Samhällets säkerhet och beredskap
Debatt om förslag 23 maj 2002
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenBjörn Leivik (M)
- Hoppa till i videospelarenBerit Jóhannesson (V)
- Hoppa till i videospelarenÅke Carnerö (Kd)
- Hoppa till i videospelarenRunar Patriksson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenHåkan Juholt (S)
- Hoppa till i videospelarenMonica Green (S)
- Hoppa till i videospelarenErik Arthur Egervärn (C)
Protokoll från debatten
Anföranden: 7
Anf. 1 Björn Leivik (M)
Herr talman! Under alltför många år har frågan
om ansvar, skyldigheter, befogenheter och resurser
avseende svåra påfrestningar på samhället i fredstid
diskuterats. Flera utredningar har tillsatts. Förslag har
lämnats. Men beslut har inte tagits. Utskottet är i
vissa delar kritiskt till att regeringen fortfarande inte
har presenterat konkreta förslag. Jag återkommer till
detta.
Vi moderater välkomnar propositionen Samhällets
säkerhet och beredskap. Vi står bakom det mesta i
betänkandet, men på några väsentliga punkter delar vi
inte utskottets uppfattning.
Herr talman! När det gäller regelverket för olika
myndigheters ansvar vid kriser och svåra påfrestning-
ar på samhället samt gråzonen mellan kris och krig
finns fortfarande oklarheter i ledningskedjans an-
svarsförhållanden. Utskottet har tidigare påpekat detta
förhållande för regeringen och ställer sig i sak bakom
de moderata kraven. Utskottet understryker denna
gång - än en gång således - vikten av en snar lösning.
Utskottet förutsätter - jag citerar - "att regeringen nu
vidtar vissa författningsmässiga åtgärder utifrån ett
helhetsperspektiv när det gäller ansvar, skyldigheter
och befogenheter vid svåra påfrestningar på samhället
i fred". Det är min förhoppning att de förslag som
finns i den särskilde utredarens betänkande så snart
som möjligt kommer att leda till nödvändiga lagänd-
ringar.
Vi ställer oss bakom förslaget om inrättande av en
ny myndighet, Krisberedskapsmyndigheten. Däremot
är vi mycket kritiska till att ansvaret inte nog tydligt
läggs på regeringen. Vi har föreslagit att myndigheten
blir en renodlad stabsmyndighet under regeringen, för
regeringens ansvar går inte att delegera.
En viktig förutsättning för att krishanteringen ska
bli effektiv är samordningen av kommuners och läns-
styrelsers insatser, och samma ansvar måste finnas
hos ansvariga myndigheter oavsett om läget beteck-
nas som kris, krig eller "svåra påfrestningar". Vi
anser att det bör finnas tydliga och konkreta anvis-
ningar avseende såväl ansvar, mandat som befogen-
heter för att det nya krishanteringssystemet ska kunna
realiseras på ett bra sätt.
En av de kanske viktigaste åtgärderna för att ska-
pa förutsättningar för ett robust, uthålligt och effektivt
civilt kris- och insatssystem är anskaffandet av ett
nationellt radiokommunikationssystem. Frågan har
stötts och blötts länge utan att regeringen har kunnat
presentera ett godtagbart förslag. Utskottet har tidiga-
re varit mycket kritiskt till att ingen lösning har pre-
senterats.
Riksdagen gav redan den 6 december regeringen
till känna att det system som nu börjat utvecklas av
polisen ska byggas, så att det kan utvecklas till ett
landstäckande, gemensamt system. Även i detta be-
tänkande föreslår utskottet att riksdagen ger regering-
en till känna vad som anförts om behovet av ett ge-
mensamt kommunikationssystem. Det är svårt att
förstå regeringens tvehågsenhet. Dessutom brådskar
det. En del av de lösningar som har presenterats med-
för stora investeringar, men det viktigaste nu är att det
arbete som påbörjats inte förhindrar en fortsättning
mot ett gemensamt, nationellt system.
Herr talman! Ett av de stora hoten mot ett modernt
samhälle är störningar i, eller i värsta fall utslagning
av, IT-system. När det gäller säkerhet i samhällsvik-
tiga funktioner bör riksdag och regering ansvara för
den övergripande strategin och den erforderliga sam-
ordningen. Vi anser att det är regeringen som ska
fastställa en samlad handlingsplan för åtgärder inom
området. Alla samhällsviktiga funktioner ska certifie-
ras avseende säkerhet, kvalitet och tillgänglighet.
Enligt vår mening är de största bristerna hänförbara
till brister i ledning, ansvarsfördelning och organisa-
tion i arbetet.
Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall
till reservation 1, men jag står självfallet bakom också
övriga moderata reservationer.
Anf. 2 Berit Jóhannesson (V)
Herr talman! Efter lång väg och lång tid har det
äntligen tagits ett steg i rätt riktning för en helhetssyn
på samhällets säkerhet och beredskap. Så kan man
sammanfatta förslagen i det här betänkandet.
I Vänsterpartiets motion fanns nio förslag. Vi har
tre reservationer som fogats till betänkandet. Två av
våra yrkanden vad gäller det civila försvarets bud-
getram har vi till viss del fått tillgodosedda i utskottet.
Det civila försvarets budgetram kan än så länge
bara användas för att förbereda för mobilisering och
krig. Även om det har tagit lång tid att vända den här
skutan har nu första giren babord genomförts, så att
de pengarna nu ska kunna användas till att stärka det
civila samhällets struktur. För de hot som i dag är och
faktiskt under lång tid har varit de mest troliga är inte
nya. Det är bara det att de nu lyfts upp.
En robustare samhällsstruktur och förberedelser
och övning inför de fredstida kriserna gör oss bättre
skickade att förhindra dem eller - om det ändå sker
någonting - klara dem. Det är också för att kunna
använda den civila ramens pengar till förebyggande
civil krishantering internationellt. Regeringen skriver
först allmänt att budgetramen för civilt försvar ska
kunna användas till internationella civila insatser.
Men sedan landar man praktiskt i Räddningsverkets
internationella insatser då en katastrof redan har skett
eller vid akuta återuppbyggnadsinsatser. Det är ändå
bra att dörren har öppnats, men det är av nöden och
mycket väsentligt att även andra myndigheter kan
använda den civila ramens resurser för detta ändamål.
Utskottet har understrukit detta. Det är bra.
Den internationella förebyggande civila krishante-
ringens syfte är att stävja konflikter för att undvika att
de urartar till väpnade konflikter. Ett av de viktigaste
redskapen i det arbetet är just pengar. För vi vet att
det finns andra resurser. Det finns kompetent personal
som är beredd att göra en insats, och det finns mycket
att göra på det här området. Jag uppmanar regeringen
att skynda på med det här arbetet. Det är vad den
civila krishanteringen behöver.
Jag vill också lyfta fram det regeringen skriver om
att det är viktigt att könsrollsperspektivet uppmärk-
sammas inom hela den civila internationella freds-
främjande, förtroendeskapande och humanitära verk-
samheten. Det är bra, och det är viktiga signaler.
Krishanteringsfrågorna omfattar och har betydelse
för i princip hela samhället. Vad gäller ansvaret här i
riksdagen borde representanter för många utskott vara
med här i dag. De principer om kommunernas, läns-
styrelsernas och regeringens roll i krishantering som
Säkerhetsutredningen föreslog, Försvarsberedningen
behandlade och ställde sig bakom har ju regeringen i
princip anammat. Det är bra. Vänsterpartiet ser detta
som ett viktigt steg för att göra samhället mindre
sårbart och för att få till stånd en krishantering som
utgår från just helhetssynen.
Jag talade med en man som arbetar på en länssty-
relse med dessa frågor. Han såg med glädje fram mot
detta breddade ansvar och synen på krishanteringen i
ett helhetsperspektiv. Men det är ju viktigt att länssty-
relserna och kommunerna får de ekonomiska resur-
serna men också redskapen som behövs för att klara
arbetet och förbereda sig väl, så att de kan ta ansvar
för sina medborgares liv, hälsa och trygghet.
Det är också bra att Krishanteringsmyndighetens
ansvar och befogenheter har blivit en riksdagsfråga
och inte bara en fråga för regeringen som regeringen
föreslog i proposition 10. Det är ju en riksdagsfråga
och viktig för oss att hantera och ge synpunkter på
och också för att få förankring för den.
Vänsterpartiet ställer sig bakom utskottet när det
gäller de tunga och viktiga frågorna, t.ex. förebyg-
gande av IT-operationer. Att vårt IT-system är sårbart
får vi ju bevis på dagligen. Jag ska ge några exempel.
Ett till synes banalt ingrepp skedde för ett tag se-
dan då en person som inte var nöjd med ett beslut om
byggnadslov i byggnadsnämnden helt sonika gick in
och ändrade det i protokollet. Det hade inte upptäckts
om inte en person hade tagit ut en kopia av det ur-
sprungliga protokollet. Detta upptäcktes därför och
kunde avvärjas.
Ett annat exempel är när en hacker var nära att via
Internet slå ut hela elförsörjningen i London. Hade
han lyckats hade inte bara elförsörjningen drabbats.
Även telefunktionerna hade vid ett långvarigt avbrott
släckts ned, vilket i sin tur skulle ha inneburit att IT-
stödet hade slagits ut i en världsstad som London.
Så sårbara är vi. Så enkelt är det att påverka hela
samhället. Så viktigt är det att säkra det.
Herr talman! Vänsterpartiet ställer helt upp på för-
slaget om en ny brandmannautbildning. Det är en
nödvändig och riktig förändring. Den nya utbildning-
en kommer att få ett centralt antagningssystem. Den-
na förändring ger möjlighet att bryta könsrollsmöns-
ter och också att få en större andel av eleverna med
annan etnisk eller kulturell bakgrund. Det är frågor
som ligger oss varmt om hjärtat. Men jag säger möj-
lighet, eftersom vi inte tror att det sker automatiskt.
Det är bra att man har tagit fram en handledning, Stöd
för rekrytering av brandmän. Och vi vet att det inom
tidigare helt manligt dominerande yrken förekommit
och än i dag förekommer sexuella trakasserier. Därför
är det oerhört betydelsefullt att förebygga detta när
fler kvinnor nu förhoppningsvis kommer att välja
brandmannayrket. Det är ett viktigt memorandum för
skolledningen.
Även om vi stöder den nya brandmannautbild-
ningen är vi inte överens om den organisatoriska
lösningen av denna. Det är mycket väsentligt att
kommunerna får ett stort inflytande över verksamhe-
ten. Därför anser vi att Kommunförbundets syn väger
tungt. Men vi i Vänsterpartiet går inte så långt att vi
delar Kommunförbundets förslag att skapa en helt
fristående skola. Den organisation som regeringen
föreslår och som utskottet har ställt sig bakom har
Vänsterpartiet reserverat sig mot. Enligt vår uppfatt-
ning finns det risk för att det särskilda beslutsorganet,
Centrum för risk- och säkerhetsutbildning, inte ger
det inflytande som vore möjligt om man valde en
egen myndighet för skolans skötsel som utredaren
föreslog och som också är vårt förslag. Utskottet
svarar att propositionen är väl avvägd och att detta
ger intressenterna ökat inflytande. Vi betvivlar detta.
Men jag vill trots detta skicka med till regeringen att
det är oerhört viktigt att instruktionen till myndighe-
terna när det gäller mandatet ges klart och tydligt för
att man ska kunna göra så gott det går i denna organi-
sation. Det är också väsentligt att följa upp utveck-
lingen och vara lyhörd för hur kommunerna upplever
sitt inflytande och hur de har kunnat påverka utbild-
ningen. Vi kommer därför att följa denna fråga med
stort intresse.
Herr talman! Vi har tre reservationer i detta be-
tänkande, men av tidsskäl yrkar jag bifall till reserva-
tionerna 9 och 10.
Anf. 3 Åke Carnerö (Kd)
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 3 men
står givetvis bakom övriga kristdemokratiska reser-
vationer.
För tio år sedan väckte mina kollegor Fanny Ri-
zell, Margareta Viklund och jag en motion inför för-
svarsbeslutet 1992 där vi bl.a. påpekade att om sam-
hället tidigt tar hänsyn till sårbarhet och risker mins-
kar vi behovet av kostnadskrävande beredskapsåtgär-
der och ökar säkerheten i det fredstida samhället. Vi
ville ha en utredning som belyste samhällets sårbarhet
och det civila försvarets konsekvenser av detta. Ett
enigt försvarsutskott uppmanade regeringen att till-
sätta en parlamentarisk kommitté som behandlade
samhällets beredskap mot olika fredstida hot.
Efter Hot- och riskutredningens betänkande 1995
har vi i riksdagen kunnat ta del av regeringens skri-
velser om beredskap mot svåra påfrestningar. Som
jag ser det tar vi nu ett viktigt steg på väg mot en
bättre krishanteringsförmåga. När samhällets aktörer
arbetar gemensamt och mot samma mål får vi ett
säkrare samhälle.
Herr talman! Det finns många exempel på att först
när en kris inträffat skapas intresse att vidta åtgärder
för att förebygga eller förhindra den skada som redan
skett.
Samhället måste ha god förmåga att hantera de
krissituationer som ligger mellan normala påfrest-
ningar på samhället och väpnat angrepp och som
berör många samhällsområden. Under det kalla kriget
var krig och fred två tydliga förhållanden men i dag
kan vi riskera att hamna i en situation där händelser
utvecklas i en gråzon mellan krig och fred med stor
osäkerhet som följd.
Det krävs därför en utvecklad struktur för sam-
ordning och gemensam hantering av tvärsektoriella
hot. Kristdemokraterna anser att det förslag till led-
ningssystem för krishantering i samhället utgående
från områdesansvaret hos kommun, länsstyrelse och
regering som nu debatteras kommer att öka samhäl-
lets säkerhet och beredskap. Samordning, samverkan
och sambruk blir nyckelord i sammanhanget.
Herr talman! Grunden för vår krishanteringsför-
måga börjar hos den enskilda människans säkerhets-
medvetande. Att agera på rätt sätt vid olyckor, kata-
strofer och störningar i viktiga infrastruktursystem
kan få stor betydelse för konsekvenserna av det in-
träffade.
Vi kristdemokrater har föreslagit en utredning om
vardagens hot och risker med syfte att bilda utgångs-
punkt för kunskapslyft och informationsspridning om
de olyckor och påfrestningar vi kan utsättas för i det
fredstida samhället och hur olyckor kan förhindras.
Skolan och frivilligorganisationerna har en viktig roll
när det gäller utbildning och information i dessa frå-
gor.
Utskottet skriver nu att Räddningverkets arbete
med informations- och kunskapsspridning för att
stärka den enskilda människans förmåga fortskrider i
samarbete med frivilligorganisationer och samver-
kande myndigheter. Detta är bra och bör nu utvecklas
vidare så att det förmedlas ut i samhällets olika verk-
samheter och når den enskilda människan på olika
sätt. Sådana insatser har stor betydelse för att förbätt-
ra vårt samhälles robusthet.
Herr talman! Länsstyrelsen har enligt länsstyrel-
seinstruktionen ett tvärsektoriellt ansvar vad gäller
hälsa, säkerhet och totalförsvar. Vi har i vår motion
framfört att det utvidgade områdesansvaret kommer
att kräva utökade resurser bl.a. för att årligen följa
upp kommunernas risk- och sårbarhetsplanering.
Neddragningar av länsstyrelsernas resurser för
totalförsvarsverksamhet under senare år har medfört
att förutsättningarna för att hantera allvarliga kriser
kan variera mycket mellan olika länsstyrelser. Det är
därför värdefullt att försvarsutskottet nu utgår ifrån
att länsstyrelserna tilldelas de resurser som krävs för
att länsstyrelserna ska kunna genomföra de uppgifter
som åläggs dem genom det nya krishanteringssys-
temet.
Regeringens och Regeringskansliets roll som na-
tionell krishanteringsfunktion är av utomordentligt
stor betydelse för att lösa samordningsproblem vid
allvarliga kriser på den nationella nivån.
Sårbarhets- och säkerhetsutredningen har utförligt
redogjort för ett förslag till nationellt krishanterings-
organ. Det är framför allt samordningen av ett flertal
"krisaktörers" agerande i en komplex och för sam-
hället mycket allvarlig situation som måste stärkas.
Kristdemokraterna anser att regeringen bör inrätta ett
krishanteringsorgan på nationell nivå.
Herr talman! En effektiv informationsförmedling
blir avgörande för om myndigheterna lyckas lösa
planerade åtgärder vid kriser och i krig, och därför
behövs en god beredskap för att kunna möta ett ex-
plosionsartat informationsbehov. Krisbered-
skapsmyndigheten får här en mycket viktig uppgift. I
det här sammanhanget vill jag även betona att hela
samhällets beroende av informationsteknik med dess
inneboende sårbarhet har en säkerhetspolitisk bety-
delse.
Jag tror att det i en alltmer komplex samhällsut-
veckling blir än viktigare att kartlägga och analysera
opinioner. Styrelsen för psykologiskt försvar har
genom återkommande opinionsundersökningar sedan
starten 1952 förmedlat medborgarnas syn inom om-
rådena säkerhetspolitik och försvar. Regeringen anför
i propositionen att "det är väsentligt att människorna
har ett förtroende för det demokratiska systemets
förmåga att kunna hantera det inträffade".
Med tanke på en breddad hotbild finns det behov
av att utröna medborgarnas inställning i en rad sam-
hällsfrågor. Kristdemokraterna anser därför att Styrel-
sen för psykologiskt försvar, som fristående från
Krisberedskapsmyndigheten, även i fortsättningen
bör bedriva forskning inom områdena opinionsanalys,
långsiktiga förtroendefrågor och massmedier. Detta
framgår just av reservation nr 3.
Herr talman! Kristdemokraterna anser att rege-
ringen snarast bör utarbeta ett förslag till upphandling
av ett radiokommunikationssystem baserat på
TETRA-standard. I det här betänkandet får regering-
en för tredje gången en tydlig signal från försvarsut-
skottet att aktivt bygga upp ett landstäckande kom-
munikationssystem för samhällsviktiga verksamheter.
Herr talman! Tusentals människor har under de
senaste vintrarna varit utan elektricitet under flera
dygn. Elavbrotten beror bl.a. på brister i det förebyg-
gande skogliga underhållet utmed de s.k. lednings-
gatorna. Det är därför glädjande att elbranschens
målsättning nu är att ingen enskild nätkund ska vara
utan tillgång till el under mer än 24 timmar.
I föreskrifterna för vegetation i ledningsgator
finns märkligt nog inte några krav på avstånd mellan
friledning och vegetation vid sidan. Genom ett bättre
förebyggande underhåll av ledningsgatorna bör det
vara möjligt att nå högre tillförlitlighet i leveranserna
av el. Kostnaderna för detta förebyggande underhåll
blir betydligt mindre i jämförelse med andra lösning-
ar som t.ex. utbyte av luftledningar eller byte till
jordkablar.
Mot bakgrund av elförsörjningens betydelse för
samhällets funktion anser vi kristdemokrater att det
finns skäl att utarbeta vilka kvalitetskrav som Ener-
gimyndigheten bör ställa angående ledningsgator i
samband med nätkoncessioner just för att öka elsys-
temets robusthet vid storm eller snöoväder.
Propositionen anför att det allvarligaste hotet mot
elförsörjningen i fredstid är extrema väderförhållan-
den samt sabotage mot vitala delar av elsystemet.
Eftersom vi vet att det snöar i vårt land varje vinter
anser vi kristdemokrater att det bör gå att minska
sårbarheten genom ett förbättrat underhåll av led-
ningsgatorna.
Herr talman! Samhällsutvecklingen innebär att
andelen äldre ökar, vilket medför ett växande behov
av vård och omsorg. Socialtjänsten och hälso- och
sjukvården i kriser och i krig kommer naturligtvis att
utsättas för en mycket stor belastning. Därför är det
viktigt att konsekvenserna av de senaste årens föränd-
ringar inom hälso- och sjukvården vad gäller kapaci-
tet och uthållighet noggrannt följs upp ur beredskaps-
synpunkt. Hemtjänsten, som förmedlar service och
vård inom äldreomsorgen, måste belysas i detta sam-
manhang.
Hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i kris
och krig måste därför planeras noga. Det av stor vikt
att klargöra vilka krav som kan komma att ställas på
socialtjänsten vid allvarliga störningar i viktiga sam-
hällsfunktioner. Ansvaret mellan socialtjänsten och
hälso- och sjukvården måste även klaras ut. Kristde-
mokraterna har därför krävt en analys av de nya ho-
tens konsekvenser för socialtjänsten och hälso- och
sjukvården. För att inte äventyra patientsäkerheten
anser vi även att fortsatta resurser måste avsättas som
säkerställer sjukhusens reservförsörjning.
Herr talman! Sårbarheten i ett modernt samhälle
som Sverige är stor. Att förebygga och hantera svåra
påfrestningar ställer stora krav på samhällets innebo-
ende styrka, stabilitet och flexibilitet eller med andra
ord robusthet. Det är naturligtvis ingen tillfällighet att
propositionen nämner robusthet 33 gånger.
Det är nu viktigt att de frivilliga försvarsorganisa-
tionernas engagemang tas till vara i det reformerade
krishanteringssystemet liksom de resurser som finns
inom näringslivet. Ju stabilare beredskapen är i det
fredstida samhället, desto bättre blir möjligheterna att
också klara påfrestningarna i hela hotskalan fred-
kris-krig. Nu återstår att förse de olika
myndigheterna med de mandat och resurser som
krävs för att kunna genomföra ett effektivt säkerhets-
och beredskapsarbete.
Anf. 4 Runar Patriksson (Fp)
Herr talman! Jag har inte så mycket röstresurser
att komma med i dag, men jag ska försöka lite kort.
Det är en intressant debatt. Vi skulle behöva
mycket tid till den här debatten om samhällets säker-
het och beredskap. Jag ska hålla mig till ett enda
ämne som jag under mina fyra år i försvarsutskottet
har märkt har fått mer och mer aktualitet och som har
utvecklats under dessa fyra år. Det är just informa-
tionskrigföringen, som vi har sett har stor betydelse
på många ställen.
Jag hade en skolklass från Hammarö med mig in i
försvarsutskottets rum i går. En elev satte sig på den
plats där försvarsministern brukar sitta när han är på
besök i försvarsutskottet. Då frågade jag eleven från
Hammarö: Vad är ditt valspråk? Just nu är du faktiskt
försvarsminister eftersom du sitter på försvarsminis-
terns stol.
Denna niondeklassare från Hammarö sade direkt:
Att hjälpa till med att skydda landet.
Det tyckte jag var ett väldigt bra valspråk. Under
min tid i försvarsutskottet har jag känt att det kanske
är den viktigaste frågan som vi har diskuterat, att
hjälpas åt att skydda landet, och den diskussionen har
vi i dag.
Jag ska koncentrera mig på några meningar ur
Folkpartiets reservation om informationskrigföringen.
Det blir ju allt viktigare i det informationssamhälle
som vi håller på att bygga upp.
Vi anser att den nya Krisberedskapsmyndigheten
bör ges ett sammanhållande myndighetsansvar för
samhällets IT-säkerhet, vilket skulle utgöra ett viktigt
stöd för Regeringskansliet för att åstadkomma en
snabb implementering av angelägna förslag.
En nödvändig grund för detta arbete inom Krisbe-
redskapsmyndigheten är att kunna följa utvecklingen
med hjälp av omvärldsanalyser som får stöd av civila
och militära underrättelse- och säkerhetsfunktioner.
Vi påtalar väldigt noga och många gånger i vår reser-
vation vikten av samverkan med det civila samhället.
Dessa omvärldsanalyser bör sammansättas med inci-
dentanalyser för att kunna utröna aktörer, metodik
och motiv för intrång. Hotbilderna bör tillsammans
med kunskapen om samhällets sårbarhet för IT-
angrepp möjliggöra en kvalificerad bedömning av
sådana angrepp. Ansvar och kompetens för detta
arbete med kvalificerad omvärldsanalys och bearbet-
ning härav måste ligga hos den föreslagna Krisbered-
skapsmyndigheten, som - och här kommer det viktiga
- bör fungera som kansli åt krishanteringsfunktionen
inom Regeringskansliet.
Det är angeläget med ett väl fungerande samar-
bete mellan den föreslagna IT-
incidenthanteringsfunktionen och motsvarande pri-
vata, då näringslivet ofta är måltavla för intrång av
denna typ. Eftersom det kan vara svårt att omedelbart
spåra karaktären på källan och därmed fastställa
handlingsvägar för att uppnå resultat, måste polisiära
funktioner och övriga rättsfunktioner vara knutna till
IT-incidenthanteringen.
För att skapa underlag till en helhetsbild gällande
hot, aktörer, tillvägagångssätt och teknik bör en cen-
tral funktion för bearbetning av statistik för incidenter
inrättas. Det är av stor vikt att denna statistikfunktion
har en nära och omfattande samverkan med svenskt
näringsliv. Här finns en uttalad beredskap hos nä-
ringslivet att medverka. Man bör överväga i vilken
utsträckning delar av denna funktion skulle kunna
ligga hos t.ex. Näringslivets säkerhetsdelegation för
att tillgodose näringslivets legitima krav på sekretess.
De invändningar som har rests bl.a. från Närings-
livets säkerhetsdelegation om en alltför myndighetso-
rienterad organisation har inte tagits på tillräckligt
allvar för att säkerställa att näringslivet med tillräck-
lig tilltro till säkerhetsgarantier ska kunna delta fullt
ut i denna verksamhet, vilket vore en allvarlig in-
skränkning i dess omfattning. Dessa frågor måste få
en tillfredsställande snabb och snar lösning för att vi
ska kunna hjälpas åt att skydda landet, som pojken
från Hammarö sade.
Jag vill också, herr talman, yrka på reservation nr
8, men står naturligtvis bakom de gemensamma re-
servationer samt de övriga från Folkpartiet liberalerna
som finns i betänkandet.
Anf. 5 Håkan Juholt (S)
Herr talman! Även om det var överraskande att
ledamöter strök sig från talarlistan är det inte alldeles
orimligt med tanke på den samsyn som riksdagen har
uppvisat i dessa frågor.
Herr talman! Vi kommer aldrig att helt kunna
skydda våra samhällen och medborgare från olyckor
och angrepp. Det förhindrar dock inte att den politis-
ka uppgiften måste vara att med förebyggande insat-
ser försöka förhindra dem samt att på ett effektivt sätt
kunna hantera dem om och när vi tvingas till det.
Om just detta handlar det betänkande som vi i dag
debatterar.
1989 revs Berlinmuren, muren som delade värl-
den. I dag, 13 år därefter, ska vi nu äntligen riva någ-
ra av de murar vi själva skapat. Murar som byggdes
starka under det kalla kriget. Murar som reglerade
ansvar, befogenheter och resurser. Murar som utgick
ifrån att världen var svart eller vit, att det rådde fred
eller krig. Murar som kanske var otidsenliga redan
när de restes och som i dag så uppenbart förhindrar
att vi som land kan göra vårt bästa för medborgarnas
skydd och säkerhet eller - som pojken från Hammarö
sade - skydda landet.
I dag tar vi ytterligare viktiga steg för att bryta
upp det svenska försvarets kallakrigsstruktur.
Det behövs en ny balans i samhällets säkerhets-
och beredskapsarbete. Mindre resurser bör läggas på
försvar mot det traditionella krigshotet och ökade
resurser bör läggas på åtgärder för att motverka det
moderna och högteknologiska samhällets sårbarhet.
Den nya strukturen ska bygga på att samhällets
samlade resurser för hantering av kriser av olika svå-
righetsgrad utnyttjas rationellt och kostnadseffektivt.
Det gäller att anlägga en helhetssyn som konsekvent
tillämpas på samhällets hantering av olika hot och
risker.
Territorialförsvaret följs av ett samhällsförsvar.
Utgångspunkten för modern försvarsplanering
måste därför vara gråzonstänkandet. Det får inte läng-
re handla om antingen eller, det måste handla om
både och.
Vi känner igen resonemanget från totalförsvar-
skonceptet. Men det finns stora skillnader mellan
totalförsvarstanken och det nya samhällsförsvar som
vår tid kräver.
Totalförsvar, dvs. verksamhet under beredskap
och krig, där det civila stödjer det militära, utgår ifrån
att vi angrips av en annan stat, att försvaret genomför
mobilisering, att det sker en uppmarsch m.m. Det
tänkandet är inte omsättningsbart i vår nya verklighet.
Vi måste sluta fokusera på totalförsvarsbegreppet och
i stället betona samhällets säkerhet och beredskap.
Just detta utgör grunden för det betänkande som
nu ligger på riksdagens bord. Ledorden i regeringens
proposition och i utskottets text är: förbättrad helhets-
syn.
Konkret och mest tydligt blir det kanske i det og-
lamorösa men viktiga förslaget om ett nytt politikom-
råde: skydd mot olyckor och svåra påfrestningar.
Syftet är att säkerställa en bra förebyggande verk-
samhet och effektiv operativ krishanteringsförmåga.
Utskottet välkomnar detta och slår dessutom fast att
anslag som anvisas för höjd beredskap också ska
kunna användas för insatser som stärker beredskapen
vid svåra påfrestningar på samhället i fred; ett egent-
ligen ganska självklart förhållningssätt.
Det är enkelt att inse att de stora förändringar som
vi nu är mitt uppe i för med sig en rad författnings-
mässiga konsekvenser som Björn Leivik pekade på.
Frågorna är komplexa och behöver övervägas grund-
ligt.
Utskottet är dock angeläget om att det så snart
som möjligt presenteras en samlad författningsmässig
lösning och att en helhetssyn ska prägla det fortsatta
arbetet när det gäller lagstiftningen kring svåra på-
frestningar på samhället i fred.
Herr talman! Om 39 dagar slås portarna upp till
den nya Krisberedskapsmyndigheten, KBM. Myn-
digheten får en nyckelroll när det gäller att stärka och
samordna samhällets krishantering. Den kanske mest
kritiska uppgiften blir att skapa förtroende mellan
olika aktörer, såväl privata som offentliga myndig-
heter. KBM tilldelas dessutom det sammanhållande
myndighetsansvaret för samhällets informationssä-
kerhet.
Det kommer naturligtvis att ta tid innan myndig-
heten finner sin roll och blir varm i kläderna, men den
egna kompetensen och förmågan blir det som mer än
något annat kommer att vara styrande för den nya
myndighetens mandat i framtiden.
Herr talman! Riksdagens samtliga partier är över-
ens om att Regeringskansliets förmåga att hantera
extrema fredstida situationer måste förbättras. I no-
vember 2001 gjorde utskottet ett tillkännagivande i
frågan om ett särskilt krishanteringsorgan i regerings-
kansliet.
Regeringen återkommer nu med förslag som in-
nebär precisering av ansvar och roller, väsentligt
utökad och utvecklad utbildnings- och övningsverk-
samhet, åtgärder för att förbättra informationsbered-
skapen, telekommunikationerna, IT-stödet, elsäker-
heten och mycket annat.
Utskottet välkomnar allt detta, och vi är eniga om
att ansvar och roller snabbt måste identifieras och
verksamheten komma i gång. Det är endast genom att
upprätthålla en övad och samkörd beredskap som
krishanteringsförmågan i regeringskansliet kan säker-
ställas.
Herr talman! Låt mig med beklagande och irrita-
tion tvingas konstatera att utskottet än en gång behövt
göra ett enigt tillkännagivande i frågan om de uppen-
bara bristerna i ett gemensamt och landstäckande
system för radiokommunikation.
För en tid sedan skrev de fackliga förbundsordfö-
randena i Polisförbundet, Tull-Kust och Officersför-
bundet en närmast uppgiven artikel i Svenska Dag-
bladet. Låt mig citera: "En tullare och en kustbevaka-
re kan inte kommunicera med varandra när de är på
samma uppdrag, en polis kan inte anropa en rädd-
ningshelikopter över radion. - - - Poliserna kan inte
lita på att kunna kommunicera med varandra eftersom
olika polismyndigheter har olika radiosystem. Vid en
större olycka kan inte heller polis eller kustbevakning
anropa ambulans eller brandkår via radio."
Artikeln är en lika välkommen som svidande upp-
görelse med de starka sektorskramarna. Det finns
förklaringar till att det har blivit på detta sätt, men det
finns sannerligen inget försvar. I propositionen fram-
håller nu regeringen att inriktningen även fortsatt ska
vara att söka få till stånd ett nationellt system som
börjar byggas i mindre skala med inriktning mot att
successivt bli ett landstäckande system.
Herr talman! Vi har tidigare i vår försvarsplane-
ring kunnat utgå från fyra klara och tydliga uppdel-
ningar. De har varit krig och fred, civilt och militärt,
privat och offentligt, nationellt och internationellt. Vi
möts dagligen av händelser som visar att dessa upp-
delningar inte längre är tidsenliga. Mest gäller detta
skyddet mot informationsoperationer.
Det finns inga gränser i cyberspace. Det finns inga
avstånd.
Sedan början av förra seklet har vi försvarat vårt
land utifrån att kunna möta en välkänd angripare. Vi
trodde oss också i stort kunna räkna ut hur angreppen
skulle gå till.
De senaste årens snabba teknikutveckling i kom-
bination med vårt högteknologiska samhälles sårbar-
het har fört med sig att staternas tidigare maktmono-
pol definitivt är brutet. Aktörerna är oräkneliga: en-
skilda, grupper eller nationer. Våra samhällens sår-
barhet har gjort att angreppssätten nästan är oändliga.
Amerikanska försvarsdepartementet uppger att
centrala, vitala datasystem i USA under förra året
utsattes för fler än 25 000 attacker.
För två år sedan rapporterades 3 700 IT-incidenter
i Europa, förra året var antalet 34 000 - alltså en
tiodubbling på två år.
Det ansedda amerikanska företaget Price Water-
house har efter studier bland 4 900 IT-chefer i 30
länder kommit fram till att virussattacker kostar fö-
retagen en halv miljon i sekunden dygnet runt - vilket
bara under mitt anförande innebär drygt 150 miljoner
kronor.
Det är inte svårt att inse att skyddet mot informa-
tionsoperationer är av stor säkerhetspolitisk betydel-
se, detta vid sidan av det rent kommersiella intresset
och behovet av att göra Sverige till en pålitlig och
säker plats för investerare, vilket Monica Green all-
deles strax kommer att utveckla ytterligare. Hela vårt
välfärdssamhälle vilar i dag på sårbara högteknolo-
giska system.
Därför är det angeläget och bra att regeringen nu
kommer till riksdagen med en rad skarpa förslag. Det
handlar bl.a. om att sätta upp en s.k. stats-CERT - ett
Computer Emergency Response Team. PTS får an-
svaret för funktionen "Rikscentral".
FRA får ansvaret för att upprätthålla teknikkom-
petens inom IT-säkerhetsområdet.
FMV får ansvaret för att inrätta ett certifierings-
system för IT-säkerhetsprodukter.
Som jag tidigare har nämnt kommer KBM att till-
delas det sammanhållande ansvaret.
Allt det här är offensivt. Nu lägger vi grunden för
nationens moderna IT-försvar. Det är i sanning histo-
riskt. Det handlar om ett infrastrukturförsvar, ett
försvar av vår civila infrastruktur - ett modernt sam-
hällsförsvar för dagens och morgondagens uppgifter.
Avslutningsvis, herr talman: Det betänkande som
vi nu ska ta ställning till är både en slutpunkt och en
nystart. Det är slutpunkten på en process som har
pågått under flera år genom Försvarsberedningen och
genom Åke Petterssons helhetssynsutredning, den s.k.
Sårbarhets- och säkerhetsutredningen, och fram till
regeringens proposition, som bygger på en överens-
kommelse mellan Centerpartiet och Socialdemokra-
terna. Därtill kommer utskottets ytterligare förädling
av det hela. Många har varit inblandade, och resulta-
tet måste anses vara gott.
Det ligger i sakens natur att det finns de som me-
nar att delar hade kunnat vara bättre och att det kunde
ha gått snabbare, men processen har lett fram till att
det nu finns en mycket stark samsyn i dessa frågor,
vilket ger förändringsarbetet en kraft som annars
skulle ha saknats. Men detta är naturligtvis inte bara
en slutpunkt. Många murar rivs och broar byggs, men
fortfarande är vi, herr talman bara i inledningen av
den omfattande omställningen mot ett modernt och
fungerande samhällsförsvar.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslagen i betän-
kandet.
Anf. 6 Monica Green (S)
Herr talman! IT-säkerhet och tillit till IT är oer-
hört viktiga frågor för vardagen, för konsumenterna,
för handeln, för företagen och självfallet också för
rikets säkerhet. Vi från trafikutskottet, som har ansvar
för IT-infrastrukturen och utbyggnaden av densam-
ma, har jobbat intensivt med de här frågorna, och de
har också utretts i många år.
Fördelen med att de har utretts i många år - vi får
väl också försöka hitta fördelar med det - är att för-
slagen är väl förankrade när de kommer. Vi kan se att
det steg som försvarsutskottet nu tar är väl förankrat.
Myndigheterna ska göra det som de är bäst på. Vi
välkomnar också den nya myndighet för beredskap
vid svåra påfrestningar som nu ska inrättas. Vi tycker
att det är bra att försvarsutskottet nu föreslår det.
Rapporter om IT-incidenter och virusattacker
kommer dagligen. Jag fick så sent som förra veckan
besked om att antalet virussmittade e-mejldokument
har ökat med 770 % det senaste året. Det är en så
oerhörd ökning för de senaste tolv månaderna att man
knappt kan föreställa sig den. Jag tror att väldigt
många kan bekräfta att de får alltfler virussmittade
dokument, och man blir osäker på om man verkligen
kan öppna en del av de dokument som man får uti-
från.
Denna osäkerhet ökar också ovissheten för kon-
sumenterna. Jag utgår från det perspektivet eftersom
trafikutskottet tar hand om konsumentfrågorna. Som
konsument måste man kunna känna tillit till IT. Det
finns en frustration både hos företagen och hos de
enskilda individerna över att det inte fungerar. Vi
känner en osäkerhet därför att vi inte kommer någon
vart.
Det är därför som vi också måste kunna känna en
tillit till att det fungerar i vardagen. Så är det också i
övriga EU-länder. Både försvarsmyndigheter och
civila myndigheter måste gå i takt. Man lägger nu i
andra EU-länder det största ansvaret på en civil myn-
dighet. Den myndighet som får hantera de här frågor-
na hos oss i Sverige blir Post- och telestyrelsen, PTS.
För din egen säkerhet och tillit, för bankernas,
handelns och företagens säkerhet och för möjlighe-
terna till tillväxt i Sverige behövs det oerhört många
olika gemensamma sätt att upptäcka, bevaka och
bekämpa incidenter. Det behövs också för att upp-
täcka, bevaka och bekämpa kriminalitet. Som också
flera andra talare har påpekat behövs det även för den
nationella säkerheten.
Bankerna måste kunna erbjuda säkra produkter.
Konsumenter och företag ska kunna våga att använda
den nya tekniken i samband med att vi nu går in i
informationssamhället - eller vi kanske ska säga att
informationssamhället är en verklighet som vi redan
lever i. Vi är dagligen helt beroende av Internet och
av att informationen genom Internet fungerar.
I takt med att alltfler skaffar sig bredband med
höga hastigheter på näten blir det desto viktigare att
man kan lita på säkerheten. Då kan du som kund våga
använda dig av en bank och göra elektroniska affärer
och handla via bredband. Litar vi inte på att näten
fungerar utan tror att hackers kommer att ta överhan-
den, vågar företagen inte heller växa inom de elektro-
niska näten.
Det är därför som vi tycker att det är viktigt att
ansvaret ligger på teleministern. Det gäller i första
hand civila frågor, och vi tycker att civila frågor ska
åvila teleministern. Det är den ansvarige ministerns
uppgift att svara mot den tillit som vi vill kunna kän-
na.
Jag vill också betona att alltfler nu diskuterar hur
vi ska hantera samordningen inom EU. Jag känner
samma frustration som många av talarna över att vi i
dag inte har ett gemensamt radiokommunikations-
system. Det måste till omedelbara åtgärder för att
tillse att de som är berörda av och som har nytta av
det nya TETRA-systemet är med om att betala för
det. Det är inte några andra som kommer att betala
för det utan alla som har nytta av att TETRA-
systemet fungerar kommer att få bidra med sin del.
Det är oerhört viktigt att poängtera detta eftersom
vi annars inte kommer någon vart med det nya
TETRA-systemet. Vi välkomnar att man nu tar första
steget. Man kan börja i liten skala, men det är viktigt
att det görs på ett sådant sätt att alltfler kan kopplas in
och så att det blir ett öppet system. Det får inte bara
bli ett s.k. blåljussystem.
Avslutningsvis: Det måste komma till en samord-
ning inom EU. Vi måste samordna oss med de andra
EU-länderna för att säkra tilliten till IT och möjlig-
heterna att handla över nätet. Det finns också ett
ökande intresse för detta från andra EU-länder. Allt-
fler rapporterar nu om att alla EU-invånare vill vara
uppkopplade med nätet med stora hastigheter, så att
vi ska kunna kommunicera och även handla över
nätet.
I samband med att vi ska ha bredband i hela EU -
vår statsminister har ju tillsammans med Storbritanni-
ens premiärminister Blair sagt att hela EU ska kunna
vara uppkopplat - måste vi i det government som vi
kallar 24-timmarsmyndigheten se till att det från
myndigheternas sida fungerar dygnet runt. Vi måste
samordna oss med de andra EU-länderna.
Det ökade intresset och medvetenheten gör att vi
ska ha ett billigt, snabbt och säkert Internetsystem i
framtiden.
Anf. 7 Erik Arthur Egervärn (C)
Herr talman! Försvarsutskottets betänkande om
samhällets sårbarhet och beredskap innehåller mycket
betydelsefulla förändringar och ställningstaganden.
Ända sedan försvarsbeslutet 1996 har Centerpartiet -
i samarbete med regeringen - målmedvetet arbetat för
att skapa ett kriståligt och robust samhälle.
Det militära invasionshotet är borta för överskåd-
lig tid - det torde vi vara överens om i kammaren -
men inte hoten i form av terror, katastrofer, svåra
olyckor och andra typer av kriser och påfrestningar på
samhället och dess infrastruktur. Dessa hot har i stäl-
let förstärkts, och de förstärks dessutom av det ökan-
de beroendet av sofistikerade tekniska system, dvs.
sårbarheten ökar trots en positiv utveckling inom det
säkerhetspolitiska området i övrigt.
Mot bakgrund av detta är det mycket tillfredsstäl-
lande att regeringen nu inrättar den Krisbered-
skapsmyndigheten med uppgift att planera och förbe-
reda samhället för att kunna klara av svåra påfrest-
ningar. Den ska dessutom säkerställa att en förebyg-
gande verksamhet bedrivs. I det sammanhanget är det
viktigt att betona - som också andra har gjort - beho-
vet av ett helhetsperspektiv så att sektorsmyndighe-
ternas planer inte spretar åt alltför många olika håll.
Centerpartiet står därför bakom regeringens för-
slag om ett nytt politikområde för skydd och bered-
skap mot olyckor och svåra påfrestningar. Behovet
och värdet av ett robust och kriståligt samhälle behö-
ver numera ingen ytterligare argumentation - händel-
serna den 11 september talar sitt tydliga, för att inte
säga övertydliga, språk därvidlag. Därför tas med
dagens riksdagsbeslut ett mycket viktigt principiellt
steg i denna fråga.
Avslutningsvis vill jag som företrädare för Cen-
terpartiet kort framhålla vår uppfattning när det gäller
ett gemensamt radiokommunikationssystem. Detta
har också lyfts fram av andra talare i dag. Det är av
största vikt att ett sådant kommer till stånd och att det
system som polisen nu anskaffar byggs upp på ett
sådant sätt att det kan utvecklas till ett landsomfattan-
de nät för flera samhällsfunktioner. Centerpartiet står
givetvis bakom utskottets kraftfulla skrivning i det
avseendet.
Slutligen, herr talman, yrkar jag bifall till utskot-
tets förslag i betänkandet och avslag på reservatio-
nerna.
Dokument
Beslut
Samhällets säkerhet och beredskap (FöU10)
Riksdagen beslutade om bl.a. mål för politikområdet Skydd och beredskap mot olyckor och svåra påfrestningar. Vidare beslutades att det den 1 juli 2002 ska inrättas en ny myndighet med planeringsuppgifter för beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred och vid höjd beredskap. Det ska vara en uppgift för regeringen att besluta i frågor om utbildning av personal för kommunal räddningstjänst och sotningsväsende. Riksdagen gjorde ett uttalande om radiokommunikationssystemet för samhällsviktiga användare, det s.k. TETRA-systemet (Terrestrial Trunked Radio). En förhandlingsman, som regeringen tillsatt, har föreslagit ett tillvägagångssätt i den fortsatta hanteringen av frågan. Riksdagen utgår ifrån att regeringen nu aktivt arbetar vidare med frågan utifrån förhandlingsmannens förslag. Riksdagen förutsätter att inriktningen fortsatt ska vara att få till stånd ett landstäckande gemensamt system för radiokommunikation. (Se även 2001/02/FöU1 , 2000/01:FöU8 .)
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag