Sammanfattning I betänkandet behandlar finansutskottet budgetpropositionens riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken, förslag till utgiftstak för respektive år 2024–2026, förslag till beräkning av statens inkomster och utgiftsramar för 2024 samt förslag till ändringar i skatte- och avgiftsregler som ligger till grund för inkomstberäkningen. Budgetpropositionen för 2024 bygger på en överenskommelse mellan Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemo­kraterna och Liberalerna. I detta sammanhang behandlas också alternativa budgetförslag i motsvarande delar från motionärerna. I betänkandet behandlas även proposition 2023/24:13 Vissa förslag om sänkt skatt på arbetsinkomster och pension, proposition 2023/24:14 Teknisk översyn av vissa nedsättningar av socialavgifterna och proposition

Betänkande 2023/24:FiU1 Statens budget 2024 - Rambeslutet

Video

Fru talman! Jag strök i mitt tal delen om att vintern nu har kommit till hela Sverige. Men den delen kanske hade varit passande, nu när till och med talmannen blir sen på grund av lite vinterväder. Det är bistert med årstiden vinter. Det är också bistert i vår omvärld och i ekonomin. Sverige, fru talman, är ett litet exportberoende land i Europas utkant. Handel med andra länder har gjort oss till ett mycket rikt land. Krig och oro i vår omvärld påverkar oss både mänskligt och ekonomiskt, inte minst i och med att vi är ett litet handelsberoende land.Läget i världen är nu också mycket sämre än på länge. Rysslands anfallskrig mot Ukraina pågår fortfarande med full kraft och full styrka. Vi har krig i Mellanöstern. Vi har mycket oro i omvärlden och många risker. I Sverige har vi skjutningar och sprängningar. Gängen mördar varandra och oskyldiga som kommer i deras väg. Man mördar helt hänsynslöst.Fru talman! Väldigt många i Sverige har det väldigt tufft ekonomiskt just nu. Människor känner stor oro för hur de ska få privatekonomin att gå ihop. Inflationen är verkligen löntagarnas allra värsta fiende. Den prövning som vi just nu går igenom är på riktigt, och den känns i många svenska hushåll. Det är höga boendekostnader, höga matkostnader, höga drivmedelskostnader och höga elräkningar. Det har varit jobbigt, och det är jobbigt. Till alla er som följer debatten vill jag säga att vi ser er, att vi ser hur ni kämpar och att vi kommer att göra allt vi kan för att mildra konsekvenserna och se till att vi tar oss igenom detta så bra som möjligt tillsammans.Fru talman! Vi kommer inte att kunna kompensera för allt. Vi kommer att kunna göra en del, men verkligen långt ifrån allt. Fördjupas problemen runt om i världen kommer det också att påverka Sverige, inte minst därför att vi är beroende av handel med många av de länder som nu har det jobbigt. Det kommer att kunna spilla över i mycket högre arbetslöshet än vad vi skulle vilja. Tyvärr är risken att det blir värre innan det blir bättre igen ganska stor. Men det kommer att bli bättre, och vi kommer att ta oss igenom även det här.Tidöpartierna lägger nu fram den andra statsbudgeten för mandatperioden. Den innehåller stora och nödvändiga satsningar på polis och försvar. Vi måste göra Sverige tryggt igen. Både den inre och den yttre säkerheten behöver stärkas. Vi måste få ordning på tryggheten. Gängen och den organiserade brottsligheten måste bekämpas med full kraft, och vi måste rusta svenskt försvar i en orolig tid.Vi genomför nu stora satsningar på välfärden. Alla ni som jobbar i svensk välfärd med att undervisa våra barn, ta hand om dem som är sjuka eller ta hand om våra äldre ska ha rimliga förutsättningar att göra detta. Därför är en stor del av den här statsbudgeten avdelad för att stärka och underlätta det.Vi genomför skattesänkningar för alla som arbetar och för våra pensionärer som har arbetat. Samtidigt höjer vi bidrag och ersättningar för dem som har det allra tuffast. Vi har fått kritik för att vi inte sänker skatten tillräckligt mycket för dem som tjänar allra mest. Självklart vill vi moderater sänka skatten för alla. Men i kärva tider kan man inte göra allt man vill, och då måste man prioritera. Vi måste också bära inflationens bördor så rättvist det bara går om vi tillsammans ska ta oss igenom detta.Vi genomför också sänkt skatt på bensin och diesel. Vi sänker reduktionsplikten vid årsskiftet. Vi lovade väljarna - vi lovade er - att det ska gå att bo och leva runt om i hela Sverige. Världens högsta drivmedelspriser började under den förra regeringen skapa en klyfta mellan stad och land. Den kommer vi nu att sluta. Vi kommer att sänka bränslepriserna. Vi har gjort det steg för steg. Vid årsskiftet kommer vi gott och väl att ha levererat det som många av oss gick till val på: en kraftig sänkning av drivmedelspriserna med minst 5 kronor vid pump. Det är bra för alla dem som är beroende av bilen, för då får de vardagen att gå ihop. Det är också bra för företagen som är beroende av transporter.Vi genomför också, fru talman, stora satsningar på miljö och klimat. Vi lägger fram en av de största miljö- och klimatbudgetarna någonsin i Sveriges historia för att Sverige ska vara i framkant. Vi bygger ut laddinfrastrukturen och hjälper industrin att ställa om. Vi gör det som är nödvändigt och det som långsiktigt kan skapa den nya ekonomins jobb. Vi gör allt det här inom ramen för en återhållsam och ansvarstagande budget som bidrar till att bekämpa inflationen och stötta hårt pressade hushåll. Vi ser hur ni kämpar.Fru talman! Vi kommer säkert under dagen att få höra företrädare för de fyra oppositionspartierna angripa den här regeringen för att den gör för lite. Jag kanske har fel i det, och då ber jag på förhand om ursäkt. Men om det skulle vara så är det viktigt att ha med sig historien om de åtta åren med socialdemokratisk regering och de saker som skedde under den tiden. Jag kommer också att ägna lite tid åt att prata om oppositionens olika budgetförslag.Den som lyssnar på debatten ska komma ihåg att många av de problem som vi nu måste lösa med den här regeringen är problem som den förra regeringen antingen har varit med och skapat eller har varit med och förvärrat. Den förra regeringen bär såklart inte ansvar för allt dåligt som händer. Vi har en liten och öppen ekonomi och påverkas av allt som sker i omvärlden. Men en del saker bär den förra regeringen och dess samarbetspartier faktiskt ansvar för. Nedlagd kärnkraft, världens högsta drivmedelspriser, en oförmåga att vända brottsutvecklingen och en sämre ekonomisk tillväxt än i stora delar av övriga Europeiska unionen - det, fru talman, är den förra regeringen ansvarig för tillsammans med de partier den samarbetade med.Man lade från deras sida ned fullt fungerande kärnkraft. Det har orsakat en stor del av de höga elpriser som nu plågar hushåll och företag. Ibland försöker vissa företrädare för de partierna ta åt sig äran för det man gjorde, ibland hävdar man att det var marknaden som gjorde allt detta. Men, fru talman, det var inte marknaden som i den här kammaren röstade emot att rädda kärnkraften, och det var inte marknaden som efter att man vann med en rösts övervikt satt och applåderade för att man fick lägga ned kärnkraft. Det, fru talman, var inte marknaden, utan det var de fyra partier som nu är i opposition. Detta bär de ansvar för.Nu har vi påbörjat arbetet för att bygga tillbaka kärnkraft, för att bygga tillbaka det som utgjorde mycket av ryggraden i svensk ekonomi: billig, säker och koldioxidfri elproduktion.Det här har kostat skattebetalarna tiotals miljarder i utbetalda elstöd. Det här, fru talman, har kostat enskilda hushåll och företag många tusentals kronor i höjda elräkningar. Det är pengar som de här människorna och företagen hade kunnat använda till annat.De fyra oppositionspartierna höjde också drivmedelsskatter och genomförde reduktionsplikten på att sådant sätt att Sverige fick världens högsta drivmedelspriser. Det slog hårt mot svensk landsbygd, och det slog hårt mot många företag.Vid årsskiftet sänker vi reduktionsplikten, vi fortsätter steg för steg att sänka skatterna på bränsle och vi kommer att uppfylla det löfte vi ställde ut till väljarna: Det ska gå att bo och leva i hela Sverige.Trots att gängskjutningar och grov brottslighet ökade, fru talman, klarade den förra regeringen och dess stödpartier inte av att prioritera tillräckliga resurser för att vända utvecklingen. Nu satsar Tidöpartierna på hela rättskedjan. Det blir stora satsningar nästa år och de kommande åren för att vi ska vända utvecklingen. Vi satsar på polisen, vi bygger ut fängelseplatser och vi höjer straffen. Vi gör nu allt det som kommer att krävas för att börja vända utvecklingen.Fru talman! Ibland blir den politiska debatten en debatt om hur man ska fördela årets budgetutrymme mellan statens alla viktiga områden. Alldeles för sällan pratar vi om hur vi ska få intäkterna för både löntagare och företag men också för staten att öka. Hur bygger vi välfärd och välstånd? Vilka reformer bidrar till högre ekonomisk tillväxt och till fler jobb?Sverige gick under den förra regeringen från att vara en av de snabbast växande ekonomierna i Europeiska unionen till att bli en av dem med lägst ekonomisk tillväxt. I den globala högkonjunkturen, som den förra regeringen hade möjligheten att använda, minskade svensk arbetslöshet knappt någonting alls medan den i övriga Europeiska unionen halverades. Sverige, fru talman, slösade bort den globala högkonjunkturen. Och nu, när vi möter bistrare tider, får vi betala priset för allt detta.När oppositionspartierna i dag kommer att berätta om de olika budgetförslagen kommer många av er som lyssnar att ha lätt att hålla med, för de kommer att addera sådant som de flesta skulle vilja ha mer av. Men kom ihåg att ställa två frågor: Hur tänker de finansiera sina förslag? Och med vem tänker de genomföra den politiken? Vi har i dag fyra splittrade oppositionspartier, och de här frågorna borde ställas vid varje tillfälle som de föreslår en extra satsning.Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill i sina budgetförslag låna hundratals miljarder de närmaste åren för att få ihop till alla sina löften. Det är så oansvarigt att jag tror att de två andra partierna i oppositionen inte ens vill kännas vid detta. Det skulle elda på inflationen, det skulle leda till högre priser och högre räntor, det skulle drabba hushåll och det skulle drabba företag.Den sortens politik skulle snabbt leda till det som jag tror kommer att bli ämnet för debatten under våren, framför allt i många andra länder. När staten lånar och bedriver ofinansierad politik kommer man att få använda en allt större del av det egna budgetutrymmet för statens utgifter till ränteinbetalningar för statsskulden. I stället för att anställa fler poliser och fler sjuksköterskor i vården kommer man att få använda pengar till att betala av på statsskuldräntor. Det kommer vi att få höra mer om i debatten ute i Europa, och om den här typen av politik skulle få fäste i Sverige, fru talman, skulle vi hamna i samma situation.Vi har fyra splittrade partier i opposition. De står väldigt långt ifrån varandra. Många av deras förslag är dessutom inte ens genomförbara fram till nästa år. Det är i dagens svåra läge bra att Sverige har en regering med stabil budgetmajoritet så att vi faktiskt vet vilken politik som kommer att vara styrande nästa år.Tidöpartierna levererar steg för steg det vi lovade väljarna. Vi är överens om vilka problem vi behöver lösa. Och vi gör allt det här i ett väldigt besvärligt läge med hög inflation. Vi bekämpar inflationen, fru talman, och vi stöttar hushållen. Vi rustar upp rättsväsendet och försvaret. Vi satsar på välfärden. Vi ser att många av er har det väldigt tufft där ute, och vi gör nu allt vi kan för att Sverige på ett så bra sätt som möjligt ska ta sig igenom allt detta. Och vi ska göra det tillsammans.Med det, fru talman, yrkar jag bifall till finansutskottets förslag till beslut.Fru talman! Jag vill också bara göra en sista sak. Det är nämligen så att vi har en ledamot av finansutskottet, Ali Esbati från Vänsterpartiet, som kommer att delta i sin sista debatt i dag. Jag vill passa på att tacka Ali Esbati för allt det han har gjort här i Sveriges riksdag. Vi är inte på något sätt överens om huvuddragen i svensk politik, men det behöver man inte vara. Ali Esbati är en person jag har mycket stort förtroende för både som människa och som politiker. Och vi ska tycka olika; det är själva grunden i den svenska demokratin. Vi har också haft förmånen att under pandemin fått förhandla ihop en del saker med varandra - alltifrån sänkta drivmedelsskatter till en kollektivtrafiksatsning. Jag ska inte säga vilket parti som fällde det, men det kan du, Ali, få berätta vid tillfälle om du vill.Stort tack för allt detta! Du kommer att vara saknad på mötena i finansutskottet när du lämnar riksdagen. Du kommer också att vara saknad i debatten. Det har varit kul att få träffa dig under de här formerna.(Applåder)

Fru talman! Sverige tyngs just nu av flera parallella kriser. Gängvåldet eskalerar. Kostnaderna skenar för hushållen. Sjukvården går på knäna. Och, fru talman, den största nyheten i dag är kanske inte att snön och vintern har kommit till hela Sverige utan att svensk ekonomi går in i recession.Det är tydligt att SD-regeringen inte ser hur svenska folket har det. I det tuffaste ekonomiska läget på decennier väljer SD-regeringen att sätta sig på läktaren och låta krisen slå igenom med full kraft. De skyller konsekvent på någon annan och lägger över ansvaret på andra. De låter svenska folket ensamma bära bördorna av kostnadskrisen.Matpriserna har ökat med 26 procent på två år. Var tredje familj kämpar för att få ekonomin att gå ihop varje månad. Inflationskrisen och lågkonjunkturen drabbar hela Sverige och alla svenskar. Men i stället för att möta den nationella och till och med globala krisen gemensamt är regeringens besked tydligt: Ansvaret för att klara krisen ligger främst på den enskilde. Man uppmanas att shoppa runt, byta bank, se över sitt elavtal eller, som det hette, sätta på sig underställ när elen blir för dyr.Uppmaningarna sticker i ögonen, inte minst därför att vi vet att de med de minsta marginalerna, de som drabbas hårdast av inflationen, redan har gjort vad de kan för att minska sina kostnader. Eller som förste vice riksbankschef Anna Breman har uttryckt det: "Vi ser att den höga inflationen har ökat skillnaden mellan inflationen för olika hushåll." Hon säger också: "Hushåll med små ekonomiska resurser har påverkats mer negativt. Det beror bland annat på att deras möjlighet att byta ut dyra varor mot billigare är mindre."Vi socialdemokrater föreslår i stället att politiken agerar här och nu för att stötta hushållen. Vi vill se en rättvis skattesänkning för vanligt folk, som träffar alla förvärvsinkomster och som riktar sig till låg- och medelinkomsttagare. Vi föreslår en extra utbetalning av barnbidraget, ett höjt underhållsstöd för ensamstående föräldrar med 500 kronor i månaden och en tankrabatt som innebär att en familj i glesbygden skulle få 2 000 kronor per bil för att klara de höga bränslekostnaderna. Vi går även fram med ett skarpt förslag om att avskaffa den orättvisa funkisskatten.Fru talman! SD-regeringen skjuter också ifrån sig ansvaret för finansieringen av skolan och sjukvården. Välfärden har inte haft det så här tufft sedan 90-talskrisen. Underskotten och nedskärningarna når rekordnivåer.Finansministern stod för en tid sedan på en pressträff och hävdade att på en aggregerad nivå är regeringens budget tillräcklig för att hålla uppe sysselsättningen. Med det tvådde hon sina händer och lade över ansvaret på landets regioner och kommuner. Men nu har vi liksom facit från verkligheten: varsel, uppsägningar och anställningsstopp i region efter region. Det hade inte behövt vara så här. Vi socialdemokrater menar att politiken i stället borde kliva fram och ta kontroll över utvecklingen. Vi föreslår att tillskotten till sjukvården fördubblas, och vi vill satsa 6 miljarder kronor utöver regeringens budget. Vi vill även se en ny princip för hur välfärden ska finansieras. Vi vill att resurser automatiskt ska öka i takt med inflationen så att vi inte hamnar i ett läge där sjukvården varje år tvingas till smygbesparingar samtidigt som politiker av olika politisk färg talar om satsningar. Totalt vill vi öka tillskotten till kommunsektorn med 26 miljarder kronor nästa år.Fru talman! Vi befinner också i ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge med en alltmer orolig omvärld och ett förhöjt terrorhot mot Sverige. I detta läge väljer Sverigedemokraterna att göra uttalanden i syfte att hetsa och splittra, vilket riskerar att öka polariseringen och försvåra Natoprocessen. Sverigedemokraterna väljer att bedriva ett kulturkrig med svensk säkerhet och svenska folkets trygghet som insats.Samtidigt har även Sverige blivit farligare. De gängrelaterade skjutningarna blir fler och brutalare. Barn mördar och mördas. Oskyldiga får sätta livet till i gängens krig om status, pengar och narkotika. Regeringen har föreslagit nedskärningar på de riktade satsningarna för att bryta nyrekryteringen i just de utsatta områdena. Detta är obegripligt, för den krassa verkligheten är att för varje gängkriminell som sätts bakom lås och bom står allt yngre killar redo att ta deras plats. Om vi ska lyckas stoppa gängkriminaliteten, skjutningarna och våldet, och det tror jag att alla vi här inne vill, måste vi också bryta nyrekryteringen. I kampen mot gängen måste hela samhället mobiliseras. Vi vill stärka socialtjänsten och skolans förmåga att agera tidigt, utöka likvärdighetsbidraget till skolan och öka de generella statsbidragen till kommunerna, för det är de som står i frontlinjen i kampen för att stoppa nyrekryteringen som behöver resurser för att klara sitt jobb.Staten måste också fortsätta att bygga ut polisen och rättskedjan. Regeringen skjuter till pengar till kriminalvården och fullföljer vår trappa för utbyggnad av polisen, vilket är bra. Men vi socialdemokrater vill se ytterligare resurser till ett tekniklyft för polisen, och vi föreslår fördubblade satsningar på tullen nästa år. Varje gram narkotika som stoppas vid gränsen är en förlorad intäkt för gängen. Varje vapen som stoppas kan förhindra att ännu ett liv släcks i gängkriget.Fru talman! Sverige blir fattigare. Sverige är i recession. Arbetslösheten ökar. Bostadsbyggandet har tvärnitat. Men sanningen är att regeringen inte har någon plan för att möta lågkonjunkturen och bygga Sverige starkare.Vi socialdemokrater vill möta situationen med mer resurser för en aktiv arbetsmarknadspolitik och fler platser i vuxenutbildningen så att man kan få ett jobb. Vi säger nej till att regeringen skrotar CSN-lån för körkort för unga. För att mota nedgången i bostadsbyggandet har vi föreslagit en statlig byggstimulans för ungdoms- och studentbostäder. Vi har också föreslagit att denna byggstimulans ska ges på orter med stora industrietableringar. Vi vill också se statliga byggkrediter för att få ned finansieringskostnaderna och få fart på bostadsbyggandet igen. Vi säger nej till regeringens lyx-rot och vill i stället se riktade satsningar för energieffektivisering av bostäder för vanligt folk.Fru talman! Bördorna av den ekonomiska krisen delas inte lika i dag. Under förra vintern såg vi hur elbolagen gjorde enorma vinster när elpriserna i Europa rusade i spåren av Rysslands invasion av Ukraina. Vi har sett hur jättar i livsmedelsbranschen behållit höga priser på sina varor, och under hösten har vi sett hur bankerna har gjort rekordvinster på de stigande räntorna. De har alla kunnat dra nytta av omvärldsläget, och det har varit möjligt för att Sverigedemokraterna och regeringen har valt att inte agera. Det har blivit djupt orättvist.Övervinsterna uppstår inte i ett vakuum; på andra sidan är det någon som betalar priset. Vi socialdemokrater vet att det är vanligt folk. Vanliga löntagare har förlorat tio års reallöneökningar, och larmen om konkurser bland småföretagare duggar tätt.Sverigedemokraterna och regeringen beskriver utvecklingen närmast som en naturlag. Det finns inget att göra, låter det som. Det är tvärtemot vad man sa i valrörelsen. Då lovade man sänkt pris på falukorv, elstöd den 1 november och 10 kronor lägre bränslepriser. Men nu är liksom inget möjligt längre. Det är en väldig dissonans.Fru talman! Vi socialdemokrater vet att det visst går att göra något. I vår budget för 2024 har vi föreslagit en skatt på bankernas övervinster för att stötta hushållen i en svår tid. Finansministern har konsekvent valt att ducka debatten om detta. Men om någon företrädare för SD-regeringen vågar sig ut i debatten är det bästa argumentet mot skatten på övervinsterna att det inte har funnits tid att få en sådan skatt på plats. Vi känner igen denna argumentation. Det lät på samma sätt förra vintern när regeringen misslyckades med att beskatta elproducenternas övervinster och föra tillbaka dem till hushållen när priserna var höga. Spanien, Lettland, Litauen, Italien och Tjeckien är alla länder där regeringen har tagit sig tid att få en skatt på bankernas övervinster på plats.Låt oss vara ärliga. Sverigedemokraternas och regeringens motstånd mot en skatt på bankernas övervinster handlar inte om brist på tid utan om brist på politisk vilja. I stället lägger man över ansvaret på individen: Byt bank! Förhandla bättre! Men, fru talman, om inte regeringen orkar stå upp mot bankerna, hur förväntar man sig då att pensionären eller den ensamstående mamman ska göra det? En rapport från Finansinspektionen visar dessutom att mycket tyder på att bankerna medvetet har gjort det krångligare och svårare att byta bank och att samma person som är din rådgivare ofta är den som du ska förhandla din ränta med.Jag tror att vi i kammaren är överens om att vi vill förbättra konkurrensen i banksektorn och göra det lättare att byta bank. Men i väntan på sådana förslag, som kan börja gälla först i januari 2025, krävs det åtgärder som kommer på plats nu för att återföra en del av de övervinster bankerna gör till hushållen i en svår tid. Det är inte mer än rätt att bankerna är med och bidrar.Fru talman! Slutligen yrkar jag bifall till Socialdemokraternas reservationer och förslag till budget för 2024. Det är en budget för att hålla ihop Sverige i en svår tid. Medan SD-regeringen beskriver utvecklingen som naturlag och har lagt politiken på hyllan i väntan på bättre tider visar vi att det finns ett politiskt alternativ som sätter vanligt folk i första rummet. Det går att ge vanliga löntagare lindring när kostnadskrisen härjar som värst samtidigt som sjukvård och skola får de pengar som behövs för att behålla sjuksköterskor, undersköterskor och lärare. Det är möjligt att prioritera resurser till Sveriges säkerhet, både för att trygga våra gränser och för att hjälpa till att knäcka den grova kriminaliteten samtidigt som arbetet för att bryta nyrekryteringen förstärks. Genom att de som har det allra bäst och de banker som tjänar stora pengar på krisen bidrar lite mer kan vi bygga vårt land lite starkare. Vi går fram med förslag om en rättvis skattesänkning för vanligt folk och ett extra barnbidrag, som skulle kunna betalas ut under årets kanske fattigaste månad. Vi vill se en ny princip för hur välfärden ska finansieras och föreslår en fördubbling av satsningarna på svensk sjukvård. Vi föreslår akuta insatser för att stoppa gängvåldet och bryta nyrekryteringen. Allt detta ryms inom samma budgetutrymme som regeringens - allt handlar om prioritering.Dagens svåra ekonomiska läge ställer stort krav på ledarskap, ett ledarskap som ser hur svenska folket har det och som har en vilja att göra något åt det. Det saknas i Sverige i dag.(Applåder)

Fru talman! En viktig fråga för privatpersoner, företagens möjlighet till tillväxt och klimatomställningen är att vi har ett robust fossilfritt energisystem i hela landet som producerar energi årets alla dagar och alla timmar på dygnet. Detta är en angelägen fråga som har stor påverkan på många områden och definitivt på tillväxt, klimatomställning och ekonomi.Står Socialdemokraterna bakom den energipolitik som regeringen driver med mer och ny kärnkraft som en basplatta på fler ställen i landet och förnybar energi upptill? Med tanke på gårdagens debatt och att ni har en reservation i dagens omröstning i kammaren skulle jag vilja veta hur ledamoten ställer sig.

Fru talman! Tack, Cecilia Rönn, för en viktig fråga!Vi skulle behöva en långsiktig, bred energiöverenskommelse som skapar stabilitet och som skapar intresse hos investerare att göra de stora investeringar som Sverige behöver för att klara inte bara klimatomställningen utan också industrins utveckling i vårt land.Vi socialdemokrater är besvikna på att regeringen inte har tagit denna fråga på större allvar och bjudit in till överläggningar och långsiktighet. Vi har varit öppna för detta och är det fortfarande, för vi tror att denna fråga är för viktig för ett litet land som Sverige för att den bara ska reduceras till någon form av kulturkrig mellan dem som är för att riva vindkraftverk i Sverige och dem som vill bygga kärnkraft.Vi är intresserade av ett robust energisystem som ger vår industri och vårt land goda förutsättningar att klara omställningen.Vi har föreslagit ett nytt energipolitiskt mål. Det är därför vi har en reservation. Vi tycker att energipolitiken behöver kompletteras med ett nytt energipolitiskt mål om 60 nya terawattimmar till 2030.Vi använder uttrycket fossilfrihet. Jag har uppfattat att regeringspartierna också gärna talar om fossilfrihet. Kan vi vara överens om att Sverige behöver 60 nya terawattimmar till 2030 för att industrin ska förlägga investeringarna till Sverige och för att vi ska minska elräkningarna för konsumenterna? Då behöver elen komma nu och de närmaste åren, för om investeringarna inte kommer nu kommer de i stället att hamna i Finland, i Norge, i Kanada och i USA. Då har vi missat chansen att klara både industrins utveckling och vår gröna omställning.(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för svaret. Det låter ju jättebra, men hur ska Socialdemokraterna kunna agera på ett trovärdigt sätt i dessa frågor som, precis som ledamoten säger, är viktiga för klimatet, nyindustrialiseringen, jobben och vanliga människors elräkningar, när deras eventuella regeringsunderlag spretar och ställer ultimatum som går helt emot andra partier i samma möjliga konstellation?Det vore bättre om ledamoten svarade på min första fråga: Tycker Socialdemokraterna att den energipolitik som bedrivs just nu är bra och vettig, och hur kommer det sig i så fall att man lämnar en reservation i dag?

Fru talman! Som jag sa är jag öppen för en överenskommelse, men jag tycker inte att dagens energipolitik är till fyllest. Det görs för lite för att få till stånd de stora investeringar i ny energiproduktion som vi just nu skulle behöva.Man har också medvetet, av politisk-ideologiska skäl, gjort det svårare att bygga ut till exempel havsbaserad vindkraft. Varför gör man detta när svensk industri säger att de behöver det? Och man har skjutit på frågan om bättre processer för att kunna garantera vindkraft på land, som är det billigaste energislaget, som industrin behöver mest av allt i vårt land och som skulle kunna pressa ned elräkningarna.Vi tycker att det är märkligt att det i budgeten finns pengar för att bygga en ny elkabel till Tyskland. Vi tycker inte att det behövs någon ny elkabel till Tyskland förrän Tyskland har fått ordning på sin energipolitik.Vi är alltså inte nöjda med regeringens energipolitik, men vi förstår att det behövs långsiktighet för att investeringarna ska komma till stånd och för att Sverige ska bli en framgångsnation också för industriell utveckling. Det krävs stabilitet och överenskommelser som gör att investeringarna kommer till Sverige.Vi socialdemokrater har genom historien visat att det är vi som har byggt upp energisystemet. Vi har byggt ut kärnkraften. Under den förra mandatperioden byggde vi ut energiproduktionen i Sverige. Och om man ska vara ärlig var Sverige förra året, trots svåra ekonomiska problem, det land i världen som producerade mest kärnkraftsel per capita. Vi hade också lägst energipriser i EU.Vi behöver ett energisystem som inte bara klarar situationen här och nu utan som också byggs ut kraftigt. Låt oss enas om att till 2030 bygga ut energisystemet med fossilfrihet - varför inte 60 nya terawattimmar? Det skulle svenska folket och svensk industri må gott av.(Applåder)

Fru talman! Jag önskar att jag hade samma självsäkerhet som Mikael Damberg i talarstolen, framför allt om jag hade suttit i en regering som lagt ned flera kärnkraftsreaktorer.Ändå står man med denna självsäkerhet och säger att Socialdemokraterna vill ha nya terawattimmar - 60 tror jag att det var. Med denna självsäkerhet säger man att regeringen gör för lite för att få ny elproduktion, fast man själv under sin regeringstid lade ned flertalet kärnkraftsreaktorer som fanns kvar i detta land. Jag önskar, fru talman, att jag hade den typen av självsäkerhet när jag diskuterade detta.Jag tycker ändå inte att frågan får något svar. Antingen är man för att bygga ny kärnkraft, som Tidöpartierna vill, eller så är man inte det. Detta svar borde Socialdemokraterna faktiskt kunna ge ledamöterna i riksdagen och framför allt svenska folket. Vill man eller vill man inte bygga ny kärnkraft? Det är ganska enkelt.Att säga att man vill ha ny elproduktion, fast det man som själv har gjort i regeringsställning framför allt är att lägga ned elproduktion, blir väldigt märkligt, men det sägs med stor självsäkerhet från talarstolen.Fru talman! Vill Socialdemokraterna ha ny kärnkraft? Vill Socialdemokraterna åter lägga grunden för att vi ska ha en billig, säker och koldioxidfri elproduktion i detta land, så att hushållen, som märkte hur höga elpriserna blev när kärnkraften lades ned, får lägre elpriser och så att svenska företag kan få billig el, som har varit grunden för svensk konkurrenskraft och höga svenska löner i industrin, vilket har spillt över också till andra sektorer.Fru talman! Vill Socialdemokraterna ha ny kärnkraft - ja eller nej?(Applåder)

Fru talman! Det blir inte mer sant för att man upprepar en sak fler gånger. Det var inte så att vi fattade beslut om att lägga ned kärnkraft, utan den var inte lönsam. Vi hade så låga elpriser att nya investeringskostnader i kärnkraft inte blev lönsamt, och då lades kärnkraften ned på vissa platser.Det är inte sant att vi minskade energiproduktionen, Edward Riedl. Var lite noga med orden! Vi ökade energiproduktionen i Sverige under vår tid därför att vi såg att vi hade behov av mer energi och billig el. Vi är tydliga med att vi behöver utöka energiproduktionen kraftigt i Sverige.Vi tror att vi kommer att behöva fördubbla energiproduktionen i vårt land för att klara den gröna omställningen men också för att klara konkurrenskraften för industrin. Därför har vi föreslagit ett nytt energipolitiskt mål, och vi tycker faktiskt inte att det borde vara så kontroversiellt.Jag hör från er i regeringspartierna att ni vill tala om fossilfri el, så varför kan vi inte enas om det att det fram till 2030 behövs 60 nya terawatttimmar? Det är vår ingång i vad vi hoppas blir en överläggning och diskussion med regeringspartierna om att skapa långsiktighet, för om man vill ha kraftiga investeringar i ny energiproduktion behöver de som ska göra dessa investeringar få veta att reglerna gäller. Där finns det få saker som kan skapa så mycket långsiktighet som överenskommelser mellan partier.Vi tror att det kommer behövas mer kärnkraft. Ja, vi har sagt att det kommer att behövas mer kärnkraft. På kort kommer det framför allt att handla om att nyrenovera och investera i förlängning av den kärnkraft vi har. Vi är öppna för kärnkraft på fler platser där vi haft kärnkraft och där det kan finnas behov av ny kärnkraft, men då måste det göras investeringar. Det måste finnas lönsamhetskalkyler. Det måste finnas en idé om hur det faktiskt ska genomföras så att vi inte får mer dyr el utan mer billig el, som både hushåll och industrin efterfrågar.Vi är ett parti som konsekvent genom vår historia har prioriterat energiproduktion därför att vi vet hur viktigt det är för svensk konkurrenskraft.(Applåder)

Fru talman! Ofta håller jag nästan med. Jag står nästan och nickar när Mikael Damberg står här och pratar, för det låter så himla bra. Jag håller ju med. Det är bara det att Mikael Damberg, fru talman, var med och lade ned flera kärnkraftsreaktorer och såg till att vi förlorade elproduktion, vilket sedan gjorde att svenska hushåll och svenska företag fick jättehöga elräkningar. Jag tror inte, fru talman, att de som har betalat dessa höga elräkningar håller med om att det var klokt att lägga ned fullt fungerande kärnkraft. Jag satt i den här kammaren tillsammans med flertalet av er som nu är här när vi röstade om att rädda de två sista reaktorerna. Då röstade fyra partier för att man inte skulle rädda kärnkraften. Socialdemokraterna var ett av dem, och den övriga oppositionen av i dag var de tre andra. Det var det man röstade om! Hade man behållit de reaktorerna hade vi haft mycket lägre elpriser. Då hade svenska elkonsumenter och företag haft mycket lägre kostnader. Det hade ju varit bra, men så blev det inte. Det om historien. Frågan är vad man vill framåt.Nu tolkar jag ändå det Mikael Damberg säger i talarstolen - det kanske är en övertolkning, fru talman - som att man vill bygga ny kärnkraft. Cecilia Rönn från Liberalerna frågade också varför Socialdemokraterna röstade emot förslaget att bygga ny kärnkraft i Sverige, när de nu ändå verkar vara för. Det är jättesvårt att förstå.

Fru talman! I den energiöverenskommelse som vi gjorde med andra partier, inklusive Moderaterna, förbättrades villkoren för svensk kärnkraft. Vi var överens om att våra politiska beslut inte skulle drabba kärnkraften. Den överenskommelsen har Socialdemokraterna hedrat. Moderaternas beskrivning av historien är inte korrekt, men jag har förstått att det är ert bästa argument. Det är inte mer sant för det.I dagens läge står vi inför stora industrietableringar i Sverige. Tusentals nya jobb kan komma till vårt land. De är dessutom kopplade till den gröna omställningen, och Sverige kan skapa nya jobb just genom att få ned utsläppen - inte bara i Sverige utan också internationellt och globalt sett. De investeringarna står och faller med att ny energiproduktion kommer till stånd ganska snabbt. Inte någon gång efter 2035, utan ganska snabbt.Ni har fördyrat och försvårat för havsbaserad vindkraft. Ni har försvårat processerna när det gäller landbaserad vindkraft. Ni har av någon anledning försvårat och fördröjt tillståndsprocesser och processer för att snabbt fatta beslut om större industriella projekt i vårt land. Det gör det inte lättare att få de här investeringarna på plats.Vi har föreslagit ett nytt energipolitiskt mål om 60 nya terawattimmar fossilfri el. Det borde vara intressant för regeringspartierna om de menar allvar med att vi behöver ha mer fossilfri el på plats i Sverige för att pressa energipriserna och få industrin att fungera.Det känns tyvärr som att även Moderaterna har dragits in i någon form av kulturkrig kring energipolitiken. Man ska vara för det ena energislaget och mot det andra. Vi tror att det är farligt, för Sverige är ett litet land som är enormt exportberoende och behöver fossilfri energi för att klara jobben och minska elräkningarna. Låt oss bli överens om det och jobba långsiktigt och blocköverskridande med en sådan viktig fråga!(Applåder)

Fru talman! Sverigedemokraterna står bakom regeringens budgetproposition, så jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag. Anledningen till att vi står bakom den här budgeten är att den innehåller så pass mycket bra politik.Låt mig börja med att nämna 57:orna - alltså de som är födda 1957 - som har drabbats av en rakt igenom orimlig och orättfärdig straffbeskattning. Jag vet inte varför Socialdemokraterna drev igenom den skatteorättvisan, riktad mot just 57:orna, under förra mandatperioden. Var det på grund av inkompetens eller likgiltighet eller gjorde man det bara på pin kiv? Det får de svara på själva. Det relevanta i sammanhanget är att Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen har löst problemet. Över 100 000 av 1957:orna kommer att kompenseras i samband med att vi går till votering senare i eftermiddag.Bränslepriserna är fortsatt för höga, även om de - nota bene - går i rätt riktning. Nu tar vi ytterligare steg för att sänka priserna och lindra situationen för landets alla bilister och inte minst åkerinäringen. Bensinskatten sänks med 1 krona och 64 öre nu till årsskiftet och med ytterligare 75 öre nästa årsskifte. Dieselskatten sätts ned till EU:s absoluta miniminivå. Tillsammans med den kraftigt sänkta nivån på reduktionsplikten, som äntligen om bara lite drygt en månad kommer på plats, är förhoppningen att det här ska dämpa priserna hyfsat påtagligt.Det finns givetvis mängder med andra faktorer som påverkar priserna, till exempel valutakursen. Vi har haft en ganska lågt värderad svensk krona, och det driver upp bränslepriserna. Men motsatsen gäller förstås också; I takt med att kronan återhämtar sig, vilket vi har sett den senaste tiden, faller priserna. Kriget, tillika, är en faktor. Vi vill inte befatta oss med rysk olja eftersom vi inte vill finansiera en stat av krigsförbrytare och terrorister.Huvudbudskapet är att tiden då Sverige hade världens högsta bränslepriser - alltså under Socialdemokraternas styre - är förbi. Lägre bränslepriser bör även kunna sätta ytterligare press på inflationen så att den faller tillbaka ännu lite mer.Fru talman! Investeringarna i inre och yttre säkerhet fortsätter i oförminskad takt. Polismyndigheten, Kriminalvården och Försvarsmakten är myndigheter som befinner sig i en mycket påtaglig expansion. Det kommer de att göra under hela mandatperioden och allrahelst - om väljarna så vill - även under nästkommande mandatperiod.Försvarsmakten kommer att nå Natos miniminivå om 2 procent av bnp redan nästa år, som ett resultat av den här budgetpropositionen. Det finns inte en chans att det hade skett om oppositionen hade haft makten. Det betyder inte att arbetet är färdigt. Det finns mycket mer jobb att göra här, och det gäller inte enbart det militära försvaret. Det gäller i minst lika hög utsträckning det civila försvaret och hela samhällets krisberedskap.Fru talman! Nuvarande och före detta löntagare, det vill säga pensionärer, kommer att få sänkt skatt till årsskiftet om en månad ungefär. Parterna på svensk arbetsmarknad har tagit stort ansvar och enats om i förhållande till inflationen tämligen modesta löneökningar. Det är ett stålbad som löntagarna har gått igenom med ganska ordentliga reallöneminskningar, det vill säga löneutvecklingen i förhållande till inflationen. Resultatet är minskad köpkraft.Jag tror att vi, givet de senaste inflationssiffrorna och Riksbankens senaste beslut om att inte höja styrräntan ytterligare, snart - inte riktigt nu, men snart - är igenom stålbadet eller åtminstone kan börja skönja ljuset i tunneln.Det är inte vår roll som politiker att ge oss in i lönebildningen, men vi kan lindra situationen med minskade reallöner genom att sänka skatten för löntagarna. Det gör vi också.Det här leder in på den större diskussionen där det finns de som tycker att man borde göra mycket mer, satsa mer och driva staten med stora underskott trots att det riskerar att spä på inflationen. Det går emot den linje som vi fyra partier - Tidöpartierna - har valt. Det är en ganska försiktig ansats med hyfsat återhållsamma budgetpropositioner och definitivt ingen expansiv finanspolitik. Det gör att Riksbanken kan fokusera på sin uppgift, som är prisstabilitet.Det finns faktiskt en hel del saker som pekar på att vi har gjort rätt, även om det inte har varit lätt. Jag tror att vi har gjort rätt. De senaste siffrorna talar för att vi är på god väg att vinna kampen mot inflationen. Oppositionen gör uppenbarligen en annan bedömning. I Vänsterpartiets alternativ vill man öka statsskulden med 175 miljarder kronor och i Miljöpartiets budget med 220 miljarder kronor. Då hade inflationen inte varit på tillbakagång. Den hade fortsatt uppåt, och räntan likaså. Det hade bolånetagarna inte mäktat med. Och de här två partierna vill alltså Socialdemokraterna bilda regering med.Fru talman! För ett par veckor sedan kom det en rapport från Skandinaviska Policyinstitutet som har blivit någorlunda uppmärksammad i medierna. Rapporten rör det påstått fossilfria stål som ska produceras i Norrland, exempelvis Hybrit och H2 Green Steel, och är inte nådig. Jag uppmanar till läsning. Precis som jag och Sverigedemokraterna har varnat för riskerar detta att leda till att vi vaknar upp till en världshistorisk baksmälla. Det finns så mycket som kan gå i baklås här. Det räcker egentligen med att nämna det absolut mest uppenbara: Var ska vi hitta alla terawattimmar? Är det någon som sitter och trycker på 70 terawattimmar och inte har gett sig till känna? Om det inte är någon som sitter och trycker på 70 terawattimmar någonstans kommer detta nämligen att trissa upp elpriserna i primärt elprisområde 1, det vill säga Norrland, något pyramidalt. Och när ett antal hundratusen fly förbannade norrlänningar inte har råd att värma sina hus på vintern vill jag att de i alla fall ska veta vem de ska vara fly förbannade på. Jag vill understryka att jag inte är emot riskfyllt företagande per se, fru talman. Jag kanske inte vill investera i det själv - eller också vill jag det, för all del, men vad jag gör med mina pengar är ju min ensak. Jag är dock emot att staten leker riskkapitalist med skattebetalarnas pengar, för det är inte statens uppgift. Staten är dessutom notoriskt dålig på att leka just riskkapitalist. Det finns så många historiska exempel som avskräcker och som man rimligen borde kunna dra vissa slutsatser av. Antingen är det ett dåligt affärscase därför att det inte går att bygga någon lönsamhet i det, och då ska staten inte slösa skattebetalarnas pengar på det. Eller också är det ett bra affärscase, och då ska staten inte heller gå in med pengar eftersom det då inte kommer att vara några problem att på helt marknadsmässiga grunder hitta privat, riskvilligt kapital hos investerare, på banken eller på obligationsmarknaden. Statens roll i näringslivet är att vara domaren, alltså den som sätter upp spelreglerna, inte att vara en av spelarna. Avslutningsvis, fru talman, ska jag ställa en fråga. Jag vet att jag ställde samma fråga sist vi hade den här övningen, men den är relevant. Vilket är oppositionens alternativ, och vad innebär det alternativet? Vilken migrationspolitik ska man föra? Ska man höja eller sänka skatterna? Är det planekonomi eller marknadsekonomi som gäller? Ska Sverige vara med i Nato eller inte? Det ska vara dyrt att köra bil; så mycket vet vi. Bränsleskatterna ska höjas, och reduktionsplikten ska upp. Det vet vi - men mer då? Miljöpartiet har ställt ett ultimatum: ingen ny kärnkraft. Socialdemokraternas linje är lite oklar och svajar ganska mycket fram och tillbaka beroende på dagsformen. Ibland är man öppen för ny kärnkraft, ibland är man det inte. Samtidigt har man fattat politiska beslut om att lägga ned fullt fungerande kärnkraft, vilket vi har sett effekten av. Det blir dyrare för hushållen, och det avskräcker företag från att investera. Jag kan tänka mig att det finns en och annan väljare som är intresserad av att veta: Vad får jag för migrationspolitik, vad får jag för energipolitik och vad får jag för skattepolitik om jag röstar på det ena eller det andra sättet? Men det finns ju inget svar på frågan vad oppositionen avser att göra, för det vet den inte ens själv. Fru talman! Också jag vill, hur konstigt det än låter, säga: Jag kommer faktiskt att sakna dig, Ali! Det är roligt att debattera med dig. Jag behöver inte förtydliga att vi oftast inte tycker likadant, men jag kommer att sakna dig. Tack för den tid då vi har suttit tillsammans i utskottet - det har varit kul att ha dig där!(Applåder)

Fru talman! Nu fick Oscar Sjöstedt som han ville, i alla fall i denna fråga!Ännu en dag står vi här och tar del av en imponerande sverigedemokratisk spagat som blir allt vidare. Det blir allt större diskrepans mellan å ena sidan det man har sagt och säger och å andra sidan det man har gjort och gör. Sverigedemokraterna har vänt sig mycket till de svenskar som arbetar inom byggsektorn. Man har också haft väljarmässiga framgångar med sitt pratande, men när det kommer till görandet har bensinen tagit slut. Jag vet inte om Oscar Sjöstedt tar del av information om saker som händer i svensk realekonomi, alltså sådant som är osynligt i Sverigedemokraternas egna mediekanaler. Det som händer där ute är dock att byggandet i Sverige i princip har kollapsat och byggarbetare går utan jobb. Detta sker samtidigt som behovet av fler billiga bostäder sällan har varit så stort. Många svenskar lever i kommuner där det är bostadsbrist. Detta är ett oerhört problem för svensk samhällsekonomi, som vi nu också ser går in i en recession - inte minst på grund av detta, eftersom byggandet spelar en stor roll här. Det är också katastrofalt för landets byggnadsarbetare. Vad gör ni i Sverigedemokraterna då, Oscar Sjöstedt? Jo, ni och regeringen lägger fram en budget som är helt blind för den enorma bostadskris vi befinner oss i. Ni låter staten helt dra sig tillbaka i ett läge där stora investeringar och satsningar på byggandet är helt nödvändiga. Vi är liksom förbi detta med för lite och för sent; med den här budgeten drar ni till och med in investeringsstöd. Ni lägger i backen.Jag frågar därför Oscar Sjöstedt: Hur tycker du själv att det går? Vad är SD:s besked till barnfamiljer som behöver en bostad och byggnadsarbetare som inget hellre vill än att ha ett jobb att gå till?

Fru talman! Det är en jättebra fråga. Det är ingen lätt fråga, och det finns definitivt inga lätta lösningar. Precis som alla andra i samhället - och kanske lite mer än andra - lider fastighetssektorn och byggsektorn inte primärt av inflationen utan av det ränteläge som den höga inflationen har gett. Vi kommer att se konsolidering. Vi kommer för all del säkert att se konkurser också, för så funkar det ju i en marknadsekonomi. Vi kommer att se konkurser i fastighetssektorn som ett resultat av det höga ränteläget, men vi kommer också att se konsolideringar. Samtidigt finns det många bolag i näringen som går bra därför att de inte har varit alltför skuldsatta. Att staten går in med exempelvis investeringsstöd - det har skett tidigare, och vi har sett effekten av det - är inte effektivt. Jag kommer inte att driva en sådan linje, och jag hoppas inte att mina kollegor inom ramen för Tidöavtalet kommer att driva någon linje med stora investeringsstöd till en specifik sektor. Så är det inte. Den här näringen har problem, precis som många andra näringar. Men det stora problemet är egentligen delvis att man kanske har varit väldigt högt belånad. Då påverkar de högre räntorna desto mer. Det stora svaret på frågan är därför att få bukt med inflationen, för då kan Riksbanken börja sänka räntan. Då kommer näringen att gå ganska bra igen.

Fru talman! Det är nästan lite roande att se Oscar Sjöstedt helt ta på sig den nyliberala Timbroslipsen i just denna fråga. "Så funkar det ju i en marknadsekonomi", säger Oscar Sjöstedt. Ja, jag vet inte - i alla andra marknadsekonomier är det helt uppenbart att staten har en stor roll i byggandet. Det är så pass stora affärer det är fråga om, och det är så pass inbäddat i samhällsbyggandet. Där staten tänker sig att den inte ska ha en roll kommer staten att få en roll eftersom den får hantera det som uppstår i form av bostadsbrist och det som sker när byggsektorn kollapsar, vilket leder till arbetslöshet och recession - det vi ser nu. Det är inte effektivt med byggsubventioner, säger Oscar Sjöstedt. Men det beror ju på hur man mäter effektiviteten. Om man mäter effektivitet genom att se om det byggs mer är svaret att det är effektivt. Det är i alla fall uppenbart inte effektivt att inte ha några stöd, några tankar, några funderingar eller någon handling på detta område. Då skapar man nämligen på ett väldigt effektivt sätt en kris i byggsektorn, och det är det svenska folket ser nu - inte minst de som jobbar inom byggsektorn.Jag ser att Oscar Sjöstedt i sitt arbete med finansfrågorna har varit mer intresserad av exempelvis hur finanssektorn ska kunna sätta tänderna i mer av svenska folkets pensionspengar än av att människor i vårt land ska ha någonstans att bo och att de yrkeskunniga byggjobbare som finns där ute ska ha bra arbeten. Jag ser det fortsätta också i dag. Det enda svaret var "Så funkar det ju i en marknadsekonomi" när svaret är "Så funkar det när Tidöpartierna, ledda av Sverigedemokraterna, leder landet". Det är tragiskt. (Applåder)

Fru talman! Jag förnekar inte på något sätt situationens allvar eller att detta är ett problem. Därvidlag är vi överens. Men krisen uppstår ju inte som ett resultat av den här budgetpropositionen.Det vi såg när man hade investeringsstöden tidigare är att marginalerna för vissa byggherrar ökade. Det var alltså ett antal redan rika människor som blev ännu rikare, och det är kanske lite otippat att just Ali Esbati vill ha det på det sättet. Där vi inte är överens är inte att det finns en kris och hur allvarlig den är. Den här krisen uppstår inte som ett resultat av regeringens budgetproposition som vi står bakom därför att det inte finns något investeringsstöd där. Krisen uppstår därför att räntan har gått upp. Riksbanken har höjt räntan därför att inflationen är hög. Det är krisens orsak. Det är den orsaken som vi behöver tackla.Det gäller att vi lyckas med det, vilket väldigt mycket tyder på att vi är i färd med att göra. Det har kommit nya inflationssiffror som var bra. De var inte bra i meningen att vi är i mål, men de var bättre än vad man hade trott. Vi ser också att Riksbanken, åtminstone nu, inte ser behovet av ytterligare räntehöjningar. Vad den gör framöver har jag inte någon aning om, och det ska jag heller inte ha.Så här gör Riksbanken därför att de i sina prognoser ser att inflationen är under kontroll. Hamnar inflationen helt under kontroll, när vi vunnit den kampen, har vi också löst krisen. Vi är säkert överens om frågans magnitud och allvaret däri. Men vi är inte överens om vad som har orsakat det.

Fru talman! Oscar Sjöstedt nämnde i sitt anförande lite grann om vallöften och vad man kan förvänta sig av partier framåt när vi närmar oss val. Jag skulle vilja ta upp frågan om vad man har lovat väljarna i det val som var senast.Det lät så här: Vår absoluta prioritet är att kommuner och regioner inte ska behöva säga upp folk. Så sa Oscar Sjöstedt för inte alltför länge sedan. Det var ord som visade sig vara lika tomma som Sverigedemokraternas engagemang för Sveriges arbetare.Partiet som gång på gång lovade att välfärden inte skulle behöva betala priset för den ekonomiska krisen sitter nu på nycklarna till Rosenbad. Men i stället för att få till en stärkt välfärd sår man split och saboterar alla ansatser att jobba för en bättre värld.Jag är övertygad om att det svenska folket är betydligt mer intresserat av att stärka svensk välfärd än av Sverigedemokraternas ständiga utspel för att splittra Sverige.Därför skulle jag vilja fråga Oscar Sjöstedt: Varför sviker Sverigedemokraterna sina vallöften och utsätter välfärden för ett stålbad helt i onödan?

Fru talman! Tack för frågan!Jag är på fritiden, eller hur man ska säga det, också kommunfullmäktigeledamot i en liten kommun. Jag är väl bekant med svårigheterna som landets kommuner och regioner står inför. Men att kalla det ett svek tycker jag är lite magstarkt.Förra året sköt vi till 12 miljarder kronor i nya pengar till kommunsektorn. I år är det ännu mer, 16 miljarder kronor. Är det ett svek? Det är klart att det går att argumentera och säga att 16 är för lite. Det borde vara 17, 18, 19, 20 eller någonting. Det kan man tycka. Men det är ändå substantiella tillskott till kommuner och regioner. Att kalla det ett svek är kanske lite magstarkt.Det är skillnad från situationen som vi hade under pandemitiden när det var väldigt ansträngt inte minst i välfärden. Den dåvarande regeringen, ibland förvisso kanske på initiativ av finansutskottet, kom med en rad tillskott. Men det var i huvudsak tillfälliga tillskott. Det är ganska svårt för kommunerna att laborera med. De får en säck pengar, men sedan tar den säcken pengar slut.De pengar som vi har skjutit till är till allra största delen permanenta pengar. Även när inflationen faller tillbaka, vilket är bra för kommunerna och regionerna, och räntan faller tillbaka kommer de pengarna att ligga kvar. De försvinner inte bara för att inflationen försvinner. Majoriteten av de pengar som vi fyra partier har skjutit till är permanenta och ligger kvar.Jag köper det inte riktigt. Man kan absolut argumentera för att 12 miljarder förra året och 16 miljarder nya pengar i år är för lite och att man vill ha mer. Det går absolut att argumentera på det sättet. Men jag tycker inte att det är ett svek.Det vi har tagit sikte på är precis det som Janine Alm Ericson själv är inne på. Vår ambition är att kommunerna inte ska behöva säga upp folk.

Fru talman! Regeringen gör tillskott, och ni gör tillskott i er budget. Det är bra, men det är alldeles för lite.När ni säger: Vår absoluta prioritet är att kommuner och regioner inte ska behöva säga upp folk, förväntar man sig ändå som väljare att det ska vara den absolut största prioriteringen.Det ser vi inte i den budget som regeringen och Sverigedemokraterna har presenterat och som vi debatterar i dag, och det ser vi verkligen inte i den allmänna debatten. Där är inte Sverigedemokraternas högsta prioritet att visa att man står upp för svensk välfärd.I stället är det stora nedskärningar som väntar därför att man väljer att inte skjuta till de pengar som behövs. Vi kommer att få se minskad personal i skolan, färre sjuksköterskor och läkare, mindre vårdpersonal och längre köer. Det kommer att bli ett stålbad.Det är vad Sverigedemokraterna har bidragit till med att stötta den här budgeten i stället för att på riktigt prioritera precis det de har lovat väljarna, nämligen att man inte ska behöva göra uppsägningar i välfärden.Jag frågar igen: Hur kommer det sig att man vid ett tillfälle säger att man vill prioritera detta och att det är ens högsta prioritet men sedan att vi inte ser det resultatet i den budget som presenteras?

Fru talman! Det är ett stålbad. Jag använde precis det begreppet i mitt anförande. Det var inte med avseende på just kommunsektorn utan med avseende på löntagarna.Det är ett stålbad. Vi har haft inflation som är tvåsiffrig. Det är en situation som åtminstone min generation inte har upplevt. Man får backa bandet betydligt längre än så.Det är ett stålbad. Det är ett stålbad för pensionärerna. Det är ett stålbad för löntagarna. Det är ett stålbad för företagarna. Det är ett stålbad för den offentliga verksamheten, inklusive för staten. Staten har också fördyringar i sin verksamhet, i sina myndigheter, och så vidare.Frågan är: Var vill man dra gränsen? Man kan fortsätta med resonemanget att alla ska kompenseras för det högre inflationsläget. Det kan man göra. Men då behöver även löntagarna kompenseras.Jag talade i mitt anförande om att löntagarna har fått reallöneminskningar. Det är ett stålbad för dem. Det är ett stålbad för hela den offentliga verksamheten. Man kan kompensera alla. Men det som händer då är att man måste driva staten med stora underskott. Då måste man låna pengar.Det man gör då är att man inte löser det bakomliggande problemet som är inflationen. Driver vi staten med stora underskott och driver en väldigt expansiv ekonomisk politik och en expansiv finanspolitik kommer inflationen att förvärras. Då kommer Riksbanken inte att ha möjlighet att någon gång i framtiden, när det nu kan bli, börja sänka räntan, som är lösningen på alla de här problemen.Man kan göra på det sättet. Jag tror inte att det är bra. Det är ett stålbad, och vi kommer allihop att behöva gå igenom det stålbadet. Det gäller den offentliga sektorn, det gäller oss som individer och hushåll, och det gäller alla företag. Det är oundvikligt. Det enda man kan göra är möjligen att skjuta på problemet. Men man kommer inte undan problemet. Det går tyvärr inte.

Fru talman! Nej, Oscar Sjöstedt behöver inte oroa sig. Jag kommer att ge upp om att fråga honom om när vi kommer att få 10 kronor lägre pris på diesel på landsbygden än nu, som det stod i Sverigedemokraternas reklam före valet. Det får vi aldrig något svar på. Vi kommer heller aldrig att få 10 kronor lägre pris på dieseln på landsbygden med Sverigedemokraterna. Det är som med allt annat snömos som lägger sig som ett djupt snötäcke över hela Tidöprojektet. Det blir aldrig av.Jag ska ställa en helt annan fråga. Ni hade gäster från Svenskt Näringsliv på era landsdagar. De hörde inte Oscar Sjöstedt tala om att han - när de lägger tiotals miljarder i Norrland, i Boden och Skellefteå, och så vidare - i själva verket kommer att låta staten dra undan mattan, som det låter, för sitt ansvar för infrastruktur och stöd för de gigantiska investeringar som gudskelov går till Sverige och till Norrland.De hörde däremot Jimmie Åkesson köra med den vanliga hatretoriken som ert parti ägnar sig åt på Twitter. Jag läste i företagens branschtidning att de var förfärade. Det kostar ekonomin fruktansvärt mycket. Det kanske är jättebra för Sverigedemokraternas opinionssiffror. Men de säger själva att det kostar tusentals jobb, exportchanser och möjligheter. Det förstör Sveriges anseende i världen.Fru talman! Jag undrar: Bryr sig Oscar Sjöstedt och SD sig om den kostnaden? Vi är alla för att bekämpa extremism, fundamentalism, att stänga ned det och att vara stenhårda mot det. Det råder ingen tvekan om det. Men det här gäller hatretoriken. Förstår ni vad de företagsledare som ni bjöd som gäster till era landsdagar säger om hur mycket jobb, arbetstillfällen och möjligheter det kostar för Sverige?

Fru talman! Nu ställde Martin Ådahl i och för sig inte någon fråga om bränslepriserna, men eftersom jag tog upp detta i mitt anförande kan jag säga att reduktionsplikten kommer på plats om lite drygt en månad, tillsammans med lite fina och härliga skattesänkningar på drivmedel som vi har fått igenom. Om en månad får man se om det kan bli lite prisjusteringar i riktning nedåt.Martin Ådahl talade om hatretorik. Till att börja med vet jag inte om detta hör hemma inom ramen för en budgetdebatt, fru talman. Det finns moskéer i Sverige där det predikas hat mot bögar, mot judar och mot hela vårt frihetliga svenska - eller västerländska - sätt att leva. Där kan vi prata om hatretorik. Jimmie påpekar att detta är ett stort problem, och han vill stänga ned dessa verksamheter. Det har man gjort i länder som Frankrike och, tror jag, Tyskland. Jag tror att det har gjorts även i andra länder, men jag är säker på att man har gjort det i Frankrike.Vill man inte se det problem som Jimmie Åkesson pekar på? Att inte skjuta budbäraren är en ganska bra utgångspunkt. Det finns ett sådant problem i Sverige i dag, och det måste man givetvis kunna påpeka. Där har vi hatretoriken. Det gäller såklart inte bara moskéer - det finns förstås hatretorik också på andra ställen - men nu var det detta han nämnde.Det kan rimligen inte vara hatretorik att påpeka att det finns hatretorik och att vi behöver bekämpa den. Det går liksom inte ihop.

Detta är som sagt en debatt med anledning av statens budgetrambeslut.

Fru talman! Jag trodde inte att vi skulle diskutera fundamentalism och hat, som vi alla vill bekämpa och stoppa, utan jag ville fråga vad Oscar Sjöstedt säger till de företagare som var gäster på hans egna landsdagar när de säger att Sverigedemokraternas sätt att uttrycka sig och att sänka Sveriges anseende i världen kostar fruktansvärt många jobb och fruktansvärt mycket pengar. Det var dessa ord det handlade om. Uppenbarligen gjorde de den bedömningen.Nu säger Oscar Sjöstedt att de har fel och att de inte vet vad de snackar om. Det är precis som att säga att de som satsar miljarder i Norrland och som skapar jobb och tryck där inte vet vad de snackar om. Det är som att säga: Jag vet bättre! Jag har läst en artikel om satsningen på grönt stål och grön omställning i industrin.Jag har träffat de personer som gör dessa satsningar. Jag har träffat småföretag som oroar sig för vad som händer med Sverige i världen och som ser att Sverige förlorar arbetstillfällen. Naturligtvis har jag flera gånger varit uppe och sett dessa projekt och alla de investeringar och satsningar som görs. De är fruktansvärt oroliga för vad ni gör med ert prat för att skyla över era misslyckanden med 10 kronor på dieseln, alla billiga falukorvar och alla löften ni hade. Ni använder er retorik för att skapa konfrontation och kulturkrig. Detta kostar oss fruktansvärt mycket pengar.Nu ska Oscar Sjöstedt dessutom utvidga detta till de stora industrisatsningarna i Norrland, som så många människor är beroende av. Detta är ett fruktansvärt besked som jag tror att många oroar sig för, för det återkommer ständigt i debatterna.Eftersom jag inte fick något svar på om Oscar Sjöstedt bryr sig om vad företagen sa på Sverigedemokraternas landsdagar ska jag kanske ställa frågan rakt ut. Är beskedet till dem som satsar i Norrland att Sverigedemokraterna kommer att förhandla bort infrastrukturen och det som staten ska stödja uppe i Norrland? Kommer Sverigedemokraterna att sänka dessa projekt och låta investeringarna gå någon annanstans? Är det detta besked som Oscar Sjöstedt vill ge till dem som satsar där uppe nu?(Applåder)

Fru talman! Antalet representanter för det svenska näringslivet som har pratat med mig i de ärenden som Martin Ådahl tog upp är lika med noll. Vill man göra det är man välkommen att höra av sig; det är inga som helst problem. Jag är tillgänglig för att lyssna.Jag tyckte att jag var ganska tydlig - eller till och med övertydlig - i mitt besked. I mitt anförande tidigare, fru talman, sa jag någonting i stil med att jag inte är emot riskfyllt företagande men att jag däremot är emot att staten använder skattebetalarnas pengar till riskfyllt företagande. Det är detta som är skillnaden.Vad jag gör med mina pengar är min ensak. Vad Martin Ådahl gör med sina pengar är hans ensak. Vad en och annan miljardär någonstans gör med sina pengar är deras ensak. Men när det gäller skattebetalarnas pengar vill jag vara med och ha en åsikt. Då tycker jag att man ska vara försiktig.Detta är ett extremt riskfyllt projekt. Det betyder inte att det är bra eller dåligt. Jag säger bara att det är riskfyllt, och då ska man vara försiktig med skattebetalarnas pengar. Vad någon annan gör med sina pengar lägger jag mig inte i; jag tycker att jag var väldigt tydlig med det.

Fru talman! Jag hade gärna sett att Elisabeth Svantesson eller Hans Eklind hade begärt ordet efter Oscar Sjöstedts anförande om industrins satsningar, de framtida jobben och vår konkurrenskraft framöver. Men det är tyst från de andra Tidöpartierna - de låtsas inte om att det finns en stor elefant i rummet.Det är inte så det låter på näringsministern när hon reser runt i Sverige. Det är inte så det låter på statsministern när han åker och inviger stora investeringar runt om i Sverige. Jag låter dock den debatten finnas hos Tidöpartierna. De har ett besked att ge, för de skapar otroligt mycket osäkerhet kring de stora investeringar som skapar tiotusentals jobb runt om i Sverige.Min fråga handlar om någonting annat. Ni i Sverigedemokraterna har haft en tid när ni för första gången har varit inne i regeringssamarbetet, och nu börjar det bli tydligt hur ni prioriterar. Förra året valde ni att sänka skatten för dem med de högsta inkomsterna med 13 miljarder. Ni valde att inte införa något tak för elstödet, så att någon fick 780 000 kronor medan andra knappt hade råd att bo kvar.I den här budgeten har ni börjat hitta på en sak som har med byggsektorn att göra, nämligen lyx-rot. Hur tänkte ni när ni kom på det här förslaget? Jag har försökt att räkna lite på vad de höjda taken innebär. Om du till exempel skulle behöva renovera ett kök och vill få ut pengarna i lyx-rotavdraget måste du renovera köket för kanske 600 000 kronor. Vad är det för kök? Vilka människor har råd med detta i kostnadskrisen? Det måste ju bara vara de som sitter på enormt mycket kapital som får ta del av SD:s lyx-rot. Varför är detta det mest effektiva och det mest prioriterade i det här konjunkturläget? Varför är det inte vanligt folk som står i förgrunden?Ni väljer konsekvent de välbeställda framför vanligt folk. Hur kom ni fram till lyx-rotavdraget? Vad var den stora poängen?(Applåder)

Fru talman! Avdraget gör man väl i och för sig på arbetskostnaderna. Det är ju inte dyrare att installera ett dyrt material än ett mer prisvärt material. Jag hänger inte riktigt med i tanken om lyx-rot.Mikael Damberg sa att vi skapar en enorm osäkerhet. Det finns en enorm osäkerhet även hos skattebetalarna när man använder skattebetalarnas pengar till den här typen av projekt. Den sidan av myntet finns ju också där.Jag vill inte att detta ska gå dåligt. Min ambition är inte att det ska gå dåligt bara för att jag ska få rätt. Då har jag hellre fel. Jag ser mycket hellre att det blir jättebra och att jag hade fel.Oron hos mig är primärt för skattebetalarna. Man använder skattebetalarnas pengar på ett sätt som jag inte skulle vara beredd att använda mina egna pengar på. Jag tycker att politiker - i synnerhet vi som sitter i riksdagens finansutskott - ska se på skattebetalarnas pengar med minst samma omtanke som om det var våra egna pengar. Jag hade inte velat investera mina pengar i detta projekt. Då kan jag inte samtidigt tycka att vi ska ta skattebetalarnas pengar och investera dem i det här projektet. Det är ju lite hyckleri någonstans.Jag känner en oro där, men jag hoppas såklart att jag har fel. Jag hoppas att detta blir precis hur bra som helst och att jag får stå och skämmas om några år för att jag hade så fel. Jag hoppas verkligen det, men jag tror tyvärr inte det. Jag brukar ha rätt.

Fru talman! Det är otroligt vad Oscar Sjöstedt vill fly från alla frågor jag ställer.Jag sa att ni i Tidöpartierna får ha er egen debatt om huruvida industrisatsningarna i Sverige ska bli av eller inte. Jag frågade varför ni konsekvent väljer att prioritera högavlönade framför vanligt folk. Hur kom ni på lyx-rot? Jag förstår faktiskt inte hur en köksrenovering ska gå till med den, för man måste nästan platsbygga köket bit för bit för att ens komma upp i de här siffrorna. Jag tror inte ens att det går att göra det ändå.Man hade i stället kunnat göra som vi socialdemokrater föreslår: vända på perspektivet och ge 50 procent avdrag från första kronan för dem som vill energieffektivisera hemma, de som förra vintern upptäckte vilka dyra elräkningar som hade uppstått. De behöver faktiskt stöd och hjälp för att minska sina elkostnader, och det är bra också för samhället och staten att energisystemet leder till att människor sparar på energianvändningen.Varför gör ni inte det i stället? Det skulle ha betydelse för de byggnadsarbetare som vi talade om i den förra repliken. Byggnads är enormt oroliga över att deras medlemmar nu blir av med jobbet eftersom ni inte har någon politik för att hålla igång byggandet. Låt oss därför använda ombyggnationer och premiera dem som minskar sin elräkning och se till att de från första kronan får ett större avdrag!Ni hittar i stället på ett lyx-rot, och min fråga är: Hur tänkte ni? Vem ska göra de här lyx-rotjobben? Vem ska ha råd att ta del av detta? Nu blir det en miljardsatsning på dem med de högsta inkomsterna, och så struntar ni i vanligt folk som får de dyra elräkningarna. Det är ju konsekvensen av Sverigedemokraternas prioriteringar i den ekonomiska politiken.(Applåder)

Fru talman! Elräkningarna är dyra därför att Mikael Damberg har lagt ned kärnkraften.Mikael Damberg säger att vi inte gör någonting för vanligt folk, men vi har ju sett till att behålla det som var en tillfälligt högre nivå i a-kassan. Den är numera permanent. Det tillfälliga bostadsbidraget till barnfamiljer med väldigt låga inkomster har förlängts och förlängts. Det har blivit billigare att tanka bilen. Människor med låga inkomster och medelinkomster får sänkt skatt nu vid årsskiftet och så vidare.Ändå fokuserar man på en enda sak. Det kanske går att förfina rotsystemet, för all del. Jag kan jättegärna sitta och prata med Mikael Damberg om det. Men att säga att det här är det enda som spelar roll och helt plötsligt glömma bort alla andra stora satsningar för helt vanligt folk som vi har gjort - den typen av retorik köper jag inte riktigt.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till Vänsterpartiets reservationer 2 och 6.Drygt två månader har gått sedan Sverigedemokraterna och deras stödpartier i regeringen lade fram förslaget till statsbudget. Riksdagen ska nu fastställa de utgiftsramar som presenterades och som ska styra svensk ekonomi nästa år.I dag skulle kunna vara en dag då människor i vårt land - människor som går till jobbet på morgonen, som studerar eller forskar, som hämtar barn, som lämnar avtryck, som driver företag eller försöker återhämta sig från sjukdom, människor som tänker på hur de ska få ihop hushållskassan i slutet av månaden och på hur vi som samhälle ska bidra till att bärga anständigt mänskligt liv på vår planet - kunde finna hopp och riktning i den ekonomiska politik som landets styrande vill driva igenom.Men i dag är inte en sådan dag. Statsbudgetens prioriteringar fördjupar snarare våra största samhällsproblem. Morgonens besked om att Sverige nu går in i recession utgör ett deltidskvitto på den SD-ledda regeringens politik, och mer är att vänta. Det är dessvärre inte överord att säga att Sverige befinner sig i ett läge där en redan pressad välfärd är på väg in i en fullskalig kris.Vår välfärd bärs upp av yrkeskunniga människor som i organiserad, professionell gemenskap ser till att allas våra liv kan bli tryggare, friare och rikare. Dessa människor larmar nu om att de går på knäna. Sex av tio lärare uppger att det sker neddragningar på den egna skolan. Stress och arbetsbelastning är det vanligaste skälet till att lärare lämnar yrket. 60 procent av läkarna överväger att gå ned i arbetstid, byta arbetsplats eller helt lämna yrket på grund av hög arbetsbelastning. Så gott som samtliga regioner uppgav redan förra året brist på sjuksköterskor och barnmorskor. Inom äldreomsorgen säger över hälften av Kommunalarna att de vill lämna yrket. Drygt hälften av landets socialchefer uppger att de har svårt att ge de insatser som individen har behov av och rätt till. Åtta av tio säger samtidigt att de har svårt att rekrytera socialsekreterare.Vad gör Sverigedemokraterna och regeringen i det läget? Jo, med berått mod utdelar de nu en nedskärningschock i kommuner och regioner. I dessa bokstavligen livsviktiga verksamheter kommer den blåbruna koalitionens kaospolitik att synas och kännas allra mest.Fru talman! I den budget som riksdagen i dag ska fastställa ramarna för tillskjuts 10 miljarder kronor i generella statsbidrag till kommuner och regioner. Det förslaget lades i ett läge när Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, prognostiserade att 28 miljarder behövdes för att undgå underskott i sektorn. Budgetpropositionen lade därmed medvetet upp för pressade välfärdstjänster över hela linjen.Det vi nu vet är att den prognosen ser dramatiskt mycket sämre ut. Det är nu 31 miljarder som fattas enligt SKR - efter de tillskjutna 10 miljarderna i den här budgetpropositionen. 25 miljarder av dessa 31 fattas i regionerna. Det blir med andra ord svensk sjukvård som ska möta den värsta nedskärningschocken.Vi kan redan i dag notera att de flesta regioner planerar för besparingar inom vården. I Östergötland ska personalkostnaderna minskas med motsvarande 600 miljoner kronor. I Skellefteå ställer man in byggandet av nya vårdcentraler. Höjda patientavgifter väntar på de flesta håll. I Sörmland har regionstyret varslat 700 personer. Ett av förslagen där handlar om att göra sig av med tio av de femton kliniska apotekare som arbetar nära multisjuka patienter med att göra läkemedelsgenomgångar. Var hamnar kostnaden för det sedan, tror ni?Det vi nu ser växa fram är en systemförändring i svensk sjukvård som handlar om att den vård som kan levereras till medborgarna, den vård som man måste ha rätten att förvänta sig i ett rikt land som Sverige, inte kommer att se ut som den gjorde. Och, fru talman, det viktiga är att det sker för att Sverigedemokraterna och regeringen har valt att det ska vara så. Det finns ju inga ekonomiska lagar som säger att regionerna inte ska få de finansiella resurser som behövs för att kunna hantera de reella problemen. Det är staten som kroniskt har underfinansierat kommunsektorn, och det är regeringen som nu ställer sig med händerna på ryggen när svensk sjukvård står inför en formidabel kris.Från Vänsterpartiets sida har vi med anledning av det förändrade och akuta läget föreslagit en extra ändringsbudget, en möjlighet för den styrande koalition att agera för sjukvården. Men ingenting görs. Det är som om sjukvårdskrisen närmast ses som en möjlighet att tvinga fram ett systemskifte, en tillbakarullning av just sådant som har gjort Sverige till ett bra land att leva i, ett land som många har avundats internationellt.Fru talman! Sjukvårdskrisen är förstås något som borde vara regeringens främsta huvudbry, och det som toppar den politiska dagordningen. Sjukvården var väljarnas viktigaste fråga inför valet 2022. Det är heller inte så sannolikt att så många av de väljare som lade sin röst på något av de styrande högerpartierna gjorde det för att de ville se en framorganiserad nedläggning av sjukhusavdelningar och massuppsägning av sjuksköterskor och läkare.Men greppet som används från det hållet är numera välbekant. I stället för att agera på, eller ens kommentera, de alarmerande nya prognoserna för sjukvård och övrig välfärd har man från det hållet lyckats komma med allsköns andra utspel om hur man kan underlätta utvisning av svårt sjuka barn, hur man i strid med grundläggande internationella konventioner ska kunna göra fler människor statslösa, hur man mer intensivt och grundlagsvidrigt ska stigmatisera utsatta minoriteter.Det är som om Sverige styrs av ett gäng ansvarslösa pr-konsulter som är ointresserade av politiskt ansvarstagande och i stället har valt att sätta upp något slags lajv om mellankrigstiden. Det är möjligt att de har roligt under tiden, men för svenska folket är det inte särskilt uppbyggligt att vara åskådare till detta. Det här är nämligen en politik som gör vårt samhälle fattigare och mer otryggt.På tal om otrygghet, fru talman - det är något som företrädare för den SD-ledda regeringen pratar mycket om. Men när det kommer till verklig politisk handling för att förebygga exempelvis gängkriminalitet är det pratet ingenting värt. Då är det i stället siffertrixande som gäller. Nedskärningar väntar skolan och socialtjänsten, som ska göra jobbet. Som en pikant detalj är de 80 miljoner kronor som presenterats som en förebyggande satsning mot kriminalitet i själva verket en nedskärning från tidigare anslag på 250 miljoner. Nog arbetar regeringen systematiskt med frågorna, och man gör det genom talepunkter och spinn i stället för resurser och kunskap.Fru talman! Det här är en budget som också lämnar hushållen i sticket, det vill säga de hushåll som inte har det väldigt väl förspänt sedan tidigare. Inte någon gång sedan 90-talskrisen har hushållen sett ett sådant fall i genomsnittlig realinkomst som i år. Men medan löntagarna drabbas görs det rekordvinster i näringslivet. Det gäller särskilt i några branscher där ett fåtal aktörer med stor marknadsmakt håller priserna uppe, såsom matvarujättarna och bankerna.Regeringen har hårdnackat vägrat att ta intryck från forskning och fakta när det gäller att bekämpa inflationen vid roten. Inget agerande mot krisprofitörerna, trots att det har funnits en rad konkreta förslag att ta ställning till. Inget grepp för att pressa matpriserna eller bankernas räntemarginaler. Inget agerande för en rimligare prismodell för el. Inga sänkningar av taxor för förskola, tandvård och kollektivtrafik, som skulle vara effektiva i det avseendet. Inte heller gör man några seriösa försök att skydda hushåll med små marginaler mot prisökningarnas effekter.I stället är det varslade välfärdsarbetare, desperata bolånekunder och högre arbetslöshet som ska fixa inflationen. Det är svårt att se att någon svensk regering med all tillgänglig information har agerat så ansvarslöst i den ekonomiska politiken sedan demokratins genombrott för 100 år sedan. Sådan blir den ekonomiska politiken när den styrs av de kombinerade politiska krafterna hos dem som sätter bankdirektörernas bonusar före barnfamiljernas bästa och dem som finner sin livsglädje i repression och rasism.Fru talman! Ett av skälen till att detta är den kanske mest oansvariga ekonomiska politik som har förts i landet på 100 år är hur vår tids stora ödesfråga klimatomställningen hanteras i budgeten. De investeringar som krävs för att en systematisk och rättvis omställning ska vara möjlig lyser med sin frånvaro. I stället skär regeringen ned miljö- och klimatarbetet och ökar utsläppen. Klimatministern skickas ut som någon sorts tomhänt men peppig influerare, medan den faktiska klimatpolitiken sköts från Finansdepartementet rakt in i mörkret. Regeringens politiska retorik på området verkar inspirerad av botarna som annars förstärker den blåbruna närvaron på sociala medier. Det är som om det har lagts in en automatiserad reaktion på ordet klimat, som utlöser en andefattig ordmassa om kärnkraft varje gång ordet kommer upp. Detta är ju inte seriöst. Även om det skulle gå att pumpa in miljarder i nya kärnkraftsreaktorer som genererar el om några decennier, och även om vi bortser från problem och risker med det, förstår var och en att de inte löser problemet med eftersatt järnvägsunderhåll. Det energieffektiviserar inte befintliga bostadsbestånd. Det förstärker inte överföringskapaciteten på el, klimatsäkrar inte kustnära bebyggelse och återskapar inte våtmarker. Bakom kulturkrigsretoriken finns bara skamligt oansvarig handfallenhet.Fru talman! Jag har redan berört hur Vänsterpartiets ekonomiska politik på avgörande områden visar att det är möjligt att välja en annan väg. Den redovisas samlat i vår budgetmotion. Vi visar där att det går att tillskjuta nödvändiga medel för att rädda sjukvården, äldreomsorgen och skolan från den mest akuta krisen. Det går att ta bort karensavdraget, som är så exceptionellt orättvist och som inte finns i något annat nordiskt land. Det går att förbättra sjukförsäkringen och a-kassan så att de är värdiga ett modernt välfärdsland. Det går att få in tandvården under samma högkostnadsskydd som övrig sjukvård. Det går även att införa en Sverigebiljett så att kollektivtrafiken kan kosta 450 kronor i månaden över hela landet. Allt detta är möjligt, om man bestämmer sig för att ha ett skattesystem som omfördelar till produktiva välfärdssatsningar. Sverige kan inte samtidigt fortsätta att vara ett avancerat välfärdsland och ett skatteparadis för kapitalägare - det som vi faktiskt är i dag. Sverige är ett av få länder i västvärlden som varken har arvs- och gåvoskatt, förmögenhetsskatt eller fastighetsskatt. Den här regeringen förmår inte ens att lägga fram förslag på beskattning av övervinsterna i bankerna, som många andra europeiska länder har lyckats med.Sverige är ett land där klyftorna har ökat snabbare än i så gott som varje annat industriland de senaste decennierna. Resultaten av det experimentet är alltmer uppenbara och påtagliga. Vi visar också i vår skuggbudget hur det går att ta steg bort från de dogmatiska överskottsmålen och i stället slå in på en ansvarsfull väg, där det är en konkret analys av behoven i verkligheten som styr den ekonomiska politiken. För det krävs i dag en paralyserande dos av marknadsfundamentalism för att inte förstå vad som är problemet med att avstå investeringar. Det går inte att åka tåg i Sverige utan att mötas av ständiga problem. De svenska hushållens skuldsättning hör till de högsta i EU - och är en direkt effekt av att staten dragit sig tillbaka från byggandet. Vi ser hur system för vatten och avlopp förfaller i brist på investeringar. Den tillbakatryckta klimatomställningen har jag redan talat om. Det här är områden där statens aktiva baklängesvals skjuter över kostnader och risker. Att normalisera och institutionalisera den här politiken är inte bara dåligt för svensk ekonomi i dag, utan jag tror att det också gör något riktigt dåligt med samhällsdebatten och med människors tilltro och förhållande till det politiska systemet när den ekonomiska politiken inte förhåller sig till de verkliga problemen i samhällsekonomin. Det är det eländet som Vänstern visar en väg bort från. Avslutningsvis, fru talman, i detta som också för min del blir den sista debatten i riksdagen, vill jag vända mig en stund till dem utanför kammaren som kanske lyssnar nu eller i efterhand. Jag tycker naturligtvis att du ska titta på budgetförslagen som ställs mot varandra - på reformerna och sifforna. Men utifrån hur den politiska debatten har sett ut tänker jag att du kan ställa dig själv en enklare fråga. Vad blir mitt liv bättre av? Ger det dig glädje och välmåga att veta att myndigheterna ska instrueras att trakassera din granne, som kanske också ska få sin gudstjänstlokal riven och sina anhöriga avvisade när de försöker finna en tryggare, mer kärleksfull tillvaro tillsammans i ett land som de varit med och byggt upp och kan bidra till? Eller skulle ditt liv bli bättre, friare och ljusare av att matpriserna blir mer rimliga, att det finns fler sjuksköterskor när du kommer till akuten, att tågtrafiken rustas upp, att du vet att gamla mamma som behöver hemtjänst får den hjälp hon kan ha glädje av, att barnen har någonstans att bo när det är dags att flytta hemifrån och att du slipper oroa dig för ekonomin om du skulle råka bli sjuk? För så ser vägvalen ut i svensk politik i dag. Sådana är skillnaderna mellan å ena sidan en reaktionär högerpolitik, som bygger på att spekulera i hat och missämja för att försvara dagens ekonomiska hierarkier, och å andra sidan en vänsterpolitik, som bygger på den enkla men stora insikten att vi människor är starka men sköra. Vi behöver därför varandra, och vi kan, vägledda av våra bästa stunders längtan, bygga ett samhälle där vi frodas genom att odla det bästa hos varandra.(Applåder)

Fru talman! Det här är väl inte en stentuff replik på Ali Esbati utan snarare ett stort tack.Det känns lite sorgligt att du ska gå vidare och göra annat i livet. Jag kommer aldrig att glömma mina första debatter med Ali Esbati. Det var i aulapresentationer, och jag kan säga att det inte alltid var enkelt att debattera. Ali hade inte bara högern framför sig när han körde sin vänsterkrok; ibland träffades man av den också. Och det kändes.Man måste uppskatta Ali Esbati. Han är en politiker som är påläst, och han är intellektuell. Han är ganska tuff, men han är det på ett varmt sätt. Och det saknar jag lite grann i politiken. Jag skulle till och med beskriva att han är lite av en ordkonstnär.Jag kommer att sakna Ali Esbatis anföranden i kammaren. Med all respekt för alla er andra, men han är den mest förberedda i ordvändningar, i beskrivningar, i målande bilder av hur han beskriver sin politik, er politik och vår politik. Det kommer jag att sakna. Jag tror till och med att stenograferna kommer att sakna att få skriva rent hans anföranden.Du lämnar ett tomrum efter dig, Ali Esbati, men vi vet att du gör kloka val för dig själv och du gör det som behövs. Då tänkte jag ge dig lite en present också. Jag vet att du läser mycket litteratur. Jag vet inte alls vad du gillar, men jag valde en bok som jag inte har läst men som jag skulle vilja läsa. Och jag hoppas att du uppskattar den och att du får bra tid med familjen. Jag är helt säker att vi kommer att läsa mer om Ali Esbati framöver. Du kommer inte att släppa politiken!

Fru talman! Jag ska inte säga så mycket förutom ett jättestort tack. Det var rörande att höra. Jag tror och hoppas att vi kommer att mötas i andra sammanhang.Jag ska också säga att det aldrig har varit meningen att träffa några socialdemokrater med krokar; det är bara beroende av var ni råkar stå då. (Applåder)

Fru talman! Ni får ursäkta; det här är en debatt om den ekonomiska politiken, men en sådan här dag kan man inte låta bli att prata specifikt om Ali Esbati.Jag är ledsen, alla åhörare, men det här blir alltså inte den klassiska hårda fajten mellan Ali Esbati och Martin Ådahl om den ekonomiska politiken som ni säkert såg fram emot. Nej, risken är att det här är min sista debatt med Ali av väldigt många debatter vi haft genom åren. Jag vet inte hur många - 20, 30? Det går knappt att räkna. Jag gissar att det tyvärr inte kommer att hjälpa om jag med kraft begär att du tar tillbaka din avgång, Ali. Men precis som föregående talare vill jag passa på tacka.Det är ju så att vi i politiken kan tycka otroligt olika, och det har bland andra vi två gjort. Men det är också så att man ibland inte kan låta bli att gilla sin motståndare för hur den framför allt detta tokiga, felaktiga, helt vansinniga, tycker man, så spänstigt och smart. Man kan inte låta bli att le på andra sidan när man ska förbereda sin egen replik.Du, Ali, är en sådan person som man tveklöst kan känna den här djupa och varma respekten för även om man inte tycker likadant. Ibland har vi också märkligt nog förenats bortom allt vi inte tycker i kampen mot fördomar och för grundläggande medmänsklighet.Som sagts tidigare kommer du att lämna ett stort tomrum efter dig. Jag undrar vad som kommer att hända nu när du får mer tid för familjen och för annat - om den lilla ekonomiska pragmatikern, den kloka som jag bara anat ibland i retoriken, kommer att komma ut nu, eller om du tvärtom kommer att blomma ut med full kraft med vänsteridéerna. I vilket fall kommer vi naturligtvis att se mer av dig. Jag och, tror jag, många andra kommer att sakna dig väldigt mycket.(Applåder)

Fru talman! Tack, det värmer mycket att höra de här orden! Martin Ådahl är en person som för lång tid framöver kommer att vara förbunden med mig - om inte annat när jag googlar mig själv på internet, som man ibland gör. Då står det "andra har också sökt på", och så kommer Martin Ådahl upp. Det är ju fint. Men jag tycker verkligen att det var värmande att höra de orden.Jag tycker också verkligen att det finns saker som förenar oss utöver detta med att ta ställning mot fördomar och rasism. Vi möttes en gång före valrörelsen på ett möte som var organiserat av Centerpartiet och Vänsterpartiet på den orten. Det var inga som höll med varandra, men det är själva folkrörelsegrunden för att mötas och diskutera politik och kunna fördjupa sig bortom de slagordsmässiga och fullt rimliga motstånd man kan ha mot varandras åsikter för att se till att de blir förankrade i bredare lager av befolkningen och att människor kan diskutera ekonomisk politik också utanför den här kammaren, inte minst i våra folkrörelseorganisationer och partier. Där tror jag att vi har en gemensam bakgrund.Jag tackar för de orden och hoppas också jag, i det här fallet, att vi kan ses i andra sammanhang. Man vet aldrig vart livet tar en.(Applåder)

Fru talman! Ja, det ekonomiska läget är minst sagt utmanande med hög inflation och höga räntenivåer som påverkar alla delar av samhället - hushåll och företag men också välfärden.Det är därför regeringen i sitt förslag till budget har fokus på att i första hand bekämpa inflationen samtidigt som man vidtar åtgärder för att stötta i första hand utsatta hushåll men också välfärden genom denna svåra tid.Det är en återhållsam budget, och jag tycker att det är rimligt. Vi ska vara försiktiga med statens utgifter så att vi inte spär på den inflation som finns. Men parallellt med detta behövs det reformer, inte minst för att fler ska komma i arbete men också för att stärka hushåll och välfärd i en svår tid.Vi behöver också, vilket man kan avläsa av budgetpropositionen, rusta upp vårt försvar och vårt rättsväsen. I budgeten för 2024 görs en rejäl utbyggnad av både försvaret och rättsväsendet. Trots ett pressat ekonomiskt läge prioriterar vi exempelvis att resurserna till rättsväsendet går från 69 till 90 miljarder mellan 2023 och 2026.Fru talman! Jag tänker ändå att det inte går att tala om lag och ordning utan att lägga särskilt fokus på det brottsförebyggande arbetet. Det borde vara minst lika intressant att diskutera hur vi bäst förebygger brott som att diskutera straffpåföljd. Ett brottsförebyggande arbete menar jag måste ha familjen som en hörnsten.Alldeles i närheten av där jag bor i Örebro har vi den kända Kumlaanstalten. Sedan 2020 heter chefen där Jacques Mwepu. Han har uttryckt sig på följande sätt: Många barn växer upp i splittrade familjer, i avsaknad av vägledning och i miljöer där föräldrarna har svårigheter att påverka sina barn i rätt riktning. Jag tror att samhället måste stötta familjerna ännu mer, och i en tidigare fas.Jacques Mwepus ord förklarar, tänker jag, varför vi kristdemokrater så ofta pratar om just familjen. Goda värderingar byggs i familjen. Föräldrarna är oersättliga, och de är det främsta värnet mot gatans värderingar och en kriminell livsstil. Alf Svensson, vår kände partiledare, sa en gång: Det finns inte ett enda barn som föds till mördare.Därför behöver familjen stå i centrum för det förebyggande arbetet, och med oss kristdemokrater i regeringen låter vi också det styra utformningen av politiken.Fru talman! Regeringen har ju presenterat och presenterar en rad åtgärder för just förebyggande satsningar. Exempel är fritidskortet, Sis-subvention, hembesöksprogram, föräldraskapsstöd, förstärkt säkerhet på Sis och arbetsmiljön för lärare i utsatta områden. Snart kommer vi också att ha en ny socialtjänstlag och en bemanningssatsning.Vi kristdemokrater har drivit på för att vi ska ha fokus på det brottsförebyggande arbetet. Det handlar helt enkelt om att ge så många barn som möjligt chansen att hamna rätt i livet.Fru talman! Vi i riksdagen har att hantera en lågkonjunktur med hög inflation här och nu. Att vi för en finans- och penningpolitik som får ned inflationen är bra för alla. Det är bra för privatpersoner, för företag, för kommuner och regioner och för staten.Att vi parallellt med detta levererar politiska beslut som gör att arbetsföra personer i arbetsför ålder arbetar, den så kallade arbetslinjen, är viktigt av så många skäl. Vid sidan av det självklara skälet att det för individen är viktigt att vara självförsörjande är den så kallade försörjningskvoten ett annat. Antalet som är i arbetsför ålder i relation till dem som inte kan eller ska arbeta ökar ju på ett dramatiskt sätt. Enligt Statistiska centralbyrån kommer antalet förvärvsaktiva att sjunka fram till 2035 samtidigt som antalet personer över 80 år ökar kraftigt med drygt en kvarts miljon personer. Vi vet också att det är en grupp som generellt sett behöver stora vård- och omsorgsinsatser.Den som vill säkra morgondagens välfärd kan inte runda detta. Det är helt centralt. Då är en avgörande faktor för att vi ska kunna bygga Sverige starkt igen och ha en välfärd som vi kan lita på att vi får den där kakan som vi politiker så gärna vill fördela att växa.Detta är en kaka som vi kan låta växa genom tillväxt. Trots det målas det upp, som så många gånger förr, att valet står mellan skattesänkningar och en fungerande välfärd. Det är ett mycket vågat påstående, skulle jag vilja påstå. Den förra regeringen höjde en rad skatter, men jag vet inte om det är så många som tycker att välfärden blev bättre för det.En fungerande välfärd byggs inte med ord, retorik eller symbolpolitik. Kristdemokraternas linje i regeringsställning är att prioritera välfärden, och vi menar att detta bäst görs genom att bana väg för ökad självförsörjning och låta enskildas flit och arbete löna sig.Det är och förblir skatteintäkter, inte skattesatser, som finansierar välfärden. Och skatteintäkterna uppstår inte ur tomma intet. De uppstår när människor har ett arbete att gå till och betalar skatt. Mer skatteintäkter kommer helt enkelt när människor arbetar mer. Detta underlättas om vi har ett skatte- och bidragssystem som uppmuntrar till arbete. Det är så vi kommer att klara de framtida välfärdsåtagandena.Inom kristdemokratin pågår nu ett omfattande politikutvecklingsarbete - ett av de största vi haft. När vi har kommit igenom den här lågkonjunkturen, när vi har fått ned inflationen på den nivå den ska vara på och räntorna är nere igen, tror vi på en ny era, en era av samhällsbygge där vi rustar Sverige starkt igen. Saker behöver göras här och nu för att vi ska kunna vara världsledande i morgon.Alternativet för Sverige är inte att konkurrera med låga löner eller stötta med statsbidrag till de delar av landet som hamnar efter. Vi måste i stället hitta vägar för att kunna gasa oss ur lågkonjunkturen och in i en framtid som både klarar grön omställning och säkrar tillväxt, energiförsörjning, fungerande infrastruktur, säkerhet och en välfärd i världsklass.Min känsla, efter mina år i politiken, är att vi ägnar på tok för mycket tid åt att debattera detaljregleringar och hur hushåll och företag ska hållas under strikt uppsyn inom allt trängre ramar. Vi ägnar alldeles för lite tid åt att diskutera hur den kraft som finns i vårt samhälle ska kunna frigöras. Vi behöver se över lagar, regleringar och processer, liksom politisk och byråkratisk försiktighet som sätter upp hinder i stället för att möjliggöra. Det duger inte, och det riskerar att tvinga fast Sverige i ett skruvstäd som vi kanske aldrig förmår ta oss ur.Fru talman! Jag tror också att vi måste ta en rejäl diskussion om att vi kanske helt enkelt behöver återinföra den investeringsbudget som avskaffades 1980. Investeringar hanteras sedan dess som alla andra poster i den statliga ettårsbudgeten. Konsekvensen för exempelvis infrastrukturen är att investeringarna i infrastruktur halverats samtidigt som antalet fordon och transporter på järnväg ökat med flera hundra procent sedan 1980-talet.Med de enorma investeringsbehov vi nu ser skulle en investeringsbudget på lång sikt kunna vara en lösning. Jag nämner just infrastrukturen av det skälet att den är samhällets blodomlopp och helt avgörande för att Sverige ska fungera.Många svenska vägar och järnvägar är i dag i kritiskt skick. Man uppskattar att nästan var fjärde väg i vårt land är i dåligt skick. Detta drabbar invånare, och det drabbar samhällsekonomin negativt. Försenade tågavgångar beräknas kosta samhället 7-8 miljarder kronor. Av vägarna i vårt vägnät byggdes 60 procent före 1970. De beräknas ha en livslängd på 50 år. Detta förfall på järnvägar och även vägar har pågått under alldeles för många år. Man beräknar att Sveriges underhållsskuld i dag är drygt 70 miljarder kronor. Det beror på att underhållet på väg och järnväg inte har blivit av.Arbetet med att ta fram lösningar för infrastrukturen men också för bostäder, välfärd, kompetensförsörjning och energi kommer inom vårt parti att pågå under 2024. Vi kommer att träffas i olika former. Jag reser just nu land och rike kring för att tanka av alla våra kommun- och regionpolitiker idéer.I början av 2025 ska vi förhoppningsvis kunna presentera en rad olika förslag till hur vi snabbare kan lösa de samhällsproblem som jag tror att vi alla här i plenisalen är överens om finns - få bort flaskhalsar och hinder för att få fart på samhällsbyggandet och hitta kreativa och konkreta lösningar för att låsa upp politiken och byråkratin. Vi vill att företag, organisationer och offentlig sektor ska våga vara med och ta initiativ så att vi sätter fart på byggandet av framtidens Sverige.Med detta, fru talman, tackar jag för mig. Jag vill avsluta med att önska min kollega i finansutskottet Ali Esbati lycka till i vårt västra grannland, som jag vet att han ska till. Jag tycker ju att familjen är väldigt viktig, och jag vet att det är just detta som är bevekelsegrunden för att Ali Esbati avslutar i förtid. Lycka till där borta!(Applåder)

Fru talman! Jag vill först säga att det värmer att höra Hans Eklind prata. Det är som ett eko från en varmare och bättre tid, med andra politiska allianser och andra politiska prioriteringar som tyvärr tonat ut alltför mycket i dagens debatt.Samtidigt är det lite sorgligt att höra Hans Eklind prata om att tågen inte går i tid och att vägnätet inte underhålls när vi vet att regeringen i nuvarande form faktiskt inte alls satsar på detta. Man lägger inte alls de pengarna. Det kanske kommer senare, som allt annat som regeringen har lovat.Men jag har en mycket specifik fråga till Hans Eklind. Det har lovats, inte minst av Kristdemokraterna men även av andra regeringspartier, att man ska satsa fullt ut på den svenska försvarsmakten. När vi tittade igenom budgeten från finansminister Elisabeth Svantesson, när den kom, konstaterade många av oss dock att regeringen i själva verket, för att citera ur budgeten, "har gett Försvarsmakten och berörda myndigheter i uppdrag att planera för en fortsatt tillväxt som innebär att försvarsanslagen ska nå 2 procent av BNP 2028". Man skjuter alltså målet att stärka försvarsmakten, som det pratades så enormt mycket om från den dåvarande oppositionen, de nuvarande Tidöpartierna, två år fram i tiden - precis det man anklagade den dåvarande regeringen för att göra.När man pratar med dem som är ansvariga för uppbyggnaden av den svenska försvarsmakten och det svenska civilförsvaret hör man att många just nu är väldigt oroliga. Officerare säger upp sig. Vi ligger efter; vi är inte i nivå med vad som krävs.Min fråga är: Har ni helt och hållet gett upp målet att nå 2 procent av bnp 2026, som var så viktigt och inte har blivit mindre viktigt sedan dess?

Fru talman! Normalt sett brukar vi svara så här: Vi tillför det svenska försvaret 27 miljarder kronor i försvarsbudgeten; det är det som läggs på försvaret. Jag brukar säga: Är det sant? Jag tycker egentligen att man skulle kunna säga 44 miljarder, av det enkla skälet att vi utöver den egna försvarsbudgeten genom fem stödpaket till Ukraina har tillfört Ukraina ett värde på 17 miljarder kronor.Det är en historisk satsning som görs på försvaret. Jag blir därför lite förvånad över Martin Ådahls beskrivningar. Det är en budget som är omfattande, och det är den av det enkla skälet att vi vill möjliggöra en fungerande personalförsörjning och anskaffning av nya materielsystem. Med den budget som regeringen nu lägger fram kommer vi att kunna gå in i Nato som en trovärdig allierad, i stället för att backa in med ett underfinansierat förslag.Jag vänder mig alltså lite grann emot den beskrivning som Martin Ådahl ger av hur satsningen på det svenska försvaret ser ut. Det är en historisk utbyggnad av försvaret som görs. Eller har Martin Ådahl en annan åsikt kring detta?

Fru talman! Absolut, vi måste göra denna stora utbyggnad, och det har alla varit överens om. Frågan är bara om man håller löftena om den utbyggnadstakt som man ansåg var absolut nödvändig efter valet eller om man i praktiken redan har övergett detta, enligt den budget som just lagts fram. Mycket av de pengar som Hans Eklind nämner är resurser som inte bara regeringen utan även oppositionen har varit överens om. Vi har gemensamt lagt fram dessa krav under ganska lång tid och också fått dessa ökningar.Men frågan handlade ju om att vi nu måste öka takten ytterligare, och detta var något som före valet krävdes från båda håll, både från oss och från den dåvarande oppositionen. Nu håller vi inte de tidtabellerna.Om man ska prata siffror läggs, i den budget som lagts fram och som jag just citerade ur, fler miljarder på att sänka bensinskatten för folk som bor i storstäderna än på att ytterligare bygga ut försvaret, utöver den kurva som redan finns.Då vet man att man inte kommer att nå fram till 2028. Det är alldeles för sent i förhållande till de utmaningar vi har nu och det faktum att man inom Försvarsmakten är orolig för att man inte har resurser att svara mot de hot som finns och för att man inte ska få ersättning för den materiel som man, med rätta, ska skicka till Ukraina - och man ska med rätta skicka mycket mer materiel till Ukraina än i dag, för det ber ukrainarna oss om. Jag är ledsen, Hans Eklind, men oron är högst verklig. Det är er egen budget jag citerar ur.

Fru talman! Grunden för Försvarsmakten och den militära tillväxten är personalen. Ökade värnpliktskullar breddar nu rekryteringsbasen för både soldater och officerare. I budgetpropositionen för 2024 utökar vi antalet platser på officersutbildningen, och Försvarsmakten ser i dagsläget över sina villkor. Det är en historisk utbyggnad.Jag vill bara i all vänlighet säga att jag reagerade i september, men jag hann då inte begära replik på Martin Ådahl innan det var för sent. Men i september påstod Martin Ådahl till exempel att elbilsförsäljningen hade tvärstannat. Jag gick in och kollade på min dator, och då kunde jag se att de tre mest sålda bilarna i augusti månad, alltså den månad som senast registrerats, var just elbilar.Att man gör en sådan affär av bensinskatten vittnar väl om att Martin Ådahl inte har träffat de väljare som jag har träffat. Det är människor som behöver bilen. De behöver ha en bil för att få livspusslet att gå ihop. De viftar inte bort sänkningen av skatten. De viftar inte bort den sänkning av reduktionsplikten som blir verklighet den 1 januari. Tvärtom är den helt avgörande för att de ska kunna få sitt liv att gå ihop.Jag tycker inte att man ska ställa en sänkning av bensinskatten mot försvarssatsningarna, som dessutom är historiska. Man behöver både och.

Fru talman! Under åren med coronapandemin var orden "vi måste tacka hjältarna i vården med mer än applåder" på alla politikers läppar. Personalens arbetsförhållanden skulle bli bättre. De skulle få högre lön, tillgängligheten skulle öka, och vården skulle vara likvärdig i hela landet. Då fick Kristdemokraterna detta att låta som en självklarhet.Men nu har åren gått. Kristdemokraterna har satt sig som ansvariga på departementet, och svensk hälso- och sjukvård står inte inför satsningar utan i stället inför enorma besparingar.Jag hörde Hans Eklind prata om detta i sitt anförande. Han talade om hur neddragningar inte behövde vara just neddragningar utan att det handlade om andra sorters skattepengar. Jag hade lite svårt att hänga med. Oavsett retoriken här uppe ser vi ju hur stora neddragningar blir tvingande i Sveriges regioner.Jag skulle därför vilja fråga Hans Eklind hur de sparkrav som Sveriges regioner nu ställs inför hänger ihop med Kristdemokraternas löften om en välfungerande och tillgänglig sjukvård i hela Sverige.

Fru talman! Vi lägger alltså 40 procent av reformutrymmet just på att stärka kommuner och regioner. Låt mig citera vad chefsekonomen hos SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, sa när hon fick frågan vad som händer. Hon svarade: Inflationssmockan! Det var hennes svar. Det är ju där vi har problemet. Det är inte så att regionerna slarvar med sin ekonomi eller att personalens löneavtal gör att man inte klarar av ekonomin längre, utan det är inflationssmockan som har orsakat detta. Det är alltså en tillfällig sak som vi nu ska ta oss igenom.Vad är då inflationssmockan? Det handlar om pensionsavtalen som nu skrivs upp med kpi. I år är det 8 procent, och nästa år tror jag att det är 9,14 procent. Där har vi det problem som regionerna nu brottas med.Jag har en motfråga till Janine Alm Ericson. Ni lägger ju fram en ekonomi där ni lånefinansierar med över 200 miljarder kronor. Ni lägger fram en politik som är inflationsdrivande. Om det nu är så som SKR:s chefsekonom säger, att det är inflationen som är problemet, på vilket sätt anser då Janine Alm Ericson att Miljöpartiets sätt att hantera budgetpolitiken skulle underlätta? Det viktigaste just nu är ju att få ned inflationen fortast möjligt.Ni lägger fram en budget som snarast är inflationsdrivande. På vilket sätt innebär det en hjälp här och nu och på sikt för de regioner som brottas med detta?

Herr talman! Inflationen är naturligtvis otroligt allvarlig. Den måste ned. Men nu visar alla prognoser att den är på väg ned och att den utvecklingen går åt rätt håll.Däremot ser vi nu hur vi i stället går in i en lågkonjunktur. Det behövs egentligen helt andra verktyg från regeringen än att gömma sig bakom en ekonomisk politik som är svag för att man skyller på inflationen. Jag har inte hört en enda ekonom de senaste månaderna säga att Sveriges största problem för framtiden är inflationen - inflationen har varit ett problem bakåt, och det hanterar vi nu. Nu är tid att satsa. Nu måste vi satsa på omställningen. Vi måste satsa på investeringar så att svenska arbeten behålls och svenskt näringsliv kan utvecklas. Den här budgeten är redan daterad och handlar snarare om dåtiden än om framtiden.Ja, ni satsade mycket på vården och på regioner och kommuner, men det var inte tillräckligt. Det är ju det som detta handlar om. Det finns en möjlighet till en annan ekonomisk politik. Det finns en möjlighet att satsa på det som behövs. Men i stället kommer det att bli vårdköer. Det blir människor som inte kommer till vården. Det kommer att bli uppsägningar, och det kommer att bli ett stålbad som inte behövs.Jag vill fortfarande hävda att det som Kristdemokraterna har lovat när det gäller en god och jämlik vård i hela Sverige lever man helt enkelt inte upp till.Jag läste med stort intresse intervjun med Ebba Busch häromdagen om just investeringar för Sverige. Det välkomnar vi. Det är ju just den politik som Miljöpartiet också för fram. Det handlar om stora investeringar i infrastruktur, bland annat. Jag skulle vilja höra hur Kristdemokraterna tänker gå till väga för att få igenom denna politik, särskilt eftersom Sverigedemokraterna så väldigt tydligt har avvisat den i dag.

Herr talman! Jag vänder mig väldigt kraftfullt mot beskrivningen att man skyller på inflationen. Jag trodde att vi i den här kammaren hade en gemensam verklighetsbild och att vi ser att inflationen är ett enormt problem. Den måste bringas ned fortast möjligt.Jag delar inte alls Janine Alm Ericsons bestämda optimism. Jag hoppas att inflationen är på väg ned, men det är alldeles för tidigt att ropa att det är klart nu, att den är på väg ned och att vi kan börja gasa igen. Ekonomerna gissar väldigt olika kring hur framtiden kommer att se ut. Vi vet inte alls hur det går i Kina eller i vårt närområde.Jag hoppas att inflationen nu är på väg ned. Jag tror att de flesta bedömare är eniga om detta. Men i vilken takt det sker vet man inte riktigt. Ett skäl till att många ändå tror att inflationen är på väg ned är att vi ändå håller fast i finanspolitiken och bedriver en återhållsam politik som inte spär på inflationen. Det är detta som skiljer Miljöpartiet från Kristdemokraterna.Vi står bakom en återhållsam budget av det enkla skälet att vi vill trycka ned inflationen så fort som möjligt. Det är inflationen som är det stora problemet för regionerna just nu. Det handlar ju om pensionskostnaderna.Här väljer Miljöpartiet en helt annan väg. Man övertrumfar i sitt budgetalternativ till och med Vänsterpartiet när det gäller att lånefinansiera. När det gäller investeringar för framtiden upplever jag inte att Sverigedemokraterna skulle ha sagt nej till att vi ska börja investera igen. Däremot är sverigedemokrater och kristdemokrater helt överens om att det ska vara ekonomiskt hållbart. Men jag tror fortfarande att vi måste få en stålproduktion som är miljövänlig. Det handlar om 10 procent. Kan någon annan peka på hur vi kan nå miljömålen till 2045 utan att göra dessa satsningar ska jag absolut lyssna. Vi är överens om miljömålen. Då måste något göras.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Centerpartiets reservation om vårt gröna, liberala budgetalternativ, reservation 3. Det är tyvärr det enda klassiskt borgerliga landsbygdsliberala alternativ som finns på bordet i denna debatt.Vi är i ett exceptionellt ekonomiskt läge. Jag har faktiskt haft, måste jag säga, privilegiet att på relativt nära håll som ekonom fått genomleva väldigt många kriser. Under 90-talskrisen var jag ekonomisk journalist. Jag har genomlevt Asienkrisen på Riksbanken, eurokrisen, finanskrisen och pandemikrisen. Och jag har säkert missat någon. Men det är få gånger som det är så många kriser samtidigt som det är just nu.Jag kommer att prata om det andra som ligger bakom detta, men det är skarpt nu. Nu är Sverige i recession. Vi har en tillväxtkris i Sverige. Vi måste prata om det. Vi kan inte låtsas som att det viktigaste nu är att vi ska börja riva ned gudstjänstplatser. Vi är i en tillväxtkris i Sverige.Vår inflationstakt är på väg ned - tack, Riksbanken, för det! Men den är fortfarande alldeles för hög. Det gäller inte minst den underliggande inflationen. Vi har en unik kombination av hög arbetslöshet och EU:s lägsta tillväxt, kanske tillsammans med Polen. Polen har också har haft en populistisk ekonomisk politik, på sitt sätt värre än Sverige.Vi har i dag en försvagning av förtroendet. Det ser vi i den konjunkturbarometer som kom i dag. Den speglar det som alla vi som träffar småföretag och storföretag vet. De säger: Nu är vi inne i en förtroendekris. Det är rekordhöga konkurssiffror, och arbetslösheten tickar upp hela tiden.Sedan har vi, som har nämnts i debatten, en inflationsbomb. Det är riktigt av regeringen, men man har inte agerat på det. Inflationsbomben har drabbat kommuner och regioner. Nu händer det på riktigt, vad som än sägs i denna debatt. Gå ut och träffa föräldrarna som oroar sig för att extraresursen tas bort i skolan, som oroar sig för sina egna barn men också för andra barn som är utsatta nu när det är så mycket kriminalitet och rekryteringsförsök! Just nu ska skolan stå stark. Nu tas resurserna bort.Föräldrar oroar sig för att landsbygdsskolan läggs ned. Det är verkligheten, och det är extra allvarligt eftersom vi också har trygghetskrisen. Vi är nästan lättade över att det inte är en dödsskjutning just den här veckan. Vi ska satsa på polisen - tack, regeringen, för det! Vi är i ett läge då samhället kring polisen måste vara starkt.Sedan har vi naturligtvis den internationella säkerhetskrisen efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Vi måste alltid i dessa sammanhang tacka Ukraina för att de försvarar hela det västerländska samhället genom sin kamp mot Putins regim. De gör det fortfarande, mot alla odds.Vi har också en klimatkris mitt i allt detta. Det pågår ett klimatmöte just nu i Dubai. På ett nästan zombieartat sätt är vi på väg mot att få ökade utsläpp.Det ser väldigt dystert ut. I ett sådant läge tror jag att många runt om i landet hade velat ha en tydlig inriktning, ett slags idé för politiken, någonting som hänger ihop.Att bekämpa inflationen är absolut nödvändigt och att hålla balans i statsfinanserna. Där råder det enighet, från mitt håll i alla fall, i fråga om vad regeringen och Socialdemokraterna säger. Det är nödvändigt. Men, vänner, det är inte tillräckligt. Vi skulle behöva en inriktning där flit, arbetslinje och företagsamhet ser till att kakan växer, där vi förmår att prioritera det som är viktigt på riktigt, där skolan står stark och där det är möjligt för alla att vara med i klimatomställningen.Men från regeringens sida är det nu djup oordning. Det är inte bara det att löften inte blir av - 10 kronor lägre pris på diesel, billigare falukorv, lägre elskatt och allt vad det var. Det är ungefär som det vi nu ser utanför fönstren i stora delar av Sverige: ett allt tjockare lager av snömos tills regeringen inte kan gräva sig ur alla dessa löften som man aldrig riktigt lyckas infria, vare sig nu eller i framtiden.Utöver det är det ingen riktning på politiken. Skatten på arbete höjs mer än den sänks. I regeringens egen budget står det att vi riskerar att förlora 11 000 personers årstjänster i yrken där vi har en enorm kompetensbrist - detta på grund av att skatten på arbete höjs av en påstått borgerlig regering. Det är dyrare för företag att anställa. Man höjer arbetsgivaravgifterna trots att Konjunkturinstitutet säger att det är just denna åtgärd som gör att inflationen kan sänkas och kostnaderna kan sänkas. Det säger även företagarna när man pratar med dem.Det är inte nog med detta. Just nu höjer man arbetsgivaravgifterna för 15-18-åringar. Det ska alltså bli dyrare att anställa, just när vi vill ha bort ungdomarna från gatorna och få in dem i sommarjobb och extrajobb så att de kan tjäna pengar på hederligt vis. Just då höjs arbetsgivaravgifterna för dem i stället för att sänkas.När det är klimatkris tar man bort elbilsbonusen och förvånas. Jag fick inte tillfälle att bemöta detta i replikerna, Hans Eklind. Jo, enligt det som var Bil Sweden tidigare och som nu heter Mobility Sweden har privatpersoners köp stannat av. Den kurva som var på väg upp har helt planat ut. Man ersätter detta med ingenting. Elektrifieringen blir liksom inte av. Man tar bort biobränslet, herr talman, och ersätter det med ingenting. Nyligen har biogasen fått en enorm skattechock. Det är dåligt för landsbygden, dåligt för klimatomställningen och dåligt för många bönder runt om i Sverige. Man har ersatt detta med ingenting.Sverige var en gång en förebild i dessa sammanhang. Vi skulle bygga den gröna industrialiseringen på att vi hade stigande ekonomi och fallande utsläpp. Ja, nu är vi i recession - fallande ekonomi - och har 20 procent högre utsläpp. Det svenska gröna varumärket dras i smutsen i stället för att vara det föredöme som Kina, USA och Europa talar om. Det handlar om att få klimatomställningen gjord.Återigen: Detta går att lösa. Det går att göra. Vi kan prioritera. Vi kan satsa på det som är viktigt på riktigt. Då måste vi börja med att sänka skatten för vanligt folk. Det ökar tillväxten. Det stärker arbetslinjen. Det sänker faktiskt också kostnaderna. Därför vill vi på riktigt sänka skatten för en vanlig familj. Vi vill sänka den för en tandläkare och en polis som jobbar extra med 6 500 kronor mer än regeringen. Vi vill sänka skatten för elevassistenten och vårdbiträdet - dem vi behöver just nu - med 2 000 kronor mer än regeringen.Vi vill göra det lättare för företag att anställa, inte minst unga. Det handlar om 3 500 kronor mindre i månaden så att du som har ett litet småföretag kan anställa åtta i stället för sju nu när arbetslösheten stiger. Unga kan då få sitt första jobb, och de kan få se sina föräldrar gå till jobbet. Och kakan växer.Men vi vill också prioritera. Det är viktigare med 1 000 nya lärare än billigare plastpåsar och billigare snus. Ja, det är jättetrevligt med billigare plastpåsar och billigare snus, men ska man vara seriös i en ekonomisk budget i ett svårt krisläge i recession är det viktigare att vi har 1 000 fler lärare så att vi kan möta elevernas behov. Vi vill satsa 5 miljarder mer än regeringen, specifikt för att undvika uppsägningsvågen och nedläggningsvågen i den svenska skolan.Vi behöver satsa på det andra som kan förhindra brottsvågen. Det handlar om ett nytt nationellt avhopparprogram och om en förstärkning av domstolarna så att vi kan jaga varenda krona som rör sig i de brottsliga kretsarna. Och det handlar om förebyggande insatser här och nu.Vi behöver också satsa på dem som är utsatta på andra sätt, på landsbygden. Det handlar om att direkt ge dem en satsning på enskilda vägar, på järnvägar och på vardagen, så att det inte bara blir löften om att det kanske ska hända något någon gång i framtiden. Det handlar om att man i handen får en enkel bensincheck som man kan lösa in när man inte har råd att betala för bilen.Och nu kommer jag in på klimatomställningen. Man ska kunna få ett stöd på 50 000 kronor för att byta bil, och det ska gälla även för begagnade bilar, till exempel en gasbil eller en laddhybrid. Det ska gälla de billiga bilarna så att alla får möjlighet att vara med i omställningen. Det ska inte vara någon Tesla, med all respekt för att detta varumärke är i fokus just nu. Hela Sverige ska kunna bli en del av denna omställning, inte bara den fina och fantastiska gröna industrialisering i norr som nu smutskastas. Även vanliga människor ska få möjlighet att byta bil och att satsa på ny fjärrvärme om man är beroende av el. Vi vill att människor ska kunna låna till en låg ränta så att de kan vara med i omställningen. Alla ska med i denna folkrörelse för klimatet där vi inte använder pekpinnar. Herr talman! Låt dessa enkla principer få råda igen. De är kanske inte så originella. Man kanske kan kalla det sunt bondförnuft i den ekonomiska politiken i stället för denna popcornmaskin av populistiska löften. Vi står bakom flit, arbetslinjen, sänkt skatt på arbete i stället för ökade bidrag och sänkt skatt för att små företag ska kunna anställa så att kakan växer. Vi vill prioritera det som är viktigt på riktigt när vi har en välfärdskris. I synnerhet måste skolan stå stark nu när det är så många problem för våra ungdomar. Det är så många som lämnar skolan utan betyg och så många som är utsatta för fel saker. Vi vill göra det möjligt för alla att vara en del av den gröna omställningen så att Sverige kan lysa igen i världen och vara både bra för klimatet och tjäna pengar så att det inte går utför för Sverige som det gör nu. Om vi då får en riktning och en mening för hela landet kanske vi tillsammans kan rycka oss ur denna förtroendekris, denna recessions- och tillväxtkris, som vi är i nu och få tillbaka det Sverige vi förtjänar. Vi behöver en krisbekämpning på riktigt, herr talman!

Herr talman! Jag begärde egentligen inte ordet för att korrigera en del sakfel, som att vi i och med nästa års budget med regeringens politik faktiskt når upp till Natos definition om 2 procent och så vidare. Vi skulle ha kunnat ha haft en lång diskussion om allt detta. Herr talman! Jag tänkte göra något helt annat. Jag tänkte ställa en fråga till Martin Ådahl och Centerpartiet. Jag har läst de fem budgetförslagen som nu finns på riksdagens bord. Det finns ett som är förhandlat med de fyra Tidöpartierna som vi har redogjort för och som fler kommer att fortsätta att redogöra för. Sedan finns det fyra oppositionspartiers budgetförslag. Centerpartiets budgetförslag tar hänsyn till de grundläggande naturlagarna i ekonomisk politik, så att säga, alltså att man inte lånefinansierar som andra delar av oppositionen vill göra och spä på inflation, statsskuld och inbetalning av statsskuldsräntor. Herr talman! Min fråga till Martin Ådahl är: Om han inte hade ett eget budgetförslag, vilket av de fyra andra budgetförslagen skulle han välja om han var tvungen att välja ett? Skulle han välja de fyra Tidöpartiernas budgetförslag, Socialdemokraternas budgetförslag, Vänsterpartiets budgetförslag eller Miljöpartiets budgetförslag? Vilket skulle Martin Ådahl välja om han var tvungen att välja? Jag lyssnade på vad Martin Ådahl sa i talarstolen. Men jag hittar i princip ingenting som liknar något av de andra tre budgetförslagen från oppositionen. Med stort intresse skulle jag vilja höra vad Martin Ådahl skulle välja om det inte fanns ett budgetförslag från Centerpartiet. Jag vill inte höra att det nu finns ett budgetförslag från Centerpartiet, utan jag vill höra vilket budgetförslag som är hans andrahandsförslag.

Herr talman! Om vi nu ska bolla dessa definitioner har regeringen på ett lite habilt sätt, om jag får uttrycka det så, växlat från den vanliga definitionen, som var tidigare gällande för försvarsanslagen och som man byggde dessa prognoser på, till Natos definition. Det är inte något fel med det. Det är ett krav. Men det ger regeringen möjlighet att skjuta på de stora försvarssatsningarna till nästa mandatperiod, och vi vet ju inte om regeringen sitter kvar då. Det innebär att förbanden och Försvarsmakten inte får dessa resurser, och det är den debatten som nu förs. Jag säger detta bara för att alla ska förstå vad vi pratade om. Men jag ska inte fördjupa den debatten. Jag ska i stället svara på Edward Riedls fråga. Vi kommer inte att välja SD:s budgetförslag, som ni gjorde när ni kom i regeringsställning. Och jag måste säga att mitt största problem just nu, med all respekt, är att Socialdemokraterna kopierar det ena efter det andra av våra förslag. Det är inte alltid så bekvämt som det låter i politiken, oavsett om det handlar om miljöområdet eller den del av skattesänkningen som de hade. Men det kommer inte att bli Socialdemokraternas budgetförslag. Jag har förhandlat förr med Socialdemokraterna, och det är kanske inte det roligaste som de har gjort. Det kommer inte att bli deras budgetförslag. Men om jag skulle välja skulle det nog bli det. Men det skulle inte bli det, eftersom vi skulle förhandla med dem. Och vi kanske kommer att förhandla med er om ni kommer till era sunda vätskor och släpper den här populistpolitiken. Vi kanske kommer att förhandla allihop, vem vet. Men när vi förhandlar kommer Centerpartiet att vara den väldiga kraft för en tillväxtorienterad hela-landet-politik med en stark grön omställning som vi har varit med 20 miljarder kronor i skattesänkningar som vi tvingade av Socialdemokraterna. Vi kommer att vara den kraften när vi förhandlar med er och när vi förhandlar med dem, om vi förhandlar med dem.

Herr talman! Det var lite svårt att förstå exakt vad Martin Ådahl sa. Men jag gör en tolkning så får han korrigera mig om jag har fel. Det finns fyra andra budgetförslag. Och om han skulle vara tvungen att välja ett av dem skulle han, om jag förstår det hela rätt, rösta på Socialdemokraternas budgetförslag, trots att han i sak håller med regeringen, eftersom regeringen har kopierat Centerpartiets politik. Det var så jag tolkade det. Men ledamoten Martin Ådahl får väl korrigera mig. Det som är intressant, och det var det som min fråga handlade om, är att det finns ytterligare tre oppositionspartier förutom Centerpartiet. Och i praktiken ingenting av det som Martin Ådahl tycker är viktigt och som han talade om i talarstolen kan han göra tillsammans med dessa partier, åtminstone utifrån de budgetar som de har lagt fram. Det var därför som jag ställde frågan. Det är en mycket splittrad opposition. Det hade ändå varit intressant att få höra ledamoten Ådahl berätta vilken typ av ekonomisk inriktning han helst hade velat ha av de andra om inte Centerpartiets förslag hade funnits. Jag kan säga att jag hellre hade röstat på Centerpartiets budgetförslag än på Vänsterpartiets. Om jag hade varit Martin Ådahl skulle jag ha ställt den typen av frågor. Men det gjorde han inte. Men det hade varit intressant att höra vilket av de olika budgetförslagen som Martin Ådahl hade röstat på i eftermiddag om det inte hade funnits ett budgetförslag från Centerpartiet.

Herr talman! Jag vet inte hur oklart det var egentligen. Det var kanske bara oklart i denna Tidölogik. Ni är de enda som har röstat med Vänsterpartiet i ekonomiska frågor. Ja, det är det faktiskt. Ni fällde regeringen i fråga om hyresregleringen tillsammans med Vänsterpartiet. Ni försökte också fälla regeringen i fråga om reformeringen av Arbetsförmedlingen tillsammans med Vänsterpartiet. Det blev ju väldigt bra. Det som ni väljer i verkligheten är vilket förslag som helst som gör att er partiledare blir statsminister för att det skapar kaos i politiken. Allvarligt talat: Det som jag sa var att ni, när ni fick välja, tydligen valde SD:s förslag i budgeten - höjd skatt på arbete, höjda bidrag, prioritering av sänkt skatt på snus och billigare plastpåsar framför lärare och resurser i skolan. Ni valde det. Jag sa att om jag skulle tvingas välja skulle jag kanske välja Socialdemokraterna, men det kommer aldrig kommer att bli så, av det skäl som ledamoten själv nämnde om att det är viktigt med budgetbalans och så vidare. De har dessutom börjat kopiera en hel del av våra förslag innan vi ens har börjat förhandla. Och Gud vet att när vi väl börjar förhandla kommer Centerpartiet att göra ett kraftfullt avtryck i svensk politik. Det har vi gjort förr, och det är jag inte det minsta rädd för att göra igen. Av alla de tuffa, hårda och svåra frågor som Edward Riedl kunde ställa var inte den här den svåraste jag mött hittills. Tvärtom blir detta ett sätt att kunna peka ut vägen framåt. Vi kanske kan skaka hand om saker i riksdagen igen när Tidöäventyret är över.

Herr talman! Mitt i allt detta mörka som sker i Sverige och omvärlden är det viktigt att det finns ett ljus - en framtidstro, en plan framåt, något som man som boende i Sverige kan känna hopp och förväntan inför.I helgen när jag var hemma blev det julpyntande med barnen. Mitt minsta barn Nils hade i flera veckor pratat om att vi skulle julpynta. Mamma, sa han, om man pyntar i november kan man chilla i december. Så blev det. Det blev julpynt i helgen, och jag är glad för det. Ljusen som kom in i hemmet kändes fina och viktiga. När årstiden är mörk och kall är det detta som behövs som kontrast.Utöver årstiden är det lätt att se mörkret i samhället. Vi är i en lågkonjunktur med en hög inflation sedan 2021 efter en hemsk pandemi. Vi har i många år sett värdet av vår valuta försvagas. Detta har förvärrat inflationen, och nu ser vi att fler varslas om uppsägning. Vi har en hög terrorhotnivå mot Sverige, och mitt i en stor glädje när Sverige skulle spela match dödades personer för att de var just svenskar. Sommaren visade på extremväder på många håll i världen, och vi drabbades globalt av skogsbränder, skyfall och extrem hetta. Klimatkrisen är här och måste tas på allvar. I snart två år har Ryssland fört ett fruktansvärt krig mot Ukraina, och människor har dödats eller drivits på flykt. Sedan den 7 oktober, då Hamas begick sitt bestialiska terrordåd i Israel, betalar nu civila priset för Hamas terror i Israel och på Gaza.Herr talman! Att se ljus i detta mörker kan vara svårt. Min bild är att politiken ska vara möjliggörare - för individen, för företagen och för tillväxt och framtidstro. Vi ska skapa förutsättningarna för att Sverige ska kunna bli sitt bästa jag. Vi ska skapa framtidstro och hopp, liksom konkreta åtgärder för att det ska bli verklighet.Därför är den här budgeten bra och balanserad i sin helhet. Den är neutral, vilket gör att den inte påverkar inflationen negativt. Att lägga en expansiv budget i dessa tider, som Vänsterpartiet och Miljöpartiet föreslår, skulle elda på inflationsbrasan och drabba alla. Värst skulle det drabba de allra mest utsatta hushållen. Men även offentlig sektor, företag och privatpersoner skulle drabbas av effekterna av en varaktigt hög inflation. Vi lägger fram en budget som håller sig inom reformutrymmet och som samtidigt stöttar de allra mest utsatta hushållen genom att många bidrag indexuppräknas och genom att vi fortsätter med förstärkt bostadsbidrag.Samtidigt går en mycket stor del av reformutrymmet till försvar och rättsväsen. Det är pengar som behövs i den omvärld vi lever i, som en konsekvens av det som händer utanför Sveriges gränser och vårt framtida Natointräde och som en konsekvens av den allvarliga situation vi har i Sverige i dag med utbredd gängkriminalitet.Men samtidigt som vi lägger pengar på försvar och rättsväsen behöver vi tänka på vad som behövs framåt: hur vi stoppar nyrekryteringen till gängen, hur vi ger människor framtidshopp och hur vi eliminerar utsläppen. Det gör vi genom satsningar på skola, förebyggande arbete och klimat och genom reformer för innovation, tillväxt och konkurrenskraft. Liberalerna är Sveriges tillväxtparti.Herr talman! Den här regeringen använder både stålhandske och lovikkavante. Samtidigt som det genomförs historiska satsningar på rättsväsendet höjer regeringen också insatserna vad gäller förebyggande åtgärder. Totalt lägger vi 2,8 miljarder på förebyggande åtgärder. Vi gör en ny satsning på kommunernas förebyggande arbete och fortsätter med skolsociala team som kan fånga upp ungdomar på glid tidigt. Samtidigt ska det äntligen bli dags för en ny socialtjänstlag, och med den kommer en bemanningsstrategi och en miljardsatsning för socialtjänsten.Herr talman! Vi ska bygga Sverige starkare tillsammans. Det som är grunden i detta bygge är självklart skolan. Om man som barn klarar kunskapskraven och lämnar skolan med känslan att man kan åstadkomma precis vad man vill ligger världen framför ens fötter när man står med studentmössan i handen. Därför är min målbild alltid att varenda unge ska klara skolan, vilken start i livet man än haft, och detta prioriteras av Liberalerna.Budgeten gör just det: prioriterar skolan. Regeringen miljardsatsar med 1,2 miljarder mer till skolan. Av de 16 miljarder i välfärdssatsningar som vi gör kommer också en stor del att gå till skolan. Nu möter vi behovet av riktiga läroböcker, skönlitterära böcker och skolbibliotek, tillsammans med en plan för att bemanna och fylla biblioteken. Att läsa, skriva och räkna är grunden för att skapa sig sin egen framtid. Vi går från skärm till pärm. Vi stärker skolans kunskapsbidrag och ser till att det blir bättre villkor för lärare i utsatta områden.Herr talman! Lärandet är livslångt. Nu satsar vi även på yrkesutbildningar, folkhögskolor och omställningsstöd för att möta företagens behov och ge individen möjlighet att hitta arbete eller vidareutveckla sig. På det här sättet stärks det livslånga lärandet, samtidigt som fler får den kompetens som behövs för till exempel den gröna omställningen.Fler barn ska få se sina föräldrar gå till jobbet. Utanförskapet har brett ut sig. Sedan 2018 är utomeuropeiskt födda kvinnor den största gruppen långtidsarbetslösa. Stefan Löfven lovade EU:s lägsta arbetslöshet. Tvärtom lämnade den förra regeringen över en av EU:s högsta. Situationen på svensk arbetsmarknad är paradoxal. Det finns över 335 000 personer utan arbete. Samtidigt står 110 000 tjänster tomma. Problematiken härstammar från en utbildningsskuld som den förra regeringen valde att ignorera. Med Liberalerna i regeringen blir det ändring på detta.Herr talman! I årets budget prioriterar Liberalerna utbildning. Vi satsar på 20 000 fler utbildningsplatser i bristyrken, för vi vet att arbetslinjen är som bäst när den kombineras med en liberal utbildningslinje. Satsningen görs både på yrkeshögskolan och yrkesvux och på ett helt nytt snabbspår för att möta arbetsgivarnas behov. Det här kommer att leda till att fler kan ta hand om äldre, laga mat till våra skolbarn och leda den gröna omställningen. Fler barn kommer att se sina föräldrar gå till jobbet, och färre kommer att leva på bidrag. Det är nämligen med fler samhällsbyggare vi klarar den gröna omställningen, bekämpar utanförskapet och klarar integrationen. Vägen dit är att fler kommer i arbete. Med yrkesutbildningar rustar vi Sverige för framtiden. En sund jobbpolitik behöver en stark utbildningspolitik.Ska den gröna omställningen kunna genomföras behöver företagen personal med rätt kompetens. Därför genomför vi just nu en ingenjörssatsning tillsammans med en förlängning av expertskatten och ett förbättrat FoU-avdrag. Det här är viktiga verktyg för att stärka det svenska humankapitalet. Då stärker vi inte bara individen utan även Sverige i stort. Den här budgeten investerar i att bygga Sverige starkare för framtiden.Herr talman! Det är genom att skapa välstånd som vi kan skapa välfärd. Sverige ska ha en välfärd man kan lita på. Om man faller ska det finnas ett skyddsnät utan hål att landa i. Jag är väldigt stolt över vårt liberala arv. Med denna utgångspunkt har vi implementerat många viktiga reformer för medmänsklighet och friheten att leva sitt eget liv, till exempel genom LSS-lagstiftningen. Liberalerna har varit drivande i att täppa till hålen i lagstiftningen och i att höja ersättningen. I budgeten som nu presenterats höjs äntligen ersättningen efter många år av snålande. Det är ett steg i rätt riktning, men vi är inte nöjda.Herr talman! Jag håller med Martin Ådahl om att vi har en för låg tillväxt i Sverige. En viktig åtgärd mot detta är att ta Sverige in i euron. Jag hoppas att Martin Ådahl håller med mig om det.Sveriges ekonomi är i dag integrerad med omvärlden och möter globala utmaningar. Vår svajiga valuta håller därför tillbaka svensk ekonomi med lägre tillväxt och importerad inflation.Det är dags att ta steget fullt ut i vårt europeiska samarbete och ansluta Sverige till euron. Det skulle vara bra för tillväxten, för välfärden och för varje individ. I höstas slogs ett tråkigt rekord när 1 euro för första gången kostade 12 kronor. Liberalerna var på ja-sidan till euron för 20 år sen, och vi har behållit denna ståndpunkt under alla år. Nu ser vi att det folkliga stödet och stödet från företagare ökar för euron. Det är dags att starta en utredning för att sätta oss vid bordet i stället för att stanna kvar på avbytarbänken och låta andra påverka vår ekonomi.Herr talman! Jag vill lugna Ali Esbati med att vi har en plan för klimatet för att ta oss hela vägen till noll utsläpp. Var han har fått sin så kallade fakta ifrån i anförandet vet jag inte - kanske från Tiktok.Precis som ekonomin är global är även våra utsläpp globala. Därför är de framgångar som gjordes inom ramen för vårt EU-ordförandeskap avgörande för att världen ska klara klimatomställningen. Sverige är ett föregångsland, och vi ska fortsätta att vara det.Regeringen har med Liberalernas Romina Pourmokhtari i spetsen säkrat att alla riksdagens partier står bakom de långsiktiga klimatmålen. Det är bra och viktigt för att konstruktivt kunna jobba vidare med klimathandlingsplanen. Våra klimatmål ska nås.Nu har vi äntligen en regering och en majoritet i Sveriges riksdag som vet att klimatomställningen och svensk konkurrenskraft och tillväxt kräver en fördubblad, stabil elproduktion som finns där när den behövs, alla årets dagar och dygnets alla timmar. Sveriges elsystem har tjänat oss väl och byggt upp stora delar av den konkurrensfördel Sverige har haft.Nu är det viktigt att vi tar nästa kliv. Genom fossilfri innovation kommer svenska företag att kunna sätta sig i förarsätet för klimatomställningen. Det är endast genom teknikoptimism och tillväxt Sverige kommer att kunna bli en fossilfri grön kunskapsnation.Vi förstärker Klimatklivet och Industriklivet, som går till att ställa om och minska utsläppen. Nu tar vi nästa steg i omställningen med fokus på elektrifiering av lastbilar, bussar och arbetsmaskiner. Samtidigt fortsätter det avgörande arbetet med att bygga ut laddinfrastrukturen tillsammans med en skrotningspremie. På det sättet gör vi det enkelt att ställa om från fossilt.Vi satsar även stort på återvätning av våtmarker, som spelar en stor roll för klimatet och miljön genom att till exempel minska utsläppen, öka den biologiska mångfalden, minska risken för översvämningar och stärka skyddet mot torka och brand. Det är totalt 4,1 miljarder i satsningar för 2024 inom klimatområdet.Sverige ska med Liberalerna i förarsätet bli en grön kunskapsnation. Det är tydligt att den röda tråden mellan skola, utbildning, livslångt lärande, företagande, innovation och klimatomställning kommer att driva Sveriges tillväxt och konkurrenskraft framåt - såklart med en europeisk valuta. Det är därför ingen slump att Liberalerna har satsat på dessa poster inom ramen för vårt budgetsamarbete. Liberalerna är Sveriges tillväxtparti. Vi ska bygga en grön konkurrenskraftig kunskapsnation. För mig blir det inget chillande i december, även om vi redan har julpyntat. Vi har mycket att göra, och jag är ivrig att bidra på de sätt jag kan.Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.(Applåder)

Herr talman! Jag kan här i Ali Esbatis sista debatt hjälpa honom lite grann när Cecilia Rönn menar att han har fått påståendena från Twitter eller något sådant. Han fick, precis som jag, påståendena från er egen budget. Där står att klimatmålen inte uppnås och att till följd av beslut som fattats mellan den 1 juli 2022 och den 1 juli 2023 - gissa vilka beslut det är - beräknas utsläppen öka med 5,9-9,8 miljoner ton CO2-ekvivalenter. Det är alltså en ökning av svenska utsläpp med 20 procent. Detta är ganska välkända fakta, som bland annat står i budgeten. Så var det med den faktafrågan.Herr talman! Låt oss då gå in på de frågor jag tänkte ställa till Cecilia Rönn. Trots allt fint prat om skärm till pärm och annat står nu föräldrarna med uppsagda resurser. De ser ju själva att det försvinner lärare ur skolan och att det stängs ned. De ser att ni inte har prioriterat skolan utan att det var viktigare med sänkt skatt. Det är visserligen jättetrevligt med billigare snus och billigare plastpåsar, men det var visst viktigare än de där extra tusen lärarna och de där extra skolorna som inte behövde stängas. Ni lade inte de miljarderna när ni väl hade ansvar för politiken.Nu ser vi att ni tvärtom saboterade för folkbildningen. Ni gör en enorm besparing som gör att folkbildningen runt om i hela Sveriges land och rike, som vi tillsammans - Centerpartiet och Folkpartiet i Studieförbundet Vuxenskolan - har varit med och byggt upp raseras.Detta är min ena fråga: Vad säger Cecilia Rönn till dessa föräldrar, som oroar sig över vad som har hänt med regeringens politik?Min andra fråga är väldigt enkel och tar några sekunder att ställa: Ni lovade före valet, och Cecilia Rönn lovade i föregående debatt, att ni skulle sänka arbetsgivaravgifterna. Återigen höjer ni dem för småföretag så att de får kraftigt ökade kostnader - 1 miljard - och för 15-18-åringar! Hur hänger det ihop?

Herr talman och ledamoten Martin Ådahl! Jag bestrider såklart inte det som står i budgeten. Däremot bestrider jag andra saker, men det kan jag ta med Vänsterpartiet sedan om Ali Esbati vill fråga mig något om klimatet.Jag är väldigt glad att Centerpartiet äntligen har vaknat och insett att skolan är viktig. Skolan möjliggör att vi får barn som får en utbildning, som känner en framtidstro, som vågar starta företag och som kan utbilda sig för att få rätt kompetens och komma ut på arbetsmarknaden.Jag tror att jag och ledamoten är överens om att det är genom att folk kan arbeta och arbetar som vi skapar tillväxt och konkurrenskraft. Och det är det som ger skatteintäkter som kan gå till vår välfärd så att vi kan lägga ännu mer pengar på skolan. Jag är jätteglad för det.Vi skjuter till pengar till skolan i den här budgeten, och vi gjorde det i förra budgeten. Vi gör fortfarande också en massa andra bra och viktiga saker. Det pågår ett antal utredningar för att öka kunskapskraven, för att se till att lärare ska få vara lärare och för att slopa de destruktiva digitala mål som har funnits, för att i stället gå från skärm till pärm.Nu när Centerpartiet vet att vi behöver pengar till skolan är nästa steg att Centerpartiet behöver inse att man ska lita på forskning och fakta i den pedagogik och utbildning man har i skolan. Jag skulle välkomna att ni vaknade även i den frågan.

Herr talman! Jag kan då bara beklaga att medan Centerpartiet tydligen har vaknat i frågan verkar Liberalerna ha somnat vid ratten i skolpolitiken och utbildningspolitiken och sedan åkt rakt ned i diket.Det är det som alla föräldrar nu kan se med egna ögon i de skolor som är utsatta för detta. Just när skolan ska stå som allra starkast - och det tror jag att vi är ense om att den ska - har ni prioriterat ned den i förhandlingarna. Det var andra saker som var viktiga.Men det är värre än så; ni har till och med blivit överkörda. Det verkar som att både ni och finansministern har blivit överkörda av Sverigedemokraternas prioriteringar när det gäller skolan, lärarna och det som är viktigt på riktigt, i synnerhet i det svåra läge vi har just nu.Något som är ganska bortglömt är många landsbygdsskolor. Vi tänker mycket på de utsatta områdena och vågen av gängkriminalitet vi har. Men det är också väldigt många mindre skolor som drabbas av detta.Nu gjorde jag det lite svårt för ledamoten Cecilia Rönn, för jag ställde två frågor samtidigt. Det är inte så lätt alla gånger, så jag upprepar frågan.Ledamoten har nämligen själv sagt att man bör sänka arbetsgivaravgifterna. Din företrädare sa före valet att det var den högsta prioriteten. Det anses vara viktigt för att sänka inflationen att sänka arbetsgivaravgifterna. Det anses vara viktigt att företag får möjlighet att anställa för att bekämpa arbetslösheten och få upp tillväxten.Varför höjer ni då arbetsgivaravgifterna? Och allra mest anmärkningsvärt - varför höjer ni arbetsgivaravgifterna för att anställa 15-18-åringar? Det är just den grupp som vi vill ha bort från gatorna - i de fall det är så - och framför allt få in i sommarjobb och nya möjligheter som vi vet minskar risken för arbetslöshet.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Martin Ådahl för möjligheten att svara även på den andra frågan.Innan jag gör det ska jag bara säga något om landsbygdsskolor och utanförskap. Jag skulle säga att det stora problemet för landsbygdsskolorna är kommunaliseringen av skolan. Nu tittar vi på en utredning om en nationell skolpengsnorm för att komma till rätta med detta. Jag hoppas att Centerpartiet välkomnar de stora förändringar vi gör på skolans område och som kommer att rädda många landsbygdsskolor samtidigt som vi ser till att de bibehåller kvaliteten.När det gäller arbetsgivaravgifterna håller jag med ledamoten om att en del arbetsgivaravgifter är för höga, bland annat den allmänna löneavgiften, som infördes vid vårt EU-medlemskap och som har höjts. Jag sätter stort värde på att vara nära företagen, och när jag är ute och pratar med dem runt om i Sverige är det inte arbetsgivaravgiften som är det stora hindret för att kunna anställa utan kompetensbristen. Jag nämnde tidigare den paradoxala situationen att Sverige har många arbetslösa och många lediga jobb men ingen kompetensmatchning.Jag ska vara ärlig mot Martin Ådahl med att vi i denna budget prioriterade satsningar på skola, utbildning, vuxenutbildning och folkhögskola för att kunna möta kompetensbristen. Det tycker jag är viktigt och bra.Jag håller med Martin Ådahl om att 15-18-åringar inte ska vara ute på gatan. De ska sitta i skolbänken, ta examen och sedan utbilda sig så att de kan komma in i jobb. De ska få den utbildning som behövs för den gröna omställningen, för företagens behov och för en fortsatt tillväxt.(Applåder)

Herr talman! Sedan förra året verkar det parti som kallar sig Liberalerna jobba heltid med att montera ned Sveriges klimat- och miljöarbete och även rättsstatens principer. Regeringens angiverilag är en del av den exempellösa politik som nu håller på att bli verklighet på grund av politiker helt utan principer. Fackförbund och medarbetare i välfärden har gång på gång uttryckt att de vägrar vara en del av det angiverisamhälle som Liberalerna nu är delaktiga i att bygga upp.Cecilia Rönn pratar om kompetensbristen, och den är allvarlig. Det finns ett skriande behov av kompetent arbetskraft inom alla välfärdsyrken. Men tror Liberalerna på riktigt att angiverilagen kommer att göra att fler människor söker sig till yrken inom vård, skola och omsorg?

Herr talman! Jag tackar Janine Alm Ericson för frågan.Jag tycker att det är viktigt att vi håller oss till sanningen och använder rätt ord och uttryck, för om allmänheten tittar på debatten är det viktigt att den förstår hur det fungerar och vad skillnaden är. Låt mig därför börja med att säga att det inte finns någon angiverilag, och det finns inget som heter så. Det finns en utredning som handlar om informationsplikt i syfte att komma till rätta med skuggsamhället.När utredningen tillsattes var Liberalerna tydliga med att detta inte skulle strida mot barnkonventionen eller europeiska regler och rättigheter. Våra partier hade sina landsmötesdagar samma helg, så jag förstår om Janine Alm Ericson inte är uppdaterad på allt Liberalerna diskuterade då. Men även där hade vi en viktig diskussion i denna fråga, och vi var väldigt tydliga med att vår ingångsvinkel är att vi självklart ska hålla oss till barnkonventionen och andra lagar och regler. Vi ser inte framför oss att någon skolpersonal ska omfattas av informationsplikten.(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Cecilia Rönn för ett väldigt bra svar. Men jag vet inte om det är rätt tillfälle att märka ord, för oavsett vad lagen heter kommer det att handla om att man ska ange människor i sin närhet när man upptäcker saker. Oavsett vad man väljer att kalla lagen är det en angiverilag.Jag är jätteglad att Liberalerna har gjort detta ställningstagande, men jag tycker givetvis att det ska gå längre än till skolan. Jag vill nämligen inte ha en sådan här lag över huvud taget. Det är inte värdigt ett land som Sverige eller något annat land, för det här handlar om mänskliga rättigheter och grunden för demokratin. Det handlar om otroligt mycket mer än vad denna lagstiftning vill göra.Är det här en av Liberalernas röda linjer? Folk kommer att behöva veta vad som gäller när de funderar på en anställning i våra välfärdsyrken. Om man ska jobba inom sjukvård eller skola vill man kunna känna sig säker på att man inte tvingas ange någon man är där för att hjälpa. Hur hårt håller Liberalerna på detta? Är det en röd linje? Blir det ingen angiverilag? Eller kommer de att ge efter också här så som de har gjort på område efter område där de tidigare lovat att de inte skulle ge efter.(Applåder)

Herr talman! Ja, jag tycker att det är viktigt att hålla sig till rätt ord.Jag är imponerad av att ledamoten redan vet vad utredningen kommer att innehålla, för det vet inte jag. Den pågår och kommer att presenteras om ungefär ett år.Låt mig påminna om att en av grunderna för demokratin är rättsstaten. Det här handlar om att få bukt med ett utanförskap som har pågått väldigt länge. Men det handlar också om det jag sa tidigare: att vi ska följa bland annat barnkonventionen i alla dess delar. Ledamoten kan känna sig trygg med att vi precis som utredningen kommer att se till att detta följs.Ledamoten har ingen möjlighet att svara mig, men jag tycker att det är oanständigt att i den politiska debatten kalla saker för något de inte är och säga att vi har gett efter på område efter område. Nästa gång hoppas jag att vi kan vara lite mer precisa, och då svarar jag gärna på ledamotens frågor och bemöter kritiken.

Herr talman! Först: Martin Ådahl gav oss källan för detta om utsläppen. Det är alltså inte på Tiktok utan i budgetpropositionen som det framgår att regeringens politik ökar utsläppen.Jag blev lite överraskad av diskussionen om att använda rätt ord och inte prata om en angiverilag eftersom den inte heter så. Låt mig då påminna om att vi har ett parti i Sveriges riksdag som heter Liberalerna, och ledamoten refererar ju till det namnet även om det medför problem i förhållande till innehållet.Jag ska prata lite om inflationen och inflationsbekämpningen. Jag försöker förstå idén om att inflationen ska bekämpas genom finanspolitiken.Om jag förstår Liberalerna rätt gäller den enkla, grovhuggna spaken där det bara är summan av kostnaderna från det offentliga som räknas, och då vill de inte fundera över de påpekanden som den kända socialistiska organisationen IMF kommer med om att det är profitdrivet snarare än lönedrivet och att man därför borde analysera detta. Av det finns inget i Cecilia Rönns anförande; det finns inga insikter därifrån.Men om det nu skulle vara så att bara slutsumman räknas, hur kommer det sig då att utgifter som går till lyx-rot, till exempel veranda- och köksbyggen, inte eldar på inflationen medan utgifter för att sjuksköterskor inom vården ska få behålla sina jobb eldar på inflationen? Vad är det för liberal förståelse av verkligheten som ligger bakom det?

Herr talman! Tack, Ali Esbati, det var nog någon fråga där i slutet!Angående klimatet vänder jag mig mot att ledamoten i ett anförande sa att vi inte gör någon satsning på våtmarker. Om han refererar till budgeten borde han se att där finns stora satsningar på just det - plus det andra jag nämnde i mitt anförande. Jag tycker att det är jättespännande att Vänsterpartiet frågar mig om inflationen, och jag tackar så mycket för det. Det intressanta är att Vänsterpartiets eget budgetförslag kommer att minska sysselsättningen med väldigt många tusen jobb.Vi kanske ändå kan vara överens om att det allra bästa är att de människor som kan arbeta gör det och får en så bra ekonomi de kan även i tuffa tider. Jag förstår inte riktigt syftet med att slå undan benen för dessa människor.Vänsterpartiet lånefinansierar även sin budget med hundratals miljoner, vilket kommer att elda på inflationen. Om Ali Esbati har en annan syn på detta får han jättegärna berätta om den. Vem gynnas av att vi eldar på inflationen så att Riksbanken kanske tvingas höja räntorna ännu mer?Ni chockhöjer också en massa olika skatter, Ali Esbati. Ni säger nej till jobbskatteavdraget, ni vill höja skatten för de viktiga samhällsbärare som ledamoten talar om och som tjänar 45 000 kronor eller mer och ni vill avskaffa växa-stödet och FoU-avdraget. Ni vill alltså trycka tillbaka tillväxten och det som skapar skatteintäkter.Kanske kan vi ändå kan vara överens om att det inte är skattenivån som är det viktiga utan att det är de totala skatteintäkterna som viktigast för att vi ska kunna ha en bra välfärd och ge den ännu bättre förutsättningar.(Applåder)

Herr talman! Det var många saker på en gång. Om vi hade haft samma skatteuttag i förhållande till bnp i dag som i början av 2000-talet skulle vi ha haft 400 miljarder mer att röra oss med i den offentliga ekonomin. Det är klart att skatterna spelar roll på så sätt.Vi kan också titta på sysselsättningen. Det vore märkligt att tänka sig att sysselsättningen skulle minska med Vänsterpartiets ekonomiska politik när en stor del av den går ut på att ha personer sysselsatta där de är i dag, nämligen inom välfärden där de gör ett viktigt jobb. Det är ju den politik som ledamoten står bakom som leder till nedskärningspress inom välfärdstjänsterna.Det är också så att om man undviker att göra nödvändiga investeringar, så som vi har gjort i Sverige under en tid och som denna budget också bidrar till, kommer det att bli svårare att ha en ekonomi som genererar goda och bra arbeten inom det privata näringslivet. Det är detta som är ett av många problem med den budget som Liberalerna står bakom.Cecilia Rönn pratade om varifrån uppgifterna om ökade utsläpp kommer. Det verkar finnas en eftersläpning i insikten om att Liberalerna ingår i en regeringskonstellation där Sverigedemokraterna sätter tonen för både den ekonomiska politiken och klimatpolitiken. Kanske är det detta som är problemet.Det som Cecilia Rönn väldigt ofta gör är att beskriva inte vad den ekonomiska politiken faktiskt går ut på utan hur den teoretiskt sett skulle kunna se ut. Det duger tyvärr inte.

Herr talman! Ledamoten Ali Esbati pratar om "i förhållande till bnp". Problemet är bara att med Vänsterpartiets politik hade bnp troligtvis inte varit som det var. Med den typ av skattenivå som ni pratar om, Ali Esbati, och den typen av fientliga insatser mot företagen hade vår tillväxt inte varit som den var, även om den just nu är alldeles för låg.Jag hoppas att ledamoten och jag ändå kan vara överens om att vi behöver göra saker för att öka vår tillväxt. Vi har en situation här och nu, och vi behöver göra det vi kan för att mildra effekterna av inflationen och krisen, både för privatpersoner och för offentlig sektor.Samtidigt behöver vi titta på vad vi ska göra på längre sikt för att öka tillväxten och öka egenmakten och göra det möjligt för människor att komma in i arbete eller starta företag. Det är detta som är skillnaden. Vi har två tankar i huvudet samtidigt, här och nu och framåt.Vår politik utgår ifrån att vi vill göra det möjligt för individen att få större egenmakt - att välja ett yrke, att starta företag och ha bra förutsättningar för det eller att spara. Detta är för övrigt något som Vänsterpartiet vill göra dyrare i budgeten, bland annat genom ett tak för ISK.Det finns alltså viktiga och stora skillnader mellan vår och Vänsterpartiets politik, och det är bra att det tydligt kommer fram vilka dessa skillnader är.Jag vill avsluta med att tacka Ali Esbati, även om vi inte har jobbat så länge tillsammans i finansutskottet, och önska lycka till framöver.(Applåder)

Herr talman! Nu får vi ordning på Sverige. Det lovade de nuvarande regeringspartierna svenska folket förra året. Det har, för att uttrycka det milt, gått så där.Skola, vård och omsorg står inför drastiska nedskärningar, många hushåll får inte pengarna att räcka hela månaden och bostadsbyggandet har avstannat. Kriminella gäng sätter skräck i samhällen, och regeringen klarar inte av att stoppa våldet, satsa på det förebyggande arbetet och stoppa nyrekryteringen till gängen.Den budget som lades fram för drygt två månader sedan illustrerar med all önskvärd tydlighet att Tidöpartierna sviker både välfärden och hushållen samtidigt som man eldar på klimatkrisen. Det är en samtids- och framtidsfientlig budget.Inriktningen på finanspolitiken är slående kortsiktig, och detta intryck har bara förstärkts sedan budgeten överlämnades i september. Det som behövs nu är ju investeringar - investeringar i omställningen som ger jobb och framtidstro.Inflationen är, som väntat, på väg ned, och bedömarna är eniga om att den kommer att fortsätta nedåt. Det fikonlöv som finansministern har försökt gömma sig bakom ter sig mindre och mindre, och det går inte längre att gömma sig för det faktum att svensk ekonomi befinner sig i en lågkonjunktur och att arbetslösheten är på väg upp.En månad innan regeringens budget ens har trätt i kraft framstår den som utdaterad och anpassad efter ett helt annat ekonomiskt läge. Detta är anmärkningsvärt, och det visar att Tidöpartierna inte klarar av att se långsiktigheten i politiken.Det är inte ofta de är överens, men både LO och Svenskt Näringsliv menar att budgeten är alldeles för defensiv. Det hade den inte behövt vara, för inflationen är på väg ned, många företag kämpar för att hålla igång sin verksamhet och arbetslösheten är tyvärr på väg upp. Denna budget är en missad chans när det gäller att ta tag i Sveriges utmaningar.Just kortsiktighet är en röd tråd för Tidöpartierna. Detta syns inte minst i klimatfrågan. Regeringen och Sverigedemokraterna pratar nu på om att det är effektiv klimatpolitik som gäller. Men det absolut minsta man kan förvänta sig av en effektiv klimatpolitik är väl att den minskar utsläppen?Regeringen säger själva i sin budget att den förda politiken kommer att öka utsläppen kraftigt. I stället för att komma med reformer som sänker utsläppen väljer regeringen att lägga sin energi på att slopa klimatmålen och försvaga granskningen, helt utan satsningar. Det är faktiskt pinsamt.Det går givetvis att möta klimatutmaningen med annat än bortförklaringar, önskedrömmar om kärnkraft och en illusion om att det nog inte är så farligt som det verkar men att det, om det ändå skulle vara så farligt som det verkar, är det ett problem som ska lösas av någon annan, någon annanstans, någon annan gång.Men Sverige kan fortfarande välja en annan väg. Sverige kan leda den gröna omställningen och skapa förutsättningar för andra att följa efter.Nu när andra länder har kommit upp på banan riskerar Sverige att bli omsprunget om klimatpolitiken fortsätter att försämras. Detta har näringslivet redan insett. Volvos vd påpekade i en intervju i Dagens industri häromdagen att vi håller på att missa världens chans och att det är bråttom att få fart på den gröna omställningen. Jag kan bara hålla med. Vi måste satsa här och nu för att säkra framtidens jobb och konkurrenskraft. Vi kan om vi vill, men regeringen vill inte.Inte heller vill man skydda och bevara svensk natur och miljö. Konsekvenserna av den miljöslakt som har blivit ett signum för regeringspartiernas budgetar syns redan nu. Det blir färre vandringsleder, minskat skydd för naturen och sämre tillgång till naturen för vanligt folk. Det märks redan i dag, och värre kommer det att bli. Det här är bara tragiskt.Herr talman! Också inom välfärdssektorn ser vi resultatet av regeringens politik. Redan nu befinner sig landets kommuner och regioner i ett otroligt tufft ekonomiskt läge, för i den budget som gäller i en månad till valde regeringen och Sverigedemokraterna att kompensera höginkomsttagare för inflationen med sänkt skatt i stället för att kompensera välfärden för kostnadsökningarna. Det har lett till ett väldigt tufft läge i skolan, vården och omsorgen. Det drabbar patienter, som får vänta längre på operation. Det drabbar barn i skolan, som inte får rätt hjälp i tid. Det drabbar personal i omsorgen, som saknar kollegor.I den budget vi debatterar nu har regeringen delvis valt en annan väg, men de tillskott som Tidöpartierna gör räcker inte på långa vägar. Tvärtom kommer politiken att tvinga till ännu fler nedskärningar och skattehöjningar i flera regioner. Det blir vanliga skattebetalare, patienter och vårdpersonal som får ta smällen när finansministern presenterar en svag budget som inte svarar mot nutidens och framtidens utmaningar.Sverige kan välja en annan väg. Vi kan bygga ett land som är bra för alla och inte bara för några få - ett land som minskar utsläppen och klyftorna mellan människor, står upp för biståndet och är med och bygger en bättre värld. Det är ett Sverige som håller ihop och där vi möter utmaningarna vi står inför tillsammans.I budgeten som Miljöpartiet lagt fram stärker vi välfärden, ökar jämlikheten och investerar i omställningen både här och nu och under en lång tid framåt. Vi vill och kan investera i ett rättvist Sverige, för i ett av världens rikaste länder ska inga barn tvingas att växa upp i fattigdom och inga vuxna behöva leva i ekonomisk utsatthet.Den ekonomiska nedgång som vi nu befinner oss i slår hårdast mot dem som redan tidigare hade små, eller inga, ekonomiska marginaler. Den slår hårdast mot familjerna som inte har någonting som det går att spara in på, och den gör att fler och fler hushåll tvingas söka sig till hjälporganisationer för att kunna sätta mat på bordet månaden ut. Vi i Miljöpartiet väljer att möta det här bland annat genom att höja barnbidraget, underhållsstödet och bostadsbidraget. Vi vill att de stöden inflationssäkras, för det är inte heller rimligt att de urholkas när de behövs som allra mest.Dessutom måste välfärdens finansiering säkras och neddragningarna stoppas. Vi ger Sveriges kommuner och regioner de resurser som krävs för att upprätthålla nuvarande situation i skolan, vården och omsorgen i hela landet. Det borde regeringen också göra.Herr talman! Vi vill investera i den gröna omställningen, och vi vill göra det nu. Miljöpartiet satsar därför 100 miljarder per år i tio år på en rättvis omställning. Det handlar om nya jobb, förnybar energi, energieffektiviseringar, sol, vind och infrastruktur. Det gäller att skapa förutsättningar för investeringar i allt från infrastruktur till industri och att göra det i den snabba takt som krävs för att Sverige ska kunna ställa om i tid.Det blir ingen rättvisa utan omställning och ingen omställning utan rättvisa. Vi vill investera i det som bygger ett tryggt och jämlikt land för oss som lever här nu, men också för alla dem som ska komma efter oss. Det är ett land som klarar att möta de kriser som kommer med öppenhet och rättvisa och som satsar i stället för att vika sig för krafter som vill skrämma, inskränka och begränsa.Vi vill investera i det som ger människor hopp och framtidstro och i det som ger varje unge en rättvis chans att lyckas i skolan och en bra start i livet. Det är ett samhälle där kulturen finns till för alla och inte bara för några få. Det är ett land där feminismen går från ord till handling. Det är ett Sverige som blir världens första fossilfria välfärdsland.Jag yrkar bifall till MP:s reservationer nummer 4 och 8.Jag vill också passa på att tacka Ali Esbati för den tid vi haft tillsammans i svensk politik och i finansutskottet. Du har med värme och stringens alltid visat att det går att föra en politik för både ett starkt Sverige och en solidaritet med de allra mest utsatta. Jättestort tack och lycka till! Jag hoppas att vi ses på barrikaderna snart igen.(Applåder)I detta anförande instämde Emma Nohrén, Jan Riise och Elin Söderberg (alla MP).

Herr talman! Det är tydligt när jag lyssnar på kollegorna från olika partier att det minsann är en väldigt svår och exceptionell tid vi befinner oss i. Jag fyllde 56 för några veckor sedan, och under hela min livstid har Sverige aldrig mött just dessa svåra utmaningar samtidigt.Det pågår ett krig i vårt närområde som vi är engagerade i. Jag tror inte det har hänt sedan finska vinterkriget. Sverige skickar vapen och ger politiskt och ekonomiskt stöd. Vi stöder Ukraina på olika sätt för att de ska vinna kriget mot Putin. Jag är väldigt glad över att vi står enade i detta.När jag besökte Kiev och områdena däromkring för bara några veckor sedan åkte jag runt med finansministern och fick bland annat se hans hemstad, som hölls av ryssarna förra våren. Jag såg skolan han gick i när han var liten. Den var förstörd. Jag åkte till Butja med honom och såg fotografier och plakat med namn på alla dem som massakrerats av ryssarna. Då kände jag att vi aldrig får sluta stötta Ukraina. De kämpar för sin frihet, men de kämpar också för allas vår frihet.Det är även en svår tid här hemma på många sätt. För bara någon månad sedan dödades två svenskar i en terrorattack i Bryssel - bara för att de var svenskar.Herr talman! Jag kan inte få bort bilden jag har i huvudet av den 13 eller 14-åriga pojke som hittades död i en skogsdunge. Han hade dödats bara för att han inte ställde upp på att vara med i ett gäng.Jag skulle vilja säga att det är nödläge. Barn springer omkring med automatvapen och skjuter andra barn. Vi har ett förhöjt terrorhot i Sverige och krig i vårt närområde. Då är det nödläge, och vi måste göra allt vi kan för att bekämpa och ta Sverige igenom det.Herr talman! Det är också så att budgeten som vi nu debatterar och som riksdagen snart ska fatta beslut om möter det här läget. Den möter ett svårt ekonomiskt läge. Vi pressas även ekonomiskt.När regeringen lade fram den här budgeten och redan när vi lade fram förra årets budget - det vill säga för det här året - såg vi att Sverige skulle vara i lågkonjunktur. Vi såg att inflationen var hög men skulle komma ned.Budgeten som nu ligger på riksdagens bord för er att fatta beslut om är avvägd för just den här situationen och det här ekonomiska läget. Den är avvägd för att göra det vi har sagt att vi ska göra, nämligen ge resurser till polis, rättsväsen, kriminalvård och försvar för att man ska kunna bygga säkerhet både i vårt land och i förhållande till främmande makt som vill Sverige illa.Herr talman! Sverige har genomlevt den högsta inflationen på 30 år, och den är på väg ned. Det är bra. Men inflationen är fortfarande för hög, och även om den skulle vara noll i morgon är prisnivåerna höga. De kommer inte att gå ned bara för att inflationen dämpas. Det är därför så många människor kämpar nu och inte vill någonting hellre än att vi tar oss ur detta på bästa sätt så snabbt som möjligt.Jag ser tre fajter framför mig under månaderna framöver. Den första fajten går vi mot inflationen, herr talman. Som jag sa är det inte läge att pusta ut, för den sista ronden mot inflationen är dessvärre inte över. Inflationen är löntagarnas värsta fiende, och många drabbas hårt. Så här bara några veckor före jul ser jag besvikelsen hos de barn som kanske inte kommer att få några av de klappar som står högst upp på önskelistan. Tro mig - jag vet hur det känns, både som barn och som förälder. Inflationen drabbar människor hårt, och därför ska vi inte ge oss förrän den är nere. Med det sagt: Den finanspolitik vi har lagt fram är som sagt återhållsam. Vad betyder det? Jo, det betyder att den inte är expansiv - men vi gör ju stora satsningar på hushållen. I år har hushållen mottagit cirka 40 miljarder. Nästa år sänker vi skatten för alla som jobbar. Vi ser till att de som har det allra tuffast får behålla det förhöjda bostadsbidraget. Vi sänker skatten på drivmedel. Vi ser till att reduktionsplikten förändras. Vi kompenserar 57:orna, och vi sänker skatten på pensionen. Inte minst prioriterar vi välfärden i våra satsningar - 40 procent av reformutrymmet, alltså den största satsningen, går till att stötta kommuner och regioner. Men som jag har sagt tidigare är det tufft, och det kommer att vara tufft. Vi har ansvar, herr talman, och vi tar ansvar. När jag läser oppositionspartiernas budgetförslag upplever jag inte att alla tar ansvar. Vi har hört här tidigare att både Vänsterpartiet och Miljöpartiet går emot egentligen hela den samlade ekonomiska expertisen, liksom de politiska företrädarna på 80- och 90-talen. Man vet att en expansiv finanspolitik i en höginflationsmiljö drabbar undersköterskan och den ensamstående pappan. Det drabbar dem väldigt hårt eftersom räntorna och inflationen kommer att fortsätta vara höga. Socialdemokraterna vill ge sken av att ta ansvar, men de föreslår en bankskatt som faktiskt inte ens är genomförbar nästa år. Den ska man alltså finansiera välfärdsökningarna med. Jag tycker att det är att spela ett högt spel med svensk ekonomi, herr talman. Herr talman! Den andra fajten som Sverige ska vinna är den om säkerheten och tryggheten. Ska vi vinna den fajten - ska vi knäcka gängen - måste vi strypa den kriminella ekonomin. Allt handlar nämligen om pengar. I grund och botten göds dessa gäng av just pengar. De lever på möjligheten att lura våra välfärdssystem, på att bedra enskilda personer, på narkotikaförsäljning och mycket annat. Vi måste strypa tillgången till dessa pengar. Jag har bestämt mig, och regeringen har bestämt sig, för att de 100 eller 150 miljarder som varje år omsätts i den kriminella miljön måste minska. Därför ser vi nu till att exempelvis öka trycket, myndigheter och regering tillsammans, för att komma åt de blufföretag som finns. Vi gör en folkräkning för att få veta om människor bor där de ska bo och får rätt ersättningar. Vi ser till att Utbetalningsmyndigheten kommer på plats, just för att man inte ska kunna lura olika system och så att säga mjölka välfärdssystemen på pengar. Alla som går till jobbet på dagen eller på natten ska veta att pengarna används på rätt sätt och inte av kriminella. Detta är också en fråga om liv och död. Det är såklart en fråga om skattepengar, men så länge pengarna finns i dessa miljöer kommer barn, unga och vuxna att fortsätta dö. Det måste vi göra något åt. Kan vi strypa tillgången till pengarna kan vi också knäcka gängen.Herr talman! När det gäller säkerhet nämnde jag kriget i vårt närområde. Jag sa också att vi ökar resurserna till försvaret, både här hemma och i Ukraina. Vi ökar även resurserna till Säpo på grund av den förhöjda terrornivån. Vi fortsätter att stärka polis, rättsväsen och alla de delar som behöver stärkas för att vi ska kunna göra det vi nu gör, nämligen skärper straffen och ser till att bygga de fängelser som kommer att behövas.Den första fajten är alltså den mot inflationen, och den andra fajten är den mot osäkerheten och otryggheten. Den tredje fajten är den mot lågkonjunkturen och arbetslösheten - men också mot den långsiktigt försvagade tillväxten, som behöver bli stark. När jag fick det här jobbet för drygt ett år sedan kunde jag konstatera att arbetslösheten var väldigt hög. Den arbetslöshet som skulle bli den lägsta var en av de högsta i EU, och många människor lämnades utanför. Dessa personer behöver komma tillbaka, men nu ser vi dessutom att fler riskerar att bli arbetslösa på grund av lågkonjunkturen. Vi ser också att tillväxten minskat under året, på grund av räntekänsliga hushåll som är högt belånade, korta räntetider och att vi har en negativ bnp. Den upplevelsen och verkligheten kommer vi antagligen att dela med Tyskland. Det går dock att göra mycket för att öka den långsiktiga tillväxten, alltså den som nu har gått ned under lång tid. Det handlar om att göra det möjligt för företag att växa. Det handlar om klimatomställning. Det handlar också om att helt enkelt se till att Sverige blir den plats som är mest produktiv och där företag vill och väljer att vara.Vad är det då jag hör att man först och främst önskar sig när jag talar med företag runt om i Sverige, stora som små? Det har sagts tidigare av kollegor: Det handlar om kompetensförsörjning, och därför möter vi upp med mycket utbildningssatsningar både på spets och på bredd. Det handlar om elförsörjning, och därför tar vi nu äntligen ett riktigt tag om hela kedjan för att möjliggöra för kärnkraft i Sverige. Det handlar dock även om trygghet. Jag nämnde det tidigare, men också företagen nämner den frågan ofta. Ni måste göra Sverige tryggt, säger man - de kriminella måste försvinna. Det är ett arbete som regeringen tar på fullt allvar, och jag vet att företagen gör det. Många andra aktörer behöver också göra sin del för att, som jag sa tidigare, strypa ekonomin för de kriminella. Vi ser till att förlänga expertskatten nästa år. I år har vi höjt FoU-avdraget. Vi kommer att förändra 3:12-reglerna till det bättre. Vi tar steg efter steg för att göra Sverige ännu mer företagarvänligt, för att främja entreprenörskap och för att underlätta för företag att verka i en miljö som är möjlig att växa i. Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att det är en svår tid men att jag är fast besluten. Vi ska vända utvecklingen tillsammans. Beslutsamhet tror jag är den viktigaste egenskapen för oss alla här inne - beslutsamhet om att knäcka gängen, beslutsamhet om ekonomin, det vill säga att inflationen ska ned och tillväxten upp, och beslutsamhet om att Sverige kan så mycket bättre och kan bli så mycket rikare i framtiden än vad Sverige har varit de senaste åren. Det är fullt möjligt att underlätta för hushåll och göra Sverige tryggare. Det är fullt möjligt att fortsätta stötta Ukraina i deras kamp, som inte bara gäller dem själva utan även oss. Med detta - många kanske skulle säga långa - anförande ska jag tacka för mig. Jag vill också passa på att tacka för ett gott samarbete med många partier under hösten. Jag vet att vi alla vill Sverige väl. Regeringen har lagt fram en budget som steg för steg får ordning på Sverige. Reform efter reform kommer att sätta Sverige på rätt kurs igen och göra Sverige till ett rikare, bättre och tryggare land att bo och leva i. (Applåder)

Herr talman! Det finns en viktig utgångspunkt som kanske inte kunde skönjas i det finansministern sa, och det är att finansministern bedriver en ekonomisk politik som har fört Sverige in i en recession. Ingen hävdar att de inflationstendenser som uppstod i världsekonomin låg inom regeringens kontroll, men det är ju så att Elisabeth Svantesson och Sverigedemokraterna har hanterat situationen på ett närmast unikt dåligt och nonchalant sätt - och att svenska folket betalar priset. Det är verkligheten. Vi har en situation där hushållen är hårt drabbade, till exempel av höga priser på mat. Vi såg stora prisökningar i början av året, och de fortsätter. Vi har diskuterat möjligheter att se till att de överpriser som tas ut av matjättarna - med höga vinstmarginaler och där de behåller dem - ska regeringen göra någonting åt för att förbättra konkurrensen. Ingenting sådant har skett.Finansministern kallade till sig folk för en fika, även om hon inledningsvis sa att det skulle vara någon variant av sovjetisk kommunism att göra det. Men sedan har det inte hänt så mycket. Det blev ett slags lycka till som vi fick höra.Samtidigt har regeringen nu med öppna ögon sett till att föra in Sverige i en vårdkris. Nedskärningarna kommer att bli chockartade med den budget som nu ligger. Statens finanser är starka, men man väljer att lämna patienter och personal i sticket. Det blir ett slags dubbelstöt för dem som lever i Sverige.Frågan blir: Tycker finansministern att det är rimligt att göra den typen av prioriteringar, skattesubventioner till lyx-rot framför att satsa på välfärden? Varför agerar man inte ens för att få till rimliga konkurrensförhållanden, marknadslösningar som man i teorin säger sig värna? Är det rimlig prioritering 2023?

Herr talman! Tack, Ali Esbati, för frågan!Vanliga löntagare ska vara väldigt glada för att Vänsterpartiets budgetmotion inte går igenom här i riksdagen i dag. Det skulle leda till högre inflation. Man vill låna upp enorma belopp som vi vet kommer att driva på inflationen och höja räntorna. Det skulle drabba alla dem som Ali Esbati säger sig värna.Det skulle också leda till att investeringsklimatet i Sverige skulle vara väldigt problematiskt under många år framöver, och ännu färre jobb skulle skapas. Därför ska löntagarna vara glada.Löntagarna kommer också vare sig de röstade på Ali Esbati eller mig att få en skattesänkning nästa år. De som har det allra tuffast som många barnfamiljer med bostadsbidrag kommer att få dem förhöjda under året.Människor kommer också att möta lägre drivmedelspriser och en reduktionsplikt som gör det rimligt för människor som har det tufft att leva. Det kommer inte att vara enkelt. Men steg för steg gör vi saker och underlättar för människor. Det är ansvarslöst att lägga fram en budget som inte bara driver på inflationen utan som också ökar lånekostnaderna.Låt mig avslutningsvis säga att en procentenhet höjd ränta på den offentliga skulden vi har är ungefär 20 miljarder i utgifter. Det gäller för varje räntehöjning. Lek då med tanken att Vänsterns budget skulle vinna och lånen skulle öka betydligt. Då skulle inte bara inflationen stiga utan också räntekostnaderna som någon annan får betala och som tränger undan viktiga investeringar.Vi har lagt fram en väl avvägd budget. Vi stöttar hushåll. Välfärden har den största satsningen i budgeten. Vi ser till att få ordning på Sverige. Jag hör inte Ali Esbati tala om den pojke som låg död och blev skjuten för att han inte ville vara med i gängen. Vi tar ansvar för helheten. Jag är glad för att det är den budgeten som vinner i dag och inte Ali Esbatis.

Herr talman! Det Elisabeth Svantesson gör är att skyla över en fullt synlig verklighet med dåligt underbyggda teorier. Det är vad som sker. Det är återkommande i regeringens sätt att beskriva ekonomin.Elisabeth Svantesson sa tidigare: Nu ska vi gå en sista tuff rond i kampen mot inflationen. Problemet är att det hon gör är att skjuta framför sig dem som ska ta smällarna. Det är barnfamiljer. Det är bolånekunder. Det är sjuksköterskorna inom välfärden. De ska bära trycket från inflationen. Det gäller inte för dem som driver de företag som kan överprissätta på grund av att de har oligopolsituation på marknaden. Det säger så mycket om regeringens egna prioriteringar.Det är inte så att ordentliga investeringar, att ta bort flaskhalsar och att göra Sverige bättre rustat att möta framtiden är inflationsdrivande. Vi har ett stort land i väster - jag talar nu om USA och inte om Norge - där presidenten driver enorma investeringar i privat sektor och understöder den typen av investeringar. Det heter Inflation Reduction Act.Jag säger inte att man kan göra precis samma sak i Sverige. Men jag säger att man kan och bör investera i klimatomställning. Det är dyrt och oansvarigt att inte göra det. Jag vill understryka att alla de satsningar som vi gör på välfärdsförbättringar finansieras genom en annan skattepolitik än den som regeringen står för. Det är en omfördelning från dem som har det allra bäst och klarar sig väldigt bra till att genomföra ordentliga välfärdssatsningar som räddar svensk sjukvård.För övrigt var frågan vad man tänker om gängkriminaliteten. Hur menar Elisabeth Svantesson att de som jobbar inom skolan och inom socialtjänsten och nu får ta emot nedskärningssmockor ska göra ett bättre jobb med att skydda oss alla i framtiden mot just den typen av utveckling? Där blir Elisabeth Svantesson svaret skyldig.

Herr talman! Det är antagligen vår sista debatt och replikskifte. Jag ska kortfattat säga något politiskt och sedan något annat.Jag delar helt bilden att det sticker enormt i ögonen att banker, matjättar och andra företag har höga vinster. Under perioder har banker övervinster, absolut. Många matjättar har under tiden som vi har sett haft väldigt höga priser. Där har vi dock sett skillnad.Alla måste ta ansvar. Sedan ska vi också veta att det är jättemånga företag som kämpar. De kan inte ta ut de priser som de skulle behöva. De möter också ökade kostnader. Inflationen är brett spridd i många branscher. Många företag kämpar stenhårt. Andra har nog passat på och tagit ut högre kostnader och priser, absolut.Det var många andra saker som Ali Esbati sa. Jag träffade Ali Esbati första gången i Oslo. Det var Ali Esbatis första engagemang i arbetsmarknadsutskottet för ett gäng år sedan där vi gjorde besök. Sedan dess har vi delat arbetet i några olika utskott och debattplattformen här.Jag uppskattar verkligen, precis som många andra har sagt innan, din skärpa, din förmåga, din verbala förmåga och din intellektuella förmåga. Den kommer att saknas här i riksdagen. Jag önskar dig allt gott. Jag vet att du inte alltid gillar finansministern i Sverige. Du får väl se fram mot en centerpartistisk finansminister i Norge i stället. Jag önskar dig allt gott och lycka till!(Applåder)

Herr talman! Jag blev ändå lite förvånad över att finansministern så oreserverat säger att SD-regeringens ekonomiska politik verkar fungera så bra. Vi har nu en situation där Sverige har i princip sämst ekonomisk utveckling i Europa.Vi har haft en värre situation med inflation än våra grannländer. Vi har haft en högre kostnadsökning i Sverige än i våra grannländer. Det betalar nu svenska hushåll i sin vardagsekonomi. Med regeringens budget har man också skapat en välfärdskris. Det väcker frågan om vilken verklighet som finansministern egentligen ser och lever i.Jag vill ställa en fråga på det temat. Jag noterade att ni hade en pressträff. Ni hävdade att på en aggregerad nivå, tror jag att regeringen sa, är regeringens budget tillräcklig för att hålla uppe sysselsättningen i skolan, vården och omsorgen.Men sanningen är att det är någon form av låtsasvärld som Finansdepartementet har byggt upp. Jag tror att finansministern måste öppna ögonen, herr talman, och se verkligheten i Sveriges sjukvård.I Östergötland kommer sjukvården att behöva minska sin personal med 600 tjänster. I Sörmland har man varslat 400 anställda i vården. Därtill har vi fått rapporter om anställningsstopp i Örebro och i delar av Stockholms sjukvård. Allt detta innebär färre anställda och inte fler.Då är min fråga: Vad är egentligen verkligheten? Finns den verkligheten bortom Excelarken? Står finansministern fast vid sitt uttalande att regeringens budget är tillräcklig för att undvika minskad personal i sjukvården runt om i Sverige? Är det verkligheten eller Excelarken som styr regeringens politik just nu?(Applåder)

Herr talman! Tack för frågan, Mikael Damberg! Det är intressant att förre departementschefen på Finansdepartementet tycker att tjänstemännen där håller på med fantasier.Låt mig bara vara väldigt tydligt. Den budget som vi lade fram och den prognos som den bygger på visar på en lågkonjunktur. Den visar att inflationen kommer att gå ned framöver, och den visar högre arbetslöshet. Den prognosen visar också sammantaget precis som jag sa att den satsning som görs på en aggregerad nivå ändå inte behöver sänka sysselsättningen. Men som jag sa redan då kommer det att se olika ut i olika kommuner och olika regioner. Dessutom har jag sagt många gånger att utvecklingen kan bli både bättre och sämre än vad den prognosen visar. Jag följer den väldigt noga, för jag är mån om att välfärden inte ska lämnas i sticket.Med det sagt ser jag nu runt om i Sverige särskilt socialdemokratiska regioner och kommuner som går ganska hårt fram. De höjer skatten, och kanske håller de tillbaka nyanställningar och ser till att människor lämnar sitt jobb.I Region Örebro, där jag bor, har Socialdemokraterna styrt i kanske 100 år, men de har inte lyckats jobba med effektiviseringar. När jag talar om effektiviseringar betyder det inte att man ska springa fortare, utan det betyder att det finns mellanlagerchefer och saker man gör som inte är produktiva. Det finns mycket att göra.När man inte tar tag i problemen och det dessutom kommer en lågkonjunktur och inflation som skapar en kostnadskris för många slår det hårt. Den största prioriteringen i vår budget var just välfärd. Dessa pengar gör nytta och kommer att göra nytta, men många har det tufft.Om det nu blir som alla hoppas och tror - att prognoserna funkar den här gången - kommer inflationen att dämpas, och det kommer att göra att till exempel 2025 kommer att se helt annorlunda ut för många regioner och kommuner om inte lågkonjunkturen förvärras. Tyskland går nu betydligt sämre, och den kinesiska ekonomin har stora problem. Det finns många risker, men vi lade fram en avvägd budget.Jag säger det igen: Vi fortsätter att följa utvecklingen och är beredda att göra mer om konjunkturen dyker djupare och problemen blir större.

Herr talman! Det var ju inte riktigt detta som finansministern sa alldeles nyss i talarstolen. Då sa hon att det var exakt det här läget man hade kalibrerat budgeten för; det var exakt det läge som vi har i Sverige just nu som budgeten svarade på.Då måste man öppna ögonen och se hur verkligheten ser ut i sjukvårdsregionerna runt om i Sverige. Det finns inte en sjukvårdsregion, oavsett om den styrs av en moderat eller en socialdemokrat, som inte räknar med underskott. Då kan man inte säga att det bara handlar om hur effektiv någon har varit.Det är ju kaos överallt. Det är enorma besparingar som väntar om man inte bara låtsas ett år, rullar underskottet framför sig och får besparingarna nästa år i stället.Det kommer rapporter om att det blir mindre personal i region efter region. Om det talas om anställningsstopp, vilket vi vet innebär mindre personal, verkar det man tänkte på Finansdepartementet inte stämma. Då sker det ju besparingar. Då blir det mindre personal i sjukvården.Vi tog höjd för detta i vår budget. Vi såg att det gjordes för lite för att säkra välfärdens finansiering. Jag anklagade till och med er i regeringen för att ni är på väg att skapa en hemmagjord sjukvårdskris. Det är ert beslut att inte ge sjukvårdsregionerna dessa resurser som nu leder till besparingar och till och med skattehöjningar på vissa håll. Jag har varnat för detta, för jag tycker inte att det bra att man höjer skatten på låga inkomster i detta tuffa läge. Det beror ju på att sjukvårdsregionerna inte har fått stöd från staten i den här tuffa situationen.Min fråga till finansministern är om det, givet den information hon har i dag, kommer att bli minskad personal och färre arbetade timmar i sjukvården runt om i Sverige. Tycker finansministern verkligen att det är bra politik i detta läge?(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Mikael Damberg för frågorna.Varje dag följer jag utvecklingen noga. Varje dag ser jag till att vi tillsammans - fyra ansvarsfulla partier - har en riktning för Sverige vad gäller kriminalitet, välfärd och säkerhet. Alla dessa delar är viktiga för oss.Prognosen visar att den budget som vi har lagt fram är väl avvägd. Glöm inte bort, Mikael Damberg, att kommuner och regioner har ungefär 1 300 miljarder i egna intäkter. När den här budgeten lades upp såg vi till att matcha drygt hälften av det underskott som då var beräknat.Jag är lite förvånad över tonläget. Vi är många som var i opposition under förra mandatperioden. Då lade vi fram budgetar med förslag som gick att genomföra. De vann ju flera gånger, och de gick att genomföra.Den budget som Socialdemokraterna nu har lagt på riksdagens bord går ju inte att genomföra. När man å ena sidan lovar pengar till välfärden och å andra sidan föreslår en bankskatt som inte skulle kunna komma på plats den 1 januari lurar man ju undersköterskorna, sjuksköterskorna, läkarna och lokalvårdarna runt om i Sverige, för detta är inte genomförbart.Jag förväntar mig mer av Socialdemokraterna. Jag förväntar mig mer av ett parti som hela tiden pratar om ansvar. Ni ville inte ta ansvar under era åtta år - ni skyllde på våra åtta år. Jag tar ansvar, och vi har ansvar. Även Mikael Damberg bör ta ansvar. Eller är det så att det är Nooshi Dadgostar som är tänkt att vara finansminister i en framtida regering?(Applåder)

Herr talman! Jag skulle vilja passa på att säga lite snabbt att jag verkligen instämmer vad gäller de insatser som behöver göras för Ukraina. Det enda jag önskar är att de skulle vara ännu större och att vi kunde skicka det Ukraina önskar mest av allt, nämligen Jas 39 Gripen.Jag instämmer också verkligen i omdömet om tillväxtkrisen och behovet av beslutsamhet. Jag önskar bara att denna beslutsamhet hade varit lite kraftfullare när det gäller att sänka skatten på arbete i stället för att höja den. Det är ju många hushåll som tvärtom kommer att få kraftiga skattehöjningar med Elisabeth Svantessons politik.Jag önskar även att det hade funnits mer styrka från Finansdepartementet när det gäller att prioritera skolan i förhandlingarna med SD.Jag hade tänkt fråga om det som vi i Sverige får plikta för att vi missar klimatmålen och har en rusande ökning av utsläppen med nästan 20 procent. Jag talar om EU:s återhämtningsfond.En högt ansvarig person hos kommissionen har sagt att vi på grund av er klimatpolitik inte kommer att få de 38 miljarder som vi, likt alla andra EU-länder, skulle få för att vi följer våra åtaganden och mål i EU. Sverige kommer alltså att få plikta miljarder för att ni har spelat bort klimatbollen, tagit bort en massa saker och inte ersatt dem med någonting.Hur mycket av dessa 38 miljarder kommer att försvinna? Jag har förstått att det inte är hela summan. Är det hälften? Är det några miljarder? Hur mycket får vi böta för detta? Jag vill ha ett rakt svar på det.Jag måste också ställa en annan fråga. Medvetet och uttryckligen har den person som sitter bakom finansministern, Oscar Sjöstedt från Sverigedemokraterna, återigen riktat en massiv attack mot satsningarna på H2 Green Steel och Hybrit, alltså de stora industrisatsningar uppe i norra Sverige som så många investerare har satsat på och som så många personer är beroende av. Är det Oscar Sjöstedt som bestämmer, eller är det finansministern som bestämmer? Jag vill faktiskt ha ett rakt svar på den frågan.

Herr talman! Den sista frågan har jag fått tidigare av Martin Ådahl - för ett år sedan, tror jag. Det är väl helt uppenbart att vi jobbar tillsammans i regeringen. Vi följer planen. När det gäller dessa olika stora satsningar kommer det att behövas mycket. Det finns ju mycket privat kapital. Det kommer att behövas infrastruktur, bostäder och annat. Det kommer även att behövas mer el.Det är ingen hemlighet att staten inte kommer att dra sig ur det som den nu har gått in i.Jag går vidare till frågan om reduktionsplikten. Till den som lyssnar och undrar vad detta handlar om kan jag säga att den förra regeringen lämnade in en plan med olika delar för att vi ska få de pengar som Sverige har rätt till. Vad jag förstår finns det numera en ganska stor majoritet här i riksdagen som är för att reduktionsplikten ska förändras; jag tror till och med att Socialdemokraterna tycker det.Det betyder att vi behöver byta ut denna insats mot någonting annat. Denna diskussion pågår just nu med kommissionen. Vi kommer att återkomma när vi har besked att ge om vilka andra åtgärder som vi kommer fram till i vår kommunikation och relation med kommissionen.

Herr talman! Den uppmärksamma lyssnaren märkte att det inte kom något svar på någon av de två frågorna.Är det som ledamoten Oscar Sjöstedt från Sverigedemokraterna sa om att vi inte ska göra några statliga investeringar och att det inte finns någon el till dessa projekt - alltså att den vindkraft som behövs för dessa projekt inte ska byggas - bara struntprat som finansministern här kan dementera rakt av? Kan finansministern säga att det där bara var SD-struntprat? Eller är det i själva verket SD som bestämmer, som vanligt?Nu drabbar detta Norrland. De stora investeringarna, allt hopp och alla pengar får gå någon annanstans. Investerarna lyssnar, Elisabeth Svantesson. Norrland lyssnar på det du säger härnäst. De hör om det är lite flummigt - om du inte är så tydlig med vad du säger och meddelar att ni ska prata om det. Andra länder är tydliga och klara och tror på sina industrier och på de miljardinvesteringar som folk är beredda att göra i deras länder. Svara så noga du kan, finansministern: Var det struntprat allt det som sades, eller var det sant? Vem är det som bestämmer? Jag hoppas vid gud att finansministern har förmågan att säga att det var struntprat.Jag fick inte heller något som helst svar på hur mycket pengar vi kommer att få plikta.Vi vill ersätta reduktionsplikten med Tanka svenskt och få ett svenskt biobränsle upphandlat så billigt som möjligt enligt den utredning som finns. Vi ska få ned kostnaderna och sänka skatten på biobränslet så att vi får ordentligt lägre priser för folk på landsbygden, så där är det ingen diskussion.Men eftersom ni nu låter utsläppen rusa är frågan: Hur mycket av de 38 miljarderna, dubbelt så mycket som vår klimatbudget, kommer Sverige att få plikta i EU?

Herr talman! Herregud, Martin Ådahl! Martin Ådahl vill nog inte riktigt lyssna. Att Oscar Sjöstedt lyfter fram kritik och funderingar kring satsningarna och olika investeringar är fullt legitimt, bara så att vi har det klart. Det handlade inte om ett politiskt beslut. Det var inte ett regeringsbeslut som han lade fram framför Martin Ådahl, så Martin Ådahl kan vara lugn.Men det är väl bra att vi har diskussioner, för det har vi inte riktigt haft. Framför allt har vi inte haft någon diskussion om hur de här satsningarna ska få mer el, något som jag har efterfrågat i flera år. Det kommer att behövas vindkraft, men det kommer att krävas kärnkraft.Vi tar den här frågan på fullt allvar. Företag i norr, söder, öster och väster ska kunna växa, och vi ska ställa om och få ned utsläppen. Det stämmer att vi har högre utsläpp detta år och nästa för att vi sedan ska komma ned. Vi är långt framme. Vi har höga ambitioner för näringslivet, hushållen och politiken, och det ska vi fortsätta att ha. Men det krävs ren, stabil el. Det kan Martin Ådahl aldrig komma ifrån.Jag svarade på frågan om reduktionsplikten. Att Martin Ådahl sedan inte är nöjd med svaret är faktiskt inte mitt problem, fru talman.(Applåder)

Fru talman! Finansministern sa i sitt anförande att regeringen är beslutsam. Det är klart att beslutsamhet är bra och viktigt, men effektiv politik är ännu viktigare.Regeringen har fått kritik för sin passivitet både här i kammaren och utanför den. LO tycker att regeringen borde ha en mer aktiv finanspolitik. Svenskt Näringsliv tycker att regeringen ska ha en mer aktiv finanspolitik. Volvos vd efterlyser en mer aktiv roll för staten för att skynda på den gröna omställningen. Näringslivet kräver en aktiv klimatpolitik för att man faktiskt ska kunna räkna hem de investeringar som man har gjort och som man vill göra i den gröna omställningen.Regeringen verkar lida av en akut närsynthet, och det är många som har ställt olika frågor kring det här i dag. Vi vet att regeringen inte levererar i den här budgeten, och jag skulle därför vilja fråga finansministern: När ska regeringen börja leverera det som krävs för att säkra omställningen och svensk konkurrenskraft?

Debatt om förslag

Riksdagen sa ja till utgiftsramar och inkomstberäkning i regeringens budgetproposition för 2024. Utgifterna beräknas uppgå till 1 331 miljarder kronor och inkomsterna beräknas till 1 324 miljarder kronor. Det innebär ett underskott i statens budget på 7 miljarder kronor för 2024. Förslagen bygger på en politisk överenskommelse mellan SD, M, KD och L
Riksdagen sa också ja till utgiftstaket för staten och ja till förslag om skatte- och avgiftsregler som bland annat gäller
<ul>
<li>förstärkt ordinarie jobbskatteavdrag</li>
<li>att införa indexering i beräkningen av jobbskatteavdraget för äldre och höjd åldersgräns</li>
<li>utvidgad expertskatt</li>
<li>avskaffad skatt på plastbärkassar</li>
<li>slopad nedsättning av arbetsgivaravgifter för 15–18-åringar.</li>
</ul>
Vissa av dessa förslag har lagts fram i egna propositioner, men finns aviserade i budgetpropositionen och ingår i beräkningarna av inkomsterna i budgeten.
Samtliga lagändringar börjar gälla den 1 januari 2024 utom de som gäller avskaffad skatt på plastbärkassar som börjar gälla den 1 november 2024, ändrad beskattning av inlösenaktier i vissa fall som börjar gälla den 1 januari 2025 och höjd åldersgräns från 66 till 67 år för rätt till avdrag vid beräkning av egenavgifter och den allmänna löneavgiften som börjar gälla den 1 januari 2026.
Riksdagen sa även ja till regeringens inriktning för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken.
Svensk ekonomi bedöms vara i en lågkonjunktur 2024. Inflationen har börjat falla, men är fortfarande högre än Riksbankens mål om 2 procent. Arbetsmarknaden har hittills varit motståndskraftig, men väntas gradvis försämras till följd av den minskade aktiviteten i ekonomin.
Politiken bör enligt regeringen inriktas enligt en långsiktig plan i tre delar för att ta Sverige genom det besvärliga läget: att bekämpa inflationen samt stötta hushållen och välfärden, att återupprätta arbetslinjen och att genomföra strukturreformer för högre tillväxt. Riksdagen är av samma mening. Genom den väl avvägda, återhållsamma finanspolitiken tas ansvar för att inte spä på inflationen samtidigt som den bidrar till att förbättra förutsättningarna för svensk ekonomi. Genom att styra finanspolitiken mot överskottsmålet motverkar inte finanspolitiken penningpolitiken.
Riksdagens beslut om utgiftsramarna kommer att vara styrande när riksdagen i nästa steg beslutar om anslagen för de 27 utgiftsområdena i budgeten.
Riksdagen har också behandlat regeringens skrivelse om Riksrevisionens rapport om tillämpningen av det finanspolitiska ramverket 2022. Riksdagen beslutade att lägga skrivelsen till handlingarna, det vill säga avsluta ärendet.

Delvis bifall till proposition 2023/24:1 punkt 22, i övrigt bifall till proposition 2023/24:1 och övriga propositioner. Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på samtliga motionsyrkanden.