Riksrevisionens rapport om uppföljning av deltagare i Förberedande och orienterande utbildning inom etableringsuppdraget

Herr talman! Det kan ju verka lite i överkant petigt att vilja debattera denna produkt, Riksrevisionens rapport om uppföljning av deltagare i Förberedande och orienterande utbildning inom etableringsuppdraget. Av talarlistan att döma blir detta kanske inte heller årets hetaste debatt om arbetsmarknadspolitik. Men jag tycker ändå att det finns skäl att ta upp en del saker med anledning av detta betänkande. Det är saker som annars sällan blir föremål för diskussion utan så där lite rituellt brukar tas för givna.

Vi är ju alla eniga, både i utskottet och med regeringen, om att Riksrevisionen i flera rapporter har gjort en del rimliga och vettiga påpekanden om denna stora insats - alltså Förberedande och orienterande utbildning, som är den vanligaste aktiviteten inom etableringsuppdraget. Det är en insats som riktar sig till arbetssökande som behöver förbereda sig inför något annat arbetsmarknadspolitiskt program, utbildning eller arbete.

I en tidigare rapport konstaterades det att det kunde finnas negativa effekter av att delta i insatsen som första insats jämfört med att inte delta i något program alls eller jämfört med att delta i arbetspraktik. Nu handlar det om att uppföljning och utvärdering anses vara bristfällig och att anvisningen till insatsen inte alltid verkar utgå från behovet hos den som är arbetslös. Detta alltså i en verksamhet som till största delen upphandlas - under 2017 för totalt 2,2 miljarder kronor, varav 1,6 miljarder gällde etableringsuppdraget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om uppfölj-ning av deltagare i Förberedande och orienterande utbild-ning inom etablerings-uppdraget

Det finns alltså ett stort utrymme för förbättringar. Men min och Vänsterpartiets poäng är att man måste se på detta i ett bredare perspektiv för att komma någon vart, och det görs tyvärr inte i vare sig Riksrevisionens rapport eller regeringens svar på den.

Vänsterpartiet förespråkar en aktiv arbetsmarknadspolitik. Den som är arbetslös ska erbjudas aktiva insatser för att bli bättre rustad att ta sig in på eller återkomma till en arbetsmarknad som hela tiden utvecklas. För att den politiken ska vara verksam behöver insatserna vara konkreta, varierade och utformade med de arbetslösas och arbetsmarknadens behov i åtanke.

Men under senare decennier, och då särskilt efter högerregeringens tillträde 2006, har svensk arbetsmarknadspolitik på flera sätt försämrats och försvagats. Jag skulle vilja hävda att det är en sorts individualiserad bestraffningsfilosofi som har kommit att prägla delar av arbetsmarknadspolitiken. Det har tagit sig uttryck i sänkningar av ersättningar och försämrade inträdesvillkor i arbetslöshetsförsäkringen - försämringar som Vänsterpartiet i budgetsamarbetet med den förra regeringen delvis har reparerat.

Också de arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas innehåll har förändrats. Till exempel drog Reinfeldtregeringen kraftigt ned på de yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningarna och lät i stället den så kallade fas 3 växa. Även här har inriktningen på politiken mödosamt vänts. Men det finns tyvärr en kvarvarande idé om att arbetslösa, särskilt de som har en komplex situation och står långt från arbetsmarknaden, behöver "aktiveras" genom åtgärder som kan ha ett tveksamt värde för den som är arbetslös. Många gånger tycks de framför allt ha till syfte att kontrollera individens tid och vardag. Det är detta som vi menar även kommer till uttryck i de brister som präglar Förberedande och orienterande utbildning.

Jag noterar att utskottet håller med om det som vi från Vänsterpartiet har framfört, nämligen att man utan någon vidare tanke verkar ha anvisat en del personer till program bara för att de ska aktiveras och att det inte är bra. Det är fint, men utskottet vill inte kännas vid den andra delen av vår kritik, nämligen att detta borde föranleda lite reflektion över systemen och över att så mycket av dem upphandlas externt.

De här sakerna hänger ihop, för det här sättet att använda Förebyggande och orienterande utbildning gör att många externa leverantörer ser en möjlighet att organisera ett program och få betalt för det. Detta för också med sig svårigheter med och kostnader för kontroll i ett läge där leverantörer, myndigheten och arbetslösa kan ha väldigt olika incitament. Det kan helt enkelt finnas ett incitament för den som erbjuder eller säljer in den här tjänsten att bara fylla på volymerna.

De samhällsekonomiska kostnaderna för en sådan regim är dessutom högre än bara de utbetalda ersättningarna som inte fyller sitt syfte och inkluderar också kostnaden för förlorat förtroende för arbetsmarknadspolitiken liksom förlorade möjligheter för personer som är arbetslösa på grund av olika typer av problem eller kompetensbrister. Dessa borde få ett adekvat stöd från samhället som de inte får.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om uppfölj-ning av deltagare i Förberedande och orienterande utbild-ning inom etablerings-uppdraget

Det förefaller rimligt att förbättra uppföljning och utvärdering av enskilda insatser, men man ska komma ihåg att det också innebär kostnader och byråkrati att göra detta. Då är det viktigt att utvärderingen inte bara är noggrann utan även relevant.

Mot bakgrund av den kritik som vi har tagit upp här menar jag att det finns problem som ligger utanför effektiviteten hos de enskilda åtgärderna eller enskilda utförarna. Man skulle behöva ta ett helhetsgrepp som tydligare inkluderar samspelet med andra myndigheter och även med det reguljära utbildningssystemet, vilket uttryckligen har legat utanför området för Riksrevisionens granskning.

Vänsterpartiet har under den förra mandatperioden föreslagit för riksdagen att regeringen bör tillsätta en utredning med uppdrag att se över Arbetsförmedlingens samtliga inriktningar av Förberedande och orienterande utbildning, analysera de drivande idéerna bakom inriktningen samt se över möjligheterna att i större utsträckning vidta sådana åtgärder i Arbetsförmedlingens regi i stället för att upphandla dem.

Jag menar att detta är någonting som visat sig vara fortsatt aktuellt, och därför har vi föreslagit det på nytt i detta betänkande. Detta föreslår dock övriga partier avslag på.

Snarare ser vi hur man i och med överenskommelsen mellan regeringen, Centern och Liberalerna ska öppna upp för mer av fullskalig okynnesprivatisering, vilket förstås är beklagligt. Det är extra pikant att det ska ske under en S-ledd regering, dessutom just när vi har fått den stora arbetsmarknadsutredningens betänkande som slår fast att forskningen inte ger stöd för att privata utförare generellt uppnår bättre resultat än offentliga när det gäller arbetsmarknadstjänster.

I stället för att utifrån kunskaper, erfarenheter och metoder seriöst försöka förbättra Arbetsförmedlingens insatser riskerar den väg som regeringen nu slår in på med januariavtalet att på ett okontrollerat sätt mångfaldiga de problem som vi har pekat på i vår motion. Det menar jag är ett trist och oansvarigt sätt att hantera den viktiga fråga som är arbetsmarknadspolitik.

Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation.

Herr talman! Sedan Stefan Löfven blev statsminister har över 360 000 fler möjlighet att gå till jobbet på morgonen, eller för delen på eftermiddagen.

Arbetslösheten sjunker i Sverige även bland nyanlända. Tiden till dess att hälften av de nyanlända är etablerade har kortats rejält. Fler är i arbete 90 dagar efter avslutad etableringsplan. Både andelen av befolkningen och antalet som är en del av arbetskraften har ökat inom alla grupper.

Detta är en oerhört positiv bild som jag tycker är viktig att ha med sig när vi nu ska prata om någonting som vi faktiskt är ganska bra på, även om vi behöver bli ännu bättre.

För tredje gången har Riksrevisionen granskat Förberedande och orienterande utbildning. Det är en av Arbetsförmedlingens största insatser, mätt i både antal deltagare och kostnad. Insatserna ska vara individuellt anpassade, vägledande, rehabiliterande eller orienterande. Verksamheten riktar sig till personer som behöver förbereda sig inför ett annat arbetsmarknadspolitiskt program, utbildning eller arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om uppfölj-ning av deltagare i Förberedande och orienterande utbild-ning inom etablerings-uppdraget

Den här gången har Riksrevisionen fokuserat på Förberedande och orienterande utbildning inom etableringsuppdraget.

Redan tidigare har Riksrevisionens kritik handlat om att Arbetsförmedlingen inte använder insatsen på ett tillräckligt träffsäkert sätt. De uppmanar Arbetsförmedlingen att bli bättre på att styra så att insatsen används där den bäst behövs. En förutsättning är att Arbetsförmedlingen följer upp och analyserar insatserna.

Förberedande och orienterande utbildning är flera olika insatser, och det är ofta de första insatserna i en kedja av flera som den nyanlände deltar i för att stärka möjligheterna till framtida jobb och egenförsörjning.

Personer som deltar i Förberedande och orienterande utbildning inom etableringen är ingen homogen grupp. Det är individer med olika bakgrund och erfarenheter och olika utbildnings- och yrkesbakgrund. Även de insatser som erbjuds är oerhört olika och handlar om allt från insatser för arbetssökande som har kortare skolgång än sex år till utlandsfödda akademiker och till starta-eget-utbildning.

Både individernas förutsättningar och insatserna skiljer sig stort åt, vilket är en av anledningarna till att det inte går att dra några speciella slutsatser av hur effektiv insatsen är för individer i etableringsuppdraget.

Den nya granskningen ger inga rekommendationer, men Riksrevisionen lyfter återigen hur viktigt det är att Arbetsförmedlingen blir bättre på att följa upp och utvärdera utbildningsinsatserna och se hur det går för deltagarna.

Med anledning av rekommendationerna i de tidigare granskningarna gav regeringen Arbetsförmedlingen i uppdrag att senast den 22 februari i år redogöra för hur man ska bli bättre på att följa upp, utvärdera och analysera Förberedande och orienterande utbildning. I Arbetsförmedlingens rapport som lämnades i fredags kan man läsa hur man har gjort och kommer att göra för att möta kritiken och bli bättre på att anvisa till rätt stöd i rätt tid.

Bland annat ska Arbetsförmedlingen tydligare definiera syftena med insatserna. Den arbetsmarknadspolitiska bedömningen behöver bli bättre och tydligare vara grunden för den plan som Arbetsförmedlingen tillsammans med den arbetssökande sätter upp, där målsättningar blir tydliga och kan kopplas till vilka insatser som den arbetssökande ska delta i. Detta ökar möjligheten till att rätt insats sätts in. Arbetsmarknadsinsatser som Förberedande och orienterande utbildning måste vara flexibla och förändras över tid för att möta förändringarna på arbetsmarknaden. Stöd ska givetvis ges utifrån individens behov.

Herr talman! Jag hyser en stark förhoppning om att de åtgärder som Arbetsförmedlingen nu avser att vidta kommer att motverka risken att arbetssökande anvisas till program enbart för att aktiveras, något som Vänsterpartiet lyfter fram i sin motion.

Om Arbetsförmedlingen blir bättre på att följa upp och analysera olika åtgärder så att vi får rätt stöd till rätt person i rätt tid ser jag inget behov av att utreda hela utbudet av Förberedande och orienterande utbildning. Däremot anser jag att utbudet kontinuerligt ska anpassas till individers behov och till arbetsmarknadens förutsättningar och att vi ska fasa ut de åtgärder som inte ger de resultat som förväntas.

Riksrevisionens rapport om uppfölj-ning av deltagare i Förberedande och orienterande utbild-ning inom etablerings-uppdraget

Målet för etableringsinsatserna är att människor ska kunna försörja sig själva och förstå och delta i samhällslivet. Huvudsaken är att vi bygger bästa möjliga stöd för dem som står utan jobb. Därtill ska vi alltid använda våra skattemedel på ett effektivt sätt. Därför är dessa granskningar viktiga och kan ge oss ett bra underlag för framtida beslut och, som i detta fall, starta ett förbättringsarbete hos myndigheterna.

Jag inledde med att beskriva arbetsmarknadsläget som oerhört positivt. Men vi har stora utmaningar, inte minst när det gäller att få fler utrikes födda kvinnor i arbete. Alltför många står alldeles för långt bort från ett jobb. Fler behöver utbilda sig för att möta framtidens behov på arbetsmarknaden. När de arbetsmarknadspolitiska bedömningarna och insatserna blir bättre och mer träffsäkra är jag övertygad om att det kommer bidra till att fler kommer att ha lättare att få och behålla ett arbete.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag yrka avslag på motionen och bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)

Kultur och fritid för barn och unga