CU 1981/82:36

Civilutskottets betänkande
1981/82:36

om byggnormer m. m.

1 Motionerna

Utskottet behandlar i detta sammanhang motionerna 1981/82:

656 av Ove Karlsson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
hemställer om att svensk byggnorm utformas så att föreskrifter om klämfria
dörrar införs vid nybyggnationer,

659 av Sten Svensson och Bengt Wittbom (båda m) vari såvitt nu är i
fråga hemställs

(2) att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av byggnormens
varaktighet, ikraftträdande samt byggföretagens behov av omsättning
m. m. vid revidering och införande av nya normer på sätt som angivits i
motionen,

661 av Margot Wallström m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att åtgärder bör vidtas för att fastställa
byggnormer för utformningen av sådana mobila fritidshus som kan komma
att betraktas som byggnader i syfte bl. a. att möjliggöra typgodkännanden,

1094 av Göthe Knutson m. fl. (m, c, fp) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag till lättnader i byggnadsstadgan vid anläggande
av swimmingpooler i enlighet med vad som i motionen anförts,

1095 av Eivor Marklund m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen hos
regeringen hemställer om utarbetande av sådana regler för utemiljön som
nu finns för byggnader i 42 a § byggnadsstadgan,

1566 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari såvitt nu är i fråga föreslås

(3) att riksdagen hos regeringen begär att den aviserade PBL skall
innehålla tillämpningsföreskrifter som garanterar en för alla tillgänglig
inre och yttre miljö,

(4) att riksdagen hos regeringen hemställer om regler som omöjliggör
undantag från handikappanpassning vid upprustning och ombyggnad av
befintlig bebyggelse,

1611 av Olof Palme m. fl. (s) vari såvitt nu är i fråga — med hänvisning
till motion 1981/82:1609 — hemställs

(3) att riksdagen hos regeringen hemställer att förslag snarast läggs fram
som ger kommunerna rätt till byggnadslovsprövning för nya uppvärmningssystem
eller vid väsentlig förändring av äldre system,

1990 av Tyra Johansson och Ingrid Segerström (båda s) vari föreslås att
riksdagen beslutar att lagstiftningen kompletteras så att kommunerna
åläggs att fasa av trottoarkanterna i syfte att förbättra framkomligheten för
rullstolsbundna utan att det vållar ökade svårigheter för synskadade,

1 Riksdagen 1981/82. 19 sami. Nr 36

CU 1980/82:36

2

2128 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari — med hänvisning till motion
1981 /82:2127 — föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder
för att förbättra kontrollen av efterlevnaden av byggnadsstadgans 42
a § i enlighet med vad som sägs i motionen.

Gällande ordning m. m.

2.1 Byggnadslov

Enligt 54 § 1 mom. byggnadsstadgan (BS) erfordras byggnadslov för
uppförande av helt ny byggnad. Om byggnadslov för åtgärder i befintligt
hus föreskrivs i samma moment att sådan ändring av en byggnad som
berör konstruktionen av dess bärande delar eller av eldstäder, rök- eller
ventilationskanaler eller som avsevärt påverkar byggnadens planlösning
eller yttre utseende inte får företas utan byggnadslov.

I 44 § 7 mom. BS stadgas dessutom att eldstäder och andra anordningar
för uppvärmning, rök- och ventilationskanaler m. m. skall anordnas så att
brandfara, risk för olycksfall eller sanitär olägenhet inte uppkommer. I det
förslag till ny plan- och bygglag som lagts fram av PBL-utredningen (SOU
1979:65 — 66) föreslås att bygglov skall krävas för ändring av en byggnads
uppvärmnings- eller ventilationsanordningar. Förslaget är under beredning
i regeringskansliet.

Riksdagen har beslutat (CU 1980/81:37 s. 9—10) om vissa ändringar i
44 a § BS, som träder i kraft den I januari 1983. Ändringarna innebär bl. a.
att en byggnads uppvärmningssystem i skälig utsträckning skall utformas
så att det utan omfattande ändringar kan användas för uppvärmning med
skilda energislag som är lämpliga från allmän energisynpunkt. Vidare
innebär de att bostadsbyggnad med högst två lägenheter som är avsedd för
annat än fritidsändamål inte får utföras med ett uppvärmningssystem med
direktverkande elvärme, om det inte finns särskilda skäl.

Enligt lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem kan statens industriverk
på ansökan från den som driver fjärrvärmeanläggning eller naturgasnät
förklara anläggningen för allmän om det finns behov av anläggningen
från allmän synpunkt. Allmänförklaringen avser visst angivet verksamhetsområde.
Genom allmänförklaringen har ägare till fastighet inom
verksamhetsområdet rätt att få fastigheten ansluten till fjärrvärmenätet
eller naturgasnätet, om fastigheten behöver anordningar för värme samt
behovet inte kan med större fördel tillgodoses på annat sätt. Samtidigt är
sådana fastighetsägare skyldiga att i princip betala avgift enligt taxa som
huvudmannen fastställer. Vid avgiftsfastställelsen skall dock såväl självkostnadsprincipen
som likställighetsprincipen tillämpas.

För att statligt bostadslån skall utgå gäller enligt bestämmelserna i 9 a §
bostadsfinansieringsförordningen att huset skall anslutas till befintlig
fjärrvärmeanläggning eller annan kollektiv värmeanläggning eller till ett

CU 1981/82:36

3

befintligt gasnät avsett för distribution av naturgas, om sådan anslutning
är möjlig och särskilda skäl mot anslutningen inte föreligger.

I proposition 1980/81:90 (s. 40 ff.) ges en sammanfattande syn på de
styrmedel som bör användas för energihushållningen på 1980-talet (jfr
även CU 1980/81:5 y).

Det är i byggnadslagstiftningen inte direkt utsagt att byggnadslov erfordras
för swimmingpool. Viss tvekan synes också föreligga i praxis om
byggnadslovsskyldigheten i detta avseende. Enligt 54 § 1 mom. byggnadsstadgan
fordras byggnadslov för schaktning, fyllning eller annan liknande
åtgärd som innebär avsevärd ändring av höjdläget för tomten eller del
därav. Statens planverk har också i skriften Byggnadslov, behöver jag det?
uttalat att detta innebär att byggnadslov i allmänhet måste sökas för
simbassänger. När det gäller fristående simbassäng placerad direkt på
markytan avgörs frågan huruvida byggnadslovsplikt föreligger eller inte
utifrån en bedömning av om bassängen är att betrakta som byggnad eller
inte. Någon praxis synes dock inte ha utvecklats i detta avseende.

Något klarläggande av byggnadslovsplikten för simbassänger görs inte
i PBL-utredningens betänkande (SOU 1979:65—66) med förslag till ny
plan- och bygglag. Däremot föreslog bygglagutredningen i sitt betänkande
Markanvändning och byggande (SOU 1974:21) att byggnadslov skulle
krävas för simbassäng.

2.2 Byggregler — handikapptillgänglighet

Enligt bestämmelserna i 42 a § BS skall bostäder för annat än fritidsändamål
och utrymmen i byggnader till vilka allmänheten äger tillträde eller
som utgör arbetslokaler utformas så att de blir tillgängliga för och kan
användas av personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga till
följd av ålder, invaliditet eller sjukdom. Detaljföreskrifterna härför lämnas
i Svensk byggnorm (SBN) och de innebär för nyproducerade bostäder att
minst en ingång till byggnad samt minst en förflyttningsväg till bostadslägenheter
eller utrymmen i byggnad till vilka allmänheten äger tillträde
skall kunna användas av personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga.
För bostadslägenhet gäller dessutom att minst en entrédörr samt
minst en dörr till varje rum inklusive kök, ett hygienrum och en balkong
eller uteplats skall medge passage med rullstol.

Också utformningen vid nyanläggning av gångvägar behandlas i SBN.
Härvid gäller att på tomt skall minst en gångväg till flerbostadshus, byggnad
med lokaler för allmänheten och byggnadslokaler vara så utformad att
den kan användas av rullstolsbunden person.

Utformningen av gångvägar i övrigt behandlas i Riktlinjer för gators
geometriska utformning 1973 (RIGU 73). Vidare finns ett förslag till
riktlinjer för stationär trafikbelysning (RIBEL) som redovisar krav på
belysning av gångvägar. Föreskrifter och råd för vägmärken, övergångs -

1 * Riksdagen 1981/82. 19 sami. Nr 36

CU 1981/82:36

4

ställen och trafiksignaler ges ut av statens trafiksäkerhetsverk (TSV). TSV :s
och SBN:s föreskrifter är tvingande. RIGU och R1BEL är endast rådgivande.

Den del av gångtrafiknätet som finns utefter gator eller inom parker
regleras alltså inte via tvingande bestämmelser och föreskrifter. Tillgänglighetsfrågor
för handikappade i närmiljön avgörs i sådana fall av de
enskilda kommunerna.

PBL-utredningen har i sitt förslag till ny plan- och bygglag (4 kap. 7 §)
intagit regeln att ”bebyggelsemiljön” skall utformas med hänsyn till behovet
av tillgänglighet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga.
Förslaget kompletterar ett krav (5 kap. 7 §) på handikappanpassning
av byggnader och dessas tillgänglighet för handikappade. Enligt
förslaget (4 kap. 9 §) skall kravet i 4 kap. 7 § — vid ändring eller komplettering
av befintliga bebyggelsemiljöer — tillämpas i skälig utsträckning
med hänsyn till ekonomiska och andra omständigheter.

Stadsförnyelsekommittén finner i sitt betänkande Stadsförnyelse och
bostadsförbättring (SOU 1981:99) att kraven i byggnadstadgan på tillgänglighet
bör skärpas. Vid ändringar som är genomgripande bör enligt kommitténs
mening tillgänglighetskravet gälla i samma omfattning som när ett
nytt hus uppförs. Undantag från tillgänglighetskravet föreslås dock kunna
medges om det vid prövningen i det enskilda fallet framstår som teknisktekonomiskt
oskäligt att hävda kravet eller om kravet på tillgänglighet är
oförenligt med ett rimligt beaktande av de miljömässiga, historiska, kulturhistoriska
eller konstnärliga intressen som skall skyddas enligt bestämmelserna
i 38 § BS.

Frågan om handikappanpassning av närmiljön har senast behandlats av
civilutskottet i betänkandet CU 1979/80:31 s. 19 — 20.

2.3 Byggregler — övrigt

Genom byggnadslagstiftningen ställer samhället grundläggande krav på
byggnaders säkerhet och funktion. Effekterna på byggandet av ändringar
i normsystemet har bl. a. kartlagts av byggprisutredningen som avser att
avge ett betänkande under våren 1982. Också planverket har genomfört
visst arbete med denna inriktning. Det gäller bl. a. en utvärdering av
normkraven med utgångspunkt i den kritik som riktats mot normerna.

De grundregler som ges i byggnadsstadgan (BS) utvecklas och konkretiseras
i den av statens planverk med stöd av 76 § 1 mom. i denna stadga
utgivna Svensk byggnorm (SBN). Härvid gäller dock att föreskrift av inte
oväsentlig ekonomisk betydelse liksom föreskrift som av annan orsak är av
större vikt skall fastställas av regeringen.

Detaljbestämmelser avseende skydd mot barnolycksfall lämnas i SBN
(kap. 41) och de gäller vid ny- eller ombyggnad av bostadslägenheter för
stadigvarande bruk med undantag av enrumslägenheter utan egna matlag -

CU 1981/82:36

5

ningsutrymmen eller lägenheter i pensionärs- och ålderdomshem. Avsikten
är att skydda barn upp till 3 (och i viss mån 6) år mot olyckor.
Åtgärderna omfattar bl. a. fönsterspärrar, skydd mot inlåsning, utformningen
av trappor och balkonger, förvaring av farliga preparat och mediciner
samt vassa hushållsredskap, värme- och tippskydd för spis, disk- och
tvättmaskin samt petsäkra eluttag. I en kommentar till SBN — som dock
inte är bindande — påpekar dessutom planverket att klämfria dörrar bör
finnas i sådana lokaler där barn förekommer i större omfattning som i
förskolor samt låg- och mellanstadieskolor.

Permanent uppställda husvagnar eller s. k. mobila fritidshus är att betrakta
som byggnader. Det betyder att de också är byggnadslovspliktiga.
Beroende på användningen blir de därmed underkastade olika krav. Om
de avses för enskilt bruk är följande paragrafer i byggnadsstadgan tillämpliga.

§ 38 (byggnads yttre — landskapsbild — helhet)

§ 39 (byggnads läge på tomten)

§ 40 (takutformning)

§ 42 (betryggande bärförmåga)

§ 43 (läge i tomtgräns)

§ 44 (brandskyddande konstruktion och inredning)

§ 44 a (god energihushållning)

Då fastställd plan finns tar denna helt eller delvis över regleringen enligt
38,39,40 och 43 §§. Kvar står då som tillämpliga paragrafer 42,44 och 44 a
§§; dvs. byggnaderna skall ha betryggande bärförmåga, brandskyddande
konstruktion och inredning samt möjliggöra god energihushållning.

Vid regelbunden uthyrning tillkommer dessutom kraven i 42 a § (handikapptillgänglighet),
46 § (hygien, förvaring, sanitär utrustning m. m.)
och 48 § (byggnad för särskilt ändamål). Utöver bestämmelserna i byggnadsstadgan
lämnas dessutom närmare föreskrifter i Svensk byggnorm.

Alltsedan sin tillkomst (1967) har planverket bedrivit typgodkännande
verksamhet inom byggnadsområdet. För produkter, konstruktioner, metoder
m. m. som efter provning av planverket bedöms uppfylla kraven i
byggnadsstadgan och Svensk byggnorm kan sålunda typgodkännanden
meddelas av verket. Denna verksamhet har fått en mycket stor omfattning.
Den har avsetts innebära förenklingar såväl för den byggande som för de
lokala myndigheterna liksom vissa fördelar för tillverkare. Konstruktioner
eller utföranden i övrigt av byggnad eller annan anordning med av planverket
typgodkänt utförande skall alltid godtas av byggnadsnämnd.

Ett handlingsmönster för gången av ett typgodkännande av en produkt
inom byggnadsområdet kan anges enligt följande. De samhälleliga kraven
rörande säkerhet m. m. ges i Svensk byggnorm, typgodkännanderegler
utarbetas genom planverket i samverkan med utomstående sakkunniga,
provningsmetoder utarbetas av provningsanstalten som även kan ombe -

CU 1981/82:36

6

sörja provning av produkten. Själva typgodkännandet utfärdas sedan av
planverket i den mån provningsresultaten utvisat godtagbara egenskaper,
varefter byggnadsnämnderna informeras om godkännandet.

3. Utskottet

3.1 Byggnadslov

Med hänvisning till motiveringen i motion 1609 (s) föreslås i motion
1611 (s) yrkande 3 att regeringen snarast skall lägga fram förslag som ger
kommunerna rätt till byggnadslovsprövning av nya uppvärmningssystem
eller vid väsentlig förändring av äldre system. Enligt motionärerna är en
sådan prövning en nödvändig förutsättning för att kommunerna skall
kunna förverkliga sina planer för oljeersättning. Härvid framhålls bl. a. att
prövningen kan göra det möjligt för kommunerna att i vissa områden helt
förbjuda direktverkande elvärme och härigenom säkra kommunernas
fjärrvärmeunderlag.

Frågan om en ny plan- och bygglag bereds f. n. inom regeringskansliet.
Utskottet är mot denna bakgrund inte berett förorda den i motion 1611 (s)
yrkande 3 föreslagna ändringen.

I motion 1094 (m, c, fp) föreslås att kravet på byggnadslov för swimmingpooler
skall tas bort. 1 sin motivering pekar motionärerna på såväl rekreationsaspekterna
på ett poolinnehav som dess betydelse för simkunnigheten.

Frågan om byggnadslovsplikten för simbassänger torde få lösas inom
ramen för pågående arbete med en ny plan- och bygglag. Motion 1094 (m,
c, fp) avstyrks.

3.2 Byggregler —handikapptillgänglighet

Krav på regler om handikappanpassning av utemiljön motsvarande vad
som gäller för byggnader enligt 42 a § byggnadsstadgan ställs i motion
1095 (vpk). I sin motivering framhåller motionärerna framför allt de
synskadades behov av en överskådlig utemiljö, säkra gångvägar, läsbara
skyltar och en klargörande färg- och ljussättning.

Motionärernas krav på en för alla tillgänglig och säker utemiljö torde
vara helt obestritt. Det är väsentligt att anpassningsåtgärder avseende
gångvägar, övergångsställen, entréer m. m. kommer till utförande. Det är
emellertid oftast en kommunal angelägenhet att åstadkomma denna handikappanpassning.
Från centrala myndigheter har också tagits initiativ för
att sprida kunskap om lämpliga lösningar m. m. Mot bakgrund av pågående
arbete med en ny plan- och bygglag — som också inkluderar överväganden
avseende handikapptillgänglighet — är dock utskottet inte berett
tillstyrka motion 1095 (vpk).

CU 1981/82:36

7

Åtgärder för att åstadkomma en förbättrad framkomlighet för rullstolsbundna
tas upp i motion 1990 (s). I motionen föreslås att kommunerna
skall åläggas att fasa av trottoarkanterna i syfte att förbättra framkomligheten
för rullstolsbundna utan att det vållar ökade svårigheter för synskadade.

Utskottet har ovan framhållit vikten av att tillskapa en för alla tillgänglig
utemiljö. Samtidigt uttalar utskottet att ytterligare överväganden i dessa
avseenden bör anstå i avvaktan på det pågående arbetet med en ny planoch
bygglag. Denna bedömning gäller också det i motion 1990 (s) framlagda
förslaget.

1 motion 1566 (vpk) yrkande 3 hemställs att riksdagen hos regeringen
skall begära att den aviserade plan- och bygglagen skall innehålla tillämpningsföreskrifter
som garanterar en för alla tillgänglig inre och yttre miljö.

Frågan om handikappanpassning av såväl byggnadens inre miljö som
närmiljön har tagits upp i PBL-utredningens betänkande om en ny planoch
bygglag. Det arbete med den nya lagstiftning inom detta område som
nu pågår inom regeringskansliet har sin grund i PBL-utredningens förslag.
Utskottet avstyrker motion 1566 yrkande 3 med hänvisning härtill.

Frågan om handikappanpassning av befintlig bebyggelse tas upp i motion
1566 (vpk) yrkande 4 vari föreslås att riksdagen hos regeringen skall
hemställa om regler som omöjliggör undantag från handikappanpassning
vid upprustning och ombyggnad av befintlig bebyggelse.

Enligt vad som redovisas i avsnitt 2.2 har stadsförnyelsekommittén
föreslagit en skärpning av de nuvarande kraven på handikapptillgänglighet
vid ombyggnad. Kommitténs förslag är under beredning i regeringskansliet
i anslutning till arbetet på en ny plan- och bygglag. Enligt utskottets
mening bör resultatet av detta arbete avvaktas, och motion 1566 (vpk)
yrkande 4 avstyrks.

Med hänvisning till vad som anförts i motion 2127 (vpk) föreslås i
motion 2128 (vpk) att åtgärder skall vidtas för att förbättra kontrollen av
efterlevnaden av byggnadsstadgans regler om handikappanpassning
(42 a §). Motionärerna hävdar härvid att arbetslokaler ofta är ”översållade
med hinder som för den handikappade ter sig som närmast otroligt att man
lyckats förbise”. Enligt motionärerna vittnar detta om att kontrollen av
efterlevnaden av 42 a § är dålig och att det därför är nödvändigt att starta
ett omfattande utbildningsprogram i handikappfrågor för landets byggnadsnämnder
och dess tjänstemän.

Motionärerna har inte ifrågasatt det sakliga innehållet i de bestämmelser
som reglerar handikappanpassningen av arbetslokaler. Däremot hävdar
man att kontrollen av efterlevnaden av dessa bestämmelser är dålig. Ansvaret
för kontrollverksamheten m. m. åvilar i första hand kommunerna.
Utskottet har inte funnit anledning anta att dessa inte skulle ta detta
ansvar. Många kommuner har också tillsatt tjänster som handikappkonsulenter
med ett mera övergripande ansvar för handikappfrågor inom

CU 1981/82:36

8

kommunen. Särskilda handikappråd som följer dessa frågor finns också i
flera kommuner. Utskottet är mot bakgrund av vad som här anförts inte
berett tillstyrka motion 2128 (vpk).

3.3 Byggregler — övrigt

Enligt motionärerna i motion 659 (m) yrkande 2 börjar normernas
kostnadspåverkan på byggandet att bli ett allt allvarligare problem. Därför
föreslås i motionen en översyn av byggnormerna i fråga om varaktighet,
ikraftträdande samt byggföretagens behov av omställning i samband med
revidering och införande av nya normer.

Vid sin behandling av en motsvarande motion under föregående riksmöte
(CU 1980/81:28 s. 9) anförde utskottet att enligt dess mening beaktades
intresset av att normer inte ändras alltför ofta och med för kort
övergångstid såväl av planverket som av regeringen vid dess fastställelseprövning.

Utskottets ståndpunkt i detta avseende står fast, och motionen avstyrks.

I motion 656 (s) ställs krav på föreskrifter om klämfria dörrar vid
nybyggnad. Motionärerna pekar på att klämfria dörrar redan finns konstruerade
och att dessa är obetydligt dyrare än andra dörrar samtidigt som
de också ger ett bättre inbrottsskydd.

Även i detta fall har utskottet behandlat en motsvarande motion under
föregående riksmöte (CU 1980/81:28 s. 9). Härvid anförde utskottet att
riskerna för barnolycksfall fortlöpande borde beaktas i normarbetet. Samtidigt
uttryckte utskottet uppfattningen att gällande normer gav ett vid
detta tillfälle acceptabelt skydd mot de allvarligaste olycksriskerna i ett
hem. Med hänsyn till pågående arbete med en ny plan- och bygglag står
denna utskottets ståndpunkt fast. Ytterligare överväganden i detta avseende
torde aktualiseras i anslutning till ett kommande lagförslag.

I motion 661 (s) hemställs att åtgärder vidtas för att fastställa byggnormer
för utformningen av sådana mobila fritidshus som kan komma att
betraktas som byggnader i syfte bl. a. att möjliggöra typgodkännanden. I
sin motivering pekar motionärerna på att de mobila fritidshusen med sin
speciella konstruktion inte kan jämställas med vanliga fritidshus och att
särskilda normer för typgodkännande därför bör tillskapas.

Behovet av särskilda byggnormer för mobila fritidshus måste enligt
utskottets mening bedömas i ett vidare sammanhang. Ytterligare överväganden
bör därmed anstå i avvaktan på ett kommande förslag till en ny
plan- och bygglag. Motion 661 (s) avstyrks.

3.4 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande byggnadslovsprövning av nya uppvärmningssystem
att riksdagen avslår motion 1981/82:1611 yrkande 3,

CU 1981/82:36

9

2. beträffande byggnadslov för swimmingpooler att riksdagen avslår
motion 1981/82:1094,

3. beträffande handikappanpassning av utemiljön att riksdagen
avslår motion 1981/82:1095,

4. beträffande förbättrad framkomlighet för rullstolsbundna att
riksdagen avslår motion 1981/82:1990,

5. beträffande den aviserade plan- och bygglagen att riksdagen
avslår motion 1981/82:1566 yrkande 3,

6. beträffande handikappanpassning av befintlig bebyggelse att
riksdagen avslår motion 1981/82:1566 yrkande 4,

7. beträffande kontrollen av efterlevnaden av 42 a § att riksdagen
avslår motion 1981/82:2128,

8. beträffande normernas kostnadspåverkan att riksdagen avslår
motion 1981/82:659 yrkande 2,

9. beträffande klämfria dörrar att riksdagen avslår motion 1981/
82:656,

10. beträffande mobila fritidshus att riksdagen avslår motion
1981/82:661.

Stockholm den 6 maj 1982

På civilutskottets vägnar

KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Rolf Dahlberg (m),
Oskar Lindkvist (s), Kerstin Ekman (fp), Lars Henrikson (s), Thure Jadestig
(s), Maj-Lis Landberg (s), Bertil Danielsson (m), Birgitta Dahl (s),
Kerstin Andersson i Hjärtum (c), Magnus Persson (s), Bertil Dahlén (fp),
Ingvar Eriksson (m) och Eivor Nilson (c).

Reservation

Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, Maj-Lis
Landberg, Birgitta Dahl och Magnus Persson (alla s) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 6 som börjar ”Frågan om”
och slutar ”föreslagna ändringen” bort lyda:

Det är naturligt att kommunerna framledes får ett ökat ansvar för
energipolitiken. En förutsättning för att de skall kunna ta detta ansvar är
att kommunerna också ges effektiva styrmedel. Ett exempel utgör härvid
de planer för oljeersättning som kommunerna nu håller på att utarbeta.
Dessa planer kan inte förverkligas om inte kommunerna samtidigt får rätt
till byggnadslovsprövning av nya uppvärmningssystem eller vid väsentlig
ändring av äldre system.

CU 1981/82:36

10

De medel som i dag står till kommunernas förfogande är alltför svaga
och otillräckliga. En byggnadslovsprövning av det slag som förordas i
motion 1611 (s) yrkande 3 skulle däremot vara ett effektivt och snabbt
verkande sätt att påverka inriktningen av energiförbrukningen i den enskilda
kommunen. Motionen tillstyrks.

dels utskottet under I bort hemställa

1. beträffande byggnadslovsprövning av nya uppvärmningssystem
att riksdagen med bifall till motion 1981 /82:1611 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

om byggnormer m.m.