Sammanfattning Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden, främst med hänvisning till pågående arbete. Motionsyrkandena handlar bl.a. om riks­intressen, skyddet av jordbruksmark och vattenområden, tillstånd till vatten­verksamhet, myndighetssamarbete och nationell vattensamordning, va-infra­struktur och allmänna vattentjänster. I betänkandet finns 31 reservationer (S, SD, V, C, MP) och ett särskilt yttrande (SD).   Behandlade förslag Cirka 110 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2024/25. Innehållsförteckning Utskottets förslag till riksdagsbeslut Redogörelse för ärendet Utskottets överväganden Riksintressen Skyddet av jordbruksmark Skyddet av vattenområden och dricksvattentäkter Stranderosion m.m. Tillstånd till vattenverksamhet Myndighetssamarbete

Betänkande 2024/25:CU15 Hushållningen med mark- och vattenområden

Video

Herr talman! Man vaknar på morgonen. Man ska duscha. Man ska dricka en kopp kaffe av ett välkänt kaffemärke från Gävle. Man ska borsta tänderna. Och man förväntar sig att vattnet ska komma ur kranen och att avloppsvattnet ska tas om hand. Det är det, herr talman, som det här betänkandet handlar om.Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.Herr talman! Va-frågor är ett kommunalt ansvar, och här har det tyvärr byggts upp stora underhållsskulder ute i kommunerna. Väljarna har sannolikt efterfrågat idrottshallar i stället för ett fungerande va-nät, och kommunerna har helt enkelt tillåtits bygga upp en stor underhållsskuld. Konsekvenserna av det kan vi se när vattnet inte kommer på morgonen när man ska dricka sitt morgonkaffe, och tyvärr har det blivit vanligare och vanligare att medier rapporterar om vattenläckor.Herr talman! Jag utesluter inte att staten måste ta större ansvar för tillsyn och kontroll av hur kommunerna sköter den här frågan. Det påtalade också Riksrevisionen nyligen, när man hade granskat va-frågan.Herr talman! Konsekvenserna av ett misskött va-nät kunde Gävleborna se när det kom ett stort regn. Det finns uppgifter om att det kan kosta skattebetalarna i Gävle över 1 miljard.Var det då okänt att man inte hade skött va-nätet i Gävle kommun? Nej, såväl boende och företag som länsstyrelsen hade uppmärksammat Gävle kommun på bristerna, men kommunen underlät helt enkelt att åtgärda dem. Låt alltså Gävle vara det avskräckande exemplet på hur en kommun inte ska agera.En annan fråga som skaver ute i landet är kommunernas tvångsanslutningar av hushåll till det kommunala va-nätet. Trots att det finns fungerande avlopp hos fastigheterna tvångsansluter man dem till kommunens nät.Vi ser till exempel hur Sandvikens kommun agerar. Kommunen bräddar ständigt sitt avloppsnät, och ”bräddar” betyder att man pumpar ut ofiltrerat avloppsvatten i Storsjön. Tidningen Arbetarbladet har skrivit omfattande om detta. I det läget, när Sandviken inte har ett fungerande kommunalt va-nät, ska kommunen tvångsansluta 250–300 fastigheter till.Det är klart att de boende blir fly förbannade, eller väldigt upprörda, när de har ett va-nät som de vet inte fungerar och ett enskilt avlopp som de vet fungerar och ändå ska bli tvångsanslutna. Konsekvensen för de boende i Sandviken blir alltså sämre miljö.Det finns också en beredskapsaspekt på frågan. Vi kan ju se hur Ryssland har agerat i Ukraina – man har attackerat va-näten. Samhället blir alltså mer sårbart när man tvångsansluter hushåll till va-nät. Det är oerhört svårt att förstå varför politikerna i Sandviken gör som de gör.Herr talman! Det här har vi i riksdagen uppmärksammat i tidigare tillkännagivanden, och frågan hur man ska agera ligger nu hos regeringen. Vi har ju ändrat lagstiftningen, vilket gör att kommuner inte längre behöver tvångsansluta fastigheter.Herr talman! Det finns de som tycker att staten borde betala kommunernas underhållsskuld i va-nätet, men det är vi moderater djupt kritiska till. Vi har kommunalt självstyre, och vi har lagstiftning som tillåter kommunerna att ta ut full kostnadstäckning på sin va-taxa. De får dessutom konstruera taxan som de själva vill.Om en kommun inte har prioriterat va-nätet tillräckligt kan väljarna lösa den frågan i nästa val. Det är inte rimligt att de skattepengar som nu behövs till försvaret ska gå till kommuner som misskött sina kommunala va-anläggningar.Herr talman! Jag yrkar alltså bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.

Herr talman! Jag lyssnade på Lars Beckman, och inledningsvis tänkte jag att de som tittar hemma och de som sitter på läktaren nog kommer att tro att vi på något sätt har samma manus. Jag säger det bara inte exakt likadant som Beckman.Människor där ute som lyssnar på vad vi pratar om kanske tänker: Vad är det de pratar om? Vatten och mark och annat känns ju självklart på något sätt. Du går fram till kranen och lyfter upp handtaget. Då kommer det rent vatten, och du dricker. Eller du går in i duschen. Det är klart att då kommer det rent vatten. Men, herr talman, om vi inte tar vårt ansvar, om vi inte värnar våra vattentäkter och vår vattenförsörjning, finns det risk att vi en dag lyfter på kranen och ingenting händer. Inte heller händer det i duschen – eller om det händer kommer det något brunt och äckligt.Det är därför vi måste agera medan vi fortfarande har möjlighet. Det vi diskuterar här i dag handlar om vår gemensamma grund: tillgången till rent vatten.Vatten är inget vi kan ta för givet. Svenskt Vatten har kommit med en siffra: Fram till 2040 måste vi investera mellan 500 och 800 miljarder i vatten och avlopp. Det handlar om att förnya och förstärka vår vatten- och avloppsinfrastruktur för folkhälsa, klimatberedskap och samhällsutveckling.Om vi inte agerar nu har vi framför oss ökat vattenläckage, brist på dricksvatten och fler föroreningar i våra vattendrag. Det är helt uppenbart att ingen kommun kommer att klara detta ensam.Vi socialdemokrater menar till skillnad från Moderaterna att det här är ett gemensamt ansvar. Det handlar om rättvisa, om solidaritet och om gemensamt ansvar.Herr talman! Vi ser tydligt att många mindre kommuner riskerar att inte klara framtidens krav på vatten. Linköpings universitet visar att det behövs mer samverkan och mer statligt stöd. Det var därför vi föreslog en översyn av lagen om allmänna vattentjänster så att kommunerna får bättre förutsättningar.Vi föreslår också att staten ska ta större ansvar för att stödja kommunernas investeringar i vatten- och avloppssystem genom att utveckla ett flexiblare och mer rättvist finansieringssystem.Vi vill också utreda hur vattenbesparande åtgärder kan omfattas av till exempel rotavdraget.Vi vill driva på för ekodesign inom EU så att nya kranar, toaletter och duschar blir mer vattensnåla.Vi vill införa gröna tak som både hanterar dagvatten smartare och stärker den biologiska mångfalden.Det här är konkreta åtgärder. Rent vatten är en rättighet, men det kräver också aktiv politik.Herr talman! Vi måste också prata om hur vi använder och skyddar vår mark.Systemet för riksintressen skapades för att skydda det mest unika och värdefulla. Men i dag fungerar det inte längre som tänkt. Boverkets översyn visar att fyra av fem myndigheter själva bedömer att deras riksintresseanspråk inte fullt ut lever upp till kriterierna.Därför anser vi att antalet riksintressen måste minskas. Kriterierna måste skärpas, och legitimiteten måste återställas. Vi behöver ett system som värnar natur- och kulturvärden men samtidigt gör det möjligt att bygga framtidens bostäder, skolor och vårdinrättningar och klimatanpassad infrastruktur.Det är fullt möjligt att göra både och. Det kräver bara mod, prioriteringar och ansvar.Herr talman! Vi kan inte heller blunda för det som sker i Europa. EU driver just nu flera viktiga projekt. Strategin för vattenresiliens för att hantera torka, översvämningar och vattenbrist är på väg. Den nya jordstrategin ska säkerställa att Europas jordar är friska och produktiva. Vi socialdemokrater anser att Sverige också måste ta ansvar i dessa frågor. Vi kan inte stå stilla medan våra grannar rustar sina samhällen för framtiden. Vi ska också vara ett föredöme.Under vår tid i regeringsställning genomförde vi flera satsningar. Vi satsade på en förbättrad avloppsrening i Sverige, bland annat genom särskilt stöd till avancerad läkemedelsrening i kommunala reningsverk. Vi stärkte arbetet mot övergödning i våra sjöar, vattendrag och kustområden genom riktade åtgärder och investeringar. Vi investerade också i forskning, som är en viktig del. Dessa forskningsinsatser skedde inom ramen för Sveriges miljöpolitik. Detta var konkreta insatser som gjorde skillnad, men arbetet kan inte stanna här. Det måste fortsätta, och det måste intensifieras.Det vi diskuterar, herr talman, är inte någon liten sak. Det handlar om vilket Sverige vi ska lämna efter oss. Både jag och Lars ska lämna ett Sverige till framtida generationer som faktiskt ska kunna dricka vatten, duscha när de behöver det och koka kaffe. Vi ska också lämna mark och jord som inte är förstörd till framtida generationer. När det gäller detta behöver vi i den här församlingen fatta beslut om ansvarsfulla åtgärder.Jag står förstås bakom alla våra reservationer, men jag väljer att enbart yrka bifall till reservation 1.

Herr talman! En av de största utmaningar som medborgare och kommuner kommer att ha framgent är vattnet, bland annat i form av ökade vattenflöden under vissa perioder. Där man i dag tar höjd för byggnation ska betydligt högre vattenflöden än i dag klaras av. Samtidigt väljer myndigheter att riva ut småskaliga vattenkraftverk och ta bort dammar som ibland har funnits i över 100 år. För mig är det hål i huvudet.Detta skapar ett ännu större flöde av vatten, och vattnet är inte på samma plats som tidigare. Bönder kan inte tillvarata det vatten som tidigare fanns. Det kommer att skapa problem längre ned.När det gäller vatten är strandskydd ett stort hinder för många kommuner att fortsätta utvecklas och att kunna bygga i attraktiva områden. Det bästa för Sverige vore att låta kommunerna ha större rådighet över strandskyddet när det gäller var det ska vara och i vilken omfattning det behövs. Det skulle öka möjligheterna att vara flexibel i utvecklingen av den egna kommunen. Vatten i form av va kommer att bli ett stort problem framgent, med de ökade krav som finns på va-rening och den underlåtenhet att reinvestera som funnits under många år. Många av våra va-ledningar är 70–80 år gamla och har tjänat sin livstid, men många kommuner har ingen plan för hur man ska reinvestera.En regional analys som WSP gjort visar att det råder betydande skillnader mellan olika kommuntyper när det gäller magnituden på de utmaningar man har framför sig på va-området. Landsbygdskommuner med liten befolkning tenderar att i genomsnitt ha något sämre kvalitet och funktion inom va-systemet. Det kan bero på en kombination av varierande finansieringsförutsättningar, längre ledningsinfrastruktur per användare, geografiska förutsättningar och högre genomsnittlig ålder på va-infrastrukturen i stort.Samtidigt är användarnas betalningsförmåga till följd av lägre inkomstnivåer ofta lägre i dessa kommuner jämfört med större städer och storstadsområden. Därmed blir det än mer kännbart för invånarna om kommunpolitikerna höjer va-taxan för att finansiera nödvändigt underhåll och reinvesteringar. Frestelsen blir då större för politiker och beslutsfattare att skjuta kostnaderna framför sig – vilket man har gjort – och leva på hoppet om att systemet kommer att hålla ytterligare en mandatperiod innan man behöver göra någonting. Å andra sidan menar vissa experter att dagens kommuninvånare inte vill betala för något som kommande generationer ska få nytta av när man redan har betalat för dagens va-nät. Det tycks därmed finnas en diskrepans mellan kravet om kvalitet på va-tjänsterna å ena sidan och viljan att faktiskt betala för det å andra sidan.Oavsett om vi vill det eller inte menar jag att denna diskussion måste föras på nationell nivå. Detta gäller också hur staten kan främja att kommunerna tar det ansvar de har. Ansvaret ligger nämligen på kommunal nivå, men det kan inte hanteras enbart på kommunal nivå.Vi hörde att Socialdemokraterna också har funderat en del på detta. Vi kristdemokrater har varit ganska tydliga med att vi tycker att det är ett problem som måste diskuteras mer. Det välkomnar vi. Vi har dock varit ganska tydliga med vårt förslag för att försöka få fram en diskussion.Vi har föreslagit att staten faktiskt ska erbjuda kreditgarantier, det vill säga borgen, på lån i upp till 20 år för kommunal va-verksamhet i syfte att täcka de underhållsskulder som finns. Det ska i så fall åligga staten att subventionera 0,5 procentenheter av räntekostnaden för de lån kreditgarantin täcker.Vi vill också att man ska ha en längre planeringshorisont för kommuner. I dag har man möjlighet att fondera tre år. Vi tycker att man ska kunna fondera exempelvis åtta år framåt för att kunna planera betydligt bättre och mer schematiskt i kommunerna. Vi tycker också att Riksrevisionen ska få mandat att utföra granskningsrevision på kommunernas va-bolag, eller va-verksamhet, i syfte att öka transparensen och säkerställa att de va-avgifter vi har i Sverige är effektiva och följer självkostnadsprincipen och övrig KPI-utveckling. Vi kan se att många avgifter i kommunerna inte följer KPI-utvecklingen utan är betydligt högre. Det gäller också va-avgiften, och vi skulle tycka att det vore ganska bra om någon på ett eller annat sätt gjorde en revision av detta. Riksrevisionen kontrollerar ju myndigheter, och vi tycker att det fungerar bra i riksdagen. Vi tror att det skulle vara ett sätt att hantera detta även för kommunerna.Med det sagt vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Jag står givetvis bakom alla våra reservationer, men jag nöjer med mig att yrka bifall till reservation 18.Det är ingen hemlighet att Sverige inte är självförsörjande på livsmedel förutom när det gäller några få varor: spannmål, morötter och socker. När det gäller att öka vår självförsörjning kommer jordbruk och lantbruk därmed i fokus. Det saknas verkligen inte incitament för att skydda och även öka arealen av jordbruksmark när säkerhetsläget i Europa ser ut som det gör.Jag menar att det är mycket angeläget att i största möjliga mån skydda jordbruksmark från att exploateras för till exempel så kallade solcellsparker. Precis som vid vindkraftsetableringar är detta långt ifrån några parker, utan det är stora industrianläggningar för produktion av energi.Detta handlade om marken. Nu till något helt annat: vatten. Vatten är ett farligt gift vilket omger Visby stift, skrev Falstaff Fakir i sin välkända bok En hvar sin egen professor eller Allt menskligt vetande i sammandrag. Den har ni säkert läst – eller?Skämt åsido, herr talman! Nu är det ju inte bara Visby stift som omges eller berörs av vatten. I stort sett allt i vår tillvaro är mer eller mindre beroende av vatten. Vatten är vårt i särklass viktigaste livsmedel. Och vi är ju ganska lyckligt lottade i vårt land som i stort sett alltid har tillgång till drickbart vatten. Men vi tar i alltför stor utsträckning vårt vatten för givet, vill jag påstå.I EU:s vattendirektiv kan man i inledningen läsa: ”Vatten är ingen vara vilken som helst utan ett arv som måste skyddas, försvaras och behandlas som ett sådant.” Sveriges vatteninfrastruktur består av 20 000 mil ledningar. Det är lika långt som fem varv runt jorden. Mycket av ledningsnätet är byggt på 1960- och 1970-talen och har alltså varit i bruk i mer än ett halvsekel. I landets kommuner finns det ett stort underhållsbehov. På många håll finns det en underhållsskuld, och på grund av regelverket har man svårt att finansiera renovering och underhåll. Vi har siffror på förskräckliga summor här – upp till 800 miljarder. Reglerna för finansiering bereds just nu i Regeringskansliet. Vi ser verkligen fram emot att reglerna för detta förändras till det bättre för kommunerna. Ansvaret för våra vattentjänster ligger i väldigt mångas händer. Det är kommunen, länsstyrelsen, Havs- och vattenmyndigheten, Sveriges geologiska undersökning, SMHI, Livsmedelsverket, MSB, Naturvårdsverket, Jordbruksverket, Skogsstyrelsen och Boverket – ja, ni hör ju själva. För att man ska kunna försäkra sig om bästa möjliga samverkan och samordning mellan alla dessa myndigheter menar vi att det behövs en nationell samordningsfunktion. Visserligen förordar Va-beredskapsutredningen en bättre samverkan mellan de olika aktörerna, men vi menar att utredningen inte går tillräckligt långt där. Det räcker inte med uppmaningar. En annan sak som inte kan förbises är säkerheten för våra vattenanläggningar. Vi har ju sett att man bara genom att bryta upp ett hänglås kan stoppa vattendistributionen till ett samhälle i flera dygn, och vi kan bara spekulera i hur många anläggningar med lika bristande säkerhet det finns i landet. Att uppgradera säkerheten för alla anläggningar i Sverige är en omfattande utmaning, och det kommer att kräva omfattande investeringar som det ännu inte planeras för. I Ukraina ser vi hur Ryssland riktar attacker mot olika delar av infrastrukturen. Mycket riktas mot eldistribution men även mot vatten- och avloppsnät. Än så länge ser vi hur man ganska snart lyckas återställa eldistributionen och också hur man ganska snart kan distribuera dricksvatten till samhällena. Men när avloppsnätet skadas eller förstörs flyttar de flesta, eller så blir de evakuerade.I ljuset av hur kriget bedrivs måste man fråga sig: Hur genomtänkt är det egentligen att centralisera olika verksamheter? När det gäller till exempel sjukvård är det en uttalad fördel att ha mindre, utspridda enheter jämfört med att ha stora centrala anläggningar. Detsamma bör gälla även vatten och avlopp.(Applåder)I detta anförande instämde Mikael Eskilandersson (SD).

Herr talman! Andelen åkermark fortsätter att minska i Sverige, och samtidigt ökar exploateringen av jordbruksmark. Med exploatering av jordbruksmark menas att bygga på marken eller använda den på ett sätt som gör att det inte går att odla där igen. Det främsta skälet till att åkermark försvinner är att marken inte längre brukas och därför växer igen. Samtidigt som detta sker har Sverige ett stort behov av att stärka sin självförsörjning av livsmedel. Klimatkrisen innebär därutöver att den odlingsbara marken globalt sett försvagas, vilket kommer att medföra ett ökat ansvar för Sverige att bidra till den globala försörjningen av livsmedel. Herr talman! Naturvårdsverket bedömer att det inte är möjligt att nå miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Förutsättningarna för att långsiktigt bevara jordbruksmarkens produktionsförmåga bedöms som otillräckliga. Tillståndet för många av odlingslandskapets arter och naturtyper är dessutom dåligt eller ogynnsamt. Näst efter skogen finns flest rödlistade arter i just odlingslandskapet. Det är därför även nödvändigt att gynna fler bruksmetoder som bidrar till en hävd som stärker den biologiska mångfalden i jordbrukslandskap. Det behövs ett mer mosaikartat landskap med olika former av naturbete och minskad användning av bekämpningsmedel. Vi i Vänsterpartiet anser att den höga takten i exploateringen av bördig åkermark, inte minst i södra Sverige, är mycket bekymmersam och oförenlig med en långsiktigt hållbar livsmedelsförsörjning. Även Utredningen om en ny livsmedelsberedskap konstaterar i sitt betänkande Livsmedelsberedskap för en ny tid att jordbruksmark bör skyddas bättre. Det behövs nya nationella styrmedel för att minska exploateringen av jordbruksmark i kommunerna. Regeringen bör därför motverka exploatering av åkermark och återkomma med ett förslag till nationell målsättning för bevarande av bördig åkermark, vilket är innehållet i reservation 5, som jag yrkar bifall till.(forts. § 11)

Herr talman! I dag är det tänkt att vi ska debattera civilutskottets motionsbetänkande Hushållningen med mark- och vattenområden. I stora drag handlar det om motioner om nationell samordning av havsplaner och riksintressen samt om skyddet av vattenområden och dricksvattentäkter.Det är i grunden jätteviktiga frågor för att vårt samhälle ska fungera både när det är lugnt och när det krisar. Man kan konstatera att regeringen även inom området för detta motionsbetänkande lyser med sin frånvaro när det kommer till konkreta förslag.Det känns lite vemodigt att behöva återupprepa argumenten från tidigare debatter. Jag tänker därför just i dag nöja mig med att konstatera detta och lyfta upp några av Centerpartiets förslag i betänkandet.Vi föreslår bland annat att riksintressen inte bör gälla mark som redan omfattas av annan lagstiftning. Det borde säga sig självt, men så funkar det inte i dag. Centerpartiet föreslår att man vid exploatering av åkermark också får definiera vad som är väsentligt viktiga samhällsintressen. Med tanke på allt som har hänt i vårt närområde och i världen är det extra viktigt när det kommer till just åkermarksfrågan, vilket mina kollegor har lyft upp i debatten tidigare. I samma veva föreslår vi även att underjordiska vattenresurser ska kartläggas för främjande av återskapat grundvatten.Vi föreslår också att vattentjänstlagen ändras så att extern finansiering av va-infrastrukturen tillåts. Vi vet ju att det är flera hundra miljarder i eftersatt underhåll när det kommer till va-näten, så i den kontexten är det här en viktig fråga.Centerpartiet föreslår även att det ska göras en översyn av regler och avgifter när det kommer till kommunala krav för anslutning till kommunala vattentjänster. Kollegan Lars Beckman var i sitt anförande inne på att det kan bli helt orimliga situationer för den enskilde. Vi har fler förslag, men jag tänker inte ta upp kammarens tid med dem.Centerpartiet står bakom alla sina reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 3.

Herr talman! Vatten, vilken grej ändå! För ungefär tio år sedan lärde sig mitt äldsta barn vattnets kretslopp. Hon går fortfarande runt och stänger av kranarna om någon i huset låter vattnet rinna för länge. Hon insåg redan då, på lågstadiet, det som väldigt många vuxna har så lätt att blunda för: Rent vatten är en begränsad resurs som är otroligt värdefull.Klimatförändringarna är ett existentiellt hot mot mänskligheten. På lång sikt kan det bli omöjligt att uppehålla mänskligt liv på planeten. På lite kortare sikt kan Sverige och Norden hamna i korselden mellan feodala krigsherrar i Ryssland, Kina och USA när smältande polarisar gör det möjligt att borra efter oljan i Arktis.Men klimatförändringarna orsakar också problem här och nu i vår vardag. Just nu är grundvattennivåerna dramatiskt låga i södra Sverige, och bevattningsförbud har redan införts på Gotland. De senaste åren har vi i stället för torka kunnat se skyfall som våra va-system inte har kunnat ta hand om. De har bland annat orsakat bräddning i systemet, det vill säga att avloppssystemet blir överfullt av regnvatten och orenat vatten flödar ut i hav och vattendrag och gör det omöjligt att använda vattnet.Hushållningen med mark- och vatten-områdenBetydligt värre än bajs i vattnet är dock evighetskemikalier. PFAS har blivit den mest kända förkortningen för de här kemikalierna – ett samlingsnamn för molekyler som inte bryts ned på väldigt lång tid utan som lagras i kroppen och orsakar stora skador på människor och djur.Herr talman! Det är lätt att ta det jag håller i min hand för givet: ett glas med vatten – rent vatten som våra barn inte blir sjuka av men som vi i dag spolar toaletter med, vattnar gräsmattor med och fyller våra pooler med. Ändå är det här kanske det mest avgörande och värdefulla vi har: vatten, rent vatten. Det behöver skyddas.Herr talman! Att skydda vattentäkterna är en naturfråga, men det är också en beredskapsfråga. I dag ligger mycket av ansvaret utspritt på kommunerna och på enskilda fastighetsägare, men vi menar att också regeringen måste ta ett större ansvar för att säkra tillgången till vatten i kris, oavsett om det är i händelse av krig och konflikt eller till följd av klimatkrisen.Miljöpartiet har behandlat frågorna kring vatten i en lång rad motioner. Civilutskottets betänkande 15 innehåller också ett stort antal yrkanden som syftar till att ge en mer robust och stabil vattenförsörjning i såväl fred som, gud förbjude, krig. Det är en lång rad yrkanden eftersom det är en lång rad åtgärder som krävs, men jag respekterar kammarens praxis och yrkar bifall endast till reservation 9.Herr talman! Vi lär våra barn vikten av vatten och om vattnets kretslopp i vår värld. Låt oss då också skydda vattnet så att de kan lita på att det finns rent vatten att dricka, vad som än händer.Överläggningen var härmed avslutad.(Beslut skulle fattas den 7 maj.)

Debatt om förslag

Riksdagen sa nej till 110 förslag i motioner om frågor som rör hushållningen med mark- och vattenområden, bland annat med hänvisning till pågående arbete.
Förslagen lämnades in under den allmänna motionstiden 2024 och handlar bland annat om riksintressen, skyddet av jordbruksmark och vattenområden, tillstånd till vattenverksamhet, myndighetssamarbete och nationell vattensamordning, va-infrastruktur och allmänna vattentjänster.