Infrastrukturfrågor
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenMaria Stockhaus (M)
- Hoppa till i videospelarenUlrika Heie (C)
- Hoppa till i videospelarenMaria Stockhaus (M)
- Hoppa till i videospelarenUlrika Heie (C)
- Hoppa till i videospelarenMaria Stockhaus (M)
- Hoppa till i videospelarenUlrika Heie (C)
- Hoppa till i videospelarenMagnus Jacobsson (KD)
- Hoppa till i videospelarenUlrika Heie (C)
- Hoppa till i videospelarenMagnus Jacobsson (KD)
- Hoppa till i videospelarenUlrika Heie (C)
- Hoppa till i videospelarenMagnus Jacobsson (KD)
- Hoppa till i videospelarenGunilla Svantorp (S)
- Hoppa till i videospelarenMaria Stockhaus (M)
- Hoppa till i videospelarenGunilla Svantorp (S)
- Hoppa till i videospelarenMaria Stockhaus (M)
- Hoppa till i videospelarenGunilla Svantorp (S)
- Hoppa till i videospelarenMagnus Jacobsson (KD)
- Hoppa till i videospelarenGunilla Svantorp (S)
- Hoppa till i videospelarenMagnus Jacobsson (KD)
- Hoppa till i videospelarenGunilla Svantorp (S)
- Hoppa till i videospelarenHelena Gellerman (L)
- Hoppa till i videospelarenGunilla Svantorp (S)
- Hoppa till i videospelarenHelena Gellerman (L)
- Hoppa till i videospelarenGunilla Svantorp (S)
- Hoppa till i videospelarenHelena Gellerman (L)
- Hoppa till i videospelarenUlrika Heie (C)
- Hoppa till i videospelarenHelena Gellerman (L)
- Hoppa till i videospelarenUlrika Heie (C)
- Hoppa till i videospelarenHelena Gellerman (L)
- Hoppa till i videospelarenPatrik Jönsson (SD)
- Hoppa till i videospelarenMalin Östh (V)
- Hoppa till i videospelarenLinus Lakso (MP)
- Hoppa till i videospelarenPatrik Jönsson (SD)
- Hoppa till i videospelarenLinus Lakso (MP)
- Hoppa till i videospelarenPatrik Jönsson (SD)
- Hoppa till i videospelarenLinus Lakso (MP)
- Hoppa till i videospelarenHelena Gellerman (L)
- Hoppa till i videospelarenLinus Lakso (MP)
- Hoppa till i videospelarenHelena Gellerman (L)
- Hoppa till i videospelarenLinus Lakso (MP)
- Hoppa till i videospelarenStatsrådet Andreas Carlson (KD)
- Hoppa till i videospelarenGunilla Svantorp (S)
- Hoppa till i videospelarenStatsrådet Andreas Carlson (KD)
- Hoppa till i videospelarenGunilla Svantorp (S)
- Hoppa till i videospelarenStatsrådet Andreas Carlson (KD)
- Hoppa till i videospelarenUlrika Heie (C)
- Hoppa till i videospelarenStatsrådet Andreas Carlson (KD)
- Hoppa till i videospelarenUlrika Heie (C)
- Hoppa till i videospelarenStatsrådet Andreas Carlson (KD)
- Hoppa till i videospelarenLinus Lakso (MP)
- Hoppa till i videospelarenStatsrådet Andreas Carlson (KD)
- Hoppa till i videospelarenLinus Lakso (MP)
- Hoppa till i videospelarenStatsrådet Andreas Carlson (KD)
Protokoll från debatten
Anföranden: 53
Anf. 117 Maria Stockhaus (M)
Fru talman! Jag börjar med att hälsa infrastrukturministern välkommen till kammaren för debatten. Trevligt!
Fru talman! Infrastrukturen är blodomloppet i vårt land. Varor kan inte transporteras och människor kan inte förflytta sig till och från jobbet eller på fritiden om inte infrastrukturen fungerar. Vi tar för givet att den ska fungera, men många har tappat förtroendet för att tågen ska gå i tid eller framför allt komma fram i tid. Många får också sänka hastigheten på vägar därför att potthål inte blir lagade. Sjöfarten i sin tur är oroad över om isbrytningen ska fungera. Slutligen får många delar av landet allt sämre flygförbindelser.
För partierna inom Tidösamarbetet är det en självklarhet att Sverige behöver en ny inriktning på infrastrukturpolitiken. Det har inte varit svårt att komma överens om innehållet i den infrastrukturproposition vi nu ska diskutera, utan vi har från början varit överens om inriktningen.
Den befintliga planen har fått mycket kritik, inte minst från Riksrevisionen. Deras kritik visar också tydligt att det behövs ett omtag om vi ska få till den infrastruktur som Sverige behöver. Det Riksrevisionen konstaterar är att den förra regeringen bakband Trafikverket, och det ledde till att vi nu har en plan som bara ger 70 öre tillbaka på varje satsad krona. Det är inte ett ansvarsfullt sätt att hantera skattepengar.
Nu blir det ett omtag med rekordmycket pengar, vilket i och för sig är naturligt när det har gått fyra år. Men det är också en rekordstor höjning även i reala pengar - 27 procents höjning av ramen för propositionen. Min upplevelse är att förväntningarna hos intressenterna var höga men att regeringen har lyckats leva upp till de flesta av dem.
Fru talman! De fyra samarbetspartierna i Tidöavtalet har träffat en principöverenskommelse om infrastrukturinvesteringar i hela landet. Den anger hur partierna vill forma en robust och effektiv transportinfrastruktur där varje trafikslags fördelar kan utnyttjas på bästa sätt och komplettera varandra. Vi är överens om att alla trafikslag behövs. Det gäller även flyg och bil. Vi lyfter också upp sjöfarten, till skillnad från den förra regeringen som ensidigt fokuserade på järnväg.
Järnvägen är en viktig del av vårt transportsystem, men vi behöver alla fyra trafikslag för att hela Sverige ska leva. En viktig princip som vi är överens om är att vårda det vi har. Den politiska debatten handlar ofta om de nya projekt som egentligen representerar några få procent av hela transportsystemet. Underhållet har varit eftersatt i många år. Att klippa band har haft högre prioritet än att säkerställa att det som redan finns på plats fungerar.
Med de satsningar som regeringen nu gör på underhåll kommer underhållsskulden på väg att vara borta i slutet av planperioden, och Trafikverket har fått alla de pengar de anger är möjligt att göra av med när det gäller järnvägsunderhållet. De får också i uppdrag att effektivisera underhållsarbetena för att minska störningarna på både väg och järnväg.
Fru talman! Att satsa på underhåll bidrar till ökad tillgänglighet och mer konkurrenskraftig transportförsörjning i hela landet och till en effektivare användning av det befintliga systemet. Att satsa på underhåll är det samhällsekonomiskt mest effektiva som vi kan göra med pengarna, och det ger stor nytta för varje satsad krona.
Fru talman! Det finns naturligtvis även pengar till nyinvesteringar. Regeringen prioriterar samhällsekonomiskt lönsamma investeringar. En förbättrad tillgänglighet och kapacitet ger ökade inkomster och ökad produktivitet. Vi behöver helt enkelt en bättre infrastruktur för att göra Sverige rikare.
Även när det gäller nyinvesteringar har Trafikverket i uppdrag att arbeta med kostnadskontroll och effektivitet. Vår regering har stort fokus på en effektivisering av Trafikverket. Det finns mycket kvar att göra, men uppdraget till verket är tydligt. Vi satsar mycket pengar på infrastruktur, men vi vill säkerställa att vi också får mer infrastruktur för pengarna.
Trafikverket får också ett tydligt uppdrag att arbeta tillsammans med branschens aktörer för att utveckla metoder och ändamålsenliga och effektivare avtal för både underhåll och nybyggnation.
Fru talman! Den förra regeringen fick kritik av Riksrevisionen för att man prioriterade ned införandet av ERTMS. Nu ska takten öka. Det säkrar järnvägens framtida funktion och bidrar till mer kapacitet, säkerhet och punktlighet.
En annan princip som vi i Tidösamarbetet är överens om är att pröva alternativa finansieringsformer under förutsättning att de kan leda till ett snabbare och mer kostnadseffektivt genomförande eller att fler kan genomföras inom en viss tidsram än vad som annars hade varit fallet. Även nya produktionsupplägg och driftsformer, exempelvis genomförande i bolagsform som har prövats med framgång, ska övervägas. Även upphandling genom så kallad offentlig-privat samverkan eller genomförande i bolagsform bör prövas. Det finns privata intressenter som har uttryckt intresse för att investera i svensk infrastruktur, och med de stora behov som vi har av nyinvesteringar behöver vi titta på alla möjligheter.
Fru talman! I infrastrukturpropositionen görs nu en förändring när det gäller projekt som räknas som namngivna. Gränsen höjs från 100 till 150 miljoner, vilket ger Trafikverket större frihet att prioritera inom ramen utan att invänta en ny plan. Även gränsen för trimnings- och miljöåtgärder höjs. Infrastrukturpropositionen innehåller stora satsningar på vår infrastruktur, och nästa steg är att ge Trafikverket i uppdrag att ta fram ett förslag till åtgärdsplanering som ska ligga till grund för nästa nationella plan - en plan som ger förutsättningar för att bygga hela Sverige starkt och rikt.
Med det yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)
Anf. 118 Ulrika Heie (C)
Fru talman! Sverige måste funka. Det låter nästan som det namn som regeringen har gett sin infrastrukturproposition, men det handlar om det som vi från Centerpartiets sida presenterade i våras. Vi kallade det Sverigelyftet och sa: Sverige måste funka.
Varför gjorde vi då det? Jo, vi gjorde det för att så mycket som möjligt måste göras så fort som möjligt. Det handlar om Sveriges konkurrenskraft.
Det handlar om pendlares möjligheter att ta sig till och från arbetet och om att man ska kunna lita på både att man kommer fram och att man kommer hem igen efter arbetsdagens slut. Man ska lita på att man kommer hem i tid för att kunna hämta på förskolan, hinna med möten och så vidare - få livet att gå ihop.
Man ska även kunna lita på att godset kommer fram i tid på både väg och järnväg. Det långväga godset ska också i mycket större utsträckning kunna flytta över från lastbil till båt eller tåg. Transportslagen behöver fungera bättre tillsammans.
Vi presenterade Sverigelyftet också för att Sverige har en enorm underhållsskuld, både på väg och på järnväg, som behöver åtgärdas så fort som möjligt. Resurser till infrastruktur måste säkras i och med att vi går från överskotts- till balansmål, och fler finansieringsmodeller behöver arbetas fram. Ja, listan kan givetvis göras väldigt lång.
Sedan dess har en infrastrukturproposition för att hela Sverige ska fungera presenterats. Jag vill redan nu säga att vi från Centerpartiets sida tycker att det finns väldigt mycket som är bra i den här infrastrukturpropositionen men att debatten ändå blir sådan att vi uppehåller oss mycket vid det som skiljer Centerpartiets syn från synen i det förslag som regeringen har lagt fram.
Vi behöver på många sätt se till att vi får mer infrastruktur för pengarna och att vi får mer pengar till infrastruktur, vilket är ungefär det som ministern brukar säga och säkert kommer att säga i dag också. Regeringen har presenterat en proposition som ger mer pengar till infrastruktur, men frågan är ju hur mycket det kommer att räcka till.
Det har pratats mycket om hur stor den här satsningen är. Om vi tittar på det historiskt, och då inte bara tittar på tiden sedan kalla krigets slut utan faktiskt ser tillbaka till mitten av det förra seklet, är ju sanningen den att man då orkade investera en betydligt större andel av bnp i svensk infrastruktur. Det är synd att vi inte orkar ta de stegen i Sverige även nu, det vill säga använda en större del av vår bnp för att investera i infrastruktur. Vi får se hur det går med den saken framöver - det här är ju någonting som arbetas om - men jag tycker att det är viktigt att peka på de delarna.
Fru talman! Jag vill lyfta ett antal områden som oroar mig när det gäller hur vi i framtiden ska få till ett mer robust system för alla transportslag tillsammans. Som en del säkert har hört tidigare vill jag då gärna inkludera även det femte transportslaget, nämligen det digitala, och dess infrastruktur.
Om vi blickar utåt ser vi en omvärld som har förändrats väldigt mycket under de senaste tio åren. Sedan Ryssland annekterade Krimhalvön 2014 har vi varit med om att ta emot många människor som flytt för sina liv från krig och död med en förhoppning om att få ett bättre liv och en bättre framtid för sina barn här i Sverige. Det har också varit en pandemi, som gav en hel rad insikter - inte minst om vikten av egen livsmedelsförsörjning och kraften att snabbt ställa om.
Sedan var pandemin knappt förbi innan Ryssland genomförde sin fullskaliga invasion i Ukraina, och vi har gått med i Nato utan större diskussion; det var snarare andra länder som försinkade vårt inträde. Under de här åren har vi dessutom tagit beslut om att bromsa klimatomställningen och sänka växthusgasutsläppen från transportsektorn med 70 procent fram till 2030. Draghirapporten slog också ned med en dyster framtidsprognos när det gäller Europas konkurrenskraft.
För att direkt kontra med något mer positivt gav regeringens AI-kommission, som presenterade sitt arbete för ett par veckor sedan, många positiva förslag för framtiden. Man pekade dock även på ett stort antal risker med den situation vi i dag befinner oss i och som är ett stort problem, liksom på vikten av att politiken stärker sitt ledarskap över utvecklingen.
Internationella företag som finns här i Sverige säger att de inte kan investera mer här innan infrastrukturen har förbättrats i form av bättre järnväg. Det kommer att ta alldeles för lång tid. Men om man hade fattat andra beslut från 2017 och framåt hade vi kunnat vara halvvägs med nya stambanor nu, och med den lärdomen i backspegeln ser vi det som viktigt att vi i dag gör allt vi kan för att verkligen sätta spaden i jorden - om jag får uttrycka mig så - och påbörja planeringen av infrastrukturprojekt på ett betydligt bättre sätt. Det gjordes förr; vi har tidigare pratat om Västra stambanan och vad som hände med hacka och spade på 1800-talet. Det är otroligt viktigt att vi fortsätter.
Hur ska då Sverige få en fungerande infrastruktur som främjar svensk konkurrenskraft? När man träffar små och stora företag är det ofta två områden företagarna lyfter fram, och det är kompetensförsörjning och infrastruktur. Det som framför allt efterfrågas är kraftfulla, breda och långsiktiga överenskommelser. För att företagarna ska kunna vara med och bidra till en stärkt konkurrenskraft vill de veta att deras investeringsplaner fungerar med de investeringsplaner som landet Sverige har.
Jag skulle i det här skedet säga att vi behöver en infrastrukturberedning. Jag hoppas att infrastrukturminister Andreas Carlson ser att dagens modell faktiskt har kommit till vägs ände och att det är dags för nya arbetssätt. Jag tycker mig också höra att det finns tankar på nya arbetssätt framöver, så vi får se.
Fru talman! Från Centerpartiets sida är vi mycket kritiska till regeringens olika beslut rörande den svenska järnvägen. Som ledamot motionerade Carlson om nya stambanor, men som minister fick han vika ned sig - det skulle inte bli något utöver ett antal ganska dyra sträckor kopplade till våra tre största städer.
När nu infrastrukturpropositionen anländer, hett efterlängtad, finns det förvisso delar och satsningar som är bra - men järnvägen får vänta. Att under hela planperioden bara åtgärda i bästa fall 10-15 procent av underhållsskulden är en alldeles för låg ambition. Regeringen saknar en vision för svensk järnväg.
Trafikverket gör en prognos som visar att tåg är det färdmedel som kommer att öka mest under de kommande åren. Samtidigt har man nått kapacitetstaket på väldigt många banor. Tidigare prognoser visar dessutom att järnvägstrafikens ökningar ofta underskattas.
Förra året var verkligen ett bottenår när det gäller punktlighet på järnvägen, vilket är ett tecken på den enorma underhållsskuld som finns i järnvägen. Från Centerpartiets sida föreslår vi att regeringen ska återkomma med en handlingsplan för att nollställa underhållsskulden på järnvägen så fort det går. Branschen pekar på att underhållet av järnväg skulle kunna klaras av i en högre takt med ny teknik, innovativa metoder och upphandlingar som främjar detta. Det måste gå att ha högre ambitioner i en plan som sträcker sig tolv år framåt i tiden.
Jag blir lite förvånad över att ledamoten som talade tidigare och som ofta kritiserar Trafikverket ändå har gjort det här till en sanning. Gång på gång talar man om att Trafikverket inte klarar av mer än 10-15 procent, som om det innebar något slags positiv bild av att vi därför inte behöver satsa mer under den kommande planperioden. Jag tycker att det är väldigt olyckligt.
I det här sammanhanget vill jag yrka bifall till reservation 3 i betänkandet, fru talman.
Jag vill också säga ett par ord om länsplanerna. De är av stor vikt för den regionala och lokala infrastrukturen. En allt mindre andel av infrastrukturplanen har under de senaste mandatperioderna gått till länsplanerna.
Hela Sverige behöver utvecklas, och här måste både mer resurser satsas och de mer glesbebyggda delarna av Sverige, som har mycket väg som måste byggas och underhållas, få en större del av resurserna. Jämtland är bara ett exempel där länsplanen inte på långa vägar räcker till för de behov som finns, inte minst när det gäller underhåll och satsningar på förstärkning och förbättringar.
Med det Natomedlemskap som vi nu har ser vi också att många sträckningar i väst-östlig riktning har ett väldigt stort behov av underhåll och förstärkningar av olika slag. Här behöver de olika delarna i Trafikverkets upplägg för hur man satsar resurser få möjlighet att samverka bättre med varandra.
Sedan kommer vi till näringslivets transportbehov. Här är återigen regeringens fokus på väg märkligt, för allt fler företag vill transportera sitt gods på järnväg. Vi talar om vikten av intermodalitet och om grön omställning. Stambanan är givetvis oerhört viktig, och vi anser att den bör byggas så fort det bara går. Men det finns ju en sträcka som är oerhört viktig för hela Sveriges näringsliv, nämligen ytterligare spår från Alingsås till Göteborg för att nå Göteborgs hamn med gods.
Om jag tolkade Liberalernas företrädare rätt i den tidigare debatten nämndes denna sträcka. Jag måste säga att jag blev närmast förvånad och kanske också något provocerad över att man i infrastrukturpropositionen nämnde en sträcka i norra Sverige, en i östra Sverige och en i södra Sverige men ingen i västra Sverige när det ändå gavs möjlighet att tänka nytt. Jag förstår inte varför denna sträcka inte kom med då.
Här finns chansen för ministern att kommunicera positiva nyheter för järnvägen inför jul i år - inte som det var för två år sedan, då det var något mer negativa nyheter för järnvägen. Beskedet behöver komma nu, för Trafikverket behöver nu börja arbeta för möjligheten att förstärka järnvägen på det sättet. Det finns inte en dag att förlora.
Sverigedemokraterna har verkligen tonat ned sig i infrastrukturfrågorna i och med att de nu är en del av Tidöavtalet. Vad de däremot lyfter fram i sin reservation när det gäller näringslivets transportbehov är vikten av besöksnäringen, och det instämmer jag självklart i. Då är det desto märkligare att den upphandlade trafiken behandlades så styvmoderligt i budgeten för nästa år och att man inte fick den uppräkning som man hade behövt. Det är att säga en sak men sedan göra en helt annan.
Fru talman! Vi talar alltmer om intermodala transporter och om överflyttning av gods till järnväg och sjöfart. Här behöver regeringen ta på sig ledartröjan för att hålla ihop infrastrukturplaneringen, inte minst ur ett totalförsvarsperspektiv. Många av våra hamnar ägs av kommuner eller företag. De vill utveckla sina verksamheter och har på många ställen gott om kapacitet. Men här måste det hållas ihop, så att man också ser att planeringen av infrastrukturen på landsidan stämmer med den planering som görs kopplat till hamnen. Här finns det betydligt mer att önska.
När det gäller långsiktigt hållbara transporter och Sveriges mål att utsläppen från transportsektorn ska minska med 70 procent till 2030 är regeringens hattighet och oförmåga att fatta kloka och långsiktiga beslut besvärande. Jag hoppades att en del frågor på det här området skulle klarna i och med infrastrukturpropositionen, men så blev det inte. För att bryta beroendet av fossila bränslen och minska klimatutsläppen krävs många olika lösningar. Jag talar om tekniken med energieffektivare fordon, ökad biodrivmedelsanvändning, fordon med nollutsläpp som drivs med grön el, vätgas eller bränsleceller och många nya praktiska lösningar med bilpooler och smarta digitala mobilitets- och delningstjänster.
Detta hänger också ihop med att infrastrukturen när det gäller kris och beredskap verkligen måste stärkas. Också där har det förvånat mig och Centerpartiet att de här frågorna har så liten plats i infrastrukturpropositionen. Jag vet att ministern gör ett arbete tillsammans med Försvarsdepartementet när det gäller de här frågorna, men jag vill också här framhålla det angelägna i att detta verkligen kommer med i det planarbete som ska pågå under 2025, så att vi får se på vilket sätt vi också behöver göra ytterligare satsningar för att stärka hela det svenska väg- och järnvägssystemet liksom flygplatser och hamnar.
Fru talman! Det finns väldigt mycket mer som jag skulle vilja tala om: klimatomställningen, gränsöverskridande trafik, enskilda vägar och finansiering av infrastruktur. Men allt detta finns i våra reservationer i betänkandet.
Vi måste också kliva fram när det gäller forskning och innovation. Jag vill instämma i hur ledamoten Stockhaus beskrev infrastruktursystemet, nämligen som ett blodomlopp, och i vikten av att det fungerar på olika sätt. Vi kan se att i de delar av blodomloppet som består av järnväg finns det alldeles för många infarkter i dagens läge. Det måste vi verkligen göra något åt.
Anf. 119 Maria Stockhaus (M)
Fru talman! I regeringens infrastrukturproposition är anslaget för järnvägsunderhåll 210 miljarder för planperioden, och det är så stort som Trafikverket menar att myndigheten kan hantera när det gäller att underhålla det svenska järnvägsnätet utan att menligt och under lång tid behöva stänga tågsträckor för underhållsarbete.
Centerpartiet tycker ju att detta är för lite pengar. Jag kan tycka att det var fantastiskt om Trafikverket kunde göra av med mer pengar utan att för den delen behöva stänga fler sträckor. Men Centerpartiet vill alltså öka utgifterna med motsvarande ungefär 25 miljarder.
Då är min fråga: Hur har Centerpartiet tänkt sig att detta ska gå till? Vilka tågsträckor är det man ska stänga ned under lång tid, och hur ska Sverige kunna fungera om Trafikverket ska klara av att använda alla de pengar som Centerpartiet anslår utöver vad myndigheten säger sig klara av att hantera?
Anf. 120 Ulrika Heie (C)
Fru talman! Tack, Maria Stockhaus, för frågorna! Det vi har sagt är att vi vill be regeringen att återkomma med en högre ambition och se vad man kan uppnå med de medel som finns i dag, med nya sätt att upphandla eller med hjälp av nya tekniker.
Vi förstår att för de kommande tre fyra åren är det redan planerat. Där ligger planeringen fast, och man vet ungefär hur mycket som kommer att gå åt.
Sedan finns det faktiskt möjligheter att på olika sätt stärka arbetet med ytterligare underhåll. Det finns också möjlighet att göra nyinvesteringar, och man kan se att vissa nya sträckningar kommer att kunna underlätta möjligheten att göra underhåll.
Vi är fullt medvetna om att det blir en påverkan. Det ser vi redan i dag, inte minst när det gäller sträckan Olskroken-Alingsås, där det är byte av ledningar och reinvesteringar som skapar svårigheter.
Man kan också se på hur andra länder gör. På Järnvägsdagen lyfte man fram exempel på hur det fungerar i Tyskland och hur man arbetar där för att underlätta för pendlare och gods under den tid man behöver stänga av en sträcka.
Jag tycker att det är viktigt att man ger Trafikverket i uppdrag att göra underhållet snabbare och effektivare med hjälp av den nya teknik som finns. Jag förväntar mig att Tidöpartierna gör detta och inte bara nöjer sig med att säga att Trafikverket inte klarar mer och att de därför inte har högre ambitioner för de kommande tolv åren. För mig låter det väldigt märkligt att man plötsligt anammar den delen hos Trafikverket som en sanning när man är kritisk mot så mycket annat.
Anf. 121 Maria Stockhaus (M)
Fru talman! Det är mycket spekulationer och önsketänkande. Men det handlar också om att ge Trafikverket i uppdrag att effektivisera sitt arbete med både underhåll och nyinvesteringar. Jag hade med detta i mitt anförande. Trafikverket har flera sådana uppdrag att effektivisera och göra det bättre. Det handlar också om att minska påverkan från de underhållsarbeten som redan är planerade liksom att kunna genomföra nytt underhåll mer effektivt.
Fru talman! Den här gången, liksom i alla andra anföranden jag har hört ledamoten hålla, är det ett evigt prat om denna infrastrukturberedning. Att skapa långsiktiga förutsättningar för infrastrukturen är viktigt. Det kan jag hålla med om. I Tidösamarbetet är vi ju överens om en riktning, och vi kan kompromissa inom rimliga gränser. Men i den här församlingen finns det två partier som tycker att vi inte ska köra bil och inte flyga. Jag har svårt att se att det ska gå att kompromissa där och nå fram till något slags gemensamt ställningstagande som skulle vara bra för hela transportsystemet i Sverige.
Dessutom tycker jag fortfarande att det är anmärkningsvärt att man i opposition pratar sig varm för breda överenskommelser och beredningar, men när man själv sitter vid makten är man inte ett dugg intresserad av att ha med några andra för att diskutera långsiktiga förutsättningar och inriktning på infrastrukturpolitiken. Jag har fortfarande inte hört något bra svar på varför man väljer att totalt ändra inställning till att släppa in andra vid bordet när man sitter i opposition jämfört med hur man gjorde när man satt i majoritet.
Anf. 122 Ulrika Heie (C)
Fru talman! Tack, Maria Stockhaus, för ytterligare frågor! Det handlar också om vikten av att belysa de olika aspekter som är kopplade till en infrastrukturberedning med mera.
Jag beklagar den tagg som förmodligen sitter kvar för att man inte bjöds in till departementet under förra mandatperioden. Det som är gjort kan aldrig göras ogjort, men man kan göra bättre framåt. Det är väl det som jag tycker är den viktigaste delen.
Vi kan till exempel titta på Försvarsberedningen. De partier som Stockhaus menar inte skulle platsa i en infrastrukturberedning är väl inbjudna i det arbetet. Där klarar man av att komma överens och att ge en samlad bild.
Vi har precis före denna debatt haft en debatt om budgeten. Jag har lyssnat på direkta frågor från ledamoten till respektive partiföreträdare. Man visar att man ser flyget som en naturlig del av Sveriges transporter också i en nära framtid. Det handlar både om den gröna omställningen och om att avstånden i Sverige gör att flyget har en stor betydelse. Därför förstår jag allt mindre det motstånd som ledamoten visar upp när det gäller att kunna göra gemensamma överenskommelser på detta område.
Man kan inte göra det som är gjort ogjort, men man kan göra någonting bättre för framtiden.
Man kan titta på hur planeringsförutsättningarna har varit. I det läge vi nu är i, kopplat till försvaret, tror jag att vi också behöver kunna titta på hur vi synkar våra planeringsprocesser i ett nordiskt perspektiv. Vi har EU-pengar. Vi har andra delar som vi hittills i denna debatt inte har berört så mycket. Här blir det viktigt att se: På vilket sätt kan de resurserna skapa bättre förutsättningar för en förstärkt infrastruktur? Hur kan samarbetet mellan de nordiska länderna - jag vet att ledamoten förespråkar ett nordiskt ministerråd - bli en skarp injektion i det här arbetet?
Jag tror faktiskt att en infrastrukturberedning på olika sätt skulle stärka Sveriges konkurrenskraft, och jag tänker fortsätta att verka för detta.
(forts. § 15)
Anf. 123 Magnus Jacobsson (KD)
Fru talman! För oss här i kammaren är det här en ordning som vi är väl insatta i. Men det finns också människor som lyssnar på oss och som läser våra dokument. Jag tänkte därför bara lite kort säga att det här med infrastruktur är en stor process. Den har en tolvårig cykel. Vart fjärde år omprövar man denna tolvåriga cykel. Det som sker i dag är att vi tar ramarna för de kommande tolv åren. Därefter tar vi varje år en årlig budget.
När det gäller själva innehållet är det fortfarande så att vi i dag regerar på den förra regeringens inriktningsplan. Den nuvarande regeringen har dock gjort en del förändringar. När regeringen tillträdde flyttade man exempelvis en del resurser från järnväg till väg, eftersom Trafikverket själva sa att de inte klarade av att göra slut på pengarna, och då fanns det en risk att de skulle frysa inne i stället för att användas till infrastruktur.
Vad som rent tekniskt händer efter att det här har klubbats i morgon är att en process påbörjas - den är säkert redan igång - i kommuner, regioner, företag, intresseorganisationer som vill gå in och påverka planen. Vart fjärde år görs en omprövning, så det är fullt möjligt att lyfta in eller lyfta ur ett projekt, och den processen påbörjas nu. Det beslut som vi diskuterar i dag är alltså ramarna för processen som sedan drar igång.
Jag kan konstatera att jag är otroligt glad över att ha fått komma tillbaka till trafikutskottet just inför den här debatten. Förra mandatperioden satt jag i trafikutskottet, då i opposition, och pratade rätt mycket med den dåvarande regeringssidan om just det faktum att den plan man hade lagt, framför allt på vägsidan, inte skulle resultera i ett återställande. Det är faktiskt så illa att både Riksrevisionen och även Trafikverket konstaterade att med den plan som än så länge gäller kommer vägstandarden att vara sämre i slutet av mandatperioden än i början av den.
Vi var många som kritiserade det och sa att det inte var riktigt tidsenligt. Som jag påpekade i föregående debatt började både jag och Jens Holm från Vänsterpartiet att prata om att vi behöver hitta en ny budgetmodell för att komma åt det här problemet.
I min enkla värld jämförde jag givetvis med kommun och region, där man har en investeringsbudget och en driftsbudget. Och nu har det skett en förändring som faktiskt påverkar den plan som vi nu ska diskutera, nämligen att man har kommit till ett balansmål. Kom man så långt som vi kristdemokrater önskade? Nej. Kom man till en bättre situation än förra mandatperioden? Ja.
Så är det ibland i politiken. Man får finna sig i att det görs en kompromiss.
Det här frigör ändå resurser. I den plan som nu går upp för kommande tolv år finns 1 171 miljarder. Det är väldigt mycket pengar. Det är en substantiell förändring även i relation till att vi har haft hög inflation. Här sker alltså en stor och positiv förändring.
En annan mycket viktig grej är att man nu flyttar pengar till ett anslag för Trafikverket. Jag vill här från talarstolen säga att jag tycker att regeringen har gjort detta väldigt bra tillsammans med sina tjänstemän, och det irriterar mig lite grann. Vad är det då som irriterar mig med detta? Jo, det är att jag inte själv upptäckte det. Det är väl bara att erkänna. Man ägnar fyra år åt ett område och tycker att man har läst på, och så missar man den lilla detaljen.
Oavsett det så rättas det nu till, fru talman. Det innebär att det kommer att bli lättare att styra Trafikverket, och det kommer att bli lättare att se vad pengarna går till.
En annan viktig grej i det dokument som vi nu debatterar är att regeringen mycket tydligare öppnar dörren för alternativa driftsformer. Man är inte helt framme i detalj hur det kommer att se ut, men redan i dag finns det exempel på detta. Vi har en del broar som har finansierats av vägavgifter, till exempel i Motala, Sundsvall och i min hembygd där man byggde bron över Svinesund till Norge. Vi har också Arlanda Express som är en samarbetsväg som har fungerat, och vi har Öresundsförbindelsen.
Att regeringen pekar på detta öppnar också dörren för nya pengar vid sidan av det anslag som kommer från skattemedel och annat, men det öppnar också dörren när det gäller önskemålet om att producera mer järnväg, vilket jag tycker är det väsentliga och något som jag har hört både i den debatt som var innan och i den här debatten.
Den proposition och det betänkande som nu är framme löser ut vägproblematiken. Vi kommer att under tolv år kunna återställa underhållsbristen på väg. Det kommer fortfarande att finnas investeringar som behöver göras.
Men vi återställer inte underhållsbristen på järnväg. Huvudskälen till detta har regeringen vid flera tillfällen och även vi som tillhör regeringsunderlaget försökt förklara.
Det ena är att Trafikverket själva säger att de inte kan svälja mer. Man kan ha en diskussion om det beror på organisationen eller någonting annat. Men faktum är att om en myndighet själv säger att man inte löser ut detta blir det lite konstigt om man ger mer pengar än vad de säger sig kunna göra av med.
Men även här öppnar regeringen dörren. När man säger att man ska ha andra finansieringsformer och andra modeller öppnar man de facto dörren för exempelvis nya varianter av Arlanda Express. Om det ska handla om Oslo-Stockholm eller något annat någon annanstans blir en senare fråga. Detta ska nu beredas under ett år. Man öppnar i praktiken dörren väldigt tydligt för att det skulle kunna finnas andra lösningar när det gäller finansiering för Öresundsförbindelsen och infrastruktur i Skåneområdet. Även detta öppnar dörren för att man skulle kunna göra investeringar vid sidan av Trafikverket.
Fru talman! Detta var frågor som vi lyfte fram i opposition under den förra mandatperioden. Då upplevde vi att den dåvarande regeringen inte var riktigt lika lyhörd. Mitt problem är att jag gillar Tomas Eneroth. Men just på detta område var han inte så lyhörd. Nu ser vi att vi ändå har flyttat politiken ett steg längre fram, vilket jag tycker är positivt.
En annan viktig sak i detta arbete är att det finns en tydlighet i fråga om att sjöfart är viktigt, och isbrytarna finns med. Även här tror jag att vi alla skulle vilja att det går fortare och att det kanske blir mer. Men vi har ändå kommit fram till att man ska fullfölja delar av denna process.
Jag har pratat med mycket sjöfolk. Och självklart är det bästa som hade kunnat hända i den bästa av alla världar om Sverige och Finland hade kunnat hitta en gemensam process. Det är mycket smartare att beställa fler än ett fartyg och så vidare. Men regeringen går ändå vidare, vilket jag tycker är bra.
Regeringen pekar ut flyget på ett helt nytt sätt. Under den förra mandatperioden var flyget någonting som skulle stå i skamvrån. Nu är regeringen tydlig med att flyget faktiskt är någonting som är viktigt för oss alla.
Själv har jag använt begreppet kollektivtrafik om flyget. Varför använder jag begreppet kollektivtrafik när jag pratar om flyget? Jo, det beror på den tekniska utveckling som tidigare har skett i Göteborg. Vi får se var Heart Aerospace landar, så att säga.
Elflyg öppnar en jättespännande dörr. Man kanske flyger en kortare sträcka, ungefär som en buss, och plockar på några till. Sedan flyger man nästa sträcka. Med elflyg och den typen av anläggningar skulle flyget faktiskt i vissa stycken vara mer miljövänligt än järnvägen. Det går nämligen åt resurser för att bygga spår och att bygga själva betongområdet för att järnvägen ska kunna rulla fram. Elflyg för kortare sträckor öppnar upp för en jättespännande framtidsvision som jag tror att vi ibland har lite svårt att ta till oss.
Fru talman! Detta är ändå ett betänkande där man kan peka ut lite framtidsvisioner. En fråga som jag har försökt lyfta fram inom Kristdemokraterna och vill nämna här är att om vi får mer elektrifiering hamnar vi till sist i den norska situationen, nämligen att elbilarna inte betalar någon skatt. I dag betalar diesel- och bensinbilar skatt. Och vi har till och med fått undantag i EU för miljövänliga bränslen. Det är jättepositivt vid omställningen. Men i förlängningen blir det ett problem om ingen betalar skatt för infrastrukturen.
Under den förra mandatperioden lyfte jag vid flera tillfällen fram den fråga som bland andra Gröna Bilister har lyft fram, nämligen att vi nog borde börja titta på en annan form av bränsle- och fordonsbeskattning. Då skulle man kunna ha en helt annan styrning i fråga om tider på dygnet då man kör och miljöklassning av fordon. Vi ser på till exempel lastbilssidan att Tyskland redan har denna typ av teknik.
Jobbar man med en digital fordons- och bränslebeskattning, det som man ibland kallar kilometerskatt, skulle man kunna få en annan miljöstyrning.
Vi kristdemokrater får ibland frågan om vi bryr oss om miljön. Svaret är ja. Men vi tror inte alltid på de lösningar som andra lyfter fram.
Ännu mer spännande med just denna typ av teknik är att tekniken för detta tillverkas i Jönköping, vilket vi kristdemokrater brukar tycka är bra.
En annan stor sak som jag tror att vi behöver fånga upp och som vi kommer att få prata om är självkörande fordon och AI inom infrastrukturen och vad det får för effekter.
Vi har frågan om mobilitet. För några år sedan besökte några i trafikutskottet ett av taxibolagen som konkurrerar med svensk taxi. Deras vision är att du i en app ska kunna beställa en cykel som du tar dig till bilen med, som kör dig till tåget, som tar dig till flyget. Och du ska kunna göra en beställning att du vill åka från Arlanda till New York. Du får hela kedjan och betalar på ett ställe.
Jag tror inte att vi själva är riktigt medvetna om vad denna typ av mobilitet får för konsekvenser. Men vad får den för konsekvenser för integriteten?
Vi lever i en rätt spännande tid. Och vi kan säkert skälla på varandra ibland, men vi har också saker som förändrar verkligheten.
Flyget är enkelt i luftrummet. Även där kommer vi att se hur AI påverkar. Men vad gör vi med drönare? I vilket spann ska man få flyga med framtida teknik? Det kan handla om att flytta ett hjärta från sjukhus A till sjukhus B. Det pågår en teknikutveckling som jag tror att vi tillsammans kommer att få fånga upp.
Vi har också stora omvärldsförändringar. Kineserna bygger en ny sidenväg. När Nato gick ur Afghanistan gick kineserna in. När det gäller vad som nu händer i Syrien och i Irak ska man inte bli förvånad om kineserna kommer att gå in också där med investeringar. De kommer att bygga den nya sidenvägen. Vad får det för konsekvenser för internationell sjöfart?
När vi nu blickar ut tolv år har vi ibland en förmåga att blicka väldigt mycket på vår infrastruktur. Jag tror att vi tillsammans - regering, opposition och partier - behöver blicka även på framtidens situation. En ny sidenväg kommer exempelvis att resultera i att det som man förr i tiden kallade Centraleuropa får ett helt nytt industriellt fokus. De kommer att finnas där tidigare när materialet kommer in.
Fru talman! Jag tycker att detta är ett väldigt bra betänkande. Rent egoistiskt blir jag jätteglad när jag ser att man som politiker kan vara med och påverka i gnetandet.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
(Applåder)
Anf. 124 Ulrika Heie (C)
Fru talman! Jag tackar Magnus Jacobsson för ett inspirerande anförande, och jag blev sugen på att resonera vidare tillsammans med ledamoten. Jag ska ta upp ett par punkter som ledamoten valde att lyfta fram i sitt anförande. Bland annat handlade det om mobilitet. Ibland pratar vi om mikromobilitet och olika delar. Ledamoten är också inne på olika former av beteendeförändringar, nya mönster och så vidare som kommer in. Här tror jag att vi kan hitta samsyn på många olika sätt. Men hur ska vi driva detta arbete vidare? Här finns det någon form av living labs, alltså spännande forskningssatsningar. Jag undrar om ledamoten ser någonting sådant i fråga om framtida satsningar.
En annan fråga som jag skulle vilja resonera vidare om är järnvägsfrågan. Ledamoten säger själv att den frågan inte löses ut under den föreliggande planperioden.
Däremot gläntade ledamoten på dörren när det gäller att det kan komma investeringar vid sidan av Trafikverket också när det gäller järnvägssatsningar. Ibland hör man att det kanske är mer vägsatsningar. Om man tittar på vad som görs i Norge så är Skanska inne och bygger väg i lite större utsträckning än vad man gör i fråga om järnvägsinvesteringar.
Jag skulle vilja ställa en fråga till ledamoten: Är det troligt att ett sådant projekt som Oslo-Stockholm, som vi ser behov av, kan finnas med redan i den plan som kommer om ett år?
Jag skulle också vilja fråga om den spännande sträckningen från Hamburg och ända upp till Oslo, det som man kallar megaregion och Stringsamarbetet, där vi också ser behov av järnväg utmed denna sträcka.
Anf. 125 Magnus Jacobsson (KD)
Fru talman! Jag ska ta den sista frågan först. Det är klart att jag inte kan uttala mig å regeringens vägnar. Men jag kan ändå konstatera att regeringen själv pekar ut exempelvis Malmbanan. Regeringen pekar också ut att Öresundsförbindelsen skulle kunna vara ett ställe där man får använda resurser för att bygga infrastruktur i Skåneområdet.
Sedan finns det en problematik som berördes i ett anförande i den tidigare debatten. Om några ska vara med och medfinansiera vill de ha betalt. Och om vi tittar på banavgifterna är de väldigt låga i relation till järnvägens kostnader. De är inte låga om vi tänker att vi vill flytta gods till järnväg. Detta är en problematik som vi har tillsammans.
Det är nog lite svårare med medfinansiering när det gäller järnväg. Bilisterna verkar vara mer betalningsbenägna. Man betalar för att köra på Motala bro i stället för att köra runt, och man betalar när man åker till Svinesund i stället för att köra på den gamla bron. Då får vi fundera på det de har funderat på i Norge: Kan vi ta betalt av bilisterna för att rusta upp järnväg? Det var då det bildades ett bomparti och kom väldigt mycket folkliga reaktioner. Så det är jag inte så säker på.
Jag tror att vi alla tillsammans kommer att föra samtal om vad det finns för järnvägssträckor som skulle kunna öppna den här dörren. Jag tror att det finns ett ömsesidigt intresse.
När det gäller den andra frågan, om mobilitet, tror jag att vi ibland begränsar oss själva; vi är så förbaskat moderna. Min hustru kommer från Estland. Där har man i dag rullande fordon som går digitalt. Efter det fruktansvärda inbördeskriget i Rwanda - vi har andra som pågår och har pågått - byggde man upp ett system för att skicka medicin, skolböcker och mat med drönare.
Jag tror att vi inte riktigt själva vet vart vi är på väg. Därför tror jag mer på den retorik jag använder, nämligen samtalet som modell. Jag är inte ute efter konfrontation utan efter hur vi söker oss till ett bättre Sverige. Det kommer säkert i förlängningen att påverka lagstiftning.
Anf. 126 Ulrika Heie (C)
Fru talman! Tack så mycket, ledamoten, för svaren på mina frågor! Jag vill inte skicka in några nya frågor utan fortsätta resonera runt detta.
När det gäller det sista som ledamoten var inne på, beteendeförändringar och nya sätt att göra saker och ting, är det klart att detta behöver ledas på något sätt. Vi kan såklart önska att alla blommor ska blomma, men på vilket sätt ser ledamoten att forskning, utveckling och innovationer skulle kunna bli en viktig del kopplat till detta arbete? Vi var några stycken som besökte NTF för några dagar sedan. Det gällde trafiksäkerhet, något som också handlar om beteendemönster och så vidare.
Nu har inte forskningspropositionen, som ska komma från regeringen, kommit ännu, men vilken typ av satsningar eller projekt ser ledamoten att det skulle kunna tas initiativ till utifrån ett nationellt perspektiv? Det är klart att det kan tas lokala initiativ på olika sätt, men med ändrade beteenden kanske vi snabbare kan nå klimatmålen, exempelvis. Vad skulle man i så fall behöva göra kopplat till forskning kring beteendevetenskap och så vidare?
Jag tänker också tillbaka på den andra fråga jag hade i samband med förra betänkandet, om järnvägen. Jag uppfattade det ändå som att ledamoten nämnde Oslo-Stockholm samtidigt som han också nämnde andra investeringsmöjligheter. Jag är också medveten om att det, precis som ledamoten säger, verkar som att det kan lösas på ett lättare sätt genom att biltrafiken kan vara med och medfinansiera. Malmbanan verkar vara ett sådant exempel. Tror ledamoten att detta skulle vara en lösning så att det blir mer järnvägssatsningar - att man ändå klarar av att ha annan finansiering för någon del av järnvägssatsningarna?
Anf. 127 Magnus Jacobsson (KD)
Fru talman! Jag vill återigen börja med det sista. Jag tog det exemplet för att det, såvitt jag har kunnat läsa mig till, verkar som att det kanske går att hitta finansiering när det gäller Oslo-Stockholm. Men jag kan inte här och nu lova något eftersom det är detta som ska ske under ett års tid. Det var därför jag inledde mitt anförande med att vi har den här tolvårscykeln och nu antar ramar. Det som gläder mig med ramarna är att regeringen öppnar spännande dörrar.
Här måste nog olika operatörer, regioner och delregioner själva komma med de kloka idéerna: Här har vi ett förslag, och vi tror att detta kan gå ihop. Jag hoppas och förutsätter att vi på regeringssidan tar oss tid att lyssna på dem. Jag var alltså ärligt och ödmjukt öppen här. Jag ser skrivningar i regeringens text som jag tycker är jättespännande, utöver att detta är den största investering vi hittills har gjort.
När det gäller den andra frågan kommer vi båda från Västsverige. Vi har duktiga inkubatorer, och vi är vana vid en kultur hemma där det pågår en rätt spännande teknikutveckling.
Jag vågar inte svara på frågan om forskningspropositionen. Jag har inte alls jobbat med det området i riksdagen eller när jag var skolpolitiker hemma, så den frågan släpper jag.
Jag har varit borta från utskottet i två år, så jag vet inte riktigt hur långt vi har hunnit komma. Men jag ser att vi behöver hitta en lagstiftning eller någon form av reglering som inte är på nejsidan utan på en uppmuntrande sida. Det handlar exempelvis om spannet. Var i luftspannet ska en drönare få gå? Vad händer i framtiden om en drönare kommer ut med morgontidningen? Är det ett jätteproblem? Vad händer om Ica kan skicka mat till en äldre människa? Då behövs lagstiftning.
Jag tror alltså att vi har en del grejer där vi tillsammans kan skissa fram något. Jag hoppas givetvis att Andreas Carlson ska vara lika nyfiken på detta som jag är. Den moderna tekniken, som i exempelvis Rwanda, som jag nämnde, öppnar jättespännande dörrar, framför allt för människor som är äldre eller funktionsnedsatta.
Anf. 128 Gunilla Svantorp (S)
Fru talman! Det är spännande att lyssna på er ledamöter, tycker jag. Det gläder mig att Magnus Jacobsson är öppen för samtal - jag hoppas att resten av Tidögänget också är det.
Jag vill inleda med att säga att jag tycker att det är väldigt roligt att statsrådet är här i dag. Det uppskattas av utskottet, speciellt när vi har att behandla infrastrukturpropositionen. Det är jättekul!
Vi har valt att kalla vår följdmotion på detta område Infrastruktur för sammanhållning, tillväxt och klimat. Jag tänkte till en början prata lite grann om de tre olika delarna. Men först vill jag yrka bifall till reservation 1 så att jag inte glömmer det.
Infrastruktur är, precis som jag sa tidigare i talarstolen, blodomloppet genom hela Sverige - det som knyter ihop, möjliggör förflyttning av både människor och gods och gör att både barn och vuxna kan åka över hela Sverige med olika trafikslag. Vi kan ta båten eller flyget till andra länder och så vidare. Men detta förutsätter att det finns olika trafikslag. Infrastrukturen är alltså verkligen det som gör att vi kan hålla samman ett helt land, och därför är den så viktig.
Den är dessutom inte minst lika viktig när det handlar om tillväxten - att möjliggöra att material som sedan ska bli produkter kan komma in till vårt land, att gods kan komma både in i och ut ur vårt land, att människor kan åka från sitt hem till jobbet och fritidsaktiviteter och så vidare. Det finns nästan inte en enda människa, tror jag, som inte varje dag på något vis använder infrastrukturen.
Infrastrukturen är nyckeln för att öka vårt lands tillväxt. Det hör vi nu, när vissa företag hör av sig och säger att det möjligtvis kan bli så att de inte etablerar sig, att de måste flytta eller att de inte kan utvidga för att det inte går att få ut godset. Detta är en väldigt stor oro hos oss, och jag skulle tro att det ser likadant ut hos alla: Krånglar infrastrukturen uteblir etableringar, som då går till andra länder. Det kan inte vara vårt mål med infrastrukturen. Särskilt viktigt att vi har en infrastruktur som funkar är det för vår industri, som sysselsätter så många människor i vårt land.
Den tredje delen i vår följdmotion är klimatet. Jag tänkte uppehålla mig lite längre vid detta, för jag tycker verkligen att klimatfrågan är så viktig att den borde diskuteras i varenda debatt.
Vi har ett klimatpolitiskt ramverk med olika delar. Vi har en klimatlag, som sju av åtta partier i riksdagen står bakom genom att man ingick i en miljömålsberedning som enades om att detta är vad som ska gälla. Det här var 2017. Lagen trädde i kraft 2018 och gäller fortfarande.
Man antog då vissa klimatmål, som till exempel handlar om att vi senast 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser. Vi har också etappmål. Det ska exempelvis 2030, bara fem år bort, vara 63 procent mindre utsläpp än det var 1990. År 2040 ska det vara 75 procent mindre.
När man läser på om dessa mål inser man att det är ganska bråttom. Då kan man ju inte säga att vi ska vänta till 2045, utan man måste hela tiden ha delmål på vägen.
I det klimatpolitiska ramverket finns det också ett klimatpolitiskt råd som ska utvärdera och se vad regeringen gör. Regeringen ska lämna in en klimatredovisning varje år och göra en klimatpolitisk handlingsplan vart fjärde år. Båda dessa har fått förödande kritik, skulle jag vilja säga. Det borde göra att man i Tidöpartierna funderar lite mer på hur vi ska uppfylla det vi ändå har sagt att vi står bakom.
När det gäller transportpolitiken är det extra viktigt. Jag sa det tidigare från talarstolen, och jag kan upprepa det. Vi har ju ett särskilt etappmål för inrikes transporter. Vi ska ned med 70 procent till 2030, men det går åt fel håll. Hur ska vi lyckas med detta? Det borde vara en fråga som både detta utskott och regeringen har på bordet betydligt oftare än vad man åtminstone läser och tror är fallet. Det är oerhört viktigt att vi hela tiden jobbar med klimatfrågorna och att de hela tiden finns med.
Den som läser vår följdmotion kan se vilken inriktning vi vill se. Förhoppningsvis kan den som läser följdmotionen också finna lite hopp och se att vi vill någonting.
Vi tar såklart också upp några av de utmaningar som finns. En av dem är att Sverige har världens mest avreglerade järnväg, med en massa aktörer som slåss om plats på spåren. Man kan prata om att höja banavgifter, men den som får höjd avgift ska ju också få någonting - alltså mer plats på spåren, vilket inte finns.
Det finns många frågor som man behöver fundera på. Godstrafikens skogstid, alltså den tid godstrafiken står still och väntar på att få plats på spåren, ökar varje år. Bara detta är ett tecken på att någonting är fel.
Det är därför vi tycker att fördelningen av pengar i den här infrastrukturpropositionen är fel. Det går inte att bara lägga 5 procent på underhåll av järnvägen, och därför har vi valt en annan fördelning. Vi fördelar lite mer lika mellan järnväg och väg.
Det finns ju också en vision om att bygga ihop hela Sverige. Då behöver man fortsätta det arbete som vi påbörjade förra mandatperioden, eller för flera mandatperioder sedan, med nya stambanor. Det är jätteviktigt.
En annan väldigt viktig fråga är sjöfarten, som flera har tagit upp här. Vi har 50 hamnar, och de ägs till stor del av kommuner och regioner. En och annan är privatägd. Vi vet att det är klimatsmart att flytta gods till sjöfart. Det borde också vara mer kostnadseffektivt. Ett exempel jag fick häromdagen var att ett pråmfartyg tar gods från 200 lastbilar.
Vi borde verkligen ha en strategi. Regeringen och statsrådet pratar mycket om sjöfarten och dess möjligheter, men man måste nog också fästa strategin framåt på papper. Vad är det man vill?
Det råder ett helt nytt säkerhetspolitiskt läge i Sveriges närhet i och med kriget i Ukraina och medlemskapet i Nato. Det känns som att frågorna om hur detta kommer att påverka den svenska infrastrukturen diskuteras någon annanstans än hos oss. Vi är inte delaktiga i den diskussionen, och vi behöver verkligen fundera på om vi inte ska vara det. Det är ju ändå vi i vårt utskott som är experter på infrastruktur. Andra utskott är experter på andra saker, men just nu känns det som att det är någon annan som diskuterar vilken infrastruktur som är viktig för Sverige ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv.
Den infrastruktur vi har i dag kommer inte att räcka till. Den är undermålig när det gäller både vägar och järnvägar. Vi vet att varje soldat har med sig 1 ton gods. Vi inser också att det inte bara är en soldat som kommer, utan det kommer att komma några fler som ska förflyttas mellan olika länder enligt avtalet med Nato.
Betänkandet innehåller ramen för tolv år. Vi menar att det måste kunna hända saker på tolv år - man måste kunna utvecklas under denna tid. Då kan inte dagens statement gälla i tolv år. Trafikverket säger att det inte går att göra mer på järnvägen. Det kanske inte går just nu, men man kan ju inte säga att den saken gäller i tolv år. Precis som flera andra sa i den tidigare debatten får man också titta på vad andra länder gör och på hur den nya tekniken kan komma att leda till att det blir bättre.
Jag hoppas att vi som är i opposition framöver får ta betydligt större del i de samtal som Magnus Jacobsson så föredömligt pratade om. Han sa att det är viktigt med samtal, och jag håller verkligen med honom - det är jätteviktigt med samtal. Just nu känns det dock som att alla är med i samtal utom vi. Vi står helt utanför. Efteråt får vi träffa branscherna och höra vad som diskuterades.
Jag tycker att det är väldigt dumt att vi inte kan sitta runt samma bord och att oppositionen inte kan bli inbjuden till olika diskussioner, för jag tror att det skulle leda väldigt mycket längre. Om det är någonting som branschen efterfrågar är det långsiktiga spelregler, och det får man inte om halva gänget i den här salen står utanför diskussionerna. Då blir det som det blev efter valet. Då stoppas redan pågående arbete.
Jag yrkar bifall till reservation 1.
(Applåder)
Anf. 129 Maria Stockhaus (M)
Fru talman! Under den socialdemokratiskt ledda regeringen tilläts Trafikverket att fritt flytta pengar från det som heter sakanslag, det vill säga de resurser som ska gå till väg och räls. Trafikverket fick slå ihop dessa pengar med förvaltningsanslagen, alltså de resurser som ska användas för myndighetens drift. Det innebar att pengar som egentligen skulle gå till underhåll av väg eller räls eller till ny väg eller räls flyttades för att finansiera Trafikverkets växande organisation. Myndigheten har växt med ungefär 4 000 medarbetare på väldigt kort tid.
Nu har vår regering skärpt kraven på Trafikverket och åter delat upp dessa anslag. Kraven på leverans och effektivitet behövs. Jag kan inte kalla sättet på vilket man hanterade detta med sakanslag och förvaltningsanslag något annat än extremt bristfällig styrning av en myndighet som är oerhört viktig för vår infrastruktur.
På vilket sätt har expansionen av Trafikverkets organisation varit till gagn för utvecklingen av svensk infrastruktur? Och varför avhände sig den förra regeringen helt och hållet denna styrningsmöjlighet? Det har lett till allvarliga konsekvenser för svensk infrastruktur.
Anf. 130 Gunilla Svantorp (S)
Fru talman! Jag tackar ledamoten Stockhaus för frågan, som handlade om det som hände under den förra mandatperioden. Ledamoten vet mycket väl att jag över huvud taget inte var delaktig i detta. Jag satt i ett annat utskott då och kan därför inte svara på frågan.
Däremot kan jag prata om vad jag vill framöver. Jag kan också ställa frågor till ledamoten Stockhaus om styrningen av Trafikverket. Man klankar hela tiden ned på Trafikverket. Jag håller med om att vi behöver se över Trafikverkets organisation. Jag instämmer dock i det som tidigare talare har sagt om att det inte är fel på dem som jobbar där, utan det handlar om systemet.
Vi har också detta med att man egentligen har blivit en renodlad upphandlingsmyndighet och över huvud taget inte har egen kompetens. Det tycker jag vore en given fråga för Tidöpartierna att titta på, särskilt med tanke på att Sverigedemokraterna faktiskt anser att det är en viktig fråga. Det har vi ju hört flera gånger, inte bara i dag utan också tidigare. Man har också haft samma åsikter som vi i fråga om att det behöver ses över hur sammankopplingen av Banverket och Vägverket egentligen blev. Blev det så himla bra?
Marknadiseringen av hela systemet tror jag och mitt parti är någonting som vi behöver titta på. Vi behöver en utvärdering. Hur gick det egentligen för 15 år sedan? Har det blivit bra?
Det som Riksrevisionen har tittat på handlar mer om ekonomi. Det handlar inte om systemet. Det skulle vara spännande att höra vad ledamoten Stockhaus har att säga om systemet som Trafikverket har att verka under.
Anf. 131 Maria Stockhaus (M)
Fru talman! En regering har ju ett oerhört stort ansvar att se till att styra myndigheterna till att använda pengar på ett effektivt sätt. Det är sorgligt att Gunilla Svantorp inte har möjlighet att svara på den frågan, för det som skedde förra mandatperioden under den socialdemokratiska regeringen var katastrofalt för svensk infrastruktur. Man lät Trafikverket växa helt ohejdat och använda pengar som skulle ha gått till väg och räls till att anställa mer personal.
Det har gjorts en utvärdering av avregleringen av järnvägsunderhållet, som Gunilla Svantorp ofta tar upp som ett exempel, och den visar på att vi har fått mer underhåll för pengarna tack vare att vi har upphandlingsverksamheten. Vi kan se att om man gör upphandlingar på rätt sätt kan man få större innovation. Man får ta del av det som marknaden utvecklar i andra sammanhang.
Det handlar om att man behöver ha bättre upphandlingskompetens hos Trafikverket, och det innebär inte per automatik att man behöver utföra uppgifterna själv för att förstå vad det är man ska handla upp. Där finns det en press, och det står uttryckligen i infrastrukturpropositionen att man måste förbättra sin upphandlingskompetens för att få effektiva upphandlingar och arbeta tillsammans med marknaden för att ta fram nya metoder.
Att Trafikverket ska ta fram innovationer när det gäller underhåll av både väg och järnväg, eller nybyggnation för den delen, tror åtminstone inte jag och mitt parti på. Vi tror på fria företag, vi tror på marknaden och vi tror att det är där vi kan hitta bra lösningar.
Sedan behöver vi ha ett trafikverk som är professionell beställare av både underhåll och nyinvesteringar, och det är där det fallerar i dag. Vi har inte en myndighet som kan hantera de frågorna på ett rimligt sätt. Men det förutsätter inte att de gör det här själva.
Anf. 132 Gunilla Svantorp (S)
Fru talman! Tack till ledamoten för svaret!
Jag tror att ledamoten är väl medveten om att det gavs uppdrag förra mandatperioden. Till exempel fick Trafikanalys i uppdrag att se över kostnadsutvecklingen hos Trafikverket som en del. Om jag kommer ihåg rätt är det ett femårigt projekt som pågår just nu, så det händer ju saker. Det låter på ledamoten som att man inte har styrt över huvud taget, men så är det inte riktigt.
Jag tror att den stora knäckfrågan här handlar om just rådigheten över samhällskritisk infrastruktur. Där är vi kanske lite mer oroliga, eller betydligt mer oroliga, över krislägen och kanske till och med krigslägen. Vad ska hända om allting då är upphandlat i småportioner? Vem är det egentligen som styr? Jag tror att det skulle vara betydligt bättre om vi tittade på den frågan.
Anf. 133 Magnus Jacobsson (KD)
Fru talman! Jag ska återkomma till den fråga som jag till viss del har ställt tidigare. Den gäller faktumet att socialdemokratin lyfter fram att man satsar på både väg och järnväg.
I de handlingar som finns för det här betänkandet framgår det tydligt att man flyttar pengar från vägunderhåll till järnvägsunderhåll. Det gör man då oaktat det faktum att med nuvarande organisation och nuvarande situation - vi vet givetvis inte hur det ser ut om tolv år, men vi måste ändå planera för någon form av fast verklighet - skulle Trafikverket helt enkelt inte kunna äta upp de pengarna. Det är ju inte så att 45 miljarder bara ligger, utan de ska fördelas över de tolv åren. Det skulle innebära att man redan 2026, 2027, 2028 får mer resurser till järnvägen än man kan göra slut på.
Där undrar jag hur socialdemokratin egentligen tänker, för det man lämnade efter sig som arv var ju en plan som faktiskt resulterade i att underhållet av väg blivit sämre under de senaste åren. Vi försöker återhämta det.
Den andra frågan som jag skulle vilja ställa gäller något som förvånar mig lite mer. Det är den här kommentaren att vi har för många aktörer på spåret.
Det avregleringen har resulterat i är, enligt Trafikverkets uppgifter, att från 1990 fram till 2023 ökade trafiken på järnväg från 14 miljoner människor till 23 miljoner människor. Det är alltså en ökning på 71 procent, och det beror helt enkelt på att man har fler operatörer. Det är fler som använder banan.
Det här har å andra sidan gjort att banan utsätts för ett hårdare tryck. Det är därför vi i den plan som finns här vill återskapa pengar till att rusta upp järnväg men även bygga nya spår.
Hur ser man på miljönyttan som faktiskt har uppstått när fler åker tåg?
Anf. 134 Gunilla Svantorp (S)
Fru talman! Tack så mycket, Magnus Jacobsson, för frågorna!
När det gäller vägfrågan låter det som att vi flyttar alla pengar från väg till järnväg i vårt förslag. Så är ju inte fallet, utan vi jämnar bara ut spelplanen lite mer. Vi kommer fortfarande att satsa betydligt mer på vägar i vår följdmotion än det var tidigare. Men vi kommer att fördela pengarna så att vi också satsar på framför allt järnvägen, för vi tycker att fördelningen är väldigt skev. Sedan är det tolv år framåt som det handlar om.
Det är väl väldigt bra att fler människor åker med det klimatsmarta alternativet. Det beror ju på att järnvägen har byggts ut och att det har möjliggjorts. Tanken med den nuvarande planen, som vi får väldigt mycket stryk för här, är ju att faktiskt öka kapaciteten på järnvägen och se till att ännu fler kan åka på järnvägen. Det borde Magnus Jacobssons parti och övriga Tidöpartier tycka är jättebra, men så är ju inte fallet. Det är bara negativa saker vi hör om den plan som var förut.
Jag skulle vilja ställa frågan till Magnus Jacobsson om inte han precis som vi andra får telefonsamtal från och träffar företag, stora företag, som är jättebekymrade - kanske inte så mycket över hur de ska få anställda till sina bolag men över hur de ska få ut godset när det inte finns någon plats på järnvägen. Det får åtminstone vi ganska många påringningar om. De säger att det måste hända någonting nu, för annars måste de flytta och etablera eventuella utvidgningar någon annanstans. Det är definitivt inte bra för den svenska bnp:n, så hur tänker Magnus Jacobsson kring det?
Anf. 135 Magnus Jacobsson (KD)
Fru talman! Regeringen lägger alltså 354 miljarder på väg under de här tolv åren. Socialdemokratin ämnar lägga 309 miljarder. Det är en substantiell skillnad i ett vägsystem som alla pekar på har stora problem. Men jag släpper det. Jag kan bara konstatera att det är stor skillnad på vår satsning och socialdemokratins satsning när det gäller vägar.
När det gäller järnvägen är det en mycket bra fråga. Jag tror att jag försökte beröra i mitt anförande att 1980 ändrade man budgetsystem i det här huset. Sedan dess har det byggts upp en total underhållsskuld. Nu med den uppgörelse där både kristdemokrater och socialdemokrater är med och överens om ett balansmål börjar vi faktiskt ta tag i den ekonomiska delen av det hela. Jag tycker att det är positivt att man kan göra en bred uppgörelse även om jag vidhåller och fortfarande tror att det hade varit bättre att återgå till en investeringsbudget.
Haken är bara den att det inte är brist på pengar den här gången. Även om vi hade haft en investeringsbudget hade det inte hjälpt att vi hade fyllt på med ytterligare några miljarder om det inte finns någon som kan svälja miljarderna och så att säga göra pang för pengarna.
Jag försökte besvara den frågan lite grann i mitt anförande. Det jag tycker är positivt med regeringens skrivningar är att man också öppnar dörren för andra, för det verkar vara svårt för Trafikverket att få tillräckligt mycket på rull. Jag pratar inte om enskilda personer eller enskild personal, men om vi bara ser det som en myndighet verkar det vara svårt att lösa de behov som finns. Det är alltså inte brist på pengar, utan det verkar vara brist på hantverk.
Man öppnar för att någon annan kan agera vid sidan av Trafikverket, till exempel på Malmbanan och Öresundsförbindelsen, som regeringen pekar på. Det tror jag är väldigt klokt. Jag hoppas att det under året man jobbar med detta ska komma fram några sådana exempel, för vi behöver få mer fart även på järnvägsinvesteringarna.
Anf. 136 Gunilla Svantorp (S)
Fru talman! Det finns en substantiell skillnad mellan våra förslag gällande järnvägen. Det handlar inte bara om vägen. Det är jättestor skillnad på järnvägen. Vad som är allvarligast är nog hugget som stucket. Det viktigaste är att vi lägger mer pengar på bägge sidor.
Vad gäller att öppna dörren för andra har vi ända sedan förra partikongressen varit öppna för lånefinansiering. Det är ju staten som lånar allra billigast. Det är vi fortfarande öppna för när det handlar om stora projekt som leder till hållbarhet.
Jag måste upprepa att det finns en fara som inte nämns över huvud taget i infrastrukturpropositionen i stycket om alternativ finansiering, och det är att man lämnar ifrån sig rådigheten. Vi ser i de diskussioner som pågår kring Arlandabanan att man lämnat ifrån sig rådigheten, och det vill vi inte vara med och göra en gång till. Det kommer vi att vara försiktiga med, kan jag lugnt säga, om vi alls får vara delaktiga i den processen. Det verkar inte vara så i alla processer, utan man får ett förslag att tycka till om. Men jag kan ju säga här att rådigheten över samhällsviktig infrastruktur är väldigt viktig och ingenting som kommer att skrivas bort i något avtal.
Anf. 137 Helena Gellerman (L)
Fru talman! Jag tänker först adressera det ledamoten tog upp i sitt anförande om klimatet. Det är viktigt att konstatera att även om bara sju partier var med i Miljömålsberedningen står nu alla fyra Tidöpartier bakom klimathandlingsplanen. Klimatrådet sa att den planen ligger närmast att nå målen för 2045 jämfört med alla tidigare regeringars planer.
Det finns en rad olika utmaningar. Regeringen jobbar väldigt mycket för konkurrensneutralitet för företag genom att driva EU framför oss. Vi ska ha bra klimatlagar på EU-nivå.
Att hantera nedläggningen av kärnkraft är en av utmaningarna den närmaste tiden och fram till 2030. Vi kanske måste ha till exempel gasturbiner för att få leveranssäker el. Men jag lämnar den diskussionen nu.
Jag vill också adressera det ledamoten tog upp i Socialdemokraternas förslag om att föra över pengar från väg till järnväg. Ledamoten vill ju att hela Sverige ska leva. Om man tittar runt i landet ser man att det största trafikarbetet görs på väg. Hur motiverar ledamoten att hela Sverige ska kunna leva när man samtidigt drar ned så mycket på budgeten och i stället lägger den på järnväg? Hur ska vägen klara sig i Sverige?
Anf. 138 Gunilla Svantorp (S)
Fru talman! Tack, Helena Gellerman, för frågan!
Jag bor ute i skogen i Värmland och vet hur viktig vägen är. Jag vet också hur viktiga de enskilda vägarna är, inte minst för vår framtida livsmedelsproduktion med tanke på att nio av tio bönder bor vid enskild väg. Jag vet även hur viktig järnvägen är, inte minst för tillväxten och Sveriges bnp. För AB Sverige är järnvägen oerhört viktig.
Ledamoten inledde med att tala om klimatet. Då handlar det om att flytta över framför allt gods till mer klimatvänliga transporter. Än så länge är lastbilstransporterna inte elektrifierade fullt ut. De lastbilar som kör inne i en stad kan vara elektrifierade, men inte de som kör längre. Man måste alltså använda det som är mest klimatsmart, som kan vara järnväg eller sjöfart. Det är en av anledningarna till att vi tycker att det var snedfördelat i den infrastrukturproposition som kom nu, och därför flyttade vi över medel.
Man måste tänka på att de pengarna innebär att man ska klara av 10-15 procent på tolv år. Det är inte rimligt att en sådan liten del av underhållsskulden ska klaras av. Är ledamoten nöjd med att en sådan liten del av underhållsskulden klaras av under så lång tid som tolv år, eller hade man velat se en annan fördelning än den vi faktiskt fick?
Anf. 139 Helena Gellerman (L)
Fru talman! Jag håller mig kvar vid diskussionen om hur de olika trafikslagen påverkar klimatet. Detta med järnvägen är intressant.
Jag hade förmånen att under järnvägens år träffa den som är ansvarig för landtransporter i EU. Han gav ett väldigt klart besked till alla tågoperatörer och hela branschen att den infrastruktur som inte är klar före 2035 inte kommer att kunna tillgodoräkna sig klimateffekterna på grund av att vägtransporterna kommer att ställas om. Det sa alltså den som är högst ansvarig i hela EU. Det har regeringen tagit fasta på. Det är därför vi lägger oerhört mycket pengar på underhåll. På järnvägen kan man snabbt öka kapaciteten och få en överflyttning medan vägtransporterna ställs om. Klimatargumentet håller således inte riktigt för ny infrastruktur, utan man måste göra underhåll här och nu.
Ledamoten pratar mycket om Natos och militärens behov. De kommer ju att köra väldigt mycket på vägar, och det är precis det vi i regeringen tittar på och lägger mycket pengar på. Jag skulle vilja höra hur ledamoten ser på det.
Slutligen är det ingen idé att lägga mer pengar på Trafikverket om de säger att de inte kommer att kunna använda dem till underhåll utan att stänga och därmed sänka kapaciteten på järnvägen. Jag tänker att under nästa mandatperiod kan vi säkert lägga mer pengar, men man måste ta fram bättre produktionsmetoder först.
Anf. 140 Gunilla Svantorp (S)
Fru talman! Ledamoten pratade återigen om överflyttning, men det finns ju ingenting att flytta över till. Det finns ingen kapacitet. Det är det som är det viktiga och som man måste fundera på. Det är tio år till 2035. Man måste också fundera på hur lång tid det ska få ta att bygga ny kapacitet. Det är orimligt att det ska ta 20, 30 eller 40 år att bygga ny järnväg i vårt land.
Vad gäller försvaret har jag hört det precis motsatta. Allting som händer i försvaret är ju väldigt hemligt, men en av de saker som har sipprat ut är att Inlandsbanan är viktig för försvaret eftersom den varken är digitaliserad eller elektrifierad och därmed inte kan slås ut. Det är en järnväg. Det är alltså inte bara väg som är viktigt för försvaret. Man pratar också om öst-västliga stråk som inte längre finns, och då är det både väg och järnväg man diskuterar. Jag tror nog att det finns båda delar i detta.
Anf. 141 Helena Gellerman (L)
Fru talman! I dag ska vi debattera TU5 Infrastrukturfrågor.
Först vill jag hälsa minister Andreas Carlson välkommen hit till riksdagen. Det är väldigt positivt att ministern är här för att visa vikten av infrastrukturpropositionen.
Fru talman! Nu är vi inne i den kanske viktigaste perioden för landets infrastruktur. Omfånget och inriktningen på den nationella infrastrukturplanen ska beslutas. Det är det enskilt viktigaste beslutet för landets infrastruktur då det avgör vilken typ av infrastruktur som Sverige ska satsa på de närmaste tolv åren, fram till 2037. Riksdagen ska fatta beslut om den rekordstora totalramen på 1 171 miljarder kronor, en ökning med 27 procent.
Transportkapaciteten behöver både utvecklas och klimatanpassas. Transporter är viktiga för att människor ska kunna ta sig till jobbet och kunna resa på fritiden, samtidigt som företag också är beroende av pålitliga godstransporter. Sveriges konkurrenskraft och möjligheten att driva företag i hela landet är beroende av fungerande transporter.
I regeringens infrastrukturproposition föreslås hur budgeten ska fördelas på underhållet av väg och järnväg samt hur mycket ny infrastruktur som ska byggas. Till detta kommer ett dokument med regeringens inriktning för vart pengarna ska gå. Detta brukar inte tas upp i någon större utsträckning i debatten, men det är denna inriktning som sedan vägleder Trafikverket när de ska ta fram ett förslag till infrastrukturplan, där åtgärderna i detalj ska formuleras. Innehållet är därför mycket viktigt.
Fru talman! Regeringens prioriteringar är att satsningarna ska bidra till att människor på väg till jobbet och företagen snarast kan börja lita på att tågen kommer i tid och att vägarna håller för de allt tyngre fordonen.
Alla trafikslag ska prioriteras och samverka. Hela landet ska leva, och transportsystemet måste utvecklas i stråk så att vi snabbt kan få ut nyttan av till exempel järnväg. Vi måste också utveckla digitaliseringen av infrastrukturen för att få ut högre kapacitet ur befintliga vägar och järnvägar.
Transportsystemet ska också underlätta klimatomställningen och Sveriges förmåga i kris och krig, också med koppling till utvecklingen i vår omvärld och vårt medlemskap i Nato.
Fru talman! Vi måste underhålla vår nuvarande infrastruktur. Det är den åtgärd som påverkar människors dagliga transporter mest och snabbast. Det handlar till exempel om att ge tågen förutsättningar att komma i tid. Underhåll ger samtidigt den högsta samhällsekonomiska nyttan och den högsta klimatnyttan. Samtidigt måste vi investera i ny kapacitet där det behövs och bygga bort flaskhalsar. Samhällsnyttan ska hela tiden stå i fokus.
Infrastrukturpropositionen omfattar 1 171 miljarder för perioden 2026-2037. Med mitt tidigare resonemang om att underhållet är den åtgärd som ger snabbast kapacitetsökning på järnväg och att det ökar trafiksäkerheten på våra vägar ger den föreslagna propositionen 354 miljarder till vägar, så att allt eftersatt underhåll kan åtgärdas under perioden.
Samtidigt får Trafikverket 210 miljarder för underhåll av järnväg, vilket innebär att Trafikverket kan få ned underhållsskulden så långt det är möjligt utan att kapaciteten på järnvägen blir lidande i alltför hög grad. Det är en balansgång.
Min förhoppning är att vi, med de uppdrag som regeringen har gett till Trafikverket att hitta effektivare underhållsmetoder, i nästa infrastrukturproposition kan se till att hela järnvägens underhållsskuld kan arbetas av. Den informationen har vi inte i dag därför att vi inte vet om man kommer att satsa så mycket på underhåll av järnväg att man verkligen kan nyttja dessa pengar.
Fru talman! Transportsystemet behöver också utvecklas och utökas för att människor ska kunna arbetspendla och företagen frakta sina varor. Regeringen föreslår 607 miljarder för att utveckla infrastrukturen. Vi undersöker också möjligheterna till alternativ finansiering för att kunna bygga ännu mer infrastruktur.
Vi har stora behov - från Malmbanan i norr, ny infrastruktur till Arlanda och nya sträckor i väst till en ny gränsöverskridande förbindelse till Danmark i söder. Inte minst har vi den sträcka som har störst kapacitetsbrist i hela järnvägsnätet: Göteborg-Alingsås. Göteborgs Hamn, Green Cargo och SJ pekar alla på denna sträcka som en av de sträckor som har absolut högst prioritet i Sverige. Där behövs två nya spår. Sträckan har stor påverkan på hela Sverige, både på den viktiga sträckan mellan Sveriges två största städer och på godsstråken, till exempel från Norrlandskusten och ned och ut genom Göteborgs hamn.
Fru talman! Det finns många akuta infrastrukturbehov, och pengarna ska räcka till jättemycket. Därför är den bristande kostnadskontrollen inom Trafikverket mycket bekymmersam. Riksrevisionen har i nio rapporter sedan 2017 lyft fram problematiken, men nu tar dagens regering äntligen tag i problemen.
Trafikverket har gjort en intern revision för högre kostnadskontroll och inför nu effektiviseringar på 600 miljoner. Regeringen har lyft 59 miljarder från infrastrukturpropositionen till anslag direkt till Trafikverket i budgeten för att Trafikverkets storlek ska kunna justeras genom budgetbeslut löpande varje år, precis som för övriga statliga myndigheter.
Vi inför också en reservfond som ska hantera projekt som drar över budgeten. Det innebär att vi vill komma bort från gökungar som puttar undan en massa andra projekt. Ett exempel är nya stambanor, som gick från 120 miljarder till 400 miljarder. Det är syftet med reservfonden.
Till detta lägger vi uppdrag om effektivare produktionsmetoder. Regeringen föreslår en lång rad åtgärder för att komma till rätta med Trafikverkets kostnadskontroll så att vi, när vi nu gör en rekordstor satsning på infrastruktur, också ska få mer infrastruktur för pengarna.
Fru talman! Vi behöver samarbeta bättre över gränserna, inte minst i Norden. Vi liberaler vill se ett gemensamt transportministerråd i Norden och ett kraftigt utökat samarbete för att snabbare få till stånd gränsöverskridande vägar och järnvägar.
Fru talman! Nu till vår tids viktigaste fråga: klimatet. Transportsektorn står för en tredjedel av de svenska koldioxidutsläppen, och den största delen kommer från vägtrafik. Den svenska fordonsflottan måste elektrifieras.
Politikens viktigaste uppgift är att se till att laddinfrastrukturen inte blir en stoppkloss i omställningen och att vi satsar på inhemska fossilfria bränslen för att minska klimatpåverkan under övergången från dagens fordon. Vi behöver laddstolpar för personbilar där man bor och arbetar och längs våra vägar.
Därför hade Liberalerna och samarbetspartierna i budgeten för 2024 ett helt batteri av satsningar över en treårsperiod, 2024-2026, där vi gav stöd till inköp av ellastbilar, elarbetsmaskiner och lätta lastbilar. Vi lade också drygt 5 miljarder på Klimatklivet för att inte minst bygga ut laddinfrastrukturen. Sammanlagt har vi lagt nästan 12 miljarder över en treårsperiod, och vi är mitt uppe i denna satsning.
Samtidigt är Liberalernas och samarbetspartiernas satsning på underhåll ett effektivt sätt att få ökad kapacitet på järnvägen och samtidigt minska klimatutsläppen.
Godstransporterna behöver flyttas från lastbil till sjöfart och järnväg, men jag vill samtidigt understryka att detta inte är något självändamål. När utsläppen från bilar och lastbilar är lösta ska givetvis den mest samhällseffektiva lösningen användas.
Flyget och sjöfarten behöver också ställa om från fossilt bränsle. Det är positivt att sjöfarten nu föreslås bli en del av EU:s utsläppsrättshandel. Samtidigt har besluten på EU-nivå om FuelEU Maritime och ReFuelEU Aviation ställt krav på inblandning av biobränsle och elektrobränslen i flygets och sjöfartens bränslen. På det sättet får våra företag konkurrensneutrala villkor inom hela EU. Infrastrukturpropositionen öppnar nu för bättre vägar och järnvägar till våra flygplatser och hamnar, så att vi kan förverkliga en effektiv samverkan mellan trafikslagen.
Ska vi klara våra klimatmål och effektivisera våra transporter krävs forskning, innovation och teknikutveckling, inte minst inom vägtransporter. Vi behöver utveckla självkörande bilar som är uppkopplade och betjänar en delningsekonomi i samhället. Vi behöver en lagstiftning som möjliggör att vi kan utnyttja den snabba teknikutvecklingen så länge den uppfyller säkerhetskraven och kraven på personlig integritet.
Avslutningsvis: Vi liberaler anser att infrastruktur ska prioriteras på samhällsnytta, kräver ökad kostnadskontroll och anser att Sverige behöver öka takten i klimatomställningen.
Med de orden yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.
Anf. 142 Ulrika Heie (C)
Fru talman! Jag tackar ledamoten Gellerman för anförandet. Som alltid var det väldigt informativt kopplat till de olika förslagen.
Jag vill ändå ställa en fråga om någonting som jag inte riktigt fick klart för mig. Ledamoten nämnde vid ett par tillfällen sträckan Göteborg-Alingsås. Mig veterligen finns den inte med i planen. Kan ledamoten upprepa på vilket sätt hon ser att den kan komma igång i närtid? Kommer det att komma sådana besked att Trafikverket kan sätta igång planering och så vidare?
Jag har också en fråga om det ledamoten sa om omställning för klimatet. Ledamoten nämnde både i den tidigare debatten och i denna det treåriga projektet och de 4 miljarderna per år som var stöd för lätta lastbilar och så vidare. Samtidigt har man ju tagit bort stöd. Förstår ledamoten de reaktioner som kommer från olika branscher där man upplever att det finns en ryckighet och skulle önska en något större långsiktighet?
Det är oerhört stora investeringsbeslut som behöver tas. Ju tyngre fordonen är, desto större investering är det ofta. Kan ledamoten garantera att de här stöden kommer att finnas kvar så länge de behövs?
Vad jag förstår har det när det gäller borttagandet av stödet till elbilar uttryckts att det kanske gjordes lite för tidigt. Man hade inte kommit till den punkt då marknaden själv skulle ta över. Det har nämnts från Tidöpartierna med viss efterklokhet.
Men framför allt är jag nyfiken på att få höra vad ledamoten sa om Göteborg-Alingsås.
Anf. 143 Helena Gellerman (L)
Fru talman! Jag tackar Ulrika Heie för frågorna.
När det gäller sträckan Göteborg-Alingsås var mitt parti Liberalerna och även ledamotens parti med och diskuterade innehållet i januariavtalet. Jag gjorde då upprepade försök att få in denna sträcka i den förra planen, eftersom den faktiskt är Sveriges största kapacitetsbrist och är akut för hela Norden. Jag hade dock ingen framgång med det.
Nu har vi tagit beslut om en stor infrastrukturproposition med 27 procent högre budget. Mycket går till underhåll, men större delen går fortfarande till ny infrastruktur. Som ledamoten vet kommer nu Trafikverket att ta fram ett förslag om vad pengarna ska läggas på. Det styrs också av inriktningsdokumentet till propositionen.
Det är många delar som denna sträcka faktiskt motsvarar - infrastruktur till hamnen, att ta bort flaskhalsar och så vidare. Det är alltså många saker som pekar på att sträckan kan komma in. Det kommer ett beslut under våren 2026. Man måste ju ha pengarna innan man kan börja bygga.
Sedan håller jag med om att långsiktigheten i olika stödåtgärder är jätteviktig. Samtidigt händer det så otroligt mycket nu att man kanske inte kan ha stöd som är längre än exempelvis tre år. Sedan får man utvärdera dem och se hur man ska gå vidare.
Anf. 144 Ulrika Heie (C)
Fru talman! Eftersom ledamoten nämnde att detta inte hade framgång i det förra planarbetet får jag väl önska framgång i det här. Jag tror att i princip hela Sveriges näringsliv ser behovet av satsningar när det gäller Göteborg-Alingsås. Vid ett seminarium där både ledamoten Gellerman och jag medverkade fick vi ett önskemål från Norrbottens Handelskammare om vikten av att denna sträcka kommer med i nästa plan.
Samtidigt låter det lite oroande om det ska behöva dröja mer än ett år - ett och ett kvarts år eller vad det nu kan vara tills nästa plan kommer. Ska vi leva i ovisshet så länge och inte kunna använda tiden fram till dess till att göra ett planarbete, om vi nu ändå upplever att det jackar i alla boxar som behövs för att detta ska bli verklighet? Men jag ser fram emot att få följa detta.
När det gäller de treåriga satsningarna på att göra hela transportsektorn mer klimatsmart undrar jag: Vad gjordes det för utvärderingar när man tog bort stödet till elbilar? Upplevde ledamoten att det gjordes en värdig utvärdering när man gjorde om den delen, eller finns det saker att lära sig av i den processen så att man inte gör om dem inför utvärderingar framöver?
Anf. 145 Helena Gellerman (L)
Fru talman! Jag tackar för de vidare frågorna.
För att bara kort dröja mig kvar vid Göteborg-Alingsås var det ju så i den förra planen, och det stod också ledamoten bakom, att vi skulle lägga ännu mer pengar på nya stambanor. Det fanns inte mycket utrymme, och det var också ett stort överhäng som skulle ha gått in i den här planen om inte vi hade stoppat det. Det är en av grundorsakerna - det är jag övertygad om - till att den här sträckan inte kom in. Nu hyser jag betydligt större hopp, utifrån ingångarna i det här samarbetet, om att sträckan kan komma in i planen.
Ledamoten frågade också om borttagandet av elbilsbonusen. Vi liberaler ansåg att den skulle tas bort, dock kanske inte så abrupt som bara över en helg. Man kunde kanske ha gjort det på åtminstone två månader. Jag har själv varit bilsäljare och vet att man behöver lite tid för att avsluta affärer. Men när vi tog det beslutet sålde man faktiskt mer än 50 procent laddbara bilar. Då anser jag att marknaden har tagit över ansvaret för försäljningen. Då ska vi inte ha den typen av generella stöd.
Nu har vi infört stöd till personer ute på landsbygden som inte har de ekonomiska musklerna att kunna köpa en elbil. Vi har alltså förändrat det stödet lite grann.
Här måste man följa utvecklingen. Jag har en släkting som precis har köpt en elhybrid, alltså en bensinbil, och fick den till väldigt lågt pris på grund av att marknaden inte längre vill ha bensinbilar. Jag tyckte att det var väldigt positivt. Nu pågår omställningen. Vi ser att intresset för bensinbilar minskar drastiskt.
Anf. 146 Patrik Jönsson (SD)
Fru talman! Som kuriosa kan jag säga att jag väl är den enda som har anmält tio minuters talartid i den här debatten.
Vi sverigedemokrater vill bifalla den ekonomiska ram som ligger som förslag till beslut från trafikutskottet.
Vi debatterar nu den omfattande propositionen om Sveriges infrastruktur och de ekonomiska ramar som ska gälla de kommande tolv åren. Denna proposition spänner över nästan 10 000 mil statlig väg och cirka 1 420 mil statlig järnväg, sjöfart och luftfart.
Som alla säkert känner till valde regeringen och Sverigedemokraterna att avbryta den kostsamma satsningen på höghastighetståg och har nu valt en annan inriktning för järnvägen men också en annan inriktning för vägnätet.
Sverige brottas med stora problem med ett eftersatt underhåll av vår infrastruktur. Vi Tidöpartier har därför lagt fokus på att återta så stor del av underhållsskulden som möjligt. Vi tillskjuter 27 procent mer ekonomiska medel till de ramar som reglerar infrastrukturpropositionen. Det innebär att det totala anslaget, som ni hört tidigare här i dag, kommer att uppgå till 1 171 miljarder kronor. Jag välkomnar att vi har nått en samsyn med regeringen och ministern om ett rejält tillskott till vår infrastruktur och den nationella planen.
Dessutom tar vi itu med Trafikverkets problem med ständigt ökade kostnader för den interna verksamheten. För att tydliggöra detta lyfter vi ut kostnaderna som Trafikverket har för sin interna verksamhet, anslagen till själva myndigheten, och lägger det som en egen post. Denna post, som vi lyfter ut, kommer att uppgå till 59 miljarder under den kommande tolvårsperioden. Härmed får vi en transparens kring Trafikverkets egna kostnader och personalökning eller för den delen om man lyckas effektivisera sin egen verksamhet.
Utöver detta ser vi satsningar på att förnya flottan av isbrytare, medfinansiering av tunnelbaneprojekt med mera.
Som jag nämnde föreslår vi att det ska antas en ny inriktning. Vad innebär det? Jo, vi har som fokus att återta hela underhållsskulden på vägsidan. Att låta infrastruktur förfalla innebär betydligt högre kostnader än om man underhåller den kontinuerligt på ett adekvat sätt. Om en väg har slitits ned tillräckligt mycket krävs det helt andra, mer långtgående insatser för att återställa dess skick. Anslagen för vägunderhåll, drift och reinvestering höjs därför markant med 157 miljarder och landar på hela 354 miljarder kronor för planperioden.
Vad beträffar statlig järnväg höjs anslagen även där, men på grund av att Trafikverket har meddelat att man saknar kapacitet för att återta hela underhållsskulden landar detta anslag på en lägre nivå, närmare bestämt 210 miljarder kronor. Det är ändå en höjning med 45 miljarder kronor. En mindre andel, 10-15 procent, av underhållsskulden beräknas detta anslag räcka till att återta.
Det hade givetvis varit önskvärt att amortera av hela underhållsskulden även här, men då Trafikverket bedömer att man av olika anledningar inte har kapacitet för att återta mer av underhållsskulden är det föga klokt att anslå mer medel. Men, som jag sa tidigare, om det skulle se annorlunda ut om fyra år öppnar det givetvis för ett nytt ställningstagande.
Mer än halva utrymmet i infrastrukturpropositionen riktar sig till investeringar i infrastrukturen, närmare bestämt 607 miljarder. I vilka projekt dessa kommer att landa fastslås sedan i den nationella planen, som vi lär anta om cirka ett och ett halvt år. Det är kanske inte så lätt att förstå för den som kommer utifrån och lyssnar på debatten. Men det är så det går till.
Fru talman! Vi bedömer att vi kan stärka underhållet rejält och bibehålla takten på investeringar. Men det är under förutsättning att vi inte ser en fortsatt orimlig prisstegring på anläggningssidan. Vi ska komma ihåg att förra regeringen anslog 25 procent mer i sin budget för 2022-2033. Men kostnadsökningarna på väg- och järnvägssidan har inte bara ätit upp den höjningen, utan vi har sett att underhållsskulden på väg- och järnvägssidan, trots anslagsökningen på 25 procent, ökade under den förra mandatperioden. Detta oroar mig riktigt mycket.
Vi har även sett att kostnaderna för större byggprojekt som Varbergstunneln, Förbifart Stockholm, Västlänken eller tunnelrenoveringen på Bohusbanan har sprungit iväg. Bara för Bohusbanan sprang kostnaden iväg från 495 miljoner till nästan tre gånger så mycket - 1,3 miljarder. Om vi inte får bukt med orimliga kostnadsökningar kan vi inte bara fortsätta att ösa pengar över Trafikverket utan att få ut något för dem.
För Varbergstunneln var prognosen 2,9 miljarder 2009, och det ser ut att landa på 8,9 miljarder. För Västlänken pratar vi om 16 miljarder mer än initialt, och för Förbifart Stockholm, som 2009 beräknades kosta 25 miljarder, är det nu uppe i över 51 miljarder.
Att bygga i underjorden är riskabelt och har gång på gång visat sig vara svårt att kostnadsberäkna. Detta oroar mig vad beträffar Ostlänken, som vad jag kan se ska få 27 tunnlar.
Fru talman! Även myndigheter har en tendens att bli dyra. Inte bara myndigheten Trafikverket har blivit dyrare i sig. Det gäller även för dess inköpta verksamhet. Trafikverket är i dag och har hela tiden varit en beställarorganisation.
Sverigedemokraterna har hela tiden varit väldigt tydliga med att sammanslagningen 2010 av Vägverket och Banverket till Trafikverket var ett enormt misslyckande. Den förre statsministern Fredrik Reinfeldt sjösatte detta projekt under sin första mandatperiod. Hans intention var att minska kostnaderna - läs personalen - med 15 procent. Det låter, kan till och med jag erkänna, som en god tanke. Men resultatet kan vi se nu. Från att ha varit 6 806 anställda vid sammanslagningen 2010 är de i dag över 11 000 anställda. Och inte en enda av dem har som uppgift att underhålla en meter väg alternativt järnväg.
I takt med att tiden går försvinner också mer och mer av kompetensen, när alla som har erfarenhet av att arbeta i fält på väg eller järnväg försvinner successivt. De slutar eller går i pension. Man slog nämligen inte bara ihop Vägverket och Banverket till jättekolossen Trafikverket. Man tog också bort de naturliga karriärvägarna genom att ta bort underhållet i egen regi. Det är en av de springande punkterna.
Banverket Produktion blev Infranord, och Vägverket Produktion blev Svevia. Det är två numera statliga bolag. Men det slutade inte där. Man tog också bort den egna konsultverksamheten 2009. Banverket Projektering och Vägverket Konsult blev Vectura Consulting. Det var först ett statligt bolag men såldes till Sweco 2013.
I stället för att ha 1 200-1 300 egna konsulter in house med kompetens blev man från Trafikverkets sida tvungen att köpa in extremt dyra externa konsulter, och det är man såklart än i dag. När jag själv jobbade på Trafikverket - jag har inte varit där sedan 2013/2014 - kostade elkonsulterna ungefär fyra gånger så mycket som vi gjorde per timme. Jag gissar att det är samma förhållande i dag. Det är i alla fall inte sannolikt att det är billigare.
Fru talman! Jag vill med detta ha sagt att det är lätt att med ett klubbslag här i riksdagen befästa ett avvecklingsbeslut som slår sönder en väl fungerande verksamhet. Men det tar flera år att återskapa en sådan fungerande verksamhet igen. Vad beträffar konsultverksamheten tror jag inte ens att det skulle räcka med ett decennium för att återskapa den - tyvärr.
Fru talman! 1 171 miljarder ska fördelas på underhåll och investeringar de kommande tolv åren. Sverigedemokraternas ingångsvinkel är att skattebetalarna ska få så mycket underhåll och investeringar som möjligt för sina pengar. Det är inte möjligt med mindre än att ett ordentligt omtag görs när det gäller Trafikverkets organisation. Det har bevisats gång på gång att den blivit alldeles för stor för att styra.
Organisera verksamheten efter trafikslagen väg och järnväg, och låt Svevia och Infranord gå upp i den nya organisationen, så att kompetensen åter finns in house. Jag tycker faktiskt också att man borde återskapa den egna konsultverksamheten. Det får ta den tid det gör. Det är så mycket billigare att ha den in house. Det är inte bara billigare; det är också värt mycket mer för den interna kompetensen.
Trafikverket, så länge det finns, behöver också arbeta med en mer långsiktig strategi för att förebyggande underhålla anläggningen. Det finns till exempel ett enormt uppdämt behov av att byta ut räls och spårväxlar. Vi har de senaste åren haft stora problem med rälssprickor, vilka kan härledas till dålig räls från Domnarvet mellan 1976 och 1982, men det saknas ett program för att skyndsamt byta ut dessa räler.
Trafikverket informerade utskottet för ett par år sedan att cirka 300 mil av rälsen på vårt cirka 1 400 mil långa järnvägsnät är slitna och i behov av att bytas ut, men takten för detta är alldeles för låg. Exempelvis skrev DN att över 40 procent av Malmbanan har sliten räls som är mer än 30 år gammal. När det gäller spårväxlar så skulle man behöva byta ut mer än ett par hundra om året för att komma i kapp med underhållet, men takten varierar mellan 20 och 80 per år. Denna ojämna takt och det faktum att Sverige ofta har växlar som inte är standardiserade gör det tufft för den enda tillverkaren av spårväxlar i Sverige. Här är ett mer långsiktigt och intensifierat arbetssätt nödvändigt.
Lika känsligt är det inte på vägsidan då det inte är lika nischat eller lika tekniktungt som järnvägen, men Trafikverket har slagit larm om att vägnätet på de mindre och medelstora vägarna successivt bryts ned. Det finns bara medel till att upprätthålla standarden på de större vägarna. Med den kraftigt ökade budget som nu går till vägunderhåll är vår förhoppning att standarden på vägnätet successivt förbättras och att all underhållsskuld kan arbetas bort, givet att kurvan för kostnadsutvecklingen planar ut.
Fru talman! Jag vill avrunda med vinterväghållningen. Trots Trafikverkets ord om bot och bättring eller till och med ibland smått bisarra påståenden där man menar att vägar med flera timmars stopp är väl plogade och saltade eller sandade står vi här igen. Det är samma sak år efter år. Man klarar inte ens av att hålla de absolut största och viktigaste europavägarna farbara. Preventiv saltning utförs inte som den ska. Snö- och halkbekämpningsinsatser kommer för sent och i för liten omfattning.
Vi ser dessutom att allt färre lämnar in anbud på vinterväghållning då man inte får betalt för att ha dyr utrustning och personal i beredskap. Upphandlingsmodellen måste helt enkelt göras om så att man de facto säkerställer framkomligheten på vägarna och så att entreprenörerna får skäligt betalt för sin utrustning och beredskap.
Anf. 147 Malin Östh (V)
Fru talman! Jag vill inledningsvis kommentera Sverigedemokraternas hållning i frågan om järnvägsunderhållet. Det är uppenbart att Sverigedemokraterna går i opposition mot sig själva. Det kan man göra om man vill. Men Sverigedemokraterna har ju också ställt sig bakom infrastrukturpropositionen, och där är lösningen på järnvägskrisen att vi ska ge Trafikverket i uppdrag att vässa sin beställarkompetens och stärka sin kostnadskontroll. Det uppfattar jag som djupt otillräckligt. Systemfelet, som jag även hör Sverigedemokraterna beskriva i bra anföranden, lämnas ohanterat.
Fru talman! Denna infrastrukturproposition läggs fram i en kritisk tid. Trycket och kravet på upprustning och utbyggnad av transportinfrastrukturen är större än någonsin.
Regeringen har gett sin infrastrukturproposition namnet Vägen till en pålitlig transportinfrastruktur - för att hela Sverige ska fungera. "Vägen till" betyder att vi inte är där i dag. Sverige har inte en pålitlig infrastruktur, och så är det verkligen. Läget är allvarligt - allvarligare än på mycket länge.
På vägsidan klassas 11 procent av vägnätet som mycket dåligt och 23 procent som dåligt. Det betyder att mer än var tredje statlig väg ses som dålig eller mycket dålig. Ju längre upp i landet man kommer, desto sämre blir skicket, vilket betyder att vi också har stora problem med likvärdighet över landet.
På järnvägen är problemen än mer akuta. Underhållsskulden på järnvägen är tre gånger större än på vägnätet, och skulden ökar också med ofattbara 400 000 kronor i timmen.
Förutom underhållsskulden finns också en stor kapacitetsbrist. Resandet på järnväg har mer än dubblerats de senaste decennierna, men järnvägen har inte byggts ut. Risken är överhängande att hela Sverige förvandlas till en flaskhals.
Att svensk infrastruktur ser ut på det här sättet är ett nationellt haveri. Det påverkar tågresenärer negativt varje dag, men det är också ett av de allvarligare hoten mot svensk industri, svenskt näringsliv och en hållbar och robust samhällsutveckling.
Vad gäller just underhållsskulden är det positivt att regeringen i sin proposition lyfter fram vikten av vidmakthållande och av att hantera ett väldigt eftersatt underhåll. Det tycker jag verkligen. Men skillnaden i ambition mellan trafikslag är verkligen slående. Trots att infrastrukturministern beskriver järnvägen som ryggraden i svensk ekonomi hanteras järnvägens underhållsskuld i betydligt lägre omfattning än vägens. Av underhållsskulden för väg ska 100 procent hanteras, mot bara 10-14 procent av underhållsskulden för järnväg.
Det här är otillräckligt. Det räcker inte att på tolv år bara åtgärda en tiondel av järnvägens underhållsskuld. Vänsterpartiet avsätter därför mer resurser till järnvägsunderhåll än vad regeringen gör. Vi betonar också de regionala banornas viktiga roll och föreslår en lånefinansiering av nya stambanor för att kunna bygga ut kapaciteten.
Fru talman! Jag vill återknyta till något som flera av ledamöterna i trafikutskottet redan har varit inne på. Frågan om järnvägsunderhållet handlar inte bara om mer eller mindre resurser, utan det handlar också om hur vi organiserar järnvägsunderhållet.
Jag hade i slutet av förra veckan glädjen att ha en interpellationsdebatt med ministern om hur ett kostnadseffektivt underhåll av järnvägen ska uppnås. Här är vi helt uppenbart inte överens. Men jag hoppas att vi blir överens snart för tiden går och siffrorna talar sitt tydliga språk. Underhållsskulden på järnvägen skenar i dag i ett avreglerat, marknadsutsatt järnvägssystem som ingen lyckas ta det samlade ansvar för som behövs.
I Trafikverkets förrförra inriktningsunderlag - för åren 2018-2029 - uppskattades underhållsskulden på järnväg uppgå till 36 miljarder. Nu, inte så många år senare, är skulden uppe i 91 miljarder. Den här kurvan måste brytas. Denna ökning, som är synnerligen anmärkningsvärd, borde vi prata betydligt mer om. För att på allvar hantera detta föreslår vi från Vänsterpartiet att järnvägsunderhållet återtas i offentlig regi.
Problemet på svensk järnväg är ett systemfel. Så länge det systemfelet inte åtgärdas kommer problemen att kvarstå. Med nuvarande takt och tempo kommer det att ta 350 år att åtgärda underhållsskulden på järnvägen. Vi kan inte vänta i 350 år på att få en järnväg som fungerar. Denna tidsaspekt lämnar regeringen och Sverigedemokraterna utan ett tydligt svar, vilket är en jättestor brist.
Fru talman! Infrastrukturpropositionen läggs fram i en kritisk tid kopplat till de stora behoven och att så stor del av svensk infrastruktur kommer att uppnå sin tekniska livslängd under planperioden. Men det är också en kritisk tid på fler sätt.
Propositionen har som sagt en planperiod på tolv år, vilket betyder att 2030, året då vi ska ha minskat transportsektorns utsläpp med 70 procent, ligger inom planperioden. Men det betyder naturligtvis också att det som görs eller inte görs de kommande åren kommer att påverka nästa målpunkt, år 2045, då Sverige ska ha uppnått nettonollutsläpp.
Det betyder att denna proposition borde ha fullt fokus på omställning av transportsektorn och utförligt beskriva hur vi ska uppnå ett transporteffektivt samhälle. Det gör den inte. Den tydliga beskrivningen saknas.
Jag nämnde Trafikanalys utvärdering av de transportpolitiska målen i mitt anförande i den föregående debatten och talade då om funktionsmålet. Men Trafikanalys behandlar också hänsynsmålet och konstaterar då att 2030-målet inte kommer att nås.
Utsläppen från transportsektorn minskade förra året med 1 procent. Det är tio gånger mindre än vad som behövs. Det är också troligt att utsläppen framöver i stället för att minska i en otillräcklig takt kommer att öka som en följd av regeringens politik. Det duger inte. Antagna miljö- och klimatmål ska nås.
Det är också därför Vänsterpartiet säger att vi måste gå från prognosstyrning till målstyrning i vår infrastrukturplanering, så att vi säkerställer en planering där klimatmålen får ett faktiskt genomslag. Så länge vi har prognosstyrning kommer klimatmålen inte att nås. Det här är en kritik som vi har framfört under många år. Det är också en kritik som i dag delas av i stort sett hela Myndighetssverige.
Jag vill flika in att det inte kommer att räcka att varje enskilt transportslag blir mer hållbart. Det är jätteviktigt i sig, men det krävs också transporteffektivitet, det vill säga överflyttning mellan transportslag - från bil över till kollektivtrafik, cykel och gång och från väg över till sjöfart och järnväg. Det är den förflyttningen som jag saknar beskrivningar för.
Fru talman! Det finns väldigt mycket mer att säga, men jag stannar där och yrkar avslutningsvis bifall till reservation nummer 2.
Anf. 148 Linus Lakso (MP)
Fru talman! Miljöpartiets vision är prisvärda och hållbara transporter i hela landet. Sverige ska ha en långsiktigt hållbar transportinfrastruktur som fungerar, där vägarna är hela, där järnvägen byggs ut och där tågen går i tid. Det är viktigt att skapa förutsättningar för näringslivets och människors vardag med hållbara resor, jobb, utbildning, service och nöjen samt en effektiv godstrafik som har låg miljöpåverkan och främjar jobb och utveckling i hela landet. Transportsektorn ska också bidra till både regional utveckling och landsbygdsutveckling samt värna människors hälsa, miljön, den biologiska mångfalden och klimatet.
En välfungerande och hållbar transportinfrastruktur samt goda förutsättningar för digitala möten stärker såväl Sveriges samlade konkurrenskraft som regional utveckling. Den statliga transportinfrastrukturen måste utvecklas och förvaltas i hela landet, så att de övergripande transportpolitiska målen nås, miljökvalitetsmålen klaras och klimatmålen, som har beslutats av Sveriges riksdag och EU, nås. Tyvärr leder inte regeringens politik till detta.
Transportsektorn står i dag för ungefär 30 procent av klimatutsläppen. Vi har en klimatlag och ett klimatpolitiskt ramverk som gäller. Regeringen är ålagd att ta fram en klimathandlingsplan, vilket man har gjort. Klimatpolitiska rådet, som består av några av Sveriges främsta experter, dömer ut regeringens klimatpolitik efter noter. Regeringen saknar en plan för klimatet. Planen visar inte hur vi når målen, varken på kort eller på lång sikt, säger rådets vice ordförande. Rådets slutsats är att regeringens plan inte är en plan för att nå vare sig Sveriges mål eller EU-åtagandena, och ansvaret för att nå målen skjuts över till nästa mandatperiod, säger rådets ordförande.
Sverige ska nå hela vägen till nettonoll 2045, är regeringens ambition. Vad finns det för åtgärder som gör att vi når dit? När vi tittar på det visar det sig tyvärr att de åtgärderna inte finns i planen. Vi menar därför att regeringens handlingsplan är missvisande och brister i saklighet, säger professor Björn Sandén.
Det här är ett misslyckande som återkommer i regeringens infrastrukturpolitik, som vi debatterar här i dag. Men inte nog med det - jag kan också konstatera att regeringens infrastrukturpolitik kommer att leda till att väldigt många får stå och vänta på försenade och inställda tåg även i fortsättningen.
Tidöpartierna höjer järnvägsunderhållet med ynka 5 procent. Att enbart en mindre del av järnvägsunderhållet bedöms återtas är ett totalt misslyckande av regeringen. Speciellt med tanke på de väldigt stora ord som man har beskrivit det här problemet med blir jag alldeles häpen över de otroligt låga ambitionerna i regeringens infrastrukturproposition.
Tågförseningar och inställda tåg drabbar allt fler och inträffar allt oftare. Det påverkar både person- och godstransporter, och ytterst påverkar det förtroendet för järnvägen i sig. Det behövs en rejäl ambitionshöjning, och ambitionen måste vara att återta hela underhållet inom rimlig tid. Då behöver man se över hur hela systemet funkar.
Underhållet av järnvägen har under lång tid lagts ut på entreprenad till privata utförare. Med marknadskrafterna skulle det bli billigare och bättre, tänkte man. Men likt i andra länder som gjort samma sak har det i stället blivit dyrare och sämre. Vi vet att flera andra länder som gått den här vägen har dragit i nödbromsen och backat. Till exempel har Storbritannien, Estland och Nya Zeeland backat från den här typen av reformer och återtagit järnvägsunderhållet i statlig regi. Som en tidigare ledamot var inne på är det faktiskt en stor skillnad mellan annan infrastruktur och just järnvägen, som är ett sammanhållet system. Där behöver man en myndighet som tar ett helhetsgrepp om underhållet.
Vi kan konstatera att inte heller sammanslagningen av Banverket och Vägverket till Trafikverket har skapat de fördelar som var avsikten. 15 år är tillräckligt för att dra slutsatsen att det inte blivit som det var tänkt. Sverige behöver en statlig myndighet som tar ett helhetsgrepp och ägnar sitt fulla fokus åt järnvägen.
Miljöpartiet anser att det är angeläget med stora satsningar på sammanhängande stambanor för järnvägen i hela Sverige. Regeringen har stoppat viktiga investeringar i ny järnväg i södra Sverige, och i norra Sverige saknas beslut om angelägna satsningar. Detta har skapat en stor osäkerhet kring hur Sveriges framtida järnvägsinfrastruktur ska utvecklas. Regeringen saknar helt en vision för den svenska järnvägen. De befintliga stambanorna byggdes under 1800-talets senare del, och deras betydelse för svensk ekonomi kan knappast överskattas.
Den järnväg som har byggt Sverige starkt står inför stora utmaningar. Infrastrukturen har brister i kapacitet och eftersatt underhåll. När delar av järnvägen har nått kapacitetstaket går det inte att vare sig öka tågresandet i tillräcklig utsträckning eller frakta mer gods på järnvägen. Sverige behöver därför omedelbart återuppta planeringen för bygget av nya stambanor men även bygga ut järnvägen runt om i hela Sverige. Inte minst behövs dubbelspår på nya Ostkustbanan, och utbyggnaden av Norrbotniabanan behöver komma igång omedelbart. Sträckan Stockholm-Oslo är ett annat exempel, och även Göteborg-Alingsås har nämnts. Det är absolut inte en uttömmande lista. Det här är otroligt angeläget.
Det klarar vi om vi lägger fram en investeringsbudget, som vi har diskuterat hela eftermiddagen här i kammaren och som jag vet att flera partier tycker är en bra idé. Men så är nu inte fallet, och därför kommer vi inte att klara de utmaningar vi står inför med den förda politiken.
En annan viktig kommande länk är Fehmarn Bält-förbindelsen mellan Tyskland och Danmark som förväntas öppnas år 2029. Hela utskottet var nyligen på studiebesök i Köpenhamn, så alla bör vara mycket väl medvetna om detta. Det innebär avsevärda restidsvinster mellan södra Sverige och Tyskland.
Trafikflödena till Sverige och även till Norge väntas öka ganska kraftigt. Men här har regeringen inte gett de nya förutsättningarna tillräcklig uppmärksamhet. Vi kommer att sakna kapacitet i Sverige för att ta emot de ökade trafikflödena.
Sammantaget ser jag regeringens infrastrukturproposition som en förlorad möjlighet att ställa om transportsektorn, se till att vi har en fungerande infrastruktur i hela landet och framför allt att vi klarar att nå våra miljö- och klimatmål.
Sedan kan man nämna, som någon var inne på, att även framtidens transporter huvudsakligen kommer att ske med den infrastruktur vi har i dag. Därför behöver vi återta underhållet på både järnväg och väg.
Vi behöver också en politik för en snabb och kraftig elektrifiering, och vi behöver fasa in hållbara bränslen i allt som inte kan elektrifieras på kort sikt. Vi behöver nyttja den infrastruktur vi har mycket effektivare med längre tåg och bättre signalsystem.
Vi behöver få tillbaka stadsmiljöavtalen så att vi kan främja cykel, kollektivtrafik och gång i våra städer. Vi vill också ha ett landsbygdsmiljöavtal så att vi kan främja hållbara transporter i hela landet. Det skulle ge kommunerna både i större städer och på landsbygden goda förutsättningar att investera i hållbar infrastruktur.
Sedan tycker vi också att det är en bra idé, som bland annat Ulrike Heie var inne på, att titta på en infrastrukturberedning. Det är förödande med den ryckighet vi har sett när det gäller så stora, viktiga och tunga investeringar. Vi har investeringar på hundratals miljarder där man med kort varsel bara drar i handbromsen. Man slösar otroligt mycket med resurser och med skattebetalarnas pengar som har gått till planering för att lösa de problem som vi ser behöver lösas.
Fru talman! Återigen: Det dystra resultatet av regeringens politik är att vi missar klimatmålen samtidigt som Sveriges tågresenärer lämnas i sticket, med fortsatt försenade och inställda tåg.
Miljöpartiet står såklart bakom alla reservationer som vi har i betänkandet. Men för tids vinning yrkar jag bara bifall till reservation 4.
Anf. 149 Patrik Jönsson (SD)
Fru talman! Ledamoten Linus Lakso ställde en fråga. Det blev lite galet i förra debatten vi hade. Frågan handlade om huruvida jag var nöjd med att Trafikverket ansåg att man som mest kunde återta 10-15 procent av underhållet. Ledamoten Linus Lakso får jättegärna ställa om den frågan till mig, men det står ledamoten fritt att göra det.
Jag har också en fråga till ledamoten. Delar ledamoten min och för den delen Trafikverkets åsikt att runt 1 500-2 000 växlar är slitna och behöver bytas ut?
Anf. 150 Linus Lakso (MP)
Fru talman! Tack, Patrik Jönsson, för frågan!
Jag kan absolut ställa om frågan. Jag blev faktiskt inte riktigt klok på svaret. Jag uppfattade det som att Patrik Jönsson inte var nöjd med att bara återta 10-15 procent av underhållet. Om det är så att Patrik Jönsson är väldigt nöjd med det är det bra med ett förtydligande. Jag tycker att det är ett stort misslyckande.
Det är visserligen så att Trafikverket säger att med nuvarande struktur och nuvarande arbetsform klarar man inte av att återta mer. Men med tanke på att jag vet att Patrik Jönsson är väldigt kritisk till nuvarande struktur och nuvarande arbetssätt är det väldigt förvånande att vara nöjd med det och att inte se att här är det politikens - regeringens och riksdagens - roll att se till att vi har myndigheter som jobbar effektivt och att vi har ett underhåll som sköts på ett effektivt sätt.
Det är klart att man inte kan vara 100 procent säker på att man skulle lyckas göra det effektivare. Men jag är 99 procent säker på att det skulle gå att göra effektivare än i dag. Att inte ens försöka och bara acceptera Trafikverkets "Nej, tyvärr, det går inte att göra effektivare" tycker jag faktiskt är rätt häpnadsväckande från Tidöpartiernas sida. Där skulle man verkligen behöva se över de strukturer som vi vet kanske inte är optimala för att kunna återta underhållet. Men förtydliga gärna svaret på frågan.
Det är säkerligen 1 500 slitna växlar. Jag kan varken säga bu eller bä om det, för jag har inte hört just den siffran. Men det kan säkert stämma.
Anf. 151 Patrik Jönsson (SD)
Fru talman! Vi börjar med den första frågan. Jag tackar för att jag fick frågan omställd. Mitt svar är precis som tidigare. Nej, jag är absolut inte nöjd med att Trafikverket är oförmöget att lyckas underhålla mer än bara 10-15 procent. Men jag hade varit mer nöjd, eller mindre missnöjd, om inte Socialdemokraterna och Miljöpartiet hade lämnat en gigantisk underhållsskuld efter sig med dessa problem.
Fru talman! När det gäller växlarna kostar det i genomsnitt cirka 5 miljoner kronor att byta en spårväxel. Det har blivit jättedyrt. Det kostade tidigare under miljonen, om vi går tillbaka inte så långt i tiden.
Oavsett det har växlarna fått förfalla under Socialdemokraternas och Miljöpartiets styre under åtta års tid. Samtidigt ökade ni personalen på Trafikverket under er tid i styret. Det var inte bara under er tid i styret. Men personalen ökade markant under de åtta åren med ungefär 3 000 personer. Om det var 3 200 eller 2 900 behöver vi inte gå in på i detalj.
Det är ungefär en kostnad på drygt 2 miljarder per år för detta. De 2 miljarderna per år hade räckt till att byta 400 växlar. Det låter fint när ledamoten Linus Lakso talar här. Men i själva verket har ni inte varit förmögna att över huvud taget göra någonting annat än att låta underhållsskulderna för väg och järnväg svälla. Hade det funnits en underhållsskuld i luften för flygplan hade den varit gigantisk.
Anf. 152 Linus Lakso (MP)
Fru talman! Underhållsskulden har som nämnts ökat ända sedan vi tog bort möjligheten till en investeringsbudget 1980. Jag menar att det är ett systemfel. Det är bara att beklaga att vi inte har kommit till rätta med det tidigare.
Men med den insikten kastar Patrik Jönsson ganska mycket sten i glashus här. Vi kan konstatera att med den infrastrukturproposition som nu läggs fram kommer underhållsskulden bara att växa och växa. Man återtar bara en bråkdel av underhållsskulden. Den kritiken kan jag bara skicka iväg som en tillbakakaka, för här misslyckas man lika kapitalt.
Jag ska nämna att vi faktiskt har höjt anslagen till underhåll ganska rejält. Men det är bara att konstatera att det är ett systemfel på flera nivåer. Vi behöver en myndighet som är mer fokuserad. Vi behöver återta underhållet i statlig regi likt många andra länder som först har lagt ut det på marknaden och sedan insett att det inte var någon bra idé, i varje fall inte just för järnvägen.
Vi behöver också en investeringsbudget där man separerar löpande utgifter, som underhåll, och stora investeringar som man gör mer sällan. Det görs ju inte med den här regeringens politik heller. Det är bara att beklaga att man trots denna vetskap och trots att det faktiskt finns en majoritet i Sveriges riksdag för att åtgärda i alla fall några av dessa problem inte gör det.
Konsekvensen är ju att folk - trots Patrik Jönssons goda ambitioner - kommer att få fortsätta stå och vänta på försenade och inställda tåg.
Anf. 153 Helena Gellerman (L)
Fru talman! Jag tänkte adressera diskussionen om att ha en investeringsplan för infrastrukturen i Sverige. I en tidigare debatt hörde vi att man som ett motiv tog upp hur man på 1800-talet hade en investeringsplan när man började bygga stambanorna. Man byggde då med lånade pengar.
Nu är det så att jag gick en kurs i ekonomisk historia i början av 2000-talet. Där fick jag reda på ett väldigt intressant faktum, nämligen att vi på 1910-talet var det mest skuldsatta landet i världen per capita när vi hade byggt de här stambanorna.
När vi skulle låna dessa pengar stod vi och valde mellan om vi skulle låna pengar i England eller i Tyskland. Valet landade på Tyskland. I och med det som hände i Tyskland på 20-talet med deras hyperinflation försvann dock våra lån. Vi hade alltså i princip fått vår infrastruktur gratis.
Man kan bara tänka sig vad som hade hänt om vi hade tagit lånen i England i stället. Om Sverige hade varit det mest skuldsatta landet i hela världen, hur hade vår tillväxt och utveckling då sett ut?
Anledningen till att vi blev av med lånen var alltså olycklig, men att använda det som ett argument för att vi ska ha en infrastrukturplan i dag kanske inte är det bästa.
Sedan tänkte jag också ställa en fråga. Ni vill lägga mycket mer pengar på underhållet, men hur tänker ni att kapaciteten på järnvägen ska kunna upprätthållas om ni vill ha så mycket mer underhåll och Trafikverket säger att de inte klarar det?
Anf. 154 Linus Lakso (MP)
Fru talman! Tack, Helena Gellerman, för frågorna!
För det första kan jag konstatera att det är tur att man faktiskt ganska enkelt kan räkna på ekonomi. Det har vi naturligtvis också gjort när vi har lagt fram den här investeringsbudgeten. Vi har satt en ram på upp till 100 miljarder per år i tio år just för att klara klimatomställningen och för att kunna göra de investeringar som behövs. Det är en investering vi gör för flera hundra år framåt, för om vi inte klarar klimatutmaningen får vi lida av det länge och väl.
Sverige har numera en av världens lägsta statsskulder, men vi har eftersatta investeringar. Det vore ganska dumsnålt att låta järnvägen förfalla och inte ha den infrastruktur som behövs både för att nå klimatmålen och för att faktiskt ha kapacitet för hållbart resande under lång tid framåt.
Med den investeringsbudget vi lägger klarar vi klimatmålen, och vi klarar dem på ett sätt som gör att vi investerar i Sveriges näringsliv så att det kommer att generera mer jobb och utveckling i hela landet än om vi inte gjorde det. Trots investeringsbudgeten går vi från 30 till 45 procent av bnp i statsskuld. Det innebär att vi även efter en sådan kraftig investering, där vi får väldigt många fördelar, fortsatt kommer att ha en av världens lägsta statsskulder.
Vi resonerar som så - till skillnad från Liberalerna, uppenbarligen - att vi tycker att det är värt att faktiskt nå klimatmålen. Det är inte ett stort problem att skicka vidare en hållbar värld och fortfarande ha en av världens lägsta statsskulder.
Anf. 155 Helena Gellerman (L)
Fru talman! Jag kan konstatera att jag inte fick svar på min fråga. Frågan gällde hur Miljöpartiet tänker om man vill lägga jättemycket mer pengar på underhåll av järnväg.
Trafikverket säger ju att de inte klarar detta utan att dramatiskt dra ned på kapaciteten på järnvägen. De har gjort en avvägning, och i dagsläget är detta den nivå som de klarar av.
Saken är ju den att om man lägger så mycket pengar och drar ned kapaciteten kommer man att få en väldig frustration som är betydligt större än den frustration vi ser i dag. Man kommer inte att välja tåg eller kollektivtrafik över huvud taget. Vi vet ju att om resenärer väl har slutat att lita på järnvägen och kollektivtrafiken är det väldigt svårt att få tillbaka dem.
Min fråga kvarstår alltså: Hur har Miljöpartiet tänkt att klara kapaciteten om man har tänkt genomföra allt detta underhåll?
Sedan tänkte jag också ta upp att Tidöpartierna enligt ledamoten säger att underhåll av järnväg inte går att göra effektivare. Det är ingen av oss som har sagt det. Vi har i stället lagt ett uppdrag på Trafikverket att ta fram nya produktionsmetoder så att de, precis som i racing, ska kunna gå in och göra pit stop och genomföra väldigt mycket underhåll under kort tid. De ska också ta fram hur man kan skapa effektivare produktionsmetoder. Det ledamoten säger om utveckling stämmer alltså inte.
Jag vill alltså ha svar på hur ni tänker angående kapaciteten och på hur ledamoten ser på övriga trafikslag. Större delen av anförandet gällde nämligen bara järnväg, men vi har faktiskt vägar, flyg och sjöfart i det här landet också.
Anf. 156 Linus Lakso (MP)
Fru talman! Det var en ganska stor fråga på två minuter, Helena Gellerman!
För det första blir man ganska förvirrad av Tidöpartiernas företrädare. Det sägs att det faktiskt går att göra effektivare - nu säger Helena Gellerman att det visst går. Flera är också inne på att vi kan och behöver reformera Trafikverket för att underhållet ska bli effektivare. Men samtidigt är det omöjligt enligt Trafikverket, och då går det ju inte att öka underhållet. Jag hör en otrolig motsägelse i argumentationen.
Om Helena Gellerman nu menar att det går att göra effektivare kan man alltså återta mer av underhållet än det som regeringen lagt som förslag. Det är precis vad Miljöpartiet vill göra, och vi tror att det går att göra med innovationsupphandlingar med en myndighet som faktiskt är dedikerad och har en bättre översyn över hela järnvägssystemet. Vi tror att vi behöver både underhålla och bygga ut kapacitet så att man kan styra om trafik i högre utsträckning än man gör i dag.
Det är i princip omöjligt att besvara den breda frågan på en minut, kan jag tyvärr konstatera, så vi får återkomma till det i kommande debatter. Vi kan dock konstatera att vi återtar underhållet på både väg och järnväg. Vi har också en offensiv för att elektrifiera hela transportsektorn och en politik för att producera hållbara biodrivmedel till både vägtrafik, flyg och sjöfart. Vi har i vårt förslag satsningar på intermodala lösningar där vi nyttjar sjöfarten mer.
Vi har alltså en politik för alla transportslag och för att de ska kunna bli hållbara. Det är en politik som faktiskt når klimatmålen, till skillnad från Liberalerna, som - i alla fall i samarbete med övriga Tidöpartier - ökar utsläppen kraftigt och missar klimatmålen.
Anf. 157 Statsrådet Andreas Carlson (KD)
Fru talman! Tack så mycket för en bra debatt så här långt! Det är roligt att höra att det finns en förhållandevis stor samstämmighet i Sveriges riksdag om att vi behöver rusta upp svensk infrastruktur. Det är det som regeringen nu lägger grunden för i en historiskt stor satsning omfattande 1 171 miljarder kronor på underhåll och nyinvesteringar i väg och järnväg.
Regeringen gör också satsningar på luftfart och sjöfart, som jag tänkte återkomma till, eftersom vi inte ställer trafikslag mot varandra utan nu tar tag i hela transportsystemet för att få ett robust, effektivt och hållbart transportsystem som människor kan lita på.
Man behöver inte färdas många mil i vårt avlånga land, fru talman, för att inse det många har varit inne på i debatten: Behoven är mycket stora. Den bristande infrastrukturen skapar tillväxthinder och påverkar jobb, företag och svensk konkurrenskraft negativt. Den bristande infrastrukturen skapar sårbarheter för vår beredskap. Och kanske framför allt: Den krånglar till livet för människor som är beroende av att kunna ta tåget och veta att vägarna håller när man ska skjutsa ungarna till innebandyträningen eller ta sig till och från jobbet.
Det är därför jag är väldigt glad över att kunna presentera en infrastrukturproposition med en historiskt stor ram, med mer pengar till infrastruktur men också med mer infrastruktur för pengarna. Satsningarna ska bidra till ett transportsystem som är så effektivt, tillgängligt och driftsäkert som möjligt. Det behövs ett nationellt perspektiv i infrastrukturpolitiken som bidrar till utvecklingen av sammanhängande stråk och en tydlig systemsyn för att öka samhällsnyttan av transportinfrastrukturen.
Investeringarna i ny infrastruktur ska fokusera på arbetspendling och på godstrafik. Det har varit mycket fokus på det i debatten. Jag är glad att kunna informera riksdagens ledamöter om det godstransportforum som jag har inrättat, regeringens godstransportforum, där vi återkommande har diskussioner om hur vi ska kunna stärka godset och robustheten för näringslivets behov av en pålitlig infrastruktur för denna del.
På tal om robusthet behöver transportsektorn utveckla och stärka sin förmåga att upprätthålla samhällsviktiga funktioner både vid olika typer av fredstida kriser och vid höjd beredskap och ytterst i krig. Det här perspektivet är redan med. Totalförsvarets behov väger mycket tyngre i den här infrastrukturpropositionen än i tidigare.
Jag förstår att det finns en diskussion om vilket utskott som ska vara involverat. Men jag kan informera om att samarbetet med Försvarsdepartementet är mycket tätt i de här viktiga och angelägna frågorna. Jag har redan informerat trafikutskottet att jag avser att bjuda in en representant från varje parti i trafikutskottet för att fortsätta dialogen på departementet i Regeringskansliet en bit in på vårkanten nästa år.
Hela Sverige ska fungera. Därför är det viktigt att ha ett trafikslagsövergripande perspektiv. De olika trafikslagen ska inte ställas emot varandra; tvärtom kompletterar de varandra. Utvecklingen ska bidra till att stärka näringslivets förutsättningar för regional utveckling och landsbygdsutveckling. De transportpolitiska målen och principerna ligger fast, och de olika steg som nu tas för att ställa om transportsektorn görs i varje trafikslag.
Här stärker regeringen sjöfarten genom att ta bort stämpelskatten, införa ett bareboatregister och vidta kompetensförsörjningsåtgärder. När det gäller luftfarten tas flygskatten bort. Regionala flygplatser stöds. Vi har gett stöd för kostnader till följd av pandemin, och vi har andra åtgärder som stärker luftfartens konkurrenskraft.
Fru talman! Det handlar om mer pengar till infrastruktur och mer infrastruktur för pengarna. Jag kanske ska börja med mer infrastruktur för pengarna, för kostnadskontroll är en mycket viktig del av det arbete som ligger framför oss. Detta pekar regeringen ut riktningen för i propositionen, och vi har redan vidtagit många åtgärder när det gäller detta under de två år som har gått sedan vi tog över.
Vi skärper kostnadskontrollen över Trafikverket utifrån den översyn som gjorts av den finansiella styrningen av Trafikverket.
Vi gör också en mycket viktig justering i infrastrukturpropositionen, som några ledamöter har varit inne på och som jag vill understryka ytterligare en gång. Den ökning som regeringen gör på infrastrukturen är i själva verket större än de 203 miljarder kronor som redovisas i propositionen. För en ökad transparens, kostnadskontroll och budgetdisciplin omfördelas 59 miljarder kronor som i tidigare infrastrukturpropositioner har belastat underhåll och nyinvesteringar och påverkat den ekonomiska ramen på sakanslag. Pengarna ligger kvar på sakanslag, men vi kommer nu att se till att förvaltningsanslag får finansiera förvaltningskostnader. Att detta inte belastar sakanslag framöver frigör hela 59 miljarder kronor.
Det här tycker jag är viktig information, fru talman. Det regeringen gör i infrastrukturpropositionen är att föreslå ramar för underhåll och nyinvesteringar i väg och järnväg. De tidigare ramarna, där riksdagen har låst summor som ska gå till just underhåll och nyinvesteringar, har varit i mångmiljardklassen. Det är många miljarder kronor som faktiskt har gått till annat än vad de var beslutade att gå till här i kammaren. Det ändrar regeringen nu på som en viktig del i vårt städuppdrag för att få mer pengar till infrastruktur och mer infrastruktur för pengarna.
Detta gör att ökningen av de totala nya medlen uppgår till 262 miljarder kronor eller motsvarande plus 27 procent om man jämför på samma sätt som i den nu gällande planen, vilket gör att det här är den största satsningen och största ökningen sedan den här planeringsmodellen infördes.
Regeringens bestämda uppfattning är att bättre kostnadskontroll behöver uppnås. Mycket är på gång, men kostnadskalkylerna behöver bli ännu bättre och en god budgetdisciplin ska upprätthållas så att kostnadskalkylerna inte överskrids.
Som ett led i det arbetet ser regeringen att beslutade åtgärder med stora kostnadsökningar eller i övrigt försämrade förutsättningar för genomförande behöver analyseras särskilt och eventuellt kan komma att omprövas. Vi sätter ett hårt tryck på att hålla kostnaderna nere. Likaså avser regeringen att fortsatt använda sig av processen med byggstartsbeslut mer aktivt för att motverka stora kostnadsökningar i projekt.
Det här är viktigt eftersom vi ser att behoven är större än de resurser vi har, även om vi nu satsar över hela 27 procent mer än i den förra eller nu gällande planen.
Vad satsar vi då på? Vad är huvudfokus när vi nu lägger så mycket mer pengar till infrastruktur? Det är i första hand underhåll. Det är samhällsekonomiskt lönsamt att satsa på underhåll. Kostnaden för att lappa och laga minskar, och regeringen ser att en väl underhållen och robust transportinfrastruktur minskar sårbarheten i transportsystemet.
Det har i debatten lyfts frågor kring storleken på järnvägsunderhåll. Jag vill tydliggöra att med den förändring vi nu gör vad gäller förvaltningsanslag och sakanslag, alltså att förvaltningskostnader på Trafikverket inte längre kommer att belasta underhållsbudgeten för järnvägsunderhåll, är de nya medel som frigörs hela 36 miljarder kronor. Det är en ökning med 18 procent om man jämför på samma sätt som i den nu gällande planen.
Är detta tillräckligt? Hade regeringen velat göra mer? Det är klart att vi hade velat göra mer, men vi är i en situation där utrymmet är begränsat för hur mycket man lyckas omsätta de kommande åren.
Någon undrade om vi är nöjda. Nej, det är vi inte. Vi hade velat göra mer. Men anledningen till att det finns begränsat utrymme på just järnvägssidan har att göra med långa ledtider och en entreprenörsmarknad som är anpassad efter de senaste årens låga underhåll. Kritiken som riktas mot regeringen i det här fallet slår därför väldigt mycket tillbaka på dem som har suttit vid makten de senaste mandatperioderna och även decennierna. Det här är någonting som jag tror att alla behöver idka självkritik kring, inte minst de som har suttit vid makten senast.
Det handlar också om tillgång till tider i spår i kombination med brist på kompetens och brister i den maskinpark som finns tillgänglig. Det är långa upphandlingstider också på de maskiner som behövs för att kunna underhålla.
Det är därför regeringen har gett Trafikverket ett mycket tydligt uppdrag att stärka arbetet med järnvägsunderhåll. Det går i linje med vad många efterfrågar: att få ett helhetsgrepp, att få stärkt beställarkompetens, att få en ökad operativ förmåga, att få en större samverkan i sektorn och att frigöra mer av innovation och teknisk kunskap som kan göra att man kan underhålla mer och samtidigt ta mindre tid i spår i bruk.
Det är såklart väldigt enkelt att underhålla väldigt mycket. Det är bara att stänga ned trafiken på järnvägen så kan man underhålla mycket. Men det kommer att få väldigt stora konsekvenser för järnvägstransporterna, som ju är en helt bärande del i inte minst näringslivets transporter både för arbetspendling och för godstrafik.
När det gäller vägsidan återtar vi hela underhållsskulden under tolvårsperioden. Och på järnvägssidan återtar vi alltså så mycket som bedöms vara möjligt. Vi hoppas förstås att de andra åtgärder som vi vidtar kommer att göra att vi kan få ännu högre framdrift i arbetet med järnvägsunderhåll framöver.
Den stora risken är att väldigt mycket pengar avsätts som inte kommer att kunna omsättas. Säg att vi hamnar i samma situation som jag mötte när jag klev in på departementet, nämligen att det fanns 750 miljoner kronor som inte hade kunnat användas och som riskerade att brinna inne. Och många av de miljarder som vi hör svingas i debatten i dag kommer inte att kunna omsättas i praktiken. Det är därför som det är oerhört viktigt att arbeta med hög framdrift också i att vässa arbetet med underhåll.
Med risk för att överskrida min anmälda talartid vill jag också fördjupa mig i ett påstående som Linus Lakso gjorde i sitt inlägg om Fehmarn Bält-förbindelsen och att den inte fått tillräcklig uppmärksamhet från regeringens sida.
Den förra regeringen förbisåg förslag som Trafikverket hade lagt fram till nationell plan för att öka kapaciteten över Öresundsbron för att ta höjd för Fehmarn Bält-förbindelsen. Den förra regeringen valde att inte lägga in detta i nationell plan. Men när den nuvarande regeringen avbröt planerna för stambanor för höghastighetståg såg vi att vi kan spara mycket pengar på sträckan Lund-Hässleholm om vi sänker standarden från 320 kilometer i timmen till 250 kilometer i timmen. Vad gjorde vi med de pengar som frigjordes? Jo, vi har redan lagt in olika åtgärder i nu gällande plan. Det handlar om ny planskild spårkorsning på Malmö bangård, anläggande av fler plattformsspår i banhallen på Malmö central, utbyggnad till dubbelspår mellan Östervärns station och Malmö central, förbigångsspår Slätthult på Södra stambanan, mötesspår på godsstråket genom Skåne, förbigångsspår Rättelöv och spår 21 i Hässleholm på Södra stambanan. Detta är åtgärder som tillsammans med de åtgärder som regeringen i Danmark fattade beslut om samma dag ökar kapaciteten på Öresundsbron med över 30 procent. Detta ligger nu redan i planen tack vare regeringens omläggning av infrastrukturpolitiken, där vi ser att mer pengar behöver gå till åtgärder som kan komma på plats snabbare, faktiskt till följd av att den förra regeringen inte tog in Fehmarn Bält-förbindelsens öppnande i de planer som man då hade att fatta beslut om.
Andra saker som vi gör är att vi städar upp efter det som den förra regeringen gjorde när den halverade anslaget till det nya signalsystemet ERTMS. Det gjorde man på slutet av planperioden. Detta fick mycket kraftfull kritik från Riksrevisionen. Men trots att man använde sådan systemkritisk infrastruktur som en budgetregulator lyckades man ändå inte få ihop hela planens ekonomi, utan rubriken på Riksrevisionens rapport var att planen lovade mer än den kunde hålla.
Det är därför som vi behöver göra ett omtag och stärka arbetet med kostnadskontroll. Det är också därför som vi nu ger ett mycket tydligt besked om att nya finansieringsformer ska prövas. Det handlar om att få ett snabbare och mer kostnadseffektivt genomförande och att fler projekt kan genomföras. Det är också viktigt att säga att samhällsekonomisk lönsamhet fortsatt ska vara vägledande.
Under den kommande planperioden avser regeringen att aktivt testa investeringsobjekt som projekteras och byggs av annan aktör än Trafikverket. Det kan ske genom upphandling, genom OPS eller genom att det genomförs i bolagsform, detta för att få jämförelseobjekt till Trafikverkets produktionsupplägg samt driftsformer. Dessa OPS-projekt organiseras ofta i projektbolag men kan också handlas upp av en myndighet.
Som ett första led i arbetet, vilket framgår av infrastrukturpropositionen, kommer Trafikverket att få i uppdrag att ta fram förslag på investeringsobjekt som man ser kan vara aktuella för OPS-upplägg. Regeringen kommer också att tillsätta en utredare som ska föreslå en modell för organisering av sådana projekt. Några sådana har lyfts fram i debatten i dag, till exempel östlig förbindelse, Malmbanan och att pengar som kommer att tas in via avgifter på Öresundsbron ska stanna kvar i Skåne och återinvesteras i infrastruktur.
Detta är många viktiga delar i den omläggning av infrastrukturpolitiken som vi nu genomför och som handlar om att få så mycket nytta som möjligt så snabbt som möjligt och att ta tag i de problem som tidigare har åsidosatts vad gäller underhållet när vi får mer infrastruktur för pengarna och mycket mer pengar till infrastruktur.
(Applåder)
I detta anförande instämde Lili André och Magnus Jacobsson (båda KD) samt Maria Stockhaus (M).
Anf. 158 Gunilla Svantorp (S)
Fru talman! Jag tackar statsrådet för inlägget.
Rätta mig om jag har fel. Det låter på statsrådet som att detta med kostnadskontroll är någonting som har skett efter valet. Men visst var det väl ändå Tomas Eneroth som sent 2022 före valet gav Trafikanalys i uppdrag att stödja, granska, följa upp och analysera Trafikverkets verksamhet med fokus på kostnadsreducerande åtgärder? Och visst är det väl så att man just nu håller på att titta på de tre nationella projekt som har omprövats och att det ska komma en rapport i januari? Det var väl ändå så att den gamla regeringen lite grann också tittade på kostnadsreducering, även om det inte lät så från talarstolen alldeles nyss? Det var egentligen inte detta som jag begärde ordet för, men jag var tvungen att ställa dessa frågor.
Hur ser ministern på att Ikea sätter in bussar för att personalen över huvud taget ska kunna ta sig till jobbet? Är det inte ett stort misslyckande, och hur tänker man framåt kring det?
När vi var med utskottet i Malmö och Köpenhamn fanns det en väldigt stor oro för att om man kommer till rätta med en flaskhals uppstår den på ett annat ställe när det inte finns sammanhängande stråk. Kan statsrådet säga någonting om det? Hur kan vi undvika att flaskhalsar flyttas framöver?
Anf. 159 Statsrådet Andreas Carlson (KD)
Fru talman! Det var ett väldigt bra uppdrag som den förra regeringen gav till Trafikanalys. Det gick över fem år, och det är viktigt att ha en lång horisont. Men det är också väldigt viktigt att vidta åtgärder betydligt snabbare och att stärka arbetet med kostnadskontroll. Det är där frågan om de 59 miljarderna kommer in, pengar som den förra regeringen lät Trafikverket hålla inne. Det var pengar som skulle gå till underhåll och nyinvesteringar. Att den förra regeringen inte såg till att få en bra ordning på detta är ändå en fråga som hänger kvar i luften. Det vore därför intressant att höra Gunilla Svantorp utveckla hur man kom fram till den slutsatsen och varför man lät alla dessa miljarder som låg på sakanslag gå till förvaltningskostnader.
Som jag sa i mitt anförande är det viktigt att ha en systemsyn, att se stråk och att gå från olika etapper till mer av stråk. Det är svar på ledamotens tredje fråga.
Frågan om att sätta in bussar för att man inte litar på järnvägen är en konsekvens av den eftersatta infrastruktur som vi har i Sverige. Det är där vi nu lägger om växlarna och vidtar åtgärder här och nu, förstärker här och nu och vässar arbetet här och nu i stället för att lägga fram väldigt långtgående planer som riskerar att äta upp hela utrymmet. Att avbryta planerna för nya stambanor för höghastighetståg sparar enligt Riksrevisionen 162 miljarder kronor. Det är pengar som behöver användas för att få en betydligt bättre funktion mycket snabbare.
Jag vill återkomma till en fråga som har varit uppe i debatten. Neddragningen på 45 miljarder kronor som Socialdemokraterna gör på vägunderhåll i förhållande till regeringens förslag kommer att få dramatiska konsekvenser. Jag hörde att ledamoten sa att hon väl känner till förhållandena i Värmland och på enskilda vägar. Men dessa 45 miljarder kommer att märkas även på ledamotens egna vägar. Förklara gärna varför ni gör denna kraftiga neddragning.
Anf. 160 Gunilla Svantorp (S)
Fru talman! Man kan också se det som att det är en satsning på järnvägen. Det är ändå en satsning framåt på vägar, även om det inte är lika mycket som i regeringens satsning.
Jag skulle vilja ställa en fråga som vi ofta får. Den handlar om strategin kring våra inre vattenvägar och om vad som ska hända. Vi har någonting som är ganska unikt, och det är våra inre vattenvägar som inte används fullt ut som de skulle kunna göra. Till detta hör alla hamnar som finns runt omkring. Det är många som undrar hur strategin egentligen ser ut framåt. Jag vet att hamnarna delvis inte är nationella utan att de för det mesta ägs kommunalt och regionalt. Men nationen pekar ändå ut att man vill gå åt detta håll. Kommer det att komma något slags hamnstrategi eller strategi för de inre vattenvägarna, och vad tror statsrådet att den i så fall kommer att innehålla?
En absolut brännande fråga framöver är isbrytarna och vad som ska hända där. Vi vet ju att nästan allihop kommer att bli för gamla inom bara några få år. För framför allt folk i norr är det detta som gör att man kan ta sig ut med gods och så vidare, så det är oerhört viktigt.
Avslutningsvis skulle jag vilja fråga om statsrådet tror att det är möjligt att uppnå etappmålet på klimatområdet, att vi ska minska utsläppen med 63 procent till 2030, vilket snart bara är fem år bort?
Anf. 161 Statsrådet Andreas Carlson (KD)
Fru talman! Det blir en hel del frågor - en taktik när man inte riktigt själv har svar på den fråga jag ställde om vägunderhållet, som det kraftigt dras ned på i förhållande till regeringens förslag i propositionen. Jag ska återkomma till den frågan.
Vad gäller sjöfart har regeringen utsett en sjöfartssamordnare för att stärka arbetet med just inlandssjöfarten. Detta är en viktig del i regeringens breda arbete med att stärka sjöfartens konkurrenskraft. I detta ligger förstås också frågan om isbrytare, som blir en fråga för den nationella planen. Vi har ännu inte fått ett beslut från riksdagen om att låsa de ramar som regeringen har föreslagit, så jag ser fram emot att återkomma även i den frågan framöver.
När det gäller vägsatsningarna är vägunderhållsskulden 35 miljarder kronor, fru talman. Nu gör Socialdemokraterna i sitt förslag en neddragning som är större än hela den samlade vägunderhållsskulden och låtsas som att det är en liten balansering på marginalen. Detta kommer att märkas på ett dramatiskt sätt, precis som det redan i dag märks att man, när man hade chansen under förra planen och planen dessförinnan, inte prioriterade upp detta så att vanligt folk i Värmland eller någon annan del av landet kan lita på att det går att ta sig fram på ett trafiksäkert sätt, med bra framkomlighet, utan att köra sönder bilen i potthål. Detta lyfts av näringslivet fram som direkta tillväxthinder. Ändå kommer Socialdemokraterna i sin motion tillbaka och drar ned på vägsatsningen med ett belopp som är större än hela den samlade vägunderhållsskulden.
Jag tycker att detta är märkligt och oansvarigt. Det kommer att försätta Sverige, svensk beredskap, svensk konkurrenskraft och svenskars vardagspussel och liv i en sämre situation. De boende i Värmland och andra delar av landet får alltså vara lyckliga över att vi har en annan regering som nu prioriterar upp vägunderhållet.
Anf. 162 Ulrika Heie (C)
Fru talman! Också jag vill uttrycka min uppskattning för att ministern är här; jag är rädd att jag kanske missade det i mitt anförande tidigare. Jag uppskattar verkligen detta och inte minst det som ministern också nämnde: möjligheten att diskutera transportsystemets påverkan på den totalförsvarspolitiska situationen. Vi kommer, som jag har nämnt för ministern, att ha ett offentligt seminarium om dessa frågor, och jag uppskattar verkligen möjligheten att diskutera dem.
Jag skulle vilja ställa ett par frågor. Det finns jättemycket att diskutera, för det handlar om en proposition som täcker alla transportslag och så vidare. Det är klart att det finns mycket att fördjupa sig i.
Jag skulle vilja lyfta det jag inledde med, totalförsvarets behov. Ministern säger själv att det ligger tungt i den här propositionen, men det är inte en egen rubrik - det behandlas på ett par sidor under en underrubrik. Jag skulle vilja höra lite ytterligare om hur ministern ser på den delen.
När det sedan gäller mer pengar är detta jätteviktigt, liksom att få mer för pengarna. Men det är trots allt "bara" 1 procent av bnp. Vi höjer inte andelen av budgeten. Hur ser ministern på möjligheten till ytterligare finansiering? Om jag hörde rätt sa ministern att man ska tillsätta en utredare på detta område, men det känns som att det är lite bråttom eller ont om tid. Jag vet att ministern känner en sense of urgency när det gäller dessa områden, så vill ministern berätta lite ytterligare om när detta kommer att hända och lite mer om det uppdrag som denna utredare kommer att få? Jag tror att det är otroligt viktigt.
När det sedan gäller den gränsöverskridande trafiken var vi i Danmark och hade samtal med de danska parlamentarikerna. De hör de svenska önskemålen gällande förbindelser över Öresund. Hur ser ministern på dessa frågor framöver?
Anf. 163 Statsrådet Andreas Carlson (KD)
Fru talman! Jag tror att jag börjar med det sista, nämligen de gränsöverskridande transporterna. De hänger också i ganska stor utsträckning ihop med den första frågan om totalförsvarets behov eftersom detta är en mycket viktig del i det nordiska samarbetet och också i de krav som ställs på oss till följd av vårt Natomedlemskap. De allierade behöver kunna använda Sverige som ett land där det ges värdlandsstöd. Detta kommer förstås att vara en viktig fråga i det fortsatta arbetet.
Vad gäller gränsöverskridande transporter har vi förstärkt det nordiska samarbetet. Vi har ett arbete igång för att fördjupa analysen och i möjligaste mån synka våra planeringsprocesser närmare. Det spelar ju inte så stor roll om vi gör förstärkningar på exempelvis Malmbanan om de inte följs av förstärkningar på Ofotenbanan till Narvik, på norska sidan.
På samma sätt är det när det gäller Öresund viktigt att förstärka redundansen till Öresundsbron. Detta är en av de faktorer som den svenska Försvarsberedningen pekar på. Den pekar även på andra delar: redundans till Göteborgs hamn och kopplingar i väst-östlig riktning, från Oslo, Trondheim och Narvik österut.
Detta är de delar vi nu arbetar med också vad gäller totalförsvarets behov. Det framgår i totalförsvarspropositionen, fru talman, att transportinfrastrukturen är central för andra viktiga förmågor i vår beredskap med koppling till totalförsvaret.
När det gäller den andra frågan, vad som nu händer framöver, är tanken att den utredare som ska tillsättas ska se över och ta fram förslag på olika modeller för OPS:er och alternativa driftsformer och att detta ska ske i högt tempo så att vi kan landa i olika beslut i takt med att den nationella planen presenteras. Detta är inget som dras i långbänk, utan det kommer att arbetas med i hög hastighet. Det är också viktigt att det blir rätt.
Anf. 164 Ulrika Heie (C)
Fru talman! Jag tackar för bra svar på mina frågor.
Jag skulle vilja ställa ytterligare en fråga kopplat till propositionen. När det gäller järnvägsunderhållet, som ministern har talat om, är det väl känt vad vi tycker. Men jag skulle ändå vilja fråga om möjligheten att öka kapaciteten framöver. Det är klart att järnvägssystemet är viktigt, och ministern nämnde själv flaskhalsar, som det är angeläget att undanröja i möjligaste mån. Nu tillsätts en utredning där det kan komma att föreslås medel även för ytterligare investeringar, kanske också på järnvägssidan. Vi kan lämna de gamla stambanorna och det beslutet därhän och inte diskutera det i dag, men hur ser ministerns vision för att öka kapaciteten på järnvägen ut? Handlar det om de här sträckorna kopplade till storstäderna eller även om andra delar och flaskhalsar, som ministern ser det? Jag skulle gärna vilja fördjupa diskussionen ytterligare något när det gäller detta.
Anf. 165 Statsrådet Andreas Carlson (KD)
Fru talman! Jag kan illustrera en del av svaret på den fråga som ledamoten ställer med det exempel jag just gav i talarstolen om åtgärder vi kan få på plats vad gäller landanslutningar till Öresundsbron, inom samma ram och för samma belopp som det tidigare planerades för, med tåg som går i 320 kilometer mellan Lund och Hässleholm. Genom att sänka hastigheten till 250 kilometer fick vi plats med ytterligare landanslutningar som ökar kapaciteten hos befintlig förbindelse med över 30 procent, givet de satsningar som också görs på dansk sida. Besluten togs på samma dag av den svenska och den danska regeringen. Detta är beräkningar som kommer från Öresundsbrokonsortiet, vilket innebär att kapacitetsbehovet säkras fram till 2050, enligt de bedömningar Öresundsbrokonsortiet har gjort.
Detta är ett exempel på den mycket praktiska vision jag har. Vi behöver stärka kapaciteten genom att vidta träffsäkra åtgärder så snabbt som möjligt.
Det talas ibland om visioner. Jag tror att det kanske har varit lite för många långtgående visioner med ganska liten effekt på det vi har här och nu. Nu har vi en situation där vi inte fullt ut kan lita på järnvägen eller infrastrukturen. Då kommer det att vara viktigt att se på vad vi kan göra inom den befintliga strukturen för att öka kapaciteten.
Jag känner inte till det exakta antalet hastighetsnedsättningar på Västra stambanan i dagsläget, men jag tror att det är ungefär 100. Genom att bygga bort dem kan man öka kapaciteten på exempelvis Västra stambanan. Genom att införa det digitala signalsystemet ERTMS kan man också öka trafikeringen. Jag hinner inte gå in på alla nackdelar med ATC-systemet från 70-talet, men man kan trafikera på ett annat sätt med ett betydligt bättre och mer anpassat digitalt signalsystem. Det här är också viktiga delar när vi nu rustar upp och ökar kapaciteten. Underhåll och ökad kapacitet hänger ihop, fru talman.
Jag vill tacka trafikutskottets ordförande för debatten och för konstruktiva inlägg.
Anf. 166 Linus Lakso (MP)
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för hans närvaro i debatten. Mycket trevligt!
Vi har ju varit inne på detta ganska mycket under debattens gång. Trots väldigt mycket prat, väldigt många stora ord och ett nästan totalt enögt fokus tidigare i debatten, inte minst från Andreas Carlson, återtas alltså bara 10-15 procent av underhållet. Det är väl ändå ärligt att Andreas Carlson konstaterar att han inte är nöjd med detta.
Det är ju alltid tråkigt när man misslyckas i en förhandling. Jag vet att Kristdemokraterna har velat se en investeringsbudget och investeringar i nya stambanor, men i politiken är det ju så att man inte alltid får sin vilja igenom.
Min fråga är ändå varför man inte har försökt lite mer. Vi vet bland annat att det har funnits ganska omfattande kritik gällande underhållet av Västra stambanan, som vi har diskuterat i trafikutskottet flera gånger. Där har det gjorts en upphandling. Man har egentligen inte ställt krav på att det ska gå fort utan bara gått på lägsta pris, med resultatet att det tar väldigt lång tid att genomföra underhållet.
Detta är en uppenbart lågt hängande frukt för att kunna genomföra mer underhåll under kortare tid. Trafikverket skulle kunna ställa hårdare krav på att det faktiskt ska gå fort att genomföra underhållet, och vi vet att det finns maskiner som kan göra det mycket fortare än det görs i dag. Varför har Andreas Carlson inte undersökt dessa möjligheter mer noggrant när han ändå är missnöjd med att bara kunna återta 10-15 procent av underhållet av järnväg?
Anf. 167 Statsrådet Andreas Carlson (KD)
Fru talman! Jag uppskattar den här debatten. Jag uppskattar dock också saklighet i en debatt, och här tycker jag att det finns lite utvecklingspotential för ledamoten.
Det jag refererade till var inte ett misslyckande i en förhandling. Som man kommer att kunna se i protokollet efteråt, fru talman, refererade jag till att det inte går att omsätta mer medel med tanke på att det har varit en för låg nivå. Entreprenörsmarknaden är anpassad efter de senaste årens låga underhåll. Det är långa ledtider. Det handlar om tider i spår, maskinparker som behöver upphandlas och kompetens som behöver förstärkas.
När det gäller den förhandling som har gjorts är jag väldigt glad över att vi har kunnat ge Trafikverket maximalt av vad de själva bedömer att de kan omsätta.
Det var också märkligt att höra att det var ett enögt fokus. Jag tyckte att jag gick in ganska mycket i detalj på delar där vi faktiskt har städat upp efter den förra regeringens misslyckande. Nu satt Miljöpartiet kanske inte i regeringen när den förra nationella planen lades fram, men vad gäller de landanslutningar som behövs för att öka kapaciteten över Öresundsbron vore det intressant att höra varför man inte gjorde ett större nummer av att öka kapaciteten till följd av Fehmarn Bält-förbindelsens öppnande.
Det har definitivt inte varit ett enögt fokus - tvärtom. Jag uppmuntrar ledamoten att i sitt nästa inlägg redogöra för hur han själv ser att man skulle kunna omsätta detta. Gunnar Alexandersson hade ju förslag i den utredning som alliansregeringen tillsatte redan för drygt tio år sedan. Han pekade på att man skulle kunna ändra upphandlingsinstrumentet. Det gjorde inte Miljöpartiet något åt i regeringsställning när de själva hade chansen.
Det är nu vi vidtar åtgärder för att få tid i spår, som är en viktig faktor för att få ett bättre underhåll. Det vi ser i dag är till stor del frukten av tidigare misslyckanden.
Anf. 168 Linus Lakso (MP)
Fru talman! Jag tackar Andreas Carlson för svaret.
Då får jag ställa en mer öppen fråga: Är Andreas Carlson nöjd med att bara återta 10-15 procent av underhållet av järnvägen? Man kan ju ha olika bilder, men min bild är att den här regeringen har haft ett väldigt högt tonläge när det gäller att det har varit för lite fokus på att återta underhållet. Det är därför min förvåning över att man i så låg grad lyckas återta det eftersatta underhållet är ganska stor.
Jag har varit inne på hur man skulle kunna göra detta bättre. Det är något vi får undersöka över tid - vi har ju tolv år på oss under den här planperioden att förbättra effektiviteten i underhållet.
Vi tror att underhållet behöver återtas i statlig regi och att det behövs en myndighet som fokuserar på järnvägen. Vi tror att det behövs innovationsupphandlingar. Vi tror också att man behöver jobba mer i konsortier med ett långsiktigt ansvar för underhållet i stället för att det, som nu, är uppdelat mellan olika aktörer. Detta var några exempel.
Jag har några ytterligare frågor. Som vi har varit inne på lite grann under debatten, och som jag nämnde i mitt tidigare anförande, står transportområdet för ungefär 30 procent av utsläppen. Här ser vi kraftigt ökade utsläpp på grund av regeringens politik, inte minst på grund av en misslyckad elektrifiering. Detta kombineras med att infrastrukturpropositionen framför allt satsar på ökad vägtrafik, speciellt om man räknar i absoluta tal och personkilometer. Är Andreas Carlson nöjd med att regeringen kraftigt ökar utsläppen och missar klimatmålen, och är han nöjd med att de ökade utsläppen framför allt sker inom just transportsektorn?
Anf. 169 Statsrådet Andreas Carlson (KD)
Fru talman! Vi ser en fantastisk utveckling för flera trafikslag. Alla sektorer och branscher arbetar med att ställa om sin del av transportsystemet. Det är viktigt att ha en hög framdrift i detta. Regeringen vidtar åtgärder och gör det exempelvis enklare att ha last mile-leveranser med elektriska fordon, med försöksverksamhet inom viktklassen 3 ½ ton för att kunna köra en tyngre lastbil med B-körkort, vilket är en viktig del i omställningen. Det finns många exempel på att regeringen gör väldigt mycket just nu. Det kommer vi att fortsätta göra.
Vi gör också stora satsningar på vägunderhåll. Jag ska erkänna att jag är glad - det lyfts fram här som en snedvridning, men Miljöpartiet satsar ju lika mycket på vägunderhåll som regeringen gör. Frågan är hur man ska få igenom detta med Socialdemokraterna, som vill skära ned på vägunderhållet med 45 miljarder. Detta kommer att vara en viktig del i omställningen, eftersom elbilar väger betydligt mer och sliter mer på vägbanorna än bilar som drivs med fossila drivmedel.
Linus Laksos första fråga var om jag är nöjd med våra pengar till järnvägen. Det är 18 procent mer än i den nu gällande planen. Jag hade gärna sett mer om det hade varit möjligt, men nu avsätter vi lika mycket som Trafikverket bedömer att man kan omsätta. Det är alltså ett maximalt utfall.
Den här planen ska revideras om fyra år. Vi tror att de åtgärder vi nu vidtar för att öka punktligheten och tillförlitligheten i järnvägsunderhållet och för att stärka Trafikverkets beställarkompetens, operativa förmåga och samverkan med underhållsentreprenörer samt verkets förmåga att ta in mer innovation och ta mer hänsyn till påverkan på trafiken i upphandlingarna kommer att få resultat - förhoppningsvis snabbt. Då kommer vi att kunna revidera planen. Nu ser vi dock att vi har maxat järnvägsunderhållet, och det är jag nöjd med.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 12 december.)
Beslut
Stor satsning på Sveriges vägar och järnvägar (TU5)
Riksdagen sa ja till regeringens förslag om en ekonomisk ram, på totalt 1 171 miljarder kronor, som under tolv år ska användas för att rusta upp Sveriges transportinfrastruktur. Summan räknas i 2025 års priser.
Under perioden 2026–2037 ska medlen användas till både upprätthållande och utveckling av bland annat vägar och järnvägar.
354 miljarder ska användas till att upprätthålla statliga vägar och 210 miljarder ska användas till att upprätthålla statliga järnvägar. 607 miljarder ska användas till att utveckla transportsystemet. Bland annat gäller det utveckling av statliga järnvägar och vägar, trimnings- och miljöåtgärder i befintlig infrastruktur samt statlig medfinansiering till vissa regionala kollektivtrafikanläggningar.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på samtliga motionsyrkanden.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.