Styrning av försvarets fastigheter ochanläggningar (förs. 2002/03:RR7)

Herr talman! Finansutskottets betänkande handlar om styrning av försvarets fastigheter och anläggning- ar. Det är Riksdagens revisorer som har kommit med förslag om just styrning av försvarets fastigheter och anläggningar. Utöver den skrivelsen behandlar vi också motioner. Revisorerna har granskat hur regeringen styr For- tifikationsverket och Försvarsmakten för att åstad- komma en effektiv förvaltning och användning av försvarets fastigheter. Revisorerna tycker att det finns stora problem med tillämpningen av en avgiftsfinan- siering inom försvaret, inte minst för att Försvar- smakten har begränsade möjligheter att sätta press på stödmyndigheterna, i det här fallet Fortifikationsver- ket. Finansutskottet föreslår ett tillkännagivande med anledning av revisorernas förslag och tycker att det ska tillsättas en utredning om försvarets styr- och finansieringsformer. I detta arbete har också för- svarsutskottet deltagit, och finansutskottet delar för- svarsutskottets uppfattning att styr- och finansierings- formerna i försvaret bör analyseras och utvärderas. Granskningen bör omfatta såväl Försvarsmakten som samtliga myndigheter som lämnar stöd till För- svarsmakten. Utredningen bör särskilt fokusera på hur riksdagens och regeringens insyn, styrning och uppföljning ska kunna förbättras och granska incita- menten i styrningen och finansieringen så att regel- verket befordrar sparsamhet och effektivitet, inte minst för den lokala nivån inom Försvarsmakten. Revisorerna anser att utredningen ska vara en parlamentarisk kommitté. Vi i finansutskottet anser att det bör finnas någon form av parlamentarisk insyn i utredningens arbete, men det behöver inte nödvän- digtvis vara en utredning som är parlamentariskt tillsatt. Förutom revisorernas förslag behandlar vi också motioner. De handlar bland annat om Fortifika- tionsverkets hyresmodell, ackumulerade överskott och fastighetsregister. Där yrkar vi avslag. Det finns också motionsyrkanden om hyressätt- ning i ändamålsfastigheter, studentbostäder, högsko- lornas och universitetens rätt att äga sina lokaler och skydd för grönområden inom tätortsbebyggelse. Ut- skottet föreslår avslag på alla dessa motioner.

Herr talman! Riksdagens revisorers skrivelse med förslag med anledningen av granskningen av styr- ningen av försvarets fastigheter och anläggningar innehåller svidande kritik över hur saker och ting fungerar. Skrivelsen genomsyras av slutsatser och påståenden, men även av uttryck som "fungerar inte", "uppstår problem", "anmärkningsvärda brister", "dålig tillsyn", "underlåtenhet", "stora problem", "situationen är inte acceptabel". Listan kan göras än längre. Det är en hård kritik som redovisas. Utskottet har tagit intryck av denna kritik och ställt sig bakom revisorernas förslag om en utredning om översyn av försvarets styr- och finansieringsformer. Det är också delvis ett instämmande i de två moderatmotioner som föreligger i samma ärende. Det är bra och nödvändigt att en översyn görs, och det är vi överens om. I betänkandet redovisas en reservation som jag yrkar bifall till. Frånvaron av konkurrens när det gäller försvarets fastigheter leder enligt vår uppfatt- ning till ineffektivitet i användningen av försvarets resurser. För att systemet ska fungera måste den be- ställande myndigheten, i det här fallet Försvarsmak- ten, ha möjlighet att sätta press på den utförande myndigheten, i det här fallet Fortifikationsverket. Möjligheten är i dagens system i det närmaste obe- fintlig, vilket också revisorerna konstaterar, eftersom man i praktiken är hänvisad till att bedriva verksam- het på den plats riksdagen bestämt och i de fastigheter som Fortifikationsverket äger och förvaltar. Vi anser att regeringen ska möjliggöra att För- svarsmakten ges ökad valfrihet genom att kunna vända sig till andra förvaltare än Fortifikationsverket. Det är en enkel principförändring som skulle stärka Försvarsmaktens möjligheter att söka andra lösningar än de som Fortifikationsverket erbjuder. Det skulle sätta press på uthyraren, vilket Riksdagens revisorer konstaterar är ett av problemen i det system som är. Vi kan konstatera att man på det sättet stärker hy- resgästens ställning i förhållande till hyresvärden, vilket vi är överens om är nödvändigt. Åtgärden är dessutom rimlig att genomföra utan att avvakta re- sultatet av utredningen.

Herr talman! Som tidigare nämnts här har Riksda- gens revisorer genomfört en granskning hur avgiftsfi- nansiering tillämpas inom Försvarsmakten. Som det också har pekats på är kritiken inte direkt nådig mot hur de nuvarande systemen fungerar. Man pekar på stora problem att tillämpa avgiftsfinansieringen. Man ser det som ett problem att man försöker efterlikna marknadsmässiga förhållanden utan att det egentligen existerar någon marknad och utan att de på markna- den existerande förhållandena mellan verkliga köpare och säljare finns. I utskottet är vi i dag eniga att föreslå en utredning av Försvarsmaktens styr- och finansieringsformer. Det är komplicerade frågor, och de kräver en ordent- lig och allsidig genomlysning. Men som Tomas Hög- ström var inne på tidigare är vi inte helt eniga. Inom ett område anser vi inom Folkpartiet tillsammans med Moderaterna, Centern och Kristdemokraterna att någon utredning inte behövs. Det gäller frågan om att konkurrensutsätta Fortifikationsverket som förvaltare av Försvarsmaktens fastigheter. Här är vi övertygade om att de marknadsekono- miska mekanismerna fungerar fullt ut och att de kommer att vara till gagn för Försvarsmakten och dess ekonomi. Det borde särskilt i dessa dagar vara lockande om det är så. Kan Försvarsmakten finna olika förvaltare som till ett bättre pris erbjuder en lika bra eller bättre fungerande förvaltning måste man givetvis redan i dag ges möjlighet att göra detta. Detta är ett system som enbart har vinnare. För- svarsmakten får en bättre förvaltning till ett lägre pris. En eventuell ny förvaltare får ett nytt uppdrag och nya erfarenheter. Inte minst får Fortifikationsverket genomgå den hälsosamma och stärkande process som det innebär att verka på en konkurrensutsatt marknad, något som i förlängningen kommer att stärka verkets förmåga att konkurrera om att vara en god och at- traktiv förvaltare av Försvarsmaktens fastigheter. Jag yrkar därmed bifall till reservation 1.

Herr talman! Jag kommer lite grann att bli som en hermelin bland katterna i den här debatten. Jag ska ta upp en lite apart fråga i betänkandet, som egentligen handlar om Försvarsmakten, men jag kommer att tala om studenter. Det blir så eftersom en motion i den frågan behandlas i betänkandet, och man får anpassa sig till den verkligheten. Först ett ord om Försvarsmakten. Det är mycket värdefulla insatser från Riksdagens revisorer som gör att vi har fått en process som kommer att bidra till att pressa kostnaderna för försvaret. Det är mycket bra, herr talman, om vi kan få en sådan process och få ett effektivare försvar till lägre kostnader. Jag har övervägt om vi från Vänsterpartiet sida också skulle ha lagt fram en reservation för att vässa förslaget. Det finns några punkter där man kunde ha gått revisorerna mer till mötes. Vi har samrått med våra kamrater i försvarsutskottet och funnit att det nu finns en pågående process i fortifikationsförvaltning- en där man tar fasta på revisorernas arbete. Då kanske man ska låta nåd gå före rätt och låta dem få möjlig- het att göra det på eget initiativ. Men vi har den par- lamentariska utredningen och det tryck som sätts, och det är bra. Nu till något helt annat, nämligen detta med stu- denterna. Det går nu mot vår. Vi kommer snart att höra sångerna. Sjungom studentens lyckliga dar. Det är några lyckliga dagar. Men sedan kommer den grå hösten. Det borde vara en lycklig höst när man går in i ett nytt universitet eller ny högskola. Man känner känslan att kunskap är makt och säger sig: Nu ska jag sätta mig att studera och vara med på en och annan gask. Det ska vara trevligt tillsammans. Men det blir i så fall mer gaskkällaren som blir lokal, eftersom det inte kommer att finnas plats i härbärget för studenten. Det finns på många håll ingen plats att bo när man ska studera. Innan jag gick ned i kammaren ringde jag till Sveriges Förenade Studentkårer och frågade: Hur står det till? Har det blivit bättre? Nej, sa de. Jag fick deras senaste rapport där de berättar att år 2002 hade Göteborg över 14 000 studenter i bostadskö med en kötid på 9-26 månader. 26 månader! Lyckliga dagar! I Stockholm står 34 410 studenter i kö. Det är 15 månaders lyckliga dagar för att få en bostad. Samtidigt undrar man över rapporter när riksda- gen beslutat om nya högskoleplatser och man finner att en del blir obesatta. Tro det om studenterna inte har någonstans att bo när de ska studera! Då är det inte så lätt att utnyttja platsen. Var gör vi då? Det är så viktigt. Nu talar vi om att det är dåliga ekonomiska tider, eller i varje fall sämre än väntat, och att vi måste satsa på utveckling. Det finns en sak man kan göra som är ganska säker och stärker ett lands utvecklingskraft. Det är att satsa på utbildning och forskning. Det är den enskilt viktigaste åtgärden. Men då måste stu- denterna har någonstans att bo, annars kan de inte studera. Det förstår alla här i salen. Kan vi då göra någonting åt det? Ja, det kan vi gö- ra. Det har vi gjort från de samarbetande partierna i den rödgröna redan. Vi har lagt fram proposition 98, Åtgärder för att främja byggandet av mindre hyres- bostäder och studentbostäder. Vi handlar, och det är alldeles utmärkt. Det är ett stöd som utgår. Sedan har vi den motion från Owe Hellberg och Sten Lundström som vi har väckt. Vi vill ge ett vidgat uppdrag till Akademiska Hus så att det ska kunna fungera som fastighetsägare och byggherre. Det skulle kunna bygga på campusområdena, kila in någ- ra studentbostäder och kanske bygga till en våning på ett befintligt hus. Det är alldeles utmärkt och nära till studielokalerna. Det är en strålande idé som läggs fram. Hur behandlas denna strålande idé av utskottet? Jo, den behandlas med att man säger: Vi vill inte sänka avkastningskravet på Akademiska Hus. Det har jag kanske förståelse för även om jag tycker att man skulle kunna göra det, eftersom det är ett överkapita- liserat bolag. Men bort det. Det står ingenstans i mo- tionen att man ska sänka avkastningskravet på Aka- demiska Hus. Man får i varje fall slåss mot den mot- ståndare man har inte hitta på någon annan och sedan klippa till den. Det står ingenstans i motionen. Det är, ursäkta herr talman, ett fullständigt irrelevant argument från hela majoriteten. Nu tror jag att det beror på en lap- sus. Man har trott att Vänsterpartiet försöker göra någon sådan grej. Men nu har Vänsterpartiet fått fram propositionen, så nu har vi möjlighet. Det är gott och väl att man sätter in en stödform för att bygga stu- dentbostäder. Men sedan måste det finnas någon som utnyttjar stödet. Det inser vi alla. Här har vi ett stöd, men vi har inga byggherrar. Är det någon som kan universitets- och högskole- orterna är det Akademiska Hus. Det är en god fastig- hetsförvaltare, och vi ser hur starkt kapital det har. Det vet hur man förvaltar och vet hur man bygger. Det kan bygga inne på campusområden. Varför skulle inte det få ett sådant direktiv att även bygga och för- valta studentbostäder? Ge mig ett argument. Vanligt- vis brukar man säga: Ge mig tre argument. Men nu bjuder jag på det. Det här är en debatt med handi- kapp. Ger mig ett argument till varför man inte ska göra det. Man kan möjligtvis säga: Så fort kan det inte gå. Vi kan inte besluta om det med en gång. Nej, men det är inte vad vi har krävt heller. Vi har krävt en utred- ning om det. Ge mig ett argument till varför man inte skulle utreda denna lysande idé. Ge mig ett enda argument, herr talman. Det är allt jag begär. Men jag är osäker om jag kommer att få det. Ger ni mig ett argument kommer jag att säga: Ge mig två. Ger ni mig två kommer jag att säga: Ge mig tre argument. Jag kommer inte att ge mig. Jag kommer efter den här debatten att ringa till Sveriges Förenade Studentkårer och säga: Det här sade de. Nu vill jag ha hjälp från Sveriges Förenade Studentkårer, jag vill ha hjälp från Akademiska Hus och jag vill ha hjälp från Sveriges studenter så att de kan sjunga: Sjungom studentens lyckliga dar, och ge mig också någonstans att bo när jag studerar. Det är vad vi vill. Vi kommer att vinna den här striden. Den är inledd nu. Vänta bara ni! Ge er med en gång, för ni kommer ändå att förlora på sikt! Herr talman! Efter denna flammande apell för motionen yrkar jag naturligtvis bifall till den.

Herr talman! Före frågestunden hade vi en diskus- sion kring statens personalpolitik och jämställdhets- frågor. När man under den debatten satt och tittade på talarlistan till den här punkten blev man något för- skräckt. Det var därför en positiv överraskning att det var Carin Lundberg som inledde den här debatten så att det blev en liten förändring i gubblistan. Beträffande denna punkt kan vi konstatera att Riksdagens revisorer under de senaste åren gjort tre granskningar av hur avgiftsfinansieringen ska tilläm- pas inom försvaret. Alla rapporter visar på problem med att tillämpa avgiftsfinansieringen. Bakgrunden är att så långt som möjligt eftersträva affärsmässiga förhållanden och på det viset sätta press på de övriga stödmyndigheterna. Detta synsätt är givetvis lovvärt. Samtidigt kan man konstatera att risken är uppenbar att man får någon form av monopolspel i samman- hanget, eftersom det är staten som äger båda parterna. Det mål som eftersträvades har man inte uppnått. Då måste man givetvis fråga sig vad vi ska göra då. Vi vet att staten, kommunerna och landstingen har gått in och prövat de här vägarna för att pressa om- kostnaderna inom verksamheten. I vissa fall har man lyckats, i andra fall inte. Där man inte har lyckats är det relationerna mellan de två parterna - det är sam- ma ägare - som inte har tydliggjorts. Om vi tittar på den här frågan kan vi konstatera att man har arbetat efter systemet i åtta år. När man då inte lyckas uppnå de förväntningar man har föresatt sig måste man sätta ned foten och vidta någon föränd- ring. Det är inte trovärdigt att säga att frågan ska utredas. Det har visat sig ett antal gånger att detta inte fungerar. Då måste man gå ifrån långbänkstänkandet och verkligen gå in och försöka föra en aktiv och resultatinriktad ekonomisk politik. Det är alltså dags att sätta ned foten i de här frågorna och försöka få en positiv utveckling på det här området. Revisorerna har visat vägen. Jag delar deras upp- fattning och yrkar därmed bifall till reservation nr 1.

Herr talman! Före frågestunden hade vi en diskus- sion kring statens personalpolitik och jämställdhets- frågor. När man under den debatten satt och tittade på talarlistan till den här punkten blev man något för- skräckt. Det var därför en positiv överraskning att det var Carin Lundberg som inledde den här debatten så att det blev en liten förändring i gubblistan. Beträffande denna punkt kan vi konstatera att Riksdagens revisorer under de senaste åren gjort tre granskningar av hur avgiftsfinansieringen ska tilläm- pas inom försvaret. Alla rapporter visar på problem med att tillämpa avgiftsfinansieringen. Bakgrunden är att så långt som möjligt eftersträva affärsmässiga förhållanden och på det viset sätta press på de övriga stödmyndigheterna. Detta synsätt är givetvis lovvärt. Samtidigt kan man konstatera att risken är uppenbar att man får någon form av monopolspel i samman- hanget, eftersom det är staten som äger båda parterna. Det mål som eftersträvades har man inte uppnått. Då måste man givetvis fråga sig vad vi ska göra då. Vi vet att staten, kommunerna och landstingen har gått in och prövat de här vägarna för att pressa om- kostnaderna inom verksamheten. I vissa fall har man lyckats, i andra fall inte. Där man inte har lyckats är det relationerna mellan de två parterna - det är sam- ma ägare - som inte har tydliggjorts. Om vi tittar på den här frågan kan vi konstatera att man har arbetat efter systemet i åtta år. När man då inte lyckas uppnå de förväntningar man har föresatt sig måste man sätta ned foten och vidta någon föränd- ring. Det är inte trovärdigt att säga att frågan ska utredas. Det har visat sig ett antal gånger att detta inte fungerar. Då måste man gå ifrån långbänkstänkandet och verkligen gå in och försöka föra en aktiv och resultatinriktad ekonomisk politik. Det är alltså dags att sätta ned foten i de här frågorna och försöka få en positiv utveckling på det här området. Revisorerna har visat vägen. Jag delar deras upp- fattning och yrkar därmed bifall till reservation nr 1.

Herr talman! Av den debattlusta som Lars Bäck- ström visar blir man lite uppiggad på torsdagsefter- middagen. Vi får hoppas, Lars, att det är studenterna som vinner i det långa loppet. Det är väl ganska oviktigt vem av oss som vinner. Att det blir student- bostäder är väl ändå målet. Kunskap ger makt, eller hur Lars? I betänkandet behandlar finansutskottet Riksda- gens revisorers förslag i skrivelse 7 angående styr- ningen av försvarets fastigheter och anläggningar. Revisorerna har granskat hur regeringen styr Fortifi- kationsverket och Försvarsmakten för att åstadkom- ma en effektiv förvaltning av försvarets fastigheter. Som tidigare har sagts i denna kammare har reviso- rerna pekat på ett antal punkter där man tycker att det finns problem med att tillämpa avgiftsfinansieringen inom försvaret på grund av att Försvarsmakten har begränsade möjligheter att sätta press på en stödmyn- dighet som Fortifikationsverket. Revisorerna har därför föreslagit att det bör tillsättas en utredning om försvarets styr- och finansieringsformer. Utskotts- majoriteten har instämt i detta, föreslår att riksdagen gör ett tillkännagivande och ger regeringen i uppdrag att tillsätta en utredning. I betänkandet behandlas sex ytterligare förslag från revisorerna som ett enigt utskott avstyrker. För att vinna tid kommenterar jag inte dessa närmare. Till betänkandet har fogats två reservationer, som jag kort skulle vilja kommentera. I reservation 1 har de fyra borgerliga partierna föreslagit att Försvar- smakten ska ges en ökad valfrihet att vända sig till andra förvaltare än Fortifikationsverket. Vi tycker att det vore fel signal i detta läge att föreslå att Försvar- smakten omedelbart skulle ges valfrihet att vända sig till andra förvaltare. Vi gör faktiskt ett tillkännagi- vande om tillsättande av en utredning som ska se över Försvarets styr- och finansieringsformer. Det kan mot den bakgrunden inte vara rimligt att nu ta det beslutet. Alla som har sysslat med fastighe- ter vet att detta är en komplicerad del, inte mindre komplicerad när det finns en som har fastigheterna och i princip bara en som ska hyra. Det känner vi igen från andra fastighetsområden i staten, inte minst inom kulturområdet där det finns en förvaltare och egentli- gen bara en tänkbar hyresgäst. Det blir alltid en hal- tande diskussion när man diskuterar nivåer och de delar som är. Däremot är bakgrundsdelen väldigt viktig. Den gamla ordningen var ju att fastigheterna fanns till handa och uppfattades av brukaren som gratis. Om någonting är gratis vill man gärna ha mer. Så ville även försvaret ha det på sikt, mera och bättre lokaler utan att det fanns någon prislapp på det. Det här är ett resultat av den reform som gjordes i början av 90- talet, där man gjorde ett slags prissättning mellan uthyrare och brukare även inom statens område. Jag tycker att det i det här läget finns en viss poäng med att behålla dessa delar. Men vi ser problemen och tycker att det är rimligt att göra en genomlysning och se om även andra aktörer kan vara med, om det kan vara ett positivt inslag i förvaltningen. Jag tror att det fordras lite eftertanke. Därför ställer vi oss bakom tillkännagivandet när det gäller utredningsdelen. Vi tycker att man kan ta det lite försiktigare med den andra delen. I reservation 2, som Lars Bäckström så ivrigt har debatterat och fört fram, är kravet att Akademiska Hus ska få i uppdrag att bygga studentbostäder, som vi hörde. Detta har en kraftig utskottsmajoritet, nu som tidigare, avvisat. Det är inte på grund av att ut- skottet på något sätt är omedvetet om att det fattas studentbostäder. Lars har verkligen upplyst oss i frågan. Vi är väl ännu mer upplysta om det efter det debattinlägget. Men det finns skäl i den här fastighetsförvaltning- en, som vi har sagt tidigare, där man har haft hyres- sättning vad man än ska göra. Det har också funnits ett uppdrag senare. Det har lagts på de olika kommu- nerna där högskolorna finns att man ska ta fram bo- städer. Det kan man säga, Lars, att på de flesta hög- skolor ute i landet fungerar detta mycket väl. Om de åker till Östersund eller Sundsvall blir studenterna lyckliga omedelbart, Lars. De får lägenhet nästan innan säsongen är slut på våren. Detta är ett stor- stadsproblem i Stockholm - och du pekade på några andra ställen. Jag tror faktiskt att det lite hänger samman med att det är så pass populärt att vara stu- dent på högskoleorterna att man inte behöver fjäska för att skaffa bostäder lite tidigare, om jag uttrycker mig lite vanvördigt. Jag tror att det ligger någonting i det. Det gäller för Lars att påverka sina partikamrater och för oss att sätta press och se till att det blir byggt studentbostäder på dessa orter. Det är inte så enkelt att bara ge ett uppdrag. Det är klart att det påverkar hela Akademiska Hus del. Det kommer också att påverka de ekonomiska delarna och det förhållnings- sätt som har varit. Det skulle bli ett helt nytt åtagande som Akademiska Hus skulle få. Det är en ganska komplicerad historia som i så fall måste belysas mycket närmare med sina konsekvenser än vad som kan göras i ett enkelt riksdagsbeslut. Med den argumentationen förordar jag att de båda reservationerna avslås samt yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Sven-Erik Österberg sade att de ser problemen. Ja, det vore väl märkligt om ni inte hade gjort det efter den redovisning som Riksdagens revi- sorer har i sin skrivelse. Sedan avfärdar han propåer- na om att ge försvaret ökade möjligheter att använda sig av andra uthyrare än Fortifikationsverket genom att säga att det ger fel signal. Jag vill påstå att det Sven-Erik Österberg och majoriteten gör sig skyldiga till är just att skicka fel signal när man säger nej till revisorernas förslag i denna del och det vi redovisar i vår reservation. För- svarsmakten ska ha möjlighet att söka andra uthyrare för att lösa sitt anläggnings- och fastighetsbehov just i avsikt att sätta press på Fortifikationsverket. Det är ju det som är ett av de centrala problemen, vilket man också erkänner då man redovisar att man är positivt inställd till en utredning. Då går det inte, menar jag, att försöka vända på resonemanget och säga att det är fel att göra något nu och att vi ska vänta. Det är nu åtgärderna behöver sättas in.

Herr talman! Jag vill säga två saker om detta. Det är helt riktigt att vi ser problem, Tomas Högström. Det är därför vi gör ett tillkännagivande och håller med revisorerna i den delen. Det har ju förts en diskussion. Fortifikationsver- kets nye generaldirektör Sören Häggroth har varit i försvarsutskottet och redogjort för det arbete man ska göra för att komma till rätta med de bekymmer som har varit. Jag vet att man arbetar i rätt riktning med de här delarna. Med "de här delarna" menar jag att om man ome- delbart går in i ett annat förhållningssätt när det gäller uthyrning av fastigheter kan det på kort sikt innebära, om man inte gör detta på ett klokt och genomtänkt sätt, att Fortifikationsverket står där med försvarsan- läggningar som är beställda av försvaret men som inte nyttjas på ett rimligt sätt därför att försvaret kortsik- tigt kanske väljer en mycket sämre lösning för att spara pengar. Det är detta som utredningen har i upp- drag att titta på: Hur hanterar man detta mellan de här parterna? Men utredningsuppdraget gäller faktiskt också att se om man kan öppna för att vända sig till andra uthyrare. Jag tycker att det är en klok avvägning att säga ja till utredning. Utred detta och se vad konsekvenserna är, och därefter kan riksdagen fatta ett beslut som vilar på en stark grund.

Herr talman! Nu konstaterar man i skrivelsen från revisorerna att det är Försvarsmakten som är i under- läge i den situation som är. Österberg har helt rätt i att det pågår diskussioner och att det finns en viss sam- syn på problemen och de eventuella lösningar som krävs. Men redan detta faktum borde väl borga för att man tog det principiella ställningstagandet redan nu, just i syfte att ge Försvarsmakten ett ökat förhand- lingsutrymme visavi Fortifikationsverket. Problemet i dag är ju att man inte har tillräckligt mycket muskler för att sätta tryck på Fortifikationsverket. Låt oss då ge dem dessa muskler! Det är ju det som utredningen och skrivelsen efterlyser.

Herr talman! Den som hyr är alltid i underläge gentemot den som hyr ut. Det känner vi till från den privata bostadsmarknaden. Den som är anställd är också alltid i underläge i förhållande till arbetsgiva- ren. Det senare brukar inte Tomas Högström alltid hålla med om, men det är ungefär samma förhållande som råder. Jag håller med Tomas Högström: I det här läget har naturligtvis Fortifikationsverket haft de starkaste musklerna som uthyrare. Det är precis det revisorerna pekar på. Det är också precis därför jag säger, för att nu upprepa mig, att nu utreder vi de här delarna och ser om vi kan få ett mer jämbördigt förhållande mel- lan den som hyr ut, Fortifikationsverket, och den som ska hyra, Försvarsmakten, och på så sätt få detta att fungera bättre.

Herr talman! Jag vill börja med att ge Sven-Erik Österberg rätt i en sak: Det är inte jag, Lars Bäck- ström, som kommer att vinna, utan naturligtvis är det Lars Bäckström och Sven-Erik Österberg som kom- mer att vinna, tillsammans med Tomas Högström. Vi vinner ju alla tre. Och framför allt, när vi tre och alla de andra partierna i kammaren enats om detta, är det studenterna som blir vinnare. Självklart har Sven-Erik Österberg rätt i det. Men låt oss nu analysera de argument som har förts fram. Först har vi det gamla argument som man slentrianmässigt har avslagit motionen med: Om vi minskar avkastningskravet på Akademiska Hus skulle det förstöra principen om bruttoredovisning, och ska man ge ett stöd till studentbostäder ska det vara på utgiftssidan. Låt oss då begrunda vår gemensamma proposition 98 om stöd till studentbostäder. Där står det att stödet ska utgå genom sänkt skatt, alltså den motsatta principen, som en skattekreditering. Det växlar alltså hur fasta principerna är. Det på- minner om pastorn som sade: I mitt hus förekommer aldrig någon sprit, men jag tager mig understundom en genever. Det är genever i proposition 98, och i det här betänkandet är det absolut spritförbud. Man får ha lite bättre och tydligare principer. Men nu föreslår vi inte ens att detta ska läggas som ett sänkt avkastningskrav. Vi säger: Ge dem ett nytt uppdrag. De har i uppdrag att erbjuda universitet och högskolor attraktiva studie- och forskningsmiljö- er. Det skulle gå att vidga det till både själva under- visningslokalen och bostaden. En student kan inte alltid studera på biblioteket eller i föreläsningssalen. Man måste plugga lite grann hemma i studentlyan också, och då måste det också finnas en lya för stu- denten. Då kan man säga som utskottsordföranden sade: Ja, men det är inte så eländigt. Till exempel hemma hos mig i Trollhättan och i Uddevalla har vi tomma lägenheter. Men det hjälper ju inte studenten i Lund eller i Uppsala. Och vi kan ju inte säga att de mindre högskolorna ska konkurrera med den oerhört smarta metoden: Det finns ingenstans att bo på de klassiska orterna, så börja hos oss! Sådan konkurrens ska vi inte ha. Sven-Erik Österberg! Jag bad om ett argument mot det förslag vi ställt, inte om argument mot de förslag vi inte har ställt.

Herr talman! Man törs nästan inte ge dig något ar- gument, Lars Bäckström, för då begär du två till. Det sade du själv i ditt anförande. Men det kan ju ändå vara trevligt att debattera den här delen. Lars Bäck- ström hinner ju med det mesta på två minuter. Det har ju diskuterats en metod, Lars Bäckström, och du är ju också vän av regionalpolitik: Kan man inte tillgodose behovet av studentlägenheter på orter som är attraktiva kan man alltid när nya platser ska fördelas diskutera om de ska gå till dem som kan tillgodose studenternas behov eller om man bara ska gå efter den vanliga metoden. Sedan är det ju så att Akademiska Hus har ett av- kastningskrav. Ska man bygga bostäder och ta ett snabbt beslut i den delen är det en rad frågor som reser sig, och det vet Lars Bäckström också. Vad kostar detta? Hur påverkar det avkastningsdelen för Akademiska Hus? Detta är ett nytt område för dem. Deras verksamhetsområde hade ganska noga avgrän- sats i den utredning som gjordes och de beslut som togs i början av 90-talet då man delade upp de olika faktorerna. Bostäder skulle då inte ingå i Akademiska Hus. Detta är en fråga som om den skulle aktualiseras bör belysas noggrannare än genom att riksdagen tar ett snabbt beslut på det här området. Vi kan inte rik- tigt överblicka konsekvenserna i den här delen. Jag tycker inte att man kan bortse från argumentet om avkastningskravet. Det här kostar också pengar. Så är det.

Herr talman! Jag vill återigen börja med att ge Sven-Erik Österberg alldeles rätt: Man kan inte bortse från avkastningskravet. Därför har vi inte ställt det. Jag tycker att det är ett korrekt argument som vi tar hänsyn till. Det är också ett väldigt bra argument utskottsord- föranden tar fram när han säger att detta måste utre- das och beredas noga eftersom det finns många komplikationer med det. Jag tycker att det är ett jät- tebra argument. Det är just det vi har tagit fasta på när vi skriver: "Då behovet av nya bostäder för studenter är stort och frågan är viktig bör regeringen få ett brett upp- drag att förutsättningslöst pröva alla möjligheter att stimulera byggandet av bostäder för studenter. Ett alternativ kan vara att samordna ett sådant arbete med den parlamentariska utredningen som arbetar med hyressättning för ändamålsanpassade lokaler inom universitets- och högskoleområdet." Vi säger ju samma sak som utskottets ordförande: Man måste utreda detta nogsamt och försiktigt och med stor noggrannhet och ackuratess innan riksdagen kan ta ett snabbt beslut. Vi säger ju samma sak! Och så avstyrks och reservationen av en bred majoritet, när ni håller med oss i sak om att man måste pröva detta noggrant. Jag har förståelse för att det ibland kan gå fort. Det är många handlingar att läsa, och jag förstår att man inte kan ändra sig så fort i politiken. Men lyssna med era ungdomsförbund! Lyssna med studenterna! Lyssna med era barn, de av er som har några, som ska gå på universitet! Lyssna på era väljare! De kommer att ge oss i Vänsterpartiet rätt. Och låt oss få rätt till- sammans! Utred det här! Satsa nu och utnyttja två utmärkta förslag! Vi har redan enats om att ge skat- telättnader för att bygga, men sedan måste någon utnyttja lättnaden. Det är ingen idé att ha en skatte- lättnad som ingen utnyttjar. Akademiska Hus har resurser att starta och sätta i gång detta. Ge studenter- na rum! Det är bra för framtiden. Jag yrkar bifall till vår reservation.

Herr talman! Det finns några saker här där Bäck- ström gör det ganska lätt för sig. Det gäller den pro- position som handlar om att bygga studentbostäder och sådant. Det finns ju också en ekonomisk aspekt på detta. Varför byggs det inte en massa? Jo, det finns en kostnadsaspekt i de här delarna. Det är inte ointressant för studenten, när bostaden väl finns där och man erbjuds den, vad den kostar. Vi kan se på ett exempel härifrån Stockholm. Jag har själv en dotter som går i högskolan på Södertörn, och hon blev erbjuden en studentlägenhet som kostade 4 200 kr i månaden. Bäckström vet själv vad studie- bidraget är - drygt 6 000 kr eller någonting sådant. Det är alltså en affär som är väldigt svår att få att gå ihop om man inte kan ha andra intäkter. Det är precis detta som måste vägas in om Aka- demiska Hus skulle ha bostäder. Man har inte den traditionella rollen. Det är ett helt nytt grepp som man ger sig in på. Det kommer inte att vara lättare för Akademiska Hus än för någon annan att bygga med de medel man har. De ekonomiska realiteterna gäller för dem på samma sätt. Ska man få ned priset och öka byggandet handlar det om ytterligare subventioner. Det vet Bäckström. Pengarna är slut, sade Bäckström i TV häromdagen. Så är det ju. Och det finns inga pengar till att subventionera nya bostadshus eller lägenheter till studenter heller. Det vet vi. Vi måste hantera det här på något annat sätt. Ska vi göra en sänkning är vi inne på avkastningskravet. Det argu- mentet håller, Lars Bäckström. Avkastningskravet måste tummas på om man ska bygga de här bostäder- na. Det är statens intäkter vi talar om som då inte kommer in. Jag vill hålla fast vid det.

Herr talman! Det finns några saker här där Bäck- ström gör det ganska lätt för sig. Det gäller den pro- position som handlar om att bygga studentbostäder och sådant. Det finns ju också en ekonomisk aspekt på detta. Varför byggs det inte en massa? Jo, det finns en kostnadsaspekt i de här delarna. Det är inte ointressant för studenten, när bostaden väl finns där och man erbjuds den, vad den kostar. Vi kan se på ett exempel härifrån Stockholm. Jag har själv en dotter som går i högskolan på Södertörn, och hon blev erbjuden en studentlägenhet som kostade 4 200 kr i månaden. Bäckström vet själv vad studie- bidraget är - drygt 6 000 kr eller någonting sådant. Det är alltså en affär som är väldigt svår att få att gå ihop om man inte kan ha andra intäkter. Det är precis detta som måste vägas in om Aka- demiska Hus skulle ha bostäder. Man har inte den traditionella rollen. Det är ett helt nytt grepp som man ger sig in på. Det kommer inte att vara lättare för Akademiska Hus än för någon annan att bygga med de medel man har. De ekonomiska realiteterna gäller för dem på samma sätt. Ska man få ned priset och öka byggandet handlar det om ytterligare subventioner. Det vet Bäckström. Pengarna är slut, sade Bäckström i TV häromdagen. Så är det ju. Och det finns inga pengar till att subventionera nya bostadshus eller lägenheter till studenter heller. Det vet vi. Vi måste hantera det här på något annat sätt. Ska vi göra en sänkning är vi inne på avkastningskravet. Det argu- mentet håller, Lars Bäckström. Avkastningskravet måste tummas på om man ska bygga de här bostäder- na. Det är statens intäkter vi talar om som då inte kommer in. Jag vill hålla fast vid det.

Herr talman! Min fråga till Sven-Erik Österberg är lite på samma tema som den Tomas Högström ställ- de. Revisorerna har faktiskt i tre utredningar påvisat problem. Då är frågan: Vad ska man egentligen upp- nå med ytterligare en utredning? Problemen är ju väl belysta. Vi har i det här sammanhanget att bedriva verk- samheten i förvaltning, som man gjorde tidigare, eller i den form som man nu har, alternativt den fria mark- naden. Då säger Sven-Erik Österberg att man måste se över hur det här drabbar de fastigheter som i dag finns inom försvaret. Men då blir det ju en form av dubbel säkerhet. Vad jag menar är att vi redan med det underlag vi har i dag måste kunna anta principen. Sedan, när man har angett inriktningen, får man se över detaljerna för hur man går vidare. Men princi- pen, och det är det reservationen går ut på, borde man kunna ta ställning till redan med det underlag vi har i dag.

Herr talman! Inget ont sagt om revisorer på något sätt, men revisorer är bra på att hitta problem och att hitta fel. De är inte alltid lika bra på att hitta lösning- arna för att ta sig ur de här felen. Det är egentligen inte revisorernas uppgift alla gånger heller. De har pekat på saker som ett enigt utskott faktiskt har tyckt att det ligger något i. Vi har ju ställt oss bakom det. Det är därför man vill titta närmare på det här. Men om man har fel balans mellan uthyrare och den som hyr och man släpper en marknad fri är det klart att det kan innebära väldigt drastiska åtgärder på kort sikt. Man kanske byter till mindre lämpliga fas- tigheter därför att det kortsiktigt finns ett överskott på billiga fastigheter på försvarsorter. Samtidigt står staten med tomma fastigheter som kommer att gene- rera kostnader under resans gång. Då har man egent- ligen inte vunnit så mycket på det här ur det statsfi- nansiella perspektivet. Man har så att säga skaffat sig en marknad som har skapat nya problem. Det är inte ointressant att det faktiskt finns en an- nan marknad som kan hyra ut till försvaret. Det är det vi säger i utredningsdirektivet. Men vi måste se till att vi får en balans så att vi inte får den här överkostna- den i en övergångsperiod utan att detta kan hanteras på ett förnuftigt sätt. I den mån försvaret vill ha andra fastigheter ska det finnas rimlig tid att avveckla eller hantera övriga fastigheter utan att det blir en enorm kostnadsbörda för staten. Det är väl det som utred- ningen tittar närmare på för att det i sin helhet ska vara en bra finansiell situation för staten.

Herr talman! Det är ändå så att det finns tre mo- deller. En modell hade vi för åtta år sedan, en modell har vi i dag. Man har konstaterat att ingen av de här två modellerna fungerar. Vi har en tredje modell och det är den man ska utreda. Då borde vi ändå kunna ta steget ut och anta principen, eftersom den går i den positiva anda som man tog beslutet i förra gången, för åtta år sedan, när man gick in i nuvarande system. Det här är egentligen en fortsättning i samma anda. Jag håller med Sven-Erik Österberg om att man givetvis inte ska göra någonting dumt. Men principin- riktningen är i sig också en blåslampa i det här sam- manhanget.

Herr talman! Det är riktigt som Jörgen Johansson säger att vi hade ett annat system för åtta nio år sedan. Det var inte ett bra system. Men om man tittar på helheten i en modern hantering skulle jag vilja säga att det nya systemet ändå har fungerat bättre än det gamla där man liksom hade något slags kostnads- neutral situation. Det känner vi igen från kommuner och landsting också. Jörgen är gammalt landstingsråd så han vet hur det fungerar när lokaler upplevs som gratis. Då ökar också kraven på och behoven av nya lokaler hela tiden. Det har man faktiskt vunnit i det här. Ett problem som det har pekats på är att hyresvär- den tar ut för mycket hyra så att det blir för dyrt för försvaret. Om försvarspengarna äts upp av för dyr hyra kan man åtminstone i det här fallet trösta sig med att pengarna kommer tillbaka till den som har givit dem från början, till staten i sin helhet. Men det är inte bra för den lokala balansen mellan uthyrare och den som hyr. Det är precis det som ska utredas för att vi ska kunna se hur det här kan hanteras när- mare. Jag tror att vi i grund och botten är ganska överens. Jörgen Johansson är lite ivrigare. Men jag tror i det här fallet att det faktiskt är lite klokare att vara lite avvaktande och få ett bra beslut som håller för framtiden, så att vi kan få den tredje modellen och visa att den faktiskt är bäst också. Det är väl det som ändå är målet.

Herr talman! Jag riskerar att travestera en talare som ibland framträder i denna kammare. Den som hyr är inte fri, i alla fall inte om man hyr av Fortifi- kationsverket. Det är lite grann det som framträder när man läser revisorernas rapport, att man från För- svarsmaktens sida har svårt att hävda sina intressen. Det här betänkandet handlar ju inte heller enbart om de hyresformer som finns utan över huvud taget om den styrning som finns av försvaret och de som samarbetar. Vi bryter ut en liten del som vi tror att det vore bra om man utsatte för en marknad så att Fortifi- kationsverket fick konkurrens när det gäller framför allt de civila fastigheterna. Det här har visat sig fun- gera bra på andra håll. Om man tror att marknadseko- nomiska mekanismer fungerar borde de kunna göra det även här. Sedan får man givetvis se till att detta sker på ett ansvarigt sätt. Revisorerna har pekat på en rad problem. En av de lösningar de pekar på för ett av de här problemen är just att man ska ha möjligheten att vända sig till andra förvaltare. Och i det läge som råder nu, med den kritik som har förts fram, tycker vi att det är lönt att pröva det här. Vi vågar gå hela vägen och vi hop- pas att majoriteten ska våga göra det också.

Herr talman! Mycket kort. Jag ska inte upprepa mina argument för de är i princip desamma. Men det jag kan tillägga till detta är att Fortifikationsverket på ett mycket förtroendefullt sätt tar sig an den här upp- giften. Man säger själv inom förvaltningen att det inte har varit bra. Det finns ett program för hur man ska hantera en rad av de andra punkter som revisorerna också pekar på och som vi inte har debatterat så mycket här. Det ingår så att säga i Sören Häggroths uppdrag. Jag har redan sagt det mesta om utredningen. Jag tycker att vi i grund och botten är överens. Jag hoppas att den tredje modellen blir bäst.

Herr talman! Man kan i korthet säga: Sent ska syndaren vakna! Den väckarklocka som det här inne- bär tror vi skulle vara välgörande för Fortifika- tionsverket.