Socialförsäkringsutskottets
betänkande
1986/87:18

om vårdbidrag för handikappade barn och
handikappersättning (prop. 1986/87:100)
Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande dels det i proposition 1986/87:100
bilaga 7 (socialdepartementet) under litt. C upptagna anslaget C 3. Vårdbidrag
för handikappade barn, dels tio motionsyrkanden angående vårdbidrag
och därmed sammanhängande frågor. Vidare behandlar utskottet i
betänkandet tre motionsyrkanden rörande handikappersättning. Utskottet
anser med anledning av tre motioner (m, fp och vpk) att regeringen bör
lägga fram förslag om ytterligare en nivå inom vårdbidraget, en fjärdedels
vårdbidrag. Reformen bör enligt utskottet träda i kraft den 1 januari 1988.
Införandet av ytterligare en bidragsnivå beräknas medföra ett ökat anslagsbehov
av 25 milj. kr. för budgetåret 1987/88. I övrigt avstyrker utskottet
bifall till motionerna. Till betänkandet har fogats fem reservationer.

Propositionen
Femte huvudtiteln

Regeringen har i proposition 1986/87:100 bilaga 7 (socialdepartementet)
under litt. C punkt C 3. Vårdbidrag för handikappade barn (s. 39) föreslagit
riksdagen att till Vårdbidrag för handikappade barn för budgetåret 1987/88
anvisa ett förslagsanslag av 535 000 000 kr.

Motioner

1986/87:Sf213 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om en ändring av beräkningsgrunden för vårdbidrag
av handikappat barn så att det utgår med 2,5 basbelopp vid helt
vårdbidrag,

2. att riksdagen beslutar om införande av rätt till ett fjärdedels vårdbidrag
vid vård av handikappat barn från den 1 juli 1987,

3. att riksdagen till anslaget C 3 för vårdbidrag för budgetåret 1987/88
anslår 150 milj. kr. utöver vad regeringen har föreslagit.

SfU

1986/87:18

1 Riksdagen 1986/87. // sami. Nr 18

1986/87:Sf232 av Kenth Skårvik och Lars Ernestam (fp) vari yrkas att riks- SfU 1986/87:18
dagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
praxis beträffande åldersgränser för vårdbidrag till diabetesbarn.

1986/87:Sf243 av Ingvar Björk och Johnny Ahlqvist (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av förändrade bestämmelser för handikappersättning.

1986/87:Sf279 av Lars Ernestam och Elver Jonsson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att vårdbidrag m. m. som upphör på grund av handikappads
frånfälle skall kunna förlängas,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en särskild trygghetsförsäkring
som skall kunna tecknas av föräldrar till handikappat barn.

1986/87:Sf282 av Margo Ingvardsson m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om ytterligare en nivå på vårdbidrag och att en
fjärdedels vårdbidrag införs,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en översyn
bör göras av beskattningsreglerna för vårdbidragets merkostnadsdel i enlighet
med vad som anförs i motionen.

1986/87:SO20 av Nils Carlshamre m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ytterligare
en nivå av vårdbidraget — t. ex. 1/4 av helt vårdbidrag — bör införas,

3. att riksdagen hos regeringen begär utredning om förslag syftande till
ytterligare en nivå för handikappersättningen. Motiveringen återfinns i
motion So261.

l986/87:Sf349 av Margareta Andrén m. fl. (fp) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs beträffande efterlevandebidrag till föräldrar med gravt
handikappade barn,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag för att åstadkomma en
ytterligare lägre nivå inom handikappersättningen.

Utskottet

Vårdbidrag för handikappade barn

Vårdbidrag utges till föräldrar för vård av barn under 16 år som på grund av
sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp under minst
sex månader är i behov av särskild tillsyn och vård. Vid bedömningen av
rätten till vårdbidrag beaktas förutom vårdbehovet även merkostnader på
grund av barnets sjukdom och handikapp. Vårdbidrag kan utges med belopp
motsvarande hel eller halv förtidspension jämte pensionstillskott (för
närvarande 46 272 resp. 23 136 kr. per år). Vårdbidraget är skattepliktig och
ATP-grundande inkomst. En del av vårdbidraget — 17, 34, 50 eller 65 % av
basbeloppet — kan dock räknas som en icke skattepliktig merkostnadsdel.

För barn som vårdas på institution kan s. k. ferievårdbidrag lämnas när SfU 1986/87:18
barnet vistas i föräldrahemmet.

Bengt Westerberg m. fl. begär i motion Sf213 yrkande 1 beslut om nya
beräkningsgrunder för vårdbidraget. Motionärerna anser att bidraget skall
höjas och utges med 2,5 basbelopp vid hel förmån. De motiverar förslaget
med att vården av ett handikappat barn hemma ställer stora krav på en
familj och att en av föräldrarna ofta måste avbryta ett förvärvsarbete, vilket
leder till en svår ekonomisk situation. Motionärerna begär också (yrkande
2) att riksdagen beslutar om ytterligare en nivå, ett fjärdedels vårdbidrag,
fr. o. m. den 1 juli 1987. De framhåller beträffande detta yrkande att den
nuvarande konstruktionen med helt och halvt vårdbidrag utestänger t. ex.
familjer med barn som har diabetes eller allergier från ersättning, trots att
familjerna har betydande merkostnader. Till följd av de föreslagna förbättringarna
bör enligt yrkande 3 ytterligare 150 milj. kr. anvisas under anslaget.
Även Margo Ingvardsson m. fl. begär i motion Sf282 yrkande 1 att
riksdagen beslutar att införa en rätt till ett fjärdedels vårdbidrag, medan
Nils Carlshamre m. fl. i motion Sf320 yrkande 1 begär ett tillkännagivande
om behovet av ytterligare en nivå av vårdbidraget, t. ex. en fjärdedel av helt
bidrag.

På grundval av anhörigvårdskommitténs förslag i betänkande Ds S
1981:15 infördes nya förbättrade bestämmelser om vårdbidrag fr. o. m. den
1 januari 1983 (prop. 1981/82:216, SfU 18, rskr. 446). Anhörigvårdskommittén
tog i betänkandet också upp till diskussion frågan om vårdbidraget
även fortsättningsvis skulle vara anpassat till nivån på förtidspension inom
folkpensioneringen eller om vårdbidraget skulle basbeloppsanknytas till en
viss nivå. Kommittén fann att en anknytning till förtidspensionen hade haft
stora fördelar genom att förbättringar av förtidspensionen utöver basbeloppsuppräkningar
även slagit igenom på vårdbidraget, och kommittén
föreslog ingen ändring av konstruktionen i detta hänseende. Utskottet finner
för sin del inte heller anledning att beloppsmässigt skilja vårdbidraget
från förtidspensionen och avstyrker bifall till motion Sf213 yrkande 1.

Kommittén lade även fram vissa förslag om vårdbidragets utveckling på
sikt, däribland en komplettering av vårdbidraget med en ny lägre nivå om
ett fjärdedels vårdbidrag. Härigenom skulle man enligt kommittén nå ca
4 000 nya bidragsmottagare, främst föräldrar till barn med diabetes eller
med allergiska besvär. De direkta kostnaderna för att införa en ny nivå
beräknades till ca 32 milj. kr. per år. Kommittén konstaterade för sin del att
det kortsiktigt inte fanns ekonomiska förutsättningar att införa en ny nivå,
en uppfattning som delades av dåvarande socialministern i proposition
1981/82:216.

Inom riksförsäkringsverket pågår för närvarande en utvärdering av tilllämpningen
av de nya regler som införts fr. o. m. år 1983 angående rätten
till vårdbidrag. Enligt vad utskottet erfarit kommer utvärderingen att vara
klar inom kort.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat frågan om införande
av ett fjärdedels vårdbidrag, senast i sitt av riksdagen godkända betänkande
SfU 1985/86:22. Utskottet anförde bl. a. att det på grundval av den inom

riksförsäkringsverket pågående utvärderingen av vårdbidragsreglerna 3

1 * Riksdagen 1986/87. 11 sami. Nr 18

fanns skäl att utreda om de nuvarande nivåerna inom vårdbidraget ger ett SfU 1986/87:18

tillräckligt stöd till föräldrar med handikappade barn. Detta gav riksdagen
som sin mening regeringen till känna (rskr. 351).

Utskottet ser det som en angelägen reform inte minst ur fördelningspolitisk
synpunkt att möjligheten att få ett fjärdedels vårdbidrag snarast införs.

Härigenom behöver föräldrar till barn med stora tillsyns- och vårdbehov
och vars sjukdom och handikapp föranleder betydande merkostnader, inte
längre vara uteslutna från möjligheten till ekonomiskt stöd på grund av en
alltför hög bidragströskel. Det får ankomma på regeringen att lägga fram
förslag i frågan i så god tid att reformen kan träda i kraft den 1 januari 1988.

Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna Sf213 yrkande 2,

Sf320 yrkande 1 och Sf282 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till
känna.

Införandet av ytterligare en bidragsnivå kan beräknas medföra ett ökat
anslagsbehov av ca 25 milj. kr. såvitt avser budgetåret 1987/88. Anslaget bör
med anledning av motion Sf213 yrkande 3 ökas med detta belopp och till
vårdbidrag för handikappade barn för budgetåret 1987/88 bör anvisas ett
förslagsanslag av 560 000 000 kr.

En av de förändringar som anhörigvårdskommittén föreslog i vårdbidragets
konstruktion och som genomförts fr. o. m. den 1 januari 1983 var att en
särskild merkostnadsdel av vårdbidraget kunde beräknas. Eftersom denna
del skall täcka merkostnader på grund av barnets sjukdom och handikapp
är den till skillnad från vårdbidraget i övrigt inte skattepliktig eller ATPgrundande
inkomst.

Margo Ingvardsson m. fl. begär i motion Sf282 yrkande 2 en översyn av
beskattningsreglerna för vårdbidraget. Motionärerna vänder sig emot att
beräkningen av en icke skattepliktig merkostnadsdel kan reducera ATPskyddet
för den förälder som uppbär vårdbidrag.

Det förhållande som berörs i motionen är en ofrånkomlig följd av att en
särskild skattefri merkostnadsdel numera kan beräknas. Alternativet är att
återgå till de regler som tidigare gällde och göra hela vårdbidraget skattepliktigt.
Utskottet anser att fördelarna med det nuvarande systemet överväger
den nackdel som motionärerna påtalat och avstyrker bifall till motion
Sf282 yrkande 2.

Bedömningen av rätten till vårdbidrag för föräldrar med barn som har
diabetes kritiseras i motion Sf232 av Kenth Skårvik och Lars Ernestam.

Motionärerna hävdar att försäkringskassornas praxis innebär att vårdbidraget
dras in när barnet är sju eller åtta år trots att barn med diabetes har ett
tillsyns- och vårdbehov under hela sin uppväxttid. Vidare framhåller motionärerna
att det görs mycket olika bedömningar av rätten till vårdbidrag
på de olika försäkringskassorna trots att det finns gemensamma riktlinjer.

Som utskottet anfört ovan pågår inom riksförsäkringsverket en utvärdering
av tillämpningen av rätten till vårdbidrag. Utvärderingen, som syftar
till att åstadkomma en så enhetlig tillämpning av reglerna som möjligt,
beräknas vara klar inom kort. Utskottet vill också framhålla att utskottets
förslag om att en rätt till ett fjärdedels vårdbidrag skall införas ger föräldrar
till barn med diabetes ökade möjligheter att erhålla vårdbidrag. Någon

särskild åtgärd med anledning av motion Sf232 anser utskottet inte påkal- 4

lad.

Två motioner tar upp frågan om stöd till efterlevande föräldrar när ett SfU 1986/87:18
barn avlider. 1 motion SG49 av Margareta Andrén m. fl. yrkande 13 begärs
ett tillkännagivande angående behovet av efterlevandebidrag till familjer
med handikappade barn, eventuellt genom en frivillig försäkring som tecknas
genom t. ex. försäkringskassan. En sådan möjlighet bör skapas för att
föräldrarna skall kunna anpassa sig ekonomiskt till den nya situation som
inträffar om barnet avlider. Lars Ernestam och Elver Jonsson begär i motion
Sf279 yrkandena 1 och 2 ett tillkännagivande om att vårdbidrag som
upphör på grund av att ett handikappat barn avlider skall kunna förlängas.

Motionärerna begär också att en statlig trygghetsförsäkring skall kunna
tecknas av föräldrar till handikappade barn.

Utskottet har behandlat motionsyrkanden med denna innebörd vid flera
tidigare riksmöten (se senast SfU 1985/86:22). Utskottet har då framhållit
att rätt till vårdbidrag för vård av sjukt eller handikappat barn föreligger
generellt i de fall bidragen är motiverade utifrån barnets behov av vård och
de extra kostnader som sjukdomen eller handikappet föranleder. Även om
utskottet inte velat bestrida att det i enstaka fall kan uppstå ekonomiska
svårigheter på grund av bortfall av bidrag i samband med att ett handikappat
barn avlider, har detta enligt utskottets uppfattning varken motiverat en
generell utvidgning av rätten till vårdbidrag även för tid efter det barnet
avlidit eller att en ny statlig försäkringsform infördes. Utskottet har i stället
ansett att problemen får lösas genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder
och, om föräldern saknar medel till sin och sin familjs försörjning, inom
ramen för socialtjänstlagen.

Enligt utskottets mening bör riksdagen vidhålla sin tidigare uppfattning,
och utskottet avstyrker bifall till motionerna Sf349 yrkande 13 och Sf279
yrkandena 1 och 2.

Handikappersättning

Handikappersättning utges till försäkrad som fyllt 16 år och som före 65 års
ålder fått sin funktionsförmåga varaktigt nedsatt i sådan omfattning att han
i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan eller
behöver hjälp av annan för att kunna förvärvsarbeta eller eljest får vidkännas
betydande merutgifter på grund av sitt handikapp. Handikappersättning
utges med 65, 50 eller 34% av basbeloppet alltefter hjälpbehovets
omfattning och merutgifternas storlek. Handikappersättning utges alltid till
den som är blind, döv eller gravt hörselskadad om handikappet inträffat
före 65 års ålder. Ersättningen till en försäkrad som är blind utgör, för tid
före den månad då hel ålderspension eller hel förtidspension börjar utgå,

65 % av basbeloppet. För tid därefter utgör ersättningen 34 % av basbeloppet
om stödbehovet inte ger anledning till högre ersättning. En försäkrad
som är döv eller gravt hörselskadad är berättigad till 34 % av basbeloppet
om stödbehovet inte ger anledning till högre ersättning.

I motion Sf243 av Ingvar Björk och Johnny Ahlqvist begärs tillkännagivande
om behovet av ändringar i lagen om allmän försäkring så att handikappersättning
till den som använder rullstol schablonmässigt skall utges
med lägst 50% av basbeloppet om inte stödbehovet motiverar en högre
ersättning.

Vid föregående riksmöte avstyrkte utskottet en liknande motion som av- SfU 1986/87:18
såg frågan om schablonmässig bedömning av rätten till handikappersättning
till personer med gluten- och/eller laktosintolerans. I sitt av riksdagen
godkända betänkande SfU 1985/86:15 hänvisade utskottet till att frågan
om möjligheten till mer schablonmässiga bedömningar för andra handikappgrupper
än blinda, döva och gravt hörselskadade hade behandlats i en
särskild utredning som riksförsäkringsverket utfört på uppdrag av regeringen.
1 departementspromemorian Merutgifter m. m. inom handikappersättningen
(Ds S 1981:16) hade riksförsäkringsverket förordat en fortsatt individuell
prövning av rätten till handikappersättning eftersom förutsättningarna
för en utvidgad schabloniserad ersättning — ett stödbehov av i stort
sett likartat slag eller omfattning — sällan eller aldrig var uppfyllda. Utskottet
som inte finner skäl att frångå sin tidigare bedömning avstyrker bifall till
motion Sf243.

Nils Carlshamre m. fl. och Margareta Andrén m. fl. begär i motionerna
Sf320 yrkande 3 resp. Sf349 yrkande 14 förslag om en ytterligare, lägre, nivå
inom handikappersättningen. Motionärerna menar att om en ytterligare
lägre nivå införs kan handikappade som i dag — trots betydande stödbehov
— inte når upp till den lägsta bidragsnivån bli berättigade till handikappersättning.

Ett likartat motionskrav avstyrktes av utskottet vid föregående riksmöte.

I sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1985/86:15 hänvisade utskottet
till att handikappersättningen var avsedd att ge ett ekonomiskt stöd till
den som har stort hjälpbehov eller stora merutgifter till följd av ett handikapp.
Det var därför viktigt att ersättningen hölls på en sådan nivå att den
utgjorde ett väsentligt tillskott för att täcka den handikappades merkostnader.
Utskottet ansåg att införande av en lägre nivå inom handikappersättningen
kunde motverka ett sådant syfte. Utskottet hänvisade också till den
fortsatta beredningen inom regeringskansliet av statens handikappråds
rapport Ds S 1985:6 Kartläggning av det ekonomiska stödet till handikappade.
I rapporten har framhållits behovet av att samordna och förenkla de
olika former av ekonomiskt stöd som kan utges till handikappade eftersom
detta skulle innebära ett bättre utnyttjande av de ekonomiska resurserna för
stöd åt handikappade. Utskottet finner med anledning av vad som anförts
ovan inte skäl att för närvarande tillstyrka förslaget om en lägre nivå inom
handikappersättningen och avstyrker bifall till motionerna Sf320 yrkande 3
och Sf349 yrkande 14.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ändrade beräkningsgrunder för vårdbidrag
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf213 yrkande 1,

2. beträffande ett fjärdedels vårdbidrag

att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:Sf213 yrkande
2, 1986/87:Sf320 yrkande 1, 1986/87:Sf282 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande vårdbidragets merkostnadsdel ^
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf282 yrkande 2,

4. beträffande enhetlig bedömning av rätten till vårdbidrag SfU 1986/87:18

att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf232,

5. beträffande vårdbidrag m. m. lill efterlevande förälder

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Sf279 och 1986/87:Sf349
yrkande 13,

6. beträffande fler nivåer inom handikappersättningen

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Sf320 yrkande 3 och 1986/

87:Sf349 yrkande 14,

7. beträffande en schablonmässig bedömning av rätt till handikappersättning att

riksdagen avslår motion 1986/87:Sf243,

8. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1986/

87 :Sf213 yrkande 3 till Vårdbidrag för handikappade barn för budgetåret
1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 560 000 000 kr.

Stockholm den 23 april 1987
På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Nils Carlshamre (m), Ralf Lindström (s),
Karin Israelsson (c), Ulla Johansson (s), Siri Häggmark (m), Ingegerd Elm
(s), Margo Ingvardsson (vpk), Sten Andersson i Malmö (m), Barbro Sandberg
(fp), Kersti Johansson (c), Ingegerd Anderlund (s), Erik Janson (s),
Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) och Inger Hestvik (s).

Reservationer

1. Ändrade beräkningsgrunder för vårdbidrag och
medelsanvisningen (mom. 1 och 8)

Barbro Sandberg och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dels ali den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”På grundval”
och slutar med ”yrkande 1.” bort ha följande lydelse:

Att vårda ett utvecklingsstört barn hemma ställer stora krav på familjen.
Oftast måste någon av föräldrarna avbryta sitt förvärvsarbete, vilket givetvis
leder till en svår ekonomisk situation. Den förälder som stannar hemma
får ett vårdbidrag som vid helt bidrag under 1986 utgick med 2 x 0,96 basbelopp
eller knappt 45 000 kr. Denna ersättning är otillräcklig.

Det är därför angeläget att det sker en höjning av vårdbidraget. Utskottet
anser att grunden för vårdbidraget bör vara 2,5 basbelopp. För den enskilda
familjen skulle detta innebära att ett helt vårdbidrag skulle uppgå till drygt
60 000 kr. om året, dvs. en förbättring om drygt 1 000 kr. i månaden. Det får
ankomma på regeringen att lägga fram förslag till lagändringar som tillgodoser,
vad som ovan anförts.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Införandet SfU 1986/87:18

av” och slutar med ”560 000 000 kr.” bort ha följande lydelse:

Kostnaden för att höja vårdbidragets ersättningsnivå och att införa ytterligare
en bidragsnivå kan beräknas till 150 milj. kr. Riksdagen bör därför till
Vårdbidrag för handikappade barn för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag
av 685 000 000 kr.

dels att momenten 1 och 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande ändrade beräkningsgrunder för vårdbidrag

att riksdagen med bifall till motion 1986/87 :Sf213 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande medelsanvisningen
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sf213 yrkande 3 och
med anledning av propositionen till Vårdbidrag för handikappade
barn förbudgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 685 000 000
kr.,

2. Ett fjärdedels vårdbidrag och medelsanvisningen (mom.

2 och 8)

Doris Håvik, Ralf Lindström, Ulla Johansson, Ingegerd Elm, Ingegerd
Anderlund, Erik Janson och Inger Hestvik (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet ser
det” och slutar med ”560 000 000 kr.” bort ha följande lydelse:

Som ovan nämnts behandlade utskottet frågan om införande av ett fjärdedels
vårdbidrag vid föregående riksmöte och utskottet framhöll då enhälligt
att det på grundval av resultatet av en inom riksförsäkringsverket pågående
utvärdering av tillämpningen av vårdbidragsreglerna fanns skäl att
utreda huruvida de nuvarande bidragsnivåerna gav ett tillräckligt stöd till
föräldrar med handikappade barn. På förslag av utskottet gav riksdagen
detta till känna. Riksförsäkringsverkets utvärdering kommer att vara klar
inom kort. Eftersom utvärderingen i enlighet med riksdagens beslut i fjol
skall utgöra underlag för en bedömning av vilken konstruktion av vårdbidraget
som bäst tillgodoser föräldrarnas behov av stöd finns det enligt utskottets
mening skäl att avvakta resultatet av denna och inte nu fatta beslut
om en ny bidragsnivå. Mot bakgrund härav kan utskottet för närvarande
inte tillstyrka motionerna Sf213 yrkande 2, Sf320 yrkande I och Sf282 yrkande
1. Med hänvisning till det ovan anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag till medelsanvisning till vårdbidrag för handikappade barn.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande fjärdedels vårdbidrag

att riksdagen avslår motionerna 1986/87 :Sf213 yrkande 2, 1986/

87:Sf320 yrkande 1 och 1986/87:Sf282 yrkande 1,

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

8. beträffande medelsanvisningen
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion

1986/87:Sf213 yrkande 3 till Vårdbidrag för handikappade barn för g

budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 535 000 000 kr.,

3. Enhetlig bedömning av rätten till vårdbidrag (mom. 4) SfU 1986/87:18

Barbro Sandberg och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Sorn utskottet”
och slutar med ”inte påkallad.” borde ha följande lydelse:

Barn med diabetes eller andra medicinska handikapp har ett behov av
särskild tillsyn och vård under hela sin uppväxttid. Barnläkarföreningen
har utarbetat rekommendationer för hur dessa fall bör bedömas. Försäkringskassorna
arbetar emellertid efter en praxis som innebär att föräldrar
till diabetesbarn mister sitt vårdbidrag när barnet är mellan sju och åtta år,
dvs. när barnet just har börjat skolan. Utskottet anser att kassornas praxis är
för snäv och menar att vårdbidrag i dessa fall skall utges till dess barnet fyllt
16 år.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande enhetlig bedömning av rätten till vårdbidrag

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sf232 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Vårdbidrag m. m. till efterlevande förälder (mom. 5)

Barbro Sandberg och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”för socialtjänstlagen." bort ha följande lydelse:

Föräldrar till gravt handikappade barn får i regel omfattande stöd. Om
barnet avlider upphör omedelbart samtliga bidrag utan att familjen ges
möjlighet att anpassa sig till den nya situationen. Det kan t. ex. bli nödvändigt
att byta bostad och att ordna förvärvsarbete åt förälder som vårdat
barnet. Möjligheten att förlänga vårdbidraget eller införa någon form av
efterlevandebidrag bör enligt utskottets mening därför övervägas, eventuellt
genom en frivillig försäkring som kan tecknas genom t. ex. försäkringskassan.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande vårdbidrag m. m. till efterlevande förälder

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Sf279 och 1986/
87:Sf349 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

5. Fler nivåer inom handikappersättningen (mom. 6)

Nils Carlshamre (m), Siri Häggmark (m), Sten Andersson i Malmö (m),
Barbro Sandberg (fp) och Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Ett likartat”
och slutar med ”Sf349 yrkande 14.” bort ha följande lydelse:

De nuvarande nivåerna på handikappersättningen och tillämpningen av
reglerna för rätt till sådan ersättning innebär svårigheter för vissa sjukdomsgrupper
att uppfylla förutsättningarna för rätt till ersättning. Detta

innebär enligt utskottets uppfattning att vissa grupper av handikappade, SfU 1986/87:18
t. ex. psoriasissjuka, diabetiker och personer med vissa tarmsjukdomar, vilkas
sjukdomar innebär betydande handikapp, ej ges möjlighet att få handikappersättning.
En möjlig utväg för att åstadkomma ett bättre ekonomiskt
skydd för dessa grupper är att införa en ytterligare lägre nivå inom handikappersättningen.
Riksdagen bör därför hos regeringen begära ett förslag
med denna innebörd.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande fler nivåer inom handikappersättningen
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87 :Sf320 yrkande 3 och
1986/87:Sf349 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

10

Svenskt Trvck Stockholm 1987
. enskt Tryck Stockholm 1987

om vårdbidrag för handikappade barn och handikappersättning (prop. 1986/87:100)