Norden

Debatt om förslag 17 maj 2006
Hoppa över anförandelistan

Anförandelista

  1. Hoppa till i videospelarenAnita Johansson (S)
  2. Hoppa till i videospelarenGöran Lindblad (M)
  3. Hoppa till i videospelarenGabriel Romanus (Fp)
  4. Hoppa till i videospelarenAgne Hansson (C)
  5. Hoppa till i videospelarenBerit Andnor (S)
  6. Hoppa till i videospelarenAgne Hansson (C)
  7. Hoppa till i videospelarenBerit Andnor (S)
  8. Hoppa till i videospelarenAgne Hansson (C)
  9. Hoppa till i videospelarenGöran Lindblad (M)
  10. Hoppa till i videospelarenBerit Andnor (S)
  11. Hoppa till i videospelarenGöran Lindblad (M)
  12. Hoppa till i videospelarenBerit Andnor (S)
  13. Hoppa till i videospelarenReynoldh Furustrand (S)
  14. Hoppa till i videospelarenTomas Högström (M)
  15. Hoppa till i videospelarenGabriel Romanus (Fp)
  16. Hoppa till i videospelarenTomas Högström (M)
  17. Hoppa till i videospelarenGabriel Romanus (Fp)
  18. Hoppa till i videospelarenTomas Högström (M)
  19. Hoppa till i videospelarenReynoldh Furustrand (S)
  20. Hoppa till i videospelarenTomas Högström (M)
  21. Hoppa till i videospelarenReynoldh Furustrand (S)
  22. Hoppa till i videospelarenTomas Högström (M)
  23. Hoppa till i videospelarenLennart Kollmats (Fp)
  24. Hoppa till i videospelarenGabriel Romanus (Fp)
  25. Hoppa till i videospelarenLennart Kollmats (Fp)
  26. Hoppa till i videospelarenGabriel Romanus (Fp)
  27. Hoppa till i videospelarenLennart Kollmats (Fp)
  28. Hoppa till i videospelarenTuve Skånberg (Kd)
  29. Hoppa till i videospelarenLars Wegendal (S)
  30. Hoppa till i videospelarenTomas Högström (M)
  31. Hoppa till i videospelarenLars Wegendal (S)
  32. Hoppa till i videospelarenTomas Högström (M)
  33. Hoppa till i videospelarenNils-Erik Söderqvist (S)
  34. Hoppa till i videospelarenRunar Patriksson (Fp)
  35. Hoppa till i videospelarenGabriel Romanus (Fp)
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 35

Anf. 47 Anita Johansson (S)

Herr talman! Ärade åhörare! I dag, på den norska nationaldagen, ska vi diskutera Norden. Jag tycker att det är mycket glädjande att utrikesutskottet har lämnat ett enigt betänkande om det nordiska samarbetet. Det visar på det stora stöd för nordiskt samarbete som finns i alla riksdagens partier. Några enskilda ledamöter i riksdagen har gett en annan uppfattning till känna. De är isolerade i sina åsikter, också inom sina partier. För egen del vill jag gärna ge uttryck för den glädje som jag känner för det nordiska samarbetet. En stor del av mitt politiska engagemang har kommit att ägnas åt nordiskt samarbete, och det är min övertygelse att i en globaliserad värld behöver vi också en förstärkt regional samverkan. De viktigaste instrumenten för detta är Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet. Jag vill, herr talman, i denna debatt tacka alla ledamöter av denna kammare och vänner i de andra parlamenten för det konstruktiva samarbete, ofta över partigränserna, som jag har fått uppleva under mina år i Nordiska rådet. Ett särskilt tack riktar jag naturligtvis till min gode vän Gabriel Romanus som kommer efter mig på talarlistan. Nordiska ministerrådet har reformerats för att göra arbetet mer koncentrerat, fokuserat och effektivt. Detta reformarbete har nu lett till en ny organisation för ministerrådet. I Nordiska rådet har vi sett över vårt arbetssätt i syfte att effektivisera detta och förbättra förankringen i och återkopplingen till de nationella parlamenten. Som ett resultat, herr talman, av detta arbete har en överenskommelse träffats med de nordiska parlamentens talmän. Rådet åtar sig att, efter samråd med talmännen, anordna ett antal temakonferenser varje år där de nationella parlamentens fackutskott deltar, i vissa fall tillsammans med motsvarande utskott i de baltiska staternas parlament. Nordiska rådet fyller en mycket viktig funktion för att driva på och kontrollera de nordiska regeringarnas samarbete. Det är en styrka för de nordiska länderna att ett stort antal ledamöter i de nationella parlamenten engagerar sig i samarbetet, både för att stärka det inomnordiska samarbetet och för att bygga nätverk som kan öka det nordiska inflytandet i EU och andra samarbetsorgan. Herr talman! Nordiskt samarbete blir allt viktigare i framtiden. Det markerades inte minst av utrikesministrarna i Norge och Sverige, Jonas Gahr Støre och Jan Eliasson, för någon vecka sedan, och det är glädjande. Nordiskt samarbete har växande betydelse. Norden är viktig för hela Europa. Och vi måste även sätta detta i ett globalt sammanhang. Det gäller bland annat frågor om vår framtida energiförsörjning, om vår säkerhetspolitik och om vår miljö- och klimatpolitik. Många av de nordiska medborgarna har sina rötter utanför Nordens gränser. Hos oss gäller det var tionde sverigebo. En av de stora utmaningarna för framtiden för nordiskt samarbete är att erbjuda en nordisk gemenskap till dem som har sina rötter långt borta men som nu bor i Norden. I betänkandet betonar utrikesutskottet, herr talman, den centrala plats gränshinderarbetet har haft och fortsatt kommer att ha inom det nordiska samarbetet. Trots framgångar inom många områden är undanröjandet av gränshinder en pågående process som hela tiden ställs inför nya problem och utmaningar. Utskottet betonar att Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet fortsatt ska arbeta med dessa frågor. Det nordiska samarbetet har stärkts av att samtliga nordiska länder deltar i den europeiska inre marknaden. Sverige verkar inom Nordiska ministerrådet för att utveckla det nordiska samarbetet som en del av Sveriges Europapolitik, vilket jag tycker är bra. Samrådet på nordisk nivå ger de nordiska länderna möjlighet att tillvarata gemensamma intressen i det europeiska arbetet. Herr talman! Det nordiska samarbetet är mer än Norden. Det är också samarbete med våra närområden, de baltiska länderna, nordvästra Ryssland, Arktis och Barentsregionen. När Nordiska rådets utskott möttes i riksdagen i slutet av april var människohandel och sexuellt utnyttjande av minderåriga på rådets dagordning. Rådet krävde en ökad insats mot handel med kvinnor. Det behövs kraftfulla åtgärder för de nordiska länderna för att få stopp på den handel med människor som också äger rum i våra nordiska länder. Fotbolls-VM i sommar har visat att prostitutionen följer med stora arrangemang. Vid mötet i Stockholm deltog också flera nordiska parlamentariker i det socialdemokratiska kvinnoförbundets kampanj: Ja till VM - Nej till prostitution. Riksdagens manliga nätverk redogjorde för vilka insatser som enskilda parlamentariker kan göra för att motverka prostitution och människohandel. Det tycker jag är ett mycket bra initiativ. För dem som vill veta mer om nordiskt samarbete hänvisar jag till vår årsberättelse Ett år av förnyelse . Det är en mycket läsvärd skrift. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utrikesutskottets betänkande UU:16 Norden . Herr talman! Detta är min absolut sista debatt i denna kammare. Tusen tack till er alla som har servat mig under alla dessa år, 27 år. Jag vill tacka skatteutskottet, utrikesutskottet och inte minst Eva Smekal med medarbetare, alla som har sett till att magen har fått sitt, grabbarna i Bankhallen, alla som städat och personal på förvaltningen, och tack alla ni som har burit all denna post till mig! Tusen tack till er alla!

Anf. 48 Göran Lindblad (M)

Herr talman! I dag vävs utrikespolitik samman med ekonomi, handel och utvecklingsfrågor. Även energi- och råvaruförsörjning blir ibland utrikespolitik. Möjligheterna globaliseras, men så även problemen. Dagens hot är gränsöverskridande. Därför behöver vi gemensamma lösningar. Sverige kan och ska bygga allianser för samarbete med andra länder. Det gäller inte minst länderna i vårt närområde. Herr talman! Ett närmare Östersjösamarbete och även ett tydligt avgränsat och vidareutvecklat nordiskt samarbete kan och borde vara viktiga komplement till det europeiska samarbetet i övrigt. Vi moderater vill initiera en diskussion om hur samarbetet mellan de nordiska länderna kan utvecklas och förstärkas. Kring detta finns det även i riksdagen en bred enighet. Det pågår ett förändringsarbete som syftar till att anpassa det nordiska samarbetet till dagens globaliserade värld. Enligt min mening är det inte rimligt att Nordiska rådet och det nordiska samarbetet fortsätter att vara organiserat på samma sätt som vid tiden innan Danmark för länge sedan och Sverige och Finland för drygt tio år sedan blev medlemmar i Europeiska unionen. Vi moderater driver på förändringarna tillsammans med våra systerpartier i de nordiska länderna. Herr talman! Enligt min mening innehåller motionen från Tomas Högström med flera många kloka synpunkter och reflexioner om det nordiska samarbetet. Den landar dessvärre i slutsatsen att omedelbart lägga ned Nordiska rådet. För egen del tror jag mer på successiv reformering av samarbetet. Dessutom måste det nordiska samarbetet vägas ihop med övrig internationell verksamhet inom riksdagens hank och stör. Förutom samarbetet inom EU har riksdagens delegation vid Europarådets parlamentarikerförsamling en mycket stor betydelse för riksdagens och Sveriges möjligheter att bli internationellt respekterade och få ett ökat inflytande. Nätverksbyggandet med andra parlamentariker är helt avgörande för att den som vill påverka politiken såväl inom närområden som i världen ska nå resultat. Jag yrkar alltså avslag på motionen U281 yrkande 1 och 2. Herr talman! Det finns också förutsättningar att utveckla och förstärka Östersjösamarbetet inte minst genom tätare samarbete mellan regeringarna. Den svenska regeringen har dock inte förmått att utveckla närområdets potential tillräckligt. Det nordisk-baltiska samarbetet gnisslar, Rysslandsrelationen försummas och diktaturen i Vitryssland finns inte tillräckligt högt på EU:s dagordning. Sverige skulle tillsammans med länder som Polen och Litauen kunna göra mycket mer för att främja ett fritt och demokratiskt Vitryssland. EU behöver utveckla en ny Vitrysslandsstrategi som stavas "ökat engagemang". För mig är det självklart att Sverige borde ta initiativ till denna Europeiska unionens viktiga nya Vitrysslandsstrategi. Herr talman! I detta sammanhang vill jag också passa på att lyfta fram miljöfrågornas betydelse för att uppnå demokrati. Vi har sett det i Polen, Baltikum, ja i hela forna Sovjetunionen. Jag är övertygad om att vi kommer att se det även i Vitryssland. När människor ser hur deras liv slås i spillror av miljöförstöringen, och det kan tydligt kopplas till de kommunistiska regimer som har misslyckats och hanterat miljön på ett rent kriminellt sätt, blir demokratin ett avgörande instrument för att kunna påverka. Jag återkommer, herr talman, i nästa debatt om betänkande UU:17 till frågan om kommunismens relation till miljöförstöring. Jag ser goda möjligheter här att Sverige, som gärna vill framstå som ett föregångsland i miljöfrågor, framgångsrikt skulle kunna driva på en mer aktiv europeisk miljöpolitik i och kring Östersjön, och även stödja ett växande miljöengagemang i Vitryssland. Herr talman! De senaste åren är det nog frågan om gränshinder och svårigheter i samband med flytt mellan de nordiska länderna som har fått störst uppmärksamhet. Vi vill verka för att gränshindren helt avskaffas. Ett steg i rätt riktning vore där att de nordiska länderna söker nya samverkansmöjligheter inom forskning och innovation såväl mellan sig själva som med de baltiska staterna. Inte minst tvärs över Östersjön finns spännande möjligheter. Det nordiska ministerrådet och EU-kommissionens överenskommelse med det vitryska exiluniversitet European Humanities University i Vilnius är ett mycket bra exempel. Här kan uppemot 350 studenter från Vitryssland ges möjlighet att under tre år stimuleras till kritiskt tänkande, vilket de inte är bortskämda med hemma, civilt samhällsengagemang och en god solid akademisk utbildning. Herr talman! Den här typen av insatser är nödvändiga för att en nation som den vitryska ska kunna resa sig ur förtryck och i stället värna medborgerliga och mänskliga rättigheter. Östersjösamarbetet kan alltså göra skillnad och medverka till en demokratisk utveckling även i vårt närområde. Världen behöver mer av sådant konkret samarbete för främjande av demokrati, mänskliga rättigheter och utveckling av rättsstaten. Herr talman! I det utvidgade EU ökar samarbetet men även konkurrensen. Här måste de nordiska länderna utveckla sin samverkan så att hela området kan framstå som minst lika attraktivt som andra delar av Europa. Den borgerliga alliansen vill göra Östersjösamarbetet till en mer prioriterad fråga. Målsättningen måste vara att Östersjöregionen ska vara Europas starkaste tillväxtområde och fungera som en dynamisk region för ekonomiskt, kulturellt, miljömässigt och även säkerhetspolitiskt samarbete. Herr talman! Detta kräver ett samarbete kring handel. Företagande ska stärkas och gränshinder rivas för varor, människor och tjänster. Sverige måste agera pådrivande för en växande nordisk-baltisk arbetsmarknad. Dessutom är en vidareutveckling av samarbetet kring miljöproblemen, mot organiserad brottslighet och ytterligare diskussion om icke-spridning nödvändig.

Anf. 49 Gabriel Romanus (Fp)

Herr talman! När svenskarna ska välja mellan nordiskt och europeiskt samarbete är det fler som föredrar det nordiska samarbetet än det europeiska. Det visar undersökningar inte bara i Sverige. Jag anser naturligtvis att det är fel att se en motsättning mellan nordiskt och europeiskt samarbete. Men det är tänkvärt när man försöker spela ut det europeiska samarbetet mot det nordiska att det finns en väldigt stark folklig förankring för nordiskt samarbete. I själva verket har jag den uppfattningen att vårt samarbete i EU gör det än mer angeläget att vi har ett bra nordiskt samarbete. Utvecklingen inom EU visar nu att det är flera sådana regionala samarbeten som finns och som växer fram. Beneluxländerna samarbetar, de brittiska öarna samarbetar, de baltiska staterna samarbetar i regionala organisationer, och nu kommer också liknande organisationer att växa fram bland EU:s övriga nya medlemmar. Dessutom har två av de nordiska länderna en annan anslutningsform till EU än medlemskap, och det gör det särskilt angeläget för oss att ha ett bra nordiskt samarbete så att vi som är medlemmar kan företräda också gemensamma nordiska synpunkter. Detta har bekräftats av många norska och isländska politiker. De ser det nordiska samarbetet som ett sätt att få sina synpunkter hörda också inom EU. Nu har det, som har nämnts här, blivit en debatt om det nordiska samarbetets former. Jag tycker att den är bra. Det är bra att den har kommit upp även om den delvis är osaklig. En av de mindre sakliga aspekterna är när man talar om att det nordiska samarbetet skulle vara så dyrt och hänvisar till att av de delar som bekostas av riksdagen så står det nordiska samarbetet för en stor del. Detta är, minst sagt, ett ganska snävt betraktelsesätt eftersom de totala kostnaderna för samarbetet i Norden som "drabbar" de nordiska skattebetalarna är betydligt mindre än till exempel kostnaderna för det europeiska samarbetet, även om det ligger delvis under andra konton än riksdagens konton. Men det bryr sig inte skattebetalarna så mycket om. När det gäller det europeiska samarbetet så är bara avgiften till EU på nästan 30 miljarder, vilket är ungefär hundra gånger så mycket som kostnaden för svensk del för det nordiska samarbetet. Det nordiska samarbetet kostar totalt sett ungefär 1 miljard, varav Sverige står för ungefär en tredjedel. Det motsvarar ungefär 30 kr per medborgare. Det parlamentariska samarbetet, alltså riksdagarnas samarbete i Nordiska rådet, svarar för ungefär 1 kr och 50 öre per nordisk medborgare. Faktum är att anslaget till Nordiska rådet har varit oförändrat i elva år sedan kansliet flyttade till Köpenhamn, bortsett från en enda prisuppräkning. Det innebär en rationalisering på ungefär 25 %. Vilka statliga verksamheter kan skryta med något sådant? Det kan man undra. I varje fall när det gäller riksdagen tror jag att vi ska tala lite tyst om rationalisering i detta sammanhang. Ett annat inslag i den mindre sakliga debatten om Nordiska rådet är naturligtvis att man ofta anspelar på att det äts goda middagar. Nätverksbyggande, som är en viktig del av det internationella parlamentariska samarbetet, underlättas av om man träffas och äter gott och kanske till och med dricker ett och annat glas. Men jag vågar nog påstå, efter att ha bedrivit en del jämförande studier, att matstandarden i det nordiska samarbetet absolut inte är mer luxuöst än i annat umgänge, vare sig det som sker här i huset eller det som sker när svenskar i övrigt är ute på internationella parlamentariska uppdrag, talmansresor, utskottsresor och så vidare. Det är bra att man äter och dricker gott, men det är verkligen ingen lyx, och den aspekten kan avföras från diskussionen. Det viktiga är: Är det nordiska samarbetet värt de kostnader som det innebär? Jag tycker, utan att hinna räkna upp det här, att det är lätt att visa att mycket har uträttats inom det nordiska samarbetet. Vi har legat långt före det europeiska samarbetet. Mycket återstår också av det som finns av hinder av att tillföra det politiska samarbetet men också för att undvika att nya hinder uppstår på grund av att en del av oss är medlemmar i EU och andra inte är det. Det är klart att man kan säga att Nordiska rådet inte är den enda tänkbara formen för detta samarbete. Samtidigt är det lite förvånande att det kommer förslag från riksdagsledamöter om att man ska överlåta samarbetet till regeringarna och inte ha ett kontrollerande parlamentariskt organ. Det är särskilt förvånande när det kommer från oppositionsledamöter. Vi i våra partier hoppas naturligtvis att komma i regeringsställning, men man kan inte utesluta att vi hamnar i opposition igen någon gång i framtiden. Jag tror att vi måste räkna med att en sådan situation kan uppstå. Därför tycker jag att det är väldigt bra att utrikesutskottet enigt avvisar dessa motionsförslag och inte bara det utan även understryker att Nordiska rådet fyller en viktig funktion för att driva på och kontrollera de nordiska regeringarnas samarbete. Utskottet säger: "Det är också en styrka, säger utskottet, för de nordiska länderna att ett stort antal ledamöter i de nationella parlamenten kontinuerligt engagerar sig i nordiskt samarbete, både för att stärka det inomnordiska samarbetet och för att bygga nätverk som kan öka det nordiska inflytandet i EU och andra samarbetsorgan." Som det har sagts har vi under de senaste åren haft en dialog med de nordiska talmännen. Detta inleddes på rådets initiativ, och det har nu gått i mål, kan man säga. Det går över i en ny fas, och det är dags att dra vissa slutsatser av det. Den första är att talmännen och Riksdagsstyrelsen har ställt sig bakom att rådet får en oförändrad kostnadsram. I stället har rådet åtagit sig vissa nya uppgifter att efter samråd med talmännen ordna ämneskonferenser där de nationella fackutskotten bjuds in. Vi har också ökat insatserna för Östersjösamarbetet och Arktis- och Barentssamarbetet. Där har vi förklarat oss vara beredda att ta på oss ytterligare uppgifter. Det är självklart att inte ens Nordiska rådet trots sin betydelse har fri dragningsrätt på statskassan, och därför är det bra att rådets budget kommer in i en organiserad budgetprocess. Vi ska arbeta för en bättre förankring i riksdagens utskott. Nordiska rådets delegation har redan företrädare i alla utskott utom ett. Samtidigt är det klart att partierna förbehåller sig rätten både att välja representanter till Nordiska rådet och att inom Nordiska rådets partigrupper nominera till rådets utskott. Arbetet med att åstadkomma ett bättre personsamarbete med utskotten har redan påbörjats, och det kommer att fortsätta. Och den svenska riksdagens utskott får också del av alla rekommendationer som rådet utfärdar inom deras ansvarsområden. Jag ska ta upp en annan viktig sak. Talmännen har å sin sida åtagit sig att se till att de som är engagerade i Nordiska rådet har möjlighet att göra en fullvärdig insats på båda håll, det vill säga att arbetsplenum och utskottssammanträden inte ska äga rum när rådet har sina möten. Detta har varit väldigt trögt att få till stånd, men nu har talmännen lovat detta, och det kommer vi att se till att hålla dem räkning för att de också uppfyller. Precis som Anita Johansson vill jag avsluta med några personliga tack. Det är såvitt jag kan se den sista debatten även för mig, i varje fall om nordiska frågor, här i riksdagen. Jag kan inte lova att jag avstår från att begära ordet i några andra debatter innan säsongen är slut här. Det har varit fantastiskt roligt att efter 20 års bortovaro få komma tillbaka till riksdagen och till Nordiska rådet och även vara med i ledningen både för den svenska delegationen och för hela rådet. Jag vill precis som Anita tacka alla vänner i samarbetet. Men jag nämner också särskilt svenska delegationens vice ordförande Anita Johansson, som också var rådets första vicepresident, vår samarbetsminister Berit Andnor som är här och vår kanslichef Eva Smekal. Men jag vill också sluta med något som en god vän till mig en gång påstås ha sagt men som jag säger nu: Lycka till i framtiden med det nordiska samarbetet. Det kommer att vara oförändrat viktigt för människorna i vår del av världen.

Anf. 50 Agne Hansson (C)

Herr talman! Vi ska nu behandla regeringens skrivelse om verksamheten i Nordiska rådet och samarbetet på regeringssidan i ministerrådet. Vi behandlar också Nordiska rådets svenska delegations berättelse om verksamheten i det parlamentariska samarbetet i Norden under 2005. Det är ett enigt betänkande som utrikesutskottet lägger fram. Det hör inte till vanligheterna att det är en så lång talarlista när det gäller eniga betänkanden, men vi är väl många som är engagerade i det nordiska samarbetet och gärna vill ge uttryck för det i en sådan här debatt. Det kan också bero på att det finns ett par enskilda motioner som är fogade till det här betänkandet. De avstyrks också enigt av utrikesutskottet. De föreslår att man ska lägga ned Nordiska rådet. Det är alltid bra att få sådana inlägg i debatten. Det stimulerar ofta debatten. Herr talman! Det nordiska samarbetet har en lång tradition. Det står som ett exempel och som ett föredöme för parlamentariska samarbeten på andra håll i världen. Gabriel Romanus nämnde några sådana samarbeten. Det går att utöka den listan med parlamentariska samarbeten på andra sidan Atlanten på det här jordklotet. Där har man faktiskt uppmärksammat parlamentarikersamarbetet här uppe i Norden. Det parlamentariska samarbetet har också skapat ett samarbete mellan regeringarna som annars är den vanligaste samarbetsformen när det gäller internationellt samarbete världen över. Nordiskt samarbete är viktigt, och det måste utvecklas vidare. Det är min och Centerpartiets uppfattning. Vi har mycket som är gemensamt för oss här i Norden. Det finns en rad självklara skäl för ett aktivt samarbete i Norden: Underlättande av rörelsefriheten mellan våra nordiska länder, stärkande av den nordiska kulturen och kulturer över huvud taget, Norden som en global vinnarregion för tillväxt och sysselsättning, gemensamma intressen av att fortsätta kampen mot organiserad brottslighet och kvinnohandel, att skydda Östersjöns miljö, arbeta mot miljöförstöringar, energiutveckling och att vara en brobyggare i det europeiska samarbetet. En bredare offentlig debatt om nordiska frågor kopplat också till europeiska samarbetsfrågor skulle kunna stärka legitimiteten inte enbart för Norden utan också för Europasamarbetet. De motioner som finns tar inte avstånd från samarbete i samarbetets mening, men däremot tar de ställning när det gäller den organisationsform för nordiskt samarbete som för närvarande finns. Europasamarbetet innebär inte att samarbetet med Västnorden, Arktis eller Barents blir mindre viktigt, snarare tvärtom. Ett fördjupat Europasamarbete skulle föra Västnorden närmare Europa som jag ser det. Under det gångna året har fokus varit på gränshinderproblematiken, på samarbetet med Västnorden om arktiska frågor och samarbetet med nordvästra Ryssland och de baltiska staterna. Det har utvecklats under året. Med öppenhet och samarbete kan vi i Norden bidra till att utveckla demokratin och respekten för mänskliga rättigheter. Det nordiska samarbetet bör också ta ett ansvar för att utvecklingen i våra nya västliga grannländer går åt rätt håll, inte minst vad gäller det som nu sker i Ryssland. Det allt starkare grepp som president Putin håller på att ta bör vara ett observandum också för det nordiska samarbetet. Herr talman! Det nordiska samarbetet har en bred folklig förankring, som också har nämnts här. Det visar vilket värde den svenska allmänheten ser i ett nordiskt samarbete. Det gäller naturligtvis också att leva upp till de förväntningarna i den organisation som vi har. Det kan vi bäst göra genom att ständigt vara uppmärksamma på hur vi samarbetar och förändrar oss för att hela tiden vara anpassade till förändringar i tiden. Därför är det också bra att Nordiska rådets verksamhet ifrågasätts som har gjorts i några motioner som har behandlats i det här betänkandet. Det ger Nordiska rådet anledning att med än mer skärpa ta sig an och bli bättre i det samarbete som vi bedriver. Det är inte bra, det är oanständigt, att vi i denna internationaliseringens tid ska ha så nationella och stela regler för medborgarna att de förlorar tryggheten om de pendlar mellan länderna för arbete och bostad. Gränshandelsproblematiken handlar i mycket stor utsträckning om att alla nordiska länder ska gå hem till sig själva och förändra de regler som orsakar att det är så krångligt. Problemområdena är sedan länge definierade i det nordiska sammanhanget även om det tillkommer ett och annat varje år. Förändringarna kan inte ske på nordisk nivå, men de kan naturligtvis skyndas på där och pekas ut. Besluten måste i största utsträckning fattas på nationell nivå. Samtidigt är det viktigt att arbetet med att förebygga gränshinder fortgår, och det gäller inte minst i de egna parlamenten. Herr talman! Miljöfrågorna bör stå högt på den nordiska agendan, och de gör det. Miljöproblemen gör som bekant inte halt vid nationsgränsen. Därför är miljöfrågorna viktiga internationella uppgifter, så också i det nordiska sammanhanget. Östersjöns problematik är en sådan viktig miljöfråga som angår såväl Norden som de baltiska länderna. Att skapa en hållbar utveckling i Norden är en viktig fråga som bör ha högsta prioritet, och den har högsta prioritet. Vi har ett omfattande arbete i miljöutskottet där de här överlevnadsfrågorna står högt på dagordningen. Vi arbetar i år med att minska flaskhalsarna i energidistributionen inom Norden och med att skapa en gemensam nordisk marknad för alternativa drivmedel för att komma bort från fossilbränsleberoendet och minska utsläppen till miljö och därmed också stoppa klimatförändringarna och komma bort från nedsmutsningen av Östersjön när det gäller utsläpp och avfall och också den radioaktiva nedsmutsningen. Herr talman! Det finns ytterligare en rad saker att ta upp som pekar på att nordiskt samarbete är viktigt. Nordiskt samarbete behövs. Mycket återstår att göra. Nya områden kommer till. Omvärlden förändras. Nordiskt samarbete har att rätta sig därefter och fortsätta utvecklas i takt därmed och möta de nya kraven. Herr talman! Med det yrkar jag bifall till förslaget i utrikesutskottets betänkande nr 16 i sin helhet.

Anf. 51 Berit Andnor (S)

Herr talman! Det här är mandatperiodens sista nordiska debatt. Jag vill därför börja med att rikta ett varmt tack till riksdagen och till Nordiska rådets svenska delegation för ett mycket gott samarbete under de gångna åren. Jag tycker att vi tillsammans har uträttat en hel del av värde för samarbetet mellan de nordiska länderna. Det gläder mig också att flera motioner tar fasta på att utveckla och stärka det nordiska samarbetet. Jag är övertygad om att samarbetet med våra nordiska grannar är en stor tillgång för vårt land. Som flera av er redan tidigare har varit inne på är gränshindersfrågorna centrala i det nordiska samarbetet. Det var en av huvudprioriteringarna under det svenska ordförandeskapet. Vi hade då en särskild representant, Poul Schlüter. Han har nu avslutat sitt arbete. I vår skrivelse har vi redogjort för hur det här arbetet nu drivs vidare genom ett gränshinderssekretariat i Nordiska ministerrådet, genom ett särskilt gränspolitiskt forum. Men det har också skett en del konkreta steg i det här arbetet. Jag vill bara nämna näringslivsportalen, skatteportalen som har lanserats. Den digitala arbetsförmedling som nu är i gång gör det möjligt att utveckla samarbetet mellan våra länder på ett mycket positivt sätt för våra medborgare. Ett viktigt nästa steg i det här arbetet är ju att bygga upp en socialförsäkringsportal. Jag räknar med att de nordiska socialministrarna kommer att fatta beslut om en sådan innan sommaren. Det är min förhoppning att vi därigenom kommer att kunna erbjuda våra medborgare en mycket bra och lättillgänglig information. Det är väldigt viktigt att vi successivt och uthålligt arbetar med att minska gränshindren mellan våra länder. Vi kan i Öresundsregionen se hur integrationen gör mycket tydliga framsteg. Pendlingen mellan Sverige och Danmark fortsätter att öka. Kommunikationerna underlättas självklart av bron. Vi har ett nytt skatteavtal, och vi arbetar hela tiden med att i bilaterala kontakter se till att nedbringa gränshindren. Samma sak gäller den svensk-norska gränsen där vi ser att samarbetet och det ekonomiska utbytet har ökat. Vi har tittat på särskilda lösningar för att underlätta för näringslivet i gränsregionerna. Från regeringens sida bidrar vi genom särskilt stöd till Grensetjänsten i Morokulien. En annan viktig del av det nordiska ministerrådets arbete rör samarbetet med våra närområden. Vi har nya riktlinjer för närområdessamarbetet. Vi har ett samarbete i dag med de baltiska länderna utifrån ett jämbördigt grannlandssamarbete. Tyngdpunkten i närområdessamarbetet har förskjutits österut mot nordvästra Ryssland och Vitryssland. Vi vill stärka demokratin, säkerheten och stabiliteten i det här området. Vi kommer inom en snar framtid att öppna ett kontor i Kaliningrad. Efter en lång tid av förhandlingar blir nu detta äntligen verklighet. Jag tror att det är ett viktigt instrument för att främja utvecklingen i den här regionen och också fördjupa samarbetet mellan de nordiska länderna och Kaliningrad. Sverige har också drivit på i det nordiska ministerrådet för att vi mer aktivt ska engagera oss i Vitryssland. Med stöd av EU och Nordiska ministerrådet kan nu det oberoende vitryska exiluniversitetet, European Humanities University, verka i Litauens huvudstad Vilnius. Vi bidrar därutöver, tillsammans med USA och Finland, med nationella resurser till det här universitetet. Slutligen vill jag säga några ord om de motioner som har lagts fram om nedläggningen av det nordiska rådet. Naturligtvis är det en fråga i första hand för Nordiska rådet att diskutera, men några kommentarer vill jag ändå göra. Jag vill göra väldigt tydligt att regeringen inte har några planer på att föreslå en nedläggning av Nordiska rådet. Jag är övertygad om att vi behöver både ett regeringssamarbete och ett parlamentariskt samarbete för att utveckla det nordiska samarbetet. Däremot tycker jag att det är väldigt viktigt, som tidigare också har sagts, att se över formerna för det samarbete vi har när det gäller form och inriktning. Det har vi gjort i Nordiska ministerrådet. Vi har minskat antalet ministerråd från 18 till 11, och vi har sett det som viktigt att vi ökar koncentrationen, fokuseringen, till de samarbetsområden som ger störst nordisk nytta. Det nordiska samarbetet har bidragit till att vår region präglas av framåtanda och stabilitet. Jag tycker att vi ska slå vakt om detta. Vi ska dela med oss av våra erfarenheter till omvärlden och tillsammans fortsätta att stärka och utveckla det nordiska samarbetet.

Anf. 52 Agne Hansson (C)

Herr talman! Det är bra att Berit Andnor som samarbetsminister och ministerrådet inte vill lägga ned det nordiska samarbetet men se över formerna. Det tror jag är nödvändigt att också göra på parlamentarikersidan, även om man ofta diskuterar organisationen. Men jag tror att det är viktigt att behålla det nordiska samarbetet i den institutionella form som finns. Jag begärde egentligen ordet för att fråga lite mer om gränshindersproblematiken eftersom Poul Schlüter har avslutat sitt gränshindersarbete. Innebär det att ministerrådet nu har lagt gränshindersfrågorna åt sidan och anser att de är slutförda? Jag hade anledning att förra året fråga samordningsministern om hon var nöjd med det arbete som hittills har bedrivits och resultatet, men det finns ju mycket mer att göra. Att ta bort gränshindren för de handikappade, färdtjänstproblemen, tryggheten vid arbetsskada över gränserna, stipendiefonder för elever som studerar på nordiska folkhögskolor är några andra exempel som jag förmodar ännu inte är lösta. Hur ser samarbetsministern på de frågorna? Fortsätter det här arbetet, eller är det nu lagt åt sidan?

Anf. 53 Berit Andnor (S)

Herr talman! Vi har absolut inte lagt det här arbetet åt sidan, tvärtom. Som jag sade har vi nu upprättat ett sekretariat inom Nordiska ministerrådet som arbetar särskilt med de här frågorna. Det här är ju ett långsiktigt åtagande. Det innebär att arbetet måste drivas vidare inom de olika politikområdena. Låt mig bara nämna näringslivsområdet, det sociala området, som Agne Hansson särskilt nämner, men också arbetsmarknadsområdet. Det är områden där arbetet måste drivas vidare för att vi ska kunna åstadkomma resultat. Det står högt på dagordningen, och jag kan försäkra Agne Hansson om att det gör det fortsättningsvis också. Varje gång vi träffas och diskuterar i den nordiska samarbetsministerkretsen är gränshindersfrågorna med på dagordningen. Vi prioriterar detta. Det är så viktigt för att stärka vårt samarbete, och det är så viktigt för våra medborgare. Så det måste vi fortsätta med.

Anf. 54 Agne Hansson (C)

Herr talman! Det är jättebra att det fortsätter. Det finns mycket kvar att göra i det sammanhanget. Det är glädjande att höra att det går vidare. Jag har då egentligen inte mycket mer att tillägga i den här debatten utan vill instämma i den tackkör som var innan här och både tacka Berit Andnor för samarbetet under de här åren i Nordiska rådet och tacka Anita Johansson och Gabriel Romanus för ett utomordentligt fint samarbete som jag tycker har gett en hel del resultat. Jag hoppas naturligtvis på ytterligare resultat framöver.

Anf. 55 Göran Lindblad (M)

Herr talman! Det är ju bra att Berit Andnor och regeringen äntligen har uppmärksammat frågan om Vitryssland och demokratiutvecklingen. Är regeringen då beredd att vidare driva frågan om demokratiutveckling i Vitryssland och kanske förutom det här samarbetet på universitetet i Vilnius som vi båda tog upp i våra anföranden även medverka till ett större utbyte till Sverige? I dag pågår ju en hel del studentutbyten via Svenska institutet, men där är det mest vitryssarna som väljer ut vilka som får skickas. Kan man tänka sig att man ska medverka så att det verkligen blir en möjlighet för vitryska studenter att komma hit? För det andra skulle jag vilja fråga Berit Andnor om reformeringen av det nordiska samarbetet. Är regeringen beredd att modernisera det nordiska samarbetet så att vi inte är kvar på en 50-talsnivå i organisationen av Nordiska rådet utan att det kommer en förnyelse till stånd? För där har ändå Tomas Högström en poäng i sin motion. Men jag tycker naturligtvis inte heller att vi ska lägga ned utan snarare reformera det. Hur tänker regeringen påskynda den reformeringen, och hur ska den se ut? För det tredje undrar jag om Berit Andnor och regeringen vill medverka när det gäller Sveriges internationella engagemang i andra organisationer och hur vi ska kunna få flera plattformar och en större bredd och samordna det här. I dag är det väldigt mycket på det viset att olika delegationer från riksdagen, och tydligen även från regeringen, agerar lite var för sig utan något slags samordning. För det fjärde ska jag passa på och fråga om miljöarbetet. Är man beredd från regeringens sida att ta på sig ledartröjan och säga att Sverige ska vara pådrivande när det gäller frågorna om miljön i Östersjöområdet?

Anf. 56 Berit Andnor (S)

Herr talman! Jag kan försäkra Göran Lindblad om att Sverige är drivande inom flera av de områden som nämns, bland annat miljöarbetet, men också när det gäller frågor som rör Vitryssland. Vi har varit mycket pådrivande i det här arbetet och de initiativ som nu har tagits från Nordiska ministerrådet. Som jag också sade i mitt anförande är det så att Sverige tillsammans med Finland lägger in nationella resurser i det här arbetet. Vi är beredda att driva detta arbete vidare. Vi ser det som utomordentligt viktigt att fortsätta detta. När det gäller reformeringen av det nordiska ministerrådet har vi genomfört ett mycket omfattande arbete när det gäller själva strukturen. Det syftar till att anpassa verksamheten till den tid som vi nu lever i och också se till att skapa uttryck för både koncentration och fokusering så att vi kan skapa det utrymme som krävs för att verkligen fokusera på de områden där vi kan se att vi gemensamt skapar största möjliga nordiska nytta. Det här har genomförts nu under förra året. Vi är precis i gång med att se till att få det här att fungera. Men vi är självfallet mycket intresserade och också inriktade på att driva det här arbetet vidare. Sedan är det naturligtvis väldigt viktigt att vi inte ska göra något dubbelarbete, utan vi ska se till att samordna det arbete som pågår på en rad olika håll så att vi slipper springa på varandra i det internationella samarbetet.

Anf. 57 Göran Lindblad (M)

Herr talman! Det lät ju bra det här med reformeringen av det nordiska rådet, och då är jag kanske lite grann lugnad i alla fall. Men när det gäller de andra frågorna var det mest luftpastejer - det var inget sakinnehåll i dem. Hur ska man driva på i miljöarbetet? Är man beredd att till exempel understötta NGO:er, frivilligorganisationer, i Vitryssland som driver frågan så att man på så sätt dels får en förbättrad miljö och uppmärksamhet kring miljöfrågorna i diktaturen Vitryssland, dels kanske pushar på demokratiutvecklingen? Är regeringen beredd att delta i det? När det gäller de studenter som jag frågade om undrar jag: Vill Berit Andnor se till att vi får hit fler studenter från Vitryssland som har möjlighet att komma och studera och att det inte är bara regimens så att säga tama studenter man skickar hit?

Anf. 58 Berit Andnor (S)

Herr talman! När det gäller samarbetet inom Norden finns det en väldigt tydlig inriktning. Det finns några områden som är mer prioriterade än andra, till exempel forskning och innovationer men också miljöarbete och att stärka demokratiska krafter. Vi tar tydliga initiativ, vi är pådrivande och vi kommer att fortsätta vara pådrivande i det nordiska samarbetet men också i det samarbete som sker mellan Norden och länderna i vårt närområde. Vi har nya strategier inom det här området, och vi är inriktade på att driva det här arbetet med kraft framåt.

Anf. 59 Reynoldh Furustrand (S)

Herr talman! "Om vi inte blir medvetna om grunderna till att Norden är en framgångsrik region och om vi försummar att utveckla styrkan och utveckla möjligheterna i den nordiska konkurrensmodellen riskerar vi att äventyra vår framtid i stället för att vinna den". Så sammanfattar 27 ledande nordiska opinionsbildare som intervjuats i debattskriften Norden som global vinnarregion - i den nordiska konkurrensmodellens spår sin syn på de nordiska ländernas möjlighet att i framtiden utveckla den globala ekonomin. I denna skrift ges två exempel på hur den globala verkligheten ser ut. För det första: Torsk som är fångad i nordiska farvatten blir nedfryst, transporteras tusentals kilometer till Kina, tinas upp, fileas, fryses ned igen och transporteras tusentals kilometer tillbaka till de nordiska kyldiskarna. I Östasien är en typisk arbetsvecka 60 timmar, och en månadslön är ungefär 110-150 amerikanska dollar. Det är en sådan bild som vi oftast har framför oss som illustration till globaliseringen. För det andra: Ett ledande danskt kunskapsintensivt företag - det kunde lika gärna ha varit svenskt, norskt eller finskt - flyttar forskningen utomlands, varvid de 1 000 nya arbetstillfällen som koncernen förväntas skapa under innevarande år också placeras utomlands. Det här är en annan bild av globaliseringen som vi får vänja oss vid. Det handlar inte längre enbart om att produktionsprocesserna flyttar utomlands. Nu flyttas även de så kallade innovationsprocesserna. För att möta det här måste vi tänka nordiskt. Vi måste se vilka konkurrensfördelar vi har. Var för sig är de nordiska länderna mycket små i den stora världen. Tillsammans representerar vi en region med en befolkning på 25 miljoner invånare och en samlad bnp på ca 800 miljarder euro - fortfarande smått, men ändå större än vad vi representerar var och en för sig. De nordiska länderna ligger i topp på ett antal internationella rankningslistor, bland annat vad gäller konkurrensförmåga, teknologi och kreativitet. Det är inte tillräckligt att vi bara anpassar oss till den press som vi utsätts för utifrån, utan vi bör också utveckla vår förmåga att identifiera nya behov och ny efterfrågan. Vi måste bli ledande och nytänkande på lösningar och koncept och därigenom bli aktiva och inte bara reaktiva. I första hand har våra nordiska länder fyra egenskaper som ger oss en gemensam ram för våra värderingar, och detta bör vi använda oss av på ett offensivt sätt. För det första: Vi har samma samhällsform, ett välfärdssamhälle med en bra offentlig sektor, ett högt skattetryck och en liknande institutionsuppbyggnad. För det andra: Vi förstår varandras språk - med finskan som undantag - även om den nordiska språkförståelsen beklagligtvis är vikande. För det tredje: Våra samhällen delar samma höga nivå av självrealisering. För det fjärde: Vi har länge haft varandra som den primära referensramen. Om vi förmår att använda oss av den goodwill som begreppet Norden står för har vi mycket bättre förutsättningar att möta de utmaningar som globalisering innebär. Vi kan också få en bättre utgångspunkt för att ta oss an framtiden. Vi kan se till att arbetstillfällen inte försvinner utomlands, utan vi kan se till att nya arbetstillfällen uppstår i de nordiska länderna om vi tänker offensivt och använder våra gemensamma styrkor och aktivt går in för att lära oss av varandra. Det viktigaste kapitalet i de nordiska länderna är våra befolkningar och den starka bredd vi har i vårt utbildningssystem. Både företag och universitet kommer att se att det blir viktigt att attrahera arbetskraft med hög kompetens. Länder som Kina och Indien konkurrerar inte längre enbart med billig arbetskraft utan satsar hårt på att kunna dra till sig kunskapsintensiva tjänster i form av till exempel forsknings- och utvecklingsuppdrag. Det är därför viktigt att vi möter detta offensivt och positivt och bygger upp en kompetens i alla delar av samhället, både inom näringar och på universitet. Norden har en lång tradition av stark och omfattande välfärdsproduktion, och vi ser i dag att detta är någonting som fler länder faktiskt tittar på väldigt intensivt. Vi kommer ihåg - de flesta av oss i alla fall som såg på tv - bilden av hur den uppspelte japanske premiärministern Koizumi lekte fallskärm med barnen på förskolan Täppan. Det är så vi har utvecklat våra modeller. Där bör vi bli duktigare, där bör vi kunna kommersialisera mera och där bör vi kunna sälja. Tillsammans har vi i de nordiska länderna gemensamma styrkepositioner som vi kan utnyttja på den globala marknaden genom att upprätta en bättre nordisk strategi för att möta konkurrensen. För tre veckor sedan mötte vi i Nordiska rådets näringsutskott ordförandena för de nationella näringsutskotten här i Stockholm. Vid det mötet diskuterade vi gemensamma frågor, och engagemanget var stort, både från nationellt och nordiskt håll. Vi hade, som jag ser det, en mycket fruktbar diskussion där det fanns anledning att identifiera ett antal viktiga frågor som vi bör fördjupa oss i, bland annat kapitalbildningen i Norden, energifrågan och utvecklingen, energiforskning på alternativ energi och de framtida gemensamma utbildningsresurserna. Jag är övertygad om att man kommer att återkomma med besked om hur man ska jobba vidare med dessa frågor i framtiden. Slutligen, herr talman, är detta sannolikt också min sista debatt i Sveriges riksdag. Jag trodde att den var i samband med den handelspolitiska debatten, men när jag såg att Nordenfrågorna skulle dyka upp tyckte jag att det fanns anledning att anmäla mig igen. Jag vill understryka det tack som jag då riktade till riksdagens talmän, kammarkansli och personal, men jag vill också återigen rikta ett tack till dem som jobbar med de nordiska frågorna. För över 35 år sedan hade jag den stora äran att få närvara vid möte med Nordiska rådet i Köpenhamn. Jag var mitt ungdomsförbunds, SSU:s, representant vid Nordiska rådets session i det danska folketinget. Den fråga som då stod högst på dagordningen var bildandet av Nordek, en nordisk ekonomisk och monetär union. Jag kan lova er att det hade förevarit enorma diskussioner i partigrupperna under lång tid kring hur och om denna nordiska monetära union skulle kunna genomföras. Vid den tidpunkten befann sig Finland i ett mycket speciellt förhållande till dåvarande Sovjetunionen rent handelspolitiskt, så det var inte möjligt att genomföra den. Ambitionen var dock oerhört stark från samtliga närvarande att detta skulle lyckas. Då lärde jag mig, herr talman, vad det nordiska samarbetet betydde - förmågan att träffas över landsgränser, förmågan att träffas över partigränser och resonera om saker och ting som var angelägna för oss gemensamt. Den förmågan och den känslan har hela tiden följt mig i mitt politiska arbete. Att få avsluta med att berätta detta i Sveriges riksdag, där jag då inte hade en aning om att jag skulle stå, känns alldeles fantastiskt. För det ska ni alla, både nordiska vänner och andra, ha ett väldigt stort tack!

Anf. 60 Tomas Högström (M)

Herr talman! Jag tror att det i denna kammare finns en bred samstämmighet om betydelsen av de nordiska ländernas samarbete. Jag tror att vi kan vara helt överens om att de nordiska frågorna ska stå i centrum och att vi i detta arbete måste samarbeta - parlament, förtroendevalda och olika delar av samhällssystemet. Men detta rymmer också mycket av vardaglig samvaro som vi kanske inte tänker på. Vi ser i dag till exempel hur svenska företag fusionerar med andra nordiska företag. Inte alltid är det de svenska företagen som blir de dominerande. Det kan vara ett annat nordiskt lands företag som blir det dominerande i den nya koncernen. Vi ser också hur nordiska medborgare jobbar kortare eller längre tid i våra nordiska grannländer. Ett exempel är sjuksköterskor som åker till Norge och arbetar, samtidigt som danska läkare jobbar i Sverige. Vi ser samarbeten över nationsgränserna, till exempel det samarbete som pågår mellan Haparanda och Torneå eller mellan Köpenhamn och Malmö. Vi ser hela tiden ett sökande efter nya kontaktvägar, och det är detta vi i Sveriges riksdag ska vara med och möjliggöra, underlätta och stärka. Då måste vi också börja fundera på hur vi jobbar. I vilka former arbetar vi? Kan vi lyfta upp de nordiska frågorna ytterligare? Kan vi öka närvaron av de nordiska problemställningarna i våra nationella parlament? Kan vi öka stödet för den nordiska diskussionen i våra respektive länder? Om vi börjar diskutera hur vi arbetar med dessa frågor tycker jag också att det är rimligt att vi diskuterar utifrån de parlament vi har, utifrån att det är i denna kammare som de nordiska frågorna ska diskuteras och ständigt vara närvarande. I min motion U281, som jag skrivit tillsammans med andra, skissar jag en reformering av de nordiska samarbetsformerna utgående från att det är respektive parlament som ska hantera frågorna och att det är i utskotten som de nordiska frågornas närvaro ska öka. Jag går till och med så långt - det är nästan som att svära i kyrkan - att jag redovisar att Nordiska rådet ska läggas ned. Jag ser Nordiska rådet, den samarbets- och organisationsformen, som ett problem när det gäller att lyfta upp de nordiska frågorna i de nationella parlamenten. Konsekvensen har blivit att man stänger in de nordiska frågorna i Nordiska rådets sessioner. Jag tycker att vi på många sätt har fått detta belyst i de diskussioner som har varit. Sedan Nordiska rådet instiftades har mycket hänt. Jag ska ge Nordiska rådet erkännandet att det har betytt mycket för de nordiska frågorna och för ett ökat nordiskt samarbete. Det har underlättat för människors rörelse mellan de nordiska länderna genom passunionen och reglerna på arbetsmarknaden. Mycket återstår att göra, men att Nordiska rådet har betytt mycket för att utveckla samarbetet mellan de nordiska länderna ska ingen ta ifrån det. Var sak har dock sin tid, och det är dags att ifrågasätta och söka nya former. Jag anser att en logisk utveckling och förutsättning, utifrån att sätta det nationella parlamentet och dess utskott i centrum i dialogen med andra parlament, är att lyfta bort den form som i dag finns, nämligen Nordiska rådet. Mycket har hänt. De baltiska länderna har blivit självständiga. Sovjetunionen finns inte längre utan har ersatts av andra statsbildningar. Europeiska unionen har tillkommit. Vi har fått globalisering i en omfattning som vi inte kunde föreställa oss när Nordiska rådet bildades. Nya samarbetsorgan har byggts upp. Inte bara Europeiska unionen utan mängder av andra organisationer har tillkommit. Det militärpolitiska samarbetet sker under andra förutsättningar i dag än tidigare. Vi reser och har ett resemönster som aldrig tidigare. Vi utbildar oss. Väldigt många av våra ungdomar utbildar sig kortare eller längre tid i andra länder, precis på samma sätt som andra länders medborgare kommer till Sverige för att arbeta och utbilda sig. Det händer mycket, och naturligtvis påverkar det hur vi jobbar. Ta bara en sådan sak som demokratiseringen av Europa! Vem kunde tro att den var möjlig för 50 år sedan? Det har också kommit ny teknik som innebär utmaningar för dem som jobbar med Nordenfrågor - ny teknik, nya samarbetsformer och nya mötesplatser som inte fanns tidigare. Det har blivit kortare tid mellan möten och samtal i en omfattning som vi inte trodde var möjlig tidigare. Att ifrågasätta den nuvarande organisationsformen med Nordiska rådet är som att svära i kyrkan. Omedelbart blir det fråga om prestige. Nu är det prestige; vi som sitter i Nordiska rådet måste stå upp och försvara våra taburetter! Det är i alla fall den bild man får av representanterna i Nordiska rådet. Jag kan hålla med: För var och en av er betyder Nordiska rådet väldigt mycket. Det betyder mycket för era möjligheter inom era respektive partigrupper och annat. Men lyft blicken från att bevaka era egna intressen till att se vad som är bäst för de nordiska frågorna, för att sätta fokus på ett bättre nordiskt samarbete! Det är nämligen när det nordiska samarbetet omfattar alla, när hela parlamentet har delaktighet i det nordiska samarbetet och inte en liten exklusiv grupp, som ni ändå har kommit att utgöra. Vi har hört anspelningar på att det är dyrt. Jag tillhör inte dem som har uppfattningen att ekonomin ska vara styrande när vi diskuterar hur vi organiserar det nordiska samarbetet. Jag har fått höra berättelser om era resemönster och annat. Jag bryr mig faktiskt inte om vad ni äter och dricker. Det må ni göra. Vi kommer att fortsätta att göra det oavsett formen. Men vi måste lyfta upp diskussionen till hur vi stärker det nordiska samarbetet. Då är jag beredd att gå hela vägen och säga att det är här i parlamentet som debatten ska föras, inte i de slutna sessionerna och inte till exempel i de nödlösningar som redovisas i utrikesutskottets betänkande. Man föreslår ett antal temakonferenser varje år dit de nationella parlamentens fackutskott inbjuds. Men kom igen! Snacka om att bjuda in de nordiska frågorna med armbågen. Herr talman! Jag yrkar bifall till motion U281. För att göra det lättare för kammarens ledamöter att rösta för den yrkar jag bifall till yrkande 2.

Anf. 61 Gabriel Romanus (Fp)

Herr talman! Jag blir naturligtvis glad när Tomas Högström avstår från vulgärargument, till exempel att det kostar för mycket eller att det äts för gott i det nordiska samarbetet. Tack för det! Men jag blir lite mindre glad när han ersätter dem med andra vulgärargument, till exempel att vi som försvarar nordiska parlamentariska samarbetet genom Nordiska rådet gör det för att slåss för våra egna positioner och värna vår prestige. Vad är det för låg nivå på debatten? Vi tre som har talat hittills ska lämna riksdagen. Vi försvarar inte våra egna positioner. Vi kommer att lämna Nordiska rådet automatiskt. Försök att återgå till en mer saklig diskussion - om detta är möjligt. Jag vädjar. När Göran Lindblad skulle ge motionen en hederlig begravning började han med att säga att det ändå var en del kloka synpunkter i motionen. Det kan jag hålla med om. När det gäller beskrivningen av samhällsutvecklingen, världsutvecklingen och verkligheten finns det inte mycket att invända mot motionen. Men det som är så halsbrytande är att det skulle leda till att man avskaffar organet för samarbete mellan riksdagsledamöter i Norden och i stället diskuterar här i kammaren - som om det finns någon motsättning. Här har vi inga nordiska kolleger som är med och diskuterar. Finessen är att det är just riksdagsledamöter från de nordiska länderna som träffas regelbundet och bygger upp nätverk. Att det skulle förstärka det nordiska samarbetet om man avskaffar detta är en så halsbrytande slutsats att den är svår att ta till sig. Hur ofta har vi gemensamma diskussioner med Europaparlamentarikerna? Det finns naturligtvis andra skäl till att det finns ett särskilt Europaparlament, men det är ändå en styrka för oss att de som är engagerade nordiskt också finns här i riksdagen och diskuterar både här och med våra nordiska kolleger. Idén om temakonferenser skulle vara ett sätt att fullfölja det som redan har börjat, nämligen att bjuda in fackutskotten till aktuella diskussioner som tar upp de ämnen som för närvarande är hetast.

Anf. 62 Tomas Högström (M)

Herr talman! Låt mig konstatera att när det gäller hur samarbetet ska se ut redovisas det i motionen i form av att det är respektive utskott som hanterar det. Då behövs inte mellanformen Nordiska rådet. Det är fråga om hur man organiserar det. Då skapas också de naturliga kontaktvägar som i dag är förbehållna ett exklusivt fåtal av riksdagens ledamöter. Då omfattar det ledamöter i till exempel kulturutskottet, försvarsutskottet, lagutskottet och justitieutskottet. Det är den vägen jag tycker att man ska bygga samarbetet, inte i form av att därutöver ha ett nordiskt råd som bjuder in. Den inbjudan kan vi svara för själva.

Anf. 63 Gabriel Romanus (Fp)

Herr talman! Det är inte något litet exklusivt fåtal som ägnar sig åt nordiskt samarbete mer regelbundet. Det är 40 ledamöter av riksdagen - mycket brett. Alla partier är representerade. Vi kan sedan både i partigrupper och i utskott aktualisera de nordiska frågorna och driva dem vidare. Det är naturligtvis oförhindrat för alla ledamöter av Sveriges riksdag att ta upp nordiska frågor. Det har väl Tomas Högström haft många möjligheter att göra, inte bara genom att föreslå nedläggning av det kontinuerliga nordiska samarbetet utan genom att även ta upp sakfrågor om det har funnits intresse för det. Det är något konstigt i talet om att den nordiska debatten låses in när ett antal ledamöter som är särskilt engagerade och kunniga ges en chans att bedriva arbetet kontinuerligt, till exempel att bygga upp nätverk. Att tro att det skulle bli bättre eller mer genom att avskaffa det kontinuerliga samarbetet är en så konstig tanke. Sedan var det frågan om att samarbetsformerna ska ses över. Jag vill påstå att Nordiska rådet har visat en större beredvillighet att se över och reformera sitt samarbete genom åren än vad Sveriges riksdag har gjort. Det kanske inte säger så mycket, men det är verkligen inte något som behöver påbörjas utan det är en kontinuerlig process. Vid en jämförelse med andra internationella organ har Nordiska rådet varit, och är, ovanligt reformbenäget. Den partigrupp i Nordiska rådet som jag tillhör, Mittengruppen, bygger på drygt 15 nationella partier som där visar att vi kan samarbeta tillsammans. Den har därmed blivit den största gruppen i Nordiska rådet. Partierna i Sveriges riksdag skulle kunna ta intryck av vad vi uppnår i det nordiska samarbetet, till exempel introducera ett sådant samarbete här i Sverige.

Anf. 64 Tomas Högström (M)

Herr talman! Vi kan konstatera att Gabriel Romanus och jag har definitivt olika uppfattningar. Jag tycker att kunskapsuppbyggnaden, möjligheten att bygga nätverk, ska omfatta mer än 40 ledamöter. Det ska vara en vardaglig möjlighet för de 349 ledamöterna av Sveriges riksdag. Jag anser att det nordiska samarbetet byggs bäst via att riksdagens fackutskott hanterar frågorna.

Anf. 65 Reynoldh Furustrand (S)

Herr talman! Jag kan börja med att instämma i mycket av vad Gabriel Romanus sade i sin replikomgång. Det var intressant att lyssna på Tomas Högström. Väldigt mycket av det Tomas Högström sade är grunderna till varför ett nordiskt råd en gång i tiden bildades, nämligen nödvändigheten av att politiker från de nordiska länderna, politiker med olika bakgrunder och erfarenheter inom sina specifika områden, skulle få träffas och resonera om gemensamma viktiga frågor som var till nytta både nationellt och för det nordiska samarbetet. Det var grunden. Det var precis vad Tomas Högström sade i talarstolen. Han höll fram detta. Men Tomas Högström vill avskaffa Nordiska rådet därför att institutionen inte fungerar. Tomas Högström! Förklara för mig då på vilket sätt som det utskott du sitter i ska lägga fram ett medlemsförslag som ska antas av ministerrådet som en rekommendation, som sedan ska omsättas i politisk praktisk handling i något av de nordiska länderna? Förklara hur det ska gå till.

Anf. 66 Tomas Högström (M)

Herr talman! Jag kan börja med att tacka för den indirekta elogen. Den innebär att jag har gjort en korrekt historieskrivning. Jag anser att var sak har sin tid. Nordiska rådet i den form som det nordiska samarbetet organiseras i dag har haft sin tid. Angående det praktiska arbetet har jag uppfattningen att de respektive fackutskotten i de nordiska parlamenten möts. Det kan se lite olika ut beroende på fråga. Men likväl som att 40 i den svenska delegationen till Nordiska rådet åker runt kan faktiskt också fackutskotten i det svenska parlamentet göra det och ha överläggningar. Då blir det olika möjligheter. Du har själv hänvisat till att ni har bjudit in näringsutskotten från de olika parlamenten. På det sättet går det att få ett fungerande nordiskt samarbete som involverar samtliga fackutskott och därmed samtliga ledamöter.

Anf. 67 Reynoldh Furustrand (S)

Herr talman! Jo, men det är ett sätt att ytterligare bredda engagemanget i det nordiska arbetet. Det står Tomas Högström, mig och alla andra i Sveriges riksdag fritt att i våra partigrupper ta upp nordiska frågor hur mycket som helst. Vi kan i utskottsarbetet, i näringsutskottet eller i det utskott som Tomas Högström sitter i, ta upp de rekommendationer som är formerade av ministerrådet och se hur de har behandlats politiskt i det svenska parlamentet. Det står oss fritt att göra det. Jag har erfarenhet av både nordiskt och europeiskt samarbete. Jag hade förmånen att komma in i Europaparlamentet år 1994 som en av 22 svenska ledamöter. Där lyftes, Tomas Högström, det nordiska samarbetet fram som kanske ett av de viktigaste bevisen på hur man kan samarbeta. Det var vad vi hade åstadkommit och uppnått i form av en tullunion mycket tidigare än vad man hade gjort på Europanivå. Det var den diskussion som jag nämnde i mitt anförande om den nordiska ekonomiska, monetära unionen, som är den diskussion som sedermera blev - dock inte för vårt vidkommande, men för andra länder - en gemensam monetär valutaunion på europeisk nivå. De nordiska länderna, den nordiska debatten, vill jag påstå har varit ett föredöme i många avseenden. Det bygger på att vi har organiserat oss tillsammans. Vi är ingen exklusiv grupp av svenska, norska, danska, finska och isländska parlamentariker som träffas bara för att vi tycker att det är roligt att diskutera. Det är roligt att diskutera också, men det är ett slitsamt, hårt arbete, där vi försöker utveckla politiken och politiken för de nordiska invånarna. Jag tror att de uppskattar det. Jag vet att Tomas Högström nog också gör det innerst inne.

Anf. 68 Tomas Högström (M)

Herr talman! Ja, jag tror att vi samtliga här, som jag sade i mitt inledningsanförande, är överens om betydelsen av ett väl fungerande nordiskt samarbete och att de nordiska frågorna får den tyngd som de ska ha och som de betyder för våra respektive nationer. När jag då i en motion här redovisar hur man kan bredda möjligheterna till samtliga utskott och samtliga ledamöter, som får konsekvensen att man lägger ned Nordiska rådet, blir det helt plötsligt tvärt omöjligt. Jag tror att här finns ett hinder därför att det finns en tradition. Om man ifrågasätter traditioner får man den typ av invändningar som bland annat har framförts här, att om man inte är för Nordiska rådet är man inte för nordiskt samarbete. Det är helt fel.

Anf. 69 Lennart Kollmats (Fp)

Herr talman! Tack, Agne Hansson, för att du uppskattar våra motioner! Det är, lindrigt sagt, inte alla som har den vidsynen, men även Berit Andnor visade på att det var bra att de har kommit upp. I övrigt vill jag säga att jag håller med om mycket av vad Tomas Högström har sagt i sin argumentering. Jag ska börja med, herr talman, att berätta om en historisk realitet. Som de flesta vet startade de olympiska spelen i modern tappning 1896. Det var sommarspel, och här hemma började så sakta en diskussion ta fart om behovet av internationella vintertävlingar. Det tog konkret form, och 1901 startade de nordiska spelen i Stockholm. Det var många olika grenar, en del lite udda, tycker vi kanske i dag, som sparkstöttingstävling och isjaktssegling, men det fanns också skidåkning, curling och konståkning - och till min överraskning tennis, men det var inomhus. Tävlande från de nordiska länderna bjöds in. Det här fortsatte vart fjärde år ett antal gånger. Ibland hade de lite otur med vädret, såtillvida att det redan då kunde vara för varmt ett antal vintrar. Det är inte någon tvekan om att de nordiska spelen och arrangerandet av dem starkt bidrog till och hade en god inverkan på att Sverige fick de olympiska sommarspelen 1912. Det intressanta var också att de nordiska spelen hade en spännande mix av idrott, kultur och turism - en koppling som kanske inte skulle vara så dum om den var starkare i dag. Så småningom kom olympiska vinterspel på tal, och det första gick av stapeln 1928 i Chamonix. Sverige hade då fört en envis kamp mot olympiska vinterspel, därför att man hade ju de nordiska spelen. Men utvecklingen kom i kapp, och det var svårigheter att ha de nordiska spelen parallellt med OS. Det skulle genomföras spel 1930, men det fick ställas in på grund av långvarigt milt väder. Det fanns en känd sportreporter, som jag tror att några känner igen namnet på fortfarande, Glokar Well. Han skrev i december 1932, när det var tal om en fortsättning, att han trodde att denna förr så glansfulla tävling lugnt och stilla dött sotdöden, dels på grund av Stockholmsvintrarnas obeständighet, dels på grund av att spelen inte längre fyllde någon uppgift. Det blev heller inget mer. När jag läste den här historien - det har nyligen kommit ut en bok om de nordiska spelen - såg jag parallelliteten med Nordiska rådet i en viss belysning. Det var utmärkt att det började och utvecklades, men så småningom kom tiden i kapp och internationaliseringen tog sig vidare svängar. Här fick vi en historia om europeiskt samarbete, för vår del med en start i Efta 1960, tror jag, som handelsunion. Sedan känner vi historien fram till i dag, när vi nu har varit med i EU i över tio år. Efta i sig består fortfarande med Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein som medlemmar. Tyvärr tycker jag att det har varit tämligen trögt att få in EU-arbetet i riksdagens arbete. Men jag vill ge talman Björn von Sydow och vice talmännen en stor eloge för deras strävan att förbättra den situationen. EU har i dag en helt annan inverkan på vår vardag än det nordiska samarbetet genom möjligheten att utfärda förordningar etcetera som ibland även tar över vår lagstiftning. Vi har skyldighet att implementera dem i vår lagstiftning. Jag nämnde redan i debatten för något år sedan att det är utmärkt att man tar tag i det här, att man engagerar fackutskotten alltmer i EU-frågorna. De riksdagsledamöter som är här i höst, till vilka jag inte hör, kommer med stor sannolikhet att kunna ägna sig mer åt EU-frågorna än vi hittills har gjort. Vår motion syftar alltså till en prioritering och att riksdagen i än högre grad ser möjligheterna i att vara aktiv när det gäller EU-frågorna. När det gäller de nordiska frågorna skriver utskottet beträffande förankringen och återkopplingen i de nationella parlamenten att fackutskotten har en viktig roll. Det känns som att den insikten kanske kommer under galgen. Varför har det annars inte lösts på de 54 år som Nordiska rådet har funnits? Det finns ett antal frågor som har passerat Nordiska rådet och som måste betraktas som passerade. Jag ser radio- och tv-frågan som en sådan. Jag brukar inte alltför ofta hänvisa till kulturministern som stöd, men i ett svar på en interpellation tidigare i vår sade han beträffande nordiskt tv-utbyte: "Samtidigt tycker jag inte att vi ska begränsa oss till bara de nordiska länderna. Min förhoppning är att vi ska få tillgång också till en större del av det övriga Europas utbud." Det är precis så här det är. Vi måste ha ett vidare synfält än att stanna i det nordiska. Jag vill med all tydlighet markera att jag självfallet inte har något emot samarbete med övriga nordiska länder. I en ibland upphetsad debatt har sådant antytts, men jag har hittills sluppit höra det i dag och hoppas att det inte kommer några sådana antydningar senare heller. Jag tycker också att det är utmärkt med Föreningen Norden som en folkligt förankrad organisation, med utbyte mellan människor över gränserna. Det är alltid bra. Samtidigt är det så, som Agne Hansson sade, att mycket kan ske bilateralt. Förändringar kanske inte kan ske på nordisk nivå, som gränshinder, utan måste göras i respektive parlament. Förenklingar över Öresund är givetvis i första hand en fråga för Danmark och Sverige, och där finns fortfarande mycket att göra, även om en hel del har gjorts. Här kan jag också hänvisa till den motion som Christer Nylander med flera från Folkpartiet har skrivit. Jag vill också markera, lika tydligt som man markerade tidigare, att jag tycker om samarbete inom Norden och internationellt samarbete. Jag tror alltså på samarbete och pekar på vikten av samarbete när det gäller Östersjön. Men då måste också Baltikum, Ryssland, Polen och Tyskland vara med, förutom Sverige, Finland och Danmark, som är med i Nordiska rådet. Man behöver inte ha Nordiska rådet som en paraplyorganisation för att ordna det samarbetet, inte ens för att hålla i gång ett gott nordiskt samarbete. Tiden är en annan. Nordiska rådet har, som Tomas sade, gjort många bra saker historiskt sett. Ända fram till i dag har man alltid nämnt passfriheten och den fria arbetsmarknaden. Det är ju oerhört länge sedan de besluten togs. Men det finns självfallet andra bra beslut. För personrörligheten och företagsrörligheten har ju inträdet i EU betytt långt mer. Det har, precis som när det gäller Nordiska spelen, varit jättebra med en start, men nu ska vi koncentrera oss på ett vidare fält. Jag har också kontakt med EU-parlamentariker. Samarbetet i frågor som är viktiga för Sverige sker ju där med alla länder där man ser en möjlighet att komma fram till bra och konstruktiva lösningar för Sverige. Det är långt ifrån alltid inom den nordiska gruppen som det är möjligt. Fru talman! Jag står självfallet bakom vår motion. Vi är åtta personer som har skrivit den. Jag yrkar, precis som Tomas Högström, bifall till motion 281 yrkande 2. Det här är inte min sista debatt. Jag har bland annat en debatt om kampsport och boxning kvar. Det kanske blir samma hetta där som det ibland blir om de nordiska frågorna.

Anf. 70 Gabriel Romanus (Fp)

Fru talman! Jag hoppas att min vän Lennart Kollmats lade märke till att även jag sade att det är bra att den här debatten om Nordiska rådets framtid har kommit upp. Att man uppskattar det behöver inte nödvändigtvis betyda att man uppskattar alla inslag i debatten och alla motioner. Jag vill också passa på att tacka för den fina historielektionen om de olympiska spelens tillkomst. Lennart får ursäkta om man tolkar det som att det finns en motsättning mellan det europeiska samarbetet och det nordiska samarbetet och att det nordiska samarbetet därför blir mindre viktigt och kan läggas ned. Nu är Lennart ledsen för att jag uppfattar det som att han är emot nordiskt samarbete. Om man drar en sådan historisk liknelse får man kanske skylla sig själv. Det framgick också av förra årets debatt att det var en väldig skillnad mellan Tomas Högströms upplägg av argumenten för Nordiska rådets nedläggning och Lennart Kollmats. Jag vill påminna om att det i det europeiska samarbetet är vanligt med regionala sammanslutningar av typ parlamentariska sammanslutningar och Nordiska rådet. Vi har Baltiska församlingen, Beneluxförsamlingen och British-Irish interparliamentary body. Det är inte någon motsättning där. Det kan tvärtom sägas att det just för Norden är bra att vi har ett nordiskt parlamentariskt samarbete. Det är inte någon omvändelse under galgen att vi vill engagera fackutskotten i ett mer organiserat samarbete. Vi har under flera år engagerat fackutskotten genom att komma med de nordiska rekommendationerna till fackutskotten.

Anf. 71 Lennart Kollmats (Fp)

Fru talman! Gabriel Romanus sade i sitt inlägg tidigare att det görs undersökningar i Sverige som visar att fler föredrar ett nordiskt samarbete före ett europeiskt. Är det inte något som oroar Gabriel Romanus att vi har en sådan situation när vi är medlemmar i en församling som har bland annat lagstiftningsrätt på ett helt annat sätt än den nordiska? Det kanske är det som gör att man upplever ett ovanifrånperspektiv som en del inte tycker om. Så blir det naturligtvis aldrig när det gäller Nordiska rådet eftersom de kan ge rekommendationer. Det jag tar upp är inte en motsättning. Det är en prioritering att Sveriges riksdag måste ägna sig mer åt EU-frågor och då kanske mindre åt nordiska frågor. Man kan inte ägna sig åt allt på en gång. Det finns regionala sammanslutningar. Men det finns också ämnesinriktade sammanslutningar. Östersjösamarbetet tas ibland som exempel på nordiskt samarbete. Det är väl så viktigt att få med Tyskland, Polen och Ryssland i det. Det kanske är mindre viktigt att Island är med i ett Östersjösamarbete, och Norge - som inte är det. För mig handlar det väldigt mycket om prioriteringar. Även om Tomas Högström och jag kommer till delvis samma slutsats kan vi ha olika infallsvinklar. Gabriel Romanus hade ett något annorlunda upplägg av sitt inlägg och tog upp mat och resor, något som varken Tomas eller jag har nämnt över huvud taget. Det var att slåss mot spöken.

Anf. 72 Gabriel Romanus (Fp)

Fru talman! Det är inget spöke. Det är nog en och annan av Lennart Kollmats medmotionärer som brukar komma med slängar om god mat och höga kostnader. I Kollmats med fleras motion talas det om att det nordiska samarbetet i stort sett lyser med sin frånvaro i utskottsarbetet. Jag sade avslutningsvis i min förra replik att vi faktiskt informerar de svenska utskotten om allt inom deras område som kommer från Nordiska rådet. För säkerhets skull har jag gjort i ordning ett litet kulturpaket till Lennart Kollmats. Jag vet att du var med på ett gemensamt sammanträde med Nordiska rådets kulturutskott redan för tre år sedan, men det gjorde tydligen inte något större intryck. Här finns lite mer information om det nordiska kultursamarbetet. En mycket stor del av det nordiska samarbetet består av kultursamarbete. Jag måste medge att jag blir lite orolig när kulturutskottets ordförande i olika sammanhang säger att han aldrig har hört talas om det nordiska kultursamarbetet eller att det verkligen inte är mycket att fästa sig vid. Jag har lite information här. Jag är medveten om att Lennart också kommer att få mer fritid i framtiden. Då kanske det här kan vara till glädje.

Anf. 73 Lennart Kollmats (Fp)

Fru talman! Jag vill naturligtvis till protokollet få ett stort tack inskrivet till Gabriel Romanus för detta kulturpaket. Jag ska med glädje ta till mig det. Jag kanske till och med kan engagera mig i Föreningen Norden. Jag tycker att det är väldigt bra. Gabriel Romanus säger att mycket av det nordiska samarbetet bygger på kulturfrågor. Jag måste ändå säga att det som har kommit till kulturutskottet och som jag i egenskap av ordförande har sett inte är särskilt mycket under de sju år som jag har suttit i utskottet. Jag var deporterad till skatteutskottet under ett år. Vice ordföranden i kulturutskottet kommer upp här strax och har då möjlighet att tala om hur kulturutskottet har överflödats av handlingar och rekommendationer från Nordiska rådets kultur- och utbildningsutskott där han är ordförande.

Anf. 74 Tuve Skånberg (Kd)

Fru talman! Också mina 15 år i riksdagen går mot sitt slut. Det här lär vara den sista debatt som jag deltar i i egenskap av riksdagsledamot. Jag noterade att Gabriel Romanus har tagit på sig sin nordiska slips. Det är inte vilken slips som helst. Det är den skånska lagen skriven med runskrift. Jag valde mellan den slipsen och den jag bär för denna min sista debatt. Den slips jag bär visar Bayeuxtapeten som gjordes till åminnelse av hur nordmännen invaderade England i slaget vid Hastings 1066. Detta säger jag för att ge en bakgrund till gränsöverskridande och internationalisering och det faktum att det har gått framåt i historien. Vi vet, fru talman, inte hur bra vi har det. Om vi ser de gränshinder som finns när man ska arbeta i Norge eller i Danmark och gnäller över dem så gör vi väl rätt i det. Det är vår uppgift som nordiska parlamentariker att få bort alla hinder. Men glöm inte att det är många andra hinder som kvarstår. Låt mig ta exemplet med USA. USA är kanske det stora land som vi har den djupaste relationen med. För 100 år sedan, i runda svängar, emigrerade en fjärdedel av Sveriges befolkning till USA - en miljon människor. I dag finns det fler svenskättlingar i USA än vad det finns svenskar här hemma. Ändå, fru talman, när jag nu i vår har sökt om visum för att leva i USA en längre tid och verka där så visade det sig att det var mycket besvärligt. Det var blanketter, väntetider och personlig inställelse både för mig och min hustru vid ambassaden. Det varnades och sades att man skulle ta varma kläder därför att det kunde vara en timmes väntan innan man ens kom in på ambassadområdet. Det var höga avgifter - 800 kr bara för att få lämna in papperen. Det var flera gånger om eftersom det var flera ansökningar, så det blev tusentals kronor. Förvisso är ett turistvisum inte så dyrbart eller krångligt, men man kan inte bygga ett samarbete och bo och verka i ett annat land på ett turistvisum. Visum för en längre tid var alltså mycket, mycket svårt och komplicerat att få. Och nu talar vi om världens kanske ledande nation, USA, dit 170 000 forskare från Europa i princip har emigrerat för att leva. Så svårt är det, alltså. För en vecka sedan hade jag förmånen att få tala i EU-parlamentet. Det var ett möte där 70 medlemmar av EU-parlamentet samt sex stycken medlemmar från varje nationellt parlament i alla medlemsländer plus kandidatländerna var samlade och fyllde EU-parlamentet i Bryssel. Frågan gällde krisen i EU-samarbetet. Den är djupgående. Frankrike och Nederländerna har inte sagt ja. Tvärtom har de i sina referendum sagt nej till konstitutionen. Nu gällde frågan hur man skulle kunna få liv i den döda konstitutionen. Fanns det vägar att gå för att komma förbi den eller förnya den? Man hittade inga lätta vägar under de dagar som vi var där nere och debatterade. Österrikes parlament hade tagit initiativet, och vi parlamentariker från de olika nationerna kom ned för att ge vår synvinkel och vår hjälp i processen. Vi behövdes som nationella parlamentariker. Däri kan jag naturligtvis ge Tomas Högström rätt - parlamenten måste bli indragna också i det nordiska samarbetet. Men det är de ju! Fru talman! Vi som sitter i Nordiska rådet är nationella parlamentariker. Vi finns här. Jag står här och talar. Vi hörde Gabriel Romanus i ett hedervärt och långt föredrag. Vi finns tillgängliga i alla utskott. Vi är ingen exklusiv grupp. Må vara att det är hedrande att sitta i Nordiska rådet - men, Tomas Högström, säg till din partiledning att du vill kandidera till det då! Om dina meriter är de rätta så kanske du får göra det. Alla vi ledamöter av Sveriges riksdag har möjligheten att intressera oss för Nordiska rådet och finnas med där. Det är ingen exklusiv grupp. Jag skulle, fru talman, med de sista orden jag säger i denna talarstol vilja framhålla det internationella samarbetet och i all synnerhet det nordiska rådet. Det är mycket, mycket konstruktivt. Det är inte all gemenskap i parlamentariska sammanhang som är lika konstruktiv. Men vi vet att vi inte kommer fram med en fråga om vi inte samarbetar. Aldrig har jag haft så goda relationer till goda vänner i de andra partierna över alla block- och partigränser som just i Nordiska rådet. Varför då? Jo, därför att tillsammans är vi starka, men själva och ensamma blir vi svaga. Det är genom att kroka arm som vi kan göra ett bättre Norden för våra barn och vår framtid. Det tycker jag skulle kunna vara vägledande för politik i Europa, i Sverige och i världen över huvud taget. Det ska inte vara så att var och en står upp för sin mening och slåss för den, utan vi ska söka det gemensammas bästa. Fru talman! Jag vill avsluta med att tacka kollegerna i Nordiska rådet och i parlamentet här i Sveriges riksdag och personalen - ingen nämnd och ingen glömd - för allt det goda samarbete som jag har fått vara delaktig i under 15 år.

Anf. 75 Lars Wegendal (S)

Fru talman! Av tre skäl har jag anmält mig till debatten om samarbetet i Norden på parlamentarisk nivå och på ministernivå. För det första skulle jag som ordförande i kultur- och utbildningsutskottet inom Nordiska rådet vilja beskriva lite av det arbete som pågår inom utskottet. För det andra skulle jag vilja kommentera min egen motion i betänkandet. För det tredje skulle jag vilja kommentera de motioner som lyfter fram en kritisk röst mot rådet och som i praktiken vill avskaffa det parlamentariska samarbetet i Norden. Redan 2004 lyfte jag fram frågan i motsvarande debatt här i kammaren om det omstruktureringsarbete som då hade påbörjats i ministerrådet vad gäller det nordiska kulturella samarbetet. Bakgrunden var att vi parlamentariker hade konstaterat att de gemensamma medel som avsatts för kultursamarbete tenderade att uteslutande hamna i en sorts administration i stället för att komma kulturarbetarna och den nordiska befolkningen till godo. Arbetet har nu nått den punkt där man ser att förändringarna både blir påtagliga och innebär förbättringar för det kulturella Norden och därigenom även för svenska kulturutövare och kulturkonsumenter. Från den 1 januari 2007 ska det nordiska samarbetet på detta område övergå från att ha varit ett samarbete i något som man kan kalla kulturella stuprör till att bli ett mycket bredare samarbete om tematiska program. Ministerrådet lägger ned ungefär hälften av de kulturinstitutioner som finns för att effektivisera kultursamarbetet. Samtidigt vidareför man de aktiviteter som dessa institutioner har haft på sina verksamhetsområden. Man stärker de nordiska husens och institutens roll i samarbetet och håller fast vid Nordiska kulturfondens stora roll som finansiär av många viktiga nordiska projekt. Jag kan också nämna att jag så sent som i går var i Oslo för att träffa den norske kulturministern och diskutera hur vi parlamentariker i Norden ser på hur kultursamarbetet ska organiseras och utvecklas. Det var ett mycket givande samtal, som gav ett tydligt svar: Man är från regeringarnas sida beredd att ta hänsyn till vad vi parlamentariker har för uppfattningar i frågan. Jag vill även nämna att utskottet under året har arbetat med en mängd andra frågor som berör både kultur- och utbildningspolitiken i alla de nordiska länderna. Vi har antagit förslag som har handlat om en komparativ studie av medlemsländernas lärarutbildningar. Vi har stärkt den arktiska forskningen. Vi har genomfört ett seminarium om bioteknik och bioetik. Vi har fortsatt vårt arbete för att stärka den nordiska språkförståelsen. Vi har regelbundet haft sammanträffanden med de nationella utskotten för att öka förståelsen för och utbytet av vårt gemensamma arbete. Fru talman! Just frågan om ett samspel mellan de nationella parlamentens utskott och motsvarigheterna i Nordiska rådet har diskuterats från och till. Inte minst har de nationella talmännen lyft fram frågan. För min del tycker jag att det har fungerat riktigt bra - både detta att vi har en nationell förankring i kultur- och utbildningsutskottet genom ledamöterna och att vi både har haft regelbundna möten med de nationella utskotten och inbjudit dem till intressanta seminarier som det nordiska utskottet har anordnat. Det gäller inte minst på utbildningsområdet, där våra seminarier inom ramen för vårt arbete med kvalitetsbegreppet i skolan har fångat in både de nationella utskotten och vårt systerutskott i den baltiska församlingen. Fru talman! Just ett brett samarbete här uppe i norra Europa ser jag som en av de viktigaste frågorna i det framtida nordiska samarbetet. I någon mening har vi en värdegemenskap, något grundläggande gemensamt som det är viktigt att utveckla. Jag är övertygad om att de bilaterala samarbeten som vi har inte förmår att lyfta dessa viktiga frågor på en parlamentarisk nivå. Man kan också konstatera att den rörlighet som uppstått mellan de nordiska länderna som ett resultat av det nordiska samarbetet har, och har haft, en avgörande betydelse för den ekonomiska utvecklingsnivån i de nordiska länderna. Detta är något som jag starkt hävdar utifrån den erfarenhet jag har av utvecklingen i Norden. Men det finns personer som hävdar att denna utveckling skulle ha haft sin gång utan att vi parlamentariker drivit på. Det är just av det skälet som jag i min motion hävdar behovet av en djupgående utredning som kunde klargöra vad som möjliggjort den stora rörligheten i Norden, vilka krafter som har bidragit till rörligheten och vilken roll rörligheten beträffande personer, varor och tjänster mellan våra länder har haft för den dokumenterade välståndsutvecklingen i Norden - en utredning som tydliggör och förklarar att en region med endast 25 miljoner människor kan hysa fem stater som placerar sig bland de tio främsta bland mer än hundra stater i fråga om konkurrenskraft och välstånd. Fru talman! Jag kan konstatera att utskottet inte ger ett klart besked vad gäller yrkandet i motionen. Det är tråkigt men samtidigt kanske förklarligt med anledning av det arbete som pågår inom både Nordiska rådet och det nordiska ministerrådet. Men samtidigt konstaterar jag att utskottet är väldigt tydligt när det gäller att konstatera att Nordiska rådet fyller en viktig funktion. Fru talman! I två nästan identiska motioner - en från Folkpartiet underskriven av åtta av Folkpartiets ledamöter och en från Moderaterna underskriven av 22 av Moderaternas ledamöter - föreslår motionärerna en nedläggning av Nordiska rådet - eller, som det i den ena motionen uttrycks: Nordiska rådet kan hemförlovas för gott. Vad motionärerna egentligen är ute efter är det lite svårt att utröna. Man talar om nya tider och om att nya tider kräver andra samarbetsformer. Vad man förordar är att de frågor som i dag diskuteras mellan parlamentariker i de nordiska länderna i samlad form i Nordiska rådet ska överföras till de enskilda parlamentens utskott och ligga till grund för motsvarande diskussioner mellan de nordiska ländernas parlament. Om man menar bilateralt mellan utskotten eller samlat i diskussioner som förs mellan samtliga nordiska länder framgår inte klart. För mig verkar det som att man i någon mening vill efterlikna de diskussioner som förs i de nationella utskotten vad gäller europeiska frågeställningar. Men man glömmer bort, eller så att säga ser vid sidan om, det faktum att vi på europeisk nivå har en församling med parlamentariker som för de nationella frågorna vidare till beslut. Man är också duktig på att samordna de ställningstagandena mellan de nordiska partigrupperna. Inte heller är man beredd att se Nordiska rådet som ett regionalt samarbete mellan parlamentariker som alla på ett eller annat sätt tillhör EU - detta trots att ett oändligt antal parlamentariker från både Europa och övriga världen besöker våra nordiska länder bara i syfte att se och diskutera detta parlamentariska samarbete. Man ser vårt samarbete som någonting positivt och som någonting som man för egen del gärna vill kopiera. Avslutningsvis, fru talman: Ordföranden i riksdagens kulturutskott, som ju står först bland undertecknarna av den folkpartiska motionen, uttrycker i den att diskussionerna bör flyttas från Nordiska rådets olika möten till diskussioner i de nationella utskotten. Samma person som i sin egenskap av ordförande haft möjlighet att styra dagordningen i riksdagens kulturutskott har inte en enda gång tagit initiativ till denna typ av diskussioner. Vid endast ett tillfälle har utskottet haft en relation med ett annat nordiskt utskott. Det var i anslutning till markeringen av unionsupplösningen - ett initiativ som då togs av talmannen.

Anf. 76 Tomas Högström (M)

Fru talman! Jag begärde ordet med anledning av att Lars Wegendal sammanfattade beskrivningen av de båda motioner där Nordiska rådets existens ifrågasätts utifrån att det i praktiken innebär att man ska avskaffa det parlamentariska inflytandet. Så är det ju inte! Det är en vantolkning av sällan skådat slag. Den bygger ju på att det, förutsätter Lars Wegendal, om det ska vara ett nordiskt samarbete ska vara ett nordiskt råd. Här ser vi, tycker i alla fall jag, väldigt tydligt den fattigdomsfälla som representanterna i Nordiska rådet i sin argumentation har fastnat i. Det visar hur tunt uppbyggt detta är - det handlar om att värna formen. Här ifrågasätter man till exempel om riksdagens utskott haft ett nordiskt samarbete eller inte. Nej, jag kan väl själv konstatera att det nordiska samarbetet mellan respektive parlaments utskott är väldigt litet. Det är ju för att kunna lyfta upp det som vi föreslår nämnda lösning. I dag ligger, enligt min uppfattning, Nordiska rådet där som en propp och förhindrar de här kontakterna. Ska vi utveckla det nordiska samarbetet förutsätter det ökad delaktighet i respektive parlament, i respektive parlaments utskottsorganisation. Sedan kan vi organisera det samarbetet bilateralt eller på annat sätt - visst! Det kan vi diskutera vidare.

Anf. 77 Lars Wegendal (S)

Fru talman! Fattigdomsfälla talar Moderaternas företrädare om när det gäller ställningstagandet för Nordiska rådet. Vad jag hävdat är att den samarbetsform som existerar och som har existerat i över 50 år är ett fungerande samarbete där alla länder och alla partier kan lyfta fram frågor till debatt, diskussion och beslut. Att de nationella utskotten inte har tagit åt sig den här möjligheten att föra diskussionen vidare i de frågor som diskuteras i Nordiska rådet tycker jag är ett fattigdomsbevis. Det finns alla möjligheter i det avseendet. Varje år redovisar vi de rekommendationer som fastslagits under sessionen. Där finns det alla möjligheter för de nationella utskotten att föra en rejäl diskussion om de ställningstaganden som gjorts både före och efter. Jag förstår inte riktigt Tomas Högströms uppfattning när det gäller samarbetsformen. Som jag uppfattat motionen handlar det om att ni vill föra ned det här till utskottsnivå och föra bilaterala samtal mellan de olika nordiska länderna. Det blir någonting helt annat än det vi lyckas åstadkomma i Nordiska rådet.

Anf. 78 Tomas Högström (M)

Fru talman! Lars Wegendal, du har helt rätt. Ja, vi föreslår någonting helt annat. Vi föreslår en ny samarbetsform i syfte att lyfta fram de nordiska frågorna och göra parlamenten mer delaktiga. Framför allt ska till exempel de 349 ledamöterna i Sveriges riksdag omfattas, inte det 40-tal ledamöter som i dag omfattas. Sedan kan man också ställa sig följande fråga, och detta är ganska intressant: Hur många nya organisationer, råd, sammanslutningar etcetera har tillkommit sedan Nordiska rådet skapades? Det har inrättats många typer av samarbetsorgan. Men det är väldigt sällan man ser att något samarbetsorgan tas bort. Kanske skulle man pröva just nya vägar genom att också effektivisera, genom att minska antalet och mer bygga på direktkontakter, precis som vi redovisar i motionen. Ett exempel finns ju, nämligen att i varje fall Warszawapakten har upphört.

Anf. 80 Nils-Erik Söderqvist (S)

Fru talman! Jag har under några år haft förmånen, vill jag säga, att få vara delaktig i ett arbete kring kvalitetsfrågor för våra nordiska skolor. Kopplat till frågans art när det gäller kunskap och lärande och dess betydelse, vill jag påstå, för att vi har fått en nordisk välfärdsmodell, tycker jag att det finns anledning att reflektera en del kring just detta: Vad är det som har varit framgångsfaktorer i kunskap och lärande för att vi har kommit dit vi har gjort med den nordiska modellen, där det här området har varit en verksam del? Jag ska bara för att kunna utgå från ett exempel ta den svenska skolkommissionen 1946 som utgångspunkt, därför att den är rätt intressant. Den leddes ju dessutom av Tage Erlander på sin tid. Det finns någonting där som är rätt bra i det här sammanhanget. Det låter så här: Demokratin bygger på alla medborgares fria samverkan. En sådan samverkan måste i sin tur bygga på fria personligheter. Skolans främsta uppgift blir att fostra demokratiska människor. Demokratins skola måste vara en miljö för barnens fria växt. Den enskilde elevens individualitet och personliga förutsättningar bör i skolan inte endast uppmärksammas och respekteras utan vara själva utgångspunkten för uppläggningen av fostran och undervisning. Skolans arbete bör inriktas på att befrämja en fri och harmonisk utveckling av alla sidor av elevens personlighet, men dessutom tillgodose och utveckla det för honom egenartade och speciella. Den demokratiska skolans uppgift är således att utveckla fria människor för vilka samarbetet är ett behov och en glädje. Låt vara att det är en gammal språkdräkt. Precis detta finns i vår nationella läroplan och skollag. Och jag vill påstå att det också i ett nordiskt sammanhang, låt vara också där uttryckt med andra ord men ändå med samma innebörd, finns en grund för just detta. Jag tar upp det här därför att det är en mycket viktig bärande del i vårt uppdrag både i Sverige och i Norden för våra skolor och för kunskap och lärande. Det har bäring exakt på frågan om välfärdsbygget i Norden. Det som jag tycker att vi ibland glömmer bort är att se hela uppdraget. Man gör mycket ofta mätningar på hur det står till med vår kvalitet och hur det står till med svensk och nordisk skola. Då kan vi konstatera att om man mäter hela uppdraget ordentligt, hävdar vi oss oerhört väl i Norden. Vi ligger i framkanten vid en internationell jämförelse. Det här är det naturligtvis oerhört viktigt att vi uppmärksammar, inte minst när vi vet att den kanske enskilt viktigaste faktorn för fortsatt välfärd och fortsatt utveckling är just att vi vågar satsa rätt på kunskap och lärande och får en bra kvalitet på det. Vi vet att vår breda satsning på detta, där vi har fått med den övervägande delen av befolkningen i Norden, har skapat de här förutsättningarna. Därför är det just nu viktigt att vi funderar på hur vi i Norden kan bli bättre, vad det är för faktorer som ger ett bra utfall och hur vi kan kommunicera detta. Vi har under några år kommunicerat med de baltiska länderna, därför att de ser att det är oerhört viktigt att stärka exempelvis demokratifrågan, att få in den i sin fostran men också andra saker. Vi vet att vi naturligtvis måste gå vidare och kommunicera detta också med övriga Europa och för den delen också med länder utanför EU. Det här är också ett bra exempel på hur nordiskt samarbete faktiskt sätts in i ett sammanhang i vår egen världsdel, i tidigare Östeuropa med de problem som har funnits och fortfarande finns där, och också i ett större internationellt sammanhang. Det är ett exempel som jag tycker är viktigt att lyfta fram, och det finns oerhört mycket att göra även framgent kring detta. Avslutningsvis vill jag tacka för mycket lärorika och spännande år i Nordiska rådet. Jag lämnar både Nordiska rådet och riksdagen. Det har varit ett mycket givande arbete. Jag vill också önska lycka till, som Gabriel gjorde, till dem som är kvar i det här arbetet.

Anf. 81 Runar Patriksson (Fp)

Fru talman! Jag har fyra minuter på mig i ett viktigt ämne för mig som riksdagsledamot och som vald representant för gränsborna i Värmland gentemot ett annat nordiskt land - i mitt fall Norge, som just i dag firar sin 17 maj. Jag säger grattis till Norge för både år 1814 och år 1905. Norden används som ett positivt kraftuttryck ibland, och det tänker jag göra nu, fru talman. Är politiken om nordiskt samarbete viktig för Sverige? Mitt svar blir: Ja, så in i Norden! Svenska industrier, norsk fisk och olja, Danmarks matproduktion och dess placering i Europa, Finlands kunskap om företagande och den finska sisun är en politisk kraft, liksom det fantastiska landet Island med 260 000 invånare som genom ett ekonomiskt under är med och dominerar den nordiska ekonomiska marknaden. Ett stärkt Norden i Europa är enligt min politiska tanke en vision som ger fem mindre länder mer kraft gemensamt. Likheten i synen på demokrati och samhällsbyggande är påfallande och binder oss samman. De politiska partiernas systerpartier i Norden är ofta på god talefot med varandra. Detta är en kraft i sig. Det märker vi som arbetar politiskt i det nordiska arbetet. Vi har enligt min mening tyvärr ännu misslyckats med att göra Norden till en nordisk arbetsmarknad med ett enkelt regelverk som ger enskild arbetskraft och småföretagare trygghet vad gäller skatter, sjukförsäkringar och andra arbetsmarknadsförsäkringar. Trots Schlüters arbete, som var gott i sig, är Norden inte en säker och enkel arbetsmarknad ännu. Många har drabbats av våra olika regelverk. Regeringen borde tillsätta en haverikommission för att utreda de drabbades situation, anser jag. Mitt förslag om ett bemannat nordiskt skattekontor skulle lösa många problem och motverka kravet på lika skatteregler. Det regelverk som finns ska dock inte drabba den enskilde arbetstagaren eller småföretagaren. Det måste vara målet för det nordiska samarbetet. Till sist vill jag tacka alla er i riksdagen som jag samarbetat med i den nordiska delegationen. Det gäller er alla, från alla partier, samt talmannen. Det känns som att omtanken om Norden, så som jag framfört den i mitt inlägg, delas av er alla. Jag bär med mig hem till gränsbygden minnet av våra möten runtom i Norden, inte minst av våra förberedande möten i Stockholm. Ett speciellt tack till Gabriel Romanus och Anita Johansson, som jag anser har varit ett nordiskt politiskt radarpar av bästa märke. Jag vill även framföra ett stort tack till den otroligt kunniga, solidariska och hjälpsamma personalen vid RIK:s nordiska kansli. Var rädda om detta kansli, som borde förstärkas, ja kanske delvis återföras till Stockholm från Köpenhamn. Min förhoppning är att de framtida politikerna i denna kammare tar Norden på samma allvar som vi har gjort under den gångna perioden, 2002-2006. Det är viktigt, fru talman. Ja, viktigt så in i Norden!

Anf. 82 Gabriel Romanus (Fp)

Fru talman! Jag vill tacka Runar för de vänliga orden. Jag måste som replik säga att det finns väl ingen i denna kammare som bättre än Runar Patriksson visat att de nordiska frågorna verkligen hör hemma i riksdagsarbetet och även i kammardebatterna. Det är något som ni som kommer efter bör ha som ett föredöme. Fru talman! Jag har begärt ordet för att som avrundning framföra tre korta synpunkter. Det har framförts ett yrkande mot det enhälliga utskottets förslag. De två motionärerna har förenat sig om ett yrkande, och jag vill påpeka att av deras inlägg framgår att den ene av dem anser att hans förslag skulle lyfta upp de nordiska frågorna medan den andre motionären säger att det handlar om en omprioritering, det vill säga minskad betydelse för det nordiska samarbetet. Vad det gemensamma yrkandet går ut på är därmed något oklart. För det andra vill jag framhålla att den nordiska modellen finns, och den är framgångsrik. Vi har olika meningar om inslag i den nordiska modellen - den nordiska välfärdsmodellen, om man så vill - men så snart man går utanför Norden påminns man om den stora politiska och ideologiska gemenskap som vi har i Norden. Den går över nationsgränser och partigränser. För det tredje vill jag säga att vi som är för ett svenskt EU-medlemskap men vill göra EU mer socialliberalt och mindre råkapitalistiskt marknadsliberalt har all anledning att stärka det nordiska samarbetet, för det är en plattform från vilken vi mer framgångsrikt kan arbeta för detta mål.

Beslut

Nordiskt samarbete (UU16)

Regeringen har berättat för riksdagen om det nordiska samarbetet under 2005 och Nordiska rådets svenska delegation har redogjort för parlamentarikersamarbetet inom Nordiska rådet. Riksdagen avslutade ärendet utan att göra några tillägg. Riksdagen sade också nej till ett antal motioner som tar upp olika frågor om nordiskt samarbete.
Utskottets förslag till beslut
Skrivelsen och redogörelsen läggs till handlingarna. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag