Sammanfattning Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till en ny lag om internationella sanktioner. Den nya sanktionslagens huvudsakliga syfte är att genomföra EU:s sanktionsdirektiv (EU) 2024/1226 av den 24 april 2024. EU:s sanktionsdirektiv syftar i sin tur till att kriminalisera och fastställa påföljder för överträdelser av internationella sanktioner som beslutats av EU. Förslagen innebär följande: •        Straffen för överträdelser av internationella sanktioner ska skärpas. •        Ringa fall av överträdelser av internationella sanktioner ska kriminaliseras. •        Nya brottsbeteckningar i form av sanktionsförseelse, sanktionsbrott, grovt sanktionsbrott och upprepat sanktionsbrott ska införas. •        Försök och medhjälp till vissa sanktionsbrott

Betänkande 2024/25:UU17 Ny lag om internationella sanktioner

Video

Herr talman! Utrikesutskottets betänkande nummer 17 handlar om regeringens förslag till en ny lag för internationella sanktioner. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut i alla punkter.Skälet till att Sverige antar en ny lag för internationella sanktioner är att EU har antagit ett nytt direktiv för sina sanktioner. Sverige ska därför införliva det i sin egen nationella lagstiftning. I och med det konstaterade regeringen att det kunde finnas skäl att se över hela den svenska lagstiftningen på området. Den tidigare lagen är från 1996, och mycket har hänt inom internationell politik sedan dess.Längre tillbaka var sanktioner vid internationella konflikter ofta riktade mot länder i sin helhet. Denna metod fick mycket kritik eftersom sanktionerna drabbade folket, som sällan var skyldiga till de brott deras odemokratiskt valda ledare var ansvariga för. Folk fick lida medan diktatorerna kunde leva ostört.Numera använder sig EU och FN av så kallade smarta sanktioner, där man identifierar individer och organisationer. EU, som är Sveriges främsta plattform för denna typ av utrikesfrågor, är mycket aktivt när det gäller sanktionsverktyget och har därför antagit ett nytt sanktionsdirektiv för att säkerställa att alla medlemsstater agerar på ett likartat sätt. Meningen är också att brott mot sanktionerna ska kunna leda till åtal.Regeringens förslag innebär att den gamla lagen ersätts med en ny, som är anpassad till EU:s direktiv men också tillämplig för de sanktioner som FN beslutar om. Vi kompletterar också svensk lag med nya paragrafer för vilket straff som ska utmätas för den som begår brott mot sanktionerna. Den som begår sanktionsbrott ska kunna dömas till tre år i fängelse och ända upp till sex år om brottet är grovt eller om det sker upprepade gånger. Tidigare åtalades inte heller någon för brott som kunde anses som ringa, men det försvinner nu.Herr talman! I förslaget ingår även att ett antal myndigheter, exempelvis Transportstyrelsen och Exportkreditnämnden, ska ha anmälningsplikt om de upptäcker misstänkta sanktionsbrott.Under beredningen av ärendet kritiserade Lagrådet detta förslag. Lagrådet menar att det inte är rimligt att myndigheter som inte har till uppgift att utreda brott ska behöva göra detta, då de inte har den kompetens som krävs.Här menar jag att Lagrådet har hamnat snett och regeringen rätt. Lagrådets kommentar är mycket märklig eftersom det normala ju är att man polisanmäler brott. Det är vad människor i Sverige i allmänhet gör – man hör av sig till polisen om det finns misstanke om brott. Varför skulle Sveriges myndigheter med extra god insyn i utrikeshandel inte behöva höra av sig till polis eller åklagare om de misstänker brott? Det förefaller märkligt.Herr talman! I motioner från Sverigedemokraterna och Centerpartiet behandlas frågan om Sverige behöver nationella sanktioner. Utskottet föreslår att dessa motioner avslås.Det finns förvisso sedan tidigare ett beslut där riksdagen tillkännagivit att den vill att regeringen utreder denna möjlighet, och jag personligen är inte emot detta alls egentligen. Men lagförslaget som vi diskuterar i dag handlar om internationella sanktioner, inte nationella. Förslagen från Sverigedemokraterna och Centerpartiet är värda en prövning men inte i detta ärende.I övrigt konstaterar jag att det råder enighet om lagförslaget här i kammaren, vilket är mycket uppskattat.

Herr talman! Sanktioner är bra, men de måste också följas. Att det finns en stark lagstiftning är bra, men det måste också finnas möjligheter att effektivt upprätthålla sanktionerna.Det är bara att konstatera att Sverige inte precis har utmärkt sig när det gäller att upprätthålla sanktionerna mot Ryssland när det gäller kriget i Ukraina. Här skulle jag vilja ställa några frågor till Stefan Olsson.Sverige är ett av få länder i EU där inga åtal alls har väckts mot något företag för sanktionsbrott – trots att det har funnits alarmerande uppgifter. Dagens Nyheter gjorde en granskning förra året som visade att ett antal svenska företag kunde misstänkas för just sanktionsbrott. DN hade kommit över uppgifter från Ryssland, ryska tulluppgifter, där det framgick att företag som Ericsson, Sandvik, SKF, Atlas Copco och Volvo fanns med. Tidigare har det avslöjats att det fanns kopplingar också till Tetra Pak och Securitas. Ändå har alltså inga åtal väckts. Här sticker Sverige verkligen ut. Vi är ett av få länder där inga åtal har väckts för sanktionsbrott.Det här är extremt viktigt, för det räcker inte att bara säga att man påför sanktioner. Man måste också upprätthålla dem och vara beredd att lagföra de företag och individer som bryter mot dem.Mina frågor till Stefan Olsson är helt enkelt hur han ser på att Sverige har misslyckats med detta eftersom det inte finns några åtal och vad han och Moderaterna – det är ju Moderaterna som sitter på Justitiedepartementet – tänker göra för att prioritera och intensifiera kampen för att upprätthålla de här sanktionerna.

Herr talman! Här instämmer jag till fullo, eller i alla fall nästan till fullo, med ledamoten Johansson av det enkla skälet att jag håller med om att det är mycket märkligt att Sverige inte har följt upp de här sanktionsbrotten.Jag bad riksdagens utredningstjänst att ta reda på vad vi vet om företag från Sverige som fortfarande är verksamma i Ryssland. Men det finns egentligen inga bra sammanställningar, så det är väldigt svårt att få fram ett faktaunderlag om vilka affärer som begås.En av orsakerna till det är att svenska företag inte alltid är svenska. De kan ha utländska ägare, och det är väldigt svårt att följa upp det. Det är tyvärr ingen som har full kontroll över detta.Mitt svar till ledamoten är att jag håller med i stor utsträckning. Vi behöver bli bättre.

Herr talman! Man kan inte säga till EU och andra att Sverige är ett land som inte har full kontroll. Vi har i så fall ett ansvar att skaffa oss den kontrollen.Jag kan konstatera när jag tittar på hur andra länder hanterar detta att de går fram med mycket hårdare tag. I Tyskland dömdes nyligen två Siemenschefer för sanktionsbrott för att Siemens under deras tid som chefer hade exporterat varor till Ryssland. I Holland åtalades nyligen en företagsledare för att ha exporterat varor med dual use-teknik. I Finland pågår över 600 förundersökningar, och det kom en dom mot en företagsledare alldeles nyligen. Det är bara några exempel; det finns många fler.Herr talman! Det är någonting som är snett när svenska brottsbekämpande myndigheter inte på samma sätt klarar av att hitta de här felen och brotten. Detta ansvar faller i slutändan på regeringen. Det är regeringen som styr myndigheterna, och det finns mycket regeringen skulle ha kunnat göra. Man skulle ha kunnat ge särskilda uppdrag till de brottsbekämpande myndigheterna. Man skulle ha kunnat stärka sina skrivningar i regleringsbreven. Om det är en resursfråga skulle man ha kunnat tillföra resurser för just de ändamålen.Jag tycker att det här är extremt viktigt. Det är inte bara Sveriges rykte som står på spel utan i förlängningen faktiskt också Ukrainas möjligheter att vinna kriget. Om vi inte upprätthåller sanktionerna – om Sverige utmärker sig som ett land som inte klarar det – får Sverige till slut skämmas i internationella sammanhang. Jag vill därför uppmana Stefan Olsson – eftersom hans parti sitter på Justitiedepartementet – att ta tag i denna fråga och se till att vi får se lite verksamhet från regeringen på den här punkten.

Herr talman! Jag tar uppmaningen på allvar. Jag är glad att Socialdemokraterna följer den här frågan väldigt noggrant. Jag tror att vi i grund och botten är överens om vad som ska göras, och det har inte blivit gjort. Jag tar med mig detta.

Herr talman! Vi är överens om lagstiftningen, men vi har också avvikande åsikter gällande några punkter. Jag lyssnade till Stefan Olsson som nämnde att detta rör internationella sanktioner. Så är det, men de införs nationellt. Som framgår av regeringens proposition är sanktionsdirektivet ett så kallat minimidirektiv. Det tillåter medlemsstaterna att ha mer långtgående nationella bestämmelser. Då är frågan naturligtvis: Varför inte ta vara på den möjligheten och visa att vi kan införa det riksdagen har tillkännagivit att man vill se hända, nämligen att vi får sanktioner som också träffar korruption och systematisk penningtvätt? Det är nu en möjlighet för den internationella brottsligheten att förena sig med ett antal stater om detta för att utnyttja hålen i våra system.Jag tycker att det är märkligt att regeringen inte väljer att ta vara på minimidirektivets möjligheter för att införa starkare nationella bestämmelser. Jag undrar, Stefan Olsson, varför man inte har tagit den möjligheten. Varför väljer Moderaterna tillsammans med övriga regeringen i utskottet att inte påtala detta, som vi tidigare har varit eniga om?

Herr talman! Ledamoten Lundgren påpekar ju något jag i mitt anförande sa att vi även på den punkten egentligen är överens. Riksdagen har med Moderaternas stöd uttalat sin mening att regeringen ska utarbeta ett förslag på nationella sanktioner. Det kommer dock inte i detta ärende, eftersom det här gäller internationella sanktioner från FN och EU. Det är så propositionen är utformad. Det finns inget annat att ta ställning till för kammaren vid detta tillfälle.Det finns absolut skäl att återkomma till detta, men kanske inte i dag. Det är det jag menar. Det här ärendet, vid just det här tillfället, kanske inte är rätt. Det finns dock all anledning för oss att påminna regeringen om att det finns ett tillkännagivande som vi ska arbeta med. Jag har gjort detta informellt. Jag tror att regeringen arbetar med de tillkännagivanden som riksdagen har fattat beslut om. Jag har nämligen förtroende för regeringen, även om jag kan hålla med ledamoten om att det ibland går för långsamt.

Herr talman! Ja, här går det ju långsamt. I den här frågan uttalade vi gemensamt för fyra fem år sedan att vi ville se en sådan här nationell möjlighet. Nu har vi fått ett EU-direktiv som är ett minimidirektiv. Det ger utrymme för att göra mer på nationell nivå. Då väljer regeringen att inte ta fasta på den möjligheten utan följer minimidirektivet.Jag håller i grunden med om att vi ska hålla miniminivåer gällande många direktiv som kommer från EU, men inte på det här området. Här finns det ett uttalande från riksdagen om att göra mer, men regeringen väljer att avstå. Det tycker jag är beklagligt.Jag vill också uppmärksamma en annan sak som gäller detta och ställa en fråga till Stefan Olsson, herr talman. Vi har ju sett att sanktionsinstrumentet i EU-sammanhang kidnappas av Ungern och Slovakien. Vi når inte fram med sanktioner vi vill se. Vi har där pekat på att ett nationellt sanktionsinstrument måste kunna byggas upp som en motvikt, där vi tillsammans med likasinnade – EU-26, EU-25 – kan komma överens om att införa sanktioner men blockera EU-nivån. Då skulle vi nationellt kunna göra detta för att avväpna det sanktionsveto som i dag utnyttjas så brutalt från bland annat Ungerns sida när det gäller Rysslands krig mot Ukraina. Varför vill inte Moderaterna ta vara på den möjligheten?

Herr talman! Moderaterna vill ta vara på den möjligheten, men inte i det här ärendet. Det här ärendet handlar om EU:s och FN:s sanktioner. Det följer inte exakt EU:s minimidirektiv, utan det är lite mer faktiskt.Det här kommer inte i detta ärende, och då är man besviken över att det här inte var det bästa tillfället. Tydligen tyckte regeringen inte att det var det.Jag kan acceptera att vänta lite, men i övrigt delar jag ledamotens uppfattning om att det kan finnas anledning att ha nationella sanktioner också – av de skäl Kerstin Lundgren nämnde.

Herr talman! Man kommer inte ifrån att bakgrunden till detta ärende är sanktionerna mot Ryssland med anledning av kriget i Ukraina – även om ärendet berör sanktionerna i stort. Det är ändå detta frågeställningen kretsar mest kring just nu. Det finns därför anledning att börja i den ändan.Det har i dag gått 1 167 dagar sedan Ryssland anföll Ukraina. Det var ett fegt angrepp med imperialistiska motiv. Rysslands mål var att genom en fullskalig invasion inta hela landet, jaga bort eller döda den demokratiskt utsedda politiska ledningen, upplösa Ukraina som stat och införliva landet i Putins ryska diktatur. Putins plan var att detta skulle genomföras på några månader. Det var nära att det lyckades. Som närmast var ryska styrkor mindre än en mil från Kievs stadskärna.Men det blev inte så. Tack vare ett heroiskt motstånd från Ukrainas folk lyckades man slå tillbaka det ryska angreppet mot Kiev. Man fick också stöd utifrån. Bara fyra dagar efter den ryska invasionen beslutade den dåvarande svenska socialdemokratiska regeringen om ett första stödpaket till Ukraina. Det handlade då om 5 000 pansarskott för att bekämpa ryska stridsvagnar, och det handlade om hjälmar, skyddsvästar, skyddsnät och fältransoner.Det var första gången sedan 1939 som Sverige skickade vapen till ett annat land i krig, men det har sedan följts av ett stort antal ytterligare stödpaket i bred politisk enighet. Sverige har skickat luftvärnssystem, artillerisystem, robotsystem, Stridsfordon 90, Leopardstridsvagnar, Stridsbåt 90 och mycket mer till Ukraina. Vi ska vara stolta över detta. När utrikesutskottet besökte Ukraina våren 2023 uttryckte alla ukrainska företrädare en djup tacksamhet för det stöd landet fick när det såg som mörkast ut.De mänskliga följderna av kriget har hittills varit fruktansvärda. Ukraina kan ha förlorat 600 000 man, om man räknar döda, skadade och tillfångatagna. Ryssland uppges ha ännu större förluster: 800 000 man.Stödet måste fortsätta. Det är viktigt för att Ukraina ska kunna vinna kriget. Men det handlar inte bara om att ge stöd till Ukraina, utan vi måste också göra allt vi kan för att se till att isolera Ryssland ekonomiskt så att de inte kan fortsätta krigföringen. Det kan bland annat ske genom effektiva sanktioner, och det är det som det här ärendet handlar om. Sedan krigsutbrottet har EU antagit 16 sanktionspaket mot Ryssland. Det har bland annat handlat om import- och exportförbud för ett antal varor, förbud mot att lagra rysk olja i europeiska hamnar, sanktioner mot individer i den ryska statsledningen, sanktioner mot ryska fartyg, sanktioner mot medieföretag och mycket mer. Det har varit bra och nödvändiga åtgärder.Som jag sa i min replik tidigare räcker det dock inte att bara införa sanktioner; man måste också se till att kunna upprätthålla dem. Tyvärr har Sverige inte utmärkt sig som ett land som är särskilt effektivt när det gäller att upprätthålla sanktionerna – trots att det alltså har funnits många tecken på att också svenska företag kringgår sanktionerna. Förra året avslöjade Dagens Nyheter att EU-kommissionen slagit larm till den svenska regeringen om att det funnits tecken på att en rad svenska företag exporterade varor till Ryssland i strid med sanktionsbestämmelserna. Bolag som då nämndes var bland annat Ericsson, Sandvik, SKF, Atlas Copco och Volvo. Dessutom hade det tidigare, under 2023, avslöjats att Tetra Pak tagit fram en plan för hur företaget skulle kunna skicka varor till Ryssland och hur det kunde döljas. Det kom också fram uppgifter om att ett annat företag, Securitas, hade skickat teknologi till Ryssland som kunde användas i tillverkningen av attackdrönare. Vi socialdemokrater reagerade redan då, och vi krävde omedelbara åtgärder av regeringen. Den sanktionslagstiftning som nu ligger på riksdagens bord skulle kunna ses som ett svar på det. Men som Stefan Olsson noterade handlar detta egentligen om lagskärpningar som ändå måste göras för att Sverige ska leva upp till EU:s sanktionsdirektiv från i somras. Det är alltså inte ett initiativ från den svenska regeringen utan något som vi måste göra för att leva upp till EU:s krav. Faktum kvarstår: Sverige är ett av få EU-länder där det ännu inte har väckts ett enda åtal mot något enda företag för sanktionsbrott, trots att det alltså har funnits gott om information om att sådana har begåtts. Vi menar att regeringen har agerat passivt och inte reagerat tillräckligt kraftfullt. Det var först efter att vi socialdemokrater kritiserade regeringen som vi började se någon aktivitet. Nu har man i alla fall samlat de olika myndigheterna vid olika tillfällen, och man har utsett en särskild samordnare som åtminstone någon gång har pratat med de utpekade företagen. Men det har alltså fortfarande inte väckts några åtal. Det tyder på att de brottsbekämpande myndigheterna antingen inte har fått tillräckliga resurser för att utreda brotten eller att regeringen inte har varit tillräckligt tydlig med hur viktigt det är att detta stoppas. Det är mot den bakgrunden, herr talman, som vi väckte vår motion, som vi nu följer upp med en reservation. Vi kräver att regeringen kraftigt intensifierar kampen mot sanktionsbrotten och att ärenden där man misstänker att svenska företag fortsätter att tjäna pengar på handel med Ryssland prioriteras. Om vi någon gång ska få slut på det här kriget måste Ryssland isoleras ekonomiskt i så stor utsträckning som möjligt, och då har alla länder ett ansvar – Sverige också.Med det yrkar jag bifall till reservation 1.

Herr talman! Jag måste fråga Socialdemokraterna och Morgan Johansson om man har tänkt om när det gäller införandet av nationella sanktioner. Det är nämligen någonting som man tidigare sa nej till.Man står bakom regeringens hållning också i den här delen och anser att EU-rättsliga och säkerhetspolitiska skäl talar för att den sedan länge etablerade principiella linjen – att Sverige endast genomför sanktioner som har beslutats av FN:s säkerhetsråd eller EU – även fortsättningsvis bör följas. Den hållningen, herr talman, innebär att man ger Ryssland vetorätt i FN:s säkerhetsråd, och då vet vi vad som händer med de sanktioner som vi har försökt få till gentemot Ryssland med anledning av landets krigföring i Ukraina. Det handlar om att i EU inte kunna genomföra de sanktioner mot Ryssland som vi önskar därför att Ungern blockerar besluten. Men man skulle kunna ta bort det vetovapnet genom att, som andra länder har gjort, införa nationella sanktioner. Det innebär inte att vi ska sitta själva på vår regeringskammare och tänka, utan som Centerpartiet skriver i sitt förslag handlar det om att jobba tillsammans med andra likasinnade. Det skulle kunna vara EU-26, eller kanske EU-25, som konstaterar: Här har vi ett förslag, men vi får ett veto från några länder – okej, vi genomför det nationellt.Det här direktivet ger utrymme för att göra även den typen av insatser, och jag tycker inte att det strider mot vår historiska hållning att vi ska leva upp till det som är grunden i FN-systemet och till det vi ser när det gäller mänskliga rättigheter. Varför har alltså Socialdemokraterna den här positionen – om man fortfarande har den?

Herr talman! Nu handlar ju det här ärendet i första hand om FN-sanktioner och EU-sanktioner. Men som svar på Kerstin Lundgrens fråga vill jag ändå säga att jag inte utesluter att söka en väg för att hitta möjligheter att införa nationella sanktioner. Det måste då vara förenligt med EU-rätten, och det finns det väl en stor otydlighet om huruvida det är. Men jag kan definitivt se den problematik som Kerstin Lundgren lyfter upp, det vill säga att vissa EU-länder blockerar nödvändiga beslut. Sedan ska man vara väl medveten om att ett nationellt sanktionsinstrument skulle kunna användas inte bara när vi pratar om Ryssland utan också i andra frågor. Ta bara Mellanöstern, där det nu pågår krigföring med fruktansvärda konsekvenser. När det gäller detta står vi fortfarande i ett läge där EU inte har kunnat samla sig kring ordentliga sanktioner mot dem som begår de här brotten eller mot bosättarna. Jag förstår att Kerstin Lundgrens förslag skulle kunna öppna upp även för en sådan frågeställning. Jag är beredd att utreda detta närmare, men det måste också utredas hur förenligt det är med EU-rätten. Det är dock ingenting som jag utesluter.

Herr talman! Utifrån det jag hör nu finns det i alla fall en öppning, och det hoppas jag att även regeringsföreträdarna lyssnar in. I det här fallet handlar det inte om att sitta i den svenska kontexten och fatta ensidiga beslut. Det handlar inte om att vi får nationella sanktioner som bara är svenska. Det är nämligen inte en hållbar lösning utan bara symbolpolitik, och symbolpolitik leder inte framåt. Det är alltså inte den typen av sanktionsinstrument som man behöver, utan man behöver kunna göra det tillsammans med andra för att bygga upp ett tryck som gör skillnad. Det är klart att det skulle kunna göra skillnad för Ukraina om EU-25 eller EU-26 skulle införa de sanktioner som vi vill införa men som nu blockeras. Trycket på Ryssland skulle kunna öka, och den möjligheten hade vi haft om vi hade fattat det här beslutet i dag. Det hade varit en fördel. Vi vet att det finns andra länder som har nationella instrument, men tyvärr har man inte från regeringens sida och inte heller från Socialdemokraternas sida varit beredd att trycka på den knappen nu. Jag hoppas att det kommer i närtid, för det är ohållbart att vi ger detta instrument enbart till den nivå där vetorätten finns trots att vi vet att det här behövs för att ta oss framåt – inte bara när det gäller penningtvätt och korruption utan också när det gäller Rysslands krig mot Ukraina.

Herr talman! Jag utesluter som sagt inte den möjligheten, men jag vill också peka på ett annat sätt att komma åt precis det problem som Kerstin Lundgren lyfter, nämligen att gå över till kvalificerad majoritet i utrikesbesluten. Det har vi varit förespråkare för. Vi inser att det naturligtvis också har sina risker, men om Kerstin Lundgren är ute efter att kunna samla en ganska stor grupp av EU-länder trots att det finns en liten grupp som motsätter sig nödvändiga beslut skulle det kunna vara en framkomlig väg.Vi ser problematiken. Med en ökad polarisering i EU finns det dessutom risk för att ett antal länder går in bara för att blockera sådant som måste göras; det ser vi ju redan nu. Man bör vara medveten om att detta kan användas inte bara i det ryska exemplet utan kanske också i andra fall där man behöver gå fram med olika sanktioner för att få någonting gjort.Just nu är jag djupt frustrerad över att EU inte kommer någonvart till exempel när det gäller Mellanösternfrågan och inte kan klara av att gå fram med några kraftfulla åtgärder där. Om vi kan hitta vägar framåt för att få ett effektivare EU också i den delen är jag självklart beredd att diskutera det.

Herr talman! Det vi debatterar i dag kan vid en första anblick tyckas tekniskt. Det handlar om ett lagförslag om internationella sanktioner med rubriker om straffskalor och myndighetsansvar. I grunden handlar det dock om något mycket större, nämligen om vår roll som land i ett alltmer oroligt världsläge, om hur vi kan sätta handling bakom värderingar och om hur vi kan försvara fred, frihet och internationell rätt när dessa saker hotas.Kristdemokraterna välkomnar regeringens lagförslag och ställer sig bakom utskottets betänkande i dess helhet. Med den nya lagen får Sverige ett tydligare och mer verkningsfullt regelverk när det gäller internationella sanktioner. Detta är ett verktyg som har blivit allt viktigare, inte minst sedan Ryssland inledde sitt brutala anfallskrig mot Ukraina.Herr talman! I februari 2022 inledde Ryssland sitt fullskaliga invasionskrig. Sedan dess har tusentals civila dödats, hela städer raderats och miljoner människor drivits på flykt. Ukraina har dock stått emot med ett mod och en uthållighet som har väckt beundran världen över. När vi i Sverige och EU svarar med sanktioner är det inte bara en diplomatisk signal utan också ett konkret sätt att försvaga den ryska krigsmaskinen samt de individer och företag som är en förutsättning för den.För att sanktioner ska fungera krävs dock att de efterlevs. Vi måste vara ärliga med att Sveriges regelverk har haft brister. Den nya lagen syftar till att åtgärda vissa av dessa. Den innebär att straffen för överträdelser av internationella sanktioner skärps. Även ringa överträdelser kriminaliseras. Tydliga brottsbeteckningar, som sanktionsförseelse, sanktionsbrott, grovt sanktionsbrott och upprepat sanktionsbrott, införs. Försök och medhjälp kriminaliseras, och vissa myndigheter får en uttrycklig skyldighet att anmäla misstänkta överträdelser. Det handlar alltså om substantiella förändringar som stärker både rättsstaten och utrikespolitiken.Herr talman! Sanktioner är ett av få tillgängliga icke-militära medel när diplomatin inte räcker till. Det är inte ett alternativ till våld utan ett alternativ till tystnad och passivitet. När vi riktar sanktioner mot exempelvis ryska oligarker eller iranska regimföreträdare gör vi det för att visa att brott mot internationell rätt får konsekvenser. Men det räcker inte med att besluta om sanktioner – vi måste också kunna säkerställa att de efterlevs och att det blir rättsliga följder när de bryts. Det är vad denna lag möjliggör.Sanktioner ska inte kunna kringgås på grund av teknikaliteter eller brist på nationella regler. Den nya lagen stärker vår handlingskraft och trovärdighet både gentemot omvärlden och gentemot svenska medborgare. Samtidigt är det centralt att påpeka att lagen bygger på rättssäkerhet. Den ställer krav på tydlighet, proportionalitet och prövbarhet. Beslut ska kunna granskas och rättigheter skyddas. Vi anser att lagförslaget har en god balans mellan effektivitet och rättssäkerhet.Herr talman! Det är värt att lyfta fram att Sverige inte står ensamt. Lagen är en del av vår anpassning till EU:s sanktionsdirektiv, men den är också ett uttryck för vår vilja att vara en trovärdig partner i ett internationellt samarbete. Detta är viktigt i en tid då världsordningen utmanas och då demokratier måste visa att de kan samarbeta och agera snabbt och konsekvent.För Kristdemokraterna är det självklart att Sverige ska vara en frihetens röst i världen. Det innebär att vi ska kunna agera när andra trampas ned – med bistånd, med diplomati, med tydliga politiska ställningstaganden och, när så krävs, med sanktioner. Lagar som denna ger oss de verktyg som krävs för att stå upp för det som är rätt.Herr talman! Vi gör det här för Ukrainas folk, som varje dag bär kostnaden för att stå upp mot en aggressiv diktatur. Vi gör det här för den internationella rättens skull och för framtida generationer, som ska veta att övergrepp får konsekvenser. Vi gör det också för vår egen skull och för den värld vi vill leva i. Det är en värld där lag går före makt, där rätt står över styrka och där friheten inte är till salu.

Herr talman! Med hänvisning till det pågående samarbetet mellan Sverigedemokraterna och regeringen har intentionen i Sverigedemokraternas politik i stora delar vunnit gehör i utskottets ställningstaganden. Men då vi från Sverigedemokraternas sida vill gå längre än regeringen och utskottet, bortsett från Centerpartiet, med införande av en nationell Magnitskijlagstiftning som omfattar korruption och systematisk penningtvätt har vi i detta avseende en reservation. Jag vill därför börja med att yrka bifall till reservation 3 från Sverigedemokraterna.Herr talman! Vi debatterar i dag regeringens proposition om en ny lag för internationella sanktioner. Det är en proposition som rör både Sveriges internationella ansvar och Sveriges utrikespolitiska självständighet. Sverigedemokraterna välkomnar grundintentionen i förslaget. Vi ser det som nödvändigt att Sverige får ett nytt, tydligare och mer ändamålsenligt regelverk för att kunna tillämpa internationella sanktioner, särskilt de sanktioner som det beslutas om inom EU och FN. Den gamla lagen har spelat ut sin roll, och givet det alltmer ansträngda omvärldsläget krävs ett mer robust system.Herr talman! Vi befinner oss i en tid då internationell rätt och mänskliga rättigheter utmanas och kränks av auktoritära regimer, kriminella nätverk och statligt sanktionerade övergrepp. Det är därför avgörande att Sverige har möjlighet att reagera både kraftfullt och rättssäkert. Sanktioner måste kunna användas både för att påverka och för att tydligt visa vad Sverige står för. Vi välkomnar därför införandet av nya brottsrubriceringar som sanktionsbrott och sanktionsförseelse samt att överträdelser av sanktionsregler nu får tydligare straffrättsliga konsekvenser. Det är ett steg mot större tydlighet och ett mer effektivt genomdrivande av sanktioner.Vi anser dock att regeringens förslag inte går tillräckligt långt, herr talman. Det krävs mer. Sverigedemokraterna har i många år verkat för att Sverige ska införa så kallade Magnitskijsanktioner. Det är sanktioner som riktar sig mot personer som begår allvarliga övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. Det är glädjande att EU nu har påbörjat denna utveckling, men det är samtidigt djupt beklagligt att EU:s regelverk, till skillnad från exempelvis USA:s Magnitskijlag, inte omfattar korruption och systematisk penningtvätt.Vi ser ett tydligt och väldokumenterat samband mellan korruption och brott mot mänskliga rättigheter. Korrupta eliter stärker sin makt genom att plundra statliga resurser, tysta oppositionella och underminera rättssystemet. Penningtvätt används ofta för att dölja spår, köpa lojaliteter och smuggla ut pengar ur fattiga och auktoritärt styrda länder. Det är inte bara ett ekonomiskt problem utan även ett djupt mänskligt problem.Därför menar vi att Sverige bör gå före med att införa en nationell Magnitskijlagstiftning som även omfattar korruption och penningtvätt. Det skulle ge Sverige möjlighet att agera mer kraftfullt mot individer och regimer som i dag undgår sanktioner trots att de i praktiken förstör människors liv genom strukturellt förtryck.Herr talman! Vi vill också understryka att Sverige behöver ha ett eget nationellt handlingsutrymme i sanktionspolitiken. EU och FN är effektiva samarbeten för sanktioner, men de får inte bli ett hinder för att agera i tid. Det finns tillfällen när EU inte når enighet, kanske på grund av att medlemsstater har andra intressen eller direkta kopplingar till den part som borde beläggas med sanktioner. Sverige måste därför ha en självständig möjlighet att besluta om nationella sanktioner i dessa fall. Att blint vänta på EU är inte alltid förenligt med Sveriges värderingar och Sveriges roll som försvarare av de mänskliga rättigheterna.Herr talman! Jag vill också lyfta upp en viktig rättssäkerhetsaspekt. När stater använder kraftfulla verktyg som sanktioner mot enskilda personer eller regimer måste det också finnas möjlighet till rättslig prövning och överklagande. Sanktioner får inte bli en fråga om politisk signalering utan rättslig grund. Det måste vara tydligt vilka kriterier som gäller, och det måste också gå att försvara besluten rättsligt i Sverige och i internationella sammanhang. Det är inte bara en rättsstatlig princip; det är också en fråga om trovärdighet.Herr talman! Litauen har visat att det är fullt möjligt för ett EU-land att gå före och införa nationella sanktioner när unionen agerar för långsamt eller inte når enighet. Genom att lagstifta om egna sanktionsverktyg har Litauen kunnat reagera snabbt på allvarliga människorättsbrott och hot mot säkerheten i närområdet, särskilt från Ryssland och Belarus. Sverige, som länge förlitat sig på EU-beslut, riskerar att stå passivt när situationen kräver omedelbart agerande. Med en egen nationell sanktionslagstiftning, likt Litauens, skulle Sverige kunna stärka sin utrikespolitiska handlingsfrihet och tydligare ta ställning för mänskliga rättigheter och internationell rätt.Herr talman! Avslutningsvis: Sverigedemokraterna ställer sig bakom regeringens proposition. Det är ett nödvändigt steg mot ett mer modernt och fungerande sanktionssystem. Vi menar dock att Sverige måste gå längre och införa en Magnitskijlagstiftning som inkluderar korruption och penningtvätt samt säkerställa nationell handlingsfrihet vid behov av självständiga sanktionsbeslut så att Sverige inte bara med ord utan med handling kan ta en ledande roll i kampen för frihet och demokrati.

Herr talman! Precis som det har sagts tidigare är denna debatt viktig även om ämnet kanske inte ser så roligt ut på papperet.Hela världen står ju på olika sätt i brand för att Kina, Ryssland, Iran och andra diktaturer vill rasera den regelbaserade världsordningen och se till att demokratiska värderingar och spelregler inte längre ska gälla. Därför är det så viktigt att europeiska länder och andra länder som lutar sig på demokratiska principer, demokratiska system och den regelbaserade världsordningen står upp för dessa över hela världen, i internationella sammanhang och i internationella organisationer. Det handlar också om att delta militärt där det behövs och om att stå upp för att de sanktioner som införs när brott begås mot folkrätten eller andra delar av den regelbaserade världsordningen faktiskt följs. Därför är det viktigt att vi nu stärker systemet och gör det striktare i syfte att man inte ska kunna bryta mot eller kringgå sanktioner eller på andra sätt underminera den regelbaserade världsordningen.Det är detta betänkandet handlar om – även om rubriken ser lite torr och torftig ut.Herr talman! Jag yrkar givetvis bifall till utskottets förslag. Det är av yttersta vikt att Sverige gör sitt för att folkrätten, den regelbaserade världsordningen och de demokratiska principerna ska upprätthållas. Det kan låta lite svartvitt, men det är vi mot dom, vi demokratier mot diktaturerna Kina, Ryssland, Iran och andra som försöker underminera den regelbaserade världsordningen med mera. Det är inte läge att närma sig något av dessa länder, utan det är läge att dra sig längre bort från dem. Det är läge att se till att fler nås av sanktioner, och det är läge att se till att sanktioner inte kan kringgås. Det är läge att rita upp röda linjer i sanden som inte får passeras när det gäller folkrätten och den regelbaserade världsordningen.

Herr talman! Som tidigare talare har varit inne på beslutar vi i dag om en ny lagstiftning om internationella sanktioner. Beslutet är en svensk implementering av den EU-lagstiftning som har införts på området. Riksdagens partier är eniga om införandet av lagstiftningen, som bland annat innebär en viktig skärpning av straffen för brott mot sanktioner.När det gäller den mer principiella diskussionen om sanktioner bör man klara av att hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Att införa sanktioner mot länder och personer har blivit ett allt vanligare utrikespolitiskt verktyg i dessa tider – mycket som ett svar på att andra utrikespolitiska verktyg, såsom diplomati, inte har fungerat som man vill. Men vi ska ändå förhålla oss kritiskt till användandet av sanktioner och vilka effekter de får.Historiskt har sanktioner införts mot stater som den egna staten haft en politisk konflikt med. Sanktionerna har slagit vitt och brett och ofta lett till att landets befolkning drabbats hårt medan landets styrande klass klarat sig undan alltför långtgående konsekvenser. Sanktioner har genom historien skapat både svår nöd och svält för många människor runt om i världen.Nu för tiden fokuserar därför EU och FN i stället mer på riktade sanktioner mot de faktiska personer eller entiteter, till exempel ett företag, som är ansvariga. Därigenom hoppas man på att rätt part ska drabbas av sanktionernas effekter. Riktade sanktioner har lett till att sanktionslistorna blivit allt längre för att fånga upp allt fler personer. I politiken pratar vi ofta om sanktionspaket, och vi ger dessa paket ordningsnummer.Men även riktade sanktioner kan slå vitt och brett. Om ett lands banksektor beläggs med sanktioner för att sätta press på bankledningen kan det drabba alla i landet som använder sig av banktjänster oavsett vilken roll och vilket ansvar de har.Sanktioner är alltså på inget sätt ett perfekt verktyg. Men i den värld vi nu lever i med ökade motsättningar i spåren av imperialisternas återkomst, där imperialister genom våld försöker ta andra staters territorium, blir sanktionsverktyget det bästa vi har bland få andra verktyg.Vänsterpartiet har en tydlig och principiell hållning när det gäller internationella sanktioner. Vi stöder sanktioner som ett verktyg för att motverka folkrättsbrott, aggression och ockupation. I flera aktuella fall har vi krävt att Sverige och EU ska agera hårdare med sanktioner.Vänsterpartiet har krävt att det ska införas handelssanktioner mot Israel för att sätta press på landet med anledning av Israels ockupation av Palestina och krig i Gaza. Att suspendera associeringsavtalet med Israel vore en enkel och bra åtgärd. Vi vill att EU förbjuder all vapenexport och vapenimport till och från Israel. Vi behöver helt enkelt klippa de militära banden till Israels högerextrema regering och Israels militär.När det gäller sanktionerna mot Ryssland är det beklagligt att Sverige är sämst i klassen. Vi är det enda EU-land som inte har väckt åtal mot någon person eller organisation för kringgående av sanktionerna mot Ryssland – detta trots att vi känner till flera misstänkta fall. Det är angeläget att upprätthålla ett ekonomiskt tryck på Ryssland och strypa Putins krigskassa. Därför krävs det krafttag för att stoppa kringgåendet av EU:s sanktioner mot Ryssland. Regeringen behöver agera omgående och med kraft för att dessa brott ska upptäckas tidigare, förhindras oftare och straffas hårdare. Därför behöver man samla de ansvariga myndigheterna och näringslivet för att gemensamt öka insatserna för att upprätthålla sanktionerna. Varje sanktionsbrott är ett stöd till Rysslands illegala krig mot Ukraina.Det blir också tydligt när vi ser skillnaderna mellan de två aktörerna Ryssland och Israel att vi nu är på väg att införa dubbla måttstockar i världen. Det är också någonting vi måste motverka inom sanktionsregimerna.Införandet av dagens lagstiftning är en tydlig signal från oss i den lagstiftande församlingen riksdagen till våra rättsvårdande myndigheter att vi vill se skärpning och handling. Sverige ska inte låta dem som för egen vinning kringgår sanktionerna mot Ryssland komma undan. Därför har Vänsterpartiet ställt sig bakom reservation nummer 1 om sanktionsbrott.

Herr talman! Det har framgått med all önskvärd tydlighet i debatten att det finns en bred enighet i denna kammare om att säga ja till regeringens lagstiftningsförslag när det gäller internationella sanktioner – att straffen för överträdelser ska skärpas, att försök och medhjälp till sanktionsbrott ska kriminaliseras och så vidare. Det är naturligtvis bra.Jag hoppas dock att det också har framgått att det finns några avvikande meningar. Från Centerpartiets sida vill vi mer och tycker att det ligger i vårt intresse att vara tydliga med möjligheten till nationella sanktionsregelverk. Det är inte för att vårt perspektiv är ”Sverige först” eller ”Sverige ensamt” utan för att vi ser behoven av att trycka på för att få effektiva system i EU.Vi vill också arbeta vidare utifrån en tradition som Sverige har. Som framgår av betänkandet har en ledande tanke i svensk utrikespolitik varit att understödja strävanden som enligt Sverige gagnar FN:s syften, oavsett om det kan ske inom eller utanför FN. Regeringen anför också i propositionen att rekommendationer från FN som ger uttryck för en allmänt omfattad politisk och moralisk förväntan är någonting som en medlemsstat som Sverige ska följa. I grunden ligger här alltså en tanke om att vi ska leva upp till det vi har sagt, att vi ska stå upp för det multilaterala regelverket och FN:s syften och att det ska finnas en allmänt omfattad politisk och moralisk förväntan på en handling.När det nu finns ett lagförslag som ger minimiregler och möjligheter för medlemsstater att införa mer långtgående nationella bestämmelser tycker vi att det hade funnits all anledning att ta vara på dessa möjligheter.Vi vill peka på två saker. För det första handlar det om det riksdagen tidigare varit tydlig med och tillkännagett till den dåvarande socialdemokratiska regeringen, nämligen att vi vill se Magnitskijsanktioner. När systematisk penningtvätt och korruption är för handen, något vi utifrån studier från bland annat Europaparlamentet vet hänger nära samman med MR-brott, behöver vi ha möjligheter att införa den typen av sanktioner. Vi har jobbat för att EU ska göra det. Men om EU blockeras, vilket nu händer på grund av att vissa länder inte vill se detta, måste vi ställa oss frågan: Är vi nöjda med det, eller kan vi hitta sätt att öka trycket?Vi anser att vi ska hitta sätt att öka trycket. Vi vet också att det finns andra medlemsstater som står på vår sida. Låt oss alltså kroka arm med likasinnade för att göra detta möjligt! Det är något som det finns ett brett stöd för i Sverige, och det finns en moralisk förväntan. Då tycker jag att vi måste skapa det utrymmet.För det andra ser vi nu, som jag tidigare påtalat i replikskiften, en ny verklighet som upprör oss alla från gång till annan. Det kan vara att säkerhetsrådet inte förmår fatta beslut därför att vetorätten utnyttjas av exempelvis Ryssland och dess likasinnade. Ska de kunna blockera och använda sin vetorätt gentemot det som vi uppfattar ligger i FN-stadgans syfte, det som omfattas brett i samhället och där det finns en moralisk förväntan? Ska vi låta dem blockera oss?Vi anser inte att det är rimligt. Vi måste också här uppdatera vårt förhållningssätt utifrån en ny verklighet.Detsamma gäller EU. Centerpartiet är för att få majoritetsbeslutsfattande i utrikesrådet och Europeiska rådet när det gäller exempelvis MR-frågor, men det har varit svårt att komma fram. Det vi har möjlighet att göra är att själva fatta beslut. Vi kan precis som andra länder införa nationell lagstiftning som ger oss möjlighet att tillsammans med andra likasinnade införa sanktioner som vi har arbetat fram, egentligen till sista kommatecknet, i EU men som blockeras av ett eller annat land för att detta land ska få en bättre deal antingen med Ryssland eller med någon annan.Vi har sett det tydligt när det gäller kriget i Ukraina och våra ambitioner att skärpa sanktionerna mot Ryssland. De paketen har tagits som gisslan, antingen för att Ungern under Viktor Orbán vill ha nära relationer med Ryssland eller för att man vill ha en annan utgång i någon annan fråga i EU. Den typen av gisslantaktik bör vi ha möjlighet att frikoppla oss från. Det skulle vi kunna ha om vi, som Centerpartiet föreslår, signalerar att vi är beredda att införa nationella sanktioner.Det skulle inte vara för att ensidigt införa dem som symbolpolitik. Vi vet att sanktionsinstrumentet i sig är trubbigt. Ska det vara effektivt måste det omfattas av många andra länder. Men om EU-25 eller EU-26 nationellt beslutade om sanktioner skulle det vara effektivt – kanske dessutom tillsammans med Storbritannien, Norge, Kanada och så vidare. Det skulle få effekt.Så här långt har dock en majoritet i denna kammare tyckt att, som man skriver med anledning av våra förslag, ”folkrättsliga, EU-rättsliga och säkerhetspolitiska skäl talar för att den sedan länge etablerade principiella linjen att Sverige endast genomför sanktioner som har beslutats av FN:s säkerhetsråd eller EU även fortsättningsvis bör följas”.Denna hållning som majoriteten i utskottet ger uttryck för anser vi är svag. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 4 under punkt 3.

Herr talman! Vi är här i dag för att diskutera en ny lag om internationella sanktioner. Det är mycket välkommet. Det kommer att bli lättare att komma åt dem som bryter mot sanktioner, något som under de senaste åren varit väldigt svårt när Sverige infört sanktioner mot framför allt Ryssland. Än så länge är det vad jag förstår ingen som har lagförts för brott mot sanktioner. Det är framför allt detta vi vill komma åt.En lagstiftning finns redan, och det tragiska som har kommit fram i dag är att vi inte har lyckats lagföra någon över huvud taget. Jag vill därför passa på att yrka bifall till reservation 1, som handlar om just detta. Det finns företag i Sverige som uppenbarligen har brutit mot sanktionerna.Dagens debatt ger oss tillfälle att prata lite bredare om sanktioner, och det är ett av mina favoritområden. Vad är egentligen syftet med sanktioner? Till syvende och sist handlar sanktioner om att få personer att ändra beteende eller stoppa olika typer av skeenden. Det kan vara brott mot mänskliga rättigheter, eller det kan vara krigsbrott och terrorbrott. Det är för den typen av fall som vi inför olika typer av sanktioner. Hur är då sanktionerna tänkta att fungera? Om vi ser på sanktionerna mot Ryssland är det framför allt att se till att landet inte får in produkter som kan användas i krigföring eller produkter som kan bidra till deras krigsmaterielindustri. Det handlar också om att strypa ekonomin så att de inte får pengar till att föra krig eller fortsätta förtrycka en befolkning. Vidare är det fråga om att försvåra för enskilda personer. Det kan handla om att strypa deras ekonomiska tillgångar eller försvåra genom att införa reseförbud och andra typer av sanktioner. Allt handlar till syvende och sist om att förändra beteenden.Herr talman! Är sanktionerna effektiva? Det går att säga ja och nej. Det klassiska exemplet är Sydafrika. Men förändringen av Sydafrika, övergången till ett demokratiskt samhälle, tog lång tid, och det var ekonomiskt kostsamt för hela det sydafrikanska samhället. Många vanliga sydafrikaner drabbades hårt av de massiva sanktioner som fanns gentemot Sydafrika på 70- och 80-talen.Sanktioner är ett trubbigt instrument. Det hörde vi Kerstin Lundgren prata om alldeles nyss. Det är svårt att pricka rätt med sanktionerna. Därför har man under 90- och 00-talen försökt att utveckla smarta sanktioner. Sanktionerna ska vara lite mer riktade mot framför allt enskilda personer snarare än mot hela länder. Där kan vi se vissa risker.För att sanktioner ska fungera måste fyra parametrar vara uppfyllda. En av dem är att sanktionerna ska vara universella. Alla ska stå bakom sanktionerna. Det är här vi ser problemet i dag med Ryssland. Handeln fortsätter med framför allt Kina. Vi ser också energiexport till EU som ofta går via Turkiet och Indien, eftersom de länderna inte ställer sig bakom sanktionerna. Första kravet är att få bredare sanktioner som alla länder ställer sig bakom, eller så många som möjligt.Sedan kommer vi till frågan om själva beteendeförändringen. Straff brukar inte fungera speciellt bra för att få personer att ändra beteende. Det är oftast morötter som behövs. Det här är sanktionernas stora baksida. Det är ofta svårt att hitta vilken typ av morötter som kan införas för att få personer att ändra sig. Det är svårt att i dag se hur vi kan hitta morötter för att få en sådan som Putin att ändra sig. Men det här är frågor som vi måste diskutera.Ny lag om interna-tionella sanktionerPresident Roosevelt sa: Speak softly but carry a big stick. Tala mjukt, men ta med dig en knölpåk. Det handlar om att först och främst erbjuda något positivt men att vara beredd att bestraffa om någon inte gör som man säger. Man ska belöna det goda beteendet och straffa det dåliga beteendet. Det här är den andra parametern av det som krävs. Vi måste hitta en annan sida av myntet vad gäller sanktioner.Den tredje parametern är att straffet måste vara kännbart. Det måste betyda någonting för personerna. Om vi inför reseförbud mot personer som aldrig över huvud taget har satt sin fot i Europa faller de sanktionerna platt. De kommer inte att vara kännbara för dem som drabbas.Slutligen måste sanktioner vara omedelbara. Det positiva beteendet måste förstärkas omedelbart, och det negativa beteendet måste bestraffas omedelbart. Man kan inte införa sanktioner flera år efter att ett beteende har skett eftersom det mentalt aldrig kan kopplas till det beteende man vill bestraffa eller förändra.Herr talman! Det är med andra ord politiskt svårt att få sanktioner att bli pricksäkra. De är trubbiga. Hela sanktionsregimen och synen på sanktioner måste tas om från grunden. Men i väntan på att vi kan få till en sådan diskussion på internationell nivå inom EU måste jag välkomna åtminstone det här lagförslaget. Nu kommer det förhoppningsvis att bli något lättare att lagföra dem som bryter mot sanktionerna i Sverige.Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades under § 15.)

Debatt om förslag

Reglerna om internationella sanktioner ska skärpas genom en ny lag. Riksdagen sa ja till regeringens förslag, som syftar till att införa EU:s sanktionsdirektiv i svensk rätt.
Internationella sanktioner innebär att ett eller flera länder begränsar handlingsfriheten för exempelvis en person, en organisation eller ett annat lands regering. Syftet är att på fredlig väg, genom ekonomiska och politiska åtgärder, försöka påverka den som begränsningarna införs mot. Det kan bland annat göras genom att införa restriktioner för export och import, införa inreseförbud eller att frysa tillgångar.
Syftet med EU:s sanktionsdirektiv – och med den nya lagen – är att kriminalisera och fastställa straff om sanktionerna inte följs.
Lagen innebär att
<ul>
<li>straffen för överträdelser av internationella sanktioner skärps</li>
<li>även överträdelser av mindre allvarlig grad (ringa fall) ska kriminaliseras</li>
<li>nya brottsbeteckningar i form av sanktionsförseelse, sanktionsbrott, grovt sanktionsbrott och upprepat sanktionsbrott ska införas</li>
<li>försök och medhjälp till vissa sanktionsbrott ska kriminaliseras</li>
<li>vissa myndigheter blir skyldiga att anmäla om det finns misstanke om brott mot den nya lagen.</li>
</ul>
Riksdagen beslutade att lagen börjar gälla den 10 juni 2025 istället för den 20 maj 2025 som regeringen föreslagit.

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till en ny lag om internationella 
sanktioner. Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena.