Skadestånd och bodelning

Debatt om förslag 28 mars 2007
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 2

Anf. 146 Ameer Sachet (S)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkande CU14 Skadestånd och bodelning . Jag gör detta även för Vänsterpartiets och Miljöpartiets räkning. Det är ett enigt civilutskott som står bakom förslaget. Sverige betraktas av många som världens mest jämställda land. På vissa områden råder det dock alltjämt obalans. Det våld som sker i hemmet bakom stängda dörrar, oftast våld som män riktar mot kvinnor och barn som de har en relation till, utgör ett extremt exempel på en sådan obalans. Frågor som berörs i betänkandet har varit aktuella och varit föremål för överväganden tidigare. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vi som utgjorde riksdagsmajoritet före denna mandatperiod, var på olika sätt aktiva och pådrivande. Vi insåg att en översyn av bodelning och skadestånd var nödvändig. Därför gav den förra, socialdemokratiska regeringen i uppdrag att utreda vissa frågor om skadestånd och bodelning. Det var en viktig markering från samhällets sida att sätta i gång en översyn. Nuvarande bodelningsregler har ibland lett till otillfredsställande resultat när den ena av makarna har gjort sig skyldig till övergrepp mot den andra eller någon annan närstående och genom en bodelning får rätt till en del av det skadestånd som gärningsmannen ska betala till offret. När de gamla regleringarna hade gett felaktiga resultat gav det anledning till överväganden i saken. Jag går nu över till frågan om lagändring. Skadeståndet ska ersätta offret för den kränkning som skett, och det är rimligt att skadeståndet inte naggas i kanten. Det är ett sätt att lyfta fram de kvinnor som drabbas av våld i hemmet. Våld är aldrig acceptabelt, vare sig det sker på öppen gata eller i hemmet. Fru talman! Förslaget ligger i linje med en riktig historisk utveckling. Våldet i hemmet är inte bara en fråga mellan två parter. Det är en fråga om struktur, normalitet och kön, där attityder och lagar måste gå hand i hand.

Anf. 147 Jan Ertsborn (Fp)

Fru talman! Det är med mycket stor tillfredsställelse som vi i dag kan se att vi är ett enigt utskott och från alla håll kan yrka bifall till förslaget i civilutskottets betänkande CU14. Det är en speciell fråga som har dykt upp och som har vandrat här i riksdagen under ett antal år som nu får sin enda rimliga lösning. Det är naturligtvis det speciella fallet med en kvinna som misshandlats och blivit tilldömd skadestånd. I samband med den därpå följande skilsmässan ska hon inte längre behöva dela med sig av det skadestånd eller den brottsskadeersättning som det kan bli fråga om. Det är en självklarhet att det ska vara på det viset, och det är naturligtvis ytterst tillfredsställande att vi har kommit dit i dag. Men resan dit har inte varit alldeles enkel och definitivt inte så enkel som föregående talare gjorde den. Jag har försökt forska bakåt i riksdagens handlingar och kunnat konstatera att den första motionen väcktes hösten 2001 av mina partikolleger Johan Pehrson och Helena Bargholtz bland andra. Det är fler som har väckt motionen. Då avslogs den av lagutskottet men med ett uttalande om att man skulle följa frågan. Hösten 2002 kom nya motioner i samma ärende. De blev inte behandlade utan sköts över till påföljande riksdagsmöte. Hösten 2003 kom ytterligare motioner från många enskilda riksdagsledamöter och en partimotion från oss i Folkpartiet. Våren 2004 hade lagutskottet att behandla 2002 och 2003 års motioner. Då hade man en mycket klar och tydlig ståndpunkt, nämligen: Utskottet är inte berett att förorda någon åtgärd med anledning av motionerna. Det var alltså Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet våren 2004. Hösten 2004 kom det ytterligare en massa motioner från enskilda riksdagsledamöter i ärendet. Då hände någonting hos den dåvarande riksdagsmajoriteten eller i Regeringskansliet, för den 1 december 2004 tillsattes en utredare, advokaten Örjan Teleman i Halmstad, som är specialist på bodelningsfrågor. Han lade fram utredningen Ds 2005:34 redan sommaren 2005. Nu står vi här i mars 2007, och då undrar jag: Vad hände under den tiden? Var det verkligen nödvändigt i den här frågan som vi egentligen är överens om att vi skulle ha ett regeringsskifte? Ja, alldeles uppenbarligen blev inte den socialdemokratiska justitieministern klar att lägga fram en proposition mellan sommaren 2005 och valet 2006. Detta var historiebeskrivningen. När man tittar på tillfredsställelsen finns det två vinnare i det här, tycker jag. Det är alla de riksdagsledamöter som envist skrivit motioner i ärendet, debatterat ärendet och inte gett upp. De kan känna sig nöjda i dag. Men de allra största vinnarna är givetvis de kvinnor som framöver faktiskt får behålla hela skadeståndet om de blivit misshandlade och tilldöms skadestånd.

Beslut

Misshandlad maka får behålla skadestånd vid bodelning (CU14)

En kvinna som har misshandlats av sin man och fått ersättning för det ska slippa att dela med sig av ersättningen till mannen vid en bodelning. Riksdagen har sagt ja till regeringens förslag om skadestånd och bodelning. Beslutet innebär i korthet att så kallad kränkningsersättning ska kunna hållas utanför bodelningen, vilket det alltså inte gör i dag. Kränkningsersättning syftar till att kompensera offret för den kränkning av den personliga integriteten som ett brott, till exempel misshandel, har inneburit. Beslutet innebär också att om en av makarna vid en bodelning har andra skulder som uppkommit, exempelvis genom brott, ska dessa räknas bort från bodelningen. De nya reglerna, som också gäller make och registrerad partner, börjar gälla den 1 juli 2007.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.