Högskolan

Debatt om förslag 11 maj 2023

Anförandelista

  1. Hoppa till i videospelarenFredrik Malm (L)
  2. Hoppa till i videospelarenRobert Stenkvist (SD)
  3. Hoppa till i videospelarenFredrik Malm (L)
  4. Hoppa till i videospelarenRobert Stenkvist (SD)
  5. Hoppa till i videospelarenFredrik Malm (L)
  6. Hoppa till i videospelarenAnders Ådahl (C)
  7. Hoppa till i videospelarenFredrik Malm (L)
  8. Hoppa till i videospelarenAnders Ådahl (C)
  9. Hoppa till i videospelarenFredrik Malm (L)
  10. Hoppa till i videospelarenMats Wiking (S)
  11. Hoppa till i videospelarenFredrik Malm (L)
  12. Hoppa till i videospelarenMats Wiking (S)
  13. Hoppa till i videospelarenFredrik Malm (L)
  14. Hoppa till i videospelarenCamilla Hansén (MP)
  15. Hoppa till i videospelarenFredrik Malm (L)
  16. Hoppa till i videospelarenCamilla Hansén (MP)
  17. Hoppa till i videospelarenFredrik Malm (L)
  18. Hoppa till i videospelarenMats Wiking (S)
  19. Hoppa till i videospelarenRobert Stenkvist (SD)
  20. Hoppa till i videospelarenMats Wiking (S)
  21. Hoppa till i videospelarenRobert Stenkvist (SD)
  22. Hoppa till i videospelarenMats Wiking (S)
  23. Hoppa till i videospelarenMarie-Louise Hänel Sandström (M)
  24. Hoppa till i videospelarenCamilla Hansén (MP)
  25. Hoppa till i videospelarenMarie-Louise Hänel Sandström (M)
  26. Hoppa till i videospelarenCamilla Hansén (MP)
  27. Hoppa till i videospelarenMarie-Louise Hänel Sandström (M)
  28. Hoppa till i videospelarenRobert Stenkvist (SD)
  29. Hoppa till i videospelarenMats Wiking (S)
  30. Hoppa till i videospelarenRobert Stenkvist (SD)
  31. Hoppa till i videospelarenMats Wiking (S)
  32. Hoppa till i videospelarenRobert Stenkvist (SD)
  33. Hoppa till i videospelarenAnders Ådahl (C)
  34. Hoppa till i videospelarenRobert Stenkvist (SD)
  35. Hoppa till i videospelarenAnders Ådahl (C)
  36. Hoppa till i videospelarenRobert Stenkvist (SD)
  37. Hoppa till i videospelarenMathias Bengtsson (KD)
  38. Hoppa till i videospelarenCamilla Hansén (MP)
  39. Hoppa till i videospelarenMathias Bengtsson (KD)
  40. Hoppa till i videospelarenCamilla Hansén (MP)
  41. Hoppa till i videospelarenMathias Bengtsson (KD)
  42. Hoppa till i videospelarenLorena Delgado Varas (V)
  43. Hoppa till i videospelarenAnders Ådahl (C)
  44. Hoppa till i videospelarenMarie-Louise Hänel Sandström (M)
  45. Hoppa till i videospelarenAnders Ådahl (C)
  46. Hoppa till i videospelarenMarie-Louise Hänel Sandström (M)
  47. Hoppa till i videospelarenAnders Ådahl (C)
  48. Hoppa till i videospelarenCamilla Hansén (MP)
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 48

Anf. 178 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Vi har nu att debattera utbildningsutskottets betänkande numro 10, titulerat Högskolan.

Fria och självständiga universitet är en hörnsten i det demokratiska samhället. Den som fritt får söka kunskap kommer också att fördjupa sig och bidra till både sin egen och samhällets utveckling och bildning.

Många av dagens samhällsproblem kommer att kräva mer kunskap och forskning för att man ska kunna lösa dem. Det gäller till exempel hur man kan bota svåra sjukdomar, få fram vaccin och mediciner, möta klimatkrisen och få fram mer näring i livsmedel - men också hur man kan tackla sociala utmaningar såsom kriminalitet, psykisk ohälsa och barns inlärning.

Det finns här en nyttoaspekt för samhället men också möjligheten att skapa ett bättre liv för miljoner människor. Det kan handla om allt från att lindra smärta vid sjukdom till att ge barn möjligheter till bättre skolgång.

Forskning, vetenskap, kunskap och fakta är också centralt för att vi ska kunna bli mer resistenta mot konspirationsteorier, desinformation och självutnämnda experter och lycksökare på Youtube i största allmänhet. Kunskap stärker samhällets motståndskraft. En folkmassa som är välutbildad blir svårare för en demagog att hetsa. En grupp som är välutbildad blir svårare för en ideolog att manipulera och lura med enkla lösningar. Den fria akademin är en förutsättning för ett liberalt samhälle, för ett öppet samhälle och för att Sverige ska vara en framgångsrik industri- och välfärdsnation.

Fru talman! I dag har högskoleminister Mats Persson gett Etikprövningsmyndigheten i uppdrag att kartlägga de mycket uppmärksammade beslut som myndigheten fattat på sistone och som bland annat inskränker möjligheterna för forskare inom exempelvis humaniora att använda uttalanden från öppna källor i sin forskning. Detta uppdrag från högskoleministern är mycket bra.

Regeringen har höga ambitioner för forskningen i Sverige. Nästa höst kommer en ny forskningsproposition. En sådan kommer ju i mitten av varje mandatperiod. Då kommer vi att ta ytterligare steg för att långsiktigt stärka högre utbildning, forskning och innovationskraft. Det handlar inte minst om att stärka kvalitet och excellens.

Fru talman! Därtill finns en rad satsningar aviserade i Tidöavtalet som vi i Liberalerna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har enats om. Låt mig nämna några av dem.

För att höja läraryrkets status och attraktivitet ska antagningskraven höjas till lärarutbildningen och innehållet reformeras med större fokus på ämneskunskap, kognitionsvetenskap och praktisk metodik. Det ska ges ökade medel för forskning om kvinnors sjukdomar och hälsa. Företagen ska ges goda incitament att investera i forskning. Ett nationellt forskningsprogram ska inrättas på området psykisk hälsa och suicidprevention.

En ny energiforskningsproposition ska läggas fram för att möjliggöra en effektiv klimatomställning och stärka svensk konkurrenskraft. Inom ramen för energiforskningen avsätts också medel för att utveckla metoder att återvinna uttjänta solceller. Särskilda forskningsmedel anslås till området sociala insatser mot unga i kriminalitet inom socionomutbildningen. För att stärka Sveriges konkurrenskraft som forskningsnation ser man över bestämmelserna för doktoranders och forskares möjligheter till uppehållstillstånd i Sverige, något som har uppmärksammats en hel del. Det här är ett problem som följt av den nya utlänningslag som riksdagen klubbade för ett och ett halvt år sedan.

Fru talman! Utskottet understryker också betydelsen av säkerhetsfrågor på våra lärosäten. Under februari publicerade både vår militära underrättelsetjänst och Säkerhetspolisen sina årsrapporter, som båda pekade ut våra svenska högskolor och universitet som intressanta för andra länder. Totalförsvarets forskningsinstitut bedömer att lärosätena är sårbara. Såväl Dagens Nyheter som Svenska Dagbladet har rapporterat om hur kinesiska studenter skrivit på hemliga avtal och om hur svenska forskare samarbetar med kinesiska forskare som jobbar för den kinesiska militären.

Detta är synnerligen allvarligt, och det måste tas på allra största allvar. Regeringen gav strax före jul lärosätena i uppdrag att redovisa hur de arbetar med informationssäkerhet, hot, sårbarheter och andra risker, om de har gjort sådana analyser och om de har ändrat dem givet det säkerhetsläge vi har nu. Regeringen har också aviserat en översyn med syftet att få in säkerhetspolitisk kompetens i lärosätenas styrelser. För att detta ska komma på plats så fort som möjligt har regeringen som en engångsåtgärd - nota bene: engångsåtgärd - beslutat att korta den kommande mandatperioden från tre år till 17 månader, detta för att snabbare få in den här kompetensen i styrelserna.

Med dessa ord vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)


Anf. 179 Robert Stenkvist (SD)

Fru talman! Jag tror att ämnet för kvällen är förändringarna i lärosätenas styrelser. Ledamoten Malm var inne på det här med säkerheten, som var skälet till att statsrådet Mats Persson aviserade förändringar i styrelserna. Det har förts fram att hotet mot säkerheten blivit alltmer akut, precis som ledamoten Malm sa, och att till exempel Säpo i princip krävt åtgärder från regeringen för att höja säkerheten vid våra lärosäten. Jag skulle vilja veta om ledamoten Malm har ytterligare någonting att tillföra i det här ärendet, fru talman. Det har stått väldigt mycket om det i tidningar och på sociala medier.

Dessutom vill jag påtala att det på ett påfallande bombastiskt sätt har förts fram i medier att SD skulle ha varit med vid det här beslutet, fru talman. Jag undrar om ledamoten Malm vet om SD har varit med och tagit det här beslutet och om SD har haft någon kontakt med departementet, så att kan vi reda ut det redan på ett tidigt stadium i kväll.

Sedan undrar jag vad skälet kan vara till att medier och vänstervridna akademiker, förvisso med imponerande akademiskt cv, med sådan frenesi för fram att SD ligger bakom det här beslutet. Kan det vara så att man i led två gärna vill föra fram teorin att SD är ute efter att politisera högskolan? Det är bara mina funderingar.


Anf. 180 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Till att börja med vill jag vara väldigt tydlig med att det här beslutet är fattat av regeringen. Detta är inte reglerat i det Tidöavtal som reglerar Sverigedemokraternas medverkan i olika beslut. Beslutet är fattat av regeringen. Det är inte ett beslut där Sverigedemokraterna har deltagit. Jag vill vara väldigt tydlig med att så är fallet.

Förr i tiden kunde man ha ett mer snävt synsätt på säkerhet och olika militära frågor. Problemet som vi står inför i dag är att det är mycket bredare. Som ett välutbildat och modernt land med mycket spetsforskning och högteknologisk forskning, särskilt med inriktning mot telekom, fordonsindustri och så vidare, blir vi exponerade mot länder som är mindre nogräknade, mer hårdhänta och mer destruktiva och som inte skyr några medel för att antingen försöka komma över teknik eller på annat sätt försöka spionera på Sverige.

I sammanhanget är det viktigt att notera att det inte bara är en myndighet som har slagit larm om detta; det är vår militära underrättelsetjänst, vår säkerhetspolis och Totalförsvarets forskningsinstitut. Därtill har det gjorts en rad olika mediegranskningar. Jag nämnde i mitt anförande en av dem, som gällde kinesiska studenter. Men det har också gjorts andra granskningar som visar hur synnerligen allvarlig frågan är. Vi behöver titta på det här brett. Frågan om universitetsstyrelser ska inte tas ur sitt sammanhang. Detta är en del av en mycket bredare politik som behövs för att säkra Sverige.


Anf. 181 Robert Stenkvist (SD)

Fru talman! Säkerheten är en viktig fråga. Jag tror att vi återkommer till den i kväll.

Låt oss stanna lite vid det här med politiseringen av högskolan. SD har ingen annan politik än den som är formulerad i våra kommittémotioner och den som framförs här i talarstolen. Ledamoten Malm kan ju berätta om vi har haft några hemliga förhandlingar utöver det som vi klart deklarerat i våra motioner och i våra anföranden, som är anledningen till att vi står här.

Jag anser tvärtom att det är Socialdemokraterna som har lyckats med Gramscis "marsch genom institutionerna", vilket inte minst visade sig inför förra valet i e-postlistan med 261 namn på opolitiska tjänstemän från bland annat UD. I e-postlistan uttrycktes stor oro för att fel partier skulle vinna valet. "Rätt" partier vann ändå valet den gången, men vid det senaste valet var ju olyckan framme.

Jag kan lugna alla här och meddela att varken alliansen eller SD ens är förmögna att genomföra någon liknande infiltration. Det går helt enkelt inte.

Tvärtom vill i alla fall vi avpolitisera högskolan. Vi pratar jämt om meritokrati och frihet för lärare och forskare. Vi pratar om att ta bort politiska pålagor helt, inte ersätta de gamla med våra egna.

Ledamoten Malm kan ju redogöra för sitt partis och regeringens ståndpunkt i frågan.


Anf. 182 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Nej, det här beslutet är ju fattat av regeringen. Sverigedemokraterna har inte varit delaktiga i det, och vi har inte heller hållit några hemliga förhandlingar. Jag vill bara understryka detta om någon nu skulle tro det.

Det vi ser framför oss och som jag tror att det är viktigt att vi har med oss i själva sakfrågan här är den omvärldssituation vi har. Detta gäller i huvudsak två länder; det vet vi alla. Det gäller Ryssland, och det gäller Kina. Men det gäller också andra länder.

Iran omnämns numera i varje årsredovisning från till exempel Säkerhetspolisen som ett land som ägnar sig åt omfattande spionage i Sverige. Det riktas delvis mot den iranska diasporan i Sverige - exiliranier, flyktingar och så vidare. Men det kan självklart också riktas mot svenska lärosäten, inte minst eftersom Iran är tämligen entusiastiskt i fråga om att utveckla sin kärnfysiska förmåga, vilket är välbekant.

Det kom också, fru talman, en omfattande granskning från nyhetsmedier i flera olika länder. Om jag inte minns fel var Expressen i Sverige en del av detta. Den visade att man i ryska dokument kunde se att Ryssland särskilt pekade ut Östersjöcentrum vid Stockholms universitet som en tänkbar aktör att försöka göra olika insatser för att till exempel stärka Rysslands position, vilket företrädare för Stockholms universitet förfasade sig över och var oerhört bekymrade över i artiklar.

Man kan alltså inte nog understryka allvaret i detta.


Anf. 183 Anders Ådahl (C)

Fru talman! Jag kommer också att uppehålla mig vid tillsättningen av högskolestyrelser. Jag tror att vi behöver reda ut sakernas tillstånd från början innan vi kan gå vidare.

Ledamoten Malm redogjorde för ett försämrat säkerhetspolitiskt läge. Jag tror att alla ledamöter i Sveriges riksdag förstår och ser att det är ett försämrat säkerhetspolitiskt läge. Vi förstår att även universitet och högskolor är utsatta för risker, att det finns risk att patent försvinner utomlands, att det sker spionage och att det rent av kan vara organiserat av stater hur man infiltrerar svenska högskolor och universitet.

Problembilden delar vi alltså. Men det vi egentligen pratar om är ju den akademiska friheten och de åtgärder som regeringen har vidtagit här.

Man har valt att förkorta den tid styrelserna sitter från tre år till 17 månader. Det betyder att om vi har ett hotfullt läge nu ska vi vidta en åtgärd som blir verksam först om kanske två år. Läget är alltså inte mer akut än att vi kan vänta två år på att någonting händer på lärosätena.

Det normala förfarandet när man ser ett problem är ju att man för en god dialog, en ägardialog, och reglerar i regleringsbrev om det uppstår någon form av situation som rektorerna, de operativa cheferna, måste hantera.

Min fråga till ledamoten Malm är denna: Den upprördhet som vi har sett hos akademin över att den akademiska friheten faktiskt blir hotad här, kan ledamoten Malm förstå den upprördheten?


Anf. 184 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Till att börja med tycker jag att det är viktigt att betona att det som nu krävs är ett helhetsgrepp om säkerhetsfrågorna. Det handlar om att vi i Sverige bör analysera om vi till exempel ska ingå fördjupade samarbeten med andra länder för att kunna samordna insatser i Europa och om det krävs starkare nationella riktlinjer och annat.

Styrelserna är ju bara en komponent i något mycket bredare för att kunna bygga starkare resistens mot eventuell destruktiv påverkan utifrån och skydda våra lärosäten och även vår forskning och i förlängningen våra studenter, inte minst studenter som har rötter i de länder som kan vara väldigt destruktiva.

Man ska då inte glömma bort, fru talman, att våra lärosäten är myndigheter. Det är regeringen som tillsätter en majoritet av styrelserna. Våra lärosäten har inte inflytande över de flesta personer som sitter i styrelserna. Och det här regleras i lag. Det finns en riksdagsbundenhet i statuten när det gäller vilka kriterier som krävs, så vill vi att kompetens i de här säkerhetsfrågorna - säkerhetshot och annat - finns i våra universitetsstyrelser krävs det politiska beslut för att det ska bli så.

Att man kortar mandatperioderna sker bara en gång för att kunna få det här på plats. De ledamöter som nu är tillsatta i styrelserna är ju tillsatta enligt precis exakt samma kriterier som alla tidigare, så jag har väldigt svårt att se att den akademiska friheten på något sätt skulle hotas.

Syftet med det här är ju att stärka den akademiska friheten. Det är att kunna skydda våra lärosäten från hot utifrån.


Anf. 185 Anders Ådahl (C)

Fru talman! Det jag tänker på kan man relatera till det tidigare inlägget från Sverigedemokraterna.

Jag har svårt att se att det är en vänster-höger-skala i den fråga vi diskuterar nu. I stället är skalan frihet versus auktoritärt. Det är det som är det intressanta.

Och det handlar väl om själva förfarandet. Det går ju till så att man har ett antal nomineringspersoner som föreslår styrelser, och sedan fastställer regeringen ett förslag. Nomineringspersonerna var klara med sina förslag redan i början av året. Men fyra dagar innan styrelserna skulle tillträda, den 27 april, fick nomineringspersonerna uppdraget att ringa runt till alla styrelsemedlemmar och säga att nu är det så att det blir 17 månader i stället för tre år.

Någonting har gått väldigt snabbt här, och det som hela akademin känner är att det här liksom inte stämmer. Hur kan man ha en säkerhetspolitisk orsak bakom ett sådant hastigt agerande när det är en åtgärd som ska bli verksam först om två år? Det är någonting som verkar lite märkligt.

Jag tänker också att kompetens i fråga om säkerhetspolitik - eller jämställdhet eller hållbarhetsfrågor eller trakasserier - sätter man ju inte i styrelser. Det är en kompetens som rektor som operativ chef för en myndighetshögskola ska se till att han eller hon har på sitt lärosäte.

Det är precis därför akademin har blivit så upprörd. Lärosätenas självstyre kringskärs nu när regeringen går in och bestämmer vilka kompetenser som ska sitta i styrelsen.

Återigen, ledamoten Malm: Finns det någon förståelse för att alla landets rektorer uppvaktar utbildningsministern och är väldigt oroliga?


Anf. 186 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Jag instämmer fullständigt i Anders Ådahls resonemang om att detta inte borde vara en vänster-höger-fråga. Jag instämmer fullständigt i det.

Jag noterar dock att det mest är oppositionen som är upprörd över att vi nu verkligen vill stärka våra universitets möjligheter att stå emot säkerhetshoten. Det bekymrar mig en aning. Jag trodde att det skulle finnas bredare enighet om hur viktigt det här är.

Det är trots allt vår militära underrättelsetjänst, vår säkerhetspolis, Totalförsvarets forskningsinstitut och en rad olika mediegranskningar som pekar på detta. Det pågår ett krig i Ukraina. Vi ser Kinas expansionistiska, oerhört destruktiva agerande.

Jag får väl då vara tydlig, fru talman, och slå fast att jag anser att det här är viktigt för våra lärosäten. De är myndigheter, och oavsett om man vill tona ned styrelsernas roll för universiteten är det styrelserna som är universitetens högsta ansvariga.

Jag tillstår att jag, precis som statsrådet och regeringen, tycker att det är viktigt att även denna kompetens finns i styrelserna, och då behöver beslut fattas. Detta styrs nämligen i förordningar och bestämmelser, och det finns riksdagsbindningar och annat som gör att det måste hanteras.

Jag tror, fru talman, att en del av upprördheten har att göra med att det i början rådde en missuppfattning - en del tolkade uttalandena som att man skulle korta mandatperioderna kontinuerligt framöver, innan de förstod att detta bara sker en gång för att dessa förändringar ska kunna komma på plats.


Anf. 187 Mats Wiking (S)

Fru talman! Torsdagen den 27 april fattade regeringen ett beslut som påverkar styrningen av landets universitet och lärosäten. Man beslutade att mandatperioden för externa styrelsemedlemmar halveras från dagens tre år till 17 månader. Orsaken som utbildningsministern angav var att regeringen vill få in mer säkerhetspolitisk kompetens i styrelserna. Finansministern har gett en delvis annan förklaring.

Regeringens agerande har orsakat en storm inom akademin, och företrädare för landets universitet och högskolor har skrivit ett protestbrev till regeringen. Deras huvudsakliga kritik gäller en oro för ökad politisk styrning av vilka som ges förtroende att sitta i lärosätenas styrelser och det hot mot den akademiska friheten som detta i förlängningen innebär.

Vad betyder den akademiska friheten för ledamoten Fredrik Malm? Och hur kan det plötsliga beslut om halverad mandattid för styrelseledamöterna som regeringen fattade rymmas under den akademiska friheten? Är inte risken uppenbar att de utsedda ledamöterna upplever sig granskade av regeringen och påverkas av detta i sitt arbete?


Anf. 188 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Jag skulle vilja föreslå Mats Wiking att vi möts här igen om 17 månader och ser om vi fortfarande har akademisk frihet i Sverige eller inte. Jag är tämligen övertygad om att vi kommer att ha det. Jag ser inte detta som ett hot mot den fria forskningen eller den fria akademin i Sverige.

Det som hotar den fria akademin, den fria forskningen och det fria sökandet efter kunskap och i förlängningen det som är vår civilisations största landvinning, yttrandefriheten, är ledare som Vladimir Putin och Xi Jinping och deras koppel av medbrottslingar runt om i världen - i Belarus, Iran, Eritrea, Kuba, Venezuela och var det kan vara. Pyongyang och Myanmar ska vi inte glömma att nämna, när vi ändå håller på. De hotar den akademiska friheten. De förtrampar den och avskyr den.

Det vi har att göra i Sverige är att värna vårt lands säkerhet men också våra forskningsresultat, våra patent och den integritet som vår högre utbildning behöver ha. Vi måste också skydda till exempel den forskning som är nära kopplad till svensk industri - något som i förlängningen är oerhört viktigt för jobb och tillväxt i Sverige.

Det är inte så, fru talman, att Sveriges regering hux flux säger att vi nu ska göra så här. Detta baseras på rapporter från våra säkerhetsmyndigheter, som har tillgång till information och kunskap som Mats Wiking, jag själv och andra i riksdagen inte har, för vi har inte tillgång till detta klassificerade material, tack och lov; det ska vi inte heller ha. Dessa myndigheter gör den kvalificerade bedömningen att man nu måste stärka säkerheten på våra lärosäten. Det är därför vi gör detta.


Anf. 189 Mats Wiking (S)

Fru talman! Vi socialdemokrater ifrågasätter inte den säkerhetspolitiska analysen, utan det vi ifrågasätter är hur man hanterar akademin.

Liberalerna var 2022 med och tog fram en forskningsproposition. Då var både S, C, MP och Liberalerna tydliga med att den akademiska friheten måste få råda.

Vid de kontakter vi har haft med våra lärosäten - jag var själv ute på Högskolan Väst i förra veckan - har vi märkt att man känner en tydlig oro för framtiden, dels över den ökade politiska inblandningen i exemplet vi pratar om, dels över politiska viljeuttryck från de styrande partierna här i vår församling om införande av fler förändringar för våra lärosäten. Mer styrd litteratur och ökad koncentration av forskningen till våra stora lärosäten är några av förslagen i dagens betänkande.

Mina frågor till ledamoten är: Vad ska regeringen göra för att få tillbaka lärosätenas förtroende? Och finns det andra områden inom akademin där regeringen avser att fatta beslut som enligt regeringen inte faller under den akademiska friheten?


Anf. 190 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Till att börja med - detta är reglerat i förordning. Det ska till exempel vara jämn könsfördelning i styrelserna, och även en del andra saker är reglerade.

Vad som behövs är att också införa kriterier som gör att det finns en kompetens när det gäller hur lärosätena kan arbeta för att undanröja till exempel säkerhetshot, spionage och annat. Självklart måste funktioner också byggas upp runt omkring. Det kan till exempel handla om att fortbilda rektorer på lärosäten eller om att skapa olika typer av strukturer och mekanismer för att upptäcka dessa saker. Det kanske handlar om visselblåsarfunktioner, samarbete med andra länder och så vidare. Det är flera olika åtgärder som krävs. Vi har från regeringens sida identifierat att denna kompetens behövs i styrelserna.

Det äventyrar den fria forskningen att vi får in säkerhetspolitisk kompetens i våra universitetsstyrelser, säger Socialdemokraterna. Jag har, fru talman, svårt för det resonemanget. Det som skulle äventyra våra lärosäten allra mest vore väl om det inte fanns säkerhetspolitisk kompetens i våra universitetsstyrelser. Det vore väl ett avsevärt större problem.

Jag tror, fru talman, att detta kommer att kunna hanteras och lösas i gängse ordning, så som vi löser saker - genom att man ser över de här skrivningarna och tittar på vad som behöver läggas till. Nu blir det en aningen kortare period för de nyvalda ledamöterna i lärosätenas styrelser, och därefter kommer det att fortsätta som förut. Förhoppningsvis kan styrelserna då också ta en mer aktiv roll i lärosätenas väldigt viktiga arbete för att trygga säkerheten och värna den fria forskningen.


Anf. 191 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Jag hade tänkt fråga om Liberalerna står för detta överrumplande beslut, men det behöver jag inte slösa tid på - Fredrik Malm är extremt tydlig.

Fru talman! Malm ser inte att detta beslut kan skada den akademiska friheten. Rektorerna på landets samtliga lärosäten ser att detta är ett hot mot den akademiska friheten. Jag hade i vilket fall som helst inte lagt min röst på Liberalerna, men här har jag förtroende för landets rektorer.

Utbildningsministern menar att det är på det här sättet vi kan säkerställa att vi har rätt säkerhetspolitisk kompetens framöver. Detta grepp gjorde att alla rektorer lyckades enas i ett gemensamt upprop för att regeringen ska ändra sig. Vad jag förstår har utbildningsministern nyligen träffat rektorerna, och det har inte kommit några klargöranden därifrån.

Jag funderar på något som jag skulle vilja höra Fredrik Malm utveckla. Malm är själv en erfaren utrikespolitiker, som mycket väl vet att Kinas, Rysslands och Irans förmåga och deras intresse för olika typer av insatser mot Sverige när det gäller spionage inte är något nytt. Det är inte heller nytt för landets lärosäten.

Är detta verkligen det snabbaste och effektivaste sättet att höja den säkerhetspolitiska kompetensen på lärosätena?

Vad hände med myndighetsdialoger och kontakt med myndighetscheferna? Varför inte ge uppdrag åt expertmyndigheterna att ge stöd till lärosätena? Varför, för guds skull, inte ha en dialog med landets rektorer innan man örfilar upp dem offentligt?


Anf. 192 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Den säkerhetspolitiska kompetens som nu diskuteras är ju inte på något sätt isolerad till styrelserna. Det har jag försökt säga både i mitt anförande och i den kanonad av replikskiften som har följt på detta. Men styrelserna har fullt ansvar för verksamheten. Det är alltså viktigt att kompetensen finns även där.

Jag förvånas över att Miljöpartiet verkar vara mer bekymrat över att vi vill stärka säkerheten på universiteten än över de regimer som hotar säkerheten på våra universitet. Ni borde väl stå här och ta replik på mig och säga: Fredrik Malm, har du sett uppgifterna om vad de kinesiska forskarna gör och vad Ryssland gör mot Sverige? Vad gör regeringen åt detta - ni måste väl vidta betydligt starkare åtgärder än bara detta med styrelserna?

Faktum är, fru talman, att vi gör en hel del, och vi kommer att behöva göra ännu mer. Dels gick det ut ett uppdrag till våra högskolor och universitet för fyra månader sedan som innebär att de ska analysera vad de har gjort och om de har förändrat sina analyser när det gäller säkerheten och så vidare. Det är en dialog. Därtill pågår ett kontinuerligt uppdrag hos Totalförsvarets forskningsinstitut i dessa frågor.

Men jag är den förste att tillstå att det kommer att behöva göras mer. Det kan handla om nationella riktlinjer eller internationella samarbeten. Det kan handla om att lärosätena behöver fortbilda sig. Kanske våra rektorer också behöver ha mer kunskap om detta. Det kan handla om att sätta upp olika faciliteter och strukturer, visselblåsartjänster, möjlighet att anonymt rapportera om saker och ting och så vidare. Det kommer att behövas mycket arbete, men detta är verkligen på allvar. Det måste Miljöpartiet också förstå.


Anf. 193 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Vilket kvalificerat trams att påstå att vi inte skulle vilja värna den fria akademin och skydda den mot utländsk påverkan! Det är ju självklart att vi vill det. Men det kan man göra med andra verktyg. Det handlar om att se till att kompetensen finns. Man behöver inte med några dagars varsel ändra mandattiden för styrelseledamöter.

Andra har redan varit inne på frågan om detta verkligen är brådskande eller inte. Fredrik Malm får det att låta som om det finns akut information att hantera. Det brukar man kanske i en del säkerhetspolitiska sammanhang inte basunera ut, utan man skrider till verket.

Jag ställde konkreta frågor om att använda andra verktyg, myndighetsdialoger och sådant. Uppenbarligen var detta att ha kontakt med lärosätena direkt när kandidaterna kom in inte något som fanns där.

Malm säger att detta verktyg bara ska användas en enda gång. Men det kan komma fler saker. Rektorerna behöver mer kunskap. Vi får väl se hur lång tid de utses på nästa gång de ska väljas.

Saken är den att det har funnits ett förtroende för regleringen i högskoleförordningen som säger att mandaten är på en bestämd tid, upp till tre år. Det har inneburit att mandattiden är tre år. Det har alltid varit så, och man har litat på det. Men att med några dagars varsel få besked om att den halveras upplevs som ett hot. Det är uppenbart i debatten.

Det kan tyckas vara en fjuttig fråga, men vi vet ju att fundamenten för en stark demokrati är akademisk frihet, oberoende domstolar, konstnärlig frihet, fri press och så vidare. Djävulen sitter i detaljerna, och just detta är en sådan detalj.

Det jag undrar är om Liberalerna är beredda att i lag och grundlag stärka akademins oberoende och forskningens och akademins frihet. Det tycker Miljöpartiet att det vore dags att göra nu. På vilka sätt vill Fredrik Malm skydda akademin från regeringens fingrar?


Anf. 194 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Till att börja med behöver inte akademin skyddas från regeringens fingrar. Vad akademin behöver skyddas från är till exempel sådant som vi har diskuterat nu, alltså säkerhetshot och annat. Akademin behöver också skyddas mot till exempel olika politiska krafter som på olika sätt vill inskränka akademin. Vi ser det i ett antal andra stater. Det finns en viss korrelation mellan dessa stater och de stater som utgör ett hot även mot svenska lärosäten. Det bör påpekas.

Camilla Hansén från Miljöpartiet säger att vi kan ha myndighetsdialoger. Det kan vi absolut. Jag är beredd att vända på varje sten för att få de här delarna att fungera. Jag har varit mycket ödmjuk inför detta. Men den fråga om styrelser som diskuteras nu handlar om huruvida en mandatperiod ska vara tre år eller 17 månader. Jag menar - och jag tillstår det - att den fria akademin inte står och faller med denna förändring.

Vad som är viktigt är det kontinuerliga arbetet för att garantera skyddet för patent för uppfinningar och för forskningsresultat och även integriteten och skyddet för studenter på våra lärosäten. Detta att stärka våra lärosätens resistens och skydd gentemot auktoritära och odemokratiska stater borde man ha prioriterat mer tidigare.

Miljöpartiet satt i regeringen är åtta år och vek inte särskilt många fingrar för att stärka säkerheten. Detta arbete är ju kontinuerligt väldigt viktigt, men jag är ödmjuk inför detta. Det kommer att behöva göras mer på olika fronter för att för att garantera detta i framtiden och skydda den fria akademin och den fria forskningen.


Anf. 195 Mats Wiking (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Högskolan

Fru talman! Timmen är sen, men vi ska väl inte somna än.

Jag står bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservationerna 14 och 18.

Allt fler väljer att studera på universitet och högskola. Det är något vi kan vara stolta över. Rätten till fri och tillgänglig utbildning för alla är och har alltid varit viktig för oss socialdemokrater.

Sverige har också varit framgångsrikt med att låta högskolor och universitet få växa. Antalet studenter var under 1990-talet 190 000, och i dag har vi passerat över 400 000, alltså mer än en fördubbling på drygt 20 år. Detta är fantastiskt, och det gör att företag, kommuner och regioner har tillgång till många välutbildade som kan ta kvalificerade jobb inom olika sektorer.

Fru talman! I dag står dock våra lärosäten och utbildningssektorn vid ett nytt vägskäl med frågor som har uppstått: Hur höjer vi kvaliteten, och hur ser vi till att fler studenter klarar av sin utbildning?

För att förbättra kvaliteten höjde den socialdemokratiska regeringen grundanslagen till våra lärosäten år 2022. Tyvärr har regeringen och Sverigedemokraterna i stället gått åt motsatt håll med den senaste budgeten och minskat anslagen. Vi ser därför en oro om regeringen kommer att fortsätta att krympa budgeten för de små högskolorna eller om man förstår att utbildning måste finnas i hela landet.

Fru talman! Nu kommer jag in på den fråga vi nyss diskuterade.

När vi talar om akademisk frihet kontra styrning går det inte att undvika att nämna regeringens ingrepp i tillsättningen av nya styrelser för våra lärosäten. Regeringen har med sin klåfingrighet i ett slag ändrat mandattiden för de nya styrelserna från tre år till halva den tiden, alltså 17 månader.

Sveriges lärosäten framför skarp kritik och ser regeringens agerande som ett misstroende mot de nuvarande styrelsernas kompetens och den rådande processen att utse dessa. Argumenten från regeringen sägs vara en ökad säkerhetsrisk i landet.

Vi socialdemokrater har fullt förtroende för tillsättningen av lärosätenas styrelser och tycker att den akademiska friheten ska råda på områden där akademin har fått förtroende. Vi tror också att akademin är tillräckligt kompetent för att sköta sin egen planering av såväl kursutbud som innehållet på olika utbildningar. Här vill flera högerpartier i stället stoppa utvecklingen för våra små högskolor. Man har förslag som innebär en kraftig minskning av forskningen på högskolor, och man vill minska antalet platser på högskolor. Man beskriver också ett behov av ytterligare ett elituniversitet i Stockholm.

Fru talman! Det känns som att vår nya regering är beredd att slå undan fötterna för de små högskolorna och vill satsa mer på de stora universiteten i våra stora städer. Vi socialdemokrater anser tvärtom att utbildning på lärosäten ska kunna ges i hela landet, ibland fysiskt på ett universitet eller en högskola men ibland också på ett lärcentrum nära dem som inte kan pendla eller flytta till ett lärosäte.

Vi behöver också ge studenter möjlighet att få digital undervisning när de ser den möjligheten som den bästa lösningen i livspusslet. Vi måste bort från myten att högskola inte är för alla. Alla kanske inte ska gå på högskola, men högskolan ska vara anpassad för alla typer av studenter. Klass, inlärningsförmåga, psykiskt mående och familjesituation är några områden som våra lärosäten i dag faktiskt måste ta hänsyn till.

Detta ska inte hindra att vi också har topputbildningar som motsvarar de behov som finns på arbetsmarknaden, där företag behöver rekrytera just topputbildade. Men för att ha en bra topp måste man alltid ha en bra bredd, och därför är vi socialdemokrater noga med att fler ska kunna delta i och klara högre studier. Och utvecklingen där vi har sett en fördubbling av studenter på drygt 20 år visar att det är möjligt.

Fru talman! I tider som dessa, med lågkonjunktur, behöver lärosätena bli ännu mer flexibla. Under S-regeringen införde vi en möjlighet för blivande lärare att gå ett snabbspår genom att läsa en ettårig kompletterande pedagogisk utbildning. Vi har också sett till att stötta möjligheten att bli lärare för den som har ett annat jobb i botten. Vi vill dessutom ytterligare bredda möjligheten för människor att validera sin kunskap, och vi vill att yrkeserfarenhet återigen ska räknas som en merit vid ansökan till högre utbildning.

Vi vill även att regeringen ser över tillämpningen av etikprövningslagen. Vi kan se att flera fall där forskare har anmälts till åklagare har skapat en osäkerhet hos akademin. Det som tidigare har varit forskning enligt god forskningssed har sedan 2018 i vissa fall överprövats av GDPR. Nu har regeringen tagit ett initiativ till att titta på frågan, vilket vi välkomnar. Det har inte varit bra att forskare i vissa fall har fått begränsa sin forskning utifrån en otydlig lagstiftning.

Fru talman! Socialdemokraterna vill betona att den högre utbildningen är viktig för att vi ska klara de framtida rekryteringsbehoven och att det är en skyldighet att erbjuda fler vägar för att fler ska kunna komma in på utbildningar. Det behövs dock även bättre stöd till våra studenter, så att de klarar sin utbildning. Bara så klarar vi att tillgodose de kompetensbehov vi har i vårt land.

(Applåder)


Anf. 196 Robert Stenkvist (SD)

Fru talman! Här togs högskolornas styrelser återigen upp. Jag återkommer till det, för jag tycker faktiskt att vi sverigedemokrater blir indragna på ett mycket fult och oärligt sätt.

Jag hade tänkt avstå detta replikskifte, men så hörde jag att ledamoten Mats Wiking sa att säkerheten sägs vara hotad vid våra universitet och högskolor. Formuleringen att den sägs vara hotad indikerar ju att den inte är hotad i verkligheten utan att det bara är någon politisk abrovink.

I en ledarartikel i Svenska Dagbladet i går refererade man till Säpos senaste rapport. Det är en del direktreferat från den också. I artikeln står det:

"I Säkerhetspolisens årsrapport för 2022/23 ägnas Kina (jämte Ryssland och Iran) ett eget kapitel under avsnittet Främmande makt i Sverige. Säpo beskriver Kina som 'ett långsiktigt och växande hot', vars underrättelsetjänster bedriver en systematisk och omfattande säkerhetshotande verksamhet mot Sverige och svenska intressen. Det handlar om spionage, cyberangrepp, påverkanspolitik och aktiviteter för att stoppa regimkritiska åsikter."

Fru talman! Jag undrar om Mats Wiking och Socialdemokraterna har några förslag på åtgärder gällande dessa säkerhetshot. Eller existerar de helt enkelt inte, enligt Socialdemokraterna?


Anf. 197 Mats Wiking (S)

Fru talman! Tack för frågan, Robert Stenkvist! Säkerhetsläget är verkligt oroande; det håller vi med om, och det sa jag också i mitt tidigare replikskifte med Fredrik Malm. Det vill jag alltså betona.

Regeringen har massor av verktyg att använda för att stärka landets och lärosätenas arbete med dessa frågor när det gäller kopplingen till lärosätena. Hur vi hanterar säkerhetsläget i Sverige får andra sköta, tänker jag. När det gäller lärosätena vore ett snabbare sätt till exempel att genom regleringsbrev ge lärosätena i uppdrag att arbeta med dessa frågor. Då hade en förändring redan kunnat hanteras.

Vi tvivlar alltså inte på den säkerhetsbeskrivning som Robert Stenkvist ger, utan det vi säger är att lärosätena ska hanteras med respekt gentemot lärosätena och att säkerhetsfrågan givetvis ska hanteras i särskild ordning.


Anf. 198 Robert Stenkvist (SD)

Fru talman! Det är skönt att höra det ledamoten Mats Wiking säger. Säkerheten vid våra högskolor och lärosäten är ytterst regeringens ansvar. Det är inte ytterst högskolornas ansvar.

Självklart finns det en massa andra åtgärder man kan vidta och som jag hoppas kommer att vidtas. Detta förslag var som sagt Sverigedemokraterna inte med och förhandlade eller tog fram över huvud taget, så jag kan inte försvara just det. Men kraftfulla åtgärder behöver vidtas, och det är regeringens ansvar.


Anf. 199 Mats Wiking (S)

Fru talman! När det går väldigt snabbt och man hanterar lärosätena på ett sätt som vi socialdemokrater tycker visar brist på respekt gentemot lärosätena anar vi att det har funnits en diskussion bakom detta. Det är därför vi lyfter frågan.

Robert Stenkvist är tydlig med att Sverigedemokraterna inte har varit inblandade i den diskussionen, och det får jag ju respektera. Men Sverigedemokraterna ingår i regeringsunderlaget, och därför tänker vi givetvis att diskussionen har förts med Sverigedemokraterna. I detta fall menar dock Sverigedemokraterna att man har varit utanför. Jag ser att Robert Stenkvist nickar.


Anf. 200 Marie-Louise Hänel Sandström (M)

Fru talman! Högre utbildning har alltid varit en aktuell och viktig fråga. För mig personligen är den väldigt aktuell just nu eftersom äldste sonen snart går ut Chalmers efter fem år. Han blir civilingenjör, och han har varit väldigt nöjd med utbildningen. Arbetsmarknaden är också väldigt god för många av de civilingenjörer som går ut just nu.

Den yngste sonen har precis gått sitt första år på Chalmers och deltagit i Cortègen. Om inte alla här har sett den kan ni göra det nästa år, och jag rekommenderar den varmt. Ni kanske inte vet hur viktig den är, men den är otroligt viktig inte bara för studentlivet utan också för Göteborgs samarbete med högskolan. Det skojas med politiker och om vad som har hänt i näringslivet, men det är också något som faktiskt binder samman Göteborg med universitetsvärlden, vilket är väldigt viktigt.

Fru talman! Ett stort orosmoment vi just nu hör om egentligen dagligen är den kompetensbrist som råder inom väldigt många områden. Undersökningar visar att tre av fyra företag i dag har svårt att hitta rätt kompetens för dem. Vi ser detta även internationellt, vilket gör det än viktigare för Sverige att få bra utbildningar så att vi kan stå oss i den hårda konkurrensen internationellt. Det råder stor brist inom många områden, till exempel inom tillverkningsindustrin och it-sektorn men även inom miljö och hållbarhet.

Vi har ju glädjen att ha fått en batterifabrik i Sollefteå, och snart kommer det att komma en till i Göteborg. Det kommer även att komma fler i Västsverige - och kanske också i övriga Sverige.

Elektrifieringen är mycket viktig i den gröna omställningen och något som Moderaterna och Tidöpartierna prioriterar väldigt hårt. Här behövs också mycket specifik kompetens. Utbildningarna måste anpassas efter vad studenterna efterfrågar och framför allt efter arbetsmarknadens behov. Det råder en stor brist inom många yrken, till exempel serviceyrken. Här måste vi också komplettera utbildningarna så att vi får den kompetens som behövs.

Fru talman! För att råda bot på denna brist på kompetens behöver vi satsa redan i gymnasiet. Det är mycket viktigt att gymnasieutbildningarna håller en hög kvalitet, oavsett om det är en yrkesutbildning eller en teoretisk utbildning. Flera högskolor varnar tyvärr för brister inom till exempel matematik, vilket gör att studenterna inte klarar utbildningen på ett bra sätt. Flera tekniska utbildningar måste hålla extra matematikundervisning för att studenterna ska klara sin utbildning. På vissa högskolor är det en så liten andel som 40 procent som klarar sin utbildning eftersom många inte klarar av till exempel matematiken. Många klarar inte heller utbildningen inom den utsatta tiden. Det är alltså viktigt att vi satsar på utbildningen från början, och då är både grundskolan och gymnasiet viktiga.

Fru talman! Jag var på ett seminarium i går som anordnades av Forska Sverige. Där pratades det mycket om spännande pågående och framtida forskning. Det handlade främst om forskning kring hälsa och välstånd, vilket förstås är väldigt viktigt för all forskning.

Bland annat hölls ett anförande av den nytillträdda rektorn på Karolinska, Annika Östman Wernersson. Hon berättade om viktig forskning på KI, men hon berättade också att hon förutom att hon är rektor också undervisar bland annat blivande sjuksköterskor och läkare på KI. Skälet till att hon undervisar är att det är viktigt att behålla kontakten med studenterna men också att det ger henne väldigt mycket som föreläsare. Det är väldigt viktigt att se att utan studenter har vi inte någon högskola och heller ingen forskning, och hon betonade just att vi måste värna om studenterna.

Vi behöver också fler studenter till den högre utbildningen. Här arbetar Moderaterna och Tidöpartierna tillsammans. Hur ska vi då nå studenterna? Vi pratar givetvis om breddad rekrytering, men det gäller också att hitta rätt studenter till rätt utbildning och att anpassa utbildningarna till det som efterfrågas. Det måste också finnas lättillgänglig information om vad som finns och var utbildningarna finns. Man måste även kunna jämföra utbildningarnas kvalitet mellan olika lärosäten. Det handlar om att utveckla studievägledningen för att kunna nå studenterna och även vägleda dem. Man ska också kunna följa och redovisa examinerades etablering på arbetsmarknaden. Vi måste även tala om inom vilka yrken det finns brist.

Det är givetvis också viktigt att kvalitet går före kvantitet. Vi har mycket att göra för att nå studenterna och också tala om det viktiga med att ha en högre utbildning.

Fru talman! Det är viktigt att våra lärosäten anpassar sig efter samhällets utveckling. Utbildningarna måste vara mer flexibla. Detta har vi inte minst sett till exempel i samband med omställningsstudiestödet, som vi har pratat om i tidigare debatter här och som sjösattes förra året. Det kommer att krävas mycket mer flexibilitet liksom kortare och mer riktade utbildningar, till exempel.

Fru talman! Vi behöver även professorer och lektorer som undervisar på våra högskolor, för utan lärare hjälper det inte att vi har studenter. Kravet är att dessa arbetar efter en vetenskaplig, pedagogisk och konstnärlig skicklighet. Enligt UKÄ:s utredning är det nu nästan en jämn könsfördelning mellan män och kvinnor som forskar eller undervisar på lärosäten. När det gäller professorerna har det börjat utjämnas, men fortfarande är det fler män än kvinnor som är professorer. Just nu är det 68 procent män, så där har vi förstås också en del att göra.

Moderaterna ser också ett bekymmer med att antalet undervisningstimmar på högskolorna minskar. Även lärarna upplever detta som ett stort problem. En enkätstudie som har gjorts visar att administrationsbördan har ökat markant, vilket sker på bekostnad av tiden till föreläsningar. Färre undervisningstimmar leder till att studenterna faktiskt missar viktig undervisning som måste göras på plats av föreläsare. Det här behöver vi se över så att vi får en förbättring.

Fru talman! Jag minns min studietid som väldigt rolig, och många av mina kollegor säger också att det var den bästa tiden i livet. Men det kan också finnas svårigheter under studietiden. Det är en ny miljö för många, och studierna kan vara väldigt krävande. Då är det väldigt viktigt att Studenthälsovården finns. Den ska finnas över hela landet, men det varierar väldigt mycket. Jag har själv suttit som ledamot i Akademihälsan i Göteborg, som hade en väldigt välfungerande verksamhet, men vi behövde också sprida kunskap nationellt, för det var stor skillnad på hur studenthälsan fungerade. Den är otroligt viktig för våra studenter.

Moderaterna är mycket positiva till den webbportal för studenthälsovården som håller på att byggas upp. Det är Stockholms universitet, Linköpings universitet och UHR, Universitets- och högskolerådet, som tittar på den. Vi ser mycket positivt på detta för att kunna få en mer likvärdig studenthälsa i hela Sverige.

Fru talman! Moderaterna vill också värna den akademiska friheten, som vi har diskuterat mycket här tidigare. Den skrevs ju in som en principbestämmelse 2021. Vi ser också att man måste jobba aktivt med det både på lärosätena och i kommunerna. Det pågår utredning om det ska bli lag eller inte. Det är alltså inte färdigt, men att den akademiska friheten ska värnas är absolut viktigt.

Fru talman! Slutligen vill jag säga att Moderaterna och Tidöpartierna vill se färre politiska pekpinnar och inte lika mycket inflytande över forskning och utbildning. Vi vill se mer sakkunnighet om både forskning, utveckling och näringsliv hos rektor och styrelseledamöter. Det ska ställas stora krav på en bredd inom dessa styrelser.

Slutligen, fru talman, vill jag bara säga att Moderaterna och Tidöpartierna anser att utbildning är otroligt viktigt både för individ och för samhälle men också för framtiden. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)


Anf. 201 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Förra veckan ställde jag en fråga på frågestunden om regeringens beslut att korta mandattiderna för lärosätenas styrelser. Eftersom finansminister Elisabeth Svantesson svarade på allmänna frågor var det hon som svarade mig.

Till skillnad från utbildningsministern, som säger att det här är någonting man gör för att om 17 månader kunna välja in lämplig säkerhetspolitisk kompetens, svarar finansministern att man har fått signaler om att något inte är tillräckligt säkerhetsklassat eller tillräckligt bedömt och att man därför fattar ett aktivt och snabbt beslut för att se till att säkra processerna. Finansministern lägger till att vi nog alla tycker att det är klokt att vi vet vilka som sitter i styrelserna och att det inte förekommer någon otillbörlig påverkan.

Fru talman! Det jag reagerar på, liksom DN:s ledarsida häromdagen, är skillnaden mellan de båda statsrådens svar. Persson fokuserar på att det om 17 månader ska väljas in personer med bättre kompetens utifrån det säkerhetspolitiska läget, medan Svantesson fokuserar på att det nu finns signaler om bristande säkerhetsklassning och otillräckliga bedömningar och att det ska fattas beslut om att säkra processen. Det tolkar jag som att förändra processerna så att de blir säkrare.

Jag undrar var Moderaterna står som parti. Om det är akuta säkerhetspolitiska hot mot Sverige, som finansministern antyder i sitt svar, är det då en rimlig åtgärd att välja in nya ledamöter om 17 månader?


Anf. 202 Marie-Louise Hänel Sandström (M)

Fru talman! Jag tog med Säpos utredning som vi har pratat så mycket om i dag, där man säger just att man ser ett ökat säkerhetshot. Jag nämnde både Kina, Iran och Ryssland här. Det är egentligen det som är den tyngsta anledningen till att man vill göra den här tillfälliga förändringen. Precis som ledamoten Malm sa tidigare är ju tanken att det ska gå tillbaka till treårsförordnande igen efter det.

Jag vill inte recensera vad finansministern svarade. Men jag kan säga att det ju inte är sagt att man måste välja om alla efter 17 månader, utan man ska utvärdera situationen. Vi har inte sagt att det kommer att ske en helt ny tillsättning efter 17 månader. Det vet vi inte ännu. Säpo, FOI och flera andra har sagt att man vill ha en utredning där man tittar på säkerhetsläget. Det är där vi står, helt enkelt.

Jag tycker att det är bra att utbildningsministern har träffat och pratat med rektorerna för att diskutera och tala om varför man vill göra detta. Jag har precis som alla andra läst alla inlägg och brev som han har fått och förstått att det finns en ilska och oro från lärosätena, så det tycker jag är bra att han har gjort.


Anf. 203 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Jag blir fundersam över vad ledamoten tänker göra med sin förståelse för ilskan och oron som akademin visar upp, för det arbetet börjar för er i regeringen nu.

Det ni har gjort är att skada förtroendet mellan akademin och regeringen. Det behöver läkas, och det är regeringens ansvar. Det är inte bara Liberalernas ansvar för att de sitter på utbildningsministerposten.

Att det här är en tillfällig förändring kan vi ju säga, för den här regeringen, här och nu. Vi vet ingenting om kommande regeringar. Förordningen som regeringen beslutar över säger att man ska väljas på en bestämd tid upp till 3 år. Det vill säga, en annan regering kan ta 12 månader, någon annan 24 - vad man vill upp till 3 år.

Miljöpartiet vill lyfta in akademisk frihet i en bredare bemärkelse på grundlagsnivå. Tidöpartierna har aviserat en grundlagsutredning, och jag tycker att det skulle vara lämpligt att de tog bollen kring akademisk frihet där för att säkra friheten för akademin från regeringar som kan göra som de vill med styrelsernas mandatperioder.

Hur ser ledamoten på att säkra den akademiska friheten genom bättre grundlagsskydd och bättre lagskydd?


Anf. 204 Marie-Louise Hänel Sandström (M)

Fru talman! Först vill jag säga att Moderaterna självklart tar ett lika stort ansvar som Liberalerna, även om vi har en liberal utbildningsminister.

Jag är också väldigt mycket ute på högskolor och universitet och träffar rektorer. Vi tar alltså ett stort ansvar. Självklart ska vi dela på det för att kunna ha en diskussion och kunna förklara varför detta beslut har fattats.

Detta har hänt en gång tidigare. År 2016 gjorde man också en förkortning, sedan gick man tillbaka till tre år som det hade varit tidigare. Tanken är förstås att det ska bli så igen.

När det gäller grundlag eller lagändring diskuteras det. Vi har inte kommit fram till exakt hur vi ska göra. Men precis som jag sa i mitt anförande jobbar vi med att man måste implementera detta på lärosätena men också att man ska förankra hur det ska gå till med den akademiska friheten, som vi tycker är oerhört viktig.


Anf. 205 Robert Stenkvist (SD)

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 i detta betänkande.

Återigen till dessa styrelser: För ett par veckor sedan aviserade regeringen en ändring i lärosätenas styrelser gällande längden på styrelsernas mandatperioder men också sammansättningen av dessa styrelser.

Just detta område ligger inte inom Tidöavtalet, och Sverigedemokraterna hade sålunda ingenting med beslutet att göra. Vi blev inte ens informerade innan förslaget presenterades.

På en direkt fråga i 30 minuter sa statsrådet Mats Persson att SD inte hade med beslutet att göra, vilket tydligen ingen hörde, trots att statsrådet upprepade svaret inte mindre än fyra gånger om jag räknade rätt.

Medierna bombarderade den intet ont anande befolkningen med spekulationer angående SD:s inblandning i beslutet. Det talades om att SD ville ta över och politisera hela högskolevärlden.

Som bedrövliga exempel kan nämnas att en professor i klinisk bakteriologi, känd från coronapandemin, samt en före detta socialdemokratisk finansminister kom med de mest fantastiska spekulationer om ett fullständigt maktövertagande av högskolevärlden.

Tyvärr är allt lögn och förbannad dikt. Jag tycker att det är sorgligt att personer som vanligtvis betraktas som auktoriteter kommer undan med att sprida rena fantasifoster.

Fru talman! Före detta socialdemokratiska ministrar och tv-personligheter med akademisk bakgrund spekulerar och gissar vilt. De matar allmänheten med rena fantasier och lögner. Ingen, absolut ingen, frågar oss om saken. Ingen, inte ens statsmedierna, kollar upp vad som står i vår kommittémotion i frågan. Det blir underkänt, fullständigt underkänt. Jag ger betyget F. Och nu förstår jag varför vissa vill ta bort detta betyg.

Vår politik går annars på tvärs mot vad som påstås. Vi anser till exempel att man bör förtydliga tanke- och åsiktsfriheten i högskolelagen, liksom man bör stipulera någon form av lärarfrihet inom högskolan. I till exempel Tyskland tar de lärarfriheten på betydligt större allvar än man gör i Sverige. Och jag anser att även vi bör ha en skrivning om detta i högskolelagen.

Varför är det viktigt med lärarfrihet? Jo, för att vi har sett problem med detta på vissa av våra högskolor. Lärare som undervisar i kurser om historia har tvingats föra in litteratur som inte har ett vitten med själva kursen att göra.

Detta, mina vänner, är rena diktaturfasoner. Det blir inte bättre av att man skriker sig hes om akademisk frihet i en insändare veckan efter. Vi kan inte ha frihet bara för lärosätenas styrelser. Vi måste bredda begreppet akademisk frihet till att också gälla lärarna och forskarna.

Tankefrihet ska självklart gälla också studenterna. Men tankefrihet och åsiktsfrihet ska inte heller innebära att lärarna på högskolan tvingas anpassa undervisningen för att den blir obekväm för vissa studenter. Tvärtom, undervisningen ska vara obekväm och otrygg för studenterna, annars är den tämligen meningslös. Studenter lär sig inte tänka om de bara får sina dogmer och åsikter bekräftade, och då ofta till vänster. I begreppet tänka ligger att man ger sig ut på okänd mark i viss mån. Gamla föreställningar kolliderar med nya fakta och perspektiv. Det är exakt detta som våra högskolor ska bjuda på.

Något som jag hoppas att regeringen kommer att ta tag i, vilket den redan har gjort, gäller otillbörlig informationshämtning från utländska studenter. Det gäller främst kinesiska studenter. Detta handlar inte bara om militära, tekniska hemligheter utan om avancerad teknik över huvud taget.

Om regeringens förändring av styrelserna vid våra lärosäten kommer att åtgärda detta problem ska jag i alla fall låta vara osagt. Klart är att man måste vidta åtgärder och att detta är en fråga rörande nationens säkerhet och inte bara en fråga för de enskilda lärosätena.

Fru talman! Vid kontakter med företag och deras organisationer har det framkommit att det råder en skriande brist på tekniker, ingenjörer och naturvetare. Företag har svårt att växa på grund av denna brist, och det ankommer på oss i denna församling att åtgärda detta problem. Jag tror att vi i framtiden måste satsa mer på naturvetenskap och teknik och se till att få rätt balans mellan å ena sidan de humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnena och å andra sidan de naturvetenskapliga ämnena inom högskolan. Detta är en stor och komplicerad fråga, men jag tror faktiskt att vi måste börja ta i denna fråga.

Fru talman! Så till den återkommande frågan om studentbostäder. Systemet med Akademiska Hus för att förse studenterna med bostäder fungerar långt ifrån tillfredsställande. Jag har tagit upp detta många gånger förut, men jag fortsätter att tjata. Jag anser att det är dags att lägga ned Akademiska Hus och ersätta det med ett annat system, alternativt ge Akademiska Hus helt andra direktiv. Högskolorna borde dessutom få både äga och hyra ut bostäder. Detta är någonting som man skulle kunna införa direkt utan utredningar och annat. Det sker nämligen redan i dag för gäststudenter.

Fru talman! Till sist: Vi måste i framtiden titta på frågan om att koncentrera vissa utbildningar till lärosäten där de kan bedrivas på ett framgångsrikt och rationellt sätt. Har ett lärosäte en högklassig utbildning i ett ämne är det bättre att all utbildning sker där än att ett annat lärosäte bedriver en halvdan utbildning med sex platser 15 mil därifrån.

Vi måste uppnå en kritisk kreativ massa för att driva utvecklingen framåt. Mindre lärosäten bör nischa sig på det som de är bäst på. På så vis höjer vi kvaliteten på samtliga högskolor.

Jag tror att alla kan bli bäst på någonting, också när det gäller lärosäten. Jag brukar här i talarstolen prata om kvalitet före kvantitet. Men det gäller också regionalpolitik - kvalitet framför regionalpolitiska hänsyn.


Anf. 206 Mats Wiking (S)

Fru talman! Sverigedemokraterna är en del av regeringsunderlaget och har via Tidöavtalet fått en makt som partiet aldrig tidigare har haft. SD vill att regeringen ska överväga en omfattande översyn av lärosätenas antal och universitetsstatus. Det sa han här i talarstolen också.

Högre utbildning kännetecknas just av den nära kopplingen till forskningen. Men vi socialdemokrater uppfattar att SD vill dra bort stora delar av forskningen på de små lärosätena och samla den på några få orter. Sverigedemokraterna skriver också att universitet som inte håller måttet ska fråntas sin universitetsstatus.

Jag vill därför ställa följande frågor till Robert Stenkvist: Vilka universitet är det som inte håller måttet i Sverige? Vilka högskolor ska berövas den nära kopplingen till forskning? Och hur ska utbildningen på dessa orter kunna upprätthålla den kvalitet som krävs på högre utbildning?


Anf. 207 Robert Stenkvist (SD)

Fru talman! Vi tänker inte dra bort universitetsstatusen den närmaste tiden för något enda lärosäte. Vi kan heller inte det. Vi är regeringsunderlag, vi sitter inte i regeringen.

Det vi har varit kritiska mot är till exempel omvandlingen av en del högskolor som inte håller måttet. De har blivit universitet fast de inte borde ha blivit det. Att frånta den statusen är en helt annan sak. Det kan man inte göra hur som helst.

Det sista universitetet i Mellansverige hade fått allvarliga anmärkningar för bristande kvalitet. Det var en student som fick tillbaka sin studieavgift för att hennes matematikundervisning var så undermålig. Hon dömdes att få tillbaka sin studieavgift. Därefter blev högskolan utnämnd till universitet. Nu är det väl Mälardalens högskola som ska bli utnämnd till universitet.

Det tyckte vi var fel. Det tycker jag fortfarande. Men vi kommer inte att dra bort någon universitetsstatus. Ingen behöver vara orolig för det.

Vi har talat om ökat samarbete mellan högskolorna för att vinna synergieffekter. De gjorde en reform i Danmark. Nu börjar det bli ganska länge sedan. Det kan ha varit 20 år sedan de gjorde reformen.

Den reformen blev väldigt lyckad. Den skedde på frivillig grund. Det innebar att man specialiserade högskolorna mer på det de var bäst på.

Det innebär inte att någon högskola får mindre att göra och färre antal studenter. Det är en ökad specialisering, helt enkelt.


Anf. 208 Mats Wiking (S)

Fru talman! Jag tackar för att Robert Stenkvist försöker att svara på frågorna. Det är inte alltid det sker när vi har replikskifte mellan olika partier.

Jag kommer från en liten kommun, Trollhättan, med 60 000 invånare. Där har högskolan betytt väldigt mycket. När man fick utökade forskningsresurser stärkte det utbildningen.

Vad tänker Robert Stenkvist om det för de små högskolorna? Sverigedemokraterna vill dra ned forskningsresurserna. Jag och mitt parti Socialdemokraterna tänker att forskningen är en del av utvecklingen av utbildningen. Man kan utveckla de ordinarie programmen genom att ha bra forskning.

Ska man ta bort forskningen, även om man samverkar med andra högskolor, så fattas en bit utifrån vad högre utbildning ska vara. Tänker ledamoten att man slår ihop små högskolor och då på något sätt också klarar forskningen? Det är den ena frågan.

Jag tänker att Sverigedemokraterna ändå måste ha en bild av hur högskolor ska läggas ned för att man ska klara utbildningen i hela landet. Jag är lite nyfiken på det. Ledamoten sa att man inte skulle tänka för mycket regionalt.


Anf. 209 Robert Stenkvist (SD)

Fru talman! Vi vill inte att någon högskola ska läggas ned. Det finns regionalpolitiska hänsyn att ta, och vi ska ta regionalpolitiska hänsyn. Högskolan i Trollhättan ska nog vara kvar under överskådlig tid.

Däremot finns det lägen när saker och ting ställs på sin spets. Ska vi behålla hög kvalitet på en utbildning, eller ska vi ta bort en utbildning från en mindre högskola så att den får syssla med annat? Där får kvalitet gå före regionalpolitiska hänsyn.

Sedan var det frågan om forskningspengarna. Vi står bakom den budget som regeringen har lagt fram. Nu hittar jag inte Trollhättans högskola. Men vi står bakom de siffror som finns här.

Jag har någon gång i något anförande nämnt att det har gått till överdrift att det måste vara forskning kopplad till varje utbildning. En regional högskola kan ha en utbildning för förskollärare. De kanske inte behöver en forskningsinstitution där bara för att de utbildar förskollärare som ska jobba på förskolorna i byarna kring högskolan.

Där tycker jag att det har gått lite till överdrift. Man måste kunna ha vissa utbildningar utan att ha en stor forskningssektion. Det är någon idé som man har fått helt enkelt.

Inga forskningsanslag ska i princip dras ned i Sverige. Om vi ska gör någonting så ska vi öka dem.


Anf. 210 Anders Ådahl (C)

Fru talman! Har man läst kommittémotionen om akademisk frihet som ledamoten Robert Stenkvist redogör för ser man att det är ganska stora likheter med Centerpartiets kommittémotion. Det är ganska intressant att stå här och konstatera det.

Vi värnar båda två den akademiska friheten. I de spekulationer som har varit om regeringens tillsättning har jag och Centerpartiet valt att inte spekulera om vilka som kan tänkas ligga bakom beslutet. Vi har inte vetat det och har därför tyckt att det har varit onödigt.

Låt säga att jag nu är en naiv person som väljer att tro på det som står i kommittémotionen, och jag väljer att göra det. Det finns ganska stora likheter.

Det jag vill fråga rör det beslut som regeringen har fattat. Vi i Centerpartiet har varit djupt kritiska. Vi tycker att man genuint hotar den akademiska friheten. Man väljer att sätta in sina personer i styrelserna.

När man gör det tar man bort en del av lärosätenas självstyre att styra över sin verksamhet. Det handlar om att vara den fria lysande fyren som lyser över samhället med akademisk frihet. Där kan forskarna välja sina forskningsfrågor och lärosätena kan välja sina prioriteringar.

Med tanke på att vi verkar tycka ganska lika om akademisk frihet blir frågan till Sverigedemokraterna: Har ni samma analys om regeringsbeslutet att det hotar den akademiska friheten?


Anf. 211 Robert Stenkvist (SD)

Fru talman! Nej, jag gör inte samma analys att det här förslaget skulle hota den akademiska friheten. Oavsett om det är en alliansregering eller en vänsterregering med sossarna som bara tillsätter eget folk i styrelserna som mestadels har politiska meriter så är det en klar politisering. Jag tror att det vore en mycket olycklig utveckling.

Jag tycker att man ska tillsätta personer på grund av deras meriter och att de passar i styrelserna. De ska ha bra idéer för hur lärosätena och högskolevärlden ska utvecklas. Det är en jättestor fråga som jag har funderat jättemycket på.

Jag anser att sossarna är ganska bra på att politisera olika myndigheter och styrelser. Att regeringen tillsätter någon i universitetsstyrelser sker väl redan i dag. Det tror jag att ledamoten Anders Ådahl vet. Det är två nomineringspersoner varav en utses av regeringen och en för akademin.

Vi har ett annat förslag. Jag vet inte om ledamoten Ådahl har läst vårt förslag i vår kommittémotion. Vi tror att det skulle bredda och stärka den akademiska friheten. Vi skulle få en större tyngdpunkt inom akademin än att tyngdpunkten blir från regeringshåll och politiken. Det tror vi.

Däremot vill jag betona att regeringen har det yttersta ansvaret i vissa frågor. När det gäller säkerheten har regeringen det yttersta ansvaret, och högskolan har inte alltid visat sig vuxen uppgiften. Det är min åsikt.


Anf. 212 Anders Ådahl (C)

Fru talman! Jag avslutar här, för jag har fått svar på mina frågor.


Anf. 213 Robert Stenkvist (SD)

Fru talman! Nu har ledamoten Ådahl avslutat sina repliker, men jag hade en liten grej som skulle vilja ta upp. Ådahl får svara mig personligen ute i korridoren i stället.

Det gäller det här att SD har varit inne och varit delaktiga i beslutet och att vi vill politisera högskolorna. Det har förts fram av jättetunga akademiker i tidningar, i tv och i radio. Jag får inte nämna några namn, fru talman, för de är inte här och kan försvara sig. Men det är verkligen tunga akademiker som bara går ut och gissar vilt när det gäller hur det här har gått till.

Jag kan garantera att det jag säger är sant: Vi har inte varit med om detta beslut. Men de här akademikerna går ut i tv och tidningar och gissar vilt, och sedan blir de citerade av tio tidningar till. Det är ju en falsk uppgift från början! Vi pratar om källkritik. Är det ingen som har ägnat sig åt källkritik och kontrollerat varifrån de här uppgifterna ursprungligen kommer? Nej.

Nu kan ledamoten inte ge något svar, men min tanke är att det kan skada förtroendet för akademin på sikt att tunga akademiker går ut och spekulerar på detta oansvariga sätt.


Anf. 214 Mathias Bengtsson (KD)

Fru talman! Vi debatterar utbildningsutskottets betänkande som går under namnet Högskolan. Jag skulle vilja säga, fru talman, att den högre utbildningens viktigaste uppgift egentligen är två: att förmedla kunskap och att säkerställa landets kompetensförsörjning.

Kristdemokraterna tar tydlig ställning för kvalitet och excellens i högskola och forskning. Sverige ska vara ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer och en framstående kunskapsnation. För att nå dit krävs kompetenta högskolelärare, kompetenta forskare, en stimulerande arbetsmiljö och studiesocial trygghet.

Den högre utbildningen måste tillvarata alla intresserade talanger för att hålla Sverige konkurrenskraftigt. Det ska vara möjligt att studera vid högskola eller universitet oavsett om du kommer direkt från gymnasieskolan eller om du är en ensamstående småbarnsförälder, och oavsett om du är uppvuxen i en arbetarfamilj eller en akademikerfamilj. Kristdemokratisk högskolepolitik har därför sin grund i kunskap, kvalitet, valfrihet och trygghet.

Fru talman! Jag skulle särskilt vilja lyfta fram studentkårernas viktiga roll för att utveckla högskolorna, bland annat genom att studentkårerna ur ett studentperspektiv identifierar kvalitetsbrister och kommer med förbättringsförslag. På det sättet bidrar studentkårerna till att främja studenternas studiesociala hälsa och driva på för en hög kvalitet inom högre utbildning. Det är därför viktigt att stödja studentkårerna och deras verksamhet.

Det är också viktigt att betona vikten av ett aktivt arbete från lärosätenas sida för att säkra studenternas arbetsmiljö. Det är inte minst viktigt att organisera studenthälsan så att de studenter som drabbas av psykisk ohälsa får tillgång till det stöd de behöver. Om fler ska få möjlighet till vidare studier, vilket jag förutsätter att alla här inne önskar, kommer vi också att behöva ge fler ett ökat stöd. Lärosätena måste vara på tårna och erbjuda förutsättningar för att alla studenter ska klara av studierna.

Fru talman! Så till högskolans viktiga uppgift att säkerställa kompetensförsörjningen i landet. Låt mig ta ett exempel: hälso- och sjukvården. Den högre utbildningen är naturligtvis helt avgörande för att förse Sverige med den viktiga kompetens som behöver finns inom sjukvården. Och behovet är enormt. Från ett kristdemokratiskt perspektiv har vi pratat om att det kan behövas ett tydligare nationellt ansvar för planering och samordning för att kartlägga behovet av legitimerad vårdpersonal.

I dag har vi inte riktigt någon nationell kunskap om hur många personer som finns inom de olika kompetenserna, och vi vet inte heller riktigt hur stort behovet faktiskt är och kommer att vara. Där finns det mer att göra. Vi tror att ett nationellt ansvar skulle kunna vara en fördel när det gäller att komma åt detta.

Det handlar också om att identifiera nya kompetenser som behövs framöver inom den moderna sjukvården. Det gäller inte minst matematiker, som kommer att behövas för att hantera och analysera den stora mängd hälsodata som krävs för att vi ska kunna fortsätta utvecklingen inom vården i Sverige.

Med en tydligare nationell samordning och planering av behovet av personal inom vården kan det sammantagna nationella behovet av antalet utbildningsplatser vid lärosätena förutses på ett bättre sätt. Därmed kan man skapa förutsättningar för en långsiktig planering och fördelning av antalet platser mellan de olika lärosätena.

Fru talman! Låt mig ta ännu ett exempel på hur högskolan förser landet med viktiga kompetenser. Det gäller kompetensförsörjningen av lärare inom grundskolan. Lärarutbildningen behöver reformeras på flera olika sätt. Det handlar om ökat fokus på ämneskunskap och mer förståelse för hur viktig läsningen är för barnen. Det handlar om att stärka utbildningen i ledarskap och konflikthantering för att kunna stärka lärarnas ledarskap i klassrummet.

Arbetet med att få riktigt skickliga personer att vilja bli lärare behöver stärkas. Också arbetet med att få fler akademiker att vilja byta spår och bli lärare mitt i livet skulle behöva skalas upp.

Avslutningsvis, fru talman, behöver vi också se till att de som kommer in på högskolan har de förkunskaper som krävs. Det finns tyvärr flera exempel på studenter som har kommit in men som saknar tillräckliga kunskaper i exempelvis matematik eller svenska. Det leder till att utbildningens kvalitet sjunker, till att många hoppar av och till att färre klarar av utbildningen på den tid som det var tänkt.

Det finns alltså en del utvecklingspotential inom högskolan. Men, fru talman, jag skulle samtidigt också verkligen vilja betona att det finns mycket som fungerar riktigt bra. Det ska vi fortsätta att ta till vara för att Sverige ska ha en högskola för kvalitet och excellens.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)


Anf. 215 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Regeringen har ensamt ansvar för regeringens beslut. I regeringen ingår även Kristdemokraterna. Jag vill därför ge Mathias Bengtsson möjlighet att redogöra för Kristdemokraterna ståndpunkt när det gäller styrelsetillsättningarna och regeringens beslut att halvera mandatperioden med bara några få dagars varsel.

Jag känner ganska väl till hur det är att vara ett litet parti i en regering med rätt mycket större partier. Det kan vara ganska hårda förhandlingar. Ibland får man nöja sig med att inte få exakt som man vill. Man får helt enkelt leva med vissa saker.

Det kan tyckas vara en fjuttig fråga, det här med mandattiderna. Att ändra tiden någon sitter i en styrelse - betyder det så mycket? Men samtliga rektorer anser att det betyder mycket.

I Miljöpartiet anser vi verkligen att den akademiska friheten - och att regeringen inte ska vara inne och fingra på lärosätenas oberoende - är ett fundament för en stark och levande demokrati. Djävulen sitter i detaljerna. Och det här beslutet är en sådan detalj, som är mycket större än den kan se ut på papperet.

Dels undrar jag hur Kristdemokraterna ser på akademins omfattande protester mot beslutet, dels undrar jag hur Mathias Bengtsson själv skulle vilja att man stärkte lärosätenas säkerhetsarbete.


Anf. 216 Mathias Bengtsson (KD)

Fru talman! Tack, ledamoten Camilla Hansén, för frågan och för möjligheten att få ge också min syn på saken. Vi har ju vevat frågan några gånger i ett antal replikskiften.

Jag har ingen annan uppfattning än den som tidigare företrädare för regeringspartierna och även utbildningsminister Mats Persson har gett uttryck för. Jag kan såklart förstå att man vid en första anblick reagerar och höjer på ögonbrynen när en sådan här sak kommer, men för den skull håller jag inte med om kritiken.

Om man funderar på anledningarna till beslutet och sätter sig in i detta lite djupare är det inte särskilt anmärkningsvärt, tycker jag. Det kommer rapporter från den militära underrättelsetjänsten. Det kommer varningar från Totalförsvarets forskningsinstitut. Säpo går ut och säger att det finns en uppenbar risk. Medierna bekräftar i sina granskningar att svenska patent försvinner utomlands. Vi har exempel där forskare med starka kopplingar till den kinesiska militären är verksamma vid svenska universitet och åker hem till Kina och tar patent inom samma område.

När vi får sådana varningssignaler tycker jag att det är ansvarsfullt av regeringen att agera. Det är ansvarsfullt att som en engångsåtgärd - för det ska man komma ihåg att det är - förkorta mandatperioden till 17 månader för att kunna se över vilken säkerhetspolitisk kompetens som behövs i styrelserna. Jag tycker att det är rimligt. Det är bra att regeringen agerar när det finns säkerhetspolitiska hot.

Samtidigt vill jag betona, när jag nu får chansen här, fru talman, att ingen behöver vara orolig för att regeringen skulle vilja inskränka någon akademisk frihet. Tvärtom arbetar den här regeringen för att minska de politiska kraven och minska uppdraget i regleringsbrevet för att stärka den akademiska friheten. Det kan man göra samtidigt som man tar säkerhetspolitiska hot på allvar.


Anf. 217 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Jag och Miljöpartiet är av den uppfattningen att vi kan stärka lärosätenas säkerhetspolitiska arbete utan att inskränka den akademiska friheten.

Det handlar inte bara om beslutet i sig utan också om tillvägagångssättet att ringa upp folk bara några dagar innan ett beslut - att man inte förankrar och arbetar systematiskt med, som ledamoten säger, en sådan här otroligt viktig fråga. Detta är ju yttre hot mot Sverige och mot svensk akademi.

Frågan jag ställde till ledamoten var: Hur vill ledamoten stärka säkerhetsarbetet? Kan vi få exempel på det? Det behöver ju vara någonting annat än att välja in nya ledamöter om 17 månader. Sverige utsätts för spionage och intrångsattacker varje dag, så att byta ut några personer om 17 månader är inte ett så himla kraftfullt agerande. Vilka andra åtgärder där man kan göra någonting fort ser ledamoten skulle vara verkningsfulla?

Detta är ett anmärkningsvärt beslut. Man får inte landets alla rektorer att enas om en ståndpunkt på mindre än ett dygn om något inte är anmärkningsvärt. Det ligger i akademins natur att bevara sin särart.

Ledamoten säger också att detta är ett engångsbeslut. Ja, det vet ju inte jag. Det är det ingen som vet. Den nuvarande lagstiftningen ger utrymme för olika mandattider för styrelserna. Det kan bero lite på om man gillar ledamöterna som sitter där eller om man har några man vill bli av med.

Fredrik Malm ville att vi skulle återkomma om 17 månader. Det gör jag gärna, för då ser vi vilka som uppenbarligen inte hade tillräcklig säkerhetspolitisk kompetens eller var komprometterade på något sätt, som Elisabeth Svantesson antydde.

Ge mig alltså gärna några exempel, ledamoten, på hur ni vill stärka säkerheten!


Anf. 218 Mathias Bengtsson (KD)

Fru talman! Det är klart att det behövs en bred palett av många olika åtgärder för att stärka säkerheten både på kort sikt i det akuta läget och på lång sikt. Det är ju ingen som tror att de säkerhetspolitiska hoten kommer att vara borta i morgon, om ett år, om två år eller om tre år. Vi har ett helt nytt säkerhetspolitiskt läge i världen.

Jag kan på ett sätt förstå att oppositionen ställer de här frågorna. Jag tycker att det är rätt och riktigt att man granskar regeringen. Det kan jag ha förståelse för. Det hör också lite till det politiska spelets natur att oppositionen ska kritisera regeringen för att göra för lite och för långsamt.

I det här fallet blir jag dock samtidigt lite konfunderad, fru talman, över att man väljer den angreppsvinkel som man gör. När det kommer varningar från den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Totalförsvarets forskningsinstitut och Säpo och vi gång på gång ser exempel i medierna på hur Sveriges lärosäten utsätts för säkerhetspolitiska risker borde oppositionen vara upprörd för att regeringen gör för lite och ligga på för att den ska göra mer. Nu väljer man i stället att ge sig på regeringen för att den gör för mycket. Jag är något konfunderad över att man väljer den angreppsvinkeln när vi ser hur Kina, Iran, Ryssland med flera länder utmanar västvärlden.

Jag tycker att det är ansvarsfullt av den här regeringen att stärka den akademiska friheten genom att skydda våra lärosäten och studenter mot yttre hot. Jag hade kanske önskat att oppositionen drev på lite mer i den riktningen i stället för att kritisera regeringen för att göra för lite. Vi ska komma ihåg att det som faktiskt äventyrar vår forskning och vår fria akademi allra mest är de yttre hoten, inte att den här regeringen tar säkerhetspolitiken på allvar.

(Applåder)


Anf. 219 Lorena Delgado Varas (V)

Fru talman! Jag önskar att jag kunde inleda med att vi ser en förbättring, en positiv utveckling av samhället. Det har ju varit flera grejer som har haft enorm påverkan. Först hade vi en period av pandemi, därefter invasionen av Ukraina, och som plåster på såren är Sverige nu ett av de länder som har högst inflation. Det är klart att vi är ett rikt land och har en någorlunda stabil samhällsstruktur som gör att vi kan möta upp kriser på ett bättre sätt än de flesta länder ute i världen. Men vi har också haft regeringar som skapat sprickor i vårt samhällsbyggande i stället för att utveckla det positiva, och i det positiva räknar jag såklart in våra högskolor och universitet som en oerhört viktig pusselbit.

Studenternas och lärosätenas situation är inte frikopplad från de kriser vi möter. Levnadskostnaderna fortsätter att stiga, och många studenter kämpar för att klara sig. Det innebär att fler söker hela studiemedlet och att många får jobba extra, inte alltid med helt lyckade resultat avseende hälsa och stress.

Prisökningar och effektiviseringskrav gentemot lärosätena har också satt sina spår. I dag tvingas lärosätena se över sina hyreskontrakt och antalet lärarledda timmar, i en situation där svenska studenter redan har lägst lärarledd tid i Europa, i snitt elva timmar i veckan - och då är det medlet; vissa utbildningar har lägre snitt än så. Detta påverkar såklart både studenter och lärare, men det kommer också att påverka vår framtida innovationsförmåga och försämra vår kompetensförsörjning än mer.

Det är detta som gör att jag får svårt att se poängen med den här regeringens politik. Alla är överens om att kompetensförsörjning är nummer ett för näringslivet och det offentliga, och därmed jobbskapandet. Ändå försvårar man för Sveriges studenter. Vi har behov av att öka och bredda studenters möjligheter till utbildningar, öka antalet lärarledda timmar, behålla och utöka labben och öka jämställdheten. Det är ganska stora frågor, som nu möter nedskärning. Till det har vi nu en situation där regeringen vill ha mer kontroll över lärosätenas styrelser utan att ha förankrat förändringarna, något som självklart skapar oro hos alla högskolor och universitet.

En fri akademi, oberoende domstolar, fri konst och fri press är alla hörnstenar för att upprätthålla demokrati och skydda mänskliga rättigheter.

För att Sverige ska vara ledande inom forskning krävs det att vi också satsar på grundutbildningen, eftersom dagens studenter är framtidens forskare. Nuvarande resursfördelningssystem för högre utbildning har funnits i snart 30 år. Vänsterpartiet var redan vid införandet av prislappsystemet kritiska till att en del av pengarna fördelades genom en prestationsdel baserad på poängproduktion.

Styr- och resursutredningen kom 2019 med sitt förslag om förändrad finansiering av högre utbildning. Utredningen konstaterade bland annat att det prestationsbaserade resurstilldelningssystemet medför att utbildningar på grundnivå och avancerad nivå, som på olika sätt är flexibla för studenter, ofta är ekonomiskt ofördelaktiga för lärosäten att erbjuda. Det begränsar.

Som en del av detta föreslogs att prestationsdelen i utbildningsfinansieringen skulle minska, för att öka möjligheterna för fler att studera och för att trygga lärosätenas finansiering och möjlighet till utveckling.

I dag får utbildningarna finansiering via en prislapp där olika utbildningar får olika stora anslag. Det är ganska stora skillnader mellan anslagen. Den låga prislappen påverkar såklart kvaliteten på utbildningarna, bland annat genom att det blir ännu färre lärarledda timmar. Vänsterpartiet tycker att prislapparna behöver ses över och anpassas till högskolans och utbildningarnas behov och förändringar i kostnader.

Vänsterpartiet föreslår också en jämställdhetsbonus för att främja jämnare könsfördelning. Det finns mycket att göra att öka jämställdheten vid Sveriges universitet och högskolor. Det här skulle bli ett verktyg för att uppnå det.

Sedan länge har vi ett forsknings- och högskolesamhälle där de flesta studenterna väljer utbildningsplatser baserat på stereotypa könsrollsmönster. Det är till största delen män som är professorer, och män har lättare att avancera på karriärstegen. Trots att kvinnor länge har varit i majoritet på grundutbildningen har män varit i majoritet på forskarutbildningen.

Det skiljer också mellan olika områden. Kvinnor är överrepresenterade inom medicin och folkhälsovetenskap, medan männen är överrepresenterade inom teknik och naturvetenskap.

Sist men inte minst vill jag lyfta upp de problem som de tidsbegränsade anställningarna skapar. Osäkra anställningar är ett generellt problem inom den akademiska världen. Organisationer som Naturvetarna har beskrivit det som "det största hindret för att Sverige ska vara ledande inom naturvetenskaplig forskning". De beskriver vidare att "arbetsförhållandena inom akademin upplevs som omoderna, ohälsosamma och direkt familjefientliga. Det gynnar varken forskning och innovation eller Sveriges konkurrenskraft".

Eftersom forskarna inte får en trygg framtid eller trygga arbetsförhållanden där de kan koncentrera sig på sitt arbete väljer de bort till exempel forskningstjänster till förmån för administrativa tjänster, och vi som samhälle förlorar möjligheten att ha forskare.

Man kan också fundera på hur fri forskningen och utbildningen är om forskare och lärare måste anpassa sig för att få förnyad tjänst eller finansiering.

Inom de konstnärliga utbildningarna finns dessutom en specialregel som innebär att en lärare kan anställas i fem plus fem år, alltså tio år. Det är en särskild regel som skapades förr i tiden, då man trodde att det skulle gynna konstnärligheten. Här tycker vi liksom Fackförbundet Sulf, Sveriges universitetslärare och forskare, att paragrafen som tillåter dessa tioåriga visstidsanställningar bör strykas.

Med det vill jag yrka bifall till reservation 16 och passa på att bjuda in er till interpellationsdebatten om universitetsstyrelsernas mandatperioder den 1 juni.


Anf. 220 Anders Ådahl (C)

Fru talman! Jag har nöjet att presentera tre väsentliga områden för Centerpartiet när det kommer till högskolan och dess utveckling. Jag tänker tala om akademisk frihet, en högskolesektor för hela landet och vassare spets i svensk forskning. Mest tid kommer jag att ägna åt akademisk frihet, eftersom det är så aktuellt.

Vad är akademisk frihet, och varför finner Centerpartiet det så viktigt? Det finns många försök till definitioner av begreppet akademisk frihet. En av de mest citerade definitionerna är, i svensk översättning av professor Shirin Ahlbäck Öberg: friheten att bedriva forskning, undervisa, tala och publicera i enlighet med normer och standarder för vetenskaplig undersökning, utan ingripanden eller påföljd, vart än sökandet efter sanning och förståelse leder.

Det är mycket viktigt att begreppet akademisk frihet förstås utifrån två nivåer, dels den institutionella, dels den individuella. Den institutionella nivån avser lärosätenas möjligheter till självstyre för att vidmakthålla lärosätet som en fri och oberoende aktör i relation till exempelvis regering, riksdag och marknad. Den individuella nivån avser rätten till professionellt självbestämmande som tilldelas den enskilda läraren och forskaren i undervisningen och forskningen.

Akademisk frihet på båda dessa nivåer har historiskt visat sig ge allra bäst resultat för akademin framför detaljstyrning och politisk klåfingrighet. För Centerpartiet är det självklart att värna och utveckla den akademiska friheten. Det handlar i förlängningen om jobb, exportintäkter, välfärd, och ett utvecklat demokratiskt samhälle för alla och envar.

Men ett viktigt tillägg måste göras. Med frihet kommer en lika stor portion ansvar. Hög akademisk frihet medför stort akademiskt ansvar. Högskoleledningar och högskolestyrelser har ett stort ansvar att utveckla sina miljöer. Inom vissa vetenskapsfält och vissa lärosäten förekommer akademiska anomalier där vetenskapen är mycket svag och där forskningsmiljöer tenderar att i vissa fall bli politiska. Det skulle kunna benämnas det inre hotet. Det är akademins ansvar att själv stänga svaga miljöer, utveckla akademin mot hög vetenskaplig kvalitet där vetenskapliga metoder används och forskningsstudier uppvisar reproducerbarhet.

Att inte uppbära akademiskt ansvar är att be om ett mer auktoritärt förhållningssätt till akademin. Det måste ur väldigt många aspekter undvikas.

Vidare är inte frågan om akademisk frihet en fråga om vänster eller höger i politiken. Det är i stället en fråga om frihet versus det auktoritära. Nedmonteringen av ett samhälle sker av auktoritära politiska krafter utefter ett återkommande mönster. Först kringskärs medierna, därefter rättsväsendet, sedan kulturen och akademin och slutligen individernas rättigheter. Den som älskar frihet och den som älskar Sverige bör därför vara ytterst vaksam på signaler där akademisk frihet börjar inskränkas.

Det är i det ljuset som regeringens beslut om att korta förordningstiden för högskolestyrelser från tre år till 17 månader måste ses. Det är också därför en unison akademi reagerar så kraftfullt. I Sverige vilar den lagstiftande och exekutiva maktens relation till landets lärosäten på tillit och samförstånd, på respekt för olika roller i samhället.

Det normala förfarandet är att statens ägarintresse hanteras genom regleringsbrev och ägardialog. Om regeringen ser ett försämrat säkerhetspolitiskt läge och ser sig nödgad att stärka den säkerhetspolitiska frågan på våra lärosäten, vilket naturligtvis kan vara helt legitimt och korrekt, är den normala gången att det skrivs in i regleringsbrev eller ännu hellre hanteras genom en ägardialog med den operativa ledningen.

Högskolestyrelser är precis som bolagsstyrelser. Deras uppdrag är att arbeta för lärosätets respektive bolagets bästa. Man ska som styrelseledamot inte jobba för sin uppdragsgivares intressen utan strikt med sin kompetens arbeta för lärosätets bästa.

Med beslutet om styrelser har regeringen presenterat ett sluttande plan där ändstationen heter auktoritärt styre. Genom att detaljstyra vilket folk eller vilka kompetenser som ska sitta i styrelsen frångår regeringen svensk praxis, och i förlängningen är det helt riktigt som landets rektorer påpekar den akademiska friheten som är hotad. Det är inte en politik som Centerpartiet på något vis kan stå bakom. Därför yrkar jag bifall till reservation 2 om styrning och akademisk frihet.

Fru talman! Jag vill också säga något om högre utbildning och forskning för hela landet. Landsbygden är ingen avfolkningsbygd - det är en påfolkningsbygd. Vi ser nu ort efter ort ritas in på kartan när den nya gröna omställningsindustrialiseringen får fäste: Skellefteå, Mariestad, Boden, Liikavaara, Torsboda.

Ingen annanstans än i den framväxande landsbygden är heller kompetensglappet så stort. Arbetsmarknaden i många regioner skriker efter kompetens, brett över spektrumet. Det handlar om ingenjörer, sjuksköterskor, polis och veterinärer. Såväl i näringslivet som i det offentliga saknas kompetens.

Högre utbildning är en infrastruktur som måste vara både av spetskaraktär och lokalt och regionalt placerad, precis som el, vatten och fiber. Det ska finnas lärosäten över hela landet, och de ska bli mer autonoma. De bör också ges ytterligare möjligheter att utforma sin verksamhet efter regionala förutsättningar liksom att stärka sin samverkan med det omgivande samhället. När fler högskoleplatser tillkommer är det viktigt att kvaliteten inte bara upprätthålls utan också förstärks samt att de svarar mot arbetsmarknadens behov.

Fru talman! Sverige behöver även vassare spets i forskningen. Man ligger bra till på innovationssidan, men sämre när det gäller den vetenskapliga kvaliteten. Vi möts av signaler att kvaliteten är vagt dalande. Samtidigt som vi pratar om att lyfta bredden måste vi också lyfta spetsen på landets universitet.

I princip finns två metoder för staten att trycka på för ökad kvalitet. Det handlar dels om hur vi väljer att organisera högskolesektorn, dels om hur vi väljer att finansiera den. Det finns all anledning att se över såväl resurstilldelningssystemet som organiseringen av svenska lärosäten.

Centerpartiet har länge lyft fram att vi vill se fler högskolor som lämnar rollen som myndighetshögskolor och i stället övergår i stiftelseform eller annan form. Med en sådan reform ökar vi inte bara mångfalden bland lärosätena utan också möjligheten för enskilda lärosäten att bygga eget kapital att fritt använda i sin akademiska institutionella frihet.

Lärosätena behöver även förutsättningar att klara två perspektiv, dels autonomi med akademisk frihet, dels samverkan och nära koppling mellan forskningen och den högre utbildningen och det omgivande samhället. Utan oberoende forskning och utbildning är det svårare att identifiera, förstå och lösa samhällsproblem. Utan samverkan med det omgivande samhället och lyhördhet gentemot näringslivets och politikens identifierade utmaningar riskerar lärosätena att bli isolerade öar i samhällskroppen. Det är två perspektiv som är delvis motstående men som måste fungera sida vid sida inom den högre utbildningen och forskningen.


Anf. 221 Marie-Louise Hänel Sandström (M)

Fru talman! Ledamoten Ådahl talar om ett sluttande plan för den akademiska friheten. Ledamoten menade att det är för mycket påverkan och klåfingrighet och så vidare från regeringen. Men alla Tidöpartier har nog sagt att de vill minska klåfingrigheten och den politiska påverkan, och det är så vi arbetar.

Nu var det ett exceptionellt läge, vilket många har nämnt här tidigare, och vi har också talat om vilka som tyckte att det var så. Jag undrar hur ledamoten tycker att man ska göra i stället om man vill påskynda detta. Han nämnde ägardialog, men om man känner att det inte finns möjlighet till det - hur anser ledamoten att man skulle kunna göra det på ett bättre sätt?

Det är inte sagt att man ska ändra nomineringsprocessen så att regeringen utser vissa styrelseledamöter och lärosätena andra. Så är det inte sagt. Det låter på ledamoten som om allt har kastats över bord och att det är någon katastrof som har hänt. Jag vet att många är oerhört besvikna, men jag tycker nog inte att man kan säga att detta har raserat den akademiska friheten.


Anf. 222 Anders Ådahl (C)

Fru talman! Nej, det har inte raserat den akademiska friheten. Däremot uttrycker jag en oro över att om man fortsätter i tangentens riktning är den akademiska friheten hotad. Jag menar inte att den är det nu, men jag säger samtidigt - som ledamoten påpekar - att med ett sådant här beslut träder man ut på ett sluttande plan och tar ett första steg mot att inskränka självstyret för de akademiska institutionerna.

När man väljer att förkorta förordningstiden för att så snart det är möjligt sätta in sina personer i styrelserna är det en ganska riskabel och vansklig väg att vandra. Det är faktiskt precis därför som hela akademin - med alla rektorer och många professorer - på väldigt kort tid har reagerat så kraftfullt. Vi som inte jobbar inom akademin dagligdags kan rycka på axlarna och tänka att det väl inte är så farligt om man förkortar förordnanden och sätter in lite nya personer, men de som jobbar i akademin förstår att fri kultur, fria domstolar och fri akademi behövs och att en sådan åtgärd är ett första steg mot att kringskära friheten att själv styra över prioriteringar. Det är därför man reagerar så kraftfullt.

Det jag menar att man i stället borde göra är att hålla en normal ägardialog och utfärda regleringsbrev. Dels får man väldigt mycket mer gjort på kort tid då, dels riktar man kraften mot rätt personer. Man riktar kraften mot rektor, som också är myndighetschef, så att rektorn omedelbart kan börja med uppgiften. Jag tycker att den metoden är både snabbare och kraftfullare.


Anf. 223 Marie-Louise Hänel Sandström (M)

Fru talman! Det verkar som om ledamoten Ådahl har en spåkula som inte jag har, eftersom han talade om att vi kommer att byta ut personer och nästan visste vilka personer vi ska sätta in. Så är ju inte fallet, utan vi vill göra en utredning på grund av det yttre hot som är alarmerande och som har varit det under en längre tid. Tyvärr blir det värre och värre, och det har man ju pratat om ganska mycket här i dag.

Ledamoten har tydligen sett framför sig att alla kommer att bytas ut och att det bara blir våra personer i styrelserna. Så är det absolut inte tänkt. Jag tycker nog att det tidigare snarare har varit Socialdemokraterna som har satt in sina personer, som även kanske har varit mer politiska. Vi i Tidöpartierna talar i stället i termer av mindre politiskt inflytande. Vi vill ha fler professionella i styrelserna.

Jag tycker att ledamoten Ådahl har en spåkula som visar på något värre än vad som ens är tänkt, och ledamoten vet tydligen vad regeringen kommer att göra, vilket jag i så fall inte instämmer i.


Anf. 224 Anders Ådahl (C)

Fru talman! Det är väldigt skönt att ha en sådan här spåkula och att kunna se in i framtiden. Jag hade önskat att ledamoten också hade haft en sådan!

Skämt åsido - det jag beskriver är inte vad som kommer att ske, utan att regeringen nu tar ett första steg mot att minska självstyret inom akademin. Som jag sa i mitt anförande: Hela idén med en styrelse för både ett lärosäte och ett aktiebolag är att de ledamöter som sitter där ska arbeta för lärosätets eller bolagets bästa.

När man som ägare väljer att sätta in sina personer i styrelsen och styra genom styrelsen gör man det klassiska felet att låta styrelseledamöterna påverka den dagliga driften när det är vd som ska sköta den saken. Styrelserna ska se till att akademin respektive bolagen utvecklas på bästa möjliga sätt. Om ägaren tycker att det sker något som är fel får man ta det i en ägardialog. Så fungerar det i både näringslivet och akademin. Nu bryter regeringen denna praxis. Akademin uppfattar det som att självstyret och den akademiska friheten försämras, och det är precis det jag som frihetsälskande centerpartist också reagerar mot. Det är hela skälet.

Jag har ingen spåkula, men det här är ett första steg som är djupt oroande.


Anf. 225 Camilla Hansén (MP)

Fru talman och kära kollegor i utbildningsutskottet! Om en stund stänger vi kammaren för i kväll efter en lång dag.

Fru talman! Vår ställning som kunskapsnation bygger på en välutbildad befolkning och på forskning av hög kvalitet. Bildning är viktigt för både människan och samhället. Sverige ska vara ett land där alla har möjlighet till livslångt lärande. Kunskap bidrar till förståelse för omvärlden, oavsett om den är av kommersiellt intresse eller inte. Humaniora, konst och tvärvetenskapliga ämnen stärker och utvecklas i samklang med utbildningar i teknik, naturvetenskap och samhällsvetenskap. Grundforskning och forskningsfinansiering som inte är öronmärkt är nödvändiga förutsättningar för framtida kommersiella genombrott och framgångsrik spetsforskning.

Jag vill lyfta fram studenternas situation och helt kort påminna om att Miljöpartiet i vårändringsbudgeten åter föreslår höjt studiebidrag och extra utbetalningar under sommaren. Det här är en grupp som har tuffa ekonomiska förutsättningar. Studenterna har också rätt till en riktigt bra utbildning. Studenterna behöver mer tid med skickliga forskare och lärare samt en trygg och inkluderande studiemiljö.

Jag vill också lyfta fram de skickliga lärarna och forskarna. De behöver bra förutsättningar. De behöver trygga anställningar. De behöver tid att forska. De behöver tid att utveckla sina utbildningar. De behöver en bra arbetsmiljö och frihet att utforma både forskning och utbildning.

Fler dörrar behöver öppnas till högre utbildning. Rekryteringen till högskola, vuxenutbildning och eftergymnasiala yrkesutbildningar behöver breddas. De här utbildningsformerna har en viktig uppgift i att förmedla kunskap och bildning och på så vis skapa välstånd och ett öppet och demokratiskt samhälle. Tillgången till kunskap är en demokratisk rättighet. Det är därför det är viktigt att bredda rekryteringen till de här utbildningarna.

Ibland framstår det som att en breddning skulle vara något slags kvalitetssänkning; man tror att anledningen till att vissa inte kommer till högskolan är att de inte har tillräcklig förmåga. Men vi ska komma ihåg att det finns många andra anledningar till att man väljer bort högre utbildning, till exempel att man kommer från ett studieovant hem. Varje år är det tusentals unga med toppmeriter från gymnasiet som väljer bort högre utbildning och forskning. Det är en förlust för Sverige.

Precis som inom idrotten och kulturen behöver vi både bredd och spets. Vi vill att många barn idrottar, och vi är stolta över att ett så litet land som kalla Sverige kan ha så många stora idrottsstjärnor ute i världen. Vi vill att alla barn ska ha möjlighet att utveckla sina konstnärliga förmågor, för det är en del av att vara människa och har ett egenvärde. Dessutom övar det förmågor som krävs i deras framtida yrkesliv: kreativitet och problemlösningsförmåga. Vi behöver också högre utbildning i hela landet för att fler ska kunna utbilda sig och för att fler ska kunna bli forskare.

Forskningen ska vara fri, men inte bara forskningen utan också den högre utbildningen. Oberoende grundforskning är viktigt för Sverige och faktiskt även för Sveriges bidrag till världens utveckling. Samtidigt är det rimligt att en del av de pengar som samhället satsar kan vara föremål för politiska prioriteringar och strategiska satsningar. Vi vill särskilt satsa på forskning som hjälper oss att hantera den klimat- och miljökris vi står i.

Det här får dock inte gå ut över grundforskningen. Basanslagen har därför en viktig roll att spela. De ska ge universitet och högskolor förutsättningar att fatta långsiktiga självständiga beslut om sin forskning och värna lärosätenas integritet gentemot samarbetspartner. Detta är viktigt, inte minst i det säkerhetspolitiska läge som vi pratar om i dag och som ärligt talat inte är någon nyhet. Det här är någonting som har pågått länge.

Det kan tyckas vara en liten fråga att det med kort varsel ändras hur länge man ska sitta i en styrelse. Men vi vet att fundamenten för en stark demokrati är akademisk frihet, oberoende domstolar, konstnärlig frihet och en fri press. Djävulen sitter i detaljerna, och regeringens beslut om att halvera mandatperioden är just en sådan detalj.

Svensk akademisk frihet är konstitutionellt svag i jämförelse med andra länder. Vi ser nu att vi inte längre kan ha den tillit till statsmakternas förmåga att hålla armlängds avstånd som vi har haft tidigare. Det är en förtroendeskada som har skett i och med beslutet om de förkortade mandattiderna.

Forskningens frihet skyddas i grundlag, men högre utbildning skyddas inte lika starkt. Vi behöver stärka den akademiska friheten genom att ge ett tydligare grundlagsskydd och förtydliga värnandet av den akademiska friheten för forskare och lärare. Den ska dels värnas av lärosätena själva inom deras verksamhet, dels respekteras av staten. Det vore mycket välkommet om regeringen gav en kommande grundlagsutredning direktiv om det.

Jag vill vara extremt tydlig med att det säkerhetspolitiska läget är allvarligt. Det vet var och en som följer nyheterna. Det vet vi riksdagsledamöter, som har fattat ett flertal beslut utifrån det förändrade omvärldsläget. Det vet vi som har bläddrat igenom årsrapporterna från FRA, Must och Säpo fler år än detta. Jag har inte med mig dem upp i talarstolen, fru talman, för här får vi inte ha rekvisita. Men jag har dem på min plats.

Det jag tar med mig från dagens debatt är de oklara beskeden om vilka reformer som kommer att ske när det gäller det säkerhetspolitiska skyddet för Sverige och för lärosätena. Vi vet att regeringen vill vidta snabba och omfattande åtgärder för att stärka Sveriges säkerhetspolitiska situation. Vi är inne i en stor omläggning av politiken. Frågorna som blir hängande i luften är: Vad är det som kommer att hända nu? Vilket är nästa steg? Vad innebär den här stora omläggningen?

Fru talman! Jag yrkar för tids vinnande bifall endast till reservation 32 om breddad rekrytering.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 24 maj.)

Beslut

Nej till motioner om högskolan (UbU10)

Riksdagen sa nej till cirka 130 förslag om högskolan i motioner från den allmänna motionstiden 2022. Förslagen handlar exempelvis om styrning, kvalitet och högskoleutbildningars innehåll.

Riksdagen hänvisar bland annat till att arbete pågår eller att åtgärder redan genomförts i de frågor förslagen tar upp.

Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.