemensamma lösningarna. Det kan också vara så att ett annat oppositionsparti har fått lämna synpunkter. Det har tagits hänsyn till synpunkterna, men sedan väljer man att sluta diskutera. Då är frågan: Hur ser Agneta Börjesson på det arbetssättet? Kommer vi att lämna bra yttranden gentemot kommissionen om vi inte pratar med varandra?

Fru talman! Krister Hammarbergh ställer en fråga om telefonvanorna hos Socialdemokraterna. Jag har lite svårt att svara på just den frågan. Jag är helt övertygad om att vi svarar på alla frågor och att i alla fall inte jag har blivit kontaktad i de frågorna. Jag är också helt övertygad om att det finns en stor öppenhet kring att faktiskt skriva ihop sig när det gäller en text för att säga nej till det här förslaget. Jag har väldigt svårt att se att det på något sätt skulle vara svårt. Jag tycker också att vi i det här fallet står ganska nära varandra. Det borde inte ha varit särskilt svårt att göra. Att däremot se vem det är som bär ansvaret för att göra det vill inte jag lägga mig i. Jag vet väldigt väl att jag inte har blivit kontaktad för sådana diskussioner.

Fru talman! Jag tycker att det är väldigt bra att Agneta Börjesson säger det, för vi kommer att ha ett antal subsidiaritetsprövningar. Många gånger uppfattar vi det som svår materia att tränga igenom och att det finns anledning att prata med varandra och hitta lösningar när vi känner att vi står nära varandra och ska yttra oss gentemot kommissionen. Sedan kan vi fortsätta processen och ha olika uppfattningar när det gäller de förhandlingar som kommer att bedrivas. Vi kommer säkerligen att kunna ha olika uppfattningar också när det väl ska bli svensk lagstiftning. Det är relativt naturligt mellan oppositionspartier och majoritet. Jag ser fram emot att vi när det gäller den här typen av prövningar kan försöka anstränga oss att ha en god diskussion så att vi på ett så bra sätt som möjligt kan föra fram Sveriges riksdags och svenska folkets röst i de tidiga skeden som en subsidiaritetsprövning faktiskt är. Jag kan bara beklaga att det inte har funnits så stort intresse från i synnerhet vissa delar av oppositionspartierna.

Fru talman! Jag har som sagt inga mer synpunkter när det gäller hur andra delar av oppositionen förhåller sig till samtal. Vi brukar alltid delta i de samtal som vi blir inbjudna till.

Fru talman! Vi debatterar här i kvällningen återigen en subsidiaritetsprövning. Det har varit många sådana, även i utskottet, och de verkar inte bli färre. Vad det handlar om behöver jag inte dra eftersom jag är sist på talarlistan. Jag tror att man har förstått det här nu. Jag vill yrka bifall till utskottsmajoritetens förslag. När det gäller det som Krister Hammarbergh har varit inne på i kväll, när han beklagar att vi inte kan komma överens i den här frågan, kan jag säga att när vi ligger så nära varandra kan jag beklaga lika mycket att inte Alliansen tycker att det här strider mot subsidiaritetsprincipen och att vi gemensamt ska skicka den motiveringen till kommissionen. Om jag är rätt underrättad är det så att kommissionen tittar på de motiverade yttranden som man får, där det uttryckligen står att det här strider mot subsidiaritetsprincipen. Det är det yttrandet som tas upp, och när kommissionen har tittat på det och det blir omröstning i parlamentet går man på just det som i sin helhet säger att det strider mot subsidiaritetsprincipen. Om då kommissionen ska ompröva det här ska man också ta hänsyn till vad det motiverade yttrandet handlar om. Då kan kommissionen antingen vidhålla förslaget, ändra på det eller också kan man dra tillbaka det. Men då måste kommissionen motivera varför man har fattat det beslutet. Visst är det så att vi står ganska nära varandra. Du beklagar å din sida och jag beklagar å min sida. Sedan vill jag i den här debatten återkomma till Sverigedemokraterna. Kent Ekeroth har under en lång tid framhållit att man i varje sammanhang ska hävda de bilaterala avtalen. Vi har haft uppe någon fråga som har handlat om subsidiaritetsprövning eller EU-frågor över huvud taget. Jag tycker att det är väldigt beklämmande att man kallar människor som flyr från krig, från politiskt förtryck och från naturkatastrofer för brottslingar. Jag kan inte med ord förklara hur upprörd jag blir av det. Sedan står han här och håller ett försvarstal om hur mycket man är emot EU. Ni hyllar Frontex. Ni hyllar kommissionen. Ni har ju ändrat inriktning. Så fort det passar er har kommissionen gjort rätt. Här kritiserar vi från Alliansens sida, vi kritiserar också från Vänsterns sida och från regeringens sida, men Sverigedemokraterna hyllar kommissionen och de hyllar Frontex. Det är mycket, mycket märkligt att ge sig på människor som är på flykt från krig och förtryck, att påstå att det här är en bra bedömning och bara ta upp illegal invandring, inte vidröra någonting annat som finns i förslaget. (Applåder)

Fru talman! Även om Lena Olsson och jag samtalar väl och bra är det inte så ofta som vi har anledning att säga att vi håller med varandra, som jag tror att vi har gjort i det här fallet. Det är sällan när det gäller EU-frågor. Vi vet att Lena Olssons parti är ett EU-kritiskt parti. Det får vi respektera. Vi har olika uppfattningar. I det här fallet känner vi en gemensam oro och vill gärna lämna ett motiverat yttrande. Då väljer Lena Olsson att beklaga. Problemet just nu är att med den process som har rått försvagas Sveriges röst. Det blir inte den riktigt starka majoriteten från Sveriges riksdag som lämnar ett motiverat yttrande. Det hade kunnat förhindras om intresset hade funnits. Längre än så står vi inte mot varandra utan det handlar mer om teknikaliteter. Det fanns ingen möjlighet för oss att diskutera texten över huvud taget. Den lades på bordet. Det är vad jag vill beklaga. Sveriges röst har blivit svagare. Jag ser fram emot att vi har ett bra samarbete och konstruktiva diskussioner framöver.

Fru talman! Vi har från Vänsterpartiets sida inget emot att komma överens. I Alliansens reservation framgår det att man anser att förslaget är oklart och otydligt, och man kan inte fatta beslut. Vi har att ta ställning till hela paketet. Vi hade diskussionen även i går i utskottet. Vi kan inte ta ställning till delar. Antingen svarar vi att förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen eller att förslaget inte strider mot subsidiaritetsprincipen. Det är så läget ser ut. Jag tycker gott att Alliansens företrädare kunde ha hakat på. Jag tror att kommissionen mer skulle ta till vara på uttalandet att förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen om vi tillsammans skriver att det är oklart och otydligt och vi specifikt inriktar oss på artikel 15. I den artikeln talar kommissionen om med hela handen vad medlemsstaterna ska göra.

Fru talman! Jag ser fram emot ett konstruktivt samarbete i fortsättningen. Det innebär att vi ska diskutera texterna gemensamt. Att vi i det här fallet inte använder möjligheten innebär att förslaget är fel i sak. Vi måste hänga upp ett motiverat yttrande på någon artikel som bryter mot subsidiaritetsprincipen. Artikel 15 gör det definitivt. Det går inte att hävda något sådant i ett så pass långt gånget förslag från kommissionen. Det innebär att det blir fel i sak, och att lämna ett sådant yttrande skulle göra Sveriges röst än svagare.

Fru talman! Jag tror inte alls att Sveriges röst blir försvagat i det läget. Jag tror precis tvärtom, nämligen att rösten skulle stärkas. Krister Hammarbergh tar ofta tillfället i akt och talar om att Sverige har en stark röst i EU sedan tidigare. Det skulle bli besynnerligt om EU inte skulle lyssna just då. Man ska alltid vara villig att diskutera och vara öppen. Men då är det arbetsformerna man måste titta på. Om vi ska börja ha subsidiaritetsprövningar - om det nu blir så, vilket jag inte hoppas - i vissa delar, anser jag att det kommer att bli begränsad tid för övriga förslag och propositioner som ska lämnas.

Fru talman! Lena Olsson kommenterade hur upprörd hon blev för att illegala invandrare kallas för vad de är, nämligen brottslingar. De som kommer till EU, eller till Sverige för den delen, utan tillstånd, antingen för att de inte söker tillstånd eller för att de struntar i tillstånden när de väl har fått dem, bryter mot lagar och regler som finns i Sverige eller, för den delen, i Europa. Det gör dem de facto till brottslingar. Jag vet att ni i Vänsterpartiet brukar gilla att belöna brottslingar med medborgarskap, sjukvård och så vidare. Det kanske har att göra med att ni vill släppa ut brottslingar efter halva tiden, kanske mer om ni hade fått bestämma - vem vet. Med er politik skulle förmodligen ingen vara illegal, utan alla skulle bara forsa in över Europa. Då skulle vi ha fler Malmö som vi kan ha aktuella debatter om när det gäller organiserad brottslighet eller annat. Hur kan ni försvara den politik ni själva har drivit fram? Varför måste det ges flyktingamnesti om flyktingarna inte är illegala? Hela poängen med en amnesti är att ge dem amnesti på grund av begångna regelbrott. De finns i Sverige men de får inte vara här - vi ska ge dem amnesti. Varför skulle man ha gett dem amnesti annars? Det är för att de är illegala. Kalla dem för vad de är! Om ni vill ha fri invandring så att de kan forsa in över gränsen måste ni vara tydliga mot alla väljare. Det är intressant att belöna illegala invandrare. Vad säger det till de legala invandrare som har kommit hit, de som har sökt tillstånd och har fått tillstånd på legala grunder? De har gjort allt så som det ska göras. Sedan kommer Vänsterpartiet och säger att det är strunt samma, att de illegala kan få samma sak. Justitieutskottet handlar om justitia, det vill säga rättvisa, men Vänsterpartiets politik på området har uppenbarligen ingenting med rättvisa att göra.

Fru talman! Vänsterpartiets politik och Vänsterpartiets politik. Jag är medveten om vad vi har för politik. Vi är humanister. Kent Ekeroth tycker att människor som flyr från krig, politiskt förtryck eller som inte kan vistas i sitt land ska skickas tillbaka för att bli våldtagna eller mördade. Kent Ekeroth hävdar att han vet precis varför dessa människor har flytt. Det vet du inte alls. Du benämner dem som kriminella. Är man kriminell om man flyr från ett inbördeskrig där man hotas att bli förföljd för att man tycker en sak eller för att man som kvinna blir våldtagen gång på gång? Flyktvägen kan vara konstig innan man kommer hit, men då ska den personen inte få söka asyl. Denna människosyn är absurd! Kent Ekeroth hävdar att dessa människor kommer hit för att utnyttja systemet och att de är brottslingar. Vi har i det här landet råd att hjälpa människor. Jo, det har vi. Vi har absolut råd att hjälpa människor som flyr. Kent Ekeroth kan passa på att tala om huruvida det är riktigt att skicka tillbaka dem dit där de riskerar att bli mördade eller våldtagna. Är det den politiken du vill ha? Så tala om det i klartext och stå inte och linda in saker och ting.

Fru talman! Om man är flykting enligt konventionen om flyktingstatus får man uppehållstillstånd. De som inte får uppehållstillstånd är inte flyktingar. Om de inte ens söker är de i en helt annan liga. De försöker inte ens. Om man är flykting vet man att man får uppehållstillstånd. Om man inte söker är det misstänksamt. Men om de som söker får avslag är de inte flyktingar. Då skulle de ha fått uppehållstillstånd. Den situation som beskrivs här så att alla ska börja gråta stämmer inte för 95 procent av alla dem som kommer hit. Av alla som har kommit till Sverige sedan 1980 är det färre än 5 procent som är flyktingar. 60-70 procent är anhöriginvandring. Det har ingenting med flyktingar att göra. Prata inte om flyktingar när det inte har med flyktingar att göra. Det är bara ett spel för galleriet för att vinna lite sympatiröster. Det handlar inte om det. Erkänn det! I det första anförandet sade Lena Olsson att vi sverigedemokrater hyllar kommissionen och en mängd annat. Men vi vill lägga ned kommissionen mest av alla. Vi vill lägga ned EU också om vi får tillfälle. Vi vill att Sverige ska gå ut ur EU, definitivt den politiska unionen, men vi vill fortfarande ha frihandel. Det finns länder som klarar sig alldeles utmärkt utan EU. Vi är de som tydligast i det här landet driver att Sverige ska gå ut ur den överstatliga, byråkratiska och odemokratiska kolossen som EU är. Jag vill mer än gärna göra alla i kommissionen, EU-parlamentet och alla EU-byråkrater arbetslösa. Det är klart. Någon måste göra något åt den situation ni har skapat åt oss med mer eller mindre öppna gränser, med illegal invandring - brottslingar - som ni belönar med allt möjligt. Nu vill vi att EU för en gångs skull ska göra någon nytta och införa det här systemet så att vi har någon form av kontroll. Jag vet att Vänsterpartiet inte vill ha det, men jag är ganska säker på att svenska folket vill.

Fru talman! Jag är ganska säker på vad svenska folket vill. Det såg vi 2010. De utgjorde kanske 6 procent, och det är ingen majoritet av svenska folket. Det går upp en talgdank för mig. Kent Ekeroth hyllar Frontex och hyllar kommissionen. Här ser vi en vändning mot vad vi har sett förut. För mig och för många andra betyder det här: Jo, men EU är nog ganska bra, för man har satt upp murar runt hela EU så att människor inte ska komma in från till exempel tredje världen. Kent Ekeroth står och hyllar Frontex, som vi vet har varit med och förhindrat att båtar tar sig i land så att människor kan söka asyl. Jag har till och med läst någonstans att Kent Ekeroth kanske ska ställa upp som EU-parlamentariker. Det är ju så att man inte tror sina öron - med ett sådant EU-motstånd. Eller hur, Kent Ekeroth?