Näringsutskottets betänkande
1984/85:7

om åtgärder mot plågsamma djurförsök vid produktutveckling

Ärendet

I detta betänkande behandlas två motioner från allmänna motionstiden
som avser åtgärder mot plågsamma djurförsök vid utveckling av kosmetika
m. m.

Sammanfattning

Utskottet avstyrker motionärernas förslag om bl. a. skyldighet för leverantörer
av kosmetiska och hygieniska medel att ange om djurförsök har använts
vid produktutvecklingen. En reservation (vpk) har avgetts till förmån för
motionerna.

Motioner

Yrkanden

De motioner som behandlas här är följande:

1983/84:420 av Pär Granstedt rn.fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen hemställer om förslag till förbud att i Sverige marknadsföra
nya kosmetika och hygienpreparat som utvecklats med hjälp av
plågsamma djurförsök,

2. hos regeringen hemställer om förslag till lagstadgad skyldighet för
leverantörer av sådana produkter som redan finns på marknaden att på
förpackningen ange om plågsamma djurförsök förekommit vid produktutvecklingen,

1983/84:1888 av Martin Olsson (c), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om införande av
regler att det på kosmetiska preparat och hygienartiklar skall anges om den
färdiga produkten eller i denna ingående ingredienser djurtestats för
produktens framställande.

Motivering

I motion 1983/84:420 (c) anförs att starka etiska skäl talar för att djurförsök
inte skall få förekomma vid utveckling av kosmetika och hygienpreparat, i
varje fall inte i sammanhang där andra alternativ är tillgängliga. Ett första
steg borde vara förbud mot att i Sverige marknadsföra nya sådana produkter

1 Riksdagen 1984185. 17sami. Nr 7

NU 1984/85:7

2

som har utvecklats med användande av plågsamma djurförsök. När det gäller
preparat som redan finns på marknaden är det enligt motionärerna ett
naturligt krav att konsumenten skall ha möjlighet att välja mellan varor som
har utvecklats med och utan plågsamma djurförsök.

I motion 1983/84:1888 (c) hänvisas till att socialstyrelsen arbetar med
frågan om innehållsdeklaration för kosmetiska preparat och hygienartiklar,
innebärande att ämnen som kan innebära hälsorisker klart skall anges. Enligt
motionären borde det också införas bestämmelser om angivande på varje
förpackning huruvida den föreslagna produkten eller i den ingående
ingredienser har djurtestats. Fördelen härmed skulle vara att människor som
av etiska skäl inte vill köpa medel som har tillkommit efter sådana försök får
tillräcklig upplysning för att kunna undvika detta. Uppstår härigenom
tillräckligt köpmotstånd mot djurtestade medel leder detta i sin tur till att
tillverkare för att få sälja sina produkter tvingas arbeta för begränsning av
djurförsöken och för utvecklande av alternativa metoder.

Enligt motionären bör lämpliga regler om obligatorisk uppgift om djurtest
förekommit införas samtidigt med annan lagstiftning om innehållsdeklaration
för kosmetiska preparat m. m. Det bör därvid prövas om kravet på
uppgift om djurtestning kan byggas in i samma lagstiftning som nu förbereds
inom socialstyrelsen eller om särskilda bestämmelser fordras.

Allmänt om kosmetiska och hygieniska medel

I en rapport våren 1984 från socialstyrelsens läkemedelsavdelning om
förslag till nya bestämmelser för kosmetiska och hygieniska medel lämnas
vissa allmänna uppgifter om marknaden i Sverige för sådana medel.

I leverantörsledet uppgår marknadens omsättning till ca 1 miljard kronor,
vilket motsvarar 2-3 miljarder kronor i konsumentledet. Varugruppen är
mycket heterogen och omfattar dels basvaror som säljs i stora kvantiteter
men omfattar ett litet sortiment, dels exklusiva varor som säljs i små
kvantiteter och omfattar mycket stora sortiment.

Det finns i dag ca 140 leverantörer av kosmetik- eller hygienprodukter i
Sverige. På den svenska marknaden finns ca 20 000 olika artikelnummer.
Huvuddelen av produkterna är komplicerade blandningar av flera kemiska
ämnen. Uppskattningsvis finns det 6 000 olika ingredienser att tillgå.

Importen svarar värdemässigt för ca 82 % av försäljningen. Huvuddelen
av importen sker från Europeiska gemenskapen (EG).

Dagligvaruhandelns sortiment är ofta märkt med svensk etikett där
tillverkare och importör står omnämnda. Kosmetikprodukter är undantagsvis
märkta med svensk text. Dock finns utländsk text, ofta på flera språk.

De hälsorisker med kosmetiska och hygieniska medel som i första hand har
uppmärksammats är allergiska effekter. Kunskap om allergiframkallande
egenskaper hos nya ämnen och produkter anses kunna erhållas endast genom
testning på djur. 1 marknadsföringen har det på senare tid blivit allt vanligare

NU 1984/85:7

3

att företagen anger att deras produkter är allergitestade. Det anges dock
oftast inte vilken eller vilka tester som har utförts.

Gällande bestämmelser

Behandlingen av husdjur och andra djur som hålls i fångenskap regleras i
lagen (1944:219) om djurskydd. Djurskyddslagens grundtanke är att djuren
skall behandlas väl och såvitt möjligt skyddas mot lidande. Hälsovårdsnämnderna,
länsstyrelserna och lantbruksnämnderna är tillsynsmyndigheter. I
lagen regleras användningen av djur för vetenskapligt ändamål m.m. I
samband med en lagändring år 1979 (se JoU 1978/79:5) inrättades i varje
högskoleregion en rådgivande etisk nämnd för djurförsök. Vidare inrättades
en central nämnd för försöksdjursfrågor med uppgift att vara ett samordnande
och rådgivande organ inom försöksdjursverksamheten. Nämnden skall
verka för en minskad användning av försöksdjur, bl. a. genom stöd till
alternativa metoder till djurförsök. Särskilda statliga medel anvisas till
nämndens verksamhet.

Lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor innehåller bestämmelser
om kontroll av varor som med hänsyn till sina kemiska eller fysikaliskkemiska
egenskaper och hantering kan befaras medföra skada på människor
eller i miljön. Lagen innehåller dels grundläggande bestämmelser om
tillverkning, försäljning, annan hantering och import av hälso- och miljöfarliga
varor, dels bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer att ingripa mot sådana varor. Frågor om hälso- och miljöfarliga
varor prövas av produktkontrollnämnden. För den centrala tillsynen svarar
statens naturvårdsverk och arbetarskyddsstyrelsen.

I kungörelsen (1973:334) om hälso- och miljöfarliga varor meddelas
föreskrifter om bl. a. märkning av sådana varor. Med stöd härav har
produktkontrollnämnden utfärdat särskilda bestämmelser om märkning,
som bygger på en indelning av hälsofarliga varor efter art och grad av
skadlighet. Nämnden svarar också för ett centralt register över kemiska
produkter.

Med stöd av kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor har socialstyrelsen
utfärdat föreskrifter om förbud mot vissa ämnen i kosmetiskt eller
hygieniskt medel. Föreskrifterna har fått formen av en s. k. negativ lista,
vilket innebär att vissa ämnen inte får förekomma i dessa produkter eller att
halten av ingående substanser maximeras.

Särskilda bestämmelser om märkning gäller på vissa områden. Enligt
läkemedelsförordningen (1962:701) skall läkemedel vid utlämnande vara
fullständigt deklarerat. Livsmedelslagen (1971:511) innehåller bestämmelser
om märkning av färdigförpackat livsmedel med avseende på bl. a. sammansättning
och ursprung. I vad gäller elektrisk materiel m. m. och produkter
som innehåller radioaktivt ämne utfärdas bestämmelser om märkning av

1* Riksdagen 1984185. 17 sand. Nr 7

NU 1984/85:7

4

statens energiverk resp. statens strålskyddsinstitut.

De hittills angivna bestämmelserna om obligatorisk märkning har tillkommit
främst av hälsoskydds- och säkerhetsskäl. Lagen (1982:736) om ursprungsmärkning
av kläder med följ dförfattningar har det mera allmänna
syftet att de enskilda konsumenterna skall informeras om i vilket land
kläderna är tillverkade. Enligt ett motivuttalande i samband med lagens
tillkomst (prop. 1981/82:148 s. 25) skulle vissa konsumenter kunna föredra
att köpa svensktillverkade kläder framför kläder tillverkade utomlands med
hänsyn till sin vilja att stödja svensk tekoindustri. Det antogs också att vissa
konsumenter av politiska skäl skulle vilja avstå från att köpa kläder som är
tillverkade i visst land.

Enligt en generalklausul i marknadsföringslagen (1975:1418) kan en
näringsidkare åläggas att vid marknadsföring av en vara lämna information
som har särskild betydelse från konsumentsynpunkt. Ett sådant åläggande
kan innehålla att informationen skall lämnas genom märkning på varan eller
tillhandahållas i annan form på säljställe, lämnas i annonser eller andra
framställningar eller lämnas i viss form till konsument som begär det. Enligt
lagen kan också förbud meddelas mot fortsatt försäljning av varor som på
grund av sina egenskaper medför särskild risk för skada på person eller
egendom.

För tillämpningen av marknadsföringslagen svarar konsumentombudsmannen
(KO) - vilken befattning är förenad med tjänsten som chef för
konsumentverket - och marknadsdomstolen. Konsumentverket utfärdar i
vissa fall riktlinjer med krav på företagens marknadsföring och produktutveckling.
Riktlinjerna fastställs efter förhandlingar och är inte rättsligt
bindande. De kan t. ex. innehålla krav på märkning av vissa varor eller på
annan information till skydd för konsumenterna.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Djurförsök

Inom jordbruksdepartementet förbereds f. n. ett förslag till ny djurskyddslag.
Förslaget väntas komma att innebära bl. a. att även djurförsök för
framställning av kemiska produkter, t. ex. kosmetika, skall omfattas av etisk
prövning. Avsikten är att proposition i frågan skall föreläggas riksdagen
våren 1985.

En konvention om djurförsök utarbetas f. n. inom Europarådet. En
expertgrupp har färdigställt ett förslag till konventionstext, som under året
har behandlats i Europarådets ministerkommitté. Sedan vissa medlemsländer
föreslagit ändringar i konventionstexten har förslaget bordlagts. Enligt
uppgift har någon tidpunkt för förnyad behandling av ärendet i ministerrådet
inte bestämts.

NU 1984/85:7

5

Information om kemiska produkter

Våren 1983 tillkallades kemikommissionen (Jo 1983:02) för att se över
frågor om förbättrad kontroll över hanteringen av kemiska ämnen och
produkter. I delbetänkandet (SOU 1984:24) En bättre information om
kemiska produkter har kommissionen lagt fram förslag om utvidgad
information om varor som inte är märkningspliktiga. Vidare föreslås att ett
system med förhandsgranskning av nya kemiska ämnen införs och att
skyldigheten att lämna uppgifter till produktregistret utvidgas.

I huvudbetänkandet (SOU 1984:77) Kemikaliekontroll har kommissionen
nyligen lagt fram förslag om kraftigt ökad kontroll av kemiska produkter.
Betänkandet remissbehandlas f. n. Regeringen väntas komma att lägga fram
en proposition på grundval av kommissionens förslag våren 1985.

Information om kosmetiska och hygieniska medel

Lagen om hälso- och miljöfarliga varor är i princip tillämplig på kosmetiska
och hygieniska medel. En del varugrupper inom området kosmetik och
hygien omfattas av det nuvarande produktregistret, medan andra står
utanför. De bestämmelser som gäller för märkning av hälso- och miljöfarliga
varor tillämpas inte på kosmetiska och hygieniska medel. År 1982 uppdrog
regeringen åt socialstyrelsen att utarbeta förslag till märkningsföreskrifter
för sådana medel. Enligt uppdraget skulle arbetet inriktas på att det i Sverige
skulle införas föreskrifter som överensstämmer med reglerna inom EG.

I den tidigare nämnda rapporten från socialstyrelsens läkemedelsavdelning
redovisas ett förslag till bestämmelser om innehåll och märkning av
kosmetiska och hygieniska medel. Förslaget sammanfattas enligt följande:

Vägledande listor över ämnen som ej får, resp. under vissa villkor får ingå i
kosmetiska eller hygieniska medel föreslås upprättas. En märkningsbestämmelse
föreslås innebärande krav på uppgift om produktnamn, produktgrupp,
bruksanvisning, satsnummer, hållbarhetsdata samt deklarationsskyldighet
för vissa innehållsämnen.

Kosmetiskt eller hygieniskt medel får i regel ej ha sådana egenskaper att
det kan medföra hälsorisk vid avsedd användning. Om ett kosmetiskt eller
hygieniskt medel ändå kan antas orsaka hälsorisk t. ex. av allergiskäl eller
genom ej avsedd användning föreslås att medlet skall förses med varningsmärkning.
Denna varningsmärkning skall på produktbehållaren särskiljas
från övrig text och framgå tydligt. Märkningen skall vara på svenska.

För att kunna övervaka produktsortimentet krävs att kännedom finns om
vilka produkter som förekommer på den svenska marknaden. Ett produktregister
innehållande uppgift om samtliga i Sverige tillverkade och importerade
medel föreslås inrättas vid socialstyrelsen. Uppgift om produktnamn,
användningsområde samt tillverkare och importör skall primärt finnas i
registret. Socialstyrelsen föreslås få i uppdrag att utreda huruvida registret
skall förses med fullständig innehållsdeklaration.

NU 1984/85:7

6

Socialstyrelsen föreslås i framtiden bli tillsynsmyndighet för kosmetiska
och hygieniska medel.

Förslaget har remissbehandlats. Sedan socialstyrelsen tagit slutlig ställning
väntas det komma att överlämnas till regeringen.

Information enligt marknadsföringslagen

Enligt 3 § marknadsföringslagen kan en näringsidkare åläggas av marknadsdomstolen
att lämna information av särskild betydelse från konsumentsynpunkt,
t. ex. genom märkning eller i annan form på säljstället eller genom
annonser. I riktlinjekommitténs betänkande (SOU 1983:40) Konsumentpolitiska
styrmedel förs en ingående diskussion om innebörden och tillämpningen
av denna bestämmelse. Bl. a. anförs (s. 160) att bestämmelsen är mycket
allmänt utformad. Avsikten synes ha varit att den erforderliga vägledningen
skulle komma till stånd genom praxis, dvs. konsumentverkets riktlinjer och
marknadsdomstolens beslut.

Beträffande huvudkriteriet i 3 § om särskild betydelse från konsumentsynpunkt
anför kommittén följande (s. 247 f.):

Enligt ett ofta citerat motivuttalande anger kriteriet situationer där ”ett
inte helt obetydligt behov föreligger” av informationen och ”inte bara (i)
sådana fall som är särskilt allvarliga” (jfr prop. 1975/76:34 s. 126). Med detta
uttalande torde man ha velat framhålla att informationsbristen inte nödvändigt
behöver hänföra sig till ett faktum som är grundläggande och vitalt för ett
visst köpbeslut.

Enligt vår mening är det rimligt att i lagtextens rekvisit ”särskild betydelse
från konsumentsynpunkt” tolka in även ett krav på att informationen skall ha
betydelse för en inte alltför liten del av den krets konsumenter som utgör
potentiell kundkrets för varan eller tjänsten.

En ytterligare fråga är vad som bör förstås med ”från konsumentsynpunkt”,
närmare bestämt vilka konsumenters informationsbehov som skall
tillgodoses. Vi finner det rimligt att man utgår från föreställningen om något
slags tänkt genomsnittskonsument, såvida inte i det enskilda fallet närmare
utredning föreligger, eller kan förebringas med måttliga resursinsatser, om
kundprofilen för varan eller tjänsten i fråga.

Efter att ha övervägt behovet av ett förtydligande av lagen har kommittén
bedömt att man bör avstå från en sådan lagändring, främst med hänsyn till att
den nuvarande oklarheten inte synes ha medfört några allvarliga olägenheter.

Kommitténs betänkande har remissbehandlats och bereds f. n. inom
regeringskansliet.

Annan konsumentinformaton

Konsumentpolitiska kommittén (Fi 1983:03) har i uppdrag att göra en
allmän översyn av konsumentpolitiken. I uppdraget ingår bl. a. att överväga

NU 1984/85:7

7

vissa frågor om konsumentinformation. Härom anförs i direktiven (Dir.
1983:15) följande:

I anslutning till marknadsföringsfrågorna faller det sig naturligt att granska
också standardiserad konsumentinformation och därmed sammanhängande
frågor. Dessa frågor har ständigt varit aktuella inom konsumentpolitiken.
Det tidigare VDN-systemet har avvecklats genom beslut av konsumentverket
år 1973. Marknadsföringslagen av år 1975 har öppnat delvis nya vägar för
standardiserad information. Genom beslut av den dåvarande regeringen fick
konsumentverket år 1979 i uppdrag att utreda frågor om information på
säljstället. Verket har år 1982 rapporterat resultatet till regeringen. År 1979
tillsattes också varuprovningskommittén, som i betänkandet (SOU 1982:38)
Fakta för konsumenter redovisat förslag i hithörande frågor. Enligt min
mening kan ställning till de förslag som där redovisas inte tas fristående från
resultat av den samlade översyn som jag nu förordar. Vidare står det redan
nu klart att ett eventuellt genomförande av några av förslagen kräver
ytterligare överväganden och förberedelser. Den kommitté som nu bör
tillkallas bör få i uppgift att, i den utsträckning som motiveras av dess
övergripande slutsatser, ytterligare bereda frågorna om standardiserad
information och därmed sammanhängande problem. Konsumentverkets
rapport och varuprovningskommitténs betänkande bör därför jämte de
avgivna yttrandena överlämnas till kommittén.

Kommittén väntas komma att avge sitt betänkande våren 1985.

Tidigare behandling

Flera motioner av samma innebörd som de nu aktuella har behandlats av
riksdagen under senare år efter beredning i jordbruksutskottet.

Med anledning av yrkanden i en motion år 1980 om såväl förbud mot tester
på djur av kosmetika m. m. i Sverige som obligatorisk uppgift om djurtester
på förpackning till sådana produkter anförde jordbruksutskottet (JoU
1980/81:1) att försök av åsyftat slag till övervägande del äger rum i andra
länder. Utskottet ansåg det därför mest naturligt att frågorna aktualiserades i
internationella djurskyddssammanhang. Motionen avstyrktes. Riksdagen
följde utskottet.

Året därpå yrkade samme motionär i en liknande motion även på förbud
mot import av kosmetiska produkter av lyxkaraktär som uppenbarligen är
testade på djur. Jordbruksutskottet (JoU 1981/82:3) hänvisade till sitt
nyssnämnda betänkande. Vidare anfördes följande:

Utskottet har funnit anledning att i anslutning till den nu aktuella
motionen något utveckla sina synpunkter på försöksdjursanvändningen i de
av motionärerna åsyftade sammanhangen. Tidigare riksdagsbeslut i hithörande
frågor bygger bl. a. på principen att användningen av försöksdjur så
långt möjligt kan begränsas och att en övergång till andra forskningsmetoder
än djurförsök stimuleras. Vid bedömningen av det etiskt försvarbara i ett
djurförsök är vidare ändamålet med försöket av central betydelse. Sådana
projekt som t. ex. syftar till att främja den medicinska forskningen eller att
förebygga risker från arbetarskydds- eller allmän hälsosynpunkt torde i

NU 1984/85:7

8

allmänhet inta en viss särställning i dessa sammanhang. Från nyss berörda
utgångspunkter finns det däremot enligt utskottets mening anledning att inta
en betydligt mera restriktiv hållning till djurförsök som förekommer vid
framställning av klart lyxbetonade produkter, även om det självfallet ofta
kan vara vanskligt att på rent objektiva grunder söka definiera ett sådant
begrepp. Beträffande vissa kemiska preparat med ytterst perifert användningsområde
(t. ex. medel för att förhöja vissa krukväxters utseende m. m.)
är det dock enligt utskottets mening klart stötande från etisk synpunkt om
djurförsök skall behöva förekomma i tillverkningsprocessen. I enlighet med
vad utskottet tidigare framhållit är det viktigt att hithörande frågor tas upp av
berörda myndigheter och organisationer i det internationella djurskyddsarbetet.
Vad utskottet anfört med anledning av motion 1980/81:1004 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Under allmänna motionstiden i år väcktes en motion med yrkande på att
riksdagen skulle begära att regeringen uppdrar åt socialstyrelsen att låta även
uppgifter om vilka ämnen som testats på djur ingå i det nya produktregistret
över kosmetika. Jordbruksutskottet (JoU 1983/84:30) ansåg sig inte böra
föregripa den fortsatta prövningen av socialstyrelsens förslag genom att
föreslå något riksdagsuttalande angående den närmare inriktningen av
verksamheten i fråga. Riksdagen följde utskottet.

Näringsutskottet har vid flera tillfällen under senare år behandlat motioner
om varudeklarationer av olika produkter. Med anledning av ett motionsyrkande
år 1978 om lag om kontroll och obligatorisk varudeklaration av
kosmetiska preparat, särskilt med hänsyn till att dessa kan orsaka allergiska
besvär, anförde utskottet (NU 1978/79:5) att frågan uppmärksammades av
berörda myndigheter, bl. a. konsumentverket. Mot bakgrund härav fann
utskottet inte anledning att föreslå riksdagen någon åtgärd.

År 1979 behandlades en motion med krav på innehållsangivelser på varor
som saluförs för allmänt bruk, t. ex. kosmetiska och hygieniska artiklar samt
rengöringsmedel av olika slag. Utskottet hänvisade (NU 1979/80:12 s. 16) till
pågående arbete inom konsumentverket med frågan om utformningen av
konsumentinformation på säljstället. Vidare hänvisades till arbetet inom
produktkontrollnämnden med att bygga upp ett centralt produktregister för
kemiska produkter. Motionen avstyrktes.

År 1980 avstyrkte utskottet (NU 1980/81:14) en liknande motion. Utskottet
ansåg att resultatet av konsumentverkets utredningsarbete borde avvaktas.

Riksdagen avslog de här angivna motionerna i enlighet med utskottets
hemställan.

NU 1984/85:7

9

Utskottet

En huvudtanke i motionerna 1983/84:420 (c) och 1983/84:1888 (c) är att
konsumenter som av etiska skäl inte vill använda kosmetiska och hygieniska
medel som har djurtestats skall kunna undvika sådana medel, vilket
förutsätter information om förekomsten av djurförsök vid utvecklingen av
medlet i fråga. Motionärernas förhoppning är att krav på sådan information
efter hand kommer att skapa ett köpmotstånd mot djurtestade produkter och
därigenom främja utvecklingen av andra försöksmetoder.

Motionerna har alltså tillkommit främst i djurskyddssyfte. Utskottet vill
här hänvisa till de uttalanden som har gjorts av jordbruksutskottet vid
behandlingen senast våren 1984 av liknande motionsyrkanden och som ger
uttryck åt en restriktiv hållning till djurförsök, i synnerhet sådana som
förekommer vid utvecklingen av lyxbetonade produkter. Vidare hänvisas till
det pågående arbetet med förslag till ny djurskyddslag. Som framgått väntas
lagförslaget komma att innebära att även djurförsök för framställning av
kemiska produkter, t. ex. kosmetika, skall bli föremål för kontroll. Utskottet
förutsätter att frågan om djurförsök för sådana ändamål kommer att bli
allsidigt belyst i samband med riksdagens kommande behandling av lagförslaget.

I de två motionerna berörs även frågor av annan karaktär, bl. a. frågan om
förbättrad konsumentinformation beträffande kosmetiska och hygieniska
medel. Utskottet har i det föregående redovisat pågående arbete på
området, främst socialstyrelsens förslag till nya bestämmelser för sådana
medel. Förslaget, som ännu inte föreligger i slutlig form, väntas komma att
leda till att bestämmelser införs om obligatorisk märkning av medlen.

Utskottet vill också peka på att näringsidkare med stöd av marknadsföringslagen
kan åläggas att vid marknadsföringen av en vara lämna information
av särskild betydelse från konsumentsynpunkt. Nu gällande lagstiftning
öppnar alltså möjligheter för prövning av önskemål om konsumentinformation
av olika slag.

Av vad som anförts framgår att motionärernas önskemål kan komma att
tillgodoses i andra sammanhang. Med hänsyn härtill anser utskottet inte att
det nu finns anledning till något initiativ från riksdagens sida. Motionerna
1983/84:420 (c) och 1983/84:1888 (c) avstyrks följaktligen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:420 och 1983/84:1888.

Stockholm den 27 november 1984

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

NU 1984/85:7

10

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c), Gunnar Nilsson i
Stockholm (s), Lilly Hansson (s), Erik Hovhammar (m), Rune Jonsson (s),
Sten Svensson (m), Wivi-Anne Radesjö (s), Per Westerberg (m), Christer
Eirefelt (fp), Jörn Svensson (vpk), Birgitta Johansson (s), Bo Finnkvist (s),
Lars Ahlström (m) och Per-Ola Eriksson (c).

Reservationer

Jörn Svensson (vpk) anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha
följande lydelse:

En huvudtanke (=utskottet) olika slag.

Av vad som anförts framgår att vissa av de frågor som tas upp i motionerna
kan komma att behandlas i andra sammanhang. Utskottet vill dock redan nu
ansluta sig till motionärernas starkt kritiska inställning till användningen av
djurförsök i samband med utveckling av kosmetika m. m. Utskottet vill här
också hänvisa till de allmänna synpunkter på djurförsök som tidigare har
framförts från vänsterpartiet kommunisternas sida i bl. a. motionerna
1982/83:1623 och 1983/84:1862. Såsom anförs i dessa motioner ter sig sådana
försök i många fall såväl etiskt oacceptabla som vetenskapligt tvivelaktiga.

Mot bakgrund härav biträder utskottet motionärernas krav på obligatorisk
information om förekomsten av djurförsök vid utveckling av kosmetika och
hygieniska produkter. Införandet av en sådan uppgiftsskyldighet får ses som
ett första steg mot ett förbud mot marknadsföring i Sverige av kosmetika
m.m. som testats på djur. Såsom föreslås i motion 1983/84:1888 (c) bör
uppgiftsskyldigheten införas samtidigt med de av socialstyrelsen föreslagna
bestämmelserna om märkning av kosmetiska och hygieniska medel. Detta
bör ges regeringen till känna som riksdagens mening. Därmed tillgodoses i
huvudsak även motion 1983/84:420 (c).

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1888 och med anledning
av motion 1983/84:420 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

minabJgotab Stockholm 1984 79364