SfU 1982/83:3

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1982/83:3

om socialförsäkringsförmåner till missbrukare
Motioner

I motion 1981/82:171 av Rune Torwald (c) och Arne Andersson i Gustafs
(c) hemställs att riksdagen beslutar om lagändring i syfte att socialnämnden
skall kunna omhänderta och förvalta missbrukares sjukpenning och pension i
enlighet med vad som anförts i motionen.

I motion 1981/82:1273 av Ann-Cathrine Haglund (m) och Kerstin
Andersson i Kumla (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag
om indragning av förtidspension och sjukbidrag enligt lagen om allmän
försäkring till intagna på kriminalvårdsanstalt i enlighet med vad i motionen
anförs.

I motion 1981/82:1734 av Nils Carlshamre m. fl. (m) hemställs att
riksdagen beslutar om lagändring i syfte att försäkringskassa efter socialnämnds
ansökan skall utbetala medel såsom sjukpenning, föräldrapenning,
pension och ersättning enligt bl. a. lagen om arbetsskadeförsäkring till
kommunal myndighet eller annan person än den försäkrade i fall som ovan
angivits.

I motion 1981/82:2037 av Gösta Bohman m. fl. (m) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder som syftar till
restriktivitet med förtidspensionering av missbrukare,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler som ger möjlighet
för socialnämnd eller anhörig att förvalta missbrukares sjukpenning,
föräldrapenning eller pension från den allmänna försäkringen.

Frågornas tidigare behandling

Utbetalning av förmåner till annan än den försäkrade

Före den 1 januari 1982 kunde försäkringskassa på framställning av
nykterhetsnämnd eller styrelse för vårdanstalt för alkoholmissbrukare betala
ut försäkrads sjukpenning eller pension till annan än den försäkrade. En
förutsättning var att den försäkrade var hemfallen åt alkoholmissbruk och att
det förelåg omständigheter i övrigt som angavs i 15 § dåvarande lagen
(1954:579) om nykterhetsvård. Försäkringskassan kunde då besluta att
sjukpenningen eller pensionen helt eller delvis skulle utbetalas till kommunal
myndighet, till den försäkrades make eller till annan person. Medlen skulle
användas till den försäkrades och hans familjs nytta. Bestämmelserna fanns

1 Riksdagen 1982183. 11 sami. Nr 3

SfU 1982/83:3

2

intagna i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) 3 kap. 18 § och
16 kap. 12 § första stycket. Motsvarande bestämmelser gällde också för bl. a.
föräldrapenning.

De nämnda bestämmelserna slopades i enlighet med förslag i proposition
1981/82:8 (SfU 1981/82:5, rskr 94). Propositionens förslag anslöt sig till vad
socialberedningen föreslagit i delbetänkandet SOU 1981:7 LVM - Lag om
vård av missbrukare i vissa fall.

Beredningen hade funnit att bestämmelserna i 16 kap. 12 § första stycket
AFL om utbetalning av pension som tillkommer alkoholmissbrukare sällan
kom till användning och att motsvarande bestämmelser om sjukpenning och
föräldrapenning nästan inte alls användes. Det var däremot, framhöll
beredningen, inte ovanligt att utbetalning skedde till socialförvaltning efter
frivillig fullmakt från den försäkrade. Enligt beredningens uppfattning borde
det vara möjligt att utmönstra de särskilda tvångsbestämmelserna rörande
alkoholmissbrukare ur AFL. Beredningen erinrade om att de tydligtvis
mycket sällsynta fall där det var omöjligt att komma till rätta med situationen
på frivillig väg ofta kom att gå in under bestämmelsen i dåvarande 16 kap.
12 § andra stycket AFL om utbetalning av pension när den försäkrade själv
till följd av sjukdom e. d. är ur stånd att handha medlen. För att göra det helt
klart att även svaghetstillstånd som var orsakade av missbruk bör gå in under
denna bestämmelse föreslog beredningen ett särskilt tillägg till bestämmelsen.
Beredningen framhöll samtidigt att regeln i dess nya lydelse bör kunna
tillämpas inte bara när någon är i fysisk mening ur stånd att handha
pensionen, utan även när någon medvetet eller av oförmåga använder
medlen till skada för sig själv, t. ex. genom att använda medlen till inköp av
alkohol i stället för till det nödvändiga uppehället. Beträffande sjukpenning
och föräldrapenning hänvisade beredningen till att dessa förmåner till
skillnad från pension utgår under en begränsad tid och att de tyngsta
missbrukarna ofta torde ha pension eller sjukbidrag. Det fanns därför enligt
beredningens uppfattning inte anledning att på detta område ha någon regel
motsvarande den föreslagna 16 kap. 12 §.

Samtidigt med att bestämmelserna i 3 kap. 18 § och 16 kap. 12 § första
stycket AFL slopades, förtydligades bestämmelserna i 16 kap. 12 § (tidigare
andra stycket) i enlighet med beredningens förslag.

Utskottet behandlade samtidigt med den förenämnda propositionen två
motioner med yrkande om avslag - helt eller delvis - på propositionen.
Utskottet, som ansåg att riksdagen borde följa propositionens förslag,
erinrade om att socialberedningens förslag varit enhälligt. Vidare erinrade
utskottet om, såvitt avsåg utbetalning av pension eller ersättning enligt bl. a.
lagen om arbetsskadeförsäkring, att försäkringskassan även fortsättningsvis
hade möjlighet att utbetala dessa förmåner till annan än den berättigade om
denne är ur stånd att själv ha hand om ersättningen. Slutligen pekade
utskottet på de möjligheter som finns i särskilda fall enligt 20 kap. 3 § AFL att
dra in eller sätta ned förmåner från försäkringen.

SfU 1982/83:3

3

Pensionsförmåner vid intagning pä kriminalvårdsanstalt m. m.

Enligt 10 kap. 2 § första stycket AFL får folkpension inte utgå med högre
belopp än regeringen bestämmer om den pensionsberättigade under hel
månad är intagen i kriminalvårdsanstalt eller intagen i annan anstalt på
statens bekostnad.

Bestämmelserna i kungörelsen (1971:831) om pensionsbelopp enligt
10 kap. 2 § första stycket AFL innebär att folkpension vid här aktuell
anstaltsvistelse i princip skall utgå med ett belopp som motsvarar 30 % av
ålderspensionen för ogift ålderspensionär jämte pensionstillskott.

Vid riksmötet 1980/81 behandlade utskottet två motioner om översyn av
reglerna för reducering av folkpensionsförmåner till intagna på bl. a.
kriminalvårdsanstalt. Motionerna syftade närmast till att ge de intagna
ekonomisk möjlighet att behålla sin bostad under den tid de vistades på
anstalten.

Utskottet förordade att de frågor som togs upp i motionen skulle bli
föremål för närmare överväganden, och riksdagen följde utskottet (SfU
1980/81:6, rskr4).

Regeringen har därefter i juni 1981 överlämnat utskottsbetänkandet och
riksdagsskrivelsen till riksförsäkringsverket och uppdragit åt verket att
utreda däri aktualiserade frågor. Samtidigt har verket fått i uppdrag att se
över bestämmelserna om folkpension vid anstaltsvistelse och överväga
likartade regler för både folkpension och allmän tilläggspension. Verket skall
vid fullgörande av uppdraget samråda med kriminalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen,
Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet.

Förtidspension till missbrukare

Bestämmelserna om rätt till folkpension och tilläggspension i form av
förtidspension eller sjukbidrag finns intagna i 7 och 13 kap. AFL. En
förutsättning för att förtidspension eller sjukbidrag kan utgå är att den
försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst hälften på grund av sjukdom
eller annan nedsättning av den fysiska och psykiska prestationsförmågan.

17 kap. 3 § AFL ger närmare regler för invaliditetsbedömningen i fråga om
rätt till förtidspension. Vid bedömande av i vad mån arbetsförmågan är
nedsatt skall beaktas den försäkrades förmåga att vid den nedsättning av
prestationsförmågan, varom är fråga, bereda sig inkomst genom sådant
arbete, som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen kan
begäras av honom med hänsyn till hans utbildning och tidigare verksamhet
samt ålder, bosättningsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter.
Enligt beslut vid 1976/77 års riksmöte (prop. 1976/77:44, SfU 1976/77:13,
rskr54) innehåller lagrummet fr. o. m. år 1977 en bestämmelse om att
bedömningen skall göras efter samma grunder oavsett arten av den
föreliggande nedsättningen av prestationsförmågan. Syftet härmed var att få

SfU 1982/83:3

4

en liberalisering av bedömningen av rätten till förtidspension vid bl. a.
alkoholism. Bedömningen i dessa fall skulle i fortsättningen grunda sig inte
bara på en medicinsk-psykiatrisk undersökning och utvärdering utan även på
relevanta sociala omständigheter.

Riksdagen har vid såväl 1980/81 som 1981/82 års riksmöte avslagit
motionsyrkanden om en översyn av reglerna för förtidspension till alkoholmissbrukare
(se SfU 1980/81:11 och 1981/82:5). I motionerna ifrågasattes om
inte den liberalisering av villkoren för rätt till förtidspension som infördes år
1977 motverkar möjligheterna att rehabilitera missbrukare. Utskottet gav
vid sin behandling av frågan i betänkandet SfU 1981/82:5 en rad exempel på
att frågor om missbrukares sociala förmåner och rehabiliteringsfrågor hade
varit och är föremål för uppmärksamhet från flera olika synvinklar. Utskottet
utgick också från att socialberedningen, som hade till uppgift att följa och
utvärdera den nya socialtjänstlagen, skulle - liksom andra berörda instanser
såsom försäkringskassa och socialnämnd - i den mån man blev uppmärksammad
på problem kring socialförsäkringsförmåner till missbrukare på
lämpligt sätt ge regeringen del av dessa. Utskottet förutsatte slutligen att
regeringen noga följde frågan om rätt till sociala förmåner och därtill knutna
rehabiliteringsfrågor.

Utskottet

I samband med att riksdagen vid föregående riksmöte antog en ny lag om
vård av missbrukare i vissa fall (LVM) antogs också med verkan fr. o. m. den
1 januari i år ändringar i AFL rörande utbetalning av alkoholmissbrukares
socialförsäkringsförmåner. Ändringarna innebär att de dittillsvarande möjligheterna
för försäkringskassa att på ansökan av nykterhetsnämnd eller
styrelse för vårdanstalt för alkoholmissbrukare utbetala sjukpenning,
pension m. fl. ersättningar till kommun, make eller annan slopades.
Däremot bibehölls en bestämmelse om att försäkringskassa kan betala ut
pensionsförmåner till annan än den berättigade om denne är ur stånd att själv
ha hand om pensionen. Bestämmelsen förtydligades samtidigt så att det klart
framgår att den gäller även i de fall den pensionsberättigade på grund av
långvarigt missbruk av beroendeframkallande medel är ur stånd att själv ha
hand om sin pension.

Motionärerna i motionerna 1981/82:171 av Rune Torwald och Arne
Andersson i Gustafs, 1981/82:1734 av Nils Carlshamre m. fl. och 1981/
82:2037 av Gösta Bohman m. fl. (yrk. 2) begär att en övergång sker till de
före den 1 januari i år gällande bestämmelserna för utbetalning av
sjukpenning, pension m. fl. förmåner. Bestämmelserna bör samtidigt
utvidgas så att de omfattar även utbetalning av förmåner som tillkommer
andra kategorier missbrukare än alkoholmissbrukare. Motionärerna i de

SfU 1982/83:3

5

båda förstnämnda motionerna hemställer om omedelbar lagstiftning medan
motionärerna i motion 2037 hemställer att riksdagen begär förslag om
lagstiftning från regeringen.

Motionärerna kritiserar riksdagsbeslutet föregående år. Bl. a. framhålls
att det kan vara till men för rehabiliteringen av den försäkrade om han efter
att ha varit intagen för vård kan ha ett avsevärt belopp hopsparade
sjukpenningmedel till sitt förfogande eller vid frivillig vård kan förfoga över
medlen under behandlingstiden. Vidare anses det olyckligt att de nya
bestämmelserna om utbetalning av pension till annan än den försäkrade inte
föregås av ett initiativ från socialnämnden i form av en ansökan med hänsyn
till att försäkringskassan sällan har kunskap om huruvida den försäkrade
missbrukar alkohol eller narkotika i sådan omfattning att han därigenom
saknar förmåga att själv förvalta sin pension.

Ändringarna när det gäller utbetalning av socialförsäkringsförmåner har
som nämnts varit i kraft mindre än ett år. De vilade på ett enhälligt förslag
från socialberedningen och fick också en bred anslutning vid riksdagsbehandlingen
hösten 1981. Effekterna av den nya lagen om vård av missbrukare
i vissa fall och därmed sammanhängande frågor, bl. a. socialförsäkringsförmåner
till missbrukare, kommer att följas upp såväl av socialberedningen
som inom socialdepartementet. Utskottet anser mot denna bakgrund att det
nu saknas anledning för riksdagen att frångå sitt tidigare ställningstagande i
frågan, och utskottet avstyrker bifall till motionerna 171, 1734 och 2037
(yrk. 2).

I motion 2037 (yrk. 1) tas också upp frågan om förtidspension till
missbrukare. Motionärerna anför att efter den liberalisering av rätten till
förtidspension för missbrukare som infördes fr. o. m. år 1977 synes
förtidspensioneringen också av unga och ganska unga missbrukare ha fått en
ökad omfattning. Enligt motionärerna bör rehabiliteringsinsatserna förbättras
och riksdagen bör begära förslag från regeringen som syftar till
restriktivitet med förtidspensioneringen av missbrukare.

Såsom framgår av inledningen till betänkandet har riksdagen under de
närmast föregående riksmötena avslagit motioner med samma syfte som den
nu förevarande (se SfU 1981/82:5). Socialförsäkringsutskottet, som erinrat
om vikten av att rehabiliteringsverksamheten byggs ut och effektiviseras, har
pekat på att frågor om missbrukares sociala förmåner och rehabiliteringsfrågor
har varit och är föremål för uppmärksamhet från flera olika
synvinklar. Utskottet vill i anslutning till det nu aktuella motionsyrkandet
erinra om att antalet årliga fall av förtidspensionering på grund av alkoholism
visserligen ökade omedelbart efter liberaliseringen av bestämmelserna år
1977 men har därefter successivt sjunkit och nu närmar sig det årliga antal
som förelåg före år 1977. Antalet årliga förtidspensioneringar på grund av
alkoholpsykos har halverats sedan år 1977. Förtidspensionering på grund av
narkomani sker i mellan 25 och 50 fall per år. Även om det successivt
sjunkande antalet förtidspensioneringar till följd av missbruk tyder på en

SfU 1982/83:3

6

positiv utveckling finner utskottet det angeläget att man genom kraftfulla
rehabiliterings- och andra åtgärder fortsätter att nedbringa antalet sådana
förtidspensioneringar.

Frågorna är emellertid som nämnts föremål för en fortlöpande uppmärksamhet,
och utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande att några
särskilda åtgärder från riksdagens sida inte är påkallade. Utskottet avstyrker
därför bifall till motion 1981/82:2037 i nu behandlad del.

Utskottet behandlar slutligen motion 1981/82:1273 av Ann-Cathrine
Haglund och Kerstin Andersson i Kumla i vilken frågan om förtidspension
och sjukbidrag till intagna på kriminalvårdsanstalt tas upp. Motionärerna
framhåller att det förhållandet att förtidspension utgår till intagna på
kriminalvårdsanstalt som ej har arbetsplikt förorsakar problem. De förtidspensionerade
är ofta missbrukare och har bedömts oförmögna till arbete på
arbetsmarknadens villkor. När de kommer in på anstalt och blir alkohol- och
drogfria förbättras arbetsförmågan. De skulle, anför motionärerna, på ett
helt annat sätt kunna motiveras för och sättas i arbete och aktiveras på andra
sätt, om de i stället för pension hade den ekonomiska ersättningen för utfört
arbete som stimulans. Motionärerna anser att förtidspensionen/sjukbidraget
bör dras in under anstaltsvistelsen och hemställer att riksdagen begär förslag
härom från regeringen.

Riksförsäkringsverket har, som framgår av inledningen till betänkandet,
fått i uppdrag av regeringen att se över bestämmelserna om folkpension vid
anstaltsvistelse. Verket skall vid fullgörande av sitt uppdrag samråda med
kriminalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen och de båda kommunförbunden.
Utskottet som erfarit att den problemställning som ryms i motionen redan
uppmärksammats i det pågående utredningsarbetet anser att resultatet av
detta bör avvaktas innan riksdagen vidtar någon åtgärd med anledning av
motion 1981/82:1273.

Utskottet hemställer

1. beträffande förvaltning av missbrukares socialförsäkringsförmåner att

riksdagen avslår motionerna 1981/82:171, 1981/82:1734 och
1981/82:2037 yrkande 2,

2. beträffande förtidspensionering av missbrukare

att riksdagen avslår motion 1981/82:2037 yrkande 1,

3. beträffande förtidspension vid intagning på kriminalvårdsanstalt att

riksdagen avslår motion 1981/82:1273.

Stockholm den 11 november 1982

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

SfU 1982/83:3

7

Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m), Börje Nilsson (s), Allan
Åkerlind (m), Ralf Lindström (s), Gullan Lindblad (m), Elis Andersson (c),
Ulla Johansson (s), Lena Öhrsvik (s), Siri Häggmark (m), Karin Israelsson
(c), Karin Nordlander (vpk), Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm (s) och
Rune Backlund (c).

Reservationer

Nils Carlshamre, Allan Åkerlind, Gullan Lindblad och Siri Häggmark
(alla m) har avgivit två reservationer.

1. Förvaltning av missbrukares socialförsäkringsförmåner (mom. 1)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Ändringarna
när” och slutar med ”och 2037 (yrk. 2)” bort ha följande lydelse:

I ett särskilt yttrande till utskottets betänkande SfU 1981/82:5 anförde
utskottets moderata ledamöter att de inte ansåg det välbetänkt att avskaffa
möjligheterna att på framställning av socialnämnd låta allmän försäkringskassa
utbetala pension eller sjukpenning till annan än den försäkrade, om
denne på grund av allvarligt missbruk av alkohol inte själv bör ha hand om
medlen. I yttrandet framhölls vidare att bestämmelserna borde utvidgas till
att avse även narkotikamissbrukare. Eftersom det vid det tillfället inte var
möjligt att i en reservation formulera ett heltäckande yrkande har frågorna
följts upp i motionerna 1734 och 2037. Utskottet, som finner motionerna
välgrundade, anser att regeringen bör lägga fram förslag som ger möjlighet
för försäkringskassa att, efter ansökan av socialnämnd, utbetala sjukpenning,
pension m. fl. socialförsäkringsförmåner till nämnden eller annan så att
syftet med motionerna tillgodoses. Härigenom tillgodoses även motion
171.

dels att utskottet under moment 1 bort hemställa

1. beträffande förvaltning av missbrukares socialförsäkringsförmåner att

riksdagen med bifall till motion 1981/82:2037 yrkande 2 och
med anledning av motionerna 1981/82:171 och 1981/82:1734
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

2. Förtidspensionering av missbrukare (mom. 2)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Frågorna är”
och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

SfU 1982/83:3

8

Enligt utskottets uppfattning är en förutsättning för att kraftfulla
rehabiliteringsåtgärder skall komma till stånd att samverkan mellan socialnämnd
och socialvård förbättras och att behandlingen oftare än nu
kombineras med arbetsrehabilitering eller aktiva stödåtgärder i en föreliggande
arbetssituation. Vidare måste olika vård- och behandlingsformer
kontinuerligt utvärderas och ideella organisationers insatser underlättas.
Regeringen bör därför lägga fram förslag till åtgärder i angivna hänseenden
så att antalet förtidspensioneringar av missbrukare minskas.

dels att utskottet under moment 2 bort hemställa

2. beträffande förtidspensionering av missbrukare

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2037 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

GOTAB 72833 Stockholm 1982