Forskning och innovation på energiområdet för försörjningstrygghet, konkurrenskraft och klimatomställning

Herr talman! Forskning och utveckling driver vårt samhälle framåt. Människans nyfikenhet och vilja att utvecklas har tagit oss från stenåldern och ända ut i rymden. Vårt eget land har danats av forskare och ingenjörer som tog sig an uppgiften att göra Sverige modernt. Det finns oerhört många aspekter av detta, varav vi ska lyfta några här i dag.

Samhället blir ju inte färdigt. Vi har hela tiden nya områden att erövra och nya tekniska lösningar att lägga fram och implementera. Det är lösningar som ibland förkastas och lösningar som ett antal år senare blir omoderna och ersätts. Och så finns det lösningar som håller länge, över tid.

Men kom ihåg följande: Politiken bestämmer inte hur långt forskningen kommer och inte heller hur snabbt det går. Vi kan inte bara stoppa in pengar i ett rör och få ut exakt de lösningar vi behöver i rörets andra ände. Det är inte så det fungerar, och det är en viktig påminnelse för dem som bygger sin politik på drömmar och på lösningar som ännu inte finns.

Med detta konstaterat innebär den energipolitiska omläggning som beslutades i maj förra året att energiforskningen ska fokusera på försörjningstrygghet, konkurrenskraft och hållbarhet med fokus på fossilfria energislag. Och beslut, herr talman, får betydelse. Förutom satsningar på outvecklad teknik som batterier vill jag särskilt lyfta en av de fundamentala grundbultarna i vårt energisystem, nämligen kärnkraften.

Herr talman! Numera är den svenska kärnkraften under utveckling i stället för avveckling, och 2023 hävde den nuvarande regeringen i samarbete med oss det så kallade tankeförbudet. Det innebär med stor sannolikhet att vi har bättre lösningar på kärnteknik inom överskådlig tid. Men jag upprepar det som redan har sagts: Vi tar inte ut några landvinningar i förskott. Och på lite kortare sikt kan det röra sig om att slipa på de lösningar vi faktiskt har.

Om vi hade kunnat vrida klockan tillbaka till millennieskiftet hade kanske en del här inne avstått den politiskt styrda satsningen på väderberoende vindkraft och den parallella kärnkraftsnedläggningen. Konsekvenserna, herr talman, har ju visat sig vara förödande. Men återigen - det är inte så det fungerar. Och i en situation där en relativt stor andel av elproduktionen de närmaste åren kommer att vara väderberoende är det också naturligt att vi satsar på att utveckla näten och studerar olika metoder att både lagra och transportera energi.

Vad händer när politiker tvingar fram en utveckling som är driven av extrema, orealistiska klimatmål, fantasifulla politiska löften och massivt med skattemedel? Då är risken stor, herr talman, att vi landar i kostsamma misslyckanden såsom Stålverk 80, Gobigas, Sekab eller för att ta ett mer högaktuellt, till och med dagsaktuellt, exempel, nämligen Northvolt.

Det är svårt att beskriva Northvolt som något annat än ett stort, dyrt misslyckande. Facit är en dramatisk kapitalförstöring, besvikna och kanske till och med lurade arbetare och en rejäl törn för det vi kan kalla Sverigebilden. Vem gläds i dag, förutom några av riskkapitalisterna och den förre vd:n som skrattar hela vägen till banken? Ingen, är svaret på den retoriska frågan.

Socialdemokraterna skröt helt öppet om att det var det rödgröna samarbetet som banade väg för Northvolt. På den raka frågan om hur satsningen skulle ros i land med tanke på bland kompetensbrist har alla svarat: Det bara måste gå! Det bara måste gå - vi ska vara först. Det är bra att veta inför framtiden ifall de rödgröna skulle ta tillbaka makten. Då lär vi få se nya planekonomiska megaprojekt som kostar skattebetalarna mångmiljardbelopp med mottot "Det bara måste gå".

Vi ska, anser jag, försöka undvika att tänka top-down. Vi ska se upp för planekonomiska mål baserade på tekniker som vi inte kan eller som ännu inte finns. Det är helt enkelt dyrt att driva marknaden mot orealistiska mål och att pådyvla folk lösningar som inte fungerar. Det är lite som att plantera en stor ek på berghällen; den är vacker men blåser lätt omkull.

I stället ska vi vattna de små fröna så att de får växa organiskt. Det är bara så vi skapar förutsättningarna för morgondagens landvinningar och för morgondagens energisystem. Det handlar om att bygga vidare, att utveckla det vi har och det vi vet fungerar och samtidigt komplettera med nya idéer i lagom takt. Låt agnarna skiljas från vetet på ett naturligt sätt!

Herr talman! Vi vet att vissa här inne är kritiska till Tidösamarbetets satsning på ny kärnkraft. En del lever kvar i kärnkraftsdebatten från 70-talet. Det är deras ideologi, helt enkelt. De ville aldrig ha det kraftslag som skulle ge Sverige en stabil och dessutom fossilfri elproduktion under kommande decennier. De ville inte ha tekniken som gjorde Sverige till ett av världens modernaste industriländer. Och nu vill de avveckla den, av skäl som inte kan vara annat än just ideologiska.

Vänstern och Miljöpartiet vill stänga alla reaktorer så fort de får chansen. Socialdemokrater och centerpartister föredrar att lite långsammare kväva dem till döds så att man sedan kan skylla på marknaden. De har gjort det förr och tänker göra det igen.

Socialdemokraterna, som var med och lade grunden för moderniseringen av ingenjörslandet Sverige, kommer i dag i realiteten att driva fram en avindustrialisering om de kommer till makten igen. Med deras politik kommer vi att gå samma öde till mötes som våra europeiska vänner, däribland Tyskland. Det är ett synnerligen olyckligt vägval när en ny och kärvare världsordning dessutom håller på att ta form.

Ett framgångsrikt och konkurrenskraftigt land behöver en stabil, leveranssäker och prisvärd energiförsörjning. Men att bygga upp det som monterats ned tar tid och kräver engagemang. Här är vi sverigedemokrater tillsammans med regeringen helt eniga: Kärnkraften är viktig för Sveriges framtid. Därför satsar vi på dess bevarande och förnyelse. De legala hindren är numera borttagna, och satsningen på forskning har redan resulterat i ett första spadtag i marken för en testreaktor i Oskarshamn. Det är en milstolpe för svensk kärnkraftsinnovation.

Eftersom det tar tid, herr talman, och vi är pragmatiker, inte fanatiker, ser vi exempelvis gasturbiner drivna av både bio- och naturgas som en interimslösning och kanske till och med ett komplement.

Nej, vi vet - naturgasen är inte ortodoxt fossilfri. Men den är fossilsnål, och den dämpar utsläppen av växthusgaser om vi betraktar norra Europa som ett sammanhängande energisystem - och det gör ni ju gärna i denna kammare.

Herr talman! En realistisk politik i kombination med framåtanda och ingenjörskonst ger oss de bästa förutsättningarna för en ännu bättre framtid.

Med det sagt ställer vi sverigedemokrater oss bakom utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Sverige står i dag vid en historisk korsning. Vi påbörjar en omställning som kommer att forma vårt lands framtid: en elektrifiering av våra transporter, industriella processer och andra samhällsfunktioner.

Denna förändring är inte bara ett tekniskt skifte utan en ekonomisk, ekologisk och social nödvändighet. För att vi ska kunna nå våra klimatmål om nettonollutsläpp till 2045 och samtidigt skapa tillväxt och välstånd för svenska medborgare måste elektrifieringen genomföras på ett så effektivt och snabbt sätt som möjligt.

För att uppnå detta anser vi socialdemokrater att en ny, ambitiös energipolitik är helt avgörande - en politik som möjliggör att vi till 2045 kan öka vår produktion till 300 terawattimmar elektricitet. Redan till 2030 måste stora delar av denna ökade produktion vara på plats. Den målsättningen är någonting som regeringen helt och hållet saknar svar på.

Här är det inte bara själva produktionen som är viktig utan även hur elen distribueras. För att hantera den ökade elproduktionen och den framtida efterfrågan krävs en eldistribution som är både effektiv och flexibel och som har förmågan att lagra och styra elen på ett smartare sätt.

En annan grundläggande del i denna omställning är att fortsätta prioritera energieffektivisering. Vi ser att det finns enorma möjligheter att nyttja befintlig kunskap och teknik på ett mer effektivt sätt. Det handlar om att utveckla lösningar som kan minska energianvändningen i hela samhället, från hushåll till industri, och på så sätt sänka både utsläpp och kostnader.

Samtidigt är forskning och innovation på energiområdet, som detta betänkande handlar om, en nyckel till att möta framtidens utmaningar. För att Sverige ska kunna vara en ledande nation inom elektrifiering och fossilfrihet behöver vi investera i banbrytande teknologier, exempelvis fusionsel.

Men det är inte bara nya tekniker för elproduktion som måste utvecklas. Vi behöver också fokusera på att stärka forskning och innovation inom hela systemet: från kraftöverföring och optimering till digitalisering, balansering och, återigen, den viktiga lagringen.

För att säkerställa att vi verkligen kan genomföra denna omställning effektivt måste vi öka vårt fokus på att utveckla robusta värdekedjor för batterier. Batteriteknik är kanske den mest avgörande faktorn för att kunna elektrifiera såväl transportsektorn som elsystemet, och därför tycker vi att denna forskning behöver få ännu mer resurser.

Samtidigt är det helt avgörande att vi också satsar på forskning kring vätgas och ebränslen. Dessa teknologier kan ge oss möjlighet att minska vårt beroende av fossila bränslen samtidigt som vi skapar en mer flexibel och resilient energiförsörjning.

Men vi kan inte bara titta på tekniken i denna omställning. Vi måste även ta hänsyn till vilken samhällspåverkan våra beslut och det vi satsar på får. Hur påverkar elektrifieringen våra samhällen? Vad innebär den för arbetsmarknaden, för vår livsstil och för våra lokalsamhällen?

Dessa frågor är minst lika viktiga som de tekniska lösningarna. Därför måste vi också, tycker vi socialdemokrater, ge utrymme för forskning om de samhällsmässiga effekterna av elektrifiering och fossilfrihet.

För att få alla dessa teknologier att fungera på ett effektivt sätt krävs samarbete mellan flera olika aktörer. Det handlar om att skapa samarbeten mellan industri, akademi och offentliga aktörer. Vi måste skapa tvärvetenskapliga forskningsmiljöer där vi samlar experter från olika områden för att på så sätt hitta de bästa lösningarna för vårt framtida elsystem.

Det är här, herr talman, vår energi- och innovationspolitik spelar en avgörande roll. Vi behöver en regering som styr myndigheter som Energimyndigheten och Svenska kraftnät på ett sätt som främjar innovation och snabba lösningar. Innovationsupphandling måste användas, anser vi, som ett verktyg för att få fram nya, effektiva lösningar för ett hållbart elsystem. Den forskning som bedrivs måste snabbt kunna omsättas till samhällsnytta, och vi måste säkerställa att resultaten från forskningen får genomslag redan under de kommande åren.

En annan central fråga handlar om att Sverige ska kunna stärka sin globala position på energiområdet. Forskning och innovation i samverkan med industrin kan ge oss en unik möjlighet att utveckla nya teknologier som inte bara kan stärka vår inhemska energiförsörjning utan också kan ge oss ett försprång på den internationella marknaden. Denna satsning på forskning och utveckling kan bli en viktig drivkraft för ekonomisk tillväxt och skapa nya jobb och ökat välstånd i vårt land.

Avslutningsvis, herr talman, står vi inför en enorm möjlighet. Om vi prioriterar rätt, om vi satsar på rätt områden och om vi samarbetar tvärs över alla samhällsfunktioner kan vi skapa en framtid där Sverige inte bara når sina klimatmål utan också skapar långsiktig tillväxt och välstånd för alla medborgare i vårt land. Vi har alla verktyg vi behöver för att lyckas. Nu handlar det om att använda dem på bästa sätt. Låt oss ta denna chans och sätta Sverige i framkant för framtidens elektrifierade och hållbara samhälle!

Med det, herr talman, vill jag också passa på att yrka bifall till reservation 1.

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag.

Syftet med propositionen är att energiforskningen ska anpassas till den nya inriktningen och utgå från de tre grundpelare som energipolitiken bygger på: försörjningstrygghet, konkurrenskraft och ekologisk hållbarhet.

Forskning för ökad konkurrenskraft är avgörande för Sveriges framtida industri och för våra företag som konkurrerar både här hemma och på världsmarknaden. EU har i många år halkat efter i första hand USA, som har haft en årlig tillväxt av bnp på cirka 3 procent medan EU har legat på cirka 1 procent de senaste 15-20 åren. Det är ohållbart. Man brukar ju prata om hållbarhet, och detta är inte hållbart.

Det brukar sägas att USA utvecklar, Kina kopierar och EU reglerar. Det är vi väl medvetna om.

Taiwan och Sydkorea samt Japan dominerar marknaden för mikrochipp, vilket är en högrisk för världshandeln med anledning av Kinas hot mot framför allt Taiwan.

EU har tagit fram Draghirapporten för att stärka EU:s konkurrenskraft, vilket är absolut nödvändigt. Vi hoppas att det kommer att ge ett positivt utfall.

EU:s roll borde inte vara att gå in och besluta om detaljregleringar, exempelvis att alla offentliga fastigheter ska ha solceller eller att minst 25 procent av alla parkytor i tätorter ska vara täckta av träd. Det är inte rimligt att EU hanterar den detaljnivån. Många städer i Sverige har redan den mängden träd och andra har något lägre. Jag tycker att det är extremt petigt.

Herr talman! Forskning och innovation är grunden för att vår tekniska utveckling inte stannar av. AI är ett nytt fenomen, och det lär bli en mindre revolution i utvecklingen. Därför är det bra att Energimyndigheten har beslutat att anslå 700 miljoner till forskning om ny kärnkraft. Tidigare, under 70- och 80-talen, var Sveriges ingenjörer världsledande på teknisk utveckling. Många svenska företag, exempelvis Ericsson, ABB och Atlas Copco, för att nämna några, har lett utvecklingen på sina områden i världen.

Herr talman! Hur ska vi utveckla vårt tekniska kunnande och innovation? Jo, med högkvalificerad forskning. Vi måste också bli bättre på att prioritera vilka utbildningar vi ska ha på högskolorna. Där har vi en läxa att göra. Vi behöver fler ingenjörer och tekniker, i synnerhet inom elindustrin och kärnkraften. Det krävs mer prioriteringar av tekniska utbildningar, och det krävs mer kvalitet i utbildningarna.

Då kan vi fråga oss hur behoven ser ut. Det måste finnas efterfrågan på den kompetens som högskoleutbildningarna ger. Mineralbrytningen kommer i framtiden att ha ett stort behov av välutbildad och kvalificerad personal. I bästa fall kan vi öppna nya gruvor och ta upp nya metaller. De behövs inte minst för tillverkning av batterier. Om vi ska minska våra behov av att vända oss till Kina måste vi också rusta för framtiden. Sverige är mycket beroende av Kina i dag. Elektrifieringen och utbyggnaden av elsystemen kommer också att kräva mycket kvalificerad personal.

Herr talman! Kärnkraften är avgörande för Sveriges konkurrenskraft. Det ska vara driftssäker och fossilfri elförsörjning i alla väder, vare sig det blåser eller är varma sommardagar. Kärnkraften kommer att kräva extremt kunnig personal. Utbildning av kärntekniker har närmast varit tabu i Sverige de senaste 10-15 åren. Det är viktigt att vi ger ungdomar framtidstro och lägger grunden för dem att utbilda sig i kärnteknik.

Herr talman! Vad är det som krävs för att Sverige fortsättningsvis ska vara konkurrenskraftigt på världsmarknaden? Det handlar om välutbildade personer i industrin, billig energi, färre regler från EU och inte minst lägre skatter på arbete.

(Applåder)

Herr talman! Då är vi inne på forskning och innovation på energiområdet.

Låt mig börja med att relatera till en sak som har sagts i ett tidigare anförande. Man pratar om planekonomi, men när det gäller kärnkraft verkar man inte ha samma syn på vad som är planekonomi. Då finns inga hämningar.

Jag hoppas att det jag ska säga nu kommer att spelas upp någon gång i framtiden. Jag är övertygad om att kärnkraft inte kommer att vara framtidens energibärare om 50 år. Man kommer inte att lita på en teknik som är dyrare än andra tekniker. Funktionerna kan lösas med hjälp av lagring och betydligt billigare produktion och system. Kärnkraften kommer inte att vara en energibärare om 50 år. Jag är övertygad om det.

Tillbaks till propositionen.

Förslagen i propositionen syftar till att energiforskningen ska gå i linje med regeringens energipolitiska inriktning; något som jag är starkt kritisk till. För att åstadkomma en snabb klimatomställning behöver delar av samhället elektrifieras. Utbyggnaden av produktion och distribution av el behöver ta höjd för att det ska finnas el till att elektrifiera både industrin och transportsektorn.

Regeringens ensidiga fokus på kärnkraft riskerar att bli en mycket dyr affär som inte löser framtidens energiutmaningar. Kärnkraft är inte svaret på ett hållbart och säkert energisystem, och man borde ta sikte på att avveckla den i framtiden till förmån för satsningar på förnybar, ren och billig el. Det är också en felaktig prioritering som präglar regeringens inriktning på forskning och innovation på energiområdet. Jag menar att energiforskningen i stora delar bör ha en annan inriktning än den som föreslås i propositionen. Målet borde vara att Sverige i framtiden ska ha ett förnybart energisystem där vindkraft, vattenkraft, solkraft, biokraft och kraftvärme förser Sverige med energi.

Det är angeläget att Sverige fortsätter att värna sitt fossiloberoende och bygger ut den förnybara produktionen för att klara av klimatomställningen. Statens satsningar på forskning och innovation bör gå i linje med detta.

Både i det så kallade Tidöavtalet och i regeringsförklaringen låter man påskina att energipolitiken ska vara teknikneutral. Samtidigt avsätter regeringen medel för kärnkraft i form av riktade kreditgarantier och snabbspår för tillstånd. Regeringen föreslår även en särskild satsning på forskning och innovation på kärnkraftsområdet under perioden 2025-2028. Sedan garanterar man prisbilden för nybyggnation av kärnkraft. Man nämner uttryckligen kärnkraft som ett av de områden som bör få ett ökat fokus; däremot nämns inte vind- eller solkraft. Därmed lever regeringen inte upp till de ambitioner om teknikneutralitet som man säger sig eftersträva.

Herr talman! Jag anser därför att det övergripande målet för forskning och innovation på energiområdet bör inkludera att insatserna ska inriktas på områden som bidrar till ett energisystem, det vill säga teknikneutralitet. Det ska vara hållbart och gärna förnybart.

Jag står givetvis bakom alla våra reservationer, men jag yrkar bifall till reservation 2 i betänkandet.

Herr talman! Det pågår en snabb utveckling inom energiforskningen globalt. Både grundforskning och nya innovationer bidrar till att förpassa den fossila energin till historien och pressa priserna på hållbara alternativ. Sverige har alla förutsättningar att vara en del av denna innovationsvåg.

Vi i Centerpartiet välkomnar att regeringen lyfter upp vikten av energiforskning för att stärka svensk konkurrenskraft, men vi menar att kostnadseffektivitet måste vara ett centralt riktvärde för hela energisystemet. Det är en avgörande faktor för Sveriges industriella konkurrenskraft och för att säkerställa låga elpriser.

Regeringens energiforskningsproposition uppvisar en oroande tendens till politisering och detaljstyrning. Det är en riktning som bekymrar oss i Centerpartiet. Forskning tar tid att bygga upp, och en ryckighet i energiforskningen riskerar att slå undan benen för viktiga projekt och pågående arbete. Det finns en uppenbar risk att forskningsområden exkluderas på grund av regeringens politiska prioriteringar, snarare än vetenskapliga och samhällsekonomiska behov. Vi frågar oss om regeringen verkligen är intresserad av energiforskning i sig, eller om den snarare används som ett verktyg för en politisk agenda. Därför yrkar jag också bifall till reservation 3 i betänkandet.

Jag tycker att Jessica Stegrud från Sverigedemokraterna hade väldigt många goda poänger i sitt anförande. Ganska många av liknelserna hade kunnat sägas i ett centerpartistiskt anförande. Hon sa att vi inte ska syssla med planekonomi, att vi ska låta de små fröna gro organiskt och en mängd andra olika bra liknelser.

Därför är det lite fascinerande att regeringen på politisk och ideologisk grund pekar ut enskilda kraftslag både i energiforskningen och i energipolitiken i stort. Alltså faller de där liknelserna tyvärr lite platt. Det hade varit väldigt bra om de hade gällt i verkligheten.

För att uppnå kostnadseffektivitet måste alla fossilfria kraftslag ges forskningsmedel på lika grunder. När man fokuserar ensidigt på kärnkraft riskerar man att snedvrida konkurrensen och hämma utvecklingen av andra lösningar som kan bidra till ett stabilt och hållbart elsystem. Det gäller såväl i forskningen som i olika typer av stödsystem. Centerpartiet efterfrågar en teknikneutral ansats där forskningens fokus är systemets funktion snarare än enskilda teknikval.

Energiforskningen måste också ha en stark koppling till klimatmålen. Vi ser att flera stora industriprojekt kommer att innebära en kraftigt ökad efterfrågan på el. Om energiforskningen inte anpassas efter den utvecklingen riskerar det att få direkta konsekvenser för Sveriges möjlighet att nå våra klimatpolitiska mål.

Vi anser också att samtliga miljömål, inte bara klimatmålen, bör vara styrande för energiforskningens inriktning. Nu, 2025, är det dags att vi sätter ett tydligt mål för en snabbare utfasning av fossila bränslen. Sveriges elsystem är nästan fossilfritt, men utsläppen från fossila bränslen ökar i andra sektorer. Regeringens proposition har en tydlig slagsida mot elområdet, medan forskning på exempelvis hållbara drivmedel får stå tillbaka. Det är en brist som vi vill att regeringen åtgärdar.

Det finns en otydlighet i propositionen när det gäller just elsystemperspektivet. Här borde regeringen förtydliga vad man avser, så att myndigheterna enklare kan bedöma också vilken måluppfyllelse de får.

Dessutom behöver balansen mellan anslag till grundforskning och innovationer kontra tekniker som är nära marknadsintroduktion klargöras.

Energiforskningen måste ha ett tydligt syfte: att utveckla morgondagens tekniker och lösningar för Sveriges och världens energibehov. Men ett stort problem i svensk energipolitik har varit en ryckighet som har skapats av kortsiktiga politiska beslut. Vi vill att en del av energiforskningen tilldelas medel för just policyutveckling, särskilt med fokus på samhällsekonomisk kostnadseffektivitet.

Vi saknar dessutom viktiga delar som är helt avgörande för att få till en utfasning av det fossila. Vi vill se mer fokus på snabbare utfasning av fossila drivmedel. Dessutom bör det vara tydligare fokus på energieffektivisering, energilagring och flexibilitet. Om det får en tydligare roll tillsammans med forskning på bioenergi kan vi både minska utsläppen inom transportsektorn och stärka svensk motståndskraft.

Vi vill se en energiforskning som är teknikneutral, kostnadseffektiv och tydligt kopplat till klimat- och miljömål. Vi efterfrågar ett helhetsgrepp som säkerställer att Sverige kan vara en ledande innovationsnation och samtidigt stärka sin konkurrenskraft.

En regering som tar hela energisystemet i beaktande och värnar svensk innovations- och konkurrenskraft hade kunnat prestera betydligt bättre än den nuvarande gör. Det är dags att göra om och göra rätt.

Herr talman! Med regeringens energipolitiska inriktningsproposition har Sverige gjort en omläggning av energipolitiken. Det innebär ett skifte till att fokusera på vad energi- och kraftsystemet ska prestera snarare än på vilka energi- och kraftslag det ska bestå av. Detta återkommer jag ofta till.

Det innebär dock att även energiforskningen behöver anpassas till den nya inriktningen. Den ska, som har nämnts här tidigare, utgå från de grundpelare som energipolitiken bygger på, det vill säga försörjningstrygghet, konkurrenskraft och hållbarhet. Forskning och innovation behövs för att kunna öka våra möjligheter att just nå de energipolitiska målen. Det behövs för att säkerställa en trygg energiförsörjning och konkurrenskraftiga energipriser.

Vi behöver ersätta de fossila bränslena med fossilfri energi samtidigt som industrin får goda förutsättningar att växa och vara konkurrenskraftig. Det innebär att även energiforskningen behöver fokusera tydligare på de energi- och klimatpolitiska mål som nämnts här. De insatser som finansieras bör hålla väldigt hög kvalitet och bidra till att Sverige även i fortsättningen kan vara ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer, även på det här området.

Insatserna ska också inriktas på områden som bidrar till en trygg energiförsörjning, till att stärka den svenska konkurrenskraften och till den samhällsekonomiskt mest effektiva klimatomställningen.

Herr talman! I den svenska energiforskningen sticker just avsaknaden av forskning och innovation på kärnkraftsområdet ut. Vi behöver nu se till att det säkerställs och rusta för en i Sverige fördubblad elanvändning till 2045. Där spelar kärnkraften faktiskt en central roll.

Det är tydligt att kärnkraften kanske inte kommer att finnas för alltid, men den kommer att finnas i Sverige under väldigt lång tid framöver. För att den sektorn ska kunna skapa mer långsiktiga förutsättningar och växa behöver forskning och innovation om kärnkraft också utökas, just för att kunna stärka den nationella kompetensen. Det har länge varit eftersatt. Verksamheterna har begränsats av bristen på både forsknings- och utbildningsinfrastruktur. Det har lett till minskat intresse från såväl studenter som forskare och lärosäten att bedriva den typen av energiforskning.

Det är uppenbart att den nationella kompetensen behöver byggas upp igen i och med den nya energipolitiska inriktningen. De senaste tre åren har forsknings- och innovationsinsatserna på kärnkraftsområdet utökats. Vi kommer att fortsätta rusta på området, så att forskningen ska kunna bidra till den energipolitiska inriktningen och till Sveriges framtida energiförsörjning.

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Vi står inför en stor uppgift när det gäller att ställa om till ett hållbart samhälle. Vi behöver skyndsamt fasa ut fossila bränslen och bygga ett resurseffektivt, långsiktigt hållbart och robust energisystem. Det är avgörande för att begränsa flera systemhotande klimat- och miljöförändringar som vi står inför. Men det handlar också om att stärka Sveriges både motståndskraft och konkurrenskraft.

Det behöver satsas på flera viktiga områden vad gäller forskningen. Det handlar naturligtvis om elektrifieringen, som är en av de stora bitarna. Men tätt ihop med det hänger en cirkulär ekonomi. Vi behöver vara väldigt varsamma med inte minst de sällsynta jordartsmetaller som vi behöver för de teknikerna. Vi behöver också forskning på hur vi kan cirkulera dem men även på hur vi kan utveckla till exempel batteritekniker som inte är beroende av just sällsynta jordartsmetaller. Och vi behöver se utveckling på effektiviseringsområdet, både på tekniknivå och på systemnivå, för att klara den här omställningen.

Herr talman! I propositionen skriver regeringen att den nya energipolitiska inriktningen innebär att man ska fokusera på vad energi- och kraftsystemet ska prestera snarare än på vilka energislag det ska bestå av. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Man gör nämligen precis tvärtom. Egentligen det enda och totalt enögda fokus man har är på kärnkraft och inte vilken kärnkraft som helst, utan det är just fissionskraft man ska ha.

Det är ett extremt snävt tänk. Det är en totalt politiserad forskning, som dessutom motverkar de mål som regeringen själv säger att man vill ha. När det gäller trygg energiförsörjning ser vi i Ukraina att det inte är kärnkraften som har gjort Ukraina tryggare, utan det är distribuerade energilösningar. Det konstaterar även till exempel FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut. Stärkt konkurrenskraft får vi inte med dyr el utan med billig el. Detsamma gäller för en samhällsekonomiskt effektiv klimatomställning.

Med detta sagt: Jag tycker att vi absolut ska ha forskning på kärnteknik. Det är väldigt förvånande att man kan vara för kärnkraft men inte se att det finns annan intressant teknik på gång. Jag tänker på fusionskraften. Den har i och för sig varit på gång länge, men så har det också varit med andra energikällor. Solceller fanns redan på 80-talet, men då var de outvecklade och jättedyra. Därefter har vi sett en dramatisk utveckling. Det finns potential för en sådan utveckling också för fusionskraften, även om det ligger lite längre fram i tiden.

Det är just ett långsiktigt tänk vi behöver ha när vi pratar om forskning. Kanske ligger fusionskraften inte heller så långt fram som vi tidigare har trott. Det har nämligen gjorts ganska stora genombrott inom just fusionskraft, och många av näringsutskottets ledamöter har besökt ett ledande företag i Sverige som sysslar med detta. Trots det gör man inga speciella satsningar på fusionskraft, vilket är märkligt.

Herr talman! En nyckelfråga för Sveriges klimatomställning och framtida konkurrenskraft är elektrifieringen. Oavsett vilken inriktning Sverige tar i framtiden ser vi att de förnybara energikällorna utvecklas snabbt. Det är också trenden i Europa. År 2021 kom 39 procent av EU:s elförsörjning från förnybara energikällor. År 2023 hade det ökat till 45 procent.

I Vetenskapsrådets underlag till regeringens innovationsproposition står det att eftersom dessa energikällor är på frammarsch behöver man ha ett systemperspektiv som inkluderar reglerbara energikällor, energilager och flexibilitet. Det tycker vi är ett betydligt klokare område att lägga pengar på än en riktad satsning på fissionskraft, som ju inte har framtiden för sig. Därför yrkar jag bifall till reservation 7.

Med ett samlingsnamn kallar vi dessa tekniker grön baskraft. Här ingår reglerbara tekniker såsom höjd effekt i vattenkraften, mer flexibilitet och effekt från kraftvärmen, energilagring i form av vätgas, pumpkraft, värmelagring och gasturbiner på förnybara bränslen. Även efterfrågeflexibilitet och systemflexibilitet, som smart styrning av elbilar och värmepumpar, ingår. Det behövs särskilda insatser för att få fram dessa tekniker ännu snabbare än vad som sker i dag.

Vi tycker att det är helt fel att ta bort att forskningen också ska uppnå de miljöpolitiska målen. Utmaningen med biologisk mångfald är precis lika allvarlig som klimatförändringar, så detta är ett steg i helt fel riktning. Dessutom är det lite märkligt att det som först var ett planeringsmål nu har blivit ett mål om en viss mängd konsumtion. Ett planeringsmål betyder mig veterligen att man möjliggör för en viss mängd konsumtion men att marknaden sedan får avgöra hur mycket el Sverige behöver i framtiden.

Jag yrkar som sagt bifall till reservation 7.

Herr talman! Vi som nation genomför en klimatomställning där vi behöver elektrifiera vår transportsektor och vår industri. Leveranssäker el och ett effektivt elsystem kommer att vara avgörande, och alla fossilfria kraftslag kommer att behövas.

Elektrifieringen är själva nyckeln för att stärka vår konkurrenskraft och vår försörjningstrygghet och för att fasa ut fossila bränslen för klimatomställningen. Utfasning av dyra, importerade fossila bränslen minskar vår sårbarhet för höga energipriser och för störningar i ett känsligt omvärldsläge. Det är en underdrift att säga att mer forskning på energiområdet är nödvändigt för att genomföra denna omställning så snabbt och effektivt som möjligt.

Ökade satsningar på energiforskning är en absolut nödvändighet. I december överlämnade därför regeringen propositionen Forskning och innovation på energiområdet för försörjningstrygghet, konkurrenskraft och klimatomställning, och riksdagen beslutade samtidigt att höja anslaget till energiforskning för 2025 till 1,6 miljarder kronor, vilket är en ökning med ungefär 200 miljoner kronor.

Den energipolitiska inriktningen fokuserar på att öka elproduktionen, stabilisera energipriserna och samtidigt möjliggöra en effektiv klimatomställning. Mer fossilfri el där och när den behövs.

Det är nu viktigt att energiforskningens inriktning ligger i linje med denna politik. Den forskning som finansieras behöver bidra mer till de energi- och klimatpolitiska målen och utbyggnaden av elproduktion. Regeringen föreslog därför att forskningen ska fokusera på fem prioriterade områden: ett resilient och robust energisystem, välfungerande energimarknader mot fördubblad elanvändning, kompetensförsörjning och kompetensutveckling, ökat nyttiggörande av forskning och innovation i samhället samt prioriterade värdekedjor för elektrifiering: kärnkraft, batterier och vätgas.

En särskild satsning på forskning och innovation på kärnkraftsområdet prioriteras eftersom detta helt enkelt har varit eftersatt i Sverige tidigare. Därför har regeringen avsatt 600 miljoner kronor till kärnkraftsforskning under perioden 2025-2028.

Framsteg inom energiforskningen är vår hävstång in i framtiden och till en snabb klimatomställning. Sverige behöver inte bara ligga i framkant inom energiforskningen utan behöver även ha förmågan att implementera ny kunskap fort. Vi befinner oss i en nybyggarera, och det är av största vikt att vi förhåller oss flexibla till forskningens framsteg.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 13 mars.)