EU:s yttre förbindelser i ett framtidakonstitutionellt fördrag

Fru talman! Det betänkande som vi nu ska debat- tera, KUU2, behandlar EU:s yttre förbindelser. Ett tidigare behandlat betänkande, KUU1, behandlade EU:s framtidsfrågor i stort. Ett tredje planeras också angående EU:s rättsliga arbete. Alla dessa frågor har tidigare diskuterats i det europeiska konventet. Det sammansatta utskottet har dessutom arrange- rat en offentlig utfrågning om EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. En utskrift från denna utfrågning bifogas betänkandet. Dessutom har en intern utfrågning genomförts. KUU2 fokuserar på beslutsformen inom EU:s ut- rikesrelationer. Men formen kan naturligtvis inte helt skiljas från innehållet i politiken. Det finns uppenbara gränser för hur långt EU:s medlemsstater kan sam- ordna utrikespolitiska frågor gentemot omvärlden. Men utskottet anser att EU:s utrikesrelationer skulle vinna avsevärt på en ökad politisk samordning och samverkan. Det kan finnas flera dimensioner där ökad sam- verkan är önskvärd, till exempel mellan olika politi- kområden, mellan medlemsstater, mellan EU:s insti- tutioner och mellan inre och yttre agerande. Dessa olika aspekter av ökad politisk samordning och sam- verkan diskuteras i betänkandet mer ingående under rubrikerna En ny målformulering för utrikespolitiken, Den institutionella strukturen, Röstreglerna samt Säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete. En av de mest omdiskuterade delarna finns inom avsnittet Den institutionella strukturen. Den rör frå- gan om en sammanslagning av funktionerna EU:s höge representant för utrikes- och säkerhetspolitik knuten till ministerrådet och kommissionens ansvari- ge ledamot för utrikesfrågor. I debatten har det kom- mit att betecknas som "dubbelhattning", eftersom det bygger på att en och samma person ska kunna upp- träda i två olika funktioner men med olika huvudmän, det vill säga två olika hattar. Utskottet vill inte stänga dörren för reformer på det här området men ser pro- blem med "dubbelhattning" som bör undvikas eller motverkas. I betänkandet behandlas en motion från Center- partiet angående ökade krav på lojalitet mellan EU:s medlemsstater, och motionen föreslås anses besvarad. Fem motivreservationer har fogats till betänkandet.

Fru talman! Det här är ett viktigt ärende därför att det handlar om möjligheten för Sverige och Europa att ha en betydligt starkare utrikes- och säkerhetspo- litik. I dag är EU utrikespolitiskt starkt. Utvidgningen har betytt oerhört mycket för stabilitet och utveckling i Central- och Östeuropa. EU:s erbjudande till länder- na söder om Medelhavet, den så kallade Medapoliti- ken, är också viktigt, även om de på andra sidan kan- ske inte förmår ta emot det fullt så mycket. När detta är sagt finns det likväl flera problem med EU:s utrikespolitik. Det ena är att den är för passiv. Vi diskuterar i dag frågan om insatser i Kongo. EU:s sändebud i området Adjello har varnat under åtta nio år för detta. Det har inte kommit något initiativ från Europa under den tiden. Det borde ha gjorts mycket mer. EU är ibland inkonsekvent. Vi ger bistånd till ett u-land. Samtidigt har vi tullar och jordbrukssubven- tioner som försvårar för just detta u-land att exportera till oss. Vi har för små resurser när det gäller kris- hantering, alldeles för små resurser för att klara av till exempel Balkan. Vi bör göra det tillsammans med Nato och FN - i Afghanistan, i Afrika och på andra håll. Dessutom har vi ibland ett för litet perspektiv när vi agerar styckevis och delt. Europa borde till exem- pel kunna ha en betydligt större vision av utveckling i Afrika, med de erfarenheter Europa självt har gjort. Det handlar om en gemensam marknad, att bygga strukturer för demokrati och mänskliga rättigheter och att bygga en säkerhetsordning. Inget av detta har vi gjort, därför att vi har varit uppdelade i små länder. Vi är alla små länder i det här perspektivet som syss- lar var och en med sitt. Vi binder inte ihop och vi har för litet perspektiv. Nu finns det en möjlighet att gå vidare. Det intres- santa i det europeiska konventet, där jag själv deltar, är att värderingsgrunden blir tydligare, inte minst därför att vi får en rad nya demokratier som med- lemmar i EU. Det talas ibland om det nya och det gamla Europa. Jag tror att vi är ungefär lika gamla alla i Europa. Däremot har vi nya demokratier - län- der som har erfarenhet av att leva under förtryck och diktatur. Det är naturligt att de som företräder de länderna får en starkare betoning på just friheten och frihetens värde. Det har jag upplevt mycket starkt i konventet. Jag tror att det är en mycket god grund för EU:s fortsatta och framtida utrikespolitik, att ha den här värderingen. Den andra iakttagelsen som kan noteras är att Frankrike och Tyskland, som i mycket har varit EU:s drivkraft, har hamnat i minoritet för första gången. Det är en intressant iakttagelse vårterminen år 2003. Det finns en mycket stark underton i hela konventet, inte bara en underton för övrigt utan uttryckt, att den europeiska säkerheten ska byggas tillsammans med USA, inte mot USA eller som en alternativ kraft. Vi ska göra det tillsammans. Också Natos grundläggan- de roll för den europeiska säkerheten betonas av praktiskt taget alla. När konventet hade debatt om detta betonades den transatlantiska länken i stort sett i alla inlägg. Även den franske utrikesministern gjorde det. Detta är läget. Nu finns det förslag om hur EU:s utrikespolitik ska bli. Konventets förslag är bra. Det kan i vissa avseenden bli bättre. Det första som jag vill poängtera är de tydliga värderingarna. För första gången ska EU få tydliga värderingar för sin utrikes- politik. De har förut varit implicita och delvis också uttalade. Mycket handlar om det som är allmängods och självklarheter. Det behöver jag inte upprepa här. Det gäller FN:s värderingar, mänskliga rättigheter och demokrati, rättsstat och allt sådant som alla parti- er står för. Det jag själv är särskilt nöjd med är att vi har en värdering som innebär att vi ska avveckla alla han- delshinder. Jag känner där ett visst mått av stolthet eftersom jag kanske varit den i konventet som tjatat mest om att det ska bli ett mål för EU att ta bort han- delshinder mot omvärlden. Vi ska inte ha en fästning Europa utan det ska vara öppet mot andra kontinenter - Afrika, Asien, Amerika. I det sammanhanget kan vi få nya beslutsordning- ar vad gäller jordbrukssubventioner och tjänstehan- del. Det har inte riktigt med det här att göra men påverkar ändå det hela. Det innebär på båda de områ- dena att vi med ett gemensamt svenskt perspektiv kan hälsa att EU kan komma att utvecklas i en mycket bättre riktning, öppna tjänstehandeln och få en be- slutsordning som gör det möjligt att få ned jordbruks- subventionerna. Det andra, fru talman, och det är kanske det allra viktigaste, är att ha ett gemensamt perspektiv. Det räcker inte att samordna 15 och i framtiden 25-30 medlemsländer och komma fram till en minsta ge- mensam nämnare, utan utrikespolitiken måste starta i det gemensamma perspektivet. Det måste finnas ett kraftcentrum som startar i hela kontinentens syn. Först då kan vi få en riktigt kraftfull politik - inte bara en samordning - och det kraftcentrumet måste ligga på ett ställe. Vi kan inte ha konkurrerande centrum för detta. Centrumet måste ligga i kommissionen som ju bär ansvar också för alla övriga delar såsom handel, biståndsfrågor och finan- siella frågor, alltså allt det som tillsammans utgör EU:s utrikesagerande. Det handlar ju inte bara om den så kallade höga utrikespolitiken, när man gör uttalanden och sådant, utan vi måste arbeta med hela instrumentet. Den tredje punkten är att hålla ihop det hela ge- nom en utrikesminister. De två områden som i dag är uppdelade mellan kommissionen och ministerrådet måste bindas samman av en person, någon som vi lite slarvigt skulle kunna säga är en Chris Patten, som i sig innehåller Javier Solana. Det kallas dubbelhatt- ning, men vi ska inte gå in på den tekniken nu. Jag tror dock att det är oerhört viktigt att göra detta, an- nars riskerar vi att även fortsättningsvis få en dubbel- het i EU:s agerande, där vi får två skilda vägar att agera i utrikespolitiken. Det som kommissionen gör är i dag oftast starkt och kraftfullt, medan det som görs i ministerrådet oftast är svagt och obefintligt. Det beror inte på Javier Solana, som är en utmärkt person, utan på att minis- terrådet institutionellt inte är kraftfullt. Här finns emellertid ett bekymmer. Om man gör så som många vill, alltså har en särskild vald ordfö- rande i Europeiska rådet, finns risk för att man likväl permanentar klyftan inom utrikespolitiken, där ord- föranden i det europeiska rådet kommer att bli något slags överrock för utrikesministern i de delar som just är den klassiska utrikespolitiken. Och likafullt kom- mer kommissionen att bära ansvaret för de mer sub- stantiella delarna. Den fjärde punkten gäller beslutsordningarna. Här menar vi bestämt att det ska vara majoritetsbeslut. Ett EU med 30-35 länder, vilket det kommer att bli när det konstitutionella fördraget träder i kraft, måste ha en majoritetsbeslutsordning på utrikespolitiken. An- nars blir det mycket svårt att komma någon vart. Det finns dock tre väsentliga undantag från detta. Man får inte gå emot ett lands vitala nationella intres- sen; man kan ju inte köra över ett land i någon fråga som är vital för just det landet. Man har möjlighet till konstruktivt avståndstagande i känsliga situationer. Och slutligen har vi den princip som är mycket viktig när det gäller militära insatser, nämligen att det ska vara en koalition av frivilliga. Det innebär att om svensk trupp ska delta måste beslut om det fattas i denna riksdag. EU kan icke kommendera svensk trupp. Den femte punkten, fru talman, gäller kapaciteten på krishanteringsområdet. Här finns förslag om att med hjälp av inköpsorganisationen göra den militära apparaten mera kostnadseffektiv, dels för att få ratio- nella beslut och hanteringar på krigsmateriel, dels kunna motverka slöseri och - faktiskt - korruption. Korruptionen är i många länder är ett bekymmer vid upphandling av militärt materiel. Det finns också förslag om att man måste se till att medlemsländerna har kapacitet. Men det beslutet ligger inte i EU utan i Sveriges riksdag. Det är vi här som måste se till att Sverige kan ge sitt bidrag. Vi kan inte längre tala väl om hur viktigt det är att klara internationella kriser om vi inte samtidigt ser till att leverera. Det, fru talman, tror jag är det allra vikti- gaste. Sammantaget innebär detta att konventets förslag är mycket bra. Det kan putsas på några områden. Det vore bra om särskilt frågan om ordförande i Europe- iska rådet försvann - för övrigt i enlighet med vad majoriteten i riksdagen tycker. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reserva- tion 1.

Fru talman! I helgen röstade Polen både för med- lemskap i Europeiska unionen och för att gå med i eurosamarbetet. Det visar att Polen, liksom de andra länderna, har gjort en grundläggande erfarenhet base- rad på deras tidigare liv under förtryck, nämligen att det som Europa behöver är mer samarbete, inte mind- re. Men det är också en varning. När vi tittar på utri- kes- och säkerhetspolitiken i Europa drar vi slutsatser från trender i det förgångna när dessa länder inte var med och formade utrikespolitiken i Europeiska unio- nen. Vi vet ju inte vad den i framtiden faktiskt kom- mer att bli. I den meningen är vi i ett formativt skede. Folkpartiet har en grundläggande och mycket po- sitiv inställning till Europatanken, liksom till gemen- samt europeiskt beslutsfattande och agerande på olika områden. Inom utrikes- och säkerhetspolitiken har vi det också men med vissa reservationer, som bland annat månar om länken över Atlanten till USA. Om jag delar upp politikens form och innehåll är det ett resultat av vår positiva grundhållning. Därför instämmer vi i det som Göran Lennmarker sade, det vill säga vi är för en majoritetsomröstning när det gäller utrikespolitiken som grundregel. Det finns dock vissa undantag, nämligen vetorätt i frågor som rör nationell integritet och oberoende - det som kallas vitala intressen - möjlighet till konstruktivt avståen- de, och möjlighet till frivilliga koalitioner. Vi är också för så kallad dubbelhattning inom ut- rikes- och säkerhetspolitiken just för att vi vill ha en starkare samordning av EU:s yttre förbindelser på olika sätt och på olika plan. Dagens ordning med olika företrädare utåt i kommissionen och i rådet har inte alls fungerat väl. Det står i majoritetstexten att detta har fungerat väl, men det är ju uppenbart orik- tigt, framför allt mot bakgrund av det som skett det senaste året i Irakfrågan. De har under det här vitala halvåret inte förmått minska eller hantera splittringen i denna fråga. Jag vill gärna ge en eloge till Göran Lennmarker för hans insatser när det gäller att lyfta fram frihandel och handelspolitik. Jag tycker också att detta är vik- tigt. Vad vi ser i fråga om EU:s yttre politik är att man har handelspolitik, jordbrukspolitik och bi- ståndspolitik, men åtgärderna på dessa politikområ- den motverkar, och delvis upphäver, varandra. På till exempel biståndspolitikens område ger vi ofta stöd till ökad export, men samtidigt får denna ökade ex- port inte komma in i Europa. Det är en uppenbar inre motsättning som vi måste bli av med. Jag går så över till politikens innehåll. För att inte alltför mycket upprepa vad Göran Lennmarker sade vill jag bara säga att Folkpartiet anser att Sverige utan dröjsmål ska gå med i Nato. Det känns alltmer udda och konstigt att vi står utanför. Ryssland har en när- mare relation till Nato än vi. De sitter med vid Natos bord, medan vi sitter utanför. Vi får också allt färre kamrater i Partnerskap för fred, och de kamrater vi har är alltmer udda och kaukasiska till sin karaktär. Det är en absurd tingens ordning att vi nu befinner oss i det sällskapet. I helgen kom en intressant forskningsrapport, som publicerades i Dagens Nyheter, om Natoopinionen. Motståndarna till Nato minskar från 49 % till 41 %, och antalet osäkra ökar i motsvarande mån. Det är ett tecken på att det rör sig i folkopinionen. Det intres- santa när man läser betänkandetexten, majoritetstex- ten, är att samma förskjutning vid ett noggrant studi- um kan avläsas där. Det finns, fru talman, tre alternativ för Sverige. Det är alliansfrihet, att vi ska delta i ett EU-försvar eller i ett Natobaserat försvar. Här finns som bekant en överlappning beträffande krishantering, men jag ska inte gå in på det i det här sammanhanget. Jag kan inte se att det är särskilt kontroversiellt i Sveriges riksdag. Om vi då ser på hur partierna grupperar sig med avseende på de tre alternativen kan vi se att Folkpar- tiet är för Natomedlemskap i teori och praktik och så snart som möjligt. Socialdemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna hamnar i en grupp där alla tre betonar vikten av den transatlantiska länken och avvi- sar alla tankar på ett EU-försvar med säkerhetsgaran- tier. EU-samarbetet får inte ha "sin politiska udd riktad mot den transatlantiska dimensionen i andra delar av den europeiska försvars- och säkerhetsarki- tekturen", skriver dessa partier. I en tredje särskild grupp har vi Centerpartiet, som i motion UU10 krävt att Sverige ska gå in i något slags allians med övriga EU-länder för att på så sätt skapa ett i säkerhets- och utrikespolitik starkare EU som ska fungera som en motvikt till USA. För att nå detta mål ville Centern i motionen bland annat avskaffa vetorätten i EU på detta politikområ- det och kunna framtvinga ett gemensamt EU- agerande. Centerpartiet skriver: Konsensusprincipen i EU bör därför ses över syftande till att finna former för gemensamma beslut där ett agerande inom utri- kes- och säkerhetspolitiken inte kan hindras av ett eller ett fåtal medlemsstater. Jag har i annat sammanhang, närmare bestämt Dagens Nyheter, tolkat motionen som en omsväng- ning i Centerns utrikes- och säkerhetspolitik bort från traditionell alliansfrihet och till en tydligt franskinspi- rerad dröm om ett EU-försvar med antiamerikanism som drivkraft och en front mot USA. Det intressanta att notera här i dag är att Centern inte följer upp denna del av sin motion i reservation 4, trots att man till och med hade partiledaren som första namn på motionen. Borta är talet om motvikt till USA. I stället ställer sig Centern bakom majori- tetstexten som tar avstånd från en politisk udd mot den transatlantiska länken. Jag tycker att det är mycket välkommet att Cen- tern så snabbt gav upp tankarna på motvikt till USA och ett eventuellt deltagande i ett EU-försvar för Sveriges del. Kvar är uppgivandet av konsensusprin- cipen, som egentligen är grundbulten för skyddet av alliansfriheten ur alliansfrihetsvännernas perspektiv. Möjligheten finns sålunda för Centern, såvitt jag begriper, att Sverige ska kunna acceptera att under- kasta sig andras beslut om svensk utrikes- och säker- hetspolitik. Min fråga till Centerns representant är om det förhåller sig på det sättet. Är Centern anhängare av att Sverige bör ingå i ett EU-försvar på sikt eller inte? Är det för Centern på sikt ett bättre alternativ än dagens svenska politik? Jag kan i och för sig ha en viss respekt för den håll- ningen att det kanske är bättre att vara med i ett EU- försvar än att bita sig fast vid dagens fullständigt illusoriska alliansfrihet. Den sista punkten var det sätt på vilket vårt för- svar förändras. Försvaret har genom sin utformning, materielanskaffning, system för stridsledning och så vidare i praktiken halvt om halvt gått med i Nato- strukturen. Jag går inte in på det, eftersom jag inte uppfattar det som kontroversiellt. Min slutsats efter att ha gått igenom texterna och reservationerna är att det för Sveriges del, eller för majoriteten i Sveriges riksdag, bara finns två alterna- tiv, antingen alliansfrihet eller ett Nato-baserat för- svar. Ett EU-försvar är inte ett alternativ för majori- teten i Sverige riksdag. Skulle majoriteten överge alliansfriheten är den atlantiska länken och Nato alternativet för Sverige och inte något EU-försvar. Detta är en viktig slutsats. Det är en klassisk stridsfråga inom Europeiska unio- nen och västeuropeisk säkerhetspolitik. Ska man ha eller ska man inte ha ett EU-försvar? I den diskussionen landar Sverige väldigt tydligt på samma negativa linje som Danmark, Nederländer- na och Storbritannien. Det gäller inte bara Sverige och majoriteten i Sveriges riksdag. Det är också en- ligt forskarrapporten väl avspeglat i den svenska folkopinionen, där man har sett den förskjutning som jag nyss nämnde. Skillnaden inom Sverige finns i nästa steg. Den är mellan partier som nöjer sig med att bara säga nej till ett EU-försvar och dem som i likhet med Folkpartiet både säger nej till EU-försvar och ja till ett Nato- baserat försvar och anser att Sverige snarast bör gå med i Nato. Sedan kan man gå vidare. Regeringen talar inte så mycket om att man i grunden har den positiva atlan- tiska länken. Jag vill inte gå in diskussionen om alter- nativ och pådyvla regeringen det. Men regeringen står inte för den grundläggande hållningen som ändå kommer fram i texten i sitt agerande utåt. Det är den positiva synen till en länk över Atlanten. Anna Lindh och Göran Persson åker på möten och talar alltid om att dessa frågor är frågor som Nato- länderna själva får avgöra. Om andra länder vill gå in i försvarssamarbete ska vi inte hindra dem, säger Göran Persson. Det är helt okej. Jag tycker naturligt- vis att relationerna inom Nato i första hand är en fråga för Nato-länderna, säger Anna Lindh. Samtidigt tycker regeringen att om det är någon- ting som är bra är det den atlantiska länken och inte EU-försvar. Jag tycker inte att regeringen riktigt står upp för den hållningen. Fru talman! Sammanfattningsvis är betänkandet och reservationerna intressanta utifrån den utgångs- punkten att vi väldigt tydligt kan se en majoritet i Sveriges riksdag och en majoritet i folkopinionen som är emot EU-försvar och som om någon föränd- ring ska ske anser att det ska gå mot ett Nato-baserat försvar.

Fru talman! Det är mest för att klargöra det som Carl B Hamilton redovisade som jag begärde ordet. Det gäller Moderata samlingspartiets inställning i just Nato-frågan. Vi menar att Sverige är militärt alliansfritt. Det är en korrekt beskrivning av Sverige. Däremot har vi inte något mål med denna militära alliansfrihet. Det finns inget neutralitetsmål. Sverige kan inte så likgil- tigt om nordiska länder eller EU-länderna angrips. Vi har i den meningen inte något syfte med alliansfrihe- ten. Vi menar att det naturliga då är att gå in i Nato. Det är den säkerhetsordning som är och i allt högre utsträckning blir den dominerande i Europa. Vi kan möjligtvis se framför oss det mest fantastiska att alla Europas länder finns samma säkerhetsordning. Det har aldrig hänt förut i Europas historia. Det kanske är en möjlighet. Vi får se hur Ryssland ställer sig till Nato-medlemskap. Vi tidigare varit lite försiktiga med tidpunkten. Vi har framför allt menat att Baltikum och Polen skulle in i Nato. Nu är de länderna på väg in. Vi tycker att det vore naturligt att Sverige och Finland också gick in. Vi skulle då få hela Norden och Baltikum och praktiskt taget hela Östersjön i samma säkerhetsord- ning. Det vore bra.

Fru talman! Göran Lennmarker säger att det na- turliga är att Sverige går med. Jag instämmer natur- ligtvis i det. Men frågan är varför Moderaterna inte tar det steget. För alla som inte tillhör den moderata kärntruppen måste detta framstå som alltmer obe- gripligt. Vad väntar Moderaterna på? Tidigare sade du att ni väntar på Baltikum. Men Baltikum är de facto med. För mig och jag tror för väldigt många andra också är det helt obegripligt varför moderaterna inte tar samma steg som Folkpartiet har tagit och säger: Vi tycker att Sverige ska gå med i Nato, och ju förr dess bättre.

Fru talman! Det är rätt att vi tidigare framför allt med hänsyn till Baltikum varit försiktiga med att förespråka Sveriges medlemskap. I en tid där det var osäkert som Baltikum skulle komma med var det angeläget att vi inte fick en särlösning för de västeu- ropeiska länderna. Nu är den frågan förbi, precis som Carl B Hamil- ton säger. Vår strävan ska ses mot bakgrund av den säkerhetspolitiska doktrin som vi mycket aktivt drev fram. Den pekar på det alldeles centrala. Vi måste bygga vår säkerhet i samverkan. Vilka bygger vi och samverkar med? Jo, natur- ligtvis i första hand våra grannländer och Europa i vidare mening i andra hand. Då finns det inget annat alternativ än just Nato-samverkan. Men vi menar att vi måste göra det tillsammans. Vi måste ha en bred majoritet i Sveriges riksdag för att nå dithän. Det var därför vi jobbade så intensivt för att få denna säkerhetspolitiska doktrin. Vi tycker att det är en bra bas för just detta.

Fru talman! Finns det ett svar på frågan vad ni väntar på? Om ni vill att Sverige ska gå med är det väl bättre att ni försöker att driva den frågan i Sveri- ges riksdag och bilda opinion för den ståndpunkten. Att tiga kan inte vara särskilt effektivt om ni i grun- den tycker att Sverige ska gå med i Nato. Vad är det Moderata samlingspartiet väntar på, Göran Lennmar- ker?

Fru talman! Utvecklingen av utrikes- och säker- hetspolitiken sedan Sveriges medlemskap i den euro- peiska unionen 1995 har varit ganska dramatisk och samtidigt inte särskilt allmänt diskuterad. Vi har sett en mycket stark och omfattande ut- veckling av ett samarbete kring krigsmaterielproduk- tion och krigsmaterielexport. Vi ser ett ännu så länge relativt begränsat men ändock försvarssamarbete. Vi har sett framväxten av en snabbinsatsstyrka i EU:s namn som enligt beslut ska kunna användas i enlighet med FN-stadgan, dock icke med restriktio- nen att beslut i FN:s säkerhetsråd krävs. Vi har sett kampen mot terrorismen. Det har lett till att man har börjat diskutera någon sorts solidari- tetsklausul, det vill säga att man gemensamt skulle göra ett åtagande för att kunna besvara terroristiska hot. Detta leder till att vi har en annan union i dag än vi hade när Sverige blev medlem. Vi har en union som allt tydligare visar drag av en superstat. Vi har en union med en gemensam yttre gräns som försvaras inte bara mot militära angrepp i form av terroristiska hot utan också mot asylsökande flyk- tingar. Det visar tydligt att de krafter inom den euro- peiska unionen som vill bygga en stark europeiska federation är på framgång. Detta har skett i relativ tysthet. När vi har försökt diskutera detta och försökt att göra en analys av vad konsekvenserna av den här utvecklingen blir så har regeringen i stort sett sagt att ingenting har förändrats. Det är naturligtvis inte sant. Det är en hållning som närmast liknar bedrägeri. Man försöker intala den starka folkopinion som finns - jag vill påminna Carl B Hamilton om att det fortfarande finns en sådan mot ett svenskt Natomedlemskap eller mot medlem- skap i någon militär allians - att den ska hålla sig lugn. Detta gör man genom att försäkra att det här egentligen inte är så dramatiskt. I den andan beslutade regeringen förra vintern, i januari 2002, att tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet göra upp om en ny säkerhetspolitisk doktrin. Samma dag som den offentliggjordes, i februari 2002, ifrågasattes rege- ringens tolkning av doktrinen av åtminstone två av de ingående parterna, nämligen Moderata samlingsparti- et och Kristdemokraterna. Vi hör här i dag hur Mode- raterna tydligt menar att denna säkerhetspolitiska doktrin är det första steget i riktning mot ett Nato- medlemskap. I allt väsentligt delar jag Göran Lennmarkers be- skrivning av den säkerhetspolitiska doktrinen. Skill- naden är att medan Göran Lennmarker närmast jublar så fasar jag för den utveckling som öppnas med en säkerhetspolitisk doktrin som beskriver alliansfrihe- ten närmast som någonting historiskt - någonting som har tjänat oss väl men som i dagsläget bara exis- terar utan något egentligt framåtsyftande mål, precis som Göran Lennmarker säger,. I stället beskriver man en ny säkerhetspolitik i luddiga ordalag om gemen- skap. Tolkningarna av den säkerhetspolitiska doktri- nen från Moderaterna, och även från Folkpartiet som ju är relativt positivt till den trots att man inte deltog i den, som ett steg bort från de hinder som har funnits för Sverige att delta fullt ut i en militär allians är fullt rimlig. Samtidigt ser vi att en annan ingående part, näm- ligen Centerpartiet, omprövar sin ställning till den europeiska utvecklingen både när det gäller federa- lism på superstatsnivå och när det gäller ett gemen- samt europeiskt försvar. Även Centerpartiet stod bakom den säkerhetspolitiska doktrinen, men tycker tydligen att detta är förenligt med att samtidigt före- språka närmast ett gemensamt försvar inom den eu- ropeiska unionen. I konventet diskuteras en mängd olika förändring- ar som också gäller utrikes- och säkerhetspolitiken. Dit hör att man ska öka användningen av beslut med kvalificerad majoritet. Det betyder att enhälligheten tas bort och att ett land inte längre kan sätta sig emot någonting som en kvalificerad majoritet är för. Det talas om en solidaritetsklausul i bekämpandet av terrorismen som väl närmast är en sorts försvarsga- ranti. Det är inte alltid så enkelt att skilja terroristisk verksamhet, terroristiska hot och terroristiska brott från andra militära hot. Man vill ha en utrikesminister - en talesperson som ska föra EU:s utrikespolitiska talan. Man vill ha en president för ministerrådet. Man vill helt tydligt undanröja alla hinder för att den europeiska unionen talar med fler röster. Den ska tala med samma röst, och därmed ska det vara ett överordnat mål att man blir överens. Det är alltid bra att bli överens. Samarbete är all- tid bra. Men det är inte överordnat innehållet i politi- ken. Om den europeiska unionen blir överens om att man ska bekämpa den palestinska befolkningens kamp för ett eget land så är det naturligtvis uselt. Därför är det överordnade målet att föra en utrikes- politik som bygger på solidaritet och rättvisa i världsmåttstock. Därför är Vänsterpartiet emot den superstat som riskerar att befästas med en ny regeringskonferens och med de förslag som nu diskuteras på det utrikes- och säkerhetspolitiska området. Vi ser också detta i relation till utvecklingen av valutaunionen. Vi ser det i relation till utveckling av fattande av beslut med kvalificerad majoritet på andra områden. Vi ser den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken också i relation till den europeiska säkerhets- och försvars- politiken. Och Sverige backar! Hela tiden hittar man nya försvarslinjer en liten bit bakom de tidigare, hela tiden under högljutt förespråkande av att ingenting egentligen har hänt och att ingenting förändras. Detta leder naturligtvis till att man måste ifråga- sätta om regeringen har en dold agenda. Det kan inte vara så att regeringen är så urbota dum att den går in i en överenskommelse om en säkerhetspolitisk doktrin med tre partier, varav två samma dag direkt flyr från denna överenskommelse och säger att den innebär något annat än vad regeringen säger. Det tredje partiet säger nu, ett år senare, att det står för någonting helt annat vad gäller den säkerhetspolitiska framtiden än vad man sade när man försvarade den säkerhetspoli- tiska doktrinen. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 3, vilket innebär avslag på Centerpartiets motion.

Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till Folkpartiets reservation. Det är alltid intressant att lyssna på Lars Ohly - framför allt på vad han inte säger. Det är alltid de stora luckorna som är så avslöjande. Den här gången var det att Lars Ohly inte sade någonting om att det är tio nya länder som har kommit bort från kommunis- men och går in i Europeiska unionen och samtidigt har valt att bli medlemmar i Nato. Det som Lars Ohly fasar för - ordet fasar var det som du använde - är det som är så löftesrikt för dessa länder. De har en säkerhet gentemot att än en gång uppslukas österifrån, denna gång möjligen av Ryss- land och inte av Sovjetunionen. Det är mot bakgrund av det kommunistiska förtryck, den ofrihet och den brist på demokrati som finns i deras historia, och där Lars Ohlys parti har spelat med, och inför dessa fasor och hot som de här länderna med sådan stor entusi- asm och sådant stor engagemang nu går in i Europe- iska unionen och i Nato. Jag tycker att man ska ha detta i tankarna. Man ska komma ihåg det. Lars Ohly glömmer bort att det är tio nya länder som har kommit med, varför de kommer med och varför de engagerar sig så mycket i Natosamarbetet.

Fru talman! Natoutvidgningen är ingenting som jag jublar över - det är alldeles riktigt. Anledningen är att vi riskerar att få ett befästande av en världsord- ning där USA ytterst har den makt som man vill ta sig, nämligen att ställa världssamfundet åt sidan. Vi har sett det i en mängd olika konkreta fall under slutet av 90-talet och början av 2000-talet - senast i fallet Irak. Vi har sett hur USA alltmer arrogant och non- chalant behandlar andra länder genom att förfalska bevis och genom att stå för att man påstå sig ha indi- cier eller bevis för ett agerande som sedan inte håller i verkligheten. Detta gör USA därför att man egentli- gen bara vill ha världssamfundet med sig, oavsett om det sker på falska premisser eller inte, för att kunna genomföra sin egen politik och sin egen agenda och värna sina egna intressen. Därför blir utvidgningen av Nato också ett stöd för USA:s ambitioner. Därmed blir också den tillnär- melse som sker av den europeiska unionen till Nato ett hot mot en världsordning av fria, rättvisa förhål- landen mellan nationer som kan fatta beslut på någon form av folkrättslig grund i Förenta Nationerna. Där- med ställs det system som har byggts upp sedan andra världskriget för att hantera internationella konflikter åt sidan och därmed får vi en världsordning som Folkpartiet bejakar och som Carl B Hamilton bejakar, nämligen en värld där George Bush är överordnad och där han kan bestämma utifrån USA:s egna intres- sen utan att behöva ta hänsyn till andra. Nej, det är riktigt, Carl B Hamilton - vi bejakar inte den utvecklingen. Jag förstår att ni i Folkpartiet gör det, men vi ser den som ett hot.

Fru talman! Än en gång flyr Lars Ohly från strids- fältet. Det gällde frågan om de östeuropeiska länder- na, de tio nya medlemsländerna, och deras motiv för att engagera sig i Natosamarbetet. Det gäller deras historia av ofrihet och brist på demokrati och en världsordning där Sovjetunionen försökte dominera andra länder, förtrycka andra folk och mörda miljoner människor. Det är den världsordning som ligger Lars Ohly närmast hjärtat. Det är den världsordning som inte minst Folkpartiet bland många andra demokratis- ka partier har motarbetat. Nato var ett stort och viktigt värn mot den världsordningen.

Fru talman! Huruvida jag flyr från stridsfältet eller inte får andra bedöma. Själv menar jag att jag nog är beredd att ta fighten när som helst, var som helst och hur som helst när Carl B Hamilton vill. Jag vill bara säga en sak. Sverige har nått säker- hetspolitiska framgångar. Det har vi gjort historiskt genom en militär alliansfrihet som har gett oss hand- lingsfrihet. Den har dessutom aldrig hindrat oss från att vara kritiska mot övergrepp som har skett över hela världen. Den har inte heller hindrat oss från att delta aktivt i FN-missioner för att förhindra blodbad, krig och interna stridigheter. Vi har haft en säkerhets- politisk doktrin som har omfattats av en mycket stor del av svenska folket därför att den uppenbarligen har varit framgångsrik och lett till att Sverige har haft möjligheter att föra en utrikespolitik som inte har tagit ovidkommande hänsyn till vad som sägs i Wa- shington. Den säkerhetspolitiken vill Carl B Hamilton skrota. Folkpartiet anser att den säkerhetspolitiken är passé. Det säger rätt mycket om Folkpartiet.

Fru talman! Det är en sak som Lars Ohly säger som jag tror i allt väsentligt är mycket fel. Det är föreställningen om att om vi samarbetar i Europa, skulle vi därmed bli mer protektionistiska gentemot omvärlden, mot andra kontinenter och länder. Min är erfarenhet är nästan den motsatta. När de europeiska länderna agerar var för sig har man höga tullar, stora jordbrukssubventioner och snäva förhållanden till varandra inom Europa och också snäva attityder till länder utanför Europa. Ett Europa som samverkar blir också mer öppet mot Afrika, Asien och Amerika. Det finns mycket kvar att göra. Jag har själv på- pekat saker som behöver göras. Det gäller jordbruks- subventioner, tullar och andra saker. Men rörelserikt- ningen är mycket tydlig. Det Europa som vi skapar gemensamt är ett öppnare och tolerantare Europa också mot andra delar av världen.

Fru talman! Om jag har sagt att samarbete ound- vikligen leder till mer protektionism, ber jag om ur- säkt och tar genast tillbaka det. Jag tror dock aldrig att mina ord har fallit så. Däremot menar jag att det är stora problem att bryta upp den protektionism som finns inom Europeiska unionen, och det tror jag Gö- ran Lennmarker håller med om. Det är inte säkert att överstatliga beslut alltid är det bästa sättet att bryta upp den. Det kan faktiskt vara så att en del öppenhet mot resten av världen i stället kanske kan främjas av att länderna har möjlighet att föra en egen utrikespo- litik och en politik som skiljer sig från de mer protek- tionistiska krafterna. Det går nog inte att entydigt säga vare sig det ena eller det andra. Däremot tror jag att vi är överens om en sak, och det är att bekämpa protektionismen och det synsätt som finns om att alltid skydda europeisk produktion och europeiska varor från en marknad utifrån, vilket också leder till större fattigdom på världsnivå. Men jag tror inte att vi alltid är lika överens om de krav som ska ställas i olika världshandelsorganisationer och i världsförhandlingar om handel, men det är en annan diskussion än den vi för i dag.

Fru talman! Den centrala slutsatsen för mig är att Europa blir öppnare när vi samverkar med varandra. Vi drar åt samma håll inom Europa med även utanför Europa. Jag brukar tänka på det ibland när vi diskute- rar det kanske största bekymret som jag tycker är jordbrukssubventionerna. De tre länder i Västeuropa som står utanför EU-medlemskapet, även om de i vissa delar är långt integrerade, har ungefär dubbelt så höga jordbrukssubventioner som vad EU har. Jag tror att den protektionism som finns går igen på andra områden om vi går tillbaka i de europeiska ländernas historia. När det gäller de beslutsordningar som finns i EU - jag tror att jag nämnde tjänstehandeln, jordbruks- subventionerna och även fiskerisubventionerna - kan man säga att om man går till ett mer kommunitärt beslutsfattande - denna tekniskt konstiga term - kan vi nog få en mycket snabbare nödvändig reformering av detta. Den ordning vi nu har innebär att en del länder kan blockera förändringarna. Det har vi sett inte minst när det gäller Frankrike som tyvärr har varit en ledande kraft i detta. Därför är det min bestämda övertygelse att just ett tätare samarbete på de områden där EU ska samarbeta - sedan finns det stora områden där vi inte behöver göra det - snarast leder till en tolerantare och öppnare attityd mot omvärlden. Hade vi dessutom haft en utrikes- och säkerhetspolitik som fungerade bättre hade vi kanske kunnat agera i Kongo, för att ta da- gens exempel. Riksdagen är ju i färd med att fatta beslut i denna fråga. Vi hade kanske kunnat agera tidigare om vi hade haft kraften och förmågan att göra detta tillsammans i stället för styckevis och delt, eftersom vi var och en är för svaga för detta.

Fru talman! Den centrala slutsatsen för mig är att Europa blir öppnare när vi samverkar med varandra. Vi drar åt samma håll inom Europa med även utanför Europa. Jag brukar tänka på det ibland när vi diskute- rar det kanske största bekymret som jag tycker är jordbrukssubventionerna. De tre länder i Västeuropa som står utanför EU-medlemskapet, även om de i vissa delar är långt integrerade, har ungefär dubbelt så höga jordbrukssubventioner som vad EU har. Jag tror att den protektionism som finns går igen på andra områden om vi går tillbaka i de europeiska ländernas historia. När det gäller de beslutsordningar som finns i EU - jag tror att jag nämnde tjänstehandeln, jordbruks- subventionerna och även fiskerisubventionerna - kan man säga att om man går till ett mer kommunitärt beslutsfattande - denna tekniskt konstiga term - kan vi nog få en mycket snabbare nödvändig reformering av detta. Den ordning vi nu har innebär att en del länder kan blockera förändringarna. Det har vi sett inte minst när det gäller Frankrike som tyvärr har varit en ledande kraft i detta. Därför är det min bestämda övertygelse att just ett tätare samarbete på de områden där EU ska samarbeta - sedan finns det stora områden där vi inte behöver göra det - snarast leder till en tolerantare och öppnare attityd mot omvärlden. Hade vi dessutom haft en utrikes- och säkerhetspolitik som fungerade bättre hade vi kanske kunnat agera i Kongo, för att ta da- gens exempel. Riksdagen är ju i färd med att fatta beslut i denna fråga. Vi hade kanske kunnat agera tidigare om vi hade haft kraften och förmågan att göra detta tillsammans i stället för styckevis och delt, eftersom vi var och en är för svaga för detta.

Fru talman! Jag tror att Göran Lennmarker får klara problem med att bevisa att samarbetet i den europeiska unionen har lett en ökad öppenhet när man ser hur asylpolitiken utvecklas, när Europas gränser snarare stängs för asylsökande från tredje land, när det kommer förslag från den brittiska regeringen om att skapa någon form av öar där asylsökande ska sitta i avvaktan på asylutredning och när man ser hur olika länder har olika förslag. I ett tidigare brittiskt förslag inför det spanska toppmötet sade man att man till och med skulle använda militärbåtar för att möta flykting- fartyg. Människor som kommer från tredje världen och flyr från fattigdom och förtryck behandlas illa. Vi kan knappast påstå att den europeiska unionen i dag är någon sorts föredöme vad gäller öppenhet mot resten av världen. Det är snarare tvärtom.

Fru talman! Strävan att säkra freden i Europa ge- nom dialog över nationsgränser och genom att inte isolera utan i stället integrera olika intressen genom- syrar EU:s historia. Visst har det från tid till annan funnits anledning att känna oro. Skulle EU:s väg bara bli eliternas väg? Skulle EU bli klubben för inbördes beundran som reste murar mot omvärlden? Verkligheten har tydligt visat att EU orkar fort- sätta fredsbygget på vår kontinent. EU ökar gemen- skapen över nationsgränser och gamla ideologiska murar. Människor får de facto nya möjligheter vid sidan om gamla gränser. Det är självfallet viktigt att inte blunda för de vedermödor som människor känner av när vi steg för steg söker bygga en bättre välfärd och en hållbar utveckling inte bara för dagens utan även för kommande generationer. Lika viktigt är dock att våga se de frukter som samarbetet de facto bjuder. När EU under det kommande året välkomnar tio nya medlemmar är det ett historiskt steg där inte bara regeringar utan även befolkningen, som nu senast i Polen, väljer att göra som svenska folket, det vill säga gå in i den europeiska unionen. Detta är i sig en mo- dell till demokratisk samverkan som det finns alla skäl att känna stolthet över. Det är ett EU som männi- skor valt. Genom integrationen österut tas ännu ett steg på vägen mot att hela gamla sår på vår kontinent. Mång- falden och olikheterna ökar, men också det gemen- samma beroendet av att finna lösningar på problem som vi har på vår kontinent och ta vara på möjlighe- terna som mångfalden bjuder. Genom att aktivt utveckla den modell för kon- fliktlösning som bär upp EU kommer vi också att kunna bidra till öka säkerheten och främja en fredli- gare kontinent och värld. EU bygger på demokrati, frihandel och öppna integrerade ekonomier parat med frihet och rättvisa för människor. Det var genom civil interaktion i stället för militär makt som nya krig skulle förhindras. När EU nu formerar sig för att möta framtiden är det viktigt att ta fasta på dessa historiens lärdomar. Morgondagens EU, med kanske 25-30 medlemssta- ter, måste självfallet fortsätta bygga fred och säkerhet på vår kontinent, men också fullfölja sin öppenhet mot omvärlden, både den nya närmiljön och den globala, och medverka till en säkrare och fredligare värld. EU är ingen ny stormakt, men väl en oerhört betydelsefull aktör vars medlemmar kan välja att ta det ansvar som detta medför eller att passa. Om vi vill att det nya EU ska sluta sig mot omvärlden och bara se till den inre marknaden, ska EU passa. Vi som vill att EU ska ta det ansvar som omvärlden har rätt att kräva måste aktivt verka för att stärka och utveckla EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Visst kan vi se tillkortakommanden i det som va- rit. Låt oss dra lärdom av detta för att bättre möta framtiden. Det är inte fler soloframträdanden som krävs utan mer av gemensam analys, samråd och dialog. Centerpartiet ser positivt på att det förs in en mål- formulering för utrikespolitiken i det blivande för- draget. EU:s utrikespolitiska förmåga blir vad med- lemsstaterna gemensamt förmår skapa. Här är det viktigt att forma ett gemensamt synsätt, säkerställa förmågan till självständig analys men också förmågan att gemensamt agera i tid för att motverka kriser och konflikter, även då att kunna agera fullt ut i enlighet med FN-stadgans principer. Centerpartiet ser det som naturligt att utveckla de så kallade Petersbergsuppgifterna så att EU har för- måga att agera, även när andra avstår. Självklart ska detta ske med respekt för de olikheter som finns i de olika medlemsstaternas militärpolitiska lösningar. EU är i vår tappning inte en motpart eller en ny utmanare utan en samarbetspartner, en röst för fred med en unik erfarenhet och en europeisk dimension att tillföra. Låt mig här också understryka att Centerpartiet står fast bakom den gemensamma säkerhetspolitiska doktrin som beslutades tidigare i riksdagen. Den institutionella strukturen i morgondagens EU ska självklart främja ökad utrikes- och säkerhetspoli- tisk samverkan. Den förutsätter en aktiv vilja och samverkan mellan de enskilda medlemsstaterna. Det är en vilja som bärs fram av rådet. Centerpartitet välkomnar, utan att här diskutera titulaturen, ett stärkt mandat för den höge representanten. På samma sätt skulle vi välkomna ett fördrag utan dubbla hattar på denna punkt. Mandatet på detta område bör tydligt komma från staterna via rådet. Samordningen med andra politiska områden som handhas av kommissio- nen förutsätts kunna ske utan de dubbla hattarna. Detta ska självklart även ses mot bakgrund av Cen- terpartiets vilja att stärka den valda strukturen inom EU; rådet för de mellanstatliga mandaten och parla- mentet för de överlämnade befogenheterna. Fru talman! Avslutningsvis vill jag kort säga nå- got om hur EU ska kunna formera en ökad samverkan kring utrikes- och säkerhetspolitiken. Vi har noterat att det i dag finns en stark vilja till gemensamma beslut. Vi utgår från att insikten bakom detta även ska gälla i framtiden. Men för att främja en starkare ut- veckling på det här området är det ändå vår överty- gelse att röstreglerna måste ses över. Majoritetsröst- ning måste bli mer regel än undantag, om än med mycket tydliga möjligheter för enskilda stater att i enskilda fall inlägga veto. Frågan om hur kvalificerad majoritet ska definie- ras är självklart viktig att överväga för att säkra sam- manhållning och undvika motsättningar som direkt försvagar eller till och med kan hota ett samordnat agerande. Framgång i utrikes- och säkerhetspolitiken förutsätter bred samsyn och stark uppslutning av medlemsstaterna. Centerpartiet vill verka för att stär- ka hållbar utveckling och mänskliga rättigheter. Fru talman! Jag yrkar bifall till Centerpartiets motivreservation.

Fru talman! Jag har först två konstateranden: I konventsförslaget skiljer man inte längre på GUSP, en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, från eu- ropeisk säkerhets- och försvarspolitik. Det är något som måste tolkas som att de militära övervägandena alltmer smälter samman och blir identiska med hela den tänkta utrikespolitiken. Likaså indikerar bortta- gandet av pelarstrukturen i konventsförslaget att EU- projektet är ett rent överstatligt projekt. De militära kapaciteterna i EU har också vuxit fram betydligt snabbare än de civila, trots avtal om att de ska gå i takt och vara likvärdiga i betydelse. Upp- byggnaden av den så kallade snabbinsatsstyrkan, arbetet i försvarsmaterielpanelerna samt överens- kommelserna i WEAO, det västeuropeiska krigsmate- rielsamarbetet, avslöjar ett redan djupt gånget integ- rationsarbete i försvarsfrågor. Här har argumenten om att "förbilliga" försvarskostnaderna genom både ökad integrering mellan EU:s medlemsstater och mellan EU och Nato ofta framförts. Vi i Miljöpartiet vill i all enkelhet i stället fram- hålla att billigast blir det att inte ha några vapensys- tem alls, att förhindra väpnade konflikter och att i stället lägga tid och kraft på demokratiuppbyggnad och välståndsutveckling i hela världen. Miljöpartiet anser därför att varje EU-land självt ska förfoga över sitt försvar. Därefter kan de ställa sina kapaciteter till FN:s förfogande i de fall man anser sig ha anledning att ingripa militärt. Utveck- lingen inom EU har dock lett till att en stående EU- armé kommit allt närmare ett förverkligande. Fram- växten av GUSP och den gradvisa övergången till en försvarsallians de senaste åren visar på en uppenbar statsbildningsprocess i EU. Tillsammans med valutaunionens gradvisa infö- rande bildar de parallella elementen stommen till en EU-superstat, vilket är något helt annat än ett "fredsinriktat handelspolitiskt samarbete mellan lik- värdiga stater". Fru talman! Värst i konventets arbete och i ut- skottsbetänkandet är tanken på en solidaritetsklausul, även om den tills vidare bara avser att bemöta even- tuella terroristhot. Definitionen av vad terroristhot inbegriper är i dag mycket luddig och ger möjlighet till vida tolkningar. Utrikespolitik ska i första hand inte vara detsam- ma som vapen och försvar, inte som anfall och allian- ser, inte ens säkerhetstänkande och hotbilder. Utri- kespolitik, på vilken nivå den än bedrivs, bör i första rummet handla om fred och utveckling och om åtgär- der som främjar sådana livsbejakande mål. Fru talman! Miljöpartiet beklagar därför djupt den utveckling som EU har genomgått, och vi har i många år argumenterat mot en för oss uppenbar militarise- ringsprocess som nu till sist ligger i öppen dager. Problemet anser vi till en mindre del handla om bristande samordning mellan medlemsstaterna eller brister i formerna för hur en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik ska gestaltas. För oss finns det inget självändamål med att institutionalisera och styra utri- kespolitiken för snart 25 disparata stater. Under vissa specifika omständigheter kan det fin- nas behov av ett samagerande, till exempel vid ho- tande eller allvarliga lägen i omvärlden. Kanske finns det också skäl att upprätthålla någon form av gemen- samma kapaciteter för analys och omvärldsbevak- ning. Men vi menar att de som ivrar för en stark och fördjupad utrikespolitik mest verkar vilja tro att det är just institutionerna i sig som ska garantera ett homo- gent politiskt utfall. I själva verket, menar vi, indikerar den splittring som uppstod inför invasionshotet av Irak på ett mycket illustrativt sätt vilka oerhört starka och sty- rande krafter som skulle behövas för att förmå olika länder med olika behov och traditioner att fatta sam- ma beslut och gå i samma riktning. Se bara hur olika vi lyckas tolka begreppet folkrätt hemma i vårt eget land. Med andra ord: Länderna är för olika för att enas på demokratisk grund, och det uppenbaras även när fyra länder tar sig rätten att gå före och starta eget i Big Boys' Toys-branschen. De olika utvecklingsalternativ som EU står inför i dag sammanfattades väl av professor Christopher Hill under riksdagens hearing i ämnet. Av dem är det två scenarier som diskuteras mest. Först är det ett balanserat motvikstänkande där EU i någon bemärkelse tänks stå emot ett växande amerikanskt inflytande och amerikansk strävan efter hegemoni. Det skulle, menar vi, leda till en terrorba- lansliknande situation, som världen med fasa borde minnas efter kalla krigets era. Dessutom är möjligheten för EU att bygga upp genuint egna kapaciteter helt överspelad eftersom sammanblandningen av vapensystem och den helt gränsöverskridande krigsmaterielexporten i dag är mycket omfattande. USA dominerar helt enkelt va- penproduktion och handel i världen på ett sådant sätt att en oavhängig militär kapacitetsuppbyggnad i Eu- ropa-EU inte är möjlig. Det andra scenariot är bevarandet av den så kalla- de transatlantiska länken. Det är en modell som fram- ställs som ett alternativ och som utskottsmajoriteten nu förespråkar. Det ska tolkas så, menar vi, att ett fortsatt Natoinflytande kan fortgå med gemensamma vapen och med stark amerikansk samordning, det vill säga Nato. Det här ger USA en bred plattform att operera utifrån på europeisk botten. Skillnaden mellan de båda scenarierna är försum- bar. I båda kommer maktutövandet att ske på Natos, det vill säga USA:s, premisser. Miljöpartiet önskar i stället, fru talman, se ett de- centraliserat EU, där varje medlemsland behåller sin egen utrikespolitiska kompetens, men som på klas- siskt mellanstatligt manér också kan samverka i de fall det finns en genuin vilja och en stark anledning till det. Dessutom bör all global militär samordning ske på FN:s villkor, på FN:s mandat och på FN:s initiativ, inte bara "i enlighet med principerna i FN-stadgan". Slutligen vill jag säga någonting om alliansfrihe- ten. I fråga om den svenska säkerhetspolitiska doktri- nen anser majoriteten i utskottet att samarbetet om den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken inte skapar några problem att förena dessa. Man menar att vi fortsatt skulle kunna betecknas som alliansfria, trots att en "solidaritetsklausul", det vill säga ett för- pliktigande att ställa upp mellan medlemsländerna för varandra i hotande situationer genom att "mobilisera alla instrument", finns med i konventets förväntade resultat. Vi menar att det här är det ultimata självbe- drägeriets fullbordan. Svart blir vitt, och simsalabim! är en ömsesidig försvarsgaranti inte en ömsesidig försvarsgaranti. Till sist i betänkandet redovisar det sammansatta utrikes- och konstitutionsutskottet en ståndpunkt vilken vi delar, nämligen ett avståndstagande från att några länder ska gå före och på egen hand forma en militär allians. Det vore djupt olyckligt, men det har redan skett i vår. Dessutom har det skett på exakt samma vis som Schengenstrukturen uppstod hos en mindre grupp föregångare och som tvingade med alltfler och som nu också är fallet med de länder som låser in ekonomin i en skrubb och vill få oss andra fria att tro att vi är "utanför". Låt mig därför till sist läsa ett illustrativt citat av Jacques Chirac: "Europeiska försvars- och säkerhets- unionen är ett värdigt komplement till den gigant som den ekonomiska unionen EMU utgör idag." Fru talman! Jag yrkar bifall till vår egen reserva- tion nr 5.

Fru talman! Jag tänkte bara ta upp två detaljer i det som Lotta N Hedström sade. Den ena är att EU skulle vara på väg att bli en superstat. Men EU byg- ger ju på avtal mellan medlemsländerna. Resultatet av detta konvent, som sedan ska vara en regeringskonfe- rens, ska sedan ratificeras av Sverige. Det finns alltså inget drag av överstatlighet i just detta. Själva grun- den är mellanstatlig. Sedan på den mellanstatliga grunden bygger vi överstatliga instutioner för att ta beslut, till exempel med majoritetsomröstning, vilket är ett lämpligt beslutsinstrument när man är många medlemsstater. Det andra gäller krishanteringen. Vi har ju erfa- renhet, Lotta Nilsson Hedström, av att hantera kris- hantering helt och hållet på egen hand. Jag vill erinra om vad som skedde på Balkan, särskilt i Bosnien, under den första hälften av 1990-talet när vi miss- lyckades i en FN-operation. Vi fick med Frankrike i spetsen böna och be USA att engagera sig och rädda oss från detta. Nu tycker många av oss med den erfarenheten som grund att det är rimligt att vi i Europa skapar en tillräcklig kapacitet och en förmåga att tillsammans utnyttja den kapaciteten för att hantera kriser och krig. Tyvärr är det ingen brist på kriser och krig i världen. Det är betydligt mycket mer som skulle behöva göras, till exempel i Afghanistan. På Balkan ska vi nu, efter att ha tagit över Makedonien, också ta över Bosnien. I Afrika är det tyvärr oerhört många kriser och krig. Då är det väl ändå rimligt att vi tillsammans gör det här inom ramen för den europeiska unionen.

Fru talman! Ja, visst bygger det på avtal. Men det är fullt möjligt att på demokratisk väg avskaffa de- mokratin. Det finns ingen logisk kullerbytta i detta. Jag menar att det är vad vi gör i stora stycken. Jag skulle önska att du förklarade varför man tar bort den väldigt tydliga pelarstrukturen, som hittills har kännetecknat det europeiska sammansatta arbetet, och överför det mesta till en tjock kolonn. Det här är överstatlighet, och det är beslutat av demokratiska stater i någorlunda demokratisk ordning. Visst är det så. Vi avhänder oss vårt eget beslutsfattande, inte minst de beslut som vi tog här i riksdagen i vintras vad gäller vår egen grundlags ställning. Sedan tar du upp krishanteringsförmåga på egen hand. Mitt alternativ var inte att skapa en internatio- nell krishanteringsförmåga på egen hand. Jag sade att vi har full möjlighet att ingå mellanstatliga avtal, som man alltid har gjort. Genom FN:s mandat har man en möjlighet, som till exempel i dag när vi, som du själv var inne på, står i begrepp att skicka trupp till Kongo. Det här gör vi i samverkan, med överordnade mål, därför att det finns ett förpliktigande moraliskt i värl- den att ställa upp i områden som är krisdrabbade. Det finns ibland också en anledning att svara på hot. Men hoten mot vårt land är naturligtvis vår ensak och ska avvärjas genom att vi inte kommer i den situationen. Vi ska ha ett eget försvar, och det ska vi ställa till världssamfundets förfogande genom FN:s försorg, inte genom EU.

Fru talman! EU byggs på ett mellanstatligt samar- bete. Medlemsländerna kommer överens om ett kon- stitutionellt fördrag, förhoppningsvis, och det måste vart och ett land ta i sin ordning och bestämma. Vi avhänder oss inte den beslutsrätten. När det sedan gäller krishanteringen behöver vi ha en tätare samverkan inom FN:s ram. Bosnienopera- tionen var också en FN-operation. Men vi var för svaga, och det gick inte väl. Det blev till och med en katastrof i Srebrenica, om vi erinrar oss detta. Nu ska vi göra det i Kongo, och då behöver vi också ha en EU-samordning för att göra detta på ett effektivare sätt. Det är väl klokt att vi samverkar och samarbetar.

Fru talman! Javisst! Det är klokt att samverka och samarbeta om man har en direkt yttre anledning. Jag skulle vilja få svar på frågan hur en samordning skulle ha sett ut inför Irakkrisen, med den nya ord- ning som konventet föreslog. Hur skulle man ha fått de åtta utbrytarstaterna att inlemmas i det här? Det måste ske inte bara med en tät samverkan - det är en eufemism. Det måste naturligtvis ske med en stark styrning, inte med någon sorts mellanstatlig- het där man sitter och kommer överens, utan "varsågod och lyd". Det är kärnan och innebörden i den kommande gemensamma försvars- och säker- hetspolitiken: Bort med mellanstatlighet och varsågod och lyd! Så kommer det att bli.

Fru talman! Den europeiska unionen är en fram- tidssaga och en rejäl framgång fram tills nu. Vi har med hjälp av arbetet i den europeiska unionen för- hindrat krig och umbäranden på den europeiska kon- tinenten, där de europeiska medlemmarna finns. Vi lyckades inte på Balkan, men vi har löst en långt gående konflikt mellan Tyskland och Frankrike. EU är i fredens tjänst. Låt mig säga att den framgången vill också andra länder vara medlemmar i. Vi ser det tydligt nu när de nya länderna nästa år kommer att bli medlemmar. Den 1 maj blir det tio nya medlemsländer. De flesta av dem kommer, precis som Carl B Hamilton tidigare uttryckt, från länder som har levt under en kommu- nistisk diktatur. De vill in i en gemenskap och en integration tillsammans med oss. Detta är naturligtvis oerhört positivt. Det är tecken på att den europeiska unionen har varit och är en framgång. Det vi diskute- rar i dag är om EU fortsatt kommer att vara en fram- gång. Lägg märke till att det fördrag och det arbetssätt som Europeiska unionen i dag har är utformade för sex medlemsländer. Nästa år kommer tio nya, och det blir 25 medlemsländer i den europeiska unionen. Det behövs ett nytt fördrag. Det behövs helt enkelt nya regler för hur beslut ska tas. Det behövs nya regler för hur organisationen ska se ut och hur vi ska samarbeta. Det är självklart. Sex länder är helt an- norlunda än 25 länder. Organisationen blir helt enkelt mycket svårare att styra. Det är ett avgörande moment i EU:s historia och framtid. Jag är orolig för att om vi misslyckas kom- mer detta att leda till oerhörda konsekvenser för vår kontinent. Därför vill jag understryka allvaret i att den diskussion vi har i dag handlar om hur EU ska göra sig beredd att arbeta i framtiden med 25 med- lemsländer. Vi har inte råd att misslyckas i detta ar- bete. EU behövs nämligen i världen. Debatten i dag har handlat en del om supermakten USA och dess relation till den europeiska unionen. Låt mig få slå fast att EU inte ska bli en superstat. EU ska inte heller bli en supermakt. Såsom vi definierar detta är det en stor makt, med rejäla resurser, som främst förlitar sig på sina militära muskler. Detta ska inte EU försöka efterhärma. EU ska inte försöka konkurrera och inte försöka balansera USA i detta. EU kan lyckas med rätt utnyttjande av alla sina instrument. Det är till exempel bistånd, som man har haft i Barcelonaprocessen och alla länder runt Medel- havet. Det är det nya initiativet med de nya grannlän- derna - a wider Europe, New Neighbours Initiative - som kan spela en oerhört stor roll. Det är vår miljö- politik, vår handel och naturligtvis militär krishante- ring. Det är också, icke att förglömma, civil krishan- tering. Jag instämmer i vad Lars Ohly tidigare har sagt, att det är alldeles för mycket fokus på den mili- tära krishanteringen och för lite på den civila kris- hanteringen. Jag tror faktiskt att den europeiska unionen kan bli en större attraktionskraft än vad USA är i dag. Jag säger inte detta för att det ska vara en motkraft till USA eller för att jag är motståndare till den transat- lantiska länken. Jag är en stor vän av den transatlan- tiska länken, men jag vill att EU ska spela en större och bättre roll i världen än vad den gör i dag. Det är det som det här betänkandet egentligen handlar om. Hur ska EU bättre kunna arbeta med sina yttre för- bindelser? Som jag ser det sönderfaller vårt betänkande egentligen i två delar. Det är väl också därför som vi har ett utskott som består av konstitutionsutskottet och utrikesutskottet. Detta sönderfaller alltså i två delar. Det handlar om formen: Hur ska besluten gå till? Hur och av vem ska unionen företrädas? Det är alltså konstitutionella frågor. Men det innehåller också andra frågor: Vad ska göras? Vad är det för innehåll som ska finnas i denna gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik? Det handlar om den politiska viljan. Vad ska samordnas? Vilka är de utrikespolitis- ka målen? Låt mig få börja med den politiska viljan. För mig är den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i Europeiska unionen en språngbräda för vår utrikes- politik. Jag har hört en del i kammaren som har ut- tryckt sig på ett sådant sätt att man kan tro att de anser att en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik snarare är en tvångströja som tvingar oss in i någon- ting och gör oss tystare och inte lika starka i världen. Jag ser det tvärtom. Med ett gemensamt arbete till- sammans med andra europeiska länder blir det en språngbräda för vår politik. Vi kan faktiskt spela en större roll i världen om vi gör det här tillsammans med andra. Låt mig ta ett exempel. Lars Ohly hade ett argu- ment när det gällde varför han var så emot en gemen- sam politik. Han tog upp ett fullständigt orealistiskt alternativ vad gäller Palestina. Han skulle faktiskt i stället ha kunnat sagt att EU, när det gäller konflikten i Mellanöstern, har spelat en oerhört stor och positiv roll genom att man har hittat en gemensam ställning. Det var inte så för några år sedan, men i dag är det så. På det sättet kan man sätta press både på israeler och palestinier. Låt mig slutligen få ge några korta kommentarer om de formfrågor som har funnits i debatten. Först gäller det dubbelhattning. Carl B Hamilton! Vi skriver i betänkandet att det i huvudsak har funge- rat väl. Jag tror inte att vi ska kritisera det som vi har i dag - vi har alltså två olika, kommissionären och en utrikespolitisk talesman - för att vi har haft en splitt- rad hållning när det gäller Irakkonflikten. Jag tror inte att det hade hjälpt med en dubbelhattning i det läget. Sedan gäller det solidaritetsklausulen. Det handlar om att hantera följderna av en terroristattack. Det handlar inte om ett gemensamt försvar, och det un- derstryks speciellt i de texter som finns. Det handlar inte om ömsesidiga försvarsgarantier. När det gäller majoritetsomröstning i den gemen- samma utrikes- och säkerhetspolitiken måste jag säga att jag är mycket tveksam. Varför då? Ja, det är klart att det, som Göran Lennmarker säger, är lättare att ta majoritetsbeslut. Men leder det till en starkare euro- peisk hållning? Nej, jag tror inte det. När det gäller det mesta i utrikespolitiken är det väl ändå så att man får en större påverkan på det utrikespolitiska skeendet om man är enig och har en enig EU-position. Vi har mängder av exempel på att länder faktiskt har utnyttjat sprickorna i den europeiska unionen för att slå sönder vår gemensamma utrikes- och säker- hetspolitik. Dessutom finns det redan i dag, i det fördrag som finns, en möjlighet att använda majori- tetsomröstning. Denna har aldrig använts. Det beror naturligtvis på att man, om man gör allt man kan för att komma fram till en gemensam position, stärker EU:s utrikespolitik på det sättet. Dessutom finns det ett antal mål uppsatta för utrikespolitiken. Jag tycker att det är bra att den europeiska unionen formulerar vilka mål vi ska ha för vår gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik av det enkla skälet att det också kan leda till en bättre samordning i den europeiska unio- nen, så att vår handel, vårt bistånd, vår miljöpolitik, vår militära krishantering, vår utrikespolitik och så vidare går hand i hand och inte motverkar varandra. Jag har inga problem med de formuleringar som konventet hittills har diskuterat. I övrigt kommer utrikesminister Anna Lindh att gå djupare in på dessa frågor. Slutligen, fru talman, vill jag yrka bifall till för- slaget i utskottets betänkande.

Fru talman! Jag vill ta upp två saker. Jag är väl- digt nyfiken på att höra hur du, Urban Ahlin, och Socialdemokraterna tänker er att man ska förena detta med att vara en stark vän av den transatlantiska län- ken å ena sidan och å andra sidan detta med att värja sig mot den utveckling som de två herrarna i Folk- partiet och Moderaterna ser framför dörren, nämligen en fullskalig Natoanslutning. Här finns en gränsdragningsproblematik. Här finns någonting att rensa upp mellan EU-kapacitet och Natokapacitet. Jag skulle vilja höra dig utgjuta dig lite grann om det. Den andra saken handlar just om det här med hur viktigt det är med innehållet och inte bara formerna, som jag är väldigt glad åt att höra Urban Ahlin ta upp. Jag menar att det bara är en av de åtta målformule- ringspunkter som finns i konventet som handlar om fred. Hur skulle du ha ställt dig om du hade haft ett direktinflytande när det gällde till exempel det pro- gram för förebyggande av våldsamma konflikter som antogs på EU-toppmötet i Göteborg för två år sedan?

Fru talman! Lotta N Hedström tar upp mycket an- gelägna frågor. Jag håller med dig om att Sveriges regering, när det gäller innehållet, i många olika av- seenden har varit framstående, drivande, på dessa områden. Men när det gäller konflikten i Mellanös- tern, som jag nämnde tidigare, var det faktiskt vid toppmötet i Göteborg som man ändå kunde hitta en gemensam position. Vi har varit drivande när det gäller den civila krishanteringen, precis som du säger, och det tycker jag är bra. Naturligtvis ska vi sträva efter mer sådan input i den europeiska unionen. Vad gäller säkerhetspolitiken skulle jag vilja säga att jag vill lämna den diskussionen. Jag tycker fak- tiskt inte riktigt att den hör hemma i det här betän- kandet. Jag är lite förvånad över att vi har haft en sådan enorm diskussion om en Natoanslutning eller ej. I detta betänkande behandlas faktiskt frågan: Hur ska EU:s beslutsregler se ut för att forma en gemen- sam utrikes- och säkerhetspolitik?

Fru talman! Det sista var märkligt att höra. Du tog själv upp och sade att innehållet i grunden är viktiga- re än formerna, att formerna är sekunda. Så tolkade jag dig. Hur går den svenska säkerhetspolitiska doktrin som vi lever med och som slår fast att vi är och ska förbli alliansfria att förena med den säkerhetspolitik som växer fram i EU? Detta hör definitivt hemma i den här debatten. Sedan gäller det målformuleringarna i konventet. Jag tycker att det är beklagligt att det står i den första målformuleringen att man ska värna de gemensamma värderingarna i EU. Vilka är de, och vilka är de som du menar att Sverige ska lägga in i EU:s framtida hållning?

Fru talman! Jag ska fatta mig mycket kort. Jag tycker att Lotta N Hedström gör en logisk kullerbytta. Först frågar hon mig hur vi ska kunna värja oss mot att bli medlemmar i ett gemensamt försvar i Nato. Sedan säger hon att det växer upp ett europeiskt ge- mensamt försvar. Det faller på sin egen orimlighet. Det vi har i dag att behandla är faktiskt ingenting som har med ett europeiskt försvar att göra. Den säker- hetspolitiska hållning som vi har stämmer väl överens med de förslag som finns i konventet.

Fru talman! Urban Ahlin försökte leda i bevis att det var ett dåligt exempel med Palestinafrågan. Det var nämligen ett exempel på de hot som jag ser i och med att det är viktigare att komma överens än vad överenskommelsen innehåller. I november 2000 behandlades i FN:s generalför- samling en resolution som fördömde Israels övervåld på palestinskt territorium. Vi vet att Sverige skulle bli ordförande i den europeiska unionen våren 2001. Då föregicks besluten i generalförsamlingen av en inten- siv diplomati. EU skulle försöka få en gemensam position. Sverige deltog mycket aktivt i det arbetet. Man försökte lappa och laga mellan Storbritannien, som ville avslå förslaget, och Frankrike, som ville ställa sig bakom det. Det slutade med att Sverige i enighetens namn, trots att EU inte hade någon ge- mensam position och inte heller lyckades komma överens om något gemensamt förhållningssätt i röst- ningen, lade ned rösten. På det sättet menar Urban Ahlin att vår utrikespo- litiska röst blev tydligare, starkare eller på ett klarare sätt gav stöd åt palestiniernas rätt till en självständig stat eller på ett tydligare sätt tog avstånd från den israeliska ockupationen och den militära maktens övervåld. Nej, det är naturligtvis orimligt att dra den slutsatsen, så mitt exempel kanske inte var så vansin- nigt i alla fall. Det finns fler exempel. I handelspolitiken inom världshandelsorganisationen WTO utesluter man närmast samarbete med fattiga länder. Man förutsät- ter ett samarbete enbart inom EU:s ram där EU- kommissionen har ett oerhört starkt inflytande och där Sverige till slut tvingas underordna sig. Vi får inte heller företrädas av vår egen utrikesminister i för- handlingarna. Om man sätter överensstämmelse i utrikespoliti- ken som ett överordnat mål riskerar man att hamna fel. Innehållet måste vara viktigare än formen.

Fru talman! Jag instämmer. Jag har samma åsikt som Lars i det sista. Man kan inte ha som överordnat mål in absurdum att vi alltid ska ha en gemensam position i Europeiska unionen. Det är därför vi är emot en utvidgning av majoritetsomröstningar i Eu- ropeiska unionen. Vi tycker att detta rör kärnan av nationellt självbestämmande. Det jag har påtalat är att vi ska sträva efter att ha en gemensam position för att det i alla lägen gör att EU har en starkare röst i värl- den. Ditt förslag var ett vansinnigt exempel. Du menar att vi skulle kunnat ena oss om en gemensam hållning att säga nej till palestiniernas rätt till en egen stat. Det faller på sin egen orimlighet. Det går inte att hitta förslag där Europeiska unionen skulle ta några sådana uttalanden. Det kan finnas felaktigheter. Vi kan ha röstat fel vid något tillfälle, men jag lägger mig inte i det. Det kan vi ha en annan diskussion om. Det handlar om hur vi ser på det gemensamma arbetet med europeisk utrikes- och säkerhetspolitik, om vi ser det som en tvångströja som tvingar oss bakåt eller om vi ser det som en språngbräda för ökat inflytande. Här skiljer sig Vänsterpartiet och Socialdemokraterna åt. Vi ser det som en språngbräda för vår utrikespolitik, inte som en tvångströja.

Fru talman! Det är bra att Urban Ahlin menar att det finns brister och att det inte alltid är viktigare att komma överens än att företräda en riktig politik. Men det agerande som skedde i november 2000 ledde till att Sverige i namn av enighet inom den europeiska unionen svek palestiniernas sak. Om man utökar rätten till kvalificerat majoritets- beslutsfattande och om man strävar efter en allt större enhet och en allt större överensstämmelse mellan de ingående staternas utrikespolitik kommer det att leda till att vi får svårare att företräda den utrikespolitik som jag menar att vi historiskt sett har anledning att vara stolta över. Det är en utrikespolitik som har talat klarspråk oavsett vem som har begått övergrepp, oavsett vem som har stått för förtryck eller misär för människor och oavsett vilken supermakt som har hanterat olika situationer utifrån sina egna intressen och inte utifrån människors bästa. Den utrikespoliti- ken hotas av att vi ser enighet inom den europeiska unionen som så oerhört viktig att vi ibland är beredda att lägga oss platt.

Fru talman! Jag instämmer med Lars Ohly. Det är helt klart att vi har anledning att vara stolta över den utrikespolitik som vi har fört historiskt och alltjämt för. Det du uttalar är något slags oro för att Sveriges röst i världen skulle tystna när vi ser att mänskliga rättigheter förtrycks eller att terroristbekämpning går till på felaktigt sätt. Den villfarelsen vill jag ta bort ifrån dig. Om det är någon utrikesminister i den här världen som tydligt sagt ifrån när åtgärder gått långt utöver vad som varit befogat så är det Anna Lindh. Det finns inget som lägger band på oss när det gäller att göra uttalanden och att synas. Det handlar om huruvida det är bra att få en samordnad position inom Europeiska unionen i vissa frågor. Svaret är ja. Det ger ett större inflytande för våra idéer i världen.

Fru talman! Det finns alltid en spänning mellan utrikes- och inrikespolitik hos Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Man ska vara väldigt stark i utrikespoli- tiken och ha en egen röst, men i inrikespolitiken sitter man ju med och kompromissar hela tiden med rege- ringen. Det var inte det som var min huvudpoäng, men det är alltid värt att upprepa. Det som Urban Ahlin sade om att EU ska spela en större och bättre roll i världen instämmer jag i, att europeiska värderingar ska hävdas, men också det han sade om civil stormakt. Det finns ett stort opini- onsintresse för militära aktiviteter. Det civila är som hälsan tiger still. Det är inte så intressant. Det finns en sak som man aldrig kommer ifrån i den här diskussionen. Det är att USA - om vi nu tar det som jämförelse - är ett rikt dynamiskt land som har väldiga resurser. Det gör USA attraktivt för andra länder att ha som stöd och partner. Då kommer man inte ifrån det som är väldigt centralt för EU och euro- péerna, nämligen att man måste få en bättre europeisk ekonomi. Det är visserligen mitt yrke, men jag kom- mer aldrig ifrån att det blir naivt om man talar om Europas roll i världen och inte samtidigt noterar att européerna har misslyckats med att skapa en dyna- misk ekonomi som gör Europa attraktivt för resten av världen.

Fru talman! Vad ska jag säga om detta? Jag håller med om att det inrikespolitiskt är lyckosamt när vi gör kompromisser och på det sättet försöker samar- beta och få fram gemensamma positioner. Jag tycker att det har varit en lyckosam politik. I övrigt tycker jag att det är bättre med ett rikt EU än ett fattigt EU.

Fru talman! Det är en sak i Urban Ahlins anföran- de som jag tycker är bekymmersam. Om vi utgår ifrån - jag tycker mig ändå uppfatta det - att EU borde kunna ha en betydligt starkare utrikespolitik borde vi kunna göra mycket mer. Bekymret är ofta det vi inte gör. Det handlar inte så mycket om mot- sättningar utan om det vi inte gör. Då försöker vi finna beslutsordningar för detta. Min erfarenhet av majoritetsbeslut i EU är att man faktiskt där anstränger sig mer för att hitta en gemen- sam linje. Det är sällan man går till omröstning, för att inte säga aldrig. Men just beslutsordningen majo- ritetsbeslut gör att man är angelägnare om att finna varandra. Det tror jag är det centrala i vår strävan att få en bättre beslutsordning för utrikespolitiken, näm- ligen just att länderna ska ha starkare incitament att söka sig fram till en gemensam position. Men det är naturligtvis kvaliteten på besluten, in- nehållet, som måste vara avgörande. Det är inte bra att fatta ett tokigt beslut i enhällighet. Det måste na- turligtvis vara ett bra beslut. Jag tycker dock att de mål som nu uttryckligen formuleras i utrikespolitiken är mycket bra. De ger just den här basen.

Fru talman! Det är en sak i Urban Ahlins anföran- de som jag tycker är bekymmersam. Om vi utgår ifrån - jag tycker mig ändå uppfatta det - att EU borde kunna ha en betydligt starkare utrikespolitik borde vi kunna göra mycket mer. Bekymret är ofta det vi inte gör. Det handlar inte så mycket om mot- sättningar utan om det vi inte gör. Då försöker vi finna beslutsordningar för detta. Min erfarenhet av majoritetsbeslut i EU är att man faktiskt där anstränger sig mer för att hitta en gemen- sam linje. Det är sällan man går till omröstning, för att inte säga aldrig. Men just beslutsordningen majo- ritetsbeslut gör att man är angelägnare om att finna varandra. Det tror jag är det centrala i vår strävan att få en bättre beslutsordning för utrikespolitiken, näm- ligen just att länderna ska ha starkare incitament att söka sig fram till en gemensam position. Men det är naturligtvis kvaliteten på besluten, in- nehållet, som måste vara avgörande. Det är inte bra att fatta ett tokigt beslut i enhällighet. Det måste na- turligtvis vara ett bra beslut. Jag tycker dock att de mål som nu uttryckligen formuleras i utrikespolitiken är mycket bra. De ger just den här basen.

Fru talman! Jag förstår inte riktigt logiken i det som Göran Lennmarker säger. Han säger att det är oerhört bra att vi alltid försöker att se till att vi får ett enhälligt beslut och att vi alltid jobbar utifrån detta. Det beror, enligt Göran Lennmarker, på att det finns en beslutsordning i Europeiska unionen som upp- muntrar detta. Jag håller med om det. Det är enhällighet som gäller förutom i vissa få fall där det är öppet för majo- ritetsomröstning. Du säger också själv att man aldrig har använt detta. I nästa andetag säger du att du vill ha mer majoritetsomröstning för att den vägen tvinga fram fler gemensamma ställningstaganden. Jag förstår inte hur det hör ihop. Jag tror att man i den europeiska unionen strävar efter gemensamma positioner för att det helt enkelt gör att EU:s position blir starkare. Så fort man har en splittrad europeisk union i en utrikespolitisk fråga kommer man att bli utnyttjad och splittrad av krafter- na runtomkring. Det är det som är drivkraften. Det är inte vad som står i stadgarna om hur besluten ska gå till. Det är viljan att få ett enigt beslut som kan för- ändra saker och ting på marken. Jag förstår inte din logik i att om vi öppnar upp för majoritetsomröstning så kommer det att leda till fler gemensamma positio- ner.

Fru talman! Det är faktiskt en erfarenhet som vi har inom EU. Vi hade en tid när allting togs med enhällighet. Sedan kom den så kallade enhetsakten som innebar att man tog majoritetsbeslut vad gäller den gemensamma marknaden. Det innebar att man kom väsentligt mycket längre också i enhällighet när man införde denna beslutsordning. Det har sedan gått igen på många olika områden där just strävan att finna en konsensus med en kvalificerad majoritetsbe- slutsordning har lett till att man står starkare gemen- samt. När man har enhällighet har det lätt blivit så att man inte gör några försök. Man står kvar på sina positioner. Det är väl också det som har skett i delar av utrikespositionen, att man bara stått på sina posi- tioner. Man har aldrig brytt sig om att söka sig fram till en gemensam ståndpunkt.

Fru talman! Jag tror att vi skiljer oss åt när det gäller anledningen till att detta har vuxit fram. Göran fokuserar på att vi har fattat beslut om att få fram en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och att man i Nicefördrag och annat har öppnat upp för en möjlig- het att kunna fatta majoritetsbeslut. Det handlar då om implementering av beslut som har fattats med enhällighet. Jag tror inte att det är på det sättet. Jag har en materialistisk historieuppfattning här. Det är snarare det som har skett på marken som påverkar hur unio- nen arbetar. Det jag, fru talman, i min stapplande inledning försökte påtala var att EU har gjort goda saker på den europeiska kontinenten. Men vi miss- lyckades på Balkan i början. Jag tror att detta var den drivkraft som gjorde att Europas ledare faktiskt sade: Nej, detta vill vi inte uppleva en gång till. Låt oss se till att vi har ett mer enigt uppträdande, att vi samlar oss kring en politik, försöker bli starkare i civil och militär krishantering och ser till att sträva efter ge- mensamma positioner. Alternativet är ju så mycket sämre. Jag tror att det är precis detta vi kommer att se nu också med Irakkonflikten. Vi har varit oerhört splitt- rade, men det finns en kraft som säger: Nej, så här kan vi inte fortsätta. Vi måste gå vidare. Jag tror alltså inte att det är regelverket som så- dant som gör att vi strävar efter gemensamma posi- tioner utan snarare läget på marken.

Fru talman! I den här debatten känner jag mig lite som katt bland hermelinerna. Det är bara jag och Kerstin Lundgren som representerar konstitutionsut- skottet; de andra är fina utrikespolitiker. Sedan är jag väl lite udda på en annan punkt eftersom Kristdemo- kraterna är det enda parti som inte har någon motivre- servation, bortsett från regeringspartiet. Det beror på att vi med de öppna och problematiserande skriv- ningarna har fått de synpunkter vi framfört under utskottets arbete tillgodosedda. Fru talman! Det var faktiskt utrikes- och säker- hetspolitiken som var den utlösande faktorn för det Europasamarbete som växt fram sedan andra världs- kriget. Det som i dag kallas Europeiska unionen till- skapades för att förhindra återkommande förödande krig i Europa. Fredstanken är det bärande argumentet för EU, även om samarbete inom olika områden är av värde i sig. Genom att integrera de europeiska län- derna i ekonomiskt avseende skapar man ett ömsesi- digt beroende, vilket i sig blir fredsbevarande. En titt i backspegeln klargör, vilket många har varit inne på här, att denna idé har visat sig hållbar under ett halvt sekel. EU kan alltså sägas vara ett exempel på en framgångsrik utrikes- och säkerhetspolitik. Fru talman! Vi kristdemokrater delar uppfattning- en om en enhetlig uppbyggnad av unionen så att man slipper tudelningen mellan EG och EU och därmed också avvecklar pelarsystemet. Det är därför rimligt att EU blir den juridiska personen för samarbetet i framtiden. Fru talman! EU:s framtidskonvent är nu inne på sitt slutvarv. Något som började i Laeken i slutet på 2001 håller nu på att utvecklas till en slutprodukt redo att levereras till toppmötet i Thessaloniki. Det finns mycket positivt att säga om processen i konventet. Själv tillhör jag dem som blev positivt överraskade. Erfarenheterna från det tidigare konventet om stad- garna om mänskliga rättigheter var inte så upplyftan- de - jag syftar då på själva sättet att arbeta. Men det nuvarande framtidskonventet har arbetat öppet och med stor lyhördhet för meningarna inom konventet. Speciellt viktigt tror jag det var att det på vissa strate- giska områden tillsattes arbetsgrupper för att ta fram underlag. Ett problem har varit att frågan om balansen mel- lan institutionerna inte blev föremål för sådan be- handling. Möjligen kan det bero på presidiets eller dess ledningsfunktions önskan om att styra upp dessa frågor på ett visst sätt. Detta förhållande har lett till att skarpa motsättningar nu i konventets slutfas ut- kristalliseras just omkring institutionerna. I fredags föredrogs muntligen ett slags kompromiss på områ- det. Såvitt jag kan bedöma är det ett undermåligt förslag som knappast kan anses göra skäl för namnet kompromiss. Ska det kallas det får vi - för att citera en känd politiker - nog gå ned i spagat. Den så kallade kompromissen innebär att Nice- fördraget tillämpas såvitt avser institutionerna till 2009. Därefter gäller följande: · Det ska vara en kommissionär per medlemsstat, men bara 15 ska ha rösträtt. Rösträtten cirkulerar jämlikt mellan medlemsstaterna. · Det blir en permanent ordförande för Europeiska rådet. Man har dock nu ändrat den engelska titeln till Chairman i stället för President. · Europeiska rådets ordförande ska ha en roll i unionens utrikespolitik. Det innebär att unionens utrikesminister, något man också har föreslagit ska tillskapas, får en något mindre framträdande roll. · Det blir också några förändringar när det gäller antalet ledamöter i Europaparlamentet samt frå- gorna om kvalificerad majoritet. · Lagstiftande rådet och Allmänna rådet samman- förs i viss utsträckning. · Det roterande ordförandeskapet för fackminister- råden förlängs från sex månader till ett år. Fru talman! Vi är för vår del övertygade om att konstruktionen av maktfördelningen inom EU måste bygga på den hybrid som tidigt utvecklades. Kom- missionen ska även i fortsättningen ha monopol på initiativrätten och vara en oberoende självständig kraft, och Europaparlamentet ska delta i beslutspro- cessen. Rådet ska tillsammans med parlamentet utgö- ra den lagstiftande funktionen. Enligt Kristdemokra- terna bör huvudprincipen för beslut inom unionen vara den så kallade gemenskapsmetoden. Ett antal förslag inom konventet riskerar att leda till en totalförstöring av systemets uppbyggnad. För mycket av praktiskt ad hoc-tänkande präglar flera förslag. Jag skulle vilja se lite mer av kontext, det vill säga omsorg om maktsystemets konstruktion och samband. Fru talman! En permanent ordförande för Euro- peiska rådet kommer att leda till en underminering av kommissionens ställning och kommissionsordföran- des roll i synnerhet. Än tydligare blir detta om denne ordförande ska ha en viktig roll i unionens utrikespo- litik. Med detta får unionens utrikesminister en något mindre framträdande roll. Fru talman! Denne så kallade utrikesminister, som har diskuterats tidigare här i dag, är dessutom till sin karaktär en märklig figur. Han eller hon ska vara ordförande för utrikesfrågorna i rådet men samtidigt vice ordförande i kommissionen med ansvar för utri- kesfrågorna. Detta kallas för dubbelhattning. Var och en kan ju tänka sig hur det skulle se ut med någon med två hattar på. I min fars hembygd, nämligen östra Göinge, fanns ett original som även jag såg några gånger när jag var liten. Hon kallades Klämda- Tilda och hade alltid flera hattar på sig. När man frågade henne varför hon hade det svarade hon alltid - och jag översätter till normalsvenska - "när man har råd till det". På göingska, som jag är dålig på, skulle det väl låta ungefär: "ess en har rå te att". Frågan är om EU har råd med en dubbelhattad ut- rikesminister. Om man i stället tar bilden av att sitta på två stolar kommer man nog till mer av realism. Dubbelhattningen innebär en olycklig sammanbland- ning av institutionerna. Här finns som jag ser det en allvarlig brist på kontext. Det är kanske svårt att hitta bra svenska analogier, men man kan jämföra dubbel- hattningen med om en justitieminister samtidigt också vore medlem av Högsta domstolen. Fru talman! Jag vill avslutningsvis bara peka på att EU har ett globalt ansvar framöver för att skydda och förbättra miljön samt verka för en hållbar förvalt- ning av de globala värdena. Till exempel bör man verka för biologisk mångfald, bevarande av atmosfä- ren, tillgång till rent vattnen och en effektiv preven- tion av hiv/aids. Unionens politik inom området för utvecklings- samarbete ska baseras på långsiktighet med målet att utrota strukturell fattigdom, att arbeta för en hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling, att uppmuntra alla länders integration i världsekonomin samt att utveckla och befästa demokrati och rättssys- tem och genom detta reducera konfliktorsaker. Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till för- slaget till beslut i betänkandet i dess helhet.

Fru talman! Ett tag verkade det bli en debatt för eller emot Nato eller för eller emot EU. Det tycker jag är onödigt. Det viktigaste vi har att diskutera just nu är faktiskt EU:s yttre förbindelser och hur dessa kan stärkas. Det är inte bara avgörande för EU utan också avgörande globalt att vi kan stärka vår gemen- samma utrikespolitik. Detta är ingen fråga som handlar bara om institu- tioner eller former. Det handlar i högsta grad om hur vi kan påverka verkligheten. Urban Ahlin började med att ta en del exempel. Det handlar om Balkan. I dag handlar Balkan om krig eller fred, och EU har här det avgörande positiva inflytandet. Det handlar om Mellanöstern. I dag handlar det om den fredsplan som alla parter nu håller på att enas kring. Denna fredsplan skulle inte ens ha funnits om inte EU:s gemensamma utrikespolitik hade påbörjats. I dag handlar det till exempel också om Kongo, där EU kan få spela en avgörande roll. Kongo är också det mest aktuella exemplet, ett land där man haft krig i och med grannländer i över fem år. Tre miljoner människor har dött. Äntligen har man fått en fredsöverenskommelse. Äntligen håller man på att få en övergångsregering. Äntligen håller man på att ta sig ur krisen. Just i det läget tillstöter dock nya pro- blem: ett krig i kriget uppe i nordöstra Kongo, i Bu- nia. Vem vänder sig då FN:s generalsekreterare till och ber om hjälp? Afrika kan göra en del men kan inte göra det ensamt. Asien kan göra en del men kan inte ta ledaransvaret. USA prioriterar det inte. I det läget är det EU som FN:s generalsekreterare vänder sig till. Och vi har i dag med försvars- och utrikesut- skottet diskuterat de svenska förutsättningarna att bidra. Det här är bara ett exempel från Afrika på att EU behövs. Men vi behöver också EU:s gemensamma utrikespolitik på Balkan och i Mellanöstern för vikti- ga mål som mänskliga rättigheter, fattigdomsbe- kämpning och demokrati. Det är det som konventets arbete och betänkandet ytterst handlar - hur förstär- ker vi våra möjligheter att arbeta för dessa viktiga principer? Vi vet ännu inte vad resultatet kommer att bli av konventets arbete. Men allmänt sett kan vi se att det finns många bra förslag och att det är positivt om man får ett begripligt fördrag som kan förstås av medbor- garna om den allmänna inriktningen att stärka den gemensamma utrikespolitiken. Det är bra att målen blir tydligare, att konfliktförebyggande och civil krishantering tydligt blir en del av de så kallade Pe- tersbergsuppgifterna, att fattigdomsbekämpning och mänskliga rättigheter blir mål för EU, att man erkän- ner att olika mål och områden måste samverka, vilket också innebär att vi inte längre kan ha till exempel en jordbrukspolitik som verkar tvärtemot biståndspoliti- ken. För att klara tydliga mål när det gäller utrikespo- litiken måste man också stärka EU:s gemensamma kapaciteter, både för civil och för militär krishante- ring. Det är naturligt att man visar varandra solidaritet i terroristbekämpningen. Så görs redan, men nu handlar det också om att göra det tydligare i för- draget. Det är bra att man utökar möjligheten till majori- tetsbeslut för att genomföra frågor där man är överens och där man redan har kommit överens men att man samtidigt behåller huvudregeln, att man måste fatta beslut med konsensus när det gäller nationell säker- het. Jag tycker alltså att det finns många positiva saker som vi har sett i konventsförslagen så här långt. Se- dan har vi haft en diskussion här, och man har haft en lång diskussion i konventet, om andra institutionella frågor, till exempel dubbelhattningen. Låt mig från början slå fast att vi inte ska ha någon övertro på att institutionella lösningar löser politiska problem och ger enighet. I grunden handlar det faktiskt om att medlemsländerna måste sätta sig gemensamt och diskutera sig fram till en gemensam syn och gemen- samma lösningar. Det finns ingen quick fix när det gäller utrikespolitiken. Men det är klart att man kan pröva dubbelhattningen om man samtidigt får denna person starkt knuten till rådet och att man gör till- räckligt tydligt i de institutionella frågorna vad rådet är ansvarigt för och vad kommissionen är ansvarig för så att det inte blir en organisatorisk mischmasch som kan leda till större problem i praktiken. Låt mig också slå fast att det inte finns några för- slag hittills som på något sätt hotar den militära alli- ansfriheten. Och det är viktigt. Skälen till att vi är tveksamma för att inte säga direkt mot förslagen om ömsesidiga försvarsförpliktelser och möjligheterna för närmare samarbete mellan vissa stater handlar framför allt om att vi ser en väldigt stor risk för en uppdelning av EU och risken att vi får ett splittrat EU i stället för det starka och gemensamma EU som vi vill ska kunna agera. I det sammanhanget får jag väl ändå ta upp Carl B Hamiltons Natofrågor. Jag skulle vilja fråga honom: Vilka säkerhetsfördelar ser Carl B Hamilton av ett svenskt Natomedlemskap? Sverige har inte ett säker- hetsunderskott. Sverige har ett säkerhetsöverskott. I en politisk organisation som EU går man med för att man har en politisk gemenskap. Man tycker att det är positivt med den politiska gemenskapen. I en militär organisation som Nato går man med för att man tyck- er att det ska ge ökad militär säkerhet. Vi vet att vi inte får ökad militär säkerhet av ett Natomedlemskap. Varför vill Folkpartiet ha ett svenskt Natomedlem- skap? Jag har förstått att majoriteten av Folkpartiets medlemmar också ställer den frågan. Därför är det viktigt att svara på den. Lars Ohly talar om den dubbla agendan när det gäller utrikespolitiken. Nej, Lars Ohly, det finns ing- en dubbel agenda. Lars Ohly säger att vi inte erkänner att EU har förändrats. Jo, visst har vi gjort det. Men precis som Urban Ahlin påpekade i sin inledning har världen också visat oss hur den har förändrats. När vi talade om EU:s krishantering för fem år sedan hade vi inte ens sett resultatet efter Kosovokriget. Det som vi såg efter Kosovokriget var faktiskt att man inte kom dit med de fredsbevarande styrkorna i tid. Man hade inte möjlighet att förhindra fortsatta övergrepp, och vi var för dåliga på att samordna civila insatser, polisin- satser, militära insatser och insatser som skulle stärka demokratin. I det läget fick EU:s olika ledare en or- dentlig tankeställare om att man måste förbättra insat- serna inom EU och att man dessutom måste vara beredd på att kunna klara sådana insatser mer på egen hand och att man därför måste stärka den militära krishanteringen samtidigt som man bygger ut den civila krishanteringen. Detta har inte varit någon gömd dagordning. Det är någonting som vi har diskuterat mycket, ofta och öppet under de år som har gått, men där gränsen na- turligtvis går mellan ömsesidiga försvarsförpliktelser, försvarsgarantier eller någonting som gör att vi blir del av en annan försvarsunion. Fru talman! Avslutningsvis tycker jag att mycket i konventet ser positivt ut. Jag tycker att det viktiga för oss i Sveriges riksdag är att fortsätta att diskutera hur vi gemensamt kan stärka EU:s utrikes- och säkerhets- politik för att verkligen bli ett starkt globalt verktyg för fred, demokrati och mänskliga rättigheter.

Fru talman! Jag är glad över det tydliga beskedet om att det minsann inte finns någon dubbel agenda utan att Sverige står fast vid den militära alliansfri- heten. Samtidigt: Finns det inte något som helst pro- blematiskt med att den socialdemokratiska regeringen har ingått en säkerhetspolitisk doktrin och en över- enskommelse om en sådan med partier som nu full- ständigt fjärmas från samma doktrin och säger att nästa naturliga steg är ett svenskt medlemskap i Na- to? Det är ju vad Göran Lennmarker står och säger här och som står i deras reservation till det här betän- kandet. De ansluter sig ju till den linje som Folkparti- et har och som gjorde att Folkpartiet uteslöts från en sådan överenskommelse vintern 2002. Finns det ing- en som helst komplikation med att den breda majori- tet som utrikesministern påstod sig ha skaffat för en svensk militär alliansfrihet numera är mycket smala- re? Finns det inget problem med att dem som man har gjort en överenskommelse med i stort sett talar om att den rimliga tolkningen av den doktrinen är att Sverige bör gå med i Nato? Självklart är det ett problem. Men utrikesministern valde att ställa Folkpartiet åt sidan därför att man tydligt var för ett Natomedlemskap. Sedan valde man att ställa Miljöpartiet och Vänster- partiet åt sidan därför att vi stod för den socialdemo- kratiska kongressens beslut när det gäller militär alliansfrihet, och det var inte ett sätt att undvika be- skyllningar för dubbel agenda. Dessutom finns det en mängd förslag som nu pre- senteras och som faktiskt leder till att det blir svårare att se den nationella utrikespolitiken i framtiden. Det gäller utökad användning av röstning med kvalifice- rad majoritet även kring utrikes- och säkerhetspolitis- ka frågor, men det gäller också posten som en utri- kesminister, någon sorts gemensam talesperson för utrikespolitiska frågor för den europeiska unionen. Detta försvårar för oss att föra en självständig och radikal utrikespolitik.

Fru talman! Det exempel på att vi inte kan föra en självständig utrikespolitik som Lars Ohly tog upp i debatten med Urban Ahlin är - låt mig vara ärlig och säga det - ett misstag som begicks för två och ett halvt år sedan. Vi har omröstningar i FN varenda månad. Vi har ett antal omröstningar varenda månad. En gång röstade vi mot det som är vår normala linje. Det var ett misstag. Det kan jag erkänna i efterhand. Men att ett misstag begås på två och ett halvt år är väl inte riktigt skäl för att säga att Sverige nu inte längre kan bedriva en utrikespolitik. Men vad är det som kan göra att det inte bara blir omröstningar och inte bara retorik utan att man fak- tiskt också genomför det? Jo, det är att EU försöker att agera gemensamt när det gäller stora kriser. Och där har väl inte Lars Ohly eller Vänsterpartiet heller någon glädje av att Sverige står som ett isolerat land eller att andra europeiska länder som isolerade öar utan att vi faktiskt gemensamt kan agera till exempel för EU:s färdplan som innebär en palestinsk stat 2005? Det blir oerhört mycket kraftfullare än om Sverige skulle agera ensamt. Jag förstår inte att Vänsterpartiet genom att fortsätta att ihärdigt säga nej till EU där- med också valde att ställa sig utanför den säkerhets- politiska överenskommelse som ni annars hade kun- nat vara en del av. Jag vet att jag, oavsett vad Mode- raterna säger om tolkningen, har ett brett stöd både hos svenska folket och i svenska riksdagen för att Sverige ska fortsätta att vara militärt alliansfritt.

Fru talman! Jag tror att utrikesministern aldrig har varit så tydlig. Jag har aldrig någonsin så tydligt som utrikesministern nu uttrycker sig hört att det var ett misstag att agera på det sätt man i november 2000 i FN:s generalförsamling gjorde inför omröstningen om en resolution som fördömde Israels övervåld på palestinskt ockuperat territorium. Självklart välkom- nar jag detta. Det är ett mycket tydligt ställningsta- gande mot hur Sverige då agerade. Om det skylls på ett misstag accepterar jag det. Det är åtminstone tyd- ligt att man då inte gjorde vad man borde ha gjort, nämligen ha stått upp för den palestinska befolkning- ens rättigheter. Men lite för snabbt går utrikesministern förbi det problem som det ändå måste vara att man först slår sig för bröstet och säger: Vi har fått en bred säker- hetspolitisk doktrin, en överenskommelse mellan fyra partier i Sveriges riksdag. Sedan - i princip samma dag som den offentliggörs - säger ett av de ingående partierna att man inte riktigt tolkar den som utrikes- ministern gör. Ett annat parti, Kristdemokraterna, säger att man inte utesluter Natomedlemskap i en framtid. I dagens debatt säger Göran Lennmarker att nästa naturliga steg - utifrån denna säkerhetspolitiska doktrin, som också Göran Lennmarker hyllar - är ett svenskt medlemskap i Nato. Om detta inte ses som ett problem för en regering som faktiskt har sagt sig vara mycket nöjd med att ha skapat en bred majoritet bakom den säkerhetspolitis- ka doktrinen förstår jag inte hur ett problem ser ut.

Fru talman! Vi är inte överens med Moderaterna om den tolkningen - det är väl uppenbart - utan det tycker jag snarare är ett problem för Moderaterna än för Vänsterpartiet.

Fru talman! Det är alltid konstigt med dem som säger att saker och ting är för evigt, vare sig det gäller alliansfrihet eller det gäller euroutanförstående eller medlemskap. Vi är, Lars Ohly, medlemmar i en de- mokrati, och demokratier kan alltid ändras.

Fru talman! Säkerhetsunderskott och säker- hetsöverskott betyder helt enkelt att Sverige har ett väldigt bra säkerhetspolitiskt läge. Vi ser ingen an- ledning att ändra på det och förstår inte varför Carl B Hamilton vill förändra det. Jag tycker att det är en konstig prioritering att dis- kutera Nato här i stället för EU. Om riksdagen en dag ska diskutera ett betänkande som handlar om EU:s yttre förbindelser - vi kan ju se hur EU växer i styrka, hur EU:s betydelse ökar och hur det är avgörande för framtiden att EU kan spela en global roll i utrikes- och säkerhetspolitiken - tycker jag att vi ska koncent- rera oss på hur EU bäst gör det i stället för att diskute- ra en organisation som har uppenbara och stora pro- blem efter Irakkrisen. Det är klart att Irakkrisen var ett problem för EU. Men EU är en politisk organisation som har ett mycket bredare samarbete. Irakkrisen däremot var ett mycket stort problem för Nato. Det är inte därför som vi inte ska gå med i Nato men jag tycker att det är konstigt att i det här läget prioritera just debatten om den organisationen. Det är väl viktigare att nu se vad vi kan göra för att gemensamt stärka alla de olika instrument som EU har till sitt förfogande för att kunna verka för fred, för demokrati och för mänskliga rättigheter - för allt detta, och där tror jag faktiskt att vi har ett gemensamt intresse i riksdagen för att EU ska kunna verka. När det gäller Natomedlemskapet vet vi att svens- ka folket säger nej och att en majoritet i riksdagen säger nej, och de gör det på goda grunder.

Fru talman! Det sista är väldigt konstigt. Om man tycker att någonting är rätt argumenterar man för det. Och tycker man att någonting är fel argumenterar man mot det. Men man kan inte säga: Därför att många tycker en viss sak avstår jag från att driva min egen åsikt. Jag vet inte om det är den ultimativa sifoismen, si- fokratin, som ska råd - att Anna Lindh gör det som opinionsmätningarna pekar på, för eller mot. I så fall skulle Anna Lindh i dag vara mer positiv till Nato- medlemskap än för en vecka sedan eftersom det se- dan dess har publicerats en rapport i DN. Jag tror faktiskt inte att Anna Lindh är så korkad att hon har sin inställning formad av det som står på DN Debatt. Men logiken i det som Anna Lindh säger är precis detta, att det är SIFO som avgör ställningstagandena. Nej, för att göra det mycket tydligt och konkret tycker jag att om Sverige i dag vore med i Nato skulle vi sitta inte bara tillsammans med de andra Natolän- derna utan även tillsammans med Ryssland och dis- kutera hur utrikes- och säkerhetspolitiken i vår del av Europa ska hanteras inom det nya Nato. Vilka upp- gifter ska man ha? Var ska man operera och hur ska man göra det? Där hade man också kunnat ge ett bidrag inom Europeiska unionen. Sedan har vi det lilla försmädliga leendet. Tyckte Anna Lindh att det var bra att det blev problem inom Nato? Välkomnas det? Det verkade nästan som att hon tyckte att det låg i Sveriges intresse att Nato fick problem.

Fru talman! Nej, jag tycker bara att det som skulle vara logiskt i dag - eftersom det är vad debatten ska handla om - är att diskutera EU och hur vi kan stärka EU:s yttre förbindelser. Det förvånar mig att Carl B Hamilton inte prioriterar detta i debatten.

Fru talman! Understundom är det en humoristisk debatt, men kanske inte så klargörande hela tiden. Först vill jag helt kort säga följande. När vi gjorde upp den svenska säkerhetspolitiska doktrinen upplev- de vi att vi inte längre var inviterade, utan den gjordes upp bakom vår rygg. Så såg historieskrivningen ut. Problemet i dag är att EU de facto är en samman- blandning av politisk och militär organisation. Det är väldigt svårt för oss att veta om vi är alliansfria när vi nu också, tyvärr, bejakar en försvarsunion. Det är svårt att se var inom EU gränsen dras mellan EU och Nato. Vem ansvarar för vad när nu sammanbland- ning, samövning och samordning är så omfattande? Jag vill verkligen att utrikesministern klargör för mig, för tittarna, för lyssnarna och för väljarna vad skillna- den inom Nato och EU är mellan deras kapaciteter. Det lyckades utskottsordföranden inte alls med. Diskussionen hör definitivt hemma här. Detta handlar om en gemensam säkerhets- och försvarspo- litik. Då är Sveriges position som, fortfarande, suve- rän stat vad gäller vår egen doktrin och vårt eget förhållande till omvärlden oerhört viktig. Jag önskar alltså verkligen ett tydligt klargörande här.

Fru talman! Den uppenbara gränsen går vid ömse- sidiga försvarsförpliktelser och försvarsgarantier - där går gränsen. När man går över den gränsen passe- rar man sin militära alliansfrihet. Det finns inga sådana förslag i dag. Det finns län- der som skulle vilja göra detta gemensamt. Det tycker vi är olyckligt därför att man då splittrar EU. Det finns vissa länder som alltid har velat och alltid kommer att vilja att göra detta gemensamt för hela EU. De får inte andra med sig, varken Natoländer eller militärt alliansfria länder. Vi ser inget hot i det. De har velat det i många år, de kommer att vilja det i framtiden, de får inte majoriteten med sig. Däremot är det viktigt att vi fortsätter att stärka det som är EU:s både gemensamma utrikespolitik och instrumenten för att förstärka utrikespolitiken och genomföra utrikespolitiken, alltifrån bistånd, rättvisa- re handel till möjligheten till militära insatser, till exempel att delta i FN:s fredsbevarande och ibland också fredsframtvingande styrkor. Allt sådant är viktigt att EU faktiskt kan ställa upp i, och därför är det också viktigt att vi har resurser till det.

Herr talman! Dels finns ju diskussioner om att överta VEU:s § 5, som motsvarar Natos § 5 om öm- sesidiga försvarsgarantier. Dels finns detta vad gäller terrorbekämpning. Problemet är att terrorbekämpning är ett väldigt vitt område. Vi har sett hur USA använ- der terrorbekämpning som motivation för ett fullska- ligt krig i ett annat land. Hur vet vi att en sådan gräns kommer att finnas i EU-samarbetet? Det finns dessutom ett problem som hänger ihop med detta, och det handlar om värdegemenskaper. Det finns som en av de första målsättningarna i det nya försvarssamarbetet i EU att man ska försvara gemensamma värden i Europa. Vilka är de? Det är en så oerhörd splittring, alltifrån en gammal spansk fascism till svenska neutralitetssträvanden så sent som för tio år sedan. Sedan finns det också enligt utrikesministern värdegemenskap med USA. Det sade ministern senast i den utrikespolitiska debatten i feb- ruari. De här värderingarna handlar naturligtvis om det som kommer att vara på agendan när man gemensamt prövar vad en terroristbekämpning är.

Herr talman! När det gäller § 5 om de ömsesidiga försvarsförpliktelserna finns det inte en majoritet bland EU-länderna för att man skulle införa någon- ting liknande i EU. Det är därför som vår militära alliansfrihet inte hotas eller kommer att ifrågasättas. Terroristbekämpningen handlar däremot om att visa varandra den solidaritet som vi i praktiken redan gör i dag men där man också av naturliga skäl bör sätta in det i fördraget. Vi skulle självklart stödja och hjälpa våra grannar ifall de råkade ut för en stor och allvarlig terroristattack redan i dag. Vi samarbetar i terroristbekämpningen också i dag. Det handlar där- emot inte om att till exempel sätta in militära styrkor i förebyggande syfte, det är en annan fråga. Vilka gemensamma värden har vi? Jag tycker att det ändå kommer upp ganska bra när det gäller de gemensamma värdena att vi inte är överens om allt, det är klart att vi inte är det. Men vi är överens om demokrati, mänskliga rättigheter och om att bekämpa dödsstraffet. Det är några exempel på gemensamma värden som EU har som en grund i sin gemensamma utrikespolitik.

Herr talman! Får jag först lägga mig i det föregå- ende replikskiftet och säga att i artikel 2 i förslaget till ett konstitutionellt fördrag står det om unionens vär- den, där kan man läsa om dem. De överensstämmer i stort med vad utrikesministern nyss sade. Får jag då gå över till det egentliga ärendet. Jag fäster mig vid att utrikesministern ställer sig, som uppfattade jag det, mycket positiv till konventets förslag på den gemensamma utrikespolitikens områ- de. Nu vill jag pressa fram några argument. Det ena gäller enhällighet som utskottets ordförande Urban Ahlin tidigare verkade vara mycket negativ till, eller i alla fall avvisande. Är det rätt att utrikesministern ändå inte sist och slutligen är beredd att säga att Sve- riges regering motsätter sig detta? Det finns möjligt- vis ett förslag, vi är inte framme riktigt i slutet av konventet. Det finns de som menar att man i framti- den genom enhälligt beslut kan besluta om kvalifice- rad majoritetsomröstning. Det skulle vara intressant att höra hur utrikesministern ser på regeringens posi- tion vid ett sådant eventuellt beslut. Det andra är frågan om EU:s utrikesminister och dubbelhattningen. Starkt knuten till rådet, uppfattade jag det att utrikesministern sade. Men poängen är väl att rådet är den beslutsfattande institutionen i frågan om den gemensamma säkerhets- och utrikespolitiken. Däremot är väl tanken att man ska vara starkt knuten till kommissionen vad gäller det dag-till-dag-löpande just för att få en samordning av det hela. Det som riksdagens majoritet uppfattar som ett hot mot den gemensamma utrikespolitiken är att man inrättar en vald ordförande i rådet som därmed de facto riskerar att bli den som kommer att styra utri- kespolitiken och få en dubbelhet mellan kommissio- nen och rådet. Ser inte utrikesministern en risk i just detta?

Herr talman! Jag tror fortfarande att konsensus ska vara grunden för den gemensamma utrikespoliti- ken. Jag tror alltså inte att det finns möjlighet att bygga upp en gemensam utrikespolitik om man inte har konsensus som grunden mellan medlemsstaterna. Däremot kan man ändå öka möjligheterna till majo- ritetsbeslut när det gäller genomförande av frågor. Därför ser jag, som jag uppfattat det, i likhet med Urban Ahlin konsensus som grunden men med möj- lighet att utöka majoritetsbesluten på ett antal områ- den just när det gäller genomförande. Vad gäller dubbelhattningen måste vi visa vad det är för funktioner som ska tillhöra kommissionen och vad som ska tillhöra rådet. Det har framförts förslag både om att den valda personen ska sitta som en del av och vice ordförande i kommissionen och om att personen i fråga ska ha en specialställning i kommis- sionen, vilket ändå markerar att det fortfarande i huvudsak är rådets representant. Jag tror att här får man fortsätta att se hur man kan hitta en bra form, eftersom den höga representanten har varit väldigt viktig för vårt gemensamma utrikespolitiska arbete. Det skulle vara farligt om man i praktiken avskaffade den höga representanten och lade alla dess funktioner inom kommissionen. Då tror jag att vi skulle få en snedfördelning som inte skulle fungera bra. Jag är väl medveten om riksdagens invändningar mot en vald ordförande. Jag tycker dock att de förslag som verkar mejslas ut i konventet pekar på den typen av kompromissförslag som vi också har markerat från den svenska regeringens sida. Det är inte en president med starka beslutsbefogenheter. Detta är en ordfö- rande som gör att man får något slags samordning av Europeiska rådet och som kan göra att man samtidigt kan behålla ett roterande ordförandeskap.

Herr talman! Jag tror att risken är stor att vi ändå bibehåller den här tudelningen av utrikespolitiken när vi har en ordförande för rådet. Det är lätt hänt att man ser den franska uppdelningen framför sig. Det var väl en av förslagsställarna som såg detta, en president till vilken utrikesministern rapporterar, och sedan sköts ekonomin och sådana saker av kommissionen. Jag tror att det är det stora bekymret. Jag noterar formuleringen om majoritetsbeslut. Den är något öppnare, jag välkomnar det. Jag tror faktiskt att vi ska gå till den ordning där vi har majo- ritetsbeslut med de tre specifika undantagen. Jag tror att det vore en bättre ordning också för att få fram konsensus, det säger vår erfarenhet på andra områ- den. Slutligen, herr talman, vill jag beträffande Nato- frågan - det är inte den vi diskuterar nu men jag tyck- er ändå att det ska sägas - säga att får vi en ordning i Europa där alla stora och medelstora länder och de flesta små länder ingår i samma säkerhetsordning når vi en oerhörd framgång i Europa. Det har aldrig hänt förut i Europas historia att vi haft det. Det är faktiskt Nato på väg att ordna, när nu Ukraina söker om medlemskap och vi har Nato i Rysslandsrådet. Det är ett fantastiskt värde för alla européer, också för Sve- rige. Det tycker jag att vi ska erkänna. Det är en stor sak som Nato åstadkommer genom att alla stora och medelstora länder ingår i samma säkerhetsordning, att vi inte har en ren nationalisering av försvaret. Finns det någonting som inte ska vara nationellt i snäv mening är det just försvaret. Går vi tillbaka till den ordningen blir det en mörk period i Europa.

Herr talman! Jag förutsätter att den överenskom- melse som vi har gjort i bred enighet i Sveriges riks- dag om att Sverige är och tillsvidare förblir militärt alliansfritt består. Själv ser jag den militära alliansfri- heten som naturligt bestående, eftersom jag menar att det inte ökar vår säkerhet att gå med i Nato. Jag räk- nar med att Moderaterna också står fast vid denna överenskommelse för framtiden. Det var en viss osä- kerhet, som Carl B Hamilton och andra har pekat på, tidigare. När det gäller den valda ordföranden till rådet, herr talman, är jag ändå rätt övertygad om att om vi ska hitta en ordning framåt - där vi klarar att med så många nya medlemmar, så många länder som ska dela på ordförandeskapet - ändå få en stark ställning också för rådet och ett ordförandeskap som hänger samman, så behöver vi en vald ordförande i Europe- iska rådet. Alla andra försöker just nu hitta lösningar på hur de kan göra sitt arbete mer effektivt och bättre. Det gör man i kommissionen, det gör man i parla- mentet. Det måste vi göra också i rådet. Inget samar- bete blir starkare än den svagaste länken. Därmed måste vi se till att vi förstärker och effektiviserar vårt arbete i rådet samtidigt som kommissionen och par- lamentet förstärker och effektiviserar sitt arbete. Det är på det sättet som vi skapar de bästa förutsättning- arna för en bra och stark europeisk utrikespolitik.

Herr talman! Jag har några frågor till utrikesmi- nistern. Konventets presidium har ju föreslagit för de olika råden, även för rådet för externa åtgärder, att om Europeiska rådet enhälligt så beslutar kan man fast- ställa beslut med kvalificerad majoritet i rådet. Anser utrikesministern att det är en bra beslutsordning? Jag själv anser att det vore rimligt att beslut med kvalifi- cerad majoritet ska fastställas i fördragen. Det finns en formulering i det senaste utkastet när det gäller den gemensamma försvars- och säkerhets- politiken, att den gradvisa utformningen av försvars- politiken "kommer att leda till" ett gemensamt för- svar och att det ska vara enhällighet i Europeiska rådet bakom detta. I det nuvarande fördraget finns en liknande text, men där står det "skulle kunna leda till". Ser utrikesministern några problem med de här formuleringarna? Sedan blev jag lite konfunderad över utrikesmi- nisterns mindre kritiska hållning till dubbelhattning- en. Eftersom utskottsmajoriteten, där ju Socialdemo- kraterna ingår, är starkt kritisk i denna del börjar jag fundera på om det är likadant i de här frågorna som det har varit i frågan om bidrag, där Lena Hjelm- Wallén först var emot, sedan för och återigen emot ett bidrag. Eftersom detta är så pass nytt kan jag förstå att man inte har fastställt en exakt position, men jag har lite svårt att förstå försvaret av dubbelhattningen från utrikesministerns sida.

Herr talman! Det är inte så att jag försvarar dub- belhattningen. Jag försöker mer förklara att jag inte ser några stora principiella skäl mot dubbelhattning- en. Däremot ser jag praktiska skäl mot dubbelhatt- ningen. Jag tycker att det finns väldigt många oklar- heter och problem i förslaget till dubbelhattning. Men det är viktigt att markera att det är där de stora pro- blemen ligger. Det är lätt att tro att man har löst en fråga genom att man gjort de institutionella föränd- ringarna. Man ska inte luras att gå in i en principiell diskussion om detta, för det handlar om hur det fak- tiskt kommer att fungera i praktiken. När det gäller formuleringarna att en förändring i försvarspolitiken "kommer att" eller "skulle kunna" leda till ett gemensamt försvar, tror jag inte att det spelar någon roll i praktiken, därför att det är fortfa- rande samma stora oenighet inom EU. Det är ju inte bara militärt alliansfria länder som Sverige som inte vill att EU utvecklas till en försvars- och militäruni- on, utan det är ju också kärnan av Natoländer. Vi kan också se att de nytillkomna EU-medlemmarna defini- tivt inte har vare sig intresse av eller politisk vilja att se EU utvecklas till en militär- eller försvarsunion.

Herr talman! Utrikesministern svarade inte på min första fråga, om beslut med kvalificerad majoritet ska kunna fastställas av Europeiska rådet i enhällighet eller om man ska ställa krav på att det ska finnas med i fördragen. Detta med dubbelhattningen är ett intressant om- råde. Detta måste det också föras en principiell dis- kussion om, därför att den långsiktiga utvecklingen av detta är, som jag ser det, oroande. Delvis är det också oroande att man drar in en EU-president i det hela liksom dubbelhattningen, som förstör hela sys- temets konstruktion. Kommissionen ska ju ha initia- tivrätt och genomförandeansvar. En sådan här ut- veckling leder ju bort från den hybrid som EU:s kon- struktion är i dag och leder lätt över till att kommis- sionen blir något slags regeringskansli. Risken är också att långsiktigheten och stabiliteten i systemet försvinner, så att pragmatismen hela tiden vägleder och dagspolitiken dominerar. Då kanske vi tar några steg på vägen till något slags parlamentariskt system i Europa. Är det vad utrikesministern eftersträvar?

Herr talman! Det beror ju på vad vi menar när vi pratar om den dubbelhattade personen. Om man me- nar att man ska föra över hela utrikespolitiken till kommissionen så att det, som en del förslag har gjort gällande, skulle bli en helt och hållet i kommissionen sittande dubbelhattad person, då finns det naturligtvis principiella invändningar från mellanstatliga utgångs- punkt. Men de flesta tror väl inte i dag att det är den lösningen som är aktuell, utan att det snarare är en dubbelhattad person som sitter med sitt huvudansvar i rådet, ungefär som den höga representanten gör i dag. Därmed har man inte samma principiella invändning- ar. Det finns däremot väldigt många praktiska pro- blem med hur denna uppdelning och denna funktion ska se ut i praktiken. Jag tycker att det är viktigt att peka på att det inte bara är en principiell diskussion, utan att man faktiskt också riskerar att tro att man löser en massa problem med den här personen fast det i stället kanske ökar problemen, även om man löser detta på ett principiellt godtagbart sätt.