Skärpt kontroll över explosiva varor

Fru talman! Sprängningar och skjutningar har tyvärr blivit vardagsmat i Sverige. Människor dödas, skadas eller får sin egendom förstörd. Familjer tvingas flytta eller faktiskt fly för att oron att drabbas blir för stor. Det är Sverige i dag. Otryggheten breder ut sig som en mörk skugga i socialdemokratins Sverige.

Det som nu sker saknar motstycke i modern tid, för att använda regeringens egna ord. Sverige ligger högst i Europa gällande denna typ av kriminalitet. Det är allvarligt inte bara för dem som berörs, utan det påverkar också tilliten i samhället i stort mellan oss medborgare men också mellan medborgare och staten.

Samhällskontraktet, som man brukar kalla det, mellan medborgare och stat har urholkats. Det har faktiskt till och med försvunnit i vissa stycken. Detta samhällskontrakt måste återupprättas. Staten måste återta kontrollen och återupprätta förtroendet för rättsstaten i hela Sverige, oavsett om det är i en förort eller ute på landsbygden.

En av statens absoluta kärnuppgifter är förmågan att upprätthålla trygghet för sina medborgare. Då kan inte sprängningar och skjutningar vara vardagsmat i nyhetsrapporteringen, som de är i dag. Om det sker en sprängning ska det vara en löpsedelshändelse - någonting som är väldigt ovanligt.

Det är ingen tillfällighet att stödet för att sätta in svensk militär i kampen mot brottsligheten är stort just nu; det har vi sett de senaste dagarna. Jag tror inte att stödet hade varit så stort om regeringen hade skött sitt jobb.

Fru talman! Hårdare straff, fler poliser och mer resurser till tullen, åklagarna och domstolarna är såklart rätt och riktigt. Men i detta sammanhang är det en fråga för justitieutskottet och inte för oss i försvarsutskottet. Även inom vårt område kan vi dock vidta förebyggande åtgärder för att försvåra och förhindra att explosiva ämnen som används i sprängdåd hamnar i fel händer. Just förebyggande åtgärder måste gå hand i hand med de mer repressiva åtgärderna. Det ena utesluter inte det andra. Tvärtom - de kompletterar varandra.

Fru talman! Explosiva varor är något vi behöver till exempel när vi bygger vägar, tunnlar, avloppssystem och bostäder. Användningsområdet är både brett och stort, och dessa varor behövs vid både stora och små projekt. Detta gör att tillgången till sprängämnen är relativt utbredd över hela landet, vilket betyder att risken för att explosiva varor hamnar i orätta händer ökar.

Därför är naturligtvis kontrollen av dem som har tillstånd att importera, exportera, sälja och använda explosiva ämnen omfattande. Den har dock inte varit tillräckligt omfattande, utan den måste utökas, skärpas och följas upp bättre för att försvåra för kriminella att få tag på dessa ämnen.

Skärpt kontroll över explosiva varor

Jag tycker - och det är ingen hemlighet - att regeringen gör ett uruselt jobb. Jag skulle vilja byta regering redan i dag om det gick. Jag vill ändå säga att det lagförslag som vi nu debatterar i grund och botten är bra. Man föreslår flera viktiga och bra åtgärder som kommer att förbättra kontrollen och minska risken för att sprängämnen hamnar i fel händer. Detta är helt klart ett steg i rätt riktning.

Fru talman! Jag är av åsikten att det är väldigt bra när fler tänker till, för slutprodukten blir oftast betydligt bättre då. Detta gäller även när vi diskuterar och tar fram lagar.

Ingen kan i dag vara nöjd med den utveckling vi har sett vad gäller skjutningar och sprängningar i Sverige, och vi är helt överens om att detta måste upphöra. Då tror jag att alla goda idéer som man kan ta fram för att åstadkomma detta är värda att ta till vara. Därför, fru talman, blir jag lite bekymrad när vi moderater samt kristdemokrater och liberaler vill komplettera regeringens förslag med ytterligare förbättringar och detta inte vinner gehör.

Kristdemokraterna har lagt fram ett förslag som vi moderater och Liberalerna står bakom. Det handlar om att ge Tullverket möjlighet att själva kontrollera redan vid gränsen vilka som har tillstånd att hantera explosiva varor - alltså sprängämnen. De kan inte det i dag; i dag får Tullverket ringa till en annan myndighet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, och fråga. Det tar tid, det blir krångligt och det försvårar naturligtvis tullens viktiga arbete.

Detta förslag skulle ytterligare minska risken för att sprängämnen faller i händerna på kriminella, och det är väl det vi alla vill.

Fru talman! Jag får känslan att företrädare för regeringspartierna när de avfärdar detta inte riktigt ser allvaret i det som händer runt om i Sverige - regeringens förslag skulle på något sätt vara komplett, och andras åsikter spelar ingen roll. Jag beklagar verkligen detta, och jag hoppas att Socialdemokraternas och Miljöpartiets företrädare i sina anföranden kan förklara varför Tullverket klockan 03.15 en tisdagsnatt ska behöva ringa en jourhavande tjänsteman på MSB för att få svar på en fråga de faktiskt skulle kunna lösa själva.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till reservationerna 1, 3 och 4.

Fru talman! Denna debatt handlar ju om skärpt kontroll. Föregående talare tog upp Tullverket, och jag delar den uppfattningen. Det finns väldigt många bra förslag från de olika partierna. Jag kommer att nämna några förbättringar som jag själv ser möjlighet till.

Jag har haft tillstånd för sprängningar - sprängkort - i över 20 år och har gjort många sprängningar, så jag vet lite grann om hur det fungerar ute på arbetsplatserna. Därför tycker jag att man även borde lyssna på den praktiska erfarenheten.

Föregående talare tog upp att sprängningarna i Sverige saknar motstycke, och även jag hade skrivit upp den meningen. Men jag tycker också att Socialdemokraterna har tagit ett rejält steg i rätt riktning. Kanske skulle man ha pratat lite mer med professionen, som sysslar med det här, även om man har gjort det till viss del. De punkter jag strax kommer att ta upp här visar, enligt min och Sverigedemokraternas uppfattning, vad man lite grann har missat.

Om man nu bestämmer sig för att genomgå processen för att söka tillstånd får man gå en sprängutbildning; det kan vara i Nora eller på andra ställen, fru talman. Därefter gör man ett prov och får tillstånd, eller sprängkort.

Av sprängkortet framgår vad man får göra. Det framgår inte av lagstiftningen, men det hade man kunnat få tidigare. Om man har ett generellt tillstånd kan man bara visa upp det. Det underlättade väldigt mycket, men kontrollen av att den som utfärdade tillståndet verkligen fick göra det var hård.

Där har ni ett problem. Ett av de förslag vi har är att man ska se över förflyttningen. Hur ser överföringstillståndet ut om någon till exempel spränger i en kommun och sedan ska göra det i nästa kommun? Detta måste underlättas. Det borde ni tänka på och se över - man kan ju komplettera även den här lagstiftningen. Ni måste se över detta, för det blir väldigt krångligt annars.

Jag ska nu ta upp en annan sak som jag tycker att ni ska ta till er.

I dag anmäler man besök på sprängplatserna. Utanför Stockholm sysslar de med 600-700 kilo eller till och med ett ton. När man gör besök på dessa arbetsplatser föranmäler man det och säger att man kommer nästa vecka eller om 14 dagar. Perfekt ordning, eller hur?

Det ska ju vara icke anmälda besök! Man ska dyka upp på en arbetsplats och kontrollera hur det ser ut. Det är ju då man får det bästa resultatet; då ser man. Då stöder man också alla de sprängare som sköter detta väldigt noggrant med tändplaner, borrplaner och uträkningar av hur mycket sprängmedel som har gått åt - hur mycket tog jag ut, och vad har jag kvar?

Men detta spelar ingen roll i dag. Anmäler man ett besök 14 dagar i förväg är det snyggt på alla arbetsplatser.

Nu kommer jag till ytterligare en punkt som jag tycker borde rättas till, på sikt om inte annat.

Om ett tillstånd utfärdas för tre år ska alltså nytt tillstånd sökas efter tre år. Man ska lämna in utdrag ur belastningsregistret - kanske till brandchefen, som har tagit över ansvaret i kommunerna från polisen. Därefter ska man in i det hela. Det blir merarbete för sprängarbasen.

Vi skulle kunna fundera på om det är så att man från myndigheternas sida när det gått tre år med automatik kan ta in uppgifter ur belastningsregistret och sedan skicka ut dem när tillståndet har förlängts. Det skulle underlätta den praktiska hanteringen.

Om en person behöver anställas någonstans - gör det! Men sätt inte sprängarbasarna på att tänka: "Visst ja, nu måste jag söka det här! Hur lång tid tar det? Tar det en månad att få det?" Då gäller det att vara ute i god tid för att inte bli av med det, i alla fall tillfälligt.

En annan sak gäller arbetsplatserna. När man besöker arbetsplatserna ser man att det är väldigt många som är på sprängplatserna som inte har där att göra, fru talman. Många av dem är inte kontrollerade, och de kommer inte att vara mer kontrollerade med lagstiftningen än vad de är nu. Det är kanske en grävmaskinist som hoppar in tillfälligt, fru talman, och andra personer.

Det måste man begränsa. Den som ska vara chef för det är sprängarbasen. Han avgör vem som ska vara i området. Det kan man stötta betydligt mer. Man ska även kontrollera andra som sysslar med sprängarbeten som laddare och borrare.

Vi stöder reservation 2. Det handlar om att dna-märka och visa spårbarhet i sprängämnet. Det tog vi upp i motionen, men det kan göras mycket bredare. Vi återkommer med det bredare. Vi ska också samla in andra förslag som är bra från andra partier. Vi ska se över detta, för det finns många kloka synpunkter.

Det finns också en annan sak. Det är någonting som vi har grunnat på lite grann. Man berör inte stenspräckning på samma sätt. Om jag går ut i morgon kan jag ladda och spränga stenar. Jag behöver inget tillstånd. Jag ringer och talar om: Nu spränger jag. Men jag har tillstånd.

Där fångar man upp detta. Man behöver inte kalla det för stenspräckning eller sprängning, utan man ska visa upp sitt tillstånd. Där är man på rätt spår. Jag har inga problem med att visa upp det. Okej, säger han.

Sedan kan man ringa till varandra, vilket jag ändå brukar göra, och säga: Nu smäller det ute där jag bor. Då ringer grannen och säger: Nu skjuter Richthoff igen. Men då är det stenspräckning. Den konversationen är praktiskt väldigt hanterbar.

Sammantaget handlar det framför allt om dessa tre förslag. Dem tycker jag att ni ska titta på lite noggrannare.

Fru talman! Ärendet handlar om skärpt kontroll av explosiva varor. Låt mig även här börja med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Våldet i kriminella sammanhang har förändrats under 2000-talet. Antalet skjutningar har ökat betydligt, och många har ägt rum på offentliga platser. Ökningen av skjutningar kan till stor del härledas till konflikter mellan kriminella grupperingar. De senaste åren har dessa konflikter även utmynnat i en ökad benägenhet att använda explosiva varor. Antalet sprängningar i Sverige de senaste åren saknar motstycke i modern tid. Låt mig understryka även det. Jag delar föregående talares uppfattning att det är någonting som är fullständigt oacceptabelt.

Fru talman! Vi kan som samhälle aldrig acceptera att kriminella gäng tar sig rätten att hota, misshandla, spränga eller skjuta, att mörda andra människor. Aldrig någonsin. Vi måste vidta alla de åtgärder vi bedömer behövs för att stoppa den utvecklingen. Tillsammans måste vi som samhälle driva tillbaka de kriminella gängen och slå sönder deras strukturer. Men det handlar både om förebyggande arbete för att hindra nyrekrytering och om aktivt polisarbete och rättskipning. Men det är delvis en annan debatt och en fråga som justitieutskottet har huvudansvaret för.

Fru talman! En rad åtgärder har redan vidtagits. De omfattar såväl straffskärpningar som regeringsuppdrag till berörda myndigheter för att minska kriminella grupperingars möjlighet till användning av explosiva varor. Exempelvis har straffen vid två tillfällen skärpts för grovt brott mot tillståndsplikten i lagen om brandfarliga och explosiva varor.

Fru talman! De åtgärder som nu föreslås handlar om att tillståndsprövningen föreslås bli mer omfattande, att regleringen av bland annat möjligheten att återkalla tillstånd förtydligas och utökas och andra ändringar som kan stärka kontrollen, såsom begränsningar i vissa tillstånds giltighetstid och utökad föreskriftsrätt.

Fru talman! Låt mig avslutningsvis understryka vikten av att vi tillsammans tar problemen på djupaste allvar och att vi gemensamt försöker att på ett så konstruktivt och pragmatiskt sätt som möjligt lösa dem. Jag uppskattar de försök till konstruktivitet som har redovisats här från talarstolen och att man inte enbart resonerar om vems felet är att vi är där vi är. Vi försöker i stället lösa den uppgift som ligger framför oss.

Fru talman! Precis som jag nämnde i mitt anförande hade jag hoppats på att Socialdemokraterna, som ändå representerar större delen av regeringen, hade kunnat förklara för mig: Varför är det viktigt för regeringen att tullen inte har direkt access till det tillståndsregister som finns? Varför är det en bra idé för tullen att de måste ringa en tjänsteman på MSB mitt i natten för att kontrollera detta?

ClasGöran Carlsson betonade åtminstone vid två tillfällen att vi måste agera tillsammans för att få till en förändring. Jag delar den uppfattningen. Det var hela min poäng. Men tillsammans verkar här vara att det är så länge det är på regeringens villkor. Låt mig höra, ClasGöran Carlsson: Varför tycker du att det är en dålig idé?

Fru talman! Jag ska göra det enkelt för mig och hänvisa till sidan 13 i utskottets betänkande. Utskottet välkomnar att en förstudie om ett nationellt tillståndsregister för att underlätta informationsutbyte och samarbete kommuner emellan och mellan kommuner och MSB samt Polismyndigheten och eventuellt andra myndigheter kommer att genomföras under 2021, det vill säga detta år. Vi får säkerligen anledning att återkomma till och kanske lösa ut den här frågan, möjligen på det sätt som Jörgen Berglund efterlyser.

Fru talman! Det stämmer precis som ClasGöran Carlsson säger. Det står precis det i betänkandet. Min poäng är: Varför ska vi göra ytterligare en studie? Varför ska vi utreda saker ytterligare, om vi nu ändå kommer fram till samma sak?

Situationen i Sverige är unik, och den är akut. Vill man göra saker tillsammans och ska man agera tillsammans borde man också lyssna på andra. Varför inte gå till ett resultat omedelbart? Det blir väldigt mycket utredningar och prat som kanske i bästa fall leder till någonting.

Jag tror att svenska folket förväntar sig att vi alla politiker i den här församlingen agerar och tar situationen på allvar. Det oroar mig att inte regeringen tycks göra det i tillräckligt stor omfattning.

Fru talman! Påståendet från Jörgen Berglund att regeringen och Socialdemokraterna inte tar detta på allvar faller platt till marken om vi tittar på vad som hänt de senaste åren och den hastighet med vilken lagstiftningen har skett under de år som vi har varit i regeringsställning.

Vi tar vårt ansvar som regeringsparti. Vi har sagt att vi kommer att göra allt vad som krävs för att knäcka de kriminella gängen. Det vore någonstans klädsamt om Moderaterna tog sin del av ansvaret för samhällsutvecklingen. Moderaterna hade ansvar för justitieministerposten under de åtta år som Alliansen styrde, fram till 2014. Ibland, fru talman, känns det i debatten som att tideräkningens år noll är valet 2014, när Moderaterna tappade regeringsmakten, och att allting har skett efter det att Moderaterna tågade ut från Rosenbad.

Riktigt så enkel är ju inte historien. Detta är ett gemensamt ansvar som fler än den nuvarande regeringen delar med andra som har varit ansvariga för att vi är där vi är i dag.

Fru talman! Jag vill börja i den praktiska vardagen och i hur viktigt det är för så många invånare och verksamma entreprenörer runt om i vårt land att ha tillgång till just explosiva varor.

Det kan handla om att anlägga en ny villatomt eller att få ut översvämningsvatten från ett gärde där berg bromsar upp flödet. Det kan handla om att anlägga en ny väg och att få fram makadam, bärlager och grus till de enskilda vägarna runt om i landet.

Tillgången till explosiva varor är ovärderlig och helt klart en förutsättning för att vår tillväxt ska gå i rätt riktning. Den bidrar också till en levande landsbygd och till utveckling i hela landet.

Samtidigt ser jag som centerpartist också den mycket dystra utveckling som vi har haft under de senaste åren i Sverige och som vi fortfarande har. Enligt statistik från Brottsförebyggande rådet anmäldes år 2019 totalt 257 fall av allmänfarlig ödeläggelse genom sprängning. Statistiken så här långt för 2020 visar att 215 fall anmäldes. Om vi går tillbaka till 2018 ser vi att det var 160 fall.

Vi behöver alltså vidta åtgärder för att öka kontrollen över dem som handhar eller befattar sig med explosiva varor och bidra till att göra det vi kan för att bryta denna ofta brottsliga verksamhet som får så ödesdigra konsekvenser.

Fru talman! Jag tycker att det som regeringen i dag har lagt fram och det som den har lagt fram tidigare i det som nu prövas i betänkandet i dag är en mycket bra bit på väg, och jag står bakom utskottets förslag i betänkandet.

Men jag vill också uppmärksamma några av de remissvar som har kommit in under arbetet fram till propositionen. Bland annat säger både MSB, SKR - Sveriges Kommuner och Regioner - Storstockholms brandförsvar och några enskilda kommuner att förslagen riskerar att ge en mer tidskrävande process och en ökad ärendehantering - alltså ökad byråkratisering - för kommuner. Man lyfter också fram kostnadseffekter för enskilda företagare och hur det administrativt kan bli ökade pålagor och ökat administrativt krångel.

Regeringen har, som vi kan ta del av i propositionen, ändå gjort bedömningen att behovet av en utökad prövning och kontroll för de här varorna väger tyngre än den arbetsbörda och de kostnader som en utökad prövning kan innebära för dem som berörs.

Med tanke på de många diskussioner som vi tar del av från övriga verksamhetsområden i samhället, där vi ser att människor upplever en myndighetsutövning som krånglar till tillvaron, är det viktigt att vi också säkerställer att regeringen följer upp vilka de praktiska konsekvenserna blir för människor som är verksamma inom det här området och som dagligen behöver hantera konsekvenserna av ändringen. Det är viktigt att på bästa sätt göra det som är möjligt för att undvika regelkrångel men också onödiga kostnadsökningar som en konsekvens av åtgärden.

Som sagt måste utvecklingen brytas med kraft, och det här är ett viktigt steg i rätt riktning. Många har varit involverade i dialogen fram till beslut. Övergångstiden som ligger med i förslaget, från den 1 augusti i år till den 31 januari 2022, är bra. Jag hoppas nu att detta också leder till konkreta fall där det handlar om att få bort den organiserade brottslighetens användning av explosiva varor.

Fru talman! Den svenska regleringen av explosiva varor finns till den allra största delen i lagen om brandfarliga och explosiva varor, i förordningen om brandfarliga och explosiva varor och i olika myndighetsföreskrifter.

Lagen om brandfarliga och explosiva varor trädde i kraft den 1 september 2010, och vi vet alla här vad som har hänt sedan dess. Våldet i kriminella sammanhang har förändrats oerhört mycket under 2000-talet. Antalet skjutningar har ökat betydligt, och många har ägt rum på offentliga platser. Ökningen av skjutningar kan framför allt härledas till konflikter mellan kriminella grupperingar. De senaste åren har de inblandade i dessa konflikter även använt explosiva varor. Antalet sprängningar i Sverige de senaste åren saknar motstycke i modern tid.

Regeringen arbetar med att bryta den här utvecklingen. Inom arbetet föreslår regeringen nu ändringar i lagen om brandfarliga och explosiva varor. Tillståndsprövningen föreslås bli mer omfattande, och Polismyndighetens roll kommer att förstärkas. Samtidigt förtydligas och utökas regleringen kring att återkalla redan givna tillstånd. Dessutom föreslås vissa andra ändringar som kan stärka kontrollen, som begränsningar i vissa tillstånds giltighetstid och utökad föreskriftsrätt. Det här är alltihop åtgärder som kommer att kunna leda till färre sprängningar framöver.

Ett anständigt samhälle ska skapa trygghet för alla. Våld får aldrig vara en del av vår vardag. En faktor av stor betydelse för att skapa trygghet är hur stor risken för de kriminella är att åka fast och att nyrekryteringen till gängen stryps. Att som vuxen hänsynslöst rekrytera unga till kriminella gäng måste straffas mycket hårdare.

Det är genom att så få unga som möjligt kommer in i den gängkriminella miljön som utvecklingen kan vändas långsiktigt. Det får vi aldrig glömma. Det förebyggande arbetet är avgörande för hur framtiden kommer att te sig.

Även om det är långt ifrån självklart att våldet och brottsligheten i samhället totalt sett har ökat har det uppenbart bytt skepnad. Dödsskjutningarna har ökat med fyra fem gånger på tio år, och fler känner sig otrygga i bostadsområden. Löst sammansatta kriminella nätverk står för en större andel av våldet, och minderåriga används ofta som knark- eller vapenkurirer eller för att placera ut sprängladdningar.

Den grova gängbrottsligheten skapar otrygghet i redan utsatta områden. Den skapar splittring och polarisering och förstör uppväxtvillkoren för alltför många barn och unga. Det är en utveckling som måste brytas här och nu.

De förslag till lagändringar som propositionen innehåller är en åtgärd som regeringen har vidtagit för att agera mot det ökade våldet, mot sprängningar och mot skjutningar. Att polisen har verktyg för att komma åt gängkriminella är avgörande. Under mandatperioden har polisen fått flera nya verktyg för att lösa brott och för att åklagare ska kunna bevisa att brott begåtts. Nu kommer ytterligare ett verktyg att läggas till i verktygslådan.

Det har skett en förändring i hur våldet mellan kriminella utövas. Myndigheten menar att om uppgörelser tidigare skedde i det dolda, på undanskymda platser eller inomhus har våldet i dag flyttat ut. I större utsträckning används det offentliga rummet för offentliga uppgörelser. Allt fler individer i kriminell miljö agerar impulsivt och använder skjutvapen och sprängladdningar i konflikter.

En rad åtgärder har som sagt redan vidtagits. De innefattar såväl straffskärpningar som regeringsuppdrag till berörda myndigheter för att minska kriminella grupperingars användning av explosiva varor. Exempelvis har straffen vid två tillfällen skärpts för grovt brott mot tillståndsplikten i lagen om brandfarliga och explosiva varor. Regeringen har också gett flera myndigheter som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen i uppdrag att kraftsamla för att öka samhällets samlade förmåga att hantera explosiva varor och den illegala användningen av dessa.

Det som har framkommit i arbetet med att se över lagen om brandfarliga och explosiva varor är att den lämplighetsprövning som i dag görs i anslutning till tillståndsgivningen brister. Därför behöver prövningen skärpas.

De explosiva varor som omfattas av lagen om brandfarliga och explosiva varor är av väldigt många olika slag. Förekomsten av en typ av vara som innehas utan tillstånd på en plats där människor vistas kan absolut innebära en risk för att människor skadas, medan en annan typ av explosiv vara på samma plats inte behöver innebära en sådan risk. Därför är det inte självklart att platsen för hanteringen av explosiva varor i enskilda fall spelar en avgörande roll. Regeringen har tidigare bedömt att kvalifikationsgrunden blir missvisande och att den inte ska införas. Denna bedömning kvarstår.

Fru talman! Det har under debatten kommit upp frågor om huruvida fler myndigheter borde få uppdrag. Jag tycker att det är väldigt positivt att det kommer konkreta, bra och engagerade förslag på det här området. Det finns också ledamöter som har framhållit att de tänker lägga fram förslag i riksdagen fler gånger. Jag vill ändå bara understryka att regeringen också har vidtagit mycket kraftfulla åtgärder. Finansdepartementet har alldeles nyligen tillsatt en utredning som ska se över Tullverkets befogenheter. Som ledamoten från Socialdemokraterna också nämnde står det i handlingen att vi också arbetar med ett nationellt tillståndsregister för att underlätta samverkan mellan kommunerna och de olika myndigheterna, däribland Tullverket.

Jag vill därmed yrka bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Jag har sagt vissa berömmande ord här, men jag har vissa saker jag ändå vill skicka med.

Dna-märkningen är inte särskilt komplicerad att göra. På en arbetsplats har du förvar och kringföringsförråd av olika storlekar. Om man gör ett besök på en arbetsplats kan man lätt kontrollera dna-märkningen och köra in det i registret: Vem har hämtat? Vem har köpt det här? Finns det här? Vem är ansvarig på arbetsplatsen för det här? Den kontrollen är lätt att göra. Överväg att göra spårbarhet där med dna-märkning, också på emballage!

Sedan är det kontrollerna som är viktiga. Under mina 20 år har jag aldrig någonsin kontrollerats för sprängämnen. Det är också jätteviktigt att man gör den här kontrollen icke anmäld i förväg. Det blir ingenting av det annars.

Sedan tycker jag att ni bör överväga en sak när det gäller dem som nu anmäler sig och befinner sig i en kriminell miljö. Pettersson, fru talman, har ingenting i belastningsregistret: Du ska gå kursen! Han går kursen, två veckor, kanske tre, kommer tillbaka som godkänd arbetsledare och får tillstånd. Men resten som är med på sprängplatsen kanske bara har som syfte att stjäla sprängämnen, vilket är oerhört lätt att göra. Det är hur enkelt som helst att stjäla sprängämnen på en arbetsplats i dag.

Fru talman! Tack för frågorna, Roger Richthoff! Jag är ju till vardags vice ordförande i miljö- och jordbruksutskottet och tycker att det är härligt att höra hur positiva ledamöter i riksdagen är till ökad tillsyn och oanmälda besök. Jag skulle önska att det var fallet också på det sakområde som jag arbetar med.

Jag tror att det är väldigt viktigt att komma ihåg att det både i detta förslag och i den lagstiftning som trots allt ligger till grund finns mycket åtgärder redan i dag för god tillsyn, spårbarhet och sådana saker. Men självklart kan bra saker förbättras, och det är inte nödvändigtvis så att man behöver tillföra denna typ av beslut här i riksdagen för att kunna genomföra denna typ av åtgärder.

Jag ser ändå väldigt positivt på det engagemang som finns. Jag hörde också hur ledamoten i sitt anförande sa att han ville samla ihop ett antal positiva åtgärder till en motion. Det ser jag också mycket positivt på.

Fru talman! Tack för svaren! Jag försöker inte ställa en massa komplicerade frågor med tanke på att jag har sysslat med detta så länge, utan jag försöker vara konstruktiv.

En av de viktiga sakerna med märkningen är just det jag sa: kontroll. Vem har köpt ut det? Var är det utköpt? Hur mycket är förbrukat? Och så vidare.

En annan del här handlar om något jag själv länge har gjort. Nu är man ju lite mer försiktig, men vi blandade själva. Man blandar olika kemikalier - jag ska inte berätta hur man gör här - i tre 100-kilosladdningar. Var för sig är de ofarliga, men blanda med viss försiktighet och tänd eld på det så får du en mycket kraftig detonation, fru talman. Detta kan man blanda själv.

Nu är det lite mer kontroll: Varför ska du köpa 100 kilo av det? Varför ska du köpa det här? Det finns egentligen ingen marknad för detta längre, men det går fortfarande att göra det. Man bör alltså hålla ett öga även på de inköp som görs av de här kemikalierna. Jag behöver inte köpa 50 kilo; jag kan köpa 10 kilo. Nisse där borta köper 5 kilo, fru talman, och så småningom får man ihop de 50 genom att handla på det här viset. Det är också en sak som vi bör ta höjd för innan det händer, alltså att bevaka även inköpen av de kemikalier som möjliggör tillverkning av egna sprängämnen och som ingen har koll på.

Det här är inte lätt, men man bör tänka på det. Jag bistår gärna med konkreta förslag i ett annat sammanhang. Vi har ju samma mål. Vi har olika vägar dit, men vi försöker hjälpa varandra för att nå dithän.

Vad gäller tullen ser jag fram emot att de får de här, som jag uppfattar det i alla fall, lite positiva signalerna från regeringsföreträdare.

Fru talman! Jag nämnde att Finansdepartementet har tillsatt en utredning för att se över Tullverkets befogenheter och att det också finns förslag om ett tillståndsregister. Det arbetet är alltså under beredning och pågår.

Jag tror att det är oerhört viktigt att komma ihåg att alla de frågor och alla de ärenden som vi bereder här i Sveriges riksdag måste hanteras på ett korrekt sätt. I de här frågorna ser inte jag att vi har särskilt olika uppfattningar, utan det finns en rad goda idéer som måste tas om hand på ett korrekt sätt, och regeringen arbetar på med det.

Jag vill tacka för frågan.

Fru talman! Precis som jag sa i inledningen hade jag hoppats att vi skulle få något svar från regeringspartierna angående tullens möjlighet att kontrollera vilka som har tillstånd eller inte. Jag gjorde ett försök med ett av regeringspartierna, Socialdemokraterna, men tyvärr fick jag inget svar utan en uppvisning i en socialdemokratisk paradgren, nämligen att skylla på alliansregeringen. Det är vi vana vid att höra.

Men jag gör ett nytt försök, nu med den andra regeringspartnern, Miljöpartiet. Jag skulle gärna vilja höra lite mer om detta.

Nu hörde jag Maria Gardfjell prata om att Finansen har tillsatt en utredning och så vidare, men mig veterligen finns det inte med i något utredningsdirektiv att det här också ska ske. Det är det jag menar med att det här är viktigt.

Man ska komma ihåg, fru talman, att man på Tullverket också själva har sagt att det här vore en god idé. Jag skulle gärna vilja höra från Miljöpartiet och Maria Gardfjell varför vi inte bara göra det här och säger ja till det.

Fru talman! Jag vill verkligen tacka för Jörgen Berglunds engagemang i den här frågan. Jag måste ändå säga att jag tyckte att vår kollega från Socialdemokraterna uttryckte ett mycket bra svar där han lyfte upp vad som står i handlingen som vi debatterar här i dag. Där framgår att just ett tillståndsregister behövs, att man arbetar med det och att de myndigheter, bland annat MSB men också övriga myndigheter, däribland Tullverket, som jobbar med det här behöver få tillgång till ett nationellt tillståndsregister. Jag tror att den frågan verkligen är på gång.

Att ansvaret för Tullverket ligger under Finansdepartementet och inte under Försvarsdepartementet kan vara en anledning att behöva hantera frågor som rör Tullverket i särskild ordning. Eftersom Tullverket nu ändå också har föreslagit att det här är någonting som man vill förbättra är jag helt övertygad om att regeringen kommer att fånga upp den här frågan på ett bra sätt. Det finns absolut ingenting att vara oense om i det här.

Jag kan konstatera en sak, fru talman, och det är ett det finns ett mycket starkt stöd för den här propositionen och för de här förslagen. Jag upplever att vi också är väldigt överens om att vi måste mota den brottslighet som finns och den kriminalitet där man använder sprängningar i större utsträckning.

Fru talman! Jag ser verkligen fram emot att samarbeta ännu starkare ihop med oppositionen i de här frågorna. Det finns ingen anledning att tro att regeringen inte står på tårna och ligger på i de här frågorna.

Fru talman! Jag hoppas verkligen att Maria Gardfjell har rätt. Det som oroar mig är att vi vet att utredningar tar tid och att det är ganska hårt reglerat när det gäller tillgång till olika register. Vi har varit med om i många andra avseenden att det kan sättas stopp för det. Det är jag mest orolig för, och jag hoppas att Maria Gardfjell har rätt.

Maria Gardfjell sa att det här inte är hennes huvudområde, utan det är miljö- och jordbruksutskottet som är det. Jag får väl berömma Maria Gardfjell och säga att jag tycker att hon har klarat det ganska bra. Sedan gjorde hon en liknelse och sa att där brukar inte Moderaterna, som jag uppfattade det, vilja ha så mycket tillsyn och tillstånd. Det står jag verkligen bakom, måste jag säga. Där handlar det om hårt arbetande lantbrukare. Här pratar vi i stället om potentiellt kriminella.

En sista sak som jag vill skicka med Maria Gardfjell är att till skillnad från Sverigedemokraterna tycker jag inte att det är alls en god idé att dna-märka sprängmedel i Sverige av den enkla anledningen att det är ett EU-harmoniserat område. Skulle svenska företag tvingas märka sina sprängmedel som vi säljer härifrån skulle det bli en konkurrensnackdel för svenska företag, och det vore olyckligt.

Fru talman! Jag får be om ursäkt för att jag har uttryckt mig otydligt. Det jag menade var att det alltid är bra med en ökad spårbarhet. Att det skulle vara just Sverigedemokraternas förslag som skulle ligga till grund för det tror jag nog inte riktigt att jag har uttryckt. Då får jag rätta det i sådana fall, för det var inte min mening.

Spårbarhet är bra, och här finns också verktyg för det inom de regelverk som vi har i dag. Det var det som jag framförde till Sverigedemokraterna.

Jag tycker att det är oerhört viktigt att komma ihåg att när det kommer till de här frågorna är vi oerhört överens. Jag tycker också att det finns en stor anledning att titta extra på hur tillsynen kan förbättras. Faktum är att även inom jordbrukets område finns det en hel del ämnen som tyvärr kan användas och missbrukas av kriminella. Jag skulle vilja säga att tillsynen även på det området är oerhört viktig.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 9 juni.)