Anf. 14 Hans Linde (V)
Herr talman! Rubriken för dagens debatt kanske inte är den mest exalterande vi har haft här i kammaren, men bakom rubriken på dagens utlåtande finns kanske en av de viktigaste diskussionerna vi kommer att ha i denna kammare under hela mandatperioden. Det handlar om de globala utvecklingsmål som vi kommer att arbeta utifrån tillsammans över hela jorden under en mycket lång tid framöver.
Redan år 2000 enades världens ledare om åtta så kallade millenniemål om bland annat minskad fattigdom, hunger och mödradödlighet i världen. Dessa mål löper ut 2015, och det är dags för världen att tillsammans gemensamt formulera nya utvecklingsmål.
Jag tycker att de år vi har bakom oss med arbetet med millenniemålen visar att när världen går samman och sätter upp tydliga, gemensamma mål och arbetar tillsammans kan man också åstadkomma förändring. När det gäller millenniemålen handlar det om förändring i miljoner människors vardag världen över.
Vi ser i dag att flera av de olika millenniemålen kommer att nås, men vi ser tyvärr också samtidigt att framstegen är väldigt ojämnt fördelade mellan olika länder och olika regioner.
Vi kan dock konstatera att under det gångna decenniet har hundratals miljoner människor fått möjlighet att lyfta sig ur fattigdom och få tillbaka sin mänskliga värdighet. Vi ser miljoner flickor världen över som nu för första gången i sitt liv får göra en matteläxa, får möjlighet att gå i skolan och därigenom får makt och möjlighet att bestämma över sitt liv. Vi ser i väldigt många länder världen över hur mödradödligheten just nu minskar, hur unga kvinnor får möjlighet att överleva sin graviditet, bilda familj och få möjlighet att bidra till samhället och leva långa liv.
Jag tycker att millenniemålen har visat på politikens möjligheter. Fattigdom, hunger och spridning av hiv/aids är ingenting av naturen givet. Det är inte skapat av några osynliga händer. Den orättvisa världsordning som vi lever i är skapad av politiska beslut men kan också förändras och byggas rättvist genom just politiska beslut. Vi som sitter i denna kammare skulle kunna bli den generation som utrotar fattigdomen, men då måste vi också göra väldigt tydliga vägval.
Herr talman! De goda erfarenheter som har gjorts i arbetet med millenniemålen behöver vi nu ta till vara och bygga vidare på när vi formulerar nya utvecklingsmål. Det är viktigt att de nya globala utvecklingsmålen är universella och att de omfattar alla jordens stater, för fattigdom och hunger skapas inte av de fattiga eller de hungriga. Det är gemensamma utmaningar som vi har ett gemensamt ansvar för och som vi också behöver lösa gemensamt.
Det är också helt avgörande att man i de nya målen understryker Nords ansvar och vikten av att vi som lever i de rikaste delarna av jordklotet lever upp till våra löften när det gäller bistånd, både när det gäller biståndets nivåer och när det gäller dess kvalitet.
Samtidigt är det också en förutsättning för att man ska nå framgång med de nya utvecklingsmålen att man sätter det som kallas ägandeskap i fokus. Det måste vara så att det är människor i Syd, de som känner fattigdomen och hungern i sin egen vardag, som ska sätta dagordningen och formulera strategierna för att bygga en mer rättvis värld.
Samtidigt är det också oerhört viktigt att de nya utvecklingsmålen är tydliga när det kommer till behoven av en samstämmig utvecklingspolitik. Det handlar om att vi ser att biståndet ensamt inte kommer att kunna lösa de stora utmaningar vi står inför.
Fattigdomsbekämpning, ekonomisk utveckling, ökad jämställdhet och bekämpning av hunger kräver en rad åtgärder inom en rad områden. Det kräver en klimatpolitik där de rika länderna och de multinationella företagen tar sitt ansvar. Det kräver en stärkt reglering av vapenhandeln över hela världen. Det krävs en reformering av Internationella valutafonden och Världsbanken. Det krävs rättvisa handelsregler, globala regler för utländska investeringar, skuldavskrivningar med mera. Utveckling i dag kräver inte minst minskad ekonomisk exploatering av de absolut fattigaste länderna och av kapitalflykt från Syd.
Herr talman! De nya målen behöver också inkludera skarpa mål när det gäller fattigdomsbekämpning. Vi skulle som sagt kunna bli den generation som utrotar fattigdomen på vår planet. Men utmaningen i dag är inte att det saknas resurser på det här jordklotet. Den stora utmaningen är i stället att jordens resurser är orättvist och ojämlikt fördelade.
Vi vet i dag att den stora majoriteten av jordens fattiga lever i medelinkomstländer. Därför måste fattigdomsmålen i de nya utvecklingsmålen också kompletteras med mål som handlar om ökad jämlikhet, minskade ekonomiska klyftor inom och mellan länder och en tydlig omfördelning av resurser.
De nya utvecklingsmålen måste också vara hållbara utvecklingsmål. Vi har inte råd att skapa ekonomisk utveckling på bekostnad av klimatet och miljön. De nya utvecklingsmålen måste därför kopplas till ett ambitiöst klimatarbete och ett hållbart utnyttjande av jordens resurser. Centralt i arbetet både för att minska klimatförändringarna och för att minska fattigdomen är att fler av jordens invånare får tillgång till rent vatten, förnybar energi och livsmedel som är producerade på ett hållbart sätt.
Herr talman! Jag skulle också vilja lyfta upp en tredje punkt, som vi från Vänsterpartiet ser som helt avgörande, och det är att de nya utvecklingsmålen är tydliga när det kommer till jämställdhet. Strategier för fattigdomsbekämpning som saknar ett jämställdhetsperspektiv, som inte synliggör det kvinnoförtryck som finns i varje land och i varje kultur, kommer också att vara misslyckade strategier för att bekämpa fattigdomen.
Ett jämställdhetsperspektiv måste genomsyra alla mål. Men det kommer också att krävas specifika egna mål som berör just kvinnors rättigheter. Jag är väldigt glad att utrikesutskottet i sitt utlåtande är tydligt på denna punkt. Jag och Vänsterpartiet skulle önska att två konkreta frågor lyfts fram i de nya utvecklingsmålen när det gäller kvinnors rättigheter. Det handlar om kvinnors rätt till sin egen kropp och sin egen hälsa och frågor som rör våld mot kvinnor, för tyvärr ser vi världen över att varje dag dör 1 000 kvinnor i samband med graviditet. Det är kvinnor som dör alldeles i onödan, och utan alla dessa unga kvinnor som dör i samband med ett missfall, i samband med en illegal abort, i samband med en osäker förlossning kommer vi inte att lyckas bekämpa fattigdomen. Vi kommer inte att lyckas skapa ekonomisk utveckling. Vi kommer inte att lyckas skapa demokrati.
Därför behövs det tydliga mål när det kommer till kvinnors rätt till sin egen kropp, tillgång till preventivmedel, säker, bra och utbyggd mödravård, rätt till sexualupplysning med mera.
Jag har för Vänsterpartiet under utskottets behandling fört fram flera synpunkter på det här området, och jag är väldigt glad över att vi har fått gehör i utrikesutskottet för våra synpunkter. Därför har vi inte någon reservation i dag.
Men jag vill också vara tydlig med att det inte räcker med bra skrivningar i olika utlåtanden från utrikesutskottet. Nästa steg är ju att EU:s regeringar tillsammans ska diskutera och försöka hitta en gemensam position i EU, och tyvärr vet vi av erfarenhet att när EU:s medlemsstater sätter sig ned och diskuterar globala utvecklingsfrågor och ska försöka komma överens är det alldeles för ofta så att man kompromissar med kvinnors rättigheter. Det är någonting som får stryka på foten när man ska komma överens.
Jag vill vara oerhört tydlig i den här debatten: Från Vänsterpartiets sida är det mycket viktigare att Sverige är en tydlig och konsekvent röst för kvinnors rättigheter än att vi kompromissar med Malta.
Nu ser jag inte min talartid.
(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag kan upplysa Hans Linde om att han har talat i 8 minuter och 35 sekunder.)
Då ber jag om ursäkt, herr talman, att jag har dragit över tiden lite, men jag vill trots allt avsluta med att säga några saker.
Det har pratats mycket i den här debatten om hur eniga vi är i utrikesutskottet. Ja, vi är tämligen eniga om de saker som finns här. Men jag vill också understryka att det finns ett särskilt yttrande från Sverigedemokraterna, där man framför en i grunden helt annan syn på kvinnors rättigheter än dem jag precis har beskrivit.
I det särskilda yttrandet från Sverigedemokraterna kritiserar man Sveriges politik när det gäller sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Man skriver i sitt särskilda yttrande att abortfrågan bör problematiseras utifrån fler aspekter och att man behöver lyfta fram etiska dilemman med abort.
Detta beskriver man i sitt särskilda yttrande.
Det här är ett nyspråk som Sverigedemokraterna använder. Det man egentligen säger i sitt särskilda yttrande när man pratar om behovet av att problematisera och att lyfta fram etiska dilemman är ju att vi ska börja tumma på kvinnors rättigheter, att vi ska börja tumma och kompromissa i vår dialog med andra länder i världen när det kommer till kvinnors rätt till sin egen kropp, till sin egen hälsa och till sin egen reproduktion.
Det har testats. Just den politik som Sverigedemokraterna förespråkar, där man inskränker kvinnors rättigheter, kvinnors rätt till sin egen kropp, har testats. Den testas just nu i alldeles för många länder runt om i världen. Där ser vi konsekvenserna. Att börja kompromissa med kvinnors rättigheter och kvinnors rätt till sin egen kropp och till sin egen hälsa får i varje land ödesdigra konsekvenser för kvinnors hälsa och för kvinnors liv. Vi kommer inte att lyckas uppnå några utvecklingsmål så länge vi tolererar att länder runt om i världen kompromissar om och tummar på kvinnors rättigheter.
Valet mellan att rädda kvinnors liv, att se till att alla kvinnor på det här jordklotet ska få tillgång till säkra och lagliga aborter, och att passivt bevittna hur vi även fortsättningsvis ska ha en hög mödradödlighet är enkelt för oss i Vänsterpartiet. Där finns det inga behov av att problematisera, där finns det inga etiska dilemman. För oss finns det bara ett val. Det är att vi ska stå upp för kvinnors rättigheter.