EU:s yttre förbindelser i ett framtidakonstitutionellt fördrag
Debatt om förslag 10 juni 2003
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenBirgitta Ahlqvist (S)
- Hoppa till i videospelarenGöran Lennmarker (M)
- Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
- Hoppa till i videospelarenGöran Lennmarker (M)
- Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
- Hoppa till i videospelarenGöran Lennmarker (M)
- Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
- Hoppa till i videospelarenLars Ohly (V)
- Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
- Hoppa till i videospelarenLars Ohly (V)
- Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
- Hoppa till i videospelarenLars Ohly (V)
- Hoppa till i videospelarenGöran Lennmarker (M)
- Hoppa till i videospelarenLars Ohly (V)
- Hoppa till i videospelarenGöran Lennmarker (M)
- Hoppa till i videospelarenGöran Lennmarker (M)
- Hoppa till i videospelarenLars Ohly (V)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Lundgren (C)
- Hoppa till i videospelarenLotta N Hedström (Mp)
- Hoppa till i videospelarenGöran Lennmarker (M)
- Hoppa till i videospelarenLotta N Hedström (Mp)
- Hoppa till i videospelarenGöran Lennmarker (M)
- Hoppa till i videospelarenLotta N Hedström (Mp)
- Hoppa till i videospelarenUrban Ahlin (S)
- Hoppa till i videospelarenLotta N Hedström (Mp)
- Hoppa till i videospelarenUrban Ahlin (S)
- Hoppa till i videospelarenLotta N Hedström (Mp)
- Hoppa till i videospelarenUrban Ahlin (S)
- Hoppa till i videospelarenLars Ohly (V)
- Hoppa till i videospelarenUrban Ahlin (S)
- Hoppa till i videospelarenLars Ohly (V)
- Hoppa till i videospelarenUrban Ahlin (S)
- Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
- Hoppa till i videospelarenUrban Ahlin (S)
- Hoppa till i videospelarenGöran Lennmarker (M)
- Hoppa till i videospelarenGöran Lennmarker (M)
- Hoppa till i videospelarenUrban Ahlin (S)
- Hoppa till i videospelarenGöran Lennmarker (M)
- Hoppa till i videospelarenUrban Ahlin (S)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenAnna Lindh (S)
- Hoppa till i videospelarenLars Ohly (V)
- Hoppa till i videospelarenAnna Lindh (S)
- Hoppa till i videospelarenLars Ohly (V)
- Hoppa till i videospelarenAnna Lindh (S)
- Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
- Hoppa till i videospelarenAnna Lindh (S)
- Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (Fp)
- Hoppa till i videospelarenAnna Lindh (S)
- Hoppa till i videospelarenLotta N Hedström (Mp)
- Hoppa till i videospelarenAnna Lindh (S)
- Hoppa till i videospelarenLotta N Hedström (Mp)
- Hoppa till i videospelarenAnna Lindh (S)
- Hoppa till i videospelarenGöran Lennmarker (M)
- Hoppa till i videospelarenAnna Lindh (S)
- Hoppa till i videospelarenGöran Lennmarker (M)
- Hoppa till i videospelarenAnna Lindh (S)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenAnna Lindh (S)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenAnna Lindh (S)
Protokoll från debatten
Anföranden: 61
Anf. 1 Birgitta Ahlqvist (S)
Fru talman! Det betänkande som vi nu ska debat-
tera, KUU2, behandlar EU:s yttre förbindelser. Ett
tidigare behandlat betänkande, KUU1, behandlade
EU:s framtidsfrågor i stort. Ett tredje planeras också
angående EU:s rättsliga arbete. Alla dessa frågor har
tidigare diskuterats i det europeiska konventet.
Det sammansatta utskottet har dessutom arrange-
rat en offentlig utfrågning om EU:s gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitik. En utskrift från denna
utfrågning bifogas betänkandet. Dessutom har en
intern utfrågning genomförts.
KUU2 fokuserar på beslutsformen inom EU:s ut-
rikesrelationer. Men formen kan naturligtvis inte helt
skiljas från innehållet i politiken. Det finns uppenbara
gränser för hur långt EU:s medlemsstater kan sam-
ordna utrikespolitiska frågor gentemot omvärlden.
Men utskottet anser att EU:s utrikesrelationer skulle
vinna avsevärt på en ökad politisk samordning och
samverkan.
Det kan finnas flera dimensioner där ökad sam-
verkan är önskvärd, till exempel mellan olika politi-
kområden, mellan medlemsstater, mellan EU:s insti-
tutioner och mellan inre och yttre agerande. Dessa
olika aspekter av ökad politisk samordning och sam-
verkan diskuteras i betänkandet mer ingående under
rubrikerna En ny målformulering för utrikespolitiken,
Den institutionella strukturen, Röstreglerna samt
Säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete.
En av de mest omdiskuterade delarna finns inom
avsnittet Den institutionella strukturen. Den rör frå-
gan om en sammanslagning av funktionerna EU:s
höge representant för utrikes- och säkerhetspolitik
knuten till ministerrådet och kommissionens ansvari-
ge ledamot för utrikesfrågor. I debatten har det kom-
mit att betecknas som "dubbelhattning", eftersom det
bygger på att en och samma person ska kunna upp-
träda i två olika funktioner men med olika huvudmän,
det vill säga två olika hattar. Utskottet vill inte stänga
dörren för reformer på det här området men ser pro-
blem med "dubbelhattning" som bör undvikas eller
motverkas.
I betänkandet behandlas en motion från Center-
partiet angående ökade krav på lojalitet mellan EU:s
medlemsstater, och motionen föreslås anses besvarad.
Fem motivreservationer har fogats till betänkandet.
Anf. 2 Göran Lennmarker (M)
Fru talman! Det här är ett viktigt ärende därför att
det handlar om möjligheten för Sverige och Europa
att ha en betydligt starkare utrikes- och säkerhetspo-
litik. I dag är EU utrikespolitiskt starkt. Utvidgningen
har betytt oerhört mycket för stabilitet och utveckling
i Central- och Östeuropa. EU:s erbjudande till länder-
na söder om Medelhavet, den så kallade Medapoliti-
ken, är också viktigt, även om de på andra sidan kan-
ske inte förmår ta emot det fullt så mycket.
När detta är sagt finns det likväl flera problem
med EU:s utrikespolitik. Det ena är att den är för
passiv. Vi diskuterar i dag frågan om insatser i
Kongo. EU:s sändebud i området Adjello har varnat
under åtta nio år för detta. Det har inte kommit något
initiativ från Europa under den tiden. Det borde ha
gjorts mycket mer.
EU är ibland inkonsekvent. Vi ger bistånd till ett
u-land. Samtidigt har vi tullar och jordbrukssubven-
tioner som försvårar för just detta u-land att exportera
till oss. Vi har för små resurser när det gäller kris-
hantering, alldeles för små resurser för att klara av till
exempel Balkan. Vi bör göra det tillsammans med
Nato och FN - i Afghanistan, i Afrika och på andra
håll.
Dessutom har vi ibland ett för litet perspektiv när
vi agerar styckevis och delt. Europa borde till exem-
pel kunna ha en betydligt större vision av utveckling i
Afrika, med de erfarenheter Europa självt har gjort.
Det handlar om en gemensam marknad, att bygga
strukturer för demokrati och mänskliga rättigheter
och att bygga en säkerhetsordning. Inget av detta har
vi gjort, därför att vi har varit uppdelade i små länder.
Vi är alla små länder i det här perspektivet som syss-
lar var och en med sitt. Vi binder inte ihop och vi har
för litet perspektiv.
Nu finns det en möjlighet att gå vidare. Det intres-
santa i det europeiska konventet, där jag själv deltar,
är att värderingsgrunden blir tydligare, inte minst
därför att vi får en rad nya demokratier som med-
lemmar i EU. Det talas ibland om det nya och det
gamla Europa. Jag tror att vi är ungefär lika gamla
alla i Europa. Däremot har vi nya demokratier - län-
der som har erfarenhet av att leva under förtryck och
diktatur. Det är naturligt att de som företräder de
länderna får en starkare betoning på just friheten och
frihetens värde. Det har jag upplevt mycket starkt i
konventet. Jag tror att det är en mycket god grund för
EU:s fortsatta och framtida utrikespolitik, att ha den
här värderingen.
Den andra iakttagelsen som kan noteras är att
Frankrike och Tyskland, som i mycket har varit EU:s
drivkraft, har hamnat i minoritet för första gången.
Det är en intressant iakttagelse vårterminen år 2003.
Det finns en mycket stark underton i hela konventet,
inte bara en underton för övrigt utan uttryckt, att den
europeiska säkerheten ska byggas tillsammans med
USA, inte mot USA eller som en alternativ kraft. Vi
ska göra det tillsammans. Också Natos grundläggan-
de roll för den europeiska säkerheten betonas av
praktiskt taget alla. När konventet hade debatt om
detta betonades den transatlantiska länken i stort sett i
alla inlägg. Även den franske utrikesministern gjorde
det.
Detta är läget. Nu finns det förslag om hur EU:s
utrikespolitik ska bli. Konventets förslag är bra. Det
kan i vissa avseenden bli bättre. Det första som jag
vill poängtera är de tydliga värderingarna. För första
gången ska EU få tydliga värderingar för sin utrikes-
politik. De har förut varit implicita och delvis också
uttalade. Mycket handlar om det som är allmängods
och självklarheter. Det behöver jag inte upprepa här.
Det gäller FN:s värderingar, mänskliga rättigheter
och demokrati, rättsstat och allt sådant som alla parti-
er står för.
Det jag själv är särskilt nöjd med är att vi har en
värdering som innebär att vi ska avveckla alla han-
delshinder. Jag känner där ett visst mått av stolthet
eftersom jag kanske varit den i konventet som tjatat
mest om att det ska bli ett mål för EU att ta bort han-
delshinder mot omvärlden. Vi ska inte ha en fästning
Europa utan det ska vara öppet mot andra kontinenter
- Afrika, Asien, Amerika.
I det sammanhanget kan vi få nya beslutsordning-
ar vad gäller jordbrukssubventioner och tjänstehan-
del. Det har inte riktigt med det här att göra men
påverkar ändå det hela. Det innebär på båda de områ-
dena att vi med ett gemensamt svenskt perspektiv kan
hälsa att EU kan komma att utvecklas i en mycket
bättre riktning, öppna tjänstehandeln och få en be-
slutsordning som gör det möjligt att få ned jordbruks-
subventionerna.
Det andra, fru talman, och det är kanske det allra
viktigaste, är att ha ett gemensamt perspektiv. Det
räcker inte att samordna 15 och i framtiden 25-30
medlemsländer och komma fram till en minsta ge-
mensam nämnare, utan utrikespolitiken måste starta i
det gemensamma perspektivet.
Det måste finnas ett kraftcentrum som startar i
hela kontinentens syn. Först då kan vi få en riktigt
kraftfull politik - inte bara en samordning - och det
kraftcentrumet måste ligga på ett ställe. Vi kan inte ha
konkurrerande centrum för detta. Centrumet måste
ligga i kommissionen som ju bär ansvar också för alla
övriga delar såsom handel, biståndsfrågor och finan-
siella frågor, alltså allt det som tillsammans utgör
EU:s utrikesagerande. Det handlar ju inte bara om
den så kallade höga utrikespolitiken, när man gör
uttalanden och sådant, utan vi måste arbeta med hela
instrumentet.
Den tredje punkten är att hålla ihop det hela ge-
nom en utrikesminister. De två områden som i dag är
uppdelade mellan kommissionen och ministerrådet
måste bindas samman av en person, någon som vi lite
slarvigt skulle kunna säga är en Chris Patten, som i
sig innehåller Javier Solana. Det kallas dubbelhatt-
ning, men vi ska inte gå in på den tekniken nu. Jag
tror dock att det är oerhört viktigt att göra detta, an-
nars riskerar vi att även fortsättningsvis få en dubbel-
het i EU:s agerande, där vi får två skilda vägar att
agera i utrikespolitiken.
Det som kommissionen gör är i dag oftast starkt
och kraftfullt, medan det som görs i ministerrådet
oftast är svagt och obefintligt. Det beror inte på Javier
Solana, som är en utmärkt person, utan på att minis-
terrådet institutionellt inte är kraftfullt.
Här finns emellertid ett bekymmer. Om man gör
så som många vill, alltså har en särskild vald ordfö-
rande i Europeiska rådet, finns risk för att man likväl
permanentar klyftan inom utrikespolitiken, där ord-
föranden i det europeiska rådet kommer att bli något
slags överrock för utrikesministern i de delar som just
är den klassiska utrikespolitiken. Och likafullt kom-
mer kommissionen att bära ansvaret för de mer sub-
stantiella delarna.
Den fjärde punkten gäller beslutsordningarna. Här
menar vi bestämt att det ska vara majoritetsbeslut. Ett
EU med 30-35 länder, vilket det kommer att bli när
det konstitutionella fördraget träder i kraft, måste ha
en majoritetsbeslutsordning på utrikespolitiken. An-
nars blir det mycket svårt att komma någon vart.
Det finns dock tre väsentliga undantag från detta.
Man får inte gå emot ett lands vitala nationella intres-
sen; man kan ju inte köra över ett land i någon fråga
som är vital för just det landet. Man har möjlighet till
konstruktivt avståndstagande i känsliga situationer.
Och slutligen har vi den princip som är mycket viktig
när det gäller militära insatser, nämligen att det ska
vara en koalition av frivilliga. Det innebär att om
svensk trupp ska delta måste beslut om det fattas i
denna riksdag. EU kan icke kommendera svensk
trupp.
Den femte punkten, fru talman, gäller kapaciteten
på krishanteringsområdet. Här finns förslag om att
med hjälp av inköpsorganisationen göra den militära
apparaten mera kostnadseffektiv, dels för att få ratio-
nella beslut och hanteringar på krigsmateriel, dels
kunna motverka slöseri och - faktiskt - korruption.
Korruptionen är i många länder är ett bekymmer vid
upphandling av militärt materiel.
Det finns också förslag om att man måste se till
att medlemsländerna har kapacitet. Men det beslutet
ligger inte i EU utan i Sveriges riksdag. Det är vi här
som måste se till att Sverige kan ge sitt bidrag. Vi kan
inte längre tala väl om hur viktigt det är att klara
internationella kriser om vi inte samtidigt ser till att
leverera. Det, fru talman, tror jag är det allra vikti-
gaste.
Sammantaget innebär detta att konventets förslag
är mycket bra. Det kan putsas på några områden. Det
vore bra om särskilt frågan om ordförande i Europe-
iska rådet försvann - för övrigt i enlighet med vad
majoriteten i riksdagen tycker.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion 1.
Anf. 3 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! I helgen röstade Polen både för med-
lemskap i Europeiska unionen och för att gå med i
eurosamarbetet. Det visar att Polen, liksom de andra
länderna, har gjort en grundläggande erfarenhet base-
rad på deras tidigare liv under förtryck, nämligen att
det som Europa behöver är mer samarbete, inte mind-
re.
Men det är också en varning. När vi tittar på utri-
kes- och säkerhetspolitiken i Europa drar vi slutsatser
från trender i det förgångna när dessa länder inte var
med och formade utrikespolitiken i Europeiska unio-
nen. Vi vet ju inte vad den i framtiden faktiskt kom-
mer att bli. I den meningen är vi i ett formativt skede.
Folkpartiet har en grundläggande och mycket po-
sitiv inställning till Europatanken, liksom till gemen-
samt europeiskt beslutsfattande och agerande på olika
områden. Inom utrikes- och säkerhetspolitiken har vi
det också men med vissa reservationer, som bland
annat månar om länken över Atlanten till USA.
Om jag delar upp politikens form och innehåll är
det ett resultat av vår positiva grundhållning. Därför
instämmer vi i det som Göran Lennmarker sade, det
vill säga vi är för en majoritetsomröstning när det
gäller utrikespolitiken som grundregel. Det finns
dock vissa undantag, nämligen vetorätt i frågor som
rör nationell integritet och oberoende - det som kallas
vitala intressen - möjlighet till konstruktivt avståen-
de, och möjlighet till frivilliga koalitioner.
Vi är också för så kallad dubbelhattning inom ut-
rikes- och säkerhetspolitiken just för att vi vill ha en
starkare samordning av EU:s yttre förbindelser på
olika sätt och på olika plan. Dagens ordning med
olika företrädare utåt i kommissionen och i rådet har
inte alls fungerat väl. Det står i majoritetstexten att
detta har fungerat väl, men det är ju uppenbart orik-
tigt, framför allt mot bakgrund av det som skett det
senaste året i Irakfrågan. De har under det här vitala
halvåret inte förmått minska eller hantera splittringen
i denna fråga.
Jag vill gärna ge en eloge till Göran Lennmarker
för hans insatser när det gäller att lyfta fram frihandel
och handelspolitik. Jag tycker också att detta är vik-
tigt. Vad vi ser i fråga om EU:s yttre politik är att
man har handelspolitik, jordbrukspolitik och bi-
ståndspolitik, men åtgärderna på dessa politikområ-
den motverkar, och delvis upphäver, varandra. På till
exempel biståndspolitikens område ger vi ofta stöd
till ökad export, men samtidigt får denna ökade ex-
port inte komma in i Europa. Det är en uppenbar inre
motsättning som vi måste bli av med.
Jag går så över till politikens innehåll. För att inte
alltför mycket upprepa vad Göran Lennmarker sade
vill jag bara säga att Folkpartiet anser att Sverige utan
dröjsmål ska gå med i Nato. Det känns alltmer udda
och konstigt att vi står utanför. Ryssland har en när-
mare relation till Nato än vi. De sitter med vid Natos
bord, medan vi sitter utanför. Vi får också allt färre
kamrater i Partnerskap för fred, och de kamrater vi
har är alltmer udda och kaukasiska till sin karaktär.
Det är en absurd tingens ordning att vi nu befinner
oss i det sällskapet.
I helgen kom en intressant forskningsrapport, som
publicerades i Dagens Nyheter, om Natoopinionen.
Motståndarna till Nato minskar från 49 % till 41 %,
och antalet osäkra ökar i motsvarande mån. Det är ett
tecken på att det rör sig i folkopinionen. Det intres-
santa när man läser betänkandetexten, majoritetstex-
ten, är att samma förskjutning vid ett noggrant studi-
um kan avläsas där.
Det finns, fru talman, tre alternativ för Sverige.
Det är alliansfrihet, att vi ska delta i ett EU-försvar
eller i ett Natobaserat försvar. Här finns som bekant
en överlappning beträffande krishantering, men jag
ska inte gå in på det i det här sammanhanget. Jag kan
inte se att det är särskilt kontroversiellt i Sveriges
riksdag.
Om vi då ser på hur partierna grupperar sig med
avseende på de tre alternativen kan vi se att Folkpar-
tiet är för Natomedlemskap i teori och praktik och så
snart som möjligt. Socialdemokraterna, Moderaterna
och Kristdemokraterna hamnar i en grupp där alla tre
betonar vikten av den transatlantiska länken och avvi-
sar alla tankar på ett EU-försvar med säkerhetsgaran-
tier. EU-samarbetet får inte ha "sin politiska udd
riktad mot den transatlantiska dimensionen i andra
delar av den europeiska försvars- och säkerhetsarki-
tekturen", skriver dessa partier.
I en tredje särskild grupp har vi Centerpartiet, som
i motion UU10 krävt att Sverige ska gå in i något
slags allians med övriga EU-länder för att på så sätt
skapa ett i säkerhets- och utrikespolitik starkare EU
som ska fungera som en motvikt till USA.
För att nå detta mål ville Centern i motionen bland
annat avskaffa vetorätten i EU på detta politikområ-
det och kunna framtvinga ett gemensamt EU-
agerande. Centerpartiet skriver: Konsensusprincipen i
EU bör därför ses över syftande till att finna former
för gemensamma beslut där ett agerande inom utri-
kes- och säkerhetspolitiken inte kan hindras av ett
eller ett fåtal medlemsstater.
Jag har i annat sammanhang, närmare bestämt
Dagens Nyheter, tolkat motionen som en omsväng-
ning i Centerns utrikes- och säkerhetspolitik bort från
traditionell alliansfrihet och till en tydligt franskinspi-
rerad dröm om ett EU-försvar med antiamerikanism
som drivkraft och en front mot USA.
Det intressanta att notera här i dag är att Centern
inte följer upp denna del av sin motion i reservation
4, trots att man till och med hade partiledaren som
första namn på motionen. Borta är talet om motvikt
till USA. I stället ställer sig Centern bakom majori-
tetstexten som tar avstånd från en politisk udd mot
den transatlantiska länken.
Jag tycker att det är mycket välkommet att Cen-
tern så snabbt gav upp tankarna på motvikt till USA
och ett eventuellt deltagande i ett EU-försvar för
Sveriges del. Kvar är uppgivandet av konsensusprin-
cipen, som egentligen är grundbulten för skyddet av
alliansfriheten ur alliansfrihetsvännernas perspektiv.
Möjligheten finns sålunda för Centern, såvitt jag
begriper, att Sverige ska kunna acceptera att under-
kasta sig andras beslut om svensk utrikes- och säker-
hetspolitik. Min fråga till Centerns representant är om
det förhåller sig på det sättet.
Är Centern anhängare av att Sverige bör ingå i ett
EU-försvar på sikt eller inte? Är det för Centern på
sikt ett bättre alternativ än dagens svenska politik?
Jag kan i och för sig ha en viss respekt för den håll-
ningen att det kanske är bättre att vara med i ett EU-
försvar än att bita sig fast vid dagens fullständigt
illusoriska alliansfrihet.
Den sista punkten var det sätt på vilket vårt för-
svar förändras. Försvaret har genom sin utformning,
materielanskaffning, system för stridsledning och så
vidare i praktiken halvt om halvt gått med i Nato-
strukturen. Jag går inte in på det, eftersom jag inte
uppfattar det som kontroversiellt.
Min slutsats efter att ha gått igenom texterna och
reservationerna är att det för Sveriges del, eller för
majoriteten i Sveriges riksdag, bara finns två alterna-
tiv, antingen alliansfrihet eller ett Nato-baserat för-
svar. Ett EU-försvar är inte ett alternativ för majori-
teten i Sverige riksdag.
Skulle majoriteten överge alliansfriheten är den
atlantiska länken och Nato alternativet för Sverige
och inte något EU-försvar. Detta är en viktig slutsats.
Det är en klassisk stridsfråga inom Europeiska unio-
nen och västeuropeisk säkerhetspolitik. Ska man ha
eller ska man inte ha ett EU-försvar?
I den diskussionen landar Sverige väldigt tydligt
på samma negativa linje som Danmark, Nederländer-
na och Storbritannien. Det gäller inte bara Sverige
och majoriteten i Sveriges riksdag. Det är också en-
ligt forskarrapporten väl avspeglat i den svenska
folkopinionen, där man har sett den förskjutning som
jag nyss nämnde.
Skillnaden inom Sverige finns i nästa steg. Den är
mellan partier som nöjer sig med att bara säga nej till
ett EU-försvar och dem som i likhet med Folkpartiet
både säger nej till EU-försvar och ja till ett Nato-
baserat försvar och anser att Sverige snarast bör gå
med i Nato.
Sedan kan man gå vidare. Regeringen talar inte så
mycket om att man i grunden har den positiva atlan-
tiska länken. Jag vill inte gå in diskussionen om alter-
nativ och pådyvla regeringen det. Men regeringen står
inte för den grundläggande hållningen som ändå
kommer fram i texten i sitt agerande utåt. Det är den
positiva synen till en länk över Atlanten.
Anna Lindh och Göran Persson åker på möten och
talar alltid om att dessa frågor är frågor som Nato-
länderna själva får avgöra. Om andra länder vill gå in
i försvarssamarbete ska vi inte hindra dem, säger
Göran Persson. Det är helt okej. Jag tycker naturligt-
vis att relationerna inom Nato i första hand är en
fråga för Nato-länderna, säger Anna Lindh.
Samtidigt tycker regeringen att om det är någon-
ting som är bra är det den atlantiska länken och inte
EU-försvar. Jag tycker inte att regeringen riktigt står
upp för den hållningen.
Fru talman! Sammanfattningsvis är betänkandet
och reservationerna intressanta utifrån den utgångs-
punkten att vi väldigt tydligt kan se en majoritet i
Sveriges riksdag och en majoritet i folkopinionen
som är emot EU-försvar och som om någon föränd-
ring ska ske anser att det ska gå mot ett Nato-baserat
försvar.
Anf. 4 Göran Lennmarker (M)
Fru talman! Det är mest för att klargöra det som
Carl B Hamilton redovisade som jag begärde ordet.
Det gäller Moderata samlingspartiets inställning i just
Nato-frågan.
Vi menar att Sverige är militärt alliansfritt. Det är
en korrekt beskrivning av Sverige. Däremot har vi
inte något mål med denna militära alliansfrihet. Det
finns inget neutralitetsmål. Sverige kan inte så likgil-
tigt om nordiska länder eller EU-länderna angrips. Vi
har i den meningen inte något syfte med alliansfrihe-
ten.
Vi menar att det naturliga då är att gå in i Nato.
Det är den säkerhetsordning som är och i allt högre
utsträckning blir den dominerande i Europa. Vi kan
möjligtvis se framför oss det mest fantastiska att alla
Europas länder finns samma säkerhetsordning. Det
har aldrig hänt förut i Europas historia. Det kanske är
en möjlighet. Vi får se hur Ryssland ställer sig till
Nato-medlemskap.
Vi tidigare varit lite försiktiga med tidpunkten. Vi
har framför allt menat att Baltikum och Polen skulle
in i Nato. Nu är de länderna på väg in. Vi tycker att
det vore naturligt att Sverige och Finland också gick
in. Vi skulle då få hela Norden och Baltikum och
praktiskt taget hela Östersjön i samma säkerhetsord-
ning. Det vore bra.
Anf. 5 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Göran Lennmarker säger att det na-
turliga är att Sverige går med. Jag instämmer natur-
ligtvis i det. Men frågan är varför Moderaterna inte
tar det steget. För alla som inte tillhör den moderata
kärntruppen måste detta framstå som alltmer obe-
gripligt.
Vad väntar Moderaterna på? Tidigare sade du att
ni väntar på Baltikum. Men Baltikum är de facto
med. För mig och jag tror för väldigt många andra
också är det helt obegripligt varför moderaterna inte
tar samma steg som Folkpartiet har tagit och säger:
Vi tycker att Sverige ska gå med i Nato, och ju förr
dess bättre.
Anf. 6 Göran Lennmarker (M)
Fru talman! Det är rätt att vi tidigare framför allt
med hänsyn till Baltikum varit försiktiga med att
förespråka Sveriges medlemskap. I en tid där det var
osäkert som Baltikum skulle komma med var det
angeläget att vi inte fick en särlösning för de västeu-
ropeiska länderna.
Nu är den frågan förbi, precis som Carl B Hamil-
ton säger. Vår strävan ska ses mot bakgrund av den
säkerhetspolitiska doktrin som vi mycket aktivt drev
fram. Den pekar på det alldeles centrala. Vi måste
bygga vår säkerhet i samverkan.
Vilka bygger vi och samverkar med? Jo, natur-
ligtvis i första hand våra grannländer och Europa i
vidare mening i andra hand. Då finns det inget annat
alternativ än just Nato-samverkan. Men vi menar att
vi måste göra det tillsammans. Vi måste ha en bred
majoritet i Sveriges riksdag för att nå dithän.
Det var därför vi jobbade så intensivt för att få
denna säkerhetspolitiska doktrin. Vi tycker att det är
en bra bas för just detta.
Anf. 7 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Finns det ett svar på frågan vad ni
väntar på? Om ni vill att Sverige ska gå med är det
väl bättre att ni försöker att driva den frågan i Sveri-
ges riksdag och bilda opinion för den ståndpunkten.
Att tiga kan inte vara särskilt effektivt om ni i grun-
den tycker att Sverige ska gå med i Nato. Vad är det
Moderata samlingspartiet väntar på, Göran Lennmar-
ker?
Anf. 8 Lars Ohly (V)
Fru talman! Utvecklingen av utrikes- och säker-
hetspolitiken sedan Sveriges medlemskap i den euro-
peiska unionen 1995 har varit ganska dramatisk och
samtidigt inte särskilt allmänt diskuterad.
Vi har sett en mycket stark och omfattande ut-
veckling av ett samarbete kring krigsmaterielproduk-
tion och krigsmaterielexport. Vi ser ett ännu så länge
relativt begränsat men ändock försvarssamarbete.
Vi har sett framväxten av en snabbinsatsstyrka i
EU:s namn som enligt beslut ska kunna användas i
enlighet med FN-stadgan, dock icke med restriktio-
nen att beslut i FN:s säkerhetsråd krävs.
Vi har sett kampen mot terrorismen. Det har lett
till att man har börjat diskutera någon sorts solidari-
tetsklausul, det vill säga att man gemensamt skulle
göra ett åtagande för att kunna besvara terroristiska
hot.
Detta leder till att vi har en annan union i dag än
vi hade när Sverige blev medlem. Vi har en union
som allt tydligare visar drag av en superstat.
Vi har en union med en gemensam yttre gräns
som försvaras inte bara mot militära angrepp i form
av terroristiska hot utan också mot asylsökande flyk-
tingar. Det visar tydligt att de krafter inom den euro-
peiska unionen som vill bygga en stark europeiska
federation är på framgång. Detta har skett i relativ
tysthet. När vi har försökt diskutera detta och försökt
att göra en analys av vad konsekvenserna av den här
utvecklingen blir så har regeringen i stort sett sagt att
ingenting har förändrats.
Det är naturligtvis inte sant. Det är en hållning
som närmast liknar bedrägeri. Man försöker intala
den starka folkopinion som finns - jag vill påminna
Carl B Hamilton om att det fortfarande finns en sådan
mot ett svenskt Natomedlemskap eller mot medlem-
skap i någon militär allians - att den ska hålla sig
lugn. Detta gör man genom att försäkra att det här
egentligen inte är så dramatiskt.
I den andan beslutade regeringen förra vintern, i
januari 2002, att tillsammans med Moderaterna,
Kristdemokraterna och Centerpartiet göra upp om en
ny säkerhetspolitisk doktrin. Samma dag som den
offentliggjordes, i februari 2002, ifrågasattes rege-
ringens tolkning av doktrinen av åtminstone två av de
ingående parterna, nämligen Moderata samlingsparti-
et och Kristdemokraterna. Vi hör här i dag hur Mode-
raterna tydligt menar att denna säkerhetspolitiska
doktrin är det första steget i riktning mot ett Nato-
medlemskap.
I allt väsentligt delar jag Göran Lennmarkers be-
skrivning av den säkerhetspolitiska doktrinen. Skill-
naden är att medan Göran Lennmarker närmast jublar
så fasar jag för den utveckling som öppnas med en
säkerhetspolitisk doktrin som beskriver alliansfrihe-
ten närmast som någonting historiskt - någonting
som har tjänat oss väl men som i dagsläget bara exis-
terar utan något egentligt framåtsyftande mål, precis
som Göran Lennmarker säger,. I stället beskriver man
en ny säkerhetspolitik i luddiga ordalag om gemen-
skap. Tolkningarna av den säkerhetspolitiska doktri-
nen från Moderaterna, och även från Folkpartiet som
ju är relativt positivt till den trots att man inte deltog i
den, som ett steg bort från de hinder som har funnits
för Sverige att delta fullt ut i en militär allians är fullt
rimlig.
Samtidigt ser vi att en annan ingående part, näm-
ligen Centerpartiet, omprövar sin ställning till den
europeiska utvecklingen både när det gäller federa-
lism på superstatsnivå och när det gäller ett gemen-
samt europeiskt försvar. Även Centerpartiet stod
bakom den säkerhetspolitiska doktrinen, men tycker
tydligen att detta är förenligt med att samtidigt före-
språka närmast ett gemensamt försvar inom den eu-
ropeiska unionen.
I konventet diskuteras en mängd olika förändring-
ar som också gäller utrikes- och säkerhetspolitiken.
Dit hör att man ska öka användningen av beslut med
kvalificerad majoritet. Det betyder att enhälligheten
tas bort och att ett land inte längre kan sätta sig emot
någonting som en kvalificerad majoritet är för. Det
talas om en solidaritetsklausul i bekämpandet av
terrorismen som väl närmast är en sorts försvarsga-
ranti. Det är inte alltid så enkelt att skilja terroristisk
verksamhet, terroristiska hot och terroristiska brott
från andra militära hot.
Man vill ha en utrikesminister - en talesperson
som ska föra EU:s utrikespolitiska talan. Man vill ha
en president för ministerrådet. Man vill helt tydligt
undanröja alla hinder för att den europeiska unionen
talar med fler röster. Den ska tala med samma röst,
och därmed ska det vara ett överordnat mål att man
blir överens.
Det är alltid bra att bli överens. Samarbete är all-
tid bra. Men det är inte överordnat innehållet i politi-
ken. Om den europeiska unionen blir överens om att
man ska bekämpa den palestinska befolkningens
kamp för ett eget land så är det naturligtvis uselt.
Därför är det överordnade målet att föra en utrikes-
politik som bygger på solidaritet och rättvisa i
världsmåttstock.
Därför är Vänsterpartiet emot den superstat som
riskerar att befästas med en ny regeringskonferens
och med de förslag som nu diskuteras på det utrikes-
och säkerhetspolitiska området. Vi ser också detta i
relation till utvecklingen av valutaunionen. Vi ser det
i relation till utveckling av fattande av beslut med
kvalificerad majoritet på andra områden. Vi ser den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken också i
relation till den europeiska säkerhets- och försvars-
politiken. Och Sverige backar! Hela tiden hittar man
nya försvarslinjer en liten bit bakom de tidigare, hela
tiden under högljutt förespråkande av att ingenting
egentligen har hänt och att ingenting förändras.
Detta leder naturligtvis till att man måste ifråga-
sätta om regeringen har en dold agenda. Det kan inte
vara så att regeringen är så urbota dum att den går in i
en överenskommelse om en säkerhetspolitisk doktrin
med tre partier, varav två samma dag direkt flyr från
denna överenskommelse och säger att den innebär
något annat än vad regeringen säger. Det tredje partiet
säger nu, ett år senare, att det står för någonting helt
annat vad gäller den säkerhetspolitiska framtiden än
vad man sade när man försvarade den säkerhetspoli-
tiska doktrinen.
Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation
3, vilket innebär avslag på Centerpartiets motion.
Anf. 9 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till
Folkpartiets reservation.
Det är alltid intressant att lyssna på Lars Ohly -
framför allt på vad han inte säger. Det är alltid de
stora luckorna som är så avslöjande. Den här gången
var det att Lars Ohly inte sade någonting om att det är
tio nya länder som har kommit bort från kommunis-
men och går in i Europeiska unionen och samtidigt
har valt att bli medlemmar i Nato.
Det som Lars Ohly fasar för - ordet fasar var det
som du använde - är det som är så löftesrikt för dessa
länder. De har en säkerhet gentemot att än en gång
uppslukas österifrån, denna gång möjligen av Ryss-
land och inte av Sovjetunionen. Det är mot bakgrund
av det kommunistiska förtryck, den ofrihet och den
brist på demokrati som finns i deras historia, och där
Lars Ohlys parti har spelat med, och inför dessa fasor
och hot som de här länderna med sådan stor entusi-
asm och sådant stor engagemang nu går in i Europe-
iska unionen och i Nato.
Jag tycker att man ska ha detta i tankarna. Man
ska komma ihåg det. Lars Ohly glömmer bort att det
är tio nya länder som har kommit med, varför de
kommer med och varför de engagerar sig så mycket i
Natosamarbetet.
Anf. 10 Lars Ohly (V)
Fru talman! Natoutvidgningen är ingenting som
jag jublar över - det är alldeles riktigt. Anledningen
är att vi riskerar att få ett befästande av en världsord-
ning där USA ytterst har den makt som man vill ta
sig, nämligen att ställa världssamfundet åt sidan. Vi
har sett det i en mängd olika konkreta fall under slutet
av 90-talet och början av 2000-talet - senast i fallet
Irak. Vi har sett hur USA alltmer arrogant och non-
chalant behandlar andra länder genom att förfalska
bevis och genom att stå för att man påstå sig ha indi-
cier eller bevis för ett agerande som sedan inte håller i
verkligheten. Detta gör USA därför att man egentli-
gen bara vill ha världssamfundet med sig, oavsett om
det sker på falska premisser eller inte, för att kunna
genomföra sin egen politik och sin egen agenda och
värna sina egna intressen.
Därför blir utvidgningen av Nato också ett stöd
för USA:s ambitioner. Därmed blir också den tillnär-
melse som sker av den europeiska unionen till Nato
ett hot mot en världsordning av fria, rättvisa förhål-
landen mellan nationer som kan fatta beslut på någon
form av folkrättslig grund i Förenta Nationerna. Där-
med ställs det system som har byggts upp sedan andra
världskriget för att hantera internationella konflikter
åt sidan och därmed får vi en världsordning som
Folkpartiet bejakar och som Carl B Hamilton bejakar,
nämligen en värld där George Bush är överordnad
och där han kan bestämma utifrån USA:s egna intres-
sen utan att behöva ta hänsyn till andra.
Nej, det är riktigt, Carl B Hamilton - vi bejakar
inte den utvecklingen. Jag förstår att ni i Folkpartiet
gör det, men vi ser den som ett hot.
Anf. 11 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Än en gång flyr Lars Ohly från strids-
fältet. Det gällde frågan om de östeuropeiska länder-
na, de tio nya medlemsländerna, och deras motiv för
att engagera sig i Natosamarbetet. Det gäller deras
historia av ofrihet och brist på demokrati och en
världsordning där Sovjetunionen försökte dominera
andra länder, förtrycka andra folk och mörda miljoner
människor. Det är den världsordning som ligger Lars
Ohly närmast hjärtat. Det är den världsordning som
inte minst Folkpartiet bland många andra demokratis-
ka partier har motarbetat. Nato var ett stort och viktigt
värn mot den världsordningen.
Anf. 12 Lars Ohly (V)
Fru talman! Huruvida jag flyr från stridsfältet eller
inte får andra bedöma. Själv menar jag att jag nog är
beredd att ta fighten när som helst, var som helst och
hur som helst när Carl B Hamilton vill.
Jag vill bara säga en sak. Sverige har nått säker-
hetspolitiska framgångar. Det har vi gjort historiskt
genom en militär alliansfrihet som har gett oss hand-
lingsfrihet. Den har dessutom aldrig hindrat oss från
att vara kritiska mot övergrepp som har skett över
hela världen. Den har inte heller hindrat oss från att
delta aktivt i FN-missioner för att förhindra blodbad,
krig och interna stridigheter. Vi har haft en säkerhets-
politisk doktrin som har omfattats av en mycket stor
del av svenska folket därför att den uppenbarligen har
varit framgångsrik och lett till att Sverige har haft
möjligheter att föra en utrikespolitik som inte har
tagit ovidkommande hänsyn till vad som sägs i Wa-
shington. Den säkerhetspolitiken vill Carl B Hamilton
skrota. Folkpartiet anser att den säkerhetspolitiken är
passé. Det säger rätt mycket om Folkpartiet.
Anf. 13 Göran Lennmarker (M)
Fru talman! Det är en sak som Lars Ohly säger
som jag tror i allt väsentligt är mycket fel. Det är
föreställningen om att om vi samarbetar i Europa,
skulle vi därmed bli mer protektionistiska gentemot
omvärlden, mot andra kontinenter och länder. Min är
erfarenhet är nästan den motsatta. När de europeiska
länderna agerar var för sig har man höga tullar, stora
jordbrukssubventioner och snäva förhållanden till
varandra inom Europa och också snäva attityder till
länder utanför Europa. Ett Europa som samverkar blir
också mer öppet mot Afrika, Asien och Amerika.
Det finns mycket kvar att göra. Jag har själv på-
pekat saker som behöver göras. Det gäller jordbruks-
subventioner, tullar och andra saker. Men rörelserikt-
ningen är mycket tydlig. Det Europa som vi skapar
gemensamt är ett öppnare och tolerantare Europa
också mot andra delar av världen.
Anf. 14 Lars Ohly (V)
Fru talman! Om jag har sagt att samarbete ound-
vikligen leder till mer protektionism, ber jag om ur-
säkt och tar genast tillbaka det. Jag tror dock aldrig
att mina ord har fallit så. Däremot menar jag att det är
stora problem att bryta upp den protektionism som
finns inom Europeiska unionen, och det tror jag Gö-
ran Lennmarker håller med om. Det är inte säkert att
överstatliga beslut alltid är det bästa sättet att bryta
upp den. Det kan faktiskt vara så att en del öppenhet
mot resten av världen i stället kanske kan främjas av
att länderna har möjlighet att föra en egen utrikespo-
litik och en politik som skiljer sig från de mer protek-
tionistiska krafterna. Det går nog inte att entydigt
säga vare sig det ena eller det andra.
Däremot tror jag att vi är överens om en sak, och
det är att bekämpa protektionismen och det synsätt
som finns om att alltid skydda europeisk produktion
och europeiska varor från en marknad utifrån, vilket
också leder till större fattigdom på världsnivå. Men
jag tror inte att vi alltid är lika överens om de krav
som ska ställas i olika världshandelsorganisationer
och i världsförhandlingar om handel, men det är en
annan diskussion än den vi för i dag.
Anf. 15 Göran Lennmarker (M)
Fru talman! Den centrala slutsatsen för mig är att
Europa blir öppnare när vi samverkar med varandra.
Vi drar åt samma håll inom Europa med även utanför
Europa. Jag brukar tänka på det ibland när vi diskute-
rar det kanske största bekymret som jag tycker är
jordbrukssubventionerna. De tre länder i Västeuropa
som står utanför EU-medlemskapet, även om de i
vissa delar är långt integrerade, har ungefär dubbelt
så höga jordbrukssubventioner som vad EU har. Jag
tror att den protektionism som finns går igen på andra
områden om vi går tillbaka i de europeiska ländernas
historia.
När det gäller de beslutsordningar som finns i EU
- jag tror att jag nämnde tjänstehandeln, jordbruks-
subventionerna och även fiskerisubventionerna - kan
man säga att om man går till ett mer kommunitärt
beslutsfattande - denna tekniskt konstiga term - kan
vi nog få en mycket snabbare nödvändig reformering
av detta. Den ordning vi nu har innebär att en del
länder kan blockera förändringarna. Det har vi sett
inte minst när det gäller Frankrike som tyvärr har
varit en ledande kraft i detta.
Därför är det min bestämda övertygelse att just ett
tätare samarbete på de områden där EU ska samarbeta
- sedan finns det stora områden där vi inte behöver
göra det - snarast leder till en tolerantare och öppnare
attityd mot omvärlden. Hade vi dessutom haft en
utrikes- och säkerhetspolitik som fungerade bättre
hade vi kanske kunnat agera i Kongo, för att ta da-
gens exempel. Riksdagen är ju i färd med att fatta
beslut i denna fråga. Vi hade kanske kunnat agera
tidigare om vi hade haft kraften och förmågan att
göra detta tillsammans i stället för styckevis och delt,
eftersom vi var och en är för svaga för detta.
Anf. 15 Göran Lennmarker (M)
Fru talman! Den centrala slutsatsen för mig är att
Europa blir öppnare när vi samverkar med varandra.
Vi drar åt samma håll inom Europa med även utanför
Europa. Jag brukar tänka på det ibland när vi diskute-
rar det kanske största bekymret som jag tycker är
jordbrukssubventionerna. De tre länder i Västeuropa
som står utanför EU-medlemskapet, även om de i
vissa delar är långt integrerade, har ungefär dubbelt
så höga jordbrukssubventioner som vad EU har. Jag
tror att den protektionism som finns går igen på andra
områden om vi går tillbaka i de europeiska ländernas
historia.
När det gäller de beslutsordningar som finns i EU
- jag tror att jag nämnde tjänstehandeln, jordbruks-
subventionerna och även fiskerisubventionerna - kan
man säga att om man går till ett mer kommunitärt
beslutsfattande - denna tekniskt konstiga term - kan
vi nog få en mycket snabbare nödvändig reformering
av detta. Den ordning vi nu har innebär att en del
länder kan blockera förändringarna. Det har vi sett
inte minst när det gäller Frankrike som tyvärr har
varit en ledande kraft i detta.
Därför är det min bestämda övertygelse att just ett
tätare samarbete på de områden där EU ska samarbeta
- sedan finns det stora områden där vi inte behöver
göra det - snarast leder till en tolerantare och öppnare
attityd mot omvärlden. Hade vi dessutom haft en
utrikes- och säkerhetspolitik som fungerade bättre
hade vi kanske kunnat agera i Kongo, för att ta da-
gens exempel. Riksdagen är ju i färd med att fatta
beslut i denna fråga. Vi hade kanske kunnat agera
tidigare om vi hade haft kraften och förmågan att
göra detta tillsammans i stället för styckevis och delt,
eftersom vi var och en är för svaga för detta.
Anf. 16 Lars Ohly (V)
Fru talman! Jag tror att Göran Lennmarker får
klara problem med att bevisa att samarbetet i den
europeiska unionen har lett en ökad öppenhet när man
ser hur asylpolitiken utvecklas, när Europas gränser
snarare stängs för asylsökande från tredje land, när
det kommer förslag från den brittiska regeringen om
att skapa någon form av öar där asylsökande ska sitta
i avvaktan på asylutredning och när man ser hur olika
länder har olika förslag. I ett tidigare brittiskt förslag
inför det spanska toppmötet sade man att man till och
med skulle använda militärbåtar för att möta flykting-
fartyg. Människor som kommer från tredje världen
och flyr från fattigdom och förtryck behandlas illa.
Vi kan knappast påstå att den europeiska unionen
i dag är någon sorts föredöme vad gäller öppenhet
mot resten av världen. Det är snarare tvärtom.
Anf. 17 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Strävan att säkra freden i Europa ge-
nom dialog över nationsgränser och genom att inte
isolera utan i stället integrera olika intressen genom-
syrar EU:s historia. Visst har det från tid till annan
funnits anledning att känna oro. Skulle EU:s väg bara
bli eliternas väg? Skulle EU bli klubben för inbördes
beundran som reste murar mot omvärlden?
Verkligheten har tydligt visat att EU orkar fort-
sätta fredsbygget på vår kontinent. EU ökar gemen-
skapen över nationsgränser och gamla ideologiska
murar. Människor får de facto nya möjligheter vid
sidan om gamla gränser. Det är självfallet viktigt att
inte blunda för de vedermödor som människor känner
av när vi steg för steg söker bygga en bättre välfärd
och en hållbar utveckling inte bara för dagens utan
även för kommande generationer. Lika viktigt är dock
att våga se de frukter som samarbetet de facto bjuder.
När EU under det kommande året välkomnar tio
nya medlemmar är det ett historiskt steg där inte bara
regeringar utan även befolkningen, som nu senast i
Polen, väljer att göra som svenska folket, det vill säga
gå in i den europeiska unionen. Detta är i sig en mo-
dell till demokratisk samverkan som det finns alla
skäl att känna stolthet över. Det är ett EU som männi-
skor valt.
Genom integrationen österut tas ännu ett steg på
vägen mot att hela gamla sår på vår kontinent. Mång-
falden och olikheterna ökar, men också det gemen-
samma beroendet av att finna lösningar på problem
som vi har på vår kontinent och ta vara på möjlighe-
terna som mångfalden bjuder.
Genom att aktivt utveckla den modell för kon-
fliktlösning som bär upp EU kommer vi också att
kunna bidra till öka säkerheten och främja en fredli-
gare kontinent och värld. EU bygger på demokrati,
frihandel och öppna integrerade ekonomier parat med
frihet och rättvisa för människor. Det var genom civil
interaktion i stället för militär makt som nya krig
skulle förhindras.
När EU nu formerar sig för att möta framtiden är
det viktigt att ta fasta på dessa historiens lärdomar.
Morgondagens EU, med kanske 25-30 medlemssta-
ter, måste självfallet fortsätta bygga fred och säkerhet
på vår kontinent, men också fullfölja sin öppenhet
mot omvärlden, både den nya närmiljön och den
globala, och medverka till en säkrare och fredligare
värld. EU är ingen ny stormakt, men väl en oerhört
betydelsefull aktör vars medlemmar kan välja att ta
det ansvar som detta medför eller att passa. Om vi vill
att det nya EU ska sluta sig mot omvärlden och bara
se till den inre marknaden, ska EU passa. Vi som vill
att EU ska ta det ansvar som omvärlden har rätt att
kräva måste aktivt verka för att stärka och utveckla
EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.
Visst kan vi se tillkortakommanden i det som va-
rit. Låt oss dra lärdom av detta för att bättre möta
framtiden. Det är inte fler soloframträdanden som
krävs utan mer av gemensam analys, samråd och
dialog.
Centerpartiet ser positivt på att det förs in en mål-
formulering för utrikespolitiken i det blivande för-
draget. EU:s utrikespolitiska förmåga blir vad med-
lemsstaterna gemensamt förmår skapa. Här är det
viktigt att forma ett gemensamt synsätt, säkerställa
förmågan till självständig analys men också förmågan
att gemensamt agera i tid för att motverka kriser och
konflikter, även då att kunna agera fullt ut i enlighet
med FN-stadgans principer.
Centerpartiet ser det som naturligt att utveckla de
så kallade Petersbergsuppgifterna så att EU har för-
måga att agera, även när andra avstår. Självklart ska
detta ske med respekt för de olikheter som finns i de
olika medlemsstaternas militärpolitiska lösningar. EU
är i vår tappning inte en motpart eller en ny utmanare
utan en samarbetspartner, en röst för fred med en unik
erfarenhet och en europeisk dimension att tillföra. Låt
mig här också understryka att Centerpartiet står fast
bakom den gemensamma säkerhetspolitiska doktrin
som beslutades tidigare i riksdagen.
Den institutionella strukturen i morgondagens EU
ska självklart främja ökad utrikes- och säkerhetspoli-
tisk samverkan. Den förutsätter en aktiv vilja och
samverkan mellan de enskilda medlemsstaterna. Det
är en vilja som bärs fram av rådet. Centerpartitet
välkomnar, utan att här diskutera titulaturen, ett stärkt
mandat för den höge representanten. På samma sätt
skulle vi välkomna ett fördrag utan dubbla hattar på
denna punkt. Mandatet på detta område bör tydligt
komma från staterna via rådet. Samordningen med
andra politiska områden som handhas av kommissio-
nen förutsätts kunna ske utan de dubbla hattarna.
Detta ska självklart även ses mot bakgrund av Cen-
terpartiets vilja att stärka den valda strukturen inom
EU; rådet för de mellanstatliga mandaten och parla-
mentet för de överlämnade befogenheterna.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag kort säga nå-
got om hur EU ska kunna formera en ökad samverkan
kring utrikes- och säkerhetspolitiken. Vi har noterat
att det i dag finns en stark vilja till gemensamma
beslut. Vi utgår från att insikten bakom detta även ska
gälla i framtiden. Men för att främja en starkare ut-
veckling på det här området är det ändå vår överty-
gelse att röstreglerna måste ses över. Majoritetsröst-
ning måste bli mer regel än undantag, om än med
mycket tydliga möjligheter för enskilda stater att i
enskilda fall inlägga veto.
Frågan om hur kvalificerad majoritet ska definie-
ras är självklart viktig att överväga för att säkra sam-
manhållning och undvika motsättningar som direkt
försvagar eller till och med kan hota ett samordnat
agerande. Framgång i utrikes- och säkerhetspolitiken
förutsätter bred samsyn och stark uppslutning av
medlemsstaterna. Centerpartiet vill verka för att stär-
ka hållbar utveckling och mänskliga rättigheter.
Fru talman! Jag yrkar bifall till Centerpartiets
motivreservation.
Anf. 18 Lotta N Hedström (Mp)
Fru talman! Jag har först två konstateranden: I
konventsförslaget skiljer man inte längre på GUSP,
en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, från eu-
ropeisk säkerhets- och försvarspolitik. Det är något
som måste tolkas som att de militära övervägandena
alltmer smälter samman och blir identiska med hela
den tänkta utrikespolitiken. Likaså indikerar bortta-
gandet av pelarstrukturen i konventsförslaget att EU-
projektet är ett rent överstatligt projekt.
De militära kapaciteterna i EU har också vuxit
fram betydligt snabbare än de civila, trots avtal om att
de ska gå i takt och vara likvärdiga i betydelse. Upp-
byggnaden av den så kallade snabbinsatsstyrkan,
arbetet i försvarsmaterielpanelerna samt överens-
kommelserna i WEAO, det västeuropeiska krigsmate-
rielsamarbetet, avslöjar ett redan djupt gånget integ-
rationsarbete i försvarsfrågor. Här har argumenten om
att "förbilliga" försvarskostnaderna genom både ökad
integrering mellan EU:s medlemsstater och mellan
EU och Nato ofta framförts.
Vi i Miljöpartiet vill i all enkelhet i stället fram-
hålla att billigast blir det att inte ha några vapensys-
tem alls, att förhindra väpnade konflikter och att i
stället lägga tid och kraft på demokratiuppbyggnad
och välståndsutveckling i hela världen.
Miljöpartiet anser därför att varje EU-land självt
ska förfoga över sitt försvar. Därefter kan de ställa
sina kapaciteter till FN:s förfogande i de fall man
anser sig ha anledning att ingripa militärt. Utveck-
lingen inom EU har dock lett till att en stående EU-
armé kommit allt närmare ett förverkligande. Fram-
växten av GUSP och den gradvisa övergången till en
försvarsallians de senaste åren visar på en uppenbar
statsbildningsprocess i EU.
Tillsammans med valutaunionens gradvisa infö-
rande bildar de parallella elementen stommen till en
EU-superstat, vilket är något helt annat än ett
"fredsinriktat handelspolitiskt samarbete mellan lik-
värdiga stater".
Fru talman! Värst i konventets arbete och i ut-
skottsbetänkandet är tanken på en solidaritetsklausul,
även om den tills vidare bara avser att bemöta even-
tuella terroristhot. Definitionen av vad terroristhot
inbegriper är i dag mycket luddig och ger möjlighet
till vida tolkningar.
Utrikespolitik ska i första hand inte vara detsam-
ma som vapen och försvar, inte som anfall och allian-
ser, inte ens säkerhetstänkande och hotbilder. Utri-
kespolitik, på vilken nivå den än bedrivs, bör i första
rummet handla om fred och utveckling och om åtgär-
der som främjar sådana livsbejakande mål.
Fru talman! Miljöpartiet beklagar därför djupt den
utveckling som EU har genomgått, och vi har i många
år argumenterat mot en för oss uppenbar militarise-
ringsprocess som nu till sist ligger i öppen dager.
Problemet anser vi till en mindre del handla om
bristande samordning mellan medlemsstaterna eller
brister i formerna för hur en gemensam utrikes- och
säkerhetspolitik ska gestaltas. För oss finns det inget
självändamål med att institutionalisera och styra utri-
kespolitiken för snart 25 disparata stater.
Under vissa specifika omständigheter kan det fin-
nas behov av ett samagerande, till exempel vid ho-
tande eller allvarliga lägen i omvärlden. Kanske finns
det också skäl att upprätthålla någon form av gemen-
samma kapaciteter för analys och omvärldsbevak-
ning. Men vi menar att de som ivrar för en stark och
fördjupad utrikespolitik mest verkar vilja tro att det är
just institutionerna i sig som ska garantera ett homo-
gent politiskt utfall.
I själva verket, menar vi, indikerar den splittring
som uppstod inför invasionshotet av Irak på ett
mycket illustrativt sätt vilka oerhört starka och sty-
rande krafter som skulle behövas för att förmå olika
länder med olika behov och traditioner att fatta sam-
ma beslut och gå i samma riktning. Se bara hur olika
vi lyckas tolka begreppet folkrätt hemma i vårt eget
land.
Med andra ord: Länderna är för olika för att enas
på demokratisk grund, och det uppenbaras även när
fyra länder tar sig rätten att gå före och starta eget i
Big Boys' Toys-branschen.
De olika utvecklingsalternativ som EU står inför i
dag sammanfattades väl av professor Christopher Hill
under riksdagens hearing i ämnet. Av dem är det två
scenarier som diskuteras mest.
Först är det ett balanserat motvikstänkande där
EU i någon bemärkelse tänks stå emot ett växande
amerikanskt inflytande och amerikansk strävan efter
hegemoni. Det skulle, menar vi, leda till en terrorba-
lansliknande situation, som världen med fasa borde
minnas efter kalla krigets era.
Dessutom är möjligheten för EU att bygga upp
genuint egna kapaciteter helt överspelad eftersom
sammanblandningen av vapensystem och den helt
gränsöverskridande krigsmaterielexporten i dag är
mycket omfattande. USA dominerar helt enkelt va-
penproduktion och handel i världen på ett sådant sätt
att en oavhängig militär kapacitetsuppbyggnad i Eu-
ropa-EU inte är möjlig.
Det andra scenariot är bevarandet av den så kalla-
de transatlantiska länken. Det är en modell som fram-
ställs som ett alternativ och som utskottsmajoriteten
nu förespråkar. Det ska tolkas så, menar vi, att ett
fortsatt Natoinflytande kan fortgå med gemensamma
vapen och med stark amerikansk samordning, det vill
säga Nato. Det här ger USA en bred plattform att
operera utifrån på europeisk botten.
Skillnaden mellan de båda scenarierna är försum-
bar. I båda kommer maktutövandet att ske på Natos,
det vill säga USA:s, premisser.
Miljöpartiet önskar i stället, fru talman, se ett de-
centraliserat EU, där varje medlemsland behåller sin
egen utrikespolitiska kompetens, men som på klas-
siskt mellanstatligt manér också kan samverka i de
fall det finns en genuin vilja och en stark anledning
till det.
Dessutom bör all global militär samordning ske på
FN:s villkor, på FN:s mandat och på FN:s initiativ,
inte bara "i enlighet med principerna i FN-stadgan".
Slutligen vill jag säga någonting om alliansfrihe-
ten. I fråga om den svenska säkerhetspolitiska doktri-
nen anser majoriteten i utskottet att samarbetet om
den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken inte
skapar några problem att förena dessa. Man menar att
vi fortsatt skulle kunna betecknas som alliansfria,
trots att en "solidaritetsklausul", det vill säga ett för-
pliktigande att ställa upp mellan medlemsländerna för
varandra i hotande situationer genom att "mobilisera
alla instrument", finns med i konventets förväntade
resultat. Vi menar att det här är det ultimata självbe-
drägeriets fullbordan. Svart blir vitt, och simsalabim!
är en ömsesidig försvarsgaranti inte en ömsesidig
försvarsgaranti.
Till sist i betänkandet redovisar det sammansatta
utrikes- och konstitutionsutskottet en ståndpunkt
vilken vi delar, nämligen ett avståndstagande från att
några länder ska gå före och på egen hand forma en
militär allians. Det vore djupt olyckligt, men det har
redan skett i vår. Dessutom har det skett på exakt
samma vis som Schengenstrukturen uppstod hos en
mindre grupp föregångare och som tvingade med
alltfler och som nu också är fallet med de länder som
låser in ekonomin i en skrubb och vill få oss andra
fria att tro att vi är "utanför".
Låt mig därför till sist läsa ett illustrativt citat av
Jacques Chirac: "Europeiska försvars- och säkerhets-
unionen är ett värdigt komplement till den gigant som
den ekonomiska unionen EMU utgör idag."
Fru talman! Jag yrkar bifall till vår egen reserva-
tion nr 5.
Anf. 19 Göran Lennmarker (M)
Fru talman! Jag tänkte bara ta upp två detaljer i
det som Lotta N Hedström sade. Den ena är att EU
skulle vara på väg att bli en superstat. Men EU byg-
ger ju på avtal mellan medlemsländerna. Resultatet av
detta konvent, som sedan ska vara en regeringskonfe-
rens, ska sedan ratificeras av Sverige. Det finns alltså
inget drag av överstatlighet i just detta. Själva grun-
den är mellanstatlig. Sedan på den mellanstatliga
grunden bygger vi överstatliga instutioner för att ta
beslut, till exempel med majoritetsomröstning, vilket
är ett lämpligt beslutsinstrument när man är många
medlemsstater.
Det andra gäller krishanteringen. Vi har ju erfa-
renhet, Lotta Nilsson Hedström, av att hantera kris-
hantering helt och hållet på egen hand. Jag vill erinra
om vad som skedde på Balkan, särskilt i Bosnien,
under den första hälften av 1990-talet när vi miss-
lyckades i en FN-operation. Vi fick med Frankrike i
spetsen böna och be USA att engagera sig och rädda
oss från detta.
Nu tycker många av oss med den erfarenheten
som grund att det är rimligt att vi i Europa skapar en
tillräcklig kapacitet och en förmåga att tillsammans
utnyttja den kapaciteten för att hantera kriser och
krig. Tyvärr är det ingen brist på kriser och krig i
världen. Det är betydligt mycket mer som skulle
behöva göras, till exempel i Afghanistan. På Balkan
ska vi nu, efter att ha tagit över Makedonien, också ta
över Bosnien. I Afrika är det tyvärr oerhört många
kriser och krig.
Då är det väl ändå rimligt att vi tillsammans gör
det här inom ramen för den europeiska unionen.
Anf. 20 Lotta N Hedström (Mp)
Fru talman! Ja, visst bygger det på avtal. Men det
är fullt möjligt att på demokratisk väg avskaffa de-
mokratin. Det finns ingen logisk kullerbytta i detta.
Jag menar att det är vad vi gör i stora stycken.
Jag skulle önska att du förklarade varför man tar
bort den väldigt tydliga pelarstrukturen, som hittills
har kännetecknat det europeiska sammansatta arbetet,
och överför det mesta till en tjock kolonn. Det här är
överstatlighet, och det är beslutat av demokratiska
stater i någorlunda demokratisk ordning. Visst är det
så. Vi avhänder oss vårt eget beslutsfattande, inte
minst de beslut som vi tog här i riksdagen i vintras
vad gäller vår egen grundlags ställning.
Sedan tar du upp krishanteringsförmåga på egen
hand. Mitt alternativ var inte att skapa en internatio-
nell krishanteringsförmåga på egen hand. Jag sade att
vi har full möjlighet att ingå mellanstatliga avtal, som
man alltid har gjort. Genom FN:s mandat har man en
möjlighet, som till exempel i dag när vi, som du själv
var inne på, står i begrepp att skicka trupp till Kongo.
Det här gör vi i samverkan, med överordnade mål,
därför att det finns ett förpliktigande moraliskt i värl-
den att ställa upp i områden som är krisdrabbade.
Det finns ibland också en anledning att svara på
hot. Men hoten mot vårt land är naturligtvis vår ensak
och ska avvärjas genom att vi inte kommer i den
situationen. Vi ska ha ett eget försvar, och det ska vi
ställa till världssamfundets förfogande genom FN:s
försorg, inte genom EU.
Anf. 21 Göran Lennmarker (M)
Fru talman! EU byggs på ett mellanstatligt samar-
bete. Medlemsländerna kommer överens om ett kon-
stitutionellt fördrag, förhoppningsvis, och det måste
vart och ett land ta i sin ordning och bestämma. Vi
avhänder oss inte den beslutsrätten.
När det sedan gäller krishanteringen behöver vi ha
en tätare samverkan inom FN:s ram. Bosnienopera-
tionen var också en FN-operation. Men vi var för
svaga, och det gick inte väl. Det blev till och med en
katastrof i Srebrenica, om vi erinrar oss detta. Nu ska
vi göra det i Kongo, och då behöver vi också ha en
EU-samordning för att göra detta på ett effektivare
sätt. Det är väl klokt att vi samverkar och samarbetar.
Anf. 22 Lotta N Hedström (Mp)
Fru talman! Javisst! Det är klokt att samverka och
samarbeta om man har en direkt yttre anledning. Jag
skulle vilja få svar på frågan hur en samordning
skulle ha sett ut inför Irakkrisen, med den nya ord-
ning som konventet föreslog. Hur skulle man ha fått
de åtta utbrytarstaterna att inlemmas i det här?
Det måste ske inte bara med en tät samverkan -
det är en eufemism. Det måste naturligtvis ske med
en stark styrning, inte med någon sorts mellanstatlig-
het där man sitter och kommer överens, utan
"varsågod och lyd". Det är kärnan och innebörden i
den kommande gemensamma försvars- och säker-
hetspolitiken: Bort med mellanstatlighet och varsågod
och lyd! Så kommer det att bli.
Anf. 23 Urban Ahlin (S)
Fru talman! Den europeiska unionen är en fram-
tidssaga och en rejäl framgång fram tills nu. Vi har
med hjälp av arbetet i den europeiska unionen för-
hindrat krig och umbäranden på den europeiska kon-
tinenten, där de europeiska medlemmarna finns. Vi
lyckades inte på Balkan, men vi har löst en långt
gående konflikt mellan Tyskland och Frankrike. EU
är i fredens tjänst.
Låt mig säga att den framgången vill också andra
länder vara medlemmar i. Vi ser det tydligt nu när de
nya länderna nästa år kommer att bli medlemmar.
Den 1 maj blir det tio nya medlemsländer. De flesta
av dem kommer, precis som Carl B Hamilton tidigare
uttryckt, från länder som har levt under en kommu-
nistisk diktatur. De vill in i en gemenskap och en
integration tillsammans med oss. Detta är naturligtvis
oerhört positivt. Det är tecken på att den europeiska
unionen har varit och är en framgång. Det vi diskute-
rar i dag är om EU fortsatt kommer att vara en fram-
gång.
Lägg märke till att det fördrag och det arbetssätt
som Europeiska unionen i dag har är utformade för
sex medlemsländer. Nästa år kommer tio nya, och det
blir 25 medlemsländer i den europeiska unionen.
Det behövs ett nytt fördrag. Det behövs helt enkelt
nya regler för hur beslut ska tas. Det behövs nya
regler för hur organisationen ska se ut och hur vi ska
samarbeta. Det är självklart. Sex länder är helt an-
norlunda än 25 länder. Organisationen blir helt enkelt
mycket svårare att styra.
Det är ett avgörande moment i EU:s historia och
framtid. Jag är orolig för att om vi misslyckas kom-
mer detta att leda till oerhörda konsekvenser för vår
kontinent. Därför vill jag understryka allvaret i att
den diskussion vi har i dag handlar om hur EU ska
göra sig beredd att arbeta i framtiden med 25 med-
lemsländer. Vi har inte råd att misslyckas i detta ar-
bete. EU behövs nämligen i världen.
Debatten i dag har handlat en del om supermakten
USA och dess relation till den europeiska unionen.
Låt mig få slå fast att EU inte ska bli en superstat. EU
ska inte heller bli en supermakt. Såsom vi definierar
detta är det en stor makt, med rejäla resurser, som
främst förlitar sig på sina militära muskler. Detta ska
inte EU försöka efterhärma. EU ska inte försöka
konkurrera och inte försöka balansera USA i detta.
EU kan lyckas med rätt utnyttjande av alla sina
instrument. Det är till exempel bistånd, som man har
haft i Barcelonaprocessen och alla länder runt Medel-
havet. Det är det nya initiativet med de nya grannlän-
derna - a wider Europe, New Neighbours Initiative -
som kan spela en oerhört stor roll. Det är vår miljö-
politik, vår handel och naturligtvis militär krishante-
ring. Det är också, icke att förglömma, civil krishan-
tering. Jag instämmer i vad Lars Ohly tidigare har
sagt, att det är alldeles för mycket fokus på den mili-
tära krishanteringen och för lite på den civila kris-
hanteringen.
Jag tror faktiskt att den europeiska unionen kan
bli en större attraktionskraft än vad USA är i dag. Jag
säger inte detta för att det ska vara en motkraft till
USA eller för att jag är motståndare till den transat-
lantiska länken. Jag är en stor vän av den transatlan-
tiska länken, men jag vill att EU ska spela en större
och bättre roll i världen än vad den gör i dag. Det är
det som det här betänkandet egentligen handlar om.
Hur ska EU bättre kunna arbeta med sina yttre för-
bindelser?
Som jag ser det sönderfaller vårt betänkande
egentligen i två delar. Det är väl också därför som vi
har ett utskott som består av konstitutionsutskottet
och utrikesutskottet. Detta sönderfaller alltså i två
delar. Det handlar om formen: Hur ska besluten gå
till? Hur och av vem ska unionen företrädas? Det är
alltså konstitutionella frågor. Men det innehåller
också andra frågor: Vad ska göras? Vad är det för
innehåll som ska finnas i denna gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitik? Det handlar om den politiska
viljan. Vad ska samordnas? Vilka är de utrikespolitis-
ka målen?
Låt mig få börja med den politiska viljan. För mig
är den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i
Europeiska unionen en språngbräda för vår utrikes-
politik. Jag har hört en del i kammaren som har ut-
tryckt sig på ett sådant sätt att man kan tro att de
anser att en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik
snarare är en tvångströja som tvingar oss in i någon-
ting och gör oss tystare och inte lika starka i världen.
Jag ser det tvärtom. Med ett gemensamt arbete till-
sammans med andra europeiska länder blir det en
språngbräda för vår politik. Vi kan faktiskt spela en
större roll i världen om vi gör det här tillsammans
med andra.
Låt mig ta ett exempel. Lars Ohly hade ett argu-
ment när det gällde varför han var så emot en gemen-
sam politik. Han tog upp ett fullständigt orealistiskt
alternativ vad gäller Palestina. Han skulle faktiskt i
stället ha kunnat sagt att EU, när det gäller konflikten
i Mellanöstern, har spelat en oerhört stor och positiv
roll genom att man har hittat en gemensam ställning.
Det var inte så för några år sedan, men i dag är det så.
På det sättet kan man sätta press både på israeler och
palestinier.
Låt mig slutligen få ge några korta kommentarer
om de formfrågor som har funnits i debatten.
Först gäller det dubbelhattning. Carl B Hamilton!
Vi skriver i betänkandet att det i huvudsak har funge-
rat väl. Jag tror inte att vi ska kritisera det som vi har i
dag - vi har alltså två olika, kommissionären och en
utrikespolitisk talesman - för att vi har haft en splitt-
rad hållning när det gäller Irakkonflikten. Jag tror inte
att det hade hjälpt med en dubbelhattning i det läget.
Sedan gäller det solidaritetsklausulen. Det handlar
om att hantera följderna av en terroristattack. Det
handlar inte om ett gemensamt försvar, och det un-
derstryks speciellt i de texter som finns. Det handlar
inte om ömsesidiga försvarsgarantier.
När det gäller majoritetsomröstning i den gemen-
samma utrikes- och säkerhetspolitiken måste jag säga
att jag är mycket tveksam. Varför då? Ja, det är klart
att det, som Göran Lennmarker säger, är lättare att ta
majoritetsbeslut. Men leder det till en starkare euro-
peisk hållning? Nej, jag tror inte det. När det gäller
det mesta i utrikespolitiken är det väl ändå så att man
får en större påverkan på det utrikespolitiska skeendet
om man är enig och har en enig EU-position.
Vi har mängder av exempel på att länder faktiskt
har utnyttjat sprickorna i den europeiska unionen för
att slå sönder vår gemensamma utrikes- och säker-
hetspolitik. Dessutom finns det redan i dag, i det
fördrag som finns, en möjlighet att använda majori-
tetsomröstning. Denna har aldrig använts. Det beror
naturligtvis på att man, om man gör allt man kan för
att komma fram till en gemensam position, stärker
EU:s utrikespolitik på det sättet. Dessutom finns det
ett antal mål uppsatta för utrikespolitiken. Jag tycker
att det är bra att den europeiska unionen formulerar
vilka mål vi ska ha för vår gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitik av det enkla skälet att det också kan
leda till en bättre samordning i den europeiska unio-
nen, så att vår handel, vårt bistånd, vår miljöpolitik,
vår militära krishantering, vår utrikespolitik och så
vidare går hand i hand och inte motverkar varandra.
Jag har inga problem med de formuleringar som
konventet hittills har diskuterat. I övrigt kommer
utrikesminister Anna Lindh att gå djupare in på dessa
frågor.
Slutligen, fru talman, vill jag yrka bifall till för-
slaget i utskottets betänkande.
Anf. 24 Lotta N Hedström (Mp)
Fru talman! Jag vill ta upp två saker. Jag är väl-
digt nyfiken på att höra hur du, Urban Ahlin, och
Socialdemokraterna tänker er att man ska förena detta
med att vara en stark vän av den transatlantiska län-
ken å ena sidan och å andra sidan detta med att värja
sig mot den utveckling som de två herrarna i Folk-
partiet och Moderaterna ser framför dörren, nämligen
en fullskalig Natoanslutning.
Här finns en gränsdragningsproblematik. Här
finns någonting att rensa upp mellan EU-kapacitet
och Natokapacitet. Jag skulle vilja höra dig utgjuta
dig lite grann om det.
Den andra saken handlar just om det här med hur
viktigt det är med innehållet och inte bara formerna,
som jag är väldigt glad åt att höra Urban Ahlin ta upp.
Jag menar att det bara är en av de åtta målformule-
ringspunkter som finns i konventet som handlar om
fred. Hur skulle du ha ställt dig om du hade haft ett
direktinflytande när det gällde till exempel det pro-
gram för förebyggande av våldsamma konflikter som
antogs på EU-toppmötet i Göteborg för två år sedan?
Anf. 25 Urban Ahlin (S)
Fru talman! Lotta N Hedström tar upp mycket an-
gelägna frågor. Jag håller med dig om att Sveriges
regering, när det gäller innehållet, i många olika av-
seenden har varit framstående, drivande, på dessa
områden. Men när det gäller konflikten i Mellanös-
tern, som jag nämnde tidigare, var det faktiskt vid
toppmötet i Göteborg som man ändå kunde hitta en
gemensam position. Vi har varit drivande när det
gäller den civila krishanteringen, precis som du säger,
och det tycker jag är bra. Naturligtvis ska vi sträva
efter mer sådan input i den europeiska unionen.
Vad gäller säkerhetspolitiken skulle jag vilja säga
att jag vill lämna den diskussionen. Jag tycker fak-
tiskt inte riktigt att den hör hemma i det här betän-
kandet. Jag är lite förvånad över att vi har haft en
sådan enorm diskussion om en Natoanslutning eller
ej. I detta betänkande behandlas faktiskt frågan: Hur
ska EU:s beslutsregler se ut för att forma en gemen-
sam utrikes- och säkerhetspolitik?
Anf. 26 Lotta N Hedström (Mp)
Fru talman! Det sista var märkligt att höra. Du tog
själv upp och sade att innehållet i grunden är viktiga-
re än formerna, att formerna är sekunda. Så tolkade
jag dig.
Hur går den svenska säkerhetspolitiska doktrin
som vi lever med och som slår fast att vi är och ska
förbli alliansfria att förena med den säkerhetspolitik
som växer fram i EU? Detta hör definitivt hemma i
den här debatten.
Sedan gäller det målformuleringarna i konventet.
Jag tycker att det är beklagligt att det står i den första
målformuleringen att man ska värna de gemensamma
värderingarna i EU. Vilka är de, och vilka är de som
du menar att Sverige ska lägga in i EU:s framtida
hållning?
Anf. 27 Urban Ahlin (S)
Fru talman! Jag ska fatta mig mycket kort. Jag
tycker att Lotta N Hedström gör en logisk kullerbytta.
Först frågar hon mig hur vi ska kunna värja oss mot
att bli medlemmar i ett gemensamt försvar i Nato.
Sedan säger hon att det växer upp ett europeiskt ge-
mensamt försvar. Det faller på sin egen orimlighet.
Det vi har i dag att behandla är faktiskt ingenting som
har med ett europeiskt försvar att göra. Den säker-
hetspolitiska hållning som vi har stämmer väl överens
med de förslag som finns i konventet.
Anf. 28 Lars Ohly (V)
Fru talman! Urban Ahlin försökte leda i bevis att
det var ett dåligt exempel med Palestinafrågan. Det
var nämligen ett exempel på de hot som jag ser i och
med att det är viktigare att komma överens än vad
överenskommelsen innehåller.
I november 2000 behandlades i FN:s generalför-
samling en resolution som fördömde Israels övervåld
på palestinskt territorium. Vi vet att Sverige skulle bli
ordförande i den europeiska unionen våren 2001. Då
föregicks besluten i generalförsamlingen av en inten-
siv diplomati. EU skulle försöka få en gemensam
position. Sverige deltog mycket aktivt i det arbetet.
Man försökte lappa och laga mellan Storbritannien,
som ville avslå förslaget, och Frankrike, som ville
ställa sig bakom det. Det slutade med att Sverige i
enighetens namn, trots att EU inte hade någon ge-
mensam position och inte heller lyckades komma
överens om något gemensamt förhållningssätt i röst-
ningen, lade ned rösten.
På det sättet menar Urban Ahlin att vår utrikespo-
litiska röst blev tydligare, starkare eller på ett klarare
sätt gav stöd åt palestiniernas rätt till en självständig
stat eller på ett tydligare sätt tog avstånd från den
israeliska ockupationen och den militära maktens
övervåld. Nej, det är naturligtvis orimligt att dra den
slutsatsen, så mitt exempel kanske inte var så vansin-
nigt i alla fall.
Det finns fler exempel. I handelspolitiken inom
världshandelsorganisationen WTO utesluter man
närmast samarbete med fattiga länder. Man förutsät-
ter ett samarbete enbart inom EU:s ram där EU-
kommissionen har ett oerhört starkt inflytande och
där Sverige till slut tvingas underordna sig. Vi får inte
heller företrädas av vår egen utrikesminister i för-
handlingarna.
Om man sätter överensstämmelse i utrikespoliti-
ken som ett överordnat mål riskerar man att hamna
fel. Innehållet måste vara viktigare än formen.
Anf. 29 Urban Ahlin (S)
Fru talman! Jag instämmer. Jag har samma åsikt
som Lars i det sista. Man kan inte ha som överordnat
mål in absurdum att vi alltid ska ha en gemensam
position i Europeiska unionen. Det är därför vi är
emot en utvidgning av majoritetsomröstningar i Eu-
ropeiska unionen. Vi tycker att detta rör kärnan av
nationellt självbestämmande. Det jag har påtalat är att
vi ska sträva efter att ha en gemensam position för att
det i alla lägen gör att EU har en starkare röst i värl-
den.
Ditt förslag var ett vansinnigt exempel. Du menar
att vi skulle kunnat ena oss om en gemensam hållning
att säga nej till palestiniernas rätt till en egen stat. Det
faller på sin egen orimlighet. Det går inte att hitta
förslag där Europeiska unionen skulle ta några sådana
uttalanden.
Det kan finnas felaktigheter. Vi kan ha röstat fel
vid något tillfälle, men jag lägger mig inte i det. Det
kan vi ha en annan diskussion om. Det handlar om
hur vi ser på det gemensamma arbetet med europeisk
utrikes- och säkerhetspolitik, om vi ser det som en
tvångströja som tvingar oss bakåt eller om vi ser det
som en språngbräda för ökat inflytande. Här skiljer
sig Vänsterpartiet och Socialdemokraterna åt. Vi ser
det som en språngbräda för vår utrikespolitik, inte
som en tvångströja.
Anf. 30 Lars Ohly (V)
Fru talman! Det är bra att Urban Ahlin menar att
det finns brister och att det inte alltid är viktigare att
komma överens än att företräda en riktig politik. Men
det agerande som skedde i november 2000 ledde till
att Sverige i namn av enighet inom den europeiska
unionen svek palestiniernas sak.
Om man utökar rätten till kvalificerat majoritets-
beslutsfattande och om man strävar efter en allt större
enhet och en allt större överensstämmelse mellan de
ingående staternas utrikespolitik kommer det att leda
till att vi får svårare att företräda den utrikespolitik
som jag menar att vi historiskt sett har anledning att
vara stolta över. Det är en utrikespolitik som har talat
klarspråk oavsett vem som har begått övergrepp,
oavsett vem som har stått för förtryck eller misär för
människor och oavsett vilken supermakt som har
hanterat olika situationer utifrån sina egna intressen
och inte utifrån människors bästa. Den utrikespoliti-
ken hotas av att vi ser enighet inom den europeiska
unionen som så oerhört viktig att vi ibland är beredda
att lägga oss platt.
Anf. 31 Urban Ahlin (S)
Fru talman! Jag instämmer med Lars Ohly. Det är
helt klart att vi har anledning att vara stolta över den
utrikespolitik som vi har fört historiskt och alltjämt
för. Det du uttalar är något slags oro för att Sveriges
röst i världen skulle tystna när vi ser att mänskliga
rättigheter förtrycks eller att terroristbekämpning går
till på felaktigt sätt. Den villfarelsen vill jag ta bort
ifrån dig. Om det är någon utrikesminister i den här
världen som tydligt sagt ifrån när åtgärder gått långt
utöver vad som varit befogat så är det Anna Lindh.
Det finns inget som lägger band på oss när det
gäller att göra uttalanden och att synas. Det handlar
om huruvida det är bra att få en samordnad position
inom Europeiska unionen i vissa frågor. Svaret är ja.
Det ger ett större inflytande för våra idéer i världen.
Anf. 32 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Det finns alltid en spänning mellan
utrikes- och inrikespolitik hos Vänsterpartiet och
Miljöpartiet. Man ska vara väldigt stark i utrikespoli-
tiken och ha en egen röst, men i inrikespolitiken sitter
man ju med och kompromissar hela tiden med rege-
ringen. Det var inte det som var min huvudpoäng,
men det är alltid värt att upprepa.
Det som Urban Ahlin sade om att EU ska spela en
större och bättre roll i världen instämmer jag i, att
europeiska värderingar ska hävdas, men också det
han sade om civil stormakt. Det finns ett stort opini-
onsintresse för militära aktiviteter. Det civila är som
hälsan tiger still. Det är inte så intressant.
Det finns en sak som man aldrig kommer ifrån i
den här diskussionen. Det är att USA - om vi nu tar
det som jämförelse - är ett rikt dynamiskt land som
har väldiga resurser. Det gör USA attraktivt för andra
länder att ha som stöd och partner. Då kommer man
inte ifrån det som är väldigt centralt för EU och euro-
péerna, nämligen att man måste få en bättre europeisk
ekonomi. Det är visserligen mitt yrke, men jag kom-
mer aldrig ifrån att det blir naivt om man talar om
Europas roll i världen och inte samtidigt noterar att
européerna har misslyckats med att skapa en dyna-
misk ekonomi som gör Europa attraktivt för resten av
världen.
Anf. 33 Urban Ahlin (S)
Fru talman! Vad ska jag säga om detta? Jag håller
med om att det inrikespolitiskt är lyckosamt när vi
gör kompromisser och på det sättet försöker samar-
beta och få fram gemensamma positioner. Jag tycker
att det har varit en lyckosam politik. I övrigt tycker
jag att det är bättre med ett rikt EU än ett fattigt EU.
Anf. 34 Göran Lennmarker (M)
Fru talman! Det är en sak i Urban Ahlins anföran-
de som jag tycker är bekymmersam. Om vi utgår
ifrån - jag tycker mig ändå uppfatta det - att EU
borde kunna ha en betydligt starkare utrikespolitik
borde vi kunna göra mycket mer. Bekymret är ofta
det vi inte gör. Det handlar inte så mycket om mot-
sättningar utan om det vi inte gör. Då försöker vi
finna beslutsordningar för detta.
Min erfarenhet av majoritetsbeslut i EU är att man
faktiskt där anstränger sig mer för att hitta en gemen-
sam linje. Det är sällan man går till omröstning, för
att inte säga aldrig. Men just beslutsordningen majo-
ritetsbeslut gör att man är angelägnare om att finna
varandra. Det tror jag är det centrala i vår strävan att
få en bättre beslutsordning för utrikespolitiken, näm-
ligen just att länderna ska ha starkare incitament att
söka sig fram till en gemensam position.
Men det är naturligtvis kvaliteten på besluten, in-
nehållet, som måste vara avgörande. Det är inte bra
att fatta ett tokigt beslut i enhällighet. Det måste na-
turligtvis vara ett bra beslut. Jag tycker dock att de
mål som nu uttryckligen formuleras i utrikespolitiken
är mycket bra. De ger just den här basen.
Anf. 34 Göran Lennmarker (M)
Fru talman! Det är en sak i Urban Ahlins anföran-
de som jag tycker är bekymmersam. Om vi utgår
ifrån - jag tycker mig ändå uppfatta det - att EU
borde kunna ha en betydligt starkare utrikespolitik
borde vi kunna göra mycket mer. Bekymret är ofta
det vi inte gör. Det handlar inte så mycket om mot-
sättningar utan om det vi inte gör. Då försöker vi
finna beslutsordningar för detta.
Min erfarenhet av majoritetsbeslut i EU är att man
faktiskt där anstränger sig mer för att hitta en gemen-
sam linje. Det är sällan man går till omröstning, för
att inte säga aldrig. Men just beslutsordningen majo-
ritetsbeslut gör att man är angelägnare om att finna
varandra. Det tror jag är det centrala i vår strävan att
få en bättre beslutsordning för utrikespolitiken, näm-
ligen just att länderna ska ha starkare incitament att
söka sig fram till en gemensam position.
Men det är naturligtvis kvaliteten på besluten, in-
nehållet, som måste vara avgörande. Det är inte bra
att fatta ett tokigt beslut i enhällighet. Det måste na-
turligtvis vara ett bra beslut. Jag tycker dock att de
mål som nu uttryckligen formuleras i utrikespolitiken
är mycket bra. De ger just den här basen.
Anf. 35 Urban Ahlin (S)
Fru talman! Jag förstår inte riktigt logiken i det
som Göran Lennmarker säger. Han säger att det är
oerhört bra att vi alltid försöker att se till att vi får ett
enhälligt beslut och att vi alltid jobbar utifrån detta.
Det beror, enligt Göran Lennmarker, på att det finns
en beslutsordning i Europeiska unionen som upp-
muntrar detta.
Jag håller med om det. Det är enhällighet som
gäller förutom i vissa få fall där det är öppet för majo-
ritetsomröstning. Du säger också själv att man aldrig
har använt detta. I nästa andetag säger du att du vill
ha mer majoritetsomröstning för att den vägen tvinga
fram fler gemensamma ställningstaganden. Jag förstår
inte hur det hör ihop.
Jag tror att man i den europeiska unionen strävar
efter gemensamma positioner för att det helt enkelt
gör att EU:s position blir starkare. Så fort man har en
splittrad europeisk union i en utrikespolitisk fråga
kommer man att bli utnyttjad och splittrad av krafter-
na runtomkring. Det är det som är drivkraften. Det är
inte vad som står i stadgarna om hur besluten ska gå
till. Det är viljan att få ett enigt beslut som kan för-
ändra saker och ting på marken. Jag förstår inte din
logik i att om vi öppnar upp för majoritetsomröstning
så kommer det att leda till fler gemensamma positio-
ner.
Anf. 36 Göran Lennmarker (M)
Fru talman! Det är faktiskt en erfarenhet som vi
har inom EU. Vi hade en tid när allting togs med
enhällighet. Sedan kom den så kallade enhetsakten
som innebar att man tog majoritetsbeslut vad gäller
den gemensamma marknaden. Det innebar att man
kom väsentligt mycket längre också i enhällighet när
man införde denna beslutsordning. Det har sedan gått
igen på många olika områden där just strävan att
finna en konsensus med en kvalificerad majoritetsbe-
slutsordning har lett till att man står starkare gemen-
samt. När man har enhällighet har det lätt blivit så att
man inte gör några försök. Man står kvar på sina
positioner. Det är väl också det som har skett i delar
av utrikespositionen, att man bara stått på sina posi-
tioner. Man har aldrig brytt sig om att söka sig fram
till en gemensam ståndpunkt.
Anf. 37 Urban Ahlin (S)
Fru talman! Jag tror att vi skiljer oss åt när det
gäller anledningen till att detta har vuxit fram. Göran
fokuserar på att vi har fattat beslut om att få fram en
gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och att man i
Nicefördrag och annat har öppnat upp för en möjlig-
het att kunna fatta majoritetsbeslut. Det handlar då
om implementering av beslut som har fattats med
enhällighet.
Jag tror inte att det är på det sättet. Jag har en
materialistisk historieuppfattning här. Det är snarare
det som har skett på marken som påverkar hur unio-
nen arbetar. Det jag, fru talman, i min stapplande
inledning försökte påtala var att EU har gjort goda
saker på den europeiska kontinenten. Men vi miss-
lyckades på Balkan i början. Jag tror att detta var den
drivkraft som gjorde att Europas ledare faktiskt sade:
Nej, detta vill vi inte uppleva en gång till. Låt oss se
till att vi har ett mer enigt uppträdande, att vi samlar
oss kring en politik, försöker bli starkare i civil och
militär krishantering och ser till att sträva efter ge-
mensamma positioner. Alternativet är ju så mycket
sämre.
Jag tror att det är precis detta vi kommer att se nu
också med Irakkonflikten. Vi har varit oerhört splitt-
rade, men det finns en kraft som säger: Nej, så här
kan vi inte fortsätta. Vi måste gå vidare.
Jag tror alltså inte att det är regelverket som så-
dant som gör att vi strävar efter gemensamma posi-
tioner utan snarare läget på marken.
Anf. 38 Ingvar Svensson (Kd)
Fru talman! I den här debatten känner jag mig lite
som katt bland hermelinerna. Det är bara jag och
Kerstin Lundgren som representerar konstitutionsut-
skottet; de andra är fina utrikespolitiker. Sedan är jag
väl lite udda på en annan punkt eftersom Kristdemo-
kraterna är det enda parti som inte har någon motivre-
servation, bortsett från regeringspartiet. Det beror på
att vi med de öppna och problematiserande skriv-
ningarna har fått de synpunkter vi framfört under
utskottets arbete tillgodosedda.
Fru talman! Det var faktiskt utrikes- och säker-
hetspolitiken som var den utlösande faktorn för det
Europasamarbete som växt fram sedan andra världs-
kriget. Det som i dag kallas Europeiska unionen till-
skapades för att förhindra återkommande förödande
krig i Europa. Fredstanken är det bärande argumentet
för EU, även om samarbete inom olika områden är av
värde i sig. Genom att integrera de europeiska län-
derna i ekonomiskt avseende skapar man ett ömsesi-
digt beroende, vilket i sig blir fredsbevarande. En titt
i backspegeln klargör, vilket många har varit inne på
här, att denna idé har visat sig hållbar under ett halvt
sekel. EU kan alltså sägas vara ett exempel på en
framgångsrik utrikes- och säkerhetspolitik.
Fru talman! Vi kristdemokrater delar uppfattning-
en om en enhetlig uppbyggnad av unionen så att man
slipper tudelningen mellan EG och EU och därmed
också avvecklar pelarsystemet. Det är därför rimligt
att EU blir den juridiska personen för samarbetet i
framtiden.
Fru talman! EU:s framtidskonvent är nu inne på
sitt slutvarv. Något som började i Laeken i slutet på
2001 håller nu på att utvecklas till en slutprodukt redo
att levereras till toppmötet i Thessaloniki. Det finns
mycket positivt att säga om processen i konventet.
Själv tillhör jag dem som blev positivt överraskade.
Erfarenheterna från det tidigare konventet om stad-
garna om mänskliga rättigheter var inte så upplyftan-
de - jag syftar då på själva sättet att arbeta. Men det
nuvarande framtidskonventet har arbetat öppet och
med stor lyhördhet för meningarna inom konventet.
Speciellt viktigt tror jag det var att det på vissa strate-
giska områden tillsattes arbetsgrupper för att ta fram
underlag.
Ett problem har varit att frågan om balansen mel-
lan institutionerna inte blev föremål för sådan be-
handling. Möjligen kan det bero på presidiets eller
dess ledningsfunktions önskan om att styra upp dessa
frågor på ett visst sätt. Detta förhållande har lett till
att skarpa motsättningar nu i konventets slutfas ut-
kristalliseras just omkring institutionerna. I fredags
föredrogs muntligen ett slags kompromiss på områ-
det. Såvitt jag kan bedöma är det ett undermåligt
förslag som knappast kan anses göra skäl för namnet
kompromiss. Ska det kallas det får vi - för att citera
en känd politiker - nog gå ned i spagat.
Den så kallade kompromissen innebär att Nice-
fördraget tillämpas såvitt avser institutionerna till
2009. Därefter gäller följande:
· Det ska vara en kommissionär per medlemsstat,
men bara 15 ska ha rösträtt. Rösträtten cirkulerar
jämlikt mellan medlemsstaterna.
· Det blir en permanent ordförande för Europeiska
rådet. Man har dock nu ändrat den engelska titeln
till Chairman i stället för President.
· Europeiska rådets ordförande ska ha en roll i
unionens utrikespolitik. Det innebär att unionens
utrikesminister, något man också har föreslagit
ska tillskapas, får en något mindre framträdande
roll.
· Det blir också några förändringar när det gäller
antalet ledamöter i Europaparlamentet samt frå-
gorna om kvalificerad majoritet.
· Lagstiftande rådet och Allmänna rådet samman-
förs i viss utsträckning.
· Det roterande ordförandeskapet för fackminister-
råden förlängs från sex månader till ett år.
Fru talman! Vi är för vår del övertygade om att
konstruktionen av maktfördelningen inom EU måste
bygga på den hybrid som tidigt utvecklades. Kom-
missionen ska även i fortsättningen ha monopol på
initiativrätten och vara en oberoende självständig
kraft, och Europaparlamentet ska delta i beslutspro-
cessen. Rådet ska tillsammans med parlamentet utgö-
ra den lagstiftande funktionen. Enligt Kristdemokra-
terna bör huvudprincipen för beslut inom unionen
vara den så kallade gemenskapsmetoden.
Ett antal förslag inom konventet riskerar att leda
till en totalförstöring av systemets uppbyggnad. För
mycket av praktiskt ad hoc-tänkande präglar flera
förslag. Jag skulle vilja se lite mer av kontext, det vill
säga omsorg om maktsystemets konstruktion och
samband.
Fru talman! En permanent ordförande för Euro-
peiska rådet kommer att leda till en underminering av
kommissionens ställning och kommissionsordföran-
des roll i synnerhet. Än tydligare blir detta om denne
ordförande ska ha en viktig roll i unionens utrikespo-
litik. Med detta får unionens utrikesminister en något
mindre framträdande roll.
Fru talman! Denne så kallade utrikesminister, som
har diskuterats tidigare här i dag, är dessutom till sin
karaktär en märklig figur. Han eller hon ska vara
ordförande för utrikesfrågorna i rådet men samtidigt
vice ordförande i kommissionen med ansvar för utri-
kesfrågorna. Detta kallas för dubbelhattning. Var och
en kan ju tänka sig hur det skulle se ut med någon
med två hattar på. I min fars hembygd, nämligen
östra Göinge, fanns ett original som även jag såg
några gånger när jag var liten. Hon kallades Klämda-
Tilda och hade alltid flera hattar på sig. När man
frågade henne varför hon hade det svarade hon alltid
- och jag översätter till normalsvenska - "när man
har råd till det". På göingska, som jag är dålig på,
skulle det väl låta ungefär: "ess en har rå te att".
Frågan är om EU har råd med en dubbelhattad ut-
rikesminister. Om man i stället tar bilden av att sitta
på två stolar kommer man nog till mer av realism.
Dubbelhattningen innebär en olycklig sammanbland-
ning av institutionerna. Här finns som jag ser det en
allvarlig brist på kontext. Det är kanske svårt att hitta
bra svenska analogier, men man kan jämföra dubbel-
hattningen med om en justitieminister samtidigt också
vore medlem av Högsta domstolen.
Fru talman! Jag vill avslutningsvis bara peka på
att EU har ett globalt ansvar framöver för att skydda
och förbättra miljön samt verka för en hållbar förvalt-
ning av de globala värdena. Till exempel bör man
verka för biologisk mångfald, bevarande av atmosfä-
ren, tillgång till rent vattnen och en effektiv preven-
tion av hiv/aids.
Unionens politik inom området för utvecklings-
samarbete ska baseras på långsiktighet med målet att
utrota strukturell fattigdom, att arbeta för en hållbar
ekonomisk, social och miljömässig utveckling, att
uppmuntra alla länders integration i världsekonomin
samt att utveckla och befästa demokrati och rättssys-
tem och genom detta reducera konfliktorsaker.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till för-
slaget till beslut i betänkandet i dess helhet.
Anf. 39 Anna Lindh (S)
Fru talman! Ett tag verkade det bli en debatt för
eller emot Nato eller för eller emot EU. Det tycker
jag är onödigt. Det viktigaste vi har att diskutera just
nu är faktiskt EU:s yttre förbindelser och hur dessa
kan stärkas. Det är inte bara avgörande för EU utan
också avgörande globalt att vi kan stärka vår gemen-
samma utrikespolitik.
Detta är ingen fråga som handlar bara om institu-
tioner eller former. Det handlar i högsta grad om hur
vi kan påverka verkligheten. Urban Ahlin började
med att ta en del exempel. Det handlar om Balkan. I
dag handlar Balkan om krig eller fred, och EU har här
det avgörande positiva inflytandet. Det handlar om
Mellanöstern. I dag handlar det om den fredsplan som
alla parter nu håller på att enas kring. Denna
fredsplan skulle inte ens ha funnits om inte EU:s
gemensamma utrikespolitik hade påbörjats.
I dag handlar det till exempel också om Kongo,
där EU kan få spela en avgörande roll. Kongo är
också det mest aktuella exemplet, ett land där man
haft krig i och med grannländer i över fem år. Tre
miljoner människor har dött. Äntligen har man fått en
fredsöverenskommelse. Äntligen håller man på att få
en övergångsregering. Äntligen håller man på att ta
sig ur krisen. Just i det läget tillstöter dock nya pro-
blem: ett krig i kriget uppe i nordöstra Kongo, i Bu-
nia.
Vem vänder sig då FN:s generalsekreterare till
och ber om hjälp? Afrika kan göra en del men kan
inte göra det ensamt. Asien kan göra en del men kan
inte ta ledaransvaret. USA prioriterar det inte. I det
läget är det EU som FN:s generalsekreterare vänder
sig till. Och vi har i dag med försvars- och utrikesut-
skottet diskuterat de svenska förutsättningarna att
bidra.
Det här är bara ett exempel från Afrika på att EU
behövs. Men vi behöver också EU:s gemensamma
utrikespolitik på Balkan och i Mellanöstern för vikti-
ga mål som mänskliga rättigheter, fattigdomsbe-
kämpning och demokrati. Det är det som konventets
arbete och betänkandet ytterst handlar - hur förstär-
ker vi våra möjligheter att arbeta för dessa viktiga
principer?
Vi vet ännu inte vad resultatet kommer att bli av
konventets arbete. Men allmänt sett kan vi se att det
finns många bra förslag och att det är positivt om man
får ett begripligt fördrag som kan förstås av medbor-
garna om den allmänna inriktningen att stärka den
gemensamma utrikespolitiken. Det är bra att målen
blir tydligare, att konfliktförebyggande och civil
krishantering tydligt blir en del av de så kallade Pe-
tersbergsuppgifterna, att fattigdomsbekämpning och
mänskliga rättigheter blir mål för EU, att man erkän-
ner att olika mål och områden måste samverka, vilket
också innebär att vi inte längre kan ha till exempel en
jordbrukspolitik som verkar tvärtemot biståndspoliti-
ken.
För att klara tydliga mål när det gäller utrikespo-
litiken måste man också stärka EU:s gemensamma
kapaciteter, både för civil och för militär krishante-
ring. Det är naturligt att man visar varandra solidaritet
i terroristbekämpningen. Så görs redan, men nu
handlar det också om att göra det tydligare i för-
draget.
Det är bra att man utökar möjligheten till majori-
tetsbeslut för att genomföra frågor där man är överens
och där man redan har kommit överens men att man
samtidigt behåller huvudregeln, att man måste fatta
beslut med konsensus när det gäller nationell säker-
het.
Jag tycker alltså att det finns många positiva saker
som vi har sett i konventsförslagen så här långt. Se-
dan har vi haft en diskussion här, och man har haft en
lång diskussion i konventet, om andra institutionella
frågor, till exempel dubbelhattningen. Låt mig från
början slå fast att vi inte ska ha någon övertro på att
institutionella lösningar löser politiska problem och
ger enighet. I grunden handlar det faktiskt om att
medlemsländerna måste sätta sig gemensamt och
diskutera sig fram till en gemensam syn och gemen-
samma lösningar. Det finns ingen quick fix när det
gäller utrikespolitiken. Men det är klart att man kan
pröva dubbelhattningen om man samtidigt får denna
person starkt knuten till rådet och att man gör till-
räckligt tydligt i de institutionella frågorna vad rådet
är ansvarigt för och vad kommissionen är ansvarig för
så att det inte blir en organisatorisk mischmasch som
kan leda till större problem i praktiken.
Låt mig också slå fast att det inte finns några för-
slag hittills som på något sätt hotar den militära alli-
ansfriheten. Och det är viktigt. Skälen till att vi är
tveksamma för att inte säga direkt mot förslagen om
ömsesidiga försvarsförpliktelser och möjligheterna
för närmare samarbete mellan vissa stater handlar
framför allt om att vi ser en väldigt stor risk för en
uppdelning av EU och risken att vi får ett splittrat EU
i stället för det starka och gemensamma EU som vi
vill ska kunna agera.
I det sammanhanget får jag väl ändå ta upp Carl B
Hamiltons Natofrågor. Jag skulle vilja fråga honom:
Vilka säkerhetsfördelar ser Carl B Hamilton av ett
svenskt Natomedlemskap? Sverige har inte ett säker-
hetsunderskott. Sverige har ett säkerhetsöverskott. I
en politisk organisation som EU går man med för att
man har en politisk gemenskap. Man tycker att det är
positivt med den politiska gemenskapen. I en militär
organisation som Nato går man med för att man tyck-
er att det ska ge ökad militär säkerhet. Vi vet att vi
inte får ökad militär säkerhet av ett Natomedlemskap.
Varför vill Folkpartiet ha ett svenskt Natomedlem-
skap? Jag har förstått att majoriteten av Folkpartiets
medlemmar också ställer den frågan. Därför är det
viktigt att svara på den.
Lars Ohly talar om den dubbla agendan när det
gäller utrikespolitiken. Nej, Lars Ohly, det finns ing-
en dubbel agenda. Lars Ohly säger att vi inte erkänner
att EU har förändrats. Jo, visst har vi gjort det. Men
precis som Urban Ahlin påpekade i sin inledning har
världen också visat oss hur den har förändrats. När vi
talade om EU:s krishantering för fem år sedan hade vi
inte ens sett resultatet efter Kosovokriget. Det som vi
såg efter Kosovokriget var faktiskt att man inte kom
dit med de fredsbevarande styrkorna i tid. Man hade
inte möjlighet att förhindra fortsatta övergrepp, och vi
var för dåliga på att samordna civila insatser, polisin-
satser, militära insatser och insatser som skulle stärka
demokratin. I det läget fick EU:s olika ledare en or-
dentlig tankeställare om att man måste förbättra insat-
serna inom EU och att man dessutom måste vara
beredd på att kunna klara sådana insatser mer på egen
hand och att man därför måste stärka den militära
krishanteringen samtidigt som man bygger ut den
civila krishanteringen.
Detta har inte varit någon gömd dagordning. Det
är någonting som vi har diskuterat mycket, ofta och
öppet under de år som har gått, men där gränsen na-
turligtvis går mellan ömsesidiga försvarsförpliktelser,
försvarsgarantier eller någonting som gör att vi blir
del av en annan försvarsunion.
Fru talman! Avslutningsvis tycker jag att mycket i
konventet ser positivt ut. Jag tycker att det viktiga för
oss i Sveriges riksdag är att fortsätta att diskutera hur
vi gemensamt kan stärka EU:s utrikes- och säkerhets-
politik för att verkligen bli ett starkt globalt verktyg
för fred, demokrati och mänskliga rättigheter.
Anf. 40 Lars Ohly (V)
Fru talman! Jag är glad över det tydliga beskedet
om att det minsann inte finns någon dubbel agenda
utan att Sverige står fast vid den militära alliansfri-
heten. Samtidigt: Finns det inte något som helst pro-
blematiskt med att den socialdemokratiska regeringen
har ingått en säkerhetspolitisk doktrin och en över-
enskommelse om en sådan med partier som nu full-
ständigt fjärmas från samma doktrin och säger att
nästa naturliga steg är ett svenskt medlemskap i Na-
to? Det är ju vad Göran Lennmarker står och säger
här och som står i deras reservation till det här betän-
kandet. De ansluter sig ju till den linje som Folkparti-
et har och som gjorde att Folkpartiet uteslöts från en
sådan överenskommelse vintern 2002. Finns det ing-
en som helst komplikation med att den breda majori-
tet som utrikesministern påstod sig ha skaffat för en
svensk militär alliansfrihet numera är mycket smala-
re? Finns det inget problem med att dem som man har
gjort en överenskommelse med i stort sett talar om att
den rimliga tolkningen av den doktrinen är att Sverige
bör gå med i Nato? Självklart är det ett problem. Men
utrikesministern valde att ställa Folkpartiet åt sidan
därför att man tydligt var för ett Natomedlemskap.
Sedan valde man att ställa Miljöpartiet och Vänster-
partiet åt sidan därför att vi stod för den socialdemo-
kratiska kongressens beslut när det gäller militär
alliansfrihet, och det var inte ett sätt att undvika be-
skyllningar för dubbel agenda.
Dessutom finns det en mängd förslag som nu pre-
senteras och som faktiskt leder till att det blir svårare
att se den nationella utrikespolitiken i framtiden. Det
gäller utökad användning av röstning med kvalifice-
rad majoritet även kring utrikes- och säkerhetspolitis-
ka frågor, men det gäller också posten som en utri-
kesminister, någon sorts gemensam talesperson för
utrikespolitiska frågor för den europeiska unionen.
Detta försvårar för oss att föra en självständig och
radikal utrikespolitik.
Anf. 41 Anna Lindh (S)
Fru talman! Det exempel på att vi inte kan föra en
självständig utrikespolitik som Lars Ohly tog upp i
debatten med Urban Ahlin är - låt mig vara ärlig och
säga det - ett misstag som begicks för två och ett
halvt år sedan. Vi har omröstningar i FN varenda
månad. Vi har ett antal omröstningar varenda månad.
En gång röstade vi mot det som är vår normala linje.
Det var ett misstag. Det kan jag erkänna i efterhand.
Men att ett misstag begås på två och ett halvt år är väl
inte riktigt skäl för att säga att Sverige nu inte längre
kan bedriva en utrikespolitik.
Men vad är det som kan göra att det inte bara blir
omröstningar och inte bara retorik utan att man fak-
tiskt också genomför det? Jo, det är att EU försöker
att agera gemensamt när det gäller stora kriser. Och
där har väl inte Lars Ohly eller Vänsterpartiet heller
någon glädje av att Sverige står som ett isolerat land
eller att andra europeiska länder som isolerade öar
utan att vi faktiskt gemensamt kan agera till exempel
för EU:s färdplan som innebär en palestinsk stat
2005?
Det blir oerhört mycket kraftfullare än om Sverige
skulle agera ensamt. Jag förstår inte att Vänsterpartiet
genom att fortsätta att ihärdigt säga nej till EU där-
med också valde att ställa sig utanför den säkerhets-
politiska överenskommelse som ni annars hade kun-
nat vara en del av. Jag vet att jag, oavsett vad Mode-
raterna säger om tolkningen, har ett brett stöd både
hos svenska folket och i svenska riksdagen för att
Sverige ska fortsätta att vara militärt alliansfritt.
Anf. 42 Lars Ohly (V)
Fru talman! Jag tror att utrikesministern aldrig har
varit så tydlig. Jag har aldrig någonsin så tydligt som
utrikesministern nu uttrycker sig hört att det var ett
misstag att agera på det sätt man i november 2000 i
FN:s generalförsamling gjorde inför omröstningen
om en resolution som fördömde Israels övervåld på
palestinskt ockuperat territorium. Självklart välkom-
nar jag detta. Det är ett mycket tydligt ställningsta-
gande mot hur Sverige då agerade. Om det skylls på
ett misstag accepterar jag det. Det är åtminstone tyd-
ligt att man då inte gjorde vad man borde ha gjort,
nämligen ha stått upp för den palestinska befolkning-
ens rättigheter.
Men lite för snabbt går utrikesministern förbi det
problem som det ändå måste vara att man först slår
sig för bröstet och säger: Vi har fått en bred säker-
hetspolitisk doktrin, en överenskommelse mellan fyra
partier i Sveriges riksdag. Sedan - i princip samma
dag som den offentliggörs - säger ett av de ingående
partierna att man inte riktigt tolkar den som utrikes-
ministern gör. Ett annat parti, Kristdemokraterna,
säger att man inte utesluter Natomedlemskap i en
framtid. I dagens debatt säger Göran Lennmarker att
nästa naturliga steg - utifrån denna säkerhetspolitiska
doktrin, som också Göran Lennmarker hyllar - är ett
svenskt medlemskap i Nato.
Om detta inte ses som ett problem för en regering
som faktiskt har sagt sig vara mycket nöjd med att ha
skapat en bred majoritet bakom den säkerhetspolitis-
ka doktrinen förstår jag inte hur ett problem ser ut.
Anf. 43 Anna Lindh (S)
Fru talman! Vi är inte överens med Moderaterna
om den tolkningen - det är väl uppenbart - utan det
tycker jag snarare är ett problem för Moderaterna än
för Vänsterpartiet.
Anf. 44 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Det är alltid konstigt med dem som
säger att saker och ting är för evigt, vare sig det gäller
alliansfrihet eller det gäller euroutanförstående eller
medlemskap. Vi är, Lars Ohly, medlemmar i en de-
mokrati, och demokratier kan alltid ändras.
Anf. 47 Anna Lindh (S)
Fru talman! Säkerhetsunderskott och säker-
hetsöverskott betyder helt enkelt att Sverige har ett
väldigt bra säkerhetspolitiskt läge. Vi ser ingen an-
ledning att ändra på det och förstår inte varför Carl B
Hamilton vill förändra det.
Jag tycker att det är en konstig prioritering att dis-
kutera Nato här i stället för EU. Om riksdagen en dag
ska diskutera ett betänkande som handlar om EU:s
yttre förbindelser - vi kan ju se hur EU växer i styrka,
hur EU:s betydelse ökar och hur det är avgörande för
framtiden att EU kan spela en global roll i utrikes-
och säkerhetspolitiken - tycker jag att vi ska koncent-
rera oss på hur EU bäst gör det i stället för att diskute-
ra en organisation som har uppenbara och stora pro-
blem efter Irakkrisen.
Det är klart att Irakkrisen var ett problem för EU.
Men EU är en politisk organisation som har ett
mycket bredare samarbete. Irakkrisen däremot var ett
mycket stort problem för Nato. Det är inte därför som
vi inte ska gå med i Nato men jag tycker att det är
konstigt att i det här läget prioritera just debatten om
den organisationen. Det är väl viktigare att nu se vad
vi kan göra för att gemensamt stärka alla de olika
instrument som EU har till sitt förfogande för att
kunna verka för fred, för demokrati och för mänskliga
rättigheter - för allt detta, och där tror jag faktiskt att
vi har ett gemensamt intresse i riksdagen för att EU
ska kunna verka.
När det gäller Natomedlemskapet vet vi att svens-
ka folket säger nej och att en majoritet i riksdagen
säger nej, och de gör det på goda grunder.
Anf. 48 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Det sista är väldigt konstigt. Om man
tycker att någonting är rätt argumenterar man för det.
Och tycker man att någonting är fel argumenterar
man mot det. Men man kan inte säga: Därför att
många tycker en viss sak avstår jag från att driva min
egen åsikt.
Jag vet inte om det är den ultimativa sifoismen, si-
fokratin, som ska råd - att Anna Lindh gör det som
opinionsmätningarna pekar på, för eller mot. I så fall
skulle Anna Lindh i dag vara mer positiv till Nato-
medlemskap än för en vecka sedan eftersom det se-
dan dess har publicerats en rapport i DN. Jag tror
faktiskt inte att Anna Lindh är så korkad att hon har
sin inställning formad av det som står på DN Debatt.
Men logiken i det som Anna Lindh säger är precis
detta, att det är SIFO som avgör ställningstagandena.
Nej, för att göra det mycket tydligt och konkret
tycker jag att om Sverige i dag vore med i Nato skulle
vi sitta inte bara tillsammans med de andra Natolän-
derna utan även tillsammans med Ryssland och dis-
kutera hur utrikes- och säkerhetspolitiken i vår del av
Europa ska hanteras inom det nya Nato. Vilka upp-
gifter ska man ha? Var ska man operera och hur ska
man göra det? Där hade man också kunnat ge ett
bidrag inom Europeiska unionen.
Sedan har vi det lilla försmädliga leendet. Tyckte
Anna Lindh att det var bra att det blev problem inom
Nato? Välkomnas det? Det verkade nästan som att
hon tyckte att det låg i Sveriges intresse att Nato fick
problem.
Anf. 49 Anna Lindh (S)
Fru talman! Nej, jag tycker bara att det som skulle
vara logiskt i dag - eftersom det är vad debatten ska
handla om - är att diskutera EU och hur vi kan stärka
EU:s yttre förbindelser. Det förvånar mig att Carl B
Hamilton inte prioriterar detta i debatten.
Anf. 50 Lotta N Hedström (Mp)
Fru talman! Understundom är det en humoristisk
debatt, men kanske inte så klargörande hela tiden.
Först vill jag helt kort säga följande. När vi gjorde
upp den svenska säkerhetspolitiska doktrinen upplev-
de vi att vi inte längre var inviterade, utan den gjordes
upp bakom vår rygg. Så såg historieskrivningen ut.
Problemet i dag är att EU de facto är en samman-
blandning av politisk och militär organisation. Det är
väldigt svårt för oss att veta om vi är alliansfria när vi
nu också, tyvärr, bejakar en försvarsunion. Det är
svårt att se var inom EU gränsen dras mellan EU och
Nato. Vem ansvarar för vad när nu sammanbland-
ning, samövning och samordning är så omfattande?
Jag vill verkligen att utrikesministern klargör för mig,
för tittarna, för lyssnarna och för väljarna vad skillna-
den inom Nato och EU är mellan deras kapaciteter.
Det lyckades utskottsordföranden inte alls med.
Diskussionen hör definitivt hemma här. Detta
handlar om en gemensam säkerhets- och försvarspo-
litik. Då är Sveriges position som, fortfarande, suve-
rän stat vad gäller vår egen doktrin och vårt eget
förhållande till omvärlden oerhört viktig. Jag önskar
alltså verkligen ett tydligt klargörande här.
Anf. 51 Anna Lindh (S)
Fru talman! Den uppenbara gränsen går vid ömse-
sidiga försvarsförpliktelser och försvarsgarantier -
där går gränsen. När man går över den gränsen passe-
rar man sin militära alliansfrihet.
Det finns inga sådana förslag i dag. Det finns län-
der som skulle vilja göra detta gemensamt. Det tycker
vi är olyckligt därför att man då splittrar EU. Det
finns vissa länder som alltid har velat och alltid
kommer att vilja att göra detta gemensamt för hela
EU. De får inte andra med sig, varken Natoländer
eller militärt alliansfria länder. Vi ser inget hot i det.
De har velat det i många år, de kommer att vilja det i
framtiden, de får inte majoriteten med sig.
Däremot är det viktigt att vi fortsätter att stärka
det som är EU:s både gemensamma utrikespolitik och
instrumenten för att förstärka utrikespolitiken och
genomföra utrikespolitiken, alltifrån bistånd, rättvisa-
re handel till möjligheten till militära insatser, till
exempel att delta i FN:s fredsbevarande och ibland
också fredsframtvingande styrkor. Allt sådant är
viktigt att EU faktiskt kan ställa upp i, och därför är
det också viktigt att vi har resurser till det.
Anf. 52 Lotta N Hedström (Mp)
Herr talman! Dels finns ju diskussioner om att
överta VEU:s § 5, som motsvarar Natos § 5 om öm-
sesidiga försvarsgarantier. Dels finns detta vad gäller
terrorbekämpning. Problemet är att terrorbekämpning
är ett väldigt vitt område. Vi har sett hur USA använ-
der terrorbekämpning som motivation för ett fullska-
ligt krig i ett annat land. Hur vet vi att en sådan gräns
kommer att finnas i EU-samarbetet?
Det finns dessutom ett problem som hänger ihop
med detta, och det handlar om värdegemenskaper.
Det finns som en av de första målsättningarna i det
nya försvarssamarbetet i EU att man ska försvara
gemensamma värden i Europa. Vilka är de? Det är en
så oerhörd splittring, alltifrån en gammal spansk
fascism till svenska neutralitetssträvanden så sent
som för tio år sedan. Sedan finns det också enligt
utrikesministern värdegemenskap med USA. Det sade
ministern senast i den utrikespolitiska debatten i feb-
ruari.
De här värderingarna handlar naturligtvis om det
som kommer att vara på agendan när man gemensamt
prövar vad en terroristbekämpning är.
Anf. 53 Anna Lindh (S)
Herr talman! När det gäller § 5 om de ömsesidiga
försvarsförpliktelserna finns det inte en majoritet
bland EU-länderna för att man skulle införa någon-
ting liknande i EU. Det är därför som vår militära
alliansfrihet inte hotas eller kommer att ifrågasättas.
Terroristbekämpningen handlar däremot om att
visa varandra den solidaritet som vi i praktiken redan
gör i dag men där man också av naturliga skäl bör
sätta in det i fördraget. Vi skulle självklart stödja och
hjälpa våra grannar ifall de råkade ut för en stor och
allvarlig terroristattack redan i dag. Vi samarbetar i
terroristbekämpningen också i dag. Det handlar där-
emot inte om att till exempel sätta in militära styrkor i
förebyggande syfte, det är en annan fråga.
Vilka gemensamma värden har vi? Jag tycker att
det ändå kommer upp ganska bra när det gäller de
gemensamma värdena att vi inte är överens om allt,
det är klart att vi inte är det. Men vi är överens om
demokrati, mänskliga rättigheter och om att bekämpa
dödsstraffet. Det är några exempel på gemensamma
värden som EU har som en grund i sin gemensamma
utrikespolitik.
Anf. 54 Göran Lennmarker (M)
Herr talman! Får jag först lägga mig i det föregå-
ende replikskiftet och säga att i artikel 2 i förslaget till
ett konstitutionellt fördrag står det om unionens vär-
den, där kan man läsa om dem. De överensstämmer i
stort med vad utrikesministern nyss sade.
Får jag då gå över till det egentliga ärendet. Jag
fäster mig vid att utrikesministern ställer sig, som
uppfattade jag det, mycket positiv till konventets
förslag på den gemensamma utrikespolitikens områ-
de. Nu vill jag pressa fram några argument. Det ena
gäller enhällighet som utskottets ordförande Urban
Ahlin tidigare verkade vara mycket negativ till, eller i
alla fall avvisande. Är det rätt att utrikesministern
ändå inte sist och slutligen är beredd att säga att Sve-
riges regering motsätter sig detta? Det finns möjligt-
vis ett förslag, vi är inte framme riktigt i slutet av
konventet. Det finns de som menar att man i framti-
den genom enhälligt beslut kan besluta om kvalifice-
rad majoritetsomröstning. Det skulle vara intressant
att höra hur utrikesministern ser på regeringens posi-
tion vid ett sådant eventuellt beslut.
Det andra är frågan om EU:s utrikesminister och
dubbelhattningen. Starkt knuten till rådet, uppfattade
jag det att utrikesministern sade. Men poängen är väl
att rådet är den beslutsfattande institutionen i frågan
om den gemensamma säkerhets- och utrikespolitiken.
Däremot är väl tanken att man ska vara starkt knuten
till kommissionen vad gäller det dag-till-dag-löpande
just för att få en samordning av det hela.
Det som riksdagens majoritet uppfattar som ett
hot mot den gemensamma utrikespolitiken är att man
inrättar en vald ordförande i rådet som därmed de
facto riskerar att bli den som kommer att styra utri-
kespolitiken och få en dubbelhet mellan kommissio-
nen och rådet. Ser inte utrikesministern en risk i just
detta?
Anf. 55 Anna Lindh (S)
Herr talman! Jag tror fortfarande att konsensus
ska vara grunden för den gemensamma utrikespoliti-
ken. Jag tror alltså inte att det finns möjlighet att
bygga upp en gemensam utrikespolitik om man inte
har konsensus som grunden mellan medlemsstaterna.
Däremot kan man ändå öka möjligheterna till majo-
ritetsbeslut när det gäller genomförande av frågor.
Därför ser jag, som jag uppfattat det, i likhet med
Urban Ahlin konsensus som grunden men med möj-
lighet att utöka majoritetsbesluten på ett antal områ-
den just när det gäller genomförande.
Vad gäller dubbelhattningen måste vi visa vad det
är för funktioner som ska tillhöra kommissionen och
vad som ska tillhöra rådet. Det har framförts förslag
både om att den valda personen ska sitta som en del
av och vice ordförande i kommissionen och om att
personen i fråga ska ha en specialställning i kommis-
sionen, vilket ändå markerar att det fortfarande i
huvudsak är rådets representant. Jag tror att här får
man fortsätta att se hur man kan hitta en bra form,
eftersom den höga representanten har varit väldigt
viktig för vårt gemensamma utrikespolitiska arbete.
Det skulle vara farligt om man i praktiken avskaffade
den höga representanten och lade alla dess funktioner
inom kommissionen. Då tror jag att vi skulle få en
snedfördelning som inte skulle fungera bra.
Jag är väl medveten om riksdagens invändningar
mot en vald ordförande. Jag tycker dock att de förslag
som verkar mejslas ut i konventet pekar på den typen
av kompromissförslag som vi också har markerat från
den svenska regeringens sida. Det är inte en president
med starka beslutsbefogenheter. Detta är en ordfö-
rande som gör att man får något slags samordning av
Europeiska rådet och som kan göra att man samtidigt
kan behålla ett roterande ordförandeskap.
Anf. 56 Göran Lennmarker (M)
Herr talman! Jag tror att risken är stor att vi ändå
bibehåller den här tudelningen av utrikespolitiken när
vi har en ordförande för rådet. Det är lätt hänt att man
ser den franska uppdelningen framför sig. Det var väl
en av förslagsställarna som såg detta, en president till
vilken utrikesministern rapporterar, och sedan sköts
ekonomin och sådana saker av kommissionen. Jag
tror att det är det stora bekymret.
Jag noterar formuleringen om majoritetsbeslut.
Den är något öppnare, jag välkomnar det. Jag tror
faktiskt att vi ska gå till den ordning där vi har majo-
ritetsbeslut med de tre specifika undantagen. Jag tror
att det vore en bättre ordning också för att få fram
konsensus, det säger vår erfarenhet på andra områ-
den.
Slutligen, herr talman, vill jag beträffande Nato-
frågan - det är inte den vi diskuterar nu men jag tyck-
er ändå att det ska sägas - säga att får vi en ordning i
Europa där alla stora och medelstora länder och de
flesta små länder ingår i samma säkerhetsordning når
vi en oerhörd framgång i Europa. Det har aldrig hänt
förut i Europas historia att vi haft det. Det är faktiskt
Nato på väg att ordna, när nu Ukraina söker om
medlemskap och vi har Nato i Rysslandsrådet. Det är
ett fantastiskt värde för alla européer, också för Sve-
rige. Det tycker jag att vi ska erkänna. Det är en stor
sak som Nato åstadkommer genom att alla stora och
medelstora länder ingår i samma säkerhetsordning, att
vi inte har en ren nationalisering av försvaret. Finns
det någonting som inte ska vara nationellt i snäv
mening är det just försvaret. Går vi tillbaka till den
ordningen blir det en mörk period i Europa.
Anf. 57 Anna Lindh (S)
Herr talman! Jag förutsätter att den överenskom-
melse som vi har gjort i bred enighet i Sveriges riks-
dag om att Sverige är och tillsvidare förblir militärt
alliansfritt består. Själv ser jag den militära alliansfri-
heten som naturligt bestående, eftersom jag menar att
det inte ökar vår säkerhet att gå med i Nato. Jag räk-
nar med att Moderaterna också står fast vid denna
överenskommelse för framtiden. Det var en viss osä-
kerhet, som Carl B Hamilton och andra har pekat på,
tidigare.
När det gäller den valda ordföranden till rådet,
herr talman, är jag ändå rätt övertygad om att om vi
ska hitta en ordning framåt - där vi klarar att med så
många nya medlemmar, så många länder som ska
dela på ordförandeskapet - ändå få en stark ställning
också för rådet och ett ordförandeskap som hänger
samman, så behöver vi en vald ordförande i Europe-
iska rådet. Alla andra försöker just nu hitta lösningar
på hur de kan göra sitt arbete mer effektivt och bättre.
Det gör man i kommissionen, det gör man i parla-
mentet. Det måste vi göra också i rådet. Inget samar-
bete blir starkare än den svagaste länken. Därmed
måste vi se till att vi förstärker och effektiviserar vårt
arbete i rådet samtidigt som kommissionen och par-
lamentet förstärker och effektiviserar sitt arbete. Det
är på det sättet som vi skapar de bästa förutsättning-
arna för en bra och stark europeisk utrikespolitik.
Anf. 58 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Jag har några frågor till utrikesmi-
nistern.
Konventets presidium har ju föreslagit för de olika
råden, även för rådet för externa åtgärder, att om
Europeiska rådet enhälligt så beslutar kan man fast-
ställa beslut med kvalificerad majoritet i rådet. Anser
utrikesministern att det är en bra beslutsordning? Jag
själv anser att det vore rimligt att beslut med kvalifi-
cerad majoritet ska fastställas i fördragen.
Det finns en formulering i det senaste utkastet när
det gäller den gemensamma försvars- och säkerhets-
politiken, att den gradvisa utformningen av försvars-
politiken "kommer att leda till" ett gemensamt för-
svar och att det ska vara enhällighet i Europeiska
rådet bakom detta. I det nuvarande fördraget finns en
liknande text, men där står det "skulle kunna leda
till". Ser utrikesministern några problem med de här
formuleringarna?
Sedan blev jag lite konfunderad över utrikesmi-
nisterns mindre kritiska hållning till dubbelhattning-
en. Eftersom utskottsmajoriteten, där ju Socialdemo-
kraterna ingår, är starkt kritisk i denna del börjar jag
fundera på om det är likadant i de här frågorna som
det har varit i frågan om bidrag, där Lena Hjelm-
Wallén först var emot, sedan för och återigen emot ett
bidrag. Eftersom detta är så pass nytt kan jag förstå
att man inte har fastställt en exakt position, men jag
har lite svårt att förstå försvaret av dubbelhattningen
från utrikesministerns sida.
Anf. 59 Anna Lindh (S)
Herr talman! Det är inte så att jag försvarar dub-
belhattningen. Jag försöker mer förklara att jag inte
ser några stora principiella skäl mot dubbelhattning-
en. Däremot ser jag praktiska skäl mot dubbelhatt-
ningen. Jag tycker att det finns väldigt många oklar-
heter och problem i förslaget till dubbelhattning. Men
det är viktigt att markera att det är där de stora pro-
blemen ligger. Det är lätt att tro att man har löst en
fråga genom att man gjort de institutionella föränd-
ringarna. Man ska inte luras att gå in i en principiell
diskussion om detta, för det handlar om hur det fak-
tiskt kommer att fungera i praktiken.
När det gäller formuleringarna att en förändring i
försvarspolitiken "kommer att" eller "skulle kunna"
leda till ett gemensamt försvar, tror jag inte att det
spelar någon roll i praktiken, därför att det är fortfa-
rande samma stora oenighet inom EU. Det är ju inte
bara militärt alliansfria länder som Sverige som inte
vill att EU utvecklas till en försvars- och militäruni-
on, utan det är ju också kärnan av Natoländer. Vi kan
också se att de nytillkomna EU-medlemmarna defini-
tivt inte har vare sig intresse av eller politisk vilja att
se EU utvecklas till en militär- eller försvarsunion.
Anf. 60 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Utrikesministern svarade inte på min
första fråga, om beslut med kvalificerad majoritet ska
kunna fastställas av Europeiska rådet i enhällighet
eller om man ska ställa krav på att det ska finnas med
i fördragen.
Detta med dubbelhattningen är ett intressant om-
råde. Detta måste det också föras en principiell dis-
kussion om, därför att den långsiktiga utvecklingen
av detta är, som jag ser det, oroande. Delvis är det
också oroande att man drar in en EU-president i det
hela liksom dubbelhattningen, som förstör hela sys-
temets konstruktion. Kommissionen ska ju ha initia-
tivrätt och genomförandeansvar. En sådan här ut-
veckling leder ju bort från den hybrid som EU:s kon-
struktion är i dag och leder lätt över till att kommis-
sionen blir något slags regeringskansli. Risken är
också att långsiktigheten och stabiliteten i systemet
försvinner, så att pragmatismen hela tiden vägleder
och dagspolitiken dominerar. Då kanske vi tar några
steg på vägen till något slags parlamentariskt system i
Europa. Är det vad utrikesministern eftersträvar?
Anf. 61 Anna Lindh (S)
Herr talman! Det beror ju på vad vi menar när vi
pratar om den dubbelhattade personen. Om man me-
nar att man ska föra över hela utrikespolitiken till
kommissionen så att det, som en del förslag har gjort
gällande, skulle bli en helt och hållet i kommissionen
sittande dubbelhattad person, då finns det naturligtvis
principiella invändningar från mellanstatliga utgångs-
punkt. Men de flesta tror väl inte i dag att det är den
lösningen som är aktuell, utan att det snarare är en
dubbelhattad person som sitter med sitt huvudansvar i
rådet, ungefär som den höga representanten gör i dag.
Därmed har man inte samma principiella invändning-
ar. Det finns däremot väldigt många praktiska pro-
blem med hur denna uppdelning och denna funktion
ska se ut i praktiken. Jag tycker att det är viktigt att
peka på att det inte bara är en principiell diskussion,
utan att man faktiskt också riskerar att tro att man
löser en massa problem med den här personen fast det
i stället kanske ökar problemen, även om man löser
detta på ett principiellt godtagbart sätt.
Dokument
Beslut
EU:s utrikesrelationer (KUU2)
Riksdagen godkände inte en motion med krav på att regeringens ska agera när det gäller bl.a. ökade krav på lojalitet mellan EU:s medlemsstater.
- Utskottets förslag till beslut
- Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottet