

Lagutskottets betänkande
1998/99:LU20
<h1>God man och förvaltare</h1>
<hr />
<h2>Innehåll</h2>
<ul><li><a href="#bsam">Sammanfattning</a></li><li><a href="#bmot">Motionerna</a></li><li><a href="#btext">Utskottet</a></li><li><a href="#bhemst">Hemställan</a></li></ul>
<pre>1998/99</pre>
<pre></pre>
<pre>LU20</pre>
<a name="bsam"></a><h2>Sammanfattning</h2><pre>I  betänkandet behandlar utskottet två motioner från
den   allmänna   motionstiden  år  1998  som  gäller
bestämmelserna om god man och förvaltare.</pre>
<pre>
Motionsyrkandena   avstyrks   med  hänvisning  till
pågående arbete inom Justitiedepartementet.</pre>
<a name="bprop"></a><h2></h2>
<a name="bmot"></a><h2>Motionerna</h2><pre>1998/99:L411  av  Tanja Linderborg  m.fl.  (v)  vari
yrkas att riksdagen  som  sin  mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts  om  att utvärdera
tillämpningen av reglerna om god man och förvaltare.</pre>
<pre></pre>
<pre>1998/99:L422 av Kia Andreasson och Thomas Julin (mp)
vari   yrkas  att  riksdagen  som  sin  mening   ger
regeringen  till  känna vad i motionen anförts om en
översyn   av   gällande   skydd   mot   otillbörligt
utnyttjande   för   gruppen   förståndshandikappade,
personer med traumatiska  hjärnskador  och  psykiskt
sjuka.</pre>
<a name="btext"></a><h2>Utskottet</h2><pre>Inledning</pre>
<pre></pre>
<pre>Bestämmelser  om  god  man  och  förvaltare finns  i
föräldrabalken  (FB). Av bestämmelserna  i  11  kap.
framgår  att  god  man   kan   förordnas   i   olika
situationer för att företräda personer som av skilda
anledningar    inte    i   full   utsträckning   kan
representera  sig  själva.  Om  någon  på  grund  av
sjukdom, psykisk störning,  försvagat hälsotillstånd
eller  liknande förhållande behöver  hjälp  med  att
bevaka sin  rätt,  förvalta  sin egendom eller sörja
för  sin  person  skall rätten besluta  att  anordna
godmanskap för honom  eller  henne, om det behövs (4
§).  Ett  sådant  beslut  får  inte   meddelas  utan
samtycke   av   den   för  vilken  godmanskap  skall
anordnas,  om inte den enskildes  tillstånd  hindrar
att hans eller  hennes  mening  inhämtas. När rätten
meddelar beslut att anordna godmanskap  skall rätten
samtidigt förordna en god man att utföra  uppdraget.
Om  det  därefter blir aktuellt att exempelvis  byta
god  man eller  förordna  flera  gode  män,  är  det
däremot överförmyndaren som skall meddela beslutet.</pre>
<pre>
Det finns  även  andra typer av godmanskap som dock
är  mer begränsade.  Sådana  godmanskap  avser  ofta
vissa   speciella   uppgifter,   t.ex.   att  bevaka
bortavarandes    eller    okända   arvingars   eller
testamentstagares rätt vid utredningen av ett dödsbo
(1-3  §§). I dessa fall är det  överförmyndaren  som
skall förordna  god  man.  Väcks  en familjerättslig
talan mot en person som det inte går  att  få tag på
är  det  dock rätten som skall förordna god man  för
den bortavarande (3 a §).</pre>
<pre>Om någon,  beträffande  vilken  det  föreligger  en
sådan  situation som sägs i 11 kap. 4 §, är ur stånd
att vårda  sig eller sin egendom, får rätten besluta
att anordna  förvaltarskap  för  honom  eller henne.
Förvaltarskap  får  dock  inte anordnas, om  det  är
tillräckligt att godmanskap  anordnas  eller att den
enskilde på något annat, mindre ingripande  sätt får
hjälp.  När rätten meddelar ett sådant beslut  skall
rätten samtidigt  förordna  en förvaltare att utföra
uppdraget.  Om  det  efter  beslutet   att   anordna
förvaltarskap  blir aktuellt att förordna förvaltare
är det, på motsvarande  sätt som gäller för god man,
däremot överförmyndaren som  har  att fatta beslutet
(7 §). Kännetecknande för förvaltarskapet är att den
för vilken förvaltare förordnas, till  skillnad från
vad   som   gäller  vid  godmanskap,  förlorar   sin
rättshandlingsförmåga  helt  eller  delvis  och  att
förvaltaren  i motsvarande utsträckning får rätt att
ingå rättshandlingar för sin huvudmans räkning.</pre>
<pre>Till  god  man  eller  förvaltare  skall  utses  en
rättrådig, erfaren  och  i  övrigt lämplig man eller
kvinna. Den som är underårig  eller  som  själv  har
förvaltare  får  inte  vara god man eller förvaltare
(12  §). En god man eller  förvaltare  som  gör  sig
skyldig   till   missbruk   eller   försummelse  vid
utövandet  av  sitt  uppdrag  eller  som  kommer  på
ekonomiskt   obestånd  och  på  grund  av  detta  är
olämplig för uppdraget  eller  som  av  någon  annan
orsak  inte  längre är lämplig att inneha uppdraget,
skall entledigas.  Beslut  om entledigande fattas av
överförmyndaren (20 §).</pre>
<pre>Bestämmelser   om   gode   mäns   och   förvaltares
verksamhet finns i 12 kap. Gode män  och  förvaltare
skall,  i  den mån det följer av deras förordnanden,
bevaka rätten  för  de  personer  som de företräder,
förvalta deras tillgångar och sörja för deras person
samt  omsorgsfullt  fullgöra  sina skyldigheter  och
alltid  handla  på  det  sätt  som bäst  gagnar  den
enskilde (2 och 3 §§). Därutöver  finns bestämmelser
om hur den enskildes medel får användas,  skyldighet
att föra räkenskaper samt om samrådsskyldighet, m.m.
(4-8  §§).  Gode män och förmyndare är skyldiga  att
lämna  överförmyndaren   de   upplysningar   om  sin
verksamhet som överförmyndaren begär (9 §).</pre>
<pre>Gode  mäns  och  förvaltares  verksamhet står under
tillsyn av överförmyndaren. Närmare  bestämmelser om
tillsynen  finns  i  16  kap.  Vid  tillsynen  skall
överförmyndaren särskilt se till att  den  enskildes
tillgångar  i  skälig  omfattning  används  för hans
eller hennes nytta och att tillgångarna i övrigt  är
placerade  så  att  tillräcklig  trygghet  finns för
deras bestånd och så att de ger skälig avkastning (1
§).  Tillsynen  utövas  av  överförmyndaren för  den
kommun där den som har god man  eller förvaltare har
sitt   hemvist   (2  §).  Därutöver  finns   närmare
bestämmelser bl.a.  om  hur  tillsynen  skall utövas
(3-14 §§).</pre>
<pre>Bestämmelserna  om  överförmyndare återfinns  i  19
kap.  Överförmyndare väljs  i  regel  en  för  varje
kommun  (1 §). Kommun kan dock besluta att i stället
för överförmyndare  inrätta en överförmyndarnämnd (2
§). Överförmyndare eller överförmyndarnämnd väljs av
kommunfullmäktige  (5   §).   Länsstyrelsen   utövar
tillsyn        över        överförmyndares       och
överförmyndarnämnders verksamhet (17 §).</pre>
<pre>De nuvarande reglerna om god  man och förvaltare är
i   vissa   delar   resultatet  av  en  reform   som
genomfördes   år  1995  (prop.   1993/94:251,   bet.
1994/95:   LU3).    Reformen   innebar   bl.a.   att
behörigheten att förordna  förvaltare  och god man i
många   fall   flyttades  från  tingsrätterna   till
överförmyndarna     och     att    tillsynen    över
överförmyndarna överfördes från  tingsrätterna  till
länsstyrelserna.  Ändringarna  var  ett  led  i  det
fortgående    arbetet   att   renodla   domstolarnas
verksamhet     innebärande     att     frågor     av
förvaltningskaraktär  lyfts  bort från tingsrätterna
för att handläggas av förvaltningsmyndighet.</pre>
<pre>I lagstiftningsärendet framhöll utskottet bl.a. att
överflyttningen  av  flertalet förmynderskapsärenden
till överförmyndarna innebar  att  ett  ökat  ansvar
lades  på  överförmyndarna, och utskottet underströk
vikten  av  att   förändringarna   följdes  upp  och
utvärderades  relativt  snart. Utskottet  underströk
också  betydelsen  av  de kompetenshöjande  insatser
som,  med  anledning  av överförmyndarnas  utvidgade
uppgifter,    kunde    bli    erforderliga.     Även
överflyttandet   av   ansvaret  för  tillsynen  över
överförmyndarna  till länsstyrelserna  borde  enligt
utskottet  följas  upp   och  utvärderas.  Utskottet
utgick från att en sådan uppföljning och utvärdering
skulle komma till stånd genom regeringens försorg.</pre>
<pre></pre>
<pre>Motionerna</pre>
<pre></pre>
<pre>
I motion L411 anför Tanja  Linderborg  m.fl. (v) att
tillämpningen av reglerna om god man och  förvaltare
medfört  oönskade  konsekvenser. Enligt motionärerna
förekommer  det att förvaltare  och  gode  män  inte
motsvarar  kravet  i  11  kap.  12  §  FB  att  vara
rättrådiga,  erfarna  och i övrigt lämpliga. Det har
exempelvis  förekommit  att  personer  som  tidigare
dömts  för  bedrägeri  utsetts  till  gode  män  och
förvaltare. Vidare anför  motionärerna  att  god man
och  förvaltare inte förordnas i sådana fall där  så
erfordras. Som exempel nämns i motionen fall där god
man eller  förvaltare  inte  förordnats trots att en
fullmakt missbrukats och fullmaktsgivaren  på  grund
av   sjukdom,   psykisk   störning  eller  försvagat
hälsotillstånd  själv  inte  kunnat   återkalla  den
utfärdade  fullmakten.  Motionärerna anser  att  den
uppföljning och utvärdering  som utskottet förordade
i betänkande 1994/95:LU3 nu bör  komma till stånd. I
motionen  yrkas  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen till känna vad  i motionen anförts om att
utvärdera tillämpningen av reglerna  om  god man och
förvaltare.</pre>
<pre>
Kia Andreasson och Thomas Julin (båda mp)  anför  i
motion  L422  att  det  finns  mindre  samvetsgranna
personer   som  ägnar  sig  åt  att  grovt  utnyttja
förståndshandikappade   människor,  och  i  motionen
redovisas  exempel  på  sådana   fall.   Vanligtvis,
framhåller motionärerna, har en förståndshandikappad
en  god  man, men en sådan har emellertid inte  rätt
att fatta beslut utan huvudmannens samtycke. Det nya
begreppet  social  omsorg  med  ansvar att sörja för
person  bör, enligt motionärernas  mening,  innebära
att att en  god  man  respektive förvaltare skall se
till  att huvudmannen har  bra  levnadsförhållanden.
Motionärerna  menar  att  det  är oklart om den gode
mannens  uppgifter  är att se till  att  huvudmannen
inte  råkar i dåligt sällskap  och  blir  utnyttjad.
Psykiskt  störda  personer  med eget boende behöver,
anför motionärerna, ett utökat  skydd,  utan att man
för  den  skull  behöver  gå så långt att förvaltare
utses. I motionen yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad  i motionen anförts om
en   översyn   gällande   skydd   mot   otillbörligt
utnyttjande   för   gruppen   förståndshandikappade,
personer  med traumatiska hjärnskador  och  psykiskt
sjuka.</pre>
<pre></pre>
<pre>Utskottets ställningstagande</pre>
<pre></pre>
<pre>
I likhet med  motionärerna har utskottet noterat att
det under senare  tid  i  olika sammanhang framförts
kritik  mot  gode män och förvaltare.  Kritiken  har
framför allt gällt  att  gode  män  visat  bristande
engagemang   och  har  otillräckliga  kunskaper.   I
sistnämnda hänseende  har  särskilt  framhållits att
många utvecklingsstörda behöver hjälp  av  den  gode
mannen exempelvis med att utverka beslut om det stöd
och  den  service  som de är berättigade till enligt
bl.a. lagen (1993:387)  om  stöd  och  service  till
funktionshindrade. Diskussionen har också handlat om
hur  många  uppdrag en god man högst bör ha. Det har
vidare  gjorts   gällande   att   socialnämnder  och
länsstyrelser,   som   misstänker   att  sjuka   och
handikappade behandlas illa av sina gode män, enligt
sekretesslagen  (1980:100)  skulle vara  förhindrade
att anmäla detta till överförmyndaren.</pre>
<pre>
Frågor kring gode män har också  varit  föremål för
uppmärksamhet  inom  Nordiska  ministerrådet.  I  en
forskningsrapport Overgrep mot eldre  (Nord 1994:2),
som  överlämnats  till rådet har rekommenderats  att
reglerna ses över vad  gäller  tillsättande  av gode
män,   villkoren   för   att   bli   god   man   och
överförmyndarnas  kontroll  över  hur den ekonomiska
förvaltningen sköts.</pre>
<pre>Enligt utskottets mening finns anledning att ta den
framförda  kritiken  på allvar, och utskottet  anser
för sin del att det är hög tid att bestämmelserna om
god man och förvaltare, i enlighet med vad utskottet
uttalade år 1995, nu blir  föremål  för  en grundlig
uppföljning och utvärdering. Utskottet har också med
tillfredsställelse     noterat    att    man    inom
Justitiedepartementet påbörjat  ett  sådant  arbete.
Som  ett  led  i arbetet med att få kunskap om vilka
problem som uppkommer  i den praktiska tillämpningen
och  vilka  lagändringar  som   kan   behöva   göras
anordnade  departementet den 25 mars 1998 en hearing
med   deltagande    av    bl.a.    företrädare   för
överförmyndarnämnder, överförmyndare,  länsstyrelse,
Svenska  Kommunförbundet, Socialstyrelsen,  Sveriges
advokatsamfund  och  handikapporganisationer. Enligt
vad  som  framgår av en  inom  Justitiedepartementet
inför hearingen  upprättad diskussionspromemoria be-
handlades  bl.a.  frågor  om  hur  godmansinstitutet
fungerar, rekryteringen  av  gode  män,  behovet  av
utbildning  och  information, hur kontrollen av gode
män och förvaltare  kan  förbättras  samt om det bör
införas  en skyldighet för förvaltare och  gode  män
att samråda med sociala myndigheter och släktingar.</pre>
<pre>I    sammanhanget    bör    vidare    nämnas    att
justitieministern  i  ett  skriftligt  frågesvar  om
godmansinstitutet  den  10  februari  1999  (svar på
fråga   1998/99:   314)   uttalat   att  hon  delade
frågeställarens   uppfattning   att   det  i   vissa
avseenden  finns  anledning att se över reglerna  om
god  man.  De aktuella  spörsmålen  hade,  fortsatte
justitieministern,         aktualiserats        inom
Justitiedepartementet     under     den     pågående
utvärderingen av 1995 års förmynderskapsreform,  och
frågorna  och  deras  fortsatta beredning övervägdes
inom departementet.</pre>
<pre>Mot   bakgrund  av  vad  som   sålunda   redovisats
konstaterar   utskottet   att  motionsspörsmålen  är
uppmärksammade inom ramen för  det påbörjade arbetet
inom  Justitiedepartementet,  och  utskottet  finner
inte skäl att för närvarande förorda några initiativ
från riksdagens sida med anledning av de nu aktuella
motionerna.  Med  det  anförda  avstyrker  utskottet
bifall till motionerna L411 och L422.</pre>
<pre>
Även om utskottet således inte är berett
att förorda bifall till motionsyrkandena är
det enligt utskottets mening angeläget att
det arbete som påbörjades i början av år
1998 snarast mynnar ut i ett
ställningstagande i Regeringskansliet om
hur den fortsatta uppföljningen och
utvärderingen rörande 1995 års
förmynderskapsreform skall bedrivas, och
att en tidsplan för arbetet fastställs.</pre>
<a name="bhemst"></a><h2>Hemställan</h2><pre>Utskottet hemställer</pre>
<pre>
beträffande god man och förvaltare</pre>
<pre>
att   riksdagen   avslår   motionerna    1998/99:L411    och
1998/99:L422.</pre>
<pre></pre>
<pre>Stockholm den 13 april 1999</pre>
<pre></pre>
<pre>På lagutskottets vägnar</pre>
<pre></pre>
<pre>
Tanja Linderborg</pre>
<pre></pre>
<pre>
I  beslutet  har  deltagit:  Tanja  Linderborg  (v),
Marianne  Carlström  (s),  Stig  Rindborg  (m), Rune
Berglund (s), Karin Olsson (s), Henrik S Järrel (m),
Nikos   Papadopoulos  (s),  Elizabeth  Nyström  (m),
Marina Pettersson  (s),  Christina  Nenes (s), Tasso
Stafilidis (v), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson
(m),  Viviann  Gerdin (c), Raimo Pärssinen  (s)  och
Anne-Katrine Dunker (m).</pre>
<a name="bres"></a><h2></h2>
<a name="bbil"></a><h2></h2>
<a name="binh"></a><h2></h2>




<br />




Betänkande 1998/99:LU20 God man och förvaltare

Video

Debatt om förslag

Riksdagen avslog motioner från allmänna motionstiden 1998 om god man och förvaltare.