OSSE

Herr talman! Efter den långa cykeldebatten får man kanske säga som de säger på tv ibland: Nu över till något helt annat! Herr talman! Vi ska nu debattera eller kanske snarare skildra en del av det arbete som vi som svenska företrädare för riksdagen har gjort genom OSSE under det senaste året. Det handlar ju om en redogörelse för OSSE:s arbete under 2011. Låt mig inleda med några personliga reflexioner. Efter valet 2010 blev jag invald i den svenska OSSE-delegationen. För många precis som för mig själv är OSSE ett begrepp - Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa. Vi har kanske framför allt följt regeringsdelen av OSSE:s verksamhet. För mig har detta varit en resa in i arbetet kring hur den parlamentariska församlingens del av OSSE arbetar. Arbetet har egentligen tagit sin utgångspunkt väldigt tidigt. OSSE började en gång i början av 70-talet. Det var genom Helsinkiprocessen, som slutligen var signerad 1975, i augusti. Men det var egentligen på Berlinmötet 1991, för ungefär 20-21 år sedan, som den parlamentariska delen av OSSE bildades. Med det möte som kommer i sommar kan man säga att OSSE:s parlamentariska del firar 20 år. När man som jag kommer in som ny i de här sammanhangen efter valet 2010 blev det en alldeles speciell start, när man i december 2010 åkte som valövervakare till Vitryssland. Då, precis som många gånger när man är ute med OSSE:s verksamhet, är det vid historiska tillfällen. Jag tänkte beskriva ett par av dem lite kort. I december 2010 var det val i Vitryssland, som betraktas som Europas sista diktatur. Veckorna före hade föregåtts av en del intressanta öppningar från Vitrysslands sida. Man bjöd in internationella observatörer. Man tillät flera presidentkandidater än tidigare att ställa upp. Medieutrymmet var något bättre än tidigare - inte alls rättvist men något bättre än tidigare. När vi, flera svenskar, åkte dit som valövervakare i en snöig och kall december var det ändå med små, små förhoppningar om att vi skulle se små, små steg åt rätt håll. I stället blev det ett kraftigt bakslag. De små förbättringar som vi hade sett i upptakten till valet förvändes på valkvällen till ett brutalt nedslående av demokratin i landet. För mig blev det ett alldeles speciellt minne. På kvällen innan valet skulle äga rum träffade jag en av presidentkandidaterna. Vi råkade hamna i samma hiss. Då sade jag till honom, som man ofta gör till politiska kolleger: Lycka till i valet i morgon! Då lade presidentkandidaten handen på min axel och sade: Ja, Kent, men kom ihåg mig efter i morgon! Dagen efter blev han brutalt nedslagen på torget, och därefter har han suttit i fängelse ända tills helt nyligen. Jag tror att om det inte åtminstone delvis hade varit för det arbete som OSSE har lagt ned för att utöva påtryckningar och uppmärksamma hans och andra presidentkandidaters fall i Vitryssland vet jag inte om han hade blivit frisläppt, och andra hade kanske haft det ännu sämre än vad de har i dag. Det har också skett mer under det år som har gått. I april 2011 åkte jag med en annan delegation av svenska parlamentariker till det kazakstanska presidentvalet. Det var speciellt på många sätt. Ännu mer speciellt var det naturligtvis i oktober, när vi sändes som valövervakare till Tunisien. Den 24 oktober skedde det första demokratiska valet efter den arabiska våren. Jag kommer aldrig att glömma när vi var ute och valövervakade och såg köerna, hundratals meter av glada människor som såg fram emot att få rösta. På kvällen hördes det festande i byarna och i stadsdelarna i Tunis. De firade att de hade fått genomföra sitt första fria val. I december 2011 var vi flera som åkte till Ryssland för dumaval, den 5 december. Jag får säga att jag imponerades av flera kolleger som inte bara åkte till Moskva, utan de satte sig sedan i flygplan och åkte i nio tio timmar för att komma till de mest avlägsna delarna i Ryssland. Jag tror att intrycken var blandade. I vissa vallokaler fungerade det utmärkt. I andra var det väldigt uppenbart grova felaktigheter. När vi ser tillbaka på det som hände i december blir det också en milstolpe i Rysslands historia. Jag tror att det blir en vattendelare, en milstolpe för dem som i dag alltmer tar sig ut på gator och torg och demonstrerar för ett friare och mindre auktoritärt Ryssland. När vi tittar tillbaka på det val vi övervakade ser vi att det varken var fritt eller rättvist. Det här är den ena delen av det vi upplever och känner oss meningsfulla i när vi arbetar med OSSE:s parlamentariska församling. Den andra delen är den del som genomförs på de möten vi har under året, vårmöte, sommarmöte och höstmöte. Förra sommaren i Belgrad blev det på många sätt heta debatter. Det fanns flera heta debatter. Inte minst där exploderade den diskussion som följde på det totalt odemokratiska valet vi hade sett ett halvår tidigare i Vitryssland. Här satt vi över 500 parlamentariker från alla medlemsländer inom OSSE. Man kan säga att det här knyter an till den början som OSSE egentligen hade redan på 70-talet, mötet mellan öst och väst, möten mellan två olika synsätt men också möjligheter att försöka öka förståelsen för olika traditioner, olika kulturer och också olika syn på demokrati. Vi svenskar var väldigt aktiva på sommarmötet i Belgrad, och jag är stolt över den gemenskap jag tillhör. Vi talar högt och starkt i frågor om jämställdhet. Vi hymlar inte om vår syn på det som hände i Vitryssland. Vi står upp för enskilda dissidenter som kommer i kläm och som fängslas. Sammantaget agerar vi väldigt starkt som svensk delegation inom OSSE. När vi nu blickar framåt ser vi att det är ett arbete där det finns stora utmaningar framöver. Vi socialdemokrater har väckt en motion som vi inte har reserverat oss för, men jag vill å våra vägnar understryka att vi vill se att vi fortsatt starkt driver på i jämställdhetsfrågor. Vi ska driva på i arbetet mot människohandel och agera för demokrati och mänskliga rättigheter, inte minst i länder som till exempel Vitryssland men även i relation till den utveckling vi ser i Ryssland. Vi måste vara aktiva. Vi måste stötta de krafter som är goda och som är så modiga och som riskerar så mycket. Vi väntar närmast i sommar på att vi kommer att ha sommarmöte. Men också i höst väntar många viktiga val. Ett av dem kommer att vara i Georgien, ett annat i Ukraina och ytterligare ett i Vitryssland. Det kommer att krävas att svenska parlamentariker är beredda att göra insatser och också tala högt och tydligt om de missförhållanden som vi säkert kommer att se på både den ena och den andra platsen. Sammantaget vill jag säga att vi socialdemokrater är starka tillskyndare av OSSE:s arbete, och jag ser fram emot att många av oss kommer att vara delaktiga i det arbete som kommer att äga rum framöver.

Herr talman! I dag lägger utrikesutskottet fram sitt betänkande som behandlar två skrivelser, en från regeringen om OSSE:s verksamhet under andra halvåret 2010 och hela 2011 och en från Sveriges delegation vid OSSE:s parlamentariska församling om dess verksamhet under samma år. Utskottet är enhälligt, och betänkandet är väldigt kort. Men innehållet är av stor vikt. Utrikesutskottet har framför allt försökt att blicka framåt och inte bara behandla det som har hänt i OSSE under förra året. Intresset för och betydelsen av debatten märks inte minst på att det finns förhållandevis många anmälda talare här i dag. Det är faktiskt lite synd att debatten kommer så sent på kvällen. Sverige spelade under det gångna året en viktig roll i alla delar av OSSE, men framför allt i Wien, i det permanenta rådet, där företrädare för alla 56 medlemsländer sitter. Där sysslade vi mest med frågor om yttrandefrihet, om lösning på de utdragna konflikterna samt om stärkning av valövervakningen. I år är det Irland som är ordförandeland. Irland har följande prioriteringar i sitt ordförandeskap: kamp mot trafficking, frihet på internet och de utdragna konflikterna. Där har det gått ganska bra, måste man säga. Efter att Litauen hade ordförandeskapet 2011 lyckades man börja förhandla igen officiellt under OSSE:s regi mellan Transnistrien och Moldavien om den utdragna konflikten i Transnistrien. OSSE har - det är en väldigt stor organisation - 56 medlemsländer och 10 partnerländer. OSSE täcker hela norra halvklotet och sträcker sig från Vladivostok till Vancouver. Huvuduppgiften i OSSE är att jobba med konfliktförebyggande, med krishantering, med återuppbyggnad och med demokratiutveckling. OSSE har också 17 fältmissioner som aktivt arbetar mot samma mål i olika länder. Tyvärr har två av fältmissionerna nyligen stängts. Det är någonting som vi vill ta upp under vår kommande sommarsession i Monaco i juli. Den ena fältmissionen som stängdes var i Georgien, eftersom man inte kunde nå konsensus om närvaron efter Rysslands krig mot Georgien. Den andra var i Vitryssland, där Lukasjenkos regering inte längre insåg nödvändigheten med att ha en fältmission efter övergreppen som regimen iscensatte mot oppositionen efter presidentvalet i december 2010, som Kent Härstedt precis har berättat om så spännande. När vi i juli träffas i Monaco ska vi också diskutera OSSE:s nästa ordförandeland, nämligen Ukraina, som ska ta över ordförandeskapet 2013. Där ska vi väl framför allt ta fram tre punkter, nämligen mänskliga rättigheter, demokrati och yttrandefrihet. Jag hade själv förmånen att som företrädare för OSSE gemensamt med min kollega Åsa Lindestam åka till Ukraina. Vi försökte gemensamt besöka Julija Tymosjenko i fängelset i Charkiv, vilket vi inte tilläts. Där kunde vi se hur mycket det fattas för att Ukraina verkligen ska bli en role model som vi ju vill att ordförandeländer i OSSE ska vara. I går lade Ukraina för första gången fram sina prioriteringar för ordförandeskapet 2013, åtminstone i den tredje korgen i OSSE, nämligen korgen som handlar om mänskliga rättigheter. Man pratar där om mediefrihet, kamp mot trafficking, kamp för gender equality och cybersäkerhet. Allt det låter jättebra, men det låter också väldigt luftigt, och det är inte mycket konkret. Jag tror att vi har en viktig uppgift i diskussionerna i Monaco, nämligen att nagla fast ukrainarna, så att de verkligen försöker utarbeta ett program, enligt vilket man kan uppnå någonting. Dessutom ska Ukraina ha parlamentsval den 28 oktober i år som vi också ska övervaka. Det blir väldigt viktigt att se hur OSSE bedömer det här valet. Herr talman! År 2011 blev det ännu en gång uppenbart att USA och Ryssland har väldigt olika uppfattningar om inflytandet över OSSE:s verksamhet och om demokratifrågor. Skillnaden mellan öster och väster om Wien blev tydligare i den grundläggande inställningen till mänskliga rättigheter. Striden går om ifall man kan skilja frågor om mänskliga rättigheter från säkerhetspolitiken, och det blev mycket klart under debatterna om Rysslands nya säkerhetsdoktrin att ryssarna tycker att de ska skiljas åt, vilket vore en mycket farlig utveckling! Här är Sveriges roll, särskilt under Korfuprocessen som handlar om den europeiska säkerhetsdialogen, avgörande. Vi har en mycket klar bild av att det inte kan finnas säkerhetspolitik utan beaktande av de mänskliga rättigheterna. En annan viktig roll för den parlamentariska församlingen, som Kent Härstedt redan talat om, är vår valövervakning i OSSE:s medlemsstater och partnerländer. År 2011 övervakade OSSE sex val, och i år har vi bestämt att vi särskilt ska bevaka tre val som kommer i Vitryssland, Georgien och Ukraina, alla tre av olika skäl, men alla tre är lika viktiga. Vi vill också tacka riksdagen och talmannen som gjort det möjligt för oss att övervaka valen med så många deltagare. Jag tycker att det är en väldigt viktig demokratisk sak för oss här i riksdagen att åka på valövervakningar och försöka förklara våra värderingar som ju är så viktiga. Vi ska dessutom se till att den parlamentariska församlingen blir mer aktiv i lösningen av de utdragna konflikterna. Själv har jag förmånen att ofta kunna åka till Moldavien och se till att bägge parlamenten, nämligen parlamentet i Chisinau och högsta sovjet i Tiraspol, börjar prata med varandra. OSSE:s roll har kraftigt förändrats under de senaste 30 åren. Det grundades 1975 som den dåvarande Europeiska säkerhetskonferensen. Sedan dess har Europa fått se järnridån falla och de odemokratiska kommunistiska regimerna störta samman. I dag har OSSE axlat säkerhetskonferensens mantel. Sist men inte minst är det väsentligt att betona det arbete som den parlamentariska församlingen genomför inom OSSE som den egna institution som församlingen är. Det finns därför skäl att med oro se på de diskussioner som hela tiden fortsätter om den parlamentariska församlingens status i förhållande till OSSE i sin helhet. Det är angeläget att den parlamentariska församlingens roll inom OSSE respekteras. Redan vid OSSE:s toppmöte i Istanbul 1999 erkändes den parlamentariska församlingen som "en av de viktigaste institutionerna inom OSSE". Från svenskt håll behöver vi med kraft verka för att hålla den parlamentariska dimensionen levande. Vi är 340 parlamentariker från 56 länder - en verkligt viktig församling. Därmed yrkar jag, herr talman, på att betänkandet läggs till handlingarna.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka på att redogörelsen och skrivelsen om OSSE och OSSE-delegationens arbete läggs till handlingarna. I kväll är vi en samlad skara från OSSE-delegationen som tar tillfället i akt att få berätta lite om OSSE:s verksamhet - OSSE som står för Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa. Betänkandet beskriver på ett föredömligt sätt hur organisationen OSSE fungerar och verksamheten under 2011. OSSE arbetar operativt och väldigt mycket förebyggande. När det gäller det förebyggande arbetet kan nämnas att OSSE har fältkontor i 16 länder. Och den övervägande budgeten går just till fältinsatser. Fältinsatserna bygger på att stärka respekten för mänskliga rättigheter, för en rättssäker stat och för att också skapa förtroende mellan grupper. Herr talman! Förra sommaren hölls den 20:e sessionen i Belgrad. Vid de årliga sommarsessionerna arbetar vi delegater i tre olika utskott. Jag har förmånen att få jobba i utskottet för demokrati och mänskliga rättigheter. Under sommarsessionen i Belgrad debatterade vi bland annat de aktuella händelserna i Nordafrika och Mellanöstern. Utskottet var helt överens om att OSSE har ett tungt ansvar för dessa länders demokratiuppbyggnad. Jag kan nämna några resolutioner som antogs i det utskott som jag jobbar i. Vi antog en resolution om att motverka rasism och främlingsfientlighet, olaga handel med mänskliga organ, främjande av åtgärder för romer och främjande av åtgärder för jämställdhet mellan kvinnor och män bland romer. De övriga två utskotten, herr talman, är ett utskott som fokuserar på politik och säkerhet och ett som fokuserar på ekonomi och miljö. Herr talman! För mig är det alltså min första period i OSSE-delegationen. Vi är åtta ordinarie och lika många ersättare. Precis som Kent Härstedt sade, och det vill jag verkligen understryka, har den svenska delegationen varit mycket aktiv under året vad gäller såväl församlingens arbete under de tre sessionerna under året som i valövervakningen. Herr talman! Valövervakning är ett oerhört viktigt uppdrag för OSSE och den parlamentariska församlingen. Vårt uppdrag är att övervaka precis hela valprocessen. Det gäller såväl administration som kampanjarbete, valritual, röstning, röstsammanräkning, röstsammanställning och även tillkännagivandet av resultat. Jag hade den stora förmånen att få övervaka valet i Tunisien den 23 oktober förra året, där de genomförde sitt första parlamentsval bara några månader efter att regimen hade fallit. Jag och min kollega Åsa Lindestam var då i Djerba. Jag måste säga att det verkligen var ett val som präglades av identitet. Tunisierna ville ha en handlingskraftig regering som skulle kunna ordna jobb, stärka ekonomin och skapa bättre utbildning. De var så stolta. De var först. Nu ville de visa de övriga grannländerna Egypten och Libyen, som kom härnäst när det gällde val, att det här fixar vi, att det här klarar vi. Flera uttryckte att det här var början på någonting nytt. De ville inte se bakåt, utan nu handlade det om framtiden. OSSE:s bedömning efter valet var att valet genomfördes på ett lugnt sätt i stora stycken. Herr talman! En viktig fråga som har diskuterats under året, och som kommer att vara en fortsatt viktig fråga under det här året, är mediernas situation, framför allt när det gäller yttrandefriheten. OSSE har särskilt under 2011 uppmärksammat situationerna i Turkiet och Ungern. Herr talman! Jämställdhetsarbetet har också fått ett ökat fokus både inom organisationen och utanför. Och helt klart finns det en hel del att göra inom organisationen. Vid församlingens möten är det en stark mansdominans både på podiet och i församlingen, och det finns en hel del förbättringsarbeten att göra hos flera av medlemsländerna när det gäller kvinnorepresentationen. Vi har ramverk, men det måste liksom bli lite verkstad av ramverken. Det har varit en stor utmaning, herr talman, och det kommer att fortsätta att vara en stor utmaning för oss i OSSE-delegationen. Till sist, herr talman, har OSSE naturligtvis haft mycket fokus, som tidigare har nämnts, på Vitryssland, Georgien, Moldavien med Transnistrien under 2011. De här konflikterna är ett allvarligt säkerhetsproblem. Här har OSSE en oerhört viktig uppgift att tillsammans med EU och partnerländerna försöka lösa konflikterna. Det är en utmaning, herr talman, och ett viktigt arbete för säkerhet.

Herr talman! OSSE är en organisation som röner stor respekt i världen. OSSE är kanske mest känd som den organisation som övervakar val, men OSSE är mycket mer än så. Det egentliga arbetet sker inom de tre dimensionerna eller utskotten och de är den militärpolitiska dimensionen, den mänskliga dimensionen och dimensionen för ekonomi och miljö. Sedan 2002 har jag varit Kristdemokraternas representant i OSSE:s parlamentariska församling och deltagit i tio valövervakningar. Valövervakning är en viktig beståndsdel i OSSE:s mänskliga dimension. Övriga åtaganden som ryms inom den mänskliga dimensionen syftar till full respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter som att upprätthålla rättsstaten, att bygga upp och skydda demokratiska institutioner och att motverka intolerans och diskriminering. Även att utbilda i jämställdhetsfrågor och insatser för att stärka rättigheter för personer som tillhör minoritetsgrupper, som det judiska folket, ryms inom denna dimension. När det gäller valövervakning är det OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter, Odihr, som arrangerar, förbereder och följer upp dessa valövervakningar. Jag är personligen mycket imponerad av deras professionella arbete och det sätt som de utför valövervakningar på. Vi som arbetar inom OSSE:s parlamentariska församling är beroende av Odihr för att vårt arbete ska bli bra och utföras på rätt sätt. Det har varit en klar skillnad mellan de val där personal från OSSE:s parlamentariska församling själv har organiserat och de val som Odihr har organiserat, och detta till Odihrs fördel. Det är därför förvånande att det finns en del kritik mot Odihrs sätt att arbeta på från OSS-länderna, Oberoende staters samvälde, och då framför allt från Ryssland och Belarus, Vitryssland. Deras kritik går ut på att Odihr agerar politiserande och att Odihr alltför snabbt anklagar deltagande stater för valfusk. Det är anmärkningsvärt att dessa stater har synpunkter på Odihr eftersom just dessa stater av de flesta oberoende valkommissioner har fått anmärkningar för utbrett valfusk och svårigheter för oppositionspartier att bedriva sjysta och transparenta val. Kent Härstedt berättade om valet som var i Vitryssland i december 2010, och jag hade en liknande erfarenhet då jag tillsammans med Ingrid Tollin var på mitt första val i Ryssland 2002. Dock lämnar Sverige och övriga EU ett starkt stöd till Odihrs verksamhet som grundar sig på Köpenhamnsöverenskommelsen från 1990. Denna ger uttryck för att det inte är tillräckligt att medborgarna har formella rättigheter att delta i val. De nationella myndigheterna måste också visa en proportionerlig grad av politisk vilja att genomföra val på ett verkligt demokratiskt och meningsfullt sätt. Utgångspunkten är att ett val är mer än en endagsföreteelse. I valobservationsinsatser ska ingå att djupgående studera alla element som behövs för att få till stånd en demokratisk valprocess inklusive det formella ramverket, valadministrationen, valkampanjen med förutsättningarna för mediebevakning, klagomåls- och överklagandeprocessen, röstning, rösträkning, sammanställning av röstresultat och inte minst tillkännagivandet av resultatet. Här är min personliga erfarenhet att Odihr följer Köpenhamnkriterierna väl och inte går i något lands ledband. Jag anser att de i många valövervakningar till och med kan vara kraftfullare i sin kritik mot hur en del val utförs. OSSE:s särskilda representant för mediefrihet, Dunja Mijatovic, hade under 2011 anledning att intervenera i inte mindre än 32 av 56 medlemsländer rörande fall av våld och övergrepp mot journalister och för juridisk rådgivning i samband med medielagstiftning. Under året mördades två journalister i OSSE-området, och många fler fängslades. Särskild uppmärksamhet har ägnats försämringen av medieläget i Turkiet och Ungern. I en skriftlig fråga till Europaparlamentet från ledamoten Lorenzo Fontana den 4 maj i år uppmärksammades just de fängslade journalisterna i Turkiet. I frågan nämns bland annat följande. "I ett pressmeddelande som nyligen kom från OSSE framhålls att Turkiet för närvarande är det land som har störst antal fängslade journalister, så många som 57 stycken. Antalet gripanden överskrider dem i Iran och Kina, länder där pressfriheten inte garanteras av regimerna. Situationen förvärras av antalet pågående processer som kan sluta med fängelsedomar för yrkesutövare inom medierna, vilket i detta fall rör sig om mellan 700 och 1 000 stycken. Den nuvarande situationen har mobiliserat tusentals journalister som organiserar motdemonstrationer i Istanbul och Ankara." Vidare nämner ledamoten de begränsningar som finns i den omdiskuterade turkiska lagen nr 301 från 2005 där allt som kan anses vara förtal av turkiskheten straffas. Herr talman! Jag vill som sista punkt i mitt anförande nämna OSSE:s kamp mot människohandeln. Det finns en särskild representant som arbetar med dessa frågor. Människohandeln påverkar praktiskt taget alla 56 medlemsländerna i någon form, antingen som ursprungsländer eller som mottagarländer. Det är vi i väst som är mottagarländer, och vi länder väster om Wien måste bli mera aktiva i att motverka att människors säljs som slavar till oss för att antingen arbeta som svart arbetskraft eller ännu värre som sexslavar. En deklaration om att bekämpa alla former av människohandel antogs vid ministerrådsmötet i Vilnius 2012. Sverige måste nu gå från ord till handling och se till att denna handlingsplan genomförs. William Wilberforce var en brittisk parlamentsledamot som aktivt under hela sitt liv arbetade för att den brittiska slavhandeln skulle upphöra. Detta skedde också den 8 januari 1809. Därefter blev Wilberforces nästa uppgift att förmå brittiska regeringen att ingripa mot andra nationers slavhandel. Själv bemödade han sig att överflytta agitationen han inlett även till andra länder. Hans arbete var inte utan framgång. År 1808 avskaffade USA den afrikanska slavhandeln. År 1813 följde Sverige och Portugal, 1814 Danmark och 1815 Frankrike. Tänk om William Wilberforce hade anat att vi 180 år efter hans död fortfarande skulle debattera människohandel i våra nationella parlament. Detta är en av OSSE:s viktigaste uppgifter enligt mitt sätt att se på saken. Med detta vill jag avsluta mitt inlägg, tacka för att ni lyssnat och önska OSSE framgång i sitt viktiga arbete.

Herr talman! Det här är en ovanlig replik, för den handlar inte om meningsskiljaktigheter utan snarast om ett behov av ett förtydligande. Det var bra att Annelie Enochson tog upp Odihr, för åhörarna har kanske inte riktigt klart för sig skillnaden mellan OSSE och Odihr. Odihr är ett viktigt redskap. De är långtidsövervakarna. När vi kommer till olika platser i världen för valövervakning har Odihr gjort ett viktigt grundarbete, ibland under flera månader före ett val. Det här är en viktig och aktuell fråga eftersom vi under det senaste året har sett exempel på där OSSE har valt att övervaka men inte haft hjälp av Odihr, och då blev det faktiskt ingen riktigt bra valövervakning. Det är därför på sin plats att ha ett meningsutbyte i denna fråga och förtydliga detta. Vi kan ställa högre krav på valövervakning än dem där vi gör nedslag strax före valdagen. Det är en symbios som gör skillnad när det gäller valövervakningar. Vad har Annelie Enochson för erfarenhet och syn på detta?

Herr talman! Tack för att jag får möjlighet till det här meningsutbytet. Det gläder mig verkligen att detta kommer till protokollet så att folk förstår skillnaden. Odihr gör ett oerhört professionellt arbete. Man har long term observers. Man är där två tre månader i förväg. Man gör all research. Man kollar medierna och man kollar att oppositionen har möjlighet att vara med i tv. Man gör allt det grundläggande. Vår uppgift i OSSE:s parlamentariska församling är att vara med på själva valdagen. Vi kommer dit på torsdagen till exempel. Vi träffar de olika partierna på fredagen och lördagen, genomför valet, har presskonferens på måndagen och åker sedan hem. Vi är där fyra fem dagar. Vi hade inte klarat det om inte Odihr hade lagt grunden och talat om vilka stationer vi skulle vara på, vad vi skulle titta på och vara särskilt uppmärksamma på. Min man är long term observer. Han är uppe i 25 eller 30 missioner. Han började med sitt första val i Sydafrika 1994. Valobservationer är alltså något som ligger i familjen. Det är ett stort intresse. Demokratin börjar med valen. Det handlar också om hur man följer upp det och vad som händer under själva valet. Jag vill poängtera att det inte är någon endagsföreteelse, utan det börjar långt innan. Det handlar om vilka möjligheter man har att vara med och om hur resultatet presenteras. Du nämnde vad som hände i Minsk i december 2010 som ett exempel på vad som inte får ske.

Herr talman! Jag har en fråga till i bakfickan. I dag har vi talat mycket om OSSE:s parlamentariska församlings förträfflighet, men det finns åtminstone en plump i protokollet när man tittar tillbaka på det senaste verksamhetsåret. Det är det faktum att man inte valde att övervaka presidentvalet i Ryssland. Jag tror att vi var många som blev upprörda över det. OSSE:s parlamentariska församling väljer inte att övervaka alla presidentval; det är snarast tvärtom. När man just hade upplevt dumavalet i december som varken var fritt eller rättvist och som innehöll många betänkligheter och gjorde många ryssar berättigat upprörda, och när det fanns en tremånadersperiod av en politisk möjlighet tycker jag att det var märkligt att OSSE:s parlamentariska församling blev inbjuden att övervaka presidentvalet men tackade nej. Det togs upp till hård debatt i OSSE:s parlamentariska församling och kritik framfördes. Till sist valde man att skicka en liten delegation till Moskva, men det var inte någon omfattande seriös valövervakning från OSSE:s sida. Här finns något att ta vara på när det gäller misslyckanden och tillkortakommanden. Jag tycker att Sverige har ett särskilt ansvar. Om jag har räknat rätt står Sverige för ungefär 10 procent av OSSE:s parlamentariska församlings budget. Här finns en uppgift både för oss och för regeringen att sätta tryck och uppmuntra till förbättringar.

Herr talman! Jag delar den upprördhet som du känner. Jag tror att vi skulle ha varit i Ryssland, inte minst för att de kanske har obstruerat en del när det gäller Odihrs verksamhet och har egna kriterier när det gäller hur ett val ska gå till. Vi har andra åsikter. Därför tror jag att det är bra att vi är med och kan tala om vad vi tycker, inte för att säga att vi är bättre utan för att försöka införa en annan dimension när det gäller hur man ska övervaka val. Vi är många som träffas när vi är ute på valobservationer - Odihr, Europarådet och EU. Vi kan se om vi har en gemensam synpunkt och hur vi har upplevt det. Det är inte bara Odihr som kommer; det är andra aktörer också. Vi som parlamentariker har i blodet att det ska vara ett rättvist val. Vi själva hoppas att de val där vi blir valda är rättvisa och transparenta. Jag tror att vi fyller en viktig uppgift. Många av dem som är long term observers är väldigt duktiga. De är oklanderliga, men de har inte den dimensionen som vi politiker för med oss. När vi pratar med oppositionspartierna eller andra partier har vi ofta möjlighet att föra in andra synpunkter. Jag är glad att vi får möjlighet att åka ut. Ju fler val man är med på desto duktigare blir man på att se vad som är snett. Jag vill också tacka talmannen för den möjligheten. Det är viktigt att vi som är med i OSSE ges en speciell dignitet. Det är vi som blir professionella på detta. Om man har varit ute på tio valövervakningar som jag har varit vet man vad man ska titta efter på den elfte.

Herr talman! Jag kan instämma i kören av tack, först till utrikesutskottet som ger oss möjlighet att prata om det här för oss så viktiga ämnet, vi som känner att vi är hårt inblandade och tycker att detta är oerhört intressant. Jag vill också tacka kansliet som på ett alldeles ypperligt sätt stöder oss i vårt svåra arbete. Det har varit intressant att lyssna på vad ni säger i detta viktiga ärende. Jag känner mig stärkt i det som jag tänker berätta. Jag ska börja med kap. 9 i redogörelsen och prata lite om valövervakningar och om att man måste stå stark för att åka på valövervakning, vilket vi också har hört här. Jag tror inte att alla är ämnade att göra det. Jag ska berätta om den senaste valövervakningen som jag var på i Ryssland den 5 december. Jag kom tidigt på morgonen tillsammans med min kollega, också en erfaren kvinna. Jag har varit på många valövervakningar och det hade hon också. Vi kom in i vallokalen och blev mycket väl mottagna. Vi fick titta överallt. Vi fick röra oss fritt och det var väldigt glatt och trevligt. Sedan gjorde vi det vi skulle. Vi prickade av på de listor vi skulle och lämnade lokalen. Men det kändes konstigt, så vi bestämde att den här vallokalen skulle bli den som vi avslutade valet i. Vi kom dit sent på kvällen, men i så pass god tid - 30 minuter innan den stängde - att de inte kunde neka oss att komma in. Då var det minsann inga rara kvinnor som satt där - det var bara kvinnor i lokalen då. De blev lite ilskna på oss för att vi dök upp igen. Vi brydde oss inte om det eftersom vi visste att vi hade den rättigheten. Vi slog oss ned på de stolar där vi hade suttit på morgonen och började iaktta, men vi kände oss inte välkomna. När vi hade suttit en stund stängde man vallokalen. Ingenting hände på en hel timme. De satt och pratade med varandra. Ingen öppnade urnan, ingen kollade av något, ingen räknade, ingen gjorde någonting. De bara satt och fnyste; någon ringde hit och dit. Sedan startade ett bråk inne i lokalen. Det kom två poliser. Man skrek åt varandra och pekade på oss. Men de skrek inte på ett sådant sätt att vi uppfattade att de bråkade med varandra. Vi uppfattade att de skrek för att vi skulle höra. Det fanns inte en människa i lokalen som kunde prata engelska mer än min kollega. Vi hade en tolk med oss. Hon försökte översätta vad bråket handlade om. Det handlade om hur man skulle räkna rösterna. Det var två poliser i lokalen då. Bråket accelererade. Det kom ytterligare fyra poliser, så det var sex poliser i vallokalen. Det var ett rejält bråk. De höll i dem som skulle räkna rösterna som skrek åt varandra. Till slut avlägsnade sig fyra poliser och läget blev lite lugnare. Då gick brandlarmet - på engelska. Brandlarmet var anslutet till en engelsktalande röst som ropade åt oss att det brann i lokalen och att vi skyndsamt måste lämna den. Ingen hade ännu börjat räkna något. Vi låtsades att vi inte förstod. Vi visste vad det betydde: De ville ju bara bli av med oss. Efter två timmar suckade en tjej vid bordet där man räknade. Vad jag förstod var hon den enda som hade varit med på ett val tidigare. Hon sade att de var tvungna att börja räkna. Okej, de satte fart och började räkna. Jag fick röra mig i lokalen och kunde se att högarna växte. Det var sju partier, har jag för mig, och högarnas storlek varierade väldigt. En var två decimeter hög, och i en låg det bara ett par röster. Jag kunde inte läsa de olika namnen, men jag kunde se att man lade samma namn i samma hög. Jag kunde däremot se att de var försedda med siffror, och det var våra siffror. Det första partiet hade en etta och det andra en tvåa. På så vis kunde jag följa med. Det hela avslutades mitt i natten när vi var rätt trötta. Då hade man ett stort skynke uppsatt på väggen där man skulle skriva röstsiffrorna. När kvinnan som befallde i lokalen hade gått fram till det här stora lakanet och skrivit upp siffrorna rusade alla andra fram. De skrev av siffrorna och kastade sig över sina mobiltelefoner och meddelade förmodligen sina partier hur det hade gått. När jag tittade såg jag dock att rösterna för det parti som hade siffran fyra hade man skrivit upp på parti nummer två och vice versa. Man hade alltså inte skrivit det rätta röstantalet på ett enda parti. Egentligen fick jag väl inte påpeka att jag såg att det var fel, men den gången kunde jag inte låta bli. Jag sade till kvinnan som bestämde i lokalen att det här blev nog lite fel, eller hur. Då tittade hon på mig och sade: Ojsan - kanske det. Och så gick hon fram och flyttade alla siffrorna. Jag vet inte om det blev rätt då heller, men jag hoppas det. Det här är alltså saker som kan hända i en lokal när vi är ute och valövervakar. Det gäller att veta vad som händer. Det gäller att förstå att den röra som det kan bli ibland betyder att man fuskar. Vi som har varit ute några gånger i olika länder har ju sett hur man har gjort, till exempel när man har fört röstsedlarna ut i skogen på slutet, bytt paket och kommit med ett nytt paket och vips är det någon som har vunnit som vi inte alls hade sett i lokalen. Vi förbereder oss mycket på hemmaplan, vi som har varit med förr. Vi läser en hel del om landet, och vi försöker förstå. Numera har vi också kontakter i många länder, kamrater som kommer därifrån och kan berätta vad som det fuskas med. De som inte har varit ute så ofta försöker vi ta hand om, men jag tror att alla vi som är ute ofta väljer en kamrat från ett annat land. Jag skulle gärna valövervaka med en rysk person nu. Jag tror inte att de ryska personerna vill valövervaka med mig, men man får väl inte ge upp. Jag brukar välja någon från ett annat land, kanske Slovenien, Polen eller Danmark. Det är mycket spännande, och det blir mycket kulturellt utbyte på det viset. Vi ska alltså inte ingripa i vallokalen, utan vi ska rapportera avvikelser. Ser vi att avvikelserna blir många och att de kommer från varenda vallokal, överallt där vi är, och det här sedan samlas på OSSE:s rum där de kan se att detta händer överallt, ja, då är det nog valfusk. Men om det bara händer mig, om jag är den enda som ser det, då är det nog inte så farligt. Sedan förstår jag också att det är en politisk uppskattning vad man säger efteråt. Att gå ut efteråt och säga att ett val är "free and fair" och att det inte har hänt någonting tror jag kan betyda väldigt mycket gott för ett land. Men det kan också betyda att vi skriver under på ett fuskande i valet som gör att vi kanske inte står upp för de mänskliga rättigheter och den demokrati som vi önskar. Jag vet att vi gör ett gott jobb. Vi ska ha respekt för vår organisation - och det har vi - och vi ska också ha respekt för det land vi kommer till. Men det är ingen enkel uppgift att göra en valövervakning.