Statliga garantier för att återställaförsäkringsskyddet för flygbolag m.fl.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationen. Mot bakgrund av vansinnesdåden i USA den 11 september 2001 har de internationella flygförsäk- ringsbolagen reducerat sin täckning av skador på tredje person som förorsakas av krigshandlingar, terrorattacker och liknande mot flygplan från maxi- malt 1 750 miljoner US-dollar till 50 miljoner US- dollar. Den lägre nivån började gälla fr.o.m. den 25 september. Denna ändring från försäkringsbolagens sida gäl- lande försäkringsvillkoren har gjort att det inte längre är möjligt att teckna försäkringar som i tillräcklig grad täcker eventuella personskador och materiella skador för tredje part. Detta gällde åtminstone i förr- går, i dag finns det antagligen ett eller flera erbjudan- den. Här uppstår genast min första undran och det är: Varför har inte SAS och andra flygbolag tecknat försäkringsavtal som är långsiktiga och hållbara över tiden? Jag har uppfattat att vid ingående av avtal i många andra sammanhang utformas en ändringsklausul, så att en förändring av avtalet rimligtvis godkänns av båda parter. I det här fallet borde SAS ha haft en möjlighet att lägga in sitt veto eller diskutera om en förändring skulle ske eller ej. Men det tycks inte ha varit fallet. Den gamla statssocialismen visar här sitt inte alls så trevliga ansikte igen. Inte oväntat kanske, men aktörerna är desto mer överraskande. Regering, mo- derater, kristdemokrater, folkpartister, centerpartister och flygbolag har enats i en ohelig allians mot mark- nadsekonomin. Ensamma kvar att försvara fri före- tagsamhet och åtskillnad mellan bolag och stat står vi miljöpartister, en smula förvånade. Ingen skulle komma på tanken att alla skattebeta- lare ska träda in och gemensamt betala grannens omkostnader om han kör in sin Saab i en lyktstolpe. Ändå är det precis vad regeringen, flygbolagen och borgarna nu föreslår för flyget. Tidigare har flyget fått betala sina försäkringar precis som andra trans- portslag, men nu ska det bli ett slags socialistiskt frälse som får sina försäkringar betalda av medbor- garna. Det som är riskabelt är dyrt att försäkra. Det vet alla som t.ex. åker motorcykel. Varför just flyget nu ska undantas från denna princip har inte vare sig näringsminister Rosengren eller hans kumpaner brytt sig om att argumentera för. Vi vet att mycket blir dyrare och besvärligare ef- ter den fruktansvärda tragedin i USA. Att försäk- ringsbolagen har gjort en annan riskbedömning och inte längre anser sig kunna leva upp till eller klara av utlovade ersättningar vid olyckor är en del av detta. En flygolycka kan nu kosta medborgarna upp till 17 miljarder kronor eller ungefär 4 000 kr per skattebe- talare. Förut var det försäkringsbolagen som stod för den kostnaden. Så bör det också vara i framtiden. Frågan ska inte lösas av staten, utan på marknaden, inom ramen för det storkapital som både försäkringsbola- gen och flygbolagen tillhör. Nu har staten bestämt sig för att bli flygbolagens försäkringsbolag. Det är nygammal planekonomi och det är olämpligt. En fråga som jag var nyfiken på inför dagens be- slut var: Kommer hotet från SAS om att lamslå en del av samhällets infrastruktur att få Vänstern, Centern, Folkpartiet och övriga partier att ställa upp? Utebliv- na reservationer i trafikutskottet, förutom Miljöparti- ets, har givit mig svaret. Jag anser att utskottet inte borde ha tagit något initiativ i detta ärende, eftersom staten inte bör ikläda sig något sådant garantiansvar för återställande av försäkringsskyddet för flygbolag. Flygbolagens för- säkringsskydd är en fråga som bör lösas av markna- den på rent kommersiella villkor.

Fru talman! Dagens ärende har tillkommit med anledning av de tragiska händelserna i USA den 11 september. Vid dessa terrorattacker använde sig terro- rister av civila flygplan som medel för att åstadkom- ma så stor förödelse som möjligt. Resultatet är, som vi alla vet, katastrofalt. En av konsekvenserna av detta handlande har bli- vit att de internationella flygförsäkringsbolagen redu- cerat sin täckning av skador på tredje man som föror- sakats av krigshandlingar, terrorattacker och liknande mot flygplan från maximalt 1 750 miljoner US-dollar till 50 miljoner US-dollar. Den nivån gäller fr.o.m. den 25 september 2001. På grund av de ändrade försäkringsvillkoren är det inte längre möjligt att på försäkringsmarknaden teck- na försäkringar som i tillräcklig grad täcker eventu- ella skador på tredje person. Utan sådant försäkrings- skydd finns det risk för att flygtrafiken inte kan upp- rätthållas. Detta förhållande understryks av att SAS och Britannia Airways har skickat skrivelser till Nä- ringsdepartementet. Där har de påpekat att de kan komma att bli tvungna att ställa in sina flygningar. Till detta kommer att även flygplatser har drabbats av inskränkningar i försäkringsskyddet. Dessa nämnda förhållanden är något som vi soci- aldemokrater, och för övrigt inte heller majoriteten i trafikutskottet, kan acceptera. När nu försäkringsbo- lagen minskar på sin del av ansvaret måste vi från statens sida under en övergångstid garantera verk- samheten. Vi gör det därför att vi vill att svenska hel- eller delägda bolag ska kunna fortsätta att konkurrera på flygmarknaden. Vi gör det därför att det är rimligt att tredje man ska kunna erhålla en rimlig ersättning om ett sådant behov skulle uppstå. Vårt förslag är därför att staten mot en riskrelate- rad avgift ska ikläda sig ekonomiska förpliktelser i form av garantier till försäkringsbolag för att åter- ställa försäkringsskyddet till samma omfattning som tidigare vid skador för tredje man som följer av krig, terrorism och liknande för licensierade flygbolag, flygplatser och vissa s.k. handlingagenter under en period av högst 30 dagar, räknat retroaktivt fr.o.m. den 25 september 2001. Jag vill avsluta med att tacka kanslierna hos trafi- kutskottet, finansutskottet och kammaren för att de har medverkat till att vi kan fatta ett så pass snabbt beslut i en angelägen fråga. Fru talman! Jag vill med det jag har anfört yrka bifall till trafikutskottets förslag.

Fru talman! Att världen inte är sig lik efter den 11 september är jag inte den första att uttrycka. Jag vill gärna komplettera med att säga att jag hoppas att jag, tillsammans med många, kan hjälpa till att försöka ändra världen så att det blir nya möjligheter och att världen kan få tillbaka sitt självförtroende så att före- tag och verksamheter kommer i gång som det var före katastrofen. Vi får inte låta terroristerna bestämma vårt agerande. Detta gäller verkligen i hög grad den verksamhet vi ska tala om i dag, nämligen flyget. För några veck- or sedan var flygbranschen en bransch i framgång. Här i Sverige kunde vi tala om 8-procentiga ökningar och att det var trångt på alla flygplatser. Plötsligt, från en dag till en annan, talar vi om konkurser, inställda flyg och massuppsägningar av personal. Fru talman! Först vill jag säga att vi moderater stöder förslaget att staten garanterar försäkringsskyd- det för flygbolag. Det var alltså natten mellan den 24 och den 25 september som det faktiskt kom ett civilt hot, nämli- gen då de internationella flygförsäkringsbolagen beslöt att reducera sin täckning av skador på tredje man som förorsakas av krigshandlingar, terrorism och liknande mot flygplan från maximalt 18 miljarder kronor till 500 miljoner kronor. Visst finns det anledning att ifrågasätta försäk- ringsbolagens agerande. Att snabbt dra sig ur långa försäkringsavtal genom att hänvisa till den fruktans- värda olyckan kan upplevas som både oansvarigt och oprofessionellt. Man undrar hur försäkringsbolagens riskbild såg ut. Men utan försäkringsskyddet riskerar flygtrafiken att stoppas. Det fanns ingen möjlighet att gå in på marknaden och se om andra bolag kunde ta över. En annan fråga som inte har tagits upp här i dag gäller att riskerna för att de stora försäkringsbolagen ska gå i konkurs finns fortfarande. Då skulle en kata- strof ersättas av en annan. Fru talman! Redan fredagen den 21 september be- slöt den brittiska regeringen att fylla ut intervallet mellan den nya och den gamla försäkringsnivån. Vid det informella ministermötet den 22 september ena- des ministrarna om principerna för hur en sådan ga- ranti skulle se ut. Det låg en fara i ett dröjsmål. Vi stöder principerna att målet med garantin är att få i gång försäkringsmarknaden så fort som möjligt, att garantin ska lösa problemet kortsiktigt. Garantin ska omfatta skada på tredje man upp till den tidigare nivån. Garantin omfattar flygbolag, flygplatser och vissa handlingagenter retroaktivt från den 25 septem- ber. Staten ska ta ut en premie, och Riksgäldskontoret ska få ansvaret för verksamheten. En tidsbegränsning gäller. Vi i utskottet har sagt att om detta inte kan lösas inom 30 dagar måste regeringen komma tillbaka till riksdagen och redovisa hur frågan ska lösas långsik- tigt. Jag hoppas att det inte ska behöva inträffa. I andra länder har man gjort på liknande sätt - Spanien, Holland, Finland, Danmark och Norge. Den fråga jag vill komplettera med i dag gäller följande: Även om vi är eniga med regeringen i sak tycker vi att frågan hade kunnat handläggas på ett annat och mycket snabbare sätt. I de övriga nordiska länderna kunde beslut fattas redan under måndagen. Riksdagen har ännu inte fattat beslut, och i dag är det torsdag. Jag vill inte tänka på vad som hade kunnat inträffa om något av våra i Sverige licensierade flygplan hade drabbats. Då hade det varit oförsäkrat. När vi i utskottet fick frågan på vårt bord i tisdags fick vi en översättning av vad man hade kommit överens om på lördagen. Ingenting annat. Vi fick nöja oss med en muntlig föredragning från departementet, och många frågor förblev obesvarade. Vi tycker att det är dåligt. Däremot fick vi på vårt bord långa pro- memorior från Danmark och Finland där alla svar om hur detta skulle drabba respektive land fanns. Varför fick inte vi en sådan promemoria? Det är dåligt. Men jag tackar Danmark för att de förberedde sig så bra att vi kunde utgå från deras PM. Fru talman! Jag stöder garantin, och jag hoppas att den snart kan upplösas.

Fru talman! Även jag vill börja med att tacka all personal som har jobbat med denna fråga och har gjort att vi är där vi är. Vi är där vi är trots den kritik vi kristdemokrater förde fram redan i tisdags, nämli- gen att handläggningen och informationen från rege- ringen är beklaglig. Danskarna har kommit fram med ett material som är betydligt mycket större än det material vi hade vid bordet. Det känns inte fullt tillfredsställande. Fru talman! Jag vill börja med att konstatera att vi kristdemokrater ställer oss bakom detta betänkande, och vi ser att detta är den väg vi bör gå just nu. Samtidigt finns det en del frågor som jag tycker inte har blivit fullt besvarade i vare sig betänkandet eller under sammanträdet. Hur många olika flygbolag kommer att beröras kontra danskarnas bedömning om 25 bolag? Hur ser vi på det fortsatta säkerhetsarbetet? Det är oerhört viktigt att veta om det görs en bedöm- ning att det är en ökad risk under 30 dagar - den bedömningen görs eftersom beslutet nu fattas - hur vi tänker förhålla oss framför allt till vårt inrikesflyg. Jag har sedan angreppet på USA vid fyra tillfällen flugit mellan Trollhättan och Uddevalla, och endast en gång har det skett en säkerhetskontroll. Om det sker en bedömning att det är en ökad risk, måste detta få andra konsekvenser. Det gäller inte bara ersättning. Vi måste givetvis minska risken för angrepp, åtmins- tone under denna tid. En annan sak som är viktig här är att vi förutsätter att detta ska lösas inom 30 dagar ute på den vanliga traditionella marknaden. Det kan vi ju inte vara helt säkra på. Då känner jag att det är oerhört viktigt att vi som utskott får någon form av löpande information från regeringen om hur det går och vad det är som händer. Det är inte helt tillfyllest att vi efter enbart 30 dagar återigen får handlingarna på bordet och då ska ta ett nytt beslut. Jag förutsätter faktiskt att regeringen under den här perioden, vid de möten vi har eller alternativt skriftligt, håller oss något så när informe- rade. Dessutom måste jag, fru talman, säga att jag är lite förvånad över Miljöpartiets agerande. Jag skulle kunna travestera den vackra refrängen "jag vill ha en egen måne". Det är lite så det känns. Jag skulle också vilja att allting var annorlunda än vad det är, men det är det inte. Verkligheten är verklighet, och verklig- heten är att man i ett flertal länder just nu agerar. Verkligheten är att försäkringsmarknaden konstaterar att de inte löser det här. De kan inte bedöma om det går fler flygplan om det sker något mer. Det vi vet är att det pågår en militär upptrappning och att det finns en hotbild från olika delar av världen - detta trots att vi egentligen ännu inte vet vem som gjorde angreppet. Åtminstone vet inte jag det. Det är klart att försäkringsbolagen måste ta med det i sin bedömning och måste göra en analys. Det har de gjort, och de har då kommit fram till att de inte klarar det här. Att de blir kritiserade för att de gör en analys känns förvånande. Sedan säger man: Varför lägger staten sig i? - det här borde finansmarknaden lösa. Jag vet inte, men just nu känns det som om Miljöpartiet har tagit ett kliv mycket längre åt höger än vad jag tycker mig stå, och jag brukar betrakta mig som rätt blå inom mitt eget parti. Ska denna princip som Miljöpartiet nu förfäktar gälla även på arbetsmarknaden kan a-kassan läggas ned. Varför ska staten lägga sig i detta? Det kan ju lösas på marknaden. Lägg ned försäkringskassan. Varför ska staten lägga sig i det? Det kan ju lösas på marknaden. Skolorna kan egenfinansieras. Inte ens jag skulle gå så långt till höger, men uppenbarligen verkar det vara en linje som Miljöpartiet kan tänka sig. Med detta vill jag tacka, och jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Vi i Folkpartiet står bakom detta be- tänkande om statliga garantier för flygbolag m.fl. Detta är naturligtvis en extraordinär åtgärd, som är högst tillfällig. Den är framför allt till för, enligt vår mening, att skapa en stabilitet och ge flygbolagen och försäkringsbolagen rådrum - helt enkelt tid att över- lägga. Den katastrof som drabbade New York har vi nu levt med ett antal dagar och veckor. Denna tragiska händelse sätter sina spår inte bara i New York, inte bara i stadsbilden och inte bara i silhuetten, utan runt- om i hela vår värld, också här hos oss. Jag tycker också att det är viktigt att poängtera att denna åtgärd är högst tillfällig. Jag ser i dag inga som helst skäl att förlänga den bortom de 30 dagarna. Med detta sagt har jag också några kritiska syn- punkter. Det gäller framför allt underlaget, som vi har hört här tidigare i dag. Jag tycker att det är dåligt. Man kan jämföra med vad t.ex. danskarna fick. Jag tror att det var en tiosidig promemoria med i stort sett allting listat och klart, medan vi fick ett i det närmaste handskrivet brev. Jag tycker att det är för dåligt. Osökt letar sig mina tankar till underlaget när vi i kammaren skulle behandla Telia-Telenor för ett antal år sedan. Vi fick då en ytterst tunn skrift, på två eller tre sidor, medan Norge hade ett tjockt kompendium, med alternativa handlingsvägar osv. Det var återigen Näringsdepartementet. Det är tråkigt. En annan sak, fru talman, är att det i det här be- tänkandet också finns ett annat bemyndigande, som egentligen inte syns. Det handlar om ett bemyndigan- de till regeringen att omförhandla med Danmark och Norge om fördelningen av licensierade plan vad gäl- ler SAS. Det syns inte, men det ligger i det här be- slutet. Jag tycker att man skulle ha synliggjort det, därför att det är viktigt att vi i Sveriges riksdag vet vad vi beslutar om. Det handlar om mycket pengar. SAS ägs ju av Sverige, Norge och Danmark gemensamt, men vi har olika antal licensierade plan i de olika länderna. I Sverige har vi bara plan som behöver en täckning med 1 000 miljoner US dollar. Vi behöver inte gå upp till den övre gränsen, utan det är i Norge som de stora planen finns. Vad vi egentligen gör är att vi ikläder oss ett ge- mensamt ansvar för de plan som är licensierade i Norge. Man kan tycka att det är ganska rimligt, fru talman, men då ska man komma ihåg att Norge har förhandlat sig till att få ha de stora planen hos sig, med allt vad det innebär i positiv bemärkelse av un- derhållsarbete, arbetstillfällen osv. Man kan ställa sig frågan, vilket vi gjorde i ut- skottet: Ska vi verkligen göra detta för Norges del? Jag tycker också till sist, fru talman, att man kun- de ha formulerat själva garantin med möjligheten att avsluta garantin tidigare, därför att nu kommer för- säkringsbolagen och de andra bolagen att sätta sig ned tillsammans och hitta lösningar. Jag tycker att det skulle ha varit något tydligare. Trots detta yrkar jag, fru talman, bifall till utskot- tets förslag.

Fru talman! Det här är alltså ett ärende som har hamnat i knäet på trafikutskottet väldigt plötsligt. Dessutom är vår ordförande på tjänsteresa i Australi- en. Jag tycker ändå att vi i trafikutskottet har lyckats lösa det här väldigt snabbt och elegant. Jag är något förvånad över att en del talare här i talarstolen ändå passar på att kritisera än det ena och än det andra, både från höger och från vänster, för att det är långsam hantering, dåligt underlag osv. Det har gått oerhört snabbt i detta läge. Frågan uppstod i fredags, för mindre än en vecka sedan. Vi fick under måndagen de första signalerna att det be- hövdes ett ingripande från regering och riksdag, och vi står nu här på torsdag, tre dagar senare, med ett färdigt betänkande. Jag tycker, precis som en del andra, att tjänstemän och kanslier har jobbat före- dömligt snabbt. Det handlar alltså om att bemyndiga regeringen att göra någonting. Det handlar inte om att från riks- dagens sida i detalj bereda ett sakärende. Vissa talare förväxlar de här sakerna när man begär promemorior i långa rader osv. Det är ett principiellt ställningstagande, som är ganska enkelt. Tycker vi, i det alldeles exceptionella läge som har uppstått efter terrorhandlingarna i USA, att det är angeläget att se till att flygtrafiken inrikes och utrikes kan fortgå måste vi medverka. Tycker man inte det kan man göra som Miljöpartiet och pas- sa på att populistiskt utnyttja situationen för att tala om att det är tveksamt om flygtrafik i största allmän- het behövs. Jag är förvånad över att Mikael Johans- son i detta allvarliga läge väljer ett tonläge och ord på det sätt som han gör och jämför med grannens lyktstolpe när det handlar om internationell flygtrafik. De här försäkringsfrågorna handlar om olika saker. För Centerpartiet, som jag företräder, är det i detta exceptionella läge ett ansvar att medverka till att flygtrafiken kan fortgå. Vi tycker då att det är rimligt att ge detta bemyndigande till regeringen. Det är ett tidsbegränsat åtagande som vi bemyndigar regeringen att göra. Vi begränsar det hela. Det är ett specifikt, kortsiktigt problem på försäkringsmarknaden. Vi garanterar ett tredjemansskydd vid krig och terrorism. Vi säger också att staten ska ta ut en rimlig premie, som så långt möjligt ska avspegla riskerna. Det är i dag en tidsbegränsning till mindre än en månad som det här ska gälla. Samtidigt förväntar vi oss nu och förutsätter vi att marknaden tar fram lös- ningar så att den här frågan är utagerad för vår del inom mindre än en månad. Det är självklart ett risktagande som vi gör, men förhoppningsvis och med mycket stor sannolikhet ska det inte behöva hända att vi måste ikläda oss detta ansvar. Men det är nödvändigt att riksdag och rege- ring går in och säkrar frågan så att flygtrafiken kan fortsätta - annars skulle vi riskera att flygplanen stan- nade på backen. Det är vi inte intresserade av, utan flygtrafiken ska kunna fortsätta.

Fru talman! Jag håller i allt väsentligt med om vad Sven Bergström säger här. Det är egentligen bara en sak som jag hänger upp mig på, och det är underlaget, som några av oss har pratat om. Jag tycker att vi i trafikutskottet, eller vilket utskott i Sveriges riksdag vi än är i, har rätt att kräva ett bra underlag. Jag tycker inte att det fanns ett sådant underlag till vårt förfogande som departemen- tet borde ha tagit fram till oss. Jag tycker att man kan och ska kritisera det. Jag ser tyvärr en parallell med flera andra frågor när vi i riksdagen har tvingats fatta beslut som har rört väldigt mycket pengar och många människor men där det inte har funnits ett bra underlag och där vi har fått förlita oss på andra nationers underlag för vårt ställningstagande. Det är inte riktigt bra. I övrigt håller jag helt med Sven Bergström.

Fru talman! Låt oss göra tvisten om underlaget så kort som möjligt. Jag ser det så här: Detta är ett ut- skottsinitiativ. Då är det utskottet som tar fram det underlag vi har. Vi har fått den hjälp vi har begärt från näringsdepartement och finansdepartement. De har ställt upp med personer och tagit fram det materi- al vi har efterlyst på kort tid. Man kunde naturligtvis ha önskat att vi hade haft den danska promemorian på tio sidor som hade kunnat lyftas fram, men nu hade vi inte det. Det handlar om huruvida man ska bemyndiga el- ler bereda, och vi bemyndigar nu regeringen att göra detta. Vi får, förutsätter jag, så småningom en rapport från regeringen om hur det har hanterats. För min del är det principiella vägvalet mycket enkelt. Det är ett exceptionellt läge. Man kan tycka att vi gör det med huvudet under galgen, men vi måste göra det för att få flygtrafiken att fortsätta. Då är det ett enkelt principiellt ställningstagande.

Fru talman! Det som har hänt hade knappast nå- gon av oss ens kunnat tänka sig. Det som hände har påverkat flygtrafiken över hela världen, och inte minst också här i Sverige. Det har ställt oss i en situ- ation där vi är brydda. Vi måste alltså göra något och göra något snabbt. Från Vänsterpartiet tycker vi naturligtvis att för- säkringsbolagens agerande är underligt, och det visar också på svagheter när det gäller marknadens sätt att lösa vissa frågor. Men vi tycker att det initiativ som tagits i utskottet är bra därför att vi måste försöka upprätthålla trafiken. Framför allt gäller det skade- täckningen för tredje man. Det är ett tidsbegränsat bemyndigande för rege- ringen på 30 dagar, och det finns en riskavgift. Det är anledningen till att vi tycker att det är rätt att göra så här. Det som är viktigt är att man under dessa 30 dagar försöker nå en bred och långsiktig lösning på problematiken. Med det, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag.