Försäkringsrättsliga frågor

Herr talman! Ledamöter och åhörare! Ja, nu är det återigen dags att debattera civilutskottets frågor, och den här gången är det betänkande nr 13 som handlar om försäkringsrättsliga frågor. För eventuella åhörare vill jag berätta att det rör sig om motionsyrkanden som har kommit in som handlar om bland annat ersättningsnivån i rättsskyddsförsäkringar, överfallsskyddet i hemförsäkringen, nedsättning av försäkringsersättning, information när dödsfall inträffar, trafikförsäkringen i framtiden, jämkning av trafikskadeersättning, handläggningen av trafikskadeärenden och hur man handskas med trafikskadeersättning till barn. Herr talman! Tyvärr hinner jag inte prata om alla dessa viktiga frågor, men jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 6 och 9 i betänkandet. Jag vill samtidigt tydliggöra att jag står bakom alla våra reservationer och särskilda yttranden. Herr talman! Flera av motionsyrkandena i betänkandet är frågor som vi har haft uppe här i kammaren flera gånger tidigare, men tyvärr har den borgerliga alliansregeringen inte levererat några resultat, trots att många som drabbas av bland annat trafikskador lider svårt både fysiskt och ekonomiskt. En trafikolycka kan drabba oss alla även om vi är försiktiga och följer alla trafikregler som finns. Och den dagen olyckan är framme och vi förhoppningsvis har klarat oss bra ur olyckan, så pass att vi kan börja kontakta vårt försäkringsbolag, är det av stor betydelse att vi kan känna förtroende för försäkringsbolaget som har att hantera vårt ärende och att handläggningstiden inte är orimligt lång. Vi socialdemokrater anser att den som råkar ut för en trafikskada måste få en betydligt starkare ställning i förhållande till försäkringsbolagen, men tyvärr har vi inte sett några resultat sedan den borgerliga alliansen fick regeringsmakten. Som jag tidigare nämnt i den här kammaren hade vi socialdemokrater före valet 2006 ett förslag för att förbättra situationen för trafikskadade. Det förslaget kom från Socialstyrelsen, och det gick ut på att Trafikskadenämnden skulle ges möjlighet att pröva tvistiga och svårbedömda skadeärenden hos Socialstyrelsens rättsliga råd. På så sätt skulle de skadelidande få sina skador bedömda av en oberoende expertgrupp, och rättssäkerheten skulle därmed kunna förbättras för de här personerna. Dessutom ansåg Socialstyrelsen att det här förslaget var ett bättre alternativ än att låta sakkunniga läkare som försäkringsbolagen använder sig av stå under Socialstyrelsens kontroll. Finansinspektionen har också lämnat en rad rapporter om hur försäkringsbolagens rutiner skulle kunna förbättras för att förkorta handläggningstiderna. I den senaste rapporten, som kom 2007, kunde konstateras att försäkringsbolagen hade vidtagit vissa åtgärder för att få ned handläggningstiderna men att det finns mer att göra och att bolagen i vissa fall var onödigt långsamma. Nu hänvisar den borgerliga alliansen till att alla dessa problem ska lösas i den trafikförsäkringsutredning som pågår, om den nu pågår. Dessutom tycker vi socialdemokrater att det är ett mycket märkligt tillvägagångssätt att tillsätta en ny utredning, vid namn Patientsäkerhetsutredningen, som ska se över om till exempel de sakkunnigläkare och tandläkare som anlitas av försäkringsbolagen ska stå under statlig tillsyn. Varför använder ni i alliansen inte den utredning som Socialstyrelsen redan har gjort? Då hade den redan kunnat gälla, och många processer mot försäkringsbolag hade kanske kunnat undvikas. Att nu börja om från början igen innebär ju bara att människor som drabbas av trafikskador får vänta ändå längre på att få en mer rättssäker behandling av sina skador. Enligt vår mening saknas anledning att avvakta resultatet av Trafikförsäkringsutredningens och Patientsäkerhetsutredningens arbeten. Vi anser i stället att regeringen snarast bör återkomma hit till kammaren med åtgärder som bygger på förslagen i de tidiga rapporterna från Finansinspektionen och Socialstyrelsen. Därutöver anser vi att det är viktigt att försäkringsbolagen vidtar åtgärder för att effektivisera och förbättra skaderegleringen. Här måste regeringen skyndsamt ge Finansinspektionen ett uppdrag att driva på en sådan utveckling. Nu är trafikskadade som känner sig missnöjda med besluten från försäkringsbolagen i stället tvungna att processa för att få sin sak prövad. Samtidigt som rättsskyddsnivåerna i försäkringarna är alldeles för låga, och bara har justerats marginellt på 20 år, har kostnaderna för att få sin sak prövad i domstol ökat kraftigt. Därför får trafikskadade många gånger avstå från att få sin sak prövad i domstol. De har helt enkelt inte råd. Då kan man fråga sig varför vi socialdemokrater inte gjort någonting åt detta tidigare. Både vi och de borgerliga ledamöterna i lagutskottet trodde att konkurrensen skulle lösa problemet, men så har inte skett. I stället har det blivit så att vissa försäkringsbolag inte alls lever upp till det frivilliga åtagandet att stå för kostnaderna för juridiskt bistånd till den skadelidande, och somliga bolag står för ombudskostnaderna endast i vissa speciella fall. Vi socialdemokrater anser inte att det är rimligt att försäkringsbolagen agerar på så olika sätt och att bara vissa människor i samhället ska ha råd att få sin sak prövad. Rätten till juridiskt bistånd vid personskadereglering måste vara en grundläggande princip för samtliga försäkringsbolag. Enligt vår uppfattning bör inte ersättningsnivåerna regleras i lag. Däremot anser vi att en lagstiftning som innebär att det blir obligatoriskt för försäkringsbolagen att stå för ombudskostnaderna vid personskadereglering bör övervägas i det översynsarbete som nu pågår inom Domstolsverket. Då kan regeringen också se över hur försäkringsbolagen kan erbjuda rättsskyddsförsäkringar som även omfattar förvaltningsrättsliga ärenden, ett område där det blivit allt svårare för den enskilde att själv driva en process. Herr talman! När barn drabbas av trafikolyckor beräknas deras ersättning från försäkringsbolagen utifrån beräknad framtida inkomst. Bedömningen om framtida inkomstbortfall görs genom en individuell prövning i det enskilda fallet där barnets egen prestationsförmåga bedöms. Det har visat sig att ersättningen kan komma att baseras på föräldrarnas utbildning och yrke eller på barnets egna prestationer i grund- eller gymnasieskolan. Ersättningssystemet, såsom det ser ut i dag, bidrar alltså till att skillnader i ersättning beror på klassbakgrund. Sommaren 2007 kom en undersökning som visade att barn från så kallade arbetarhem som skadats i trafiken och inte kommer att kunna arbeta riskerar att få upp till 100 000 kronor mindre i årligt skadestånd än barn från hem där föräldrarna är akademiker. Det gäller alltså barn med samma eller liknande skada. Detta är djupt orättvist. För oss socialdemokrater är principen om alla människors likhet inför lagen och alla människors lika värde grundläggande. Därför är det av stor betydelse att skador inte ersätts olika på grund av skillnader i barns familjeförhållanden. Det är för oss helt oacceptabelt och orimligt att det förekommer ersättningsbedömningar där ett barn anses vara mer värt än ett annat. Vi vill därför ha en översyn av frågan om försäkringsbranschen bör ges möjlighet att ersätta barn som råkar ut för en trafikolycka enligt någon annan metod, till exempel en schablonmetod. Ett sådant förfaringssätt är vanligt i andra länder. Vi vill att regeringen påskyndar en sådan översyn. Herr talman! Nästa sak jag vill ta upp handlar om trafikförsäkringen i framtiden. I april förra året beslutade regeringen att tillsätta en ensamutredare som fick uppgiften att utreda en överföring av kostnaderna för trafikskadorna till trafikförsäkringen. Vi socialdemokrater framförde redan då att en utredning som ska lägga fram förslag till ett så genomgripande systemskifte naturligtvis borde vara parlamentariskt sammansatt så att alla partier kunde ingå och delge kunskap och synpunkter. Tyvärr fanns hos den borgerliga alliansregeringen inget intresse av att låta oss vara med. Att föra över kostnaderna för bland annat sjukskrivning i samband med trafikolyckor till trafikförsäkringen innebär en privatisering av en betydande del av sjukförsäkringssystemet. Den allmänna sjukförsäkringen har funnits i över 50 år, och den har gett medborgare som drabbats av sjukdom, oberoende av anledning, rätt till ersättning. Tyvärr har vi redan kunnat se hur alliansregeringen försämrar för människor som drabbas av sjukdom, vilket naturligtvis även kommer att drabba trafikskadade. Vi socialdemokrater vill ha trygga socialförsäkringar. De ska vara starkt omfördelande samt inkomstrelaterade och utjämna kostnaderna för olika riskgrupper. Herr talman! När alla ryms inom samma försäkring är det behoven som styr och fördelar, inte de ekonomiska intressena. Den föreslagna förändringen är början på ett systemskifte där varje individ ska bära sin egen risk. Det är en allvarlig utveckling när man börjar bryta ut olika typer av skadefall ur det generella socialförsäkringssystemet. Att lyfta ut en viss grupp ur den solidariska sjukförsäkringen och hävda att dess sjukpenning och sjukersättning ska betalas från en annan portmonnä öppnar för gränsfall och tvister och blir väl snarare en inkomstkälla för alla de juridiska ombud som kommer att behövas i stället för en förbättring för de trafikskadade. Vad händer om någon som redan har ersättning från det allmänna sjukförsäkringssystemet skadas ytterligare i en trafikolycka? Hur avgörs kostnaden då? Vi får aldrig glömma att försäkringsbolagen jobbar för att få så stor vinst som möjligt. Som tidigare sagts från talarstolen säger vi socialdemokrater alltså nej till borgerlighetens förslag att plocka bort de trafikskadade från den allmänna försäkringen. Utredaren skulle ha lämnat sitt förslag i april 2008 men har bett om förlängd utredningstid till den 15 juni 2009. Det tycker vi är bra. Att utreda ett så omfattande systemskifte måste få ta tid. Därför är det mycket märkligt att socialförsäkringsministern i februari månad till medierna uppgav att Försäkringsutredningen kommer att få förlängd tid men när jag ställt två skriftliga frågor till samma minister, senast den 19 mars, får jag endast svaret att frågan bereds i Regeringskansliet. I flera av motionsyrkandena som vi i dag behandlar hänvisar den borgerliga majoriteten i utskottet till Försäkringsutredningen. Det gäller bland annat rättsskyddsförsäkringen, handläggningen av trafikskadeärenden och ersättningen till barn som skadas i trafiken. Därför är det viktigt att vi får besked. Nu hoppas jag att den borgerliga majoriteten i vårt utskott kan ge besked om vad som händer med utredningen och när den ska vara klar. Herr talman! I dagens betänkande har vi socialdemokrater ett antal särskilda yttranden. De rör viktiga frågor som vi behandlade när vi tog fram den nya försäkringsavtalslagen och gäller bland annat överfallsskyddet i hemförsäkringen, när försäkringsbolagen ska kunna sänka försäkringsersättningen samt rätten att teckna försäkring även om man har ett funktionshinder. I det mycket omfattande arbete som gjordes när den nya försäkringsavtalslagen togs fram av oss socialdemokrater var vi tydliga med att en bred uppföljning skulle göras för att se att den tillämpades på det sätt som vi hade tänkt oss. Före valet 2006 påbörjades en översyn för att se att lagen efterlevdes. Men vad händer nu? Kan någon av er svara mig om översynen pågår eller inte? Herr talman! Jag ska avsluta mitt anförande med att återigen yrka bifall till reservationerna 6 och 9. Som jag sade tidigare står jag även bakom alla våra övriga reservationer och särskilda yttranden.

Herr talman! Betänkandet om försäkringsrättsliga frågor som vi nu debatterar visar hur långt vi har kvar till jämställdhet, ett verkligt rättsskydd som ger stöd till utsatta grupper som drabbas av våld, olyckor och skador, verklig rättssäkerhet, likhet inför lagen, solidaritet och inkomstomfördelande principer mellan riskgrupper. Jag vill inledningsvis framföra att jag naturligtvis står bakom alla Vänsterpartiets reservationer och även de gemensamma reservationer vi har ihop med s och mp i betänkandet. Jag väljer dock att endast yrka bifall till reservationerna 4 och 5. Herr talman! Reservation 4 berör nedsättningen av försäkringsersättning. Denna fråga är principiell, viktig och symbolisk. Ett försäkringsbaserat skyddssystem missgynnar grupper med speciella behov och grupper som är socialt utsatta av olika orsaker. Det kan vara fråga om sjukdom, funktionshinder eller andra liknande omständigheter. I verkligheten finns det generellt rörande försäkringsrättsliga frågor en stor obalans mellan individerna och försäkringarna. Det kan inte uteslutas att starka ekonomiska grupper alltid klarar sig, då de kan köpa sig ett extra skydd genom en extra försäkring eller genom att bli företrädda av jurister. Men stora grupper som också omfattas av dessa försäkringar har inte råd med det motsvarande skyddet. Den här obalansen kännetecknas också av den politiska spridning som finns i uppfattningar inom civilutskottet. Vi har en majoritet som alltid företräder den här obalansen genom att hävda försäkringsbolagens rätt. De är duktiga på att företräda avtalsintressenas rätt och så vidare. Därför är det viktigt att vi från Vänsterpartiet redovisar denna obalans. Vi har av solidaritet till utsatta grupper ett ansvar att slå vakt om det generella socialförsäkringssystemet och att tala för de grupper som har behov av ett generellt solidariskt försäkringssystem. Dessa grupper behöver stödet. De behöver rättsskyddet från samhället, som värnar alla grupper och individer och därmed garanterar rättssäkerhet och ett verkligt rättsskydd med nivåer i rättsskyddshjälpen som motsvarar vad det i dag kostar att driva processer för sin rätt. Till detta hör att flera områden som i dag ligger inom rättsskyddsförsäkringarna borde omfattas av den allmänna rättshjälpen. Det är ett intressant konstaterande som Christina Oskarsson gjorde i sitt anförande om att tilltron till att konkurrensen skulle lösa de här frågorna av naturliga skäl inte motsvarats av verkligheten. Det här är ett samhällsansvar. Konkurrensen inom försäkringsområdet, konsumentskyddet och konsumentintresset har hittills bevisligen bara slagit vakt om det kapitalistiska intresset i att tjäna pengar på systemen, inte att värna individens rätt eller de utsatta gruppernas rätt. Det har än en gång tydligt bevisats. Herr talman! När det gäller vår reservation 5 är det beklagligt att utskottets majoritet väljer att inte ta frågan om mäns våld mot närstående kvinnor på större allvar. Trots att de flesta fall av kvinnomisshandel sker i det egna hemmet är alliansen inte beredd att se över de orättvisa villkoren i våra hemförsäkringar. Den borgerliga majoriteten väljer i stället att prata om bärande principer på försäkringsområdet och möjligheten att få ansvarsfrågan straffrättsligt och skadeståndsrättsligt prövad. Jag undrar om ni över huvud taget har brytt er om att ta reda på hur mäns våld mot kvinnor i nära relationer hanteras av systemet. Brottsoffermyndigheten får inte ta över domstolens roll och peka ut den skyldige genom att besluta om brottsskadeersättning när det inte finns någon fällande dom mot mannen. En man som misshandlas ute på staden kan räkna med att bli kompenserad via överfallsskyddet i sin hemförsäkring även om gärningsmannen inte fälls för brottet, eftersom gärningsmannen i så fall ofta förblir okänd. Detta leder till fullständigt oacceptabla konsekvenser för de kvinnor och barn som blir misshandlade i sina hem av närstående män. I och med den borgerliga majoritetens brist på insikt i denna fråga faller helt förhoppningen om den översyn som den förra regeringen utlovade. Herr talman! En annan fråga som jag tänker lyfta fram här i dag och som är minst lika viktig är trafikförsäkringens framtid. Vi kan här konstatera att regeringen tagit sitt första steg i riktning mot att privatisera socialförsäkringssystemet. Tanken är att låta den privata trafikförsäkringen ta över den allmänna sjukförsäkringens åtagande i fall där trafikskador har orsakat kostnaden. Förslaget är en form av övergångslösning inför kommande förändringar. En ökad privatisering av socialförsäkringarna kommer att slå mycket hårt mot grupper av människor som har stora behov av hjälp från de generella försäkringssystemen. En ökad privatisering kommer att fördjupa klass- och könsskillnaderna. En grundtanke i det generella socialförsäkringssystemet är att alla solidariskt delar på kostnaderna och därmed på riskerna. Det är detta solidariska system, som bidrar till jämlikhet och omfördelning mellan olika grupper i samhället, som borgarna bit för bit börjat montera ned, eller snarare fortsätter montera ned. Vad blir nästa steg? Ska andra så kallade riskgrupper än bilister, som till exempel rökare och diabetiker, också uteslutas? Överföringen av kostnaderna för trafikskador till trafikförsäkringen kommer, som vi redan sett, att leda till höjda premier. Samtidigt är risken stor för att trafikskadade människor kommer att tvingas in i ännu längre och dyrare processer mot försäkringsbolag än i dag för att få ersättning. Herr talman! Avslutningsvis vill jag, när jag ändå är inne på ämnet trafikolyckor, också nämna handläggningen av trafikskadeärenden. Vi vill att regeringen ska se över försäkringsbolagens handläggning av trafikskador, därför att trafikskadade drabbas hårt. Den skadade personen hamnar ofta i ett underläge gentemot försäkringsbolaget. Det beror på att det uppstår ett lojalitetsförhållande mellan personen som är drabbad i förhållande till försäkringsbolaget och dess konsultläkare, Trafikskadenämnden, som är en part som till största delen företräder försäkringsbolaget. Det är en av orsakerna till att vi i Vänsterpartiet vill att regeringen ska titta närmare på och försöka komma till rätta med dessa problem. Här måste det naturligtvis också bli en fullständig rättvisa mellan de skador som inträffat 1976 och de som inträffat efter 1976. Det här är en lagändring som behövs och som ger alla trafikskadade rätt till omprövning, oavsett när olyckan inträffat.

Herr talman! Civilutskottets betänkande om försäkringsrättsliga frågor omfattar motioner från allmänna motionstiden, närmare bestämt 27 yrkanden. Jag kan börja med att säga att jag instämmer i vad som har sagts av de två tidigare talarna här ifrån talarstolen. Under beredningen av vårt betänkande har utskottet haft besök av Skadeståndskollegiet, som har redogjort för problem för de skadelidande, framför allt i samband med trafikskador. Herr talman! Jag avser att i mitt anförande i huvudsak eller enbart hålla mig till en av de aspekter knutet till trafikskadeersättningar som berörs i betänkandet. Jag börjar därför med att yrka bifall till reservation nr 9 som handlar om ersättningar för barn som skadas vid trafikolyckor. Herr talman! Vi lever i ett land där vi förutsätter att alla föds med samma rättigheter. Vi säger väldigt ofta när vi debatterar att det är viktigt att alla får samma förutsättningar från starten och likartade möjligheter att utvecklas. I Sverige har därför till exempel skolväsendet, barnhälsovården och bostadspolitiken varit väldigt tydliga uttryck för att alla ska ha samma möjligheter att utvecklas. Visionen om ett rättvist samhälle innebär att alla ska ges likvärdiga möjligheter. Den visionen faller ganska platt när det sedan visar sig att det rättvisa samhället tillåter försäkringsbolagen att betrakta det som att det vore rättvist att inte behandla alla barn lika. De tillåts betrakta det som rättvist att utgå från att barn inte har likvärdiga möjligheter i livet. Det får de göra trots att verkligheten kan uppvisa till synes ganska bisarra exempel. Det finns å ena sidan exempel på ungdomar från förorten med till synes inte särskilt goda förutsättningar som redan före 40 års ålder har rappat eller rockat ihop en förmögenhet som för de flesta är fullständigt ouppnåelig. Det finns å andra sidan exempel på barn från så kallade välartade bakgrunder som lever på sina föräldrar långt efter 40 års ålder och kanske aldrig lyckas få ihop en egen inkomst. Trots att det kan se ut så i verkligheten envisas försäkringsbolagen med att ta den statistiska sannolikheten att ett skadat barn från en högutbildad familj förväntas få en högre livsinkomst än den från en familj där föräldrarna har en låg utbildning och använda det som grund för sina ersättningsnivåer. Herr talman! Är inte det att utgå från att samhällets ambitioner inte kan eller kanske inte ska lyckas? Innebär inte det att utgå från att skillnader ska bevaras? Är inte det att påstå att individen förutsätts vara en statistisk medelmåtta i stället för just en individ? Den kanske smartaste nybörjareleven blir stämplad som misslyckad redan innan han eller hon har börjat skolan om olyckan inträffar på väg dit den första skoldagen. Att samhället fortfarande tillåter organiserad diskriminering på osaklig grund, vilket en sådan bedömning måste anses vara, förvånar mig. Även när det gäller den här frågan gör majoriteten som vanligt. Man hänvisar till en utredning och avstyrker förslagen. Miljöpartiet hoppas verkligen att förslaget från regeringen kommer så snart som möjligt så att vi får någon form av rättvis hantering. När får vi se förslag på det här området? Det får inte bli så att det spelar roll om den skadade blir påkörd av en rik eller fattig, av en man eller en kvinna eller av en stor eller liten bil. Lika självklart är att det inte får spela roll om den skadade är rik eller fattig, man eller kvinna, stor eller liten. Om principen om full kompensation ska vara något värt i ett jämlikt samhälle där alla verkligen ges samma förutsättningar kan inte ersättningar utgå från att den med en välutbildad förälder kommer att ha en högre livsinkomst än den som inte har det. Ofta är det bra med statistik. Men ibland har en statistisk sanning ingenting att göra med den verklighet som gäller för den enskilde. I stället för att döma barn på osaklig grund är det bättre att utgå från allas likvärdiga förutsättningar och att fullt ut betrakta kompensation som något som är lika för alla. Personligen vill jag tillägga att även när man kommer högre upp i åren och det finns inkomster att basera en full kompensation på bjuder det mig emot. Vi människor är mer än bara ekonomiska bokslut. Herr talman! För övrigt anser jag att regeringen snarast bör ge Banverket i uppdrag att starta bygget av ett dubbelspår mellan Falun och Borlänge.

Herr talman! I betänkandet Försäkringsrättliga frågor behandlas närmare 30 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden. Jag ska beröra några av de frågeställningar som kommit till uttryck i vissa av motionsyrkandena och då i första hand ersättningsnivån i rättsskyddsförsäkringar, rättsskydd i förvaltningsrättsliga tvister, trafikförsäkringen i framtiden, handläggning av trafikskadeärenden och frågan om trafikskadeersättning till barn. När det gäller yrkandena som anknyter till frågan om ersättningsnivån i rättskyddsförsäkringar kan man fundera på om ersättningsnivåerna är för låga. Spannet ligger mellan 75 000 kronor och 200 000 kronor. Enligt uppgift från Försäkringsförbundet ligger mediannivån för de 18 största försäkringsbolagen såvitt jag har kunnat bedöma på 120 000 kronor som tak för rättsskyddet. Det är en nivå som ganska väl korresponderar med huvudregeln i rättshjälpslagen om 100 timmars rättshjälp med en timkostnad av lite drygt 1 000 kronor. Problembilden är också lite mer komplicerad än vad som framgår av oppositionspartiernas texter som berör frågan. Det finns skäl att påpeka att rättshjälpssystemet och försäkringsbolagens rättsskyddsmoment har samma grundläggande syfte. Rättshjälpen eller rättsskyddet ska utgöra ett bidrag till den enskildes processkostnader. Avsikten har aldrig varit att täcka kostnaderna fullt ut. En viktig allmän samhällelig utgångspunkt är också att motverka tvister där det inte finns rimliga möjligheter att nå framgång. Av det skälet ser rättegångsbalkens rättegångskostnadsregler ut så att enligt huvudregeln ska den förlorande parten betala den vinnande partens rättegångskostnader. I sådana fall där exempelvis en trafikskadad har goda skäl för att processa mot ett försäkringsbolag är förutsättningar för att själv gå skadeslös ur en process naturligtvis mycket bättre än om man har en svag talan. Det innebär att varje part som tänker sig att föra en talan mot någon måste göra en bedömning av hur stora förutsättningarna är att nå framgång. När det sedan gäller det så kallade frivilliga åtagandet ska försäkringsbolag normalt betala ombudskostnader under själva skaderegleringen av en personskada. Såvitt jag har erfarit verkar försäkringsbolagen i de allra flesta fall ha insett värdet av att stå för ombudskostnader under skaderegleringen. Skälet till det är att det är till fördel för försäkringsbolagen om någon med relevanta kunskaper hjälper försäkringstagaren att ta fram de uppgifter som är av betydelse för skaderegleringen. När det gäller själva ersättningsnivån för rättsskyddet är det en del av själva avtalet mellan försäkringstagaren och försäkringsbolaget. Utskottsmajoriteten i civilutskottet uttalade redan förra året att det inte var aktuellt att ställa sig bakom en ordning som skulle innebära att ersättningsnivåerna regleras i lag. Självriskens storlek och beloppsbegränsningar måste därför även fortsättningsvis vara en del av försäkringsavtalet, vars innehåll inte kan regleras genom lagstiftning. Jag konstaterar här att även Socialdemokraterna har skrivit i sin reservationstext att ersättningsnivåerna inte bör regleras i lag. Däremot finns det naturligtvis skäl för att försäkringsbolagen i rimlig utsträckning är lyhörda för försäkringstagarnas önskemål om ändringar i försäkringsvillkoren även när det gäller ersättningsnivåerna. Det bör också nämnas, vilket även gjordes av Christina Oskarsson här tidigare, att Domstolsverket har fått i uppdrag att göra en allmän översyn av rättshjälpslagen. I det uppdraget ingår även att analysera utvecklingen av rättskyddsmomentet i de försäkringar som marknaden erbjuder. Vidare utreds för närvarande ersättningssystemet vid trafikskador. Herr talman! Beträffande frågan om rättsskydd vid förvaltningsrättsliga tvister är det riktigt att rättskyddsförsäkringar inte gäller vid tvister som prövas vid förvaltningsdomstolar och av andra administrativa myndigheter. Inom förvaltningsprocessen prövas typiskt sett frågor mellan det allmänna och det enskilda. Processformen är skriftlig, och i den mån muntlighet förekommer är det ett komplement till den skriftliga handläggningen. Förvaltningsprocesslagens regler innebär att en förvaltningsdomstol har en omfattande egen utredningsskyldighet, vilken i sin tur innebär att samtliga relevanta omständigheter och rättsregler ska beaktas självmant av domstolen. Typiskt sett ska en part med en sådan processordning inte vara i behov av ombud. I den mån rättegångskostnader förekommer ska vardera parten normalt bära sina egna kostnader. Herr talman! Vilka tvister som ska omfattas av en rättskyddsförsäkring utgör också en del av själva avtalet mellan försäkringstagaren och ett försäkringsbolag och kan inte regleras genom lagstiftning. Det är därför svårt att förstå logiken i Socialdemokraternas uttalanden om att ersättningsnivåerna i rättskyddsförsäkringen inte bör regleras i lag. De förordar ju samtidigt i det här sammanhanget att förvaltningsrättsliga tvister bör omfattas av försäkringsvillkoren i rättskyddsförsäkringar och att det bör ankomma på regeringen att ta erforderliga initiativ för att verka för att få en sådan ändring till stånd. Jag kan inte se annat än att man i det här sammanhanget förordar lagstiftning. Av artikel 2.1 i rättskyddsdirektivet kan inte utläsas att en rättskyddsförsäkring måste ersätta ombudskostnader som uppstår i förvaltningsrättsliga tvister. Herr talman! Beträffande frågan om trafikförsäkringen i framtiden pågår utredning. Den 3 april 2007 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att utforma ett förslag till lagstiftning som innebär att trafikförsäkringens ansvar utvidgas på så sätt att ersättningar för skador som omfattas av den försäkringen ska undantas från den allmänna försäkringen. Vad som är viktigt att påpeka i sammanhanget är för det första att det allmännas ansvar för sjukvårdskostnader inte ska förändras. En utgångspunkt i arbetet är vidare - för det andra - att trafikskadelagens tillämpningsområde inte ändras. Trafikförsäkringen ska alltså, liksom tidigare, ersätta skador som uppkommer till följd av trafik. Vidare ska - för det tredje - som utgångspunkt gälla att ersättning från trafikförsäkringen även fortsättningsvis ska utges enligt principen om full ersättning. I utredningens arbete ska det slutligen läggas särskild vikt vid att skyddet för dem som drabbas av trafikskador inte försämras. I direktiven till utredaren har angetts att representanter för försäkringsbolagen, Försäkringskassan och Vägverket bör knytas till kommittén för att biträda den i arbetet. Utredaren ska också samråda med övriga berörda myndigheter och organisationer. Utredaren har begärt att utredningsuppdraget ska förlängas till den 15 juni 2009, vilket kan vara lämpligt också av det skäl som Socialdemokraterna har anfört, nämligen att det här av flera olika anledningar är en ganska omfattande fråga. Ett motionsyrkande om vikten av att trafikförsäkringen behålls som en generell försäkring behandlades av riksdagen för ett år sedan. Redan då redovisade civilutskottets majoritet sin uppfattning i frågan. Vi moderater och övriga partier i alliansen välkomnar regeringens initiativ att överföra statens kostnader för trafikskadades sjukpenning och sjukersättning till trafikförsäkringen. Vår utgångspunkt är att en reform av trafikförsäkringen kommer att medföra stora samhällsekonomiska vinster i form av ökad trafiksäkerhet, förbättrad rehabilitering och minskade skadekostnader. Vår bedömning är att både staten och fordonsägarna tjänar på att trafikförsäkringen tar över ansvaret för skadekostnaderna. Genom att försäkringsbolagen hanterar hela skadekostnaden premieras försäkringstagare med lågt riskbeteende samtidigt som premierna kan hållas nere. När det gäller möjligheterna till rehabilitering har civilutskottet som bekant för alla härinne studerat frågan i Finland, där man redan har den ordning som vi för närvarande utreder. Möjligheterna att ta ett samlat ansvar med en effektiv och snabb rehabilitering av trafikskadade lyftes fram som en klar förbättring för skadelidande. Det kan knappast vara negativt om man även i Sverige kan tillskapa en ordning där man snabbt sätter in effektiva och tillräckligt omfattande rehabiliteringsinsatser. En sådan ordning minskar påfrestningarna för de skadelidande, förbättrar möjligheterna att återgå till arbete och ger också andra samhällsekonomiska vinster även om man betraktar dessa vinster enbart ur ett rehabiliteringsperspektiv. Den utredning som nu håller på med sitt arbete har till uppgift att föreslå regler som innebär att ersättningar för skador som omfattas av trafikförsäkringen ska undantas från den allmänna försäkringen. En sådan överflyttning av vissa kostnader till trafikförsäkringsområdet måste fungera såväl lagtekniskt som administrativt och är därför en uppgift som inte lämpar sig för en parlamentarisk kommitté. Frågan är inte så dramatisk som socialdemokrater och vänsterpartister vill göra gällande. Jag noterar att Miljöpartiet hitintills inte har haft några invändningar mot vad jag och utskottsmajoriteten anser i denna fråga. Det pågående utredningsarbetet bör inte föregripas med några ställningstaganden från riksdagens sida. När det gäller motionsyrkanden om handläggning av trafikskadeärenden har Finansinspektionen tittat på hur sådana utredningar sköts hos försäkringsbolagen och lämnat en rapport under 2003. Rapporten har följts upp 2005 och 2007. Det hela har mynnat ut i att Socialstyrelsens rättsliga råd ska få möjlighet att göra en expertvärdering av försäkringsläkares medicinska bedömningar, vilket i sig skulle innebära en förbättrad rättssäkerhet för de skadelidande. Man har också sagt att man bedömer att det här är ett bättre alternativ än att försäkringsläkare ställs under Socialstyrelsens tillsyn. Det pågår också arbete med frågor som gäller tvistlösning. I direktiven till Trafikförsäkringsutredningen anges att när sådana skador som omfattas av trafikförsäkringen undantas från den allmänna försäkringen kommer trafikskadades grundtrygghet att avgöras av vilken ersättning de får från trafikförsäkringen. Det måste säkerställas att den som anser att ett försäkringsbolag har fattat ett felaktigt beslut i ett sådant ärende har goda möjligheter att få till stånd en sakkunnig och opartisk prövning av sitt anspråk, i sista hand av domstol. Utredaren ska också utreda och överväga i vilken ordning tvister om ersättning ska prövas och om särskilda processregler bör införas. Det finns mycket man skulle kunna säga om utredningarna och om hur handläggningen av ärendena ska gå till. Det nämndes av Christina Oskarsson att Patientsäkerhetsutredningen tittar på frågorna. Den har att överväga frågan om till exempel sakkunniga läkare och tandläkare som anlitas i försäkringsärenden samt om försäkringsläkarna ska stå under statlig tillsyn. Man tittar alltså på frågan i ett annat perspektiv. Jag ska också säga något om trafikskadeförsäkring för barn. Christina Oskarsson har gett uttryck för en felaktig beskrivning av verkligheten, menar jag. En skadads - det gäller också ett skadat barns - rätt till ersättning är inte begränsad till något schablon- eller standardbelopp. Grundprincipen är att ersättning fullt ut ska täcka förlusten. Man brukar säga att den skadelidande ekonomiskt ska försättas i samma situation som om olyckan inte hade inträffat. Detta innebär att alla som skadas vid en trafikolycka inte får lika mycket i ersättningen från försäkringen. Rättvisan i systemet ligger i stället i att alla drabbade har rätt till full kompensation för sina förluster. Vilka metoder som ska användas för att närmare beräkna inkomstförlusten har inte slagits fast i lagstiftningen, utan har utvecklats i rättspraxis. Det är svårt att beräkna framtida inkomstförluster. När det gäller barn är det i praktiken en schablonersättning som gäller. Det finns enskilda fall där det har utgått högre ersättning av skälet att något barn till exempel har uttalat starkt att när jag blir stor ska jag bli det ena eller det andra. Då har det också funnits stöd för det på annat sätt. Det här innebär att man har svårt att säga någonting om framtiden. Utrymmet för individuella bedömningar när det gäller barn är mycket mindre än för vuxna personer. Även när det gäller vuxna personer är det väldigt många gånger svårt, trots att de har ett relativt långt yrkesliv bakom sig. Vad skulle de ha gjort i fortsättningen? Det här är också till stora delar bevisfrågor. Innan jag slutar ska jag också säga att beträffande överfallsskyddet i hemförsäkringen behöver det inte finnas en fällande dom för att man ska få ersättning från Brottsoffermyndigheten. I övrigt är det förslaget egentligen att övervältra kostnader från skadevållaren på andra. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag till riksdagsbeslut, vilket innebär att samtliga motioner avslås.

Herr talman! Jag uppfattade att Anti Avsan tyckte att en förlängd tid för utredaren som utreder trafikförsäkringen skulle vara bra och behövlig. Precis som jag sade i mitt anförande är det en stor och omfattande fråga. Men jag uppfattade aldrig om regeringen hade beslutat om förlängd tid ännu. Det skulle jag vilja ha svar på. Jag kanske var lite ouppmärksam. Anledningen till att vi tycker att det är viktigt att få det här beskedet är, precis som jag sade i mitt anförande, att det är flera frågor i betänkandet som man hänvisar till Trafikförsäkringsutredningen. Vi tycker att det är viktiga frågor som väl skulle kunna brytas ut ur utredningen. Man behöver inte föra allting till den säck som Trafikförsäkringsutredningen utgör. Det handlar bland annat om ersättning till barn som skadas i trafiken. Jag förstod inte riktigt Anti Avsans påpekande att jag hade felaktiga uppgifter. Det kom ju en utredning förra sommaren som visade på att barn som växer upp med föräldrar som inte har akademisk utbildning får lägre skadestånd. Är det jag påstod felaktigt?

Herr talman! Jag vill börja med frågan om förlängd utredningstid. Det är riktigt att det är ett antal andra frågeställningar som också prövas inom ramen för utredningen. Det framgår ju med önskvärd tydlighet av utskottsbetänkandet. Jag har inget dagsaktuellt besked om regeringen har bifallit utredarens begäran om att förlänga utredningstiden. Men som det hänvisas till i utskottsbetänkandet var den frågan föremål för beredning. Jag utgår från att om utredaren begär förlängd tid för utredningen så finns det naturligtvis goda skäl för det. Ett av de skälen är att han inte kan avge ett sådant betänkande som svarar på alla de frågeställningar som omfattas av direktiven. När det sedan gäller frågan om barn kan jag säga att det är många här som har gjort sig till talesmän och taleskvinnor för verkligheten och beskriver hur den ser ut. Jag vill väl påstå att jag har ganska god inblick i det eftersom jag har jobbat inom rättsväsendet i 30 års tid och även dömt i ett antal mål som gäller trafikskador, relationsrelaterat våld och annat. I det här sammanhanget vet jag inte vilken utredning som Christina Oskarsson hänvisar till. Men vid kontakter i andra sammanhang, till exempel med Försäkringsförbundet, hävdas det i alla fall att det är absoluta undantag där man gör en individuell bedömning. Det är en schablonbedömning som gäller. Jag har svårt att se att det skulle vara på ett annat sätt, därför att jag vet hur svårt det är att avgöra hur en inkomstförlust för framtiden skulle se ut, även om det är fråga om en vuxen person.

Herr talman! Jag vill börja med att säga att när jag ställde frågan på vårt utskottsmöte då vi behandlade de här ärendena och tog upp frågan när Trafikförsäkringsutredningen ska lämna sitt förslag och om utredaren hade fått förlängd tid eller ej fick jag beskedet från majoriteten att det väl inte var något konstigt med att ta reda på det. Det var bara att lyfta luren och ringa till regeringen. Nu undrar jag om Anti Avsan har ringt till regeringen och fått något besked, för det vill vi gärna ha. Jag har full respekt för Anti Avsans yrkesutövning. Nu är det så att jag är här som förtroendevald och ska företräda medborgarna ute i samhället, och jag lyssnar på dem. Har det då visat sig att det har förekommit fall där man har blivit behandlad på ett sådant sätt som jag beskrev i mitt anförande tycker jag faktiskt att det är allvarligt nog.

Herr talman! Åter till frågan om förlängd tid till utredning. Javisst, det är mycket enkelt att lyfta på luren. Det hade Christina Oskarsson kunnat göra. Precis som jag sade tidigare har inte jag någon anledning att ifrågasätta att utredaren behöver längre tid. Jag har också full tilltro till att regeringen behandlar den här frågan på ett bra sätt. När det gäller frågan som ursprungligen hänför sig till försäkringsersättning till barn vill jag säga, herr talman, att jag också är förtroendevald. Möjligen är det så att jag har med mig lite annat i just det här avseendet. Vi har ju alla olika yrkesbakgrund och kan möjligen tillföra någonting. Det är ju inte en nackdel att vi har jobbat ute i verkliga livet. Vi behöver inte enbart vara språkrör för det som andra säger. Det är väl bra om man kan värdera saker och ting själv. Någonting som är lätt att göra annars är att man tar till sig vad någon säger och sedan gör man det till en sanning. Det blir ett väldigt ensidigt förhållningssätt. Jag kan väl säga att jag tyvärr ser det ganska ofta i riksdagsarbetet, och det strider väldigt starkt mot de utgångspunkter som har gällt i min yrkesutövning, nämligen att man tar reda på hur det förhåller sig från båda sidor. Först då kan man göra en bedömning, kanske också i förening med att man vet vilka regler som gäller på området.

Herr talman! Att vi representerar olika verkligheter, jag som riksdagsledamot för Vänsterpartiet och Anti Avsan som riksdagsledamot för Moderaterna, står ju med all önskvärd tydlighet klart i den här debatten och i andra debatter också. Det är en intressant principiell fråga vilka vi representerar, vilka erfarenheter vi har med oss och vilken verklighet vi beskriver. Det finns helt klart mer än två verkligheter. Jag tycker att det finns skäl att hänvisa till individer som blir drabbade av orättvisa system, av en bristande rättssäkerhet och av en byråkratisk samhällsapparat som tjänar de starkas och besuttnas intressen. Det finns alltid skäl att som motvikt representera utsatta grupper som drabbas i de här systemen, som drabbas av en bristande rättssäkerhet och som drabbas av en ambition som lagstiftaren har. Det är väl helt klart att det är det som diskussionen handlar om. Det blir så symboliskt när Anti Avsan håller sitt hyllningstal till den nya trafikförsäkringen och hur den kommer att utformas i framtiden. Det är här motsatserna finns. Vi diskuterar i det här motionsbetänkandet flera fall av nuvarande brister på grund av ett bristande rättsskydd. Det handlar om att människor inte har råd med de processer som krävs. I det här systemskiftet för man över ännu mer från de generella systemen till processrätten och de kostnader det medför. Det gör att redan utsatta grupper kommer att bli ännu mer utsatta, och det är det som är frågan till Anti: Hur tänker ni för att det här verkligen ska fungera?

Herr talman! Egon Frids betraktelse utmynnade slutligen i en fråga. Jag ska börja med att säga att jag tror, till skillnad från Egon Frid, att verkligheten alltid är densamma. Vad som möjligen skiljer sig åt är analysen av verkligheten och också förslagen till åtgärder. Om det brister i analysen blir förslagen till åtgärder mer verklighetsfrämmande. Jag tror inte att det för utvecklingen framåt att man grundar olika förslag till åtgärder i floskler - de besuttnas intressen och sådana saker. Jag är mer intresserad av att lösa verkliga problem, sådana som människor faktiskt drabbas av. Det handlar också om att se dem i ett helhetsperspektiv. Vilka är egentligen problemen, och vilka lösningar tillgodoser så många samhällsintressen som möjligt? Betraktelsen utmynnade sedan i frågan om trafikförsäkringen i framtiden. Jag tycker att jag redogjorde väl för ett antal skäl för varför det här skulle vara ett bra förslag. Jag kan upprepa några detaljer. Jag tycker att det är rimligt att man tar betalt av de fordonsägare som är mer riskbenägna än andra. Jag tycker att en skötsam fordonsförare ska premieras framför en förare som är beredd att ta många risker och som förorsakar skador inte bara på sin egen egendom utan också allvarliga skador på andra personer. Det är ett viktigt skäl för en annan ordning. Sedan får man försöka lösa ett antal problem. Jag tror nog, herr talman, att Egon Frid ändå tycker att det vi såg i Finland inte pekade på något negativt.

Herr talman! Jag hoppas ändå att Anti Avsan ger mig samma rätt att analysera verkligheten som han ger sig själv, så att Anti Avsan inte tar sig rätten att se sin analys som den enda sanna. Okej, vi kan diskutera hur många verkligheter det finns. Naturligtvis finns olika sätt att analysera de olika verkligheterna. Vi gör olika analyser utifrån ideologiska ståndpunkter och vilka väljare vi företräder. Jag hörde en brandman uttala skillnaden mellan brandmannens intresse, syfte och inställning att göra en insats och en polismans insats. Brandmännen var fria att agera utifrån att de alltid, oavsett hur olyckan har uppkommit, vill göra en räddningsinsats. Jag tycker att det är viktigt att samhället ska ha den utgångspunkten i de generella insatserna, nämligen att vi ska göra en samhällsinsats genom att hjälpa människor oavsett hur olyckan har uppkommit. Det är den omfördelande effekten som är en viktig princip i ett generellt socialförsäkringssystem. Om det sker överflyttningar från det generella till sakförsäkringar, till exempel trafikförsäkringen, med hänvisning till att folk ska betala mer om de är mer riskbenägna, eller i det här fallet att det behövs juridiskt ombud för att få ut samma ersättning som man annars skulle ha fått, blir det ett tudelat samhälle som utifrån min analys skapar ännu mer problem än de som finns i dag - som det redan finns skäl nog att diskutera.

Herr talman! Jag skulle önska att Egon Frid gjorde fler analyser. Jag betar inte någon rätten att göra analyser. Jag skulle önska att Egon Frid lyckades bättre i sina analyser än vad han faktiskt har gjort. Se bara på frågan om överfallsskyddet i bostad i hemförsäkringen. I vilka fall är det okänt vem som är skadevållare - jag bara ställer frågan? Det är snarast av karaktären en hypotetisk fråga som inte ens behöver besvaras. Vem är det som ska betala i en sådan situation? Naturligtvis är det skadevållaren och inte försäkringskollektivet i övrigt - särskilt om man i en sådan situation också har möjlighet att framkalla försäkringsfallet. En annan sådan sak är där man från Vänsterpartiets sida tycker att det inte spelar någon roll om man framkallar försäkringsfallet eller är grovt vårdslös - man ska få full ersättning i alla fall. Det här ska inte leda till nedsättning av försäkringsersättningen. Om analysen hade varit bättre hade vi kunnat föra en mer konstruktiv diskussion om dessa frågor. Sedan var det jämförelsen mellan brandmän och poliser. Jag har faktiskt varit polis också. I övrigt gäller rätten om nöd och nödvärn att agera alla personer, även Egon Frid och alla andra, om man är i en sådan situation att man kan hjälpa någon annan. Det gäller alldeles oavsett hur situationen har uppkommit. Det gäller inte bara för brandmän. Dessutom finns det en möjlighet att bli ianspråktagen enligt räddningstjänstlagens regler, som numera heter lagen om skydd mot olyckor. Det kan vem som helst bli. Man blir då skyldig att hjälpa räddningstjänsten. Den jämförelsen var inte riktigt bra, men den kan bli bättre.

Herr talman! Jag tänker först hålla mig till en översiktlig bild av dagens rubrik "Försäkringsrättsliga frågor" och därefter kommentera några av motionerna. Alla försäkringsrättsliga frågor har ett gemensamt, nämligen att de berör personer som på något sätt har råkat illa ut. Då kommer också frågan om vem som är ersättningsskyldig för skadan. Det kan vara den enskilde själv, den som har åsamkat skadan eller försäkringsbolaget, men det kan också vara det offentliga och sedan självklart olika kombinationer. Många av motionerna går ut på att den drabbade i högre utsträckning än i dag ska ha förmånligare villkor och även en högre ersättningsnivå. Det är ju vällovligt. Analyserar man problemställningen lite närmare är det inte självklart att det ska vara så. Några exempel som kan beaktas är följande: 1. Är det en egenhändigt vållad skada eller är det någon annan som är skyldig? 2. Skulle skadan kunna förebyggas eller undvikas? 3. Är det en skada där ingen enskild kan anses vållande? 4. Ska ett medvetet risktagande påverka ersättningen? 5. Hur ska kontroller mot bedrägligt förfarande ske? 6. Hur påverkar funktionshinder försäkringsmöjligheten? Som lagstiftare ska vi se till olika parters situation, och vi ska självklart se till konsumenternas intressen. Men konsekvensen får inte bli premier som många inte har råd att betala. Det finns några motioner om nivåerna för rättshjälpen och rättskyddsförsäkringar. Alliansregeringen har gett Domstolsverket i uppdrag att utvärdera desamma. Uppdraget ska redovisas den 1 september i år, och det finns inget skäl att föregå utvärderingen med uppdrag till regeringen. Ser man till utvecklingen av beloppen över tiden kan det dock vara befogat att se över nivåerna. Det bör vara möjligt att kunna driva en process när man känner sig felaktigt behandlad, och förhoppningsvis kommer utvärderingen att ge vägledning om hur det kan se ut framöver. När det gäller motionen om informationsplikt för försäkringsbolagen till dödsbodelägare är det, som det står i betänkandet, inte tillfredsställande att dödsbon inte får tillgång till rättmätigt försäkringsbelopp. Nu kan det skilja sig från bolag till bolag. Det finns de som informerar med automatik, och de finns de som gör motsatsen. Samtidigt visar problematiken att det finns skäl att ha ordning på sina papper - mest för sin egen skull så länge man lever men även för de närstående. Bara genom att sätta in sina räkningar i en pärm löser sig det mesta av motionärens önskemål. Är man sedan så ambitiös att man kompletterar med ett register och på en av flikarna skriver "försäkringar" är i princip allt löst. Vi skulle kanske också allmänt våga och vilja prata mer med barn eller andra arvingar om just dessa frågor, men det finns väl något inbyggt obehag att prata om det som oundvikligen komma skall. Till sist, herr talman, ska jag säga några ord om trafikförsäkringen. Om en alldeles överväldigande del av kostnaderna som uppkommer på grund av trafikskador betalas via skatter finns det skäl att se över försäkringen. Om jag är rätt underrättad är det så stor skattefinansiering att det kan vara tveksamt om vi kan tala om en försäkring värd namnet. Ute bland allmänheten pratas det samtidigt om hur dyrt det är för yngre trafikanter att försäkra sig. Premierna är riskanpassade, och här finns det verkligen skäl att slå ett slag för att se på sitt eget beteende. Om man som ung har svårt för att hålla igen på hastigheten med därpå följande högre olycksrisk får man försöka tänka lite mer på hur man beter sig i trafiken. På frågan om nedsättning av ersättningen när man har kört med alkohol eller andra droger i kroppen är det väl ingen styrka att i en departementspromemoria ange att det är svårt på grund av det skulle innebära ett alltför stort avsteg från vedertagna ersättningsrättsliga principer. För mig är det ännu mer mot alla vedertagna principer att köra med alkohol i kroppen, och håller det beteendet på att ändras till det sämre ska vi inte rädas att också ändra både principer och lagstiftning. Nu vet jag inte om ersättningsnivåerna avskräcker förare som har alkohol- eller drogproblem, men kan det få några att låta bli att sätta sig bakom ratten kan det ändå spara mycket lidande. Samtidigt ska vi ställa oss frågan: I vilka andra situationer ska vi ha motsvarande begränsningar i ersättningsnivåerna? Det räcker att ta rökning och lungcancer som exempel. Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga motioner.

Herr talman! Lennart Pettersson ingår i den borgerliga alliansen, och ni har varit med och tillsatt utredningen om trafikförsäkringen. Jag hade tyvärr ingen mer replik på Anti Avsan, så jag kunde inte säga till honom att jag tycker att när det är den borgerliga alliansen som har tillsatt utredningen är det också alliansens skyldighet att komma hit till kammaren och tala om detta för oss. Det ska inte vi behöva ringa till Regeringskansliet om. Jag har ändå försökt ringa till Regeringskansliet, trots att jag inte tillhör den borgerliga alliansen, för att få ett svar på frågan eftersom jag inte får det från er. Där får man inte tag på någon utredare och inte heller någon utredningssekreterare. När jag ringde fick jag svaret i växeln att man inte vet riktigt hur de arbetar. Jag har gjort vad jag kan. Nu har jag min fråga till Lennart Pettersson: Har du lyft luren och ringt för att ta reda på när utredningen ska lägga fram sitt förslag? Som jag sade tidigare ingår inte bara detta med trafikförsäkringen i utredningen, utan den har blivit någon form av påse där man har lagt ned de flesta frågor som vi har med i det här betänkandet och hänvisar till. Därför är det viktigt för oss att få ett svar. Lennart Pettersson kanske kan ge mig det nu.

Herr talman! Nej, jag kan inte ge något svar i dag. Däremot förvånar det mig lite grann, med tanke på den uppsjö av interpellationer som ställdes från oppositionen, om det inte är lämpligt att ställa de frågorna där och att svar ska komma från ministrarna. Om det är så att ministern i det sammanhanget inte ger något svar tycker jag att det känns orimligt att begära att vi ska kunna ge ett svar. Det kommer nämligen från samma person. Däremot ska jag bidra till att underlätta detta genom att ta kontakt med ansvarig minister, eftersom vi känner varandra även i andra sammanhang, och återkomma till Christina Oskarsson med ett svar. Det må vara att jag inte kan få fram någonting, men jag lovar att i alla fall göra det för att underlätta.

Herr talman! Det ser jag verkligen fram emot. Vi har ju haft interpellationer och ställt frågor om det här, men tyvärr får vi inget svar av ministern heller. Jag vet inte vad det är som ligger och lurar i vassen. Men jag väntar med tillförsikt på att få ett besked av Lennart Pettersson i denna fråga. Jag har ytterligare en fråga till Lennart Pettersson. När finansminister Anders Borg förra året införde skatten på 32 procent på trafikförsäkringen sades det att i och med att man införde den skatten skulle man uppnå en styreffekt till förmån för ökad trafiksäkerhet. Redan i dag är det så, precis som Lennart Pettersson sade i sitt anförande, att försäkringsbolagen kollar vilken risk jag som försäkringstagare har och därefter sätter den premie jag ska betala. Styreffekten till förmån för ökad trafiksäkerhet har vi inte sett mycket av, då det tyvärr var så att trafikolyckorna förra året ökade trots denna höjda skatt på trafikförsäkringen. Då är frågan: Tror Lennart Pettersson att människor kör mer ovarsamt och utsätter sig för skador i trafiken bara för att det är som det är nu, att socialförsäkringarna står för kostnaderna när det uppstår trafikskador?

Herr talman! Jag påminner mig ett seminarium om energi som vi hade i andrakammarsalen där det tydligt klarlades att ekonomiska incitament är det bästa sättet att förändra folks beteende. Jag tror att detsamma gäller även inom andra ämnesområden, nämligen att om det blir dyrare för mig som privatperson påverkar det ett antal av oss i rätt riktning, även om alla inte är beredda att göra det. Därför tror jag också att detta kommer att påverka positivt. Jag tror att det åtminstone i nuläget är fel att använda antalet dödsolyckor 2007 som ett incitament för motsatsen. Det krävs en mer djupgående analys av vad som ligger bakom dessa olyckor. En nollvision innebär trots allt att ett antal omkommer på vägarna, eller dör på vägarna kanske vi ska säga. Det kan bero på sjukdomar. Tyvärr finns det personer som begår självmord på vägarna, och det är också andra omständigheter som gör att ett antal människor omkommer. Jag har inte den statistiken, och därför vågar jag inte ta det till intäkt för att det skulle göra någon skillnad mellan åren.

Herr talman! Vi har ett betänkande som debatteras i dag - det är väl ingen tvekan om det. Det har kommit fram mer fakta och information än som kanske ryms på sidorna i betänkandet. Jag vill här i början yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Det som jag tycker är väldigt väsentligt i betänkandet och som jag gärna skulle vilja ta upp i den här debatten ligger på tre områden. Jag tycker någonstans att debatten ger en lite skev bild av skeendet. Alla de områden som vi debatterar här är föremål för utredning eller beredning på Regeringskansliet. Varför bereds de där? Varför utreds saker? Trafikförsäkringsutredningen tillsattes av den borgerliga regeringen. I de motioner som har kommit när det gäller trafikförsäkringen riktas kritiken mot de omständigheter som finns just nu. Det är ju precis det vi är överens om, att det inte är bra som det är i dag och att en utredning därför har tillsatts, för att låta ordningen, strukturen och tingen bli bättre. Sedan hamnar vi här i en debatt som handlar om hur det har varit eller hur det möjligtvis kan tänkas bli, när vi egentligen har att invänta den utredning som kommer. Vad gällde då direktiven till utredningen? Jo, utredaren ska utforma ett förslag till lagstiftning som innebär att trafikförsäkringens ansvar utvidgas på så sätt att ersättningar för skador som omfattas av den försäkringen ska undantas från den allmänna försäkringen. Det allmännas ansvar för sjukvårdskostnader ska inte förändras. En utgångspunkt i arbetet ska vara att trafikskadelagens tillämpningsområde inte ändras. Trafikförsäkringen ska alltså, liksom tidigare, ersätta de skador som uppkommer till följd av trafik. Vidare ska som utgångspunkt gälla att ersättningen från trafikförsäkringen även fortsättningsvis ska utges enligt principen om full ersättning. I utredningens arbete ska det läggas särskild vikt vid att skyddet för dem som drabbas av trafikskador inte försämras. Mycket av det här är vi helt överens om. Därmed blir det rådande systemet och den kritik som vi har ägnat rätt mycket tid åt inte särskilt relevant, eftersom vi sitter och väntar på att denna utredning ska komma. Till skillnad från Christina Oskarsson är jag lite glad om utredningen inte kommer alltför snabbt. Jag vill att utredaren tar sig den tid som krävs så att samtliga frågor utreds. Det här är nämligen en viktig försäkring, och den kommer att vara det i en framtid. Det är jag övertygad om. Herr talman! Sedan handlar det om rättsskyddet i hemförsäkringen. Här tycker jag att vi ska komma ihåg att rättshjälpslagen som egentligen är den som delvis ska kompensera rättsskyddet, togs bort under Socialdemokraternas regeringstid. Man väntade då på att det ändå skulle fungera för den enskilde. I dag är också jag orolig. Med ett rättsskydd som finns i en hemförsäkring och där hemförsäkring inte är ett obligatorium riskerar nämligen vissa att falla mellan stolarna. Det här ska nu Domstolverket utreda. Finns det människor som inte har möjlighet att väcka en tvistefråga i allmän domstol måste vi kunna hitta en väg så att detta säkras. Annars blir det ett orättvist rättsskydd i det här samhället. Det är ingen av oss som vill ha det. Det garanterar jag. Jag ser fram emot att få Domstolsverkets rapport i höst. Utifrån den måste vi agera vidare, så att vi alla har möjlighet att väcka en tvistefråga i allmän domstol. Ett område, herr talman, som jag själv har varit involverad i ett antal gånger och som kvarstår handlar om att alla ska äga rätten att teckna försäkring. Den här rätten debatterades mycket under föregående mandatperiod i samband med försäkringsavtalslagen som kom 2005. Då var de allra flesta av oss överens om att vi skulle ha ett skydd så att alla skulle ges den rätten, och den skulle prövas. Vad är det som händer med den nu? Ja, vi har konstaterat att det fortfarande finns försäkringsbolag som, på grunder som man inte är riktigt säker på, faktiskt nekar människor med någon typ av handikapp eller annat att teckna försäkring. Nu har regeringen gett Konsumentverket i uppdrag att följa försäkringsbolagens avslagspraxis för att se detta. Vi har i betänkandet just skrivit in att en kompletterande möjlighet som ska övervägas är att införa föreskrifter om skyldighet för bolagen att rapportera om sina avslagsbeslut. Via den vägen kan vi se om det finns människor som på oprecisa och egendomliga grunder inte äger rätt att teckna försäkring. Eller de kanske inte ens får veta grunderna. Så vill vi heller inte ha det. Det här följer vi hela tiden. Då kan man fråga sig: Vad är det ytterligare som det särskilda yttrande som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har skrivit ger? Ja, det är möjligtvis en förstärkning, att det här är väldigt viktigt. Den uppfattningen delar jag fullständigt med oppositionen. Det är väldigt viktigt att veta om människor får avslagsyrkanden på egendomliga grunder som de inte kan genomskåda, om de ens ska få något avslagsyrkande. Herr talman! Vi ser fram emot det fortsatta beredningsarbetet och de fortsatta utredningarna. Med det tackar jag för ordet.

Herr talman! Jag tänkte faktiskt hålla mig lite grann till just frågan om försäkringsavtalslagen. När vi jobbade fram det förslaget var Yvonne väldigt aktiv, och det var bra. Hon kom med många bra synpunkter. Bland annat kände vi väldigt starkt för just det här med att alla skulle ha möjlighet att teckna försäkring. Tidigare hade man ju kollektivt kunnat avslå en ansökan om försäkring för att någon tillhörde en grupp som hade en viss sjukdom. Vi ansåg att det inte var mänskligt att det skulle vara så. Vi var också väldigt överens om att vi skulle ha en bred uppföljning. Med ett sådant stort ärende som försäkringsavtalslagen är är det ju lätt att man missar något eller att saker och ting inte blir som man har tänkt sig. Justitiedepartementet påbörjade en översyn just när det gällde de här frågorna. Är det så att alla människor nu får teckna en försäkring, eller är det fortfarande den kollektiva synen som gäller? Tyvärr hann vi inte slutföra detta före valet. Nu undrar jag om den borgerliga regeringen har fortsatt med den översynen? Yvonne Andersson tog i sitt anförande upp kontraheringsplikten för personförsäkringar, men det fanns många andra saker som också skulle bli föremål för en bred översyn.

Herr talman! När det gäller just hela försäkringsavtalslagen har jag inte gått in och kollat om den översynen finns. Men vad jag vill följa - och det är en fråga som är väldigt viktig - är just det här med allas rätt att teckna försäkring oavsett om man har någon typ av handikapp eller så och hur det bedöms. Där vet jag att man gör ett arbete. Sedan kan jag gärna göra mitt för att skjuta på när det gäller det här. Arbetet med försäkringsavtalslagen är ett tungt och stort arbete. Jag tror att det är viktigt när det gäller den lagen, precis som med alla våra övriga lagar, att det hela tiden sker ett uppföljnings- och utvärderingsarbete, så att vi hamnar bäst. Jag vill passa på, herr talman, att säga till Christina Oskarsson att jag tycker att arbetet som handlar om att man faktiskt ska ha ett skydd för alla är viktigt när det gäller rättsskyddet. Jag utgår från att också det finns med i hela beredningen. Det finns åtminstone i Domstolsverkets beredning. Då kanske vi kan ta ett helhetsgrepp där.

Herr talman! Yvonne Andersson tog i sitt anförande just upp det här med försäkringsbolagen och rättshjälpen. När rättshjälpen förändrades åtog sig försäkringsbolagen att fortsätta att stödja människor i utsatta situationer, precis som det hade varit tidigare. Det var ett frivilligt åtagande. Det har visat sig att det inte efterlevs av alla försäkringsbolag. Vissa har fortsatt med det, men vissa har slutat med det. Vi tycker att det borde finnas en lagstiftning som säger att alla människor som drabbas av en trafikskada och som vill pröva det här i domstol ska ha rätt till ersättning i första instans. Det finns andra borgerliga partier som har tyckt precis som vi, som sitter i civilutskottet. Tyvärr är de inte närvarande i kammaren i dag. Men jag kan ju höra med Yvonne om hon tycker att det vore en lämplig väg, eftersom Yvonne alldeles nyss sade att det är viktigt att alla har rätt att få hjälp.

Herr talman! Om detta ska ligga på rättshjälp eller rättsskydd kan jag i stunden inte säga. För mig är det väldigt viktigt att det ska finnas en möjlighet för var och en i ett rättssamhälle att få sin sak prövad. Hur det då ska utformas kan jag i dagsläget inte säga. Jag tycker att det är ett svagt system nu. Det är ett system som vi har ärvt. Egentligen borde man ha gjort en uppföljning redan i början av 2000-talet. Det tycker jag eftersom jag har gått tillbaka och lyssnat på hur försäkringsbolagen har reagerat på rättsskyddet. Det är bara att beklaga att man inte har lyckats hantera den frågan från försäkringsbolagen. Jag tycker att vi måste titta på rättsskyddet och se vilken som är den lämpligaste lösningen, rättshjälpslag, ett stärkt rättsskydd eller hur man nu ska lösa detta. Det viktiga är väl att varje människa i det här landet har möjligheten, den reella möjligheten, att få sin sak prövad i allmän domstol. Jag vill gärna tillsammans med Christina Oskarsson och hela civilutskottet jobba för att vi ska hitta de lösningarna.