Förlängd tid för statliga garantier för attåterställa försäkringsskyddet för flygbranschen

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till den moderata reservationen. Situationen för flygbolagen och flygplatserna är fortfarande oroande. Det som hände efter terrorat- tackerna den 11 september var att flygförsäkringsbo- lagen beslutade att sänka ersättningsnivåerna i den klausul som ger rätt till ersättning till tredje man i händelse av krig eller terrorism från 18 miljarder kronor till 500 miljoner kronor. Detta trädde i kraft mellan den 24 och 25 september. Flygbolagen stod utan fullgott försäkringsskydd. Då fattade en rad regeringar ute i Europa beslut om olika aktiviteter. Den brittiska regeringen fattade den 21 september beslut att ställa upp en garanti på det högre ersättningsbeloppet under en period av 30 dagar. Under helgen den 22 och 23 september fattade EU:s finansministrar ett liknade principbeslut. I Sverige kan inte regeringen fatta ett sådant be- slut. Det är riksdagen som fattar sådana beslut, och regeringsformens beredningskrav ska uppfyllas. Först den 25 september fick riksdagens trafikut- skott frågan. Då fick vi en muntlig föredragning av en tjänsteman på Näringsdepartementet. Det saknades helt underlag. Det enda vi fick var en översättning av överenskommelsen från helgen. Däremot fanns det väl genomarbetade promemorior både från Danmark och Finland som redan hade hunnit fatta beslut i frå- gan. Vi kritiserade regeringens beredning av ärendet. Vi tog bl.a. upp detta att regeringen redan innan hade börjat förhandla med SAS. När vi sedan behandlade ärendet i trafikutskottet sade vi på följande sätt: Ga- rantin skulle finnas i en månad, men vi förutsatte att om det fanns en försäkringslösning på marknaden skulle garantin återkallas. Den 26 september fattade riksdagen beslut om att bemyndiga regeringen att ställa ut statliga garantier till flygbolagen. Beslutet fick då gälla retroaktivt från den 21 september och under en tid på 30 dagar. Fru talman! I ett regeringsbeslut den 27 september beslutade regeringen slutligen att med stöd av det fattade riksdagsbeslutet ställa ut en statlig garanti till försäkringsbolag för att återställa försäkringsskyddet för av Sverige licensierade flygbolag, flygplatser och vissa handlingsagenter till samma omfattning som gällt fram till den 25 september 2001. I regeringsbe- slutet står att denna garanti endast skulle gälla så länge som det inte fanns en försäkringslösning på marknaden. Om det under garantiperioden skulle inträffa att en försäkringslösning kunde erhållas skulle garantibeloppet minskas i motsvarande ut- sträckning. Riksgäldskontoret fick i uppdrag att han- tera garantin. Den 19 oktober fattade Riksgäldskontoret beslut, efter avstämning med Näringsdepartementet och Finansdepartementet, att den statliga garantin skulle upphöra kl. 17 den 22 oktober, då det nu fanns mark- nadslösningar för skador upp till 1 miljard US-dollar. För skador överstigande detta belopp skulle den stat- liga garantin fortsätta att gälla. Riksgäldskontoret ansåg således att det fanns en klar marknadslösning, men detta ansåg inte regeringen och inte näringsmi- nistern, som i stället gick ut och sade i medier att regeringen ånyo skulle fatta ett retroaktivt beslut. Det gjorde man också, och man återställde garantierna till det högre beloppet. Man underkände alltså Riks- gäldskontorets beslut om att det fanns en marknads- lösning. Nu har vi då i dag att ta ställning till ett tredje ret- roaktivt beslut, och vi har fått en ny proposition. Det intressanta med den propositionen är att den faktiskt är daterad till den 18 oktober. I dag har vi den 31 oktober. I denna proposition finns det en rad intressanta uppgifter. Bl.a. står det i den att det sedan den 3 oktober är möjligt för flygbolag att teckna en för- säkring upp till 1 miljard US-dollar för en kostnad av 32 kr per passagerare och resa. Det betyder alltså att regeringen ställer upp på Riksgäldskontorets bedöm- ning men ändå inte vill fatta detta beslut. Vi hade i går en föredragning av både Riksgälds- kontoret och från Näringsdepartementet, och man sade då från Näringsdepartementet att man inte anser att det finns en marknad. Det finns bara en aktör på marknaden, och därför anser man inte att man kan stödja Riksgäldskontorets bedömning. Det gör däremot vi moderater. Vi vill därför bara ge täckning och garanti för de belopp som överstiger 1 miljard US-dollar, dvs. 750 miljoner US-dollar. Det gäller då bara SAS. Inga andra flygbolag i Sverige har högre belopp än 1 miljard kronor. Det är väldigt oroväckande, det här att regeringen och Riksgäldskontoret i massmedier, till allmänheten, till försäkringsbolagen och till flygbolagen visar upp en så oenig bild om vad som egentligen finns. Vi i utskottet fick i går inte ens klart för oss vilka försäk- ringsbolag som är i fråga. Ibland fanns det ett, ibland fanns det två och ibland fanns det flera. Några sade t.ex. att Frankrike redan hade kunnat lösa sin situa- tion. Vi vet inte det. Inte heller vet vi hur de olika typer av marktjäns- ter som tillhandahålls kan försäkras, och här borde vi ha haft en mer fyllig redovisning, tycker vi. Men som sagt: Vi moderater står fast vid att vi endast vill stödja en garanti från 1 miljard US-dollar och uppåt.

Fru talman! Nog har det här ärendet varit under- ligt på många punkter, liksom föregående talare nämnde. Flyget är ett skattefrälse, såväl i Sverige som i resten av världen. På grund av internationella avtal, som daterar sig tillbaka till andra världskrigets slut, är flygbränslet helt undantaget från beskattning, trots att flygtrafiken är den största källan till utsläpp av koldi- oxid räknat per personkilometer. Trots den uppenbara kopplingen till växthuseffekten och den globala upp- värmningen behandlas inte flygets utsläpp alls i Ky- otoprotokollet. Om flyget skulle bära sina egna sam- hällskostnader skulle vi få se betydligt högre prishöj- ningar än de 30 kr per biljett som branschens själv- klara ansvar för de egna försäkringarna skulle innebä- ra. I efterdyningarna av terrorattackerna i USA har flyget särbehandlats på ett unikt sätt. Eftersom försäk- ringsbolagen nu gör en annan riskbedömning och inte anser sig kunna leva upp till tidigare utlovade ersätt- ningar vid olyckor går staten i ett slags återuppstån- den planekonomi in och håller flyget under vingarna genom att ta över en betydande del av deras försäk- ringsansvar. En flygolycka kan nu kosta medborgarna 17 miljarder kronor eller ungefär 4 000 kr per skatte- betalare. Tidigare var det försäkringsbolagen som stod för den kostnaden. Så bör det vara i framtiden också. Frågan ska inte lösas av staten utan på mark- naden inom ramen för det storkapital som både för- säkringsbolagen och flygbolagen tillhör. Redan när den första flyggarantin utfärdades av riksdagen fanns det tillgängliga försäkringsalternativ på marknaden. Om inte SAS tycker sig ha råd så tror jag att de allra flesta resenärer skulle kunna tänka sig att betala några ynka tior till för en biljett som redan kostar flera tusen kronor för ett fullgott försäkrings- skydd. Företrädare för flygbranschen har talat om att staten förtjänstfullt gick in och garanterade krigsris- ken under 30 dagar, vilket gav branschen ett andrum. Men vad har branschen egentligen gjort under de 30 dagarna, mer än att hämta andan? Många representanter för branschen väljer att läg- ga ihop de här tiorna per biljett som ett eget ansvar för försäkringskostnaderna skulle kosta och se det som en förlust för svenskt inrikesflyg på 250 miljoner kronor per år, och kräver därför förlängda försäk- ringsgarantier från staten. Och regeringen har nu, med stöd av alla partier utom Miljöpartiet, effektuerat den beställningen. Man frågar sig varför, när det finns försäkringslösningar på den annars så omhuldade marknaden. Flyget får väl, liksom alla andra, vända sig dit och inte ropa på hjälp från staten. Vi i Miljöpartiet var kritiska redan förra gången staten gick in och tillämpade denna nya planekonomi. Vår kritik kvarstår och har förstärkts. Som finansut- skottet skriver i sitt yttrande har frågan kommit i ett delvis annat läge sedan det på marknaden finns för- säkringslösningar som ger flygbolagen ett försäk- ringsskydd upp till 1 000 miljoner amerikanska dollar per skadetillfälle. Sedan den 3 oktober kan en sådan försäkring tecknas genom försäkringsmäklaren Wil- lies, som företräder en stor grupp av försäkringsbo- lag. Premien för denna försäkring uppgår alltså till lite drygt 30 kr per passagerare och resa. En annan grupp av försäkringsbolag, företrädda av Berkshire Hathaway, erbjuder nu också ett liknande försäk- ringsskydd. I går hade 241 flygbolag tecknat någon av dessa försäkringar, men inte SAS. De behöver inte. De använder staten i stället. Fru talman! Jag yrkar på avslag på utskottets för- slag och bifall till reservation 1.

Fru talman! Det är drygt en månad sedan vi be- handlade samma ärende om en statlig garantitäckning för flygbranschen under 30 dagar. Då var det ett initi- ativ från utskottet. Vänsterpartiet ansåg vid det till- fället att läget var sådant att inga marknadslösningar fanns och ställde oss bakom ett bemyndigande för regeringen att ikläda staten ekonomiska förpliktelser i form av garantier för att återställa försäkringsskyddet för företag inom flygbranschen. Vänsterpartiets och jag tror många andra partiers förhoppning var att det under tiden för det förra be- myndigandet framkommit lösningar på marknaden som inneburit att frågan därmed varit utagerad. Från Vänsterpartiets sida ansåg vi då att en statlig garanti endast kan vara en temporär lösning och inte en lång- siktig lösning. Fru talman! Nu återkommer regeringen i proposi- tionen 2001/02:23 med en begäran om förlängd tid för statliga garantier t.o.m. den 23 november. Orsa- ken till förlängningen är enligt regeringen att det endast finns vissa marknadslösningar vad avser flyg- bolagen och att det i dag inte gått att lösa försäkrings- skyddet för flygplatser och företag som tillhandahål- ler olika former av marktjänster. Det är naturligtvis olyckligt att frågan inte fått en lösning och att vi mer eller mindre tvingats att förlänga tiden för garanti- täckningen. Vänsterpartiet väckte en motion med anledning av regeringens proposition. Vi pekade återigen på att detta måste ses som en temporär lösning och att den- na förlängning av statliga garantier borde vara den sista. Därmed måste det finnas marknadslösningar. Regeringen framhåller i propositionen att den inte heller avser att återkomma till riksdagen med förslag om förlängning av bemyndigandet men också att regeringen ska verka för att garantiåtagandena upphör så snart som möjligt. Detta är bra och är enligt Väns- terpartiet en klar signal till alla berörda parter att tiden fram till den 23 november måste användas till en kraftsamling för att lösa frågan. Vänsterpartiets andra synpunkt på propositionen, som bygger på det regeringen själv framhåller i pro- positionen, var att ett garantiåtagande enbart skulle gälla för den del där inga marknadslösningar fanns, dvs. över 1 000 miljoner US-dollar. Det visade sig inte stämma. Regeringens mening var att i likhet med i förra bemyndigandet kunna täcka garantier även under 1 000 miljoner US-dollar. En viktig del för regeringens ställningstagande är att man i Norge och Danmark beslutat att förlänga garantiåtagandet i lik- het med under den förra perioden. Därför skulle ett annat beslut i Sverige vara udda, eftersom SAS ägs gemensamt av länderna. Det är olyckligt att regeringen inte i propositionen förtydligade innebörden. Det skulle lett till att en rad frågetecken hade rätats ut. Med den nya information som framkommit känner även vi i Vänsterpartiet att en statlig garantitäckning i Sverige som inte skulle ta hänsyn till redan fattade beslut i Norge och Danmark skulle kunna ställa till problem framför allt vad gäller SAS. Fru talman! Vänsterpartiet har med anledning av den information som framkommit om sakläget därför ställt sig bakom utskottets förslag i betänkande TU6. Det är ett ställningstagande som inte har varit lätt. Vi är trots allt kritiska till att staten på detta sätt måste gå in och garantera försäkringsskydd som borde lösas av marknaden. Det är vår förhoppning. Vi förutsätter att regeringen under tiden fram till den 23 november gör allt för att frågan ska få en lösning. Det bör finnas goda grunder till att så sker. Det finns till vissa delar marknadslösningar för försäk- ringsskyddet, och alltfler försäkringsbolag som teck- nar försäkringar är på gång. En förlängning efter den 23 november är därför något som Vänsterpartiet inte anser ska behövas. Utskottet pekar också på att den situation som uppstått inte är hållbar i längden och förutsätter att regeringen verkar för att finna marknadslösningar som också möjliggör att statens garanti kan avvecklas före den 23 november. Utskottet anser vidare att regeringen bör vara pådrivande för gemensamma lösningar med Norge och Danmark med anledning av SAS men också inom EU. Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till ut- skottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Jag har ett par frågor. Vänsterpartiet är motståndare till en förlängning efter den 23 no- vember. Ett sådant förslag finns över huvud taget inte. Varför man polemiserar mot en förlängning efter den 23 november har jag svårt att förstå. Stig Eriks- son får gärna utveckla det. Sedan undrar jag varför SAS inte ska använda sig av de försäkringslösningar som finns på marknaden.

Fru talman! Vad gäller en förlängning efter den 23 november menar vi, vilket jag också säger i mitt anförande, att det börjar finnas marknadslösningar som gör att det bör kunna gå att lösa under tiden fram till den 23 november. Ett bolag är Willies, och Hat- haway finns också. Det växer fram alltfler försäk- ringsbolag som åtar sig detta åtagande. Den andra frågan har jag glömt.

Fru talman! Det andra var den enkla frågan varför SAS inte ska teckna försäkringar som finns tillgäng- liga på marknaden redan i dag.

Fru talman! Det finns marknadslösningar upp till 1 miljard US-dollar men däremot inte upp till 1,75 miljarder som SAS tidigare har haft. Detta är ett reso- nemang som man måste föra vidare från regeringens sida tillsammans med Norge och Danmark, eftersom vi äger SAS tillsammans. Man bör hitta lösningar. Vi från Vänsterpartiet förutsätter att man även från SAS sida hittar lösningar fram till den 23 november.

Fru talman, åhörare och kära kammarledamöter! Jag vill börja mitt anförande med att yrka bifall till propositionen. Jag kommer nu att gå över till själva inlägget. Vi yrkade också bifall till det tidigare beslutet. Det gjorde vi utifrån en akut situation som uppstod där försäkringsbolag drog sig ur marknaden så att det inte längre gick att teckna de försäkringar som be- hövdes. Det förorsakade en viss kris. Flygbolag i hela Europa vände sig till sina regeringar och sade: Vi behöver hjälp just nu. Det kan diskuteras om marknaden gjorde rätt eller fel. Vi kan diskutera än det ena och än det andra, och vi kan ha moraliska värderingar på det som hände och inte hände. Men faktum var att det hände. Faktum var att vi helt plötsligt stod i en situation där vi bedömde att vi var tvungna att agera. I det anförande jag då höll sade jag bl.a.: Som det är nu ska vi agera. Det ska helst vara en garanti på maximalt en månad. Man bör betona säkerheten även inrikesmässigt, och vi kan konstatera att den har höjts. Det är en dålig beredning. Faktum är att vi i denna kammare fattade beslut på en beredning gjord i Danmark, om vi ska vara riktigt ärliga. Är det då någon större skillnad mellan läget i förra månaden och läget i denna månad om man gör en nulägesanalys? Både ja och nej. Å ena sidan har marknaden börjat jobba. Men vi är inte tillbaka i en situation som före den 11 september. Det är fortfa- rande inte möjligt att teckna de försäkringar som i vårt fall bl.a. SAS behöver. Det finns inte en marknadslösning för försäkring- ar upp till 1 750 miljoner US-dollar. Det finns där- emot en marknadslösning upp till 1 000 miljoner US- dollar. Utifrån den realiteten - som ännu en gång utgår från vad som skedde den 11 september - har vi sagt att vi nog måste ta ett ansvar. Det ansvaret finns därför att vi har bolag i detta land som behöver försäkringen. I det här fallet gäller det enbart SAS. Vi har här också ett dubbelt ansvar. Det gäller först och främst det strikt principiella. Ska staten i sådana här krislägen ta ett ansvar? Vi tycker det. Det är rimligt att staten emellanåt såsom stat tar ansvar när det är kris. Men vi har också ett annat ansvar. Om Sverige nu som stat - vilket jag personligen tycker är fel, och vi kristdemokrater gärna förändrar genom en utförsälj- ning - äger något och förhandlar med andra länder har vi självklart också ett gemensamt ansvar. Då kommer vi till nästa grej. Hur kommer det sig att vi alltid är sist? Även denna gång fattar vi mer eller mindre beslut eftersom vi är sist. Regeringen går t.o.m. ut och säger: Nu ska propositionen komma. Den lovar grejer i förväg därför att den är så sen att någon företrädare inte ens har kommit hit till kamma- ren. Det är djupt tragiskt och bedrövligt att Björn Ro- sengren inte är här och lyssnar. Det är pinsamt när han har varit ute och agerat som han gjort och sedan kommer krypande till oss i kammaren. Det hindrar fortfarande inte verkligheten. Det finns inte försäk- ringslösning upp till de belopp som fanns före den 11 september. Alltså måste vi agera och ta ansvar. Då kommer vi till frågan: Vad är det vi fattar be- slut om i dag? Det är ett principbeslut. Det bygger på att riksdagen ger regeringen i uppdrag att lösa pro- blemet på bästa sätt. Det har framgått med all önsk- värd tydlighet från de flesta talare att vi ska ta en så liten risk som möjligt, dvs. att det ska vara så mycket marknadslösningar som möjligt. Det har varit uppe till diskussion i utskott och även sagts här. Med de skrivningar som finns här, och som gäller ett principbeslut, är jag lite förvånad över att exem- pelvis moderaterna väljer att reservera sig. Vi ska nämligen fatta principiella beslut i den här kammaren. Sedan är det regeringens sak att lösa det hela rent praktiskt. Med detta är jag nöjd med mitt anförande, och jag tackar för tiden.

Fru talman! Jag måste replikera Magnus och säga att jag är lika förvånad över att kd, som är för mark- nadsekonomi, kan stödja regeringens beslut. Princip- beslutet handlar om att vi ska gå in och stödja när marknaden inte kan göra det. Nu vet vi genom Riks- gäldskontoret att marknaden kan göra det, och därför säger vi att detta är självklart: Moderaterna vill ta sitt ansvar - vi är minst lika ansvarskännande som ni - men vi ska bara ta det där det behövs, och det är vid 750 miljoner US-dollar. Basen - 1 miljard US-dollar - finns redan på marknaden. Den behöver vi inte täcka. Jag förstår alltså inte hur ni från kd kan komma fram till er slutsats. Det tycker vi är förvånande.

Fru talman! Det principbeslut som vi nu kommer att rösta om innebär förpliktelse i form av garanti till försäkringsbolagen för att återställa försäkringsskydd till samma omfattning som tidigare vid skador för tredje man som följer av krig, terrorism och liknande för i Sverige licensierade flygbolag och flygplatser. Vi fattar alltså ett principbeslut, och det är det som regeringen ska verkställa. Vi kan konstatera att det finns en dubbel sida i det här. Den ena sidan är att jag nog gör samma bedöm- ning som Birgitta Wistrand. Marknaden fungerar bättre i dag än för en månad sedan, och jag förutsätter att det om en månad från nu ska inte behövas något mera sådant här. Den andra sidan är att vi fattar ett principbeslut. Är det något fel på detta principbeslut? Det förvånar mig med moderaterna. Jag tycker för övrigt att det är bra att vi fattar principbeslut. Sedan är det regeringens sak att verk- ställa dem.

Fru talman! Vi fick i går bl.a. information om att skälet till att SAS ligger på den högre nivån - Finnair ligger ju på 1 miljard US-dollar - är att SAS har ett leasingavtal som kräver det högre beloppet. Och hör och häpna - vilket företag är det intressant nog som äger flygplanen? Jo, det är samma försäkringsbolag som det som kräver detta högre belopp. Jag tycker därför att detta är ett förtäckt stöd till SAS som fak- tiskt också kan ifrågasättas. Jag tycker inte att detta är en principlösning. Det är oerhört viktigt att vi ser vad vi gör. Vi kan inte nu plötsligt gå in i en roll där vi ska stödja vårt flygbo- lag. Här handlar det om att ge en principiell garanti, och inte att stödja SAS som flygbolag - även om vi faktiskt äger SAS, vilket vi inte heller vill att vi ska göra.

Fru talman! Den beskrivning som nu framförs är helt korrekt. Det är bara det att det återigen finns ett litet problem, nämligen att det var just så här den 11 september. Sedan sker saker och ting, vi tvingas in i en realitet och vi upptäcker bl.a. detta med försäk- ringsmarknaden. Det vore synd att säga att det har varit en väl fun- gerande marknad - bl.a. detta är ju ett exempel på hur dåligt det har fungerat - men det hindrar inte det faktum att SAS just nu står med leasade maskiner med de regler som finns. Det är därför vi har suttit med byxorna nere och har måst hanterat denna fråga. Jag menar att vi i den samlade majoriteten har agerat väl och att vi har tagit det ansvar som vi är skyldiga att ta.

Fru talman! Centerpartiet säger ja till att säker- ställa flygbranschens försäkringsskydd genom de statliga garantierna till försäkringsbolagen. Vi anser att det under rådande förhållanden är viktigt att staten träder in - men endast temporärt - och förlänger giltighetstiden. Det pågår en diskussion. Men vi anser inte att problemen är lösta, och därför accepterar vi detta. Så länge som flertalet EU-länder har statliga ga- rantier för sina flygbolag så bör vi också i Sverige kunna agera likadant. Samtidigt är det mot bakgrund av att marknaden snedvrids som vi i Centerpartiet accepterar den ytterligare förlängningen. Vi tycker att det är mycket viktigt att vi har fungerande flygtrans- porter, och det är även av stort samhällsintresse. Men jag vill också understryka - och det har sagts tidigare från talarstolen här - att den situation som vi befinner oss i nu genom att vi förlänger garantin naturligtvis är helt oacceptabel på sikt. Med det sna- raste bör man därför återgå till kommersiella försäk- ringslösningar. Från Centerpartiets sida har vi också uppmanat regeringen att inom EU driva på för att försäkringsavtal ska kunna skrivas inom marknadens ramar mellan flygbolagen och försäkringsbolagen. Därmed yrkar jag bifall till trafikutskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Folkpartiet står bakom förslaget till en förlängning av de statliga garantierna för flygbran- schen. Vi gör det därför att den uppkomna situationen är extraordinär och därför att det gäller att se till att flyget kan överleva till dess att situationen blir normal igen. Vi vill dock påpeka att det är angeläget att hela frågan får en lösning på internationell nivå så snart som möjligt så att läget kan återgå till det normala, då marknaden är den som står för försäkringskostnader- na. Jag yrkar bifall till trafikutskottets förslag i betän- kandet i detta ärende.

Fru talman! Det är nu lite drygt en månad sedan som vi här i riksdagen behandlade denna fråga senast. Anledningen då var densamma som i dag. Efter de tragiska händelserna den 11 september har försäkringsmarknaden inte tagit sitt fulla ansvar för att återställa försäkringsskyddet för flygbran- schen. Det innebär att de förhoppningar som vi hade vid vårt förra beslutstillfälle inte har infriats. Visserli- gen kan vi se att aktörer har kommit fram, men deras åtaganden i dag ligger långt ifrån hur det var före den 11 september. Samtidigt råder det en monopolliknan- de situation. Detta är ett steg i rätt riktning, kan man tycka. Men fortfarande kvarstår ett behov att täcka som marknaden inte är beredd att ta på sig. Fru talman! Med detta som bakgrund delar majo- riteten i trafikutskottet regeringens uppfattning att det av riksdagen utfärdade bemyndigandet för regeringen bör förlängas t.o.m. den 23 november 2001. Bemyn- digandet innebär alltså att ställa ut garantier till för- säkringsbolag för att återställa det försäkringsskydd för svenska licensierade flygbolag, flygplatser m.fl. som försäkringsmarknaden för närvarande inte till- handahåller vid krigshandlingar, terrorattacker och liknande. Bemyndigandet för regeringen kommer därmed att gälla under tiden från den 25 september 2001 till den 23 november 2001. Fru talman! Det är min förhoppning att vi med hjälp av denna förlängning löser de nuvarande pro- blem som finns på flygmarknaden i Sverige samtidigt som vi ger en möjlighet för aktörerna att ordna för- säkringsskyddet på ett för alla parter godtagbart sätt. Den situation som råder är inte den naturliga. Ut- skottet delar därför regeringens åsikt att systemet ska avskaffas så snart som möjligt och att marknaden ska återta sin traditionella roll. Utskottet förutsätter att regeringen verkar för att så långt som möjligt finna marknadslösningar. Fru talman! Jag vill med det som jag här har an- fört yrka bifall till trafikutskottets förslag.

Fru talman! Jag vill fråga Krister Örnfjäder hur han ställer sig till Riksgäldskontorets bedömning. Delar han inte den bedömningen av att det finns marknadslösningar på upp till 1 miljard US-dollar?

Fru talman! Jo, visst det marknadslösningar för upp till 1 miljard dollar. Problemet är att det finns önskemål om att det ska finnas därutöver. Det finns också synpunkter på hur innehållet i dessa mark- nadslösningar ser ut upp till 1 miljard.