Johannesburg - FN:s världstoppmöte om hållbarutveckling
Debatt om förslag 15 maj 2003
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenCatharina Elmsäter-Svä (M)
- Hoppa till i videospelarenLars Lindblad (M)
- Hoppa till i videospelarenSverker Thorén (Fp)
- Hoppa till i videospelarenSven Gunnar Persson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenRoger Karlsson (C)
- Hoppa till i videospelarenCarina Ohlsson (S)
- Hoppa till i videospelarenKjell-Erik Karlsson (V)
- Hoppa till i videospelarenLars Lindblad (M)
- Hoppa till i videospelarenKjell-Erik Karlsson (V)
- Hoppa till i videospelarenLars Lindblad (M)
- Hoppa till i videospelarenKjell-Erik Karlsson (V)
- Hoppa till i videospelarenLena Sommestad (S)
- Hoppa till i videospelarenLars Lindblad (M)
- Hoppa till i videospelarenLena Sommestad (S)
- Hoppa till i videospelarenLars Lindblad (M)
- Hoppa till i videospelarenLena Sommestad (S)
- Hoppa till i videospelarenSven Gunnar Persson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenLena Sommestad (S)
- Hoppa till i videospelarenSven Gunnar Persson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenLena Sommestad (S)
- Hoppa till i videospelarenRoger Karlsson (C)
- Hoppa till i videospelarenLena Sommestad (S)
- Hoppa till i videospelarenRoger Karlsson (C)
- Hoppa till i videospelarenLena Sommestad (S)
- Hoppa till i videospelarenSverker Thorén (Fp)
- Hoppa till i videospelarenLena Sommestad (S)
- Hoppa till i videospelarenSverker Thorén (Fp)
- Hoppa till i videospelarenLena Sommestad (S)
- Hoppa till i videospelarenEwa Björling (M)
- Hoppa till i videospelarenRoger Karlsson (C)
- Hoppa till i videospelarenEwa Björling (M)
- Hoppa till i videospelarenRoger Karlsson (C)
- Hoppa till i videospelarenEwa Björling (M)
- Hoppa till i videospelarenBirgitta Ohlsson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenRosita Runegrund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenLotta N Hedström (Mp)
- Hoppa till i videospelarenSven Gunnar Persson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenLotta N Hedström (Mp)
- Hoppa till i videospelarenSven Gunnar Persson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenLotta N Hedström (Mp)
- Hoppa till i videospelarenRoger Karlsson (C)
- Hoppa till i videospelarenLotta N Hedström (Mp)
- Hoppa till i videospelarenRoger Karlsson (C)
- Hoppa till i videospelarenLotta N Hedström (Mp)
- Hoppa till i videospelarenBerndt Ekholm (S)
- Hoppa till i videospelarenRoger Karlsson (C)
- Hoppa till i videospelarenBerndt Ekholm (S)
- Hoppa till i videospelarenRoger Karlsson (C)
- Hoppa till i videospelarenBerndt Ekholm (S)
- Hoppa till i videospelarenRosita Runegrund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenBerndt Ekholm (S)
- Hoppa till i videospelarenRosita Runegrund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenBerndt Ekholm (S)
- Hoppa till i videospelarenLotta N Hedström (Mp)
- Hoppa till i videospelarenBerndt Ekholm (S)
- Hoppa till i videospelarenLotta N Hedström (Mp)
- Hoppa till i videospelarenBerndt Ekholm (S)
- Hoppa till i videospelarenSermin Özürküt (V)
Protokoll från debatten
Anföranden: 58
Anf. 89 Catharina Elmsäter-Svä (M)
Fru talman! Begreppet hållbar utveckling kan i
korthet förklaras med att alla nu levande människor
ska kunna tillgodose sina behov utan att det drabbar
kommande generationer.
I drygt 30 år har arbetet med hållbar utveckling
pågått. FN:s miljökonferens i Stockholm 1972 kan
ses som den första milstolpen i arbetet. Genom
Stockholmskonferensen placerades miljöfrågorna på
den politiska dagordningen.
Hållbar utveckling som begrepp etablerades 1987
av Världskommissionen för miljö och utveckling, den
så kallade Brundtlandskommissionen.
Den andra milstolpen var FN-konferensen om
miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992, då värl-
dens länder enades om att en hållbar utveckling måste
vara ett övergripande mål för all samhällsplanering.
Där slogs det fast ett antal principer, till exempel att
miljöskyddsåtgärder måste integreras i övrig politik
och att världens länder bör verka för att minska
ohållbara konsumtions- och produktionsmönster.
Riokonferensen utgjorde också startskottet för ar-
betet med Agenda 21, som runtom i världen ska kun-
na verka på lokal, regional och nationell nivå.
Fru talman! Efter Riokonferensen hölls en rad oli-
ka globala FN-konferenser och toppmöten. Dessa
behandlade bland annat frågor som rör befolknings-
utveckling, i Kairo, social och ekonomisk utveckling,
i Köpenhamn, kvinnors sociala situation, på Peking-
konferensen, boende samt stads- och bebyggelseut-
veckling, i Istanbul, och livsmedelssäkerhet i Rom.
Vid FN:s generalförsamlings toppmöte i New
York i september 2000 antogs de så kallade millen-
niemålen. Därpå följde WTO-mötet i Doha, Qatar,
där miljöfrågorna i WTO diskuterades, den interna-
tionella konferensen om utvecklingsfinansiering i
Monterrey, Mexiko, och så slutligen toppmötet i
Johannesburg i Sydafrika i augusti förra året.
Toppmötet i Johannesburg slog fast att just hållbar
utveckling är en överordnad princip för FN:s arbete
och att allt arbete ska vara hållbart i ekonomisk, soci-
al och miljömässig bemärkelse.
I genomförandeplanen från Johannesburg åtar sig
medlemsländerna bland annat att
· utveckla integrerade vattenhushållningsplaner och
planera för effektivare vattenanvändning senast
2005
· avsevärt minska förlusten av biologisk mångfald
till 2010
· halvera andelen människor som saknar tillgång till
grundläggande sanitet till 2015
· återuppbygga och återställa fiskebestånd som
hotas av utrotning så snart som möjligt
· säkerställa att kemikalier används och produceras
på ett sätt som minimerar betydande negativa
miljö- och hälsoeffekter.
Alla de nämnda konferenserna och toppmötena
har utifrån sina respektive frågeställningar och ut-
gångspunkter utgjort delar i den pågående processen
för att vi ska nå dessa mål.
I skrivelsen Johannesburg, FN:s världstoppmöte
om hållbar utveckling redovisar regeringen sin syn på
hur arbetet ska gå vidare mot målen, och det är just
detta, fru talman, som den här debatten kommer att
handla om.
Anf. 90 Lars Lindblad (M)
Fru talman! Vad är hållbar utveckling? Det kan
man fråga sig. Problemet med begreppet hållbar ut-
veckling är att det finns nästan lika många tolkningar
som det finns människor som använder begreppet.
Visst definierade Brundtlandskommissionen begrep-
pet en gång: Hållbar utveckling ska vara en utveck-
ling som innebär en balans mellan miljö och social
och ekonomisk utveckling. Grundtanken är bra.
Kommissionen slog fast att utan en ekonomisk till-
växt är en långvarigt god miljöutveckling omöjlig.
Det är länder, människor och företag som är ekono-
miskt livskraftiga som har råd och möjlighet att för-
bättra sin livsmiljö såväl socialt som miljömässigt.
Men att i praktisk politik hitta balansen är givetvis
ett teoretiskt resonemang. Jag är helt övertygad om
att Lena Sommestad och hennes regering använder
sig av denna princip när man lägger fram lagförslag
och budgetar. Likaså använder miljöpartister och
vänsterpartister detta begrepp. Problemet är att be-
greppet egentligen är ett tomt skal. Miljöpartiet driver
på internationell nivå att miljöreglerna ska vara över-
ordnade frihandelsreglerna i WTO. Då har man
snabbt tappat balansen. Vänsterpartiet säger sig
ibland vara emot ekonomisk tillväxt. Då tappar man
genast bort möjligheten att använda sig av begreppet
hållbar utveckling eftersom tillväxt är en grundförut-
sättning.
Som sagt tror jag att intentionen för vårt land är
att våra lagar och regler ska luta sig mot begreppet
hållbar utveckling, men i praktiken följs inte alltid
detta resonemang.
Låt mig ge några exempel: Ett företag, till exem-
pel ett jordbruk, som vill söka tillstånd enligt miljö-
balken för att få starta, prövas som miljöfarlig verk-
samhet. Hur tror ni att det känns för en företagare
som vill göra rätt för sig och som kanske har lagt ned
mycket tid för att satsa på miljövänlig teknik att bli
stämplad som miljöfarlig? Visst handlar detta om
semantik, men det visar på obalansen i vårt system.
Ett annat exempel är skogspolitiken. Alla partier
och skogsföretagen är överens om att vi ska göra
vissa avsättningar av skog. Vi är överens om att na-
tionalparker, naturreservat och andra typer av avsätt-
ningar ska göras, men regeringen och samarbetsparti-
erna får aldrig nog. Nu är vi i den situationen att runt
10 % av den produktiva skogsmarken är undanhållen
från produktionen, och tendensen är snarare ökande
än minskande.
Samtidigt är skogsindustrin en av våra allra vikti-
gaste näringar. Tänk om vi hindrade Volvo, Saab och
andra bilföretag i Sverige från att sälja 10 % av sina
bilar. Det blir 25 500 bilar per år. Det är givetvis
omöjligt, men i skogen är allting möjligt, trots att
skogsföretagen i stort anses sköta sina miljöåtagan-
den. Det är många arbetstillfällen och stora inkomster
för företagen och staten som hålls inne på grund av
att miljömålet blivit överordnat de ekonomiska och
sociala målen. Balansen är förskjuten. Jag tror att en
tydligt definierad äganderätt kombinerad med en
dialog mellan näringen och staten hade varit långsik-
tigt bättre än den i dag lokalt ganska bryska övertags-
politiken, när staten konfiskerar privat välvårdad
mark.
Det finns ännu värre exempel. Det finns exempel
på att den svenska politiken strider mot såväl de mil-
jömässiga som de ekonomiska och de sociala dimen-
sionerna. Sveriges energipolitik är ett område som är
ohållbart både ur nationellt och globalt perspektiv.
Fattigdomsbekämpningen är en av de viktigaste
insatserna för en hållbar utveckling. 2 miljarder män-
niskor i u-världen saknar el. Tillgång till el är en av
förutsättningarna för att avskaffa fattigdomen. Väl-
stånd och el hänger ihop. Men fattiga länder kan inte
bygga upp sin elförsörjning på kärnkraft, vattenkraft
eller andra avancerade miljömässiga kraftsystem.
Oftast är de hänvisade till fossila bränslen, om man
bortser från vedeldning, som är den mest primitiva
energiproduktionen. På global nivå har vi gemensamt
beslutat begränsa växthusgaserna och därför minime-
ra användningen av kol, olja och andra fossila bräns-
len. Dels är detta bra för den totala utsläppsnivån,
som förhoppningsvis blir lägre, dels medför detta att
vi skapar ett utrymme för växande u-länder att göra
samma resa som vi gjort. Det behövs viss eldning av
fossila bränslen för att få till en tillväxt.
Det är därför direkt ansvarslöst av Sverige och
många andra i-länder att öka sina behov av fossila
bränslen. De tekniskt och ekonomiskt avancerade
länderna borde i högre grad fokusera på tekniskt och
miljömässigt bättre kraftsystem. I Sverige läggs ren
kärnkraft ned, och mer dansk, tysk och polsk kolkraft
köps in. Resultatet blir en sämre miljö, färre arbets-
tillfällen i svensk energimarknad, högre elpriser för
svenska företag och konsumenter och ett mindre
utrymme för u-länderna att växa. Detta är en politik
som strider mot alla tre faktorerna i en hållbar ut-
veckling.
Vi vill stoppa nedläggningen av Barsebäck, ta
bort produktionsskatten på kärnkraft och häva den så
kallade tankeförbudslagen. Denna syn delar vi för
övrigt med en majoritet av svenska folket i dag. Med
dessa förändringar tar vi ett större globalt och natio-
nellt ansvar.
Fru talman! Välstånd i sig utgör inget hot mot
miljön. Tvärtom är det i välstånd som vi har råd att
finna metoder för ett mindre tärande på naturresur-
serna. Under FN:s konferens om den mänskliga mil-
jön här i Stockholm 1972 uttrycktes oro för att oljan
och andra råvaror höll på att ta slut.
Den allt närmare kommande katastrofen sades då
hänga intimt samman med den ständiga ekonomiska
tillväxten. Samma diskussion återfinns i dag i reso-
nemang om ohållbara konsumtionsmönster och änd-
liga resurser.
År 1972 var kopparbristen en stor fråga. Vad
skulle hända med världens kopparreserver när alla
kineser fick råd att skaffa telefon? Det alla sådana
statiska resonemang bortser från är växande ekono-
miers förmåga att utnyttja ändliga råvaror alltmera
resurssnålt.
De gigantiska kopparkablarna har ersatts av fiber-
optik. När oljan börjar tryta kommer marknaden au-
tomatiskt att vrida över till annan teknik. En ändlig
resurs tar aldrig slut. De sista dropparna olja kostar
helt enkelt för mycket att pumpa upp. Marknadseko-
nomins dynamik är så mycket större än politikers
möjlighet att styra och ställa. Visst kan politiker fylla
en funktion genom att underlätta och stimulera en
utveckling. Men jag tror inte på att vi ska förändra
människors konsumtionsmönster. De tankarna för
tillbaka till kommunismens tid. Och var det något
som Sovjetunionen, Östeuropa, Kina med flera inte
var bra på så var det att ta hänsyn till naturresurserna.
Därför vill vi till exempel inte driva en politik som får
människor att sluta använda bilen. Vi vill driva en
politik som driver mot bättre bilar. Det är betydligt
mer effektivt.
Fru talman! Låt mig säga att när det gäller målen
kring hållbar utveckling finns en bred samsyn mellan
riksdagspartierna, och det visar sig också i detta be-
tänkande. När det däremot gäller målens praktik kan
vi bitvis stå ganska långt från varandra. Jag har för-
sökt lyfta fram några exempel på när den svenska
politiken inte harmonierar med de svenska målen och
föreslå några nödvändiga förändringar för att Sverige
ska kunna bidra till en mera hållbar värld.
Jag vill avsluta med att yrka bifall till reserva-
tion 1. Min partikollega Ewa Björling kommer senare
att tala om denna reservation i sitt anförande.
Anf. 91 Sverker Thorén (Fp)
Fru talman! Walk the talk! Prata inte så mycket -
gör någonting i stället. Så kan ett av de viktigaste
budskapen från FN:s världstoppmöte om hållbar
utveckling i Johannesburg sammanfattas. Efter att i
årtionden ha samlats till toppmöte efter toppmöte och
talat om hållbar utveckling är det nu hög tid att
handla och också utvärdera det som tidigare har
gjorts. Uppdraget är i den delen glasklart: Gå hem
och se till att strukturer och styrmedel verkligen bi-
drar till hållbar utveckling.
Folkpartiet liberalerna har länge talat om behovet
av en djupgående analys av vilka organisatoriska,
legala och ekonomiska förändringar som behövs för
att samhället bättre ska kunna stimulera hållbar ut-
veckling. Efter att i årtionden ha försetts med infor-
mation, utbildning och pekpinnar från stat, politiska
partier och intresseorganisationer förväntar sig nu
företag och medborgare att vi politiker ska leverera.
Vi förväntas leverera verkliga möjligheter för att man
ska kunna agera på ett långsiktigt hållbart sätt, utan
att detta motverkas av samhället.
Vi tror inte att det går att klara 2000-talets utma-
ningar med en struktur som utvecklats under efter-
krigstiden och präglats av 1970- och 1980-talens
frågeställningar. Vi ser tydligt att samhället inte
mäktar med att stimulera hållbar utveckling med
gamla koncept och organisatoriska modeller.
Fru talman! Hållbarhet måste blir mer än ord.
Folkpartiet föreslår därför att en hållbarhetskommis-
sion tillsätts med uppgift att se över vilka effektivise-
ringar och moderniseringar av samhällets regelverk,
styrmedel och upplysningsverksamhet som behöver
göras - inte minst för att undvika att samhället mot-
verkar goda initiativ från individer och företag. Ana-
lysen bör lämna förslag på vilka organisatoriska för-
ändringar som behöver genomföras för att skapa ett
modernt, effektivt och rationellt fungerande Sverige.
Det är dags att finna de systemfel som motverkar
hållbar utveckling och äntligen lämna den gamla
lapptäckesmetodiken.
Vad anser då regeringen? Jo, man håller med om
att det är dags att sätta punkt för ytterligare toppmö-
ten, och att den politiska energin i stället bör fokuse-
ras på det genomförande som måste till nationellt,
regionalt och globalt. Regeringen säger också att "ett
framgångsrikt genomförande av resultaten från Jo-
hannesburg kräver effektiva institutioner på alla nivå-
er". Men därefter tar energin slut.
Regeringen avser att kontinuerligt se över an-
svarsförhållanden, och vid behov även de institutio-
nella strukturerna i avsikt att förbättra samordningen
av arbetet med hållbar utveckling på nationell nivå.
Man hänvisar till den genomförandeplan som alla
länder fått i uppdrag att redovisa senast 2005 och ber
att få återkomma - alltså mer av samma gamla medi-
cin, att lappa och laga.
Vad anser Nationalkommittén för Agenda 21 och
Habitat, som nyligen lagt fram sitt slutbetänkande En
hållbar framtid i sikte? I betänkandet bekräftas på
punkt efter punkt behovet av att nu genomföra den
analys och översyn av strukturer, regelverk och styr-
medel som Folkpartiet föreslår. Ändå landar kom-
mitténs förslag, som punkt nr 1, i inrättande av ett
nationellt forum för Agenda 21 och Habitat, som ska
vara "en arena och neutral mötesplats för samverkan,
kunskapsutbyte och kompetensutveckling för sam-
hällets olika aktörer, fristående från regeringen".
Detta är viktigt i sig, men det är inte den mycket
tydliga signal som behövs för att det fortsatta arbetet
för hållbar utveckling ska få ett nytt lyft och verkligt
folkligt stöd.
"För att bryta den pågående negativa trenden
räcker det inte med att lappa och laga i nuvarande
system. Vi må ha hur långa och väl genomtänkta
åtgärdslistor som helst. Detta måste kombineras med
nya kraftfullare beslutsstrukturer och förändrade
attityder. . Vi är helt enkelt vid vägs ände. Vi vill
genom denna hearing veta om ni delar denna uppfatt-
ning och kanske framför allt: tror ni de system som
fört oss till vägs ände kan ta oss därifrån?"
Orden är inte mina utan citat från Havsmiljö-
kommissionens ordförande Hans Jonssons inled-
ningsanförande vid en hearing där Havsmiljökom-
missionen presenterade sina preliminära resultat förra
torsdagen. Hans Jonsson fick starkt gehör för sitt krav
på nya kraftfullare beslutsstrukturer, och det var
många av deltagarna som svarade nej på frågan om
de trodde att "de system som fört oss till vägs ände
kan ta oss därifrån".
Fru talman! Fler än Folkpartiet och Havsmiljö-
kommissionens ordförande har upptäckt att det nu är
hög tid att finna de systemfel som motverkar hållbar
utveckling och åtgärda dem. Ett förslag om ändrad
beskattning av fjärrvärmeleveranser till industrin
hotar till exempel att förvandla tre vinnare - Volvo,
Skövde kommun och miljön - till förlorare. Detta
fick vi veta förra veckan. De tre kan tillsammans mer
än halvera sina energikostnader och minska utsläppen
av koldioxid med 80 % om de samordnar sina energi-
system. På grund av regeringens förslag blir det nu
billigare att fortsätta att elda med olja i stället för att
gå över till energi från sopförbränning.
För att miljöpolitiken ska vara genomförbar måste
den ha folklig uppslutning, finna och åtgärda system-
fel och diskutera i mycket långsiktiga perspektiv. Det
är för att åstadkomma detta som Folkpartiet driver
frågan om en hållbarhetskommission.
Vi vill att en expertkommission tillkallas för att
analysera de grundläggande frågorna om hur hindren
för en hållbar samhällsutveckling kan undanröjas och
hur konflikter mellan miljömål och andra samhälls-
mål kan lösas på ett bättre sätt än i dag. National-
kommittén för Agenda 21 och Habitat konstaterar
bland annat att det finns ekonomiska styrmedel som
inte uppmuntrar till hållbart beteende. I vissa fall kan
det övergripande målet om en långsiktigt hållbar
utveckling till och med motarbetas av olika styrme-
del.
Fru talman! Sverige har genom nuvarande och ti-
digare regeringar varit ledande och mycket fram-
gångsrikt i arbetet med att nationellt och internatio-
nellt befästa begreppet hållbar utveckling och ge det
ett innehåll. Uppdraget från Johannesburg var: Gå nu
hem och se till att strukturer och styrmedel verkligen
bidrar till hållbar utveckling.
Det är dags att växla upp arbetet ytterligare en
nivå. Hållbar utveckling måste bli mer än ord. Walk
the talk! Att i enlighet med Folkpartiets förslag till-
sätta den hållbarhetskommission som jag just beskri-
vit är en viktig del i den processen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 8, men
jag stöder naturligtvis även övriga folkpartireserva-
tioner och reservationer gemensamma med andra
partier. I övrigt stöder jag förslaget i betänkandet.
Anf. 92 Sven Gunnar Persson (Kd)
Fru talman! Det är ett väldigt omfattande betän-
kande som vi har att diskutera i dag. Mycket arbete
har lagts ned. Det är väldigt många vackra och viktiga
ord och begrepp som ryms här. Man kan lätt förlora
sig i de här begreppen, måla upp de här visionerna.
Men ytterst handlar det faktiskt om mitt liv, om ditt
liv, om våra barns och barnbarns framtid. Det handlar
om framtiden för Afrikas, Asiens, Europas barn. Det
handlar om allas vår framtid och överlevnad.
Fru talman! Efter FN:s miljökonferens i Rio var
förhoppningarna stora på vad man skulle kunna
åstadkomma på världstoppmötet i Johannesburg. Det
var i Johannesburg som ambitionerna från Rio och de
olika efterföljande mötena skulle omsättas i konkret
handling. Det skulle bli ett avstamp för ett nytt sätt att
arbeta med framtidsfrågorna. Vissa framsteg gjordes,
men Kristdemokraterna anser att de radikala, djärva
greppen för att gå till botten med en rad svåra miljö-
och utvecklingsproblem inte togs i tillräcklig omfatt-
ning. Nu har Sverige och EU en viktig uppgift att
fortsätta arbetet för att få till stånd fler konkreta mål
men framför allt att skynda på arbetet med att ta fram
fler konkreta genomförandeprogram.
Fru talman! Begreppet "hållbar utveckling" defi-
nieras ofta som "en utveckling som tillgodoser da-
gens behov utan att äventyra kommande generatio-
ners möjligheter att tillgodose sina behov". Genom att
betona generationsperspektivet återspeglar denna
definition mycket väl en av de principer som är
grundläggande för Kristdemokraternas förhållnings-
sätt till miljön, det vi kallar förvaltarskapsprincipen.
Människan är förvaltare av - inte herre över - bland
annat naturen och miljön. Det ger oss människor ett
alldeles speciellt ansvar. Vi ska agera med en lång-
siktig helhetssyn med respekt för både vår samtida
omgivning och kommande generationer.
Miljöhänsyn behöver genomsyra alla politikom-
råden. Hållbar utveckling förutsätter att ekologi, eko-
nomi och sociala hänsyn integreras. Lagstiftning med
förbud och gränsvärden, en ekologiskt färgad skatte-
politik, andra ekonomiska styrmedel, miljölednings-
system, miljövänlig upphandling och olika utbild-
ningar, inte minst för att stärka konsumentmakten, är
exempel på strategiska instrument som måste använ-
das. Substitutionsprincipen, som innebär att mindre
farliga ämnen så långt möjligt ska ersätta farliga, är
också ett viktigt verktyg.
Kristdemokraterna anser också att ökad interna-
tionell handel och investeringar leder till ekonomisk
och social utveckling i fattiga länder. Men vi ser
samtidigt ett problem i att den livsstil som nu sprids
från den rika världen inte är långsiktigt hållbar. Re-
dan i Riokonferensen slogs det fast att västvärldens
konsumtionsvanor leder till katastrofala effekter för
miljö och klimat. Lösningen på problemen är dels en
effektivisering av i-ländernas egen energi- och re-
surshantering, dels att i-länderna bistår u-länderna
med teknisk hjälp att hoppa över smutsiga utveck-
lingssteg. Jag talar om tekniksprång i utvecklingsar-
betet.
De fattiga ländernas utveckling måste alltså ge-
nomsyras av en mycket intelligentare energi- och
materialanvändning. Om inte det sker kommer miljö-
konsekvenserna lokalt, regionalt och globalt att bli
katastrofala. Redan i dag finns den nödvändiga tekni-
ken. Om man satsade på alternativ energiteknik -
som till exempel solceller och vätgas - skulle miljö-
vinsterna vara mycket stora. Detsamma gäller re-
ningstekniken.
Problemet är att vi inte för närvarande har fullt ut-
vecklade mekanismer för ett sådant arbete och att vi
inte i vår egen region ger tillräcklig stimulans åt mil-
jöanpassad teknik. Kristdemokraterna menar att det
svenska internationella biståndet i än högre grad ska
inriktas på miljövänliga alternativ för en ökad hållbar
tillväxt i utvecklingsländerna.
Fru talman! Regeringens skrivelse är i första hand
en beskrivning av vad man kom fram till på världs-
toppmötet i Johannesburg och vad som redan nu görs
för att genomföra, och gå vägen fram mot, de mål
som pekades ut på toppmötet. Konkreta ställningsta-
ganden och förslag förväntas komma i de propositio-
ner som regeringen ska presentera med anledning av
bland annat Agenda 21- och Habitatkommittén och
den så kallade Globkomutredningen.
Nu såg vi att miljöministern i dag har presenterat
en överenskommelse - i varje fall var det annonserat
så i ett pressmeddelande - om en proposition som ska
komma om någon vecka till riksdagen, Ett samhälle
med giftfria och resurssnåla kretslopp. Jag sökte före
den här debatten förgäves efter ett pressmeddelande
med innehållet. Det vore ju lite fint om vi riksdagsle-
damöter också fick del av den visdomen och inte bara
pressen.
De här utredningarna ligger alltså till grund för
konkreta förslag. Men Kristdemokraterna har med ett
antal förslag pekat på utmaningar och lösningar som
om de hade antagits av utskottet skulle ha gjort be-
tänkandet mer operativt och konkret. Nu göms dessa
utmärkta förslag i stället under epitetet reservationer.
I reservation 5 pekar vi på att det globala ramver-
ket på miljöområdet måste stärkas. FN:s miljöorgan
UNEP fyller en viktig funktion men är mycket be-
gränsat när det gäller resurser, personal och befogen-
heter. Världshandelsorganisationen, WTO, har där-
emot betydligt mer muskler och sanktionsmöjligheter
och riskerar därmed att dominera på miljöarbetets
bekostnad. Kristdemokraterna föreslår att Sverige
internationellt ska driva på arbetet med att skapa en
kraftfull global miljöorganisation. En sådan samar-
betsarkitektur kan ske inom ramen för ett förstärkt
UNEP eller på annat sätt genom att tillskapa en ny
organisation.
I en gemensam reservation med Folkpartiet, Cen-
terpartiet och Miljöpartiet pekar vi på behovet av en
hållbarhetskommission. Sverker Thorén har på ett
förtjänstfullt sätt argumenterat för detta förslag tidiga-
re. Det finns olika hinder för arbetet med hållbar
utveckling. Det är hinder av organisatorisk, legal,
ekonomisk samt forsknings- och utbildningsmässig
karaktär som behöver analyseras och bearbetas för att
kunna undanröjas.
I reservation 11 pekar Kristdemokraterna på de
ekonomiska styrmedlens betydelse för att förändra
konsumtions- och produktionsmönster. Vi menar
vidare i reservation 21 att regeringen internationellt
måste vara mer pådrivande i arbetet med att effektivi-
sera vattenanvändningen. Inte minst gäller detta olika
former av konstbevattning.
I reservation 24 pekas på energifrågornas betydel-
se och vikten av att skärpa miljöanpassningen av
Exportkreditnämndernas verksamheter i Sverige och
internationellt. Vi pekar på att Sverige måste gå före i
arbetet med att öka andelen förnybar energi nationellt
och internationellt.
Slutligen vill jag lyfta fram vad som sägs i reser-
vation 31 om att frivilligorganisationerna måste få
ökat inflytande i arbetet med hållbar utveckling. Det
handlar också om vikten av att partnerskap med när-
ingslivet får vara ett viktigt redskap i detta arbete.
Fru talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till
reservation nr 5.
Anf. 93 Roger Karlsson (C)
Fru talman! Ärade ledamöter! I dag ska vi disku-
tera hållbar utveckling. Enligt mitt sätt att se på poli-
tiken borde det diskuteras hållbar utveckling varje
dag i den här kammaren, så fort det är en debatt.
Hållbar utveckling innebär ju i sanning ett helhetsper-
spektiv på samhället och på politiken. Det omfattar
såväl ekologiska och sociala som ekonomiska dimen-
sioner. Alla delar måste därför vara hållbara för att
helheten ska bli hållbar.
FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling i Jo-
hannesburg förra hösten var det senaste i en rad av
möten om miljöfrågor och hållbar utveckling i FN:s
regi. Det första i raden var FN:s miljökonferens här i
Stockholm 1972. Man kan därför med fog säga att det
första spadtaget i arbetet för hållbar utveckling inter-
nationellt sett togs här i Stockholm för lite drygt 30 år
sedan. Det tycker jag, trots att vi inte är så många här
i kammaren, ger lite extra allvar till den här debatten.
Det är en historia som förpliktar.
Det gäller nu att gå från ord, från hela denna rad
av konferenser, till handling, precis som man också
sade väldigt tydligt i Johannesburg.
När man går från ord till handling för att skapa en
hållbar utveckling är det några utmaningar som jag
ser som speciellt viktiga globalt sett.
Det handlar först och främst om att utrota fattig-
domen, det vill säga den sociala och ekonomiska
utvecklingen. FN:s övergripande millenniemål är att
fram till 2015 halvera den andel människor som lever
i absolut fattigdom och hunger. Men det räcker inte
med mål; det krävs också handling. Sverige måste ta
sitt ansvar för att skriva av sin del av tredje världens
skulder. Dessa skuldavskrivningar måste dock också
kombineras med krav på demokratiska och ekono-
miska reformer och kamp mot korruption; annars
kommer de inte att bli verkningsfulla.
Det krävs också att Sverige tar sitt ansvar när det
gäller internationellt bistånd. Vi måste snarast uppnå
målet att ha ett bistånd på 1 % av BNI.
När det gäller miljödelen ser jag också några ut-
maningar. Det handlar framför allt om klimatföränd-
ringar, om biologisk mångfald och om kemikalie-
spridning. Inom de här tre områdena ser jag att vi har
våra stora utmaningar, både nationellt och internatio-
nellt.
Klimatförändringar ser jag som det problem och
den utmaning som är allra mest övergripande. Det
handlar för oss mycket om energiomställning, både
nationellt och också internationellt. Jag var på en
debatt i måndags kväll som handlade om utrikespoli-
tik. Där fanns debattörer som tyckte att kärnkraften
var den verkliga framtidsindustrin. Man kan då titta
på hur vårt jordklots energireserver ser ut. Vi har en
medelinstrålning från solen på 100 000 terawatt. Det
innebär att det på en timme strålar in mänsklighetens
årsförbrukning av energi. På fem timmar har de påvi-
sade reserverna av uran strålat in. I det sammanhang-
et tycker jag inte att kärnkraftsindustrin känns som
det stora framtidsprojektet. På fyra dygn har de påvi-
sade reserverna av fossila bränslen strålat in.
Energiproblemen är som jag ser det inga problem
utan en gigantisk utmaning. När solen slocknar har vi
inte så mycket här att göra i alla fall, så det handlar
om att ta till vara den stora möjlighet som förnyelse-
bara bränslen och energislag utgör - direkt från solen
eller indirekt via havet, vågorna eller vinden. Det är
solen som är vår bas som energikälla, och då ska vi ta
vara på den.
Då gäller det också att ha långsiktiga strategier för
det. Vi belyser detta i en reservation i detta betänkan-
de, Långsiktiga strategier för forskning och utveck-
ling. Jag är väldigt glad att vi har tagit de första ste-
gen nationellt för att visa att vi tänker avveckla kärn-
kraften i Sverige. Det tycker jag är en del av Sveriges
uppgift globalt sett för hållbar utveckling: att kunna
vara ett föredöme. Jag tror inte att det är kärnkraftsin-
dustri som ska vara den stora utmaningen för utveck-
lingsländerna.
Biologisk mångfald kan ses som något gulligt som
man har när ekonomin är god. Men det handlar om
stabiliteten i ekosystemen, och det är viktigt. Utan
stabilitet i ekosystemen står vi oss väldigt slätt, både
nationellt och globalt. Det är i ett utvecklingsper-
spektiv viktigt att tänka på hur vår konsumtion här
påverkar biologisk mångfald i andra länder. Man
brukar tala om ekologiska fotavtryck och sådana
saker. Men det handlar också om att nationellt se till
att våra ekosystem är stabila och inte riskerar att åka
över en tröskel och därmed bli instabila. Framför allt
handlar det kopplat till klimatförändringar, fru tal-
man, om att stabila ekosystem också är robustare mot
förändringar, till exempel klimatförändringar.
Den tredje utmaningen är kemikaliespridningen.
Det stora problemet där är i dag att vi har väldigt lite
kontroll på de kemikalier som finns i omlopp i varor
och produkter. Där ser jag EU:s nya kemikalielag-
stiftning både som ett hot och som en möjlighet.
Möjligheten är ansatsen för att få grepp om flödena
av kemikalier, och det är en bra ansats. Hotet är som
jag ser det att utbytesprincipen, den substitutionsprin-
cip som Sven Gunnar lyfte fram här tidigare, är ur-
vattnad i förslaget. Jag skulle därför vilja passa på att
här rikta en fråga till miljöministern om vad Sverige
kommer att vidta för åtgärder för att det slutliga för-
slaget om kemikaliepolitik inom EU inte ska innebära
att utbytesprincipen blir urvattnad. Vi har den inskri-
ven i svensk lagstiftning i dag, och den funkar. Vi
borde då utveckla den i stället. Men frågan till miljö-
ministern är alltså hur Sverige kommer att agera för
att detta inte blir EU:s politik.
Just när det gäller EU:s politik ser jag en del där
Sverige har en viktig roll. Vi har en roll internatio-
nellt som enskilt land, men vi har också en viktig roll
i att via EU påverka miljöpolitiken både inom EU och
internationellt. Där har vi i reservation 6, som jag
härmed kan passa på att yrka bifall till, skissat på att
vi behöver en gemensam tydlig miljöpolitik inom
Europeiska unionen, dels för att få en höjd nivå på
EU:s inre miljöarbete, dels för att EU ska bli en strid-
bar kämpe i internationella sammanhang som WTO
och IMF för höga miljökrav.
Med detta vill jag som sagt yrka bifall till reser-
vation 6.
Anf. 94 Carina Ohlsson (S)
Fru talman! I måndags kväll hade jag nöjet att få
inviga Camp School i Lidköping alldeles vid Vänerns
strand, School Exchange Project in the Big Lakes
Region. Nu undrar ni kanske vad detta har med da-
gens debatt att göra. Jo, ungdomar från Ryssland,
Finland och Estland - och naturligtvis Sverige efter-
som det är i Sverige - har möjlighet att träffas och
diskutera just detta: hållbar utveckling. De har både
seminarier, studiebesök och fältundersökningar.
Flera av avsnitten i betänkandet stämmer väl
överens med vad ungdomarna nu konkret arbetar med
och diskuterar under en vecka i projektet, till exempel
biologisk mångfald och naturvård såsom Vänern som
ekologiskt system, fisket i Vänern och vikten av ett
starkt strandskydd.
I dag är det inte helt lätt att på ett enkelt sätt defi-
niera och avgränsa begreppet naturvård. Det hänger
nära ihop med samhällsutvecklingen i stort och måste
ses som en del av denna. Naturvården kommer allt-
mer att även handla om att upprätthålla fungerande
ekosystem som inkluderar funktioner, strukturer och
processer samt de principer om bevarande, etik, håll-
bart nyttjande och god hushållning som bör gälla.
Därför är det angeläget att denna koppling till ut-
vecklingen inom olika samhälls- och politikområden
görs även i det fortsatta arbetet och att kunskaperna
ständigt förbättras.
Fortsatt kunskapsuppbyggnad har en avgörande
betydelse för om naturvården långsiktigt ska nå fram-
gång. Det finns behov av en gedigen kunskap om
naturen och de problem och hotbilder som finns.
Däremot kan lösningar på problemet hur målen ska
nås inte enbart tillhandahållas av naturvetenskapen.
En grundläggande förutsättning för naturvårdens
långsiktiga framgång är graden av acceptans och
engagemang som olika grupper och intressen har i
och för naturvårdens mål. Det handlar om gemen-
samma lärande- och beslutsprocesser och en vilja att
förändra den rådande situationen. Kunskap måste
omsättas i konkret handling. Det bör ske en parallell
kunskapsuppbyggnad inom olika delar av vetenska-
pen. Ett sätt att öka kunskapen på naturvårdens områ-
de är ett gemensamt lärande i konkreta projekt och
dialoger där olika intressenter och aktörer bidrar med
kunskap och erfarenhet.
Sverige bör fortsätta att vara pådrivande inom de
delar av naturvårdspolitiken som är gemensamma för
EU. Det gäller framför allt genomförandet av EU:s
strategi för biologisk mångfald med tillhörande ak-
tionsplaner för naturresurser, jordbruk, fiske samt
utveckling och bistånd; också den gemensamma regi-
onal- och transportpolitiken har kopplingar till natur-
vård. Sverige bör driva en fortsatt sektorsintegrering
av naturvården så att fastlagda mål kan uppnås. När
det gäller EU har åtskilligt gjorts inom området. I
EU:s strategi för hållbar utveckling ingår ansvarsfull
förvaltning av naturresurserna som ett av fyra priori-
terade områden. Strategin slår fast att hög ekonomisk
tillväxt måste gå hand i hand med hållbar användning
av naturresurser och avfallsnivåer samt med bibehål-
lande av biologisk mångfald och bevarandet av eko-
systemen.
För att detta ska kunna uppnås är det viktigt att
redan i förskolan starta arbetet med att öka intresset
och kunskaperna om hållbar utveckling, eftersom
människors attityder och livsstil grundläggs i tidig
ålder. Lärandet bör sedan byggas på genom hela
utbildningssystemet. Detta bör särskilt framgå i läro-
planen för de olika skolformerna eftersom frågor om
hållbar utveckling inte kan föras till ett avgränsat
område utan berör många kunskapsområden.
Fru talman! Arbetet med hållbar utveckling är en
dynamisk process som förutsätter ett kontinuerligt
kunskapsinhämtande. Alla medborgare ska ha till-
gång till ett brett spektrum av formell och informell
utbildning för ett livslångt lärande för att främja håll-
bar utveckling. Därför är det positivt att regeringen
har ambitionen att alla former och nivåer av utbild-
ning i Sverige ska inkludera aspekten hållbar utveck-
ling. Detta förutsätter i sin tur en satsning på kompe-
tensutveckling av lärare på alla nivåer.
Folkbildningen har här också en betydelsefull roll.
Därför är regeringens avsikter att genomföra åter-
kommande så kallade folkrörelseforum för dialoger
mellan regeringen och företrädare för folkrörelser,
föreningar och andra medborgarsammanslutningar ett
viktigt instrument. I dessa dialoger bör också reger-
ingen involveras.
Här kommer också diskussionerna om hållbara
produktions- och konsumtionsmönster in. En själv-
klar utgångspunkt för diskussionen om hållbara kon-
sumtions- och produktionsmönster är att världens
rikedomar fördelas solidariskt så att alla kan njuta av
en god välfärd. Ansvaret för att förbättra miljön vilar
på alla delar av samhället. Den offentliga sektorn,
näringslivet, ideella organisationer och enskilda med-
borgare måste medverka.
En andra utgångspunkt för hållbar utveckling är
de så kallade globala nyttigheterna, vilka förenklat
kan beskrivas som olika internationella angelägenhe-
ter som inte längre kan hanteras eller finansieras på
nationell nivå utan kräver utökat samarbete mellan
stater. Det är de nyttigheter som vi i Sverige i hög
grad förknippar med det goda samhället: hälsa, miljö,
vatten, luft och ett ordnat samhälle. Vi räknar med att
det finns ett starkt samhälle som värnar de nyttighe-
terna. I globaliseringens tidevarv har dessa nyttighe-
ter blivit just globala. Men det finns ingen tydlig
ansvarstagare. Ur detta perspektiv får förändrade
konsumtions- och produktionsmönster en ökad ange-
lägenhetsgrad. Därför behövs ramverk av program
lokalt, regionalt, nationellt och globalt.
Fru talman! Bland de genomgripande förändringar
som krävs av hur samhället producerar och konsume-
rar för att nå en hållbar utveckling ingår arbetet med
att nå giftfria och resurssnåla kretslopp. När det gäller
kemikaliefrågan har vi i Sverige aktivt och kraftfullt
arbetat för en omställning i mer miljöanpassad rikt-
ning. Detta arbete följs upp inom EU med den nya
kemikalielagstiftningen som presenterades av Margot
Wallström den 7 maj.
Tillbaka till The Big Lakes-projektet, som jag ta-
lade om tidigare. När man står där vid Vänerns strand
och ser denna otroligt stora sötvattenstillång och vet
att rent vatten är en förutsättning för livskvalitet,
ekonomisk och social utveckling samt för ett väl
fungerande ekosystem tänker man på att uppemot var
sjätte människa i världen saknar tillgång till rent vat-
ten. Än fler lever under otillfredsställande sanitära
förhållanden. Tolv miljoner människor om året dör i
vattenrelaterade sjukdomar, och fyra miljarder män-
niskor drabbas årligen av diarré. Därför är det viktigt
att Sverige är aktivt både nationellt och internationellt
och gör många insatser som kan bidra till uppfyllan-
det av målen att halvera andelen människor som inte
har tillgång till tjänligt dricksvatten och grundläggan-
de sanitet till år 2015. I Sverige är det en självklarhet
att vi har rent vatten.
Sverige har en tradition att jobba bra med miljö-
frågorna. De föregående talarna tycker jag har varit
lite väl pessimistiska, om man bortser från Roger
Karlsson som jag tyckte lät mer optimistisk och ansåg
att det finns något att göra.
I måndags när jag skulle läsa min post ville min
systerdotter Johanna som är två år hjälpa mig med
det. Så hon "läste" min post. Jag frågade henne: Vad
stod det i brevet? Då svarade hon: Det står "fånga
morgondagen". Hon kan ju inte läsa, men det begrep-
pet kunde hon tydligen. Det får vi nog göra och det
gemensamt. Men för att fånga morgondagen och se
en ljus framtid måste vi börja redan i dag. Vi kan inte
vänta tills vi har morgondagen. Låt oss börja tillsam-
mans nu!
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till försla-
get i betänkandet och avslag på alla reservationer.
Anf. 95 Kjell-Erik Karlsson (V)
Fru talman! Detta betänkande från vårt samman-
satta utskott har blivit mer omfattande när det gäller
sidantal än själva skrivelsen. Men betänkandet är
även skrivet på ett sätt som fört samman de olika
kulturerna i de berörda utskotten. Detta arbetssätt tror
jag kan vara fruktsamt och utvecklande för att få en
helhet i politiken samt för att komma över politiskt
inmutade revirgränser.
Skrivelsen Johannesburg - FN:s världstoppmöte
om hållbar utveckling var och är en samarbetsskrivel-
se mellan regeringen och Vänsterpartiet. Men vi har
ändå utvecklat vår syn i ett särskilt yttrande på områ-
dena om bindande regler för transnationella företag,
skuldsanering, vattenfrågan samt om partnerskap
mellan regeringar och företag.
Fru talman! Jag vill här först ta upp frågan om
rättvist miljöutrymme. Vår jord har en ekologisk
bärkraft som vi inte kan överskrida. Det gör att miljö-
frågan i grunden är en fråga om fördelning av knappa
resurser. Vänsterpartiet vill se en solidarisk fördel-
ning av världens rikedomar så att alla kan njuta av en
god välfärd. Det arbetet handlar om att se till att vi
fördelar världens rikedomar på ett rättvist sätt - att vi
lever inom vårt rättvisa miljöutrymme. Eftersom vi
har ett givet miljöutrymme måste vi ha någon fördel-
ningsmekanism som avgör vem som har rätt att an-
vända sig av de resurser som står till buds. Vårt rätt-
visa miljöutrymme är den mängd naturresurser som
vi kan konsumera på ett hållbart vis, utan att tvinga
människor att nöja sig med en mindre mängd resur-
ser.
En viktig aktör på miljöområdet är Kommissionen
för hållbar utveckling, CSD, som skapades i samband
med världsmiljökonferensen i Rio 1992. Den funge-
rar som ett forum där regeringar och NGO:er bevakar
införlivandet av Agenda 21, utbyter information om
vad som fungerar och inte fungerar samt diskuterar
bristen på finansiering för innovativa tekniklösningar.
CSD har uppmuntrat regeringar att förändra dagens
ohållbara produktions- och konsumtionsmönster.
Precis som Margot Wallström uttalade sig på vårt
seminarium menar jag att det är otroligt viktigt att
CSD mäter och rapporterar om hur det går och hur vi
sakta men säkert tar oss gentemot de mål vi har
kommit överens om. Det går alltid för sakta för
många av oss att nå målen.
Fru talman! Många människor får inte de livsme-
del de behöver. Det grundläggande försörjningspro-
blemet i dag är i första hand att livsmedlen fördelas
orättvist, inte att det finns för lite livsmedel. På grund
av konflikter, brist på demokrati och jämställdhet
mellan könen samt en orättfärdig ekonomisk ordning
fördelas inte maten dit där den bäst behövs. Vidare är
utarmningen av åkerjorden och minskningen av bruk-
ningsbar jordbruksmark ett allvarligt hot även mot
den globala livsmedelsförsörjningen på sikt. Trenden
med minskande jordbruksmarker måste brytas om vi
ska kunna föda en växande befolkning.
Vi i den rika delen av världen ska inte leva gott på
billig livsmedelsimport från länder där människor inte
har nog med mat för dagen. Vi bör sträva efter att den
export som sker från u-länder till i-länder i första
hand är förädlade produkter och inte råvaror, för att
på så sätt underlätta en utveckling i de livsmedelsex-
porterande u-länderna. I dag är förhållandet det mot-
satta. Vi importerar i första hand råvarugrödor från u-
länder och exporterar sedan våra förädlade produkter
tillbaka till dem. Vi har ett ansvar för att förändra vår
livsmedelskonsumtion och produktion för att bidra till
en rättvis global livsmedelsförsörjning.
En fråga som nu diskuteras inom WTO är regler
för handel med tjänster. Vi anser att det finns stora
risker med att avreglera detta område eftersom det
skulle försvåra staters möjligheter att garantera alla
invånares rätt till grundläggande välfärdstjänster. Ett
exempel som tydliggör detta är vattenförsörjningen,
vilket tas upp i betänkandet.
Rent dricksvatten är en rättighet och ett gemen-
samt ansvar. En förutsättning för att stater ska kunna
garantera sina medborgare den rätten är att staten har
kontroll över vattenförsörjningen eller kan ställa krav
på de bolag som äger vattendistributionen. De nya
regler som diskuteras inom WTO kring handel med
tjänster riskerar att försvåra för stater att ha den kon-
trollen. Vi anser därför den typen av regleringar av
företagens rättigheter kring handel med tjänster som
diskuteras inom WTO som mycket riskfyllda.
Jag är glad över att det i utskottsbetänkandet står
att vattentillgångar inte bör privatiseras eller kom-
mersialiseras, att utgångspunkten är att alla männi-
skor ska ha tillgång till vatten, att utskottet betonar att
prissättning på vatten ska ske på ett sätt som tillvara-
tar de mest utsattas behov och intressen.
I betänkandet står det även att det är dock inte i
alla länder som man har klarat av att bygga upp en
väl fungerande vatten- och avloppsförsörjning inom
offentligt satta ramar. I första hand tänker man inte på
Sverige i det sammanhanget, men samma argument
används i den svenska debatten om privatiseringen
här i landet av vattenresurserna.
Närmare var sjätte människa i världen saknar till-
gång till rent vatten, och många fler lever under
hemska sanitära förhållanden. Minst tolv miljoner
människor om året dör i vattenrelaterade sjukdomar.
Färskvattenbrist och utarmade akvatiska ekosystem
hotar miljoner människors liv. Vattenfrågan tillhör
tveklöst de viktigaste miljö- och utvecklingsfrågorna.
Rent vatten är en förutsättning för livskvalitet, eko-
nomisk och social utveckling samt för ett väl funge-
rande ekosystem. Därför är det viktigt med en säkrad
vattenförsörjning för framtida generationer.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betän-
kandet.
Anf. 96 Lars Lindblad (M)
Fru talman! Kjell-Erik Karlsson talade om en so-
lidarisk fördelning av tillgångarna. Kjell-Erik Karls-
son talar om en kaka vi har och som måste fördelas.
Jag tror att den väg som Kjell-Erik Karlsson vill
gå med den statiska synen på en kaka som måste
fördelas är det största hotet mot fattigdomsbekämp-
ningen. Det är en felaktig bild i samhället i dag att
rika har blivit rikare och fattiga har blivit fattigare. I
själva verket är det betydligt mer komplicerat än så.
Vissa u-länder har gjort en resa och har blivit rikare,
andra u-länder har blivit allt fattigare medan i-
länderna har behållit sin ekonomiska styrka överlag.
Kjell-Erik Karlsson talade om att livsmedelstill-
gången är orättvist fördelad och att det är problemet. I
själva verket finns det en stor tillgång till livsmedel
även i den fattiga världen. Problemet är att ungefär
hälften av de livsmedel som tillverkas i Afrika för-
störs på grund av att det inte finns kylskåp eller att
förpackningarna är dåliga - sådant vi i västvärlden
kan tala illa om. "Det är dåligt med förpackningar. De
blir sopor."
Kjell-Erik Karlsson talade om att vi behöver mer
statlig kontroll över vattnet. Är det något problem
som finns i de afrikanska länderna när det gäller till-
gången till vatten, är det en alldeles för stor kontroll
från staternas sida. Inte minst när det gäller socialis-
tiska diktaturer i Afrika är vatten något som bara
stater och de privilegierade i samhället får tillgång
till. I dessa stater tvättar de rika sina bilar, de som är
närmast makten, medan de fattigaste inte får tillgång
till vatten eftersom det inte finns ett spritt ägande av
vatten.
Jag tror att vi behöver mer privatisering, mer av
marknad, inte mindre. Den statiska synen som Kjell-
Erik Karlsson står för är den som är hotet mot fattig-
domsbekämpningen och mot möjligheten att få rättvis
fördelning av mat och en god miljö.
Anf. 97 Kjell-Erik Karlsson (V)
Fru talman! Lars Lindblad pratar mycket om vatt-
net och hur hemskt det skulle vara om staten har
kontrollen över vattnet och äger vattenresursen. Hur
är det på många ställen? Man privatiserar vattnet i
dessa länder, både själva vattenresursen men framför
allt distributionssystemet. Vattnet ska tappas upp i
flaskor och säljas, och ingen har råd att köpa den
vattenresursen. Därför är det viktigt att det verkligen
är staten som har hand om vattenresursen och distri-
butionen så att människor har råd att ta till sig vattnet.
Det är helt motsatt effekt än vad Lars säger själv.
Lars talar mot sig själv.
Anf. 98 Lars Lindblad (M)
Fru talman! Det största problemet på det här om-
rådet är odefinierade äganderätter, det vill säga att
staten äger allt och att det därför är oklart vem som
äger saker.
De länder som har rört sig allra minst i utveck-
lingen är socialistiska länder i Afrika. De länder som
rör sig mest från sin fattigdom och har gått mot en
rikare utveckling är länder i Asien som har gått
marknadens väg. Ägandet är mera spritt, och de fatti-
gaste får tillgång till marknaden på ett annat sätt än i
diktaturerna.
Jag tror att det är genom den vägen vi når till en
bättre utveckling, både på miljöområdet och en eko-
nomisk tillväxt. Det Kjell-Erik Karlsson talar om här,
en solidarisk fördelning av tillgångarna, en kaka som
måste fördelas, är det största hotet mot bekämpningen
av fattigdomen och för en bättre miljö i de fattiga
länderna.
Anf. 99 Kjell-Erik Karlsson (V)
Fru talman! Vem är det som ska äga vattnet i des-
sa länder? Stora tyska bolag, multinationella bolag,
köper upp vattenresurserna och har hand om vatten-
distributionen. Vattnet kommer inte människorna i
landet till godo. Det är därför det är viktigt att man i
landet självt äger resursen och på det sättet har möj-
lighet att styra distributionen av vattnet. Annars är det
bara fråga om att andra multinationella bolag ska
tjäna ekonomiskt på de fattiga människornas vatten.
Det blir inte de fattiga som får råd att få vattnet, utan
det blir de välbeställda i det fattiga landet som har råd
att köpa vattenresursen.
Anf. 100 Lena Sommestad (S)
Fru talman! Ärade ledamöter! Det har varit intres-
sant att lyssna på debatten så här långt. Skrivelsen om
Johannesburgtoppmötet sammanfattar regeringens
syn på resultatet och vad som nu behöver göras. Den
lämnades till riksdagen i en strävan efter dialog över
partigränserna och med breda samhällslager.
Frågor har redan rests till mig och intressanta in-
lägg har gjorts. Jag återkommer gärna till några av
dem senare i replikskiftet.
Att regeringens skrivelse har föranlett två utskott
att bilda ett sammansatt utskott för att diskutera håll-
bar utveckling är ett positivt tecken. Jag är övertygad
om att sambanden mellan utrikespolitiken och miljö-
och jordbrukspolitiken kommer att växa sig allt star-
kare. Bistånds- och migrationsminister Jan O Karls-
son hälsar att han också hade önskat vara här i dag.
Sverige deltar i ett globalt projekt för att skapa
hållbar utveckling. Världstoppmötet i Johannesburg
sätter en ny standard som innebär att all utveckling
ska vara hållbar. Det gäller nu att mobilisera alla
aktörer för att bidra i omställningen från ett snävt
synsätt till att se sambanden mellan ekonomisk till-
växt, miljöskydd och social rättvisa, att i praktisk
handling förena det lokala med det globala, att åstad-
komma hållbara konsumtions- och produktions-
mönster i vårt land, samtidigt som vi bidrar till förut-
sättningar för de fattiga i världen att bryta sig ur elän-
de och vanmakt, att tro på livet.
I fredags avslutades det första internationella upp-
följningsmötet efter Johannesburg. FN:s kommission
för hållbar utveckling, CSD, har följt Agenda 21-
arbetet i tio års tid och ska nu också se till att de mål
som sattes upp i Johannesburg uppfylls. Minister-
överläggningarna vid mötet fördes i en konstruktiv
anda. Viljan hos många att åstadkomma förändring
var verkligen påtaglig. Ett arbetsprogram för de
kommande 15 åren fastställdes. Vi kan säga att det
globala projektet nu är i gång. Millennieutvecklings-
målen, Agenda 21 och Johannesburgplanen anger
vart vi ska ta oss. CSD:s arbetsprogram visar kon-
trollstationerna. Nu förestår arbete på alla nivåer för
att översätta överenskommelserna från världstopp-
mötet i handling.
Vartannat år kommer CSD att göra en allmän ut-
värdering av framsteg och motgångar. Två år i taget
kommer därutöver ett brett tema att stå i fokus för
erfarenhetsutbyte och nya riktlinjer som skyndar på
genomförandet. Först görs en översyn av var vi står
och vilka de största behoven är, och sedan följer ett år
för att förstärka lösningar på problem. De kommande
två åren blir sötvatten det övergripande temat. Åren
2006-2007 kommer frågor om energi och klimat att
stå i centrum för en liknande process. De följande två
åren behandlas jordbruk, som Sverige verksamt bi-
drog till att föra upp tidigt i arbetsprogrammet, inklu-
sive kopplingar till subventioner och koherens.
Jag kan också säga att alla de sakområden som
behandlas i utskottets betänkande kommer att belysas
vid varje möte, tillsammans med jämställdhet och
utbildningsfrågor. Det här ser vi som en viktig fram-
gång.
CSD:s program löper fram till 2017. Vi tycker att
det är ett bra program.
Det globala samarbetet är nödvändigt. Regeringen
delar utskottets uppfattning att globaliseringen i
grunden är en positiv process. Marknadskrafterna ska
samspela med demokratiska forum för beslutsfattan-
de. De svagas rättigheter ska skyddas, och kommande
generationers möjligheter ska försvaras. Sambandet
miljö, fattigdom och kvinnors villkor behöver ges
speciell uppmärksamhet. Jag välkomnar utskottets
tydliga signal att folkvalda parlamentariker ska ses
som en resurs i detta arbete. En diskussion i den frå-
gan fördes vid CSD-mötet. Den diskussionen bör
hållas vid liv.
Det globala projekt för hållbar utveckling som jag
gett en vink om här ska genomföras i FN:s medlems-
länder, i kommuner och i bostadskvarter. Insatserna
och initiativen hör ihop, från det globala ned till det
lokala.
I slutet av augusti står Sverige värd för en konfe-
rens i Luleå dit miljöministrarna från alla Östersjö-
länder har inbjudits. Min förhoppning är att vi där ska
kunna enas om en deklaration som preciserar våra
åtaganden från Johannesburg i tydliga, tidsbestämda
mål för vår egen region. Regeringens arbete för håll-
bar utveckling berör alla politikområden. Alla depar-
tement och myndigheter ska bidra. En stor uppgift
blir att engagera och ge möjligheter för lokala krafter
i det globala projektet. Riksdagens ledamöter kan
spela en viktig roll.
Det kommande året reviderar vi Sveriges natio-
nella strategi för hållbar utveckling. Förutom en tyd-
lig kurs när det gäller statens åtgärder, inbegripet vår
utrikespolitik, är det min ambition och förhoppning
att kommuner och företag, föreningar och engagerade
medborgare ska känna sig delaktiga, identifiera sina
roller och ta egna initiativ i processen.
I skrivelsen aviserade regeringen att världstopp-
mötet föranledde en analys av hur arbetet för hållbar
utveckling bör samordnas på nationell nivå. Resulta-
tet av den analysen kommer inom kort att offentliggö-
ras.
Låt mig avslutningsvis kommentera tre frågor
som förtjänar särskild prioritet när vi tar oss an Jo-
hannesburgplanen:
- Fattigdomsbekämpningen
- Skapandet av hållbara konsumtions- och produk-
tionsmönster
- Hållbar energiförsörjning
I dag tog regeringen beslut om en proposition om
en ny, sammanhållen politik för en rättvis och hållbar
utveckling. Det är en proposition som sätter dem i
fokus som inte fått del av det välstånd som globalise-
ringen har bidragit till. Fattiga människor och länder,
inte minst de allra fattigaste, ska ges makt och större
möjligheter att dra nytta av de fördelar som det ökade
globala utbytet innebär. Den nya politikens genomfö-
rande kommer att kräva förbättrad samordning mellan
politikområden, det vi kallar policykoherens. Jag kan
säga att vi här ligger kanske först i världen med att
verkligen på allvar försöka genomföra en politik med
koherens när det gäller fattigdomsbekämpningen.
Utvärdering och analys av våra samlade åtgärder
kommer att vara oumbärliga i arbetet med att skapa
en sammanhållen politik. Regeringen kommer därför
att återkommande rapportera till riksdagen om insat-
serna för att nå målet om en rättvis och hållbar global
utveckling.
Sverige ska vara ett föredöme i att utveckla håll-
bara konsumtions- och produktionsmönster. Vi ska
utveckla goda exempel på kunskapsuppbyggnad,
informationsspridning, styrmedel och samverkans-
former på nationell nivå. Insatserna ska ta hänsyn till
produkternas hela livscykel från råvara till avfall. Den
offentliga sektorn ska gå före bland annat genom att
ta miljöhänsyn vid offentlig upphandling. Regeringen
är aktiv. Ett internationellt kemikaliesekretariat har
skapats. Skattelättnader har införts för koldioxidneu-
trala bränslen. En statssekreterargrupp arbetar med att
inrätta ett nationellt center för utveckling, entrepre-
nörskap och export inom miljöteknikområdet. En
utredare ska få i uppdrag att föreslå en handlingsplan
för hållbar konsumtion. I dag beslutade regeringen,
som vi har hört, om en kretsloppsproposition som
kommer att föreläggas riksdagen. Sverige kommer att
fortsätta att vara drivande i utvecklingen av ett globalt
tioårigt ramverk för hållbar konsumtion och produk-
tion.
Tillgången till energi är en överlevnadsfråga för
de två miljarder som saknar tillgång till modern ener-
gi. Detta var, som vi har hört, en av utgångspunkterna
för ett särskilt EU-initiativ i Johannesburg. Syftet är
att bidra till fattigdomsbekämpning och att uppnå
millennieutvecklingsmålen genom nya förutsättningar
för ekonomiska, sociala och institutionella föränd-
ringar i u-länderna som ska förbättra utvecklingslän-
dernas tillgång till energi.
Energiförsörjningen är samtidigt en viktig del av
välfärden och miljöansvaret i industrialiserade länder.
Det energipolitiska beslutet från år 2001 genomförs
nu i Sverige. Den gröna skatteväxlingen ger resultat.
Ett kvotbaserat elcertifikatssystem har just trätt i
kraft. I Johannesburg kunde inte EU få gehör för sina
krav på energimål. Däremot tog vi initiativ till en
koalition för länder som vill gå före och sätta egna
mål. En ministerkonferens kommer att hållas om ett
par veckor för de närmare 80 deltagande länderna.
Sedan vi senast sågs här i kammaren har national-
kommittén för Agenda 21 och Habitat redovisat sina
slutsatser. Slutbetänkandet innehåller en lång rad
förslag som nu är föremål för remissbehandling. När
remissvaren har sammanställts avser jag att samla
skilda intressenter till en hearing för att belysa möj-
ligheter och prioriteringar i det fortsatta arbetet. Dia-
logen och samarbetet för hållbar utveckling behövs.
Anf. 101 Lars Lindblad (M)
Fru talman! Jag talade i mitt anförande om till-
gången till energi som en förutsättning för att minska
glappet mellan u- och i-länder och värdet av att vi i
västvärlden satsar på ren och effektiv energiförsörj-
ning. Vidare talade jag om värdet av att vi i den rika
världen måste lämna ett utrymme för u-länderna att
växa.
I regeringens skrivelse om Johannesburgstopp-
mötet står två målsättningar: att stimulera använd-
ningen av befintlig effektiv energiteknik och främja
introduktion av ny samt en ambition att satsa på ve-
tenskap forskning som syftar till att minska utsläppen
av växthusgaser. Det låter jättebra.
Min första fråga till miljöministern är: Delar mil-
jöministern min syn att vi måste lämna ett utrymme
på energiområdet för växande u-länder? Min andra
fråga är: Hur menar ministern att det ska gå till? Jag
upplever att vi står och stampar på samma ställe i
dag.
Anf. 102 Lena Sommestad (S)
Fru talman! Jag delar uppfattningen att vi bör
lämna ett utrymme, men jag tror vi har väldigt olika
uppfattningar på vilket sätt det ska ske. Jag förstår att
Lars Lindblad tycker att vi ska göra det genom att
utveckla kärnkraften och därmed lämna ett farligt
avfall efter till kommande generationer. Vår tanke är
att vi ska försöka åstadkomma en effektiv energiför-
sörjning i världen, inte genom en ohållbar energiform
utan genom hållbar och förnybar energi. Det är skill-
naden i våra uppfattningar.
Jag tyckte att det var intressant att höra Lars
Lindblads inlägg. Vi har väldigt olika uppfattningar
om detta. Lars Lindblad ser att vi har en för stark
miljöprofil i vår hållbara utveckling och menar att ju
mer marknad, desto bättre hållbar utveckling och
desto bättre fattigdomsbekämpning.
Jag delar inte den uppfattningen. Jag ser att till
exempel stora delar av Östasien är i dag rika länder,
inte bara därför att man har satsat på marknadseko-
nomin utan också därför att man har satsat stora of-
fentliga resurser på till exempel public health och
miljöåtgärder, som har skapat goda förutsättningar för
ett väl fungerande samhälle. Detsamma gäller oss här
i Europa och i andra länder. Det finns inget land som
har åstadkommit en hälsosam och bra miljö och en
ekonomisk utveckling utan en väl fungerande stat och
väl fungerande offentliga insatser för att skydda miljö
och hälsa. Här har vi en fundamental skillnad mellan
Moderaterna och Socialdemokraterna, och jag tror
även andra partier.
Nu har vi den här skillnaden, och det intressanta
är att precis detta ser vi också i Europaparlamentet.
Jag konstaterar med tillfredsställelse att Roger Karls-
son till exempel tycker att vi ska bedriva en tuff ke-
mikaliepolitik, medan Moderaterna röstade mot en
tuff kemikaliepolitik i Europaparlamentet. Även där
ser vi denna skillnad i synen på hållbar utveckling.
Anf. 103 Lars Lindblad (M)
Fru talman! Regeringens målsättningar på energi-
området låter väldigt lockande. Problemet med den
politik som regeringen gjort upp med samarbetsparti-
erna och Centern är att den leder till en helt annan
situation i verkligheten. I verkligheten har Sveriges
beroende av kol och olja ökat. Förvisso sker inte alla
utsläppen i Sverige. Vi exporterar problemen till
Danmark och andra länder. Det är förvisso en intres-
sant syn på globalt ansvarstagande. Det är lite att
hålla för ögon och öron och låtsas att de inte finns,
utsläppsstatistiken syns bara i Danmark och andra
länder.
Hur ska vi komma ifrån det elände som finns i
verkligheten i dag? Vi har en lösning på kort sikt -
kärnkraften bland annat - medan vi vill se en teknik-
utveckling på längre sikt. Har regering en lösning på
hur vi snabbt kan komma ifrån fossilbränsleberoendet
som blir allt större dag för dag?
Sedan vill jag ställa en fråga till miljöministern.
Jag blir lite orolig när miljöministern pratar om det så
farliga kärnbränslet. Det är klart att vi har ett problem
i Sverige med kärnbränslet, men jag antar att miljö-
ministern anser att den lösning som vi nu arbetar fram
tillsammans med Svensk Kärnbränslehantering, det
vill säga att lägga det i Oskarshamn, Östhammar eller
var det nu kan hamna, är en tillräckligt god lösning
för att ta hand om detta bränsle. Jag måste säga att jag
blir lite oroad över hur miljöministern artikulerade
detta.
Anf. 104 Lena Sommestad (S)
Fru talman! Låt mig börja med den sista frågan.
Det är självklart att jag som miljöminister och ansva-
rig för den myndighet som har ansvar för kärnavfallet
tar detta på största allvar och har förtroende för de
processer som vi arbetar med. Där behöver det inte
råda något tvivel. Sedan har vi en annan uppfattning
om detta är en framtida energikälla som vi bör satsa
på. Som Lars Lindblad vet har vi en långsiktig strate-
gi. Vi har just nu en utredare som ser över det lång-
siktiga arbetet med avvecklingen och kommer att
rapportera till regeringen inom kort. Då hoppas att vi
så småningom ska kunna återkomma med en diskus-
sion om de långsiktiga lösningarna.
Redan nu har vi, som jag nämnde i mitt anföran-
de, ett elcertifikatssystem i kraft som kommer att
resultera i tio terawattimmar förnybar energi utöver
mycket förnybar energi som vi redan har i Sverige.
Det finns mycket som vi kan vara eniga om när det
gäller forskning och utveckling på det här området.
Hur ska vi se på den nationella försörjningen? Låt
mig säga att vi under många år har haft ett överskott
av grön energi eller vattenenergi som vi också ex-
porterat, det senaste året har vi importerat. Jag tror
långsiktigt att vi har en marknad i Europa som hänger
ihop. Därför har vi också en gemensam strategi inom
EU för att hantera klimatproblemen, nämligen han-
deln med utsläppsrätter som jag ser fram emot. Då
kommer det bli så att vi måste hantera de här proble-
men tillsammans, och så kommer vi att fortsätta att
arbeta i nära samarbete med övriga EU-länder för att
klara klimatmålet.
Anf. 105 Sven Gunnar Persson (Kd)
Fru talman! I dag får vi glädjas tillsammans med
miljöministern över att Sverige ligger etta i världen i
policykoherens. Det noterar vi.
Jag skulle tycka att det var roligare att få glädjas
tillsammans över innehållet i den kretsloppsproposi-
tion som har presenterats för den häpna världspres-
sen, som hungrat och törstat efter den. Miljöministern
deltar i den här debatten, och det är jättebra. Hon
hade tio minuter på sig att här presentera innehållet i
den. I stället väljer hon att presentera den för medier-
na - en överenskommelse. Det stämmer illa med den
synpunkt som miljöministern tidigare uttalade om hur
viktiga riksdagsledamöterna är. Nog gnölat.
Det jag ville fråga och vill ha lite förtydliganden
om är Sveriges insatser när det gäller att få fram
kraftfulla och verksamma institutionella ramverk för
att kunna driva miljöutvecklingen globalt. Det har
talats om UNEP:s utveckling, att arbeta fram en
världsmiljöorganisation av liknande karaktär som
Världshandelsorganisationen. Hur ser miljöministern
på det? Vilket arbete lägger Sverige ned?
Till slut vill jag fråga när vi nu samtalar om håll-
bar utveckling och vi nyligen också har fått oss en
tilläggsbudget till livs: Är besparingen på sanering av
förorenade områden ett bra sätt att bedriva arbete med
hållbar utveckling i Sverige?
Anf. 106 Lena Sommestad (S)
Fru talman! Låt mig börja med den internationella
miljöförvaltningen. Jag tror att vi alla skulle vilja se
en starkare organisation inom FN för miljön. Vi ser
när WTO möter en lång rad enskilda miljökonventio-
ner vilken splittring som finns. Principiellt kan vi
säga att Sverige har arbetat oerhört hårt för att för-
stärka den internationella miljöförvaltningen. Försla-
get om en internationell miljöorganisation har ett
mycket svagt stöd framför allt från G 77-länderna.
Det har visat sig omöjligt att egentligen driva den.
Det är några länder som har drivit den mycket starkt,
Frankrike bland annat. Resultatet i Johannesburg är
att detta inte är möjligt att driva igenom. Det uppfat-
tas dessutom mycket negativt av u-länderna. Det är
inte bara så att man lite grann är emot, utan man är
väldigt negativ.
Så ser den faktiska verkligheten ut.
Vad vi nu däremot fattade beslut om i Johannes-
burg är betydliga förbättringar när det gäller hela
förvaltningen för hållbar utveckling där Ecosoc får ett
helt annat ansvar vid sidan av säkerhetsrådet. CSD
stärks också under Ecosoc när det gäller hållbar ut-
veckling. Ambitionen är att även UNEP stärks. Sve-
rige är mycket aktivt i att stödja UNEP:s arbete.
Vi ser också att det har påbörjats ett arbete mellan
miljökonventionerna att samordna sina administratio-
ner till exempel. I allt detta arbete har svenska för-
handlare och Sverige varit mycket djupt involverade
och har drivit mycket starkt att vi ska få en stark
internationell förvaltning.
Förorenade områden handlade den andra frågan
om. Det är alltid tråkigt när man ska dra ned någon
post. Vi var tvungna även från Miljödepartementets
sida att bidra i de nedskärningar som man var tvung-
en att göra. Förorenade områden är en fråga där vi har
möjlighet att uppnå de miljömål som vi har satt upp.
Vi kan avvakta något och hålla inne pengar utan att
det riskerar de långsiktiga målen för de förorenade
områdena. Vi har ambitionen att upprätthålla den nivå
som vi ska nå till. Det här området var enligt vår
bedömning det bästa att hålla tillbaka på.
Anf. 107 Sven Gunnar Persson (Kd)
Fru talman! När det gäller att UNEP:s utveckling
och att stärka de globala mekanismerna låter det som
vanligt - vi har hört det förut. Man ställer sig upp och
deklarerar högtidligt att man ska stötta och ta nya tag,
men så fortsätter man i de gamla strukturerna. Samti-
digt växer sig WTO starkt och får ännu mer muskler.
Man har förlikningsmekanismer och sanktionsmeka-
nismer, men på miljöområdet finns det väldigt lite av
detta.
Om jag har uppfattat saken rätt har EU:s minister-
råd uttalat sig för något slags världsmiljöorganisation.
En WTO-arbetsgrupp och även utredningar inom
UNEP har lämnat ett sådant förslag. Varför finns det
inte sådana möjligheter? Varför har Sverige och
andra länder misslyckats med att driva den frågan?
Hur kommer nu UNEP att stärkas?
På de förorenade områdena ligger gamla soptipp-
ar, gamla gifttunnor och gamla gruvområden som
varje dag, varje timme och varje minut läcker ut gift i
naturen. Vi har en statsbudget som innehåller ett
ganska stort antal miljarder. Är det en bra prioritering
att spara 150 miljoner - cirka en tredjedel av anslaget
- med tanke på en hållbar utveckling?
Anf. 108 Lena Sommestad (S)
Fru talman! Det finns i budgeten mycket stora
medel avsatta för marksanering, och det har skett en
stor ökning av anslaget under senare år.
Dessa projekt bedrivs i prioritetsordning. Det har
gjorts en omfattande genomgång av vilka markområ-
den som har högsta prioritet, och där går man in först.
Detta utredningsarbete har tagit en viss tid. Det inne-
bär att det har varit svårt att ögonblickligen sätta alla
dessa pengar i arbete. Nu ser vi att processen börjar
att komma i gång, och vi har resurser för att ta tag i
de svåraste problemen, vilket vi gör med det snaraste.
Jag tycker att man ska säga att det är bra att vi i mil-
jöbudgeten har prioriterat marksanering på det sätt
som vi har gjort.
Varför misslyckas vi med en internationell miljö-
organisation? G 77 är en av de största förhandlings-
grupperna som inte är intresserad av detta. Internatio-
nella miljöförhandlingar är mycket svåra att genom-
driva. Det är lätt att rita upp en fin karta över vilka
miljöorganisationer, tvistlösningsmekanismer och
sanktionssystem som vi vill ha, men detta är oerhört
svårt att genomdriva i praktiken. Vi måste ha det
stora flertalet länder med oss för att vi ska kunna
genomföra förslaget om en internationell miljöorga-
nisation.
Min bedömning just nu är att vi bör jobba vidare
inom miljökonventionen med att stärka det som vi
kallar för compliance, uppföljningsmekanismer. Vi
har sådana i klimatkonventionen. Förmodligen är
detta det enklaste att fortsätta framåt på.
Jag tycker inte att man vara föraktfull och säga att
allt fortsätter i samma spår och att man inte gör nå-
gonting radikalt. Det fungerar inte på det sättet. Men
vi går framåt, och jag kan övertyga Sven Gunnar
Persson om att UNEP går framåt och att det går bra.
Det kan finnas vissa fördelar med en organisation
som UNEP som har till uppgift att verka i alla sekto-
rer inom FN-systemet, och det jobbar man hårt med,
vilket Sverige försöker att stödja.
Anf. 109 Roger Karlsson (C)
Fru talman! Vid mötet i Johannesburg var hållbara
produktions- och konsumtionsmönster ett viktigt
ämne, och det är jag glad över.
För mig handlar detta delvis om kemikaliepolitik
och giftfria kretslopp. I det sammanhanget vill jag ta
tillfället i akt och ställa en fråga om det förslag som
Margot Wallström har presenterat om en ny kemika-
lielagstiftning.
I mitt tycke är utbytesprincipen, substitutionsprin-
cipen, urvattnad i det förslaget. Vi har utbytesprinci-
pen väldigt tydligt inskriven i svensk lagstiftning.
Den innebär enkelt uttryckt att en kemikalie ska bytas
ut om det finns en annan som är bättre från miljösyn-
punkt.
I förslaget till ny EU-lagstiftning sägs att man ska
godkänna en kemikalie om kontrollen är tillräcklig.
Man går till och med så långt att en kemikalie kan
godkännas även om kontrollen inte är tillräcklig. Det
räcker med att de samhälleliga fördelarna väger över
miljöhänsynen. Det anser jag vara en väldigt tydlig
urvattning av en grundläggande princip. Man bryter
dels mot utbytesprincipen, dels också mot försiktig-
hetsprincipen. För mig är det viktigt att man håller
fast vid sådana här enkla utgångspunkter i miljöpoli-
tiken och kemikaliepolitiken.
Min fråga till miljöministern är då: Vad kan detta
komma att innebära för svensk kemikalielagstiftning?
Vilka åtgärder avser miljöministern att vidta för att
detta inte ska bli det slutgiltiga förslaget?
Anf. 110 Lena Sommestad (S)
Fru talman! Jag delar Roger Karlssons oro över
att substitutionsprincipen är urvattnad i det förslag
som har lagts fram av kommissionen. Vi har väntat
länge på det här förslaget och det har stått en oerhört
stark strid om det. Sverige har varit mycket aktivt i
förberedelsearbetet inför rådsslutsatserna, och vi har
lagt fram en egen proposition eftersom vi vill se en
förändring. Vi har också varit mycket aktiva i hela
processen fram till detta förslag.
Vi har fått igenom vissa viktiga punkter angående
farliga ämnen som vi har varit oroliga över. Det här
är ett stort bekymmer. Nu kommer vi att granska
detta som senare ska gå till rådet. Där kommer Sveri-
ge självfallet att agera.
Det här är en mycket besvärlig fråga. Vi är också
oroliga för att det nu är Italien som ska ta över ordfö-
randeskapet i EU och för hur man kommer att hantera
denna fråga.
Vi gör allt vi kan för att fortsätta att arbeta för att
det ska bli en så skarp kemikaliepolitik som möjligt.
Sedan ställdes frågan vad vi kan göra på egen
hand. Vi i Sverige har lyckats att bibehålla undantag
och fått med oss EU i båten. Detta är ett av de områ-
den där Sverige låg långt före och där vi har fått EU
att komma i fatt, och vi har ju väntat på det här för-
slaget.
Jag kan inte direkt säga vilka undantag som kan
bli aktuella, men det är klart att jag känner en stor
oro. Just nu har vi svåra frågor kring bekämpnings-
medel på bordet, till exempel bekämpningsmedlet
paraquat som har varit förbjudet i Sverige sedan
1980-talet och som vi nu riskerar att få godkänna. Så
det är mycket viktigt att vi driver den här frågan
skarpt.
Jag vill också understryka att våra kolleger i Eu-
ropaparlamentet bidrar i den process som nu ligger
framför oss.
Anf. 111 Roger Karlsson (C)
Fru talman! Först och främst kan jag garantera att
Centerpartiets EU-parlamentariker, precis som Cen-
terpartiet, kommer att bidra aktivt i det här samman-
hanget.
Jag är nöjd över att miljöministern delar min oro.
Det är oroväckande om man urvattnar en sådan här
grundläggande princip som vi har i svensk kemika-
lielagstiftning och som borde finnas med i europeisk
kemikalielagstiftning.
Den svenska substitutionsprincipen har testats och
har i dagsläget befunnits vara tillämpbar i EU.
Det handlar om stå upp och agera i rådet. Min oro
är att Sverige skulle kunna byta bort en urvattnad
substitutionsprincip mot inrättande av en kemikalie-
myndighet. Jag vill bara lyfta fram detta, så att Sveri-
ge inte är berett att acceptera en sådan lösning.
Vi bör verkligen jobba för att inte bara få till stånd
svenska undantag utan för att det blir en kemikalie-
politik på EU-nivå som utgår från substitutionsprinci-
pen.
Anf. 112 Lena Sommestad (S)
Fru talman! Vi är eniga om substitutionsprincipen
betydelse. Det är också klarlagt hur Sverige ser på
den. Även vi kan ju se något slags bortre gräns för när
det inte är möjligt att substituera, men den gränsen
ligger mycket långt borta, så vi anser att denna prin-
cip ska ha en skarp tillämpning.
Jag verkar nu för att substitutionsprincipen tas
med i EU:s konstitutionella fördrag. Den bör finnas
med där som en grundläggande princip.
Jag kan också försäkra att det inte skulle föresvä-
va mig - jag blir nästan på gränsen till förolämpad -
att vi skulle förhandla bort grunddragen i vår kemi-
kaliepolitik. Det finns inget politikområde där Sveri-
ge har kämpat så hårt som vi har gjort i kemikaliepo-
litiken. Vi gör det i EU, och vi gör det nu också
globalt för att driva igenom de principer som vi tyck-
er är angelägna. Försiktighetsprincipen och substitu-
tionsprincipen är också viktiga som en förebild för
andra politikområden.
Det kommer också att bli en hård match och vi
kommer att mötas av ett hårt motstånd från den andra
sidan, och det kommer inte bara att handla om sub-
stitutionsprincipen. Det stora bekymret här är att det
från svensk sida kan saknas delar. Vi ska nu analysera
detta på departementet. Jag har fortfarande inte fått en
fullständig analys som utmynnar i hur vi ska positio-
nera oss. Men min bedömning är att det här inte når
tillräckligt långt fram. Ändock kommer det att finnas
krafter som tycker att man har gått för långt från
kommissionens sida, så det här blir en mycket tuff
fråga framöver.
Anf. 113 Sverker Thorén (Fp)
Fru talman! Folkpartiet har tagit uppdraget från
Johannesburg, att åka hemma och se till att strukturer
och styrmedel verkligen bidrar till hållbar utveckling
och inte motverkar det, på allvar. Vårt förslag har vi
presenterat tidigare och även här i dag, som miljömi-
nistern har hört. Till min sorg kan jag inte upptäcka
någonting som visar på att miljöministern eller re-
geringen skulle ha köpt idén än så länge. Men Cen-
tern, Miljöpartiet, kd och vi står bakom idén.
Jag hörde i miljöministerns anförande om ett fort-
satt arbete, som tidigare, med bland annat en analys
av samordningen i arbetet för hållbar utveckling. Det
vore intressant att få detta något utvecklat här i rela-
tion till det som vi föreslår och få lite ledning i hur
det kommer att gå till.
Anf. 114 Lena Sommestad (S)
Fru talman! Jag tycker att förslaget om en håll-
barhetskommission är intressant, därför att jag tror att
vi är eniga om att vi behöver lyfta fram hållbarhets-
frågorna. Det som vi nu arbetar med inom regeringen
är snarast att lyfta fram dem i regeringens arbete, i
samordningen av våra politikområden. Jag uppfattar
att det i förslaget om en hållbarhetskommission
handlar om en utomstående kommission, möjligtvis
med experter som skulle göra en översyn.
Låt mig säga att jag tycker att det redan genom-
förs mycket arbete av det här slaget. Något som för-
vånar mig lite när jag hör det här är att det låter som
att ingenting någonsin har gjorts, att vi inte bara ska
lappa och laga utan rensa bordet rent och se över hela
samhällsmaskineriet och se till att det blir hållbart.
Jag menar att det finns väldigt mycket vi kan byg-
ga på och att mycket har gjorts. Vi har haft ett om-
fattande arbete under 1990-talet inom alla politikom-
råden när det gäller att integrera och arbeta med håll-
bar utveckling. Regeringens hållbarhetsskrivelse är en
naturlig utgångspunkt för att på politikområde för
politikområde se hur hållbarhetsperspektivet ska
komma in och hur de politiska verktygen ska föränd-
ras.
Jag tror också att det är viktigt att se att valet av
politiska verktyg är ett politiskt val. Det finns olika
sätt att uppnå ett hållbart samhälle. Vi har i dag en
väldigt god grund i miljömålen, där vi har slagit fast
vad vi vill uppnå i miljötillståndet. Vi har också tre
strategier för hur vi ska arbeta: strategin för kretslopp,
strategin för effektivisering och strategin för hållbart
nyttjande. Hållbar utveckling handlar mycket om att
få dessa strategier och agerandet på plats i alla sekto-
rer, och det jobbar vi redan i dag väldigt intensivt
med. Jag tycker att vi ska bygga vidare på den pro-
cess som vi har påbörjat i stället för att ta ett nytt tag
och säga att nu ska allt lappande och lagande bort och
nu sätter vi i gång från början, för jag tror att vi har
mycket att arbeta vidare utifrån.
Anf. 115 Sverker Thorén (Fp)
Fru talman! Mycket har gjorts, mycket är bra. Det
är mycket som miljöministern och jag är eniga om.
Men jag kan inte låta bli att kommentera att när jag
läser till exempel sammanfattningen av National-
kommittén för Agenda 21, får jag sida upp och sida
ned bekräftat att det här behövs, inte minst för att
komma till rätta med de problem som gör att indivi-
der och företag upplever att de motarbetas i sin strä-
van att bidra till ett hållbart samhälle.
Jag kan inte underlåta att ställa en fråga. Vi ska ju
få höra mer om detta vid en hearing i höst. Man ska
ju städa hemma också, och ett av de konstateranden
som kommittén gör är att en samordning i Regerings-
kansliet av politiken för Agenda 21 och hållbar ut-
veckling är efterfrågad. Jag skulle gärna vilja veta lite
om vad som görs åt detta just nu, eftersom det finns
med i betänkandet. Jag tycker att det är oroväckande
att behöva vänta till i höst på ett svar på just den frå-
gan.
Anf. 116 Lena Sommestad (S)
Fru talman! Jag hoppas kunna återkomma betyd-
ligt tidigare än i höst med att tala om på vilket sätt vi
ska samordna arbetet för hållbar utveckling i Reger-
ingskansliet. Jag tror liksom Sverker Thorén att det är
viktigt att göra det. Jag tror också att det är viktigt att
vi fortsätter den översyn som pågår av alla politikom-
råden. Jag är beredd att diskutera olika alternativ och
hoppas att vi ska kunna fortsätta dialogen både här i
kammaren och på andra håll.
Jag tror alltså att det är viktigt att vi tar vår ut-
gångspunkt på ett ganska tydligt sätt i det vi redan har
gjort. Jag tycker att miljömålen, strategierna och det
arbete vi gör där är en bra utgångspunkt.
Anf. 117 Ewa Björling (M)
Fru talman! Hållbar utveckling är ett oerhört stort
uttryck för mig. Jag menar att det ska vara någonting
som är beständigt och hållbart samtidigt som man
strävar efter en utveckling. För mig är utveckling tätt
sammankopplat med forskning, nydanande forskning.
Det bästa exempel som jag vet på hållbarhet hit-
tills är vår jord, som startade för 4 ½ miljarder år
sedan, och redan för 3 ½ miljarder år sedan hade vi
fossil.
När det gäller utveckling startar jag vid 1900-
talet, i början av 1950-talet. Då gjorde man de första
försöken med att efterlikna en primär jordsoppa. Man
blandade metan, ammoniak, vätgas och vatten och
stängde in detta. Då kunde man visa att aminosyror
och nukleotider bildades, och det blev äggviteämnen
med genetisk information. Redan 1953 - det är alltså
50 år sedan i år - knäckte Watson och Crick DNA-
koden.
Nu under 2000-talets början kan vi se ett stort pa-
radigmskifte när man har löst det mänskliga genomet
och vet att människan består av mindre än 30 000
gener och att flera andra arter, vitt skilda från oss
enligt vår uppfattning, består av ganska många likar-
tade gener.
Vi har i dag en mer total genomkunskap som ett
slags instruktionsbok över kroppen. Man forskar i dag
också på stamceller för att vidare kunna utveckla
medicinsk teknik och se nya diagnostiska möjlighe-
ter, nya terapeutiska möjligheter och möjligheter till
bättre prevention.
Jag är övertygad om att den här typen av utveck-
ling inte går att stoppa, och jag tycker inte heller att vi
ska göra det. Det svåra kommer däremot att vara vem
som ska ha tillgång till den nya genteknikens medel
och hur vi styr detta.
Visst är det ganska fascinerande att vi har kommit
så långt, men samtidigt som vi klarar av allt det här
har vi inte lyckats att lösa problemen med att få till en
hållbar energiutveckling. Varför har vi inte kommit
längre i vår forskning och skapat tillräckliga resurser
för mer forskning?
Om man är lite drastisk kan man tänka som Craig
Venter, han som låg bakom den största delen av
kartläggningen av humangenomet. Han bestämde sig
för att klara detta, och han gjorde det.
Nu har han bestämt sig för att nästa uppgift är att
säkra vattentillgången i världen genom att vilja kon-
struera ett nytt biosystem. Resolut har han då tagit
vatten från en sjö med väldigt få mikroorganismer,
Kargassosjön, och bestämt sig för att kartlägga alla
dessa gener för att kunna göra ett nytt biosystem med
vatten i framtiden. Det är ett sätt att göra det på. Jag
menar att det finns flera andra sätt.
Vad jag egentligen vill uttrycka med dessa olika
exempel är att vi måste tro mer på framtiden, visa
mer optimism och kraftigare stödja nya landvinningar
inom forskningens värld. Inte minst gäller det ut-
vecklingen av IT, som är ett av de viktigaste instru-
menten för globalisering.
Regeringen tar i sin skrivelse upp en lösning som
innebär att vi ska stimulera användningen av befintlig
energiteknik och främja introduktionen av ny. Vi
moderater tolkar det som ett erkännande av kärnkraf-
ten och framför allt att man satsar stort och vidare på
utvecklingen av ny teknik och olika former av kärn-
teknik.
En av de saker som upprör mig allra mest är den
så kallade tankeförbudslagen kring kärnteknikut-
veckling. Jag begriper inte hur man kan ha en sådan
lag i en modern demokrati. Hur kan man förbjuda
framåtsyftande energiforskning i ett modernt land
som Sverige? Det är ingen modern demokrati.
Vi måste satsa mycket mer på forskning och ve-
tenskap som syftar till att minska växthusgaser och få
fram olika varianter av nya energiformer, och då är
borttagandet av denna lag ett oerhört viktigt steg.
Det gäller också att vi underlättar för människan i
vardagen när det gäller att använda energi, klok och
framsynt energi. Vi kan inte vara bakåtsträvare som
Miljöpartiet, som enligt min uppfattning, förutom att
de säger nej till många viktiga frågor som EU, euro
och ett starkt försvar, mest talar om hur vi ska hus-
hålla med resurser och bara stimulera användning av
den befintliga naturvänliga energin. Vad är det för
framtidspolitik?
Naturvänlig energi, visst, men vi måste också leva
i verkligheten och se att vi inte går mot ett mindre
energikrävande samhälle med IT, tvärtom. Just därför
är det ytterst viktigt att stimulera mycket, mycket mer
till en framsynt energiforskning som gör det lättare
för individen att leva energiklokt i vardagen.
Om inte vi i i-världen kan vara ett föredöme i de
här frågorna ser jag att det är ännu svårare för u-
länderna att klara situationen.
Fru talman! FN:s milleniemål när det gäller att
halvera fattigdomen i världen till år 2015 kräver väl-
digt stora insatser. En stor del av u-länderna, så
mycket som 33 länder med mer än en fjärdedel av
jordens befolkning, kommer knappt att nå hälften av
milleniemålen. Om insatserna fortsätter i samma takt
som nu kommer det att ta mer än 130 år att utrota
hungern.
Även här kan vi bejaka forskningen genom att
diskutera införandet av GMO-produkter, till exempel
det gyllene riset. Däremot är det viktigt att det här
sker väldigt respektfullt, via FN, och inte genom
påtryckningar i enskilda länder. Man måste tillföra
mer information och kunskap från en neutral partner
och sedan ha friheten att välja, men jag är övertygad
om att GMO-produkter, om de används rätt, är en av
framtidens lösningar.
Vi måste också fokusera på att reformera bistån-
det. Det ska bli mycket spännande att diskutera den
nya utvecklingspolitik som regeringen kommer med.
Vi har nu under mer än 30 år sett hur flera länder fått
omfattande bistånd och ändå inte lyckats minska sin
fattigdom. Jag tror att det är fel tankesätt att ställa upp
utbetalningsmål för biståndet. Det handlar inte bara
om att bestämma hur stor del av vår BNP som ska gå
till biståndet. I stället måste vi göra något som är
mycket mer besvärligt. Vi måste våga diskutera inne-
hållet och kvaliteten i det vi gör i betydligt större
utsträckning än i dag.
Sverige måste också visa mycket större beredvil-
lighet till skuldavskrivningar. Vi moderater menar att
skuldavskrivningar ska vara kopplade till många
stränga krav, som
- ingen ny upplåning
- ingen korruption
- inget vanstyre
- ingen användning i krig och framför allt att det
ska komma de fattiga människorna till godo.
Därför tycker vi att Sverige ska ta initiativ till en
total skuldavskrivning snabbt, år 2004, för högt
skuldsatta låginkomstländer. Främst tänker jag då på
södra Afrika. Det här är mycket viktigt för att få fram
något slags hjälp till självhjälp och låta länderna ska-
pa av egen kraft, få en egen tillväxt.
Den allra mest akuta frågan är som jag ser det att
få bukt med hivsituationen. Den frågan ingår också i
FN:s milleniemål. Jag skulle vilja säga att om vi inte
klarar den frågan kommer fattigdomen att halvera sig
själv - fast på helt fel sätt - genom aids. Mer än 42
miljoner människor, ca 28 miljoner av dessa i södra
Afrika, där fattigdomen är som värst, kommer snart
att dö av aids. Många har redan dött, och flera miljo-
ner barn under 15 år är föräldralösa på grund av hiv.
Läget är så allvarligt att man i flera afrikanska länder,
framför allt i mindre samhällen och byar, ser en infra-
struktur som håller på att falla sönder eller som redan
har fallit sönder. Jag skulle vilja vara så drastiskt att
jag säger att snart kommer en hel kontinent att gå
under om vi inte gör mer.
Det är ganska uppenbart att vi behöver bidra med
mer kunskap om hiv. Vi behöver informera om hiv
och bedriva preventionsarbete. Här har Sverige varit
ett föregångsland och är det fortfarande. Sverige
insåg redan på ett mycket tidigt stadium vikten av
prevention. Där har också RFSL gjort ett oerhört
imponerande arbete. Sverige har kunnat hålla hiv-
spridningen på internationellt sett mycket låg nivå.
Det skulle vi kunna utnyttja mycket bättre. Vi skulle
kunna använda våra kunskaper mer.
Till sist skulle jag vilja säga: Låt oss inta en annan
mental inställning i Sverige så att vi vågar tro mer på
framtiden, satsa mer på framsynt forskning i fri kon-
kurrens, vara öppna för nydanande idéer och visa
framfötterna lite bättre redan med den kunskap som
vi har. Jag säger inte att kunskapen saknas. Jag vet att
den finns hos väldig många. Men det behövs mer,
mycket mer, för en hållbar utveckling.
Jag behöver inte avsluta med något yrkande, för
Lars Lindblad har redan yrkat.
Anf. 118 Roger Karlsson (C)
Fru talman! Det var ett intressant inlägg som Ewa
Björling hade. Jag delar helt ditt anslag om att vi
måste våga tro på framtiden. Det jag blir lite funder-
sam över är bara det här kärnkraftskrameriet som en
del i framtidstron. Det är väldigt svårt att se det som
ett exempel på framtidstro.
I sitt anförande gick Ewa Björling tillbaka så långt
som till jordens bildande. Frågan är om man inom det
moderata partiet orkar titta långt framåt också när det
gäller energifrågor. Om jorden har en medelinstrål-
ning från solen på 100 000 terawattimmar innebär det
att på en timme har vi fått en så stor instrålning att det
motsvarar mänsklighetens årsförbrukning. På fem
timmar har vi fått en så stor instrålning att det mot-
svarar den påvisade reserven av uran. Fem timmar är
alltså vad du har att röra dig med i din framtidsbild
medan du gick flera hundra miljoner år bakåt i tiden
när du tog din utgångspunkt. Frågan är bara: Är inte
framtidsenergin den som utgår från de flödande ener-
gikällorna?
Anf. 119 Ewa Björling (M)
Fru talman! Jag inser att vi har haft en folkom-
röstning om kärnkraft för många, många år sedan och
att beslutet ligger fast om att vi ska avskaffa vår
kärnkraft. Det som jag främst pekar på handlar om att
inte ha en tankeförbudslag i ett öppet, fritt samhälle
som förhindrar forskningen vad gäller framtida kärn-
tekniker och de nya kunskaper man kan få utifrån
den.
Utvecklingen måste ju fortfarande gå framåt. Det
kan faktiskt vara så att vi hittar en metod som gör att
kärnavfallet kan oskadliggöras. Vi har redan en sådan
på gång där man lyckas få kärnavfall som är radioak-
tivt i 100 000 år ned till att bli det i så kort tid som tio
år. Tänk om man skulle kunna utveckla det här vida-
re! Då har vi faktiskt tagit hand om vårt kärnavfall.
Det är en sak. Men det finns också många andra kun-
skaper man kan vinna för att hitta något annat än just
uran. Vad jag är ute efter är ett fritt tänkande samhälle
i den frågan.
Anf. 120 Roger Karlsson (C)
Fru talman! Jag tror inte att tankeförbudslagen är
kärnkraftens stora problem. Jag tror att det är be-
gränsningen i naturtillgången, uran. I så fall, om man
skulle ta bor tankeförbudslagen, låt oss då ta bort
atomansvarighetslagen också! I så fall skulle kärn-
kraften finnas på marknadsmässiga villkor, och det
skulle inte kärnkraften klara. Det gillar ju moderater i
andra sammanhang. Så låt oss i så fall göra det bytet
om vi ska fundera på det.
Min poäng är inte tankeförbudslag, eller folkom-
röstning för den delen. Det handlar om framtidstron. I
det sammanhanget är de flödande energislagen fram-
tiden - inte fossila eller uranbaserade energislag.
Anf. 121 Ewa Björling (M)
Fru talman! Vad jag är ute efter här är egentligen
också att den mänskliga kompetensen försvinner ut ur
landet, de som faktiskt kan bedriva den här typen av
forskning, som inbegriper stora delar av energiforsk-
ningen, där också kärnteknik ingår. Det är därför det
är så viktigt att få tänka fritt.
Sedan kan vi väl i övrigt vara sams angående flö-
dande energislag. Jag tycker att man ska bredda sig
på alla fronter. Vi vet alla att våra naturresurser inte
kommer att räcka.
Anf. 122 Birgitta Ohlsson (Fp)
Fru talman! Jag vill inledningsvis säga att jag står
bakom Folkpartiet liberalernas alla reservationer, men
jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation 19
under punkt 8, gällande skuldavskrivningar kopplat
till demokratiska och ekonomiska reformer, som vi
har tillsammans med Kristdemokraterna och Center-
partiet. Jag vill också passa på att tacka Ewa Björling
för ett mycket informativt inlägg, speciellt vad gäller
forskningen.
För några veckor sedan satt jag på ett rostigt sov-
jetiskt propellerplan som var byggt 1955. Bältena
fungerade knappt. Flygstolarna var lösa. Turen från
Afrikas horn till Dubai i arabvärlden, som skulle ha
tagit tre timmar med ett reguljärt plan, tog ungefär
fyra timmar.
Trots att jag hade besökt Somaliland, ett östafri-
kanskt land där 90 % av kvinnorna är könsstympade,
där 50 % av barnen dör före fem års ålder och där i
praktiken alla människor är arbetslösa, var jag fylld
av förväntan, hopp och framtidstro. Jag hade nämli-
gen bevittnat ett under, ett afrikanskt under av demo-
krati: fria val i en region som vi i väst mest förknip-
par med inbördeskrig och miljökatastrofer. Det är den
här framtidsoptimismen vi måste se framtiden an med
för att skapa en värld där fattigdomen elimineras på
sikt och ersätts med demokrati, jämställdhet och fri-
het.
Medan riksdagsledamöter i den här kammaren för
fullt förbereder sin semesterplanering är det
30 miljoner i östra och södra Afrika som väntar på en
ganska stor svält, som nu breder ut sig.
Men även om vi måste ta upp dessa orättvisor och
lyfta fram att de är djupt oacceptabla var det inte
bättre förr. De senaste 30 åren har antalet u-länder i
världen halverats. Mellan 1990 och 1998 minskade de
fattiga i Ostasien med över 50 %. Andelen fattiga i
världen sjönk totalt från 29 % till 23 %. De senaste
tre decennierna har spädbarnsdödligheten minskat
med hälften. En 80-procentig ökning har skett av
andelen barn som skrivs in i grundskolan. Medelin-
komsten i u-länderna har nästan fördubblats mellan
1975 och 1998. Människans livsmiljö har faktiskt
aldrig någonsin tidigare i historien varit bättre än den
är i dag.
Orsaken till detta är den teknologiska, sociala och
ekonomiska utvecklingen i kombination med ökat
överstatligt miljösamarbete och västvärldens ökade
intresse för miljömärkning och konsumentmakt. Des-
sa framgångar hade aldrig kunnat ske utan demokra-
tisk utveckling, ökad frihandel och bistånd som ökat i
både kvalitet och kvantitet.
Hoten mot miljöutvecklingen i världen får inte
ligga i globaliseringen. Avgaserna och föroreningarna
skyr inte nationsgränserna. Därför måste de bemötas
med mer globala ansträngningar. Framför allt måste
solidariteten globaliseras mer än i dag.
På samma sätt som människan enligt liberalismen
inte har rätt att skada andra människor har vi inte
heller rätten att förstöra möjligheten för kommande
generationer, också i andra länder, att växa upp i en
god miljö. Därför delar vi Kristdemokraternas syn på
förvaltarskapstanken som mycket viktig i miljöpoliti-
ken.
Även om marknadsekonomin för oss är grunden
när det handlar om att lösa miljöproblemen globalt
och lokalt krävs det att staten sätter upp tydliga lagar
och spelregler för att förhindra miljöförstöringen. Det
ska kosta att skita ned för företagen, på ren svenska.
Vi bör satsa på föroreningsrätter, global skatt på
koldioxidutsläpp med mera. Ansvaret för en hållbar
utveckling måste ändock vila tyngst på oss i den rika
västvärlden.
Det är vår moraliska skyldighet framför allt att
nedmontera västvärldens nationalstatsegoism. Det
handlar om att avskaffa hinder för utveckling - som
att rasera tullmurar och skulder - men också om att
ge möjligheter till utveckling genom ett högt solida-
riskt bistånd. Där får inte skydd av miljön ses som ett
lyxmål, något som de fattiga kan börja bekymra sig
om först när de har löst alla andra problem. Här måste
miljöbiståndet användas för att sanera u-ländernas
redan skadade miljö och införa den miljövänliga
tekniken. Här får inte heller nivån på biståndet styras
av regeringens nyckfulla syn på det statsfinansiella
läget, vilket påpekas i det särskilda yttrandet från
Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centern.
Förenta nationernas vision om att 0,7 % av natio-
nalinkomsten från världens rika länder borde gå till
bistånd uppfylls i dag av ungefär fem länder i värl-
den. Inte ens alla partier i denna riksdag tycks sträva
efter det, vilket jag tycker är ganska sorgligt.
Det är också beklämmande att regeringen och
dess samarbetspartier under våren återigen har sänkt
biståndet utan någon större debatt internt ens i deras
egna partier. Man kan krasst konstatera att vare sig
Vänsterpartiet eller Miljöpartiet trots tufft och bra
förhandlingsläge verkar prioritera denna fråga till-
räckligt mycket. Jag tycker som sagt att det är be-
klämmande att partier som så ofta pratar om interna-
tionell solidaritet inte på allvar tar chansen när de har
den. Noterbart är att enprocentsmålet bara har upp-
fyllts två gånger i svensk historia, och det har varit
under borgerliga regeringar.
Men det handlar också om att utvecklingsländerna
måste ta egna initiativ, och man måste ställa relevanta
krav för att främja den hållbara utvecklingen. Det är
ett centralt arbete för oss liberaler att främja kvinnors
situation. Vi tycker att ett feministiskt perspektiv ska
genomsyra alla biståndssatsningar.
Det övergripande målet för Sveriges och EU:s
globala politik måste ändå vara införande av demo-
krati. Där handlar det om större satsningar på skuld-
avskrivningar, som vi i vår reservation tar upp, men
dessa måste vara förenade med krav på ekonomiska
och demokratiska reformer. Jag förstår inte att det ska
vara så svårt för den svenska riksdagen att säga att
just demokratin är det enda styrelsesättet som är vär-
digt fria medborgare. Vi ska inte vara rädda för att
säga detta öppet, för det är bara i en demokrati som
resurser kan användas förnuftigt, som man kan skapa
ett effektivt rättsväsende och beivra korruption.
All skuldavskrivning är inte gynnsam, till exem-
pel i fall där korrupta regimer får nya möjligheter att
berika sig själva genom förnyad upplåning utom-
lands. Det internationella initiativet för de fattigaste
och mest skuldtyngda länderna, det så kallade HIPC-
avtalet - heavily indebted poor countries - bör drivas
vidare. Huvuddelen av dessa lån borde, tycker vi i
Folkpartiet, skrivas av direkt, eftersom de här länder-
na inte klarar av sina åtaganden.
Sist men inte minst: Något som vi ofta glömmer i
miljödebatten är att uppmärksamma de enskilda indi-
vidernas initiativ, vilka ofta har varit nyckeln till en
mer miljövänlig värld. Om 10 % av västvärldens
konsumenter självmant skulle börja köpa rättvise-
märkta produkter skulle det förändra världen mer än
allt bistånd i dag gör sammantaget. Minns att det var
de svenska konsumenternas tryck och efterfrågan på
miljövänligt toalettpapper och återvinningsbart kaffe-
filter som drev bort de miljöskadliga produkterna från
marknaden.
Vill man förändra världen måste man börja med
sig själv. De tycker jag gäller extra mycket om man
är ledamot av denna kammare.
Anf. 123 Rosita Runegrund (Kd)
Fru talman! Jag vill ta upp detta med förvaltar-
skapstanken och det som har sagts om framtidsopti-
mism här.
I måndags var även jag ute på en skola. Det var i
Hunnebostrand i Bohuslän. Det var Eco-Schools som
var samlade där. Eco-Schools är ett nätverk som stöds
av EU-kommissionen. De har till uppgift att engagera
unga i miljöprojekt som ska ge grunden till en ekolo-
giskt hållbar framtid. 9 000 skolor i 25 länder i Euro-
pa och Afrika som har engagerat sig i det projektet.
Vi vet hur betydelsefullt det är att barn redan från
början får lära sig om hållbar utveckling. Jag vill
blicka tillbaka till år 1986, när jag kom till Angola
med min familj. Vår dotter, som då var 9 år, hade lärt
sig i skolan hur man hanterar miljön. Hon hade också
lärt sig att panta burkar för att hon var ekonomisk. Vi
i västvärlden för in Coca-Cola, Fanta och andra
läskedrycker till människor som inte tidigare har tagit
del av sådant. Vår dotter fyllde resväskorna med
pantburkar när vi skulle åka hem, för hon tyckte att
det skräpade ned i naturen, och hon såg chansen till
att bli rik. Där har vi ett barns tänkande.
Fru talman! Ett grundläggande problem med
många länders utvecklings- och biståndspolitik är det
stora glappet mellan de önskemål man vill uppnå med
utvecklings- och biståndspolitiken och de begränsade
medel som man trots allt anslår till bistånd. Vi krist-
demokrater anser att Sverige måste fortsätta att föregå
med gott exempel och avsätta en jämförelsevis hög
anslagspost för det internationella biståndet. Reger-
ingen måste därför snabba på återgången till enpro-
centsmålet, och detta framgår också av det särskilda
yttrande som även vi står bakom.
Vi är också starkt kritiska mot Sveriges agerande i
EU. Regeringen har inte tillräckligt kraftigt drivit på
EU om förbättrat och effektiviserat bistånd.
Samtidigt som det är viktigt med höga bi-
ståndsanslag är det likaledes viktigt att poängtera att
den internationella solidariteten inte enbart kan bygga
på att den rika delen av världen delar med sig av sitt
överflöd av resurser. De fattiga länderna är mest
hjälpta av stöd i former som gör det möjligt för dem
att själva skapa och upprätthålla det som krävs för ett
gott liv. Det går inte att uppnå så länge inte varje
människas medfödda mänskliga fri- och rättigheter
främjas, skyddas och etableras.
Inom biståndspolitiken är mänskliga rättigheter
såväl ett mål som ett medel. Ekonomisk och social
utveckling är en förutsättning för att kunna åtnjuta
fulla mänskliga rättigheter. Och mänskliga rättigheter
är normalt sett en förutsättning för tillväxt och ut-
veckling.
Fru talman! Informations- och kommunikations-
teknologin har radikalt förändrat förutsättningarna för
produktion, handel, information, medier, forskning,
utbildning med mera. Få u-länder har kunnat haka på
denna viktiga utveckling. Fattiga länder saknar över-
lag såväl infrastruktur som kompetens för den nya
tekniken. Och om man får ta del av den nya tekniken
så är det i storstäderna, vilket utarmar landsbygden.
Detta är väldigt olyckligt eftersom IT-revolutionen
rätt utnyttjad kan erbjuda mycket goda möjligheter i
fattigdomsbekämpningen. Internet i fattiga byar kan
kraftigt förbättra möjligheterna till ekonomisk och
social utveckling.
Med undantag av några få stora internationella or-
ganisationer - UNDP och Världsbanken - har värl-
dens biståndsgivare agerat mycket långsamt för att
tillvarata de möjligheter som IT-revolutionen ger de
fattigaste länderna. Få har utarbetat omfattande stra-
tegier för IT och dess utvecklingsmöjligheter. Och det
här är allvarligt eftersom det teknologiska utanför-
skapet förstärker de fattiga ländernas marginalisering
i både ekonomiskt och socialt hänseende. Och det
leder till en ny typ av fattigdom - informationsfattig-
dom - som på sätt och vis är svårare att tackla än
bristen på pengar och köpkraft. Pengar kan omförde-
las, men det kan man inte göra med kunskap.
Kristdemokraterna anser därför att regeringen ska
ingå partnerskap med privata företag om att utarbeta
strategier för att öka IT-investeringarna i de fattigaste
länderna. Sida bör söka samarbete med andra länder,
till exempel inom EU-biståndet och FN-samarbetet,
för att gemensamt rikta insatserna och investeringar-
na. Ett IT-utvecklingsperspektiv borde genomsyra
alla de nuvarande utvecklingsprogrammen.
Fru talman! Jag ska också tala lite om skuldav-
skrivningar. För många utvecklingsländer utgör
skuldbördan ett enormt problem som kraftigt begrän-
sar och ibland omöjliggör deras möjligheter att ut-
vecklas. I de allra fattigaste länderna överskrider inte
sällan räntekostnaderna för lånen dessa länders ex-
portintäkter. Vi tycker att Sverige ska vara ett före-
döme i det internationella samfundet och leda den
globala opinionen för skuldavskrivningar.
Jubel 2000-rörelsens utgångspunkt är rättvisa, och
man ser också de ekonomiska åtgärderna som verk-
tyg. De tre aspekter på rättvisa som Jubel 2000-
rörelsen lyfter fram är intressanta och förtjänar att
upprepas.
För det första kan skillnaderna mellan människor
och länder bli så stora att de med jämna mellanrum
behöver korrigeras, något som marknaden inte klarar
av. För det andra kan den som är stark behöva hjälpa
den som är svagare. Det är inte marknadens natur.
För det tredje måste skuldfrågan ses ur ett historiskt
perspektiv där de rika länderna genom sitt tidigare
agerande står i skuld till dagens fattiga länder. Att
skriva av skulderna blir då inte en bonus utan en
återbetalning av en gammal skuld.
Fru talman! Min talartid är slut. Jag skulle ha tagit
upp även hiv/aids. Utan att förringa allvaret med
SARS vet vi att hiv/aids, tuberkulos och malaria är de
tre allvarligaste överförbara sjukdomarna som plågar
vår värld i dag. Ewa Björling från Moderaterna lyfte
på ett utmärkt sätt fram hur framtiden kommer att se
ut om vi inte får bukt med hiv/aids. Vi tycker att man
i högre grad inom EU-biståndet ska kunna ge pengar
för detta. Kristdemokraterna har verkat för att ytterli-
gare 500 miljoner euro ges under fyra år. Men vi vill
se mer pengar där.
Fru talman! Jag vill slutligen yrka bifall till reser-
vation 17 om fattigdomsbekämpning.
(forts. 13 §)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 16.54 på förslag av tredje
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 17.00 då dagens votering skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.
Anf. 124 Lotta N Hedström (Mp)
Fru talman! Betänkandet om mötet i Johannes-
burg berör i princip hela den politik som vårt parti,
Miljöpartiet, en gång bildades för. Det handlar om
hur man skapar en globalt hållbar utveckling på den
här planeten. På den tiden, för ungefär 20 år sedan,
var det ett okänt tankesätt för de flesta politiker. Det
ansågs suspekt, överdrivet och till och med flummigt.
Rättvist miljöutrymme, ekologiska fotavtryck,
faktor 10, substitutionsprincipen och allt sådant är
sådan som Miljöpartiet och den miljörörelse som vi är
sprungna ur har fört in i den politiska vokabulären. I
dag står vi här med en välvillig text i ämnet. Det är ett
framsteg, om än ett senkommet sådant.
I efterbörden efter den uppsummeringskonferens
som man får säga att Johannesburgsmötet var lades
tyngdpunkten på att sluta prata och mer börja genom-
föra. Det handlar om att implementera, som det heter,
och konkretisera, som Kristdemokraterna nyss sade i
diskussionen. Till och med Centerpartiet talade om att
gå från ord till handling.
Det sammansatta utskottet säger samfällt på s. 9 i
betänkandet att arbetet nu mer bör koncentreras på
genomförande av åtgärder globalt, nationellt, regi-
onalt och lokalt. Sven Gunnar Persson talade om
lokala djärva grepp. Men av det blev i dag ingenting.
Fru talman! Jag fick avslag på mitt förslag att ut-
skottet skulle gå fram med konkreta åtgärder. Det var
ett kompakt nej från alla andra partier i det samman-
satta utskottet att ta några gemensamma nya steg
framåt och utifrån punkterna i regeringsskrivelsen
och efter Johannesburg skriva åtminstone två kon-
kreta gemensamma punkter till åtgärder.
Kära åhörare! Tro inte att alla hållbarhetsivrarna -
två från varje parti - som varit före mig på talarlistan
i dag vill ändra på saker fort! Nej, alla de vilar på
hanen och går enligt mitt tycke alldeles för långsamt
fram. Intelligentare energi- och materialanvändning
säger Kristdemokraterna i dag. Ändå vill de ha kvar
den fullständigt feltänkta kärnkraften. De vill inte se
en utbyggnad av vindkraften i Sverige, ibland med
den sanslösa motiveringen att vindkraftverken är fula.
Det vi tydligen skulle göra i det sammansatta utri-
kes- och miljöutskottet var att beskriva och inte vara
proaktiva. Det är den allra största missräkningen i
detta arbete, fru talman. Vi står här i dag med ett
betänkande utan nästan all praktisk politisk använd-
barhet. Förhoppningsvis är det ändå en berikande
debatt.
Vi i Miljöpartiet tar åt oss äran av att frågorna
finns på central plats i svensk politik i dag. Därför vill
jag yrka bifall till alla våra reservationer. Jag kan
tyvärr inte för tids vinnande sanera bland våra reser-
vation, utan jag yrkar bifall till samtliga.
Den första reservationen handlar om globalise-
ring. Det är ett problematiskt ord i dag. Vems globali-
sering är det? För vem är det en globalisering, utifrån
vems behov och på vems villkor? De allra flesta på
globen, på den här jorden, har ingen telefon eller
någon TV, kommer aldrig att flyga i flygplan och
kanske inte ens vet vad huvudstaden i grannlandet
heter. Så ser fortfarande den överväldigande verklig-
heten på globen ut.
Globalisering, som vi använder ordet i den gröna
rörelsen sedan decennier, har betytt att man börjat ta
ett globalt ansvar. Man tänker globalt men handlar
lokalt. De senaste tio åren har emellertid världshan-
delns kommersiella utbredning och exploateringen av
marknader över hela jorden kommit att kallas för
globalisering.
Detta är frihandel. Vi gillar också frihandel och
tror att den kan skapa ett visst välstånd, men bara om
den samtidigt är rättvis. Vi måste konstant lära oss att
koppla ihop de två orden till rättvis frihandel. Annars
betyder det att handeln går före människor och att
globalisering är detsamma som frihandel.
I betänkandet sägs även att världshandelns avtal
ska vara ömsesidigt stödjande gentemot FN och dess
konventioner, miljökonventioner och andra. Detta,
mina vänner, betyder också att handelns, företagens
och de stora multinationella kompaniernas behov ska
vara lika starka som FN-systemets alla andra miljö-
och MR-konventioner. Det är alldeles på tok. Därför
yrkar vi bifall till vår reservation 4. FN-systemet,
miljö- och människorättskonventionerna ska vara
starkare.
Till och med George Soros, den store världshan-
delsmagnaten och mulitmiljardären, har kommit fram
till att det behövs ett starkt globalt demokratiskt re-
gelverk som möter det framrusande kapitalet och
multiföretagen som har lättat från sina nationella
lojaliteter och bara söker vinst. Det är vad den här
punkten handlar om. Alla andra partier vill tydligen
inte att FN-systemet, miljö- och människohänsynen
ska väga tyngre än företagens behov. Kom ihåg det.
WTO:s Dispute Settlement Body är nämligen ett
mycket starkare straffsystem än något annat som FN
orkar ställa andra länder till svars med.
Vidare, fru talman, yrkar jag bifall till reservation
7. Den handlar om institutionellt ramverk. Det är ett
krångligt ord som betyder: Var ska besluten fattas? Vi
saknar verkligen en stark och kraftfull internationell
miljödomstol som kan ta itu med de ekologiska stor-
skurkar som eroderar fortsättningsvis livsförutsätt-
ningarna på vår gemensamma planet.
Nästa omistliga reservation handlar om att vi vå-
gar vara med och pröva ett nytt grepp med en håll-
barhetskommission enligt reservation 8 på svensk
botten. Kan vi mötas över partigränserna och göra bra
analyser i ett så akut skede som vi befinner oss i så
kanske det här kan bli ett forum som gör det som
utskottet nu inte vågade, nämligen att driva på. Jag
yrkar bifall även till den reservationen.
Flera talare har också berört produktions- och
konsumtionsmönstren. Det är bra! Vi gläds åt den
framgången. Det vi behöver nu är mål, mått och mät-
barhet. Vi måste våga gå in och se på livsstilsfrågor-
na, och därför måste vi skaffa oss verktyg och se hur
vi förbrukar resurser och hur vi tyvärr också missar
att sluta ihop kretsloppen. Ett rättvist miljöutrymme
kräver klarare indikatorer. Det är något som vi en-
samma kräver i reservation 12.
Fattigdomsbekämpning är det ultimata målet för
all god utveckling. Det är någonting alldeles sagolikt
och ett verkligt framsteg på den här jorden att så gott
som alla jordens ledare kunde enas och kunde under-
teckna millenniemålet för två år sedan - millennie-
målsdeklarationen. Den och Johannesburgsdoku-
mentet är, trots bristerna i den senare, papper som kan
vara med och skapa en grönskande, frisk planet igen.
Men fattigdomen har många dimensioner. En av
dem är brist på pengar. Här lever vi i en värld där
penningströmmarna faktiskt mestadels går från söder
till norr och från öst till väst. Det så kallade HIPIC-
initiativet måste kopplas direkt till millenniemålen.
Vi lever i en efterkolonial värld, där vi i nordväst drar
fördel av våra syskon i sydost. Vi lånar dem sedan
våra pengar för att de akut ska klara av sina skulder
genom att öka på dem. Det är ett globalt ohållbart
läge. De ansatser som hittills har gjorts för att hitta en
så kallad hållbar skuldnivå är inte nog och inte heller
schysta. Vi vill bredda diskussionen och gå mycket
längre med att avskriva alla orättfärdiga skulder på ett
sätt som vi utvecklar i vår reservation 18.
Flera talare har berört vattenfrågorna. Jag säger
bara: GATS! Om ni inte har lärt er den förkortningen,
så lär er den nu: General Agreement on Trading Ser-
vices. Det är en del av WTO-arbetet som berör tjäns-
tehandeln, det vill säga den snabbast expanderande av
världens alla marknader. Allting förs in i WTO nu.
Allting som går att sälja ska in under dess paraply,
även till exempel vatten. Det är den största farhågan
med GATS-avtalet. Vatten kan komma att avregleras
och privatiseras, och i värsta fall säljas dyrt till fattiga
människor. If you like the oil wars, you will love the
water wars! Det har jag nyss lärt mig säga. Det bety-
der: Om du tyckte om oljekrigen så kommer du att
älska vattenkrigen! Jag säger: Se upp - vattenfrågor-
na kommer att bli mycket känsliga och konfliktfyllda
inom kort. Därför vill vi skydda dem inom ramen för
de mänskliga rättigheterna. Det gör vi i reservation
20, som jag yrkar bifall till.
Energi ska vara långsiktigt hållbar, säger numera
alla. Men i Johannesburg var det oljeländerna och
USA som hårdnackat sade: Nej, vi ska leva kvar i
oljeberoende och inte ha för höga mål. Världsbanken
säger sig vilja satsa på förnybar energi, men gör
tvärtom genom bristfällig information och genom
bidrag till sådant som ger fortsatt utsläpp av växthus-
gaser. Vi i Sverige borde kräva en redovisning av vad
världsbanken lånar ut till fossil energi och kärnenergi
och redovisa hur mycket som faktiskt går till förny-
bart.
Det sista, fru talman, som vi vill yrka bifall till är
reservation 32. Den handlar om mycket, men bland
annat om hur vi ska skapa de demokratiska globala
strukturer som möjliggör en god, rättvis och fri han-
del och företag som är med på att forma ett hållbart
välstånd för alla människor på den här globen. Vi tror
att företagen kan det. I dag ser styrkeförhållandena ut
på det sätt som jag redan har berört. De stora företa-
gen har ett övertag, inte bara ekonomiskt utan även
informationsmässigt, forskningsmässigt, förhand-
lingsmässigt och sanktionsmässigt genom WTO-
mekanismerna över de flesta av jordens stater. Ett
starkt FN ska på sikt kunna möta de stora globalt
opererande bolagen, och inte bara med snälla och
välvilliga frivilligprogram i en partnerskapsanda. I
dem hoppas man att företagen ska vara snälla och inte
ta ut för mycket råvaror, inte smutsa ned, inte överut-
nyttja arbetskraft, inte dumpa löner eller varor och
inte ha slavkontrakt. Vi vill helt enkelt ha bindande
regler på den här punkten. Företagen ska ha tydliga
ramar, som George Soros till exempel efterlyste. Vi
måste ha någonting som kallas för corporate ac-
countability, det vill säga att företagen hålls ansvariga
i enlighet med det rättvisa miljöutrymmet och faktor
10-resonemangen.
Det här, fru talman, bör vara nästa offensiva steg
från Sveriges sida i det pågående och numera globalt
omfattande formandet av en hållbar utveckling.
Anf. 125 Sven Gunnar Persson (Kd)
Fru talman! Jag blir lite bekymrad, Lotta Nilsson
Hedström, när du ploppar upp här i debatten lagom
som du ska tala och ironiserar över oss hållbarhetsiv-
rare, eller vad du kallade det för, och nedvärderar
våra åsikter och synpunkter och arbetet i det gemen-
samma utskottet.
Vi var överens om ett upplägg i utskottet, och vi
hade att hantera en skrivelse som beskrev vad som
hände i Johannesburg. Vi kristdemokrater har sagt i
vårt yttrande att vi hade hoppats att Johannesburg
hade kunnat gå längre. Det har jag också sagt i dag.
Vi efterlyste mer radikala och tydliga grepp. Vi har i
olika reservationer visat var vi ville gå snabbare fram
och var vi ville ha mer action. Det var det arbetssätt
vi hade i utskottet. Vid det sista sammanträdet, när vi
skulle justera, kom du med förslag om att vi skulle ha
ett helt nytt upplägg på betänkandet. Så funkar det
inte - det vet du.
Fru talman! Lotta Nilsson Hedström ironiserar
över Kristdemokraterna som vill ha kvar kärnkraften
och att vi tydligen därför inte är trovärdiga i hållbar-
hetstänkandet. Vi vill avveckla kärnkraften i den takt
som vi kan introducera förnybara bränslen och förny-
bar energi. Vi vill inte som Miljöpartiet stänga bums
och importera skitig kol- och oljekraft från Danmark
och kontinenten. Expertrapporter visar vad en stäng-
ning av Barsebäck 2 innebär, nämligen koldioxidut-
släpp som ökar med flera tusen ton.
Anf. 126 Lotta N Hedström (Mp)
Fru talman! Jag avsåg att uttrycka en viss positi-
vitet med att vi har en så pass bra och bred diskussion
i ett historiskt perspektiv som vi har i dag. Jag tyckte
att jag var tydlig på den punkten.
Däremot var jag oerhört besviken på att utskottet
inte tog tillfället i akt. Det fanns inga som helst for-
mella hinder för att vi skulle våga göra det som vi
allihop har sagt, nämligen att sätta i gång. Det finns
inga formella hinder för att komma samma dag som
vi ska justera och bestämma sig för att av alla goda
reservationer eller förslag som fanns i luften välja ut
två. Det var ett kompakt nej från alla partier. Nej, vi
ska bara vara deskriptiva, sade man. Det går inte att
förneka. Det fanns ingen anledning att inte vara så
konkret som vi säger att alla andra ska vara. Vi hade
chansen och vi missade den. Jag blev oerhört besvi-
ken. Jag tyckte att det låg i luften, och jag gick fak-
tiskt dit med känslan av att det här kommer de att gå
med på! Det är en sorg. Jag tycker att hela hållbar-
hetsarbetet går alldeles för långsamt. Du, Sven Gun-
nar Persson, står för det också genom det här.
Vidare pratar du om kärnkraften. Ja, jag tycker att
det är en stor analytisk miss att prata om hållbarhet
och att prata om förnybarhet och inte ha förstått att
det är behållandet av kärnkraften som blockerar in-
troduktionen av de nya förnybara källorna. Sverige
har verkligen sackat efter, som man brukar säga, i
utvecklingen av till exempel vindkraft därför att vi
har haft kärnkraften. Du kan vår politik dåligt om du
säger att vi förordar import av smutsig kol och olja.
Du har inte läst på över huvud taget vad Miljöpartiet
har sagt i den diskussionen. Det är inte så alternativen
ser ut. Det är inte ett val mellan pest och kolera. Vid
tiden för folkomröstningen befann vi oss i ett mycket
gynnsammare läge för att börja ta de alternativa ener-
gikällorna på allvar. Det gjorde vi inte då. Därför
sackar vi efter.
Anf. 127 Sven Gunnar Persson (Kd)
Fru talman! Det går an att vara nostalgisk i folk-
omröstningstänkandet. Vi stod på samma sida då,
men vi har insett att det har gått för sakta, precis som
Lotta N Hedström säger. Att nu snabbt avveckla
kärnkraften innebär, enligt de konsultrapporter som
har lämnats till Energimyndigheten och regeringen,
flera tusen ton mer utsläpp av koldioxid än om vi får
avveckla i den takt som är möjlig för att vi ska kunna
fasa in andra energikällor.
Sedan har vi det här med arbetet i utskottet. Vi
förde resonemang om hur betänkandet skulle se ut
och kom fram till att det fick bli som ett vanligt be-
tänkande. Om partierna vill gå snabbare fram eller har
andra åsikter får man reservera sig, i övrigt skulle vi
skriva ihop oss. Det är så vi har jobbat. Vid det sista
sammanträdet när betänkandet skulle justeras före-
slogs att vi skulle ha en helt annan struktur på betän-
kandet. Jag förstår att de andra partierna var motstån-
dare till detta tillsammans med mig.
Lotta Nilsson Hedström arbetar tillsammans med
det regeringsbärande partiet i Sverige. Jag önskar
henne lycka till i arbetet med en hållbar utveckling i
regeringssamarbetet. Jag lovar att vi ska vara med
skjuta på där Lotta Nilsson Hedström misslyckas.
Anf. 128 Lotta N Hedström (Mp)
Fru talman! Jag tackar för det. Det finns alltid
rapporter som bevisar olika saker. Vi har också ett
överskott av energi. Det finns en marginal att gå
mycket snabbare fram med avvecklingen av kärn-
kraften om man vill. Och det är här skon klämmer.
Jag är inte riktigt övertygad om er vilja i den änden.
Och var finns viljan att utveckla alternativen? Er
partiledare berättade häromåret hur fula han tycker
vindkraftverken är. Det gagnar inte de förnybara
energikällorna. Den frågan står där den alltid har stått.
Det handlar om vilja.
Vi har också en enorm överkonsumtion av energi.
Var finns de krav och de livsstilsanalyser från kd som
säger att vi kan spara mer energi? De finns inte. Vi
har en överkonsumtion av energi här och i hela väs-
terlandet. Det är "negawatten" som är intressanta, de
aldrig använda kilowatten. Där ska vi gå in.
Utskottsbetänkandet bygger till stor del på enig-
het. En betänkandetext är en majoritetstext där alla
partier många gånger är väldigt ense. Vi var ense om
väldigt mycket. Jag tycker att det här en vacker text i
stora stycken. Som jag försökte säga är detta ett långt
steg framåt gentemot det parlamentariska läge som
rådde när vårt parti, och även ert parti, kom in på den
parlamentariska arenan. Vi hade kunnat bli ense om
många fler saker. Det var inget radikalt brott mot den
struktur vi hade kommit överens om. Det var bara ett
litet tillägg. Man stryker under vissa saker och säger
att det skulle man kunna genomföra. Det är enkelt.
Anf. 129 Roger Karlsson (C)
Fru talman! Lotta Nilsson Hedström ondgör sig i
sitt anförande över det som diskuterades tidigare här
med Sven Gunnar om att vi andra partier inte var
beredda att skriva om hela betänkandet vid det
justerande sammanträdet och punkta upp konkreta
förslag. Det handlar lite om att komma fem över tolv.
Det fanns inget formellt hinder, sade Lotta här tidiga-
re. Men det fanns ett praktiskt. Min fråga är egentli-
gen: Är det så Miljöpartiet bedriver politik? Är det så
Miljöpartiet bedriver förhandlingar till exempel med
regeringen? Är det därför anslaget till marksanering
har dragits ned i tilläggsbudgeten? Det handlar om
150 miljoner, vilket är ungefär hälften av vad som
finns anslaget för i år. Är det därför som det har lagts
utbetalningsbegränsningar på biståndet med 400
miljoner i år?
Då tycker jag att det absolut inte finns någon ko-
herens mellan det som Lotta Nilsson Hedström säger
här i kammaren och det som hennes parti kommer att
rösta genom här i mitten av juni.
Anf. 130 Lotta N Hedström (Mp)
Fru talman! Jag tycker att diskussionen om vad
man inte åstadkom tillsammans, som vi hade god
grund för i utskottet, är lite av det som i Bibeln kallas
för den obotfärdiges förhinder. Man hittar på en mas-
sa skäl för att slippa. Jag är verkligen besviken över
det. Ingenting är klart i ett utskott förrän justeringen
är gjord. Jag bedömde att det rådde en bred enighet
om väldigt många saker och att det inte var proble-
matiskt. Det klargjorde jag alldeles nyss för Sven
Gunnar Persson. Jag har faktiskt all rätt att uttrycka
den besvikelse som är mycket genuin från min sida i
den här frågan.
Centerpartiet har genom åren bedrivit politik på
det sättet att man tre gånger har lurat svenska folket
om sin ståndpunkt till kärnkraften. Tre gånger har
Centerpartiet sagt sig vara ett kärnkraftsavvecklande
parti och fallit till föga. Nu senaste hände det i den
senaste energiuppgörelsen. Tala om för mig och dem
som lyssnar på detta när Centern ska vara med och
sätta stopp för kärnkraften! Så tycker jag att ni har
bedrivit politik. Vi har faktiskt mycket godare sam-
vete i den frågan.
Det är Miljöpartiet som har fört in marksanering i
svensk politik. Det var vår grej från början. Vi har
sett till att pengar för marksanering över huvud taget
har kommit in. Det har blivit väldigt väl utnyttjat. Det
har varit en mycket riktad och bra insats som kommer
att fortsätta, och vi försvarar den också i det rådande
konjunkturläget.
Biståndet är en viktig fråga för alla. Det är roligt
och viktigt att många tar upp det. Jag hörde även
Birgitta Ohlsson ta upp det. Miljöpartiet har sett till
att de av Socialdemokraterna föreslagna nedskärning-
arna inte blev av. Det som har hänt nu är en limit.
Man säger: Ni får vänta någon månad med att använ-
da pengarna. Nominellt sett ökar biståndet. Vi har
fortfarande, enligt vårt löfte, den här mandatperioden
på oss att komma upp till 1 %, och det satsar vi fak-
tiskt vår politiska heder på att göra.
Anf. 131 Roger Karlsson (C)
Fru talman! Det låter bra att Lotta Nilsson Hed-
ström satsar sin politiska heder. Sedan är frågan hur
mycket den är värd. Men utbetalningarna av bistånd
begränsas de facto i år. Det innebär att biståndsutbe-
talningarna blir väldigt ryckiga. Centerpartiets inrikt-
ning är att vi ska ha en stadig och kraftig ökning av
biståndet. Det ska inte vara ryckigheter. Bistånd
handlar om projekt. Det handlar om saker som ska
hända.
Jag är väldigt stolt över att mitt parti faktiskt har
lyckats avveckla en kärnkraftsreaktor, och vi kommer
att avveckla en kärnkraftsreaktor till nästa vår. Vad
jag vet har Miljöpartiet inte med sitt hårdnackade
motstånd avvecklat en enda kärnkraftsreaktor. Det
går jättebra att vara fin och ren om händerna, men i
praktiken har ni inte åstadkommit något. Frågan är
vems politiska heder som är mest värd.
Anf. 132 Lotta N Hedström (Mp)
Fru talman! Det Roger Karlsson säger om bistån-
det säger vi nästan ordagrant till Bosse Ringholm i
förhandlingarna. Vi står på samma sida. I det här
konjunkturläget har vi sett till att inte göra de större
strypningar som Finansdepartementet var berett att
göra av biståndet. Jag tror att vi kan ta varandra under
armen i den frågan.
Sedan har vi kärnkraften. Kom igen! Upp till be-
vis! Bevisa att fler reaktorer avvecklas och den alter-
nativa energin kommer fram! Vi tyckte inte att någon
av de två föregående energiuppgörelserna var bra. De
var nya kärnkraftssvek.
Anf. 133 Berndt Ekholm (S)
Fru talman! Jag tror att mötet i Johannesburg
markerar någon form av slutpunkt i en process som
har pågått sedan mötet i Rio de Janeiro, och om man
så vill sedan mötet i Stockholm 1972. Framför allt
under de senaste tio åren har det varit en process med
flera olika möten som har tagit upp olika perspektiv.
De hade sin utgångspunkt i Riomötet som inte bara
handlar om miljö utan faktiskt handlar om miljö och
utveckling.
Under resans gång har vi fått någon form av hel-
het genom att ta upp olika perspektiv. Det har sedan
landat i begreppet hållbar utveckling som lanserades
tidigare av Gro Harlem Brundtland och hennes kom-
mission. Det har fått ett väldigt tydligt genomslag i
Johannesburg, bland annat genom att FN har sagt att
man ska använda sig av det här begreppet som mål-
styrning för all verksamhet.
Det har inte bara varit fråga om de här mötena.
Det har varit fråga om en hel serie konventioner som
har varit knutna till den här processen också.
Jag tror att vi har en bra bas att stå på för att skär-
pa handlingsmönstret. Det är en handling som vi
redan är inne i, men vi behöver naturligtvis skärpa till
den ytterligare.
Lotta N Hedström sade att det här inte är en
handlingsinriktad plan. Det tycker jag motsägs bland
annat av den tabell som finns i skrivelsen. Skrivelsen
i sig pekar på en mängd konkreta åtgärder som redan
är på gång och som ska till och även utmaningar som
vi har framför oss.
Mycket handlar om miljö. Det är stora utmaningar
på miljöområdet som att hantera klimatfrågan och
växthusgaserna, att kraftfullare ge sig i kast med
livsstilsförändringar - jag tänker då på konsumtions-
och operationsmönster - att tackla de mycket farliga
kemikalierna och utarmningen av den biologiska
mångfalden.
Men det är också fråga om utmaningar som har
koppling till utvecklingsbegreppet. Det är naturligtvis
i första hand fattigdomen som är det stora hotet mot
utvecklingen och som vi måste bekämpa.
Knutet till fattigdomsbekämpningen har vi mil-
lenniemålen - de åtta huvudmålen med sina operatio-
nella undermål. Det stora målet är att halvera andelen
fattiga till år 2015, och sedan gå vidare mot att helt
enkelt utrota fattigdomen. Det handlar också om att ta
tag i de hot som finns i världen för att vi ska få vara
trygga människor.
Det är ganska stora frågor som vi har att tackla
och som har en koppling mellan miljö och utveckling
och som hör ihop i begreppet hållbar utveckling.
Det finns ett avsnitt i betänkandet som handlar om
globalisering. Jag tycker att vi ska bejaka globalise-
ringen. Den kan skapa rättvisa. Den kan skapa större
trygghet. Den kan ge oss en hållbarare värld. Jag
håller med dem som säger att en av förutsättningarna
är att vi kan bygga demokrati, mänskliga rättigheter
och det som handlar om samhällsstyrning. Det är en
grundläggande förutsättning för att vi ska lyckas med
detta.
Regeringens arbete har koncentrerats mycket
kring att forma en samlad politik för global utveck-
ling. I Leif Pagrotskys hand har vi haft ett arbete som
har lämnat ett par rapporter om hur vi ska få till stånd
en globaliseringspolitik. Snart får vi i våra händer
propositionen som handlar om en politik för global
utveckling inriktad på de fattiga länderna i världen
och länderna med problem i öststaterna.
Man kan med stor glädje hälsa att regeringen har
koncentrerat sig så mycket på att forma den helhets-
politiken. Det finns stor anledning till det. Vi har
väldigt stora orättvisor att tackla i världen, och många
orättvisor som har en tydlig koppling till miljöfrågan
och till hållbar utveckling.
Vi har anledning att ge oss i kast med en politik -
kanske inte primärt i vårt eget land, utan framför allt i
EU - som bidrar till att skapa stora orättvisor. Jag kan
peka på jordbrukspolitiken och delvis handelspoliti-
ken. Men inte ens WTO:s politik kan vi vara nöjda
med. Den behöver också reformeras på ett antal
punkter. Det har gjorts ansatser vid olika konferenser
när det gäller detta, inte minst vid den senaste i Doha.
Frihandel ska vi vara glada att vi har. Men, som
någon annan talare var inne på, om frihandel inte
hade ett regelverk att utvecklas från skulle den inte
vara så produktiv. Nu har den ju ett regelverk, men
det behöver vi kanske förbättra, och då förbättra i en
mycket komplex situation, nämligen så att vi får med
oss u-länderna in i marknaden så att de kan få del av
den. Det kan de inte riktigt i dag. Vi har en handel,
men den fungerar primärt för de stora makterna som
har mycket pengar och bra utvecklade företag. Men
den fungerar väldigt dåligt för de fattigare länderna
och de som inte har så många bra företag. Den funge-
rar strängt taget inte alls för de 48 minst utvecklade
länderna. Där har vi ett stort beting att utveckla fri-
handelns regelsystem, bland annat inom ramen för
WTO så att den tjänar de här syftena.
I det sammanhanget har naturligtvis de privata
aktörerna en oerhört viktig roll att spela. Det är vik-
tigt att vi sätter upp regelverk vid sidan av det. Någon
har nämnt dem: Det är företagens ansvar, FN:s Glo-
bal compact, det egna som vi har här i Sverige med
globalt ansvar. Det finns en del andra.
Vi ska inte heller glömma att om vi ska lyckas
med utvecklingen av handeln måste också handeln ta
hänsyn till sociala villkor, miljövillkor och etiska
principer. WTO måste då vara beredda att ge sig i
kast med problemet att försöka integrera detta. Man
får inte vara så rädd för att göra det. U-länderna själva
är ju rädda för att det här ska begränsa deras utveck-
ling i stället för att förmera. Där har vi ett stort beting
framför oss att hjälpas åt med.
De flesta reservationerna under globalt avsnitt slår
in öppna dörrar. De gäller sådant som vi redan är
överens om, men man vill ändå reservera sig. Men en
reservation menar jag skjuter fullständigt snett. Det är
en moderat reservation som inte vill vara med och
främja den ekologiska produktionen när den kommer
från u-länderna. I motionen står det till och med att
det är ett imperialistiskt drag.
Jag menar att man har klampat över en tröskel och
fullständigt missat målet när man uttrycker en sådan
uppfattning. Det är klart att ekologisk produktion som
kommer från u-länderna är väldigt viktig, även om
den kan vara svårare att genomföra där än i de nordli-
ga länderna.
Ett annat avsnitt handlar om fattigdomsbekämp-
ning. Jag har redan sagt att vi naturligtvis ska utrota
fattigdomen. Det kommer att ta tid, men det är det
självklara målet.
Vi ska vara medvetna om att det finns olika sidor
av fattigdom. Dels har vi den materiella fattigdomen
dels har vi den fattigdom som uttrycks i brist på möj-
ligheter, brist på makt och brist på säkerhet.
De åtta millenniemål som FN slår an är naturligt-
vis viktiga utgångspunkter, men också de tillagda mål
som Johannesburg kom med. Jag hinner inte konkret
gå in på vad de innebär, men det gäller sanitet, inte-
grerad vattenförsörjning, biologisk mångfald och
kemikalier och fiske.
Den nya politiken för global utveckling ska natur-
ligtvis vara en hjälp. Den ska bygga den samstämmi-
ga politik där olika politikområden griper tag i var-
andra och verkar för att vi ska kunna minska fattig-
domen och till slut utrota den.
I fattigdomsarbetet är naturligtvis sambandet
mellan fattigdom och miljö väldigt viktigt. Det är
ingen nyhet att säga att dålig miljö skapar fattigdom
och att fattigdom skapar dålig miljö. Det finns ett
sådant samband åt båda håll. Det lär oss hur integrerat
i utveckling miljöbegreppet är.
Vi har en del reservationer på det området också.
Också där slår de flesta in öppna dörrar och säger
egentligen inte något nytt.
Det finns en mp- och en m-reservation som
handlar om skuldavskrivningar. Jag tror inte att det är
en klok politik att totalt skriva ned skulderna. En klok
politik är att just bygga på hållbarhetsbegreppet. De
ska ned till en hållbar nivå så att länderna själva kan
hantera skulderna. Då får de ett instrument att visa för
investerare att de kan klara av skulderna om de har en
rimlig nivå på dem. Man visar att ni kan investera i
våra länder för vi lovar att vi kan betala tillbaka inve-
steringarna. Om man skriver ner skulderna helt och
håller är risken att man tappar det förtroendet.
I m-reservationen sägs att man inte vill ställa upp
på enprocentmålet. Men Moderaterna är ju ganska
isolerade i den politiken, så det kanske inte behöver
någon mer kommentar.
Jag ska avsluta med att yrka avslag på alla reser-
vationer i det här betänkandet och tillstyrka skrivel-
sen.
Anf. 134 Roger Karlsson (C)
Fru talman! Berndt Ekholm säger i sitt anförande
att fattigdomen är det stora hotet mot hållbar utveck-
ling. Jag kan inte annat än att helt hålla med Berndt.
Berndt säger också att i de reservationer som
handlar om skuldavskrivningar och bistånd slår reser-
vanterna in öppna dörrar.
Det beror väl i så fall på att vi är överens i ord i
det här betänkandet. Men vi som reservanter är inte
överens om den handling som vi ser.
Johannesburgmötet handlade mycket om att gå
från ord till handling. Vi kan skriva fina ord, men är
vi inte överens om handlingen - som till exempel hur
regeringen agerar i tilläggsbudgeten - måste vi på
något sätt reagera. Det har vi gjort här.
På tilläggsbudget lägger regeringen fram förslag
om att hålla inne 400 miljoner av anslagna bistånds-
medel. I ett tidigare replikskifte här fick jag veta att
denna neddragning av biståndet är resultatet av Mil-
jöpartiets förhandlande. Frågan är väl egentligen
vilken neddragning regeringen var beredd att göra
från början och vilken neddragning av biståndet som
regeringen föreslog.
Anf. 135 Berndt Ekholm (S)
Fru talman! De här reservationerna är ju skrivna
gentemot betänkandetexten. När man läser denna text
och sedan reservationerna finner man att väldigt
många av dessa, som jag hänvisade till under de av-
snitt som jag tog upp, säger samma sak som i betän-
kandet men med andra ord. Det finns i och för sig
också några reservationer där man tar upp någon
fråga där vi har delade meningar.
När det sedan gäller den konkreta frågan om bi-
ståndet vill jag säga att, som det heter, begränsnings-
tak i utbetalningarna inte är något nytt. Vi har valt
modellen att ha utgiftsbegränsningar. Vi kan inte göra
av med mer än knappt 1 000 miljarder kronor i bud-
geten på ett år. Vi tycker som socialdemokrater att det
är oerhört viktigt att vi håller oss till det här för att
visa marknaden att man kan lita på vår ekonomi. Om
vi närmar oss taket måste vi vidta åtgärder.
Det är väl i och för sig en ganska beskedlig åtgärd
som vi vidtar, särskilt om vi kommer så tidigt på året
som nu, när vi håller inne 400 miljoner av de kanske
15-16 miljarder kronor som biståndet omfattar.
Eftersom jag sitter i Sidas styrelse vet jag att vi
klarar att hantera den del av dessa miljoner som kan
falla på Sida. Det är inte fråga om att pengarna för-
svinner utan om att de senareläggs för att vi ska klara
utgiftstaket, som jag vet att också Centerpartiet är
väldigt angeläget om att vi ska hålla. Gör alltså inte
det här till en större fråga än vad det är!
Anf. 136 Roger Karlsson (C)
Fru talman! Det är riktigt att jag är mån om att vi
håller utgiftstaket. Det var våra partier som tillsam-
mans förde in det i budgetbehandlingen i Sveriges
riksdag, och det tycker jag var bra. Det är därför lite
synd att man trixar med det på det här sättet.
Berndt säger att utgiftsbegränsningen inte är något
nytt. Det är sant, men det är fortfarande inte inte nå-
got som är bra. Det blir en ryckighet i projekten.
Berndt kommer här med nyheten att det här inte
kommer att drabba Sida. Vilka andra biståndsprojekt
gäller det då? Är det de frivilliga organisationernas
projekt, Forum Syds och andra frivilligorganisatio-
ners biståndsprojekt, som kommer att bli senarelagda
eller kanske nedlagda? Frivilligorganisationerna byg-
ger väldigt mycket på att det finns personer som är
beredda att ta tag i saker och ting här och nu. De har
färre anställda, volontärer och så vidare. Är det dessa
organisationers biståndsprojekt som kommer att
skjutas på framtiden?
Anf. 137 Berndt Ekholm (S)
Fru talman! Något trixande är det inte fråga om
utan detta har en direkt koppling till den budgetteknik
som vi har valt att arbeta med och som har sina för-
delar men naturligtvis också sina problem.
Vad gäller utgiftsbegränsningar: Om det helt en-
kelt hade varit fråga om att dra in medel och aldrig
använda dem mer, hade problemet varit större. Det
skulle i och för sig inte ha varit så fruktansvärt stort
om det gällt 400 miljoner i den jättebudget som det är
fråga om, men problemet hade ändå varit större. Förra
gången vi hade en sådan här begränsning gjordes de
utbetalningar som skulle ha gjorts i december i stället
i januari. Du tror att det kommer att innebära att man
inte kan genomföra vissa saker.
Jag är rädd för att innehållningen den här gången
kan komma att bli lite längre. Jag tycker mig ha kun-
nat tolka resonemangen på det sättet. Jag tror ändå
inte att de pengarna kommer att slå mot konkreta
projekt utan detta slår mot den buffert som man har i
olika sammanhang. Man får hålla hårdare i pengarna
för nya projekt som skulle kunna bli aktuella och som
får vänta på sitt genomslag.
Anf. 138 Rosita Runegrund (Kd)
Fru talman! I en av Kristdemokrateras reservatio-
ner när det gäller fattigdomsbekämpning har vi tagit
upp EU-biståndet och framhållit att Europeiska unio-
nen har särskilt ansvar för att verka för en minskning
av den globala fattigdomen. I det sammanhanget
kommer man in på att kampen mot hiv/aids, tuber-
kulos och malaria kräver stora resurser.
Som bekant har Kristdemokraterna inom EU gått i
täten för att öka resursanslagen för sjukdomsbekämp-
ning. Dessvärre har anslagen inte motsvarat behoven.
Som bekant är Sverige i dag väldigt duktigt och
framgångsrikt när det gäller reproduktiv hälsa. Det
har också framakommit i debatten i kväll. Men vi vet
också att det behövs resurser. Det gäller inte bara
förebyggande åtgärder utan också resurser för medi-
ciner. Det kommer att krävas stora resurser för detta.
Min fråga till Berndt Ekholm gäller EU-biståndets
effektivisering. Jag ställde under den offentliga ut-
frågningen en fråga om detta men fick inget svar. Jag
skulle vilja veta vad Berndt Ekholm säger i den frå-
gan.
Anf. 139 Berndt Ekholm (S)
Fru talman! Det är inte fråga om pengar. Det står
nämligen i er reservation:
"Europeiska unionen har ett särskilt ansvar för att
verka för en minskning av den globala fattigdomen."
På den punkten har vi nog samma uppfattning. Det
heter vidare: "Kristdemokraterna är därför kritiska
mot Sveriges agerande i Europeiska unionen, där
regeringen inte tillräckligt har drivit på EU när det
gäller att förbättra biståndet och göra det mer effek-
tivt."
Jag tolkar inte detta så att det är fråga om mer
pengar utan att det gäller hur biståndet ska utformas.
Jag vill hävda att vi verkat precis i enlighet härmed.
Vi har vid flera tillfällen arbetat med detta. Till och
med utskottet har varit engagerat häri genom att vid
ett par tillfällen föra samtal med biståndskommissio-
nären om effektiviseringen av biståndet.
Jag vill alltså hävda att det som ni här säger ska
göras är redan på gång. Det är att slå in öppna dörrar.
Anf. 140 Rosita Runegrund (Kd)
Fru talman! Jag tycker inte alls att detta är att slå
in öppna dörrar. Hiv/aids är den stora frågan i fattig-
domsbekämpningen. Jag ställde en fråga om detta på
det offentliga seminarium som utskottet anordnade
om effektivisering av det tidigare hårt kritiserade
biståndet. Det svar som jag fick var att man för en
dialog. Det sades att man när det gällde EU-biståndet
på olika sätt för en dialog och följer EU-biståndet. Jag
ser inte detta som att regeringen är kritisk och driver
på i frågan om EU-biståndet och för mer pengar till
satsningar på hiv/aids-vaccin.
Anf. 141 Berndt Ekholm (S)
Fru talman! När det gäller pengar till hiv/aids har
vi, om jag minns rätt, på tre år anslagit 600 miljoner
till den globala fonden. Det är ganska mycket pengar.
Jag tror att Sverige så att säga med råge har fyllt sina
mått. Fonden omfattar inte bara hiv/aids utan också
tuberkulos och malaria.
När det sedan gäller att effektivisera EU:s bistånd
och att få ut mer av de pengar som de har ansvar för
inom det här området vill jag säga att detta är det sätt
som vi arbetar på. Vi arbetar med en dialog. Vi pratar
med varandra. Har Rosita Runegrund någon annan
metod som man kan använda sig av än att prata med
varandra? Det är det sätt som vi har för att försöka få
till stånd en ändrad attityd och för att driva på för ett
effektivare arbetssätt.
Jag förstår inte vad Rosita Runegrund är ute efter.
Vad ska vi göra som vi inte gör nu?
Anf. 142 Lotta N Hedström (Mp)
Fru talman! Vad gäller att slå in öppna dörrar me-
nar vi att det snarare behöver öppnas nya dörrar på
skuldavskrivningsområdet. År 1996 identifierades de
mest skuldtyngda länderna, och man tog då det så
kallade HIPC-initiativet, initiativet för Heavily In-
debted Poor Countries. Det gick ut på att åtminstone
38 av de mest skuldtyngda länderna skulle få komma
ned på en hållbar nivå.
Det har nu gått sju år, och av dessa länder har sex
kommit upp på denna hållbara nivå. Den hållbara
nivån är inte definierad av länderna själva utan av
långivarna. Denna nivå utgår från vad man förväntar
att de ska få i exportinkomster.
Den här takten är för dålig. Det är inte fråga om
någon skuldavskrivning om man på sju år får ned
bara sex länder av 38 till en nivå som långt ifrån
innebär skuldfrihet.
Alltså är den här skuldavskrivningsprocessen väl-
digt ineffektiv och väldigt långsam. Den måste putsas
upp. Man måste ha en bättre definition på vad en
hållbar nivå är.
Jag skulle vilja veta vad Berndt Ekholm har att
säga om det, eftersom han tycker att vi slår in öppna
dörrar i vår reservation.
Anf. 143 Berndt Ekholm (S)
Fru talman! Den här reservationen innehåller flera
olika saker. Den innehåller det här med total ned-
skrivning, där vi verkligen tycker olika. Men i övrigt
är det bara ett annat sätt att formulera sig. Det Lotta
Nilsson Hedström talar om är ju det regeringen verkar
för. Vi tycker ju inte heller att HIPC-initiativet är bra
nog.
För det första vill vi att de olika länder som har
slutit upp kring det här verkligen kommer in med sina
pengar. Det är inte bara Sverige som ska vara lut-
herskt och genomföra allt i tid - de andra får också
ställa upp, vilket de inte har gjort. Det har vi tjatat på
dem om.
För det andra tycker vi att det behövs mer pengar.
Det har vi också tjatat om.
För det tredje tycker vi också att villkoren behö-
ver förbättras, som Lotta Nilsson Hedström tar upp -
procenttal på exportintäkter och andra sådana här
saker.
Det är alltså det som vi har tagit upp och drivit i
olika förhandlingar. Men grundproblemet med det vi
redan har kommit överens om i HIPC, med de brister
som finns, är att alla länder inte ens levererar in
pengar i tid. Vi får starta i den änden. Jag förstår inte
på vilken punkt vi tycker olika.
Anf. 144 Lotta N Hedström (Mp)
Fru talman! Vi tycker olika därför att vi i Miljö-
partiet vill att man ska göra en omdefiniering av vad
som är hållbar skuldnivå och att man ska vara väldigt
tydlig med att kritiken handlar om takten i skuldav-
skrivningen. Jag ser inte hur det är tillgodosett.
Jag har just kommit från en förhandlingsrunda
med regeringen som gällde vår biståndspolitik och
uppföljningen av Globcom, där vi har samma syn-
punkter på hur skuldavskrivningsarbetet bör drivas på
från svensk sida. Vi fick inte gehör där heller.
Är vi överens om att skulderna ska avskrivas så
måste den här processen revideras på ett ganska
skarpt sätt. Vi tycker inte att betänkandet speglar det.
Anf. 145 Berndt Ekholm (S)
Fru talman! Men jag kan inte göra annat än att
läsa er reservation. Ni måste i så fall lära er att i re-
servationstexten tala om precis hur ni vill att det ska
vara. Ni pratar här med allmänna ord, precis så all-
männa ord som ni tidigare har kritiserat betänkandet
för. Det är vad ni använder er av.
Ni blir konkreta på två punkter, kan man säga.
Den första är att ni kräver total avskrivning av skul-
derna. Vi kan debattera om det är klokt eller inte. Jag
tycker att man ska vara försiktig med det. Den andra
är att ni vill att de ska ansluta sig till millenniemålen.
Det tycker jag är en spännande tanke. Jag tror att det
kanske inte i sak betyder så mycket i och för sig, för
hela upplägget på skuldavskrivningen bottnar ju i att
man också ska ta hänsyn till utvecklingen. Men det är
ingen dum tanke att se kopplingen till millenniemå-
len. Detta är i alla fall lite mer konkret än de allmänna
resonemang ni har.
Det är egentligen det här med skuldavskrivningen
som är den stora skillnaden. I övrigt är det allmänna
ord. Jag kan ställa upp på att skuldbördan är ohanter-
lig. Vi behöver skriva av det här snabbare. Det behö-
ver gå effektivare till. Det är vad regeringen arbetar
för.
Anf. 146 Sermin Özürküt (V)
Fru talman! Jag skulle först vilja säga att Vänster-
partiet i grunden instämmer i Johannesburgsbetän-
kandet, men vi har några särskilda yttranden. Vi anser
att denna politik är otillräcklig och förutsätter att
regeringen gör mer långtgående åtaganden framöver.
Jag tänkte här ta upp några synpunkter angående
fattigdomsbekämpningen.
Det är ett faktum att vi i den rika delen av världen
sakta men säkert har arbetat upp och fortsätter att
arbeta upp en ekologisk skuld. Det är en skuld till
kommande generationer, liksom till fattigare länder,
för alla de naturresurser vi i praktiken bestulit dem på
genom vår överkonsumtion.
Dessa klyftor skär dock inte enbart mellan länder,
utan också mellan könen. Vi kan konstatera att värl-
dens ledare under många år inte har förmått vända
utvecklingen. En stor anledning är att kvinnorna fort-
farande saknas i beslutsrummen.
Mer än halva jordens befolkning är kvinnor.
Kvinnors viktiga roll för hållbar utveckling är doku-
menterad. Det gäller både hur kvinnor tar beslut och i
det konkreta arbetet för hållbar utveckling. Det är
därför viktigt att verka för kvinnors ökade inflytande i
beslutsfattandet.
I många av världens länder är merparten av livs-
medelsproducenterna kvinnor, men endast en begrän-
sad del av jordens tillgångar i form av mark, finansi-
ella resurser, teknologi etcetera ägs eller kontrolleras
av kvinnor. Betänkandet betonar vikten av att jäm-
ställdhetsmålet och ett genusperspektiv ska genomsy-
ra fattigdomsbekämpning, globaliseringens effekter
och vatten-, energi- och hälsosektorerna. Alla dessa
områden har tydliga kopplingar till jämställdhetsfrå-
gor och kvinnans situation.
Av världens 1,3 miljarder fattiga består majorite-
ten av kvinnor, trots att kvinnor i de flesta länder är
mycket ekonomiskt aktiva och ofta är huvudprodu-
center av den mat som framställs för familjen. Det är
därmed i stor utsträckning kvinnorna som tar på sig
ansvaret för det ekosystem jordbruket utgör. Trots
detta utesluts kvinnor från beslutande församlingar på
alla nivåer i frågor som rör fördelning av gemensam-
ma ekonomiska resurser.
Utskottet anser det angeläget att även globala
vattenfrågor diskuteras ur ett genusperspektiv. Till-
gång till rent vatten och till god sanitet, en grundför-
utsättning för fattigdomsbekämpningen i stort, har en
särskild påverkan på levnadsvillkoren för utveck-
lingsländernas kvinnor, som ofta är ansvariga för
vattenhämtning, hygien, hälsa, matlagning, tvätt och
hushållsjordbruk.
Vi delar regeringens och utskottets bedömning av
att ett arbete med jämställdhetsperspektiv är avgöran-
de för hållbar utveckling, men vi ser samtidigt en hel
del risker med det arbetssättet. Det finns inte några
ordentliga strategier och mål i betänkandet. Det finns
också en risk att jämställdhetsperspektivet endast blir
vackra ord för hållbar utveckling medan huvudinrikt-
ningen i resten av ekonomin fortsätter som vanligt.
Sammanfattningsvis ser vi det som positivt att ut-
skottet anser att jämställdhet är både ett mål i sig och
ett oundgängligt instrument i arbetet mot fattigdom.
Det återstående problemet är på vilket sätt regeringen
kommer att arbeta för ett brett samarbete kring håll-
bar utveckling bland Sveriges kvinnor. Hur ska pro-
cessen föras vidare? Jämställdhetsperspektivet lyfts
fram, men knyts inte till konkreta förslag inom varje
område. Vi ser denna politik som otillräcklig, och
förutsätter att regeringen gör mer långtgående åta-
ganden i den aviserade utvecklingspropositionen, som
ska lämnas till riksdagen under 2003.
Avslutningsvis yrkar jag bifall till förslaget i be-
tänkandet.
Dokument
Beslut
FN:s världstoppmöte om utveckling (UMJU1)
Riksdagen lade regeringens skrivelse om FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling till handlingarna. Världstoppmötet hölls i Johannesburg den 26 augusti-4 september 2002.
- Utskottets förslag till beslut
- Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på samtliga motioner.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottet