Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Fru talman! Jag tackar för möjligheten att inleda den här debatten. Det var det enda sättet för mig att möjliggöra deltagande. Jag tycker att det är väldigt viktigt att här redogöra för regeringens syn på läget i samband med den här viktiga propositionen.

Säkerhetsläget i Afghanistan är oroande. Vi kan konstatera att det väpnade motståndet i form av talibanerna har tagit tillfället i akt att flytta fram sina positioner i samband med att ISAF avslutades.

Det internationella samfundets engagemang har under de senaste 13 åren ändå bidragit till att stabilisera läget i Afghanistan. Flera nationella val har kunnat hållas, en statsapparat har börjat byggas upp och säkerhetsstyrkor har etablerats.

Sverige har under årens lopp bidragit till att förbättra situationen i de fyra provinser som ingick i det svenska ansvarsområdet och förberett de afghanska säkerhetsstyrkorna på att successivt ta ett större eget ansvar för säkerheten. Genom att utbilda och ge råd till de afghanska säkerhetsstyrkorna har den svenska kontingenten bidragit till att förbättra de afghanska styrkornas förmåga att själva initiera, planera, leda och genomföra operationer. De afghanska säkerhetsstyrkorna har tagit över ansvaret för säkerheten i hela Afghanistan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Men man behöver ett fortsatt stöd. Regeringens inriktning är därför att Sverige även efter 2015 ska bidra till det internationella samfundets ansträngningar att stödja utvecklingen av de afghanska säkerhetsstyrkornas förmåga att hantera säkerheten i Afghanistan. Detta stöd är tydligt efterfrågat av afghanerna själva. Ett fortsatt engagemang till stöd för de afghanska säkerhetsstyrkorna är också en förutsättning för framsteg på andra områden där Sverige ger stöd till Afghanistan genom bistånd, inte minst när det gäller hälso, utbildnings- och jämställdhetsfrågor.

Den insats vi har gjort har gett resultat genom åren, får man ändå konstatera. År 2000 hade Afghanistan en av världens högsta mödradödligheter med 1 600 dödsfall per 100 000 födslar. Nu har siffran gått ned till drygt 300 dödsfall per 100 000 födslar. Trots ett fortsatt högt antal är detta ett av de områden som, jämte utbildning, visar på en stadigt positiv utveckling i landet. Antalet barnmorskor har vidare tiodubblats till drygt 4 600, och mätningar gör gällande att 60-85 procent av befolkningen nu har tillgång till hälsovård i någon form, även om den i många fall är av låg kvalitet. Landets totala behov av mödravård och reproduktiv hälsoservice är dock tillgodosett enbart till 23 procent.

I skolan är i dag drygt 8 miljoner barn inskrivna, varav nära 40 procent är flickor. År 2001 var antalet barn inskrivna i skolan ca 900 000, varav ytterst få var flickor. Detta är en oerhört stor förbättring som jag tycker att vi måste värdera. Antalet kvinnliga lärare har också ökat. Men särskilt på landsbygden är behoven fortsatt stora. Fortsatta framgångar på dessa områden kräver ett förbättrat säkerhetsläge.

Jag ska försöka sammanfatta läget och den mer formella positionen.

Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM genomförs i Afghanistan på den afghanska regeringens inbjudan, och avtal har etablerats mellan Nato och Afghanistan. FN stöder även etableringen av RSM genom säkerhetsrådsresolution 2189. Det finns ett brett internationellt stöd för insatsen.

Jag hade möjlighet att träffa president Ghani i samband med hans Sverigebesök den 4 december, då han visade stor tacksamhet för Sveriges långvariga militära engagemang och välkomnade den svenska inriktningen att fortsätta bidra till RSM med en väpnad styrka om högst 50 personer till och med utgången av december 2016, det vill säga den förlängning av det nuvarande bidraget som vi nu diskuterar.

Det svenska förbandet kommer att uppgå till ca 30 personer. Det benämns nu FS 30 och är i huvudsak baserat inom Camp Marmal i Mazar-e Sharif. Kärnan i det svenska bidraget utgörs av rådgivarna vid den regionala ledningsstaben samt rådgivare till den afghanska arméns 209:e kår i Mazar-e Sharif.

Det väpnade motståndet, i första hand talibanerna, har utnyttjat den situation som uppstått i samband med att ISAF-insatsen avslutats och den internationella militära närvaron begränsats. Detta var naturligtvis väntat. Vårt stöd är efterfrågat av Afghanistans regering och behöver fortsätta. Det är viktigt med uthållighet gentemot Afghanistan i vårt engagemang. Det är viktigt med uthållighet hos alla bidragande länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Vid Natos utrikesministermöte den 1 december enades allierade och partnerländer om att förlänga RSM:s regionala närvaro, då förhållandena på marken ännu inte är redo för att gå över i någon ny fas.

Vi har alltså ett läge där det krävs fortsatt internationell närvaro för att stabilisera situationen. Jag redogjorde tidigare för några punkter som visar på att det 14 år långa militära engagemanget i Afghanistan har haft effekt. Man kan fråga sig vilken situation landet hade varit i utan den insats som gjorts.

Det gäller att ha med sig också den typen av bedömningar och synpunkter när man tittar på om det här har varit nödvändigt och riktigt, och regeringens uppfattning är att det har varit nödvändigt och riktigt, och vi är nu beredda att fortsätta.

Det finns inget slutdatum uttalat för RSM. Det är utvecklingen på marken som får styra detta. Inriktningen är att Enhanced Enduring Partnership, EEP, ska utgöra en brygga mellan RSM och Natos bilaterala partnerskapsrelation med Afghanistan. Inriktningen är att en fördjupad information om EEP-planeringen presenteras vid försvarsministermötet i februari 2016. Sedan september 2015 är partnerländerna inom RSM inbjudna att delta i planeringen av EEP. Sverige deltar i detta arbete.

Säkerhetsläget har, som jag sa, förvärrats i omfattning och intensitet. Talibanerna har under 2015 inlett offensiva operationer i såväl södra som östra Afghanistan och också i stora delar av norra regionen.

En bidragande orsak till det upptrappade våldet tros vara att en större mängd utländska stridande sökt sig till Afghanistan efter att de drivits ut ur Afghanistan genom ett antal pakistanska militäroffensiver.

Uppgifter finns även om att Isil och Daish har etablerat sig i vissa regioner. Framför allt i norra Irak har regeringsföreträdare börjat bygga upp egna miliser. Flera av de olika väpnade grupperna är inblandade i kriminella aktiviteter och strider ofta sinsemellan om inflytande.

De afghanska säkerhetsstyrkorna genomför självständigt operationer och fokuserar på att skydda befolkningscentrum, framför allt de större städerna och de centrala transportvägarna, vilket innebär att styrkorna inte har förmåga att garantera säkerheten i hela landet samtidigt. Det innebär att det väpnade motståndet framför allt kunnat avancera på landsbygden, samtidigt som de även genomfört koordinerade attacker mot provinshuvudstäder.

FN rapporterar om totalt ca 4 900 civila offer under första halvåret i år, vilket är den högsta siffran dödade och skadade sedan FN år 2009 började rapportera om civila offer. Antalet offer har ökat stadigt sedan dess. Även antalet skadade och döda i de afghanska säkerhetsstyrkorna har kraftigt ökat 2015 i jämförelse med tidigare år.

Situationen är naturligtvis inte enkel i dag. Det förs ständigt diskussioner mellan de deltagande i den här koalitionen för att se hur man på olika sätt kan bidra till att stabilisera läget men framför allt också utgöra ett relevant stöd till de afghanska säkerhetsstyrkorna.

Det här är något av den situation vi har att hantera. Det är också bakgrunden till att vi från regeringens sida anser att det är rimligt att vi även fortsättningsvis håller fast vid vårt bidrag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Jag vet att det vi har gjort är väldigt uppskattat. Jag vet också att det bidrag vi nu har på 30 personer i jämförelse med hur det var tidigare inte är så stort. Men jag vet också att det har ett oerhört viktigt värde för de afghanska myndigheterna och den afghanska ledningen.

Vi har ett långvarigt engagemang i Afghanistan som det är rimligt att fortsätta och stå fast vid. Vi har en situation som måste hanteras där, och Sverige ska vara en del av det arbetet.

Det här är det beslut vi fattar nu. Sedan får vi se hur utvecklingen blir framöver och vilka nya ställningstaganden som eventuellt får tas i ett senare sammanhang.

Fru talman! Sverige har sedan 2002 deltagit i militära insatser i Afghanistan, först genom den internationella säkerhetsstyrkan ISAF och sedan 2014 i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM.

Jag vill betona att vi sverigedemokrater anser att det svenska bidraget har gjort ett utmärkt arbete i Afghanistan. De svenska soldaterna har hedrat oss alla, vilket vi känner stor tacksamhet för. Föredömligt och med egna förluster har de stött den afghanska nationella armén och den afghanska polisen samt tillfört rådgivare till den afghanska nationella armén.

Det svenska kriget mot talibaner har förts med syfte att hjälpa landets befolkning och skapa demokrati. Som svenska medborgare kan vi därför känna stolthet över vårt historiska bidrag till landet.

Men, fru talman, även om den svenska armén och övriga ISAF utfört en föredömlig insats anser vi ändå att en bortre gräns måste sättas för det svenska engagemanget i Afghanistan. Vi menar att denna gräns har passerats och att det nu är de afghanska folkens skyldighet att själva ta hand om sin säkerhet tillsammans med andra regionala aktörer.

Vi ser i dag att andra länder i närområdet ökat sitt engagemang i Afghanistan, såväl ekonomiskt som politiskt. Det är givetvis bra, även om man kanske bör vara lite försiktig vad gäller vissa av dessa länders egentliga uppsåt till att de engagerar sig. Kanske är det inte i första hand kampen för demokrati och mänskliga rättigheter som gjort att de nu ökat sitt engagemang. Jag tänker då främst på Kina. Det handlar förmodligen snarare om egen ekonomisk och politisk vinning än om de afghanska folkens väl.

Vi anser att för Sveriges del bör fokus ligga på vårt eget existensförsvar. Efter åratal av nedmontering av det svenska försvaret är vår primära målsättning därför att bygga upp ett försvar kapabelt att möta framtida hot i vårt närområde, i stället för ett försvar dimensionerat för insatser på fjärran slagfält till oklart gagn för Sverige.

Med anledning av detta, fru talman, avstyrker vi propositionen och yrkar bifall till reservation 1.

Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till Vänsterpartiets reservationer 1 och 2.

Bakgrunden är enkel. Än en gång skjuts avvecklingen av Sveriges militära närvaro i Afghanistan på framtiden. Vänsterpartiet yrkade avslag på förra propositionen i samma ärende och anser fortfarande att det inte är rätt väg att gå att ställa en svensk väpnad styrka till förfogande för den Natoledda ISAF-insatsen, som vi var kritiska till redan från början. Samma sak är det med rådgivningsinsatsen RSM.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Erfarenheterna från Afghanistan visar tydligt att väpnade insatser inte leder till ökad säkerhet för befolkningen. Många av de positiva resultat som försvarsministern räknade upp i sitt anförande beror ju helt och hållet på det mervärde vi har kunnat bidra till genom civila och politiska insatser, inte genom deltagandet i den militära konflikten.

Sverige borde arbeta för att FN ska få det direkta ansvaret för den fortsatta processen, både civilt och militärt. Det skulle underlätta en framtida fredsprocess. Dessutom, för att vara lite kameral: Om nu riksdagen säger ja till de svenska insatserna i både Afghanistan och Irak, som vi stöder, innebär det att hela anslaget 1:2 i budgetpropositionen för 2016 gällande Försvarsmaktens insatser internationellt är intecknat. Det betyder att det inte finns något större handlingsutrymme för oförutsedda händelser.

Just nu lever vi i skuggan av terrorattentaten i Paris den 13 november. Att då lägga över 50 miljoner kronor på ett fortsatt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM är en väldigt dålig prioritering.

Fru talman! Afghanistaninsatsen har kostat i både människoliv och pengar, ca 10 miljarder lågt räknat, och den ska nu utvärderas. Men Vänsterpartiet menar att den utvärdering som regeringen beslutat om inte håller måttet. I praktiken ska en politiker som själv varit ansvarig för insatsen leda utvärderingen. Vi vill i stället, i likhet med beslutet på den socialdemokratiska partikongressen den 4-7 april 2013, att en oberoende kommission tar fram en vitbok. På S-kongressen antogs ett krav från Stockholms socialdemokratiska partidistrikt om en sådan vitbok. Kongressen beslutade "att man utreder Sveriges totala militära insatser liksom om biståndet i Afghanistan och gör en vitbok". Försvarsministern meddelade den 2 december 2014, för drygt ett år sedan, i en intervju i Svenska Dagbladet att "tidigare utfästelser om att göra en så kallad vitbok ska verkställas". Det vore intressant att höra vad som har förändrats sedan dess.

Ett tilläggsuppdrag bör alltså ges till den pågående utredningen som regeringen har beslutat om. Utredningen bör få i uppdrag att ta fram en vitbok där man redogör för och utvärderar den militära insatsen såväl som Sveriges stöd till polisutbildning, utvecklingsbistånd samt politiskt och diplomatiskt arbete. Eller som förre försvarsministern Thage G Peterson uttryckte det i Göteborgs-Posten den 15 april 2013: "Motivet för kriget har ständigt skiftat; demokratin skulle stärkas, korruptionen och knarkproduktionen skulle bekämpas, kvinnornas ställning skulle stärkas. När inget av detta har kunnat åstadkommas har Försvarshögskolan kärvt förklarat att Sverige är med i kriget för att kvalificera sig som militär partner till Nato och USA för framtida internationella militära operationer."

Flera av de insatser som försvarsministern redogjorde för som förbättringar har faktiskt, som jag sa, berott på de civila insatserna, inte minst på Svenska Afghanistankommitténs arbete. Om man då säger att vi har bidragit till att stabilisera läget i Afghanistan, även om säkerhetsläget har försämrats, skulle jag vilja säga något.

Jag tror verkligen att den svenska styrkan har gjort så bra jobb man har kunnat utifrån förutsättningarna. Men den vitbok som regeringen nu inte vill ta fram har Svenska Afghanistankommittén tagit fram. Deras bedömning är följande: Den väpnande konflikten har förvärrats i omfattning och intensitet. Talibanerna har inlett offensiva operationer. Flera av de olika väpnade grupperna är inblandade i kriminella aktiviteter, och de strider ofta sinsemellan om inflytande. FN har rapporterat om antalet civila offer under första halvåret 2015. Det är det största hittills, sedan man började rapportera. Det har ökat stadigt sedan dess. Hälften av landets distrikt har en hotnivå som är hög eller extremt hög.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Läget har min själ inte stabiliserats i någon vidare omfattning.

Vänsterpartiet har också, fru talman, lyft behoven av en svensk handlingsplan för Sveriges arbete med FN-resolutionerna 1325 och 1820 i Afghanistan, där det tydliggörs hur Sverige kan stärka Afghanistans kvinnor och garantera att de får ett inflytande i fredsprocessen. Sverige bör alltså ta fram en sådan nationell handlingsplan för hur resolution 1325 ska implementeras i Afghanistan. Även om vi säger nej till RSM ska Sverige fortfarande lämna stora bidrag till en fredsprocess.

Det är viktigt att påpeka att vår moderna historia är full av exempel på att fred faktiskt kan byggas med fredliga medel, även efter mycket långvariga och komplicerade konflikter. Även om riksdagen skulle avslå propositionen vill vi fortsätta det arbetet. Självklart kommer det att vara komplicerat och ta tid. Men det finns inga verkliga alternativ om vi vill se ett Afghanistan i fred.

Fru talman! Det är två sidor av myntet. Den ena är den militära insatsen. Den andra är biståndsinsatsen.

När det gäller biståndssidan har Sverige förpliktat sig i fråga om en strategi som omfattar demokratisk utveckling, mänskliga rättigheter och en fokusering i hög grad på utbildning, sysselsättning och utveckling av så kallad privat sektor. Här går vi in med ett stöd 2014-2019 på 4,87 miljarder kronor. Till det kan läggas det som vi har sagt i samband med givarkonferensen i Tokyo 2012. Det är ett stöd på 8 ½ miljard 2015-2024.

Afghanistan är den största mottagaren av svenskt bilateralt bistånd. Här finns det en mycket hög ambition. Förverkligandet av den ambitionen har också möjliggjorts av att man har kunnat stabilisera säkerhetsläget. Den militära insatsen har i många stycken varit en förutsättning för detta. Under många år har det också pågått bland annat insatser från Svenska Afghanistankommittén som också har gett goda resultat. Men man kan inte bara negligera den militära insatsen. Det handlar om att skapa grundläggande förutsättningar för att biståndet ska nå fram, för att möjliggöra för flickor att gå i skolan, för att öka andelen som går i skolan och för att förbättra hälso- och sjukvården.

Det är två sidor av samma mynt. Båda två är nödvändiga. Det handlar om att se helheten och inte bara den ena delen. Det är vår syn på den här insatsen. Jag anser att den militära insatsen har varit en förutsättning för resultaten på den humanitära sidan.

Fru talman! Försvarsministern säger att säkerhetsläget är stabiliserat. Det är faktiskt inte sant. Läget är värre nu än tidigare. Det närmast förvärras dag för dag. FN rapporterar om att det under det första halvåret 2015 var det största antalet civila offer sedan man började rapportera 2009. Man har intagit en provinshuvudstad. Säkerhetsläget förvärras som sagt dag för dag.

Drönarattackerna är ett typiskt exempel. Man räknar med att 90 procent är civila offer. Det är fortfarande ganska oklart i vilken mån Sverige deltar i de här besluten. Möjligen är 10 procent av offren terrorister. Men det är nog snarast så att för varje terrorist som man slår ut skapar man tio nya. Det är stora civila offer som krävs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Det här fungerar helt enkelt inte. Det fungerar inte enligt plan. I den mån det fanns en plan tror jag inte att den gick ut på att säkerhetsläget nu, i slutet av 2015, skulle vara sämre än det var 2009 eller 2002. Det här är inte en fruktbar väg att gå. Varför ska vi då fortsätta att kasta i väg nya pengar och riskera människoliv? Det är svenska soldater som gör ett förträffligt arbete utifrån förutsättningarna. Men varför ska vi fortsätta att riskera deras liv för en utveckling som går åt fel håll?

Fru talman! Säkerhetsläget har stabiliserats i så måtto att det under de år som insatserna har pågått - det är faktiskt 14 år - har skapats möjligheter för biståndsinsatserna, bland annat på hälsovårdsområdet och skolområdet och annat. Det handlar om att det har kunnat fungera och ge resultat.

Sedan är det riktigt att det har skett försämringar i säkerhetsläget under den senaste tiden, vilket också Ghani har redogjort för. Det gjorde han bland annat i samband med sitt besök här i Sverige. Man har stora utmaningar framför sig. Det är det försämrade säkerhetsläget som gör att man från koalition och de som deltar i detta är beredda att fortsätta.

Ett resonemang om att den militära insatsen inte har varit en förutsättning för att nå dessa effekter på biståndssidan anser inte jag är ett verklighetsförankrat resonemang. Där har vi olika uppfattningar.

När det gäller vitbokshistorierna kan jag bara säga: Nu kommer en särskild utredare att gå igenom helheten i insatsen - det handlar både om det militära och om det civila - och bedöma vilka effekter detta har haft på hela samhällsutvecklingen i Afghanistan. Dessutom kommer FOI att göra en särskild genomlysning av och rapport om den militära insatsen på ett detaljerat sätt. Så jag har nog en helt annan beskrivning av hur vitboksdiskussionen följs upp. Jag är rätt övertygad om att vi kommer att få en ordentlig genomlysning av detta, som vi kommer att få debattera i ett senare skede.

Det är tillåtet att ha olika uppfattningar om och olika bedömningar av det här. Men jag kan konstatera att man från Afghanistans sida säger: Det här är någonting som vi tycker är viktigt. Vi är beroende av det internationella stödet, och vi sätter stort värde på det Sverige har gjort och avser att göra också i framtiden. Det är en signal som för mig väger väldigt tungt i vårt beslutsfattande.

Fru talman! Det här om vitboken är ändå intressant. När det gäller vitboken ska, som jag har förstått det, utredningen ledas av en person som, om jag inte minns fel, var vice ordförande i försvarsutskottet när de här frågorna behandlades. Det är väl så långt ifrån en oberoende utredning man kan komma. Och det var ju inte er kongress beslut.

En vitbok handlar om något helt annat. Det är en oberoende kommission med experter. Så tror jag att man har gjort både i Norge och i Danmark. Du gjorde ett uttalande om att tidigare utfästelser om att göra en så kallad vitbok ska verkställas. Detta är ingen vitbok. Det vore orimligt att töja på begreppet på det sättet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Säkerhetsläget stabiliseras och det möjliggör biståndsinsatser, sägs det. Jag vet inte om Läkare utan gränser vars sjukhus blev bombat av de krafter som vi nu ska understödja håller med om den saken. Snarast är hopblandningen av civila och militära insatser en riskfaktor, säger Svenska Afghanistankommittén, så man kan nog säga att verkligheten delvis talar ett annat språk.

Återigen: Om säkerhetsläget stabiliseras och successivt förbättras skulle vi kunna ha en diskussion. Det är sämre nu än det har varit sedan FN började mäta antalet civila dödsoffer, vilket är ett ganska bra mått på det hela. Jag tycker att det är tragiskt att vi ska gå vidare på en väg som hittills inte inneburit framgång.

Fru talman! Sverige har ett långt engagemang i Afghanistan, dels militärt, dels, och faktiskt ännu längre, humanitärt. Sverige har varit påtagligt närvarande i Afghanistan under många decennier. Den afghanske presidenten Ashraf Ghani som var i Sverige på besök för knappt två veckor sedan tackade Sverige och särskilt Svenska Afghanistankommittén för dess arbete och för det faktum att Svenska Afghanistankommittén valde att finnas kvar när alla andra lämnade Afghanistan eftersom de betraktade situationen som fullkomligt hopplös och ohjälplig.

Jag kan bara instämma i detta tack och också uttrycka en beundran över att man vågade detta viktiga val.

Afghanistans utveckling de senaste åren har blivit bättre. Om vi jämför med hur situationen var i Afghanistan under talibanväldet i det tidiga 00-talet och vad som faktiskt skulle vara alternativet till det som vi ser växa fram i Afghanistan i dag är det ändå så att på denna ungefär 15 år långa tid har Afghanistan blivit ett bättre land.

Det är ett land med fler skolor och fler barn - pojkar och framför allt flickor - som går i skolan. Det är ett land där fler människor nu kan få vård på vårdcentraler. Det är ett land där flera val har kunnat hållas - inte utan problem eller dispyter om hur valresultaten ska tolkas, men jag har personligen träffat svensk militär personal som har stridit sig hela vägen ut till bergsbyar för att kunna säkra öppnandet av vallokaler och se till så att val har kunnat genomföras och sedan fått strida sig hela vägen tillbaka därifrån för att säkra att rösterna ska komma fram till röstsammanräkningen.

Det har inte varit enkla uppgifter som svensk och annan personal från andra länder har gjort, men det har viktiga uppgifter, fru talman.

Vår insats grundar sig på ett FN-mandat. Precis som försvarsministern nämnde tidigare här är Sverige nu på väg in i en tioårig utvecklingsinsats med ett svenskt bistånd som gör Afghanistan till Sveriges i särklass största samarbetsland i det svenska utvecklingssamarbetet. Det är en bra fortsättning på den stora militära insats som vi har gjort tidigare för att fortsätta bygga landet och bygga en bättre framtid för människor i Afghanistan.

För att kunna bygga ett nytt och bättre Afghanistan krävs det säkerhet. Det här tar afghanerna själva och de afghanska poliserna och militärerna ett allt större eget ansvar för nu, och det är så det ska och måste vara. Vårt svenska bidrag i dag när det gäller det militära inriktar sig på utbildning och rådgivning för dessa säkerhetsstyrkor. Vi har trappat ned vår militära insats, men vi har trappat upp en redan ambitiös humanitär insats till att bli den största svenska humanitära insatsen under de kommande tio åren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till sammansatta utrikes- och försvarsutskottets förslag i betänkandet UFöU1.

Fru talman! Vi är nog ganska rörande överens om att den militära närvaron har varit nödvändig för Afghanistan, och som även jag sa i mitt anförande har den svenska militära närvaron gjort fantastiska insatser. Jag tycker också att det är viktigt att vi även fortsättningsvis är villiga att lämna bidrag till Afghanistan för den humanitära situationen och så vidare.

Min fråga till Kenneth G Forslund är om inte även Socialdemokraterna så småningom ser att det finns en gräns för det svenska militära bidraget. Kommer det här att fortsätta år efter år? Vi ser ju tyvärr en tillbakagång när det gäller det säkerhetspolitiska läget i Afghanistan. Kommer Socialdemokraterna så småningom att sätta ned foten och säga att nu måste vi kanske koncentrera oss och använda våra begränsade resurser till andra insatser? Det är ju mycket riktigt så som Stig Henriksson från Vänsterpartiet sa: Det här äter upp väldigt mycket av det försvarsanslag som vi har för internationella insatser.

Det kanske finns behov av att vi också framöver har ett utrymme för att kunna prioritera andra saker, för vi kan ju inte rädda hela världen. Vi kan inte vara överallt. Även om vi gör betydande insatser där vi är kan vi inte vara överallt i hela världen.

Någonstans måste det sättas en gräns. Vi från Sverigedemokraterna anser att den gränsen har passerats, men när ser Socialdemokraterna en sådan gräns, om man ser en sådan över huvud taget?

Fru talman! Tack, Björn Söder, för frågorna!

Till att börja med när det gäller säkerhetsläget och dess utveckling ser vi just nu en tillbakagång, i praktiken en försämring av säkerhetsläget. Det är riktigt. Så måste man bedöma det.

Samtidigt var det många som var väldigt oroliga för hur säkerhetsläget skulle utvecklas när de stora internationella militära insatserna kraftigt minskades. Det var många som förutspådde att det i praktiken skulle leda till att Afghanistan skulle implodera som samhälle och som land, att det skulle utbryta ett totalt och fullkomligt kaos och ett nytt talibanvälde i allra värsta fall eller möjligen en ohelig allians mellan den legitima regimen och talibanerna, vilket framför allt i så fall troligen hade kunnat gå ut väldigt mycket över kvinnors situation.

Det vi ser nu är bättre än de värsta farhågorna. Det kan vi konstatera. Det är ändå en oroande utveckling som måste tas på allvar. Därför är det viktigt att vi fortsätter stödja de afghanska säkerhetsstyrkorna med utbildning och rådgivning för att de bättre ska kunna klara sin uppgift, som de dock, jämfört med de dystraste scenarierna, klarar relativt väl.

När går den exakta gränsen för när det är dags att dra sig ur? Jag vill inte i dag peka på en sådan exakt gräns. Min förhoppning och det jag tror är naturligtvis att Afghanistan kommer att kunna utvecklas så att vi kommer till en punkt där vi ser att nu kan afghansk militär och polis klara detta på egen hand.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Avslutningsvis, fru talman: Sverige är inte överallt och kan inte vara överallt. Jag vill bara understryka det.

Fru talman! Som jag sa har den svenska insatsen varit väldigt betydelsefull, men vi ser ju en tillbakagång när det gäller säkerhetsläget i Afghanistan. Kanske borde man göra ett omtag och se att det finns andra möjligheter att förbättra situationen där. Man kanske har nått vägs ände när det gäller den insats som man nu är delaktig i. Kanske är det i form av en ökad FN-representation på plats genom FN:s försorg, genom regionala aktörer och andra intilliggande länder som också är oroliga för den utveckling vi ser i Afghanistan som man därigenom kan bistå för att förbättra situationen.

Jag ser bara faran att det här kommer att rulla på år efter år. Visst, det är inga jättestora summor det handlar om i det stora hela för Sveriges del. Det är väl runt 50 miljoner kronor för den här insatsen. Men det är ändå pengar som tär på den redan ansträngda budgeten, på anslagen för internationella insatser och som nu egentligen nollar det kontot. Det kan ju uppstå andra situationer under 2016 som vi måste prioritera. Vi ser redan i dag en försvarsmakt som går på knäna efter flera årtiondens nedmontering - vi kan inte ens försvara vårt eget territorium fullt tillräckligt. Därför menar vi att man från regeringens sida bör tillskjuta additionella medel till Försvarsmakten och även så småningom ha med det i budgeten så att dessa insatser inte påverkar Försvarsmakten negativt.

Sedan finns det en positiv aspekt i att delta i de internationella insatserna, även i Afghanistan. Försvarsmakten får ju kunskaper att ta med sig hem som kanske är användbara här hemma, och man får pröva olika saker även i en sådan här rådgivningsinsats. Vi anser dock att vi har nåtts vägs ände när det gäller den svenska militära insatsen i Afghanistan och att vi bör omprioritera det till att göra mer humanitära insatser genom andra organisationers försorg.

Fru talman! Vi kan naturligtvis ha, och har uppenbarligen, olika uppfattning om hur länge vi ska vara kvar och om det är effektivt och meningsfullt att vara kvar. Jag har uppfattningen att vi fortfarande gör och kan göra nytta. Någonstans hoppas jag naturligtvis att situationen i Afghanistan och förmågan hos de afghanska säkerhetsstyrkorna blir av en sådan kapacitet att de klarar uppgiften helt och hållet på egen hand.

Just den form av stöd vi är inne i nu har vi faktiskt inte hållit på med så länge. Det är viktigt att hålla isär det vi gjorde när vi hade betydligt mer svensk personal på plats och det vi gör nu. Det är två olika typer av uppdrag och två olika sätt att agera. Den här stödjande och utbildande insatsen har i sin nuvarande form pågått en relativt kort tid, ska man komma ihåg.

Sedan är det motiverat att som Björn Söder gör fundera över om det finns andra former som skulle vara effektivare och om vi har nått vägs ände. Vi har olika uppfattningar där, kan jag konstatera, och det är inget fel i det. När det gäller att den svenska Försvarsmakten går på knäna får beskrivningen stå för Björn Söder. Jag kan konstatera att det finns sex partier i Sveriges riksdag som nu har gjort upp om ett långsiktigt försvarsbeslut där Försvarsmakten får mer pengar, mer materiel och mer personal i framtiden. Det tycker jag bådar gott för svensk säkerhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Fru talman! Sveriges engagemang i Afghanistan är brett och långsiktigt. Om vi lägger ihop de militära bidragen, vårt utvecklingsbistånd och våra humanitära insatser är vårt sammanlagda stöd det största åtagande Sverige någonsin har gjort gentemot ett annat land.

Sedan första gången jag besökte Afghanistan, vilket var 2007, har jag med egna ögon sett hur landet har utvecklats. Tillgången till hälso- och sjukvård har förbättrats, och de flesta flickor får nu gå i skolan. Man kan också se en utbyggnad av infrastruktur - järnvägar och vägar - och en utveckling av näringslivet. Den humanitära situationen är dock fortfarande svår, särskilt för flickor och kvinnor. Afghanistan är trots rika naturresurser ett mycket fattigt land, och landet är fortfarande plågat och präglat av konflikt, korruption och dåligt fungerande institutioner.

Jag vill dock ändå se att Afghanistan nu har gått in i en ny fas. Det finns en ny president på plats, Ashraf Ghani, som besökte Stockholm för knappt två veckor sedan. Man har, mycket trögt och långsamt, bildat en samlingsregering. Det har gått trögt och långsamt, men kom ihåg att det är första gången på mycket länge som en maktövergång mellan två presidenter har gått fredligt till! Landet står trots detta inför stora utmaningar, såväl säkerhetsmässigt som ekonomiskt, och den nya regeringen kommer att behöva stöd för att möta utmaningarna.

Det var värdefullt att president Ghani kom till Sverige. Besöket stärker ytterligare det mångåriga samarbete som finns mellan Sverige och Afghanistan. Det var en möjlighet att utbyta både vad Afghanistan förväntar sig av oss och vad vi förväntar oss av Afghanistan. Det är nämligen helt uppenbart att det behövs mer hjälp och stöd till landets säkerhet, återuppbyggnad och utveckling.

En central del i samarbetet är att Sverige i bred politisk enighet och efter inbjudan av den afghanska regeringen fortsätter att bistå med bland annat militära rådgivare till den afghanska armén. Det handlar om att stärka möjligheterna att bekämpa exempelvis talibanerna och det förtryck som följer i deras spår. Den här insatsen är en direkt efterföljare till ISAF, den Natoledda insats Sverige deltog i från 2002 och framåt och där arbetet huvudsakligen fokuserade på att bidra till ökad säkerhet i de norra delarna av Afghanistan.

Samtidigt bör vårt stöd fortsatt vara bredare än de säkerhetsstärkande insatserna. Sverige har i årtionden bidragit med hjälp till Afghanistan, och under årens lopp har tusentals - för att inte säga tiotusentals - svenskar engagerat sig för att stärka freden och utvecklingen i landet. Svenska Afghanistankommittén, som presidenten nämnde och som har nämnts i talarstolen tidigare i dag, har ju funnits på plats i över 30 år. Sedan 2002 har vi diplomatisk närvaro.

Afghanistan är det land som tar emot mest bistånd, och fram till år 2019 ska vi stödja landets återuppbyggnad med nästan 5 miljarder kronor. Ett särskilt fokus för vårt utvecklingssamarbete är att förbättra situationen för kvinnor och barn. Behoven är nämligen stora, och afghanerna själva listar säkerheten, ekonomin och korruptionen som de främsta svårigheterna för landet. Därför måste vi fortsätta samarbeta och ge stöd, och vi måste ställa krav.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

I och med att ISAF avslutades har säkerhetssituationen försämrats. Jag tror att man kan se det som en direkt följd av trupptillbakadragandet och att de som är emot den här utvecklingen har tagit tillfället i akt att åter försöka kasta in landet i instabilitet. Under 2015 har säkerhetsläget försämrats. Det har utförts attacker i såväl landets södra och östra delar som, inte minst, i centrala Kabul under de senaste månaderna.

Den försämrade säkerhetssituationen visar att det militära stödet fortfarande behövs. Det vore i det här läget förödande att lämna Afghanistan. De afghanska säkerhetsstyrkorna behöver fortsatt stöd, och det är det utbildnings- och rådgivningsinsatsen RSM handlar om. Det vi ska besluta om, fru talman, är om riksdagen ska medge att en svensk väpnad styrka om högst 50 personer ska få fortsätta delta i utbildnings- och rådgivningsinsatsen - ett mandat som föreslås sträcka sig fram till utgången av 2016. I mandatet ingår också en möjlighet till förstärkning och evakuering.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag om att det här ska få fortsätta. Jag vill avsluta med att påminna om att uppdraget inte är utan risker. Det ska vi alltid vara medvetna om när vi fattar den här typen av beslut i Sveriges riksdag. Jag vill också tacka alla de svenska kvinnor och män som tjänstgjort och tjänstgör i fredens tjänst.

(Applåder)

Fru talman! Jag uppfattade det som att Karin Enström sa att detta är det största militära och civila engagemang Sverige någonsin har haft. Det fick mig att fundera lite grann över språkbruket. Det har nämligen blivit så - och jag syndar själv där - att "engagemang" numera kan betyda att föra krig. Det åberopas solidaritetklausuler som innebär att föra krig. Till och med det fina ordet "radikalisering" betyder nu motsatsen, nämligen religiöst reaktionära grupper som sägs vara radikaliserade. Som gammal radikal tycker jag att det är lite jobbigt.

Är det verkligen så att det är bättre nu? Vi ser ett ökat antal dödsoffer och ökat våld mot kvinnor, enligt den afghanska oberoende kommissionen för mänskliga rättigheter. Opiumodlingarna slår rekord; 88 procent av den globala produktionen av opium kommer från Afghanistan, liksom 77 procent av den globala produktionen av heroin. Det är lite intressant, för alla är inblandade i detta - krigsherrar, talibaner och myndigheter, alltså de myndigheter vi försöker bygga upp.

Den humanitära situationen förvärras. Vi märker en svag återklang av det i Sverige genom alla ensamkommande framför allt pojkar från Afghanistan. De kommer visserligen närmast via Pakistan och Iran, men det tyder inte på att det blir bättre.

Vi bombar civila och sjukhus. Ja, inte vi precis, men vi är med om det. Afghanska säkerhetsstyrkor begår enligt Human Rights Watch grova övergrepp mot mänskliga rättigheter. Den afghanska polisen som vi försöker hjälpa och utbilda kränker mänskliga rättigheter grovt. Avrättningar utan rättegång förekommer. Detta sker efter 14 års engagemang. Med vad ska detta sluta och när?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Fru talman! Det var mycket medvetet som jag inledde mitt anförande med att beskriva hur stort både engagemanget och åtagandet har varit och är för landet Afghanistan.

För mig framstår det som oansvarigt att därför att vi med förenade krafter inte har lyckats skapa ett perfekt land ska vi därmed dra oss tillbaka och sluta att göra det vi håller på med.

Vi ska självklart rannsaka oss själva. Vi ska utvärdera insatserna. Men detta är ett exempel på hur svårt det är att försöka bringa fram fred, stabilitet och utveckling i ett land som under så många årtionden varit präglat av krig och konflikter. Det är ett land av människor som har plågats av krig och fattigdom i mer än tre decennier.

Då blir inte mitt svar detsamma som Vänsterpartiets, det vill säga att lämna landet och överlåta det åt sitt öde. Nej, precis tvärtom! Vi ska fortsätta att stödja landet på det sätt vi tror är mest effektivt. Det är fråga om en kombination av att fortsätta att stödja säkerhetssektorn, det vill säga försvarsmakten, de väpnade styrkorna och polisen, att stödja institutionella reformer, att stödja humanitärt och samtidigt ställa krav på en regering som inte är utan konflikter och rymmer en hel del problem.

För mig är det inte fråga om att använda Vänsterpartiets lösning utan snarare att fortsätta på den inslagna vägen. Vi visste redan innan att det skulle förmodligen bli en tillbakagång när det gäller säkerhetssituationen under övergången från ISAF med trupptillbakadraganden till den nya ordning vi nu har med RSM. Jag vill gärna höra vad Vänsterpartiets alternativ skulle vara.

Fru talman! Vad som är oansvarigt och vem av oss som är oansvarig, som vill fortsätta på en väg som går åt fel håll, kan man verkligen diskutera. Ingen har väl förväntat sig att det perfekta landet skulle skapas och inte heller krävt det. Men när utvecklingen går åt fel håll borde man ha modet att ifrågasätta om man ska fortsätta.

Vänsterpartiet har definitivt aldrig sagt att vi ska sluta med att ge stöd till Afghanistans befolkning, att vi ska dra oss ur och sitta på våra kammare. Däremot skulle det behövas en radikal omfördelning.

I väntan på den vitbok som väl aldrig blir av har Svenska Afghanistankommittén tagit fram en vitbok. Där framgår proportionerna mellan det militära och det civila stödet. Det är ingen exakt vetenskap. Med reservation för att vi antagligen inte får några bättre siffror beräknas den totala svenska insatsen - allt inräknat - till 28,2 miljarder. Det civila stödet beräknas till 6,9 miljarder. Det är en stor diskrepans mellan det militära och det civila.

Det är verkligen dags att försöka bli återtågets hjältar genom att säga: Nej, vi ville väl, men det blev fel. Det är dags att avbryta insatsen, och helst göra det med ett beslut i dag eller senast i morgon.

Fru talman! Det är helt klart att vi har olika uppfattningar om vad som är verkningsfullt. För mig och mitt parti, och när vi var ansvariga i alliansregeringen, har det varit tydligt att det inte går att ha enbart en av komponenterna. Det har sagts förut, och jag kommer att säga det igen, att utan säkerhet går det inte att få en utveckling. Det blir inte heller säkerhet utan utveckling. Men att i dag överge Afghanistan och säga att de får klara av uppbyggnaden av polis och väpnade styrkor på egen hand är oansvarigt. Jag hör inget alternativ från Vänsterpartiets sida.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Vårt engagemang ska vara långsiktigt och det ska omfatta alla sektorer. Det har också varit tydligt under de år jag har träffat poliser, soldater, chefer, parlamentsledamöter och nu senast presidenten att stödet, som också handlar om att stödja ANDSF, är välkommet - de är tacksamma.

Fru talman! Det är viktigt att det internationella samfundet, inklusive Sverige, fortsätter att stödja och bistå den afghanska regeringen. Miljöpartiet ansåg att det var riktigt att sända svensk trupp med FN-mandat till Afghanistan 2001-2002 eftersom säkerhetsläget initialt krävde just en militär insats.

Vi såg dock snart att någon militär lösning på konflikten inte fanns. Det var en insikt som senare delades av både FN och USA. Därför i förlängningen krävde Miljöpartiet 2010 en tydlig exitstrategi för Afghanistan. Det var en strategi som också blev verklighet 2014 i och med ISAF:s tillbakadragande och infasningen av RSM, som vi diskuterar en förlängning av i dag.

Tyvärr kan vi konstatera att utvecklingen på marken i Afghanistan inte har gått i den riktning vi helst hade velat se. Därför är det viktigt att fortsätta med vår insats och att vi ger stöd och råd så att landets säkerhetsstyrkor stärker sin förmåga att i längden självständigt hantera säkerheten i landet.

Fru talman! Det afghanska folket har under decennier av krig fått utstå stora umbäranden. Det är ett av världens allra fattigaste länder. Trots den massiva internationella militära närvaron med över 100 000 soldater på plats för att garantera säkerheten i landet är Afghanistan fortfarande ett mycket fattigt och farligt land att leva i. Krigen i Libyen, Irak och Afghanistan är tre exempel på hur man inte löser konflikter genom att kriga sig till fred.

Fru talman! Därför är det så viktigt att de svenska insatserna i Afghanistan är långsiktiga och att de är politiska, diplomatiska, polisiära, militära, biståndsinriktade och att de omfattar såväl det humanitära stödet som ett utvecklingssamarbete.

Afghanistan är en av de största mottagarna av svenskt bistånd. Sverige har aviserat ett bistånd om upp till 8,5 miljarder kronor för perioden 2015-2024. En betydande del av vårt bistånd fokuserar på de mest utsatta, det vill säga kvinnor och barn. Det är glädjande att den svenska regeringen nu har undertecknat ett samarbetsavtal om biståndet. Det skedde när biståndsminister Isabella Lövin träffade president Ghani under hans besök i Sverige i början av månaden.

Det är första gången som Sverige undertecknar ett sådant avtal med Afghanistan. Avtalet bekräftar svenska biståndsåtaganden och fördjupar ländernas relationer. Det är bra.

Ljusglimtarna i utvecklingen har till stor del Svenska Afghanistankommittén stått för. Att miljoner afghanska flickor och pojkar har fått skolgång är en stor framgång som verkligen kräver sin uppmärksamhet. Svenska Afghanistankommittén gör en betydande insats som under 30 års tid har lyckats verka under först rysk ockupation, sedan inbördeskrig och sedan under talibanväldet. Sveriges goda rykte i Afghanistan beror mycket på det arbete som Afghanistankommittén har bedrivit under en lång tid. Exempelvis har en fjärdedel av skolorna i Afghanistan byggts upp av kommittén.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Fru talman! Jag vill lyfta upp FN:s resolution 1325, som syftar till konkreta åtgärder för kvinnor och flickor i konflikt. Genom att svenska kvinnor och män i allt större utsträckning deltar i fredsbevarande operationer möter soldaterna kvinnor som har blivit utsatta för sexuellt våld.

För att på ett bra och rättssäkert sätt kunna skydda och stödja kvinnor som har utsatts på detta sätt krävs en gedigen utbildning och förberedelser samt kunskap om kvinnors brist på makt, inflytande, rörelsefrihet samt sexuell och reproduktiv hälsa.

Att kunna delta på lika villkor som medborgare i ett samhälle är en fråga om demokrati. Betydande resurser måste därför satsas på de behov av skydd och stöd som kvinnor och flickor har under en konflikt, då kvinnorna ofta tvingas ta över männens arbetsuppgifter, och efter en konflikt, då det civila samhället måste byggas upp igen.

Betydande resurser måste även satsas på utbildning i genusfrågor för dem som ska tjänstgöra utomlands i konflikter. Kvinnors avgörande uppgifter och roll i fredsprocessen och krishantering kan inte nog understrykas. Det är därför viktigt att Sverige agerar nationellt och internationellt för att förbättra arbetet med FN:s resolution om kvinnor, fred och säkerhet - resolution 1325 - och FN:s resolution om sexuellt våld i konflikter - resolution 1820.

Trots att FN:s resolution 1325 varit i bruk under flera år är bristen på kvinnor i fredsfrämjande och konfliktlösande arbete påtaglig. Andelen kvinnor i fredsfrämjande insatser har ökat något, men det finns alltför få kvinnor i beslutande positioner. Det gäller hela samhället. Här behöver Sverige göra en insats.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan med anledning av regeringens proposition om svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan.

Fru talman! Det är mest av personlig nyfikenhet som jag vill ställa två frågor.

Jag noterade att Miljöpartiets partistyrelse redan 2010 ville att alla trupper skulle vara tillbakadragna senast 2014. Nu är det ändå slutet på 2015. Vilket bäst-före-datum hade detta beslut?

Bodil Ceballos, som då var utrikespolitisk talesperson, sa med anledning av RSM att det var mycket viktigt med ett tydligt FN-mandat. Anser Pernilla Stålhammar och Miljöpartiet att det finns ett tydligt FN-mandat för RSM?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Fru talman! Den syn som vi har är förstås att man ska kunna dra tillbaka den militära närvaron. Men vi har också följt utvecklingen på marken i Afghanistan och utvecklingen i landet och sett att det inte har gått framåt på det sätt som man hade önskat.

Däremot har vi drivit på för en exitstrategi och med det också fått till RSM. ISAF har fasats ut, och RSM har i stället kommit till.

Vi tycker att det är fortsatt viktigt att man finns på plats för att stödja den afghanska säkerhetsorganisationen.

Fru talman! Sedan var det frågan om ett tydligt FN-mandat. Såvitt jag begriper saknar RSM detta, till skillnad från ISAF. Man har inget mandat från FN:s säkerhetsråd. Då undrar jag om ni har förändrat er ståndpunkt att det inte längre är så viktigt med ett tydligt FN-mandat för denna typ av insatser. Det är i så fall lite oroväckande, kan jag tycka, för att uttrycka mig lite försiktigt.

Fru talman! Det är alltid viktigt med ett folkrättsligt mandat, Stig Henriksson. Det anser vi är uppfyllt i detta fall.

Fru talman! Vägen till fred och demokrati känns lång för oss som kan stå vid sidan om. Hur lång måste då inte vägen upplevas för dem som bor i Afghanistan, lever på flykt i landet eller har flytt landet?

Vi har som nation ett långsiktigt ansvar och ett omfattande åtagande när det gäller att delta aktivt i arbetet med att stödja och bistå den afghanska regeringen i dess strävan efter ett stabilt och säkert samhälle.

Afghanistan har fortfarande behov av internationell hjälp och vårt militära stöd för utvecklingen av de afghanska säkerhetsstyrkornas förmåga och landets institutioner att hantera den nationella säkerheten.

Vi i Centerpartiet är måna om att Sverige, som har ett starkt och historiskt engagemang för Afghanistan genom diplomatisk närvaro, ett omfattande bistånd, ISAF-insatsen och nuvarande RSM-insats, ska fortsätta att ge långsiktigt stöd.

Efter mer än tre decennier av konflikt har vi inte råd att tänka kortsiktigt. Det handlar om att skapa framtidstro i ett mycket svårt läge. Vi vet att afghaner tillhör den största gruppen asylsökande till Sverige i år. Vi vet att många afghaner väljer att fly på grund av säkerhetsläget i hemlandet, men också på grund av att villkoren för dem som flytt exempelvis till Iran kraftigt har försämrats.

Afghanistan har plågats av krig och förtryck i mer än tre decennier. Den minst sagt bräckliga återuppbyggnadsprocessen i landet påverkar i hög grad den övriga världen, däribland oss här i Sverige.

ISAF-styrkorna lämnade Afghanistan förra året, och säkerhetsläget är fortsatt en mycket stor utmaning. Landets ekonomi är under press och försämras.

Talibanerna har inlett offensiva operationer och gjort framsteg under hösten. Även Daish har etablerat sig i vissa provinser.

Rådgivningsinsatsen har ett tydligt folkrättsligt mandat och omfattar en icke stridande insats för utbildning och rådgivning. Att 42 länder arbetar tillsammans med drygt 13 000 personer på plats visar på det breda och starka engagemang som finns för landet och regionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Fru talman! Detta är en insats med olika faser, där de lokala förutsättningarna på plats får avgöra den exakta tidpunkten för när den nu föreslagna förlängda insatsen i norra landet ska avslutas och nästa fas ska kunna påbörjas.

Det är bra att tidigare insatser utvärderas och analyseras för att man ska förvalta och lära av erfarenheter inför eventuella kommande uppdrag.

Våra civila insatser har blivit alltmer viktiga i takt med att ansvaret för säkerheten har överlämnats till de afghanska myndigheterna.

Centerpartiet välkomnar därför att Sverige stärkt det civila engagemanget i Afghanistan, som bland annat inriktas på kvinnors och flickors situation.

Afghanistan får nästan 900 miljoner kronor i svenskt bistånd varje år och är därmed Sveriges största biståndsland. Biståndet ska gå till att skapa arbetstillfällen, få fler barn i skolan, stärka kvinnors rättigheter, bekämpa korruption och stärka demokratiska institutioner.

Vår svenska strategi att stödja Afghanistans egen förmåga, lokalt ägarskap, landsbygdsutveckling, utbildning och sysselsättning är viktig i ett land som i dag har stora intäkter från narkotikahandel. Att stärka den privata sektorn och den ekonomiska integrationen är grundläggande förutsättningar för att långsiktigt kunna få en stabilare situation.

Den ekonomiska konsekvensen av att förlänga denna insats i Afghanistan och även i Irak blir att de nu budgeterade medel som finns till förfogande för nästa års verksamhet i praktiken blir förbrukade.

Med tanke på det förändrade säkerhetsläget i omvärlden kan ytterligare insatser internationellt med svenskt militärt bistånd komma att behövas. Regeringen måste därför ta ansvar för och säkerställa att det finns ekonomiska medel för eventuella nya insatser, så att beviljade insatser inte tar resurser i anspråk från vårt nationella försvar och urholkar vår nationella försvarsförmåga.

Nu står vi här i kammaren, och vi står inför ett val. Vi kan välja att avslå detta förslag eller att rösta för utskottets förslag. Båda vägvalen får konsekvenser.

Centerpartiets hållning är tydlig. Vi ska fortsätta och fullfölja vår insats på ett ansvarsfullt och hållbart sätt. Det är vi skyldiga den afghanska befolkningen, våra svenska trupper och övriga nationer som har bidragit och bidrar till större säkerhet i Afghanistan. Det är vi också skyldiga alla dem som redan har gjort personliga uppoffringar för fred och säkerhet i landet.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Som flera tidigare talare har varit inne på är ISAF-insatsen, assistansstyrkan i Afghanistan, en sedan några år tillbaka avslutad insats. Men man ska nog vara på det klara med att denna insats belastades med ett antal felgrepp under det dryga decennium som den pågick.

För min personliga del misstänker jag att de civila insatser som skulle införas parallellt med den militära insatsen i Afghanistan var för små och kom alltför sent.

Det internationella samfundet misslyckades också med att ena alla de "regional stakeholders" som finns i det här området. Grannländer till Afghanistan - Indien, Pakistan, Kina, Uzbekistan, Iran och så vidare - fortsatte alla att spela spelet efter sina egna privata agendor. Det var ett misslyckande för den internationella politiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Samtidigt kan man fråga sig om det någonsin var realistiskt att i ett av världens mest splittrade länder - splittrat såväl geografiskt som etniskt och religiöst - var möjligt att införa eller implementera ett så starkt centralstyre som blev fallet.

Men det är viktigt att understryka att det nog inte var några militära misslyckanden som präglade ISAF-insatsen. Svensk personal gjorde allt den kunde. Jag delar den uppfattning som försvarsministern gett uttryck för här i talarstolen: Deras insats innebar också att de gjorde skillnad.

En del svenska soldater har fått betala det yttersta priset under den här insatsen. Det är Jesper, det är Tomas, det är Johan, det är Gunnar och det är Kenneth. Det är också två av Sverige anställda lokala tolkar.

Mot denna bakgrund, fru talman, tror jag att det är viktigt att Sverige nu gör en utredning av denna långa och både ekonomiskt och humanitärt kostsamma insats. Jag ser fram emot de slutsatser som kommer.

Stig Henriksson betonar att det är de civila insatserna, biståndsutvecklingsinsatserna, som har möjliggjort en utbyggd hälso- och sjukvård i landet, att fler flickor får gå i skolan och så vidare. I likhet med försvarsministern anser jag att den uppbyggnaden inte hade varit möjlig i ett kanske långt sämre säkerhetsläge än det som nu råder i Afghanistan.

Fru talman! Jag upphör inte att förvånas över det faktum att Sverigedemokraterna under alla år varit emot den svenska närvaron i Afghanistan. Jag trodde att det även för Sverigedemokraterna var uppenbart att det finns ett samband mellan säkerhetsläget i olika delar av vår värld och det migrationstryck som också Sverige utsätts för.

När den internationella närvaron i Afghanistan 2013 minskade med nära nog 90 procent var det naturligt att vi fick ett sämre säkerhetsläge i hela landet. Men förr eller senare måste varje land som varit föremål för internationella fredsfrämjande insatser pröva att stå på egna ben.

Det är det som vi just nu genomgår. Sverige strider inte längre i Afghanistan. Sverige stöder. Och, fru talman, det är min uppfattning att om Afghanistan ska stå på egna ben och så småningom röra sig framåt är det svenska stödet, tillsammans med det från alla andra länder som ingick i ISAF, fortsatt viktigt för landets utveckling.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Jag hade tänkt att jag skulle lugna mig ett tag, men blir man apostroferad rycker det ju till i knappfingret.

Allan Widman säger att han välkomnar utredningen som ska värdera Sveriges insatser. Jag skulle bara vilja fråga Allan Widman, som jag tycker på ett förtjänstfullt sätt är stringent och klok i sådana här sammanhang: Är det verkligen lämpligt att man i praktiken utreder sig själv, det vill säga att en som har ansvar för en del av besluten är den som gör utredningen?

Man brukar i vissa sammanhang tala om att man inte ska sätta bocken till örtagårdsmästare. Det här kanske är ett sådant fall, eller vad säger Allan Widman?

Sedan har vi detta med det civila biståndet och dess förutsättningar. Jag kan konstatera att de siffror jag har visar på att det militära engagemanget som det heter - det är ett fint ord - är på 28,2 miljarder kontra Sveriges bistånd på 6,9 miljarder. De proportionerna kan man verkligen diskutera. Men det ena kanske är en förutsättning för det andra, som Allan Widman är inne på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Jag har tittat lite på vad hjälporganisationerna själva anser. De borde ju rimligen ha tolkningsföreträde.

Enligt Asia Times är det många oberoende hjälporganisationer som distanserar sig från den USA-ledda koalitionen och i stället försöker forma lokala säkerhetsöverenskommelser.

Läkare Utan Gränsers representant påpekar att när gränsen mellan soldater och biståndsarbetare suddas ut blir det svårt. Det går inte att bekämpa talibaner på förmiddagen och bygga skolor på eftermiddagen. Krig fungerar inte så.

Svenska Afghanistankommitténs inställning och erfarenhet är klar: Samverkan med militären i Afghanistan har inneburit stora risker för dess anställda.

Därför finns det nog skäl att ifrågasätta den självklarhet med vilken man säger att när vi bygger säkerhet med militär närvaro gynnar det biståndsorganisationernas arbete. Det är inte deras uppfattning.

Fru talman! När det gäller valet av utredare kan jag bara konstatera efter att ha haft förmånen att under ett antal år tjänstgöra tillsammans med Tone Tingsgård i försvarsutskottet att hon som utredare har alla de egenskaper i termer av insikt, kunskap och integritet som krävs för uppdraget.

Likväl kanske jag själv om jag varit försvarsminister hade valt någon mer utomstående i sammanhanget, just för att stärka tilltron till de slutsatser som ska komma ur utredningen.

Stig Henriksson pekar på ett viktigt problem under hela den internationella närvaron i Afghanistan, nämligen den obalans som finns mellan militära insatser och civila utvecklingsinsatser.

Jag tror, fru talman, att för varje krona man satsade på det civila satsade man 7 kronor på den militära insatsen - sett som genomsnitt. Sverige gjorde dock bättre ifrån sig och försökte balansera det kontinuerligt. De bästa åren tror jag att vi låg närmare fifty-fifty, det vill säga lika mycket på den civila sidan som på den militära. Men det är uppenbart att det kom för sent och var för lite.

Hur förhåller det sig nu med säkerhetsläge och utveckling? Ja, alla var överens om att i Afghanistan kunde det inte bli någon utveckling utan säkerhet. Utan säkerhet skulle det heller inte bli någon utveckling.

Min tro är att soldater inte ska stå nära biståndsarbetare. Det ska vara klara gränsdragningar. Men om ISAF inte hade funnits under alla dessa år är det min bedömning, fru talman, att säkerhetsläget hade varit oändligt mycket sämre än vad vi ser i dag. Det hade också på allvar försvårat de framsteg som har skett i termer av bättre välfärd.

Fru talman! Jag har självklart inte diskuterat Tone Tingsgårds personliga moral eller kvalifikationer, utan det handlar om principen att man inte utreder sig själv. Jag tycker att det är glädjande att Allan Widman till viss del håller med om det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Sedan har vi problemet med säkerhetsläget. Ta bara drönarattackerna, där 90 procent av offren är civila. Då tänker jag inte bara på när man flygbombar sjukhus som Läkare Utan Gränser driver utan på alla drönarattacker. 90 procent av offren anses vara civila.

För varje terrorist man utrotar är det nog ganska tydligt att man får fram tio nya. Det kan inte vara någon särskilt effektiv metod att förbättra säkerhetsläget.

Fru talman! Jag vet inte varifrån Stig Henriksson får sin statistik. Men en röd tråd, ursäkta uttrycket, genom Stig Henrikssons anföranden här i dag har varit att han med visst eftertryck har kritiserat allt vad den internationella närvaron har gjort i Afghanistan och mycket lite uppehållit sig vid de lidanden för den civila befolkningen som talibanerna och numera också Daish utsätter landet för. Jag hade gärna sett att Stig Henriksson emellanåt också talade om den andra sidan av myntet.

När det gäller förhållandet mellan säkerhet och bistånd tror jag att man kanske ska försöka vara lite mer konkret. Det finns förbindelsevägar i Afghanistan, ursprungligen uppbyggda av Sovjet under ockupationen under 80-talet, som medger förbindelser mellan stora centralorter. Hade de förbindelserna inte i mer än ett decennium vaktats av ISAF tror jag inte att väldigt mycket av det utvecklingsarbete som ändå har skett hade kunnat genomföras. Det hoppas jag att också Stig Henriksson beaktar.

Fru talman! I eftermiddag debatterar vi fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats i Afghanistan. Det rör sig om 50 personer från Sverige som deltar där.

Om vi fokuserar ut från den insatsen vill jag passa på att härifrån talarstolen nämna att vi sedan 50-talet har skickat ut över 100 000 svenska soldater i olika typer av utlandsstyrkor. De har allesammans varit utsända på uppdrag här från riksdagen.

Den största i antal soldater gjordes på Cypern. Det var 28 000 svenskar 1964-1993. Den näst största var i Bosnien 1993-1999, då drygt 10 000 svenska soldater deltog. I Gaza var det också i den storleksordningen 1956-1967. Afghanistaninsatsen kommer på ungefär samma nivåer. Det är ungefär 9 500 soldater som har tjänstgjort i Afghanistan.

Jag vill passa på att här från talarstolen säga ett tack till alla er som har gjort den här insatsen, och inte bara till er, om ni lyssnar på debatten, utan också till era anhöriga. Vi har fattat beslut, men ni har utfört det. Vi är väldigt tacksamma för den uppgift ni har gjort. Jag vill också särskilt nämna namnen på de fem personer som har dödats i Afghanistaninsatsen. Det är Kenneth Wallin, Gunnar Andersson, Johan Palmlöv, Tomas Bergqvist och Jesper Lindblom.

Den svenska insatsen har varit under 14 år. Den har nu övergått till en utbildningsinsats. Som flera talare har sagt förut har Sverige gjort skillnad. Jag hade själv förmånen att besöka Afghanistan och den svenska insatsen 2011. Jag kunde med egna ögon se de stora insatserna, lyssna på berättelserna och själv vara ute i byarna och besöka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Inte minst var det en fantastisk upplevelse att vara i en flickskola i ett land som för bara något årtionde sedan bara hade 3 procent flickor som fick gå i skolan. Det är i dag inte perfekt. Det är i dag 39 procent, enligt Unicef. Men det är betydligt bättre. Det är ett exempel på att vi tillsammans har kunnat göra någonting. Det civila biståndet men också säkerhetsarbetet går hand i hand.

Det är därför som vi har beslutat oss för att vara kvar i Afghanistan. Det är ett svårt läge. Vi ska inte vitmena. Det finns fortfarande enorma utmaningar för ett land som i 30 år har varit i kris, konflikt och krig mer eller mindre hela tiden.

Vår uppgift är nu att fortsätta att vara kvar. Det är också viktigt, som har påpekats, att insatsen som har gjorts av ISAF under de 14 åren utreds och utvärderas så att vi kan få fakta om vad som har gjorts, vad som har fungerat bra och vad som kan förbättras inför kommande insatser.

Med dessa korta ord yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet och avslag på motionerna.

Fru talman! Jag börjar med att tacka alla som har gjort en fantastisk insats i Afghanistan och på många andra ställen. Vi kan vara stolta över alla de insatser som görs.

Med det sagt vill jag understryka det försvarsministern sa här förut. Utan den militära närvaron är det i många fall fullständigt omöjligt att skapa förutsättningar för en trygghet för civilbefolkningen. Tyvärr är det så.

Jag har själv varit utomlands ett antal gånger. Jag vill säga att jag vet att det är så. Frågan är var gränsen nås när det blir mer eller mindre nödvändigt att avsluta den ena och höja den andra insatsen. Vi är där nu, tycker vi.

Vi talar om att antalet civila offer har ökat. Men det är också så att de afghanska säkerhetsstyrkornas offensiv har inneburit att de har kommit i strid betydligt mer. Därmed har det också blivit en ökning av de civila offren.

Att talibanerna hänsynslöst skördar offer är det stora problemet. Sedan begås det naturligtvis misstag också från andra sidan, inte minst av de afghanska säkerhetsstyrkorna. I och med att de gör kraftigare offensiver blir det också ett ökat antal civila offer. Tyvärr är det ofta civilbefolkningen som får lida mest i alla krig.

År 2002-2015 har vi tagit ungefär 10-15 miljarder på de områden som ligger inom utgiftsområde 6. Det är ganska mycket pengar. Då har vi inte tagit hänsyn till den materiel som slits, byts ut och är förbrukad. Vi har ett antal döda och ganska många skadade i tjänsten. Tyvärr är det så. Det är ett högt pris som många har fått betala för detta.

År 2009 ändrade ISAF sin strategi från fredsbevarande, kan man säga, till en väpnad operation. Nederländerna och Kanada drog sig ur då, som bekant, och också Frankrike. År 2010 var det de borgerliga partierna med S och MP som sa: Inga stridande uppgifter efter 2014.

Det var då det. Man kan inte alltid förutse allting exakt. Det går bra att gå tillbaka och säga: Så blev det inte. Min poäng är inte riktigt det. Man gjorde den bedömningen då. Vi vill ha en noggrann utvärdering och se lite mer grundligt: Vad var det som gjorde att man ändrade sig? Det förefaller som att det är en sådan på gång. Det är bra. Vi vill göra en sådan utvärdering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Sedan 2014 är det de afghanska säkerhetsstyrkorna som fullt ut ska svara för säkerheten i hela Afghanistan. Har man gjort en ändring där? Ansvarar de inte fullt ut för detta? Var är den analysen? Vi tycker att det är dags att avsluta denna del.

Många blandar bort detta med rådgivningen. Det är inte fråga om bara rådgivning, utan det kan handla om strider också. Glöm inte bort det! Ni talar om rådgivning utan vapen. Men det är inte fråga om det. Det står tydligt att det kan vara taktisk rådgivning. Vad är det då? Jo, man talar om hur de dödar flest och får störst framgång i att bekämpa någon. Då deltar man i striden. Låt oss inte blanda bort det. Det kan mycket väl gå in i en sådan fas.

SD säger nej till fortsatt deltagande, men det tar ganska lång tid att avveckla detta. Det kanske tar fyra till sex månader, och då är vi inne i mitten av 2016. Det tar tid att avveckla, överlämna och transportera hem. Givetvis vill vi satsa på fortsatt starkt stöd till de civila delarna.

Låt mig säga att vi givetvis stöder operationer som går under FN-flagg, så att ni inte tror att vi säger nej till allt sådant här. Vi är positiva till deltagande, men det ska vara FN-lett.

Allan Widman säger att SD inte har varit medvetna om det säkerhetspolitiska läget. Det är samme Allan Widman som under förra mandatperioden gjorde nedmonteringen efter analysen att det var fred och säkert i närområdet och gick i täten för att nedrusta det svenska försvaret. Var han medveten om det säkerhetspolitiska läget? Var Alliansen medveten om det? Definitivt inte. Det var ett parti som stod emot, och det var Sverigedemokraterna.

I detta anförande instämde Björn Söder (SD).

Fru talman! Jag ska korrigera Roger Richtoff på en punkt. Han tycker att det är självklart att det ska vara FN-lett. Men RSM saknar till och med mandat från FN:s säkerhetsråd, så det kan inte i någon bemärkelse anses vara FN-lett.

Hur går det i Afghanistan? År 2007 uppskattade USA att det fanns 10 000 talibaner där. Nu uppskattar man att det finns 60 000. Det går med andra ord inte så bra. FN har gjort bedömningen att talibanerna nu har det största inflytandet i landet sedan de störtades 2001.

Till Allan Widman vill jag säga att det är en förfärlig utveckling att det går åt detta håll. Talibanerna hör inte till dem jag kallar radikala, utan de är extremt konservativa och reaktionära religiösa krafter som vill störta landet tillbaka till det som kristenheten kallar medeltiden. Under den tiden var dock islam ett ganska blomstrande och tolerant samhälle. Så kan saker och ting skifta. Självklart borde jag inte behöva upprepa detta, men jag tar ändå tillfället i akt.

Fru talman! Jag uppfattade ingen fråga utan mer att Henriksson ville prata lite.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Fru talman! Klarar du inte av bättre elakheter än så, Roger Richtoff, kan jag nog ta dem.

Du sa att du ville att det skulle vara FN-lett, men det finns inget FN-mandat för RSM-insatsen. Jag ville bara påpeka det, ifall du hade missförstått.

Fru talman! Nej, jag har inte missuppfattat något. Om det ska vara en insats ska den vara FN-ledd. Då kanske vi ändrar uppfattning. Men just nu är den inte det, och därför reserverar vi oss och säger nej till detta.

Fru talman! När Sverigedemokraterna var nyss invalda i Sveriges riksdag var det en intervju med Jimmie Åkesson i Agenda. Då parades budskapet om vikten av att Sverige minskade sitt flyktingmottagande med att Sverige för Guds skull måste åka hem från Afghanistan.

För mig har det alltid framstått som motstridigt, för om vi inte är beredda att tillsammans med andra ta ansvar för fred och säkerhet internationellt kommer det sannolikt att leda till ökade migrationsströmmar - kanske inte bara från Afghanistan utan från många andra håll.

Min fråga är om Sverigedemokraterna har uppmärksammat detta samband och möjligen funderat över det.

Det är intressant att höra Roger Richtoff säga att Sverigedemokraterna gärna ställer sig bakom svenska insatser som sker under FN-flagg. Senare i dag ska vi debattera en insats i Irak som såvitt jag vet inte är under FN-flagg. Läser jag rätt i betänkandet ser det dock ut som att Sverigedemokraterna tänker stödja detta förslag. Hur hänger det ihop?

Fru talman! Jag svarar gärna på det när vi debatterar den insatsen.

Vad gäller flyktingströmmarna måste man ställa sig frågan om det har blivit bättre efter åtta år med Alliansens utrikespolitik och säkerhetspolitik. Är dagens flyktingströmmar ett bevis på att ni har lyckats? Är det lugnt och bra? Eller har er politik i själva verket ökat flyktingströmmarna? Verkligheten tyder på det sistnämnda.

Vår politik hade avsevärt minskat detta. Vi satsade ju hela tiden på det svenska försvaret medan ni ville satsa på ett försvar som börjar någon annanstans. Nu har ni svängt, och det svenska försvaret ska börja i Sverige. Vi måste bygga upp det svenska försvaret utifrån många säkerhetspolitiska aspekter. När vi har ett eget försvar kan vi också lättare hjälpa till att upprätthålla en säkerhetspolitisk stabilitet i vår del av Europa. Givetvis ska vi också delta i utlandsmissioner om de leds av FN.

Fru talman! Jag blir lite förvirrad när Roger Richtoff försöker leda i bevis att om vi bara hade byggt upp försvaret av Sverige här hemma och skapat en nationell dimension av det svenska försvaret så hade migrationen till Sverige blivit mindre. Det är ett för mig svårbegripligt påstående. Men Roger Richtoff har ju ytterligare en replik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Mitt enkla påpekande är att det finns ett samband mellan säkerhetsläget i vår värld och kanske i synnerhet just nu i Afghanistan å ena sidan och flyktingtrycket på Europa och Sverige å andra sidan. Med ett drastiskt förändrat säkerhetsläge i Afghanistan - dessvärre, Stig Henriksson - är det nog ingen tillfällighet att det kommer ett stort antal flyktingar därifrån.

Jag undrar om Sverigedemokraterna har förmågan att se dessa samband och hur de i så fall ställer sig till dem.

Roger Richtoff skjuter frågan om FN-ledda insatser och stöd från Sverigedemokraterna till nästa debatt, och vi kan givetvis ta det då.

Fru talman! Låt mig förtydliga lite. Vi ser detta som två skilda saker. Flyktingströmmarna hänger givetvis ihop med vad som händer i omvärlden. Det vet alla om. Vår politik för Migrationsverket är ganska tydlig och klar, så den behöver jag inte förklara igen. Nu sätter vi stopp, och de flesta partierna går i samma riktning och följer Sverigedemokraternas linje.

Enligt Migrationsverket är de flesta inte flyktingar från krig, utan de söker bara bättre levnadsvillkor. Det har jag full förståelse för. Migrationsverket säger detta, och Allan Widman är väl medveten om det.

Nu åker många hem. Det går plan varje vecka tillbaka till Irak. Det är semesterresor, och sen åker de tillbaka hit igen. Alla gör inte så, långt ifrån alla.

När det gäller migrationen läser vi om helt tokiga beslut. Nu ska en iransk familj som har jobbat i fyra år utvisas. Det är en annan debatt man kan ta här. Vi har väldigt mycket att säga om det, men det får vi ta när vi diskuterar migration.

Det är klart att det finns ett samband med oroligheterna i världen, men det är inte samma sak som att det är fritt fram att komma till Sverige och bryta ned den svenska välfärden. Vi har inte ens råd med ett eget försvar nu. Den politiken är i huvudsak Alliansen ansvarig för.

Fru talman! Mycket har sagts så här långt. Jag tror att det är viktigt att klargöra att vårt engagemang i Afghanistan har gått in i ett nytt skede. I och med att den svenska flaggan halades på Camp Northern Lights i Mazar-e Sharif förra året övergick det svenska bidraget i RSM.

Vad gäller vår fortsatta medverkan bygger den på att vi bidrar med en väpnad styrka om högst 50 personer, som i huvudsak kommer att vara verksamma i de norra delarna av landet och inrikta sig på rådgivning på regional ledningsnivå samt vid det afghanska försvarsministeriet.

Fru talman! Det är viktigt att betona att insatsen just handlar om stöd och rådgivning till de afghanska säkerhetsstyrkorna, i akt och mening att afghanerna själva ska kunna hantera säkerheten i sitt land och bemöta hotet från terrorister.

Utöver själva styrkebidraget finns möjlighet att tillföra en högst tillfällig förstärknings- och evakueringsstyrka om högst 200 personer, om situationen så kräver. Det för oss in på säkerhetsläget i Afghanistan.

Redan när vi samlades här i kammaren för ett år sedan för att besluta om deltagande i RSM såg vi att utvecklingen rörde sig åt fel håll. I dag, ett år senare, kan vi konstatera att läget tyvärr har fortsatt att försämras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Jihadistgrupperingar som talibanrörelsen och Daish får allt fler anhängare. Det väpnade motståndet har utnyttjat den situation som uppstått i samband med att ISAF-insatsen avslutades och den internationella militära närvaron begränsades. Den sammantagna bedömningen är att den utdragna väpnade konflikten utgör det största hindret för Afghanistans utveckling.

Den försämrade säkerhetssituationen har dock inte påverkat RSM i någon större utsträckning, då dess arbete främst riktas till högre nivåer inom den afghanska armén.

Fru talman! Afghanistan står i dag inför en osäker framtid. Det är därför det är så viktigt att det internationella samfundet inte lämnar landet åt dess öde.

Man ska komma ihåg att när vi talar om terrorism är det inte främst medborgare i vår del av världen som är värst utsatta, utan det är framför allt civila i länder som Syrien och Afghanistan som varje dag tvingas leva i våldets och terrorns skugga.

Men visst, det finns ingen renodlad militär lösning för att säkerställa ett långsiktigt stabilt Afghanistan. Det krävs också en hållbar utveckling när det gäller samhällsstyrning, mänskliga rättigheter och en fungerande rättsstat.

Att afghansk polis och militär har en förmåga att upprätthålla lag och ordning är emellertid grundläggande för att säkerställa att det finns förutsättningar för att bygga fungerande samhällsstrukturer och säkra en fredlig utveckling. Det är också viktigt för att Sveriges och övriga världssamfundets humanitära insatser ska kunna genomföras på ett säkert sätt.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag.

I detta anförande instämde Pyry Niemi (S).

Fru talman! En vacker vårdag i slutet av mars 2011 satt jag i baksätet på en bil på väg mellan Mazar-e Sharif och Aibak i Samangan. Med mig i baksätet satt en ung kvinna, som vi kan kalla Razia.

Vi satt och pratade på engelska. Chauffören kunde ingen engelska. Vi pratade rätt öppenhjärtigt med varandra. Hur är situationen? Hur har ni kvinnor det i Afghanistan? Hur har du det? Hur ser du på framtiden?

Hon var tonåring under talibanstyret. Hon sa att mycket hänt och att många saker blivit mycket bättre. Hon sa: Vi går aldrig någonsin tillbaka. Vi vägrar.

På väg till Aibak denna vackra vårdag var kullarna gröna och mandelträden blommade. Afghanistan kan vara väldigt vackert - det är inte bara fyra nyanser av brunt. Vi åkte förbi en samling med unga killar som firade våren. Det hade varit nyår, nouruz, och vi stannade. De dansade, sjöng, hade picknick och var väldigt glada.

När vi kom fram till Aibak besökte vi en barnmorskeutbildning. På den tiden satt jag i Svenska Afghanistankommitténs styrelse, och det var i den egenskapen jag var där.

Det var ungefär 20 unga kvinnor som gick utbildningen. De flesta var ogifta, men en del var gifta och hade sina barn med sig. De hade skickats från sina byar för att gå utbildningen, för att bli barnmorskor och för att rädda både mödrars och barns liv. De såg sin framtid: tillbaka hem till byn och rädda liv och se till att man får ett bättre liv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Herr talman! Ett år senare, hösten 2012, var jag åter tillbaka i Afghanistan. I Kabul träffade jag och några andra kvinnliga parlamentariker ett antal kvinnliga afghanska parlamentariker som satt i loia jirga. Det intressanta var att de var från olika etniska grupper.

Vi diskuterade framtiden och kvinnors situation. De var också eniga om att de bara måste gå framåt, att det måste bli bättre, att de måste få lugn och ro och att det måste bli slut med talibanattackerna. För inte så länge sedan, kanske ett halvår eller ett år, blev en av dessa kvinnor attackerad av talibaner i Kabul.

Jag skulle vilja höra vad Razia säger i dag om hur det var varit i Afghanistan den senaste tiden. Det har gått tillbaka. Det är inte bra. Vi ser fler och fler talibanattacker. Därför blir jag orolig när man är lite naiv. Jag skulle nog kalla dig naiv, Stig Henriksson, för du är inte elak, tvärtom.

Utvecklingen går åt fel håll, och då gäller det att vi kan stödja de afghanska nationella styrkorna med utbildning. För mig är frågan: Vill vi ha ett parlament som är något så när demokratiskt valt? Eller vill Stig Henriksson ha talibanstyre? För det är vad jag ser om vi inte hjälper till att få ordning på armén så att man kan stå emot talibanerna.

Vänsterpartiet var även emot när vi hade ISAF där, av samma orsak. Men det blev ju så mycket bättre under den tiden. Nu löser man inte ett lands problem i längden med enbart militär. Afghanistan har så många andra problem också, såsom korruption. Det finns mycket annat som måste lösas.

Som någon sa har de civila offren i Afghanistan varit högst under 2015, enligt FN. Det är beklagligt. Just därför, av den enda anledningen, måste vi och andra länder vara där och stödja de afghanska styrkorna och för den delen även utbilda polis, vilket vi inte gör i dag, så att de kan stå på egna ben någon gång och försvara sina egna kvinnor och sin demokrati.

Jag tror på Afghanistan. De flesta afghanska människor - jag kan inte säga alla, för jag känner inte alla - är otroligt trevliga. De har stor humor och är arbetsamma och väldigt stolta. Det är klart att vi måste ställa upp.

Sedan förstår jag att Sverigedemokraterna säger nej till detta, för man har inga pengar. Det kommer vi att diskutera i morgon. I budgetområde 6, anslaget 1:2 Försvarsmaktens insatser internationellt, har Sverigedemokraterna 0 kronor. Det är klart att man inte kan vara solidarisk med de afghanska kvinnorna, barnen och unga männen då.

För Razia, för kvinnorna som utbildar sig, för de unga pojkarna som var så lyckliga över att det var vår, vackert och skönt - för alla dem - måste vi vara där och hjälpa till och stödja dem.

Därför säger jag ett rungande ja till förslaget i betänkande UFöU1, Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Herr talman! Lena Asplund kallar mitt förhållningssätt för naivt. Det är ganska intressant. Efter 14 års insatser - det vackra ordet engagemang, som det kallas när man gör militära insatser år efter år - kan Lena Asplund själv utifrån sin målande beskrivning konstatera att det går åt fel håll.

Hennes slutsats är att för att vara icke naiv ska man göra samma sak som man har misslyckats med i 14 år. Det känns som att man kan diskutera vem av oss som i så fall är mest naiv.

Nej, jag vill inte ha talibanstyre. Jag tycker att det kanske är ett lågvattenmärke i debatten att över huvud taget ställa frågan. Jag kan bara konstatera att enligt USA:s egna beräkningar har antalet talibaner på ett par år ökat från 10 000 till 60 000. Vem av oss är naiv?

Vi vill fortsättningsvis att Sverige ska göra stora insatser i Afghanistan, men inte med det som inte lyckas. Vi vill radikalt förändra bilden av att Sverige under årens lopp har satsat 6 ½ miljard på civilt bistånd och 28,2 miljarder på militärt bistånd. Det senare har lett till mer skada än nytta.

Därutöver är det bara att fråga: Vad säger de civila organisationerna? Jag ska inte trötta vare sig kammaren eller eventuella åhörare med att dra igenom vad Läkare Utan Gränser, Svenska Afghanistankommittén och andra biståndsorganisationer säger angående det så kallade engagemanget militärt som har förekommit.

Herr talman! Det enda sättet att kunna slå tillbaka mot talibanerna är att den afghanska armén är tillräckligt stark så att det ger tillräckligt stora förluster för talibanerna. Ju större förluster de får, desto svårare och hårdare blir det för dem att genomföra sin sak.

Kunduz intogs tidigare i höstas. Där lyckades den afghanska nationella armén driva ut talibanerna igen, så nu är Kunduz inte längre under talibanstyre. Hade de lyckats med det om man hade haft den afghanska armén som den var om vi går några år tillbaka? Nej, det tror jag inte.

Den afghanska armén har inte varit den mest framgångsrika. Den har inte varit uppbyggd av de bästa personerna. Det har förekommit droger. Egentligen har det varit ännu värre inom polisen; i armén har det varit något bättre. Det är därför vi måste stödja dem, hjälpa till, göra strategier och så vidare.

Vänsterpartiet skriver i sitt särskilda yttrande: Vänsterpartiets politik för Afghanistan grundar sig på solidaritet med det afghanska folket. Men visa det då, och säg ja till förslaget i betänkandet om att vi ska stödja det afghanska folket så att de på sikt ska kunna klara sig själva och driva ut talibanerna!

Talibanerna har liksom på många andra ställen skaffat sig en position via att de stöder genom att se till att bönderna kan odla opium och får vara i fred. Det är inte rätt sätt att hantera detta. Vi måste därför se till att det blir ordning och reda. Annars kommer det aldrig att lösa sig.

Herr talman! Det är väl en rimlig hypotes att detta skulle vara det enda sättet att lösa det. Men utvecklingen går åt fel håll. Antalet civila dödsoffer ökar, och kvinnornas rättigheter förbättras bara marginellt på vissa områden och försämras på andra. Förbättringarna beror naturligtvis inte i huvudsak på militära insatser utan på biståndsorganisationers insatser. Dessa organisationer vänder sig i många fall direkt mot de militära aktiviteterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Afghanistan är huvudleverantör av världens opium och heroin. Man konstaterar att talibaner, krigsherrar och myndigheter är djupt inblandade i detta. Säkerhetsstyrkorna får omfattande kritik för kränkning av mänskliga rättigheter. Polisen ska vi bara inte tala om - de utför till och med avrättningar utan rättegång. Det är dessa myndigheter som vi hjälper till att bygga upp. Det verkar gå så där, kan man uttrycka det som.

Vänsterpartiet vill visa äkta solidaritet. För oss betyder inte solidaritet att vi nödvändigtvis ska engagera oss militärt. För oss betyder inte engagemang alltid att vi ska skicka soldater. Det finns tack och lov andra sätt att använda dessa ord - att bruka dem i stället för att missbruka dem.

Herr talman! Nu gör ju Sverige båda sakerna. Stig Henriksson glömmer att vi de närmaste tio åren kommer att satsa 8 miljarder på bistånd i Afghanistan. Men för att pengarna ska komma till sin rätt måste vi ha ordning och reda. Det går inte att ha stridigheter hela tiden. Framför allt kan man inte ha det så att barnen inte kan gå till skolan och att barnmorskorna inte kan åka ut och förlösa kvinnorna på grund av talibanstridigheter.

Jag vet att det under talibanstyret fanns en del talibanledare som såg mellan fingrarna och lät flickor gå i skolan, men bara till en viss ålder. När de blev tillräckligt gamla fick de inte gå i skolan längre. Så kan man inte bygga upp ett land.

Jag säger fortfarande att jag tycker att ni i Vänsterpartiet är naiva när ni tror att ni ska hjälpa till med något annat. Vad är något annat? Ska ni komma dit och lägga ett lock på och säga att så här ska ni klara er demokrati?

Jag tror att man bygger ett land underifrån. Nu behöver man hjälp för att klara sig mot talibaner och vad det nu kan bli. Vi vet inte heller vad som händer med Daishs engagemang i Afghanistan. Talibanerna är väl inte några älskare av Daish, så förhoppningsvis drivs de ut. Vi vet inte vad framtiden visar. Men det viktiga är att vi visar solidaritet och hjälper till att utbilda.

Det är klart att man behöver ha militär. I den bästa av världar kanske man inte behöver det. Men det behöver vi i Sverige, och det behöver man överallt. Tyvärr ser det ut så här; det är sanningen. Jag tror att vi måste hålla oss till den.

Detta är för kvinnor, för barn och för de unga pojkarna. Vi vill inte tillbaka. Vi vill inte ha talibanstyre. Backa inte Afghanistan tillbaka till där det var för 15 år sedan!

(forts. § 13)

Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Herr talman! Lena Asplund sa att vi har nollat anslaget för internationella insatser i vår budget, och det är helt riktigt. Det är bra att Lena Asplund uppmärksammar det, så att jag får förklara det. Det beror på en budgetteknisk miss från vår sida. Själva anslaget ligger inte i den posten utan i det ökade anslag som vi ger till Försvarsmakten, 18 miljarder mer än regeringen under en fyraårsperiod. I det ryms också de internationella insatser som Sverigedemokraterna stöder, bland annat Irak och Mali. Pengarna finns där alltså, men tyvärr har det blivit en budgetteknisk miss, vilket gör att de inte ligger i den post där de ska vara. Det är bra att detta uppmärksammades.

Anledningen till att Sverigedemokraterna fokuserar på det svenska försvaret är att Lena Asplunds partikollegor under den tid de satt i regeringen fokuserade på internationella insatser på bekostnad av försvaret av det svenska territoriet. Man övertog från den tidigare socialdemokratiska regeringen en kraftigt nedbantad försvarsmakt med ett anslag på 1,5 procent av bnp, och man fortsatte nedmonteringen för att man såg det som en kassako som man kunde utnyttja till att finansiera andra verksamheter och reformer. Nu är anslaget nere på 1,2 procent av bnp.

Man påstod att det inte fanns något hot i vårt närområde, och det dröjde ända tills situationen i Ukraina förändrades drastiskt innan man fick ett yrvaket uppvaknande och insåg att läget i närområdet snabbt höll på att förändras.

Vi har hela tiden varnat för att det säkerhetspolitiska läget runt Sverige kan förändras mycket snabbt.

Herr talman! Jag uppfattade inte att Björn Söder hade någon fråga till mig eller någon fundering han ville att jag skulle bemöta, utan han gjorde mest ett konstaterande av hur det var. Så var det kanske. Vi satsade en hel del på internationella insatser, och som läget såg ut då kändes det rätt. I efterhand kan vi se att det var bra, för det gjorde att vår försvarsmakt fick betydligt bättre materiel. Vi skulle inte ha haft helikopter 16, Black Hawk, om vi inte hade varit i Afghanistan. Vi ska vara glada för att vi har dem.

Detta är historia. Nu gör regeringen, vi och tre andra partier i Alliansen rätt prioriteringar framöver. Och så kommer vi att ha en budgetdebatt i morgon där vi får diskutera teknikaliteter i budgeten.

Herr talman! Lena Asplund kom med påståendet att vi hade nollat för internationella insatser, vilket vi mycket riktigt hade gjort. Därför ville jag upplysa om hur det verkligen förhöll sig. Pengarna finns där.

När man bygger en försvarsmakt kan man inte göra det på ad hoc-basis och bara utgå från hur situationen är nu. Det säkerhetspolitiska läget kan förändras väldigt snabbt, och det har vi varnat för här i riksdagen sedan 2010 medan de borgerliga partierna tillsammans med de övriga menade att det inte alls fanns något hot i vårt närområde. Så sent som 2014 på Folk och Försvars rikskonferens stod dåvarande försvarsministern och sa att under överskådlig tid kommer bedömningen fortsatt att vara att det är lugnt i vårt närområde och att det är detta som avgör hur vi rustar vår försvarsmakt. Det var samtidigt som konflikterna på Maidantorget pågick och Ryssland hade sin största övning på många år. Vips, så förändrades sedan situationen. Det blev ett yrvaket uppvaknande för den borgerliga sidan, som helt plötsligt fick omvärdera sin politik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Det är bra att man har gjort det, men för att ha garantier måste man rusta långsiktigt. Man måste se till att ha en försvarsmakt som kan stå rustad när det säkerhetspolitiska läget förändras snabbt. Det har den borgerliga regeringen inte gjort tidigare, utan man såg försvaret som en kassako ur vilken man kunde fortsätta plocka pengar för att finansiera sina reformer, bland annat på skatteområdet och på många andra områden. Det funkar inte på det sättet.

Vi har däremot tidigt varnat för att det säkerhetspolitiska läget kan förändras snabbt. Vi har hela tiden budgeterat avsevärt mycket mer än den dåvarande borgerliga regeringen och den nuvarande rödgröna regeringen för en ordentlig försvarsmakt som också kan garantera att vi skyddar vårt eget territorium.

Herr talman! Låt mig börja med att förtydliga att jag under den förra mandatperioden, 2010-2014, inte satt i försvarsutskottet. Vad Sverigedemokraterna sa då lämnar jag därhän. Det kan jag inte svara på eftersom jag inte deltog i den debatten då. Jag satt i skatteutskottet och kan mer svara för skattefrågor, men det är inte det vi ska debattera här.

Jag nöjer mig med att säga detta, för jag kan inte finna att det är något annat svar som Björn Söder vill ha.

Herr talman! Nästan på dagen för 14 år sedan, den 20 december 2001, godkände FN:s säkerhetsråd i resolution 1386 upprättandet av den internationella säkerhetsstyrkan ISAF i syfte att bistå den afghanska regeringen med att upprätthålla säkerheten i Kabul och att stödja övergången till demokratiskt styre i Afghanistan.

I dag har de afghanska säkerhetsstyrkorna tagit över ansvaret för säkerheten i sitt land, men Sverige bidrar fortfarande med militär personal i form av rådgivare inom ramen för utbildnings- och rådgivningsinsatsen Resolute Support Mission, RSM, som regeringen nu föreslår förlängning av. Vårt stöd till Afghanistan kommer att fortsätta.

Herr talman! Vi vet att den svenska insatsen har gjort och fortsätter att göra skillnad. Det gäller den diplomatiska och politiska verksamheten, den militära och andra krishanteringsinsatser liksom utvecklingsstödet, inklusive de polisiära bidragen. Sverige har bidragit till att flickor har bättre tillgång till utbildning, till utbyggnaden av hälso- och sjukvården och till att förbättra situationen för demokrati och mänskliga rättigheter.

Men Afghanistan brottas fortfarande med omfattande problem. Det handlar inte minst om korruption, laglöshet och våld. Den väpnade konflikten har förvärrats, då talibanerna och andra krafter har utnyttjat det vakuum och den situation som har uppstått i samband med att ISAF-insatsen avslutades och att den internationella militära närvaron begränsades. Talibanerna har inlett offensiva operationer i flera delar av landet. Det finns indicier på att även Isil har etablerat sig i vissa provinser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Säkerhetssituationen skiljer sig dock åt i olika delar av landet. Antalet civila dödsoffer är högst i de södra och östra delarna, där kvinnor och barn drabbats i allt högre utsträckning av våldet. En ny utveckling är att grupper som svär lojalitet mot Isil börjat ta på sig ansvaret för olika terrordåd, framför allt i östra Afghanistan. Utifrån denna utveckling är det viktigt att den svenska insatsen förlängs.

Herr talman! Sveriges bidrag till RSM planeras att fortsatt bestå av högst 50 personer på plats i Afghanistan och avses i huvudsak vara verksamt i norra Afghanistan. Det kommer fortsatt framför allt att bestå av rådgivare till regional ledningsnivå samt till den afghanska arméns 209:e kår i Mazar-e-Sharif i norra Afghanistan.

Syftet är att konsolidera de afghanska säkerhetsstyrkornas förmåga att självständigt hantera säkerheten i landet. Sverige kommer fortsatt att bidra med hanteringspersonal till den militära flygbasen Marmal Air Base. Styrkebidraget kommer även att inkludera stabsofficerare till de staber som RSM leder i Mazar-e-Sharif. Det kan även tilläggas att talespersonen för RSM i Kabul sedan den 1 januari 2015 är en svensk officer.

Herr talman! Det är av stor vikt att det internationella samfundet, inklusive Sverige, fortsatt långsiktigt stöder och bistår den afghanska regeringen i dess strävan efter ett stabilt och säkert samhälle, som är en förutsättning för ett långsiktigt utvecklingsarbete. Alla människor i Afghanistan förtjänar att få leva i fred, säkerhet och trygghet, och vi är skyldiga att göra vad vi kan för att värna en sådan utveckling. Därför yrkar jag bifall till regeringens proposition.

Herr talman! Jag skulle vilja börja med att blicka tillbaka lite grann när det gäller vår insats i Afghanistan. Det som vi diskuterar i dag är resultatet av en väldigt lång och besvärlig utveckling i Afghanistan.

Som många av oss minns började denna krigssituation i samband med att den USA-ledda koalitionen genom Enduring Freedom inledde sina attacker i Afghanistan den 7 oktober 2001 som en följd av attackerna den 11 september samma år. I december 2001 förklarade USA att talibanerna hade besegrats. Men ytterligare insatser behövdes för att försvaga både al-Qaida och talibanrörelsen.

När vi nu blickar tillbaka efter snart 15 år kan vi se att talibanrörelsen och andra grupperingar haft en osedvanlig förmåga att återhämta sig, omgruppera sig, skaffa sig nya resurser och rekrytera nya anhängare. År 2007 tvingades USA förstärka med ytterligare 3 500 soldater som skickades till Afghanistan.

I dag har det i debatten sagts att vi på senare tid delvis har sett situationen stabiliseras. Sverige har genom åren varit verksamt i fyra provinser i norra Afghanistan. Jag har själv besökt Camp Northern Lights och rest runt i de här provinserna. Det är alldeles uppenbart för oss som har hållit på med biståndsverksamhet och humanitärt arbete och rest i många biståndsländer att Afghanistan i sig självt är en alldeles särskild utmaning. Utgångspunkten har varit oerhört svår. Vi har här i dag haft olika diskussioner som gått fram och tillbaka kring att utvecklingen gått tillbaka eller framåt. Kanske är inget annat att vänta vad gäller ett land med sådana förutsättningar som Afghanistan har haft som utgångspunkt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

För några år sedan, 2010, ingick vi en partiöverskridande överenskommelse om svenskt bistånd till Afghanistan under den dåvarande biståndsministern Gunilla Carlssons ledning. Jag deltog för mitt partis räkning. Vi kom då överens om en satsning på ett biståndsengagemang i Afghanistan som skulle sträcka sig 10-15 år framåt, en biståndsinsats som så småningom skulle nå ända upp till mellan 800 miljoner och 1 miljard per år. Och där är vi. Detta är en av de största humanitära insatser som Sverige någonsin gjort vad gäller biståndet.

På den militära sidan har vi varit verksamma i Mazar-e-Sharif och de fyra provinserna i norra Afghanistan. Nu sker en förlängning som vi kanske inte riktigt hade vare sig hoppats på eller förväntat oss. Men att vara kritisk till den vore att gå fel. Vi har gett oss in i detta. Vi har lovat att vara delaktiga i att hjälpa till att bygga upp ett stabilt Afghanistan.

Kanske har utgångspunkterna varit felaktiga. Kanske har våra förväntningar varit för högt ställda när vi trott att en viss tidsperiod skulle vara tillräcklig. De förutsättningar som råder är att Afghanistan är ett av världens fattigaste och mest korrupta länder och har stora slitningar mellan olika klanledare - eller krigsherrar, som de tidigare kallades - som dominerar olika delar av Afghanistan. Vilka var egentligen våra förväntningar? Hur snabbt tror vi att det kan gå att stabilisera ett sådant land?

Jag tycker att det finns skäl att vara självkritisk och reflektera över det vi har gjort. I det dokument som vi diskuterar och debatterar här i dag står det under punkt 3.3, Säkerhet: "Den väpnade konflikten har förvärrats i omfattning och intensitet." Detta är värt att reflektera över. Under punkt 3.4, Den humanitära situationen, står det: "Den humanitära situationen i Afghanistan fortsätter att försämras. Den pågående konflikten, extrema väderförhållanden och andra naturkatastrofer är de huvudsakliga anledningarna till den svåra situationen i landet." Både humanitärt och säkerhetsmässigt försämras alltså just nu situationen i landet, även om den övergripande trenden, som försvarsministern sa tidigare i dag, är att det har skett en viss stabilisering som gjort det möjligt att nå framgångar i Afghanistan beträffande dels utbildning, framför allt för unga flickor, dels hälsa.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. Det är viktigt för oss att vara uthålliga. Det vi säger vid en tidpunkt ska självklart vara det som gäller vid en annan tidpunkt. Vi måste följa läget i ett Afghanistan med svåra och dåliga förutsättningar. När vi väl har gett oss in i det här måste vi vara uthålliga både säkerhetsmässigt och militärt - men även humanitärt, på biståndsområdet.

Herr talman! Jag vill korrigera två uppgifter och kommentera en sak.

Först vill jag rätta mig själv vad gäller det jag sa i mitt huvudanförande om den folkrättsliga grunden för insatsen i Afghanistan. Det är en överenskommelse mellan Afghanistan och Nato som gör det möjligt även för icke-Natoländer att delta i uppdraget, där Sverige valt att ställa upp med militär personal genom beslut i riksdagen. Det är detta och inget annat som är det folkrättsliga mandatet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Sedan uppgav jag lite för många partier när det gäller vilka som har slutit försvarsöverenskommelsen. Det är fem partier som har slutit försvarsöverenskommelsen. Rätt ska vara rätt.

Avslutningsvis, herr talman: Stig Henriksson har upprepade gånger i debatten ifrågasatt, som han säger, inte Tone Tingsgård som person men det faktum att hon har tillsatts för att utvärdera Afghanistaninsatsen. Min rekommendation till Henriksson är att det kan vara klokt att vara försiktig med att ifrågasätta resultatet av översynen innan den är klar.

Herr talman! Jag ska försöka fatta mig kort.

Den folkrättsliga grunden är väl inte precis glasklar. FN-stadgan förbjuder ju egentligen att ta ställning för den ena parten i en pågående inre konflikt där den inbjudande regeringen inte har kontroll över territoriet. Jag tycker att det ganska klockrent passar in på Afghanistans regering.

Vad gäller att avvakta tills utredningen är klar - ja, det kan man göra. Men det ville ju inte den socialdemokratiska partikongress som beställde en vitbok och som rimligen måste ha menat någonting annat än att en av huvudaktörerna skulle utreda sin egen och andras insatser på området.

Försvarsministern sa för ett år sedan att beställningen av en vitbok skulle verkställas. Min enkla fråga är: Varför inte?

Herr talman! Det jag ville göra var att tydliggöra på vilken grund vi fattade det här beslutet. Jag angav i mitt anförande tidigare i dag en felaktig grund. Det var inte den rätta grunden i sammanhanget. Sedan kan man diskutera om grunden är relevant eller inte. Stig Henriksson har uppenbarligen en något annan uppfattning. Men nu har vi i alla fall rätt grund att diskutera.

Vad gäller utvärderingsfrågan vänder jag mig främst mot det faktum att Stig Henriksson dömer ut ett utvärderingsarbete innan det ens är klart. Jag tror att det är begåvat att läsa och fundera över det. Sedan är det mycket möjligt att Stig Henriksson inte delar utvärderingens slutsatser när den väl har kommit, men jag tror att det kan vara klokt att vänta till dess.

Vad gäller frågan om det socialdemokratiska kongressbeslutet om en vitbok får vi säkert anledning att diskutera det fortsättningsvis inom Socialdemokraterna. Vi har en god tradition av att stämma av våra kongressbeslut och se hur det går med dem.

Jag tycker inte att den tillsatta utvärderingen med Tone Tingsgård utesluter att andra utvärderingar görs. Stig Henriksson har själv pekat på hur Svenska Afghanistankommittén har gjort en utvärdering som också är en intressant och värdefull läsning i sammanhanget.

Herr talman! Jag tackar för möjligheten att även diskutera folkrättsfrågan här.

Nej, jag har inte underkänt utredningens resultat. Jag har över huvud taget inte berört det av det enkla skälet att det inte finns något resultat att ta ställning till, utan det är upplägget som jag kritiserar.

Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Det säger väl sig självt att i en kontroversiell fråga som den svenska Afghanistaninsatsen, som har kostat människoliv, svenska och andra, och inneburit enorma kostnader, runt 10 miljarder i direkta kostnader, kanske uppemot 28 miljarder allt inräknat, bör man eftersträva att få en utredning vars upplägg man kan ha tilltro till. Då bör en oberoende expertkommission tillsättas - precis som man har gjort, såvitt jag förstått, i Danmark och Norge - och inte en av dem som aktivt har deltagit och fattat beslut i den ena eller andra riktningen. Det är jättemärkligt att inte Kenneth kan inse detta. Även Allan Widman höll ju med om att det i princip inte är så lyckat att man utreder sig själv, vilket faktiskt är fallet nu.

Det är alltså inte resultatet utan upplägget som jag har kritiserat, och det måste man rimligen göra innan utredningen är klar, för sedan är det väl så dags.

Herr talman! Stig Henriksson säger här att det säger sig självt att, och så vidare. Nej, det säger sig inte självt att, därför att man behöver veta vad utvärderingen kommer fram till för att veta vad den säger.

Jag har gott hopp om och god tilltro till Tove Tingsgårds professionalism. Jag tror säkerligen att det kommer att bli en intressant läsning som säkerligen inte heller kommer att vara okritisk till den svenska militära insatsen i Afghanistan. Men låt oss döma utvärderingen när den är klar.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 16 december.)