Förskolan

Herr talman! Vi har nu att debattera det fjärde betänkandet för utbildningsutskottet under detta riksmöte. Det gäller förskolan och diverse motioner som lämnats in under den allmänna motionstiden och som utskottet sedan har berett.

Herr talman! Låt mig börja med att säga att tidigare generationer i Sverige inte bara har kämpat för att införa den svenska demokratin, parlamentarismen, grundlagsskyddade fri- och rättigheter och andra jätteviktiga saker, utan parallellt med detta har man också kämpat för att bygga en välfärdsstat i Sverige. Principen är att alla är med och betalar och att alla också får ut något av välfärden när de behöver det.

Idén med detta är att vi när vi är väldigt unga, och även när vi är väldigt gamla, får ut mycket av det svenska välfärdssystemet. Det är för att vi ska kunna gå på dagis, eller förskolan som det heter sedan ett antal år tillbaka. Där läggs grunden för det livslånga lärandet. Vi ska växa som individer, vi ska växa socialt och få kunskaper och så vidare.

Förskolan

Detta är någonting som är väldigt viktigt inte bara för att vi ska växa som individer utan för sammanhållningen i Sverige, att vi har någonting gemensamt och att vi tidigt också lägger grunden för de gemensamma värderingar som vi har, så att den uppväxande generationen och generationen efter den får dela och lära sig om sådant som ska prägla vårt samhälle framöver.

Vi vill inte ha ett väldigt fragmentiserat samhälle. Vi vill ha ett samhälle med mångfald. Men vi har också gemensamma värderingar och principer som det är väldigt viktigt att våra barn och ungdomar tidigt känner att de är en del av för att vi ska kunna vara ett inkluderande samhälle.

Förskolan är en fantastisk uppfinning i den svenska välfärdsstaten. Den innebär inte bara att man förbereds för skolan utan också att man kan växa socialt. Och i ett modernt samhälle och ett samhälle som det svenska, som är väldigt mångfasetterat, fyller förskolan en väldigt viktig funktion för att barn också ska kunna få ta del av och kunna se någonting annat än det som finns hemmavid innanför lägenhetens eller husets fyra väggar där man bor. Man kan få andra kompisar och andra perspektiv.

Förskolan innebär ett miljöombyte som jag inte tycker att man ska underskatta. Detta är särskilt viktigt för många barn och ungdomar som är nyanlända och som inte har bott i Sverige särskilt länge. De kanske bor väldigt trångt i socialt utsatta områden och så vidare. Det finns mycket teoribildning kring detta inom sociologin kring det som man kallar closure. I de omoderna delarna av det moderna Sverige i dag finns det barn som till exempel exkluderas eller kontrolleras genom till exempel hederskultur eller annat. Möjligheten att gå i förskolan innebär att man kan bända sig ur det sammanhang som man befinner sig i genom att man vidgar sina vyer, ser andra perspektiv och så vidare. Detta är otroligt viktiga processer, särskilt för barn där förskolan fyller en nyckelroll.

Herr talman! De allra flesta barn i Sverige går i förskolan i dag. Men vi ser särskilt bland barn med utrikes födda föräldrar, bland barn i utsatta områden och bland nyanlända barn att andelen barn som går i förskolan är avsevärt mindre. Därför fattade riksdagen beslut under förra riksmötet om att ändra i lagstiftningen och i bestämmelserna så att kommunerna nu mycket tydligare har en skyldighet att genom uppsökande verksamhet, föreställer jag mig, hitta de barn som inte är inskrivna i förskolan när barnen är tre år för att få föräldrarna att se vikten av att deras barn får möjlighet att gå i förskolan. Detta är väldigt viktigt också, herr talman, eftersom det kan handla om föräldrar som kanske inte känner till förskolan eftersom det inte fanns någon förskola i hemlandet. Det kan också finnas en skepsis gentemot det svenska offentliga samhället, myndigheter och annat, som det är viktigt att man kan bryta ned i dialog med dessa föräldrar, så att deras barn också kan gå i förskolan och inte blir inlåsta i en hemmiljö och får jättestora problem när de sedan ska börja i den vanliga svenska skolan och till exempel ligger efter mycket i språkutvecklingen. Detta är därför en fråga som är väldigt viktig att ta upp. Förskolan har en enormt viktig funktion i att bidra till att vi kan bryta det utanförskap som finns i vårt land.

Herr talman! Om man tittar på kunskap och kunskapsutveckling är barn i åldrarna tre till sex år oerhört receptiva, mottagliga, för att ta till sig kunskap. Det innebär att möjligheten att gå i en förskola med hög kvalitet med utbildade förskollärare och med allsidig undervisning blandad med pedagogik, lek, mycket utomhusvistelse och så vidare ger en enorm hävstång för inlärningen. Det är väldigt svårt att se hur man ska få denna hävstång om man är i en helt annan miljö där man kanske bara träffar till exempel sina föräldrar. Det gör att förskolan fyller en väldigt viktig roll för att så att säga bredda möjligheten för våra barn och ungdomar att få impulser från andra håll och mycket annat.

Herr talman! Sedan tas många andra intressanta aspekter upp i detta betänkande. Och regeringen jobbar väldigt hårt med dessa frågor ur flera aspekter, både för att bryta utanförskapet och för att kunna få fler behöriga förskollärare, vilket förstås är jätteviktigt. Det är viktigt att vi får en kvalitet i vår förskola över hela landet och som också ger en likvärdighet. Det ska inte vara någon skillnad om man bor i Nässjö, Stockholm, Malmö eller Älvkarleby när det gäller vilka möjligheter man har att gå i en bra förskola.

Med detta vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Jag vill först skicka en hälsning till Rose-Marie Carlsson som skulle ha hållit detta anförande i dag men som tyvärr inte kan närvara. Jag har därför hoppat in i stället.

Herr talman! Förskolan lägger grunden till det livslånga lärandet och är en självklar del av skolsystemet. Varje dag är det mer än 500 000 barn som går till förskolan, en förskola som bygger på kunskap, omsorg och lärande. Det är en förskola som möter barnen där de är och låter barnen växa utifrån sina egna förutsättningar och en förskola som möter barnen med kompetent och utbildad personal.

Herr talman! Vi har haft en kraftig utbyggnad av antalet förskoleplatser under flera år, och det har inte enbart berott på babyboomen. Utifrån egen erfarenhet vet jag att man i dag lämnar mindre ändamålsenliga lokaler för nya förskolor som är bättre anpassade efter dagens krav. Och jag tror att det ser likadant ut i hela vårt avlånga land.

Förskolans uppdrag har förändrats över tid, detta för att ge personalen bättre förutsättningar att klara sitt uppdrag. Det ger även förskolan bättre förutsättningar att arbeta med mindre barngrupper, med barnens delaktighet och med möjlighet till olika lärmiljöer. Och sist men inte minst handlar det om personalens arbetsmiljö.

Herr talman! Barngruppernas storlek måste fortsätta att minska, och det måste vara mer attraktivt att jobba i förskolan. Det är avgörande att vi kan rekrytera och behålla utbildad personal och att det finns en likvärdig kvalitet mellan förskolor i hela Sverige. Det senare handlar inte minst om att fortsätta satsa på förskolor i socioekonomiskt utsatta områden och se till att alla barn, oavsett klassbakgrund, har tillgång till förskola.

Herr talman! Som jag sagt tidigare är förskolan en del av skolsystemet. Trots detta har vi en omsorgsform som inte är en del av detta. Jag tänker då på pedagogisk omsorg. Det har dock gjorts skärpningar i lagen. Och från och med den 1 januari 2023 gäller även ägar- och ledningsprövning, vilket är välkommet.

När det gäller förskolan har den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen infört ett nytt statsbidrag för kvalitetshöjande åtgärder. I förskolan uppgick bidraget 2022 till 4,3 miljarder kronor, vilket är en ökning med cirka 400 miljoner.

Statsbidraget är välkommet, och det får inte enbart användas för att minska barngruppernas storlek utan ska även användas för att behålla och rekrytera personal i förskolan samt till kompetensutveckling för förskollärare och annan personal som arbetar i verksamheten.

Herr talman! Skollagen betonar vikten av förskollärare, och läroplanen betonar arbetslagets samlade kompetens där barnskötarna utgör en stor del. Vi vet också att många som jobbar inom förskolan saknar relevant utbildning. Därför vill vi socialdemokrater, på samma sätt som inom äldreomsorgen med Äldreomsorgslyftet, införa ett förskolelyft.

Herr talman! När det gäller barnskötarna finns det en uppsjö av olika utbildningar. Även om det är huvudmannen som anställer och avgör vad som är relevant tycker vi socialdemokrater att det på samma sätt som när det gäller undersköterskor ska tillsättas en utredning som ser över vad det skulle innebära om även barnskötare blir en skyddad yrkestitel.

Vi socialdemokrater är helt övertygade om att det är ett bra sätt att öka kvaliteten och likvärdigheten i svensk förskola.

Herr talman! Förskolan är en viktig skyddsfaktor, och för att klara skolan spelar det stor roll om barnen har varit i förskolan. Trots att över 90 procent av alla barn går i förskolan - vilket kan jämföras med 70-talet då det var 10 procent - är det alldeles för många som står utanför. En bra förskola för alla är en grundsten för jämlikhet. Förskolan ger alla - oavsett andra förhållanden - en tryggare, mer lärorik och mer stimulerande uppväxt.

Jag vet att det pågår ett omfattande arbete med uppsökande verksamhet, öppna förskolor och familjecentraler runt om i landet, men det räcker inte. Därför är jag extra glad att den tidigare regeringen lagt förslag om att kommunerna är skyldiga att bedriva uppsökande verksamhet och att erbjuda förskoleplats för de barn över tre år som inte är inskrivna i förskolan. Oftast är det för dessa barn, som har de allra tuffaste uppväxtvillkoren, som förskolan kommer att ha störst betydelse.

Kombinationen av en uppsökande verksamhet och ett konkret erbjudande om plats är avgörande för att nå de barn som är i behov av stöd för en bättre språkutveckling i svenska och för föräldrarnas möjlighet att gå till jobbet. Genom att man säkerställer alla barns rätt till förskola ges barnen bättre förutsättningar att klara den framtida skolan. Det är en viktig satsning på jämlikheten i vårt samhälle. Reformen träder i kraft den 1 juli och ska bli intressant att följa.

Herr talman! Att förskolan är kittet i vårt samhällsbygge borde det inte råda några som helst tvivel om. Vi har ganska nyligen tagit oss igenom en pandemi, där förskolan spelade en viktig roll för att samhället skulle kunna fortsätta fungera. Samtidigt är förskolan en trygg plats för barnen när det händer mycket i samhället och i världen.

I vårt närområde, i Ukraina, pågår just nu ett krig, och nyligen var det jordbävningar i Turkiet och i Syrien. Dessa fruktansvärda händelser påverkar inte bara vuxna utan även barn. Vuxna pratar om det, och barn blir oroliga och funderar på vad som händer. Därför är det viktigt att förskolan är en trygg plats där barnen kan få svar på sina frågor och funderingar. Jag skulle vilja påstå att utan förskolan stannar Sverige.

Vi i Socialdemokraterna står bakom våra reservationer, men jag yrkar bara bifall till reservation 1.

(Applåder)

Herr talman! Svenska förskollärare, barnskötare och rektorer ska ha en eloge för det enorma arbete de lägger ned för att kunna leverera en så trygg och kvalitativ verksamhet för barnen som möjligt. De gör dessutom detta under förutsättningar som måste bli bättre under denna mandatperiod. Det är nämligen så att alldeles för lite har blivit gjort på detta område under de senaste åtta åren. I stället har strategin verkat vara att avvakta, skjuta upp och ignorera de problem som uppstått och lösningarna de krävt.

Tack och lov har svenska folket röstat fram en majoritet för en moderatledd regering som både vill och kan få saker gjorda. Tillsammans med våra kollegor i regeringsunderlaget har vi gjort svenskt skolväsen till ett av regeringens sex mest prioriterade områden. Det bådar gott för framtiden. Nu kan vi äntligen få fokus på kunskapen, kvaliteten och tryggheten, som är avgörande faktorer för att varje barns behov ska kunna tillgodoses.

Förskolans roll är oerhört viktig i det svenska samhället. Vi kan tacka alliansregeringen 2006-2014 för de reformer som då genomfördes. Förskolan blev en egen skolform och fick en ny läroplan som bland annat ledde till att barnen fick lära sig om natur och teknik. Alla barn från tre års ålder fick rätt till allmän, avgiftsfri förskola 15 timmar i veckan. Lärandeuppdraget förtydligades, och med det stärktes förskolans roll i vårt samhälle.

Det är verkligen tur, herr talman, att allt detta fick komma på plats innan socialdemokraten Stefan Löfven blev statsminister. Då uteblev reformerna och den positiva utvecklingen av svensk förskola stannade upp. Andelen personal med förskollärarexamen minskade, och i dag saknas över 30 000 behöriga förskollärare. Det är facit efter åtta år med socialdemokratisk regering.

Herr talman! Att utmaningarna är många och problemen stora är inget nytt under solen efter det att Socialdemokraterna fått styra en längre tid. Nu krävs satsningar för att förskollärarna ska bli fler, arbetsmiljön bättre och barnen nöjdare. Man behöver se till att varje unge står väl rustad inför grundskolan. Förskolan är avgörande i det svenska skolsystemet. Det syns i de internationella mätningarna och i våra egna.

Jag vill uppmana varje huvudman, kommunal som fristående, att göra vad man kan. I regeringens satsning på 1,6 miljarder kronor går 400 miljoner till att höja statsbidraget för att minska barngruppernas storlek och rekrytera personal. Förskolans viktigaste resurs är ju personalen.

En god undervisning och ett stabilt pedagogiskt ledarskap är avgörande för att kvalitet ska kunna uppnås. Därför är inrättandet av ett professionsprogram en viktig och långsiktig insats för att öka likvärdigheten, för att göra det mer attraktivt att ta ett jobb inom förskolan och för att utveckla undervisningen. Att 3 av 19 hittills utsedda ledamöter i professionsrådet är förskollärare sänder en mycket tydlig signal om hur relevant denna skolform är.

Herr talman! Jag vill avsluta med att säga något om svenska språket. Jag brukar göra det i förskoledebatterna, och jag vill göra det även denna gång. Språket är nyckeln till vårt gemensamma samhälle, till att tillgodogöra sig sina rättigheter och till att kunna leva sida vid sida med sina medmänniskor, som man då också förstår och kan göra sig förstådd inför. Den nyckeln är varje barns rätt, och deras rätt bör utgöra vår plikt. Under förra mandatperioden fick vi moderater igenom ett tillkännagivande om vikten av det svenska språket, och med Tidöavtalet ska vi äntligen få en språkförskola på plats.

Jag yrkar bifall till förslagen i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Det är intressant att lyssna på ledamoten från Moderaterna som säger att vi socialdemokrater inte har gjort någonting under åtta år. Om vi till exempel tittar på barngruppernas storlek har den nämligen enligt den nationella statistiken, som jag tror att ledamoten från Moderaterna också kan läsa, faktiskt minskat under perioden 2014-2018 från i snitt 16,9 barn 2014 till under 15,5 i dag. Det är en betydande minskning. Personaltätheten har också ökat utifrån det måttet.

Socialdemokraterna återinförde riktmärken för barngruppernas storlek och investerade 1 miljard per år för att minska dem. Vi satsade även på de förskolor som har störst utmaningar. Det förtjänar en viss ödmjukhet från ledamoten.

När det gäller hur det ser ut i Kommunsverige just nu - jag är själv ledamot i fullmäktige i Trollhättan - diskuteras nedskärningar i så gott som alla kommuner och regioner. Hur tänker ledamoten att nedskärningarna som görs i kommunerna utifrån statsbidragen ska hjälpa förskolorna att till exempel minska barngrupperna, öka kompetensen och göra yrket mer attraktivt?

(Applåder)

Herr talman! Kul att ledamoten uppskattade mitt anförande eller i alla fall tyckte att det var roligt att lyssna på!

Det saknas 30 000 behöriga förskollärare. Detta är resultatet av er politik, Mats Wiking. När man beger sig ut i landet är det inte några hejarop eller hurrarop som man möts av från svensk förskola, utan det man möts av är berättelser från verksamheter i kris. Detta är facit efter era år i regeringsställning, och det är detta som vi nu behöver ta hand om.

Ledamoten pratade om nedskärningar ute i kommunerna. Jag är mycket väl bekant med dem. Jag kommer nämligen från en kommun som heter Malmö, där Socialdemokraterna notoriskt skär ned i skolan. Hundratals miljoner skär man ned med i skola och förskola. Hittills har oppositionen, med Moderaterna i spetsen, varje gång - tack och lov - satt stopp för socialdemokratiska nedskärningar.

I mitt anförande tog jag upp vikten av att kommunerna och huvudmännen, fristående såväl som kommunala, tar ett större ansvar för sina verksamheter. Jag menar det när jag säger det, men det gäller ju också socialdemokrater utanför denna byggnad.

(Applåder)

Herr talman! Jag tror att lite ödmjukhet är på sin plats. Det finns säkert en del kritik att rikta mot hur såväl socialdemokratiskt styrda som moderatstyrda kommuner sköts. Faktum är dock att SKR begärde över 20 miljarder kronor extra för att kunna hålla balans i den offentliga sektorn under de kommande åren. Detta skedde inför i år. Den borgerliga regeringen, med stöd av SD, lade hälften så mycket pengar som vi i Socialdemokraterna lade i vår budget. Vi hade inte nått upp till de summor som SKR önskade, men vi hade en fördubblad budget utifrån de önskemål som kom från kommunerna och regionerna.

Här kan nog både regeringen och oppositionen göra många saker bättre, men faktum är ändå att det görs besparingar ute i kommunerna. Då ligger ett stort ansvar hos regeringen när det gäller att lyssna in vilka behov kommunerna har för att förskolorna ska kunna fortsätta att utvecklas. Även jag möts av personal som känner sig utslitna, både i borgerligt styrda kommuner och i socialdemokratiskt styrda kommuner. Därför har vi som sitter i riksdagen - och särskilt ni som sitter i regeringsställning - ett ansvar att lyssna in de krav och behov som kommunerna har för att göra förskoleverksamheten bättre.

Hur kommer regeringen att se till att det blir bättre i förskolan och mindre barngrupper där med en mindre budget till kommunerna och regionerna?

Herr talman! Situationen är ju tuff; det ska vi absolut inte hymla om. Det är ofta så när ekonomin har misskötts över tid. Då är situationen tuff - för regeringen, i de här debatterna och ute i landet hos kommunerna. Så ser det ut, och därför kan man inte ge alla de pengar som de efterfrågar i olika typer av forum.

Det stämmer att vi behöver hålla hårt i varje krona och öre när det är så tomt i ladorna efter åtta år av S-styre. Så ser det ut.

Men trots denna situation vägrar vi att låta svenskt skolväsen stå utan resurser. Vi lägger 5 miljarder extra under mandatperioden och 1,6 miljarder under detta år - 400 miljoner av dessa pengar riktas särskilt för att minska de barngrupper som ledamoten talade om och för att få fler behöriga förskollärare.

Vi är villiga att satsa för att komma till rätta med den problematik som finns, men det är också viktigt att kommunerna tar sitt ansvar. Vi säkrar statsbidrag som de kan söka och som de kan få, men det är viktigt att kommunerna tar sitt ansvar. I tuffa tider kan kommuner inte prioritera skateboardsamordnare i stället för förskollärare. I tuffa tider kan kommuner inte prioritera plastenhörningar framför förskollärare. I tuffa tider måste också socialdemokratiska kommuner ta sitt ansvar.

(Applåder)

Herr talman! Jag kan väl ta vid där Noria Manouchi slutade och säga så här: I tuffa tider kanske man inte utser ministrar som har serverat knäckebröd och vatten till förskolebarn. I tuffa tider håller man inte fast vid ideologiska skygglappar som handlar om att försvara riskkapitalbolagen inom förskolan. I tuffa tider pratar man inte om att satsa på landets kommuner när man de facto gör det motsatta för att kunna finansiera skattesänkningar för landets miljonärer och miljardärer.

I tuffa tider för man inte en ansvarslös politik så att landets ekonomi går åt helt fel håll. Vi har fått höra att det misslyckade elstöd som regeringen har kommit med har lett till att statens budget går med underskott just nu. Varifrån tas dessa pengar? Dessa pengar tas - senare - från förskolebarnen och från personalen i förskolan och skolan.

Min fråga till den moderata riksdagsledamoten Noria Manouchi är: Hur kan Moderaterna stå här och prata om att satsa på förskolan efter det man menar har varit några misslyckade år? Jag ska lägga till att jag inte har varit nöjd med allting som har skett de senaste åren. Men hur kan Moderaterna stå här och prata om att satsa på just förskolan när man, precis som Mats Wiking sa här tidigare, över huvud taget inte uppfyller de önskemål som finns från landets kommuner? I en majoritet av kommunerna var Moderaterna under den förra mandatperioden med och gjorde stora nedskärningar i bland annat budgeten för förskolan. Hur kan Noria Manouchi då stå här och prata om att satsa på förskolan?

Herr talman! Ja, Daniel Riazat, jag vill inte drömma om den dag då Vänsterpartiet får utse ministrar. Det vore nämligen mardrömmar.

Det är enkelt för er i Vänsterpartiet att slå ifrån er ansvaret i alla möjliga frågor eftersom ni sällan är villiga att bära det.

Jag skulle vilja säga så här: Både i denna kammare och i många av kommunerna ute i landet stöder Vänsterpartiet olika typer av socialistiska styren eller är delaktiga i dem. Där bär Vänsterpartiet ett ansvar. Vänsterpartiet har varit med och lagt förslag och röstat igenom nedskärningar i kommuners skolbudget. Så är det.

Det är dock inte alltid så. En gång i tiden gick Vänsterpartiet exempelvis ihop med Sverigedemokraterna och Moderaterna i Malmö och stoppade en nedskärning. Det ska ni i Vänsterpartiet hedras för - till och med ni kan se bortom partiskygglappar och partibeteckningar för att steppa upp när det krävs.

För en moderat som jag är det inte alls svårt att prata om hur vi kan satsa på skolan och förskolan. Jag vet nämligen hur det är att gå i skolor när det skärs ned i dem. Därför är det inga problem för mig att stå och berätta om de 5 miljarder som läggs under denna mandatperiod eller om de 1,6 miljarder som läggs under detta år. Det är heller inga problem för mig att berätta om de 400 miljoner som ska gå till att minska barngrupperna och till att anställa fler behöriga förskollärare. Det är inte svårt för mig.

De problem som vi har i svensk förskola kommer att ta tid att ta tag i, men det är inte svårt för mig att presentera de lösningar som vi har på dessa problem.

Herr talman! Jag vet inte riktigt vilka socialistiska styren Noria Manouchi pratade om. Jag vill dock jättegärna veta var de finns, för jag vill dit.

Jag måste ta upp frågan om budgeten igen. När Moderaterna under förra mandatperioden styrde en majoritet av landets kommuner skedde det enorma nedskärningar på just förskola och skola. När Moderaterna hade regeringsmakten före de två socialdemokratiska mandatperioderna gjorde de enorma nedskärningar på, hör och häpna, förskola och skola. När Moderaterna nu har kommit till makten har de lagt fram en budget som återigen innebär nedskärningar på förskola och skola.

Att då stå i talarstolen och prata om att Moderaterna alltid satsar, nu 5 miljarder minsann, och att alla partier har fått göra nedskärningar är inte mycket till tröst för alla de tiotusentals lärare, förskollärare och barnskötare som har alldeles för stora barngrupper och som har sett vad moderat styre i kommuner lett till. Det är inte heller mycket att hurra för för alla de föräldrar som har sett svensk välfärd monteras ned på grund av de skattesänkningar Moderaterna gjort för de rikaste.

Här gäller det att göra ett val. Antingen sänker man skatten för de allra rikaste i samhället eller så för man en ekonomisk politik för jämlikhet. Vi väljer att satsa på ekonomisk jämlikhet, vilket innebär att vi lyssnar på SKR när man säger hur många miljarder välfärden behöver. Varför lyssnar inte Moderaterna på SKR när det gäller hur mycket pengar välfärden behöver?

Herr talman! Det är tomt i ladorna. Det är svårt att satsa allt man vill satsa efter att en socialdemokratisk regering misskött svensk ekonomi i åtta år.

Trots det satsar den moderatledda regeringen på svenskt skolväsen och lägger 5 miljarder under mandatperioden varav 1,6 miljarder i år. Det är 400 miljoner som ska gå till att minska barngruppernas storlek och till att vi ska få fler behöriga förskollärare. Det är vad man får med en moderatledd regering.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.

Vi har mycket att vara stolta över när det gäller svensk förskola. Den stora utbyggnaden av förskoleverksamheten på 70-talet gav kvinnor möjlighet att komma in på arbetsmarknaden och bli självständiga, mer ekonomiskt oberoende individer. På den tiden sågs förskolan kanske mest som en plats där barnen skulle vara när mamma och pappa var på jobbet. Mycket har hänt sedan dess när det gäller pedagogik, metodik och ambitionsnivåer - på både gott och ont.

I och med att våra små tillbringar alltmer tid i förskolan har också lockelsen för politiker ökat att forma barnen efter sina ideologiska och politiska tankar. Det har blivit allt vanligare med pedagogiska modeflugor i förskolan, inte sällan med en politisk slagsida.

Ett exempel på detta är det som kallas genuspedagogik. Det är ett samlingsnamn för olika metoder som syftar till att motverka så kallade stereotypa könsnormer. Detta område har i dag blivit ett vilda västern där en uppsjö av idéer och arbetssätt prövas och experimenteras med på våra förskolor och på våra barn. Det är metoder som oftast varken vilar på vetenskaplig grund eller beprövad erfarenhet, vilket skollagen kräver.

Än mer oroande är att olika typer av tvångsmetoder används flitigt inom området - eller så kallad motstyrning, som genuspedagogerna gärna kallar det. De anser att barnet redan lever under det tvång som könsrollerna skapat, och därför har de rätt att tvinga barnet att leka på ett annat sätt, leka med andra leksaker eller ha på sig andra kläder. Om din dotter envisas med att ha på sig sin prinsessklänning på dagis riskerar du att få en rejäl utskällning av personalen.

Sverigedemokraterna anser att förskolan ska vara en plats fri från pedagogiska experiment. Förskolan ska därför inte bedriva genuspedagogisk verksamhet så som den ser ut i dag. Förskolan ska låta barn få vara barn. Genom den fria leken får vi fria och självständiga individer.

Herr talman! Att i ett anförande lyfta upp alla våra förslag på förskoleområdet låter sig inte göras. Jag vill dock lyfta upp det om svenska språket i förskolan.

Sverige står inför stora samhällsutmaningar, och många av dem är direkt kopplade till den ökande segregationen. Här har förskolan en viktig roll att spela. Att behärska det svenska språket är den enskilt viktigaste faktorn för lyckad integration. Barn som inte gör det när de lämnar förskolan och tar klivet upp i grundskolan har stora svårigheter att lyckas med sin utbildning.

Det är därför alarmerande att vi gång på gång möts av rapporter om att förskolepersonalens kunskaper i svenska i vissa delar av landet är så undermålig att barnens språkutveckling blir lidande. Så kan vi givetvis inte ha det.

Regeringen borde därför än mer beakta vikten av det svenska språket i förskolan och överväga att all pedagogisk förskolepersonal ska vara certifierad i svenska språket för att få anställning. Regeringen bör också överväga certifiering i svenska språket för antagning till utbildning till barnskötare, förskollärare och rektor. Om inte personalen kan svenska ordentligt, hur ska då barnen lära sig språket väl?

Herr talman! Ett stort ansvar vilar på oss politiker. Svensk förskola ska ge barn bästa tänkbara omsorg, trygghet och stimulans för lyckat lärande och utveckling. Jag ser fram emot att under den kommande mandatperioden och i samverkan med övriga partier skapa de bästa förutsättningarna för detta.

(Applåder)

I detta anförande instämde Patrick Reslow och Robert Stenkvist (båda SD).

(forts. § 12)

Fru talman! Det är alltid lite speciellt att starta ett replikskifte över två timmar efter att man har begärt replik, men jag ska gå rakt på sak. I Sverigedemokraternas anförande från talarstolen tidigare framkom skepsis gällande genuspedagogik i förskolan, eller generellt. Sverigedemokraterna lade väldigt mycket fokus på människor med utländsk bakgrund, vilket inte är så märkligt med tanke på vilket parti vi pratar om. Ledamoten var väldigt noga med att hela tiden tala om hur hemskt det är att man får lära sig om jämställdhet, jämlikhet, genus och liknande frågor och om att detta skulle sakna evidens inom forskningen etcetera.

Till att börja med måste jag säga att inget av det som sades från talarstolen stämmer eller har någonting att göra med vare sig forskning eller beprövad erfarenhet.

För det andra vill jag säga att detta är väldigt genomskinligt. Sverigedemokraterna har bara ett sätt att använda sig av för att föra bort fokus från det faktum att man är med och bidrar till nedskärningar inom förskolan. Det finns bara ett sätt för Sverigedemokraterna att föra bort fokus från det faktum att man från den ena dagen till den andra vände förskolebarnen ryggen genom att bli ett av de partier som företräder riskkapitalbolagen inom förskolan i stället för förskolebarnen - och det är att prata om genus och om invandring och vad den innebär för den svenska förskolan. Det är precis detta vi har bevittnat i dag.

Min fråga till ledamoten är: Hur kan den viktigaste frågan vara Sverigedemokraternas syn på genus, när ni precis har varit med och bidragit till att det blir enorma nedskärningar för förskolan i kommunerna under de kommande åren?

Fru talman! Vi kan väl börja med nedskärningarna. Förskolan är beroende av statsbidrag - jajamän. Men vad vi i dag behöver se tydligare ute i kommunerna är att kommunerna själva prioriterar kärnområdena i välfärden, såsom barnomsorg och skola, i stället för olika typer av skrytprojekt och andra saker som inte över huvud taget har att göra med någon kommunal verksamhet av vikt. Jag har i åtskilliga kommuner där Vänsterpartiet styrt med Socialdemokraterna sett att man tappar fokus på välfärdens kärna och ägnar sig åt skrytprojekt och andra typer av aktiviteter som kommunen gärna kunde avhålla sig från.

Det är tvångsmetodiken vi diskuterar när det gäller genuspedagogik. Jag blir lite bekymrad över att ledamoten inte ser några bekymmer eller svårigheter med att man på ett nästan stalinistiskt, marxistiskt sätt indoktrinerar barn till att leva på ett visst sätt. Det sker samtidigt på ett påtvingande sätt. Barnets fria vilja spelar ingen roll, för här ska vi tala om för ett barn hur det ska vara. Jag är i och för sig inte förvånad över att detta kommer från just ledamoten.

(Applåder)

Fru talman! Ledamoten har missat vad svensk förskola egentligen är och hur det ser ut där ute. I sitt anförande nämnde Anders Alftberg att det är förbjudet att ha på sig klänning i förskolan. Jag vet inte vilket land och vilken förskola ledamoten har varit i; det är i alla fall inte i Sverige.

Jag menar dessutom, återigen, att allt detta enbart handlar om - åhörarna och de som sitter och lyssnar där hemma uppmärksammar säkert detta - att Anders Alftberg inte över huvud taget vill prata om varför Sverigedemokraterna är med och skär ned i kommunerna och i förskolan. Återigen går han tillbaka till att prata om frågan om genus, vilket man menar är stalinism och något som är väldigt hemskt för vårt samhälle.

Att i egenskap av kommun satsa på kärnprojekt är väldigt bra. Jag sitter själv i riksdagen bland annat på grund av att jag motsatte mig ett antal olika projekt som ledde till nedskärningar inom skolan och förskolan i min hemkommun Falun. Så jag vet exakt vad detta innebär.

Problematiken här handlar om att Sverigedemokraterna för det första är med och skär ned både här och i de kommuner där man är med och styr. För det andra är man med och ser till att vi fortsätter med ett marknadssystem där vi experimenterar med barnens framtid, för att se till att ett fåtal aktieägare och banker ska kunna tjäna pengar på det.

Sverigedemokraterna var en gång i tiden ett parti som stod emot detta. Men i dag är Sverigedemokraterna, efter lite middagar med Svenskt Näringsliv, på den andra sidan och anser att det ska få tas ut hur stora vinster som helst; det spelar ingen roll vad det innebär för barnen. Kan SD ens säga rakt ut till svenska folket att man inte till exempel har tagit emot pengar från dessa bolag för att göra detta?

Fru talman! Det var väldigt svårt att urskilja något - detta var närapå en monolog och en rad mantran från Vänsterpartiet, samma mantran som man alltid hör när vi diskuterar skolan: Det handlar om att det är de privata aktörerna och friskolorna som är bovarna i dramat och som dränerar. Detta mantra har vi tidigare hört hela tiden, och vi hör nu från ledamoten samma typ av upprepade mantran.

Låt oss bara snabbt ta detta att du sa att jag inte lever i verkligheten, efter 16 år i skolan och efter att ha jobbat med förskola i 16 år. Jag möter pedagoger dagligen, och jag hör föräldrar rapportera om att man på vissa förskolor runt om i landet - absolut inte på alla, men på tillräckligt många för att det ska vara ett bekymmer - märker tendenser till den här tvångsmetodiken, där man forcerar fram beteenden hos barn som de inte har valt av egen fri vilja. De ska vara på ett visst sätt och till exempel klä sig på ett visst sätt och avråds från att ha med sig vissa typer av kläder i skolan.

Detta är en verklighet. Jag vet inte vilken verklighet du lever i - det är väl den blinde mannens verklighet.

(Applåder)

Fru talman! Anders Alftberg har nu redogjort för Sverigedemokraternas syn på det pedagogiska arbetet i förskolan vad gäller jämställdhet och könsnormer. Det blir väldigt tydligt för mig att det finns ett parti som är riksdagens genusflumparti nummer ett, nämligen Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna är det största genusflumpartiet vi har i riksdagen.

Sverigedemokraterna vill inte att politiska trender ska styra förskolan, och det vore ju en nåd att stilla bedja om. Det skulle ju kunna innebära att Sverigedemokraterna kom till insikt om vad vetenskapens, pedagogikens och kulturens frihet innebär. Den innebär nämligen att vi slipper sverigedemokrater som har synpunkter på sagouppläsares klädsel, särskilt om klädseln är klänning, och vilket pronomen lucian använder. Den innebär att vi låter alla barn i förskolan testa olika kläder, olika leksaker och olika roller när man leker familj. Det skulle vara att ge barn hundra och tusen möjligheter att utvecklas i stället för bara två.

Miljöpartiet vill att alla barn ska ha chansen att utveckla sin fulla potential, oavsett kön eller könsidentitet. Vi vill säkerställa att ingen begränsas i sina val. Det är viktigt att ge alla barn möjligheter att göra detta, just genom att förskolans medarbetare har kunskap om det vetenskapliga området genuspedagogik.

Fru talman! Det var lite svårt att se vad frågeställningen var här. Jag förstår att ledamoten inte förstår den problematik som finns med den påtvingade pedagogik man använder sig av, där man forcerar fram beteenden hos barn. Uppenbarligen är många på vänsterkanten generellt sett väldigt marinerade i denna ideologiskt tyngda pedagogik. Så jag är inte förvånad över att ni inte kan se problematiken.

Fru talman! Min fråga till Anders Alftberg är hur hans parti ser på detta med forskningens frihet och pedagogikens frihet. Ska vi ha politisk styrning i detalj om vad man undervisar om och på vilket sätt, eller ska det stå på vetenskaplig grund och vara baserat på beprövad erfarenhet? Det är ju inte vad ledamoten beskrev i sitt inlägg.

Att det skulle förekomma tvång av någon som helst typ som ett utbrett fenomen på svenska förskolor och specifikt när det gäller att ge barnen många möjligheter att uttrycka sig och utvecklas på ett fritt sätt skulle jag vilja se underlag på och inte bara anekdotiska berättelser om. Jag tror nämligen att om det över huvud taget förekommer är det ytterst marginaliserade händelser och inte något systematiskt som man marineras i.

Min fråga är alltså: Vad är synen på vetenskap och beprövad erfarenhet i Anders Alftbergs parti? Är det detta som ska styra pedagogiken i förskolan, eller är det politik i riksdagens kammare som ska bestämma vem som får leka med vilka leksaker på förskolorna ute i landet?

Fru talman! Det hela blir väldigt omvänt. Det politiska arbetet här handlar ju om att vi ska se till att pedagogiker, eller snarare ideologier, som är väldigt politiserade inte ska användas i klassrummet. Vi ska skapa en miljö som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet inom pedagogiken. Men man kan inte vara blind för vad som i dag sker.

Ledamoten avfärdar det jag säger och kallar det för anekdotiska kunskaper. Ledamoten bygger det på att hon tror att det är så. Det är ju vad hon sa till mig: Hon tror inte att detta äger rum. Då blir det ju en bevisbörda åt andra hållet också.

Som sagt har det varit många möten. Många föräldrar och många pedagoger har träffats, och många har en samsyn just när det gäller tvångstendenserna i detta.

(Applåder)

Fru talman! Vi socialdemokrater ser genuspedagogik på ett annat sätt än Sverigedemokraterna. Vi tänker att genuspedagogiken är en del av jämställdhetsarbetet och demokratin. Det är en del i att skapa lika villkor mellan könen. Det är ett arbete som måste börja tidigt för att vi ska nå framgång.

Vi har nått långt när det gäller jämställdheten och demokratin, men det finns väldigt mycket kvar. Vi behöver hela tiden lära upp våra unga när det gäller vilken väg som är viktig för att man ska kunna vara med och påverka sitt samhälle.

Detta handlar inte om dockor och vapen. Om barn vill leka med dockor eller med vapen är obetydligt, tänker jag. Man väljer olika lekredskap utifrån vilka kamrater man har och hur man blir påverkad och så.

Tycker ledamoten från Sverigedemokraterna Anders Alftberg att vi har kommit tillräckligt långt i jämställdhetsarbetet? Tänker han något om att förskolan bedriver ett jämställdhetsarbete, och på vilket sätt avviker det i så fall från genuspedagogiken?

Fru talman! Jämställdhet är en av det svenska samhällets grundvärderingar. Det är något man ständigt kommer att behöva jobba med. Men det är inte synonymt med genuspedagogik.

Ja, det behöver utvecklas. Vi har jättestora utmaningar i vårt samhälle när det gäller synen på män och kvinnor. Vi har väldigt många barn, ofta från särskilt utsatta områden, som har en fostran i könsroller som är främmande för oss i dagens moderna samhälle. Där har förskolan en stor roll när det gäller att hjälpa dessa tjejer som lever i hedersförtryck och har detta med sig i grunden. Här har verkligen förskolan stora möjligheter att frigöra den enskilda individen.

Fru talman! Tänker inte ledamoten att just förskoleverksamheten ska vara en verksamhet där barn ska få vara barn och just utifrån leken få formas till att bli demokratiska och jämställda varelser? Pedagogiken måste ta hänsyn till att alla barn och människor inte är precis lika utan behöver få utvecklas längs olika vägar för att komma framåt i livet. Då behöver man se att barn verkligen är barn och inte bara pojkar och flickor.

Fru talman! Inget av det jag har sagt motsäger det du, Mats Wiking, talar om. Jag vet inte var missförståndet ligger.

Vi har ibland alldeles för stora påtryckningar att sexualisera riktigt små barn. När man i förskoleklassrummet upplever att ett barn beter sig enligt vissa könsnormer menar man att man ska gripa in.

Det är som Mats Wiking sa: Den fria leken ska dominera, och barnet ska på egen hand också ha möjlighet att se sin egen individualitet och sin plats i sällskapet i relation till omgivningen. Det handlar om frihet för individen.

Sedan handlar det om att vi inte ska påtvinga beteendemönster, vare sig de är könsstereotypa eller inte. Det har jag sagt hela tiden. I mitt anförande sa jag att det handlar om att barn ska ha möjlighet att själva välja fritt utan att pedagoger pressar dem med vissa ideologiskt belastade pedagogiska metoder.

(Applåder)

Fru talman! För Kristdemokraterna handlar förskola och barnomsorg allra främst om att ge barn en trygg start i livet. Den kärlek, bekräftelse och omsorg som vi ger dem som små, både i hemmen och genom barnomsorg och förskola, får vi tillbaka i form av trygga och ansvarstagande ungdomar och vuxna.

För oss kristdemokrater är det en självklarhet att varje förälder själv ska få välja barnomsorgsform. Varje barn är unikt, och föräldrarna är i de flesta fall de som bäst kan bedöma vad deras barn mår bra av. Oavsett om de väljer en kommunal eller fristående förskola, eller pedagogisk omsorg - eller om de för den delen inte väljer något av detta - är det en frihet som föräldrarna ska ha. Därför är det viktigt att det i varje kommun ska finnas en bred palett med både kommunala och privata alternativ med olika pedagogiska inriktningar som föräldrarna kan välja mellan.

Till den här mångfalden bidrar inte minst den pedagogiska omsorgen, familjedaghemmen. De flesta familjedaghem präglas av småskalighet, hemlik närhet och hög kontinuitet bland personalen, vilket utgör ett viktigt komplement till de ofta alltför stora barngrupperna i förskolan.

För att familjernas valfrihet ska fungera väl behöver föräldrarna bli väl informerade av kommunen om vilka alternativ som finns. Detta är en förutsättning för att familjen ska få makten att göra ett välinformerat val om vilken barnomsorg de vill ge sina barn.

Som förälder ska man kunna lita på att barnomsorgen och förskolan, oavsett vad man väljer, ska vara stimulerande och utvecklande för barnen. Svenska skolor ska hålla en hög pedagogisk nivå samtidigt som de rymmer mycket lek och rörelse.

Fokus bör allra främst ligga på barnets sociala utveckling, samtidigt som förskolans roll för svenska språket betonas. Barn behöver få lyssna på högläsning och prata om berättelserna. Detta är allra viktigast för barn som inte kommer i kontakt med det svenska språket hemma.

Fru talman! En nyckel i barnomsorgen är tid för barnen. Tid för barnen ger tryggare barn, och trygga barn är det som på sikt ger ett Sverige där färre barn, ungdomar och vuxna mår dåligt. Barngrupperna behöver därför, oavsett barnomsorgsform, vara små. Stora barngrupper kan utsätta barn för en stress som kan få allvarliga konsekvenser för barnens utveckling. Utöver försämrad anknytning riskerar stressen bland annat att leda till koncentrationssvårigheter och försämrad inlärningsförmåga.

Om en barngrupp blir för stor riskerar de positiva effekterna av att vistas i en grupp att bytas till sin motsats. Relationer kan bli svåra att överblicka för barnen, vilket i sin tur kan leda till en känsla av anonymitet och otrygghet, vilket i nästa steg kan leda till aggressivt beteende eller andra yttringar såsom trötthet, nedstämdhet och håglöshet.

Skolverket har i dag riktlinjer om att det ska vara sex till tolv barn per småbarnsgrupp för barn i åldern ett till tre år, men enligt Lärarförbundets enkät är det få förskollärare som arbetar i en småbarnsgrupp som ligger inom riktlinjerna. Det är därför uppenbart att arbetet för att minska de stora barngrupperna behöver fortgå.

Föräldrar ska kunna känna sig trygga med att det finns tid och att det finns en famn att krypa upp i för deras tvååring. Förskolepersonalen ska kunna känna sig trygga med att de får goda förutsättningar att utföra sitt fantastiska och viktiga arbete.

Kristdemokratisk barnomsorgspolitik syftar till att fler barn ska bli sedda, bekräftade och känna sig trygga i förskolan. Det lägger en grund som minskar risken för psykisk ohälsa längre fram i livet. Trygga barn är det som på allvar lägger grunden för ett tryggt samhälle och ett tryggare Sverige.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Förskolan är både en förutsättning för jämställt föräldraskap och en pedagogisk verksamhet som är avgörande för barns utveckling och framtid. En fungerande, jämlik och likvärdig förskola är en förutsättning för ett välfungerande samhälle.

Forskning visar att kompensatoriska insatser från samhället har effekt för att utjämna klassklyftor och att de har störst betydelse för barn från de mest resurssvaga familjerna och om de görs tidigt i livet. Betydelsen av att gå i förskola och fritidshem är alltså störst för att öka jämlikheten mellan människor med olika klassbakgrund och för familjer med låga inkomster.

Vi i Vänsterpartiet föreslog därför i augusti 2022 att sänkta avgifter till förskolan bör införas. Vårt förslag innebar ett progressivt avgiftssystem där de med lägst inkomster kunde få sin avgift helt och hållet bekostad av staten medan nästan alla andra, utom kanske den rikaste procenten i samhället, fick en avgiftssänkning.

Men förskolan handlar om mer än bara avgifterna. Den målmedvetna satsningen på förskolan i Sverige har gjort att den internationellt sett intar en särställning vad gäller både tillgänglighet, kvalitet och pedagogisk utveckling. Men för att den goda utvecklingen ska fortsätta behöver barngruppernas storlek begränsas och förskolans kompensatoriska roll förstärkas. Den politiska makten måste lyssna när förskollärare och barnskötare vittnar om den ohållbara situationen i dag.

Fru talman! Vi menar att det krävs ett helhetsgrepp, som inte har tagits sedan 70-talet. Därför gjorde Vänsterpartiet och det före detta fackförbundet Lärarförbundet gemensam sak för drygt två år sedan och krävde att en större förskoleutredning skulle tillsättas av den dåvarande regeringen.

När det kommer till höga sjukskrivningstal och hög arbetsbelastning ligger förskolan näst högst i sjukskrivningstal, direkt efter vård- och omsorgsyrken. Arbetsmiljöverket visade för två år sedan att fyra av tio förskollärare har besvär till följd av arbetet. I Lärarförbundets medlemsundersökning angav fem av tio förskollärare att de har en så hög arbetsbelastning att de inte hinner med stora delar av sitt uppdrag under ordinarie arbetstid. Situationen förvärras av att en stor majoritet av landets kommuner har gjort nedskärningar i förskolan.

Skillnaderna växer mellan förskolor med hög kvalitet och förskolor med låg kvalitet. En jämlik och likvärdig förskola måste vara ett nationellt politiskt mål, men just nu går utvecklingen åt fel håll. Barngruppernas storlek kan ha minskat på vissa håll, men de är alldeles för stora. Och personalens utbildningsnivå varierar kraftigt. Vissa förskolor har för små lokaler eller lokaler som inte är anpassade till förskoleverksamhet. Tillgången till en bra utomhusmiljö varierar också stort.

Denna vecka fick vi information från det nya fackförbundet Sveriges Lärare. De säger att förskolan återigen ligger näst högst när det gäller sjukskrivningstal på arbetsmarknaden, efter vård- och omsorgsyrken. De säger också att förskollärare som riskerar att drabbas av långvarig sjukskrivning med en psykisk diagnos har ökat kraftigt under de senaste fem åren. Utöver detta framkommer att det är 183,6 startade sjukfall per 1 000 förvärvsarbetande inom förskolan, att jämföra med snittet 102,4. Fackförbundet säger vidare att 60 procent av deras medlemmar instämmer helt eller delvis i att arbetet är psykiskt påfrestande.

Enligt Skolverkets riktlinjer bör barngrupperna i förskolan för ett- till treåringar inte vara större än tolv barn. För äldre barn är rekommendationen max femton barn per grupp, men det är många förskolor i dag som misslyckas med detta - 49 procent, enligt en undersökning.

Utöver detta vill jag lägga till att den svenska förskolan är utsatt för en kraftig expansion av privata välfärdstjuvar som gör det svårare både för de kommuner som bedriver förskoleverksamhet och för de icke vinstdrivande privata aktörerna. Det är bekymmersamt, för vi ser att förskolan är på väg mot samma utveckling som gymnasieskolan och därefter grundskolan, där ett antal riskkapitalbolag och aktiebolag kommit in. Bolagen vill göra om det till en marknad, inte därför att de vill barnens bästa utan därför att de vill sin fickas bästa.

Att vi nu dessutom har en utbildningsminister som själv kommer från ett av dessa bolag gör inte det hela mindre bekymmersamt. Liberalerna kan inte ens svara på om de har tagit emot pengar för att driva denna politik eller inte. Det kan för övrigt inget annat borgerligt parti heller.

Fru talman! Vad har då dessa bolag för intresse av svensk förskola? Som jag nämnde tidigare handlar det inte om att man vill gynna barnens utveckling i vårt samhälle, utan det handlar om att skapa skillnader redan i unga åldrar. Det är vad vi ser hända i skolan, och det är vad som nu också håller på att hända i den svenska förskolan.

Det är otroligt provocerande att se dessa stora privata aktörer göra stora vinstuttag nu när många människor har det jobbigt ekonomiskt och vi ser nedskärningar inom förskola och skola. Dessa bolag fortsätter att ta ut mångmiljonbelopp i vinst år efter år. Det är dags att förbjuda skolmarknaden och ta tillbaka makten. Vi kan börja med att ha en offentlighetsprincip så att även ministrar med bakgrund inom denna bransch måste tvingas säga sanningen.

Fru talman! En annan fråga som jag tänkte avsluta med handlar om barnomsorg på obekväm arbetstid.

Aldrig har det varit så tydligt som under pandemiåren hur beroende vi är av de samhällsbärande yrkesgrupperna - de som vårdar sjuka i vården, de som ger omsorg till de äldre, de som undervisar barnen, de som kör bussarna och de som jobbar inom livsmedelsindustrin och handeln för att vi ska kunna köpa den mat som vi behöver även när vi är utsatta för den kanske värsta pandemi vi någonsin har upplevt. Gemensamt för alla dessa yrkesgrupper är, utöver att de inte har kunnat arbeta hemifrån under pandemiåren, att de också arbetar på tider då vi andra inte arbetar. Detta leder till att det också finns ett behov av barnomsorg för dessa personer. Deras barn behöver också ha möjlighet att vara någonstans där de erbjuds såväl omsorg som pedagogik under de tider då vi andra ligger och sover.

Hur ser det ut med barnomsorg på obekväm arbetstid runt om i kommunerna? Det ser väldigt olika ut. Många gånger när kommuner erbjuder barnomsorg på obekväm arbetstid sker det utifrån deras egna villkor utan hänsyn till föräldrarnas situation. I många kommuner förväntas också föräldrarna aktivt höra av sig och efterfråga sådan barnomsorg för att kommunen ens ska fundera på att starta upp sådan. Och väldigt många kommuner erbjuder över huvud taget inte barnomsorg på obekväm arbetstid i dag.

Vi menar att detta måste förändras. Därför yrkar jag bifall till reservation 8.

Fru talman! När vi pratar om rätten till utbildning och hur viktig utbildning är brukar det lätt bli så att det är skolan som avses. Det är där fokus hamnar, och det är där alla problem ska lösas. Samtidigt vet vi att grunden för en människas trygghet och möjlighet att utveckla sin fulla potential läggs mycket tidigare.

Så när ska vi på riktigt slå fast att det är i förskolan, eller rättare sagt i förskoleåldern, som grunden läggs för dina möjligheter att växa som människa och nå din potential? När ska vi börja se förskolan som utbildning för våra barn och inte bara som en plats som möjliggör för oss vuxna att gå till jobbet? Jag tycker att svaret är nu. Om vi inser det kommer vi förhoppningsvis också att förstå att vi måste se till att det finns resurser som räcker till för att varje barn ska få den utbildning och den trygghet som det behöver och har rätt till.

Vad är det för resurser som behövs? Jag är övertygad om, inte minst efter debatten i dag, att vi alla här är eniga om att det, förutom lokaler och alla tusentals välmenta regler som finns om hur rutschkanor och klätterställningar ska vara utformade, i slutändan egentligen bara finns en sak som är viktig för att förskolan ska fungera, och det är utbildade pedagoger och framför allt tillräckligt många utbildade pedagoger i hela landet.

Under många år har vi diskuterat barngruppernas storlek. Och självklart är det viktigt och bra med små barngrupper. Men alla vi som har varit aktiva som kommunpolitiker eller arbetat i förvaltningar vet att verklighetens begränsade budget finns där. Och ofta hittar vi lösningar som kanske var någonting annat än just tanken bakom just detta att vi ska ha mindre barngrupper. Plötsligt uppfanns pedagogparen, och svaret på mindre barngrupper blev att man helt plötsligt hade fler barn per pedagog. Därför är det viktigt att vi en gång för alla sätter ned foten och säger att det är personaltätheten, det vill säga hur många barn det maximalt ska vara per pedagog, som är det viktiga. Hur barnen sedan grupperas kanske faktiskt är någonting som vi politiker ska hålla oss borta från och låta de som vet vad barnen behöver, det vill säga pedagogerna, avgöra.

Samtidigt vet vi att bristen på pedagoger, såväl förskollärare som barnskötare, är skriande. Därför är det viktigt att också här slå fast att om vi ska ha en hög kvalitet på utbildningen för våra barn behövs det utbildade pedagoger. Svaret på det är bland annat kompetensutveckling och goda möjligheter till vidareutveckling.

Det är glädjande att från regeringspartierna här höra om de satsningar som de vill göra på förskolan. Men vet ni att ordet förskola nämns en enda gång i Tidöavtalet? Och då är det dessutom inte ordet förskola utan språkförskola som står där. Regeringen talar mycket om utanförskap, om det delade samhället och om behovet av att minska kriminaliteten och öka tryggheten. Jag håller verkligen med. Därför är det fullständigt häpnadsväckande att förskolan inte har mer plats i Tidöavtalet. Man vet nämligen att det är där som grunden läggs. Och man vet särskilt att för barn som bor i utanförskapsområden eller som lever i utsatthet är förskolan än mer avgörande. Det blir alltså ännu viktigare att dessa barn går till förskolan. Nu är det i stället tvärtom, det vill säga att just barn till utrikes födda i utsatta områden är de som nyttjar förskolan i minst utsträckning av alla grupper.

Den uppsökande verksamhet som kommunerna numera har i uppgift att bedriva är därför jätteviktig. Men vi skulle också kunna se till att föräldrar som inte arbetar har rätt till förskola även för de allra minsta barnen, vilket bland annat skulle innebära att dessa barn får en bättre språkutveckling som är avgörande för att sedan klara av skolan.

Ibland kan man tro att de som har författat Tidöavtalet inte har satt sin fot på en förskola. För om de hade gjort det borde åtminstone en tredjedel av avtalet ha handlat om förskolan som tillsammans med skola, fritis och föreningsliv är de absolut viktigaste förebyggande insatserna. Då hade de vetat att pedagogerna i förskolan har stenkoll på varenda unges situation. Pedagogerna i förskolan, särskilt de som har jobbat ett tag och sett barnen växa upp, kan säga precis vilka barn som riskerar att fara illa och som inte kommer att kunna hänga med senare i skolan och som riskerar att börja med självskadebeteenden eller i allra värsta fall hamna i kriminalitet och utanförskap. Och pedagogerna vet vilka stöd som barnen behöver. Men det saknas tid, och det saknas resurser.

Förutom att vi behöver öka pedagogtätheten och satsa på kompetensutbildning behöver förskolan, precis som skolan, i mycket högre grad möjligheter att ge stöd till barn med behov. Behoven ser olika ut. Det handlar om allt det som jag redan har lyft fram, det vill säga utsatthet och utanförskap, men det handlar också om barn med NPF-diagnoser. Om barn med NPF-diagnoser får stöd redan i förskolan blir övergången till skolan och möjligheten att klara sin utbildning betydligt större. Men då behöver förskolan ha större tillgång till specialpedagoger och bättre samverkan med exempelvis vård och socialtjänst.

Det är dags nu att vi tar förskolan på allvar och sätter barnets möjligheter i centrum. Låt oss därför sluta prata och göra något i stället!

Jag vill också passa att yrka bifall till reservation 9.

(Applåder)

Fru talman! I dag har alla partier i debatten på olika sätt talat om hur viktig förskolan är i vårt samhällsbygge. Det är lätt att hålla med om, men vi märker också att det finns vissa punkter där vi har fundamentalt olika syn på hur förskolan ska fungera. En del handlar såklart om ideologiska utgångspunkter, men det handlar också om vad man har möjlighet att leverera utifrån de förutsättningar vi har gett - eller de förutsättningar vi som oppositionsparti har försökt ge - kommunerna att bedriva verksamhet i förskolan.

Miljöpartiet är det parti som vill ge mest pengar till utbildning, ser man om man jämför partiernas utbildningsbudgetar. Vi gör det genom att lyssna på Sveriges Kommuner och Regioner när de säger att det behövs 20 miljarder i statsbidrag för bibehålla nivån. Det säger jag ändå med lite av skammens rodnad på mina kinder, för jag tror att många partier här inne vill höja nivån på kommunernas verksamhet. Det är åtminstone en lägstanivå att möta det behovet. Utöver det lägger vi i utbildningsbudgeten 5 miljarder mer än regeringen på utbildningssektorn. Det är inget parti som matchar det. Det är egentligen lite förvånande att regeringen inte matchar det.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet tog över som regeringspartier 2014 och fick med sig ett budgetunderskott på 72 miljarder. Vår regering - eller snarare den socialdemokratiska, under de sista månaderna - lämnade efter sig ett överskott på 164 miljarder. Det finns alltså resurser att göra satsningar med, men den nuvarande regeringen väljer att inte göra det.

Förskolan har en viktig roll i att kompensera för skillnader i barns uppväxtvillkor. Deltagande i förskolan har betydelse för barnens kommande skolresultat. I Sverige går nästan alla barn i förskolan, men bland dem som inte gör det är det skillnad på var de bor. En större andel kommer från familjer som är bosatta i socioekonomiskt utsatta områden. Samtidigt arbetar färre legitimerade förskollärare och utbildade barnskötare där. Det är ett generellt mönster men såklart ingen naturlag.

Förskolan

Förra veckan besökte jag förskolor i min valkrets, och där jobbar man med fokus på arbetsmiljö, undervisning och kunskapsbyggande och har vänt utvecklingen så att man numera har låg omsättning på personal och högre kunskapsresultat. Lärarna i skolan märker att barnen har bättre kunskaper när de kommer dit, och personalen jobbar såklart bättre när de inte blir sjuka av att vara på jobbet. En del i det som gör det här arbetet så lyckat i Vivallas förskolor är Samverkan för bästa skola, som är ett stöd som Skolverket arbetar med sedan 2015. Nu fortsätter man att jobba strukturerat med kunskapsutveckling och arbetsmiljö.

En av Miljöpartiets satsningar på utbildning är att vi vill inrätta ett likvärdighetsbidrag för förskolan. Det är ett nyinrättat anslag i budgeten. Vi vill att det kommer alla förskolor till del. Det är jämlikhetsmiljarder som behöver användas för att anställa fler pedagoger, höja löner, erbjuda personalen bättre kompetensutveckling eller öka tillgången till specialpedagoger - utifrån vilka behov de lokala förskolorna har.

Miljöpartiet vill att alla barn som inte går i förskolan aktivt erbjuds en förskoleplats och att kommunerna varje år följer upp vilka de är. I området jag besökte fick jag höra kommentarer om att de var för få, men det ställde jag mig lite frågande till eftersom det berodde på att så många treåringar redan gick i förskolan. Det behövdes inte så många barn till för att man skulle ha nått i princip alla.

Miljöpartiet vill också att förskolan ska vara tillgänglig när den behövs. Det är en viktig jämställdhetspolitisk fråga. Tillgången till barnomsorg på obekväm arbetstid ser olika ut mellan kommuner. De är inte skyldiga att erbjuda omsorg på obekväma arbetstider. Det skapar problem för föräldrar som jobbar kvällar, nätter eller tidiga morgnar. Vi vill att barnomsorgen ska vara tillgänglig även de tiderna. Det krävs för att man ska ha en jämställd arbetsmarknad.

Jag yrkar bifall till reservation 8 om att regeringen bör vidta lämpliga åtgärder för att det ska finnas barnomsorg på kvällar, nätter och helger för dem som behöver det.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

Förskolan

(Beslut skulle fattas den 8 mars.)

Infrastrukturfrågor