Nordiskt samarbete

Herr talman! Jag är en av många som lever i Norden, och enligt den svenska nationalsången är det många som vill leva och till och med dö i Norden. Bara det här kunde vara grunden för det samarbete som finns i Norden, gemenskapen i Norden. Det är inte bara geografin som gör att vi trivs så bra ihop och så gärna vill samarbeta, utan det är den långa historia som vi haft tillsammans i olika konstellationer och olika unioner. Jag är inte riktigt säker på att vi ska bilda en ny union, utan det kanske är samarbetsformerna och närheten som ska utvecklas. Det är historien, geografin och värdegrunden som vi delar. Därför har kultur, språk, utbildning och forskning varit de hörnstenar som det nordiska samarbetet bygger på. Det var inte regeringen som för 40 år sedan startade det nordiska samarbetet. Det var inte Nordiska rådet som för 60 år sedan startade det. Det var folkrörelsen Föreningen Norden som för 90 år sedan kom underfund med att det kanske är bra att samarbeta med sina grannar. Inom EU talar vi mycket om den fria rörligheten - det är honnörsorden. Men det var vi nordbor som inte bara startade diskussionen utan också införde en passfrihet i Norden som fortfarande gäller. Jag som på lördag åker till Island behöver inte ha mitt pass med mig, utan det räcker med svenskt körkort. Det finns naturligtvis fortfarande hinder för de människor som vill arbeta i de nordiska länderna. Men om man har en god gemenskap hemma har man också ansvar för sina grannar, och våra grannar finns runt Östersjön och nordvästra Ryssland. Våra medborgare liksom vi politiker har försökt följa med den ganska omvälvande förändring som har skett i vår närhet efter Sovjetunionens fall. Vi i Nordiska rådet startade tidigt ett nära samarbete med de baltiska länderna som vi har utvecklat, och vi har försökt hitta de gemensamma frågor som är till nytta för våra medborgare. Med EU-utvidgningen har nu alla länder runt Östersjön med undantag för Ryssland blivit EU-medlemmar. Det här har gett oss stora politiska och ekonomiska möjligheter, om vi rätt förmår att hantera den nya geografin och det nya politiska grannskap som har öppnat sig. Den globala finanskrisen, herr talman, visade att goda grannar behövs även i svåra tider. Då Finland och Sverige gick med i EU 1995 frånsade vi oss allt som hette blockbildning på den tiden. Men tiden kanske är mogen att rucka på denna princip. Norden kan ha en mer koordinerad politik då det gäller till exempel EU:s grön- och vitböcker. På svenska delegationens initiativ har vi försökt hitta ett sätt för rådet att med nordiska glasögon granska relevanta frågor, men det ska vara de gemensamma frågorna. Jag kan ta två exempel. Det ena är EU:s Östersjöstrategi, som vi hade synpunkter på under arbetets gång, och det andra är EU:s fiskeripolitik, som miljöutvalget har arbetat med, just för att hitta de gemensamma nyttofrågor som finns i EU-frågorna. Politiken inom den nordliga dimensionen har utvecklats mot en politik för EU-länderna, Ryssland, Norge och Island. Det är inte så många som kan uttala det, utan man säger ofta den "nordiska" dimensionen. Det är den "nordliga" dimensionen som vi talar om. De frågor som vi har försökt hitta i denna kanske lite svårdefinierade dimension är stärkt demokrati, säkerhet och hållbar utveckling i norra Europa. Samtidigt har vi ett samarbete inom det arktiska området som har fått mycket uppmärksamhet och är i blickpunkten globalt på grund av klimatförändringarna. Det är inte bara på regeringsnivå i Arktiska rådet som det pågår aktiviteter. Sverige tar nästa år över ordförandeskapet i Arktiska rådet, och i år har Sverige ordförandeskapet i Barentsrådet. Det är också ett parlamentariskt samarbete, med en konferens vartannat år där vi deltar i arbetet som parlamentariker och försöker lyfta upp de viktiga frågorna till Arktiska rådet. Klimatförändringar har, som sagt, lett till det ökade intresset för exploatering av resurser som olja, gas och mineraler. Flera länder vill utöka sina territorier, och områdets säkerhetspolitiska betydelse ökar. Men det är också en diskussion om att kustländerna har sitt eget speciella ansvar för just sina egna vatten. Det gläder mig att till exempel Norge och Ryssland nu har kommit överens om var gränsen går där. Jag tror att det bara ska bekräftas av duman och Stortinget. Vänner finns även där uppe. Detta leder direkt till nästa frågeställning: civil samhällssäkerhet inom området och säkerhetspolitik i sin helhet. Det är ett ganska nytt område för oss inom Nordiska rådet att diskutera. Men det blir viktigare och viktigare, och kanske just om vi pratar om samhällssäkerhet. Vi behöver inte gå direkt till det militära utan kan titta på hur folket har det. Det kan röra sig om hot och påfrestningar som spänner från naturkatastrofer till stora olyckor. Finanskrisen visade tydligt att globaliseringen - ett ord som det ibland är svårt att hitta innehållet i och veta vad vi menar med - sker i allt snabbare takt i världen och att dess konsekvenser blir allt tydligare. Det har vi verkligen fått uppleva den senaste tiden. Vi i Norden har goda förutsättningar att möta denna nya tid, men vi måste också fördjupa vårt samarbete sinsemellan och ta till vara vår regions fördelar. Vi är många små länder, men tillsammans kan vi i den globala världen hitta faktorer som är till nytta både för oss och för andra i världen. Vi har under vårt ordförandeskap förra året beskrivit vår verksamhet med tre ord: - gemenskap i Norden - det är vi gamla nordiska länder och tre självstyrande områden, - grannskapsarbetet - våra grannar runt Östersjön och nordvästra Ryssland - och - globalisering. Vi är många aktörer, och ibland känns det att det kan vara för många. Jag tror att det är viktigt att vi ser över verksamheterna med kritiska glasögon, att vi lär oss koordinera och synkronisera vårt arbete på ett bättre sätt i framtiden. Men, herr talman, själva kärnan är vi som bor i Norden, vill fortsätta att bo i Norden och verka för en framtid för Norden. (Applåder) I detta anförande instämde Monica Green, Ann-Kristine Johansson och Lars Wegendal (alla s) samt Marianne Berg (v).

Herr talman! Det känns en aning speciellt att stå här i dag. Efter att ha varit i riksdagen i 19 år är det nu sista gången jag står i talarstolen. Det är en lite speciell känsla - en känsla av att livet efter detta kommer att bli lite annorlunda. Under de 19 åren har jag i tolv år haft förmånen att få arbeta med nordiskt samarbete. Det har för mig varit en viktig del i mitt arbete. Jag har under de tolv år som jag har arbetat med nordiska frågor haft förmånen att vara ordförande i Nordiska rådets näringsutskott, ordförande i Nordiska rådets kontrollkommitté, ordförande och medlem i BSPC, den parlamentariska östersjökommittén, och ordförande i Nordiska kulturfonden liksom vicepresident i Nordiska rådet. Jag har följaktligen, tycker jag själv, fått en god överblick över vad Nordiska rådet och nordiskt samarbete är. Nordiska rådet och det nordiska samarbetet är oerhört viktigt och betydelsefullt för de nordiska invånarna. Även om inte alla ser den stora betydelsen, tyvärr inte heller alla i min egen partigrupp, kan man konstatera att 80 procent av de nordiska invånarna enligt en ny undersökning tycker att nordiskt samarbete är oerhört viktigt. Jag tycker också att det nordiska samarbetet har stärkts och utvecklats mycket under de senaste åren. Låt mig ge några exempel på vad vi sysslar med i det nordiska samarbetet, i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet. Den första och viktigaste frågan är något som vi ofta har sagt är en överlevnadsfråga, nämligen att försöka lösa så många gränshinder som möjligt. Vi kan konstatera att under perioden 2007-2009 löstes ca 30 gränshinder. Det är tre gånger så många som de som löstes under perioden innan. Vi måste fortsätta lösa dessa gränshinder - de gränshinder som inte uppstår av politiska skäl. Vi ska ju inte glömma att vi kan ha olika typer av regeringar i det nordiska samarbetet. Vill vi att nordbor ska kunna bo, arbeta, leva och flytta inom de nordiska länderna är det viktigt att vi ständigt arbetar med dessa frågor. Jag skulle vilja ge en eloge till vår samarbetsminister Cristina Husmark Pehrsson för att hon har tagit de här frågorna på allvar. Det är glädjande att vi har löst så många gränshinder, även om det som sagt finns många kvar. Den andra viktiga delen är globaliseringsarbetet, som startade på initiativ att statsministrarna 2007. Målsättningen är att de nordiska länderna ska ligga i framkant och anta de utmaningar och möjligheter som globaliseringen ger. Exempel på vad man har gjort och gör är att man i samarbete satsar på nordisk toppforskning, Globaliseringsforum, högre utbildning, klimatforskning och samarbete inom kultursektorn med flera delar. Detta är olika projekt inom globaliseringen. Ett tredje viktigt samarbete är Östersjöarbetet, som vi har dels inom den parlamentariska östersjökommittén och dess motsvarighet på regeringssidan, CBSS, dels inom Helcom, som jag vill mena gör ett fantastiskt arbete för att förbättra miljön i Östersjön för att få en välmående Östersjö med inriktning på miljö, sjösäkerhet, sjöfartsskydd, civil säkerhet, energi och klimatfrågan. Detta samarbete, som växte fram under 1990-talet, behöver stärkas och utvidgas ytterligare. Jag har stora förhoppningar på att länderna nu kommer att följa de förslag som Helcom har tagit fram, så att det inte bara blir en pappersprodukt där man talar om vad som behöver göras. Låt mig också med viss stolthet konstatera att vi i Östersjöregionen fick ryssarna att för första gången gå med på PSA - ni vet, particularly sensitive area - och att föreslå detta inför den maritima sjöfartsorganisationen. Det är första gången som detta har skett. Vi vet nu att vi har dubbla skrov på alla oljebåtar som går i Östersjön. Det fjärde området som man kan ta fram som bra exempel på samarbete är det som vi har med nordvästra Ryssland vad gäller miljöfrågor, klimat och levnadsvillkor i Arktis och Barentsområdet. Samarbetet mot trafficking är ett av de viktigaste samarbetena. Det är en av de värsta frågor vi har att hantera nu, och vi måste verkligen samarbeta för att komma till rätta med den trafficking som förekommer. Vi måste också samarbeta för att komma till rätta med den allt ökande brottsligheten och om välfärdsfrågor och demokratiutveckling. Det femte området jag vill nämna är Vitryssland. Där ligger vi i Norden också i framkant. Många av oss i riksdagen har varit i Vilnius - det ligger inte i Vitryssland, men det finns ett vitryskt universitet där. Med stöd av pengar från Norden har flera hundra studenter fått möjlighet att utbildas där. Där ser man hur detta samarbete kan hjälpa vitryska studenter. Vi har också i Nordiska rådet haft demokratidagar, tre stycken, där det har gett tillfälle för delegater från Nordiska rådet men också från den vitryska oppositionen och regeringen att försöka prata med varandra. Det har de svårt med annars, men här har det getts tillfälle att diskutera demokrati, elsäkerhet, miljö och mycket annat. Det sjätte området jag vill lyfta fram är det nordiska försvarssamarbetet, där vi nu diskuterar gemensam utbildning och gemensamma inköp. Vi har Nordic Defence Corporation, vi har krishantering, och man diskuterar också övervakning av isländskt luftrum, nu när amerikanerna har försvunnit därifrån. Dessutom har vi samarbetet om räddningstjänst. Det pågår alltså samarbete på en hel del områden. För ett antal år sedan var det strängeligen förbjudet att över huvud taget nämna säkerhetssamarbete i Nordiska rådet. Det har skett en utveckling som är till nytta för alla och som kan ge besparingseffekter och som vi tycker är en oerhört viktig del. Det sjunde området jag vill ta upp är det kulturella samarbetet, som är stort - det omfattar över 50 procent av Nordiska rådets budget. Ta som exempel kulturfonden, som kanske inte så många känner till. Den stöder kultur i Norden med över 30 miljoner varje år, till nytta för författare, musiker och konstnärer. Detta är några områden som jag skulle vilja lyfta fram. Det finns många fler områden som visar vad Norden betyder, men med tanke på att tiden går nöjer jag mig med detta. Låt mig slutligen få tacka alla de politiker och tjänstemän som jag har haft nöjet att få samarbeta med under dessa år. Jag kommer att sakna er. Jag kommer att sakna det nordiska samarbetet nu när jag slutar men hoppas att på annat sätt kunna fortsätta med det viktiga nordiska samarbetet. Er som fortsätter önskar jag lycka till! (Applåder)

Herr talman! Det är alltid trevligt att debattera nordiska frågor. Till skillnad från så många andra debatter här i kammaren handlar ju det nordiska samarbetet mer om dialog och kompromiss än om att debattera och slå argument i huvudet på varandra. Vi får se om vi kan bli oeniga i någon fråga här i dag. Visst händer det att vi är oeniga, men jag vill ändå säga här i kammaren att det nordiska samarbetet är ett skönt avbrott från riksdagsarbetet. I stället för att ha som målsättning att vara oeniga, för det är på något sätt målet med politiken att överbevisa och vinna väljare från de andra partierna, går det i det nordiska samarbetet ut på att komma överens och finna kompromisser. Varför är då det nordiska arbetet viktigt? Vi som bor i gränstrakter, som i Öresundsregionen där jag bor, vet att det nordiska samarbetet är avgörande för att det dagliga livet ska fungera för tusentals människor som varje dag pendlar över Sundet. De bor på ena sidan och jobbar eller studerar på den andra sidan av gränsen. I det här fallet är det ofta människor som bor i Sverige och Skåne och som jobbar eller studerar i Danmark. Dagligen är det ca 20 000 personer som pendlar över Öresund, och för dem måste föräldraförsäkringar, sjukförsäkringar, arbetsmarknadsutbildningar och allt man kan tänka sig som kan bli aktuellt fungera. Det är alldeles utmärkt att antalet gränshinder som har lösts har tredubblats 2007-2009 i förhållande till 2003-2006. Mycket av detta tror jag att vi kan tacka Gränshinderforum för som har skapats av de nordiska regeringarna och Ole Norrback som leder Gränshinderforum. Men fortfarande finns det väldigt många gränshinder som måste lösas, för de ställer till problem för alla de gränsgångare som varje dag försöker passera gränsen för att jobba eller studera. Det är inte problem varje dag, men det är när det där speciella händer, man kanske blir arbetslös, behöver använda föräldraförsäkringen eller något annat, som man upptäcker de här problemen. Målsättningen måste vara att det ska vara lika enkelt att bo på ena sidan gränsen och att jobba eller studera på den andra sidan gränsen som att bo och jobba eller studera i samma land. Målsättningen måste åtminstone vara att det ska vara lika enkelt och lika tryggt. En annan del av det nordiska samarbetet är det så kallade globaliseringsarbetet. Globaliseringen av vår värld innebär nya utmaningar. Det är helt klart att på många områden är vi i de nordiska länderna för små för att möta utmaningarna, men tillsammans i Norden kan vi göra det bättre än var och en för sig. Det nordiska toppforskningsinitiativet tycker jag är ett bra exempel. Varje land har svårt att göra tillräckliga satsningar för att nå ut internationellt, men tillsammans kan vi göra det och få till den spjutspets som krävs. Innovationsrepresentation i Asien, Nordiskt Energiexpo, inför världsutställningen i Shanghai är ett annat exempel på bra samarbete inom globaliseringsarbetet. Gemensamt kan vi sätta Norden på världskartan, för tillsammans blir vi starkare. Flera små tillsammans kan bli en stor. Herr talman! Ett annat exempel på nordiskt samarbete som skulle kunna göra att de nordiska länderna tillsammans skulle få större inflytande och nå längre än vad vi kan göra var och en för sig är att verka för att vi gemensamt ska få en plats i G20-gruppen. G20 är visserligen en informell grupp, men det är ändå en viktig grupp där de största länderna möts för att diskutera ekonomiska och andra politiska frågor. Inget nordiskt land är stort nog självt för att få en plats i G20, även om Sverige, Danmark och Finland genom sitt EU-medlemskap indirekt har en plats, men tillsammans i Norden är vi faktiskt ganska stora. Vi skulle bli en av de 10-12 största ekonomierna i världen, om man räknar ihop Norden. Jag har motionerat om detta, och motionen behandlas i det här betänkandet och avstyrks. Det förvånar mig att förslaget har fått ett så svalt mottagande, eller rättare sagt tycker jag inte att man har gett något argument för att Norden inte skulle försöka få en gemensam plats i G20. Det är möjligt att vi inte skulle nå framgång, men varför skulle vi inte kunna försöka? Jag är inte ensam om att tycka att detta är en bra idé. Norges utrikesminister Jonas Gahr Störe har lagt fram förslaget, och Nordiska rådets president Helgi Hjörvar har lyft upp frågan till presidiets sammanträde i Island, som vi ska åka till i nästa vecka, Sinikka Bohlin, Kent Olsson och jag. Jag beklagar att utrikesutskottets ledamöter inte har velat ta den här frågan på riktigt allvar. Det är åtminstone så som jag upplever det. Herr talman! Jag tänker inte yrka bifall till motionen här i kammaren i dag, eftersom jag tror att den inte skulle ha någon större framgång vid voteringen. Men jag vill poängtera att jag fortfarande tycker att det skulle vara en bra idé att tillsammans i Norden verka för att få en plats i G20. Sinikka Bohlin har tidigare i debatten varit inne på frågan om samhällssäkerhet. Genom Thorwald Stoltenbergs väl genomarbetade rapport kommer frågan upp på den nordiska agendan, och det är bra. Två frågor som jag skulle vilja lyfta upp extra här i dag är skyddet av Östersjön från oljekatastrofer och Norden som en kärnvapenfri zon. Östersjön är vårt gemensamma innanhav mellan de nordiska länderna, de baltiska länder, Tyskland, Polen och Ryssland. Åtminstone Tyskland och Ryssland är två väldigt stora länder, men skulle en stor oljekatastrof inträffa i Östersjön har de flesta av oss inte beredskap att klara av en riktigt stor oljekatastrof. Det är många som har lyft upp den här frågan, men tyvärr finns det fortfarande inte en gemensam beredskap för att klara av den här typen av olyckor. Och vi ska komma ihåg att det är tusentals oljetankrar som åker över Östersjön varje år. Gasledningen genom Östersjön har diskuterats flitigt som ett potentiellt miljöhot för vårt innanhav, men tyvärr diskuterar vi inte lika ofta alla de oljetankrar som åker på Östersjön varje dag. Det behövs en gemensam beredskap och att resurser sätts in. Norden som en kärnvapenfri zon är heller ingen ny idé. I mer än 50 år har frågan diskuterats från och till. Urho Kekkonen och Gro Harlem Brundtland är två nordiska politiska ledare som har stött idén. På 90-talet rekommenderade faktiskt Nordiska rådet enhälligt de nordiska regeringarna att göra Norden till en kärnvapenfri zon, men så blev det inte. Tyvärr är alltså frågan fortfarande aktuell. Över hundra länder i världen och i princip alla länder på södra jordklotet ingår i dag i kärnvapenfria zoner, så jag ställer mig frågan varför vi inte skulle kunna göra Norden till en kärnvapenfri zon. Tiden går snabbt. Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och tacka för samarbetet med alla partier i det nordiska samarbetet. (Applåder)

Herr talman! Jag ska börja med att säga att jag helt oförtjänt hamnade i denna debatt då min eminenta kollega Fredrik Malm helt plötsligt fått förhinder. Jag ska naturligtvis göra vad jag kan för att fylla hans skor men ber om en viss förståelse från auditoriet. Förmodligen skulle hans anförande ha sett något annorlunda ut, men det får han leva med. Herr talman! Jag är född i den svensktalande delen av Finland. Jag bor i Öresundsregionen. Jag har arbetat på båda sidor av Sundet, i Malmö, i Helsingborg och i Köpenhamn. Om man pressar mig kan jag förutom klingande skånska tala karlebymål och danska flytande. Jag tror att jag är en sann nordbo, även om jag ofta inte tänker på det därför att det är så självklart för oss. Men när vi är ute i världen blir vi ganska snabbt varse om att andra ser oss som ett; de ser som en del av Skandinavien, kanske inte Norden. Men just det att vi tillsammans ses som ett gör att vi faktiskt hörs mycket tydligare än om vart och ett av länderna hade talat för sig självt. Norden har ett antal frågor som det naturligtvis är självklart att vi ska samarbeta om. Kent Olsson tog i sitt avslutningsanförande upp många av dem. Det är naturligtvis miljöfrågorna som vi alla har runt omkring oss som det är självklart att samarbeta om, också energifrågor, säkerhet, kampen mot kriminalitet, trafficking, den förskräckliga, och också kulturfrågor. Finland, Sverige och Norge hör ihop. Vi hänger faktiskt ihop fysiskt också, och sedan tio år tillbaka hänger vi också ihop med Danmark. I år firar Öresundsbron tioårsjubileum. Och det var just öppnandet av Öresundsbron som inledde den fantastiskt dynamiska processen i Skåne och i Danmark. Precis som Johan Linander sade är det 20 000 personer som dagligen pendlar mellan Sverige och Danmark - 20 000 personer på bron! Det är också ett svar på varför vi i Skåne har klarat av ungdomsarbetslösheten bättre än andra delar av Sverige. Ungdomarna i Skåne har en mycket större arbetsmarknads- och utbildningsregion att söka sig till naturligt. Malmöregionens tillväxt har ökat snabbare än våra andra storstadsområden. Bron har haft ett fantastiskt inflytande på Skåne. Men det är i första hand individer, företag, universitet och skolor som har tagit initiativ till det ökade regionala samarbetet. Utvecklingen har ägt rum trots att regler och lagar fortfarande försvårar samarbetet. Det finns ännu många hinder för utvecklingen. Särskilt svårt är det för en enskild människa att överblicka hur löner, skatter och de olika välfärdssystemen påverkar hennes situation. Vi vet alla att det enskilt största hindret mot utveckling för både individer och företag är om det finns oklara regler och att inte veta hur spelreglerna kommer att se ut i framtiden. Exempel på detta är den komplicerade gränsgångarregeln för skatter och de närmast obegripliga reglerna för arbetslöshetskassan. Man ska vara medlem i och betala avgift till en a-kassa i det land där man arbetar, men vid arbetslöshet betalas ersättningen ut enligt reglerna för a-kassan i landet där man bor. En svensk som blir sjukskriven i Danmark och dessutom uppsagd från sitt arbete kan alltså i princip gå miste om hela arbetslöshetsersättningen. Herr talman! Jag förstår inte ens det svenska pensionssystemet, men det är extremt svårt att få en bild av hur de två pensionssystemen fungerar tillsammans. Hur påverkas de om man jobbar en längre eller kortare tid i grannlandet? Jag vet att Nordiska ministerrådet redan 2002 framförde önskemål om lagändringar för att underlätta samarbetet mellan de nordiska länderna, speciellt i dessa frågor. Hittills har vi dock inte sett några stora resultat. I stort sett gäller generella EU-regler för Norden inom social- och hälsoområdet. De nordiska länderna skulle dock mycket väl kunna komma överens om lagar utöver EU:s minimikrav. Herr talman! Vi tycker nog alla att det är hög tid att presentera en handlingsplan för lagändringar och regelförändringar som underlättar samarbetet mellan de nordiska länderna. Arbetet borde utgå från två huvudmål: att skapa regelförenklingar och att tydliggöra individens rätt till snabb och enkel information om sociala rättigheter och skyldigheter. Herr talman! Vi har tidigare hört att 30 gränshinder har lösts under denna period. Det är fantastiskt att det skulle till en skåning för att få det gjort på fyra år som andra regeringar har gått bet på. Där ser man vad man kan uträtta när man vill och förstår problematiken. Och på förra veckans möte utlovades flera nya förändringar, förbättringar och förenklingar från de danska och svenska ministrarna. Jag ser fram emot att statsrådet kanske kan ta täckelsen av några av dessa nya förändringar så att vi tillsammans kan bygga en ännu starkare Öresundsregion. Jag kan bara instämma med vem det nu var som sade det första gången: Det som är bra för Skåne är bra för Sverige. Herr talman! För övrigt anser jag att en fast förbindelse mellan Helsingör och Helsingborg snarast bör byggas. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder)

Fru talman! Det som är bra för Skåne är bra för Sverige, sade Tina Acketoft. Det som är bra för Västerbotten och Norrbotten är bra för Sverige, säger jag. Riksdagen representerar alla delar av Sverige. I dag är det nästan exakt tio år sedan Öresundsbron invigdes. Syftet med bron var att knyta samman Malmö och Köpenhamn. Ett decennium senare kan vi konstatera att bron blivit en symbol för modernitet och framsteg men också för integrationen mellan Sverige och Danmark. I dag trafikeras bron av ca 19 000 fordon per dygn. Dessutom pendlar närmare 20 000 personer över bron varje dag. Med Danmark och de övriga nordiska länderna delar vi en unik värdegemenskap. Många av oss förstår varandras språk, vi är vana att samarbeta med varandra och våra samhällen och politiska system är uppbyggda på liknande sätt. Det nordiska samarbetet har en starkt folklig förankring, och samarbetet utgår, precis som tidigare talare var inne på, från ett gemensamt kulturarv som vilar på gemensamma värderingar i frågor som demokrati, solidaritet, rättvisa och rättstat. Vårt samarbete går långt tillbaka i tiden. För de nordiska länderna har det varit naturligt att söka sig till varandra. Herr talman! Under denna mandatperiod har vi inom ramen för det nordiska samarbetet lyckats lösa närmare 30 gränshinder, vilket flera har varit inne på. Det har underlättat livet för de mer än 40 000 människor som varje år flyttar eller pendlar mellan de nordiska länderna. Omkring 250 000 med nordiskt medborgarskap är bosatta i ett annat nordiskt land. Jag vill här passa på att rikta ett tack till vår samarbetsminister Cristina Husmark Pehrsson som har varit mycket engagerad i det nordiska arbetet. Det har betytt mycket. Det är glädjande och bra för integrationen att vi har lyckats lösa dessa frågor. Trots detta återstår mycket att göra. Listan över gränshinder är fortfarande lång. Det gäller till exempel skillnader i beskattning, a-kassa, mobiltaxor och pendelkort. Dessutom tillkommer det hela tiden nya regler. Ett aktuellt exempel är att det 2008 infördes krav på legitimation för att få kalla sig undersköterska i Danmark. Det gör att många svenska undersköterskor inte kan ta arbete på andra sidan Sundet eftersom den svenska utbildningen är annorlunda uppbyggd än den danska. Herr talman! Liknande hinder som dem mellan Sverige och Danmark har vi också med Norge och Finland. Jag nämnde inte Island eftersom det där är andra hinder än gränshinder vi måste lösa. Det finns mycket att göra, och det är att viktigt att regelförenklingsarbetet inte stannar upp utan fortsätter. Det är också viktigt att vi kartlägger återstående hinder för integration mellan de nordiska länderna. Herr talman! Det är angeläget att vi hävdar vår nordiska identitet inom EU. Den nordliga dimensionen handlar också om att få med nordvästra Ryssland. Tidigare beskrev Kent Olsson väldigt bra vilka enorma utmaningar vi har när det gäller nordvästra Ryssland. Här måste det till ett mycket effektivt samarbete vad gäller miljöfrågorna och den ökade kriminalitet som vi ser breda ut sig. Kulturen är ett viktigt profilområde inom det nordiska samarbetet. Vi har ett gott kulturutbyte mellan konstnärer, författare, konstutövare, dansare och så vidare. Det handlar också om information, rådgivning, ansökningshandlingar med mera. Det nordiska kultursamarbetet är viktigt för att kunna möta de utmaningar som kulturlivet står inför både nationellt och internationellt. Miljöfrågorna är också stora inom det nordiska samarbetet. Det är ett mycket viktigt arbete. De nordiska länderna ligger av tradition långt framme när det handlar om att utveckla och använda miljövänlig teknik. Listan för hur viktigt det nordiska samarbetet är kan göras lång. Jag har haft förmånen att arbeta med nordiska frågor sedan jag kom till riksdagen 1988. Det har varit en stor glädje för mig att arbeta med dessa frågor. Herr talman! Innan jag avrundar vill jag skicka med en viktig fråga till er som fortsätter det nordiska arbetet. Det gäller arbetet med projekthanteringen. Jag har haft förmånen att arbeta i kontrollkommittén, och det är ett mycket viktigt arbete som görs där. Det handlar om att se över hur projekthanteringen ser ut och hur vi använder pengarna på bästa sätt. Här återstår en del att göra, även om vi har kommit långt i arbetet. Jag hoppas att detta arbete fortsätter. Herr talman! Det nordiska samarbetet är viktigt för Sverige. Vi har band med de nordiska länderna som går tillbaka många sekel. Det finns en gemensam historia men också en framtid där det nordiska samarbetet kommer att ha stor betydelse. Det får bli min sista mening från den här talarstolen. Jag kandiderar inte för nästa period. Med det här anförandet vill jag tacka hela riksdagen, alla ledamöter, för ett fantastiskt samarbete. Jag vill tacka Nordiska rådet och presidiet med Sinikka Bohlin och Kent Olsson under det senaste året. Jag vill tacka er alla för ett otroligt trevligt arbete. Jag vill också tacka talmännen med sin stab och kammarkansliet. Ni har många gånger imponerat på mig. Jag vill framföra ett varmt tack som i dag ska synas i protokollet för det fantastiska arbete jag har fått vara med om. Det har varit en stor förmån, och det kommer att följa med mig resten av livet. Tack alla! (Applåder)

Herr talman! Tro det eller ej, men ibland är jag faktiskt överens med regeringen. I det här fallet handlar det om att regeringen nyligen har uttryckt att ett samhälle byggt på olja är ett hot mot planeten. Det är vi helt överens om. Vi kanske drar lite olika slutsatser om hur vi ska arbeta för att bli av med oljan, men det är en annan fråga. Herr talman! Norden är ju aktuellt, och aktuellare än någonsin. Det kommer kanske att bli ännu mer aktuellt i takt med klimatförändringarna. I betänkandet finns ett avsnitt om samarbetet med närområdet som jag tycker är särskilt viktigt. Det tas upp att det i de arktiska områdena och Barentsregionen finns stora orörda resurser av naturtillgångar som både ger en utvecklingspotential och kan innebära miljökonsekvenser och säkerhetspolitiska implikationer. Så är det naturligtvis, även om jag ställer mig frågande till vilken utvecklingspotential det innebär att vi får tillgång till 20-25 procent av jordens alla fyndigheter av olja och fossilgas. Det är jämförbart med den olja som i dag finns under Saudiarabiens sand. Klimatförändringarna gör ju, som vi alla vet, att issmältningen i Arktis ökar och att allt större områden kring Arktis och Barentsområdet blir isfria och därmed tillgängliga för exploatering av olja och fossilgas som tidigare har gömts under ismassorna. Jag ser tillgången till oljan i Arktis som en oerhört stor risk i en tid då vi i alla sammanhang talar om att vi måste minska beroendet av fossila bränslen. Det är absolut inte en utvecklingspotential. Den leder inte till att vi kan klara tvågradersmålet. I det perspektivet är det lite märkligt att en svensk isbrytare ska till Arktis för att leta olja för ett amerikanskt företags räkning. Herr talman! När nu Sverige leder Barentsrådet i ytterligare ett och ett halvt år utgår jag ifrån att vi har möjlighet att påverka dagordningen i högre grad. Miljöpartiet har föreslagit att regeringen ska ta initiativ till att bilda ett reservat för fred och miljöskydd i Arktis och att Sverige bör föreslå ett omedelbart moratorium mot exploatering och militarisering i Arktis i väntan på ett effektivt skydd. När frågan kom till riksdagen blev det avslag på motionen, som brukligt är. Johan Linander sade alldeles nyligen att han inte förstod varför han hade fått avslag på en motion, men så är det ju. Vi får avslag för det mesta. Flera av debattörerna sitter i Nordiska rådet. Jag vill ge er i uppdrag att lyfta fram frågan i alla sammanhang där det är möjligt. Det handlar naturligtvis inte bara om miljöaspekter utan också om det nya politiska läge som uppkommer när oljeresurserna frigörs. Det är något som vi måste följa mycket noggrant. Vad gäller Arktis ömtåliga natur menar Miljöpartiet att området måste skyddas från exploatering av sina olje- och gasfyndigheter med ett internationellt fördrag. En konvention bör kunna utformas som ger Arktis skydd mot exploatering och militarisering under minst 100 år och fyller samma funktion som det avtal som i dag fredar Antarktis från exploatering. Vi här i Norden borde arbeta gemensamt för att skydda vårt närområde med tanke på EU-kommissionens positiva hållning till prospektering och utvinning av de stora outnyttjade kolvätereserver som Arktis innehåller. Effekterna av klimatförändringen är som vi vet mycket tydliga i Arktis. De senaste årtiondena har nästan hälften av Nordpolens vinteris försvunnit. Därför räcker det inte att, som kommissionen, hävda att stödet för utvinning av arktiska kolväteresurser bör tillhandahållas på ett sätt som till fullo respekterar stränga miljönormer och beaktar att Arktis är ett synnerligen sårbart område. När Arktis kan vara isfritt på sommaren och de högre temperaturerna gör det möjligt att prospektera och utvinna de fossila bränslen som finns i regionen kommer allt fler länder att göra anspråk på resurserna. Det ser vi redan nu. Vi ser också att de multinationella bolagen tävlar om koncessioner och hur exploateringsfartyg och oljeriggar flyttas allt längre norrut i takt med att iskanten förflyttas. Vi ser de enorma konsekvenserna av olyckan i Mexikanska golfen som BP nyligen orsakat. I dag kunde vi läsa att den beror på att man inte lyssnade på en person som talade om att det kunde bli en läcka. Vi ser de konsekvenser som oljan kan få för både människa och miljö samtidigt som det investeras i att finna och utvinna nya fossila bränslen trots den genomgripande debatten under senare år om klimatförändringarna och trots att energisektorn redan har hittat mer än dubbelt så mycket fossila bränslen som vi någonsin kan använda. Man blir faktiskt mörkrädd. Den som tar klimatfrågan på allvar måste inse att all den olja som pumpas upp också kommer att användas. Om vi ska lyckas få ned de klimatpåverkande utsläppen på global nivå måste vi fokusera betydligt mer på att begränsa olje-, kol- och gasutvinning såväl nationellt som globalt. Självklart ska vi börja på hemmaplan. Det ska vi göra i samarbete med våra grannar. Som regeringen sade: Ett samhälle byggt på olja är ett hot mot planeten. Därför måste vi arbeta tillsammans här hemma och verkligen sätta stopp för det som nu håller på att ske.

Herr talman! Vi är överens om att Arktis är känsligt och sårbart. Men jag tror att man ska tänka innan man börjar diskutera ett totalt moratorium och jämföra med det som man gjorde i Antarktis tidigare. Någon har beskrivit Antarktis som ett stort berg med is på. Det som skiljer Arktis från Antarktis är att det bor människor i Arktis. Det är inte så många, men människor bor och verkar där. Det kanske är från den sidan man ska börja diskutera. Jag upplever det som att Bodil Ceballos tycker att det handlar om dem där borta och att Sverige inte är ett arktiskt land. Vi är faktiskt ett av de arktiska länderna och ska ha ordförandeskapet. Man ska nu titta på hur man kan förvalta detta, och man ska titta på de internationella lagar och konventioner som finns. En ganska stor panel med bland andra vår ambassadör Hans Corell har påpekat att Arktiska rådet är det organ som skulle kunna ha det samlade ansvaret. Man skulle också kunna se till att de får andra uppgifter. Någon måste förvalta detta. Kuststaterna har sina rättigheter. De har naturligtvis också ansvar. Jag tycker att det är lite konstigt att Island inte är en kuststat; det är ju kust överallt. Är ni beredda att diskutera hur man skulle kunna förvalta detta för människornas och naturens skull med andra termer än att bara säga att det är ett moratorium, att man inte kan göra någonting? Norra Sverige med sina mineraler och gruvor ligger faktiskt inom det arktiska området.

Herr talman! Jag tycker att det är konstigt att man inte skulle kunna ha ett moratorium. Vi är självklart öppna för dialog. Det handlar om att skydda området, att skydda Arktis sårbara natur. Det jag pratar om är de fossila bränslen som finns där uppe. Vi behöver verkligen se till att de stannar där de är i dag. Ju mer fossila bränslen som vi får upp ur jordens innanmäte, desto mer kommer vi att använda och desto högre kommer temperaturen på vår planet att bli. Det är märkligt om man inte hittar någon modell - ett moratorium, en konvention eller någonting annat - som ser till att vi verkligen inte exploaterar de resurser som nu finns. Även om Sverige inte tillhör kustområdena i Arktis är vi naturligtvis påverkade ändå av det som sker. Men jag tycker inte att jag, bara för att jag inte bor på den norska kusten längst upp i norr och kanske drabbas av oljeutsläpp eller annat, inte ska bry mig. Jag tycker att det är viktigt att vi också ser till att norrmän och ryssar slipper stora oljeutsläpp. Vi har sett hur det har gått i Mexikanska golfen. Man sade att det inte kunde ske, men det har skett. Jag vet inte om Sinikka Bohlin har något bra förslag på hur vi ska förvalta området på annat sätt än att ha en konvention för att skydda Arktis. Jag tycker att en konvention vore en bra modell, därför att en sådan innebär skyldigheter för länderna runt omkring att uppföra sig.

Herr talman! Jag nämnde det arbete, det projekt, som nyligen har lämnats där man har tittat på det som man har och hur man skulle kunna förbättra det och hitta en förvaltningsmodell för ett område där människor också är bosatta. Men naturligtvis finns det områden som man måste skydda. Jag har också följt WWF:s arbete. De har också gjort ett stort arbete och tittat på vilka verktyg vi har i dag och hur man skulle kunna förbättra dessa verktyg för att hitta en gemensam förvaltning inom Arktiska rådet. Det finns alltså bra modeller nu som man kan diskutera vidare. Man kan faktiskt ge Arktiska rådet detta mandat. Jag hoppas att vi kan fortsätta denna diskussion. Det är viktigt att vi känner att vi är en del av Arktis fastän vi inte är en kuststat eftersom vi tillhör Arktiska rådet och vi har den arktiska parlamentariska konferensen som har inneburit att man har blåst på ministrarna. Vi påpekar vad som är viktigt. Det är inte bara urfolk som bor där, utan alla människor bor där. Det är också svåra förhållanden. Man ska tänka inte bara på miljön, som är jätteviktig, utan också på de människor som bor där. Man måste lyfta fram dessa människor. Och om det utvinns mineraler där ska dessa människor också få del av vinsten för att förbättra sina livsmöjligheter. Jag är faktiskt väldigt stolt över Oden. Det är vårt finaste forskningsfartyg där uppe. Att man sedan hyr ut det till annat också är kanske inte så bra. Men jag är väldigt stolt över Oden och det arbete som man har gjort till exempel för klimatforskningen under Polaråret.

Herr talman! Det är just för människornas skull som jag tycker att vi ska freda detta område i så stor utsträckning som det över huvud taget går, därför att om vi använder de fossila bränslen som finns i området kommer vi att förstöra livsförutsättningarna för människorna i området men också för människor på resten av planeten. Vi fick Köpenhamnsackordet i stället för ett bindande avtal i december i Köpenhamn. Den 18 april gjorde man en beräkning av vilken temperatur som vi kommer att nå med allt det som de olika länderna har lovat, alltså med allt det som har kommit in till Köpenhamnsackordet. Det visade sig att vi kommer att få en temperaturhöjning på 4 grader. Sedan vet vi att länderna ändå inte kommer att leverera allt detta. Prognosen är snarare att vi ökar vår temperatur med 6-8 grader, och det kan vi inte tillåta oss själva att göra. Så det är naturligtvis för människornas skull som jag vill freda området. Sedan måste man se till att människor som bor i området har möjlighet att leva där på olika sätt. Då får man kanske hitta andra modeller än att just utvinna naturresurserna. Jag tror inte att det är den bästa modellen. Jag tycker att det är bra om ni har bra idéer och är naturligtvis öppen för att diskutera alla möjligheter att freda området. Det viktiga är att det fredas, inte vad som är modellen och vilka papper vi skriver. Det viktiga är att någonting sker i praktiken och inte bara i teorin.

Herr talman! Mycket har hänt under mandatperioden som har haft en positiv inverkan och gett resultat inom det nordiska samarbetet. Jag vill börja med att tacka för det goda samarbete som vi har och har haft med den svenska delegationen i Nordiska rådet. Jag tycker att ni kan se tillbaka på ett mycket lyckosamt ordförandeår. Ett varmt tack för det goda samarbete som vi har! Herr talman! Under mandatperioden har jag haft möjlighet att besöka alla de nordiska länderna men också de självstyrande områdena och många gränsregioner. Det har gett mig nya insikter i hur det är på plats i regionerna där man har gränser mellan sig. Jag har sett hur det fungerar, men jag har också sett vad som inte fungerar. Den 15 juni i år hade vi ett svenskt-danskt ministermöte i Limhamn utanför Malmö för att uppmärksamma Öresundsbrons tioårsjubileum, som många redan har varit inne på. Man lyfte fram vikten av integration i Öresundsregionen. Det handlade naturligtvis om gränshinder. Men det handlade också om att vi nu startar en arbetsgrupp som ska se över H-H-linjen mellan Helsingborg och Helsingör. Men det finns mer än Öresund och Öresundsregionen som är viktigt i Norden. Ibland säger man att jag är Öresundsminister bara för att jag bor i Skåne. Men jag brukar med skärpa framhålla att jag är nordisk samarbetsminister, och även de andra delarna är oerhört viktiga för mig och ligger inom mitt ansvarsområde. Under 2008 och främst under 2009 högtidlighöll vi märkesåret med Finland. Syftet var att med utgångspunkt i vår gemensamma historia fördjupa och förstärka samarbetet och samhörigheten med Finland. Vi hade det gemensamma regeringssammanträdet i Tavastehus där Sveriges och Finlands regeringar kom överens om ett antal gemensamma punkter där samarbetet ska utvecklas. Det arbetet fortsätter vi med och följer upp. Regeringen har också tillsammans med de övriga nordiska länderna såväl visat politisk solidaritet som bidragit ekonomiskt till Islands stabiliserings- och reformprogram. Sverige har också under 2009 bidragit med ytterligare 500 000 svenska kronor till den svensk-isländska ordboken och med ytterligare 150 000 svenska kronor till den svensk-isländska samarbetsfonden. En grundpelare i det nordiska samarbetet är att vi kan kommunicera med varandra. Bristen på skandinavisk språkförståelse är ett växande bekymmer, inte minst bland barn och ungdomar. Därför har drygt 4 miljoner euro fördelats på 210 projekt och nätverk inom Nordplus som bland annat främjar de nordiska språken och nordisk kultur. Sverige har också bidragit med 1 miljon svenska kronor till Svenska nu för att främja det svenska språket i Finland. Herr talman! Handfast gränshindersarbete har under lång tid varit prioriterat i det nordiska samarbetet. Arbetet genomförs både bilateralt och inom ramen för Gränshinderforum. Vid det senaste Epscomötet i Luxemburg skrev min kollega från Holland och jag under en uppmaning till kommissionen att bevaka regionerna och situationen där och bejaka detta arbete. För att öka Nordens möjligheter att göra sig gällande internationellt krävs det att vi inte nöjer oss med det som vi har uppnått under denna mandatperiod utan fortsätter detta angelägna och viktiga arbete. Regeringen har under tre år lämnat bidrag till de gränsregionala informations- och rådgivningstjänsterna som är viktiga i dessa sammanhang, Öresund Direkt och Grensetjänsten i Morokulien. Under 2009 har vi även lämnat bidrag för att undersöka förutsättningarna för ett närmare gränssamarbete med Nordkalottenområdet. Mandatperioden har också genomsyrats av statsministrarnas globaliseringsinitiativ. Ett av initiativen, Globaliseringsforum, fokuserar på att möta den globala konkurrensen och minska utanförskapet på ett hållbart sätt. Vi tog under ordförandeskapet initiativ till ett första Globaliseringsforum som hölls vid Riksgränsen med representanter bland annat från Nordiska rådet, från näringslivet och från många andra. Utbildning, forskning och kultur leder våra samhällen framåt. Det är därför mycket glädjande att Toppforskningsinitiativet, på initiativ av Nordiska ministerrådet, nu har sjösatts och är i gång. Under mandatperioden har också en socialförsäkringsportal invigts som tillsammans med skatteportalen nu kan ge god information om situationen på skatteområdet och socialförsäkringsområdet i våra grannländer. Det är nu möjligt att lättillgängligt få information i de nordiska länderna och på respektive språk. En socialförsäkringsutredning har nyligen tillsatts bland annat för att när det gäller socialförsäkringen belysa situationen för människor som bor och verkar på olika sidor av en landgräns. Utredningen ska vara klar om ett år. Den arktiska konferens som Sinikka Bohlin nämnt här och som under det svenska ordförandeåret tillsammans med EU-kommissionen 2008 genomfördes på Grönland har nu följts upp av det danska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet. Ett nytt arktiskt samarbetsprogram har beslutats liksom en ny strategi för hållbar utveckling och ett nytt miljöhandlingsprogram. Nya riktlinjer gäller också för närområdessamarbetet, det vill säga för samarbetet med Estland, Lettland, Litauen samt nordvästra Ryssland. Ett nordisk-baltiskt mobilitetsprogram för offentlig förvaltning, näringsliv och kultur lanserades 2009. Ett nytt Memorandum of Understanding har nyligen undertecknats av de nordiska och baltiska länderna samt Polen, Tyskland, Ryssland och EU-kommissionen i syfte att etablera ett kulturpartnerskap inom ramen för den nordliga - inte den nordiska; jag håller med Sinikka Bohlin där - dimensionen. Nordiska ministerrådet har också genom åren gett stora bidrag till det vitryska exiluniversitetet - Kent Olsson var inne på det. Det gäller European Humanities University, EHU, i Vilnius för studenter som inte längre kunnat fortsätta att läsa sådana här ämnen i Vitryssland och Minsk. Samtliga är vi mycket glada över att Vilnius tagit över denna del och inkorporerat den delen av universitetet i sitt eget. De nordiska samarbetsministrarna hade ett av sina möten, i februari, förlagt just till EHU. Vi träffade då väldigt många av studenterna och fick klart för oss att vad de behöver är att få bilda ett nätverk inte minst med nordiska vänner - ett nätverk inom näringsliv, forskning och utbildning och för unga entreprenörer. Sverige inbjöd ett antal ungdomar att komma till Sverige. Tio studenter har varit här i går och i dag. På förmiddagen hade jag förmånen att träffa de tio studenterna som kunde berätta om hur de har det, om situationen för dem. Bland annat var de, herr talman, på förmiddagen här i parlamentet. De var djupt imponerade av att det finns en läktare där man som utifrån kommande får sitta och lyssna på politikerna och höra debatterna. Det finns inte hemma hos dem; där får man inte den möjligheten. Herr talman! När det gäller intresset för de nordiska frågorna märks här i riksdagen ett engagemang och en delaktighet. Det märks bland annat i motioner som behandlas i detta betänkande. Jag vill göra några kommentarer. Sinikka Bohlin och Ann-Kristine Johansson efterlyser en långsiktig och hållbar finansiering av våra informations- och rådgivningscentrum. Således är det väl bra att jag kan meddela att Nordiska ministerrådet nu har avsatt 3 miljoner danska kronor till att säkerställa finansieringen. Förut har Sverige, Danmark och även Norge på olika sätt bidragit till att hålla i gång denna verksamhet. Förhoppningsvis får vi nu en stabil och trygg finansiering för de här områdena. Lisbeth Grönfeldt Bergman och Lars-Arne Staxäng påpekar att gränshinder uppstår vid olikheter i tillämpningen av EU:s direktiv. Därför pågår nu ett arbete inom de nordiska regeringskanslierna för att hitta fram till ett samarbete för just samråd och implementering av europeiska rättsakter. På mitt område sker också ett nordiskt samarbete för att implementera förordningen 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. Jag har också gett Försäkringskassan i uppdrag att utveckla samarbetet med andra länder för att möta de ökade kraven i EG-bestämmelserna. Kent Olsson säger att det nordiska samarbetet behöver stärkas inom det europeiska samarbetet. Här bör det nämnas att Nordiska ministerrådet vill vara en engagerad deltagare också i genomförandet av EU:s Östersjöstrategi med fokus på bland annat gränshindren. Herr talman! Slutligen: Vi måste alla hjälpas åt med att intensifiera ansträngningarna för att uppnå fler konkreta resultat i gränshindersarbetet. Vi gläder oss åt att 27, eller 30, gränshinder - hur vi nu räknar - under år 2009 har försvunnit. Men mycket arbete pågår också med att ta fram ytterligare lösningar. Möjligheter att bo, leva, arbeta och driva företag i gränsområdena måste på alla sätt välkomnas; det får inte hindras. Om detta, herr talman, tror jag att alla vi i denna kammare kan vara överens. Med mitt tack här vill jag också tacka så mycket för intressanta inlägg både nu och tidigare under mandatperioden men också annars när vi haft möjlighet att samtala om de här frågorna. Ett särskilt tack riktas till dem som redan nu vet att de kommer att lämna riksdagen. Jag önskar er alla, även personalen och kansliet, en riktigt skön sommar. (Applåder)

Herr talman! Jag börjar med att tacka samarbetsministern för ett om jag ska kalla det för ett nära och ibland faktiskt också framgångsrikt samarbete. När den nordiska delegationen i Sverige och samarbetsministern haft samma mål har vi nått resultat i hela Nordiska rådet. Till exempel gäller det nämnda pengar till att förstärka Grensetjänsten vid våra gränser. Visst tycker jag att samarbetet har blivit bättre. Men fortfarande finns det vissa orosmoln. Ingenting är ju så bra att det inte kan bli bättre. Vi får väl se hur vi klarar av budgetarbetet. Den första rapporten får vi på Island efter midsommar. Något som jag känner har försvunnit någonstans på vägen är konsumentfrågorna. Konsumentfrågorna är viktiga till exempel inom EU. Före ministerns tid gjorde vi en omorganisation. Konsumentfrågorna försvann i och med att fackministrarna försvann. Också frågorna om infrastruktur, kommunikationer och trafik har det ibland varit svårt för oss att få en diskussion om. Sådana ministerråd finns inte. Kan man göra det bättre trots att det inte finns ministerråd? En annan sak som kanske inte fungerar alla gånger är fackministrarnas kontakter med utskotten. Kan man på något sätt förbättra där? Det handlar då om verksamhetsplanering och budgetfrågor och om att föra parlamentariker närmare ministerrådet.

Herr talman! Det är viktiga frågor som Sinikka Bohlin här tar upp, inte minst när det gäller fackministrarnas tillhörighet. Som socialförsäkringsminister har inte heller jag någon fackminister i det nordiska samarbetet att samarbeta med. Naturligtvis kan man ändå samarbeta på olika sätt. Det har varit ett reformarbete i ministerrådet. Man minskade då antalet ministerråd. Det var före min tid, men jag vet att samarbetsministrar i konsumentfrågor togs bort. Som Sinikka Bohlin vet har vi under det svenska ordförandeskapet gått igenom och tittat på hur förändringen gjordes och på om vi kan göra ytterligare något. Det har inkommit tolv förslag om hur vi kan gå vidare på de här områdena för att se om områdena just nu är lämpliga eller om vi ska gå vidare. Det arbetet har påbörjats och kommer att leda vidare. När det gäller reformeringen av Nordiska ministerrådet pågår alltså ett arbete. Jag tror att vi alla kan bidra så att det blir ännu bättre. Återigen: Det behöver kanske inte alltid vara i just ministerform som man träffas, utan det kan kanske vara kring olika frågeställningar, som då det gällde till exempel vaccinet, som man samlas.

Herr talman! Både rådet och ministerrådet har naturligtvis ett ansvar för att förbättra i sammanhanget. Vi får väl se om rådet någon gång lyckas diskutera sin egen roll. För tillfället verkar det finnas en viss tröghet i det avseendet. Jag skulle vilja ställa två frågor, och den ena är: Hur kommer uppföljningen av märkesåret att redovisas i riksdagen? Det var ändå en stor händelse i Norden. Den andra frågan är: Upplever ministern att våra kärnområden i det nordiska samarbetet har fått mindre betydelse och att vi jobbar alldeles för mycket - det tycker många - med närområden, nordvästra Ryssland, Shanghai och andra saker? Är det kanske så att vi skulle behöva gå tillbaka till det som är kärnan? Det var ju där människorna någon gång startade detta. Till slut, herr talman, vill jag tacka talmannen för 22 år i riksdagen. Det är sista gången jag står i talarstolen. Jag vill tacka alla ledamöter, speciellt i Nordiska rådets svenska delegation, och alla anställda som har gjort att dessa 22 år har varit meningsfulla. Det gäller till exempel kansliet i miljö- och jordbruksutskottet, där jag satt i 15 år. Naturligtvis vill jag också tacka riksdagens internationella kansli, som har gjort det möjligt för oss att arbeta med de nordiska frågorna. Tack, ministern!

Herr talman! Landshövdingen Per Unckel har varit ansvarig för arbetet med märkesåret. Jag vet att man sammanställer en rapport där, men jag kan tyvärr inte säga hur det ska redovisas. Jag ber att få återkomma till detta. Jag ska självklart efterhöra var man är i det arbetet just nu. Sinikka Bohlin går in på någonting jag tycker är väldigt viktigt, nämligen om vi måste välja. Jag tror fortfarande att de olika delarna av Föreningen Norden är oerhört viktiga. De är, precis som Sinikka Bohlin sade, grunden för det vidare arbetet både med Nordiska rådet och i Nordiska ministerrådet. Jag kommer som sagt var från Skåne, och både Föreningen Norden i Landskrona, där jag bor, och Föreningen Norden i Helsingborg är oerhört starka. De har väldigt många medlemmar och gör ett väldigt bra arbete. Jag tror att det fortfarande är grunden för att vi ska känna den genuina gemenskapen uppe i Norden. Detta hindrar dock inte att jag tror att vi på olika sätt, både här i parlamentet och på ministerrådet, måste arbeta för att se att vi tillsammans är starka här i Norden och att vi möter en global utmaning. Det är inte bara en utmaning utan också en möjlighet. Hur ska vi kunna ta vara på det bästa vi har för att, där det är möjligt, se till att ha en nordisk nytta? Jag tror alltså att vi måste hålla fast vid alla våra delar för att tillsammans kunna möta framtiden. För ett antal år sedan var jag nog lite orolig för hur det nordiska arbetet och samarbetet skulle fortsätta. Jag tycker dock att jag ser en stor kraft och en stor viljeinriktning - titta bara på toppforskningsinitiativen och mycket annat som kommer nu! Där tar vi vara på varandras storheter, och då är vi i Norden länder att räkna med.

Herr talman! Efter att ha lyssnat på debatten i dag och även på tidigare debatter under mandatperioden är det inte svårt att konstatera att det förmodligen är få frågor där vi alla oavsett partitillhörighet är så överens och där det förekommer så få reservationer som när det gäller det nordiska samarbetet. Ändå är vi alltid många som vill vara med i debatten och säga någonting. Framför allt vill vi understryka vikten och nödvändigheten av ett gott och välfungerande nordiskt samarbete. Från moderat håll dyker det visserligen av och till upp motioner om att Nordiska rådet ska avskaffas, men dess bättre får dessa motioner inget gehör vare sig när vi behandlar Nordenbetänkanden i utrikesutskottet eller här i kammaren. Herr talman! I takt med att globaliseringen blir mer och mer märkbar och tydlig skulle man kanske kunna tro att det är lätt gjort att glömma bort hemmasamarbetet, och pratar man om globalisering är det väl inte fel att kalla det nordiska samarbetet för just hemmasamarbete. Vi har ett gemensamt kulturarv och en språklig gemenskap här i Norden. Vi har gemensamma värderingar när det gäller demokrati och rättvisa, och vi har också en öppenhet de nordiska länderna emellan som är tämligen unik. Allt detta förenar oss och gör att vi ser fördelarna med ett konstruktivt och nära samarbete. Att världen som helhet på något sätt kommit närmare innebär ingalunda att Nordenfrågorna förminskas - snarare tvärtom. Det finns många viktiga områden att samverka kring för oss nordbor. Det gäller inte minst gränshindersarbetet, som i mångt och mycket har varit och är framgångsrikt. Det har varit till gagn inte minst för alla som pendlar över någon av våra landgränser till och från sitt arbete. Det är viktigt att detta arbete fortsätter; det finns mer att göra. Vi samarbetar också när det gäller att komma till rätta med sexhandel, prostitution och annan kriminalitet. Detta tycker jag är ett väldigt viktigt område att jobba med. När det gäller just dessa frågor finns ingen som helst respekt för de mänskliga rättigheterna. Tittar man på dessa problem ur ett socialt perspektiv och ur ett jämställdhetsperspektiv finns det väldigt mycket att jobba med, och det är bra att dessa frågor finns med på dagordningen. För att nämna ytterligare exempel har vi även en nordisk samverkan globalt, och vi samarbetar om hbt-frågor. Herr talman! När det gäller samarbetet med närområdet vill jag understryka det viktiga i att Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet har ett nära samarbete med flera internationella, nationella och regionala organisationer utanför Norden. Det gäller främst Arktiska rådet, Barentsrådet och Östersjöstaternas råd. Det övergripande målet för det nordiska samarbetet med närområdet är att bidra till en säker och stabil utveckling i området. Att stärka demokratin och öka värdegemenskapen i den nordliga delen av Europa samt medverka till en utveckling av marknadsekonomin i området är andra prioriterade frågor. De nätverk som innefattar nordvästra Ryssland har under senare år byggts ut i en betydande omfattning. De nuvarande riktlinjerna för samarbetet med närområdet innebär bland annat att Nordiska ministerrådets tyngdpunkt i satsningar förskjutits från de baltiska staterna till nordvästra Ryssland. I Barents- och Arktisregionerna finns förutsättningar att få till stånd ett konstruktivt samarbete med Ryssland i frågor som rör energi, klimat, gränsöverskridande brottslighet och kommunikationer. År 2011-2013 kommer Sverige att vara ordförande för Arktiska rådet, och Sverige är ordförande för Barents euroarktiska råd från 2009 och fram till 2011. Det har betydelse. Herr talman! Regionen kring Barents hav har stora möjligheter att bli ett av de ekonomiskt viktigaste och intressantaste områdena i Europa inom en inte alltför avlägsen framtid. I området, som är den sista orörda reserven av naturtillgångar, finns bland annat olja och gas som kommer att utvinnas under de kommande decennierna - under förutsättning att miljömålen för Arktis inte stoppar utvinningen. Den pågående klimatförändringen innebär för Arktis del att glaciärer och havsis smälter undan i större omfattning än tidigare. Miljö- och klimatmässigt är det en farlig utveckling, men det skapar samtidigt nya förutsättningar för transportvägar för både olja och energi i Barents hav och i Norra ishavet. På sikt kommer man med stor sannolikhet att kunna frakta varor till havs genom området året om. Det gäller även från svensk sida att främja den arktiska regionen och utveckla forskningen i Arktis. Som ett nordligt land med två tredjedelar av vårt land norr om den 60:e breddgraden har vi mycket att vinna på det. Vi har också mycket att bidra med som en nation med gamla och starka traditioner inom polarforskning och en hög profil i internationell samverkan om frågor som gäller miljö, naturresurser, minoriteter och rättigheter. Även säkerhetspolitiskt har den arktiska regionen en ökande betydelse. Herr talman! Avslutningsvis vill jag återkomma till den för det nordiska samarbetet så viktiga frågan om främjandet av integration mellan de nordiska länderna och att underlätta för medborgarna att röra sig över landgränserna. Gränshindersarbetet spänner över ett flertal politikområden. Avvecklingen av gränshinder bidrar även till att Sverige och Norden som region kan verka mer framgångsrikt internationellt. Det är viktigt med ett förtroendeskapande samarbete i norra Europa. Det är nödvändigt att vi har en sammanhållen politik för den nordliga regionen, att Barentssamarbetet stärks och att arbetet sker i samarbete med regionala insatser. Det är också, herr talman, av stor vikt att alla goda krafter - exempelvis företag, myndigheter, kommuner, universitet och enskilda - samverkar.

Herr talman! Nu förs en debatt om Norden. Det vi pratar om är inte abstrakt utrikespolitik utan den konkreta vardagen för drygt 25 miljoner människor i allmänhet och i synnerhet för människor med den unika situationen i Tornedalen längs den svensk-norska gränsen och i Öresundsregionen. Det nordiska samarbetet har under senare år förbättrats och fördjupats. I takt med den ökade rörligheten upptäcks enskilda detaljer och regler i utbyggda välfärdssamhällen som kan skapa trögheter och utgöra svårigheter för medborgarna. Allt det som upptäcks måste noggrant granskas för att man ska se om det går att genomföra regelförändringar eller på annat sätt underlätta vardagen. Här finns också fungerande vägar för samverkan. Det finns Gränshinderforum som arbetat målmedvetet och nu fått förlängt mandat. Det finns Grensetjänsten i Värmland, Öresund Direkt i Skåne och Hallå Norden i Stockholm. Det nordiska samarbetet får dock inte bli något som sparas till festtalen utan måste fyllas med ett levande innehåll. För något år sedan genomförde Föreningen Norden en undersökning med hjälp av Statistiska centralbyrån där 3 000 svenska elever i årskurs 9 tillfrågades om sina kunskaper. På frågan vem Lars von Trier var svarade 37 procent att han var en dansk politiker, 18 procent en dansk prins mot 31 procent som kunde det rätta svaret att det är en dansk regissör. Kunskapen om Alvar Aalto var att 32 procent trodde att det var en författare, 25 procent en kompositör, och endast 23 procent visste att det var en arkitekt och formgivare. På frågan om Islands valuta kunde endast 17 procent ange rätt svar mot 35 procent som angav euro, och 32 procent trodde att det var freja, en icke-existerande valuta. Med svaret om euro kanske de unga i årskurs 9 möjligtvis visade sin förmåga att se in i framtiden bättre än politikerna. Allt detta visar hur viktigt det är att vi slår vakt om bildning och kunskap i skolan men också att vi alla som tror på nordiskt samarbete har ett ansvar att inte endast i riksdagsdebatter vara aktiva förespråkare för det nordiska utan ständigt i vår gärning och i vår vardag. 25 miljoner människor som har en gemensam historia, som bär på gemensamma traditioner och som delar det öppna samhällets värderingar har bara genom detta en enorm tillgång. Att vi dessutom kan förstå varandras språk är något som imponerar på personer utifrån. Sedan vet vi själva att det när det gäller det nordiska kan vara lite si och så med språkkunskaperna. Norden är en av svenskt näringslivs viktigaste marknader, och det omvända gäller för våra nordiska grannar. Det är något av all denna potential Gunnar Wetterberg visade på möjligheten att frigöra genom sina omtalade artiklar i Dagens Nyheter om en ny nordisk union. Utan att fördjupa sig för mycket i den konstitutionella debatten och utan att dras med för mycket av det faktum att det finns en drottning Margrethe att tillgå kan man fånga upp några av grundtankarna. Det är genom samverkan och samarbete vi tillsammans kan bli starkare. Det handlar om en gemensam arbetsmarknad. Det handlar om att samordna forskningsresurser och kraftsamla vid de universitet som finns så att dessa kan bli världsledande. Herr talman! Med den här debatten finns en möjlighet för oss 20 svenska ledamöter av totalt 87 i Nordiska rådet att återrapportera något om det arbete som utförts. Jag tänker ta den möjligheten. För egen del har jag kommit att engagera mig mycket i kampen mot de gränshinder som finns. Det är glädjande att flera tagits bort. Det är bra att arbete sker för att underlätta för allt från elektriker att arbeta i ett annat land till att det så kallade extraknäcksförbudet tas bort i Öresundsområdet som i praktiken omöjliggör för en svensk som jobbar i Danmark att ta ett extra jobb på den skånska sidan. Med dagens ordning måste nämligen den danska arbetsgivaren i så fall betala arbetsgivaravgift för det svenska jobbet. Det är inte rimligt. Vi har en engagerad samarbetsminister som känner till dessa förhållanden, men det är kanske kunskapen bland andra ledande politiker här i Stockholmsområdet som är mer bristfällig. Långt före EU fanns passfrihet och fri rörlighet i Norden. Det är något att vara stolt över, och inget inom det nordiska samarbetet kan mäta sig med just detta. I Tornedalen har det länge fungerat bra att ta sig mellan de båda sidorna av älven. Beroende på valutakurser, nationella stödsystem och subventioner har det ibland lönat sig att handla socker, smör, kaffe och kött på ena sidan och ibland på den andra. Det har onekligen varit omväxlande för oss som bott i Tornedalen. Även om det finns problem och svårigheter har det inte varit ovanligt att finska medborgare bott på den svenska sidan. Med Öresundsbron för tio år sedan kom det verkliga uppsvinget i utbytet mellan Skåne och Själland. I dag finns ett växande antal pendlare. Bra bostäder finns på den svenska sidan, och många ungdomar hittar jobb i butiker och på restauranger på den danska. Som EU-medborgare har man särskilda rättigheter. Till det kommer de konventioner som följer med det nordiska utbytet. När Nordiska rådet började rota i frågan upptäcktes att Danmark som enda land mer återkommande utvisar nordbor av sociala skäl. Enligt gällande överenskommelser har alla rätt till det, men det är Danmark som gör det i större och påtagligare utsträckning än de andra länderna. Från början talades det om knappt tiotalet fall, och nu är vi uppe i 46 fall. Visst är det viktigaste att angripa roten till utanförskap. Det kan handla om arbetslöshet, och det kan vara fråga om missbruk. I båda fallen finns det möjligheter att erbjuda vägar till självhjälp. Trots det har danska myndigheter valt att skicka tillbaka personer till Sverige, Norge och Island därför att de varit i behov av just socialhjälp. Liknande strömmar tillbaka till Danmark kan inte noteras. Det är viktigt att se till de enskilda fallen, för därmed värnas principen om fri rörlighet i Norden! Herr talman! 50 kronor för att skicka pengarna och 50 kronor för att ta emot dem lyder räkningen på en banköverföring från Finland till Norge eller Färöarna. Det visar sig i en granskning som Nordiska rådets sekretariat gjort. Överför man 100 kronor den andra vägen, från Norge till Finland, kostar det hela 60 kronor att sända pengarna, men ingenting att ta emot dem, alltså totalt 40 kronor kvar av den ursprungliga hundralappen. Då lönar det sig bättre att sända pengar från Danmark till Finland med en avgift på 20 kronor för sändningen, medan mottagaren kommer undan med 10 kronor. Dessa ekonomiska uträkningar avseende pengar som skickas hit och dit visar att även om det finns banker verksamma inom alla de olika länderna är det orimligt och oförståeligt för konsumenten att det finns så många olika bankavgifter för överföringar mellan de nordiska länderna. Nog borde det ses som ett gränshinder som förtjänar att avlägsnas. Inom konsumentområdet finns mycket mer att göra i Norden. Herr talman! Förra hösten hölls utskottsmöten på Åland. Den självstyrande ön mellan Sverige och Finland hade dessutom lyckats ordna två goda och intressanta talare: Nobels fredspristagare och Finlands förre president Martti Ahtisaari och Norges tidigare utrikesminister Thorvald Stoltenberg. Låt mig erkänna, herr talman: två kloka socialdemokrater. Till det inledande förberedande mötet anlände republikens före detta statschef inte i något flygplan som i USA med den stolta beteckningen Air Force One. Däremot hade landskapsregeringen på Åland tagit fram sin svarta tjänstebil med det fräcka registreringsnumret Åland 1. Vid ett offentligt möte i Mariehamn tillsammans med de församlade nordiska parlamentarikerna fungerade jag som samtalsledare och moderator mellan de två toppolitikerna. Och det två timmar långa mötet kom att kretsa kring nordisk försvars- och säkerhetspolitik men även kring det faktum att länderna aktivt deltar i fredsinsatser och konflikthanteringar världen runt. Inte minst Martti Ahtisaari har själv genom åren varit aktiv i ett antal svåra förhandlingar mellan stridande parter, och Norge har under en längre tid åtagit sig att agera mäklare i mycket inflammerade situationer. I sina inledningar kretsade de två ledande politikerna kring några för Norden viktiga utmaningar. Martti Ahtisaari anslog en hoppfull ton och menade att det går att göra kraftfulla diplomatiska insatser. Det går att förmå parterna att komma till förhandlingsbordet. Thorvald Stoltenberg hänvisade till den rapport han lagt fram på beställning av de fem nordiska ländernas regeringar och som i 13 punkter anger var det går att öka samarbetet kring utrikes- och säkerhetspolitik. Han menade dessutom att hans slutsatser tagits emot mycket väl. Framför allt underströks att klimatförändringar gör att det utifrån nordiskt perspektiv är lika angeläget att fundera på vad som händer i de norra delarna av Europa som mer söderut. Nya rutter öppnas i och med smältande isar. Därför behövs gemensamt kustbevakningssystem och satellitövervakning, och Island får inte överges nu när USA har dragit hem sina trupper utan att andra länder kan ställa upp med luftövervakning. Martti Ahtisaari berömde Stoltenberg för att han i strukturen för fredsuppbyggnad angett fyra nödvändiga komponenter: en militär, en humanitär, en samhällsuppbyggande och en biståndsdel. Båda var mycket noga i sina svar på frågor med att understryka vikten av att delta i operationer som den i Afghanistan. Det handlar om en insikt om att världen kommer allt närmare. De små ländernas oberoende läge underströks av båda. Ingen känner sig hotad av Norge, Sverige eller Finland, och just därför är diplomater och soldater härifrån särskilt användbara. Mina vänner! Den nordiska slutsatsen går dock på tvärs mot dem i Sverige som vill se en utrikes- och säkerhetspolitik där det i stället är hemkallande av trupper som gäller. I grunden har dock samarbetet mellan de svenska parlamentarikerna som verkat i Nordiska rådet fungerat mycket bra. Ett särskilt tack förtjänar ordföranden Sinikka Bohlin och viceordföranden Kent Olsson som i bästa och finaste bemärkelse fungerat som vår Muminmamma och Muminpappa. Vilken roll som ska tilldelas en annan, Snusmumrik eller Lilla My, kan man fundera kring. Herr talman! Vi har att ta ställning till en handling som beretts av utrikesutskottet. Ärligt talat tror jag inte att människor i Tornedalen tycker att människorna eller myggen på andra sidan älven är utlandet. För ålänningar på väg till Norrtälje är det inte utlandet som siktas. De som lever på gränsen mellan Norge och Sverige befinner sig inte i utlandet, och vi som bor i Öresundsområdet har svårt att se vilken del av alla kontakter mellan Skåne och Själland som har med utlandet att göra. Det handlar i den djupaste meningen om vår vardag, om medborgarnas vardag. Just därför ska det bli enklare och lättare. Just därför behövs fler förbindelser, fasta som mer lösliga, mellan länderna. Alvar Aalto och Lars von Trier är varken finsk kompositör eller dansk prins, utan delar av vårt gemensamma nordiska kulturarv. Herr talman! Jag har som ambition att försöka återkomma till kammaren efter valet. Det har inte förste vice talmannen. Därför vill jag rikta ett tack till herr talmannen för att han under åren varit en så värdig representant för Sveriges riksdag.

Herr talman! Även om det redan varit en lång debatt i dag är det positivt att debatten om nordiska frågor är det område som har lockat flest debattörer, detta trots att det är ett helt enigt utskottsbetänkande vi har att debattera. Det känns också bra och positivt att komma upp i debatten efter Hans Wallmark som liksom jag och Sinikka Bohlin kommer från Haparanda-Torneå. Det är det område i Norden - Öresundsregionen må ursäkta - där det nordiska samarbetet tydligast kommer till praktiskt uttryck. Där behövs ingen bro i det gemensamma centrum som nu håller på att växa fram. Det var också i Haparanda som kommunikationsminister Åsa Torstensson i förra veckan samlade transportministrar från Norden, Europa och Kina. Anledningen var att knyta ihop det östvästliga transportbandet från Island i väster till Kina i öster. Det är en satsning som bryter mot det alltför förhärskade nordsydliga perspektivet. Det är ett nordsydligt Europaperspektiv som de senaste åren alltmer kompletterats med ett mer östvästligt Nordenperspektiv i synen på kommunikationer och transporter. Ett sådant Nordensamarbete inom transportområdet är de svenska och finska regeringarnas samarbete för att klara infrastrukturen till de nya järnmalmsgruvorna i Pajala. Gruvorna och huvuddelen av förädlingen kommer att finnas i Sverige varifrån sligen kommer att transporteras till hamnen i finska Kemi. För att detta ska vara möjligt bygger Sverige nu en järnväg med finsk spårbredd över till den finska sidan av Muonio älv. Herr talman! Nordiska rådet - det parlamentariska samarbetet mellan de nordiska länderna och de självstyrande områdena - har återkommande ifrågasatts. Därför är det intressant att notera att det denna gång inte finns någon motion som vill avskaffa Nordiska rådet. Jag förstår nu av ledamöterna i kammaren att det finns en sådan, och det beklagar jag i så fall. Men det kan nog inte tolkas som att Nordiska rådet efter snart 60 år fått sitt definitiva genombrott här i Sveriges riksdag. Snarare är det så att det inför 60-årsjubiléet av Helsingforsavtalet finns anledning att diskutera hur det nordiska samarbetet kan utvecklas. Stödet för det nordiska samarbetet är starkt hos medborgarna, som Kent Olsson nämnde i inledningen. Det är betydligt starkare än stödet för samarbetet i EU. Samtidigt söker det nordiska samarbetet sin roll inte minst i förhållande till den nya politiska geografi som Berlinmurens fall och ett större EU inneburit. I dag spretar det betänkligt, och en översyn av Helsingforsavtalet skulle vara ett bra tillfälle att få en diskussion om det nordiska samarbetets framtid. Även det nordiska samarbetet skulle kunna tjäna på att bli smalare men vassare. I anslutning till Nordiska rådets session här i Stockholm i höstas väckte Gunnar Wetterberg viss uppmärksamhet med sitt förslag om att återuppliva Kalmarunionen mellan de nordiska länderna. Det var ett debattinlägg som glädjande nog togs på större allvar än vad som kunde befaras med tanke på det retoriska utanpåverket. Gunnar Wetterbergs inlägg visade på Nordens gemensamma styrka i det globala sammanhanget. En nordisk union skulle ha en sådan ekonomisk styrka att det gett en självklar plats bland världens främsta ekonomier. Framför allt är det ändå om den utvecklingskraft som finns i en större gemensam marknad för såväl medborgare som näringsliv som är det viktiga med ett nordiskt samarbete. Tanken på en arbetsmarknadsfederation mellan de nordiska länderna är mycket attraherande. Herr talman! Detta är också min sista debatt i denna kammare, för denna gång, lovade jag Hans Wallmark att säga. Det kommer ju fler val. Det känns rätt och bra att det är en debatt om nordiska frågor. Arbetet fortsätter självklart över sommaren inte bara här i riksdagen utan även i Nordiska rådet. Jag vill ändå passa på att tacka för det stöd som jag fått, som har nämnts här, och den fantastiska support och service som finns här i riksdagen från riksdagens internationella kansli, KU-kansliet, eftersom KU är mitt utskott här i riksdagen, kammarkansliet och partikansliet. Jag vill också rikta ett tack till den svenska delegationen i Nordiska rådet och vännerna i mittengruppen. Särskilt stor uppskattning vill jag rikta till Sinikka Bohlin och Kent Olsson för det förtjänstfulla sätt de har lett delegationens arbete. Rådspresident emeritus är en titel som Sinikka Bohlin kommer att få bära för alltid. Det har varit ett sant nöje att samarbeta. Engagemanget i Nordiska rådet har lärt mig att Åland är mitt politiska idealrike med Centerpartiet och Liberalerna som de största och regerande partierna. Det finns mycket bra med Åland. Till namnet är dock självklart Grönland idealet. Det blir intressant att redan under nästa vecka tillsammans med Nordiska rådets medborgarutskott få besöka denna del av Norden med dess stora utmaningar när det gäller sociala frågor, klimat och demokrati. Det illustrerades också tydligt av replikskiftet mellan Bodil Ceballos och Sinikka Bohlin. Det är inte en okomplicerad verklighet som man möter, inte minst ur ett grönländskt perspektiv. Avslutningsvis vill jag försöka knyta ihop min nordiska säck med en bild från min egen hembygd och släkt. Andra helgen i juli är jag inbjuden att i egenskap av riksdagsledamot hålla högtidstalet på ett stort släktmöte i Övertorneå i Matarengi. Där är på den orten min släkts anfader kyrkoherden Johannes Nicolai Tornberg misshandlades till döds 1717 av en grupp kosacker på plundringståg. Det kan väl ses som ett uttryck för dåtidens nordiska anda. Ättlingarna till Johannes Tornberg finns nu utspridda över Norden och långt ut i världen. Många finns i bygden kring staden Kuusamo i norra Finland. Anledningen till att de hamnade där var att sjösystemet i Koillismaa fungerande som en naturlig sluss för transporter mellan Vita havet och Bottenviken, mellan öst och väst. Herr talman! Nu knyts åter transportbanken mellan öst och väst. Det sker inte via sjösystemen utan med vägar och järnvägar mellan Norge, Finland, Ryssland och Kina. Det är en utveckling som kommer att stärka Sverige och Norden som en global vinnarregion. Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Det nordiska samarbetet har en lång historia. Sinikka Bohlin beskrev hur det har utvecklats under åren. I dagens globala värld är jag övertygad om att det nordiska samarbetet är ännu viktigare. Själv kommer jag från Värmland. Vi har stått här och beskrivit var vi kommer ifrån och att samarbete i nordiska frågor är viktigt. Värmland har en riksgräns mot Norge. Hela min uppväxt präglades av att bo nära Norge. Jag var mjöl- och margarinbarn när man lassade bilen full med barn och åkte och handlade. Jag var på dans bort i vägen, alltså på andra sidan gränsen. Och i dag är det många som pendlar till arbetet i Norge. I det här gränslandet mellan Sverige och Norge har mycket av samarbete och kreativitet utvecklats. Där ser jag hur vår vision om ett gränslöst, dynamiskt och levande Norden fylls med innehåll. Jag tror mycket på att utveckla det gränsregionala samarbetet. Här finns den regionala och lokala nivån hela tiden närvarande, till exempel genom det gamla välutvecklade samarbetet inom Arko, ett samarbete mellan gränskommuner i Värmland och Norge. Där sitter ledande kommunala företrädare, och det pågår en mängd aktiviteter. Många av företagen i gränstrakterna säljer och köper varor och tjänster över gränsen. Det går att utveckla ännu mer om vi satsar på det gränsregionala samarbetet. Det handlar alltså om att utgå ifrån det lokala och se till att vi stöttar det goda arbete som sker. Många nya företagsidéer föds inte minst på landsbygden. Jag tror att samverkan mellan våra länder kan inspirera till fler spännande företag som ger många nya jobb. Att nå visionen om ett gränslöst och dynamiskt Norden kräver en hel del av oss politiker i alla de nordiska parlamenten. Menar vi allvar med visionen krävs det också handling och uppföljning av fattade beslut. Vi vet att många människor flyttar eller pendlar mellan de nordiska länderna varje år. Ett par hundra tusen med nordiskt medborgarskap är bosatta i ett annat nordiskt land. Med all den här rörelsen krävs det också att det finns aktuell och tillgänglig statistik. Det är viktigt att den speglar de gränsregionala förhållandena. I en tid då allt fler människor flyttar, pendlar, studerar och reser över gränserna i Norden har det visat sig att bristen på gränsöverskridande statistik har blivit ett uppenbart gränshinder i det nordiska samarbetet. Därför gläder det mig att denna fråga finns högt upp på den nordiska dagordningen. Vi måste fortsätta det trägna arbetet när det gäller gränshindren. Det behövs ett ökat stöd för gränshindersarbetet, inte minst genom att Gränshindersforum får fortsätta sitt arbete. Det är lika viktigt att de får ett starkt och tydligt mandat från alla de nordiska regeringarna. Det är bra att vi här i riksdagen och regeringen är ense om detta och att vi har nått framgång med det här arbetet. Det är fler som arbetar konkret med att lösa problemen med gränshinder. Det är bland annat Hallå Norden, Grensetjänsten i Eda mellan Sverige och Norge, Haparanda-Torneå och Öresund Direkt. Det är glädjande att samarbetet mellan Gränshindersforum och de här gränsregionala organisationerna fungerar bra. Jag tror att just detta samspel kan göra att gränshinder uppmärksammas och att problemen löses på olika sätt. De måste också få en långsiktig finansiering för att kunna lyfta fram och jobba med lösningar på de gränshindersproblem som människor möter i sin vardag. Det är positivt att det är saker på gång för att lösa den långsiktiga finansieringen. Vi löser inte frågorna över en natt, utan det krävs långsiktigt och tålmodigt arbete. Vi parlamentariker i alla de nordiska länderna måste följa det arbete som sker när det gäller gränshinder. Vi ska ställa frågor och ifrågasätta för att hålla frågan levande. Vi ska se till att alla regeringar har nordiska glasögon på sig när nya lagförslag läggs fram inför respektive parlament. Det handlar om att nå vår gemensamma vision som jag tycker så mycket om, ett gränslöst Norden där människor och företag kan röra sig över gränserna, se nordisk tv, ta jobb var som helst, välja utbildningar i andra länder och så vidare. Vi politiker har detta ansvar, och det gäller inte minst vi som är engagerade i nordiskt samarbete. Herr talman! Som avslutning vill jag passa på att tacka alla mina kolleger som brinner för det nordiska samarbetet. Dessutom vill jag rikta ett stort tack till all personal. Utan er skulle inte vårt arbete fungera så bra. Jag vill rikta ett stort, varmt tack till vår delegationsledare Sinikka Bohlin. Du har hållit oss i tukt och förmaning. Du har drivit på oss och sett till att den svenska delegationen alltid har varit på tårna. Du har varit en fantastisk ledare. Och tack, Kent Olsson, som vår vice delegationsledare! Du har kompletterat Sinikka Bohlin så himla bra. Ni har varit ett bra radarpar. Tack, Sinikka! Till all personal i riksdagen och er alla önskar jag en skön, glad sommar. En hel del av oss ses i valrörelsen.

Herr talman! Jag vill instämma i alla de tack som har framförts till olika representanter i den svenska delegationen till Nordiska rådet. Det är med glädje man jobbar med de nordiska frågorna. Vi känner gemenskapen i de nationella delegationerna och i samarbetet med de delegationer som vi har möjlighet att möta och utbyta erfarenheter med i viktiga frågor. Ett stort tack till er! Ett stort tack också till de olika nordiska organisationer som vi jobbar tillsammans med, till exempel Hallå Norden, Föreningen Norden och Nordens Välfärdscenter, för det stöd de ger oss i vårt arbete! Jag kom lite senare hit till kammaren och debatten. Därför har jag inte kunnat följa hela debatten, men jag hade möjlighet att på min riksdagsgrupps sammanträde lyssna till välfärdsfrågor. Det är det viktiga område som jag känner och brinner för i det nordiska samarbetet. I det nordiska välfärdsutskottet tittar vi på hur vi kan utveckla välfärdsfrågorna i den nordiska gemenskapen. Jag tänker tillbaka lite grann på de frågor som vi har jobbat med under mandatperioden och som kommer att vara föremål för ytterligare diskussioner under den kommande veckan. Jag tänker på frågan om varför kränkta barn blir sjuka vuxna. Vi tittar på effekterna av det som händer med barn i utsatta situationer och risken för sjukdomar längre fram i livet. Jag tänker på arbetet mot ungdomsarbetslösheten och de konsekvenser som det innebär att unga människor hamnar utanför arbetsmarknaden och inte har möjlighet till försörjning eller den sociala gemenskap som arbetslivet utgör. Jag tänker på de diskussioner som är huvudtemat för det här året. Där diskuterar vi de äldres situation. Vi vet att Norden ligger i framkant när det gäller att hantera de äldres situation och deras möjligheter att leva ett gott liv in i det sista. Jag tänker på välfärdspolitik i ett brett sammanhang. Därför blev jag lite bekymrad när jag för någon vecka sedan i en interpellationsdebatt med ansvarig minister, som tyvärr tydligen inte har möjlighet att vara kvar i kammaren, förde en diskussion om välfärdssystemen. För mig är den svenska, tillika nordiska, välfärdsmodellen så central. Den är ett föredöme i en globaliserad värld. Den har möjligheter att utvecklas men ligger långt fram i en internationell jämförelse. Jag blir lite bekymrad när jag tittar tillbaka på de frågor som jag nämnde, till exempel barns utsatthet. Jag ser att barnfattigdomen i dag växer i alla våra nordiska länder, inte minst i det svenska samhället. Jag kan se att trots våra ambitioner om att få in unga människor i arbetslivet har vi en ungdomsarbetslöshet som ligger i topp i Europa. Det är naturligtvis ett stort bekymmer för oss alla. Jag kan konstatera att trots en bra äldreomsorg finns det kritik, både nationell kritik och annan kritik av situationen. Vi vill mycket mer, och därför tycker jag att det finns ett stort värde i att hålla fast vid den svenska, tillika nordiska, välfärdsmodellen. Jag blir bekymrad när jag ser hur välfärdsmodellen på olika sätt monteras ned. Jag ställde en interpellation till ansvarigt statsråd och frågade vad det är som gör att man nedmonterar ett vinnarkoncept i en globaliserad värld. Jag fick svar, och jag läser ordagrant ur interpellationssvaret: "Den nordiska modellen där parterna på arbetsmarknaden gemensamt sluter avtal medan det offentliga tillhandahåller ett skyddsnät med ett omfattande välfärdssystem har som gemensam ansats att ge medborgarna i Norden en grundtrygghet." För mig är det fullständigt fel, för den svenska och tillika nordiska välfärdsmodellen bygger inte på grundtrygghet utan på standardtrygghet med inkomstbortfallsprincipen. I dag har vi en situation där många människor har en ersättning som inte ligger på den nivå som har varit tradition i Sverige, nämligen ca 80 procent av lönen upp till ett tak, utan i dag är den nere på en nivå kring 50-60 procent. Då är vi nere i nivåer som kan betraktas som grundtrygghet men som gör att människor inte kan leva kvar i standardtrygghet utifrån de förutsättningar de har haft, utan de får kanske lämna hus och hem på grund av ett förändrat välfärdssystem. Jag utgick från att det naturligtvis i en politisk diskussion kan vara så att man med grundtrygghet menar någonting annat, men i ett skrivet svar är grundtrygghet per definition något helt annat än standardtrygghet och per definition något annat än den svenska och nordiska välfärdsmodellen. Min förhoppning som aktiv i välfärdsutskottet i Nordiska rådet är naturligtvis att vi ska fortsätta att visa att den nordiska modellen är ett vinnarkoncept i en globaliserad värld. Vi ska slåss för den nordiska modellen, och det ska vi göra tillsammans. Under kommande vecka ska vi diskutera många av de viktiga frågor som ligger inom ramen för välfärdspolitiken. Det är därför med glädje jag åker till Trondheim på söndag för att tillsammans med nordiska vänner diskutera välfärdsfrågor som berör våra äldre medborgare i Norden. Tack så mycket för det gemensamma, goda arbetet i Nordiska rådets svenska delegation! Tack så mycket för det stöd och den hjälp vi får på olika nivåer från kamraterna i kammaren! Tack så mycket till tjänstgörande talman som nu gör sina sista dagar som talman formellt i kammaren! Vi kommer naturligtvis att ses på andra sätt ute i samhället. (Applåder)

Herr talman! Jag glömde att sätta upp mig på den ordinarie talarlistan, och därför har jag nu endast fyra minuter på mig. Det har varit mycket intressant och givande att sitta här och lyssna. Det har av tidigare talare tagits upp mycket och belysts mycket som jag verkligen har tagit till mig. Jag har efter bara åtta månader som ledamot i Nordiska rådet fått helt ny kunskap i många politikområden, och det har enbart varit av godo, anser jag, för i det här sällskapet är jag endast en liten gröngöling. Det har gällt frågor om klimat, kultur, jämställdhet, arbete, forskning och utveckling med mera. Vänsterpartiet, herr talman, anser att det nordiska samarbetet är viktigt och att vi tillsammans kan göra det mycket bättre. Det finns stora utvecklingsmöjligheter. Det nordiska samarbetet måste ge positiva signaler och göra avtryck runt omkring i hela världen. Men, herr talman, jag vill särskilt ta upp hbt-frågorna, som alltså handlar om homo-, bi- och transsexuella personer, där jag anser att vi kan göra mer och vara en starkare röst. Vi har ett utvecklat samarbete med de baltiska länderna, Estland, Lettland och Litauen. Men i bland annat dessa stater finns en annan syn på hbt-frågor och hbt-personer än den vi möter här hemma och i övriga Norden. Herr talman! Jag var i Riga på Prideparaden. Där möttes jag av hat och glåpord, och människor spottade på oss. Jag fick verkligen uppleva hatet på nära håll, och det var skrämmande. För att de människor som stod där på andra sidan inte skulle komma oss för nära fanns det kravallstaket, militärfordon och poliser i hundratal. Jag var rädd, men min och andra hbt-personers stolthet knäcktes inte av detta massiva hat. Herr talman! Jag kunde åka därifrån, men många av mina vänner bor där och lever i ett samhälle som är enormt diskriminerande och där trakasserier tillhör vardagen. De får också leva med lagstiftning som milt sagt är homofobisk. Situationen för hbt-personer i världen är mycket svår. Homosexuella relationer är i dag förbjudna i drygt 70 länder, och i många av dessa länder kan dödsstraff utdömas. Nu ser det inte ut så i Baltikum, herr talman, men utvecklingen är skrämmande, och inom ramen för det nordiska samarbetet måste hbt-personernas situation i Baltikum verkligen aktualiseras för att vi ska kunna vara behjälpliga och förhoppningsvis också vända den homofobi som växer sig allt starkare. Jag är medveten om att Europarådet, där samtliga nordiska länder ingår, i år antog riktlinjer för hur medlemsstaternas lagar och regler ska förbättras när det gäller just hbt-personer. Det är ett mycket positivt steg för skydd mot kränkningar och trakasserier på grund av sexuell läggning. Jag vet också att den svenska regeringen var en stark aktör för att dessa kriterier skulle komma till stånd. Det är jag verkligen glad över, men vi får inte nöja oss med detta, utan vi måste ta ytterligare steg och verkligen stå upp för de mänskliga rättigheterna oavsett hur, när eller var de kränks. Herr talman! Jag ser fram emot att, om jag åter får möjlighet att arbeta i Nordiska rådet, ta tag i dessa frågor och arbeta för att Sverige i samarbetet verkligen går i bräschen för hbt-personers rättigheter. En hel del positivt har gjorts och görs. Det går i rätt riktning. Det är jag och många med mig mycket tacksamma över, och vi ser positivt på framtiden. Men, mina vänner, det finns inget som inte kan arbetas med mer eller göras ännu bättre, och det ser jag verkligen fram emot att göra. Jag vill tacka er alla och önska er en skön sommar. Speciellt till herr talmannen, Jan Björkman, vill jag säga: Du har varit en pärla under dessa år! Tack!

Herr talman! Jag vill ta det här tillfället i akt och ge några axplock, kanske en liten midsommarbukett, från arbetet i Nordiska rådet med fokus på miljö-, klimat- och energiområdet. Mycket i det nordiska arbetet bygger på samarbete och överenskommelser. Vi har en nordisk miljöskyddskonvention, och den innebär att vi har i uppgift att informera varandra när vi startar verksamheter som har gränsöverskridande miljöpåverkan. Genom en sådan öppenhet och respekt för varandra förhindrar vi många konflikter. I miljö- och naturresursutskottet där jag har min hemvist arbetar vi frenetiskt med en mängd olika frågor, och nu ska ni få några blommor här. Bland annat har vi varit remissinstans för kommissionen vad gäller grönboken för EU:s nya fiskeripolitik. Då hölls seminarier, vi hade inbjudna experter och vi pratade ihop oss, vilket ledde till ett papper som vi hade möjlighet att skicka in. Vi har haft otaliga möten med Nordens miljöministrar, och de mötena har varit mycket givande. Vi har arbetat med exempelvis förnybar energi i en arbetsgrupp där vi tar fram konkreta samarbetsprojekt och pekar på möjligheter. Inför mötet i Köpenhamn var det givetvis ett oerhört fokus på klimatarbete, och då hade vi möjlighet att hålla ett stort seminarium här i Stockholm i samband med den 61:a sessionen. 400 personer var då närvarande. Något som jag är särskilt glad och stolt över är den miljöpolicy som nu har antagits i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet, och det här kommer att innebära en process kring hur man kan arbeta på ett miljömässigt bra sätt. Sedan har vi de ur klimat-, miljö- och energiperspektiv stora frågorna, de om Arktis och Barents hav. De har redan tagits upp, och jag vill därför bara lite kort kommentera den diskussion som var mellan Sinikka Bohlin och Bodil Ceballos. Jag delar uppfattningen att det är viktigt att vi söker ett skydd, men det måste ske genom en värdig och bra dialog med ursprungsbefolkningen. Det är viktigt. Självklart måste vi från Nordiska rådet driva på frågan om skydd. Om det sedan blir i form av reservat eller något annat får vi se. Det blir nästa steg. Östersjön är oerhört viktig. Det är vårt gemensamma innanhav. Nordiska rådet bidrar till Helcomarbetet och genom de återkommande parlamentariska Östersjökonferenserna. Vi har, mina vänner, stora uppgifter i Nordiska rådet vad gäller dessa frågor. Jag vill tacka herr talmannen för de år jag haft möjlighet att känna honom, för stor skicklighet i att svinga klubban och framför allt för en underbar och härlig vänskap. Jag vill också tacka er som nu slutar - Sinikka Bohlin, Kent Olsson och Stefan Tornberg. Tack för er inspiration och kunskap! Avslutningsvis vill jag önska alla en skön sommar.