Hyresrätt m.m.

Debatt om förslag 21 mars 2007
Hoppa över anförandelistan

Anförandelista

  1. Hoppa till i videospelarenAmeer Sachet (S)
  2. Hoppa till i videospelarenEgon Frid (V)
  3. Hoppa till i videospelarenJan Lindholm (Mp)
  4. Hoppa till i videospelarenEwa Thalén Finné (M)
  5. Hoppa till i videospelarenAmeer Sachet (S)
  6. Hoppa till i videospelarenEwa Thalén Finné (M)
  7. Hoppa till i videospelarenAmeer Sachet (S)
  8. Hoppa till i videospelarenEwa Thalén Finné (M)
  9. Hoppa till i videospelarenLennart Pettersson (C)
  10. Hoppa till i videospelarenAmeer Sachet (S)
  11. Hoppa till i videospelarenLennart Pettersson (C)
  12. Hoppa till i videospelarenAmeer Sachet (S)
  13. Hoppa till i videospelarenLennart Pettersson (C)
  14. Hoppa till i videospelarenLars Tysklind (Fp)
  15. Hoppa till i videospelarenAmeer Sachet (S)
  16. Hoppa till i videospelarenLars Tysklind (Fp)
  17. Hoppa till i videospelarenAmeer Sachet (S)
  18. Hoppa till i videospelarenLars Tysklind (Fp)
  19. Hoppa till i videospelarenJan Lindholm (Mp)
  20. Hoppa till i videospelarenLars Tysklind (Fp)
  21. Hoppa till i videospelarenJan Lindholm (Mp)
  22. Hoppa till i videospelarenLars Tysklind (Fp)
  23. Hoppa till i videospelarenChristina Oskarsson (S)
  24. Hoppa till i videospelarenLars Tysklind (Fp)
  25. Hoppa till i videospelarenChristina Oskarsson (S)
  26. Hoppa till i videospelarenLars Tysklind (Fp)
  27. Hoppa till i videospelarenChristina Oskarsson (S)
  28. Hoppa till i videospelarenAnti Avsan (M)
  29. Hoppa till i videospelarenChristina Oskarsson (S)
  30. Hoppa till i videospelarenAnti Avsan (M)
  31. Hoppa till i videospelarenChristina Oskarsson (S)
  32. Hoppa till i videospelarenAnti Avsan (M)
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 32

Anf. 44 Ameer Sachet (S)

Herr talman! I dag behandlar vi civilutskottets betänkande CU10, Hyresrätt m.m. Den senare delen i betänkandet, som handlar om ombildning och kooperativ, kommer min partikamrat Christina Oskarsson att beröra i sitt anförande. Jag yrkar inledningsvis bifall till reservationerna 2, 10, 16 och 17. Bostadspolitiken är en viktig hörnsten i kampen för ett solidariskt samhälle. Att känna trygghet i sitt boende oavsett om man bor i villa, bostadsrätt eller hyresrätt är en central och viktig fråga för oss socialdemokrater. Bostadspolitiken utgör det fjärde benet i välfärdspolitiken utöver vård, omsorg och skola. En bostad är en social rättighet. Det är därför ett samhälleligt ansvar att trygga bostadsförsörjningen. En stark allmännytta är nödvändig för att motverka segregation och för att hålla nere bostadskostnaderna. Bruksvärdessystemet är den svenska modellen för hyressättning. Det är en framgångsrik modell som har gett lägre hyror i Sverige än i de flesta andra länder - hyror satta i fria förhandlingar mellan hyresgäster och fastighetsägare. Det är hyror baserade på bruksvärde och inte på marknadsvärde som ger hyresgästen ett verkligt besittningsskydd och skydd mot oskäliga hyror. Marknadshyror skulle för de allra flesta leda till stora hyreshöjningar och skapa en större segregation på bostadsmarknaden. Herr talman! Bruksvärdessystemet normerande roll är en viktig spärr mot oskäliga hyror. Om man tar bort detta system tar man bort skyddet som garanterar en rimlig hyreskostnad för tiotusentals hyresgäster. Det är en attack mot studenterna och mot tusentals unga i vårt land. Konsekvenserna av borgarnas bostadspolitik kommer för dessa grupper att bli försämrade möjligheter till billiga hyresrätter liksom en ökad bostadssegregation genom utförsäljning. Människor som inte har råd att köpa eller hyra en bostad till marknadspriser tvingas till ett sämre boende. Detta är helt i linje med den fria marknadens ideal: sämst åt den som har det sämst och bäst åt den som har det bäst. Herr talman! Vi socialdemokrater står för en social bostadspolitik. En bra bostad till en rimlig kostnad i en trygg miljö är en rättighet. Boendet ska bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdomar. Olika upplåtelseformer som bostadsrätt och kooperativt ägande ska finnas, gärna i blandad form. Bostadspolitiken måste vara stabil och långsiktig och utformad med hänsyn till människors inkomster, villkor och behov. Alla ska ha rätt till en bra bostad till rimlig kostnad. Under 2006 påbörjades nybyggnad av hus med sammanlagt ca 44 400 bostadslägenheter, vilket innebär en ökning med 39 procent jämfört med 2005. Ökningen gäller främst flerbostadshusen. Även antalet påbörjade ombyggnader ökade kraftigt. Vi vill fortsätta satsa på fler bostäder och bra bostäder för alla människor. Herr talman! Med hävandet av stopplagen blir det fritt fram att sälja ut stora bostadsbestånd genom allmännyttan, vilket kan försvåra för studenter och andra grupper som inte har möjlighet att ta lån för sitt boende. För att främja en rättvis tillgång till bostäder, för att värna miljön och för att få bra villkor även för inkomstsvaga grupper på bostadsmarknaden krävs statliga insatser. Utan statliga stöd i bostadspolitiken kommer orättvisorna att öka. Mycket hinner förändras i livet, men inte behovet av en bostad. Bostad behöver vi hela livet. Vi känner en oro för vad som kommer att hända med hyresrätten i framtiden. Redan givna och kommande direktiv till både de utredningar som den tidigare regeringen har tillsatt och till nya utredningar kommer att visa vad som blir kvar av den hyresrätt som vi känner i dag. Den borgerliga regeringen pratar om att utveckla hyresrätten som upplåtelseform samtidigt som regeringen ska sälja ut och ombilda hyresrätter i allmännyttan och drar in allt stöd till byggandet av hyresrätter så att hyrorna höjs. Sedan gör man om de kommunala bolagens bestånd till bostadsrätter. Vi har fått lära oss ett nytt ord i det borgerliga nyspråket: Utveckling betyder alltså avveckling. Med utförsäljningen av hyresrätterna försvinner det kapital som svenska folket gemensamt har investerat i bostäder. Bostäder som har byggts för att tillgodose medborgarnas behov av en bostad realiseras bort till vrakpriser, och stora summor pengar försvinner från det vi har byggt upp gemensamt. Den sociala bostadspolitiken rustas ned bit för bit. Vi socialdemokrater är emot denna utveckling. Allmännyttan ska värnas. Hyresgästerna ska ha skäliga hyror. De ska kunna vidmakthålla och fördjupa inflytandet över sina boendeförhållanden. Även studenter och unga ska ha möjlighet till ett bra boende. Det finns mot denna bakgrund all anledning för riksdagen att i ett tillkännagivande slå fast att den svenska modellen på bostadsmarknaden kan vara hotad om inte de allmännyttiga bostadsföretagen även i fortsättningen kan erbjuda bostäder till villkor som inte utgår från krav på vinstmaximering.

Anf. 45 Egon Frid (V)

Herr talman! I detta betänkande från civilutskottet om hyresrätt med mera behandlas motioner om upplåtelseformer och politiken för ombildning av hyresrätter. Också motioner om hyressättning, hyresrättsliga frågor, svarthandel och andrahandsuthyrning behandlas. Detta hör ihop med den tidigare debatt som vi har fört här om politiken för bostadsförsörjningen. Jag står naturligtvis även här bakom alla Vänsterpartiets reservationer i betänkandet och de gemensamma reservationer där Vänsterpartiet är med. Jag väljer här att yrka bifall till reservationerna 5 och 14 i betänkandet CU10. Jag ville belysa andrahandsuthyrningen. Den är i vissa fall mycket angelägen. Det måste vara möjligt att exempelvis studera eller arbeta en period på annan ort utan att för den skull förlora sitt hyreskontrakt. För andra utsatta grupper är det tyvärr rent av en nödvändighet att det finns andrahandskontrakt på bostadsmarknaden. Det gäller bland annat för ungdomar som i dag är extra hårt utsatta även när det gäller boendet. För att förbättra förhållandena på andrahandsmarknaden bör såväl hyresvärdarnas som hyresnämndernas kontroll öka genom att värdens medgivande respektive nämndens tillstånd alltid ska vara förenat med villkor om vilken högsta hyra som får tas ut. En för hög hyra, som många förstahandshyresgäster tar ut, ska kunna leda till att förstahandshyresgästens hyresrätt förverkas. Det skulle kunna ha en starkt avskräckande effekt på förstahandshyresgästens vilja att ta ut överhyror. I ett sådant förverkandefall bör andrahandshyresgästen ha rätt att få överta hyresrätten. Vänsterpartiets förslag i de här motionerna går bra ihop med Boutredningens förslag. Den som hyr i andra hand har dock en svag rättsställning och saknar enligt huvudregeln besittningsskydd, vilket innebär att hyresgästen med kort varsel kan förlora sin bostad. En andrahandshyresgäst kan efter två år få ett besittningsskydd i förhållande till förstahandshyresgästen dock aldrig i förhållande till fastighetsägaren. Det är bra om det pågående utredningsarbete som utskottet hänvisar till skulle leda till att uttag av överhyror kriminaliseras. Det är dock nödvändigt att uttag av överhyra rubriceras som ocker genom att det leder till förlust av förstahandskontraktet. För att anmälningar ska komma in måste dessutom andrahandshyresgästen i sådana fall har rätt att överta hyreskontraktet. Lagen måste alltså ändras så att uttag av hyra utöver bruksvärdesnivå i framtiden utgör ett tillräckligt skäl för att en förstahandshyresgästs besittningsskydd ska brytas. Herr talman! Jag vill se ett samhälle utvecklas där olika upplåtelseformer finns representerade i alla stadsdelar och bostadsområden. En stor del hyresrätter omvandlas årligen till bostadsrätter samtidigt som för få hyresrätter produceras. I Stockholmsregionen har sedan år 2000 mer än 30 000 hyresrätter omvandlats till bostadsrätter. Med regeringens politik lär omvandlingen snarast öka i takt under kommande år. Jag har inga invändningar mot bostadsrätter men motsätter mig omvandlingsutvecklingen och det sätt den går till på. Omvandlingen ökar boendesegregationen, ökar utanförskapet och minskar valfriheten för människor som vill bo i allmännyttans bostäder. Tillskottet i form av nyproducerade hyresrätter motsvarar inte antalet omvandlade bostäder. Även detta kommer att försämras ytterligare nu när alliansens regering valt att strypa alla former av produktionsstöd för byggande av hyresrätter. Det behövs en lagstiftning som reglerar en turordning av förvärvare vid försäljning av allmännyttiga bostäder. Allmännyttan ska i första hand säljas till annan allmännytta, i andra hand till privatägda fastighetsbolag och i tredje hand till en bostadsrättsförening för omvandling till bostadsrätter. Vi är inte för utförsäljning, men om hyresgästerna ändå beslutar att det ska göras måste det finnas en reglering och turordningsregler. Vi menar att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till lagstiftning som utgår från andemeningen i Vänsterpartiets syn på turordning vid försäljning av allmännyttiga bostäder. Vid en försäljning av allmännyttan ställs både hyresgästerna och Hyresgästföreningen alltför ofta inför färdiga planer på försäljning där det enda som återstår är ett beslut från kommunfullmäktige. Jag anser att ett allmännyttigt kommunalt bostadsbolag som har för avsikt att avyttra en fastighet bör ha en skyldighet att i ett tidigt skede underrätta de berörda hyresgästerna. Det är rimligt att hyresgästerna ges möjlighet att ifrågasätta en försäljning och redovisa alternativa lösningar. Hyresgästerna bör samtidigt i god tid även få information om upplåtelseformen kooperativ hyresrätt eftersom det ofta saknas en kunskap om vad upplåtelseformen innebär. En kooperativ hyresrättsförening kan vara ett allmännyttigt bostadsföretag, vilket innebär att det bör ges företräde vid eventuellt förvärv. Tiden för en kooperativ hyresrättsförening att bli konstituerad bör förkortas. En översyn av hur detta kan ske bör göras så att en förening kan få tillräckligt med tid för att utnyttja företrädesrätten till förvärv enligt ombildningslagen som ett alternativ till ombildning till kooperativ hyresrätt om en utförsäljning föreslås. Herr talman! Avslutningsvis vill jag ta upp att det på senare tid förekommit exempel på att hyreslagen inte skyddar en hyresgästs besittningsrätt då bostaden har utsatts för en brand. Hur branden uppstod spelar ingen roll i sammanhanget, inte heller vem eller vad som orsakade den. Hyreslagen bör ändras så att en hyresgäst har kvar sin besittningsrätt när en lägenhet har totalförstörts genom en brand eller en annan händelse. Besittningsrätten ska i första hand garantera en återflyttningsrätt och i andra hand rätten att få en ersättningsbostad. Här behöver regeringen ta initiativ för att göra en förändring av hyreslagen så att hyresrätten kan bestå även då bostaden har varit utsatt för en brand.

Anf. 46 Jan Lindholm (Mp)

Herr talman! Vi i Miljöpartiet står som vanligt bakom de reservationer vi har och de reservationer vi medverkar i, men för tids vinnande väljer jag att bara yrka bifall till reservation 12. Det är inga små förändringar som sker i vårt land sedan höstens val. Det är ibland med viss skräckfylld rysning som jag läser majoritetens formuleringar. Som motivering för att avslå förslaget om att ge rättssäkerhet för en hyresgäst som vägras hyra en lägenhet genom att införa någon form - och då naturligtvis en form som ska utredas - av överprövningsmöjligheter för den förfördelade där den kan få veta varför man inte accepteras som hyresgäst skriver majoriteten: "Tanken att en hyresvärds beslut om att inte anta en viss person som hyresgäst skulle kunna överprövas av domstol eller annan myndighet framstår som främmande för svensk rättstradition." Man kan undra om majoriteten med det anser att hyresvärdar ska ha rätt att systematiskt välja bort barnfamiljer om man tycker att de är störande. Eller ska hyresvärden kunna använda språktester för att välja ut vilka hyresgäster man vill ha i sitt hus? Är det okej enligt majoriteten om hyresvärden bara vill hyra ut till män eller kanske bara till kvinnor? Har alla diskrimineringsgrunder helt plötsligt blivit fullt ut tillåtna att använda sig av i vårt borgerliga Sverige? Det är möjligt att jag övertolkar texten, men det står faktiskt att prövning framstår som främmande för svensk rättstradition. För mig är en rättsstat nästan det motsatta. Det jag upplever som typiskt för en rättsstat är just att man har system för att pröva att en orättfärdig behandling av en individ inte sker. När jag läser sådana texter som den som majoriteten har skrivit nu känner jag att det går iskalla, svartklädda, taktfasta soldater genom rummet. Skulle det alltså vara helt okej att välja bort barnfamiljer? Det är för mig en skrämmande utveckling. Jag har full förståelse för hela det batteri av svårigheter som majoriteten radar upp i den tre sidor långa motivationstext som finns för avslaget. Det är ju möjligt att en utredningen inte skulle klara av att lösa alla de här problemen, men i mitt Sverige får inte en friskola neka ett barn en plats eller en handlare neka en kund entré till butiken utan giltigt motiv. I de flesta fall finns det säkert en kö att hänvisa till eller en föreskrift om att lokalen inte får ta emot fler besökare, men godtycke är för mig aldrig ett motiv. Det är ju inte så att de tusentals som köar till en viss lägenhet är förfördelade. Det handlar om när den som har köat längst, den som står först i kön enligt de kriterier som fastighetsägaren har ställt upp, inte får den lägenhet som han eller hon trott sig meriterad för. Det är då man kan tala om behov av prövning. Man skulle kunna tala om dålig eller undermålig marknadsföring eller om informationsbrister, om det är så att det finns ett för de flesta köande okänt kriterium som bara vissa får vetskap om. Ligger inte det väldigt nära en diskrimineringssituation? Är det oviktigt för majoriteten med transparenta regler? Tycker ni inte att medborgarna ska kunna förstå varför saker blir som de blir? Vill ni inte ha några spelregler över huvud taget? Så kan man faktiskt tolka en del av era texter ibland, och här är det rätt tydligt. Det här handlar inte om en tung börda för Sveriges hyresvärdar utan om en säkerhetsventil för ett litet antal presumtiva hyresgäster. Det handlar egentligen om att kunna säkerställa att olaga diskriminering inte sker, och det är, hävdar jag, svensk rättstradition. Ett annat utslag av Miljöpartiets syn på svensk rättssäkerhet är att vi i en motion kräver åtgärder för att svarthandel med bostäder inte ska förekomma. Vi vill ha regler som gör att fastighetsägarna får ett tydligt ansvar för att motverka svarthandel. Flera av de reservationer som Miljöpartiet medverkat till i det här betänkandet handlar på olika sätt om kooperativ hyresrätt. Vi anser inte att det är någon självskriven lag att allmännyttan ska gynna privat spekulation när man väljer att sälja ut bostäder. Vi är inte motståndare till bostadsrätten som upplåtelseform - absolut inte - men vi anser att de som inte vill ge sig in i den formen av spekulation har samma rätt till ett bra boende. Hyresrättsinnehavarna betalar ju dessutom normalt mer för sitt boende än vad den som äger sitt boende betalar. Där kan man tala om förmögenhetsöverföring när hyresrätter privatiseras. Man kan alltså undra hur rättvist det är. Vi menar att den kooperativa hyresrätten borde ges förtur vid en utförsäljning av allmännyttan. Det är en upplåtelseform som vi anser har många fördelar och som vi därför tror har stora möjligheter att utvecklas. Det behövs, som jag sade i debatten om det förra betänkandet också, många olika upplåtelseformer, bland annat just för att stödja mångfald och integration i bostadsområden. Om det är så att stadskärnan och andra attraktiva områden med tiden enbart kommer att bestå av bostadsrätter och kanske andra former av äganderätter, som jag vet att regeringen arbetar med, ägarlägenheter, så får vi en ändå mer segregerad bostadsmarknad, och vi får större klyftor i samhället. Den kooperativa hyresrätten, både som ägarmodell och som hyresmodell, har fått en trög start. Kanske beror det på att många saknar kunskap om dess möjligheter. Därför borde regeringen avsätta resurser för att stödja utvecklingen av den upplåtelseformen. Vi i Miljöpartiet strävar efter att hitta former för bostadslösningar som ger de boende ett ökat inflytande och ett ökat ansvar för sitt boende, utan att den boende för den skull ska behöva skuldsätta sig och delta i en sorts lotteri. Spekulation är inte något som vi anser att samhällets regler ska uppmuntra till. Däremot ser vi inte något fel i att många ändå väljer att belåna sig långt upp över öronen i förhoppning om att värdestegringen med åren ska göra dem riktigt rika. Det är helt okej att chansa, även i Miljöpartiets Sverige. Men det är också okej om det går åt pepparn. Vår samhällsmodell är till för alla, inte bara för dem som har tur i spel och dobbel. Vi menar att samhället har ett ansvar för att alla ska klara av att lösa de grundläggande behoven. Därför måste samhället utveckla och stötta former på alla samhällsområden som gör att alla får plats. Det är därför vi stöder den kooperativa modellen som ett alternativ till den spekulativa modellen. Det behövs mångfald. Vi skulle även vilja se ändringar i lagstiftningen som ger alla boende en större möjlighet och en ökad rätt att delta i samråd vid förändringar i fastighetsbeståndet. Vi menar att man ska se de boende som en resurs när man planerar förändringar och underhåll. Vi kan även tänka oss olika former av ekonomiska incitament för att tydliggöra att de boende faktiskt är en resurs om de får ett ökat medinflytande. Vi menar att regeringen borde tillsätta en utredning som har till uppgift att ta fram åtgärder som ger de boende ett direkt, kopplat, ökat inflytande över sin boendemiljö. För övrigt, herr talman, anser jag att regeringen snarast bör ge Banverket i uppdrag att bygga ett dubbelspår för järnvägstrafik mellan Falun och Borlänge.

Anf. 47 Ewa Thalén Finné (M)

Herr talman! Som redan framgått av debatten handlar det här betänkandet om olika upplåtelseformer för boende: hyresrätt, kooperativ hyresrätt, bostadsrätt och ägarlägenheter. Därutöver behandlar betänkandet hyressättning, andrahandsuthyrning, svarthandel med lägenheter, boendeinflytande med mera. Jag vill börja med att slå fast att vi från alliansens sida är positiva till samtliga upplåtelseformer. Jag vill också slå fast att det inte är vi politiker som utifrån politisk korrekthet ska avgöra om en boendeform är att föredra framför en annan, utan det är de som bor eller ska komma att bo. Bostadspolitikens utgångspunkt måste vara den enskilda människans val, och inte det val vi politiker anser att människor ska göra, utan deras eget val. Vår utgångspunkt är att de som bor ska känna trygghet i sitt boende och i sin närmiljö. Herr talman! Jag kommer i mitt anförande att kommentera olika motionsförslag och skälen till att vi avslår dem. Flera yrkanden har väckts som gäller hyreslagens räckvidd. Dessa gäller bland annat överprövning av hyresvärdens skäl att neka kontrakt, en hyresgästs skadeståndsskyldighet, olika frågor som gäller andrahandsuthyrning - vad gäller vilken hyresnivå som kan anses skälig, besittningsskyddet, möjlig rätt till förstahandskontrakt och så vidare - hyresavtalets upphörande, verkningar av att en hyreslägenhets totalförstörs, boendeinflytande och möjlighet att ha giftormar och liknande djur i hyreslägenheter. När det gäller dessa yrkanden kommer jag att närmare lyfta upp några av våra ställningstaganden och därutöver påpeka att det genomförs en översyn av hyreslagen som i princip täcker in övriga yrkanden. Jag tänkte börja med att kommentera förslag som gäller överprövning av hyresvärdens skäl att neka kontrakt. Till att börja med vill jag peka på att detta problem naturligtvis uppstår framför allt när det råder bostadsbrist. Utan brist blir det mindre intressant för en värd att tacka nej till en hyresgäst om lägenheten då förblir tom. Därutöver vill jag påpeka att diskriminering är olagligt och något vi absolut tar avstånd från. När det gäller diskriminering väntar vi dessutom på en vassare lagstiftning, vilket blir bra. Dock finns det principiella och praktiska förhållanden som talar mot att överprövningsrätten införs. Jan Lindholm har varit inne på det och gett sin syn, men jag skulle ändå vilja peka på några delar. För det första skulle det innebära en inskränkning i fastighetsägarens rätt att bestämma över sin egendom. För det andra strider det mot svensk rättstradition när det gäller avtalsrätt. Det starkaste skälet är emellertid tidsaspekten. Det kan antas att den omtvistade lägenheten inte vore tom när tvisten väl har avgjorts. Hur löses det rent praktiskt? Alternativet skulle kunna vara att lägenheten stod tom tills tvisten avgjorts, vilket dock i dagens läge verkar helt orimligt när så många står i kö för en bostad. På grund av bland andra de skälen avstyrker vi förslaget. Jag vill också lyfta upp ett yrkande som gäller hyresgästs skadeståndsskyldighet, nämligen frågan om att skada som hyresgäst på grund av psykisk störning åsamkat en lägenhet borde medföra nedsatt skadeståndsansvar. Vi vill i detta ärende framhålla att den frågeställningen inte bör bedömas inom hyreslagens område. I stället bör eventuella överväganden ske i en mer generell utformning av vad som ska gälla vid kontraktsförhållanden. Ett tungt skäl som vi i detta avseende vill lyfta fram är att om vi inskränker den här delen av hyreslagen finns det en risk att människor med psykiskt funktionshinder får än svårare att ingå hyresavtal, vilket vi är oroliga för. Vi tror att det blir följden om man skriver in generella jämkningsförhållanden. Det är ingenting som vi vill se. När det gäller andrahandsuthyrning finns det både yrkanden som vill göra det lättare och yrkanden som vill öka begränsningarna. Här vill jag peka på den utredning som regeringen tillsatt vad gäller förutsättningarna för upplåtelse i andra hand. I uppdraget ingår att undersöka hur reglerna tillämpas samt belysa hur reglerna kan antas förhindra och försvåra förutsättningarna för att utnyttja lägenhetsbeståndet på ett effektivt sätt. Utredningen ska även se över regler som i övrigt gäller för privatpersoners uthyrning av den egna bostaden. Där ska bland annat reglerna om uppsägning och återbetalning av hyran ses över. Utöver det ska utredaren överväga om det bör skapas ytterligare ekonomiska incitament för bostadsupplåtelse i andra hand. Uppdraget ska redovisas till regeringen den 1 juni i år, och därför är vi i dagsläget inte beredda att i sak behandla de yrkanden som kommit i form av olika motioner. Herr talman! Jag vill också säga några ord om de motionsförslag som gäller ombildning av hyresrätter. I dessa motioner driver oppositionen bland annat frågan att om ombildning ska ske så ska det bli i form av kooperativ hyresrätt, inte bostadsrätt. Detta kan vi inte ställa oss bakom. Naturligtvis måste de som bor i huset själva kunna välja den upplåtelseform de vill ha. Det kan vara kooperativ, hyresrätt eller bostadsrätt. Vi politiker ska inte säga att det ska vara det ena eller det andra. Låt mig även säga några ord om hyressättningen. Vi har motioner där det föreslås att bruksvärdessystemet ska vara kvar såsom det är i dag. I en motion föreslås att vi ska utreda och belysa konsekvenserna av marknadshyror. Frågan om hyressättning är komplex. Dagens system har skapat osäkerhet för privata fastighetsägare. Diskussioner om vinstutdelningar från kommunala bostadsföretag förs. Därutöver finns en anmälan till EU-kommissionen om otillåtet statsstöd som inlämnats av Europeiska fastighetsägarfederationen. Det är med stor tillfredsställelse jag kan konstatera att bostadsminister Odell kallat till sig parterna för att tillsammans finna vägar för en framtida hyressättning. Det är därför självklart att vi i dagsläget vill avvakta vad parterna kommer fram till. Min stora förhoppning är att parterna kommer fram till en stabil och långsiktig översyn av hyressättningen. Herr talman! Till sist vill jag lyfta fram ytterligare en fråga. Det gäller införandet av ägarlägenheter, en fråga som jag varit med och debatterat ända sedan jag kom in i riksdagen. För oss i alliansen är det därför mycket glädjande att det är en prioriterad fråga för Justitiedepartementet. Att införa ytterligare en upplåtelseform i Sverige känns mycket viktigt. Det är viktigt att bredda möjligheten för människor att välja. Med detta, herr talman, vill jag avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 48 Ameer Sachet (S)

Herr talman! Jag tror att bostadspolitiken, inte minst den del som rör hyresrätt, blir en av de frågor som kommer att drivas under valrörelsen 2010. Det skiljer mycket mellan oss och den borgerliga majoritet som finns i riksdagen i dag. Många gånger har vi från borgerliga företrädare, från riksdagsledamöter och framför allt från statsrådet Mats Odell, hört att vi inte kunnat bygga tillräckligt många bostäder, att vi tillhör bottenligan i Europa när det gäller bostadsbyggandet. Jag har dock inte sett några ambitioner från regeringens eller den borgerliga majoritetens sida. Det finns inga uppsatta mål om hur många bostäder som ska byggas. Det finns inga konkreta förslag. I Boverkets senaste rapport talas om en inbromsning av bostadsbyggandet från drygt 40 000 till 35 000. Den prognos som Boverket gör är alltså att det inte kommer att byggas mer än 35 000-36 000 bostäder 2007. Om det är så som Mats Odell sagt, att vi ligger i bottenligan, undrar jag vilken liga vi framöver, under 2007, kommer att hamna i med en borgerlig majoritet. Då menar jag inte någon fotbollsliga. Jag avser inte Premier League eller den italienska ligan utan ligan i bostadsbyggandet.

Anf. 49 Ewa Thalén Finné (M)

Herr talman! Vilken tur att det inte var en fotbollsliga som avsågs, för det kan jag inte mycket om. Jag hoppas, precis som jag tror att Ameer Sachet gör, att bostadspolitiken kommer att vara en stor fråga i valet 2010. Vi som varit engagerade i bostadspolitiken har kunnat tycka att det är trist att den frågan skapat mycket lite valfeber. Ameer Sachet påpekar att Mats Odell i debatter sagt att det byggts för lite, att vi ligger i botten i Europa. Det är väl inte bara Mats Odell som sagt det, utan det har hela alliansen gjort. Ameer Sachet säger att vi inte har några uppsatta mål eller konkreta förlag. Jag säger bara: Lugn, det kommer. Vi återkommer till det bostadspolitiska målet. När det gäller förslag håller regeringen på att dammsuga allt som har med byggande att göra. Man tittar på alla regler, allt som skulle kunna förbättra och göra det hela enklare. Vi vänder på varje sten för att hitta förslag som gör att Sverige kommer att kunna bygga mer. Jag skulle vilja säga att ett rimligt mål skulle vara att ligga på något slags genomsnitt, åtminstone för Europa. Hur långt vi sedan når återstår att se. Det intressanta är att vi har legat oerhört lågt. Inte heller när det gäller de byggnationer som är för 2006 kan ni i oppositionen slå er för bröstet och säga att det har varit bra. Min fundering är vad ni vill göra framöver. Det kan inte bara vara fråga om produktionsstödet, som ni ju ville ta bort.

Anf. 50 Ameer Sachet (S)

Herr talman! Ewa Thalén Finné frågar vad vi har för politik. Vi är självkritiska. Det är långt ifrån att bostäderna som byggdes de senaste åren räckte, men vi var på rätt spår. Det som skiljer den borgerliga majoriteten från oss som företräder oppositionspartierna är att ni saknar ambition. Ni kan inte säga hur många bostäder som kommer att byggas under 2007. Det är det som bekymrar och oroar mig mest. Det är åtta månader kvar till årsskiftet. Vi byggde nästan 45 000 bostäder under 2006, men vad har ni för ambitioner? Kommer ni att bygga 50 000 eller 60 000 med tanke på att ni har nämnt att Sverige ligger i bottenligan? Om ni hamnar under den siffra som vi har kunnat prestera, vilken liga kommer Sverige då att hamna i? Jag har en fråga om allmännyttan med tanke på era stora ambitioner när det gäller ombildning. Har ni hunnit sälja det mesta av allmännyttan och kommunernas bostadsbolag? Jag kopplar frågan till arbetsmarknadssituationen och rörligheten på arbetsmarknaden. Hur kommer människor att kunna få bostad när de får nytt arbete i en annan region? Vi har väldigt många studenter och en del är snart nyutexaminerade. De söker jobb i hela landet. Om det saknas hyresrätter, hur ska man då bo? Ska man tacka nej till det jobberbjudande man har fått?

Anf. 51 Ewa Thalén Finné (M)

Herr talman! Jag tycker att diskussionen om ombildning blir väldigt intressant. Jag får frågan om vi har hunnit sälja. En sak är självklar. Det är inte riksdagen som säljer. Det är inte regeringen heller. Det vi tycker är oerhört viktigt är att ge tillbaka kontrollen över de kommunala bostadsföretagen till kommunerna. Det kallas kommunalt självstyre. Jag är tämligen säker på att man i de allra flesta kommuner kommer att fortsätta att ha kommunala bostadsföretag. Man kommer att fortsätta att ha allmännyttiga bostäder och det kommer att finnas hyresrätter. Ni målar upp någon sorts skräckvision som jag över huvud taget inte förstår mig på eller begriper. Jag är säker på att det kommer att finnas hyresrätter i framtiden. Det som fascinerar mig med den bostadspolitiska debatten är att den ofta tar sin utgångspunkt i Stockholms innerstad. Jag känner inte igen mig när jag tittar runt i landet. På de flesta håll gör man de avvägningar som man behöver göra i sitt kommunala bestånd och med sina kommunala lägenheter. Jag tycker att man ska ha stor respekt för det kommunala självstyret. Det är ingenting vi har sett så mycket av under de gångna tiderna. Jag är säker på att vi om ett par år kommer att se att det faktiskt har vänt inom bostadssektorn i en hel del avseenden. Jag är säker på att man kommer att bygga för alla upplåtelseformer. Och jag är absolut tvärsäker på att det kommer att byggas hyresrätter i framtiden.

Anf. 52 Lennart Pettersson (C)

Herr talman! I en debattartikel i Helsingborgs Dagblad för en vecka sedan skrev Carina Moberg med flera följande: "Att ha någonstans att bo är en mänsklig rättighet. - - - Hyresrätten skapar den rörlighet på bostadsmarknaden som en modern arbetsmarknad behöver. Den är dessutom en bostadsform för dem som inte vill eller har möjlighet att binda kapital i boendet och för dem som vill ha ett tryggt och stabilt boende med förutsägbara kostnader utan oro för ränteökningar eller kostsamma reparationer. Att det finns hyresrätter såväl centralt som i förorter verkar dessutom integrerande." Jag kunde inte ha uttryckt det bättre själv - möjligen med undantag för oron för ränteökningar och kostsamma reparationer. Självklart drabbar de även hyresgästerna, men genom att kostnaderna läggs på hyran märks de inte lika mycket. Ni skrev också: "Över hela Sverige har moderaterna med sina allianspartner börjat sälja allmännyttan. Tillvägagångssätten skiljer sig något men ambitionen är glasklar: Hyresrätterna ska bort." Det finns skäl för ett klarläggande. Hyresrätterna ska inte bort! I vilket sammanhang har någon av oss i allianspartierna uttryckt detta? Däremot anser vi inte att den nuvarande relationen mellan ägande, bostadsrätt och hyresrätt är huggen i sten. Ca 48 procent bor i egen villa, 15 procent bor i bostadsrätt och 35 procent bor i hyresrätt. Många vill äga sin bostad och kunna påverka sina boendekostnader. Med ca 45 procent hyresrätter, alltså 1,8 miljoner lägenheter, vill Socialdemokraterna förneka en massa medborgare möjligheten att påverka sitt boende. Vi i Centerpartiet och alliansen vill i stället underlätta. Lite längre ned i artikeln stod det: "Vi socialdemokrater vill se en blandad bostadsmarknad med såväl hyresrätter och bostadsrätter som villor." Det innebär att Socialdemokraterna säger nej till ägarlägenheter, som är en oerhört intressant boendeform. Tänk att själv kunna avgöra sin kontantinsats och hur mycket man vill ha i rörlig hyra och dessutom inte bara disponera sin lägenhet utan faktiskt också äga den. En följd blir också att ensamma äldre, oftast kvinnor, får möjlighet att bo kvar trots en låg pension, vilket är betydligt svårare i dag. Detta säger s nej till. Herr talman! Allmännyttan kommer att behövas även i framtiden. Den kan utvecklas till att vara en part när det gäller bostadsrätter, ägarlägenheter och kooperativa hyresrätter. Det gäller bara att våga tänka nytt och flexibelt och anpassa lagstiftningen till nödvändiga förändringar. Hyresmarknaden domineras i många kommuner av just allmännyttan, och en bättre balans mellan kommunens bostadsbolag och privata fastighetsägare är önskvärd. Det vässar båda parterna som hyresvärdar och gagnar också hyresgästerna. Det måste vara möjligt att få en vettig utdelning och avkastning om man är fastighetsförvaltare eller fastighetsägare. Man ska inte behöva vänta fem-tio år innan det börjar ge resultat. Att det är en bra värdeökning långsiktigt är en annan sak. Det finns ett gammalt ordspråk som lyder "Medan gräset växer dör kon." Det gäller i högsta grad här. Vi skulle behöva många fler små fastighetsägare och förvaltare. Där ligger ett av de stora problemen för den svenska hyresmarknaden. Detta innebär inte att jag och Centerpartiet förordar rena marknadshyror. Det finns andra vägar att gå. Det är viktigt att hyresgästerna kan känna trygghet i sina kontrakt och att hyresnivåerna inte kan springa i väg och försvåra fortsatt boende. Herr talman! När det gäller Stockholm nöjer jag mig med att konstatera att fastighetsmarknaden i huvudstaden är sjuk, rent av helsjuk. Den kräver ett särskilt kapitel och möjligen också en särskild utredning. Varför är det omöjligt att få en bostad i Stockholm medan det inte är några problem i Bryssel som är ungefär lika stort? Vi behöver ett omvärldsperspektiv för att se och lära. Jag hoppas och tror att kommunpolitikerna i såväl Stockholm som andra större städer har förståndet att inse fördelarna med blandat boende. Det gäller både i city och i förorterna. En mix av boendeformer ger en mix av människor. Det ökar människors förståelse för varandra och främjar därmed demokratins utveckling. Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga motioner.

Anf. 53 Ameer Sachet (S)

Herr talman! Det blir en alltmer intressant diskussion här. Bostadsfrågor och inte minst hyresrätter är alltid aktuella, kommer att bli aktuella de närmaste åren och framför allt inför det kommande valet. Vi säger klart nej till ägarlägenheter. De upplåtelseformer som existerar i dag är bra. Det finns en bra blandning. Alla människor som finns och bor i landet har möjlighet att köpa sitt eget hus. Det finns möjlighet att äga bostadsrätt. Det finns möjlighet till kooperativt ägande. Det finns även hyresrätt. Det är en upplåtelseform som vi värnar om. Vi måste gå vidare och utveckla den upplåtelseformen. Den är viktig och behövs i hela landet. Frihet utan att vi har de olika upplåtelseformerna blir inte mycket av frihet för väldigt många människor som inte har råd att äga sin lägenhet. De har inte en massa pengar och kan betala en summa för en bostadsrätt eller för att äga sin villa. Jag tänkte fråga Lennart om man ska ändra hela systemet och införa marknadshyror. Jag har sett att dina partikamrater har motionerat om att vi ska införa marknadshyror. Tycker Lennart Pettersson att det är rättvist att människor får dubbla hyror i jämförelse med vad de har i dag? Är det så man ska behandla ungdomar och studenter som vill gå vidare mot sin framtid? Är det generöst och bra?

Anf. 54 Lennart Pettersson (C)

Herr talman! Först och främst uttryckte Ameer Sachet att han säger nej till ägarlägenheter. Kan du också berätta varför? Du förklarade inte varför det är så negativt med att kunna äga sin lägenhet. Du sade också att de upplåtelseformer som finns i dag är bra. Det tycker jag också. Jag har inte synpunkter på de upplåtelseformer som finns i dag. Men det hindrar inte att vi kan få ytterligare en upplåtelseform på marknaden. Icke minst inom era egna väljargrupper har ni oerhört många väljare som bor i villa. De som vi andra blir också gamla och vill flytta. Ofta är det en ensam kvinna kvar till sist, med tanke på att vi män inte orkar vara med riktigt så länge. Det finns oftast ett stort kapital i botten som man kan vara beredd att satsa i ett nytt boende för att minska sin boendekostnad. Senast i lördags talade jag med en socialdemokrat om detta. Det paret tackade nej till en ny bostadsrätt av det skälet att de inte vågade. Om hon blev ensam kvar skulle hon inte klara av att bo där. Då redogjorde jag för ägarlägenheter. Hade det funnit sådana, sade han, hade vi inte tvekat att skriva ett kontrakt. Det är en oerhört vanlig situation som kommer att uppstå de närmaste tio åren genom att vi har många villor som byggdes i synnerhet på 70-talet där ägarna nu börjar bli gamla och vill flytta. Två enskilda centerpartister har skrivit en motion om en utredning av marknadshyror, inte att man förordar dem. Det är viktigt att se den skillnaden. Centerpartiet har varit mycket tydligt med att vi inte förordar marknadshyror. Vi ska respektera hyresgäster. Det är inte möjligt att man godtyckligt ska kunna sätta hyror och därmed också köra ut sina hyresgäster från deras boende.

Anf. 55 Ameer Sachet (S)

Herr talman! Att tänka nytt betyder inte att vi ska radera hyresrätten som upplåtelseform i landet. Jag och mitt parti menar att tänka nytt innebär att man ska fortsätta att bygga nya bostäder. Det finns alla möjligheter för alla kommuner att bygga bostäder med andra upplåtelseformer utöver hyresrätter. Det går att bygga hus, bostadsrätter och även hyresrätter. Den möjligheten har alla kommuner i dag. Vi behöver inte omvandla alla hyresrätter som i dag finns inom allmännyttan till bostadsrätter och sedan eventuellt bygga hyresrätter. Till vilket pris skulle det ske, och vilka hyror skulle det bli framöver? Det vet vi inte i dag. I dag finns tendensen och förslag från väldigt många borgerliga företrädare att införa marknadshyror. Det gäller inte minst i de stora städerna. Det är oroande och bekymmersamt. Långt ifrån alla samhällsmedborgare har råd att betala de hyrorna. Jag har nämnt ungdomar och studenter. Men det finns väldigt många andra grupper. Det är inkomstsvaga grupper som jobbar och sliter för att kunna ha ett bra boende och ett bra liv i vårt land. Det är vad som skiljer oss. Vi vill ge möjlighet för alla människor som bor i landet och alla grupper att bo. Vår politik är en social bostadspolitik. Det saknar jag hos er inom borgerligheten. Er politik saknar känsla för väldigt många människor som inte har råd och möjlighet att köpa sina egna bostäder. Det är en enfaldig väg som ni har tagit i dag. Det kommer att visa sig framöver när bostadsbyggandet de kommande åren kommer att bli allt mindre. Bristen på bostäder kommer att bli allt större med tiden. Det kommer att visa sig att allt fler människor som behöver bostad inte kan få möjlighet att bo eftersom hyrorna inte är anpassade till människor som inte har en hög inkomst eller är rika. De kan inte själva direkt köpa det boende som finns på marknaden.

Anf. 56 Lennart Pettersson (C)

Herr talman! Jag vet inte om jag uppfattade det rätt att du ställde frågan om vi ville utradera hyresrätten i Sverige. Jag tolkade det så i varje fall. Det finns ingen som helst ambition från vare sig alliansens eller Centerpartiets sida att ta bort hyresrätten. Den ska vara kvar. Den är nödvändig, behövlig och önskvärd av allmänheten. Då ska vi inte ta bort den möjligheten för människor att hyra om de så önskar. Vi tror och önskar också att det kommer att byggas många nya hyreshus. Min bedömning är den att precis som när det gäller andra bostäder har alla inte och har aldrig haft möjligheten att bo i nya bostäder. Det kommer aldrig att bli så. Jag har valt bostad tillsammans med min fru efter vår plånbok. Alla andra väljer också bostad efter sin plånbok. Har vi en mångfald både i ålder och i struktur skapar vi förutsättningar för alla att kunna få en bostad som de kan bo och trivas i med bra boendestandard. Den mångfalden måste vi ha. Ska vi skapa ett system där vi ska tillåta alla oaktat inkomstförhållanden att kunna bo i alla boendeformer vet jag inte hur den samhällsekonomi skulle se ut som kan klara det. En vanlig villa som i dag kostar 2 ½-3 miljoner är inte möjlig som bostad om man är ensamstående med en inkomst på 20 000 kronor i månaden. Man måste respektera detta. Det måste vara grunden. Däremot ska vi se till att alla ska få en möjlighet att bo, som jag sade i mitt tidigare inlägg.

Anf. 57 Lars Tysklind (Fp)

Herr talman! Det här är nästan en fortsatt debatt till den vi hade om det förra betänkandet om bostadsförsörjningsfrågor. Jag vill även här yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet och avslag på samtliga motioner. Det har sagts väldigt mycket här. Jag kan nästan instämma med alltihop med den utgångspunkt som Ewa Thalén Finné presenterade här förut om den enskilda bostadskonsumentens valfrihet, och så vidare. Även i det här betänkandet kan man se att det finns vissa tydliga ideologiska skiljelinjer. Jag ska begränsa mig till att lyfta fram dem. Det är ändå vad debatten på något vis handlar om. Herr talman! Jag skulle först vilja kommentera det särskilda yttrandet från Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det är någon sorts generalklausul om vad man tycker om hyresrätten och den borgerliga politiken. Man talar om att man ska bygga upp en försvarslinje utifrån . Ja, precis! - utifrån vadå? Jo, när man vet vilka förslag som regeringen kommer att lägga. Då kan jag ställa frågan: Vad är det man ska försvara? Var finns de egna idéerna kring politiken? De finns ju inte redovisade här. Jag kan naturligtvis skönja dem i vissa reservationer, men jag skulle gärna vilja ha ett förtydligande. Är det en målsättning att försvara de räntebidrag, investeringsstimulanser och sådant som har funnits? Är avsikten att återinföra dem om man får chansen att göra detta? Var finns idéerna? Det kan ju inte vara så att man bara bygger upp en försvarslinje utifrån någonting som man fortfarande inte vet vad det är. Man säger bara att regeringen nog lägger fram något som man måste försvara sig emot. Jag vet inte om jag kan lugna någon med att alliansregeringen inte har någon annan uppfattning än att hyresrätten är en given och värdefull upplåtelseform även i framtiden. Det har nämnts många gånger här i dag att människor som tycker att hyresrätten är bra och vill rädda den naturligtvis ska få välja hyresrätt. Debatten blir lite märklig när den handlar om för eller emot hyresrätt, för eller emot allmännytta och så vidare. Den handlar ju egentligen om helt andra saker. När det gäller allmännyttan har vi presenterat, med all önskvärd tydlighet, hoppas jag, att det handlar om att vi vill lyfta över från staten till kommunens domäner att bestämma över de bolagen. Det är trots allt kommunernas egendom. När vi diskuterar hyresrätt kommer naturligtvis även hyressättningen i fokus. Genast kommer vi då in på en diskussion om marknadshyror. Det är ett sådant ord som knappast någon vågar nämna i en valrörelse i dag för det har blivit så laddat. Men man måste ändå kunna diskutera en reformering av hyressättningssystemet. Det gjorde man under den förra regeringen, och den här regeringen har tagit ännu större tag i detta. Från Folkpartiets sida, och även från övriga borgerliga partier, tror jag, tyckte vi att det var ett steg i rätt riktning när man medgav friare hyressättning i nyproduktion, med presumtionstid, när man lade fast hyrorna i tio år. Därmed kan man skapa bra förutsättningar för kalkyler vid nyproduktion. Det gäller att kunna gå vidare därifrån. Jag kan deklarera det som har deklarerats här tidigare, att från Folkpartiets sida sätter vi väldigt stora förhoppningar till de möten och diskussioner som nu förs mellan regeringen och parterna, fastighetsägarna, SABO och Hyresgästföreningen, att man där kan se lösningarna för den framtida hyressättningen. Jag tror att det vore den absolut bästa utvägen om man parterna emellan kan lösa de problem och knutar som finns. Sverige har trots allt lite kniven på strupen, i och med att vi har det här EU-fallet som vi måste reda upp. Jag tror att alla parter är väldigt angelägna om att bostadspolitiken inte ska ligga i Bryssel utan att den är en nationell angelägenhet. Om vi nu diskuterar besittningsskydd och spärr mot höga hyror skriver utskottsmajoriteten väldigt tydligt i betänkandet att hyressättningssystemet även i fortsättningen ska ha en spärr mot oskäliga hyror och garantier för ett verkligt besittningsskydd. Att då måla upp en bild av att det är fritt fram och att studenter och andra ska slängas ut ur sina bostäder är att göra en verklighetsbeskrivning som inte stämmer. Herr talman! Sedan är det frågan om upplåtelseformer. Jag ser verkligen med tillfredsställelse att ägarlägenheter nu tycks bli verklighet, när vi har fått en regering och en majoritet som tycker att det här är en upplåtelseform som människor också ska få välja. Precis som sades i ett replikskifte räcker det inte att säga att det inte behövs. Jag kommer ihåg en interpellationsdebatt med den socialdemokratiske bostadsministern Lars-Erik Lövdén där han sade att det aldrig kommer att bli en stor sak på den svenska marknaden. Men det är inte heller ett argument för att det ska vara förbjudet, bara för att det inte blir en stor sak. Hur stor sak det blir bygger på vad enskilda kommer att välja. Det är inte en politisk fråga. Vi kommer inte att besluta att det ska vara en viss andel ägarlägenheter, utan det utgår helt från vad människor själva kommer att välja den dag de får chansen att göra detta. Det står inte så mycket i betänkandet om just ombildning till bostadsrätter. Det handlar väldigt mycket om kooperativ hyresrätt. Jag vill klart deklarera att vi från Folkpartiets sida hela tiden har sagt väldigt tydligt att vi inte har några politiska synpunkter på kooperativ hyresrätt. Vi kan se att det för många människor säkert kan vara en väldigt attraktiv upplåtelseform, och då tycker jag att man ska välja det. Vi ser fram emot att det vid försäljningar av allmännyttan även kan bildas kooperativa hyresrättsföreningar. Det tycker vi är bra. Vi tycker nämligen att det är bra att man utnyttjar alla de möjligheter som finns. Sedan är det en sak som jag egentligen inte tänkte ta upp från början. Jag blev lite förundrad tidigare i debatten när Jan Lindholm började prata om taktfasta soldater. Det var en närmast obegriplig diskussion. Som någon har sagt här tidigare är diskriminering olaglig. Om man av diskriminerande orsaker vägrar någon att hyra kan man ställas inför domstol för detta. Det finns lagstiftning om det. Fastighetsägarna har i sin organisation etiska regler för hur sådant här ska gå till, så det finns väldigt mycket gjort på det området. Att säga att hela detta faller bara för att man inte går på ett överprövningsargument är också en felaktig verklighetsbeskrivning.

Anf. 58 Ameer Sachet (S)

Herr talman! Jag tror att jag och Lars Tysklind är överens om att de offentligägda bostadsbolagen bär ett socialt ansvar. Det handlar om allmännyttan, de bolag som ägs av kommunerna. Frågan blir mer och mer aktuell. Om det från den 1 juli, med hävande av stopplagen, blir fritt fram för kommunerna att ge klartecken till ombildning försvinner den basen i kommunerna. Allmännyttan kommer inte att finnas kvar i ett flertal kommuner, och det gör att det inte kommer att finnas en aktör som kan reglera hyrorna. På sikt leder det till högre hyror eller "marknadshyror". Den frågan borde inte bara diskuteras utan nyanseras lite mer, med tanke på att Lars och jag vet att det finns människor som inte har möjligheter och inte har råd att betala de högre hyrorna, även om man är beredd att bo i en liten lägenhet. I vissa områden är hyrorna skyhöga, och det gör att de grupperna inte ens har chansen att söka bostäder. Vad har Folkpartiet och Lars Tysklind för svar på den frågan? Hur ska ni hejda den utvecklingen? Jag vill jättegärna ha ett nyanserat svar.

Anf. 59 Lars Tysklind (Fp)

Herr talman! Kommunerna har naturligtvis ett socialt ansvar för sina invånare. Det är en av deras huvuduppgifter att ha det. Allmännyttan kan i många kommuner vara ett väldigt viktigt verktyg i det sammanhanget. Man ska inte överdramatisera att vi tar bort den så kallade stopplagen, tar bort tillståndsplikten, så att kommunerna själva får råda över när man vill sälja och inte vill sälja delar av allmännyttan. Jag tror att man är väldigt gott skickad ute i kommunerna att göra den bedömningen, hur mycket allmännytta man behöver för att kunna ta sitt sociala ansvar. Sedan kan man ju i vissa kommuner faktiskt välja att inte ha en allmännytta men ändå ta det sociala ansvaret. Man kan skaffa bostäder genom att hyra av privata fastighetsägare. Det finns exempel på hur man har gjort detta. Herr talman! Det blev en liten modifiering. Det här med marknadshyra hamnade inom citationstecken, och det är ju en bra början. Men det är inte så att regeringen har en politik där man vill släppa hyrorna fria. Har vi reglerat detta under så lång tid och har en bostadsbrist kan det bli orimliga konsekvenser på många ställen. Men, som vi var inne på förut, på de flesta orter är det här egentligen inget problem, utan det gäller naturligtvis där det är väldigt överhettat. I de diskussioner som nu ändå förekommer mellan parterna på hyresmarknaden är jag helt övertygad om att man kommer att skapa ett nytt system med ett bredare underlag för att man ska kunna ha ett jämförelseobjekt och kunna ha något slags spärr för hyrorna. Det är någonting som är en målsättning även för majoriteten. Jag tror inte att det egentligen finns någon motsättning. Jag tror att vi kommer att bli tvingade att skapa ett bredare system.

Anf. 60 Ameer Sachet (S)

Herr talman! Det är klart att det finns behov i samhället, och det finns efterfrågan även på bostadsmarknaden. Men själva bostadsmarknaden är en så pass stor och viktig fråga för oss alla - vi måste ha någonstans att bo. Det påverkar människors liv. Jag nämnde i tidigare inlägg bostads- och arbetsmarknaden. Om man inte kan flytta till de jobb som finns på grund av det inte finns några bostäder stagnerar hela arbetsmarknaden. Det gör att det blir mindre tillväxt. Det gör att det inte blir bra. Det blir mindre pengar till staten, och det kommer inte att gynna oss som nation och land. Då måste man ta hänsyn också till den frågan. Hyresrätten som upplåtelseform är det absolut viktigaste för människor som har möjlighet att söka jobb på andra ställen, människor som söker sig till olika högskolor och universitet för att läsa vidare och andra grupper som under vissa perioder har behov av att flytta för att kunna gå vidare i livet. Det är väldigt viktigt. Man kan inte bara sätta sig och lyfta luren och säga: Nu ska jag köpa en bostadsrätt som kostar 3-4 miljoner därför att jag har flyttat till ett nytt jobb. Man gör inte det, utan man lyfter luren och frågar: Finns det någon form av hyresrätt så att jag kan börja på mitt nya jobb? Jag har en annan fråga till Lars. Den gäller det här med ombildning. Och det är väldigt intressant med tanke på att borgerliga företrädare och även den borgerliga regeringen nu har lanserat det väldigt starkt. När det gäller ombildning finns det i dag en regel om att det ska vara två tredjedelar av de hyresgäster som finns i husen. Det diskuteras nu att man vill sänka tröskeln till enkel majoritet, 50 eller 51 procent. Vad tycker Lars och Folkpartiet i den frågan?

Anf. 61 Lars Tysklind (Fp)

Herr talman! Jag kan ta den sista frågan först, så kan jag kommentera resten sedan. När det handlar om vilken majoritet man ska ha har vi haft en tydlig linje från den borgerliga majoriteten. Det är enkel majoritet som ska gälla, alltså 51 procent. Men varken 51 procent eller 66 procent är egentligen en riktigt bra nivå, utan ska man bilda en bra och stabil bostadsrättsförening ska man helst komma ännu högre upp. Det behöver man inte heller bestämma politiskt, utan de som bildar en bostadsrättsförening ska nog inse att man helst behöver komma så högt som möjligt för att det ska fungera riktigt bra. Sedan är det naturligtvis som Ameer Sachet säger, att hyresrätten är en utomordentlig upplåtelseform när man ska flytta någonstans och snabbt komma in i en bostad och så vidare. Det är ju det som är den stora styrkan hos hyresrätten, att den är väldigt flexibel. Den gör att du kan ta dig in i och ur ett boende relativt snabbt. Och det är ju många människor som flyttar mellan jobb och så vidare. Att tillväxten hämmas av brist på bostäder är också oomtvistligt. Så är det. Men det finns också många andra frågor som har just med tillväxten att göra. Det gäller till exempel arbetsmarknadsregionens storlek. Och där kommer man in på infrastrukturfrågorna, inom vilket område man kan bo för att ha ett jobb. Det finns många frågor som de facto hänger ihop i det här sammanhanget. Sedan är det det här med byggandet och om bostäderna eller jobben kommer först på en ort, så att säga. En tillväxtort kommer nog alltid att ha vissa problem med detta, att man inte riktigt är i fas. Det finns många exempel i historien. Man har byggt bostäder på vissa orter i hopp om att någon skulle flytta dit, och så har det inte hänt. Då har man fått problem i och med att man har överskott på bostäder. Jag tror att jobbtillväxt och bostadstillväxt på orten måste gå hand i hand.

Anf. 62 Jan Lindholm (Mp)

Herr talman! Först skulle jag vilja korrigera mig när det gäller den reservation som jag yrkade på. Jag blandade bort papperen. Jag hade inte rätt papper när jag stod där uppe. För att minska antalet voteringar hade jag tänkt att jag skulle yrka på reservation 16 i stället för reservation 12, som jag råkade säga eftersom jag inte hade rätt papper med mig. Då får vi en votering mindre, när vi väl kommer dit. Om det är möjligt vill jag göra den korrigeringen. Jag tycker att det är väldigt bra att Ewa Thalén Finné, Lennart Pettersson och Lars Tysklind nu har påtalat att de absolut inte är för någon sorts diskriminering. Det får jag väl ta som att jag kanske övertolkade formuleringen i ert svar. Men det kan väl vara någonting som kan mana till eftertanke. Ni kan fundera över hur ni uttrycker er, så att ni inte formulerar så tydligt diskriminerande motiv till att avstyrka en motion. Men tack för det klara beskedet, i alla fall! Det här blir ju mycket en diskussion om hyresrättens framtid. Och ni frågar oss i oppositionen vad vi har för politik och vad vi har för idéer för att, så att säga, behålla hyresrätten. Jag skulle vilja fråga er i stället. Ni säger ändå här - och Lars Tysklind faller in i det - att hyresrätten är viktig just när det gäller flexibilitet och tillväxt. Men jag upplever det som att det hela tiden finns ett förbehåll, om det finns en efterfrågan på den. Jag upplever att det är här det finns en väsentlig skiljelinje. Hyresrätten kräver faktiskt en politisk vilja. Hyresrätten är inte med säkerhet, över konjunkturcykler, en fungerande upplåtelseform om man har en renodlad marknadsstyrning.

Anf. 63 Lars Tysklind (Fp)

Herr talman! Vi är helt överens om att hyresrätten är en viktig upplåtelseform och så vidare. Men det som gäller alla upplåtelseformer, generellt sett, är att det i botten faktiskt måste grunda sig på att det finns en efterfrågan på just den upplåtelseformen. Jag förstår inte riktigt resonemanget, att hyresrätten skulle ha något slags eget liv när det gäller detta medan alla andra kan regleras efter efterfrågan. Sedan är det naturligtvis oerhört viktigt att man genomför de generella åtgärder som vi från majoritetens sida har föreslagit och som håller på att genomföras, så att man ändå får de här långsiktiga spelreglerna på byggmarknaden. Det är viktigt för att man över huvud taget ska kunna komma i gång med ett byggande som kan motsvara efterfrågan. Det hänger ihop. Man måste ju ta bort hindren också, så att efterfrågan kan tillfredsställas, om man säger så.

Anf. 64 Jan Lindholm (Mp)

Herr talman! Jag tycker att jag då får bekräftat att det egentligen inte finns någon politisk vilja att försvara hyresrätten. Den kan liksom få överleva om den på något sätt gör det utan att det finns något politiskt ansvarstagande för den. Jag uppfattar det så. Vi har också hört Lars Tysklind säga mycket positivt om den kooperativa hyresrätten, den formen. Även där saknar jag, eftersom vi har motionerat om att riksdagen borde ge regeringen i uppdrag att komma med just detta, förslag på hur man kan gynna den formen. Det behövs främjandeåtgärder för att få fart på nya saker, och det gäller även nya upplåtelseformer. Jag undrar om ni har några idéer från allianspartiernas eller Folkpartiets sida om hur ni vill agera för att främja den kooperativa hyresrätten. Vi har också motionerat om ett ökat boinflytande, och som jag har förstått det är också Folkpartiet väldigt positiva till att de boende får ett ökat inflytande. När ni nu har avstyrkt motioner på detta område, hur har ni då resonerat? Är ni positiva till ett ökat boinflytande eller inte?

Anf. 65 Lars Tysklind (Fp)

Herr talman! Jag vill börja med att motsätta mig uttalandet att det saknas en politisk vilja att försvara hyresrätten. Vi har samma politiska vilja för alla upplåtelseformer. Vi tycker att hyresrätter, bostadsrätter, kooperativa hyresrätter och även ägarlägenheter har ett berättigande och försvarar politiskt alla dessa upplåtelseformer, dock ingen specifikt. Precis som många talare nu har sagt bygger det helt på enskilda människors val. När det gäller just den kooperativa hyresrätten är jag övertygad om att den lever på sina egna meriter. Det kommer nu fram exempel - det finns ett bra sådant från Mölndal som visats mycket i tv - där man ger en skjuts åt just kooperativa hyresrätter, men de har också visat att det finns vissa svårigheter eller trösklar. Man måste ju vara kollektivt överens, så att säga. Det här är ett jättebra alternativ för dem som tycker att detta är ett bra sätt att bo ihop. Ägarlägenheter handlar mycket mer strikt om enskilt ägande och är naturligtvis ett bra alternativ för andra människor. Jag tycker att alla de här upplåtelseformerna har alla förutsättningar att leva på egna meriter. Jag tycker inte att det är lämpligt att vi som politiker ivrar för någon speciell upplåtelseform. De har som sagt sitt berättigande allihop.

Anf. 66 Christina Oskarsson (S)

Herr talman! Som Ameer tidigare aviserade kommer jag i mitt anförande att ta upp de avsnitt i betänkandet som handlar om kooperativ hyresrätt och ägarlägenheter. Jag vill redan här, herr talman, yrka bifall till reservationerna 2, 10, 16 och 17. Vi socialdemokrater anser att en bostad är en social rättighet, såsom tidigare har framförts här i debatten. Vi anser också att starka allmännyttiga och kooperativa företag är nödvändiga för att motverka segregation och för att hålla nere boendekostnaderna. Om vi har turen att leva ett långt liv, vilket jag hoppas att vi alla har, hinner mycket förändras under tiden. Många av oss byter bostad och arbete flera gånger, och vi byter mellan olika upplåtelseformer. Någonstans att bo behöver vi dock alltid. Vi socialdemokrater vill värna hyresgästens möjlighet att påverka sin boendemiljö och sina boendekostnader. Hos de allra flesta hyresgäster finns också en klar vilja att engagera sig i sitt boende, oavsett hur man bor. När nu Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna har gått samman i en allians och bestämt sig för att ta bort stopplagen och därmed förenkla försäljningen av allmännyttans hus är väldigt många människor oroliga. Och det menar jag att de är . Jag får många samtal från människor som bor i allmännyttan och som känner sig osäkra: Vad kommer att hända? Vi socialdemokrater vill lyfta fram den kooperativa hyresrätten som ett boendealternativ. Det är en spekulationsfri boendeform som ger hyresgästerna ökade möjligheter att påverka sin boendemiljö och därmed också sina boendekostnader. Vi kan dock konstatera, precis som många andra har sagt här, att det finns en utbredd kunskapsbrist när det gäller kooperativ hyresrätt, och det är mycket olyckligt. Det har ju visat sig att när människor ställs inför det faktum att huset de bor i ska säljas eller ombildas så får de inte möjligheten att pröva den kooperativa hyresrätten som ett alternativ. Boverket har på många sätt försökt nå ut med information, men det finns fortfarande en kunskapsbrist. Den vill vi råda bot på. Vi vill att en kooperativ hyresgästförening som godkänts som allmännyttig ska ha rätt att göra en intresseanmälan vid en försäljning även om hyresgästerna ännu inte har hunnit bli medlemmar i föreningen. Vi anser också att det är mycket värdefullt att när en ombildning till kooperativ hyresrätt ska ske så ska minst två tredjedelar av hyresgästerna skriftligen samtycka till detta så att man vet att en tillräckligt stor andel av hyresgästerna är med på ombildningsplanerna. Herr talman! Den borgerliga majoriteten i utskottet har i betänkandet hänvisat till att frågan om kooperativ hyresrätt utreds. Det har jag full respekt för. Nu har jag också fått höra att borgerliga representanter som Ewa Thalén Finné, Lars Tysklind och Lennart Pettersson tycker att kooperativ hyresrätt är en bra boendeform - men ingenting mer om hur man vill stödja denna boendeform så att vi kan råda bot på den här kunskapsbristen. När det däremot gäller införande av ägarlägenheter, herr talman, har den borgerliga utskottsmajoriteten visat en klar viljeinriktning genom att i betänkandet skriva att detta är ett prioriterat arbete. Ska vi tolka det så att det är viktigare för borgerligheten att införa ägarlägenheter än att stödja kooperativ hyresrätt, som dessutom är en spekulationsfri boendeform? Ägarlägenheter är inget nytt påfund. De har diskuterats och utretts sedan slutet av 1800-talet. Det är möjligt att behovet av denna boendeform då fanns eftersom lägenhetsinnehavarna på den tiden i princip saknade allt vad besittningsskydd hette. Så är dock inte fallet i dag. De skäl som i dag anges för införande av ägarlägenheter är av varierad art. Ett av skälen är, och då vill jag citera ur en motion från en moderat ledamot: "Innehavaren av en ägarlägenhet får ett ökat självbestämmande då inget tillstånd behövs för att hyra ut lägenheten. På så sätt kan antalet bostäder till uthyrning öka och fler bostadssökande ges en möjlighet att komma in på bostadsmarknaden." Men hur blir det då med besittningsskyddet för de människor som ska hyra de här ägarlägenheterna? Ett annat skäl som anges är att människor vill äga sin bostad och att det känns tryggare när man själv står för hela finansieringen. Men det går, mina vänner, att ordna finansieringsfrågan på motsvarande sätt i en bostadsrättsförening. Det är en fråga för medlemmarna i föreningen. Där kan man på demokratisk väg besluta om upplåningen av det kapital som behövs ska ske genom föreningen, genom de enskilda medlemmarna eller både-och. Det behövs alltså ingen ny upplåtelseform för att lösa detta. Bestämmelserna i bostadsrättslagen bygger på tanken att den som köper en bostad också ska bo i den och att de boende genom samverkan och demokratiska beslut ska förvalta sin fastighet och ordna med sina boendeförhållanden. Det tycker vi är en bra form. Bryts denna tanke mellan den som bor i lägenheten och den som äger den öppnas det för att lägenheterna kommer att användas som rena hyresobjekt och enbart bli inkomstkällor för dem som äger dem. Därmed ökar risken att detta blir en ny form av kapitalplaceringsobjekt och att husen i stor utsträckning blir hyreshus - dock i en helt annan form än den vi önskar, nämligen med ett stort antal icke professionella hyresvärdar som tyvärr alltför ofta brister i kunskap när det gäller reparationer och hyressättning. Jag frågade redan tidigare hur det blir med besittningsskyddet. Det låter ju bra när man som skäl för att införa ägarlägenheter anger att det är för att öka integrationen, men jag tycker inte att det duger att säga så. Jag skulle vilja att ni här i kammaren förklarar hur integrationen kommer att öka genom att man gör förändringar i de kontrakt som skrivs på bostadsmarknaden. Förklara hur människor som tvingas och lockas till att köpa en lägenhet i ett många gånger nedslitet bostadsområde blir mer integrerade! Det finns redan exempel på att det inte fungerar på det viset. Det handlar, herr talman, om så mycket mer: människors delaktighet i samhället i stort, trygghet, bra utbildningsmöjligheter, arbete och tilltro till varandra - och så någonstans att bo till en rimlig kostnad. Vi socialdemokrater ser en allvarlig risk för att ägarlägenheter kommer att innebära ökade orättvisor på bostadsmarknaden. Vi socialdemokrater vill fortsätta att utveckla hyresrätten, bostadsrätten och den kooperativa hyresrätten och anser inte att det i nuläget behövs någon ytterligare ägarform - i alla fall inte en ägarform som inte har fler fördelar än bostadsrätten, men som öppnar för mer bostadsspekulation och segregation. Med det, herr talman, yrkar jag alltså bifall till reservationerna 2, 10, 16 och 17.

Anf. 67 Lars Tysklind (Fp)

Herr talman! Christina Oskarsson hade en fråga som kräver ett svar från vår sida. Det gäller skrivningen om att vi är glada för att man prioriterar arbetet med ägarlägenheter. Det handlar inte om samma sak. I dag kan man ju faktiskt välja kooperativ hyresrätt. Det finns ett lagutrymme för det. Vad vi är glada för och tycker är bra är ju att man nu även prioriterar att skapa ett lagutrymme för ägarlägenheter. Jag tror också, precis som jag sa förut, att båda dessa upplåtelseformer kommer att leva på egna meriter. Vi prioriterar alltså inte den ena framför den andra. De besluten är i dagsläget inte alls på samma nivå. Vad vi däremot hoppas på är att båda två blir upplåtelseformer som människor kan välja mellan. Jag har ställt frågan om ägarlägenheter förut och i fyra år fått svaret att sådana inte behövs. Man har från s-regeringens sida bestämt att människor i Sverige ska få välja mellan att bo i ägda småhus - det går bra - och man får även bo i hyresrätt, bostadsrätt och kooperativ hyresrätt. Sedan behövs det inget mer. Den typen av resonemang kan varken jag, Folkpartiet eller något annat alliansparti på något sätt ställa upp på. Det är nämligen inte politiker som ska bestämma detta. Hur stort intresset blir för ägarlägenheter är inte ett politiskt beslut utan beror ju på hur många som väljer den typen sedan. Vi hade ju ett exempel här förut på att människor trots allt kan efterfråga en sådan boendeform.

Anf. 68 Christina Oskarsson (S)

Herr talman! Tack för svaret och informationen om kooperativ hyresrätt. Jag tycker fortfarande att det är konstigt att man i betänkandet så tydligt skriver att ingen boendeform ska vara prioriterad, och bara skriver det under avsnittet Kooperativ hyresrätt , när vi efterfrågar hur man skulle kunna öka informationen och stödet till människor som står inför ombildningsplaner. Det står inte på något annat ställe i utskottets ställningstagande. Jag har i dag här i kammaren hört att alla borgerliga partier vill värna hyresrätten, och jag tycker att kooperativ hyresrätt är en väldigt bra form. Där kan man med en väldigt låg insats bo och även påverka sin boendemiljö och sina boendekostnader. Lars Tysklind hänvisade till ett kooperativt hus i Mölndal. Jag tror inte att man måste bo i ett kollektiv bara för att man bor i en kooperativ hyresrätt, men jag kanske har fel. I så fall har jag förstått alltihop helt galet, och du kanske kan rätta mig i så fall. När det gäller ägarlägenheterna anser vi alltså att det i nuläget inte finns något behov av en sådan upplåtelseform, och det är utifrån samma skäl som den borgerliga alliansen anger som skäl för att införa ägarlägenheter. Vi hörde en annan företrädare för den borgerliga alliansen säga att ägarlägenheter är så bra, för då kan äldre människor flytta till en sådan från sina villor och klara av den kostnaden. Men det är inte så att man bara köper en lägenhet; det måste finnas någon som ansvarar för skalet.

Anf. 69 Lars Tysklind (Fp)

Herr talman! När det gäller huset i Mölndal har jag inte sagt att de bodde kollektivt. Jag trodde bara att det var ett kollektivt ägande av huset i form av en kollektiv hyresrättsförening. Jag har ingen annan uppfattning om det. När det gäller farhågorna kring ägarlägenheter, om att de ska hyras ut och så vidare, behöver vi inte gå så långt. Det är längre från Stockholm, men hemma på västkusten behöver man inte gå så hemskt långt för att besöka vårt grannland Norge. Där är ägarlägenheter en mycket vanlig företeelse, och jag har inte fått någon uppfattning om att det är ett problem. Ägarlägenheterna fungerar som ett bra tillskott på hyresmarknaden till exempel i Oslo. Jag tror alltså att vi ibland måste höja blicken lite grann och se att det internationellt - det är det ju nästan när det handlar om Norge - faktiskt fungerar bra. Det är inte bara våra system som fungerar. Vi är ganska unika med vår mängd hyresrätter. Vad gäller prioriteringen av boendeformer vill jag upprepa att vi inte tycker att någon boendeform ska ha något slags politisk prioritering. Däremot vill vi skapa förutsättningar för alla boendeformer så att man kan välja. Det är det som är grundtesen. Man kanske kan tolka betänkandet som att det finns olika prioriteringsgrader. Så är det inte, utan frågan om ägarlägenheter prioriteras från den utgångspunkten att det inte ens går att välja ägarlägenheter i dagsläget.

Anf. 70 Christina Oskarsson (S)

Herr talman! Tack för förklaringen. Det är ändå lite märkligt att man i ett utskottsbetänkande så tydligt anger att den kooperativa hyresrätten inte ska vara prioriterad på något sätt. Det handlade ju inte om att den skulle vara prioriterad på så sätt att alla hyreslägenheter skulle bli kooperativa hyresrätter när ni säljer ut allmännyttan. Det handlade om att människor ska få kunskap om vad det innebär. Vi som sitter och står här lever med detta varje dag och läser och grottar i papperen. Men när människor ute i samhället ställs inför det faktum att deras hus ska säljas kanske de aldrig ens har hört talas om kooperativ hyresrätt! Det är ju en jättebra form för att kunna behålla hyresrätten också på sikt. Det trodde jag att vi var överens om att göra, åtminstone efter den debatt jag har lyssnat till i dag.

Anf. 71 Anti Avsan (M)

Herr talman! Efter att ha hört vänsterkartellens företrädare i den här och föregående debatt förstår jag varför det har hänt så lite i Sverige under de tolv åren före valet 2006. Det måste vara svårt att möta 2000-talets problem med i bästa fall 1900-talets politik. Jag vet inte om det är någonting som kännetecknar just socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister i civilutskottet, men man kan ju tro det. Jag kanske uppfattas som naiv, men jag tror i alla fall att det är lättare att agera som politiker om man utgår från en hyfsat riktig verklighetsbeskrivning. Jag tror också att det är lättare att analysera olika samhällsproblem när man faktiskt utgår från att det är den 21 mars 2007 i dag, att det går bra för Sveriges ekonomi och att vi fortfarande, efter tolv års socialdemokratiskt maktinnehav, har ett gigantiskt, under dessa tolv år ackumulerat, utanförskapsproblem. Antagligen är det så att ju mer pressad vänsterkartellen upplever sig vara, desto mer faller man tillbaka i gammal unken retorik och gamla förslag. Det kan möjligen vara så illa att svårigheten att anpassa sig till verkligheten blir i det närmaste förlamande. Det är egentligen inte min sak att spekulera i sådana saker, och dessutom är nog avsaknaden av politik, både före valet 2006 och nu, i första hand ett problem för socialdemokratin och vänsterkartellen. Herr talman! Även jag ska säga något om hyresrättens ställning. Debatten har ju kommit att handla väldigt mycket om den. Hyresrätten bör även i framtiden vara en livskraftig och betydelsefull upplåtelseform om människor vill det. Det finns ingen anledning att tro att det inte skulle vara så i framtiden. Det är också viktigt att inte sätta olika upplåtelseformer mot varandra. Värderingen av vad som är bra eller dåligt måste vara upp till människor i de enskilda fallen. Allians för Sverige har ambitionen att utveckla hyresboendet och hyresrätten. Här kan särskilt framhållas att hyresrätten har en central roll på en fungerande och flexibel arbetsmarknad. Den stora skiljelinjen mellan den nya riksdagsmajoritetens och Socialdemokraternas politik är att det inte är vi som gör någon värdering av vad som är önskvärt i det enskilda fallet. Om människor vill bo i hyreslägenheter ska de få göra det. Om människor vill bo i ägarlägenheter, när den möjligheten öppnas, ska de kunna välja det alternativet. Socialdemokraterna har i ett särskilt yttrande motsatt sig boendeformen ägarlägenhet, något som finns i många andra länder. Här har man tillgripit nödargumentet att det är mer demokratiskt om människor agerar i grupp genom en bostadsrättsförening än om en familj själv bestämmer sig för att man vill köpa en specifik lägenhet. Det skulle alltså inte vara lika demokratiskt. Det begreppet urholkas väldigt lätt när man använder det på det sättet. Man kan tro att Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets strategi har varit att måla upp värsta tänkbara scenario av vad som nu kommer att hända, med en ny och bättre bostadspolitik, kanske att vi ska börja förklara att en kraftigt överdriven och känslomässigt uppmålad bild inte stämmer i det ena och inte heller i det andra fallet. Nej, påståendena om olika konsekvenser är i första hand Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets problem med den egna verklighetsbeskrivningen. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslagen i utskottets betänkande, vilket innebär att samtliga motionsyrkanden ska avslås.

Anf. 72 Christina Oskarsson (S)

Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till Anti Avsan. Moderaterna har vid ett flertal tillfällen pratat om att ägarlägenheter skulle kunna öka integrationen väldigt mycket och att många människor som bor i miljonprogrammen, till exempel utanför Stockholm, gärna vill köpa sin lägenhet men att de nu inte kan få göra det. Jag skulle vilja höra Anti Avsan berätta lite grann för mig hur integrationen skulle öka i och med att det bildas ägarlägenheter.

Anf. 73 Anti Avsan (M)

Herr talman! Frågan skulle egentligen ställas till dem som ser möjligheten. Jag tror att vi är ganska överens om att vi är för mångfald i väldigt många olika sammanhang. Men det verkar som om vi har olika uppfattning när det gäller bostadspolitiken. Här är vi för mångfald i en mycket större omfattning än ni är. Ägarlägenheter är en möjlighet till boende bland många andra. Vilka bevekelsegrunderna blir i det enskilda fallet om man skulle välja en sådan boendeform kan ju variera väldigt mycket. Herr talman! Christina Oskarsson har tidigare argumenterat väldigt starkt för kooperativ hyresrätt. Det må vara hennes uppfattning. Men det finns många andra som säkert skulle argumentera väldigt starkt för ägarlägenheter. Om vi ska hänföra oss till någonting som ligger långt tillbaka i tiden gjorde LO en utredning om vad som är bra boendemiljöer. Man kom fram till att det är bättre om människor på olika sätt kan påverka sin närmiljö. Nu finns det olika möjligheter till det. I Malmö har man vid något tillfälle prövat självförvaltning. Men det mötte problem skattemässigt. Att kunna äga sin egen lägenhet tror jag är ett alternativ för väldigt många. Kan man öka mångfalden och tillgodose människors behov, vilket vi tror att vi kan göra i någon omfattning, är det väl ganska självklart att integrationen också kan öka. Det finns väldigt många människor vars behov vi inte har kunnat tillgodose; det är i första hand inte vi utan det är ni. De har varken arbete eller ett rimligt boende.

Anf. 74 Christina Oskarsson (S)

Herr talman! Jag förmodar att Anti Avsan har läst senaste numret av Bofast. Där finns ett reportage. Bofast har varit ute på en rundvandring i området Rinkeby och ställt frågan hur många det var som skulle vilja köpa sin hyresrätt där. Jag tänker berätta lite om svaren. Några svarar att de skulle vilja det, men de har inga ekonomiska möjligheter. Jag vill köpa min lägenhet, men det skulle vara omöjligt för mig att få lån, säger en medelålders man som inte vill uppge sitt namn. En bit från torget möter vi Vera Jikovska som pekar upp mot sitt lägenhetsfönster i ett av allmännyttans hus strax intill och säger: Nej, jag vill inte köpa min lägenhet. Hur skulle jag ha råd att köpa den med min ekonomi? Jag är pensionär och skulle inte få något lån. Sådana svar finns det flera av i den här artikeln. Det är många människor som absolut inte vill köpa sin lägenhet. Det passar dem bättre att bo i en hyresrätt med den service de har. De kan inte få lån, de är pensionärer. Hur har ni tänkt öka möjligheten för dessa människor att kunna köpa sina lägenheter när hyresrätterna säljs ut?

Anf. 75 Anti Avsan (M)

Herr talman! Som jag antydde redan i första repliken hänger den här politiken ihop med hela den politik som Allians för Sverige också gick till val på, nämligen att minska utanförskapet, att människor ska få ett arbete. En ganska viktig grund för att få en bostad i dag, alldeles oavsett om man ska köpa den i någon form eller om man ska hyra en lägenhet, är nog att man har betalningsförmåga. Alla de människor som inte har arbete har naturligtvis bristande betalningsförmåga. Det hänger ihop på det viset. Vi är övertygade om att flera människor kommer att komma i arbete med vår politik. Då kommer man också att ha större valmöjligheter när det gäller bostad. Det är ganska naturligt. Det arv som finns kvar - och det är det som förstör mycket - är miljonprogrammet. Det är ingen som i dag kan tycka att det var ett lyckat projekt. Då skulle det goda samhället planeras fram med utgångspunkt från en fiktiv normalfamilj. Det är därför som det till exempel finns så många treor i miljonprogrammets bostadsområden. Det var resultatet av den förra bostadspolitiken, nämligen att styra, planera och räkna ut i detalj något som kanske inte ens stämmer med verkligheten. Vi vill utgå från verkligheten, och vi vill skapa flera alternativ.

Beslut

Nej till motioner om hyresrätt med mera (CU10)

Riksdagen sade nej till motioner från allmänna motionstiden 2006 om hyresrätt med mera. Motionerna handlar främst om hyresrätten som upplåtelseform, framför allt utformningen av bestämmelserna i hyreslagen. Andra motioner handlar om kooperativ hyresrätt, ägarlägenheter och ombildning från hyresrätt.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.