Norden
Debatt om förslag 22 maj 2002
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenSten Tolgfors (M)
- Hoppa till i videospelarenElver Jonsson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenAgneta Brendt (S)
- Hoppa till i videospelarenSten Tolgfors (M)
- Hoppa till i videospelarenAgneta Brendt (S)
- Hoppa till i videospelarenSten Tolgfors (M)
- Hoppa till i videospelarenAgneta Brendt (S)
- Hoppa till i videospelarenElver Jonsson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenAgneta Brendt (S)
- Hoppa till i videospelarenElver Jonsson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenAgneta Brendt (S)
- Hoppa till i videospelarenKent Olsson (M)
- Hoppa till i videospelarenAgneta Brendt (S)
- Hoppa till i videospelarenKent Olsson (M)
- Hoppa till i videospelarenAnita Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenKent Olsson (M)
- Hoppa till i videospelarenAnita Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenKent Olsson (M)
- Hoppa till i videospelarenAnita Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenÅke Gustavsson (S)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Andersson (C)
Protokoll från debatten
Anföranden: 21
Anf. 146 Sten Tolgfors (M)
Herr talman! Norden har länge fungerat bra när
det gäller samarbete och integration mellan länderna.
Genom åren har en lång rad åtgärder vidtagits som
tillsammans med delade värderingar bundit samman
de nordiska länderna. Den nordiska passfriheten och
den nordiska arbetsmarknaden är viktiga milstolpar.
Det finns enighet om huvuddragen i det nordiska
samarbetet. Men på ett par punkter vill vi moderater
understryka vikten av att man kontinuerligt utvecklar
formerna för det nordiska samarbetet, allt i akt och
mening för att se till att det förblir starkt och relevant
för att möta tidens utmaningar.
Herr talman! De baltiska staterna står på randen
till fullt medlemskap i EU och Nato. Denna utveck-
ling är mycket positiv för Estland, Lettland och Li-
tauen och innebär full integration i de västliga syste-
men för ekonomiskt, politiskt, säkerhetspolitiskt och
försvarspolitiskt samarbete. Denna utveckling är
också mycket positiv för Sverige och för de övriga
nordiska länderna, liksom för stabiliteten och tillväxt-
förutsättningarna i vår region.
Nordiska rådets uppgift är - och måste vara - att
bidra till att stärka samarbetet och relationerna i vår
del av Europa. De nordiska länderna och Nordiska
rådet borde ta ett alldeles särskilt ansvar för och ha ett
speciellt intresse av att integrera de baltiska staterna i
regionens samarbete.
Det har dock visat sig möta större hinder för de
baltiska länderna att komma med i Nordiska rådet än
vad det har gjort och gör i EU och Nato. Det är näm-
ligen så att intresset för deras medlemskap saknas helt
hos den svenska regeringen.
Hittills - och med lyckat resultat - har gemen-
samma möten hållits mellan Nordiska rådet och den
baltiska församlingen, som är Nordiska rådets baltis-
ka motsvarighet. Inte minst frågor om Östersjöområ-
dets säkerhet har diskuterats livligt. Det är i sig bra.
Gemensamma sessioner är välkomna och angelägna
för att diskutera gemensamma angelägenheter. Men
det ersätter inte medlemskap. Precis som inom andra
organisationer måste samarbetet ske på jämställd fot.
De baltiska länderna är inte Nordens lillebröder.
Utskottets skäl för att avfärda det moderata yr-
kandet om medlemskap i Nordiska rådet för de bal-
tiska staterna är milt sagt svårbegripligt. Majoriteten
skriver följande: "När det gäller medlemskap konsta-
terar dock utskottet att det nordiska samarbetet vilar
på den språkliga och kulturella gemenskapen de nor-
diska länderna emellan. Det nordiska samarbetet är
ingen internationell organisation där andra länder kan
söka medlemskap. De baltiska länderna har inte heller
uttryckt någon önskan om att få medlemskap i Nor-
diska rådet."
Den här skrivningen är på flera sätt direkt själv-
motsägande. Först avfärdar majoriteten möjligheten
för länder att söka medlemskap. Sedan anför man
som skäl för att länderna inte ska inbjudas att komma
med att de inte uttryckt någon önskan om att få delta.
Därför vill jag fråga företrädare för majoriteten: Hur
sannolikt tror Socialdemokraterna att det är att de
baltiska länderna skulle be att få komma med i en
organisation som uttryckligen förklarat sig vara
stängd för ansökningar? Initiativet till ett medlemskap
- en inbjudan - måste komma från oss.
Hänvisningen till språklig gemenskap i Norden är
också självmotsägande. Svenskan och finskan är
knappast varandra mer närstående än svenskan och
estniskan. Både Finland och Estland har under långa
- om än olika långa - perioder varit en del av samma
rike som Sverige. Har utskottet glömt att Riga har
varit en betydande stad i det svenska riket? Har ut-
skottet glömt universitetet i Tartu? Har Socialdemo-
kraterna glömt alla personella band mellan Sverige
och de baltiska länderna både långt tillbaka i tiden
och i modernare historia? Har Socialdemokraterna
glömt att vi alla delar Östersjön med allt vad det in-
nebär av ansvar för miljö, säkerhet och kommunika-
tioner? Har utskottet och Socialdemokraterna glömt
det gemensamma intresset av att integrera det nära
Ryssland i handel, kulturellt utbyte och politiska
relationer i närområdet? Vad, om inte detta, borde det
Nordiska rådet syssla med?
Dessutom har Sverige och de andra Nordiska EU-
länderna allt intresse av att skapa ett så nära samar-
bete som möjligt med de baltiska staterna inför deras
förestående EU-medlemskap. Då är det knappast rätt
signal att avfärda dem som medlemmar i Nordiska
rådet för att sedan, när de väl är med i EU, komma
farande och be om deras samarbete och stöd för t.ex.
den nordliga dimensionen inom EU.
Ett väl fungerande nordiskt samarbete är viktigt
när det gäller utvecklingen i Östersjöområdet liksom
för att regionalt stärka den europeiska integrationen.
Det nordiska samarbetet har spelat en betydelsefull
roll för att väva samman de nordiska länderna särskilt
före det svenska och det finska EU-medlemskapet.
Det nordiska samarbetet kommer att ha viktiga
funktioner också i framtiden, men det förutsätter ju
att vi är villiga att utveckla Nordiska rådets uppgifter.
Det är här som vi moderater ser medlemskap för de
baltiska staterna som den stora utmaningen för sam-
arbetet.
Under 2003 bör de baltiska staterna erbjudas
medlemskap i det nordiska rådet så att de åtminstone
kommer i en parallell process med utvidgningen av
EU och Nato.
Herr talman! Jag vill därför yrka bifall till den
moderata reservationen nr 1 i dagens betänkande.
En angelägen funktion för Nordiska rådet är an-
nars att fungera som Nordens politiska torg där poli-
tiker från de nordiska länderna kommer samman för
att diskutera gemensamma frågor och utbyta idéer.
Därför måste ländernas ledande politiker, både från
regeringar och från parlament, kunna delta.
Det är tydligt att många gemensamt nordiska frå-
gor också har en stark koppling till de europeiska
frågorna. Omvänt gäller att många Europafrågor har
en stark inverkan på de nordiska länderna och de
nordiska frågorna. Vi lever inte längre isolerat. Där-
för måste den såväl politiska som personella kopp-
lingen till EU-parlamentet stärkas.
Vi moderater menar därför att de nordiska länder-
nas EU-parlamentariker måste kunna ingå i respekti-
ve lands nordiska rådsdelegationer och vara valbara
tillsammans med nationella parlamentariker. Därmed
skulle de kunna vara fullvärdiga medlemmar av re-
spektive länders delegationer.
De nordiska ländernas parlament måste därför få
möjlighet att nominera ledamöter till Nordiska rådet
partipolitiskt proportionellt, men bland såväl nordiska
parlamentsledamöter som nordiska Europaparlamen-
tariker.
Ett starkt nordiskt samarbete stammar ur varda-
gen. Det är bra att vissa av ländernas parlamentariker
har ett särskilt ansvar för det nordiska samarbetet i
sina nordiska rådsdelegationer. Men det vore ännu
bättre om de nordiska frågorna kom att involvera alla
parlamentsledamöter i deras dagliga gärning. Ett sätt
att klara detta vore att varje nordiskt lands fackutskott
i respektive parlament samarbetade med kollegerna
inom sina frågeområden. Om detta har vi moderater
avgett ett särskilt yttrande.
Men dagens huvudpoäng är att vi vill inbjuda de
baltiska staterna att komma med i Nordiska rådet och
att genom detta stärka vardagsintegrationen och det
gemensamma ansvaret för regionen. Kent Olsson
kommer senare att redovisa ytterligare moderata
synpunkter, men då mer på Nordiska rådets praktiska
arbete.
Anf. 147 Elver Jonsson (Fp)
Herr talman! Trots att betänkandet i sitt omfång,
knappt 20 sidor, kan synas tunt är det en betydande
ärendeström som rinner i den flod som förenar Nor-
diska ministerrådet med dess parlamentariker i Nor-
diska rådet.
Redogörelsen från regeringen upptar finska ordfö-
randeskapet från i fjol, då man valde rubriken Nordbo
2001. Där kartlades nordiska medborgares rättigheter
vid bosättning, arbete, studier och uppehåll i annat
nordiskt land. Utredaren lämnade också förslag om
hur man skulle kunna förbättra informationen om
nordiska avtal och konventioner till medborgare och
myndigheter. Det pekades också på behovet av en
ökad medvetenhet och en bättre uppföljning av de
nordiska avtalen. En slutrapport kommer att lämnas
under detta år.
En viktig del i det organisatoriska avsnittet var
Viesmanspanelens rapport, som kom förrförra året,
med förslag om den framtida inriktningen på det
nordiska samarbetet. Senare kom också en ny nordisk
dagordning. Det ledde till en ändrad utskottsstruktur
där vi i princip återgick till tidigare sakområden.
Ministerrådet hade också siktat in sig på fem områ-
den: den teknologiska utvecklingen, välfärden, den
inre marknaden i Norden, samarbetet med grannlän-
der och regeringar i grannskapet samt miljö och en
hållbar utveckling. Ett temamöte i april i fjol om ett
bärkraftigt Norden ledde till en extra kongress i juni i
Kungälv.
Samarbetet i närområdet är en angelägen fråga.
Inte minst det parlamentariska utbytet spelar stor roll.
Nordiska investeringsbanken, NIB, men också NEF-
CO och NOPEF har haft betydande verksamheter
med inriktning på närområdet.
Det är nu tio år sedan de nordiska informations-
kontoren i Tallinn, Riga och Vilnius inrättades, och
jag vill påstå att dessa informationskontor, som kom i
gång innan banden slets av till gamla Sovjetunionen,
var något av en dörröppnare. Nu arbetas det på att få
en liknande informationspunkt i Kaliningrad. Det är
viktigt att snabbt komma i gång eftersom det har en
så avgörande betydelse för det framtida samarbetet.
Utan att föregripa vad nästa års rapport kommer
att innehålla är det intressant att notera att det norska
ordförandeskapet har prioriterat de tre viktiga områ-
dena barn och unga, livsmedelssäkerhet och bärkraf-
tig utveckling. Jag tycker att det ligger väl i linje med
vad vi parlamentariker från mittengruppen har uttalat
oss för, och vi känner stor sympati för dessa priorite-
rade sakområden.
Herr talman! När jag 1979 deltog i min första ses-
sion här i Stockholm var det rådets 27:e session sedan
starten. Under dessa 23 år har naturligtvis väldigt
mycket hänt både i rådet och i världen i övrigt. En
tydlig förändring är det ökade tempot, sessionen har
kortats. Då pågick sessionen i nästan en hel vecka. Då
var hela den svenska regeringen på plats. Antalet
deltagande ministrar från övriga nordiska länder var
ungefär detsamma. Nu kan man väl säga att konkur-
rensen om tid för det internationella samarbetet inte
var lika stor då, och många fler hade tid att delta för
att så att säga bara lyssna.
I år fyller Nordiska rådet 50 år. Det är nästan lika
gammalt som FN och det däremellan startade Europa-
rådet som till stora delar blev förebild under Nordiska
rådets första arbetsår. Nordiska rådet hade dels ett
omfattande parlamentariskt samarbete i Norden och i
Europa. Dock fick inte utrikes- och säkerhetspolitik
behandlas. Jag minns debatter då erfarna parlamenta-
riker tystade nya och entusiastiska ledamöter som
ville tala om säkerhetspolitik. Dessa frågor var då
fortfarande tabu.
Historiskt har Nordiska rådet främst arbetat som
nationella delegationer. Samarbetet mellan de olika
nordiska partierna fanns visserligen, men det var
svagt och inte formaliserat med partigruppsmöten och
partigruppsförslag som det är i dag.
År 1979 hade Sverige en liberal regering under
ledning av Ola Ullsten, och oppositionsledaren Olof
Palme var ordförande i den svenska delegationen. Det
är värt att notera att flera av de förslag som fanns på
dagordningen för den 27:e sessionen har stor aktuali-
tet också i dag. Avsaknaden av överstatlighet och
behovet av konsensus har naturligtvis inverkat på
möjligheten att handla snabbt. Jag vill bara nämna att
frågor som då diskuterades var ett förbättrat konsu-
mentskydd, nordiskt dataråd, valutapolitik och mo-
netärt samarbete i Norden - ett samarbete som i dag
är under snabb utveckling i hela Europa. Medicinskt
missbruk inom elitidrotten och framfarten av droger
bland yngre var problem som då fanns med men som
har mycket hög aktualitet också i våra dagar. Åtgär-
der för att bevara sälstammen, begränsningar av djur-
försök och samarbete om genteknik är också frågor
som med hänvisning till den snabba medicinska ut-
vecklingen rymmer ett antal etiska problem som vi
fortfarande måste ta itu med såväl på nordisk basis
som i världen i övrigt.
Frågor som också diskuterades vid detta möte var
Nordiska hälsovårdsskolan, Nordiska industrifonden
och Nordiskt institut på Åland. Färöarnas representa-
tion var en het fråga, inte minst för danskarna och
färöingarna själva. Många av de verksamheter som då
var på dagordningen utvärderas i dag. En del kan
synas spela stor roll och ha betydelse eller också bör
de ersättas med annan nordisk verksamhet.
Med ett skutt framåt tio år i tiden till 1989 är vi
åter i Stockholm. Nu är det rådets 37:e session.
Statsministern är nu Ingvar Carlsson, och ordförande
för svenska delegationen är Karin Söder, som vid den
sessionen också väljs till rådets president.
Också vid detta möte behandlades frågor som har
hög aktualitet i dag, som arktisk medicinsk forskning
m.m. Andra förslag som lades fram var att sätta i
gång en nordisk studie angående Europasamarbete
och en utredning om det nordiska samarbetet och
EG:s inre marknad.
Nu vet vi resultatet med flera nordiska länder i EU
och några som står utanför men ändå med en anknyt-
ning genom EES-avtalet. Det är inte fråga om anting-
en eller utan om både-och. Vi behöver såväl Norden
som Europa och världen.
IT-frågorna står i dag högt på dagordningen, och
det finns ett särskilt IT-ministerråd. Redan 1989 var
de faktiskt aktuella genom förslag om en nordisk
informations- och databank och förslag om en nor-
disk datautbildning. Det är ett fint inslag i det utbyte
som sker med våra närområden och inte minst med de
tidigare av Sovjetunionen styrda områdena. Nord-
jobbs verksamhet spelar här en stor roll. Att på plats
kunna utbyta erfarenheter i ett främmande land med
både skillnader och likheter spelar en stor roll inte
minst för unga människor.
Fumliga försök i det förgångna har bl.a. NORD-
SAT, Nordisk ekonomisk union - NORDEK - och
Försvarsförbundet varit. Alla dessa tre försök har det
gemensamt att det inte blev någonting av dem. Jag
lägger ingen särskild värdering i det påståendet, men
uttrycket står sig att nordiskt samarbete har haft
många små framgångar och några få men stora bak-
slag.
Vid Nordiska rådets senaste möte i Reykjavik dis-
kuterades globaliseringen, som nu har många ansik-
ten. Det må vara internationell handel som växer,
stora kapitalflöden över nationsgränserna, framsteg
inom högteknologin i stora delar av världen, lägre
kostnader för kommunikationer, en kraftigt ökad
migration - allt detta i en alltmer integrerad världs-
ekonomi och en explosiv utveckling av finansiella
transaktioner. Det är stor risk att klyftan växer mellan
rika och fattiga länder.
Globaliseringen, som framför allt kom i gång
kring 1980-talet, har i verkligheten främjat ekono-
misk tillväxt. Det visar sig att länder som ökade sin
öppenhet gentemot omvärlden har haft en snabbare
utveckling än länder som mälde sig ut från handel
och investeringar.
På tal om öppenhet är vi från Folkpartiets sida
också öppna för att valkretsen utvidgas till att också
gälla Europaparlamentariker. Det gör att vi har yrkat
bifall till reservation 2 i betänkandet.
Herr talman! Ett par korta reflexioner till. I en
rapport som jag själv lade fram för Nordiska rådet för
ett par år sedan som hette Globaliseringen och Nor-
den tog jag upp globaliseringens betydelse för kultur-
politik och socialpolitik. Jag utgick från ett nordiskt
perspektiv men med en positiv syn på globaliseringen
i betydelsen regional samverkan, tillväxt och mark-
nadsekonomi för att motverka tendenser till slutenhet
mot omvärlden, att få en vidgad arbetsmarknad och
att åtgärda brister som orsakar arbetslöshet, t.ex.
genom bättre vidareutbildning och kompetensutveck-
ling. Rapporten debatterades och ledde till rådsbeslut.
En rekommendation gjordes till ministerrådet och en
rekommendation i fyra punkter till de nordiska län-
dernas regeringar. Några delpunkter som fanns i re-
kommendationerna: Hur möter vi de utmaningar som
den nordiska modellen gentemot den allmänna glo-
baliseringen innebär? Ministerrådet uppmanas att
klarlägga vilka delar av vår välfärdsmodell som det
finns samstämmighet kring och är angelägna att vär-
na. Välfärdsforskningsprogrammet ska undersöka hur
man harmoniserar men också särskilt beakta skatteba-
sernas rörlighet. Kan detta påverka vår handlingsfri-
het vid val av välfärdsmodell, och hur påverkar de allt
större enheterna och koncentrationen i finans- och
näringsliv maktförhållandena i samhället och konsu-
menternas situation?
De nordiska regeringarna uppmanades att främja
goda levnadsvillkor i u-länderna. Vi ger också en
demokratisk dimension åt detta genom uppmaningen
att presentera gemensamma handlingslinjer för hur
man stärker demokratin och förnyar dess former.
Vidare uppmanades till att sprida kunskap om våra
nordiska erfarenheter av folkrörelse och medbestäm-
mande, om byalag och om folkbildning. Detta är
klassiska frågor som sprang fram ur våra stora folkrö-
relser och som sedan fått en mer modern avnämare.
Att verka för att folkrörelserna och frivilligorgani-
sationerna stärks och att öka demokratiseringen är
bl.a. vad den globala styrningen handlar om.
Där, allra sist herr talman, tror jag att det nordiska
samarbetet har sin uppgift. Det är inte bara 50 år. Vi
har ett månghundraårigt gott samarbete, och därför är
det så starkt med denna folkliga bas. Jag har sagt vid
en del tillfällen att det här faktiskt är något som kan
vara en god exportvara.
Anf. 148 Agneta Brendt (S)
Herr talman! I det här betänkandet finns, som ti-
digare år, en sammanfattande redogörelse av reger-
ingens skrivelse till riksdagen om Nordiska minister-
rådets verksamhet och även en kort sammanfattning
av Nordiska rådets svenska delegations redogörelse
för det gångna verksamhetsåret.
I Nordiska ministerrådet var Finland ordförande
under 2001. Man hade valt Nordbo 2001 som rubrik
för sitt program. Ambitionen var att se samarbetet på
olika områden ur den enskilde nordiske medborga-
rens perspektiv. En särskild utredare tillsattes för att
kartlägga nordiska medborgares rättigheter och skyl-
digheter vid bosättning, arbete, studier och uppehåll i
annat nordiskt land.
Särskild vikt lades vid den s.k. visemanspanelens
rapport, som tidigare nämndes här. Den lämnades i
oktober 2000 med förslag till inriktning av det fram-
tida nordiska samarbetet. Avsikten är att samarbetet
ska inriktas på fem områden: teknologisk utveckling,
välfärd, där också nordbors rättigheter ingår, den inre
marknaden i Norden, samarbetet med grannländer
och grannregioner samt miljö och hållbar utveckling.
Nordiskt samarbete i EU-frågor har i första hand
karaktär av samråd och informationsutbyte. Samar-
betet med närområdet, de tre baltiska länderna, nord-
västra Ryssland, Barentsområdet och Arktis, är prio-
riterat för Norden. En stor del av resurserna satsas på
projekt med inriktning på demokrati, välfärd, bär-
kraftigt resursutnyttjande och marknadsutveckling.
Under året uppmärksammades, som också har sagts
tidigare, att det var tio år sedan de nordiska informa-
tionskontoren i Tallinn, Riga och Vilnius inrättades.
Dessa kontor har spelat en viktig roll för utvecklingen
av kontakter och kulturellt utbyte mellan de baltiska
och de nordiska länderna. Glädjande nog har ju nu
också beslut fattats om öppnande av ett svenskt kon-
sulat i Kaliningrad.
I regeringens skrivelse betonas samarbetet inom
sektorerna utbildning och forskning, miljö, närings-
politik, regionalpolitik, arbetsmarknad samt social-
och hälsovårdsfrågor. Särskilt viktiga miljöfrågor den
närmaste tiden är havsmiljön och miljö och hälsa. När
det gäller arbetsmarknadssektorn handlar det om full
sysselsättning, avskaffande av gränshinder, trygghet i
arbetsmiljön och arbetslivet samt frågor som rör den
nordiska välfärdsmodellen. Ett centralt område för
arbetet är utvecklingen av arbetskraftens rörlighet i
det gränsregionala samarbetet. Bl.a. har s.k. hinder-
kataloger tagits fram för att undanröja de hinder som
finns för arbetskraftens rörlighet på den nordiska
arbetsmarknaden.
Herr talman! I redogörelsen från Nordiska rådets
svenska delegation redovisas de möten som har av-
hållits och de politiska utvecklingslinjerna i samar-
betet. Förändringar i omvärlden har följts av organi-
satoriska förändringar i arbetet inom Nordiska rådet.
Vid rådets session i Köpenhamn i oktober 2001 fatta-
des beslut om ändringar i rådets organisation. Den
tidigare geografiska utskottsindelningen ersattes av
en fackindelning av utskotten inom områdena kultur
och utbildning, medborgar- och konsumentfrågor,
välfärd, miljö och naturresurser samt näringsfrågor.
Jag vet att Anita Johansson senare kommer att
ytterligare belysa de förändringar som har genomförts
beträffande rådets arbetssätt och de planer som finns
för det framtida samarbetet.
Herr talman! Utskottet har behandlat ett antal mo-
tioner i anslutning till skrivelsen och redogörelsen.
Motionerna behandlar relationerna till närområdet,
nordbors rättigheter, miljö- och hälsofrågor och soci-
ala frågor, regional utveckling samt organisationsfrå-
gor. Samtliga motioner har besvarats eller avstyrkts.
När det gäller relationerna till närområdet handlar
motionsyrkandena om det nordiska samarbetets roll
för att främja utvecklingen i närområdet, dvs. de i
baltiska länderna, i nordvästra Ryssland, i Barentsom-
rådet och i Arktis.
De här motionsyrkandena har behandlats av ut-
skottet ett flertal gånger, och utskottet har därför inte
funnit anledning att ändra sin bedömning från tidigare
år, dvs. att det nordiska samarbetet vilar på den
språkliga och kulturella gemenskapen de nordiska
länderna emellan. Det nordiska samarbetet är ingen
internationell organisation där andra länder kan söka
medlemskap. Däremot har vi från utskottets sida
pekat på den pågående översynen av de strategiska
målsättningarna för närområdessamarbetet inom
ramen för uppföljningen av rapporten Närmare Nor-
den.
Herr talman! När det gäller organisationsfrågor
föreslår Moderaterna i sin motion liksom tidigare år
att även ledamöter i Europaparlamentet ska kunna
nomineras till Nordiska rådet och att utskotten i de
nordiska ländernas parlament ska ha en aktivare roll i
beredningen av de ärenden som behandlas i Nordiska
rådet. De menar också att det krävs en fortsatt refor-
mering av Nordiska rådet.
Majoriteten i utskottet anser att Europafrågorna
redan i dag har en självklar plats i Nordiska rådets
verksamhet och att de löpande kontakterna mellan
Nordiska rådet och Europaparlamentarikerna har
stärkts under senare år. Europaparlamentets ledamö-
ter kan redan i dag delta i Nordiska rådets temamöten
med full yttranderätt. De kan också delta i rådets
sessioner. I samband med omorganisationen av ut-
skottsstrukturen inom Nordiska rådet har det även
slagits fast att ordförandena i de nyskapade fackut-
skotten ska etablera kontakt med motsvarande utskott
i Europaparlamentet.
När det gäller den fortsatta reformeringen av ar-
betet anser vi att det är rimligt, efter en så pass om-
fattande omorganisation, att den nya organisationen
ska få en chans att finna sina former innan nya, större
organisationsförändringar diskuteras på nytt.
Vad gäller förankringen i de nationella parlamen-
ten har en försöksverksamhet inletts där utskott från
de nordiska länderna har hållit särskilda möten. Det
är en del av det reformarbete som pågår och som
kontinuerligt ska utvärderas.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utri-
kesutskottets betänkande och avslag på samtliga re-
servationer.
Anf. 149 Sten Tolgfors (M)
Herr talman! Att utrikesutskottet tidigare har av-
styrkt en motion är knappast ett sakargument för att
göra det en gång till, särskilt när argumentationen inte
utvecklas. Jag skulle vilja fråga Agneta Brendt varför
Socialdemokraterna är motståndare till baltiskt med-
lemskap i Nordiska rådet. Den skrivning som finns i
betänkandet är ju, som jag har redogjort för tidigare,
direkt självmotsägande. Man vill inte bjuda in de
baltiska länderna till Nordiska rådet av det skälet att
de inte har uttryckt någon önskan om att få delta.
Samtidigt skriver man att Nordiska rådet är stängt för
andra länder att ansöka om medlemskap i. Det är
fullständigt självklart att de baltiska länderna inte
skulle förödmjuka sig genom att öppet säga att de
skulle vilja komma med när Socialdemokraterna
sänder sådana avståndstagande signaler. Det är ju på
det sättet att Nordiska rådet och medlemsländerna
själva måste sända en signal om att de baltiska stater-
na vore välkomna.
Det är på något sätt underligt, och det måste väl
ändå Agneta Brendt också tycka, att det är lättare för
de baltiska staterna att bli medlem i EU och Nato än
att få minsta signal om öppenhet från nordiska rådet.
Det finns fler självmotsägelser i Socialdemokra-
ternas argumentation. Man talar om den språkliga
gemenskapen. Finskan är t.ex. inte mer lik svenskan
än vad estniskan är. Det allvarligaste, tycker jag, är
att man fullständigt bortser från det gemensamma
ansvar som Sverige, Norden och Baltikum har för
Östersjöangelägenheter. Det gäller alltifrån miljö- och
energifrågor, säkerhetsfrågor och att integrera det
nära Ryssland i ett samarbete med de västliga demo-
kratierna. Jag skulle vilja be Agneta Brendt att ut-
trycka något sakskäl för att de baltiska staterna ska
nekas medlemskap i Nordiska rådet.
Anf. 150 Agneta Brendt (S)
Herr talman! De baltiska staterna har faktiskt inte
uttryckt någon önskan att bli medlemmar. Det före-
ligger också en mycket bred samsyn i Norden om de
här frågorna.
Det är den konservativa gruppen i Nordiska rådet
som driver frågan om ett baltiskt medlemskap i Nor-
diska rådet. Det är däremot inte så att övriga parti-
grupperingar i Nordiska rådet på något sätt tar av-
stånd från de baltiska länderna. Jag har själv deltagit
vid sessioner där Nordiska rådet har sammanträffat
med den baltiska församlingen, som är de baltiska
ländernas samarbetsorganisation. Från de baltiska
ländernas sida uttrycker man också stor tillfredsstäl-
lelse med det samarbete som finns i dag mellan de
baltiska länderna och Nordiska rådet.
Självklart har de nordiska länderna ett mycket
stort ansvar när det gäller Östersjön och länderna runt
Östersjön.
Anf. 151 Sten Tolgfors (M)
Herr talman! Först säger Agneta Brendt att de
baltiska staterna inte får vara med. Sedan förundras
hon över att de inte själva har uttryckt någon önskan
om att vara med. Det är väl ändå att bjuda med arm-
bågen?
Den baltiska församlingen har uttryckt önskemål i
riktning att man skulle kunna utvidga Nordiska rådet,
men Socialdemokraterna avfärdar denna närområ-
desintegration som Nordiska rådet skulle kunna bidra
till. Våga fråga, Agneta Brendt! Stå inte här och för-
sök förutsäga deras svar! Se vilken reaktion de kom-
mer med.
Återigen: Jag tycker att man gör en synnerligen
underlig hänvisning till språklig och kulturell gemen-
skap, som skulle vara något exkluderande och skilja
Norden från övriga länder kring Östersjön. Jag ser
inte alls på vår historia på det sättet. Både Agneta
Brendt och jag vet mycket väl att såväl Estland som
stora delar av Lettland en gång i tiden har varit med i
samma rike som Sverige och Finland. Riga var en av
våra största städer, och universitetet i Tartu var ett av
våra viktigaste universitet. Östersjön band ihop Nor-
den, men nu vill Agneta Brendt använda Östersjön
för att särskilja de nordiska länderna från de baltiska
staterna. Det tycker jag är i grunden felaktigt.
Vad sänder det för signal om det framtida samar-
betet i EU om en nordlig dimension? Först avvisar
Socialdemokraterna ett ytterligare närmande mellan
Sverige och de baltiska staterna inom Nordiska rådet.
När dessa sedan kommer med i EU kommer vi för-
modligen snabbt att vara där och be om deras stöd för
den svenska linjen för EU:s utveckling, för den nord-
liga dimensionen och för hjälp med att integrera det
nära Ryssland.
Jag tycker att det är synnerligen underligt att det
ska vara lättare för ett land att komma med i Nato och
EU än i Nordiska rådet, eller att ens få en signal om
att man skulle vara välkommen som medlem i Nor-
diska rådet. Socialdemokraternas argumentation hål-
ler inte. Varken språklig eller kulturell gemenskap
kan vara tillnärmelsevis tillräcklig grund för att avvi-
sa en utvidgning och göra Nordiska rådet relevant i
vardagsintegrationen.
Anf. 152 Agneta Brendt (S)
Herr talman! Sten Tolgfors, jag har inte uttryckt
någon förundran över att de baltiska länderna inte har
ansökt om medlemskap. Jag har konstaterat att så inte
är fallet.
Som jag sade tidigare är det oerhört viktigt att vi i
de nordiska länderna och i övriga länder runt Öster-
sjön samarbetar när det gäller t.ex. miljöfrågorna,
Östersjön och när det gäller demokratiutvecklingen i
de baltiska länderna, hälsovården osv. Men förutsätt-
ningen för att göra det behöver inte vara att vi alla är
med i samma organisation. Samarbetet mellan de
nordiska länderna och de baltiska länderna fungerar
alldeles utmärkt redan i dag.
Anf. 153 Elver Jonsson (Fp)
Herr talman! Utrikesutskottet har en tradition att
både besvara och avfärda med så mjuka ord att man
har svårt att ta till storsläggan. Jag skulle önska att det
skulle finnas mer av tåga och vilja i utskottets besked
när det gäller de olika förslagen. Jag tänker särskilt på
de gränshinder som finns. Det blir en väldigt tjock
katalog. Man har tagit upp alltför lite i försök att
undanröja det.
Agneta Brendt talade själv om hur viktigt det är
med arbetskraftsutbyte. Vi har en sådan punkt som
Folkpartiet har tagit upp. Den gäller problemen för de
s.k. gränsgångarna. Det finns ett tiotal gränsöverskri-
dande områden. Inte minst i det norra, Haparanda-
Torneå, eller det sydvästra, Öresundsregionen, ser
man väldigt tydligt hur viktigt det är att ha ett
fungerande gränsöverskridande samarbete. Där har
gränsgångarna haft det svårt genom att det har varit
knöligt för dem antingen i skattefrågor eller i t.ex. hur
man hanterar de dagliga färderna över gränsen. Detta
har varit alltför stelbent.
Jag tycker att de nordiska regeringarna har tagit
alltför lätt på detta, och vi parlamentariker har väl inte
tillräckligt skjutit skarpt i de här frågorna. Jag skulle
vilja att Agneta Brendt hade något att skicka med för
att sätta tryck på de nordiska regeringarna, och då inte
minst den svenska, när det gäller att underlätta för det
nordiska samarbetet i vardagsverksamhet.
Anf. 154 Agneta Brendt (S)
Herr talman! Jag är väl medveten om att det finns
hinder och att det är stora problem på vissa ställen när
det gäller gränsöverskridande arbete - man bor i ett
land och arbetar i ett annat. Men jag vet också att den
svenska regeringen har gjort ansträngningar för att
lösa de här problemen.
Detta är inte bara en svensk angelägenhet, utan
det handlar om regeringarna i de övriga nordiska
länderna också. Det måste finnas en önskan att se till
att de här problemen blir lösta.
Anf. 155 Elver Jonsson (Fp)
Herr talman! I den mån den svenska regeringen
har ansträngt sig är det inte särskilt imponerande. Det
återstår för mycket när det gäller att komma till rätta
med vad jag kallar vardagshinder. Det gör att våra
högtidstal om hur självklart det nordiska samarbetet
är och att vi egentligen är en enda gemenskap ekar
något ihåligt, eftersom just vardagsproblemen inte
hanteras bättre.
Agneta Brendt säger att hon och utskottet är väl
medvetna om detta. Då skulle det faktiskt vara
klädsamt att lägga in lite mer politisk tyngd när man
besvarar motioner. Det här är realiteter, där bekymren
fortfarande i alltför hög grad kvarstår.
Anf. 156 Agneta Brendt (S)
Herr talman! Det är kanske framför allt i de
mycket vardagliga situationerna som problemen är
mest irriterande. Jag kan bara hoppas att det i framti-
den blir en lösning på de problemen, så att det t.ex.
blir enkelt för människor som bor i Köpenhamn att
arbeta i Malmö och vice versa. På samma sätt hoppas
jag att det ska bli enklare för de människor som bor
längs gränsen till Norge eller uppe i Tornedalen.
Anf. 157 Kent Olsson (M)
Herr talman! Nordiska rådet fyller 50 år i år. Då
frågar man sig om det är en pigg 50-åring eller en
trött 50-åring. Ska man se på Nordiska rådet med oro,
eller ska man se på Nordiska rådet med pessimism?
Ska man se på Nordiska rådet med tillförsikt eller
bekymmer?
Vi kan gå tillbaka 50 år i tiden och se vad som har
hänt. Vi har vår passfrihet. Vi har den gemensamma
nordiska arbetsmarknaden. När man frågar människor
utanför kammaren är det dessa saker de anser att
Nordiska rådet har betytt för dem.
Men det finns problem inom Nordiska rådets om-
råde. Elver Jonsson och Sten Tolgfors tog upp dem,
nämligen problemen med olika typer av gränshinder.
Jag blir lite bekymrad när jag hör den ledande so-
cialdemokratiska företrädaren i dag säga att vi får
hoppas att vi kan lösa de vardagliga problemen. Det
ska inte hoppas någonting! Det ska lösas! Det är
därför som Nordiska rådet finns. De problem som
finns ska lösas. En av de viktigaste sakerna inom
Nordiska rådet är att lösa problemen. Vi måste inom
Nordiska rådet lösa dessa problem för dem som tyck-
er att Norden är viktigt. Vi måste se till att koncentre-
ra vårt arbete, att det blir målinriktat - människor ska
t.ex. kunna flytta.
Låt oss titta på Norrbackrapporten - den rapport
som flera har citerat ur. Vi kan konstatera att de flesta
nordbor tror att det är problemfritt att flytta mellan de
nordiska länderna. Men det man kan stöta på är irrite-
rande svårigheter och problem som man inte har
kunnat förutse. En orsak är att lagstiftningen inte är
tillräcklig och inte beaktar de behov nordbor har som
flyttar mellan de nordiska länderna. Vi vet att det
behövs en bättre samordning av regelverken.
De flesta nordbor, som en följd av det växande
nordiska samarbetet och globaliseringen inom när-
ingslivet i Europa, kommer att bo i olika länder. Då
förväntar de sig faktiskt att deras barns utbildningar
ska gälla i det ena landet till det andra, att de kan få
pensionsförmåner i det ena landet efter det andra. Det
ska inte vara några problem.
Det är här, Agneta Brendt, vi politiker har vår
största uppgift, nämligen att se till att gränshindren
försvinner i stället för att konstatera att det nu finns
en ny katalog av gränshinder. Vi får faktiskt se till att
hindren tas bort mycket snabbt.
Låt mig ge exempel på ett antal hinder som kan
tyckas små men som ändå är typiska.
En ung svensk gick till arbetsförmedlingen för att
undersöka möjligheten att arbeta på Färöarna eller i
Grönland. Det fanns ingen information att få. På en
fråga fick han till svar att arbetsförmedlingen kon-
centrerar sig på EU och EG, och förresten behövs det
arbetstillstånd för att arbeta på Färöarna eller i Grön-
land. Tack vare Hallå Norden - den nordiska instans
som hjälper enskilda med byråkratin - fick vederbö-
rande den information han behövde. Han hade helt
rätt; det behövdes inget arbetstillstånd för att arbeta i
Grönland eller på Färöarna.
Det här var ett exempel på att myndigheterna
måste veta vilka regler som gäller. I norrbackska
rapporten föreslås att det ska finnas en databas där
man snabbt kan se reglerna.
Låt mig ta ett annat exempel som kan synas vara
obetydligt. Vi har ett ungt par. Hon är svensk, och
han är från Island. De bosätter sig på Island, och de
får en dotter med det vackra namnet Saga. Efter för-
äldrarnas gemensamma önskemål registreras barnet i
Island i enlighet med isländskt namnskick. Det unga
paret beslutar så att flytta till Sverige, men här vägrar
de svenska myndigheterna att ge Saga hennes full-
ständiga namn med motiveringen att modern är
svensk medborgare. Frågan om prövningstillstånd är
nu under behandling i kammarrätten. Ska det verkli-
gen behöva vara så krångligt?
Jag som bor nära den norska gränsen i Bohuslän
kan konstatera följande. Enligt Göteborgs-Posten
rasar norska pensionärer bosatta i Sverige mot den
extra skatt som de tvingas betala till sitt hemland.
Norge kräver 3 % av deras pensioner i sjukvårdsav-
gift, trots att de inte anlitar norsk vård. Den norska
staten hävdar att när pensionärerna anlitar sjukvården
i Sverige får norrmännen betala via räkningar. Men,
detta har kontrollerats med svenska myndigheter, och
beskedet där är att Sverige inte skickar några räk-
ningar på sjukvårdskostnader till norrmännen. Norr-
männen får inte heller dra av den norska avgiften när
de betalar skatt i Sverige, men det norska folke-
tryggskontoret säger att man har rätt att ta ut dessa
avgifter.
Det här var ett antal exempel, och jag skulle kun-
na rabbla fler exempel.
Ett annat problem är den baltiska och ryska integ-
rationen. Vi moderater har tagit upp den frågan i
Nordiska rådet ett antal gånger. Det gäller den höga
avgift som måste betalas när t.ex. idrottsungdomar
ska få visum för att åka till Finland.
Nu har vi sett på problemen, och nu tycker jag att
vi ska se på möjligheterna. Det har ett antal gånger
nämnts i denna kammare att Sverige och Norden har
varit föregångare när det gäller skapandet av den
baltiska demokratin och de förändringar som har skett
i nordvästra Ryssland. Här är det oerhört viktigt att
Norden fortsätter att satsa. I betänkandet pekar man
på att Nordens internationella roll är oerhört viktig.
Vi har en framtid där vi kan ge mycket i form av
hjälp.
Jag hade förmånen att i Nordiska rådet vara ordfö-
rande för en grupp som arbetade med den nordliga
dimensionen. Vi kom fram till att det övergripande
målet för den nordliga dimensionen är att stärka de-
mokrati, säkerhet, stabilitet och hållbar utveckling i
norra Europa. Man ska se det som en politisk satsning
att bygga en plattform och ange en inriktning för
samarbetet mellan EU-länder och multilaterala orga-
nisationer i den nordliga regionen. Det är viktigt att vi
kraftsamlar för att stärka den demokratiska, ekono-
miska, sociala och miljömässiga utvecklingen i nord-
västra Ryssland och runt Östersjön. Det finns en
mångfald av aktörer, vilket är positivt.
Det finns ingen brist på idéer. Det finns ingen
brist på förslag. Det finns ingen brist på projekt. Men
det är faktiskt viktigt att vi koncentrerar oss och ser
till att det blir någonting av alla dessa projekt, att vi
identifierar de hinder och svårigheter som finns för
genomförandet och att vi lägger fram förslag på rea-
listiska projekt. Det ska vara projekt kring vilka det
finns en identitet, där människor i nordvästra Ryss-
land och Baltikum känner att de kan göra något av
projekten.
Här ser jag en oerhört stor uppgift för Norden i
framtiden med dess internationella engagemang.
Så vill jag säga lite grann om Baltikum. Sten
Tolgfors hade en stor debatt i frågan tidigare.
Visst vill balterna bli medlemmar i Nordiska rå-
det. Det vet alla som sitter här. Vi har sett deras skri-
velser. Men de kan inte söka medlemskap i en organi-
sation som i statuterna säger att det måste ske ett
erbjudande. Visst vill de bli medlemmar.
Det känns konstigt att vara i denna kammare där
de flesta vet att så är fallet. Men nu säger man att
balterna inte vill detta för att de formellt inte har
ansökt om medlemskap. Men de har i skrivelser i
samband med den baltiska församlingens möte sagt
att de vill bli medlemmar i Nordiska rådet. Det är
något som vi bör kämpa för.
Herr talman! Låt oss sammanfatta. Jag känner att
Norden har stor betydelse, men för att Norden ska
fortsätta att ha en stor betydelse är det viktigt att vi tar
tag i de gränshinder som finns. Det har gått alltför
många år. Det har varit alltför mycket vackert tal vid
olika fester och här i kammaren. Det måste göras
någonting. Nu har vi en katalog via ambassadör
Norrback.
Dessutom måste Norden fortsätta på den väg man
slagit in och ge stöd och hjälp åt de baltiska staterna
och nordvästra Ryssland att utveckla demokratin. Då
tror jag att vi kan stå här om tio år och känna oss
nöjda och belåtna, men det måste ske någonting nu.
Anf. 158 Agneta Brendt (S)
Herr talman! Det är glädjande att Kent Olsson hy-
ser en sådan tilltro till den svenska regeringen att han
tror att den kan lösa alla problem som finns när det
gäller det gränsöverskridande samarbetet. Men Kent
Olsson pekade ju själv på att problemen kanske inte
alltid ligger på den svenska sidan. Det finns ingen
möjlighet för den svenska regeringen att lösa de pro-
blem som finns för de norska pensionärerna. De pro-
blemen måste lösas av den norska regeringen. Det är
en stor uppgift för de ledamöter som kommer att
arbeta vidare i Nordiska rådet att gemensamt påverka
sina regeringar så att de här problemen blir lösta.
Anf. 159 Kent Olsson (M)
Herr talman! Jag måste tyvärr göra Agneta Brendt
besviken. Jag har inga stora förhoppningar på den
svenska regeringen. Den har faktiskt misslyckats med
att lösa de här problemen under en lång tid. Vi har
stått här i kammaren och pratat om de här gränspro-
blemen, och ingenting har hänt. Jag nämnde bara
detta för att inte bli alltför långrandig. Jag hade ur-
sprungligen tänkt nämna de svenska problemen ock-
så. Nu råkade jag ta upp dem på andra sidan, vilket
var en slump.
Men det sker alldeles för lite. De här problemen
drabbar ju enskilda människor. Enskilda människor
ska kunna flytta inom Norden utan att de här proble-
men uppstår, men man kan inte göra detta. Då hjälper
det inte att olika ministrar, vare sig det är svenska,
finländska eller danska samarbetsministrar, säger att
man ska lösa dem. Problemen måste lösas eftersom
de drabbar enskilda människor. Människor frågar ofta
vad vi gör inom Norden och varför vi inte löser de
här problemen. Vi lyckades lösa problemen med
passen och den nordiska arbetsmarknaden, men sedan
måste vi gå vidare. Jag tycker att detta kanske är det
viktigaste vi har framför oss att göra. Sedan hoppas
jag att en ny regering löser de här problemen lite
snabbare. Den gamla har inte lyckats med det.
Anf. 160 Anita Johansson (S)
Herr talman! Nordiska rådet har utvecklats under
sin femtioåriga historia. Redan på ett tidigt stadium
har människornas fria rörlighet varit i fokus, och det
nordiska samarbetet har alltid främst varit ett frivilligt
mellanfolkligt arbete.
Vi fick alla en skrift på vårt bord häromdagen.
Den är av Bengt Sundelius och Claes Wiklund och
heter Femtio år av nordiskt samarbete. Jag tycker att
det är en mycket bra sammanfattning av de 50 åren.
Gemensam arbetsmarknad, social trygghet och
passfrihet genomfördes på 50-talet. Därefter följde
det ekonomiska samarbetet och uppbyggnaden av
våra institutioner.
Under 90-talet upplevde många av oss att det nor-
diska kom i skymundan av nationell politik och den
ökade Europadebatten, som bl.a. Sveriges och Fin-
lands medlemskap innebar för hela Norden. Nu under
2000-talet har det nordiska samarbetet börjat få ökad
vikt igen. Det tycker jag i alla fall.
Fortfarande efter 50 år har arbetet med en gemen-
sam marknad och en gemensam arbetsmarknad
högsta prioritet i samarbetet. Men under de senare
åren har fokus också förflyttats till många viktiga
internationella samarbeten och till utvecklingen i våra
grannländer.
I Sverige inleddes femtioårsjubileet med en fan-
tastisk nordisk vecka i Stockholm under våren. Det
var ett fullspäckat kulturellt program. Nordiska rådet,
Föreningen Norden, Hallå Norden och vårt nordiska
fönster hade välbesökta montrar på Centralstationen.
Även på biblioteken ute i landet anordnades många
bra aktiviteter. Tusentals människor var intresserade
av Norden. Tack till alla medverkande!
Nu väntar ett stort femtioårsfirande under höstens
session i Helsingfors. Jag hoppas och tror att detta
firande kommer att bli ett avstamp för de kommande
50 åren av nordiskt samarbete.
Herr talman! Efter förra årets omstrukturering till
fackutskott i rådet har man nu hittat sina former.
Kontakterna med de nationella parlamenten och andra
organisationer med liknande fackutskott har redan
börjat fördjupats, och förutsättningar för framtida
relationer är mycket goda.
Det beror nu framför allt på oss själva inom Nor-
diska rådet och de nationella parlamenten om denna
nya struktur kommer att bli framgångsrik. Kontakten
mellan parlamentens utskott och rådets utskott måste
bli goda för att vi ska kunna nå syftet med nationell
förankring och uppföljning av det nordiska arbetet.
Det är spännande och glädjande att kontakterna
med Baltiska församlingen och Ryssland samt Öster-
sjösamarbetet har ökat. Samarbetet med Baltiska
församlingen har kommit så pass långt att vi för för-
sta gången ska anordna en gemensam temakonferens
i Lund. Temat för konferensen är ännu inte klart, men
goda idéer florerar.
Även mer internationella kontakter mellan parla-
mentariker är viktiga. I den socialdemokratiska grup-
pen har vi inlett ett positivt samarbete med våra parti-
vänner i Baltiska församlingen.
Även kontakterna med Europaparlamentet har
fördjupats. Senast i förra veckan var Nordiska rådets
presidium och två av utskottsordförandena i Stras-
bourg för att träffa nordiska parlamentariker. Tyvärr
var jag ensam från det svenska parlamentet. Det var
mycket spännande och givande möten där vi bl.a.
diskuterade gemensamma områden som EU:s utvidg-
ning, den framtida regionalpolitiken, den nordliga
dimensionen och civil krishantering.
Vi kom fram till att Nordiska rådets näringsutskott
och Europaparlamentets regionalpolitiska utskott ska
träffas för att diskutera olika modeller för regional-
politikens utformning i ett utvidgat Europa. Vi kon-
staterade också att ett närmare samarbete mellan rådet
och Europaparlamentet kan bidra till förverkligandet
av den nordliga dimensionen. En viktig fråga för
rådet som kom upp var risken för att EES-länderna
kan få en svagare ställning nu när EU utvidgas.
Vi hade också ett mycket bra möte med vår miljö-
kommissionär Margot Wallström som framhöll att det
nordiska samarbetet är ett viktigt och kraftfullt red-
skap för att stärka miljöarbetet, inte minst i norra
Ryssland. I dagsläget, sade hon, kan kanske Nordiska
rådet uträtta mer än EU. Hon underströk också vikten
av det nordiska samarbetets roll i utvidgningsarbetet.
Under vårt möte med Europarådet framkom att
Sverige har en väldigt viktig betydelse, inte minst
genom vår f.d. kollega Hans Göran Franks oförtrött-
liga kamp mot dödsstraffet. Det diskuteras nu att det
eventuellt ska instiftas ett pris till hans minne, vilket
gladde mitt hjärta mycket, herr talman.
Det är viktigt att komma ihåg att allt inte är frid
och fröjd inom det nordiska samarbetet, och det har vi
ju hört Kent Olsson säga också. Den viktigaste frågan
är fortfarande att få bort de gränshinder som finns
kvar inom Norden. Nordbor ska kunna förvänta sig
att Norden är en gemensam marknad och en gemen-
sam arbetsmarknad. Där håller jag med Kent Olsson.
Den socialdemokratiska gruppen har länge prio-
riterat denna fråga. Åke Gustavsson var den förste
rapportören när det gäller gränshinder.
För en kort tid sedan kom, som vi har hört, Ole
Norrbacks slutrapport om nordbornas rättigheter. Den
kommer nu att följas upp med en arbetsgrupp som
snabbt ska jobba fram konkreta förslag till sessionen i
höst.
De erfarenheter som de som står bakom service-
telefonen Hallå Norden har av människor som fastnat
i byråkratin mellan länderna eller fått fel eller ofull-
ständig information är mycket viktiga att ta till vara.
Både människorna bakom Hallå Norden och Ole
Norrback påpekar att våra nordiska myndigheter ofta
upplever att det nordiska regelverket fungerar väl,
medan medborgarna är av en helt annan uppfattning.
Detta måste vi så snart som möjligt finna lösningar
på.
En stor utmaning för Nordiska rådet i framtiden är
stöd och utbyte med våra närområden. Även om vi
har kommit en bit på väg och utvecklingen går snabbt
finns det mycket kvar att göra.
Inför EU-utvidgningen är det viktigt att ambitio-
nerna om nordiskt samråd och nordisk koordinering
inom Europaarbetet blir ännu bättre. De nordiska
statsministrarna har börjat träffas inför toppmötena,
vilket är bra. Även på parlamentarikersidan skulle
samarbetet kunna bli ännu bättre.
Den kanske allra största frågan som vi har framför
oss är hur vi ska vidareutveckla demokratin i Norden.
Nya generationer av nordister kommer kanske att
utveckla en ny syn på hur man ska använda den nor-
diska gemenskapen. Det är angeläget att dagens yngre
beslutsfattare och framtidens beslutsfattare kommer
in i det nordiska arbetet och kan utbyta erfarenheter
och tankar inför framtiden. Därför har den socialde-
mokratiska gruppen föreslagit att Nordiska rådet ska
arrangera ett nordiskt möte för unga om demokrati i
Norden.
Jag vill avsluta med att poängtera att styrkan med
Nordiska rådet ändå är att vi kan nå konsensus i vik-
tiga frågor. Vi har på detta sätt nått stora framgångar
genom åren. Ett av de mest kända, uppskattade och
lyckade exemplen är svanmärkningen inom miljön.
I dag är en dag då vi ska tacka varandra. Jag vill
först tacka mina partivänner Kaj Larsson, Eva Jo-
hansson och Åke Gustavsson, som har gjort fantastis-
ka insatser för Nordiska rådet. Utan engagerade par-
lamentariker i denna kammare skulle det inte bli så
mycket av nordiskt samarbete. Jag vill också tacka
Lars Hjertén, som jag vet ska lämna rådet.
Sedan har vi vår ålderman Elver. Jag vet inte om
23 år i Nordiska rådet är rekord. Jag har all anledning
att till dig säga tusen tack för alla timmar i valbered-
ningen. Tusen tack för alla stunder vi har suttit och
pratat med varandra. Tusen tack för ditt engagemang
för de nordiska frågorna. Jag vill påstå, herr talman,
att det är tack vare Elver Jonssons gedigna motions-
skrivande som vi fått en skrivelse från regeringen om
nordiskt samarbete.
Jag är säker på, herr talman, att alla dessa kamra-
ter kommer att ta med sig det nordiska i det fortsatta
jobbet. Tusen tack!
Anf. 161 Kent Olsson (M)
Herr talman! Efter Anita Johanssons tack till alla
dem som har deltagit i och gjort stora insatser för
Nordiska rådet, i vilket jag instämmer, känns det svårt
att återföra debatten till det jag tänkte ta upp. Trots
det får jag göra detta.
Jag är glad att Anita Johansson och jag har samma
syn på frågan om gränshinder. Jag skulle ändå vilja
återkomma till frågan om medlemskap för de baltiska
staterna.
Anita Johansson sade att man har goda förbindel-
ser med de baltiska socialdemokraterna. Då har väl
Anita Johansson också hört att de baltiska socialde-
mokraterna uttrycker en önskan om att bli medlem-
mar i Nordiska rådet? Vad svarar hon dem när de
undrar varför de inte får bli medlemmar?
Vill man från den socialdemokratiska sidan inte
att de ska bli medlemmar därför att man tycker att
Norden bara ska bestå av fem plus tre länder? Beror
det på att de inte tillhör vår språkgemenskap? Man
kan i och för sig diskutera om Finland tillhör vår
språkgemenskap i större utsträckning än de baltiska
länderna.
Det skulle vara intressant att höra vad Anita Jo-
hansson säger till sina partivänner, som ändå har
uttryckt ett önskemål om att få bli medlemmar i Nor-
diska rådet.
Anf. 162 Anita Johansson (S)
Herr talman! Kent Olsson vet mycket väl att det är
en stor majoritet i rådet som har beslutat - det är
mittengruppen, socialdemokratiska gruppen och
vänstergruppen - att inte säga ja till att balterna blir
medlemmar i Nordiska rådet.
Jag tycker att vi har utvecklat ett bra samarbete.
Vi deltar i temakonferenser tillsammans. Vi ska, som
jag sade, ha en temakonferens i Lund nästa år. Baltis-
ka församlingen och Nordiska rådet har gemensamma
möten. Jag tycker att vi har ett väldigt gott samarbete
med de baltiska staterna.
Mina partivänner har inte till mig sagt att de vill
söka medlemskap. De vill ha stöd av oss i Nordiska
rådet när det gäller demokratiutveckling, bl.a., och
det stödet ger vi dem.
Anf. 163 Kent Olsson (M)
Herr talman! Jag tror att vi kan vara överens om
att man har ett bra samarbete. Jag tycker att det fun-
gerar mycket bra på de möten vi har gemensamt. Men
från samarbete till medlemskap är det onekligen
ganska långt. Som medlem är man med och påverkar.
I ett samarbete är man inte alls med och påverkar på
samma nivå.
Jag är lite förvånad över att socialdemokraterna i
de baltiska länderna inte har framfört detta vid möten,
eftersom vi vet att det finns en skrivelse från dem om
att de vill bli medlemmar i Nordiska rådet.
Det må vara så att det bara är den konservativa
gruppen som driver denna fråga. Men det är inte
mindre angeläget därför att frågan drivs av oss kon-
servativa. Så småningom lyckas vi väl. Det brukar ju
vara så här: Spottar man på en sten blir stenen till slut
våt. Vi hoppas att våra idoga försök att få med balter-
na så småningom ska leda till att de andra partierna
inser att vi hade rätt i denna fråga. Problemet är att
det blir en fördröjning.
Anf. 164 Anita Johansson (S)
Herr talman! Jag hade så sent som för tre veckor
sedan kontakt med en kollega från den baltiska för-
samlingen. Något önskemål om att söka medlemskap
har inte framkommit. Jag vet att det finns en skrivel-
se, som Kent Olsson har talat om.
Vi är där vi är. Vi får se vad framtiden har att ut-
visa.
Anf. 165 Åke Gustavsson (S)
Herr talman! Först vill jag framföra ett tack till
Anita Johansson för de vänliga orden. Jag tror att jag
kan tacka för de andras räkning också.
Jag vill säga ett par ord om gränshinder. Jag hade
förmånen att i september 1999 lägga fram en rapport
som hette Ett gränslöst Norden. Där konstaterar jag
att det är med ökad frustration man möter de många
gånger onödiga gränshinder som finns, som ibland
faktiskt bottnar i en okunskap hos myndigheter. Det
är också det som Ole Norrback har konstaterat.
Rapporten gick vidare till Nordenutskottet och till
ministerrådet. Ministerrådet hade i uppdrag att arbeta
vidare med förslagen om att försöka finna lösningar.
Vi begärde där också en genomgång och en samlad
handlingsplan - en begäran som sessionen för två år
sedan kom att ställa sig bakom.
Den rapporten har vi nu fått. Det är alldeles ut-
märkt. Jag hoppas att ministerrådet med kraft tar tag i
frågorna. Det är som någon sade tidigare i dag: Det är
den enskilda människan det handlar om.
Förbundsdirektören i Föreningen Norden, Anders
Ljunggren, refererade till ett brev som han hade fått
från en dansk som hade flyttat till Skåne. Denna per-
son skrev så här: Ska jag ringa till Köpenhamn, cirka
fem mil, får jag betala en krona i minuten plus upp-
koppling. Jag kan ringa till Stockholm och Nordsve-
rige för 12-18 öre per minut. Ska jag besöka mina
barn i Köpenhamn och önskar använda bron får jag
betala mer än 500 kr, även om själva resan varar i
mindre än en timme. I Danmark betraktar man mig
som utvandrare. Jag får därför inte lov att rösta i
Folketingsvalet. Jag kan heller inte rösta i Sverige.
Jag får sänt min lön och pension från Danmark. Den
transaktionen kostar mer än 150 kr per gång. Jag
betalar min skatt till Danmark men har inga rättighe-
ter i Danmark över huvud taget.
Jag tror att det finns många medborgare i olika
nordiska länder som upplever sådana här problem.
Därför tycker jag faktiskt att den parlamentariska
församlingen måste sätta allt tryck på ministerrådet
för att med kraft ta tag i de här frågorna.
Jag hade tänkt säga att par ord om två medlems-
förslag. Det handlar dels om inrättandet av ett film-
pris, dels om den nordiska språkgemenskapen.
Vi har i dag på kulturområdet ett väl uppmärk-
sammat litteraturpris och ett lika väl uppmärksammat
musikpris. Skälet till att man skulle inrätta ett nor-
diskt filmpris enligt det här socialdemokratiska med-
lemsförslaget är att det redan i dag finns ett omfattan-
de stöd och en stimulans till nordisk filmproduktion.
Vi har sett många bra nordiska filmer. Det sker ett
växande utbyte av filmskapare och filmarbetare.
Jag tror att det är viktigt. Genom ett nordiskt
filmpris kan vi lyfta fram en kulturform som profile-
rar nordiska språk och kulturen. Det handlar inte
minst, om vi talar om framtiden i Norden, om att
intressera den unga generationen. Dessutom tror jag
faktiskt att detta med film och filmtittande kommer
att öka kraftigt framöver. Det ser vi i kulturmätningar
i Sverige redan i dag. Framför allt tror jag att den nya
tekniken med bättre distributionsmöjligheter - jag
tänker på den digitala utvecklingen - gör att detta
kommer att bli alltmer attraktivt.
Efter det att kultur- och utbildningsutskottet har
berett ärendet har presidiet beslutat att det ska ske en
utdelning av ett nordiskt filmpris i samband med
sessionen i Helsingfors, i samband med 50-
årsjubiléet. Detta tycker jag är alldeles utmärkt. Jag
hoppas att det blir en fast institution.
Det andra handlar då om den nordiska språkge-
menskapen. Det talades om prioriterade områden här
tidigare. Ett av de fem prioriterade områdena är just
den nordiska språkgemenskapen. Här ligger det ett
väl genomarbetat medlemsförslag som ställer krav på
att vi måste underlätta för medborgarna att få en bätt-
re förståelse när det gäller andra nordiska språk.
Den nordiska språkgemenskapen är självklart
viktig för det nordiska samarbetet. Tyvärr har ambi-
tionen hos de nordiska länderna många gånger mins-
kat när det gäller att man ska lära sig grannspråk. I de
svenska kursplanernas anvisningar stod det tidigare
att eleverna skulle lära sig att förstå grannspråken. I
den nya kursplanen för svenska i grundskolan har det
ändrats till att eleverna ska få erfarenhet av språken i
de nordiska grannländerna.
Vid ett seminarium som arrangerades i Oslo
framträdde en norsk språkvetare. Han sade att det
även i Norge är motsvarande situation. Lärarutbild-
ningen har låtit detta med grannspråken bli alltmer
summariskt. Men jag tror att ganska små insatser
skulle kunna ge goda resultat ute på skolorna.
En del av verksamheten sköter vi väldigt bra.
NORDPLUS, utväxling av lärare i de nordiska län-
derna, är ett exempel. Men vi borde också kunna
åstadkomma system där man i den nordiska språkge-
menskapen åter prioriterar exempelvis nordiska lekto-
rat vid universitet och högskolor. I Vismanspanelens
rapport föreslår man inrättande av Margaretaprofes-
surer - det anknyter till Kalmarunionens drottning.
Det är ett utmärkt område med anknytning till nordisk
språkgemenskap, som är en självskriven professur i
det här sammanhanget. Jag har bara radat upp några
exempel på detta.
Jag hoppas att Nordiska rådet vid sin session i
Helsingfors kommer att ta ställning positivt till med-
lemsförslaget, och jag hoppas att man, när det svens-
ka ordförandeskapet i ministerrådet tar vid nästa år,
prioriterar just den nordiska språkgemenskapen.
Anf. 166 Marianne Andersson (C)
Herr talman! Det här blir det sista inlägget om
nordiska frågor som jag gör här i riksdagen.
Efter att ha arbetat mer eller mindre med nordiska
frågor i över tio år står en sak mycket klar. Det folk i
Norden som vet minst om de andra nordiska länderna
är utan tvekan Sverige. Till mycket stor del beror det
på den eviga nordiska frågan om att se varandras TV-
program. Medan de övriga nordiska länderna har
kunnat se svensk TV i största möjliga utsträckning
har motsvarande möjlighet inte funnits i Sverige. Det
har funnits flera förslag till lösning på detta. Alla har
ett gemensamt: de har inte genomförts.
I dag finns det inte längre några tekniska hinder,
utan nu handlar det mer om vilja hos de nordiska TV-
bolagen, och den viljan verkar inte vara så stor.
När jag tänker på den här eviga frågan kan jag
inte låta bli att göra en jämförelse med en annan fråga
som också har varit uppe i dag. Det handlar om
gränshindren. Låt oss inte hoppas att samma sak sker
med just gränshindren och allt det krånglet! Vi har
hört redovisningar om alla de olika grupper som har
varit tillsatta och som har jobbat och undersökt det
här. Jag skulle kunna lägga till några fler. Nu ska det
tillsättas en arbetsgrupp igen. Det är väldigt lätt att
tillsätta arbetsgrupper, men det är mycket svårare att
nå resultat, och det ser vi. Jag har en känsla av att den
här frågan flyttas framåt och framåt och framåt och
att det inte händer så mycket.
I mycket stor utsträckning handlar det ju faktiskt
om att alla nordiska länder ska gå hem till sig själva
och förändra de regler som orsakar det här krånglet.
Detta kan inte ske på nordisk nivå, utan det måste i
största utsträckning ske på nationell nivå. Jag tycker
att det är viktigt att det sker. Jag hoppas verkligen att
det kommer att bli förbättringar när det gäller detta.
I det här betänkandet behandlas en motion som vi
har. Det är flera yrkanden som handlar om miljöfrå-
gor, regional utveckling, gränshinder, IT osv. Alla de
yrkandena är positivt besvarade. Vi har ingen reser-
vation i det avseendet. Däremot har vi en reservation
tillsammans med Moderaterna och Folkpartiet om att
EU-parlamentariker skulle kunna vara medlemmar i
Nordiska rådet. Vi tycker att de skulle kunna vara det.
Det har vi ingenting emot. Vi tycker att det ska vara
tillåtet i alla fall. Därför vill jag yrka bifall till den
reservationen.
Sedan vill jag säga en sak som jag tycker är lite
oroande. Vi talar väldigt mycket om att vi har mycket
gemensamt i de nordiska länderna. Det har vi också.
Vi har gemensamma värdegrunder och en gemensam
tradition. Det handlar om språk och allt detta. I det
perspektivet kan man ju se med mycket stor oro på
det som händer i våra västliga grannländer, i Norge
och Danmark, med de främlingsfientliga partier som
har vuxit sig så starka där. Man undrar hur det kom-
mer att bli i Sverige och hur det kommer att se ut i
Norden om det är sådana krafter som får övertaget
och det är de värderingarna som får genklang i det
nordiska samarbetet. Jag hoppas att det inte blir så.
Det har ju startats ett par kampanjer mot rasism
och främlingsfientlighet i Nordiska rådet, men det är
på många sätt svårt att jobba internationellt med de
frågorna. Det är svårt att göra det praktiskt. Jag menar
att man måste utarbeta någon form av strategi. Det
här är någonting som är vårt gemensamma ansvar,
och jag hoppas att Nordiska rådet och alla medlem-
mar i Nordiska rådet i framtiden kommer att arbeta
mycket med detta. Det är viktiga frågor.
Med detta, herr talman, vill jag avsluta mitt sista
inlägg när det gäller nordiska frågor och också tacka
alla för ett gott samarbete, som vi har haft. Det har
varit mycket trevligt att vara medlem i Nordiska rådet
under den tid som jag har varit det. Jag har varit sup-
pleant, och jag har varit ordinarie. Jag har varit med i
en del kommittéer, och jag tycker att det har varit
mycket givande och mycket roligt. Jag hoppas verkli-
gen att det blir framgångar för det nordiska samarbe-
tet, men då får man nog sluta att koncentrera sig så
mycket på organisationen och kanske se lite mera på
innehållet. Organisationen har nämligen en förmåga
att ta över ibland.
Dokument
Beslut
Nordiskt samarbete (UU12)
Riksdagen lade till handlingarna dels regeringens skrivelse om regeringssamarbetet inom Nordiska ministerrådet, dels en redogörelse av Nordiska rådets svenska delegation om parlamentarikersamarbetet inom Nordiska rådet.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag