Betänkande 2002/03:LU4 Franchising och avtalsvillkor mellan näringsidkare

Video

Fru talman! Varje människa har rätt till ett värdigt
liv. Barnen ska få skolgång. Vi behöver trygghet
genom polisverksamheten i samhället, något som ju
har diskuterats här på förmiddagen. Vi behöver vård
och omsorg i olika skeden i livet och väldigt mycket
mer. Men för att samhället ska ha råd med allt detta
behöver vi ett sprudlande företagsklimat. Vi behöver
tillväxt i landet.
Fru talman! Jag gör ett litet break och, för att inte
glömma bort det, yrkar bifall till reservation nr 2.
Särskilt vill jag uppmärksamma det särskilt yttrandet
om franchising.
Nu går vi vidare. Vad jag vill beröra är grunden
för välfärden. Enskilda människors idéer och kreati-
vitet ska tillsammans med forskning och kunnande
omsättas i nya innovationer. Det är vad vi vill bygga i
det här landet. Små och medelstora företag ska finna
sina former, så att förutsättningarna blir riktigt gynn-
samma.
Det är vår roll att som lagstiftande församling
övervaka att lagstiftning och god etik upprätthålls för
marknaden, för företagarna och för oss alla. Staten
måste därför ta ett övergripande ansvar för att likvär-
diga villkor ska gälla för olika företagsformer och
företagande. De små och medelstora företagen får
inte missgynnas i detta sammanhang.
Fru talman! Franchising är en samverkan mellan
två näringsidkare, mellan franchisegivaren och fran-
chisetagaren. Denna företagsform utmärks av ett
gemensamt uppträdande både utåt och inåt. Franchi-
segivaren upplåter genom ett avtal åt en eller flera
franchisetagare att mot en viss ersättning få rätten att
sälja varor och tjänster under ett specifikt namn, till
exempel McDonalds.
I denna konstellation är franchisetagaren självklart
underlägsen franchisegivaren. Därför är det viktigt att
ett lagligt minimiskydd upprättas för att stärka den
svagare parten
Unidroits generalförsamling antog i höstas en
modellag, och Regeringskansliet har signalerat om en
utredning. Vi kristdemokrater följer det här arbetet
med stort intresse.
Fru talman! Avtal mellan näringsidkare innehåller
ofta en skiljeklausul. Vi vet att konflikter och me-
ningsskiljaktigheter uppträder i alla sammanhang i
samhället. Konfliktlösningsseminarier finns det i stor
mängd. Det gäller då konflikter mellan människor i
relationer och mellan olika parter. Naturligtvis gäller
det också inom företagsverksamheten. Då är det vik-
tigt att det finns skiljeklausuler. Men skiljemannaför-
farandet är dyrt. Detta blir särskilt märkbart för små-
företagarna i ett mellanhavande med ett stort företag.
Ofta tvingas småföretagarna av ekonomiska skäl att
avstå från att processa trots att de har berättigade
krav. Detta är inte bra.
Vi anser att regeringen ska tillsätta en utredning
som ska lägga fram förslag till åtgärder när det gäller
att kunna jämka avtal mellan näringsidkare. Det kan
till exempel gälla annorlunda förfaringssätt för att
använda sig av goda advokater.
Fru talman! Majoriteten i utskottet förutsätter att
dessa önskemål ska tillgodoses i samband med att
regeringen överväger frågan om franchising. Det tror
vi kristdemokrater inte riktigt på. Vi tror inte att det
är självklart att regeringen utgår från att ett utskott
förutsätter saker. I stället tror vi, fru talman, att det
vore bättre om utskottet biföll Kristdemokraternas
önskemål om ett tillkännagivande till regeringen om
att en utredning ska ske - om man nu ändå tycker så.
Riksdagen kan ju inte enbart förutsätta att utredningar
ska ske om vi inte ger regeringen detta till känna.
Att ge goda förutsättningar för jämkning av avtal
mellan näringsidkare förbättrar företagsklimatet, och
det behöver vi i Sverige. Det skulle också gynna
tillväxten inom industrin. Fler skulle bli sugna på att
starta företag. Därmed ökar vi möjligheterna för alla
människor som lever i det här samhället att få upple-
va det välbefinnande som en god välfärd ger.


Fru talman! Det är inte ofta som jag står här i ta-
larstolen och håller med Kristdemokraterna men i den
här frågan är Yvonne Andersson och jag faktiskt
väldigt eniga. Fajtas gör vi i andra frågor - om det
som Yvonne Andersson inledde med och som handlar
om familj och barn.
Fru talman! I dag har vi i Sverige ingen särskild
lagstiftning som specifikt tar sikte på franchising. Det
har däremot Kanada, Australien, USA, Spanien och
Frankrike.
År 1987 lade Franchiseutredningen fram ett be-
tänkande med förslag om lagstiftning. Men fyra år
senare bestämde sig den borgerliga regeringen för att
lägga den utredningen till handlingarna. Därefter har
lagutskottet vid flera tillfällen behandlat motioner
som innehåller krav på lagstiftning. Den som har varit
mest aktiv i frågan är faktiskt den dåvarande ordfö-
randen i justitieutskottet, numera biträdande finans-
ministern, Lars-Erik Lövdén.
Fru talman! Jag beklagar att utskottsmajoriteten
valt att överlåta på regeringen att avgöra om det be-
hövs en lagstiftning om franchising eller ej. Det är
trots allt i denna församling som det lagstiftas.
Varför har utskottet återigen valt att inte ha någon
synpunkt på detta? Utskottsmajoriteten har ingen
ståndpunkt och har inte haft någon ståndpunkt under
de senaste åren då vi lyft upp frågan - det är alltså
inte första gången som frågan tas upp till debatt här i
kammaren.
Har utskottet någon egen uppfattning? Tycker
man att det behövs en lagstiftning? Tycker ni i ut-
skottsmajoriteten att det behövs en lagstiftning, säg
det då! Och om ni inte tycker att det behövs en lag-
stiftning får ni vara tydliga och tala om också det.
Men att bara tala om att överlåta det här på regering-
en och låta regeringen ta den tid som man behöver ha
på sig för att komma med ett förslag tycker jag och
Vänsterpartiet är svagt.
Jag ställer mig väldigt frågande till att inte ens
Socialdemokraterna har någon uppfattning i frågan.
Vi får väl se hur det förhåller sig när Socialdemokra-
ternas representant presenterar Socialdemokraternas
ställningstagande.
Vilka är det som inte vill ha en lagstiftning? Jo,
Svenskt Näringsliv och Svenska Handelskammarför-
bundet.
Och vilka vill ha en lagstiftning? Jo, fru talman,
bland annat LO, Företagarnas Riksorganisation,
Franchisetagarnas Riksorganisation, Handelsanställ-
das förbund, Petroleumhandelns Riksförbund och
Motorbranschens Riksförbund.
Detta tycker jag tydligt visar att lagutskottet
struntar i småföretagen. Det här är en fråga som
handlar om småföretag, och den frågan har utskottet
valt att dra i långbänk. För oss i Vänsterpartiet är
småföretagen viktiga. Därför är det också viktigt att
få en reglering i frågan.
Samma sak gäller självklart Kristdemokraternas
motion, som Yvonne Andersson på ett väldigt bra sätt
har redogjort för. Den ställer vi i Vänsterpartiet upp
på. Men varken hos Socialdemokraterna eller hos
Moderaterna, Centerpartiet eller Folkpartiet finns det
någon insikt om just de små företagens specifika
problematik.
Man tror att regeringen ska ta upp detta när man
ser över frågan om franchising. Men det är ingen som
har sagt att det kommer att bli så att regeringen kom-
mer att lägga fram ett förslag som utgår från Unidro-
its förslag som kom i slutet av förra året.
Sett i ljuset av att franchising är en företagsform
som har ökat enormt under 90-talet och att de länder
som jag tidigare räknade upp har en lagstiftning är det
märkligt att man fortfarande vill vänta och se. Det
vore på sin plats att utskottet tog ställning och uttala-
de att regeringen borde lägga fram ett förslag. Sedan
får regeringen göra det utifrån den ordningen. Men
det här har, som sagt, dragits i långbänk.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation
nr 1, och jag står bakom även reservation nr 2.
Inte heller vid en konkurs finns det ett jämbördigt
förhållande mellan givare och tagare. Det är just detta
ojämbördiga förhållande som är det allvarliga när det
gäller franchising. Om franchisetagaren inte har fått
något meddelande om konkurs vare sig av givaren
eller konkursförvaltaren finns det alltså inga som
helst regleringar på området. Det är häpnadsväckande
och även fullständigt oacceptabelt att det ligger till på
det här sättet.
Sist när utskottet behandlade frågan tog man ock-
så upp den studieresa till Australien som delar av
utskottet gjorde - jag var dessvärre inte med utan jag
var med på en resa till andra sidan jordklotet. I Au-
stralien studerade man Australiens lagstiftning på
området, och enligt den har franchisetagaren alltid
rätt att ta del av hyreskontrakt oavsett om franchise-
tagaren hyr lokalen direkt av franchisegivaren eller
använder lokaler som hyrs av honom.
Över huvud taget har franchisetagare i Australien
ett starkt rättsligt skydd. De har bland annat rätt till
omfattande information innan han eller hon startar sitt
företag.
Fru talman! Hur man än vänder på det hela före-
ligger det ett ojämbördigt förhållande mellan franchi-
setagare och franchisegivare. Det finns inte heller
några sanktioner för företagare som bryter mot upp-
satta regler.
Med detta hoppas jag att Socialdemokraterna tyd-
ligare kommer att redogöra för vad de tycker i den
här frågan och inte bara hänvisa till vad man hoppas
och tror att regeringen ska göra. Det finns ju flera
olika områden där vi har förutsatt att regeringen ska
göra en sak men där den har gjort en annan sak.


Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
förslaget i lagutskottets betänkande nr 4 om franchi-
sing och avtalsvillkor mellan näringsidkare.
Jag ska försöka att svara på Tassos frågor och för-
klara lite grann vad vi menar.
Först ska man vara medveten om att denna fråga
har diskuterats åtskilliga gånger, bland annat hösten
1992, då man utgick från ett ganska utarbetat förslag,
och förra hösten då man behandlade många remiss-
svar. Men det spretade ganska mycket. Det fanns
många olika ställningstaganden, både kritiska och
positiva.
Det finns även franchisetagare som har väldigt bra
avtal, så man ska ju inte måla upp något skräckscena-
rio. Men jag håller med om att det har fungerat dåligt
i vissa fall. Det gäller till exempel detta med skilje-
dom som kan kosta rätt så mycket pengar.
Självfallet finns det många problem. Men de etis-
ka regler som finns i dag fungerar bra på de flesta
håll. Det problem som finns måste man naturligtvis se
över.
Vi socialdemokrater är inte främmande för en lag-
stiftning, men man måste ta det lite varligt. Jag är inte
säker på att det ska införas en lagstiftning bara om
franchising utan det handlar kanske om en bredare
lagstiftning. Men det är svårt att säga i dagens läge.
Det finns väldigt många olika direktiv och det är svårt
att specificera vad som ska finnas i denna lagstift-
ning.
I den första motionen som behandlas specificerar
man mycket noggrant vad som ska ingå i en ny lag-
stiftning. Det tycker vi är problematiskt.
Orsaken till att man sköt upp beslutet tidigare var
att man väntade på Unidroits fördrag för att se vilken
modell som tillämpades där.
Utifrån detta är utskottets ställningstagande att
man ska överlåta till regeringen att se över möjlighe-
terna att utreda om det behövs en lagstiftning på det
här området.
Man måste vara medveten om att det rör sig om
ett avtal mellan två näringsidkare som ingåtts helt
frivilligt. Självfallet måste den svagare parten skyd-
das, det är vi helt på det klara med. Det kan uppstå
problem. Framför allt är det viktigt att man ser över
avtalsrätten så att det inte blir andra konsekvenser i
slutändan.
I och med detta har utskottet ansett att det inte
krävs några ytterligare åtgärder med anledning av
motion L281. Man kommer att se över det hela på
Regeringskansliet.
Utskottet har uttalat detsamma när det gäller mo-
tionen om avtalsvillkor för näringsidkare. Denna
motion har flera gånger varit uppe till behandling.
Även i den frågan har det skett en omfattande remiss-
behandling. Utskottet anser att i samband med att
man ser över möjligheterna att införa en lagstiftning
franchising bör man knyta ihop dessa frågor för att
skapa en lite bredare lagstiftning som ska skydda
olika typer av näringsidkare.


Fru talman! Jag tycker att Johan Löfstrands inlägg
är väldigt intressant. Det är ju inte det som han säger
som utskottet har föreslagit i betänkandet, utan det är
ju det som både Vänsterpartiet och Kristdemokraterna
vill ska ske.
Att regeringen tidigare har angripit frågan och att
den har remissbehandlats är inget försvar för att vi i
lagutskottet eller riksdagen inte ska göra någonting.
Om det kommer fram olika uppfattningar i en fråga
under en remissbehandling är det om möjligt ännu
viktigare att vi i riksdagen är tydliga med vad som
behöver göras och att något behöver göras.
Därför undrar jag fortfarande: Varför vill inte So-
cialdemokraterna att riksdagen ska ge regeringen till
känna att en utredning ska tillsättas så att det blir
tydligt vad beslutsfattarna i den här församlingen vill.


Fru talman! I och med fördraget i Unidroit finns
olika förslag. Å andra sidan finns kanske inte till-
räckligt goda skäl för att införa lagstiftning. Man ska
se över om det påverkar avtalsrätt och liknande. Jag
menar att man ska låta regeringen se över huruvida
det behövs. Sedan får man komma fram till om det
behövs en lagstiftning eller inte.


Fru talman! Varför blir inte det som sägs från ta-
larstolen här i riksdagen om allt man tror att regering-
en skulle behöva göra tydligt i betänkandet? Varför
skriver ni inte det som vi har anfört, att vi vill ge
regeringen till känna att det behövs en utredning om
vilka åtgärder som behöver vidtas för att det ska bli
jämbördiga förhållanden och bättre möjligheter för
olika näringsidkare? Det skriver ni inte. Det är vad vi
som har reserverat oss kräver.
Fru talman! Jag förstår inte varför riksdagen och
Socialdemokraterna inte vågar eller har lust att vara
tydliga, om ni tycker att det behövs. Det är många
grupper i samhället som tycker att det behövs en
tydlighet från lagstiftarna i de här frågorna, för att
komma till rätta med en rad problem i företagsamhe-
ten och för att det ska vara möjligt med ett skiljeman-
naförfarande, när det behövs, där alla kan delta på
jämbördiga villkor.


Fru talman! Jag är inte säker på att det behövs en
lagstiftning. Det är vad vi säger. Vi säger att vi inte är
säkra på att lagstiftningen behövs och att vi överlåter
till regeringen att se om det finns en möjlighet och att
utreda det. Det finns i dagsläget många franchisetaga-
re som är ganska nöjda med sina avtal. De har oerhört
bra avtal. De kanske i många fall skulle förlora mer
på att det infördes lagstiftning om franchising. De kan
vara rädda för att avtalslagen blir inskränkt på ett
eller annat sätt. Det är ett problem. Därför ska man ta
det lugnt och försiktigt i den här frågan.


Fru talman! Johan Löfstrand säger att man ska ta
det varligt, lugnt och försiktigt. Sedan säger han att
han inte är säker på att det behövs någon lagstiftning
på området. Han säger också att franchisetagarna
kanske riskerar att förlora mer på det.
Johan Löfstrand säger att remissvaren på de mo-
tioner som utskottet behandlade förra året spretade åt
många olika håll. Jag vet inte riktigt vad han pratar
om. Möjligen är det han som spretar åt olika håll. Det
ställningstagande som Johan Löfstrand gör är att ta
parti för de remissvar som kom in från Föreningen
Svenskt Näringsliv och Svenska Handelskammarför-
bundet. Han ställer sig samtidigt helt emot det krav på
lagstiftning som lämnades in av LO, Företagarnas
Riksorganisation, Franchisetagarnas Riksorganisa-
tion, Handelsanställdas förbund och så vidare.
Jag förstår inte på vilket sätt Johan Löfstrand me-
nar att det spretar åt olika håll. Har ni från socialde-
mokratiskt håll tagit ställning till att det helt enkelt
inte behövs någon lagstiftning? Är det vad som gör
att ni inte är tydliga?
Ni är inte tydliga, jag håller med Yvonne Anders-
son. I den text i betänkandet som ni har ställt er bak-
om står : "Enligt vad utskottet erfar avser man nu
inom Regeringskansliet att utreda i vilken utsträck-
ning en lag av det slag som tagits fram inom Unidroit
bör införas i Sverige och hur den i så fall närmare bör
vara utformad." Jag har inte hört något datum. Är det
så att arbetet pågår? När kommer regeringen i så fall
att göra det?


Fru talman! Vi säger inte att vi inte vill införa en
lagstiftning. Det finns näringsidkare som har råkat illa
ut. Därför är det viktigt att skydda dem. Däremot tror
jag att det är viktigt att se det ur flera olika perspek-
tiv. Jag tror att det skulle vara fel att införa en lag-
stiftning som inriktar sig bara på franchising. Det
skulle innebära att de utpekade franchisegivarna, som
oftast skapar problemen, skulle hitta andra former för
att bedriva sin verksamhet. Därför tror jag att en rik-
tad lag mot franchising inte skulle lösa problemet.
Det finns kanske andra lagar eller formuleringar som
vore bättre.
De som skapar stora problem, de som är i över-
ordnad ställning och utnyttjar det gentemot franchi-
setagarna, kommer att hitta andra sätt och andra sy-
stem. De kommer att sluta andra avtal för att kunna
fortsätta utnyttja sin position. Därför tror vi att en
lagstiftning rörande just franchising kanske inte är
den rätta vägen. Man kanske ska ha en bredare lag-
stiftning.


Fru talman! Jättebra, Johan Löfstrand! Otroligt
bra! Men varför ger ni inte det uppdraget till reger-
ingen? Det som Johan Löfstrand tar upp här är bra, att
det kan finnas andra problem och så vidare. Men vi
får inte glömma bort anledningen till att det behövs
regleringar på detta område som gäller småföretagare
i en utsatt situation. Anledningen är att det är ett spe-
ciellt läge att vara franchisetagare och franchisegiva-
re. Den regleringen finns inte i övrig lagstiftning i
Sverige i dag.
Jag har tjatat på våra utskottsmöten om att vi ska
vara noga och tydliga med vilka formuleringar vi
ställer oss bakom och hur vi skriver våra betänkan-
den. Det här är ett typiskt exempel på hur det kan bli
lite, för att inte säga mycket otydligt. I utskottets
ställningstagande till motionen om franchising säger
man att regeringen får ta fram en lagstiftning, om
regeringen eventuellt kommer fram till att det skulle
behövas. Sedan avslår man motionen. På nästa sida,
där det andra spörsmålet behandlas, hänvisar man till
att utskottet förutsätter att de synpunkter som redovi-
sas i motionen uppmärksammas i samband med att
regeringen överväger frågan om lagstiftning rörande
franchising.
Man har alltså redan tagit för givet att regeringen
kommer att överväga frågan. Kan Johan Löfstrand
garantera att regeringen kommer att överväga frågan
om lagstiftning rörande franchising? När kommer det
i så fall att ske?


Herr talman! Jag kan nog garantera att man kom-
mer att överväga huruvida man ska göra en utredning.
Jag tror att det övervägandet kommer att ske snart;
man gör det just nu.
Anledningen till att skrivningen har kommit till är
att det finns en del problem som man måste studera
innan man kommer fram till om man ska utreda frå-
gan och hur bred lagstiftningen ska bli. Det är det
som jag tog upp tidigare. Bland annat är det viktigt att
man på många håll inte inskränker avtalsfriheten för
att företag inte ska hamna i dålig dager eller få det
ännu svårare att utföra sin affärsmässiga verksamhet.
Jag tog också upp förut att det här handlar om två
näringsidkare som har gått in i ett avtal helt frivilligt.
Den ena parten är inte underordnad från början. Det
är viktigt att se att det är två jämbördiga parter från
början som har ingått ett avtal frivilligt. Självklart ska
man skydda parterna så länge det skapar fördelar och
tillväxt i samhället. Men det kan också finnas tillfäl-
len då det skapar låsningseffekter och ineffektivitet.
Därför kan lagstiftningen ibland bli ett problem. Där-
för är det viktigt att överväga huruvida man ska utre-
da frågan om lagstiftning.


Herr talman! Det här betänkandet har fått en lite
annorlunda allians. Jag instämmer i mycket av vad
Johan Löfstrand har sagt. Det ligger mycket i det han
säger om avtalsfriheten. Avtalsfriheten är ju en av
grunderna för marknadsekonomin.
Rätten att utan inblandning av andra träffa avtal
mellan fristående parter är av yttersta vikt för ett
välfungerande näringsliv. Lika viktigt för ett funge-
rande näringsliv är att parter som träffar ett avtal kan
lita på att den andra parten håller avtalet. Lagstiftaren
bör därför iaktta stor försiktighet både när man regle-
rar ett område eller när man gör det möjligt att i ef-
terhand helt eller delvis underkänna ett avtal.
Precis som Johan Löfstrand säger är franchiseta-
garen och franchisegivaren jämbördiga parter när de
ingår avtalet. De gör det frivilligt. De har möjlighet
att förhandla om avtalet. Därför ska vi som lagstiftare
vara väldigt försiktiga när vi går in och gör någonting
åt det.
Jag har en viss förståelse för oron vad gäller fran-
chising och bristen på balans som kan uppstå i efter-
hand. Men den bristen på balans kan ju också upp-
komma i många andra sammanhang. Den lille företa-
garen är beroende av en stor kund för sina intäkter i
företaget, och till skillnad från leverantören till det
stora bolaget har franchisegivaren ett intresse av att
det går bra för franchisetagaren eftersom han får
betalt av franchisetagaren. Franchisegivarens in-
komster kommer ju från franchisetagaren, och han är
därmed beroende av att det fungerar bra.
Jag vill påstå att vi i Sverige har en brist i vår
rättsliga tradition. När vi sluter avtal gör vi det ofta
mycket hastigt, och vi förhandlar sällan om innehållet
i avtalet. Vi lägger till och drar ifrån lite hur som helst
när vi förhandlar och tror att det vi har sagt under
förhandlingen också är det som vi har avtalat om.
Ofta tror vi att vi kan lösa saker i efterhand. Det är
när vi träffar avtalet som vi måste tänkta igenom vad
som kan hända när vi är oense. Om man inte kan göra
det själv bör man låta en expert granska avtalet.
Som vi har hört här har det inom franchiseområ-
det pågått ett internationellt arbete med en modellag.
Den kom i september. Vi vet att det också har före-
kommit en självsanering i branschen. Där finns nu
uppföranderegler och en etisk nämnd. Vid förra riks-
mötet behandlades liknande motioner och det gjordes,
som vi har hört, en rejäl remissrunda. Man kom då
fram till att det inte fanns tillräckliga skäl för en lag-
reglering.
Vi moderater är villiga att avvakta det arbete som
pågår i Justitiedepartementet, där man bereder frågan
om en eventuell lagstiftning. Jag tycker att Johan
Löfstrand har en poäng när han ställer frågan om
lagstiftningen bara ska gälla franchising eller även
andra områden. Det är viktigt att det från branschen
finns ett starkt tryck på en lagreglering innan vi lag-
stiftar om det. I annat fall bör vi avvakta.
Herr talman! Vad gäller frågan om avtalsvillkor
mellan näringsidkare inriktar sig motionären främst
på det faktum att det i kommersiella avtal ofta finns
en skiljeklausul för tvistlösning. För en småföretagare
kan förvisso ett skiljeförfarande vara en kostsam
process, och inte alltför sällan tvingas en småföreta-
gare att avstå från att få sin sak prövad. Ett av skälen
till att skiljeklausuler skrivs in i kommersiella avtal är
att tvistlösningen vid de allmänna domstolarna ofta
tar lång tid och sker i offentlighet.
Jag tror att med en bättre fungerande och snabbare
tvistlösning vid de allmänna domstolarna skulle efter-
frågan på skiljeklausuler minska. Det pågår också
inom de olika skiljeinstituten en utveckling där man
försöker få fram enklare modeller för tvistlösning,
och att förfarandet också ska bli snabbare och billiga-
re. Jag tror att vi ska låta näringslivet självt ta hand
om den frågan.
Slutligen, herr talman, gäller det frågan om dom-
stolarnas ovilja att jämka avtal med tillämpning av

Herr talman! Bertil Kjellberg säger att han tycker
att näringslivet självt ska ta hand om de problem som
kan uppstå i samband med en meningsskiljaktighet
mellan näringsidkare. I dag är det de facto ett pro-
blem i näringslivet när ett mindre företag kommer i
konflikt med ett större företag eller en koncern.
Jag kan inte riktigt förstå att inte Moderata sam-
lingspartiet, som i ur och skur har hävdat vikten av
företagsamhet, bra företagsklimat och trygga villkor
för företagarna, kan ställa upp på att regeringen gör
en utredning som visar vilka möjligheter det bör fin-
nas för de små näringsidkarna att få möjlighet till ett
skiljedomsförfarande eller kunna få hjälp så att de på
jämbördiga villkor kan mötas i en sådan process.
Jag tycker att detta är märkligt och motstridigt
jämfört med de uppfattningar som Moderata sam-
lingspartiet tidigare haft när det gäller företagande.


Herr talman! Det finns alltid en fara när vi som
lagstiftare tror att vi kan reglera och styra och ställa.
Näringslivet är mångfacetterat, och jag tror att det är
viktigt att vi låter olika modeller för tvistlösning växa
upp i samhället. Det finns nämligen inte endast en
modell som är bra, utan det finns många modeller
som kan fungera. Vi har de allmänna domstolarna,
där man också har tvistlösning mellan företagare, och
vi har skiljeinstitutet som är under utveckling. Det
finns något som heter Göteborgsmodellen, där man
har en annan, mycket enklare och snabbare, lösning.
Det tror jag är mycket bättre än att vi som lagstiftare
ska reglera hur det här ska fungera.


Herr talman! Jag håller med om att det finns re-
glerat i dag, men de regler som finns har i första hand
visat sig vara ett stöd och en hjälp för medelstora och
framför allt stora företag. När dessa regler nu under
en längre tid har gällt i praktiken visar det sig att
småföretagarna drar det kortaste strået.
Vi vill att småföretagarna ska få modeller som
passar dem. Kanske kan man anpassa denna stora
modell till småföretagare, eller också kan man hitta
en helt ny modell. Det står vi öppna för.
Vad vill Kristdemokraterna? Jo, vi vill hitta mo-
deller som stöder och hjälper också småföretagarna
när problem uppstår. Det var det vi ville att regering-
en skulle se över och utreda. Jag förstår inte hur man
kan slå bort det med att säga att just den delen får
näringslivet klara självt. Staten har ju reglerat så
mycket för större företag. Varför ska vi inte i så fall
ge samma stöd, och kanske ett ännu bättre stöd, åt
små företagare?


Herr talman! Jag tror ju inte att staten har reglerat
för stora företag, utan staten har infört generella reg-
ler för konfliktlösning i samhället. Brister i de all-
männa domstolarna har gjort att näringslivet hittat
kompletterande lösningar.
Jag har i mitt civila yrke ofta avrått småföretagare
att ingå avtal med skiljeklausuler. Det händer ju. Man
har också där en möjlighet att reglera. Men att vi som
lagstiftare ska gå in och förbjuda - det är vad det
måste bli fråga om - eller på annat sätt reglera hur
folk träffar avtal menar jag är felaktigt.


Herr talman! Jag ska till att börja med yrka bifall
till utskottets förslag i lagutskottets betänkande 4. Jag
ska nu uppehålla mig kring frågan om franchising
med anledning av det särskilda yttrande som bland
annat Folkpartiet liberalerna står bakom.
Franchising är en mycket positiv företeelse och en
viktig del av företagsamheten och näringslivet i Sve-
rige. De senaste siffrorna som finns om utbredningen
av franchiseförhållanden är från 1997, så siffrorna är
inte helt färska. Men jag vill ändå fästa kammarens
uppmärksamhet på dem.
Franchiseföretag omsätter i dag enligt den senast
tillgängliga statistiken nästan 100 miljarder kronor
årligen. Det är en bransch där 80 000 personer och
mer därtill är sysselsatta. Den har färre konkurser än i
övriga delen av näringslivet, och franchiseföretagen
har en högre överlevnadsfrekvens än andra nystartade
företag. Inte minst intressant är att det också är be-
tydligt fler kvinnliga företagare inom franchiseför-
hållanden än inom det övriga näringslivet, vilket jag
tycker är viktigt att uppmärksamma.
Ändå är detta en mycket speciell form av rättslig
relation mellan två näringsidkare. Det är en relation
där den ene binder upp sig i ett mycket specifikt
rättsligt förhållande till en annan part som vanligen är
främsta eller rentav enda leverantören för den verk-
samhet man kommer att ägna sig åt. I de allra flesta
fall fungerar detta mycket bra. Men det finns undan-
tag där vi inom Folkpartiet menar att franchisetagaren
har hamnat i en alltför underlägsen ställning i förhål-
lande till franchisegivaren.
Vi menar därför att det behövs någon form av mi-
nimiskydd i lagen mot avtalsvillkor som är alltför
ensidigt utformade till nackdel för franchisetagaren i
denna rättsliga relation. De praktiska konsekvenserna
av en sådan lag skulle för de allra flesta bli obefintli-
ga. De flesta franchisetagare och franchisegivare
arbetar under avtalsförhållanden som fungerar myck-
et bra och där de avtalsvillkor som denna lagstiftning
tar syfte på inte föreligger. Men i en situation där en
franchisetagare är i ett alldeles för stort rättsligt un-
derläge i förhållande till franchisegivaren skulle en
lag kunna ge ett viss minimiskydd att luta sig emot.
Vad som har hänt sedan kammaren senast diskute-
rade denna fråga är att Unidroit har tagit fram en
modellag som enskilda länder kan använda för att ha
om underlag för nationell lagstiftning. Vi menar att
regeringen nu bör noga studera Unidroits förslag och
se om man kan använda det som grund för att kon-
struera en svensk lagstiftning för den här typen av
avtalsförhållanden.
Vi kommer därför att följa denna fråga noga men
tycker att regeringen bör få tid att arbeta med saken.
Vi ser fram emot en beredning där man kan få någon
form av lagstiftning på detta område på näringsfrihe-
tens och avtalsfrihetens grund.


Herr talman och övriga! Jag vill först säga att vi
från Centerpartiets sida inte har någon avvikande
åsikt, utan vi instämmer i utskottets ställningstagande.
Det är bra att regeringen uppmärksammar frågan och
att man tittar på och utreder vilka villkor som franchi-
setagaren lever under och konsekvenserna. Detta
säger jag enbart utifrån ett småföretagarperspektiv.
Det är viktigt just för småföretagarna att underlätta
och göra det tydligare samt att se över hur ett minimi-
skydd ska utformas.
Vi vet också att i takt med att vi har alltfler inter-
nationella kontakter kan franchisingsamverkan kom-
ma att öka. Nu kanske någon tycker att det är upp till
var och en att själv bedöma och avgöra vilken över-
enskommelse man ska träffa. Visst är det så. Men jag
tycker fortfarande att det är viktigt att man har någon
form av minimiskydd för småföretagen med tanke på
hans möjligheter att själva sätta sig in i mycket om-
fattande regelverk.
Det är också positivt att se att det i uppdraget in-
går att bedöma om ytterligare åtgärder behövs. Den
diskussion som nu varit visar på att vi tolkar texterna
och skrivningarna i betänkandet lite olika. Här säger
man att det inte skulle komma någon utredning till
stånd. Det står både och i betänkandet, och det får
man väga.
På s. 6 står det att utskottet har erfarit att man
inom Regeringskansliet ska utreda i vilken utsträck-
ning man behöver lagen. Sedan står det dessutom att
man i uppdraget ska bedöma behov av ytterligare
åtgärder. Det har kommit så långt på väg att det finns
ett uppdrag. Då är det klokt att man först utreder så
att man vet vad det är man ska lägga fram förslag om.
Därför har vi inte någon reservation, utan vi har
ett särskilt yttrande. Där står det att vi ska avvakta
resultatet av det aviserade arbetet. Jag har inte mer att
orda om det än att vi ska se till att utredningen kom-
mer till stånd.


Herr talman! För oss miljöpartister handlar småfö-
retagande i grunden om ideologi. Det handlar om den
lilla människans möjlighet att utveckla en idé, kämpa
för en sak man tror på eller verkställa något som man
vill ha gjort i sitt liv. Utifrån detta ideologiska per-
spektiv kan man alltid på ett rent ideologiskt plan ha
en kritik mot franchiseverksamhet. Men det är inte
svårt att se att det är just franchiseföretagsamhet som
ger många människor möjligheten att starta och driva
företag. Därför bör man också se till att dessa männi-
skor får vissa lagliga rättigheter i sin avtalsverksam-
het.
Miljöpartiets ståndpunkt är mot bakgrund av det
att Sverige bör ansluta sig till de länder inom EU,
som Spanien och Frankrike, som har en lagstiftning
om franchiseverksamheten. Vi anser att en lagstift-
ning ska vara till franchisetagarens förmån. Den bör
innehålla förhandlingsrätt för franchisetagaren och
informationsskyldighet för franchisegivaren. Den bör
också innehålla klara och tydliga regler om hur man
går till väga vid uppsägning av avtal.
Inom Unidroit har vi, som vi också hört i debat-
ten, tagit fram en modellagstiftning. Sverige bör noga
titta närmare på den modellagstiftningen. Vi skulle
kunna ha nöjt oss med ett konstaterande, som görs av
flera borgerliga partier i ett särskilt yttrande. Men
eftersom frågan har varit beredd tidigare flera gångar
och härstammar mycket från en utredning som kom
så tidigt som 1987 känner vi att riksdagen nu bör ta
ett avgörande steg och ge ett tillkännagivande till
regeringen om behovet av en lag och också ge några
infallsvinklar om vad en sådan lag bör innehålla.
Därför yrkar jag å Miljöpartiets vägnar bifall till
reservation 1 till betänkandet.
Herr talman! Vad gäller reservation 2 finns det
också i den delar som bygger på samma grund som
jag tidigare redovisat. Det handlar om att ge småfö-
retagare som sitter i en underlägsen position vissa
rättigheter specifikt när det gäller skiljeklausuler.
Skiljeklausuler har ofta blivit en kostsam juridisk
process för många företag. För ett större företag är en
sådan process inte så pass farlig att den undergräver
möjligheterna till framtida näringsverksamhet. Men
som ni vet är situationen en annan för småföretag.
Därför yrkar vi bifall också till reservation 2.
En lagstiftares skyldighet är oftast att hjälpa den
som är en underlägsen part, också när det gäller av-
talsskrivningar och tecknande av avtal. Därför yrkar
vi bifall till båda reservationerna.


Herr talman! Det senaste inlägget från Gustav
Fridolin är intressant. Om Miljöpartiet står på den
svaga partens sida så kan man ju fråga sig varför inte
Gustav Fridolin lever upp till det som han har sagt i
en tidningsartikel om att arbetsrätten borde se lika ut i
små företag och i stora företag.
Debatten i dag pendlar alltifrån ett krav på mini-
milagstiftning eller ett krav på att man kan gå in och
ge större möjligheter till jämkning i avtalslagen till att
försvara småföretagarna och deras villkor.
Tasso Stafilidis från Vänsterpartiet har stått upp
här och dragit sin lans för detta. Men en sak har han
inte nämnt, och det är något som ingår i vårt sätt att
se på saken och i vårt samarbete med Regeringskans-
liet: Var hamnar de anställda i franchiseavtalen? Där-
för menar vi att frågan ska ses principiellt och lite
större. Det är ungefär samma åsikt som LO har avgett
i sitt remissyttrande. Det finns ju företag som har fört
in denna form i sin koncern just därför att det påver-
kar den andra lagstiftningen som finns kring de an-
ställda. Det påverkar arbetsrätten. Det påverkar lag-
stiftning kring arbetsmiljön. De här frågorna bör ses i
ett sammanhang.
Lagutskottet har haft en hearing med franchisefö-
reningar och olika företag som finns på det här områ-
det och som har de här samverkansformerna. Där
uttalade man sig specifikt så här: Ja, ja - om ni hittar
en lagstiftning där ni försöker begränsa formerna, det
vill säga avtalsfriheten, för just franchising så finns
det andra samverkansformer som vi kan gå in på!
Därför anser vi från socialdemokratiskt håll att
frågan är komplex. Man måste bygga in fler aspekter
i det hela så att det inte bara handlar om jämkning i
avtalslagen och inte bara om ett förhållande mellan
två näringsidkare. Det är därför som vi säger i betän-
kandet att regeringen ska fortsätta att överväga på
vilket sätt detta ska ske. Jag är precis som mina kam-
rater i lagutskottet övertygad om att det hela kommer
att landa i en utredning så småningom. Men då ska
utredningsuppdraget vara väl definierat, och man ska
ta ett större helhetsgrepp.


Herr talman! Jag tycker att Raimo Pärssinen har
dåligt förtroende för sin regering. Å ena sidan säger
han att det behövs en lagstiftning, och att det behövs
någon form av lagstiftning som skyddar de parter som
kan bli underlägsna. Å andra sidan säger han att frå-
gan är så komplex så att den behöver utredas mer,
och att vi därför inte ska ge ett utredningsdirektiv till
regeringen som ska komma fram till att en lagstift-
ning ska bli så bra som möjligt. Jag tror inte att det är
något positivt att ge vika för presumtiva lagbrytare
eller företagare som vill undvika de lagar som riksda-
gen stiftar. Inom olika företagsverksamheter behövs
det lagstiftning - och i det här fallet en lagstiftning
som skyddar den svagare parten.
Slutligen vill jag angående min inställning till ar-
betsrätten säga att jag flera gånger i den här kamma-
ren har beklagat mitt partis inställning. Jag fortsätter
att göra det, och jag arbetar aktivt i mitt parti för att
ändra inställningen. Jag skulle önska att Raimo snara-
re stödde mig än var stöddig mot mig.


Herr talman! Tack för det sista uttalandet, Gustav
Fridolin! Jag är helt beredd att tillsammans med mina
kamrater i partiet stödja dig. I frågan om hur arbets-
rätten ska se ut i företag med tio anställda eller mind-
re så hänger det ju på en röst! Du är varmt välkom-
men, och vi ger dig vårt varma stöd när det hela
kommer till avgörande i kammaren.
Vi är inte på något vis för att det ska tillåtas att
man behandlar en svagare part fel. Tvärtom säger jag
att vår principiella syn är att det finns fler saker som
ska vävas in i detta. Det handlar inte enbart om fran-
chising, och det handlar inte enbart om avtalslagen
utan det handlar om andra saker som franchising och
avtalslag påverkar. Det måste ses i en helhet. Det är
därför jag och andra delar LO:s principiella syn på
detta.


Herr talman! När det gäller arbetsrätten så hoppas
jag att Socialdemokraterna också stöder mig när jag
säger att jag ska arbeta för detta internt i partiet. Ar-
betsrätten ska inte hänga på hattiga förhållanden i
kammaren, utan på en stabil majoritet. Jag tror att det
är det bästa sättet att nå framåt. Jag tror också att det
bästa sättet att nå framåt är att Socialdemokraterna
ställer sig bakom flera krav på förstärkning av arbets-
rätten, som mitt parti står för. Det gäller till exempel
att föräldraledighet inte ska få användas som uppsäg-
ningstid under några förhållanden.
Vad gäller den fråga som vi debatterar här i kam-
maren i dag så är jag glad för klargörandet om att
man inte ska behandla en svagare part fel. Men jag
förstår återigen inte varför ni inte ställer er bakom att
det blir en utredning till regeringen och ser till att
man får den lagstiftningen. Det finns ju, precis som
Johan Löfstrand sade i sitt inlägg, flera som har råkat
illa ut. Då kan man inte vänta och ta det varsamt,
lugnt och försiktigt utan då måste man gå fram gans-
ka fort.


Herr talman! Återigen hälsar vi Gustav Fridolin
varmt välkommen till arbetet med att förstärka arbets-
rätten. Den har många hål. Jag ser fram emot en kon-
struktiv diskussion, och detta kan komma till sin
lösning här i kammaren. Skulle vi vinna de här frå-
gorna med en röst, Gustav Fridolin, så håller det
mandatperioden ut. Sedan kan vi också gå till val på
de frågorna!
Det är i stort sett så som Martin Andreasson sade
om franchising - det fungerar i regel bra. Senast i
onsdags träffade jag företagare från Gävleborg och
ställde specifika frågor om franchising. De sade att
det inte hade kommit till deras kännedom att det har
fungerat dåligt. Sedan finns det ju, precis som Gustav
Fridolin säger, fall där det fungerar riktigt dåligt. Vi
kommer så småningom att landa i en utredning, men
då tar den ett större grepp än vad till exempel Tasso
Stafilidis eller Yvonne Andersson har krävt från den-
na talarstol.


Herr talman! Det är intressant att lyssna på Raimo
Pärssinen. Om allt det som han har talat om här i
kammaren i dag hade funnits med i utskottets betän-
kande - i alla fall ett uns av det - så hade jag kanske
haft förståelse för Socialdemokraternas ställningsta-
gande. Men allt det som Raimo Pärssinen lyfter fram
här är ju nyheter. Det finns ingenting i betänkandet
som talar om att man tänker ta ett bredare grepp, att
man tänker lyfta in arbetsförhållanden och arbetsta-
garnas rättigheter och så vidare. Det finns inte ett ord
om det! Är det därför Socialdemokraterna väljer att
ytterligare vänta så kan jag förvisso ha förståelse för
det.
Det finns en sak som jag tycker att Raimo Pärssi-
nen ska klara ut här, för det lyckades inte Johan Löf-
strand göra. Det gäller just det här utredningsuppdra-
get. Finns det ett utredningsuppdrag? Det är min
fråga. Har någon gett någon ett uppdrag att utreda
detta i Regeringskansliet i dag?


Herr talman! Låt mig först svara på frågan. Lagut-
skottet har inte gett något utredningsuppdrag. Det har
vi inte skrivit in i texterna heller. Men däremot är
svaret från Regeringskansliet att man ytterligare be-
reder den här frågan.
Tasso Stafilidis vill importera en lagstiftning som
redan finns på andra håll. Han vill att man ska titta på
detta och sätta in det här. Vad vi vill tillföra är den
bredare synen på hur man ska kunna lösa de här frå-
gorna. Varför ska man hasta? Varför inte titta mer
principiellt på de här frågorna? Det finns olika sam-
verkansformer som tränger sig på i samhället som gör
att avsikten med den tidigare lagstiftningen, som
finns till för att skydda en svagare part, mer och mer
försämras eller förändras.
Jag är helt övertygad om att Tasso Stafilidis med
glädje kommer att gå in i detta arbete tillsammans
med oss övriga i lagutskottet.


Herr talman! Det råder ingen tvekan om att Raimo
Pärssinen inte svarar på den fråga jag ställer. Jag vet
ju att lagutskottet inte har gett något uppdrag. Det är
det jag kritiserar. Men frågan är: Finns det någon i
regeringen, i Justitiedepartementet, som har gett nå-
gon i uppdrag att se över detta, det vill säga det som
står här i betänkandet?
Det är trots allt så att flera partier i utskottet har
valt att lämna ett särskilt yttrande på grund av att de
tar för givet att det finns ett uppdrag. Det står till och
med på s. 6 i betänkandet: "I uppdraget kommer även
att ingå att bedöma behovet av ytterligare åtgärder för
att stärka franchisetagarnas ställning."
Men enligt min mening existerar inte ett sådant
uppdrag.
Vänsterpartiet och Socialdemokraterna är väldigt
överens i frågan om arbetsrätten. Vänsterpartiet vill ju
till och med ha en ännu starkare arbetsrätt än den vi
har nu med den försvagning som Socialdemokraterna
har stått för under framför allt den förra mandatperio-
den.
Eftersom detta är så viktigt vill jag än en gång
säga till Raimo Pärssinen att anledningen till att vi
har reserverat oss är att vi tycker att texten i utskottets
betänkande är otydlig. Den talar inte om att det ska
göras en utredning. Vi vill inte importera någon lag.
Arbetstagarnas rättigheter är självfallet oerhört vikti-
ga, men det är ingenting som behandlas inom det här
området. Det finns inte heller inom vårt berednings-
område. Där finns det ingen tvekan om Vänsterparti-
ets ställningstagande. Men vi vill att regeringen sätter
i gång och jobbar med detta och kommer med ett
förslag. Det är det enda vi har krävt. Därför valde vi
att reservera oss eftersom utskottets text är så otydlig.


Herr talman! Jag vill säga till Tasso Stafilidis att
vi är överens om väldigt mycket i arbetsrätten, men vi
är inte överens om allt. Så är det. Vi är två olika par-
tier.
Låt mig sedan gå över till det här uppdraget. Det
arbetet påbörjas inom Regeringskansliet. Den förra
frågan var om det fanns ett uppdrag som lagutskottet
hade gett skriftligt i betänkandet till Regeringskansli-
et. Där har man svarat, och det skriver vi också i
texten, att det arbetet påbörjas nu. Det är klart att det
finns ett uppdrag som är givet där. Men det är inte
givet formellt från utskottet med ett tillkännagivande.
Vi får fortsätta att samverka i framtiden, Tasso
Stafilidis, för att kunna ta det här helhetsgreppet. Det
gläder mig att ni ställer upp på det så att det inte en-
bart handlar om antingen franchising eller avtalslagen
och ingenting mer. Vi måste se mer principiellt på de
här frågorna.


Herr talman! Jag har precis svarat på de frågor
som Tasso Stafilidis ställde till mig. Jag vet inte hur
Yvonne Andersson läser i betänkandet. Det står att vi
erfar att man arbetar med den fråga som vi vill att
man ska arbeta med. Man ser alltså över detta i ett
större sammanhang. Det borde vara tillfyllest även för
Yvonne Andersson. Det finns inga tveksamheter där.
Tasso Stafilidis frågade mig om det direkta upp-
draget som jag tolkade som ett tillkännagivande från
utskottet. Det vet vi att det inte står något om i betän-
kandet. Men däremot framgår det i texten att man
jobbar med den här frågan i Regeringskansliet. För
mig finns det inga otydligheter, Yvonne Andersson.


Herr talman! På s. 8 i betänkandet står det:
"Utskottet förutsätter att de synpunkter som redovisas
i motionen uppmärksammas i samband med att re-
geringen överväger frågan om lagstiftning rörande
franschising."
Vad säger då utskottet i frågan rörande franchi-
sing? I mitten på s. 6 står det: "Enligt vad utskottet
erfarit avser man nu inom Regeringskansliet att utre-
da i vilken utsträckning en lag av det slag som tagits
fram inom Unidroit bör införas i Sverige och hur den
i så fall närmare bör vara utformad."
Det är vad som står. Där står inte att det finns di-
rektiv. Där står inte att detta ska göras. Likväl argu-
menterar Socialdemokraternas talesmän här i kamma-
ren för att det finns ett uppdrag givet och att man
utgår ifrån att man tar upp de här frågorna i det upp-
draget.
Nu har jag läst innantill i betänkandetexten. Var
och en som vill kan ta reda på vad som står där. Då
märks detta. Frågan kvarstår. Om vi nu är överens om
att vi behöver utreda den här frågan, varför vågar ni
då inte ge regeringen detta till känna?


Herr talman! Vi är överens om att Regeringskans-
liet ska fortsätta att jobba i den här frågan och göra en
översyn. Det är precis det vi är överens om, Yvonne
Andersson. När man har samlat in olika synpunkter
för att skaffa sig en ordentlig helhetsbild av det hela
kan man komma tillbaka och säga att vi ska tillsätta
en utredning, men vi är inte där riktigt än eftersom
det fortsatta arbetet pågår i Regeringskansliet.
Det Yvonne Andersson säger nu är att vi ska säga
till att det ska bli en utredning. Vi vet att det kommer
en utredning så småningom, men nu samlar man in
detta. Det framgår av texten i betänkandet att det här
arbetet pågår. Det borde vara tillfyllest även för
Yvonne Andersson.



Debatt om förslag

Riksdagen avslog motioner från allmänna motionstiden 2002 om franchising och avtalsvillkor mellan näringsidkare.