Plan- och byggfrågor

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservationerna 12, 13, 14 och 16. Vi har fler reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till dessa reservationer, men vi står naturligtvis bakom även våra andra reservationer. Vi socialdemokrater välkomnar den förändrade plan- och bygglagen. En sådan behövdes. Arbetet har pågått i flera år, och nu ska denna lag sättas i sjön den 2 maj. Vi har haft synpunkter på den kommande lagen när det gäller sakfrågorna, men kanske framför allt för att vi tycker att den emellanåt varit slarvigt handlagd. I morgon kommer vi förhoppningsvis att anta den sista kompletteringen, alltså förändringen, av den tidigare lagen, och den kommer att börja gälla den 2 maj. Jag ska säga något om våra motioner som handlar om tillgänglighet. Vi socialdemokrater vill vidga begreppet tillgänglighet. Det finns flera dimensioner. Vi anser att man ska behandla tillgängligheten ur ett vidare perspektiv än vad som hittills gjorts. Vi vill att det ska finnas en helhetssyn som inkluderar den offentliga miljön såväl inne som ute men också tillgängligheten i våra bostäder för dem som har funktionshinder men också för dem som är äldre. Vi tänker till och med så långsiktigt att vi planerar våra bostäder med tanke på att det kan hända saker under livets gång men att vi ändå ska kunna kan bo kvar i våra bostäder trots att vi kanske får ett funktionshinder redan i låg ålder. Vi tycker alltså att det är viktigt att vi från nu och framåt har ett tänkande på det hållbara när det gäller detaljplaner och nybyggnationer, alltså att de ska vara ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbara. När vi gör nytt ska vi tänka lång tid framåt, och vi ska också sätta in tillgänglighetsfrågorna i samtliga delar. Det skulle kunna betyda sparade pengar och sparade resurser på annat sätt både i äldreomsorgen och i arbetet med funktionshindrade. Det skulle kunna betyda att vi bryter segregation mellan grupper av människor och i stället skapar någonting bra med mångfald och gemenskap som minskar fördomar och inskränkthet med mera. Vi ska kunna vara delaktiga och aktiva medborgare oberoende av ålder eller funktionshinder. Men om vi ska kunna vara det krävs att hela samhället är tillgängligt - att det finns hissar i flerfamiljshus och att det finns utrymme nog i badrummen så att man kan få in en rullator om det behövs. Tvättstugan kanske inte alltid ska ligga i källaren, och köken kan byggas på ett sätt som gör att breda grupper kan använda köket även om det händer någonting. Att vara en aktiv och delaktig medborgare betyder också att man ska kunna gå på konsert, bio eller möten i offentliga lokaler och att det ska vara möjligt att ta sig dit. Det var meningen att vi 2010 skulle vara klara med enkelt avhjälpta hinder. Det har vi inte klarat av. Vi är långt ifrån ett tillgängligt samhälle. Nu är det dags att prioritera dessa frågor och att göra de inventeringar och den översyn som det finns krav på i motionerna. Och det ska göras i detta bredare perspektiv som jag pratar om. Vi måste i lagstiftningen visa att vi menar allvar med ett tillgängligt Sverige. När det gäller byggande i framtiden måste vi också med kraft skärpa kraven på energieffektivisering. Bostadssektorn står för nästan 40 procent av vår energianvändning. Jag ska säga några ord om motion N369. I regleringsbrevet för 2009 fick Boverket i uppgift att påbörja arbetet med att se över gällande energikrav i Boverkets byggregler. Det har resulterat i ett förslag som visserligen innebär skärpta krav på byggnadens energianvändning för bostäder och lokaler som har annan uppvärmning än elvärme. Men förslaget som Boverket har kommit med innebär att reglerna för nybyggnader i södra delen av landet ändras från 110 till 90 kilowattimmar per kvadratmeter och år och vidare uppåt i landet till upp till 130 kilowattimmar per kvadratmeter och år. Vi menar att den största effektiviseringspotentialen på kort och medellång sikt finns i den befintliga bebyggelsen. Många äldre byggnader har en klimat- och energistatus som ligger långt under vad som är möjligt att uppnå i dag. Det är därför viktigt att alla möjligheter till energieffektivisering tas till vara, särskilt i samband med större ombyggnader och upprustningsåtgärder. Även här är det viktigt att framhålla det hållbara. Vi har inte råd att låta bli det. Socialdemokraternas, Vänsterns och Miljöpartiets gemensamma förslag innebär en ytterligare skärpning. Vi menar att det går att få ned energiförbrukningen till 70 kilowattimmar per kvadratmeter och år i södra Sverige när det gäller nybyggnationer och upp till 100 kilowattimmar per kvadratmeter och år längst uppe i norr. Det kommer vi att klara om vi vågar det. Vi måste kunna ställa krav på byggbranschen, och vi måste klara av att förändra attityder och att ge mer och ökade kunskaper på detta område. Men vi måste framför allt våga ta i denna fråga i politiken. Nu har vi pratat nog, tycker vi. Det är dags för handling. Vi socialdemokrater vill skapa villkor som gör det möjligt och lockande för människor och företag att vilja energieffektivisera. Det vill vi göra bland annat genom att sätta ned fastighetsavgiften till 0 kronor i tre år för dem som sänker sin elförbrukning med minst en tredjedel. Genom ett utvidgat ROT-avdrag kan detta ske också i flerfamiljshus. Inte minst viktigt är detta i de stora miljonprogramsområden där behoven är stora. Vi vill utveckla kompletterande stödformer till förnybar energi. Fram till dess att vi har ett långsiktigt program finns det många sätt på vilka vi kan stimulera till en ökad energieffektivisering. Jag vill passa på att från Socialdemokraterna även i dag - vi har sagt det tidigare - säga till regeringen att vi vill ha en blocköverskridande överenskommelse om energipolitiken. Det är viktigt att Sverige har en ansvarsfull politik på detta område. Vi uppmanar regeringen igen att bjuda in till förnyade samtal om energipolitiken. Herr talman! Jag ska också säga några ord om motion C301 som handlar om allmänna sammankomster på offentlig plats. Demokratin förutsätter debatt, opinionsbildning och det offentliga samtalet. Yttrandefriheten är en förutsättning för demokrati. Men möjligheterna att använda yttrandefriheten blir alltmer en fråga om ekonomiska resurser. Den som har pengar kan köpa reklamplatser, köpa tv-reklam, ge ut tidningar och så vidare och på så sätt sprida sina åsikter. För folkrörelserna har det offentliga rummet i alla tider fått ersätta de ekonomiska resurserna. Genom direktkommunikation med medborgare på gator och torg, utanför affärer och på andra allmänna platser har vi inbjudit till samtal och diskussioner om samhällsfrågor och politik. En förutsättning för detta är att publika platser är allmänna och att man därmed har rätt att torgföra sina åsikter. Tyvärr går utvecklingen snabbt mot en privatisering av de allmänna platserna, och därmed blir möjligheterna för åsiktsutbyte och opinionsbildning mindre för många. I valrörelsen 2010 visade sig detta bland annat i stadsdelen Rosengård i Malmö. Centrumanläggningen liksom all omgivande mark är i dag privatägd. Fastighetsägarna och markägarna förbjöd all politisk verksamhet. I ett område där alla andra krafter verkar för att öka integrationen och valdeltagandet förbjöds de politiska partierna att verka. Framväxten av stora köpcentrum med inomhustorg som är omgärdade av stora parkeringsplatser begränsar möjligheterna. Fastighetsbolaget och köpmannaföreningen som äger marken har bestämmanderätt över vilka åsikter, föreningar eller rörelser som får sprida sina budskap. Oftast tillåts ingen opinionsbildning alls. Trenden förstärks inne i städerna där affärsgatorna ersätts av inomhusgallerior som också hindrar opinionsbildning av olika slag. I en alltmer mediestyrd värld är det personliga samtalet ännu viktigare om mångfalden ska kunna bevaras i vår demokrati. Då krävs det att människor och organisationer fritt kan framföra sina uppfattningar och informera och argumentera på de platser där människor finns i vardagen. Därför måste den typen av platser göras tillgänglig för yttrandefriheten. Alla partier säger sig i dag värna om precis det jag talar om. Därför hoppas jag att allianspartierna verkligen tänker om och vågar ta ställning för demokratin, för yttrandefriheten och för de offentliga samtalen. Aktiva, delaktiga medborgare är den viktigaste faktorn för det goda samhället. (Applåder)

Herr talman! I civilutskottets betänkande 22 om plan- och byggfrågor behandlas 69 olika yrkanden från riksdagens ledamöter. Fler än en tredjedel av förslagen, eller mer exakt 37 procent av dem, har lagts fram av ledamöter från Miljöpartiet. Jag vill bara säga detta som en förklaring till att nästan hälften av alla reservationer i betänkandet kommer från just Miljöpartiet. Den moderatledda högerregeringens politik går i huvudsak ut på att färre saker ska skötas gemensamt och att den enskilde därmed i ökad utsträckning ska klara sig utan stöd från sina medmänniskor. Genom kraftigt sänkta skatter är avsikten att den enskilde också ska få ökade möjligheter att klara sig utan det allmänna, utan det gemensamma eller, ändå tydligare uttryckt, utan medmänniskor. Resultatet av den förda högerpolitiken har naturligtvis blivit kraftigt växande klyftor i samhället. De med de lägst taxerade villorna har fått en höjning av fastighetsskatten med runt 1 000 kronor per år medan de med de högst taxerade villorna har fått en sänkning av fastighetsskatten med minst 1 000 kronor inte per år utan per månad. Andra skatte- och avgiftssänkningar innebär sammantaget att skillnaderna i disponibel inkomst under moderatstyrets tid kan ha ökat med över 3 000 kronor per månad mellan dessa grupper. Samhällsplanering är ett område där konsekvenserna av kraftigt ökade klyftor mellan människor blir väldigt påtagliga. Saker som har låg prioritet i den privata plånboken tenderar att bli eftersatta när ekonomin har den utveckling som den fått under högerregeringens styre. Skötsel och underhåll av gemensamma lokaler är mindre prioriterade i den egna plånboken än skötsel och underhåll av egna och privata lokaler. Det betyder att lokaler för barnomsorg, fritidsverksamhet, äldreomsorg och sjukvård eftersätts medan bostäder och fritidshus får dessa resurser från vinnarna i skattesänkarpolitiken. Snöröjning och kollektivtrafik är likaså lågt prioriterade i den privata plånboken, vilket gör att kvaliteten sjunker på dessa områden. Vinnarna i skattesänkarpolitiken tar sig fram med sina stora, tunga stadsjeepar medan förlorarna har svårt att hinna till skolan och arbetet. Men det är inte enbart genom att den förda politiken ger kommuner och landsting realt lägre köpkraft och därmed tvingar dem att dra ned sina ambitioner för det offentliga rummet, för parker, för lekplatser, för skola, vård och omsorg som förlorarna på den här skattesänkarpolitiken får sämre möjligheter. Plan- och bygglagens syfte är att vara den spelplan eller arena på vilken medborgarna ska göra upp om de intressekonflikter som ibland uppstår. När de ekonomiska klyftorna ökar mellan medborgarna i samhället så ökar även skillnaderna i möjligheter att hävda sina intressen i hela den process för samhällets planering som plan- och bygglagen reglerar. Det finns nog inget annat område än samhällsbyggnadsområdet där det är så tydligt att alla politikområden på något sätt hänger samman. Vill man bygga ett samhälle för alla eller gör man som högerregeringen, väljer en modell där de med vassa armbågar tillåts ta för sig på bekostnad av dem som inte är lika snabba? I praktiken blir resultatet för medborgarna väldigt olika om man, som vi miljöpartister, anser att samhället blir bättre om det byggs med grundvärderingen att i första hand tänka på sina medmänniskor i stället för att byggas på den moderata grundtanken att det samhälle där den enskilde inte behöver några medmänniskor är det bästa. För oss miljöpartister är det alltså viktigt att värna det gemensamma beslutsfattandet i samhällsplaneringen. Individen ska självklart ha sin sfär där individen rår sig själv, men vi menar att samhällsbyggandet måste utformas så att alla medborgare inte bara i teorin utan även i praktiken har lika stora möjligheter att delta och påverka. Bland alla de förslag som vi lyfter fram genom motioner och som behandlas i det här betänkande finns förslag på ökat lokalt inflytande när stora bostadsområden, som exempelvis de som byggdes under den så kallade miljonprogramstiden, ska moderniseras och renoveras. Vi anser att man ska utveckla metoder för att i ökad utsträckning involvera även barn och ungdomar i det arbetet. Vi anser att det är viktigt att de förändringar som man vill genomföra granskas genom barnkonsekvensanalyser och att frågor om tillgänglighet lyfts upp mer och får en högre prioritet. Vi menar att personer med funktionshinder är en viktig grupp som kan tillföra stora mervärden i dessa områden med sina erfarenheter. Vi vill se en planering där bullerfrågor, luftmiljöfrågor och andra hälsofrågor tillåts gå före framkomligheten för bilar när det uppstår konflikter. Tyvärr visar erfarenheten att kommersiella intressen oftast går före både kulturell hänsyn och hänsyn till miljömål och biologisk mångfald. Bilen är i dag normen vid all planering. Lagstiftningen är till stora delar utformad utifrån bilens förutsättningar och behov. Vi i Miljöpartiet menar att det är hög tid att lagstiftningen ses över med syftet att bryta den gammalmodiga grundsynen. Om vi menar allvar med tanken att bygga en hållbar framtid är det hög tid att cykeln, gångtrafiken och kollektivtrafiken prioriteras före bilen i de verktyg vi skapar med vår lagstiftning. Som det cyklisternas parti vi ser oss själva som skulle vi miljöpartister helst vilja se en lagstiftning som går så långt att den innehåller miniminormer för framkomlighet med cykel. Vi föreslår i en av våra motioner att regeringen ska utreda sådana möjligheter. Vi miljöpartister hävdar att med en ökad urbanisering blir betydelsen av tillgång till natur nära boendet allt viktigare. Vi föreslår i en motion dels att regeringen ska uppdra åt Boverket att utarbeta planeringsstöd åt kommunerna, dels att regeringen ska skapa resurser för kompetensutveckling i kommunerna för att de ska klara av att uppnå ett mål om bostadsnära natur. Miljöpartiet anser även att den utveckling som vi sett, och som fortfarande pågår, med ett snabbt växande antal externa köpcentrum är en utveckling som blir svår att förena med bygget av det hållbara samhället. Vi menar att ett nytt sätt att tänka för service- och varuförsörjning måste utvecklas där alla medborgare räknas och där hänsyn tas till hela kedjan av transportarbete. Den suboptimering som styrs av kortsiktiga vinstintressen kan inte i längden vara rätt väg att gå. Miljöpartiet föreslår därför i en motion ett femårigt stopp för nya externa köpcentrum i landet för att ge utrymme för ett nytänkande. Herr talman! Som jag påpekade i min inledning är det de allra svagaste som har minst möjlighet att påverka hur vårt samhälle byggs. Det är likaså ofta dessa de svagaste som råkar mest illa ut. Ett exempel är den första generationens datafrälsta, det vill säga de personer som introducerade ADB-hantering med stordatorer under 1970-talet och som senare under 1980-talet var de som brann för att införa persondatorer på våra arbetsplatser. I likhet med många elektronikingenjörer som utvecklade den trådlösa tekniken är det bland dessa som vi hittar de människor som i dag står längst bort från samhällets gemenskap, nämligen de som blir sjuka av digitala magnetfält. Elöverkänslighet var ett begrepp som växte fram på den tiden när kraftigt strålande bildskärmar skadade väldigt många människor. Det fanns stora problem med lysrörstekniken också. Den här problematiken har blivit mycket svårare med åren, och i dag talar man om problem med icke-joniserande strålning. Vi i Miljöpartiet menar att det är ohållbart med en plan- och bygglag som inte ger kommunerna möjligheter att skapa det skydd som de enligt socialtjänstlagen är skyldiga att arrangera för sina kommunmedborgare när de far illa av de här problemen. Här har vi ett exempel på en fråga där lagarna inte samverkar på ett sådant sätt att man kan nå de mål som man har satt upp. Vi föreslår därför att regeringen tar fram justeringar av plan- och bygglagen som innebär att kommunerna också i praktiken kan hävda områden med låga strålningsnivåer för de medborgare som är i behov av sådana miljöer för att kunna arbeta och leva ett normalt liv. Vi anser även att det är märkligt att Sverige är ett av de få länder som inte kräver bygglov för basstationer och antenner för trådlös kommunikation. I de länder som har dessa krav kan man planera för lägre strålningsnivåer. Den som söker bostad eller planerar en semesterresa kan där väga in strålningsriskerna i sina beslut. I Sverige väljer vi att helt och hållet blunda för en fråga som i omvärlden får allt högre prioritet för vart år som går. Vi anser att regeringen borde titta på detta och komma med förslag till riksdagen. Det finns även en reservation i betänkandet som handlar om energikrav i bebyggelse. Vi var från början ganska tveksamma till huruvida vi skulle ställa oss bakom reservationstexten eftersom vi tyckte att kraven var på tok för låga både i befintlig bebyggelse, vid renovering och för nybyggnation. Byggindustrin klarar redan i dag de i reservationen föreslagna nivåerna så det är lite som att slå in öppna dörrar. Att regeringen inte vill gå ens så långt som att föreslå regler som ligger i nivå med det som i dag är standard i byggsektorn är för mig helt obegripligt. Från Miljöpartiets sida tycker vi samma sak som byggindustrin. Det är bra med regler som utmanar. Industrin vill ha utmaningar, men de vill också ha tid på sig för att kunna uppnå tufft ställda krav. En trappa med stegvis ökade krav på energieffektivitet, exempelvis vart fjärde eller femte år och med några år till det första trappsteget så att man har en tydlig förutsägbarhet i vad som kommer att krävas, det är vad byggindustrin säger till mig att de vill ha. Det är det som bäst stimulerar utveckling och nytänkande. Det är precis så vi miljöpartister skulle vilja se den politiska styrningen utformad. Nu ställer vi oss bakom reservationen ändå eftersom några krav trots allt är bättre än inga krav alls. Det är dock en sorts signal till branschen, en signal som de gärna vill se. Herr talman! Det finns ett stort antal nya tekniska lösningar som vi pekar ut i våra motionsförslag där vi anser att politiskt tryck kan bidra till snabbare utveckling. Det kan ske på många olika sätt - genom stegvis höjda krav, genom samordnad teknikupphandling som samhället initierar, genom riktat stöd till forskning och genom pilotprojekt. Den moderatledda högerregeringen har naturligtvis avslagit alla våra framsynta, moderna och gröna idéer, men vad annat kan man förvänta sig? Självklart, herr talman, står vi i Miljöpartiet bakom alla våra reservationer i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservation 3 om ökat medborgarinflytande i samhällsplaneringen.

Herr talman! I Vänsterpartiets bostadspolitiska partimotion har vi lagt fram ett antal förslag som inriktar sig på att öka medborgarnas inflytande samt på demokratiska inslag på bostadsmarknaden och samhällsplaneringen. Samtidigt vill vi att marknadskrafternas inflytande begränsas. Vi anser att det är nödvändigt att se över och förändra flera av de regelsystem som styr planering, byggande och förvaltning av bland annat bostäder. Den nya plan- och bygglag som träder i kraft den 2 maj 2011 innehåller emellertid inte några påtagliga förändringar som kan leda till en mer demokratisk och effektiv detaljplaneprocess. Det finns därför behov av en fortsatt översyn av plan- och bygglagen i syfte att åstadkomma verkliga förbättringar och förändringar i dessa avseenden. Herr talman! Vi anser att det är viktigt med lokalt medborgarinflytande i samhällsplaneringen utifrån barns, kvinnors och funktionsnedsattas perspektiv. I dag tas de flesta beslut som berör medborgarnas närmiljö över deras huvuden. Människor har marginella möjligheter till ett reellt lokalt inflytande. Den lokala demokratin måste därför förbättras. Samhället måste skapa större möjligheter för lokalt inflytande i stadsplaneringen så att medborgarna på allvar får vara med och bestämma hur samhället ska se ut i framtiden. I det sammanhanget är det viktigt att även ta vara på barns och ungdomars intressen och behov. Jag menar att barn har ett begränsat rörelseområde. Därför är det särskilt viktigt hur närmiljön utformas och påverkas. Ett bostadsområde och en stad som inte har en trygg miljö för barn ger inte heller trygghet till vuxna, särskilt föräldrar. Föräldrar ska inte behöva vara oroliga för sina barn vare sig i hemmiljön eller i skolmiljön. En stad som tar till vara barns och ungdomars möjligheter är en stad för alla. Barn tillbringar oftast en större del av sin tid i närheten av bostaden. Samhällets planering ska baseras på barnperspektivet så att barn kan cykla och gå mellan exempelvis bostaden och skolan och till och från andra aktiviteter. Städer som har bostadsområden där det finns mer grönska, mindre bilar och färre parkeringsplatser ger bättre luft, mindre buller, en ökad rörlighet och mer trygghet för barn och unga. Det behöver utvecklas metoder för att barn och ungdomar ska få inflytande i planarbetet. Ett förslag kan vara barnråd. Det behövs. Det är dags att ta till vara barns och ungdomars möjligheter. Barn- och jämställdhetsperspektiven måste genomsyra alla politiska beslut, inte minst när det gäller samhällsplaneringen. Regeringen bör återkomma till riksdagen med en strategi för att skapa bättre möjligheter för barn, unga och funktionsnedsatta att kunna delta i samhällsplaneringen. Herr talman! Vänsterpartiet vill stärka människors möjligheter att välja var de ska bo. Vi menar att bostadspolitiken är ett viktigt instrument för att aktivt bekämpa segregationen. Sverige behöver fler bostadsområden med blandade boende- och upplåtelseformer. Vi menar att det leder till minskad segregation och fler valmöjligheter för den enskilde. Det behövs mer kompletteringsbebyggelse som är inriktad på hyresrätter i utpräglade villaområden och i områden där bostadsrätterna dominerar. Dessa aspekter måste genomsyra planprocessen. Herr talman! Ett stort problem i dagens stadsplanering är att bilen fortfarande är den norm som styr utformningen av bostadsområden och trafikmiljön. Vi i Vänsterpartiet har tillsammans med Miljöpartiet och Socialdemokraterna lagt fram ett antal förslag på åtgärder som kan leda till en mer miljöanpassad stadsplanering och underlätta användandet av cykel och kollektivtrafik. Dessa förslag innebär att cykeln och kollektivtrafiken bör vara centrala i den nya normen för transporter vid stadsplanering. Planeringen av bostadsområden bör utgå från bland annat närhet till kollektivtrafik och en förändrad syn på behovet av fordonsparkering. Kommunerna tillämpar i dag riktlinjer för hur många parkeringsplatser för bilar som ska finnas vid nybyggnation av bostäder. Däremot saknas motsvarande riktlinjer för cykelparkering. Det bör därför utformas en miniminorm för antalet cykelparkeringar vid nybyggnation av bostäder i tätorter. Det ska också vara möjligt att tänka på tillgängligheten till kollektivtrafiken när behovet gällande parkering fastställs. Boverket bör få i uppdrag att utfärda rekommendationer för kommunernas detaljplanering utifrån detta perspektiv. Herr talman! Plan- och bygglagen ställer krav på att det ordnas platser för parkering i samband med byggande av bland annat bostäder. Kommunernas tillämpning av dessa bestämmelser leder ibland till krav på onödigt många parkeringsplatser. Inte minst gäller det studentbostäder där behovet av parkeringsplatser är begränsat. Kravet på parkeringsplatser kan också leda till att bostadsbyggnadsprojekt försenas och att byggkostnaderna stiger. Jag anser mot denna bakgrund att regeringen bör se över förutsättningarna att bygga bostäder, exempelvis studentlägenheter, utan tillhörande andra parkeringsplatser än handikapplatser. En annan viktig fråga beträffande stadsplanering och övrig fysisk planering är att frågorna ibland är alltför inriktade på byggnader och infrastruktur. Behovet av grönområden och platser för lek kan glömmas bort eller beaktas alltför sent i planeringsprocessen. Vi har lagt fram förslag om hur detta behov bättre ska kunna tillgodoses i planeringen. Herr talman! Boverket bör därför utarbeta riktlinjer och stöd för kommunerna så att de kan säkerställa att alla medborgare har tillgång till bostadsnära natur. Det ska också gälla utarbetning av riktlinjer för hur kommunerna kan skapa mer plats för grönområden, lekplatser och kultur i städerna. Detta kan exempelvis ske genom att behovet av parkeringsplatser minskar då fler använder cykel eller åker kollektivt. Herr talman! I sammanhanget är det viktigt att lyfta fram tillgången till platser för barns lek. Som jag sade tidigare är en stad trygg först när både barn och vuxna känner sig trygga. Städer måste vara tillgängliga. Det gäller särskilt större städer som Stockholm, Malmö och Göteborg, där det är väldigt mycket trafik. Det irriterar och tryggar inte barn och ungdomar särskilt. Jag vill påpeka att samhällsplaneringen i stor utsträckning förväntas vara till lika stor nytta för kvinnor som för män. Utgångspunkten i den fysiska planeringen och markanvändningen har ofta en könsblind hållning. Planeringen tar sin utgångspunkt i att den är till för alla, men kön har betydelse för samhällsplaneringen, och det är vanligt att planeringen i högre grad svarar mot männens behov och mindre mot kvinnornas. Jämställdhetsperspektivet ska alltid finnas med i ett boendeplaneringsprogram. Jag yrkar bifall till reservationerna 2, 4, 6 och 20. Jag står också bakom yrkandena 14 och 15 - tror jag det var - om tillgänglighet, som Vänsterpartiet har i socialutskottet. Jag har en motion om tillgänglighet som jag vill lyfta fram här, för tillgängligheten är jätteviktigt för oss.

Herr talman! I betänkandet behandlas motioner och yrkanden som gäller plan- och byggfrågor. Jag anser att flera av dessa tillgodoses i och med att den nya plan- och bygglagen träder i kraft nästa månad samt i de uppdrag som regeringen har gett till Boverket. I den nya plan- och bygglagen var ett övergripande syfte att så långt som möjligt begränsa tidsåtgången för planläggning och ange tidsfrister för handläggningen där det är möjligt. Det införs en handläggningstid på högst tio veckor för bygglov och krav på att exploatörer ska få besked inom fyra månader om huruvida kommunen avser att ta fram en detaljplan för området. Detaljplaneprocessen har också förenklats. Medborgarnas inflytande över samhällsplaneringen har stärkts i den nya lagen. Den krets som ges tillfälle till samråd har utökats med kommunens medlemmar. Ett viktigt perspektiv är att barn och ungdomars inflytande tas upp. Trafikverket fick tillsammans med Boverket i december 2009 uppdraget att starta, samordna och stödja projekt som ska öka barns och ungas inflytande i kommuners samhällsplanering. Projektet ska återrapporteras till regeringen hösten 2012. I andra kapitlet i den nya lagen anges att planläggningen ska främja en från social synpunkt god livsmiljö som är tillgänglig och användbar för alla grupper. Hänsyn ska tas till behovet av framtida förändringar och möjlighet att anordna en rimlig samhällsservice. Kommunerna har även ett stort ansvar när det gäller trafikplanering, framför allt med hänsyn till miljön och klimatet. Boverket beskriver detta i rapporten Planer som styrmedel för att minska samhällets klimatpåverkan . Boverket fick 2009 i uppdrag att utarbeta hur cykelparkering ska beaktas i den fysiska planeringen och har gett ut skriften Gör plats för cykeln - Vägledning och inspiration för planering av cykelparkering vid stationer och resecentra . Trafikverket har också publicerat ett antal rapporter med samma inriktning. Trafikverket och Transportstyrelsen har fått i uppdrag att i samråd med kommuner, berörda organisationer och myndigheter utarbeta en strategi och handlingsplan för ökad och säker cykling. Redovisning ska ske senast den 1 december i år. I september förra året tillsatte regeringen en särskild utredare som i första hand ska se över de nuvarande bestämmelser som reglerar trafikmiljön och trafikreglerna för cykeltrafik, men även se över regler och förutsättningar som påverkar cykelparkering. Redovisning ska ske senast den 1 maj 2012. Jag tycker att regeringen gör väldigt mycket. Jag vet inte vad oppositionen tycker att vi ska göra mer. Hänsyn till behovet av parker och andra grönområden ska tas vid all planering, liksom plats för lek, motion och övrig utevistelse. Även på detta område har Boverket gett ut flera skrifter. Bostadsnära natur - inspiration och vägledning ska ge stöd till kommunerna i deras arbete med att säkra tillgången till de grönområden som finns nära bostäderna. Mångfunktionella ytor - Klimatanpassning av befintlig bebyggd miljö i städer och tätorter genom grönstruktur syftar till att öka medvetenheten och kunskapen om grönstrukturen och friytorna i stad och tätort. Broschyren Låt staden grönska syftar till att ge inspiration till beslutsfattare i stad och kommun. Ett samhälle ska självklart vara tillgängligt för alla. Prövningen av tillgänglighetsfrågor har lyfts fram i den nya plan- och bygglagen, bland annat genom en utvidgning av bygglovsprövningens omfattning. Till skillnad från tidigare ska kraven på ändamålsenlighet och tillgänglighet behandlas redan i bygglovsprövningen. Byggnader ska vara tillgängliga och användbara för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Dessa krav har funnits länge vid ny- och ombyggnad. I lokaler dit allmänheten har tillträde ska hinder mot tillgänglighet alltid avhjälpas, men med tillägget att det gäller om hindren med hänsyn till de praktiska och ekonomiska förutsättningarna är enkelt avhjälpta. I detta tillägg finns utrymme för olika tolkningar, vilket tyvärr innebär att mycket återstår att göra. Det finns sanktionsmedel som kan användas när lagens krav inte efterlevs. Byggsanktionsavgifter kan tas ut när någon bryter mot byggbestämmelserna. Herr talman! Vi har en åldrande befolkning, vilket gör att bostäder anpassade till äldres behov har uppmärksammats i olika sammanhang. Önskvärt är att göra det möjligt för äldre att bo kvar längre i sitt ordinära boende. Bo bra hela livet är ett slutbetänkande som Äldreboendedelegationen överlämnade i slutet av 2008. Flera myndigheter har haft uppdrag som syftat till ökade kunskaper om tillgänglighet i dagens byggnadsbestånd med förslag om förbättringar. En annan grupp som efterlyst bostäder är studenterna. Därför ändrades bestämmelserna den 1 januari i år. I enskilda bostadslägenheter för studerande eller ungdomar behöver rummen inte längre vara avskiljbara då det gäller daglig samvaro, sömn, vila och matlagning. Förhoppningen är att på detta sätt få ned kostnaderna. Herr talman! Det har varit en lång process att ta fram den nya plan- och bygglagen. Det finns områden som inte hann beredas klart. Jag har här räknat upp flera åtaganden som gjorts eller är på gång genom Boverket och Trafikverket. Låt oss nu se effekterna av den nya plan- och bygglagen och hur kommunerna lever upp till kraven som ställs! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på motionerna. Jag strök en hel del ur mitt anförande och ser nu att jag har lite tid kvar och kan bemöta Katarina Köhler, som uppehöll sig länge kring köpcentrum och liknande publika platser som hon vill ska gälla som allmän plats där man ska kunna hålla opinionsmöten. Det finns tydligen privata ägare som motsätter sig politisk verksamhet och annan opinionsbildning, men utredaren som regeringen tillsatte 2006 bedömde att detta inte var särskilt vanligt. Jag tror att man kan komma överens med många av dessa privata ägare om man tillfälligt eller för en kortare tid vill ha något möte eller dela ut valbroschyrer. Med samtal med ägaren går det säkert bra. Låt oss inte göra problemet större än det är. Som ett exempel kan jag nämna att när Håkan Juholt valdes till partiledare visades det på storbildsskärm i Gallerian i Oskarshamn, och även dagen efter kunde man följa hela hans installationstal.

Fru talman! Jo, lagen sätts i sjön nu. Vi får väl se vad det blir. Jag ordar inte mer om det nu utan går i stället in på detta med allmänna platser. Regeringen tillsatte en enmansutredning 2006. Utredaren kom fram till att det inte var något dilemma. Han sade i princip det du, Eva Bengtson Skogsberg, sade, men han lade också till att EU:s regler för äganderätten kan ställa till problem här. Under de fem år som har gått sedan utredningen gjordes har allt fler fastighetsägare kring torg och köpcentrum som blivit tydliga med att ingen form av opinionsbildning får ske på dessa platser. Jag tror också att det är som du säger och att det finns sådana man kan komma överens med, men allt oftare får man nej när man vill ha allmänna möten på det vi tidigare har sett som allmän plats. Detta är en viktig fråga, och detta är en av de brister som det är oerhört viktigt att komma till rätta med i den nya plan- och bygglagen. Jag tror inte att problemet är så litet som regeringen vill göra gällande.

Fru talman! Jag har inte stött på problemet så ofta. Det finns ju några som inte tycker om att man står där, och jag kan på sätt och vis förstå dem. Många kunder skräms ju bort av att det står ett massivt uppbåd av reklamutdelare oavsett vad det är de gör reklam för, men särskilt inför ett val drar sig eventuellt många kunder för att gå dit. Men jag tror ändå att det är möjligt att göra upp i de olika partierna om att man finns på plats under planerade tider - alltså inte hela tiden - och att man kanske står en bit därifrån. Sedan tycker jag att de möten man hade förr, torgmöten med megafon, är något förlegat. Nu är det samtalsformen som jag förordar. Att man dyker på människor är det nog inte bara markägaren som inte gillar. Jag tror att kunder som passerar vill kunna välja om de vill få politisk information och inte bli påprackade den. Men jag tror fortfarande på en dialog och att man kan komma överens med markägaren.

Fru talman! Jag håller helt med om att vi inte ska flyga på människor och pracka på dem vår information oavsett om det sker inne på köpcentrumen eller utanför. Det handlar inte om det. I alla tider har olika grupper, föreningar och organisationer kunnat vara utomhus och tala med och till folk. Det är oerhört viktigt att vi också får göra det i framtiden. Jag tycker att Eva Bengtson Skogsberg negligerar problemet. Det sker allt oftare och allt tydligare att privata fastighetsägare och markägare säger nej, och man är medveten om sin äganderätt och säger ifrån. Men konsekvensen av det blir ju att med allt det mediebrus vi har runt omkring oss att människors möjlighet att ta del av politisk och annan opinionsbildning blir allt mindre. Jag tror att det är farligt för samhället. Jag vidhåller att detta är en viktig fråga för oss.

Fru talman! Självklart är det en viktig fråga att vi får komma ut med vårt budskap, men jag tycker inte att vi ska luckra upp äganderätten genom lagstiftning. Vi har ju fortfarande möjlighet att föra ut vårt budskap i stadskärnorna. Vi behöver inte gå ut i köpcentrumen. Det är många här som förordar att stadskärnorna ska vara levande, och då kan ju vi politiker få en möjlighet att leva upp till det.

Fru talman! Jag ska börja med att införa i Eva Bengtson Skogsbergs anförande. Sedan vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer. Detta handlar alltså om 37 motioner och 67 yrkanden från allmänna motionstiden 2010. Det finns en stark koppling till den nya plan- och bygglag som börjar gälla om knappt fyra veckor, den 2 maj. Därför kommer diskussionen naturligtvis att handla om det. Den nya plan- och bygglagen är ett väldigt viktigt steg som Alliansen har tagit för att skapa långsiktiga spelregler för samhällsplanering och byggande. Man kan också konstatera att det under den gångna mandatperioden, alltså från maktskiftet 2006, också har genomförts en del ändringar i plan- och bygglagen som naturligtvis finns med i den nya lagen. En av de viktigare som jag skulle vilja lyfta fram är att det från den 1 januari 2008 finns tydligt inskrivet att man vid planläggning ska ta hänsyn till risk för översvämningar och erosion. Detta är något som tillkom i skuggan av framtida klimatförändringar och vad de kan föra med sig. Detta finns tydligt med sedan den 1 januari 2008, och vid samma tidpunkt fick friggebodarna bli lite större i och med att man gick från 10 till 15 kvadratmeter. Jag kan konstatera att Folkpartiet och Alliansen har jobbat intensivt för att förenkla plan- och bygglagen. Men även om det nu gäller en tydligare och enklare plan- och bygglag kan man konstatera att de grundläggande syftena finns kvar. Det gäller det så kallade kommunala självstyret. Man pratar ofta om att vi i riksdagen ska lagstifta om allt, men i grunden är det här en ramlag som det kommunala självstyret har att hantera. Det finns ett delat ansvar i dessa frågor, och det är kommunerna som har det grundläggande ansvaret för planeringen. Det som lagstiftningen ska garantera - vilket den också gör och vilket vi har lagt stor vikt vid i den nya plan- och bygglagen - är medborgarnas rätt att medverka i en öppen och rättssäker process. Det handlar om att kunna delta i samrådet, alltså om att det ska vara öppet och att man ska få ha inflytande och lämna synpunkter. Och om man inte tycker att saken blivit bedömd på det sätt man tycker är rätt ska man kunna få ärendet överprövat på ett rimligt sätt. Detta har man tagit hänsyn till parallellt med syftet att förenkla och effektivisera lagstiftningen. En av de grundläggande målsättningarna har varit att förkorta de olika processerna utan att för den skull minska möjligheterna till inflytande för medborgarna. Snarare vill man öka medborgarnas möjligheter till inflytande och att processerna ska vara förutsägbara. Detta med att förenkla och förkorta planprocessen har stor betydelse inte minst när det gäller konkurrensen inom byggbranschen. Vi diskuterar ju ofta kostnadsbilden inom byggbranschen. De facto har de små och medelstora byggföretagen ofta svårt att hantera långa processer. De slås ut redan på det stadiet eftersom de inte har de ekonomiska och finansiella resurserna att dra runt processer som pågår i sju, åtta eller kanske tio år. Även ur den synvinkeln är det väldigt viktigt att effektivisera processen. Fru talman! Jag ska ta några exempel på vad som kommer att hända den 2 maj. De flesta förslagen i den nya lagen utgår från den enskildes perspektiv. Jag tror att det var Eva Bengtson Skogsberg som tog upp att man ska kunna få besked om bygglov inom tio veckor. Det gäller även att man ska få besked om planläggning inom fyra månader. Som jag nämnde tidigare har en ökad klimat- och miljöhänsyn lyfts in och förtydligats i planeringsarbetet. Tidigare i den här debatten har frågan om tillgänglighet tagits upp. Även detta har skärpts och blivit mycket tydligare i den nya lagstiftningen. Det viktigaste är att tillgänglighetsfrågorna ska finnas med redan i bygglovsprövningen. Förut var risken oerhört stor att detta kom in alldeles för sent i processen, men nu ska man redan i bygglovsprövningen se till att man har beaktat tillgänglighetsfrågorna. Från Folkpartiets sida vill jag också lyfta fram den lagstiftning som finns om, som det heter, enkelt avhjälpta hinder och hinder i lokaler där allmänheten har tillträde. Detta är en fråga som har stötts och blötts en del, men även här skärps lagstiftningen till att hinder ska avhjälpas om det är möjligt. Om tillgängligheten kan man som en parentes säga att även Boverket har jobbat med frågan och i december 2010 lagt fram sex delmål som i mångt och mycket riktar sig till kommunernas arbete. Det gäller tillsyn och uppföljning, och man har även riktlinjer för hur kommunerna ska kunna arbeta med tillgänglighetsaspekterna. Det handlar om fysisk planering, om bostadsanpassningsbidrag och att man i kommunerna ska få ett stöd i hur man ska arbeta med dessa frågor. Rätten till grönområden har också diskuterats här. Grönområden är en otroligt viktig faktor i tätbebyggda områden, för det har visat sig att grönområden bara genom sin blotta existens främjar människors hälsa, och inte minst är det väldigt viktigt för den biologiska mångfalden. Att rätten till de här grönområdena ska beaktas vid all planläggning är också något som kommer med väldigt tydligt i lagstiftningen. Amineh Kakabaveh från Vänsterpartiet tog upp det här med parkeringar och att man planerar för bilen, men jag tycker nog att den nya lagstiftningen verkligen gör tydligt att om det blir konkurrens om markyta så är det friytor för lek och utevistelse som har företräde framför parkering. I den lag som börjar gälla den 2 maj står det i klartext att det är grönområdena som har företräde. I det här sammanhanget kan man också lyfta fram det arbete som regeringen har gjort kring hållbara städer. Huvuduppgiften för Delegationen för hållbara städer är att jobba just med den långsiktigt hållbara staden. I detta ligger väldigt mycket kring hållbara transporter och även att vi ska bevara grönområden och skapa nya grönområden, rätten till gröna stråk och så vidare. Översiktsplanens roll har stärkts, och en av de viktiga sakerna är att man i översiktsplanen ska ha samordning med andra mål, planer och program som har betydelse för utvecklingen i kommunen. Där kan man lyfta in just miljökvalitetsmål, planer för infrastruktur, transportpolitiska mål och tillväxt- och utvecklingsplaner i övrigt. Jag tror att det nämndes tidigare att samrådsförfarande vid översiktsplanering har breddats, för hela målsättningen är naturligtvis att man ska få fram så bra underlag som möjligt när man fattar beslutet. Det är ju inte så att någon inte ska få vara med. Jag tycker också att det är väldigt viktigt är att det finns samordningsdiskussioner, att man ska samordna processerna enligt plan- och bygglagen och miljöbalken. När det gäller att ha insyn och kunna påverka är det väldigt viktigt för den enskilde medborgaren att man begriper vad det handlar om. När man har processer som går parallellt och man inte riktigt vet när man ska ha synpunkter är det inte lätt för den enskilde, men när man samordnar finns det en frågeställning. För den enskilde har det ju inte så stor betydelse exakt var och i vilken lag paragrafen står, utan det är vad det i praktiken innebär för henne eller honom själv. Den 2 maj får vi också en ny instansordning. Förhoppningen och avsikten med den är att vi ska få en snabbare process också när det gäller överprövning. Ytterligare en sak jag vill nämna, eftersom den finns med i betänkandet, är byggfelsförsäkringen. Det finns inga reservationer kring detta, men den finns ändå med och är omtalad. Det handlar om att från den 2 maj tas självbyggarna ur den obligatoriska byggfelsförsäkringen. Där finns nu även en diskussion om att byggfelsförsäkringen inte uppfyller det den var meningen att uppfylla, så det finns planer på att man tar bort obligatoriet som helhet. Det var en kortfattad genomgång av saker och ting som kommer att hända den 2 maj, men det ger ändå svar på en hel del av de frågor som tas upp i det här betänkandet. Jag avstår därför från att gå in på någon speciell reservation utan yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. I detta anförande instämde Jan Ertsborn (FP).

Fru talman! Närvarande ledamöter och åhörare! Fysisk planering brukar ofta benämnas "hårda frågor", sådant som är förbehållet manliga politiker att syssla med och som inte så ofta attraherar de personer som brukar gilla "mjuka frågor", alltså sådant som handlar om människors hälsa och välfärd. Det är en olycklig motsättning, och dess värre är den väldigt svårt att få bort. Det blir lätt en massa fyrkantiga och tråkiga plankartor, betong, asfalt och byggteknik. Människan och hennes behov, nu och i framtiden, behöver få en mer framträdande roll i samhällsplaneringen. Det är vi säkert överens om. Fru talman! Det är inte alla de 37 motionerna och 17 reservationerna som jag tycker att man ska kritisera i sak. Det finns säkert förbättringsområden i den nuvarande plan- och bygglagen som nu ska justeras, annars skulle vi inte behöva sitta här i framtiden. Vi vill alla både ha en snabbare handläggningstid, färre instanser som kan överklaga, en ökad rättssäkerhet och ett ökat medborgarinflytande, men det är ofrånkomligt att dessa ambitioner ibland kan komma att motverka varandra. Öppenhet och samråd är sådant som tar tid, för att inte tala om överklaganden som kanske kommer till följd av att just planarbetet gått för fort ibland. Centerpartiet tycker att det är viktigt att det finns bostäder med varierade upplåtelseformer som är anpassade till varierande tjocklek på plånboken och för skeden i livet: för studenter, ålderspensionärer, personer med funktionshinder och så långt det är möjligt även för personer som lider av exempelvis elöverkänslighet. De gröna kilarna, stadsnära skog och natur, lekplatser och strövområden för människor och djur är viktiga i kommunernas stadsplanering i dag. Men en grönyta kan också vara en idrottsplats, en 18-håls golfbana, en lantbruksfastighet med djur, alternativt en hästgård. Då blir det genast mer problematiskt. En motion från Miljöpartiets Tina Ehn vill jag gärna tala om. Den tar upp hästrelaterade frågor i planeringen. Min bild av detta är att det på många håll finns en överdriven rädsla för djurhållning i närhet av bebyggelse. När ett luktproblem uppstår för att bebyggelse kommit för nära är det nästan alltid näringsidkaren och djurhållaren som måste anpassa sig och maka på sig, annars finns kanske risken att han eller hon blir anmäld för djurplågeri av sina grannar, vilket jag vet händer. I stället skapar kommunerna med stöd av regler skyddsavstånd mellan bebyggelse och inhägnad på flera hundra meter med mark däremellan som inte har något värde för någon. Ökad kunskap på området behövs förstås, och syftet ska vara att öka acceptansen för djur i bebyggelse. Fru talman! Den stora skillnaden mellan Centerpartiet och reservanterna är synen på vad staten ska lägga sig i och vilken tilltro man har till Boverket, kommunerna och de olika aktörerna på bygg- och bostadsmarknaden, det vill säga dem som finns närmast de människor och miljöer som berörs. Det yttersta exemplet på sådan klåfingrighet är förslaget från Miljöpartiet om ett femårigt moratorium mot externetableringar av handelscentrum. Handelns utredningsinstitut har kommit fram till att handel i städernas utkant generellt sett inte har slagit ut några småbutiker i stadskärnorna, tvärtom! Säkert finns enstaka exempel på motsatsen också, men det är ingenting vi kommer åt med ett förbud. Oftast kan det bero på att handlarna och fastighetsägarna i stadskärnorna är dåliga på att samverka på det sätt som butiksägarna gör med fastighetsägaren i ett samlat köpcentrum. Min erfarenhet från kommunal verksamhet är att aktiv centrumutveckling, ett delat ansvar mellan fastighetsägare, butiksägare och kommunen vid planeringen, kan öka attraktionskraften för stadskärnorna. Där ingår inte minst trottoarer, cykelmöjligheter och avställningsplatser för till exempel cyklar och kollektivtrafik, men också parkeringsplatser för bilar i utkanterna av stadskärnorna. Ett planeringsförbud som är riktat mot kommunerna tar ifrån dem möjligheten att själva råda över markanvändningen. Det hindrar att arbetstillfällen skapas i handeln och det minskar tillgängligheten till varor för människor som bor i anslutning till staden eller i angränsande kommun. Tillgänglighet till varor är viktig, inte minst till arbetstillfällena. I min egen hemkommun är de största arbetsgivarna faktiskt den här typen av större butiker. Fru talman! Centerpartiet vill förenkla reglerna för att bygga studentbostäder. Enklare föreskrifter skulle öppna dörrarna för billigare och snabbare byggtekniker som kan mildra den akuta bostadsbristen bland ungdomar och studenter. Det kan göras till exempel med modulbostäder som kan flyttas. I dag finns det en mängd föreskrifter i Boverkets byggregler som reglerar badrummens storlek, förrådsutrymmen, tillgången på solljus, cykelrum med mera. Det hindrar en sådan utveckling. Oavsett om vi är för att liberalisera bostadspolitiken eller förordar statliga subventioner och reglering kommer det att ta ett antal år innan unga människor får tillgång till ett billigare och bredare bostadsutbud i landet. Studentboenden är till sin natur tillfälliga boenden. För studenterna är det viktigare att det finns någonstans att bo till ett rimligt pris på studieorten än att bostäderna håller strikta bekvämlighetskrav. Här ser vi ett utmärkt område att pröva mer industriellt byggande med enkla, mobila lösningar, eller att flera ges möjlighet att dela på en och samma bostad. För att det snabbt ska kunna skapas fler och billiga hyresrätter har vi tidigare föreslagit att privatpersoner ska få hyra ut upp till halva sin bostad skattefritt. Nu har vi dessutom sett till att höja schablonavdraget för andrahandsuthyrning. Jag tror att det skapar fler ungdomsbostäder än något annat planeringsmål, någon subvention eller reglering av byggandet och hyressättningen. Fru talman! Den sparade kilowattimmen är alltid den bästa, brukade min föregångare från Halland Ivar Franzén säga. Därför är energieffektivt byggande kanske den enskilt viktigaste energipolitiska åtgärden vi kan diskutera här. För fastighetsägaren och hyresgästen måste det vara ekonomiskt fördelaktigt att förbruka så lite energi som möjligt. Om vi ska fastställa den ena gränsen i byggreglerna eller den andra blir ju snarare en diskussion om påvens skägg där vi helt är i händerna på den tekniska utvecklingen och vad den för närvarande säger att vi ska göra. Nuvarande byggregler syftar till att få ned användningen av direktverkande el och öka andelen fjärr- och spillvärme, som är biobränslebaserad när det gäller fjärrvärme. Jag är osäker på om riksdagen är kompetent att fastställa nya definitiva gränser på det sätt som föreslås. Det viktigaste anser Centerpartiet är att forma och genomföra en politik som syftar till att spara el och styra över mot mer förnybar energi på det sätt som alliansregeringen och Centerpartiet nu gör. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. I detta anförande instämde Per Lodenius (C).

Fru talman! Jag kunde inte låta bli att begära ordet när jag hörde Ola Johansson prata om externetableringar och sprida lite felaktig information. Det är inte så att vi i argumentationen i vår motion har påstått att externhandeln skulle tömma stadscentrumen. Vi påtalar att det minskar möjligheten till service där människor bor. Det är faktiskt så att externetableringar inte ger fler jobb utan färre jobb. Alla externetableringar minskar antalet jobb i det närområde där människorna bor. Däremot finns det vissa exempel på att när man gör mycket stora externetableringar kan man dra sysselsättning från andra orter till den ort där man då gör den här externetableringen. Men summan arbetstillfällen minskar faktiskt med den typen av struktur för varudistribution om man jämför med närhandel. Sedan talade Ola Johansson om tillgängligheten. Det är också helt felaktigt. Tillgängligheten minskar ju för alla dem som inte har tillgång till bil. Det finns en stor grupp kunder som får en kraftigt försämrad tillgänglighet med den typen av strukturförändring i varudistributionen som externetablering innebär. Jag vill bara lyfta fram detta därför att det är viktigt att ha en korrekt bild av vilka förändringar den här typen av etableringar innebär.

Fru talman! Miljöpartiet föreslår ett moratorium, Jan Lindholm, det vill säga att några nya externetableringar inte ska få göras. Det är det som står emot mitt sätt att resonera. Miljöpartiet vill förbjuda och reglera kommunernas markanvändning i lag. Det innebär att kommunerna fråntas rätten att i samråd med butikerna, näringsidkarna och kommuninvånarna planera för hur varuförsörjningen ska gå till på ett miljövänligt sätt, med minskat beroende av bilen och med ett tillvaratagande av näringslivsintressena. Det är klart att förändringar i handelsstrukturen medför förändringar i var butiker är lokaliserade någonstans. Men jag är inte alls säker på att det skräckscenario - elände, elände - som Jan Lindholm beskriver är resultatet om man ser till att exempelvis centrumhandeln, som jag tog som ett exempel, blir bättre på att samverka med fastighetsägarna i centrum och förbättra sitt utbud till kunderna.

Fru talman! Nu är ju inte erfarenheterna att det är centrumhandeln som lider. Initialt kanske, under en kortare tid, men det brukar inte vara något större problem för centrumhandeln med externetableringar. Det handlar om just den varudistribution vi behöver till de människor som framför allt på ålderns höst behöver kunna sköta sina dagliga inköp själva, vilket alltså är oerhört väsentligt att man kan. När man tar bort den möjligheten, genom att det inte finns någon handel ute i de bostadsområden där människor bor, för det är den handeln som stryker på foten när vi gör sådana här stora externetableringar, tappar de människorna den sociala och fysiska hälsa det ger att komma ut på dagarna. Jag vet att till många av de butiker som fortfarande finns kvar kommer de äldre damerna och herrarna inte bara en gång utan kanske två gånger om dagen därför att när man sköter sina inköp själv är det en anledning att gå ut. Det är också så att när man tar bort den här möjligheten ökar kostnaden för samhället. När äldre människor inte har möjlighet rent fysiskt att sköta sina inköp själva tilltar så att säga den motoriska försämringen snabbare och så måste socialtjänsten skjuta till hjälp med livsmedelsinköpen tidigare än annars. Vi får ju en ökad kostnad där som man inte heller tar hänsyn till. Jag menar att det är just den diskussion som gäller de områden där människor faktiskt bor, kringområden runt städer där problemen inträffar, som vi bör föra. Om det nu är så att Ola Johansson ser problematiken men vänder sig emot just det förslag som vi har - jag kan tycka att ett femårigt moratorium kanske inte är det mest kreativa, men det är i alla fall ett sätt att markera den här frågan - är Ola Johansson väldigt välkommen att väcka andra förslag om hur vi kan angripa själva problematiken, för den tycker jag att vi borde kunna vara överens om.

Fru talman! Jan Lindholm får nog visa mig den statistik som säger att butiker läggs ned till följd av externetablerade livsmedelsbutiker. Nu talar vi om en begränsad del av det hela. Min uppfattning är att där det finns ett kundunderlag för livsmedel och basvaror där finns det också butiker. Det gäller i bostadsområden även utanför tätorten och vid sidan av de stora externetableringarna. Jag talar gärna om annat än centrumutveckling. Vad finns det då för intresse i bostadsområdena och bygderna att ha försäljning av tv-apparater, färg, tapeter, sportkläder, skor och annat? Det är ofta den typen av butiker som samlas i ett handelscentrum. Jag anser att det är viktigt att de samlas och görs tillgängliga på ett och samma ställe. Det utesluter inte mindre butiker i centrum. Det är inte heller så att det skapar ett underlag för den typen av butiker i bostadsområdena. Det har heller aldrig funnits, åtminstone inte under lång tid.

Fru talman! Jag hakade också upp mig på två saker som Ola Johansson talade gott om. Den ena gällde studentlägenheter och den bostadsbrist som råder i Sverige. Den är historisk. Hundratusentals ungdomar och andra människor saknar bostäder. Vi hörde här att Centerpartiets politik bygger på att man ska ge dem möjligheten. Vad har Centerpartiet gjort för att underlätta för studenterna, människorna, som saknar bostäder? Under den högerregering som har funnits i fem år har köerna blivit längre och längre. I dag finns ett förslag i betänkandet om plan- och bygglagen. Vad är det som underlättar för studenterna, för de 300 000 människor, som står i bostadskön? Den andra saken gällde att Ola Johansson påpekade att vi vill styra bostadsmarknadens parter, till exempel Boverket. Det är inte vi som styr utan det är egentligen ni som styr. De rättar sig efter regelverk och de möjligheter ni ger. Om de får möjlighet kan de bygga. De inser självklart behovet. Det är lätt att i talarstolen tala om saker och ting. I teorin är det alltid lätt, men hur åstadkommer man detta i praktiken? Det är viktigt. På vilket sätt kan Centerpartiet och Ola Johansson påverka att plan- och bygglagen blir bättre i fråga om tillgänglighet och möjligheten att värna om studenterna?

Fru talman! Amineh Kakabaveh undrade först vad Centerpartiet har gjort för att underlätta för studenter att snabbt få en bostad. I slutet av mitt anförande talade jag om vad vi har gjort. Vi har höjt schablonavdraget för uthyrning av bostad eller del av bostad till exempelvis studenter. Om Centerpartiet ensamt fick bestämma skulle vi gärna göra sådan uthyrning helt skattefri. Den frigör nämligen bostadsyta. Många människor bor i lite för stora lägenheter därför att de har blivit änka eller änkling eller har fått plats över när barnen har flyttat ut. Det skapar möjligheter att använda för mycket bostadsyta till att hyra ut till en ung student. Det är det viktigaste förslaget. Det andra förslaget gäller ägarlägenheter. Jag tror att många människor som äger lägenheter kommer att få möjlighet att hyra ut dessa på ett enklare sätt än att komma över en bostadsrätt eller för den delen en hyresrätt. Jag tror mycket på ägarlägenheter. Jag tog upp exempel på att genom att förenkla byggreglerna och skapa mer modulärt och prefabricerat byggande för studentlägenheter få fram fler bostäder för unga. Jag tror att det finns en potential inte bara för att skapa fler ungdomslägenheter utan också för att få ett effektivare och billigare byggande av bostäder för alla. Jag anser att det här är ett område som man mycket väl kan utveckla, speciellt för student- och ungdomslägenheter.

Fru talman! Ekvationen går inte ihop. Å ena sidan vill man underlätta ett byggande av bostäder för ungdomar och studenter, å andra sidan tror man på ägarlägenheter och andrahandsuthyrning. Det går inte. Man måste ha en av dem. Om man vill göra så måste man bygga och satsa på hyresrätter. Alla har inte råd att äga sin egen lägenhet. Så är det. Vi i Vänsterpartiet menar att det måste ske en reglering. Om man från början tänker på studentbostäder och hyresrätter - det regleras redan i plan- och bygglagen - garanteras dessa möjligheter. I dag saknar vi en sådan aspekt. Därför håller det inte att här tala om att marknaden ska bestämma, att människor ska få äga lägenheter eller hyra ut sina stora bostäder i andra hand. Vi säger inte att det är förbjudet, men det är inte lösningen. Lösningen är att se till att det redan i plan- och bygglagen finns en garanti. Det handlar om att inte enbart tänka på parkeringsplatser utan på enkla, billiga, bra och användbara hus för de hundratusentals människor och studenter som står i bostadskön. Det är vad jag saknar i svaren.

Fru talman! Både Amineh Kakabaveh och jag är överens om behovet av många studentlägenheter. Behoven är stora och starka. Det Amineh Kakabaveh efterlyser är en omorientering av bostadspolitiken. Det kanhända att vi går ifrån mer beslutsfattande centralt, mer statlig reglering och skattesubventioner, eller så håller vi oss till den bostadspolitik som finns i dag som faktiskt har resulterat i att antalet byggda bostäder har ökat. Amineh Kakabaveh sade att vi styr över regelverket. Samtidigt säger Amineh Kakabaveh att hon skulle vilja påverka regelverket så att kommuner fråntas ansvaret för sin egen bostadsförsörjning och reglera det genom lagstiftning eller andra typer av direktiv och stimulanser. Ursäkta mig, Amineh Kakabaveh, men jag tycker att det är en felaktig väg. En kommun med en högskola inom sitt område är angelägen om att de studenter som söker sig dit får en bostad och tak över huvudet. För inte så hemskt länge sedan var jag kommunpolitiker, och jag hyllar det kommunala planmonopolet på det sättet att man genom att använda det på ett aktivt sätt kan få fram den mix av bostäder som man önskar sig och som kommuninvånarna eller de som tillfälligt vistas i kommunen - om de är studenter eller tar tillfälliga jobb - efterfrågar. Jag är för en ökad flexibilitet på bostadsmarknaden. Den flexibiliteten får du genom att addera fler upplåtelseformer till hyresrätten, bostadsrätten och den traditionella villabebyggelsen. Då talar vi om ägarlägenheter och möjligheten till andrahandsuthyrning. Vi talar om möjligheten att dela upp en bostad i mindre delar där man kan hyra ut ett rum eller ett pentry utan att betala alltför mycket i skatt för detta. Det har vi möjliggjort i alliansregeringen.

Fru talman! Jag vill ägna några minuter åt att tala om motion 2010/11:C312 som finns med i betänkandet. Den handlar om riktvärden för flygbuller och har mig som upphovsman. Motionen handlar om ett allvarligt problem som uppstår när olika myndigheters riktlinjer kolliderar. Det är en kollision som drabbar Linköping i Östergötland särskilt hårt men även påverkar andra platser. Det handlar å ena sidan om Boverkets allmänna råd för byggnation i områden som påverkas av flygbuller som styr tillämpningen av plan- och bygglagen när det gäller till exempel beviljande av bygglov. Å andra sidan handlar det om Naturvårdverkets riktvärden också när det gäller flygbuller i bebyggelse som påverkar tillämpningen av miljöbalkens regler om miljöstörande verksamhet. I Linköping bygger Saab Gripenflygplan - ett projekt av stort nationellt intresse. Samtidigt är Linköping en av rikets större städer och en expansiv del av fjärde storstadsregionen Linköping-Norrköping med omnejd och har därmed behov av omfattande nybyggnation av bostäder. Grundproblemet är att Naturvårdsverket i sina riktvärden säger att genomsnittligt utomhusbuller vid bostäder inte bör överstiga 55 decibel medan det inte bör förekomma enstaka bullertoppar utomhus vid bostäder på mer än 70 decibel. Det är det sistnämnda som är problematiskt. När ett Gripenplan startar överstiger bullret 70 decibel inom ett stort område runt flygplanet, och eftersom planet rör sig fort sprids bullret över en stor yta. Det innebär att kortvariga bullertoppar på mer än 70 decibel förekommer över stora delar av Linköpings stadskärna och kringliggande landsbygd. Det skulle då vara oförenligt med Naturvårdsverkets riktlinjer för flygbuller i bebyggelse. Den grundläggande kritiken mot tillämpningen av riktvärden för bullertoppar är att de angriper ett problem som man kan ifrågasätta i vilken utsträckning det föreligger. Det som har störst betydelse för kvaliteten i boendet är rimligen nivån på den totala mängd buller som man som boende utsätts för, och det bör rimligen bäst mätas genom ett genomsnittsmått. Att några få gånger under en dag bli överröstad av ett startande Gripenplan är inget stort problem utan, som jag ser det, en naturlig del av att bo i en flygstad som Linköping. Det finns heller inga entydiga forskningsresultat när det gäller hur människor påverkas av att någon eller några gånger per dag bli utsatta för enstaka bullertoppar. Boverket har i sina allmänna råd uttryckt sig på ett sätt som skulle undanröja huvuddelen av de problem som det här ger upphov till i Linköping. Boverket säger att man inte längre vid tillämpningen av plan- och bygglagen ska tillämpa riktvärdet för maxbuller från flyg och i stället låta genomsnittliga bullernivåer vara avgörande i kombination med att man begränsar antalet bullertoppar som får förekomma nattetid. Naturvårdsverket vidhåller däremot att riktvärdet för maxbuller ska fortsätta att vara styrande. Det innebär att Boverkets allmänna råd angående flygbuller står i konflikt med Naturvårdsverkets allmänna råd om riktvärden för flygbuller, och det är en orimlig situation. När Linköpings kommun beviljar bygglov i den zon som är godtagbar för boende enligt Boverkets riktlinjer men inte godtagbar för boende enligt Naturvårdsverkets riktlinjer överklagar Saab regelmässigt de byggloven. Saab vill inte riskera att vid en framtida miljöprövning av sin verksamhet tvingas begränsa sin verksamhet med hänvisning till flygbuller i nyuppförda bostäder som överstiger riktvärdena. Det finns ett antal rättsfall i förvaltningsdomstolarna från senare år där förvaltningsdomstolarna har gått Saab till mötes och upphävt bygglov i den här zonen, som omfattar en stor del av Linköpings stadskärna och kringliggande landsbygd. Det innebär att möjligheterna att bygga bostäder i Linköping är kraftigt beskurna. Jag vill framhålla att det är en orimlig situation. Kommuner, företag och enskilda medborgare måste kunna få ett och samma svar från staten när det är samma intresse som skyddas, nämligen boendes intresse av att inte behöva utsättas för skadligt flygbuller. Kommuner och enskilda ska inte behöva vänta på att förvaltningsdomstolarna löser tvister om vilken statlig myndighet som har rätt. Linköpings kommun arbetar just nu med planärenden som rör ungefär 2 000 nya bostäder och som direkt påverkas av hur den här frågan hanteras. Om ingen ändring kommer till stånd riskerar det att allvarligt hämma bebyggelseutvecklingen i Linköping. Det innebär att min slutsats oundvikligen blir att regeringen måste lösa denna konflikt mellan sina myndigheter och att regeringen bör ta ställning för Boverkets riktlinjer, inte för Naturvårdsverkets riktlinjer. Det kan ske exempelvis i en ny proposition. Då skulle domstolarna och förvaltningsmyndigheterna få en tydlig signal om vad som gäller, och det är vad som nu behövs. Gripenprojektet är av stort nationellt intresse. Det är av stort nationellt intresse att man kan bygga tusentals nya bostäder i rikets fjärde storstadsregion. Det är orimligt att spela ut de här intressena mot varandra på det sätt som nu sker. Regeringen och riksdagen måste lösa det problem som har uppstått. Det är, fru talman, orsaken till att jag har skrivit motionen.

Fru talman! Ärade deltagare och åhörare! Vi har i dag att diskutera plan- och byggfrågor, ett stort och viktigt område där vi kan se två klara skiljelinjer. Den ena är oppositionen, som vill detaljstyra kommunerna och ibland köra över medborgarna och bortse från äganderätten, även när det gäller det kommunala planmonopolet. Det har vi hört här ett antal gånger. Det är i och för sig inga nyheter, men det tål att nogsamt påpekas. I den nya plan- och bygglagen har vi infört ett antal nya friheter och möjligheter för enskilda att bestämma och styra över sin närmiljö. Det är en lagstiftning som ska förenkla och föra det närmare medborgarna. Samtidigt är det viktigt att rättsprocessen är säker. Genom de nya mark- och miljödomstolarna - en proposition antogs som lag förra året - kommer vi också att få ett rättssäkrare system. Tidigare kunde samma fall hanteras på fem olika sätt, hos kommunen, länsstyrelsen och olika förvaltningsdomstolar, som kunde komma till olika slutsatser. I dag har vi ett system där det är betydligt mer enhetligt och där man är tvungen att sammanföra tidigare olika mål till ett ställe. Det är en klar förbättring när det gäller rättssäkerheten i plan- och byggfrågor. En viktig fråga är också att vi inför en översiktsplan där människor snabbt kan få insyn och påverka sin närmiljö. Vi har diskuterat cykelfrågor, grönområden och anläggning av externa handelscentrum. Denna översiktsplan blir ett betydligt mer effektivt instrument, dock utan beslutanderätt. Det är ett sätt att sprida informationen, att det tidigt kan komma till medborgarnas kännedom hur planeringen ser ut. Det är också viktigt att samordna inom regionen, inte bara med infrastruktur utan också när det gäller anläggande av stora köpcentrum, hur det påverkar en hel region. Det är viktigt att man tidigt kan komma in och planera detta, och det är någonting som den nya plan- och bygglagen ger möjlighet till. Jag vill påpeka att vi kan hitta svar på många av motionerna i Boverkets pågående utredningsarbete. Fru talman! Detta var en ytterligt kort sammanfattning av vad som har sagts tidigare. Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.