Övergripande kulturfrågor

Debatt om förslag 9 mars 2006
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 23

Anf. 92 Matilda Ernkrans (S)

Fru talman! Jag ska inleda det ärende som vi nu ska debattera i kammaren. Det är, som fru talman sade, kulturutskottets betänkande Övergripande kulturfrågor . Detta är ett motionsbetänkande. Det är alltså förslag från riksdagsledamöterna gällande just övergripande kulturfrågor som ska debatteras. I betänkandet behandlas motionsförslag från den allmänna motionstiden 2004 och 2005. Betänkandet innehåller många olika förslag, till exempel utvärdering av några av de kulturpolitiska målen, långsiktighet i statens stöd till kulturlivet samt ansökningar om EU-bidrag. Andra frågor som tas upp berör betydelsen av mångkulturåret 2006, stödet till samisk kultur och övriga nationella minoriteter, Kulturrådets roll i Sverige och internationellt, översyn av förhållandet mellan projekt- och verksamhetsstöd, markering av Gustav Eriksson Vasas dödsdag samt högtidlighållandet av Astrid Lindgrens 100-årsdag för att nämna några ytterligare övergripande kulturfrågor. Utskottet avstyrker samtliga motionsförslag med hänvisning till arbete som pågår alternativt med hänvisning till en annan lösning än vad som anförs i motionsförslagen. Det finns tio reservationer och två särskilda yttranden i betänkandet. Med den här inledningen hoppas jag att fru talman kan ge ordet till debattörerna så att debatten kan börja.

Anf. 93 Lennart Kollmats (Fp)

Fru talman! Tack för introduktionen! Det måste ändå kännas lite tråkigt för våra socialdemokratiska vänner att bara yrka avslag på allt och inte ha något positivt att komma med. Men det är väl det som är motionsbetänkandenas konsekvenser. Många frågor av övergripande karaktär har vi tagit upp tidigare, och vi är eniga i utskottet om att inte ta de debatterna. De redovisas så småningom i ett särskilt betänkande. Jag ska dock ta upp några punkter. Vi har från Folkpartiet under ett antal år föreslagit att man ska omarbeta målen för kulturpolitiken. Jag ska inte upprepa de argumenten; de finns att ta del av i tidigare debatter. Men när vi inte har fått majoritet för våra förslag så tycker vi att det åtminstone skulle kunna finnas utrymme för utvärderingar. Utskottets majoritet sade för några år sedan att tidigare mål varade i över 20 år. Man antydde också, tror jag, att det borde fortsätta så. Men jag hoppas för min del att riksdagen redan till hösten fattar beslut om att se över målen. Målen är i sig av betydelse för inriktningen, men påverkar kanske inte så mycket den direkta verksamheten inom målramen, om jag får uttrycka mig på det sättet. Det gör däremot statens stöd till kulturlivet. Det måste vara något besvärande att få beslut om tilldelning av pengar så sent som i december. Men det kan man möjligtvis ta med jämnmod eftersom det redan i september blir offentligt med budgettilldelning genom budgetpropositionen. Den ändras ju som bekant rätt sällan. Däremot är det svårare med möjligheterna till långsiktighet när nuvarande regeringskonstellation håller på med anslagsbesparingar och återkommande rationaliseringskrav. Kulturinstitutioner är per definition mycket personalkrävande. För till exempel konserter behövs en given personaluppsättning för att kunna framföra vissa verk. Det hörde vi också nu när vi var med hela utskottet på besök i Östergötland för några dagar sedan. För att leva upp till rationaliseringseffekterna måste de antingen få lägre lönehöjningar än andra grupper inom samhället, avstå från att framföra en del symfoniska verk eller vidta andra åtgärder som negativt påverkar kulturinsatserna. Ett annat finansnummer som regeringen inklusive Vänstern och Miljöpartiet ägnar sig åt är att göra så kallade anslagsbesparingar. Det innebär att överskott från ett år dras in vid årsskiftet. Det visar att man har dålig förståelse för vikten av att kunna planera på längre sikt. Vissa föreställningar kräver en planeringstid på många år. Det kan också vara en institution som vill göra en särskild satsning ett år längre fram för att ett annat år ägna sig åt billigare produktioner. Men detta motverkas med det system som nu tillämpas. Resultatet riskerar också att bli att man ägnar sig åt att göra oplanerade inköp i december om man ser att ett överskott är på gång i slutet av året. Det är inget bra sätt. Vi har därför en alliansreservation i ärendet. Jag yrkar bifall till den, fru talman. Det är reservation 6 under punkt 6. En annan övergripande fråga där vi inte är eniga med regeringen är centralstyrning eller regionalisering. Det är också en debatt som har förekommit här i kammaren varje år under ett antal år. Nu finns det ett särskilt yttrande i utskottet från Centerpartiet. Att det inte är en reservation med åtminstone vårt stöd beror på en formulering i motionen som pekar på att det skulle kunna vara Statens kulturråd som ska regionaliseras. Det är något som i och för sig förtydligas i yttrandet till att handla om dess verksamhet. För Folkpartiets del menar vi att regionerna måste få ett betydligt större inflytande och en starkare beslutanderätt för sin kulturpolitik. Huvudinriktningen behöver inte vara att det ska vara exakt lika över hela landet. Det är inte samma förutsättningar och samma tradition i Halland som i Västerbotten eller i Norrbotten kontra Skåne. Därför tycker vi att det är rimligt att regionerna, eller om det kallas landstingen, får fatta sina beslut själva i större utsträckning och jobba med de frågor och den kultur som de känner det största engagemanget för. Slutligen, fru talman, kan jag inte annat än att beundra kreativiteten hos några av mina riksdagskolleger. Jag är själv siffermänniska. Jag brukar samla på idrottsresultat och annat i huvudet. Det är så kallad onödig kunskap, som min hustru säger. Ibland samlar jag också på koder och telefonnummer. Men jag har aldrig kommit på tanken att riksdagen skulle besluta om hur jag ska framföra de siffror och sifferkombinationer som jag till äventyrs kommer ihåg. Jag kommer således inte att yrka bifall till Leif Björnlod yrkande i sin motion, men jag kan inte låta bli att uppskatta uppfinningsrikedomen i motionsskrivandet. Det är kreativt, och kreativitet är bra för kulturen! Förutom bifallet till reservation 6 under punkt 6 står jag givetvis bakom övriga reservationer som fp står bakom.

Anf. 94 Kent Olsson (M)

Fru talman! Jag ska också börja med att yrka bifall till reservation nr 1, men står givetvis också bakom de övriga reservationerna. När vi nu i dag diskuterar övergripande kulturfrågor i kammaren kan man inte låta bli att tala om kulturens betydelse. Utskottet var denna vecka i Linköping, Vadstena och en del andra platser i Östergötland. Man kan konstatera när man är där vilken enorm betydelse som kulturen har. Vadstena, för att ta ett exempel, med alla sina historiska och religiösa traditioner, får oerhört mycket folk att komma dit under både vinter, vår, sommar och höst, men kanske mest under den så kallade lite bättre perioden vad vädret beträffar. De här människorna lägger ned stora pengar på att gå och titta på de kulturskatter som vi har. Kulturen befrämjar alltså turism och näringsliv. Den ger en delaktighet för vadstenaborna och en stolthet över vad de har i sin kommun och vad människor kommer dit för att få uppleva. Jag vill bara börja med att betona vikten av detta som vi har här. För att återgå till den här debatten har vi en reservation som gäller utvärdering av några av de kulturpolitiska målen. Jag ska inte ta upp alla sju, men man kan se att ett av dem är att bevara och bruka kulturarvet. I den reservation som vi har lagt har vi också sagt att vi ska utvärdera målen vad gäller invandrare som har kommit till Sverige. Det är dags att utvärdera den statliga kulturpolitiken. Jag vill titta lite grann på hur vi har det med vårt kulturarv. För oss moderater är kulturarvet kanske en av de viktigaste saker som vi har inom kulturen. Det vi har gjort i år från vår sida är att vi ser kulturarvet som så pass viktigt att vi i vår tidigare budget, även om vi inte ska diskutera den nu, har lagt 80 miljoner kronor extra för att bevara kulturarvet. Det är ingen tvekan om att man blir lite besviken på Socialdemokraterna, som inte ens ser sig kunna följa den överenskommelse som finns och bevara ens den kyrkoantikvariska ersättningen. Kyrkor är också kultur, och det är viktigt att man håller de överenskommelser som man har tagit upp tidigare här beträffande detta. Kulturarvet som vi såg i Vadstena och som finns på många ställen runtom i landet är det viktigt att vi bevarar. För oss är det oerhört viktigt. En annan sak som vi också tycker är väsentlig och där vi också har lagt fram en gemensam alliansreservation är långsiktigheten i vårt kulturliv. Det är ingen tvekan om att kulturinstitutionerna blir förtvivlade när pengarna hoppar fram ett år och hoppar bort ett annat år, det vill säga den ryckighet som regeringen präglas av när det gäller kulturpolitiken. Man vet inte vad man har från det ena året till det andra. Och när det gäller de nya pengarna så blir det pris- och löneomräkning, så det som skulle vara mer pengar plötsligt blir mindre pengar. Det här måste vi råda bot på. Jag hoppas att vi från majoritetens företrädare får besked om att när det står plus på ett konto så är det verkligen plus, så att det inte är ett minus. Även om man ibland kan diskutera hur den nya matematiken ser ut i skolan så vore det ju illa om den nya matematiken hade spritt sig till regeringen och dess sätt att räkna. För detta har bland annat vi sagt att det inte går att hålla på så här. Nu säger vi att man måste göra en utredning. Vi har sagt att det måste ske snabbt. För att visa allvaret har vi i vår budget lagt ytterligare 50 miljoner kronor på det här för att slippa få den här ryckigheten som finns i dag. Det här är något som vi försöker kämpa gemensamt för, men det är viktigare, tycker jag, att man från majoritetens sida trycker än hårdare på att de pengar man får verkligen blir pluspengar när man säger det. Vi har i tidigare debatter hört, och det kommer att återkomma senare, att regeringen använder pengarna flera gånger om när det gäller bidragspolitiken, men det är ju lite illa om man är dålig på sifferräkning även när det gäller kulturen. Vi vet ju exempelvis vad som hände med Östasiatiska museet. Vi vet vad som hände med Världskulturmuseet i Göteborg. Det är viktigt för kulturens skull att vi får en riktig värdering av detta. Låt mig slutligen ta upp en sista sak, nämligen EU-bidraget. Vi har i en reservation tagit upp hur dåliga vi är på att söka EU-bidrag. Det är klart att EU-bidrag ska sökas under förutsättning att man tycker att det är viktigt att ha EU-bidraget - inte annars. Men det finns ju ingen anledning till att Sverige ska vara sämst i klassen på att söka EU-bidrag. Vi har också reserverat oss om detta. Vi tycker att det är viktigt att man från regeringen och från riksdagsmajoritetens sida ser till att man i kommunerna talar om att även om det är besvärligt att söka EU-bidrag bör denna möjlighet ändå utnyttjas. Det är ju inte att undra på att man tvekar när man läser det ena efter det andra om att det är svårt att utnyttja EU-bidrag och att vi betalar in en massa pengar. Men det finns faktiskt en hel del pengar till kulturen via EU-bidrag, och det är viktigt, tycker jag, att kommunerna och länen sysslar med detta. Med detta, fru talman, ber jag än en gång att få yrka bifall till reservation nr 1.

Anf. 95 Gunilla Tjernberg (Kd)

Fru talman! Jag kommer att kommentera ett par av de reservationer som vi kristdemokrater står bakom med anledning av det här betänkandet, som tar sin utgångspunkt i den övergripande kulturpolitiken. Jag ska ta upp några av Kristdemokraternas kulturpolitiska utgångspunkter. Vi brukar ofta tala om tre grundläggande principer när det gäller kulturpolitikens rötter. För det första handlar det om människosynen. Vi är alldeles övertygade om att människan kräver, vill ha och mår bra av tillfredsställelse av mer än materiella behov för att leva ett gott liv och för att utvecklas som människa. Vi brukar här tala om en immateriell, en andlig och en kulturell dimension, och det här är viktigt, liksom relationer och gemenskap med andra. För det andra, fru talman, brukar vi vilja lyfta fram behovet av ansvar och förvaltarskap när vi talar om kulturpolitik och kulturens utgångspunkter. Vi anser att vi har en skyldighet att efter bästa förmåga förvalta det som har lämnats till oss. Det handlar naturligtvis om att värna jordens resurser och tillgångar men också om att bevara det immateriella kulturarvet - tankar, värderingar och idéer - och naturligtvis det materiella kulturarvet. Det är sådant som har lämnats till oss från tidigare generationer. För det tredje, fru talman och kammarkolleger, brukar vi vilja lyfta fram subsidiaritetsprincipen. Det är ett konstigt ord, men jag har sagt det så många gånger nu att jag har lärt mig det. Det innebär att besluten ska fattas så nära människan som det bara är möjligt. Det är endast i de fall där man kan motivera att det är mest effektivt att besluten fattas på en högre nivå som besluten ska ligga där. Kulturen ska, enligt Kristdemokraternas synsätt, ske så långt ut bland människorna som det bara är möjligt. Den ska frodas där ute hos människorna, som är kulturens kärna. Om kulturpolitiken ska se till varje människas behov av kulturella upplevelser måste den också stödja och uppmuntra såväl professionalitet och kulturellt yrkesengagemang som amatörkulturen och de ideella insatserna. Professionella kulturarbetare kan aldrig ersätta de ideella insatserna lika lite som amatörer kan ersätta professionella konstutövare med lång skolning. Den ena behöver den andra. Därför menar vi att en nationell kulturpolitik ska sträva efter att ge konstnärer och kulturarbetare villkor som gör det möjligt för dem att vara professionella samt stärka den levande amatörkultur som finns i landet. De olika nivåerna är beroende av och ska stödja varandra. Det kan tyckas självklart, men i den politiska realiteten blir det inte alltid så. Vad vore kulturen utan de eldsjälar som finns runtom i landet? Jag vill passa på att än en gång nämna den utskottsresa som vi gjorde till Östergötland då vi verkligen återigen fick ta del av det enorma ideella eldsjälsengagemang som finns ute i landet och som är en viktig grundbult för kulturen. Fru talman! Jag ska också kommentera ett par av de reservationer som vi har i betänkandet. En viktig uppgift för kulturpolitiken - framför allt för oss kulturpolitiker som har ansvaret för dessa frågor - är att verka för de kulturella verksamheternas natur. Hur förhåller det sig? Hur ser det ut? Vilka konsekvenser får de olika besluten? Hur ser arbetsvillkoren ut? Här brukar jag ta fram tre nyckelord, nämligen lyhördhet, långsiktighet och helhetssyn. Låt mig något stanna till vid långsiktigheten. Vi kristdemokrater har upprepade gånger påpekat att det långsiktiga arbetet är oerhört väsentligt. Det kan tyckas självklart, men tyvärr drabbas en rad verksamheter inom olika områden av det motsatta, det som jag kallar kortsiktighet. Vi har en motion om detta, och hela alliansen - Kristdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet - står bakom den. Jag vill därför yrka bifall till reservation 6 under punkt 6. Budgeten måste fokusera på långsiktiga och stabila villkor. Villkoren ska inte i någon större utsträckning vara tidsbegränsade. Vi vet att också Kulturrådet påpekat detta. De har i olika sammanhang tagit upp frågan om den ökande "projektifieringen", som de känner stor oro inför. Vi har tidigare fattat beslut i kammaren om att se över verksamhetsbidragen kopplade till projektbidrag. Vi vill ha en översyn av detta. Jag vet inte var det arbetet ligger, men det hör verkligen hemma inom detta område. Vi har gjort ett tillkännagivande, och det är möjligt att jag kan få svar på det i dag. Jag kan inte begära det eftersom det inte ligger i handlingarna, men det hör definitivt till den här frågan. En orkester som tvingas lägga ned sin verksamhet på grund av tillfälliga besparingar återuppstår inte med automatik när medlen kommer tillbaka nästa år. Ett museum som vårdar ett fysiskt kulturarv ska inte behöva se delar av samlingen bokstavligen ätas upp av skadeinsekter för att medelstilldelningen inte räckte till ett visst år. Det finns yttranden om detta i andra sammanhang. Fru talman! Vi tror att engångssatsningar i vissa fall kan vara välbehövliga injektioner, och erfarenheterna måste tas till vara och användas i det långsiktiga arbetet. Vi menar att regeringen på område efter område ofta låter tillfälliga besparingar prioriteras till men för långsiktiga satsningar. Vi tycker att den statliga kulturpolitiken ska präglas av långsiktighet. Vi har också en fråga kring konstnärernas villkor, alltså de fria grupper som drabbats av detta. Avslutningsvis vill jag, fru talman, lyfta fram en reservation där vi tar upp behovet av större samordning mellan de offentliga stöden från staten, regionerna och kommunerna. Vi menar att det i dag finns brister bland annat när det gäller mål och inriktning. Risken finns att när de offentliga bidragsgivarna ställer upp olika mål tvingas kulturarbetarna dra åt olika håll för att få del av de offentliga stöden. Det är inte rimligt. En större samordning av de offentliga insatserna skulle gynna kulturen. Fru talman! Jag står självfallet bakom de reservationer där Kristdemokraterna finns med, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 6 under punkt 6.

Anf. 96 Tasso Stafilidis (V)

Fru talman! Självfallet är det viktigt att i den här debatten påtala det som utskottet säger om långsiktigheten i de beslut som har med statens stöd till kulturlivet att göra. Utskottet har också, med anledning av de påtalanden som kommit från de tidigare talarna, tydligt skrivit att kulturutskottet är enigt med motionärerna men att man även måste inse att långsiktigheten handlar om så mycket mer. Jag ska tala lite grann om det som vi i Vänsterpartiet har diskuterat. Vi i Vänsterpartiet skulle vilja sätta oss ned och ta ett helhetsgrepp om det kulturpolitiska ansvar som staten har. Vi skulle vilja sätta oss ned och gemensamt gå igenom område för område för att se vad vi politiskt egentligen gör med satsningarna, vad vi når och vilka konstnärligt politiska mål vi uppfyller. Det har ännu inte skett. I budgetförhandlingar och annat - detta framgår också av de motioner som de borgerliga ledamöterna väckt i riksdagen - tas aldrig ett gediget helhetsgrepp där man på punkt efter punkt går in och analyserar hela den kulturpolitiska inriktning som det statliga stödet har. Vi tycker att det skulle vara intressant att faktiskt gå in och en gång för alla göra det. Det är kanske dags att börja tala om behovet av en ny kulturpolitisk utredning. Kanske behövs det en ny kulturpolitisk utredning med ett lite annorlunda fokus än de senaste stora kulturpolitiska utredningarna haft, nämligen att också titta på framtida förändringar av långsiktigheten. Vi har i dag många strukturer i Sverige med länsteatrar, stadsteatrar, fria grupper - vilka förvisso lever på existensminimum - institutioner i olika delar av landet och så vidare. I grunden är strukturerna väldigt bra, men samtidigt har kulturpolitiken stagnerat eftersom vi från den politiska sidan inte kommer vidare annat än i form av de små steg som tas år efter år. Givetvis görs det många framsteg från konstnärernas sida där man år efter år producerar en mängd ny och spännande konst som sedan visas upp i Sverige. Tyvärr har inte frågan som behandlas i de motioner som lyfts fram i debatten tagits upp i den bemärkelsen, och inte heller har vi från Vänsterpartiets sida väckt någon motion med krav på en ny stor kulturpolitisk utredning. Men vi tycker att just det är den intressanta diskussionen. När det gäller det som man från de borgerliga partierna reserverar sig för i den här frågan tycker vi, som jag kanske har sagt tidigare, att man uttalar sig ungefär som utskottet gör fast lite, lite starkare. Sedan, fru talman, gäller det de kulturpolitiska målen, som är avgörande för den inriktning som staten arbetar med. Vänsterpartiet har tidigare också presenterat idéer. Vi skulle kunna se att vi gjorde ett försök med att faktiskt lagstifta kring de nationella kulturpolitiska målen. Det tycker vi skulle vara intressant. Som det ser ut nu finns det ett motionsyrkande, en moderat enskild motion, där man tar upp helt andra saker och fokuserar helt andra saker än det som vi i Vänsterpartiet har velat titta på, nämligen: Hur uppnår vi en tillgänglighet för kulturen som gäller lika för alla oavsett var man bor? Det är ju där som de nationella kulturpolitiska målen är viktiga, dels för människor som bor i Sverige, dels för utövarna, de som skapar konsten. Nu, fru talman, ska jag gå över till Vänsterpartiets reservationer. Vi har fem reservationer i det här betänkandet och ett särskilt yttrande. Först handlar det om mångkulturåret, som är en viktig satsning, men ack så lite det har satsats på mångkulturåret. Vi hade gärna velat se att man hade satsat mycket mer pengar för att på allvar kunna genomföra ett mångkulturår värt namnet. Nu kämpas det runtom i landet med olika, väldigt innovativa och bra, aktiviteter. Det ska bli spännande att följa det här mångkulturåret, men det vi tar upp i vår reservation är att mångkulturåret inte får stanna vid 2006. Mångkulturårets innehåll och verksamhet måste genomsyra allt det arbete som kommer att fortsätta efter 2006. Det sitter nu utredningar som tittar på till exempel jämställdheten inom scenkonstområdet och på frågorna om hur man ska nå ut med en bättre mångkultur inom den svenska kulturpolitiken. Där ser vi väldigt tydliga brister i dag. Vänsterpartiet menar också att mångkulturåret väldigt tydligt kommer att visa hur de bristerna ser ut. Då är det upp till oss som har lagstiftningsansvaret här i riksdagen att faktiskt dra konsekvenser och slutsatser av det som vi kommer att se. Så den debatten och diskussionen ser vi fram emot. Sedan, fru talman, har Vänsterpartiet en reservation om att vi vill se över reglerna för stöd till de nationella minoriteterna. Jag vill också passa på att yrka bifall till reservation nr 3 under punkt 3. Där säger vi att vi, precis som kulturrådet, vill att det kulturpolitiska området ska gås igenom för att man ska kunna anpassa den nationella minoritetspolitiken. I dag ser vi brister där besluten inte hänger ihop med det utbud som finns och framför allt med de behov som finns ute hos de nationella minoriteterna. Ofta osynliggörs de nationella minoriteterna trots att det finns målsättningar som visar att man skulle satsa och lyfta fram de nationella minoriteterna. Därför tycker vi att det är dags att faktiskt ta ytterligare avstamp i den frågan, och därför tycker vi att det också är dags att se över de här reglerna, hur stödet till de nationella minoriteterna fungerar. Jag ska hålla mig kvar vid de nationella minoriteterna. Det finns också mycket som vi kan göra vad gäller tillgången till litteratur på till exempel romani chib, meänkieli, samiska och jiddisch som i dag är mycket dålig. Vi skulle kunna initiera samarbeten inom Nordiska rådet. Vi skulle kunna initiera ett tydligt aktivt samarbete där de nordiska länderna skulle kunna arbeta för att lyfta fram minoritetsspråken och erbjuda de olika minoriteterna i de nordiska länderna en gemensam kunskapsbank med till exempel böcker. Det är det som vi tar upp i vår reservation nr 5. Sedan, fru talman, tar Vänsterpartiet även upp det arbete som Barnaktionsgruppen har lagt fram. Det är så klart ett arbete som vi tycker är oerhört viktigt. Här ser vi också hur viktigt det är att regeringen och också riksdagen nu tar ett ansvar för den dialog som behövs mellan kommunerna ute i landet och staten. Vi behöver ha en tydlig dialog för att till exempel barnfrågorna inte ska hamna mellan stolarna. Vi vet alla i utskottet vilka konsekvenserna har varit av de besparingar som har skett och framför allt de olika decentraliseringar som har skett inom kommunerna. Detta har gjort att barnkulturen oftast har blivit förbisedd. Nu när Barnaktionsgruppens förslag har lagts fram tycker vi att det är dags att följa upp dem och se hur vi kan få resultat. Vi kommer inte att få något resultat om vi inte har ett gediget och intimt samarbete med Sveriges kommuner och landsting. Jag vill också yrka bifall till reservation 10. Avslutningsvis, fru talman, vill jag beröra det som tas upp i betänkandet vad gäller Grekiskt kulturcentrum. Det är en enskild motion som jag har väckt, och den handlar mycket om de nya regler som Kulturrådet har fått att arbeta efter. Vi får inte glömma bort att vi har ett ansvar i staten, framför allt när vi säger att vi ska ut och satsa på mångkulturell verksamhet. Samtidigt drar vi undan benen. Det har vi gjort i vårt senaste beslut när vi har gett Kulturrådet i uppgift att fördela pengar till fler än till dem som tidigare har fått. Det är tyvärr, kan jag säga, ett förbiseende. Vi har missat att lägga till ytterligare pengar så att man har mer pengar att dela ut till fler. Nu är det fler som söker samma summa pengar, och det blir givetvis problematiskt. Jag kan också informera utskottet om att kulturrådet redan nu har gjort en förtidsutbetalning till Grekiskt kulturcentrum på 100 000 kr, eftersom Grekiskt kulturcentrum höll på att bli vräkt från sina lokaler. Även i år kommer man att få samma summa som förra året, enligt Kulturrådet. Men det är de frågorna som vi måste diskutera. Det handlar inte bara om Grekiskt kulturcentrum, utan det handlar om: Hur ser vi på de kulturyttringar som lyfts upp av de grupper svenskar som kom hit som nya svenskar för många år sedan? Grekerna hör till en grupp, och vi har många fler grupper som över huvud taget inte har några sådana här kulturcentrum. Men det är där vi måste visa på att det är oerhört viktigt med människors egen aktivitet och eget kulturskapande. Det är inte bara vi svenskar, så att säga, som ska erbjuda kultur för grupper från andra länder, utan personer med annat etniskt ursprung måste också kunna få starta sina kulturcentrum med stöd från staten. Fru talman! Jag står bakom alla de reservationer som Vänsterpartiet har, men för tids vinnande yrkar jag bara bifall till de två som jag har nämnt. I övrigt står jag bakom de ställningstaganden som utskottet har.

Anf. 97 Birgitta Sellén (C)

Fru talman! Centerpartiet har under väldigt många år ifrågasatt om utbud och efterfrågan stämmer överens. Då vill jag faktiskt ställa en fråga till Tasso Stafilidis. Vi har begärt att man ska se över om utbud och efterfrågan stämmer överens. Vi har sagt att vi vill utreda det. Varför har då inte Vänsterpartiet stött oss i vårt resonemang? Hela Tassos anförande lutar ju åt det hållet, att det inte stämmer överens. Det har också lett till att vi vill vända på perspektivet i kulturpolitiken. Vi vill se att den ska växa underifrån - till skillnad från hur det är i dag, när staten i stor utsträckning bestämmer vilka kulturutbud som ska finnas och därmed få statliga anslag. Vi eftersträvar en ordning där det lokala självstyret tillåts spela en verklig roll, även när det gäller utformningen av kulturpolitiken, där uppdrag och beslutsbefogenheter decentraliseras så långt det bara är möjligt. Detta är viktigt ur ett demokratiskt perspektiv och ett rättviseperspektiv. Då kan nämligen kulturens pengar komma alla människor till del, och människor kan få resurser till det slags kultur som de önskar. Visserligen används och fördelas Kulturrådets pengar regionalt och lokalt, men som vi ser det kan regionerna bättre överblicka de lokala verksamheterna och därmed själva ha lättare att prioritera var pengarna ska placeras. Med det har jag inte sagt att allt utbud ska bestämmas på lokal nivå. Det skulle kanske innebära att klassisk musik inte skulle erbjudas i hela landet om man inte råkade ha intresse för det ute i regionen. Det skulle också kunna leda till att nyskapade teaterpjäser, till exempel Riksteaterns uppsättning av I alperna av Jelinek, inte skulle åka på turné ute i landet. Det är inte det vi menar när vi vill att detta ska ut till människorna. Centerpartiet anser dock att Statens kulturråds roll bör ses över i syfte att klargöra förutsättningarna för att regionalisera delar av dess verksamhet. Jag är glad att Folkpartiet ställer upp på den grundtanken. Att vi sedan råkade skriva något ord fel, det rättar vi till i höst. Statskontoret har ju fått i uppgift av regeringen att utreda delar av försöksverksamheten med kulturpåse i Skåne och Västra Götaland. Det visar att det är regeringen som anger vilka institutioner som är statsbidragsberättigade. Kulturrådet säger att modellen med kulturpåse "försvårar möjligheten att kunna göra omfördelningar inom befintliga bidragssystem". Lyssna till det - försvårar möjligheten att kunna göra omfördelningar inom befintliga bidragssystem! Håll med om att det är ett "tänk" som inte passar in i vårt samhälle. Det talar bara om att staten vill ha stenkoll på varje krona och inte litar på lokalt och regionalt självstyre. Jag har avstått från att reservera mig i denna fråga och ser utskottets argument om att avvakta Ansvarskommitténs arbete som en godtagbar orsak till avslag på vårt förslag. Därför har jag i stället nöjt mig med ett särskilt yttrande från Centerpartiets sida. Utskottet säger att vi inte ska föregripa Ansvarskommitténs arbete. Jag kan dock redan nu säga att om det tar tid så kommer jag igen med kravet om att utreda rådets uppdrag. Fru talman! Däremot vill jag reservera mig under punkt 8, reservation 7, som handlar om ansökningar om EU-bidrag. Även i denna fråga anser utskottsmajoriteten att vi inte ska föregripa resultatet av den kartläggning som regeringen nyligen bett Kulturrådet göra för att visa hur utfallet för EU-stödda projekt i Sverige ser ut i jämförelse med andra EU-länder. Det skulle faktiskt vara intressant att få reda på när Kulturrådet fick det uppdraget. Det kanske var sedan vi i Centerpartiet hade väckt motionen. Jag kanske får svar på det i debatten. Anledningen till att Centerpartiet motionerade om att försöka öka ansökningarna av EU-medel inom kulturområdet är de möjligheter som finns att öka den regionala och nationella tillväxten. Förutom att många nya turistmål kan komma till stånd påverkas övrig näringsverksamhet, och det innebär arbetstillfällen på många orter runtom i landet. Jag är glad att alla partier inom alliansen inser dessa utvecklingsmöjligheter och därmed stöder motionen. Fru talman! Vid utskottssammanträden tar vi väldigt ofta emot uppvaktningar från kulturarrangörer av olika slag. Det är många olika önskemål som lyfts fram vid dessa besök. Ett önskemål som väldigt ofta kommer upp handlar om något som mina allianskamrater redan har tagit upp, nämligen långsiktighet vad gäller statens stöd. Det är därför bra att Kristdemokraterna har uppmärksammat den frågan i sin motion. De verksamheter som vi ger statliga pengar till måste känna en trygghet när det gäller resurser. Jag tänker inte orda så mycket om det eftersom andra så föredömligt har belyst frågan. För att kunna erbjuda olika kulturella aktiviteter måste arrangörerna kunna känna sig säkra på att de kan planera för en verksamhet som har ekonomisk trygghet. Det skapas inte kvalitet i utbudet om man ena året får höjt anslag och nästa år minskat. Vi minns allihop med fasa den oro vi mötte i höstas när Statens museer för världskultur, vilket även Kent Olsson lyfte fram, fick minskat anslag därför att regeringen tog för givet att deras hyra skulle bli lägre. Som man sår får man skörda, sade den romerske författaren Cicero redan före Jesu födelse. Alla vill väl få en bra skörd, och för att få det måste man satsa på att plantera fröna i god jord. Vi kan bidra till det genom långsiktighet vad gäller det statliga stödet. Då kan nämligen de som arbetar så träget med olika kulturaktiviteter känna en framtidstro för sin verksamhet. Det ökar kvaliteten på all verksamhet och gynnar besöken på de olika aktiviteterna. Sedan kan jag inte låta bli att ställa en fråga till Tasso Stafilidis. Han sade att Vänsterpartiet väldigt gärna ville sätta sig ned och gå igenom område för område inom kulturområdet. Vad är det som hindrar att ni gör det?

Anf. 98 Lars Wegendal (S)

Fru talman! Som framgått av det föregående handlar det här alltså om ett betänkande om övergripande kulturfrågor. Det är ett motionsbetänkande som behandlar en mängd frågeställningar av skiftande dignitet - alltifrån önskemål om utvärdering av de kulturpolitiska målen och samordning mellan kulturinstitutioner på central, regional och lokal nivå till önskemål om en markering av Gustav Eriksson Vasas dödsdag och önskemål om att sifferserier och nummerkombinationer ska uttalas på ett enhetligt sätt. Utan att förringa de kreativa idéer som kommer från enskilda ledamöter under den allmänna motionstiden, fru talman, har jag inte tänkt kommentera alla yrkanden som behandlas i betänkandet. Jag kommer att koncentrera mig på några som kanske har en mer övergripande politisk karaktär än både hur vi ska celebrera Gustav Vasas dödsdag och hur vi ska uttala våra telefonnummer eller andra sifferserier. Först vill jag dock göra några grundläggande reflexioner. För oss socialdemokrater är kulturen en absolut central del av ett levande, fungerande och modernt samhälle. Kultur är något som ska kunna komma hela samhället till godo - ung som gammal, fattig som rik. Kulturens olika uttryck medvetandegör, skänker reflexion och ger oss som individer både en kunskapsmässig och en moralisk bas att stå på, i oss själva och i våra relationer till andra. Vi vill att alla ska kunna ta del av den kultur man önskar ta del av. Vi vill att alla som vill konsumera olika former av kultur också ska ha möjlighet att göra det. Kulturutbudet ska bli tillgängligt för alla. Vi vill att alla som känner en skapande kraft också ska ha möjlighet att få utlopp för denna kraft. Vi socialdemokrater är fullt medvetna om att kulturlandskapet ständigt förändras. Vi vet att strukturer som byggts upp under de senaste 30 åren har stagnerat och kanske till och med slutit sig. Vi ser att vissa kommuner och landsting skurit ned sina kulturbudgetar, vilket inneburit att tillgången till kultur också blivit avhängig var man bor. Vi ser att kulturens bildningsfunktion börjar ifrågasättas av olika grupper i samhället, att folkbildningen som kulturbärare hotas politiskt, att de statliga museernas fria entréer ifrågasätts och att många svenskar med utländsk härkomst inte känner sig hemma i det som vi kallar den svenska kulturen. Fru talman! Det finns naturligtvis oändligt mycket mer att göra på det kulturpolitiska området. Detta politikområde präglas av ständiga förändringar, av en ständig växande kreativitet och idérikedom, av nya uttrycksformer men samtidigt ett växande behov av att bevara det som i går var nytänkande och innovativt. Oppositionen i denna kammare vill naturligtvis mejsla in i sten att vi socialdemokrater inte förmår eller har förmått att utveckla kulturpolitiken. Det är deras roll i det politiska spelet. Men när jag ser tillbaka på vad som har åstadkommits under den gångna mandatperioden ser jag att vi ändå tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet har lyckats åstadkomma en ganska positiv utveckling av politikområdet. Det gläder mig, och jag hoppas att det också gläder både kulturarbetarna och kulturkonsumenterna. Fru talman! Jag har några kommentarer till de reservationer som finns i betänkandet. Först kan jag konstatera att det för den borgerliga alliansen är lättare att komma överens om enskilda motioner där inga pengar är inblandade. Det är fullt förståeligt eftersom man saknar en gemensam kulturpolitik. I reservation 1 vill man ha en utvärdering av de kulturpolitiska målen. Detta är en återkommande reservation som utskottet har behandlat i olika sammanhang. Självklart menar även vi socialdemokrater att de mål som sattes upp för tio år sedan ska utvärderas. Vad gäller ett av målen har så också skett. Vad gäller just denna reservation tolkar utskottet det så att det är målet om internationellt kulturutbyte och möten mellan olika kulturer inom landet man avser. Utskottet redovisar de insatser som på senare år har gjorts för att ta till vara det mångkulturella samhällets skiftande uttrycksformer och för att främja mångfalden i kulturlivet. Jag tänker på de regionala konsulenterna för mångkultur. Men vi pekar också på uppdrag som regeringen har givit Statens kulturråd att följa upp integrationspolitiken och de anvisningar som har givits för att följa upp den etniska och kulturella mångfalden. Jag är också övertygad om att när regeringen lägger fram sin skrivelse om internationell kulturpolitik kommer även detta att vara en viktig del. Det är egentligen oerhört intressanta frågor i motionen. Hur har den svenska kulturen formats tillbaka i tiden? Hur svensk är den svenska kulturen? Hur påverkar den ökade internationaliseringen kulturens innehåll? Hur kommer svensk kultur att se ut om, låt säga, 20 år. Det är frågor som vi med all sannolikhet kommer att få ägna mycket tid och omsorg under de kommande åren. Fru talman! Jag ställer mig frågande till en formulering i denna reservation. Jag förstår helt enkelt inte vad reservanterna menar med formuleringen: "För dem som kommer till vårt land och kanske inte har annat än sin egen kultur och sina egna traditioner i bagaget." Vad menar den borgerliga alliansen med detta? Två av reservationerna, en kristdemokratisk och en vänsterpartistisk, handlar om samordning av de offentliga resurserna och samordning mellan institutioner på de olika nivåerna i samhällsstrukturen. När det gäller den första är jag övertygad om att Statens kulturråd, som har ett samordningsansvar och ett ansvar att slå vakt om den nationella kulturpolitiken, gör allt som står i deras makt att vi och kulturutövarna ska få ut så mycket som möjligt av de medel som riksdagen ställer till förfogande. Naturligtvis är dialog och samarbete nyckelord i denna process. Den andra reservationen handlar om att samordna institutionernas verksamhet på nationell, regional och lokal nivå. Jag delar reservanternas uppfattning i denna fråga. Samordning i alla led och på alla håll är en nyckelfråga för att maximera effekten av de offentliga medlen för kulturskaparna men också för medborgarna. Vi har i betänkandet gjort en hyfsad beskrivning av hur det ser ut på olika områden inom kultursfären. Det ser olika ut, men det tycker jag inte är fel. Inom vissa områden, till exempel biblioteken, har man kommit långt, medan man inom andra områden, teater och musik, relativt nyligen har påbörjat ett systematiskt samarbete. På sikt är jag övertygad om att utvecklingen går mot ännu mer samarbete och ännu mer samordning, men fortfarande med en klar och tydlig medvetenhet om att man på de olika nivåerna agerar utifrån olika uppdrag. Fru talman! Jag yrkar därmed bifall till förslaget i betänkandet i sin helhet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 99 Gunilla Tjernberg (Kd)

Fru talman! Jag ska uppehålla mig lite grann kring frågan om långsiktighet. Riksantikvarieämbetet har nyligen talat om att man anser att kulturmiljöarbetet påverkas negativt av de stora svängningar som sker i offentliga investeringar olika år. Man talar om behovet av långsiktighet för att klara kulturmiljöarbetet. Kulturrådet har också tydligt uttalat hur museerna påverkas negativt av den utökade projektifiering vi ser i dag. Jag kan nämna att den kyrkoantikvariska ersättningen snabbt drogs undan en tid. Den ska åter sättas in. Riktigt hur det ska se ut vet vi inte. Utifrån den majoritetstext jag har läst har jag ändå inte kunnat se att Lars Wegendal känner att detta är otillfredsställande. Han tar upp att det möjligtvis finns några ryckigheter. Men det här får stora negativa verkningar på kulturpolitiken. Det beror på kortsiktighet och inte långsiktighet.

Anf. 100 Lars Wegendal (S)

Fru talman! Vi återupprepar den budgetdebatt vi hade för ett antal månader sedan. Min hållning är att jag tycker att det är viktigt med långsiktighet för alla kulturinstitutioner. Vi vet att man binder upp resurser i form av personal och annat. Budgetprocessen börjar ju inte den 1 januari utan den börjar nästan ett år senare. Det är en process som pågår under en ganska lång tid och som ändå innebär att de olika kulturinstitutionerna får möjlighet att under en längre period anpassa sina kostymer efter tilldelade medel. Det är grundläggande att det är ett stort ansvar att hålla utgiftstaken. Vi gör prioriteringar. Självklart kan man från något håll säga att man hellre prioriterar kulturpolitik än något annat politikområde. Vi har i samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet kommit fram till en budget. Den har vi lagt fram. Den innefattar generella besparingar för att få utrymme till annat.

Anf. 101 Gunilla Tjernberg (Kd)

Fru talman! Tack för svaret, Lars Wegendal. Jag ska ta fram exempel på ytterligare en kortsiktig kulturpolitisk satsning. Det handlar om pengarna som ska gå till att bevara och ta hand om samlingarna på museerna. Det är en tvåårig arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Det är frågan om fria grupper och pris- och löneomräkning. Den har debatterats många gånger under en längre tid. Det är en- och tvååriga stöd. Utskottsmajoriteten skriver att detta uppträder möjligtvis. Det här är på område efter område. Vi pratar om museer och kulturmiljövård. Vi pratar om konstnärernas villkor. Jag tar upp frågan om kyrkoantikvariska ersättningen och så vidare. Det är grundläggande kulturinfrastrukturella områden. Jag tror att det saknas en grundläggande kulturpolitisk motivation. Man ska inte hänvisa enbart till utgiftstaket. Det håller inte.

Anf. 102 Lars Wegendal (S)

Fru talman! Jag vet ju att Kristdemokraterna i stor utsträckning var emot de arbetsmarknadspolitiska insatserna när det gällde årets budget. Man ville inte satsa de pengarna. Då är det klart att man får pengar över till andra områden. Jag tycker att det vore bättre om Gunilla Tjernberg och Kristdemokraterna, och kanske något övrigt parti, kunde se vilka möjligheter den här kraftiga satsningen - det är ändå en kraftig satsning på kultursektorn - kan innebära för ett ökat kulturliv. Jag tror att jag i budgetdebatten för några månader sedan sade att jag är övertygad om att den här arbetsmarknadspolitiska satsningen kommer att generera behov av ytterligare åtgärder inom kultursektorn. Och jag för min del kommer självklart att arbeta för att de pengarna ska anslås för att man ska kunna gå vidare med de rön som dessa nya kulturarbetare tar fram.

Anf. 103 Lennart Kollmats (Fp)

Herr talman! Först och främst började Lars Wegendal med att säga att kulturen är en central del i välfärdssamhället. Jag tror att du uttryckte det så. Jag vill bara säga att där är vi helt överens. Det är viktigt med en offentlig satsning på kulturen på alla nivåer, från stat och regioner till kommuner. Jag tycker att det är väldigt skönt att konstatera att vi över hela linjen är eniga om det, från vänster till höger eller tvärtom. Det jag skulle vilja ta upp här är regionaliseringen. Vi fick en ny kulturpolitik 1974, som tog upp det som jag har sagt ett antal gånger att jag tycker var väldigt bra. Man ställde kraven på regionerna eller landstingen. Nu har det gått 32 år. Vi har sett när vi har varit ute på våra länsresor, bland annat när vi var i Östergötland, att kulturarbetet ofta fungerar väldigt bra ute i landstingen i regionerna. Du sade också i ditt anförande att kulturlandskapet förändras. Det är riktigt. Men landskapen eller länen är också väldigt olika. Kronoberg och Jämtland är inte lika. Varför, Lars Wegendal, ska staten med nödvändighet försöka få det till att det i stora drag ser likadant ut i Kronoberg som i Jämtland? Varför kan inte de regionerna själva få avgöra vad som är viktigast att satsa kultur på så att deras invånare, de som finns där, har tillgång till sin kulturverksamhet? Varför denna misstänksamhet mot regionala politiker i Kronoberg, Jämtland och övriga län i Sverige?

Anf. 104 Lars Wegendal (S)

Herr talman! Lennart Kollmats har alltid den fantastiska förmågan att smeka först och sedan slå. Det är lite roligt när man debatterar med Lennart Kollmats. Jag tror att vi ska vara ganska klara över, och jag tror faktiskt att Lennart Kollmats delar den uppfattningen, att vi har olika roller på olika nivåer i samhällsstrukturen. Staten har en uppgift när det gäller den nationella kulturpolitiken. För det har vi också Statens kulturråd som ser till att den statliga kulturpolitiken genomförs. Regioner eller landsting å ena sidan och kommuner å andra sidan har också sina huvudsakliga huvudmän i form av de valda församlingarna som ställer upp sina mål för den lokala kulturpolitiken. Det garanterar, tycker jag, att det blir en lokal prägel på kulturlandskapet i hela landet. Sedan har Statens kulturråd också en roll i det att man ska samordna de offentliga utgifterna, det vill säga att man ska ha en bra dialog med de andra nivåerna för att kunna åstadkomma det maximala när det gäller de offentliga utgifterna. Jag utgår från att Statens kulturråd fyller denna roll. Jag är också väldigt glad över att se, när vi är ute och besöker olika län, vilket sprudlande kulturliv som har sin grund i den lokala kultur som ändå finns ute i länen och i de enskilda kommunerna. Det är inte alltid lätt för dem att komma överens inom ett län heller. Men det sker en dialog och det sker ett samarbete, och det är där jag tror att vi har en möjlighet i framtiden.

Anf. 105 Lennart Kollmats (Fp)

Herr talman! Det var ett väldigt vackert tal om de lokala och regionala beslutsfattarna. Men de styrs ju i hög grad av de statliga besluten. Satsar ni en krona på teater får ni en statlig krona, annars får ni inte den. Det är en väldigt stark styrning som kommer den vägen till länsinstitutionerna och konsulenterna. Man ställer upp de här kraven i stället för att skicka ut en påse och säga: Använd det här på det bästa sätt ni kan, för vi tror på er. Ni kan hur era kulturtraditioner fungerar. Ni har era visioner. Då får de besluta. Nu blir det ofta så att man säger: Till det får vi riktade pengar från staten, då går vi åt det hållet. Då faller tyvärr det vackra tal som du höll om självbestämmandet. Jag vill också anknyta till det Gunilla Tjernberg tog upp om långsiktigheten. Jag ska precisera mig till anslagssparandet. Tycker du, Lars Wegendal, att det är en bra metod att när man ser att det blir ett överskott av medel för ett år dra in de medlen och inte låta institutionen, Dramaten eller Operan - vi har ju nationalscener också, och där ska det naturligtvis vara en nationell politik - använda dem till det de kanske har planerat på längre sikt därför att medelstilldelning är ett statiskt förhållande? Ser du inte risken att man om man i december ser att man har ett överskott, för jag hoppas att de har koll på sin ekonomi, börjar handla upp de pengarna? Jag har sett detta i tidigare skede i landstingssammanhang. Men vi övergav som väl var den principen.

Anf. 106 Lars Wegendal (S)

Herr talman! Vi har haft debatterna om regionaliseringen av kulturpolitiken ett antal gånger, Lennart Kollmats. Jag står för en annan modell. Jag står för att det också ska finnas en statlig nivå i kulturpolitiken. På mig känns det lite grann som om Lennart Kollmats alltmer lutar åt Centerns modell av samhällsbyggnad, alltså ett federalt samhälle. Det har jag inte märkt tidigare från Lennart Kollmats sida. Men det kanske bara är på just detta område. När det gäller den andra frågan, om engångsåtgärder och anslagssparande, vill jag säga att jag kan acceptera anslagssparande engångsvis eller några år. Men långsiktigt är det inte bra. Långsiktigt urholkar det naturligtvis. Ur ett kortsiktigt perspektiv, ja, då kan jag acceptera en sådan modell, men inte långsiktigt. För jag ser också de risker som Lennart Kollmats ser, till exempel när det gäller de pengar man har kvar mot slutet av året, att det blir en köprusch. Det här var något som den kommunala sektorn och den landstingskommunala sektorn använde sig av för ett tiotal år sedan. Man gjorde det ganska framgångsrikt under några år. Men sedan blev det helt snett i systemet. Det blev bara köpfest av det, och man tjänade inga pengar.

Anf. 107 Birgitta Sellén (C)

Herr talman! Jag hörde att Lars Wegendal sade någonting om att alliansen inte har en gemensam kulturpolitik. Då måste jag få ställa frågan: Vill Lars Wegendal med det försöka få oss att tro att Socialdemokraterna och samarbetsparterna har en gemensam kulturpolitik? Vi har inte sett det i utskottet. Det är alldeles för många reservationer och avvikande meningar från v och mp för att jag ska kunna tro att ni är överens i alla frågor. Jag tror att vi redan i dag kan visa att vi är på väg åt betydligt mera gemensamhet. Sedan sade Lars Wegendal ungefär så här: Hur svensk är vår kulturpolitik? Hur har invandrare påverkat kulturpolitiken? Ja, det är just det vi ständigt efterfrågar från Centerpartiet när vi frågar om utbud och efterfrågan: Stämmer det överens? Det handlar just om det att vi vill se över och göra en utredning av hur det egentligen är, vad det är folk frågar efter. Det är just med baktanken att olika människor påverkar, äldre, yngre, invandrare, ursvenskar, minoritetsfolk och så vidare. Varför ställer inte Socialdemokraterna upp på att tillsätta en utredning?

Anf. 108 Lars Wegendal (S)

Herr talman! Jag får börja där Birgitta Sellén började, med samarbete kontra allians. När det gäller den borgerliga alliansen är ni de facto en allians som försöker, i varje fall i retoriken, visa en gemensam linje. Men kulturpolitiken har inte stått speciellt högt på dagordningen. Den finns inte med i de grupper som har arbetat med den gemensamma politiken. Jag såg inte heller någonting från ert konvent när det gällde just kulturpolitik. Men det är möjligt att ni pratade om detta i de stängda dörrarnas rum. Vi har aldrig påstått att vi har en allians på vänstersidan, utan vi är tre partier som samarbetar. Det är skillnad, Birgitta Sellén. När det gällde den andra frågan vill jag bara problematisera lite grann kring den skrivning ni hade i reservationen, som jag tolkade så att den kultur vi hade för ett tiotal år sedan var en svensk kultur. Det är möjligt att man kan kalla det en svensk kultur, men den svenska kulturen har ändå blivit en mix av alla de kulturer som har kommit till detta land. Vi har haft invandring under många herrans år i detta land, och vi människor har olika ursprung. Det finns då en diskussion om hur detta kommer att se ut i framtiden: Hur kommer den svenska kulturen att förändras med hänsyn till dels den internationalisering som vi alla är en del av, dels det faktum att vi i dag har väldigt många invånare som har ett annat ursprung än det svenska. Jag tycker att det här är oerhört intressanta frågor, och jag är så rädd för att det blir en diskussion om "svensk kultur" och den kultur som vi kommer att få, för jag tror att den kommer att bli precis lika svensk som den är sedan tidigare.

Anf. 109 Birgitta Sellén (C)

Herr talman! Först vad det gäller dagordningen, är det ju så att politiken spänner över så oerhört många områden. Vi valde sex områden när vi gjorde alliansgrupperna, men jag kan berätta för Lars Wegendal att vi har haft alliansgrupp ändå och kommit väldigt långt. Vad gäller kultur på vår allians konvent skulle Lars Wegendal ha varit där! Vilken höjdare det var, med Mamma Mia-musik! Det var huvudingrediensen, så kulturen hade sin givna plats. Alla stod och sjöng och applåderade. Det var ljuvligt. Nog har kulturen plats i alliansen. Sedan hakar Lars Wegendal upp sig på de kulturpolitiska målen i reservation 1. Det jag pratar om är en annan fråga, som inte finns med här men som vi ständigt år efter år sedan jag kom in i riksdagen har lyft upp: Utbud och efterfrågan, stämmer det överens? Det har jag begärt en utredning om i många år nu. Det är i den situationen som vi har möjligheter att verkligen titta över detta, där vi tar till oss allt som finns i samhället och bakar in det i kulturpolitiken. Det är det viktiga. Jag kan inte låta bli att halka in lite grann på frågan om den regionala fördelningen av anslagen. Det låter i vissa andetag som att Lars Wegendal egentligen tycker att det är bra, och sedan kan det bli lite annorlunda ibland. Då har jag en fråga. Statskontoret har sagt så här: "Dels omfattar försöket bara en del av de totala statsbidragen inom kulturområdet, dels är regleringen konstruerad på ett sådant sätt att det är svårt att genomföra övergripande förändringar." Vad är det som gör att det är svårt att göra omfördelningar i det befintliga bidragssystemet om man delar ut en påse till de olika regionerna? Jag har oerhört svårt att förstå det men vill gärna få en förklaring av Lars Wegendal.

Anf. 110 Lars Wegendal (S)

Herr talman! Jag ska inte ytterligare kommentera alliansens kulturbegivenheter under sina konvent, för det är förhållandevis ointressant. Men jag konstaterar att någon gemensam kulturpolitik har man ännu inte presenterat. I den senaste budgeten var man ofantligt oense om hur det skulle se ut, inte minst när det gällde folkbildningen och hur man ska se folkbildningen som en kulturbärare. När det gällde den regionala påsen har jag nog inte läst det här på ett tag, men jag påminner mig att Statskontoret också har sagt att det ser lite olika ut i de olika försök som görs med kulturpåse - det finns inte kulturpåse på alla ställen. På de ställen där viljan fanns att utveckla ett eget kulturutbud var det också enklare att åstadkomma detta, men det kräver naturligtvis medfinansiering från regionen, eller från länet, som det är i något fall. Jag tycker att det är riktigt. Jag tycker att det är riktigt att regionens satsningar ska få genomslag i de statliga satsningarna. Det är spännande att se hur det utvecklas, men vad jag är rädd för är det som ni från Centerpartiet alltmer hävdar, att det blir någon sorts federalt kultursystem, så att varje län ska ha sin egen kulturpolitik. Det är jag livrädd för. Jag vill ha en statlig kulturpolitik. Och sedan vill jag att regioner och län respektive kommuner ska vara ett komplement i detta.

Anf. 111 Kent Olsson (M)

Herr talman! Lars Wegendal är nöjd, sade han. Han är nöjd med den framförhållning som finns inom kulturpolitiken, och han är nöjd med långsiktigheten. Men han är inte nöjd med alliansen. Vilken värld lever Lars Wegendal i? Har han inte hört alla dem som har kommit och sagt: Var finns långsiktigheten när det gäller pengar? Var finns långsiktigheten för Världskulturmuseet? Var finns långsiktigheten i pengar när det gäller museer som inte kan ta hand om sina samlingar, när kulturarvet förstörs, när man kommer från Dramaten och Operan och säger att pensionerna äter upp pengarna, när kulturinstitutionerna har hyror som går upp trots att hyrorna går ned i Stockholm, på grund av något obegripligt sätt att räkna? Lars Wegendal är ändå nöjd med denna framförhållning. Då vill jag bara ställa frågan: Hur kommer det sig egentligen att Lars Wegendal är så nöjd när det är så mycket som man klagar på? Vi behöver inte gå längre tillbaka än en timme. Då var inte ens Vänsterpartiet nöjt med Lars Wegendal. Man sade: Vi kanske egentligen borde ha reagerat, men vi gjorde det inte. Så min fråga till Lars Wegendal är följande enkla fråga: Vad gör han och partiet för att institutionerna och svenskt kulturliv ska bli nöjda och inte bara han ska vara nöjd?

Anf. 112 Lars Wegendal (S)

Herr talman! Att jag är nöjd beror kanske på att jag har väldigt mycket kontakter ute i kulturlivet och ser vilken enorm kreativitet som finns där ute, ser vilket nyskapande som finns, ser vilka enorma möjligheter i form av människor som finns ute i kulturlivet. Det gör mig hoppfull inför framtiden. Det finns naturligtvis på marginalen bekymmer. Jag nämnde det också i mitt anförande. Det här är en sektor som är oerhört kreativ och innovativ som innebär att det hela tiden krävs nya resurser. Jag kan konstatera när jag tittar tillbaka de senaste tio åren att kultursektorn kanske är den sektor av alla politikområden som har fått mer medel att handskas med än något annat. Det har inte gjorts några besparingar på kultursektorn under de senaste tio åren. Det tycker jag är bra. Det är självklart att behoven också ökar. Det är möjligt att det finns vissa delar av kultursektorn där vi inte riktigt ekonomiskt har hängt med. Men det handlar väldigt mycket om prioriteringar. Jag vill inte, som Kent Olsson vill göra, dra ned 300 miljoner på folkbildningen och finansiera övriga kultursektorn med de pengarna, för det är precis det som Kent Olsson gör i sitt budgetförslag. Det är en uppfattning som vi inte står för. Vi vill ha en satsning på folkbildningen. Jag vet ju att de övriga allianspartierna också vill detta. Där har ni ett dilemma, att ni inte har en gemensam penningpolitik när det gäller kultursektorn heller. Det är ett bekymmer för er.

Anf. 113 Kent Olsson (M)

Herr talman! Jag hade förväntat mig att Lars Wegendal skulle prata väldigt lite kring sin egen politik och i stället angripa den skillnad som kanske finns inom vissa delar av allianspartierna. Enigheten var Birgitta Sellén inne på förut. Läs alla gemensamma reservationer som finns från alliansen och konstatera vilken enighet det finns! Läs det! Och läs i tidningar och på andra ställen vad vänsterpartister och miljöpartister tycker om den socialdemokratiska kulturpolitiken! Det vore en intressant läsning för Wegendal att jämföra. Du sade att i marginalen är man inte nöjd. Det handlar om en uppvaktning från ett relativt nyöppnat världskulturmuseum i Göteborg, där man kommer i förtvivlan och skriver brev till utskottet och säger: Hur ska vi göra? Vi klarar inte dessa höjningar av hyrorna. Det är i marginalen av socialdemokratisk kulturpolitik. Det är förvånande. Man kommer och pratar kring pensionsbekymren, man ser hur pengar flyttas från det ena året till det andra och man ser hur pengarna används både två och tre gånger. Det talas om nytillskott. När vi sedan pratar med institutionerna är det inte nytillskott. Man ser hur samlingar ligger och ruttnar ute, hur man kommer och frågar hur man ska göra. Då säger Lars Wegendal att detta är förändringar i marginalen. Jag tycker att det vore ärligt att bekänna och säga: Vi har bekymmer inom den socialdemokratiska kulturpolitiken. Det finns massor inom kulturlivet som har bekymmer, där man borde kunna ordna det på ett eller annat sätt. Det vore kanske lite anspråksfullt. Man kanske inte ska begära det av en representant för riksdagens majoritet, men nog är det lite väl att säga att man har penningbekymmer i marginalen när det gäller långsiktigheten.

Anf. 114 Lars Wegendal (S)

Herr talman! Kent Olsson är en ordens mästare. Jag tycker faktiskt att Kent Olsson tar till överord. Han kopplar ihop det jag säger om marginalen med till exempel bekymren på Världskulturmuseet. Kent Olsson vet mycket väl att vi tar oss an det problemet, att vi också har pratat om PLO-uppräkningar och sådant i utskottet, att vi ska se till att försöka få en förändring på detta så att inte den typen av uppräkningar äter upp innehållet i kulturutbudet, för det vill varken jag eller Kent Olsson, tror jag, ha till stånd. Kent Olsson säger dessutom: Titta på reservationerna! Titta vad eniga vi är inom alliansen! Ja, jag ser det i reservationerna. Så fort det inte handlar om pengar är ni så eniga och kan göra sådana fantastiska kompromisser. Men så fort det kommer till skarpt läge, när ni ska finansiera verksamheterna, om det så är kulturarvet, folkbildningen eller vad som helst, då är ni inte eniga. Då hittar ni inte en gemensam linje. Där har ni något att verkligen jobba med om ni ska vara trovärdiga över huvud taget.

Beslut

Motioner om övergripande kulturfrågor (KrU7)

Riksdagen sade nej till motioner från allmänna motionstiden 2004 och 2005 om övergripande kulturfrågor. Motionerna handlar om utvärdering av några kulturpolitiska mål, betydelsen av Mångkulturåret 2006, översyn av stöden till samisk kultur och till övriga nationella minoriteter, begäran om långsiktighet i statens stöd till kulturlivet, Kulturrådets roll i Sverige och internationellt, nya principer för uppräkning av stöden till regionala kulturinstitutioner, översyn av förhållandet mellan projekt- och verksamhetsstöd, samordning av offentliga medel till kulturområdet, samordning mellan kulturinstitutioner på central, regional och lokal nivå, uppföljning av Barnaktionsgruppens förslag, statens stöd till Immigrationsinstitutet resp. Grekiskt kulturcentrum, markering av Gustav Eriksson Vasas dödsdag, högtidlighållande av Astrid Lindgrens 100-årsdag, ett nytt arkitekturår och riktlinjer för att uttala sifferserier.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut