Genomförande av FN:s vapenprotokoll

Debatt om förslag 6 april 2011

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 80 Elin Lundgren (S)

Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservationen till förmån för den motion som behandlas i ärendet. Motionen handlar om att Sverige ska ta fram en nationell handlingsplan mot små och lätta vapen. I Socialdemokraternas program för nedrustning pekar vi på små och lätta vapen som en av tolv prioriterade punkter där vi anser att en nationell handlingsplan är viktig. Det som kallas för små och lätta vapen handlar egentligen om den typ av vapen som man kan bära med sig själv eller möjligen tillsammans med ett fåtal andra vapen. Det kan handla om pistoler, handgranater, revolvrar, landminor, k-pistar eller tyngre maskingevär. Den här typen av vapen står för det största antalet dödsoffer i konflikter och är därför i allra högsta grad viktig att uppmärksamma. Vapnen är relativt billiga och enkla att använda. Livslängden är lång, och de kan användas igen och igen. Vapnen tillverkas i många länder, av många företag, och tillverkningen är svår att kontrollera. Jag hittar olika siffror, men minst tusen människor om dagen dödas av den typen av vapen. Det finns ungefär 640 miljoner små och lätta vapen i världen enligt Kristna Fredsrörelsen. Vapenhandeln uppgår till 4 miljarder dollar varje år, och omkring en fjärdedel är olaglig handel. Som motionären skriver finns det på flera håll i världen planer för att se till att vapen inte hamnar på den illegala marknaden. Det börjar bli dags för Sverige att få en sådan nationell plan nu. I övrigt yrkar jag bifall till propositionen. I anförandet instämde Christer Adelsbo, Roza Güclü Hedin, Kerstin Haglö, Arhe Hamednaca och Anna Wallén (alla S).

Anf. 81 Maria Ferm (Mp)

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till den rödgröna reservationen i betänkandet där vi yrkar att Sverige ska ta fram en nationell handlingsplan med genusperspektiv för kampen mot små och lätta vapen. Vi ska nu alltså debattera justitieutskottets betänkande nr 17 om genomförandet av FN:s vapenprotokoll. Jag är i huvudsak positiv till att godkänna protokollet, som bland annat innehåller krav på märkning av skjutvapen, vapendelar och förpackningar med ammunition. Förslagen innebär i korthet att skjutvapen, vapendelar och förpackningar med ammunition ska märkas vid tillverkningen på ett närmare angivet sätt. Även vapen och vapendelar som förs in i Sverige ska förses med märkning. Den som bryter mot dessa bestämmelser ska kunna dömas till ansvar. Detsamma gäller den som förfalskar eller olovligen utplånar, avlägsnar eller ändrar angiven märkning. Det föreslås även att skjutvapen och vapendelar som har varit föremål för sådana brott ska kunna förverkas. Lätta vapen orsakar ett stort antal dödsoffer och ett stort lidande. Om man ser till den ödeläggelse de orsakar, skulle lätta vapen faktiskt kunna beskrivas som "massförstörelsevapen", sade FN:s generalsekreterare Kofi Annan vid millennietoppmötet i september år 2000. Vapentyperna används ofta för att underlätta våldtäkter i konfliktområden, vilket leder till stor osäkerhet för kvinnor. De små och lätta vapnen kommer nästan uteslutande från industriländer. Trots detta är det främst utvecklingsländerna som har tagit problemet på allvar och tagit fram nationella handlingsplaner mot dessa vapen. I FN:s handlingsplan om lätta vapen som antogs år 2001 uppmanas varje land att utarbeta institutionella strukturer som kan samordna och hålla ihop policyer, forskning och uppföljning av olika aktiviteter som ett land genomför för att hindra den okontrollerade spridningen av lätta vapen. Mer än 20 länder har därför utarbetat nationella handlingsplaner, så kallade National Action Plans, dock inte Sverige. Försvarsmakten har under våren 2007 genomfört en granskning av lätta vapen-arbetet inom Sverige med särskilt fokus på Försvarsmaktens arbete. En lång rad representanter för myndigheter och organisationer har intervjuats under projektet. En av de centrala slutsatserna från granskningen är att det finns en stor efterfrågan inom dessa grupper av en nationell strategi. Sverige bör därför utveckla en nationell strategi i brett samarbete med allmänhet och det civila samhället om lätta vapen. Det ska vara en strategi som tydliggör svenska strävanden inom området och som möjliggör uppföljning och utvärdering av svenska positioner och åtgärder. När tidigare motioner rörande en nationell handlingsplan för kampen mot små och lätta vapen har behandlats i andra utskott har utskotten ställt sig avvaktande. Utrikesutskottet har tidigare behandlat motioner med önskemål om en nationell handlingsplan för små och lätta vapen. I utrikesutskottets betänkande nr 7 från 2007/08 anförde utskottet bland annat att hotet från en okontrollerad spridning av små och lätta vapen måste tas på stort allvar och att insatser för att förhindra spridningen av sådana vapen är av stor vikt i det konfliktförebyggande och fredsbyggande arbetet. Utrikesutskottet välkomnade vidare att regeringen i internationella forum verkar pådrivande för åtgärder mot spridningen av små och lätta vapen. Trots det har motioner rörande handlingsplanen hittills avstyrkts, senast med hänvisning till pågående utredningar. Det är hög tid att riksdagen ger regeringen till känna att införa en nationell handlingsplan av detta slag. Godkännandet av FN:s vapenprotokoll räcker inte utan det behövs ett tillkännagivande också. Sverige måste ta fram en handlingsplan för att på ett heltäckande sätt bekämpa felaktig användning av små och lätta vapen och på sikt minska användningen av dem. Vapnen används nästan uteslutande i industriländer och ofta för att underlätta våldtäkter. I detta anförande instämde Christer Adelsbo och Elin Lundgren (båda S) samt Lena Olsson (V).

Anf. 82 Lena Olsson (V)

Herr talman! Jag instämmer också i anförandet från Socialdemokraterna när det gäller små och lätta vapen. Vi behandlar genomförandet av FN:s vapenprotokoll, som jag till fullo ställer mig bakom. Men jag yrkar bifall till den reservation som vi har gemensamt med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Jag tycker att det är angeläget. Motionen är från allmänna motionstiden, och utskottet har bedömt att den ska behandlas samtidigt som genomförandet av FN:s vapenprotokoll. Maria Ferm tog upp ungefär det jag hade tänkt säga. Vänsterpartiet har också motionerat ett antal gånger om en nationell handlingsplan när det rör små och lätta vapen. Utskottet säger så här i sitt ställningstagande: "Handeldvapen och lätta vapen är de vapentyper som orsakar flest dödsoffer och mest lidande runt om i världen. Antalet dödsoffer för lätta vapen har av FN uppskattats till 500 000 personer per år." Jag vet att den siffran är ganska lågt räknad. "Kampen mot spridningen av små och lätta vapen är därför en angelägen uppgift. För att denna kamp ska bli framgångsrik krävs framför allt ett effektivt internationellt samarbete." Det är därför vi åberopar det som 20 länder redan har skrivit under. Vi tycker att det är dags för en nationell handlingsplan också för vår del.

Anf. 83 Krister Hammarbergh (M)

Herr talman! Vi har nu hört tre anföranden kring detta betänkande. Det hedrar åtminstone en av dem att ha nämnt vad det egentligen handlar om, nämligen svensk lagstiftning, där vi i Sverige tillträder och gör förändringar när vi genomför FN:s vapenprotokoll. Det var Miljöpartiets representant som nämnde detta i sitt anförande, och det är huvuddelen i betänkandet. Vapenspridning är ett stort problem. Det är ett stort problem i världen, och man kan tycka att vi i Sverige inte skulle behöva uppleva det. Men trots att vi har relativt god ordning jämfört med många finns det tendenser till ökade problem, inte minst efter händelserna i Balkanländerna men också sammanbrottet för de kommunistiska staterna. Det har inneburit att vi i Sverige har fått in en hel del vapen som inte borde vara här. Vi ser också spridning av andra vapen som tillverkats i andra länder som smugglas in på olika sätt. Därför är det viktigt, herr talman, i både ett internationellt perspektiv och vårt eget, att vi får en kontroll på vapnen, av tre olika skäl, som jag ser det. Det första är att det är väldigt viktigt att vi i Sverige förhindrar att kriminella får tillgång till legala vapen. Det andra är att det är viktigt att vi gör det lättare att identifiera illegala vapen, att vi kan skilja dem åt. Det tredje är att vi ska minska spridningen av vapen. Därför är det bra att Sverige nu tillträder FN:s vapenprotokoll. Det visar behovet av att vi jobbar internationellt, självklart inom FN-systemet men också inom systemet i Europeiska unionen. Det ger en enhetlighet mellan de olika länderna, men det får också konsekvenser för svensk lagstiftning. Det vi i dag gör har den innebörden att vi inför en lagstiftning som innebär att vapen tillverkade i Sverige eller importerade till Sverige ska märkas. Det finns också en liten del om att det ska vara antändbart drivmedel i ammunitionen, så det omfattar inte luftvapen i första hand. Det som ska märkas på vapen är slutstycken eller trummor, pipor eller eldrör, stommar, lådor och mantlar. Många människor i Sverige har legala vapen - och ska ha legala vapen - som de använder i olika former, både i sportsligt syfte och i skytte och jakt. För dem får detta konsekvenser. Jag vet att det finns de som är negativa till detta, och jag har respekt för att man känner rädsla. Men jag vet också efter att ha fört diskussioner att de har respekt och förståelse för detta när de ser varför vi gör det. Det som nu ska göras är att de delar som jag räknade upp ska märkas så att man kan se tillverkarens namn, var de är tillverkade, att det finns ett serienummer och i förekommande fall, om det inte framgår av serienumret, när de är tillverkade. Detta görs naturligtvis för att vi ska kunna särskilja legala vapen från illegala vapen. Det är rimligt. Också ammunitionsförpackningar ska märkas så att man vet vilken typ och vilken kaliber det är, och det ska finnas ett ID-nummer och framgå vem som har tillverkat det. För den som tar in vapen innebär det att man har en månad på sig om det inte redan finns en märkning. Det vi nu gör i lagstiftningen är att införa en kriminalisering, och det innebär att den som inte följer lagen får i lägsta fall böter men i grövre fall ända upp till ett års fängelse. Det finns naturligtvis undantag som är legala. Den som använder vapen tillfälligt till jakt, skidskytte eller pistolskytte ska reparera vapnen, se över dem, få service, få dem värderade eller ställa ut dem på en mässa har möjlighet till undantag som gäller i tre månader. Jag tycker att det är en rimlig tidsgräns. Jag tror också att det både på den sportsliga sidan och på jaktsidan finns en respekt för dessa regler, när man väl tar i beaktande hur pass viktigt det är för oss att nå syftet att se till att kriminella inte får tillgång till legala vapen och att vi lättare ska kunna särskilja illegalt från legalt för att få till stånd en motvikt till en spridning av vapen som vi inte vill ha. Det finns en motion inlämnad av en allianskamrat som jag misstänker har blivit felremitterad när den har hamnat hos oss. Sådana motioner brukar annars behandlas i utrikesutskottet. Oppositionen har yrkat bifall till motionen. Jag har stor respekt för viljan att lösa problemet med konflikter i andra länder. Men jag tror att det bästa sättet vi kan göra det på är att till exempel se till att genomföra den lagstiftning som nu ligger på bordet, där vi arbetar genom FN-systemet och genom EU-systemet. Det blir lite grann av plakatpolitik att inte vilja prata om det vi faktiskt nu gör med lagstiftning, utan att hänvisa till en svensk nationell handlingsplan för hur vi ska lösa konflikter i andra länder. Ja, det är viktigt att vi gör det här arbetet. Men den goda motivering som Miljöpartiet hade här skiljer sig från hur motionen är formulerad, för den är inte formulerad på det sättet. Jag har respekt för att man måste driva oppositionspolitik, men jag börjar bli lite bekymrad - inte för att det finns en opposition, för det är bra. Men efter de senaste månaderna börjar jag bli lite bekymrad över att det största oppositionspartiet alltmer ägnar sig åt konstiga utflykter, både genom att fälla regeringsordningen på alla tänkbara sätt och genom att i allt större utsträckning ägna sig åt detaljformuleringar, vilket innebär att man får allt mindre påverkan på svensk politik. Det är beklagligt. Jag hoppas verkligen att detta parti, det största oppositionspartiet, nu rustar upp sig så att man återigen blir en kraft i Sveriges riksdag. Annars upplever vi i majoriteten att vi kommer att få det tråkigt. Jag yrkar bifall till majoritetens förslag. (Applåder) I detta anförande instämde Patrick Reslow (M).

Anf. 84 Johan Pehrson (Fp)

Herr talman! Man ska väl inte förlänga diskussionen mer än nödvändigt, men alla verkar så debattglada. Det handlar om att vi här i riksdagen om någon timme ska godkänna FN:s vapenprotokoll och de därmed följande ändringarna i fråga tull, märkning och annat vad gäller hur man tillhandahåller vapen, vapen som ska kunna användas i Sverige, som tidigare talare har sagt, men användas på ett legalt sätt. Den motion som har hamnat i vårt betänkande är bra och behjärtansvärd på många sätt. Den belyser det faktum att väldigt många människor förlorar sitt liv varje dag. Människor i världen förlorar hopp och framtid, och våldets härskare tillåter sig regera inte sällan med stöd av den här typen av vapen. Det drabbar inte minst kvinnor, så det genusperspektiv som lyfts fram i motionen är angeläget. Vad gäller genusperspektiv i en svensk handlingsplan och hur vi ska jobba i Sverige är det väl rätt uppenbart att det beträffande alla vapen som finns och som är legala på den svenska marknaden ska finnas en nolltolerans. Jag är lite nyfiken på vad en handlingsplan i Sverige ska innehålla. För Folkpartiets del handlar det om nolltolerans: Vapen som är på våra gator ska plockas bort - basta - oavsett om det gäller män eller kvinnor. Det är klart att det finns människor som mer eller mindre skadas av dessa vapen - det är inget konstigt med det. Jag tycker att vi har gått väldigt långt i Sverige med att se till att vi har kontroll på de legala vapnen. Jag träffar en hel del jägare som ibland känner sig lite frustrerade över att vi ålägger dem mer och mer bördor för att de ska kunna jaga älg. Men det är ju inte de som står för huvuddelen av det våld som utövas i vårt land av kriminella. Det är ju illegala vapen som ligger bakom. Man blir lite nyfiken på vad en handlingsplan ska innehålla. Vi kan säkert hitta fler åtgärder för att kontrollera de legala vapnen. Men vi ska ha nolltolerans på illegala vapen och kontrollera de legala vapnen. Är det något mer som ska stå i handlingsplanen än just detta, om man nu drar ut essensen? Sedan vill jag från Folkpartiets sida påminna om det faktum att vi och flera med oss hoppas snart kunna se att vi återkommer med en vapenamnesti i Sverige. Det är nödvändigt för att kunna rensa ut en del av de vapen som trots allt finns hos människor som tillfälligt - och förhoppningsvis till och med under längre tid - har kommit på bättre tankar och är sugna på att avhända sig det våldskapital de har i sin pistol. Det händer ju att någon som skaffar sig pistol för att vara cool kommer på bättre tankar. Bifall till utskottets förslag!

Anf. 85 Johan Linander (C)

Herr talman! Jag tror att detta kan bli ett av mina kortare inlägg i riksdagens kammare genom tiderna. Jag kan börja med att instämma i det Krister Hammarbergh och Johan Pehrson har sagt tidigare. Detta är viktiga frågor. Vi är eniga om hela lagstiftningspaketet. Sedan har det ramlat in en folkpartimotion som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet ställer sig bakom. Det skulle vara intressant att höra en lite bättre redogörelse från oppositionspartierna för vad handlingsplanen skulle innehålla. Då kanske vi hade haft lättare att förstå och ta ställning till ett sådant förslag. Än så länge är det höljt i dunkel. Med det korta inlägget vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen.

Anf. 86 Caroline Szyber (Kd)

Herr talman! Jag instämmer med tidigare talare från Alliansen. Jag är glad att Sverige nu genomför det FN-protokoll som sedan 2001 har funnits mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, deras delar, komponenter och ammunition, det så kallade vapenprotokollet. Det är i dag alltför många vapen som tillverkas olagligt och smugglas över gränserna och säljs. Kravet på märkning är i vart fall ett steg i rätt riktning. Det har länge funnits och finns än i dag flera mindre nogräknade regimer som tillverkar vapen och säljer dessa vidare till rebeller i exempelvis Afghanistan och Pakistan. Vitryssland är ett land som är känt för att tillverka illegala vapen och exportera lätta vapen. EU har sedan en tid tydliga sanktioner mot Vitryssland, vilket är bra. Men jag hoppas att EU framgent är tydlig med att belysa problematiken med illegala vapen i sina samtal med Vitryssland. För att bekämpa den illegala vapenhanteringen krävs ett internationellt samarbete. Vapenprotokollet kan utgöra en plattform för detta samarbete. Lagförslaget innebär ett krav på märkning vid tillverkning av skjutvapen, vapendelar och förpackningar av ammunition. Detta är åtgärder som måste vidtas för att bekämpa den illegala vapenhanteringen. Att genomföra FN:s vapenprotokoll är ett sätt att tydligt stoppa den gränsöverskridande organiserade brottsligheten. Sverige arbetar tillsammans med andra länder för verkningsfulla åtgärder mot spridning och användning av små och lätta vapen. I exempelvis The Parliamentary Forum on Small Arms and Light Weapons, som är en global parlamentarisk förening, utbyts erfarenheter och strategier. Enligt FN:s handlingsprogram om lätta vapen ska stater säkerställa att tillförlitlig märkning av vapen finns, med uppgifter om land och företag, för att kunna garantera möjligheten att spåra varje vapen. Mycket mer kan säkert göras, men genomförandet av FN:s vapenprotokoll är ett bra steg i rätt riktning. Jag yrkar härmed bifall till utskottets förslag.

Beslut

Nya regler för märkning av skjutvapen och ammunition (JuU17)

Skjutvapen, vapendelar och förpackningar med ammunition ska märkas vid tillverkningen. Även vapen och vapendelar som förs in i Sverige ska märkas. Den som bryter mot bestämmelserna ska kunna straffas med böter eller fängelse i högst ett år. De nya reglerna införs i samband med att Sverige genomför FN:s så kallade vapenprotokoll. Syftet med vapenprotokollet är att förstärka samarbetet mellan länder för att förebygga och bekämpa olaglig tillverkning och handel med skjutvapen. Lagen gäller från den 1 juli 2011. Riksdagen sa ja till regeringens förslag.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionen.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.