Polisfrågor

Herr talman! Övriga ledamöter här i riksdagen! För drygt tio år sedan, 1997 för att vara exakt, var jag advokat i ett mål där en polis vittnade mot en klient till mig som var svart. Han gjorde gång på gång fördomsfulla och rasistiska uttalanden mitt inne i rättegångssalen. Till slut fick jag uppmana ordföranden att säga till vittnet, som motvilligt ändrade sig. Jag skrev en debattartikel om detta, om hur det går till i svenska rättssalar när vissa poliser vittnar mot personer som är mörkhyade och kommer från andra länder. Det blev en viss debatt, och jag fick mothugg från flera polischefer som gick ut och, hör och häpna, tog polismannen i försvar och sade: Det är vi som bestämmer vilket språkbruk vi ska ha. Det pågick också andra debatter om hur poliser uttryckte sig. Över huvud taget fanns det vid den tiden en mycket klar inställning hos polisen att vi poliser sköter vårt, lägg er inte i! Detta är alltså för bara drygt tio år sedan. Sedan dess har det hänt en hel del inom svensk polis, mycket till det bättre. Det är öppnare, det är modernare, det är mer jämställt. Man har ansträngt sig för och delvis lyckats med att ta in personer från andra länder, och man har framför allt blivit en myndighet som samarbetar med andra. Men mycket återstår att göra. Vi har alla sju partier, vill jag säga i denna debatt, ansträngt oss för att lyfta fram polisen på olika sätt. Det var inga lätta tider. Vi ska inte göra någon historisk betraktelse, men vi känner till bland annat krisuppgörelsen mellan Socialdemokraterna och Moderaterna som gjorde att antalet poliser minskade under hela andra halvan av 90-talet. Vi behöver inte ha en debatt vem som orsakade krisen, det får statsvetarna göra och reda ut om det var Socialdemokraterna under 80-talet och så vidare. Men det var ett faktum, och krisen gjorde att antalet poliser drogs ned. Det dröjde ända till 2000 tills det blev fler poliser. Vi socialdemokrater såg till att det blev fler poliser 2000, 2001, 2002, 2003, 2004, 2005, 2006, 2007 och 2008. Ni hörde rätt, för ökningen 2007 och 2008 är definitivt resultatet av satsningar från den förra regeringen. På samma sätt kan en eventuell rödgrön regering inte göra anspråk på att ta till sig äran av något som sker 2011 och 2012. Jag tror att alla förstår det med ett minimum av insikt om hur det fungerar med två års utbildning. Antalet civilanställda ökade med något undantag i stort sett från 2001 till 2008; sedan har det minskat 2008 och 2009. Jag har själv fastnat i räknandet, uppmanad uppifrån för att driva frågan om antalet poliser som kanske den viktigaste frågan. Jag märkte ett allt större motstånd när jag kom ut till poliser, men jag kände mig manad att följa det vi hade gått till val på 2002. Jag kände att intresset blev allt mindre. Förra rikspolischefen gick ut och sade: Det är egentligen inte bara fler poliser det gäller, vi skulle vilja bli av med en hel del. Det här har fortsatt så att vi kan säga att vi på det sättet syndar lika. Vi är förblindade av antalet poliser i debatter. Det sägs till och med på länsnivå ibland: Här har vi 37 fler, och där har det blivit 23 fler, sammantaget 232 fler på senaste halvåret. Det är nog bara vi politiker som orkar med den diskussionen. Vi kan i alla fall konstatera att det har behövts fler poliser. Det är illavarslande att det blir färre civilanställda. De måste öka i takt med antalet poliser. Det är viktigt att dessa går hand i hand - fler poliser och fler civilanställda. Om vi nu har hittat en nivå där vi gemensamt tycker att det är bra är det bra. Vi har en budget som ligger framme där vi anslår ungefär 1 procent mer än borgarna. Det är inte särskilt mycket i sig; det kanske är de civilanställda. Vänsterpartiet har 1 procent under, men vi ligger på ungefär samma nivå, och det märkte vi inte minst i budgetdebatten senast. Återigen kommer diskussionen upp. Jag som är ute och träffar poliser varje vecka konstaterar att det snart står mig uppe i halsen. Det är nog det enda område där vi ständigt räknar antalet anställda. Det gör vi aldrig i fråga om läkare, aldrig om människor som jobbar inom andra yrken. Men här räknar vi. Man kan kort och gott säga att alltför många har fastnat i kulramen och inte i kvaliteten. Jag tror att vi alla skulle behöva vara självkritiska, och jag är den första att vara självkritisk. Jag räknade och räknade under förra mandatperioden men hade det trycket, som säkert många borgerliga ledamöter har i dag, att föra fram räknedosan. Problemet är förstås att det här döljer många andra problem. Det kan komma upp frågor där man säger: Ni har inte hört de kvinnliga brottsoffren tillräckligt. Man svarar: Nä, vi har blivit fler poliser. Vidare: Nu har ni inte gjort en ordentlig satsning på den organiserade brottsligheten. Nä, men vi har blivit fler poliser. Alla som har en insikt i polisarbetet förstår att det inte är detta det handlar om. Låt oss slå fast att vi ändå gjort det här gemensamt, och låt oss slå fast att det har varit nödvändigt med flera poliser, för det har det varit. Låt oss se till i fortsättningen att vanliga poliser och civilanställda korresponderar med varandra. Parallellt med detta har vi gett polisen fler redskap. Jag samarbetade själv med Johan Pehrson inte minst - naturligtvis också med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, men vi hade olika uppfattningar - om det. Vi hade ett bra samarbete med Folkpartiet och Kristdemokraterna. Vi såg gemensamt till, kan man säga eftersom det blev uppskjutet ett år, att Sverige fick de redskap till polisen som man inte haft tidigare, med rumsavlyssning och möjlighet att avlyssna för att i förebyggande syfte avvärja terroristbrott. Jag fick klä skott för det. Jag hade inga större problem med det. Det kallades till och med för Bodströmsamhället. Jag tyckte att det var festligt och ett fyndigt namn. Jag tyckte att det var så roligt att jag döpte min blogg till det. Den diskussionen har fortsatt, men enligt min uppfattning har vi nu kommit till det stadiet att vi kan säga att redskapen har kommit till polisen. Polis och åklagare kommer alltid att säga att det behövs fler redskap. Det kommer de alltid att säga. Det är ingen kritik, och det säger jag när jag träffar polischefer. Det är rätt, fortsätt på det sättet, men vi måste ha balans här. Vi har ett steg kvar, och det är datalagringen. Det tog vi ställning till 2005. Till skillnad från rumsavlyssning, så kallad buggning, gällde detta inte om att införa någonting nytt, utan det har funnits i decennier. För den som inte känner till det kan jag säga att datalagring gör att polisen kan kontrollera vilka personer som har varit i kontakt med varandra, men man avlyssnar dem inte. A har varit på ett ställe, B har varit på ett ställe, och sedan kan man se att de har varit i kontakt med varandra. Det här har polisen använt sig av i decennier tack vare att teleoperatörerna har haft rätt att spara uppgifterna. Sju av sju partier har gång på gång låtit teleoperatörerna spara uppgifterna på i princip obegränsad tid. Senaste gången var det 2001 då sju och sju partier röstade för det. Sedan blev det en diskussion 2005. Där hade vi olika uppfattningar. Vi hade samma uppfattning som Folkpartiet och Kristdemokraterna. Miljöpartiet och Vänsterpartiet, Centerpartiet och Moderaterna var emot när vi röstade om de här sakerna. Det var en lite märklig gruppering, men vi hade ändå respekt för varandra, och vi bör ha respekt för varandras ställningstaganden. Det som är viktigt att komma ihåg när det gäller datalagen är att den är en reglering av någonting som redan förekommer. Det var vi, Folkpartiet och Kristdemokraterna noga med att säga då. Det handlar inte om att införa någonting nytt, utan det handlar om att reglera när det gäller tider och kostnader, som inte är reglerat i dag. Det var alltså inte något nytt som vi tog ställning till, utan vi tog ställning till denna överenskommelse i EU. Detta beslutades 2005. Nu är det år 2010 och regeringen är dömd i domstol och riskerar att få betala skadestånd, därför att man av valtaktiska skäl har velat skjuta på det här. Vi vet att det också har varit vissa interna konflikter. Den som tror att detta inte är valtaktik bör räcka ut tungan, för den kommer att vara alldeles svart. Nu är inte den här regeringen den enda regering som har varit valtaktisk, men man trodde förstås att det här skulle spräcka hela det rödgröna samarbetet. Det gjorde det inte, utan vi är överens om att det här ska genomföras. Vi är också överens om, i den kompromiss som man alltid måste göra i politiken, att vi inte längre går på två år. Det är vi socialdemokrater som har backat där. Vi tycker nu att det är rimligt att man kanske går ned till den kortaste tiden, sex månader. Det är också under den tiden som polisen gör sitt mest omfattande arbete. Enligt min uppfattning görs 90-95 procent av det som behövs, kanske ännu mer, de första sex månaderna, eller de sista om man ser det så. Detta är alltså inte ett ställningstagande för eller emot datalagring. Det är därför som jag yrkar bifall till reservation 3. Det handlar om huruvida Sverige ska följa demokratiska förpliktelser och ett domslut. Jag måste säga att det är ett av de mest häpnadsväckande uttalanden jag har hört från en justitieminister, och hon måste nästan vara ensam i världen om att säga: Det är ingen ko på isen att bli dömd i domstol. Det var exakt vad hon sade. Jag undrar vad det ger för signaler runt om i landet när människor blir dömda i domstol när man säger: Det är ingen ko på isen. Sedan kommer nästa: Men vi är inte ensamma, det finns andra också. Och så är det; det är tre fyra andra. Är det så man ska säga om man är dömd till skadestånd i en domstol, att det gör ingenting, för det är några andra som också är dömda att betala skadestånd? Nej, ni hör att det inte hänger ihop. Det här har misslyckats. Lagen kommer att genomföras. Någon tidpunkt är inte utsatt, och det finns frågor att lösa. Vi är också helt överens om att den ska följas upp. Den ska följas upp och utvärderas i EU. Den utvärderingen får gärna börja nu. Det är två parallella saker. Vi ser gärna att den utvärderas. Eftersom så många länder har infört den och vi dessutom har den i Sverige går det alldeles utmärkt att utvärdera den redan nu. Det behöver inte på något sätt innebära att vi gör avkall på våra demokratiska plikter, utan det går att förena. Jag tycker också att det är dags, när vi nu har sett att polisen har fått de här redskapen, att göra en ordentlig utredning där man framför allt tittar på de behov av olika verktyg som polisen säger att de har. Då ser vi vilket som behövs mest, om det är dna, datalagring eller buggning, denna möjlighet att avlyssna i förebyggande syfte. Detta måste naturligtvis ställas mot integriteten och rättssäkerheten. På så sätt får vi en ordentlig utvärdering av alla redskap, inte ett enskilt, som polisen har fått. Sedan får vi ta ställning till vilka som behövs i framtiden. Jag tror att de här behövs, men jag tycker att vi alla ska gå in i det här med öppna ögon och se vad som kommer att behövas och vad som inte kommer att behövas i framtiden. För min del, om jag nu får använda det skällsord som används om mig, är i alla fall Bodströmsamhället klart nu. Nu behövs det inte några fler redskap. Det är min spontana uppfattning. Vi är klara. Polisen har fått de redskap de behöver. Nu är det upp till dem att se till att lösa brott. Men det räcker inte att vi bara säger att polisen ska lösa brott. Det räcker inte att ställa sig bredvid och säga att polisen ska göra arbetet. Det räcker inte att säga att polisen ska hålla käften, som någon har sagt, vilket ni kanske känner till, utan det krävs att vi ser till att polisen får möjligheter att se till att det blir ett bra arbete. Vi rödgröna har drivit på regeringen med flera olika förslag gång på gång under den här mandatperioden. Vi såg till att vi fick enmyndigheter på åklagarsidan. Vi såg till att vi fick enmyndighet på kriminalvårdens område under förra mandatperioden. Vi sade att det skulle genomföras under den här mandatperioden. Nu är det fyra förlorade år. Gång på gång ser vi bristerna i polisens organisation. Och det är inte bara jag som oppositionspolitiker som klagar på polisens arbete. Häromdagen gick chefs-JO ut och sade att det var det värsta han hade sett på sex år. 90 procent av bedrägerierna i Stockholm tar mer än ett år att utreda. Det är värt att kritisera. Det är alltså inte direkt en oppositionspolitiker som säger det. Vi har hört kritik mot sexualbrottsutredningar och vi har hört kritik mot polischefers bristfällighet bara den här veckan. Det är alltså väldigt mycket som krävs av oss politiker att driva vidare. Enmyndighet är en sak som vi rödgröna är överens om. Vi är också överens om att satsningen mot den organiserade brottsligheten har misslyckats. Jag har bara hört borgerliga politiker tala väl om den. Det är inte en enda polis som talar väl om den när man pratar med dem som arbetar med organiserad brottslighet. Och det säger sig självt att det revirtänkande som finns inom polisen, som vi känner till, bara får sin prägel genom det här. Det vi behöver är den organisation som Johan Pehrson och Folkpartiet först var ute med. Vi vill inte kalla den FBI, för det gör att tankarna går åt helt fel håll. Men vi vill ha en spjutspetsorganisation. Vi rödgröna är överens om att detta plottrande, denna utspridda och i det här fallet felaktigt decentraliserade satsning är ett misslyckande. Jag kan försäkra er som har träffat på många poliser som har jobbat med detta att det kommer att ersättas, om vi får en rödgrön regering, med den spjutspetsorganisation som behövs för att kunna slå tillbaka mot organiserad brottslighet. Vi behöver också en myndighet som arbetar särskilt med att utreda brott bland poliser. Det är vi rödgröna helt överens om, därför att det är viktigt att det inte får finnas några misstankar. Jag är själv nu offentlig försvarare för en del poliser som är misstänkta för brott. Just det faktum att de aldrig blir helt friade, därför att de hela tiden får höra att det inte är så konstigt att de frias eftersom det är poliser som utreder, är ett skäl att införa en sådan myndighet. Slutligen när det gäller våra förslag vill vi att poliser ska ha en akademisk utbildning. Här har vi tryckt på under hela mandatperioden, och vi vet att det finns flera borgerliga partier som är positiva till det. Detta har utretts och utretts och förhalats och förhalats under hela mandatperioden. Det senaste vi nu har fått höra från regeringen är att vi ska få ett besked. Det var allt därifrån. Utredningen var klar i januari 2007 och ersattes av en annan. Jag tycker att det vore intressant om ni från de borgerliga partierna nu kunde gå upp och framföra de alldeles utmärkta krav som ni har ställt tidigare på detta. Var inte bara lydiga mot Moderaterna utan visa integritet och självständighet, därför att en akademisk utbildning behövs för svensk polis. Det är orimligt att poliser i Sverige inte utbildas på samma sätt som poliser i till exempel Norge. Vi behöver det för kunskaper inom polisen. Vi behöver det för samarbete med andra myndigheter. Vi behöver det inte minst för forskningen inom polisen. Om vi rödgröna vinner valet kommer vi att se till att det blir en särskild myndighet som utreder poliser, att det blir en spjutspetsorganisation mot organiserad brottslighet och att det blir en akademisk utbildning för poliser. Så var det med splittringen inom den rödgröna oppositionen. Vi står redo. Vi har fyra förlorade år bakom oss för polisens arbete. Vi kommer att se till att det inte blir det nästa mandatperiod igen om vi får möjlighet att driva rätt frågor igen. I detta anförande instämde Karl Gustav Abramsson, Christer Adelsbo, Kerstin Haglö, Margareta Persson och Meeri Wasberg (alla s).

Herr talman! Vi debatterar nu ett motionsbetänkande som handlar om polisfrågor. Det omfattar ganska många frågor. Thomas Bodström har här redovisat våra gemensamma förslag som är väldigt viktiga och som majoriteten är svaret skyldig. Vi har väntat väldigt länge på en akademisk polisutbildning. Det är konstigt att det tar så pass lång tid. Vi vet att vi har ett stöd hos alliansen från både Folkpartiet och Kristdemokraterna för att det här ska bli av. Vi väntar nu bara. Vi tar i reservation 1 också upp behovet av en yrkeslegitimation. Jag står givetvis bakom våra båda reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 3. Vi har alltså att debattera polisfrågorna, där det finns väldigt mycket som man kan ta upp. Det gjorde vi senast i budgetdebatten i höstas. Det är inte så fruktansvärt länge sedan, så jag behöver inte upprepa mig. S, v och mp har en gemensam reservation 3 som handlar om lagring av trafikdata. Vad gäller själva datalagringsdirektivet var Vänsterpartiet emot kommissionens förslag, och vi var emot när EU-parlamentet ställde sig bakom direktivet. Vänsterpartiet har hela vägen varit emot datalagringsdirektivet både här och på EU-nivå på grund av den integritetskränkning det innebär och bristen på rättssäkerhet. Detta har inte förändrats. Nytt i frågan är att Sverige har blivit fällt i domstol för att direktivet inte har implementerats. Verkligheten är att vi måste förhålla oss till detta domstolsbeslut. Ingen kommer undan det oavsett regering. Vi i s, v och mp tar i vår reservation upp frågor om rätten till personlig integritet, rättssäkerhet och proportionalitet. Dessa tre perspektiv ska vara helt vägledande. S, v och mp är överens om att direktivet ska utvärderas på EU-nivå. Det kan vara så att det finns en möjlighet till revidering. Det välkomnar jag. I utskottets ställningstagande från alliansen lyder den första meningen: "Direktivet om lagring av trafikuppgifter kommer att genomföras i svensk rätt." Man diskuterar vidare att genomförandet ska behandlas tillsammans med andra initiativ. Man nämner också hänsyn till personlig integritet. Vad är det ni säger? Hur ska ni hantera frågan nu när Sverige har blivit fällt? Vad är det ni vill? Vi skriver i vår reservation: "Vi anser att en registrering av enskildas förehavanden som genomförs genom datalagringsdirektivet är och får inte vara ett oproportionerligt ingrepp i den personliga integriteten." Det är min uppfattning att s, v och mp tar ansvar och hanterar frågan. Det är vi överens om. Vi måste förhålla oss till domstolsbeslutet och frågan. Det spelar ingen roll, vem som än sitter kommer att få frågan i sitt knä. Jag anser att vi har tagit vårt ansvar. I sammanhanget kan nämnas att vi också är överens om att för att riktigt sätta ned foten och förtydliga det ska direktivet utvärderas på EU-nivå. Vi vet att andra länder har starka invändningar mot direktivet, så vi är inte på något sätt ensamma i kritiken. Det är roligt att fördjupa sig i frågan, och det kan vara bra att ta upp hur det förhåller sig i dag. Att de uppgifter som ska lagras enligt datalagringsdirektivet inte skulle lagras redan i dag är inte sant. Varje teleoperatör har redan i dag rätten och möjligheten att lagra dessa uppgifter. Hur länge och hur omfattande är upp till varje operatör att utforma. Polisen har i dag möjlighet att vända sig till operatörer för att få ut uppgifter. Hur mycket som lämnas ut eller för vilken typ av brottslighet är okänt. Vi har heller inte uppfattat att det är ovanligt att man begär ut uppgifter. Vi har uppfattat att det görs i ganska stor utsträckning. Vi står här med det som vi har kommit överens om och med det vi tycker om direktivet och hur det ser ut i dag. Det är bra att vi har kommit överens om att Sverige behöver en spjutspetsorganisation för att komma åt den grova brottsligheten. Det är också alldeles nödvändigt att en fristående myndighet utreder poliser och åklagare. Det har hänt så mycket på sista tiden som bekräftar att en fristående myndighet behövs. Det är kanske inte så smart att hänga upp sig på siffror. Det kanske är smartare att se till polisen kvalitetsmässigt klarar av sitt jobb. Det vet vi också i dag med de fall som har varit. Jag hör aldrig att man nämner antalet vårdbiträden, antalet lärare, antalet förskollärare eller antalet läkare, men när det gäller poliser är det noga med antalet. Jag tror att det är farligt. Det som poliserna gör ska vara av bra kvalitet, och då är antalet poliser av underordnad betydelse. Därmed har jag inte sagt att vi ska minska antalet, om det skulle kunna uppfattas så. Men det är kvaliteten i det arbete som polisen utför som är utslagsgivande. Det har vi sagt förut, så det är inte okänt.

Herr talman! Vi diskuterar i dag polisfrågor. Varje år vi gör det verkar det dyka upp nya typer av grundläggande problem för hur vi ska hantera en fråga som är oerhört viktig för ett lands medborgare. Från Miljöpartiets sida har vi tillsammans med Vänsterpartiet i ett fall och tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i ett annat fall reserverat oss till förmån för motioner. Under reservation 3 om lagring av trafikdata är det två miljöpartimotioner som vi har reserverat oss till förmån för, och det är just denna reservation jag vill yrka bifall till. Vi står naturligtvis bakom reservation 1 också, men den ska vi inte behöva rösta om. Man blir inte längre förvånad över hur bra regeringen lyckas föra fram oftast irrelevanta konfliktlinjer vid presentation av nya nätregleringar. Nu senast handlade det om, just när det gäller lagring av trafikdata, huruvida det skulle vara sex månader eller ett år. Plötsligt hade man i en fråga med nästan oöverskådliga implikationer lyckats förvandla det till något kvantitativt i stil med en skattedebatt. Beträffande vad detta har inneburit när det gäller trafikdatalagring är vår ståndpunkt tydlig. Vi har från början tyckt att det var en sådan typ av lagstiftning. Föregående talare har också lyft upp att Miljöpartiet är tydligt i denna fråga. Problemet i detta fall är att det har gått så långt att Sverige har blivit fällt. Det är intressant. Oavsett vem som sitter vid makten och har möjlighet att hantera en fråga är ett domstolsutslag något väldigt absolut och tydligt. Man kan göra två olika saker. Ett alternativ är att vi tar böterna och struntar i konsekvenserna. Det är en intressant hållning, möjligen lite populistisk. Framför allt visar det vilket värde man sätter på domstolsutslag. Ett annat alternativ är att prata om hur man ska implementera direktivet och på vilket sätt man ska undvika de största fallgroparna. Ett mellanting mellan dessa kan vara ett önsketänkande. Vi driver ju frågan vidare i EU. Våra EU-parlamentariker jobbar stenhårt med den här frågan. Deras ståndpunkter har varit mycket tydliga tidigare. Även andra partiers ledamöter har haft väldigt tydliga ståndpunkter. Vi kan titta på vad detta generellt innebär framöver. Före valet i september i år kommer vi att ha någon form av dokument att förhålla oss till. Senast den 15 september 2010 kommer EU-kommissionen att lämna en utvärdering till Europaparlamentet av tillämpningen av direktivet om lagring av trafikuppgifter. Det står i den offentliga utredning som kom 2007. Regeringen och majoriteten i utskottet som nu har tryckt på knappen "låt stå" kan och borde i rimlighetens namn innan dess - det är ni som har makten - ta reda på vad som krävs och hur genomgången kan vara inriktad när det gäller implementeringen som ni ärligt säger har vissa problem när det gäller rättssäkerhets- och integritetsskydd. Tyskland och Österrike har många kraftfulla invändningar mot detta. I Rumänien har det lyfts upp på konstitutionsdomstolsnivå. Sverige gör ingenting. Man ifrågasätter inte varför man har den här typen av direktiv. Ännu mer förvånande är att man verkar ha gett upp och sitter still i båten och hoppas på valet. Problemet i det resonemanget är för mig som miljöpartist att det är att göra ingenting. Man säger varken att vi tar böterna och struntar i konsekvenserna eller att vi eftersom vi är dömda i domstol kanske måste implementera det. Men vad är det som ska implementeras? Det skulle vara intressant att höra de borgerliga ledamöterna i utskottet redogöra för skillnaderna mellan dessa båda. I betänkandet - den text som majoriteten äger och som vi har reserverat oss mot - är det inga tydliga besked. Jag hoppas att vi kan få det. Jag vill också ta upp frågan om akademisering av polisutbildningen. Jag ska inte lägga till så mycket till det som Lena Olsson och Thomas Bodström tidigare sade. Det är en förtroendefråga. Kommer den svenska polisen, de som utbildas i dag och de som jobbar på fältet, att få något besked i frågan? Det har skjutits upp ett antal gånger. Jag menar att allt inte ska bero på splittring. Den borgerliga fyrpartikonstellationen har ju olika åsikter i många andra frågor också. I det här fallet vore det synd att inte ta sitt förnuft till fånga och hantera frågan så som frågan kräver. Med detta vill jag än en gång yrka bifall till reservation nr 3.

Herr talman! Begreppet svensk polis väcker många associationer. För de flesta människor väcker det en positiv association. För några väcker det naturligtvis en ganska negativ association. Om man har vigt sitt liv åt att begå brott och ägna sig åt våldsmakt och våldskapital är det klart att det är jobbigt att vara jagad. Då gillar man i regel inte polisen. Ett mindre antal, det är undantagsfall, har dåliga upplevelser av svensk polisk. Man känner att man har mötts av en polis som inte har följt de instruktioner som vi har stiftat lagar om eller som man på myndighetsnivå har förordnat om eller som ingår i det ledarskap som vi menar krävs av modern svensk polis. Trots detta måste man säga att vi har väldigt duktig och kunnig polis i Sverige. Vi har väldigt okurrupt och ganska ansedd polis om vi gör en internationell utblick. Svenskt kvalitetsindex har de senaste åren visat på en uppåtgående trend när det gäller förtroendet för den svenska polisen. De trygghetsundersökningar som har kommit den senaste tiden har i huvudsak pekat i rätt riktning. Vi vet att polisen utreder allt fler brott och att en hel del fler klaras upp. Men det är lång väg att gå. Många år av försummelse när det gäller rättsväsendet i allmänhet och polisen i synnerhet tar tid att ta igen. Formellt sett utövar polisen våldsmonopolet. Det övergripande målet är att minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället. Det är inte endast detta som görs. Vi gör reformer när det gäller integration. Vi gör reformer för att skapa fler jobb. Vi gör reformer inom utbildning och vi har ett internationellt samarbete för att samverka för ett tryggare och bättre Sverige där brottsligheten minskar och människor får ett bättre liv. Polisens uppdrag kompletteras med den övergripande uppgiften med politisk styrning som ytterst utövas av regeringen med regleringsbrev men som vi i majoriteten instruerar regeringen att de ska skriva. Polisen ska tydligare bidra till att öka människors trygghet. Vi vill att polisen ska bli mer effektiv och att verksamhetsresultatet ska förbättras. Att verksamheten ska bli bättre och mer effektiv är ju något som ingår i all statlig verksamhet, och i all verksamhet över huvud taget. Här finns det en del att göra, men när det gäller just polisens våldsmonopol att bekämpa brott finns det ju en motkraft. Det handlar ju om rättssäkerhet så det kan inte vara hur effektivt som helst; det tycker inte ens jag. Vi pekar på det faktum att det ser olika ut hos polismyndigheten. Det är helt obegripligt att det är sådana skillnader mellan olika enheter. Vi fick nu höra ett exempel från Stockholm syd om bedrägerier. Det är helt eländigt. Vi har nu förvissat oss om att man har vidtagit åtgärder. Om man hittar en annan enhet på en annan myndighet inom polisen som också har dåliga resultat måste man fundera över vad som har gått snett. Inte sällan kommer man fram till att det beror på bristande ledarskap. Detta har vi beställt en förändring av hos Rikspolisstyrelsen. Jag vill understryka att tanken är att golvet ska höjas hos alla för att minska dessa skillnader. Fler brott måste klaras upp. De grovt kriminella kalkylerar med risken att åka fast och risken för straff och de vinster som görs. Det måste man fortsätta att adressera från svensk polis. Vi fokuserar på värderingar. Vi talar om synlighet och tillgänglighet. Nu ska vi debattera diverse motioner om den svenska polisen. Det är ämnet i dag. Vi har hört en hel annat från talarstolen hittills. Nu handlar det om motioner som behandlas i betänkandet. Det finns bra förslag och det finns några mindre bra förslag. Det är framför allt förslag om sådant som redan är på gång eller i det närmaste redan har skett. Majoriteten formar sig bakom en offensiv polispolitik. Alliansen levererar på det område som vi har gått till val på, nämligen en effektivare brottsbekämpning för ett tryggare Sverige. Där spelar polisen en central roll. Vi har inte hunnit med allt vi vill. Det gör man inte på en mandatperiod. Det kanske ni som har regerat förut och inte fick någonting gjort på tolv år kunde reflektera över. Medan majoriteten är samlad bakom en offensiv polispolitik ser vi en opposition som dess värre är ganska splittrad, även om man på papperet försöker framstå som enig och i talarstolen försöker prata sig till enighet och sammanhållning. Men det kostar på. I praktiken framstår det som om ni har någon sorts familjefest i någon dogmafilm av Lars von Trier - filmen Festen som ni kanske har sett - för ni tycker otroligt olika och har helt olika utgångspunkter. Det enda som ni egentligen är överens om är kritiken mot att regeringen inte har levererat allt på en gång. Det är svårt att säga mot det. Vi har ambitionen att fortsatt få väljarnas förtroende eftersom vi tycker att vi är på rätt väg och att vi har gjort allt det som är nödvändiga förutsättningar för att skapa en hel del av de reformer som behöver göras på utbildningsområdet, på organisationsområdet och så vidare. Vi har lagt grunden för detta nu. Trovärdigheten i fråga om enigheten hos oppositionen framstår som lite lustig när man ser att det finns tre reservationer. Ni talar om enighet så att ni blir röda om kinderna. Men det finns en reservation från bara sossarna, det finns en gemensam från Vänsterpartiet och Miljöpartiet, och sedan finns det en gemensam från s, v och mp. Det känns inte direkt som att man har räknat statistiskt på att det råder någon stark enighet i oppositionen. I själva verket kan det inte bli mer splittrat. Herr talman! Svensk polis befinner sig i en ständig omvandling. Det beror på att världen utvecklas. Jag tillhör inte dem som tror att en organisation kan vara statisk och gälla för evigt, utan den måste förändras. Detsamma gäller kompetensbehov och vilka verktyg som ska användas i brottsbekämpningen. Det krävs ständiga överväganden för att man ska möta de utmaningar som finns, i detta fall i praktiken den brottslighet som finns i vårt samhälle. Just organisationen är central. Vi har tyckt att det har varit viktigt att skapa arbetsro. Vi har gjort strukturella förändringar inom polisen vad gäller att bekämpa den grova brottsligheten. Vi följer noga hur myndigheter gör olika förändringar och försöker hitta andra ledningsstrukturer. Vi har sett hur kriminalunderrättelsetjänstverksamheten har förändrats och delvis centraliserats. Vi vill gå varsamt fram, och orsaken till det är att det är rätt komplicerat att bestämma om en stor organisationsförändring för svensk polis. Jag vill påminna kammaren om att den senaste stora organisationsförändringen som genomfördes var den som nog skulle vinna pris för världens sämsta organisationsförändring. Den genomfördes under tidigare mandatperioder och kallades närpolisreformen. Den rullades ut. Det var helt nya arbetssätt som skulle genomföras. Direkt när den var genomförd lades den ned. När det nu från den så kallade enade oppositionen efterfrågas aktion vill jag bara säga att vi inte tänker upprepa era misstag, utan vi tänker gå varsamt fram och veta vad vi gör, och vi tänker se till att det som vi förändrar verkligen blir hållbart. Vi kommer att återkomma i den frågan. Polisens kompetensbehov är också i ständig utveckling. Åtminstone jag imponeras mycket när jag är på universitet och träffar polisstudenter, och för den delen även när jag är på Sörentorp. Jag imponeras mycket över deras kunnighet och deras bakgrund. Det känns som om de oftast kommer att bli duktiga poliser. Därför menar vi att man ska ta med sig det bästa från nuvarande utbildning och lägga till det som saknas. Vi arbetar med hur detta ska se ut. Någon från oppositionen sade här tidigare att man kräver en akademisk polisutbildning. Det kan man tycka. Det kan vi rösta och fatta beslut om på en gång. Men det är väl innehållet och hur man ska förhålla sig som det handlar om. Ska det vara en sektorshögskola? Ska detta finnas på alla högskolor och universitet? Det är mängder av effekter som man måste ta med i en sådan beredning. Vi kommer också att återkomma till det. Man får inte slarva med detta. Det hänger ihop med vissa saker som oppositionen är oense om. Det gäller legitimationsfrågor och förhållandet till andra viktiga civila experter i polismyndigheten, något som jag inte minst personligen tycker är viktigt för att höja kvaliteten och få en än bättre fungerande svensk polis. När det gäller tvångsmedel är tillgång till teledata ett viktigt verktyg för svensk polis i dag. Det används varje dag för att bekämpa mycket grova brott. Här finns det en gemensam EU-lagstiftning där det sägs att det ska införas så att säga en bottenplatta i fråga om hur det minst ska se ut. Det finns rätt mycket valmöjligheter för hur man ska genomföra detta. Det är det som vi nu använder oss av. Oppositionen säger att detta bara är att genomföra. Vi är fällda i domstolen och bereder detta skyndsamt, och vi vet inte om det blir något skadestånd än. Vi fick höra från oppositionen att man naturligtvis ska utreda detta också inom EU. Detta handlar om svåra avvägningar mellan effektivitet och integritet. Jag är den första att erkänna att detta är svårt. Det är inte svårt att genomföra det. Man kan göra hur man vill. Men vi tänker vara noga med hur vi genomför det, för vi vill hitta en optimal balans för att förena två viktiga intressen: effektivitet i brottsbekämpningen och integritet för medborgarna. Oskyldiga ska inte drabbas, utan detta ska endast slå mot de personer som förstör livet för andra. Vi kräver noggranna överväganden. Detta försöker man hånfullt från oppositionen att attackera. Men jag vill påminna igen om att frågan om buggning behandlades här i riksdagen under tio år. Det kom propositioner som sedan fick dras tillbaka. Vi har dragit lärdom av hur den förra regeringen arbetade. Vi vill inte se detta. Vi vill veta att det som kommer till riksdagen när det gäller teledatalagen ska hålla och fungera bra. Då är det svåra avvägningar. Elektronisk kommunikation i övrigt tas upp i reservation 2. Jag utesluter verkligen inte att vi ska kunna landa på den slutsatsen. Hoten på nätet är en ny företeelse som förstör livet för många människor och inskränker deras integritet. Det är centralt också för majoriteten här i kammaren att man kommer till rätta med detta. Den frågan bereds också. Men jag vill understryka att oppositionen här är mycket splittrad. Vi har en bra och välutbildad svensk polis. Polisen blir alltmer effektiv. Polisen får alltmer stöd från allmänheten när det gäller att man gör ett bra jobb. Polisens synlighet ökar. Avslutningsvis: Jag hörde att det talades om att vi inte ska ägna oss åt att räkna poliser. Jag har inte räknat poliser en enda gång. Men eftersom ni tjatar så otroligt mycket om detta känns det som att det är nödvändigt att nämna det. Jag har hört företrädare från Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tala om människor i sjukvården, lärare, läkare och alla möjliga viktiga yrkesgrupper. Det är klart att det är viktigt hur många poliser det finns. Ju fler poliser det finns, desto fler är det som kan förebygga brott, bekämpa brott direkt, utreda brott och se till att de som begår brott blir lagförda. Det är klart att det är intressant. Nu ser vi svenskt rekord i tillväxt när det gäller antalet poliser. Vi tycker att det är viktigt, och vi vill gärna berätta detta för medborgarna. Jag förstår att ni var nöjda med att antalet poliser ökade med två per år eller hur många det var. Det är klart att man kan ha den ambitionsnivån. Men vi tycker att detta är viktigt. Men nog ordat om detta, för jag vill inte bli lika tjatig som oppositionen. Sammanfattningsvis: Folkpartiet och den övriga alliansen står bakom detta betänkande. Jag yrkar avslag på samtliga motioner. (Applåder) I detta anförande instämde Helena Bargholtz (fp).

Herr talman! Vi sade allihop att det är bra att det blir fler poliser. Det som vi kritiserade var fixeringen med kulramen. Johan Pehrson, du talade om vår splittring mer som oppositionspolitiker. Det är inte konstigt. Det är kanske falsk blygsamhet, men jag får fortfarande höra att jag är minister när jag går på gatan. Ni gör ju mig till det. Det är mig det handlar om. Det är oppositionen det handlar om. Det är regeringsalternativet. Detta gör ni i stället för att tala om vad ni själva ska göra och inte bara tala om att det utvärderas och bereds. När du nu talar om splittring och enighet vill jag ändå ställa en fråga. Du brukar säga att det är Vi i femman . Varför tycker du att det är så viktigt med en akademisk utbildning? Berätta för oss varför du tycker det. Det är nämligen det som regeringen inte har infört. Det är den första frågan. Den andra frågan är: Varför tyckte du att det var så bra med en spjutspetsorganisation för svensk polis? Vad var det som gjorde att du faktiskt var den som var först ute med detta? Nu är det en replik med anledning av vad du har sagt. Vi behöver därför inte ha ett allmänt käbbel. Det handlar bara om dessa två frågor. Varför ska vi ha en akademisk utbildning, och varför ska vi ha en spjutspetsorganisation?

Herr talman! På fråga A är svaret att jag tror att akademisk utbildning är bra. Jag tror att det är viktigt för de poliser som i dag utbildas på universiteten i Växjö och Umeå, eller för den delen ute på Sörentorp - redan rätt många akademiker, mina vänner. De ska samverka med människor inom skola, sjukvård och socialtjänst för att bygga ett tryggare och säkrare Sverige, minska brottsligheten, öka tryggheten och minska misären i vårt samhälle. Det är klart att det är mycket viktigt att de talar samma språk. Därför tror jag att det är viktigt att detta förs in på universitet och högskolor. Jag kan dock inte nu exakt säga att jag har bestämt mig för om det ska vara en sektorshögskola eller om det ska vara öppet för alla att söka och man sedan direkt ska ha anställningstrygghet. Det tycker jag kräver viss eftertanke. Dessutom kostar saker och ting pengar. Jag tycker att man ska vara noga med att ta reda på vad det kostar. Det gäller att genomföra reformer som blir bra, för annars blir det ytterligare en socialdemokratisk närpolisreform som kostar miljarder. Två och en halv timme efter det att den genomförts tar man bort den. Vi kan inte hålla på så när vi leder vårt land och har ansvar för skattebetalarnas pengar. Med de tillskott vi har fått blir, tycker jag, polisen allt bättre på att fokusera på den grova brottsligheten. De GOB:ar som nu finns för grov organiserad brottslighet regionalt är ett viktigt steg för att markera att en enda myndighet inte själv kan ta ansvar för kriminella nätverk som verkar över en stor yta - ibland över en stor yta internationellt. Därför tycker vi att det här har varit bra. Men jag skulle gärna se att man kunde kraftsamla ytterligare. Jag tycker också att man ärligt ska säga att det för Folkpartiets del inbegriper en större reform där det gäller att sy in Ekobrottsmyndigheten och andra myndigheter och att se över hela departementsstrukturen. Inte heller det görs på en dag. Också detta kräver eftertanke. Jag förstår att det är svårt för oppositionen att använda sig av begreppet "eftertanke".

Herr talman! Jag får tacka dig, Johan, för bra svar. Det blir tydligt här att du inte delar regeringens uppfattning när det gäller att fördröja detta med akademisk utbildning och när det gäller att man inte infört en spjutspetsorganisation. Du är en handlingskraftig man, tycker jag - en handlingskraftig politiker. Det måste vara plågsamt att få stå här och försvara en senfärdig och handlingsförlamad regering som inte får fram någonting av det som du drivit på. Jag vet att du också internt har drivit på. Du ska väl ha ett visst pris för din lojalitet, får man väl ändå säga. Den spänns hårt just nu. När det gäller akademisk utbildning och en spjutspetsorganisation kan vi alltså konstatera att ni inte på något sätt är eniga. Jag går vidare med frågorna C och D i Vi i femman -frågorna. När det gäller fråga C och datalagring undrar jag: Varför drev du på så hårt, och varför vill du så gärna ha det här genomfört under denna mandatperiod? Fråga D: Frågan om att en enmyndighet skulle genomföras under den här mandatperioden har du också drivit. Varför tycker du att de här sakerna är så viktiga, och vad tycker du nu när vi kan konstatera att inget av det här kommer att ske - i likhet med hur det är med den akademiska utbildningen och spjutspetsorganisationen? Konkret: Det handlar om varför du har drivit nämnda frågor och varför du så gärna ville ha ett genomförande under denna mandatperiod. Väldigt många gånger har du i medierna talat om hur viktigt det är. Men jag tror att det är viktigt att vi också här från talarstolen får höra det. Det gäller också detta med en enmyndighet.

Herr talman! Jag vill understryka att jag, till skillnad från Thomas Bodström, inte gör en enskild fråga till en sorts avgudabild som säger: Bara vi genomför teledatalagringsdirektivet kommer freden att infinna sig i stort sett i hela världen och alla brottslingar att springa och gömma sig. Det är faktiskt så att teledatalagring redan används. Exakt nu, denna sekund, tror jag att det finns de som sitter och jobbar med detta och säkert på flera myndigheter i Sverige, så detta finns. Men det finns också en oro för att tillgången till dessa viktiga data för att kunna utreda och klarlägga när det gäller misstänkta personer - efter rätt tydliga rättssäkerhetsgarantier, precis som finns i dag - begränsas i framtiden när telekommunikationstjänsterna förändras. Därför tror jag att det är viktigt att införa regleringar också för telefonfakturor helt enkelt. Men när man gör det måste man ha en viss respekt för att detta ändå innebär att man, att staten, kan ta reda på var du har befunnit dig. Thomas Bodström, du har en känsla av att allt är svart och vitt. Vi försöker se det hela något mer komplicerat. Det handlar om det. Därför är frågan inte färdigutredd ännu. Vi vill göra vissa överväganden som är svåra. Du vill göra allting enkelt. Det är på samma sätt när det gäller enmyndigheten. Jag sade väl i mitt anförande att det när du senast omorganiserade polisen blev katastrof. Man måste någorlunda veta vart man vill. Nu ser vi utvecklingen när det gäller enheten för grov brottslighet, kriminalunderrättelsetjänsterna. Vi ser att vissa myndigheter tillåts få nya ledningsstrukturer. Det är ett sätt att pröva sig fram. Men det är klart att det börjar bli dags för oss att ta ett helhetsgrepp. Tyvärr måste jag upplysa Thomas Bodström om att detta kommer att föregås av en utredning, så det kommer att ta ytterligare en tid. Det är inte så att man i morgon kan trycka på en knapp efter det att du ritat något på ett papper och diktat till det. Så fungerar det inte.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna. Jag vill inleda med att säga att denna dag är en ganska speciell dag för mig här i kammaren. Några sådana dagar har funnits också tidigare under mandatperioden när justitieutskottet haft debatter. Men det är alltid roligare för oss i utskottet att stå här i talarstolen när utskottets ordförande är närvarande. Vi har en väldigt bra polis i det här landet, precis som Johan Pehrson sagt. Poliserna gör ett mycket bra jobb. De har blivit många - de är alltså fler nu. Det är nu över 2 500 poliser netto nu jämfört med vad vi hade i början av mandatperioden. Jag tror att det var Thomas Bodström som sade att matematik i talarstolen och kulramar inte spelar så stor roll. Nej, men trots allt är väl siffror ganska exakta. Det kan konstateras att det vid årsskiftet 2009/10 fanns 392 fler civilanställda inom polisen än vid årsskiftet 2006/07. Alltså har antalet civilanställda ökat. Varför är det viktigt att det finns många poliser och många civilanställda? Jo, det handlar om att se till att medborgarna kan känna sig trygga. Vi kan konstatera att antalet stöldbrott har minskat och att fler våldsbrott är anmälda. Innebär det att antalet våldsbrott har ökat? Ja, det vet vi väl inte riktigt. Men vi vet att fler våldsbrott nu är anmälda och att fler våldsbrott blir utredda. Detta är av allra största vikt för brottsoffren. Det gör faktiskt skillnad i Osby, Sveg, Rosengård, Rinkeby och Tensta om vi har 2 500 fler poliser. Då finns det poliser i de utsatta miljöerna, i de miljöer där människor i vårt land känner sig som mest otrygga. Naturligtvis är det med polisverksamheten precis som med all annan verksamhet i samhället; den ska hela tiden förändras. Ett konstaterande som kan göras är att jämfört med samhället i övrigt har teknikanvändningen - och därmed en ökad effektivitet när det gäller att använda moderna hjälpmedel - inte varit så stor inom polisväsendet som man kunde önska. Vi jobbar nu med att förändra i det avseendet så att poliserna kan använda sin fantastiska arbetskapacitet så bra som möjligt. Trafikdatalagen, som ju en av motionerna handlar om, är intressant. Tidigare har Socialdemokraterna, med Thomas Bodström i spetsen, drivit på för att få ett genomförande snabbt, snabbt, snabbt. Vänstern och Miljöpartiet har inte alls haft den inställningen till detta. Nu har man kommit överens. Det är ju bra och intressant, men jag är i alla fall lite förvånad över att Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte tycker att det är viktigt att alliansregeringen ser de principiella svårigheter som finns beträffande integriteten när det gäller implementerandet av denna lagstiftning. Om det är möjligt vill vi från alliansregeringen inte vara så snabba och införa dåliga lagstiftningar att man måste se över och ändra dem direkt. Det händer att vi får göra det också, men detta berör den personliga integriteten och är oerhört viktigt. Det är därför utskottet skriver att ändamålet "väcker flera viktiga principiella frågor" och att "det är viktigt att dessa frågor beaktas i det fortsatta arbetet". Hade jag varit miljöpartist eller vänsterpartist hade jag varit jätteglad för denna skrivning från utskottet och också glad för att det är den inställningen alliansregeringen har. Sedan har jag i något sammanhang hört att just frågan om trafikdatalagringen var en av de stora knäckfrågorna som Vänstern, Miljöpartiet och Socialdemokraterna hade att komma överens om. Nu har man kommit överens på något konstigt sätt, men det var alltså den största frågan. Då måste jag som väljare möjligen tänka: Jaha, att det i alla fall under denna mandatperiod har skilt ungefär 1 miljard kronor mellan Vänsterns och Socialdemokraternas budgetar har inte varit något problem. Nej, det kanske är en mer teknisk-matematisk fråga som inte spelar så stor roll. Vänstern vill ha halvtidsfrigivning. Det har inte Socialdemokraterna velat ha tidigare. Det kommer tydligen inte att vara någon jättestor knäckfråga att komma överens om, och då blir det lite spännande att se vart man ska gå. Blir det Vänstern som säger nej till sin halvtidsfrigivning, eller blir det Socialdemokraterna som säger att de väl får fixa till detta på något sätt? Man kan undra om det blir lika luddigt som denna reservation om trafikdatalagringen. Johan Pehrson nämnde faktiskt att man visst räknar anställda. Det är självklart att det som är intressant för oss i riksdagen är de som är statligt anställda och inbegrips i våra budgetar. Ute i kommuner och landsting räknar man både sjuksköterskor, vårdbiträden och undersköterskor, och jag tror att vi om vi var här när socialutskottet har debatter nog skulle få höra en hel del siffror på detta område. Personer i sig är inte alla gånger intressanta, men personer som människor, medmänniskor, yrkesutövare och specialister på olika områden är intressanta. Deras antal är oerhört intressant, och det är det som gör att vi kan ha ett väl fungerande rättsväsen. Här spelar polisen en oerhört stor roll, och därför är det så viktigt för oss från alliansens sida att vi har tillräckligt många poliser - för 2010 är det 20 000 poliser - för att kunna upprätthålla rättstryggheten och tryggheten för medborgarna så långt det är möjligt. (Applåder)

Herr talman! Inge Garstedt talade om att man måste vänta med datalagring av integritetsskäl med hänsyn till den enskilda individen. Jag måste först bara förklara för den som inte förstår: Vi har under denna mandatperiod kunnat se hur FRA-lagen har hastats fram, och för dem som inte känner till skillnaden kan jag tala om att FRA innebär att man avlyssnar vad människor säger. När två människor pratar i telefon kan man alltså avlyssna vad de säger. Det har funnits tidigare, men med utvidgningen - man gick från att avlyssna i luft till att avlyssna via kabel - blev det ungefär 20 gånger mer omfattande än tidigare. Man avlyssnar alltså, hör, vad människor säger till varandra. Datalagring har funnits i flera decennier. Detta handlar om att reglera det. Man får alltså inte höra vad människor säger, utan man får bara höra att A pratar med B. Hur kan det komma sig, Inge Garstedt, att man inte brydde sig om integriteten när det handlade om en lagstiftning där A pratar med B och man hör vad A säger till B och vad B säger till A? Där körde man igenom utan någon som helst utredning. Redan i januari 2007, tre månader efter regeringsskiftet, lade man fram det första förslaget. Då behövdes ingen utredning, och då var det inget tal om integritet. Då kunde man avlyssna alla människor och spara det i FRA. När det gäller datalagring, som handlar om en betydligt mindre integritetskränkning, tar man dock hela mandatperioden på sig - och lyckas ändå inte. Förklara för mig, Inge Garstedt, hur det kommer sig att det skulle vara mer integritetskränkande att inte avlyssna människor som talar med varandra än att avlyssna människor som talar med varandra! Det skulle jag vilja höra.

Herr talman! När det gäller FRA var det saker och ting som förekom, precis som när det gäller den lagstiftning vi pratar om. Signalspaningen, alltså FRA, hade förekommit i alla tider, och den var totalt oreglerad. Det var ett sätt för Sverige att fånga upp information mellan Sverige och utlandet, och det är någonting som är oerhört viktigt för vår säkerhet, för världens säkerhet och för bekämpande av terrorism. Det skedde under din tid som justitieminister, Thomas Bodström. Det var bara det att det var totalt oreglerat. Riksdagen hade ingen insyn, och ingen annan myndighet hade insyn. Det vi gjorde var att reglera, så att riksdagen stiftade lagen kring detta och så att man fick en insyn och visste vad som hände. Jag måste säga att jag tycker att det är ett utmärkt sätt att behandla Sveriges människor och Sveriges riksdag på. Du kanske hade velat fortsätta ha det socialdemokratiskt oreglerat, men det vill inte vi.

Herr talman! Det var nog det mest märkliga svar jag hört, faktiskt, och jag överdriver inte. Det är nämligen precis som med trafikdata - det är helt oreglerat, och det har förekommit sedan telefonen kom till Sverige. Då har man sparat dessa uppgifter. Nu vill vi reglera en maxtid. Allt handlar om en maxtid och en reglering av kostnaderna. Ditt svar var alltså egentligen ett skäl att införa en reglering av datalagring, det vill säga det ni inte har gjort under hela denna mandatperiod. Låt mig också korrigera den fullständigt felaktiga uppgiften att det bara handlar om att reglera FRA. Så är det inte. Det blev ungefär 20 gånger mer omfattande. Lyssna nu, Inge Garstedt, så får du höra: När det tidigare var i luften omfattade det ungefär 3-4 procent av alla samtal. När man utvidgade FRA-lagen gällde det samtliga samtal, och då tror jag att du själv ganska enkelt kan räkna ut att det blev 20 gånger mer omfattande än tidigare. Det var vad man fick med denna reglering, och - hör och häpna - inte en enda utredning har presenterats annat än det arbete som gjordes på Försvarsdepartementet. Jag är den första att kunna följa detta arbete, för det påbörjades under vår tid. Jag var dock också en av dem som såg till att det inte kunde läggas fram en lagstiftning på så bristfälligt underlag utan någon utomstående utredning. Det är därför vi också har drivit frågan och nu gemensamt talar om att detta ska rivas upp, göras om och göras rätt. Vi vill också ha en reglering, men vi vill ha en reglering både för FRA och när det gäller datalagring. Det är det vi vill se. Jag ställer frågorna igen: Hur kommer det sig att man har en reglering för FRA och inte för datalagringen? Hur kommer det sig att man var så snabb när det gällde FRA, som är oerhört mycket mer integritetskränkande för den enskilda personen, än när det gällde datalagring, där man inte på något sätt avlyssnar människor? Förklara hur det kommer sig att man talar om integritet i det ena fallet och inte i det andra och att man genomför det som är oerhört mycket mer integritetskränkande! Förklara det!

Herr talman! Jag måste säga att jag är förvånad över att Thomas Bodström står i talarstolen och skrämmer Sveriges medborgare genom att säga att FRA-lagen är mer integritetskränkande och att man avlyssnar alla samtal. Det var vad han sade tidigare. FRA-lagen är viktig för terroristbekämpningen. Det gjordes i Sverige tidigare. Vi har nu reglerat lagen. Socialdemokraterna hade det totalt oreglerat under sin tid vid makten. Också vi tycker att trafikdatalagen, som diskuteras i den nu aktuella motionen, är viktig. Samtidigt är det viktigt att beakta de principiella integritetsfrågor som finns kring lagen. Det har Vänstern och Miljöpartiet tyckt tidigare. Nu tycker de att det viktigaste egentligen är att det blir en lag och inte en förordning; detta framgår om man läser motionen. Från alliansens sida tycker vi att det är oerhört viktigt att se till att vi får en lagstiftning som så lite som möjligt kränker den personliga integriteten samtidigt som den uppfyller sitt syfte, nämligen att bidra till brottsbekämpningen.

Herr talman! Jag kunde inte låta bli att begära replik eftersom det blandades ihop ganska många saker. Inge Garstedt tog i sitt anförande bland annat upp antalet poliser, och det påstods att det blivit mycket bättre. I mitt anförande sade jag att det är kvaliteten, hur bra och effektivt man utför sitt jobb som polis, det handlar om. Javisst, polisen är statsanställd, precis som Inge Garstedt sade. Vi vet att det samtidigt blivit färre civilanställda. Också de är statsanställda. Att man vill ducka, inte prata så mycket om läkare eller om antalet vårdbiträden, förstår jag. Det är klart att alliansen inte vill prata om dem, för de sägs ju upp. Sedan kommer Inge Garstedt även in på kriminalvården. Nu är detta inte en kriminalvårdsdebatt, men jag kan konstatera att man börjar stänga anstalter. Det hade kanske varit lite smartare att se över hela rättskedjan så att pengarna hade räckt till.

Herr talman! Jag diskuterar mycket gärna antalet vårdbiträden och sjukvårdsbiträden från denna talarstol, men jag har lite svårt att få in det under det motionsbetänkande som rör polisen. Jag avstår därför från det i denna debatt. Möjligen kan jag konstatera att kommuner och landsting har fått ganska mycket pengar. När det gäller antalet civilanställda fanns vid årsskiftet 2006/07 enligt de siffror jag har 7 208 anställda, och vid årsskiftet 2009/10 var antalet 7 600. För mig innebär det att antalet har ökat. Jag tycker att det är bra att Lena Olsson talar om kvalitet och effektivitet. Det tror jag att vi alla vill ha såväl vid polisen som vid alla andra verksamheter som finansieras över skattepengar. Det ska vara så bra det över huvud taget är möjligt för dem som ska tillgodogöra sig verksamheten. Beträffande stängning av anstalter vid Kriminalvården är det självklart att om man har anstalter som är gamla, dåliga, inte fyller arbetsmiljökrav med mera får man se till att bygga nya som fyller kraven och är bra för alla parter. Då ska man givetvis lägga ned de som inte behövs. Vi har i dag fler anstaltsplatser än vi hade 2006-2007.

Herr talman! Att verkligheten ser ut så som jag beskrev vet jag eftersom jag har anhöriga som arbetar inom polisen. De utför arbetsuppgifter som civilanställda har gjort. Därför ställer jag mig frågan, bland denna sifferexercis, vart de tog vägen. De arbetar både som arrestvakter och som telefonister. Så ser det ut. Det är en beskrivning av en arbetsplats. När det gäller kriminalvården vet vi att det läggs ned anstalter, att de är gamla och utnötta. Det är ingen hemlighet. Nu handlar det om dem som redan är på gång men inte får byggas. Det borde man kunna förklara. Jag ställde en del frågor till majoriteten om datalagring när jag höll mitt huvudanförande. Bland annat tog jag upp att vi nu har ett domstolsbeslut som vi ska förhålla oss till. Vi väljer att ta ansvar och förhåller oss till det. Vi har en gemensam reservation där vi tar upp vad man vid en utredning ska ta hänsyn till. Vad är det egentligen majoriteten vill? Hur ska ni ha det? Jag har stått här många gånger när vi har diskuterat lagstiftning som varit integritetskränkande, och då har jag inte hört så mycket. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har varit ganska ensamma. Det hela blir därför ett spel för gallerierna. Man vill så att säga inte ta ställning, vilket känns lite populistiskt. Tala nu om vad det är ni vill!

Herr talman! Det vi vill framgår mycket tydligt av utskottets ställningstagande, Lena Olsson. Där står att detta EU-direktiv väcker flera principiella frågor och att det är viktigt att frågorna beaktas i det fortsatta arbetet. Vi kommer naturligtvis att implementera det, men det ska göras på ett så rättssäkert sätt som möjligt. Vi är överens om att det ska implementeras. Frågan gäller takten. Vänstern vill göra det lite snabbare eftersom de kommit överens med Socialdemokraterna om det. Dessutom vill de att det ska vara en lag i stället för en förordning. Vi har andra EU-direktiv som också har tagit tid att implementera i svensk lagstiftning eftersom det inte är så lätt alla gånger. Det gäller till exempel direktivet om människohandel. Också det kommer, men man måste göra det i relation till svensk lagstiftning.

Herr talman! Det är alltid trevligt att debattera polisfrågor i kammaren. Inför valet 2006 - ni har hört det tidigare i dag - talade vi väldigt mycket om antalet poliser. Det gör vi fortfarande. De som inte ställde upp på kravet att öka antalet poliser i Sverige till 20 000 tycker inte att det nu är så viktigt att säga att det blivit 20 000. För oss som drev den frågan, och lyckas få många nya poliser ute i landet, är den självfallet viktig. Jag förväntar mig att 20 000 poliser gör mer - förebygger fler brott, utreder fler brott - än vad 17 000 gjorde tidigare. Före detta justitieministern Thomas Bodström stod tidigare i talarstolen och hävdade att det hade varit en ökning under många år, även när han var justitieminister. Det stämmer. Något år var det till exempel sju stycken, om jag minns rätt. Ökningen av antalet poliser under den innevarande mandatperioden var förhållandevis liten åren 2007-2008. Det var några hundra. Den stora ökningen har kommit under 2009 och nu under 2010. År 2009 ökade antalet med 823. I januari 2010, alltså för en dryg månad sedan, anställdes ytterligare 830 aspiranter, och ungefär lika många kommer i juni. Därmed är vi uppe i våra 20 000 poliser. Ska vi säga någonting om civilanställda också? Det tycks vara en stor sak. Jag sitter i Rikspolisstyrelsens styrelse. I går fattade vi beslut om årsredovisningen för 2009. Vill till exempel Lena Olsson veta hur många färre civilanställda det finns i Dalarna, där hon bor, kan hon få veta det. Jag kan berätta att antalet civilanställda totalt i landet under 2009 minskade med 54, varav 37 ute i polismyndigheterna. Detta gör Thomas Bodström och övriga i oppositionen en stor affär av, samtidigt som antalet poliser under 2009 ökade med 823 och samtidigt som antalet civilanställda 2010 fortfarande är långt större än det var 2006, när det var Socialdemokraterna som satt i regeringen. Vi ska också komma ihåg - det är värt att påminna om - att under förra mandatperioden införde dåvarande justitieministern Thomas Bodström ett speciellt program för att förtidspensionera poliser. Det var sättet att klara budgeten. Man skulle ta poliser ur tjänst innan de uppnått pensionsålder. Jag måste så klart säga något om trafikdatalagringen också. Detta är ett direktiv som jag och Centerpartiet från första början har varit motståndare till. Vi tycker att det är fel inriktning. Samtidigt har Sverige, precis som det står i betänkandet, en skyldighet att implementera de direktiv som vi har skrivit under. Det är bara att beklaga att Thomas Bodström drev igenom den här frågan i EU. Men ingenting är helt bestämt för alltid. Det är klart att vi kan ändra EU-direktivet om vi lyckas få en majoritet i EU för det. Från Centerpartiets sida skulle vi gärna omförhandla direktivet. Det är klart att trafikdatauppgifter är viktiga för polisens brottsbekämpning, inget snack om saken. Men detta ska ställas mot den integritetskränkning det innebär att staten ska bestämma att alla våra uppgifter om hur vi ringer, skickar sms och annat ska lagras. Det var med förvåning vi på justitieutskottet plötsligt såg att det kom en gemensam reservation från oppositionen. När man läste reservationen började man fundera på vad det som står där egentligen betyder. Jag citerar ur oppositionens reservation: "Vi anser att den registrering av enskildas förehavanden som genomförs genom datalagringsdirektivet är och får inte vara ett oproportionerligt ingrepp i den personliga integriteten." Vad betyder "är och får inte vara"? Betyder det att Socialdemokraterna tycker att det direktiv som Thomas Bodström tidigare drev igenom i EU är ett oproportionerligt ingrepp i den personliga integriteten? Det är faktiskt vad som står här, och det är väldigt intressant. Då borde handlingslinjen nu från oppositionen vara att vi ska göra vad vi kan för att omförhandla detta i EU. Men i den följande diskussionen i medierna är det inte alls så det låter från den rödgröna vänsterkartellen. Till exempel säger Vänsterpartiets Alice Åström att man tänker införa datalagringsdirektivet som det är och att det inte ska lyftas upp på EU-nivå igen. Man kan också läsa i tidningen att uppgifterna ska få sparas i ett år enligt den rödgröna överenskommelsen. Miniminivån är sex månader. Helt plötsligt vill Vänsterpartiet och Miljöpartiet implementera ett direktiv i svensk lagstiftning på ett sätt som är mer långtgående än vad som är nödvändigt. Ni får gärna rätta mig och berätta vad ni har kommit överens om, om ni nu har kommit överens. Reservationen var i alla fall så otydlig att man verkligen kan fundera på om det finns någon överenskommelse över huvud taget. Jag ska säga något kort om några andra frågor som har varit uppe här i kammaren. Vad gäller fristående myndigheter och vem som ska utreda brott som har begåtts av poliser eller annan personal i rättsväsendet är det jätteviktigt att internutredningen sker så fristående det bara är möjligt. Men vi kommer inte ifrån att polisutredningar görs av poliser och åtal väcks av åklagare. Även en fristående myndighet får anställa poliser och åklagare för att kunna lösa de interna utredningarna. Det är någonting som man inte hör från oppositionens sida. Även vi i Centerpartiet vill ha en akademisk polisutbildning. Men det tar tid att få fram en ny lagstiftning. Utifrån den utredning som är lagd av Anders Danielsson finns det fortfarande ett antal kvarstående frågor. Johan Pehrson tog upp några av dem. Jag kan nämna en annan: Det ska inte finnas något test av personen innan denna får gå polisutbildningen. Ska vi låta någon som har en bakgrund i eller befinner sig i ett kriminellt gäng gå polisutbildningen? Är det vettigt? Det finns många kvarstående frågor, och det är inte så enkelt som att bara stå och säga: Tryck på knappen, genomför en akademisk polisutbildning nu! Men inriktningen från Centerpartiets sida är densamma. Frågan om en polismyndighet drivs också av Centerpartiet. När man lyssnar på Thomas Bodström får man intrycket att det bara handlar om centralisering. Jag skulle vilja säga att det samtidigt som man slår ihop polismyndigheterna till en myndighet är oerhört viktigt att det lokala polisarbetet stärks, med samverkansavtal mellan polis och kommuner och nära samarbete med socialen, skolan och andra aktörer i lokalsamhället. Att polisen ska finnas så lokalt som möjligt, så nära befolkningen som möjligt, är precis lika viktigt i Gagnef - jag tittar på Lena Olsson; det ligger åtminstone i Dalarna - som i Rosengård. Tala inte bara om att centralisera polisen! Vi från Centerpartiet är inte med på den linjen. Tiden går, herr talman, men jag måste rätta några saker. Första talaren här i talarstolen, Thomas Bodström, påstod några saker som helt enkelt inte är sanna och måste rättas till. Sverige skulle vara dömt till skadestånd för att vi inte implementerat datalagringsdirektivet. Så är det inte. Det har inte utdömts något skadestånd ännu. Thomas Bodström sade att 90 procent av bedrägerierna i Stockholm inte utreds. Det som Justitieombudsmannen har granskat är en rotel, så det stämmer inte att det är 90 procent i hela Stockholm. Det är absolut illa nog, men man måste vara lite mer noggrann med fakta när man står här och agiterar i riksdagens talarstol. Thomas Bodström nämnde också att utredningen om polisutbildningen kom i januari 2007. Det gjorde den inte. I betänkandet står det att den kom i april 2008. Lite mer noggrannhet krävs för att man ska kunna lita på vad som sägs här i kammaren. Det har varit fyra förlorade år, fick vi höra. Sanningen är precis den motsatta. Nu är det fler brott och även en högre andel av brotten som utreds och leder till åtal och fällande dom. Framför allt vill jag nämna den nationella trygghetsundersökningen. Svenska folket känner sig tryggare i dag. Det är inte tillräckligt; vi har mycket mer att göra. Men svenska folket känner sig tryggare i dag än vi gjorde 2006. Det är möjligt att Thomas Bodström har en annan bild, men jag är glad att svenska folket åtminstone säger att vi går mot ett tryggare samhälle, även om det finns mycket kvar att göra. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Herr talman! "I dag har vi mycket, mycket större personalresurser som möjliggör att vi specialutbildar folk på de här områdena. Jag tycker att vi har förutsättningar att göra ett mycket bättre jobb framöver." Så svarade rikspolischefen i DN den 4 februari på kritiken som framkom mot polisens utredning av två mord i Dalarna för några år sedan. Han konstaterade i samma intervju att svensk polis tidigare varit resursmässigt svag och lågt bemannad. Den som aldrig träffar poliser som säger någonting sådant kan förslagsvis vända sig till rikspolischefen. Polisen har framför allt sedan alliansen tillträdde fått helt andra förutsättningar än man hade tidigare. 2 500 fler gör skillnad. Ni får säga vad ni vill om att ni inte vill prata siffror, men det är klart att det gör skillnad inom en yrkeskår. Det gör också de stora ekonomiska satsningar som alliansen har gjort på polisen. Nu handlar det naturligtvis om att polisen ska utnyttja det positiva utgångsläget till att genomföra de förändringar som är nödvändiga för att organisationen ska fungera optimalt. Det finns mycket att göra. Det har allmänheten rätt att förvänta sig. Mycket görs redan, och ännu mer går att göra inom den polisorganisation vi har i dag. Också vi kristdemokrater tycker att det är bra att den övergripande polisorganisationen ska utredas så att den blir mer effektiv. Det som kan hanteras lokalt, och det är väldigt mycket, ska också tas om hand på lokal nivå. Det som kräver specialistinsatser och en viss kritisk massa för att kunskapen ska upprätthållas måste troligen hanteras centralt. Det innebär förstärkningar både uppåt och nedåt. Det viktiga är att utredningen blir förutsättningslös och utgår från vilka uppgifter polisen ska lösa, inte att man på förhand har bestämt sig för hur det ska vara. Motionerna som behandlas är dels gamla från 2007, dels en del nya från motionstiden i höstas. Det finns många yrkanden, men det är bara tre reservationer från oppositionen. Det är inte särskilt mycket. Jag tror att det beror på att alliansen har genomfört så mycket under sin tid vid makten när det gäller polisfrågor. Jag måste också komma in på frågan om lagring av trafikdata. De rödgröna lyckades i elfte timmen komma överens. Det var strax före sista utskottsmötet som man enades om en reservation. Den här frågan har stötts och blötts ända sedan Thomas Bodström tog initiativ och lade fram förslaget inom EU. Det är väldigt omstritt, eftersom det tangerar den personliga integriteten. Med hjälp av sparade data ska det gå att spåra vem som har ringt vem, när det skedde och var personerna befann sig. Det kan naturligtvis upplevas som en del av ett övervakningssamhälle som man fruktar och förbinder med Boyes Kallocain och Orwells 1984 . Men de invändningar som finns ska ställas mot i vilka situationer som polisen ska få tillgång till materialet. Det kan handla om att ett litet barn har rövats bort. Det kan handla om ett annat allvarligt brott, kanske av terrorismkaraktär, där ett antal oskyldiga människor har fått sätta livet till, där dessa data gör att brottet kan lösas. Det är en jättesvår balansgång att utforma lagstiftningen så att den tar stor hänsyn till oskyldigas personliga integritet samtidigt som den hjälper polisen att lösa grov brottslighet. Arbetet pågår nu med att analysera det i botten så att det ska bli så bra som möjligt. Thomas Bodström försöker sitta på två stolar samtidigt, och det är väldigt svårt. Dels försvarar han sitt eget långtgående förslag, dels anpassar han sig till skrivningar som passar kompisarna i Vänsterpartiet och Miljöpartiet. De har båda varit och är rabiata motståndare till förslaget. Det har vi hört också i dag. De är motståndare till förslaget. Det ligger en fråga i riksdagen från Ulf Holm i Miljöpartiet där han tydligt säger: Vi är motståndare. Där sitter nu Thomas Bodström med kompromisskrivningen. Sedan går han ut brett och anklagar regeringen för att vi inte har varit tillräckligt snabba att genomföra direktivet. Det blir väldigt märkligt. Jag förstår inte hur han får ihop det. I reservationen står det att vi gör detta för att vi är tvungna att införa direktivet. Samtidigt har han själv tagit initiativ till det och drivit på från andra hållet för att det ska gå snabbare. Jag skulle gärna vilja ha svar på det i dag. Men jag vet inte om Thomas Bodström är kvar i kammaren så att han hör det här. I vilket fall som helst är det hela väldigt märkligt. Om jag vänder mig till Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet och frågar: Vilka delar av direktivet skulle ni vilja ändra på, och hur skulle ni vilja ändra det? är jag ganska säker på att jag skulle få tre olika svar. Men jag tror tyvärr inte att jag får något alls här i dag. Det är viktigt att notera att alla nu ställer upp på att det ska genomföras. Det låter inte alltid så utanför den här kammaren. Det är bra att det blir väldigt tydligt här i dag. Jag ska ta upp ett par andra frågor. Jag tycker att förslaget om yrkeslegitimation är en sympatisk tanke. Legitimation införs inom flera olika yrkesområden. Att efter avslutad examen få en legitimation utfärdad ger en viss status åt yrket. En legitimation ska förstås också kunna dras in om polisen inte lever upp till de krav som ställs. Den borde därför också kopplas till en etisk yrkeskod som hålls ständigt levande inom kåren. Nu håller vi på att utforma en ny polisutbildning, som har tagits upp här vid flera tillfällen. Kristdemokraterna anser att det är ett lämpligt tillfälle att ta upp frågan om yrkeslegitimation i det sammanhanget. Vi vill för övrigt också ha en akademiskt grundad utbildning. Som flera varit inne på här är det inte så enkelt att det bara är det som avgör saken, utan det finns också många andra delar som ska vara utlösta innan det är klart. Sedan vill jag också säga något om de civilanställda inom polisen och deras viktiga roll. Det är en ständig diskussion om de har blivit fler eller färre. Thomas Bodström påstår frankt - jag har sett det i artiklar och hört det i tal - att det är flera hundra som har sagts upp. De nya poliser som utbildas tvingas därför utföra det arbete som de civilanställda tidigare utförde. För det första tycker jag att det är en nedlåtande attityd till de viktiga arbetsuppgifter som de civilanställda har. För det andra stämmer det inte att antalet civilanställda minskat. Det är flera andra som har sagt det, och jag tycker att vi måste slå fast det. Det finns 400 fler civilanställda nu än i jämförelse med 2006. Det kan vem som helst gå in och kolla. Jag har dubbelkollat det flera gånger. Polisen planerar dessutom att anställa fler civilanställda för att få och upprätthålla den specialistkompetens som de besitter. Det kan man nu göra eftersom de ekonomiska ramarna tillåter det. Sedan är det en annan sak att Lena Olsson känner personer som får utföra civilanställdas uppgifter. Ja, det ser inte riktigt likadant ut i hela landet. Man kanske har anställt väldigt många nya på ett ställe. Man kanske har dragit ned med några stycken på ett annat ställe. Men det handlar inte om många där det har varit neddragningar. Det går att läsa i polisens årsredovisning som vi fick del av i går. Nu är det inte antalet anställda som är det allena saliggörande. Det är självklart inte så. Jag är den första att inse det. Vi måste också kunna förvänta oss att effektiviteten och kompetensen ökar, att tillräckligt med personal sätts in på särskilt prioriterade områden som mäns våld mot kvinnor och barn, människohandel och annan grov organiserad brottslighet. Men de lokala poliskontoren måste också bli ännu fler. De blir fler, men de behöver bli ännu fler. Skolornas kontaktpoliser måste bli mer närvarande och större resurser satsas mot den så kallade vardagsbrottsligheten. Ett litet exempel, som möjligen kan låta litet eftersom det berör ett län, är att polisen i Stockholm för någon månad sedan beslutade att alla inbrott ska utredas av polis på plats. Jag tror att väldigt många människor tycker att det borde ha varit en självklarhet för länge sedan. Många har råkat ut för inbrott i sina hem, fått allting uppochnedvänt och blivit bestulna. Men polisen har inte haft möjlighet att komma dit och utreda brottet på plats. Nu ska vartenda inbrott i Stockholms län utredas på plats när det händer. Det är för att man har tillräckligt många poliser som man kan våga lova detta. De som läser årsredovisningen - och gör gärna det, så kan ni hitta fler positiva tecken - kan se att det går åt rätt håll med alliansens politik och den vilja till utveckling som märks inom polisen. Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna. (Applåder)

Herr talman! Inger Davidson tar i sitt anförande upp datalagringsdirektivet och hänvisar till att domstolen har dömt Sverige, och så är det. Du kallar oss tre för rabiata, Inger Davidson. Jag säger att Inger Davidson och resten av gänget är desperata. Vi har kompromissat och givit och tagit. Här har Socialdemokraterna också gått ut och sagt att de tycker att frågorna integritet och rättssäkerhet är viktiga. Det tycker vi är bra. Det är bara att sätta sig och läsa vad som står i reservationen. Du frågar detaljerat hur det här ska gå till. Det är bara att läsa! Datalagringsdirektivet är och får inte vara ett oproportionerligt ingrepp i den personliga integriteten. Inger Davidson ska inte stå och ställa en massa frågor till mig, utan du ska svara på vad ni gör och hur eniga ni egentligen är.

Herr talman! Det är bra att Lena Olsson talar om för mig vad jag ska göra så att jag vet det. Jag kan börja med att gratulera till att Socialdemokraterna har gått med på skrivningar om integritet och rättssäkerhet, för det var vad du sade. Ni har alltså fått med er Socialdemokraterna på skrivningar om detta. Det får man gratulera till. Jag sade inte att de rödgröna var rabiata, utan jag sade att Vänsterpartiet och Miljöpartiet är rabiata i sitt motstånd mot detta. Det senaste exemplet är Ulf Holms fråga till justitieministern den 11 februari i år där han säger att de fortfarande är motståndare till detta direktiv. De vill inte att det ska genomföras, utan att vi ska förhandla i EU om att förändra det på den nivån. Det finns liknande uttalanden från Vänsterpartiet. Det kallar jag ett rabiat motstånd.

Herr talman! Det Inger Davidson sade att vi har skrivit stämmer inte. Vi har en motion där det står precis vad vi vill. Det är bara att förhålla sig till det. Nu har vi ett betänkande och en reservation. När man läser er text, utskottets ställningstagande, står det: Direktivet om lagring och trafikuppgifter kommer att genomföras i svensk rätt. Då ställer jag en fråga till er. Ni lullar på lite, och man får känslan av att ni vill dölja något. Det här är en känslig fråga för er. Då blir man naturligtvis populistisk. Men ni kommer inte heller undan, utan ni måste förhålla er till frågan. Oavsett vem som sitter i regering får man den här frågan i knät. Tala om hur ni vill ha det! Ni säger att man måste förhålla sig till andra förslag som ska komma, och så nämner ni integriteten. Vår reservation är klar och tydlig. Den har till och med förbättrats i och med det som skrivs om registrering. Det var en annan skrivning förut. Man menar att detta nu är ännu tydligare och skarpare. Varje registrering ska vara proportionerlig - ungefär så.

Herr talman! Vi har frågan i knät, och vi är beredda att ta ansvar för den. Vi har direktivet från EU, och vi ska genomföra detta. Men det finns många detaljer när det gäller hur man genomför det, där varje medlemsland har ganska stor frihet. Det handlar till exempel om lagringstiden, om vilka brott som ska omfattas, hur grova de ska vara om det ska handla om fängelsestraff och så vidare. Det finns många sådana olika delar i det här. Det är detta jag menar med att om jag frågar dig skulle jag få ett svar om hur du skulle vilja utforma det. Jag skulle få ett annat svar från Socialdemokraterna och ett tredje från Miljöpartiet. Jag är ganska säker på det eftersom ni var så långt ifrån varandra ända tills en timme före det senaste utskottssammanträdet. Jag kan inte tänka mig att ni har hunnit få ihop detta på så kort tid. Vi diskuterar det här inom alliansen. Det är inte särskilt känsligt, men det tar tid att reda ut begreppen ordentligt. Det är därför det inte har kommit ännu. Detta är viktig lagstiftning - att reglera detaljerna i det hela med lagringstid, vilka brott som ska omfattas och så vidare. Det tycker jag själv är viktigt. Det är det man sedan kan mäta mot när det gäller hur den personliga integriteten skyddas hos dem som inte har begått brott. De som har begått brott kommer att få räkna med att deras integritet träds förnär.