Ett reformerat underhållsstöd

Fru talman! En utgångspunkt i familjepolitiken måste alltid vara att barnens försörjning är föräldrarnas gemensamma ansvar. De allra flesta barn lever tillsammans med sina båda föräldrar, och försörjningsansvaret är en självklarhet. Men föräldrar kan tyvärr inte alltid hålla ihop, och äktenskap går i kras. I föräldrabalken har vi en ordnad form för hur föräldrarna ska kunna ta det gemensamma ansvaret för barnen också efter en separation. Den förälder som barnet bor hos tillförsäkras bidrag från den andra föräldern. I de allra flesta fall betyder det här ett bidrag från fadern till barnets mor, eftersom de flesta barn bor hos sina mammor efter separationer. I detta betänkande behandlas en justering av underhållsstödet till separerade föräldrar. Bakgrunden till underhållsstödet är att den underhållsskyldige föräldern inte alltid fullgör sina skyldigheter att bidra till barnens försörjning. Staten betalar då förskottet till den förälder som barnet bor hos. Med tiden har detta underhållsstöd gjorts till ett mera allmänt stöd till föräldrar som inte bor tillsammans. Det gäller också föräldrar som har delad vårdnad och där barnen bor växelvis hos den ena respektive den andra föräldern. Återbetalningskravet var från början mycket strikt. Den bidragsskyldige skulle alltid betala tillbaka det förskotterade bidraget, men återbetalningskravet har minskats i olika omgångar och prövas mot den underhållsskyldiges inkomst, det vill säga ofta, i de allra flesta fall, pappans inkomst. Underhållsstödets utformning och förändringar har emellertid gjort att det gemensamma ansvaret för barnets försörjning har blivit otydligt och tunnats ut. För barnens skull är det oerhört viktigt att föräldrarna så långt det någonsin är möjligt själva kan komma överens om hur de ska ta det gemensamma försörjningsansvaret även när barnet bor bara hos den ena föräldern. Underhållsstödets utformning leder till att sådana överenskommelser i många fall inte träffas. Konflikter förblir konflikter. De regler som vi utformar här i riksdagen måste uppmuntra och ta sikte på att det är föräldrarna som ska ta sitt försörjningsansvar, och det är föräldrarna som ska komma överens om hur de ska dela på detta ansvar. Det är mycket olyckligt att underhållsstödet numera har frikopplats från föräldrabalkens regler om underhållsbidrag mellan föräldrar. Detta har lett till att föräldrabalkens bidragsregler inte tillämpas och att underhållsbidragen blir betydligt lägre än vad föräldrabalkens regler medger, och det försämrar läget för de föräldrar som har barnen boende hos sig. Man ser inte längre på samma sätt till föräldrarnas gemensamma förmåga att försörja barnet, vilket leder till att också boföräldrar med mycket höga inkomster får bidrag. Naturligtvis måste vi också se underhållsstödet i relation till andra stödformer och andra bidrag, men vi måste också se underhållsstödet i relation till att skattebördan är tung också för låginkomsttagare i vårt land. Underhållsbidraget ger marginaleffekter. Stödet kan också leda till att det förefaller kostsamt för föräldrar att flytta ihop igen. Underhållsstödet är en problematisk bidragsform, fru talman! Det borde ha varit en betydligt grundligare förändring än det förslag som här läggs fram av regeringen. Fru talman! Vi anser att underhållsstödet behöver reformeras riktigt ordentligt. Tillsammans med övriga allianspartier efterfrågar vi moderater en ordentlig utredning av underhållsstödssystemet och förslag till en ordning där utgångspunkten ska vara föräldrarnas gemensamma ansvar för barnen. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservation nr 2.

Fru talman! Det vi nu diskuterar bär rubriken Ett reformerat underhållsstöd . Den rubriken är tagen från den utredning som kom för två år sedan och som handlade just om ett reformerat underhållsstöd och innehöll flera förslag till reformer. Men att man har lånat namnet är närmast en falsk varubeteckning. Det är inte mycket till reformer i själva förslaget. Det sker ändringar på några nivåer, några deländringar, men i grunden har man inte från regeringens sida orkat eller velat göra någonting åt det hela. Sanningen är den att det i höst har gått elva år sedan vi fick en socialdemokratisk regering. Under denna tid har inte mycket skett på detta viktiga och komplicerade område. Själva behandlingen av det senaste betänkandet har tagit ett par år och har bara lett fram till mycket blygsamma resultat. Det här är i och för sig ett svårt område. Det finns gott om målkonflikter, det är krångligt och det är till och med så att terminologin försvårar för flertalet människor att sätta sig in i frågan. Det blir något konstigt när det som den ene föräldern betalar för de gemensamma barnen till den andra föräldern i vår lagstiftning kallas för underhållsbidrag, en term som vi ju i vanliga fall har för saker som kommer från det allmänna. Det som det allmänna står för kallas nu underhållsstöd för att sända någon annan form av signal. Långsamt har det varit. Den grundläggande frågan rör sig om att vi i svensk lagstiftning på det här området har två helt olika principer, principerna i föräldrabalken om på vilket sätt föräldrar ska stå för sina barns ekonomiska kostnader och den särskilda lagen om underhållsstöd. Det är det som ligger bakom mycket av oklarheten och mycket av problemen. Lagrådet har kritiserat det nya förslaget och närmast tyckt att det har lett till ökade komplikationer jämfört med den komplikation som fanns från början. Det finns stora brister i det nuvarande och därmed också i det kommande systemet eftersom det inte sker några förändringar i sak. Många bidragsskyldiga föräldrar - om vi nu använder den term som finns i lagstiftningen - betalar inte mer än det maximala stöd som man kan få från det allmänna även om det skulle finnas ekonomiska förutsättningar för det. Det finns också fall där boföräldrar med god ekonomi får del av det statliga stödet, trots att de av ekonomiska skäl inte skulle behöva det. Ett tydligt exempel på den förvirring som råder på området är det som nu har hänt i samband med växelvis boende. I utgångsläget innan separationen eller skilsmässan har ägt rum är det både enligt lag och enligt moralen båda föräldrarna som efter förmåga svarar för de ekonomiska kostnader som barnet har. Den föräldrar som har bättre inkomst står för en större andel än den förälder som har en sämre inkomst. Oftast i vårt land är det förstås mannen som har högre inkomst. Om relationen skulle brista, föräldrarna flytta isär och det blir växelvis boende har lagstiftaren dragit den slutsatsen att det i så fall ska delas alldeles jämnt mellan föräldrarna vad det gäller det ekonomiska ansvaret för barnen. Någon riktigt bra förklaring på det har åtminstone inte jag stött på under de år som vi har väckt frågan, velat ta upp den här i riksdagen och varje gång i praktiken fått avslag på den. Fru talman! Vi har från Folkpartiets sida i många år här i riksdagen förespråkat en reell reform baserad på några grundläggande principer som har att göra med att föräldrarna har ett gemensamt ansvar. Om det skulle visa sig att de inte klarar det ekonomiskt måste förstås det allmänna gripa in. Det bör enligt vår mening gripa in på ett annat sätt än via de vanliga socialbidragen, och man bör då mera grundläggande undersöka behovet av stöd men utanför själva socialbidrags- eller försörjningsstödsystemet. Vi har upprepat de här tankarna i nästan tio års tid. Vi upprepade dem i höstas igen i samband med att vi behandlade budgeten. Nu har äntligen ett förslag kommit till riksdagen om det så kallade reformerade underhållsstödet. Vi tycker att det är så oerhört begränsade förändringar så vi har för vår del yrkat avslag på det och begärt att regeringen ska komma fram med ett reformerat underhållsstöd i ordets egentliga mening. Den senaste utredningen, den som bar det namn som dagens betänkande bär, hade bland annat förslag om behovsprövning. Nu har regeringen och utskottsmajoriteten - vem vet, kanske en riksdagsmajoritet innan denna dag är slut - avslagit de tankegångarna. Det tycker vi är beklagligt. Det är angeläget att det äntligen sker något. Oppositionspartierna har i en reservation, nr 2, enats om att det behövs en utredning. Vi har i första hand yrkat på ett avslag på dagens förslag och begäran om en nytt förslag från regeringen. Skulle det, fru talman, visa sig att vi inte får gehör för detta - den risken finns väl - kommer vi förstås att stödja den reservation 2 som vi har skrivit på för säkerhets skull. Jag yrkar bifall till reservation 1.

Fru talman! Ämnet för den här debatten är ett reformerat underhållsstöd. Tidigare benämndes motsvarande stöd bidragsförskott, men sedan 1997 har vi använt ordet underhållsstöd. För Kristdemokraterna är det av vikt att lyfta upp frågan om att detta inte ska ses som ett av många stöd som staten erbjuder svenska folket. För oss är det viktigt att det endast ska vara ett tillfälligt stöd. Staten kan tillfälligt ta över den ena förälderns ansvar efter en separation när föräldrarna inte kommer överens om den gemensamma försörjningen av barnet. Underhållsstödet borde vara så utformat att det mer tydligt framgår att det i första hand är föräldrarna som har det ekonomiska ansvaret för sina barn. Statens ansvar ska endast vara stödjande. Stödet som nu är till behandling förskotteras av staten till boföräldern men ska sedan återbetalas till staten av den bidragsskyldige. Det är självklart att barnet behöver båda sina föräldrar även efter en separation. Alltså ska det vara tydligt att föräldrarna gemensamt har det fulla ansvaret för barnen. Barnen behöver efter en separation kanske i ännu högre grad tid tillsammans med båda föräldrarna. Därför är det enligt Kristdemokraternas uppfattning viktigt att alla medel tas i bruk för att förenkla och göra det mer rättvist när barnen vistas hos respektive förälder. Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 2 under punkt 2 men står självklart bakom våra övriga reservationer. Motiveringen till denna gemensamma reservation, där vi kräver en total översyn av underhållsstödet, är föreslagna otydliga regler om hur inkomsternas storlek påverkar respektive förälders ekonomi. Vi ifrågasätter starkt om detta är en optimal lösning med tanke på statens finanser. Eftersom vi inte vill se underhållstödet som ett allmänt bidrag är det av största vikt att regelverket utformas så att var och en bär sitt ekonomiska ansvar i relation till ekonomisk möjlighet. Som det är utformat i dag och tycks bli även efter denna debatt kan vi mycket väl få se exempel där legitimiteten i systemet undergrävs då fel personer får felaktiga ekonomiska villkor. Därför kräver vi, fru talman, en översyn, och det ska göras omgående. Kristdemokraterna har vid flera tillfällen lyft fram frågan om de bidragsskyldiga. Det är en grupp i samhället som ofta har det mycket besvärligt ekonomiskt sett. En tredjedel av alla bidragsskyldiga har en skuld till exempel hos kronofogdemyndigheten och av dem saknar faktiskt upp till en fjärdedel betalningsförmåga. Hela 52 % av totalt 229 000 bidragsskyldiga föräldrar har ackumulerade återbetalningsskulder enligt en rapport från vårt gamla riksförsäkringsverk. De flesta av dessa är pappor. Detta bekymrar mig. Det finns nästan 11 800 bidragsskyldiga föräldrar som får bostadsbidrag och återbetalar underhållsstöd. Detta är en av de grupper som har det allra sämst ekonomiskt sett med stora skulder och låga inkomster. Endast en tredjedel har inkomster som överstiger 150 000 kr om året. Skulder till bostadsbidrag eller underhållsstöd uppgår för många människor till runt 40 000 kr, och för dessa ligger årsinkomsten på mellan 117 000 och 200 000 om året. Fru talman! Det är alltså en svår situation för många människor som hamnat i denna skuldhärva. Därför är det en lättnad att konstatera att utskottet trots allt ställt sig bakom förslaget om höjda grundavdrag. Men dessvärre räcker inte detta. I de fall en bidragsskyldig fått betydande sänkning av sin inkomst till exempel kommer detta att slå hårt i den privata ekonomin. Vi borde i stället vara mer följsamma mot den aktuella inkomsten vid beräkning av återbetalningen. Ett annat exempel som Kristdemokraterna har drivit under flera år är reglerna för återbetalningsskyldigheten. Tidigare har ärendet gått till kronofogdemyndigheten alltför snabbt. Det har fått till följd att man hamnat i en skuldhärva, och ur den har det i stort sett varit omöjligt att ta sig. Därför ser vi med viss tillfredsställelse att de nya förslagen har höjt gränserna, men återigen anser jag att detta inte är tillräckligt. Kristdemokraterna anser att tidpunkten för när en fordran avseende återbetalningsskyldigheten ska överlämnas till kronofogdemyndigheten måste ändras från fem till tolv månader. Samtidigt bör beloppsgränsen höjas från 500 kr till förslagsvis en sjundedels prisbasbelopp som Kristdemokraterna föreslagit. Försäkringskassan som handlägger de här frågorna borde tilldelas större makt när det gäller hur dessa ärenden förhandlas och arbetas fram. De borde också få möjlighet att förhandla gynnsammare avtal för de bidragsskyldiga gentemot staten. Det är ingen som vinner på att hamna i betalningsregistret och än mindre att drabbas av skulder som växer utan reala möjligheter till återbetalning. Fru talman! Riksförsäkringsverkets rapport Skilda Världar juni 2004 tar upp exempel på att underhållsskyldiga är en utsatt grupp. Trots detta har vår socialdemokratiska regering inte föreslagit några förbättringar förrän nu, sent omsider. Vi kristdemokrater anser att det finns skäl att skyndsamt göra en översyn och komma fram till en ny modell för underhållsstödet. När vi nu gör förändringar i systemet borde det inte vara halvhjärtat utan det borde vara en genomgripande översyn dessförinnan och konkreta förändringar. Återigen vädjar jag kammaren om bifall till reservation 2. Liggande förslag gör, enligt propositionen, att 30 % av de bidragsskyldiga får ett sänkt återbetalningsbelopp. Det är bra. Men 32 % får behålla samma nivå och, vad värre är, hela 38 % drabbas av ett högre återbetalningsbelopp. Är det så man hade tänkt sig det hela, skulle jag vilja fråga majoriteten i utskottet. Än en gång yrkar jag bifall till alliansens gemensamma reservation nr 2 med förslag om att tillsätta en utredning som gör en grundlig översyn av hela underhållssystemet.

Fru talman! Det handlar om ett reformerat underhållsstöd. Jag utgår ifrån att många i kammaren har fått många telefonsamtal om nivåerna på det hela. Det är positivt att det ändå kommer ett förslag på den biten. Vi är inte riktigt nöjda med att man inte har gjort en ordentlig översyn av de delar som trots allt fortfarande kan vara problematiska. Det gäller återbetalning. Det finns också en del gränsproblematik som man skulle behöva se över. Det gäller dem som bor i gränstrakterna och pendlar över gränserna mot de andra nordiska länderna. Jag står också bakom reservation 2, som jag yrkar bifall till. Men jag står givetvis också bakom de andra reservationerna vi har i betänkandet. Tanken med ett reformerat underhållsstöd är ju att det ska finnas som ett stöd så att man inte av ekonomiska skäl inte ska kunna skiljas, om man behöver det. Det handlar också om att värna barnen så att de har möjlighet att ha närhet till båda sina föräldrar. Det är enormt viktigt att ha med sig de bitarna. Jag vänder mig lite mot att det blir som ett generellt stöd även där det inte är av nöden tvunget. Jag har haft andra samtal som handlar om kvinnor vars barn huvudsakligen bor hos pappan. Pappan har väldigt god inkomst, men mamman har att betala underhållsstödet och måste arbeta extra för att få ihop de ekonomiska resurserna. Det gäller att ha en första ingång i det här. Det måste ändå vara familjens totala ekonomi som i första hand är ansvarig för barnets försörjning. Innan man har tagit till vara det ska inte något generellt stöd utgå. Det är inte för att sätta familjen i knipa. I de här fallen finns det en ekonomi i grund och botten. Det skulle behöva tydliggöras mer. Det är den delen som vi går in på i reservation 2. Vi kräver där att underhållsstödet bör utformas så att det tydligt framgår att det i första hand är föräldrarna som har det ekonomiska ansvaret för sina barn. Den nuvarande ordningen, som innebär att underhållsstöd utbetalas till boföräldern oberoende av hur stora inkomster han eller hon har, kan ifrågasättas. Det tar inte det här förslaget fasta på. När det gäller återbetalningsskyldigheten kan det, som Kenneth var inne på tidigare, också slå tokigt när den taxerade inkomsten är tidigare än den aktuella inkomsten. I den tredje reservationen som vi är med på handlar det om en analys av de nordiska systemen för underhållsstödet. I gränstrakterna mot Danmark, Norge och Finland ser man att det finns olika system i de olika länderna. De kan få ganska märkliga konsekvenser både för barnen och för föräldrarna. Det är självklart inget som vi själva råder över helt och fullt, men det borde ingå i den översyn som jag yrkar på bör göras.

Fru talman! En skilsmässa är smärtsam, i synnerhet för barn. Barnens tillvaro slås ofta i spillror och deras gränslösa kärlek och obrottsliga lojalitet till sina föräldrar sätts på hårda prov. Föräldrarna har ett oerhört ansvar för att deras skilsmässa sätter så få spår av smärta och sorg hos barnen som möjligt. Barnen har rätt att gå känslomässigt skadeslösa ur sina föräldrars skilsmässa. Barnen har också rätt till goda och nära kontakter med båda föräldrarna efter en separation. Detta förutsätter att föräldrarna tillförsäkras ekonomiska möjligheter att bygga upp en ny och trygg tillvaro för barnen. Alltför många barn lever i ekonomiskt utsatta familjer. I augusti 2004 presenterade en arbetsgrupp inom Regeringskansliet rapporten Ekonomiskt utsatta barn . Rapporten visar att barn till ensamstående föräldrar och barn till personer som är födda utomlands är överrepresenterade i den gruppen. Den allt överskuggande orsaken till ekonomisk utsatthet är att föräldrarna saknar arbete. Kampen mot arbetslösheten kommer alltid att stå högt på regeringens dagordning. Därutöver görs satsningar på barnfamiljer med utsatt ekonomi. Från och med 2006 avsätts 1 miljard kronor för höjt underhållsstöd, barntillägg till studerande och förbättring av den del av bostadsbidraget som utgör särskilt bidrag till barnfamiljer. Dessutom kommer barnbidraget och flerbarnstillägget att höjas med 100 kr 2006. Flerbarnstillägget införs också redan från andra barnet. Fru talman! Det är alltså med tanke på barnen som vi bör se regeringens förslag till ändringar i underhållsstödet som vi i dag ska ta ställning till här i kammaren. Regeringen markerar tydligt i propositionen att det i första hand är föräldrarna som har det ekonomiska ansvaret för sina barn. Det eftersträvansvärda är att föräldrarna löser försörjningen av sina barn på egen hand genom att den underhållsskyldiga föräldern betalar direkt till barnet. Flertalet föräldrar gör detta, men alla kan inte av en rad olika skäl. För att minska risken för konflikter mellan föräldrarna om barnets försörjning finns underhållssystemet. Utan det skulle många barn drabbas mycket hårt. Underhållsstödet höjs nu från 1 173 kr till 1 273 kr. Grundavdraget höjs från 72 000 till 100 000 kr. Höjningen är ett sätt att garantera att den som betalar underhåll också ska ha en rimligt god ekonomisk situation även efter det att underhållet är betalt. Även andra tillgångar än inkomst, som exempelvis aktier eller värdepapper, beaktas när Försäkringskassan undersöker ett eventuellt anstånd. En annan positiv förändring är ändringen i dagens beräkning då umgängesavdraget bestäms så att den faktiska tid som barnet varit hos den andra föräldern räknas. Det blir på det viset lättare för föräldrarna att göra överenskommelse om umgänget och underhållsstödet överensstämmer bättre med föräldrarnas faktiska kostnader. Den bidragsskyldige föräldern ska helt eller delvis återbetala utbetalt underhållsstöd. Detta bestäms som en viss procent och till grund ligger det årliga taxeringsbeslutet. Om inkomsterna minskar mer påtagligt, till exempel på grund av sjukdom eller arbetslöshet, kan det medföra svårigheter för den bidragsskyldige att fullgöra återbetalningen. Regeringen har nu uppmärksammat detta och gett Försäkringskassan i uppdrag att se över de nuvarande reglerna och återkomma med inkomstberäkningar och eventuella lagändringsförslag. Redovisningen ska överlämnas den 1 juni 2006. Fru talman! I reservationen från den borgerliga alliansen föreslås att underhållsstödet bör utformas så att det framgår klarare att det är föräldrarna som har det ekonomiska ansvaret, och man begär därför en ny utredning. Utskottsmajoriteten välkomnar den översyn som pågår av socialförsäkringslagstiftningen. Men som jag redan sagt i mitt anförande tycker jag att regeringen har klart och tydligt markerat detta i propositionen. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

Fru talman! Det var med viss tillfredsställelse som jag inledningsvis noterade att man enligt Mona Berglund Nilsson skulle beakta de enskilda människornas ekonomiska situation. Jag har en erfarenhet från arbete i Försäkringskassan nere i Skåne. Jag förmodar att det är lika på de flesta platser i vårt land. Det är de facto väldigt många enskilda människor som drabbas av att ärendena lämnas alltför snabbt till kronofogdemyndigheten. Det gör att det dels blir en markering i betalningsregistret, dels blir en skuldbörda som växer hela tiden. Det förvånar mig när Mona säger att det är en utredning på gång men att ni känner till frågorna. Varför har man då inte redan vidtagit några åtgärder för komma till rätta med detta? Man har öppnat för det, men det är långt ifrån tillfredsställande. Det skulle jag vilja få ett rimligt svar på här och nu.

Fru talman! Kenneth Lantz ställer egentligen en bra fråga. Det är någonting som har varit aktuellt ganska länge. Men man har inte uppmärksammat det på det vis som regeringen nu har gjort. Varför man inte har gjort det är därför att situationen för många människor ändrar sig väldigt snabbt i dag genom arbetslöshet och framför allt, som även Kenneth Lantz vet, genom sjukdom. Försäkringskassan har talat om att det ser ut på olika sätt ute i landet. Därför har regeringen tillsatt denna utredning.

Fru talman! Jag nöjer mig tyvärr inte med det svaret. Vi vet om detta sedan ett antal år tillbaka. Det borde inte komma ad hoc för regeringen att det förs fram av Försäkringskassan just nu. Man hade haft möjligt att rätta till det i den nu liggande propositionen. Den kritik vi framför är inte enskild för kritdemokrater eller för den borgerliga alliansen. Den förs fram från en ganska så enad försäkringskassa, som faktiskt är enad i dag, över hela vårt land där man tycker så här. Den kontakten borde finnas mellan regeringen och Försäkringskassan. Man borde ha kunnat komma till rätta med att människor hamnar i en skuldhärva gentemot kronofogdemyndigheten. Den är inte enkel att komma ur. Det vill jag uppmärksamma Mona Berglund Nilsson på. En annan fråga som jag också skulle vilja ta upp är det sista jag sade i mitt anförande. Det är 38 % som drabbas av ett högre återbetalningsbelopp mot vad de hade innan propositionen kom. Är det tillfredsställande, Mona Berglund Nilsson?

Fru talman! Jag förstår inte riktigt var Kenneth Lantz har fått de 38 % ifrån. Det är klart att det inte är tillfredsställande. Men det är precis samma sak som jag svarade på den andra frågan. Situationen har ändrat sig och ändrar sig ganska snabbt i dag för människor. Därför ser det ut som det kan göra i dag. Jag håller fullständigt med om att det inte är tillfredsställande. Därför tycker jag att det är positivt med den utredning som nu är på gång.

Fru talman! Vi har från de borgerliga partiernas sida framfört att vi tycker att man bör se till att systemet utformas så att man understryker att det är föräldrarna som har ett gemensamt ansvar både när de lever ihop och när de inte lever ihop. Om jag förstod Mona Berglund Nilsson rätt hänvisade hon till att det har understrukits i propositionen från regeringens sida. Men dilemmat är väl att det inte dras några konsekvenser av det, såvitt jag förstår. Den utredning som arbetade något år och som departementet har berett i två års tid har förslag som handlar om just detta. Min första fråga är varför det inte ska blir några konsekvenser av det synsättet utan bara allmänna uttalanden. Jag kan stryka under den frågan med ett konkret exempel som jag nämnde i mitt inledningsanförande. Hur kan det komma sig att man vid växelvis boende går över från det som har gällt tidigare när föräldrarna bodde ihop, nämligen att de svarar för barnens ekonomi efter förmåga, till en situation där det ska vara fifty-fifty ?

Fru talman! Den sista frågan vill jag svara på först. Såvitt jag vet var Bo Könberg med och beslutade om att vi skulle underlätta för de föräldrar vid växelvis boende som ville ha hälften-hälften av sina barn på det viset att de skulle betala bara hälften-hälften. Nu minns jag inte exakt vilket år vi fattade det beslutet i riksdagen, men det är i varje fall inte så väldigt länge sedan. Den frågan är nog utagerad. Jag förstår att det fungerar alldeles ypperligt för dem som har växelvis boende i dag. Vad var den andra frågan? (BO KÖNBERG (fp): Fru talman! Den gällde närmast varför det inte blev några konkreta resultat av att man instämde i principen om att föräldrarna har ett gemensamt ansvar.) Fru talman! Bo Könberg har propositionen framför sig. Vi vet att vi har haft många propositioner om underhållsstödet. Det är en mycket svår reform som det inte är så enkelt att komma fram till på rätt sätt. Jag vill återigen säga att jag hoppas mycket på den utredning som nu pågår. Där ska man se över hela socialförsäkringslagstiftningen. I den måste även underhållsstödet ligga.

Fru talman! Mona Berglund Nilsson och jag är överens om att det är ett svårt område. Det finns fler målkonflikter än på många andra områden som vi sysslar med i vårt utskott. Det är alldeles klart. Dock tycker jag att lite drygt en tioårsperiod borde ha kunnat räcka till en något mer imponerande genomgång än förslag om att höja en nivå som har legat still i tio år med en hundralapp och några mindre förslag i övrigt. Fortsätter regeringen att arbeta i den takten lär det inte bli något resultat av det senaste heller, kan man väl möjligen tro. Så till frågan om det växelvisa boendet. Vi kanske talar lite grann förbi varandra. Jag tycker att det är bra att det finns möjligheter till gemensam vårdnad och att det är bra att det finns möjlighet till växelvis boende när föräldrarna kan komma överens om detta. Den fråga jag ställde gällde de ekonomiska konsekvenserna av det hela. Är det rimligt att det gemensamma ansvar som fanns innan, och som väl i normalfallet har inneburit att pappan har stått för en större del av barnens utgifter, ändras över en natt när man beviljar växelvis boende så att föräldrarna i stället ska stå för fifty-fifty? Jag har ställt den frågan i många olika sammanhang men aldrig fått något svar från någon av dem som sysslar med det hela. Jag har en känsla av att det bara har blivit så. Eller så är det ett utflöde av att man inte har följt föräldrabalken i botten utan att lagen om underhållsstöd kommer på tvärs.

Fru talman! Det måste dock ändå vara så, Bo Könberg, att det bästa är om barn om föräldrar kan bo ihop. När den ekonomiska biten kommer in, som i detta med växelvis boende, är det självklart att någon måste betala till den andre. Jag tycker först och främst att systemet med växelvis boende har visat sig vara alldeles ypperligt. Både föräldrar och framför allt barnen mår bra av det. Att man har gjort denna delning tycker jag inte är något negativt.

Fru talman! Underhållsstödet är en av de viktigaste reformerna i arbetet för att uppnå ett jämställt samhälle. Det innebär att samhället bidrar till att göra det möjligt för en ensamstående kvinna att försörja sina barn när hon väl beslutar sig för att lämna en relation eller där det är mannen som beslutar sig för att gå. Det faktum att det var omöjligt för många kvinnor att försörja sina barn när kvinnan eller mannen valde att bryta förhållandet innebar ofta att kvinnor tvingades stanna kvar i ohållbara relationer. Att samhället då förskotterar ett stöd för barnets försörjning och också hjälper till att driva in det är en lättnad för många, både kvinnor och män, eftersom ekonomin då inte behöver bli den största orsaken till gräl. Underhållsstödet har egentligen tre parter. Det är mamman, för de flesta är mammor, som får ett ekonomiskt stöd. Det är staten, som förskotterar och förmedlar detta stöd. Det är pappan, för det är oftast papporna, som ska betala det som staten har lagt ut för det gemensamma barnet. Bidragsförskottet, som det kallades tidigare, har varit indexerat med konsumentprisindex, vilket inneburit att boföräldrarna alltid fått kompensation för höjningarna av till exempel matkostnader. Men 1994 beslutade riksdagen att ta bort denna indexering och lägga fast underhållsstödet till 1 173 kr. Meningen var att regeringen själv skulle besluta om höjningar av bidragsförskottet. Sedan dess har barnen inte fått någon kompensation för de ökade matkostnaderna. På tio år har denna grupp inte ansetts behöva kompensation för sina ökade utgifter. Det är förstås en bidragande orsak till att många barn i dag blivit fattigare. Det känns därför bra att kunna säga att stödet nu kommer att höjas med 100 kr i månaden. Det hade förstås känts ännu bättre att kunna säga att vi dels höjer nivån till vad den skulle ha varit om stödet fortsatt vara indexerat och därefter sagt att vi ska indexera det. Men det hade vi inte pengar till inom ramen för den barnmiljard som avsattes i budgeten. Men Vänsterpartiet kommer att fortsätta driva en indexering av underhållsstödet. I det här sammanhanget ska nämnas att det finns en grupp barn som inte kommer att kunna tillgodoräkna sig höjningen med 100 kr. Det är de barn vars förälder får ekonomiskt bistånd från socialtjänsten. En höjning av underhållsstödet eller för den delen barnbidraget innebär att det ekonomiska biståndet sänks i motsvarande utsträckning. En marginaleffekt, skulle jag vilja säga, av det allra sämsta slaget. Det sitter nu en arbetsgrupp som ska klura ut hur man ska kunna lösa det här. Tyvärr verkar det finnas en tröghet i det arbetet. Jag vill därför vädja till Mona Berglund Nilsson och Mona Jönsson, vi som samarbetar, att hjälpa mig att driva på arbetet så att alla barn i framtiden ska kunna få tillgodoräkna sig eventuella förbättringar av underhållsstöd och barnbidrag. Orsaken till att staten förskotterar underhållsstödet är bland annat att boföräldern ska kunna planera sin oftast knappa ekonomi genom att veta att det varje månad vid ett visst datum kommer in pengar. Många av boföräldrarna som är ensamstående mammor har en mycket knapp ekonomi. Vi vet ju att det inte har hänt någonting. Ensamstående mammor fick en försämrad ekonomi i början av 90-talet och sedan dess har deras ekonomi inte återhämtat sig. En annan orsak till förskottet är att varje barn ska få just den summa som staten i det här fallet anser att varje barn behöver för sin försörjning. Barnet ska inte vara beroende av umgängesförälderns ekonomi. Det finns de som anser att underhållsstödet ska vara beroende av boförälderns ekonomi. Det anser inte jag. Varje barn är värt lika mycket. Av samma anledning anser inte Vänsterpartiet att barnbidraget ska behovsprövas. Ett sätt att lösa problemet att rika kan spara underhållsstöd och barnbidrag är förstås att införa en mer progressiv skatteskala. Samhället, som den part som ligger ute med pengarna, insåg för några år sedan - det var då vi gjorde om systemet första gången - att man endast fick tillbaka ca 25 % av det som samhället förskotterade. Det kan tolkas som att umgängesföräldrarna inte ansåg att det var en prioriterad fråga att bidra till sina barns försörjning. Det kan också tolkas som att systemet faktiskt inte fungerar som avsett. Meningen var att de umgängesföräldrar som har råd ska betala fullt ut för sina barn och att de pappor som har låga inkomster ska betala tillbaka en mindre del, framför allt för att man också ska kunna umgås med sina barn. Sedan underhållsstödet gjordes om för snart tio år sedan har flera brister visat sig. Några av dem har Vänsterpartiet påpekat under flera år, framför allt när det gäller pappor med låg inkomst. För de pappor som blivit arbetslösa måste det vara möjligt att få återbetalningsskyldigheten baserad på aktuell inkomst. Så beslutade också riksdagen för några år sedan. Dåvarande socialförsäkringsminister lovade i talarstolen att ett sådant system också skulle införas. Trots flera påpekanden från riksdagen har det dock inte införts. Men nu kommer de tre samarbetspartierna att ge ett uppdrag till Försäkringskassan att dels kartlägga, dels komma med ett förslag på hur ett sådant system bäst ska kunna genomföras. Vänsterpartiet har också länge drivit att när Försäkringskassan beräknar umgängesbidraget ska ett dygn vara ett dygn, det vill säga om pappan hämtar barnet kl. 17 en fredag och lämnar det söndag kl. 17 ska det räknas som två dygn och inte som ett dygn. Det förslag som samarbetspartierna nu har lagt fram innebär en sådan förändring. Fru talman! Förslaget om ett reformerat underhållsstöd, som riksdagen nu ska ta ställning till, innebär en hel del förbättringar för de barn vars föräldrar gått skilda vägar. Genom att grundavdraget höjs kommer pappor med låga inkomster att få bättre ekonomiska möjligheter att satsa på umgänget med sina barn, något som också det förändrade umgängesavdraget kommer att leda till. Genom att underhållsstödet höjs med 100 kr kommer de flesta barn till ensamstående mammor att få det något bättre, men inte så bra som det hade varit med ett indexerat underhållsstöd. Vänsterpartiet anser att nästa förbättring som ska göras måste vara att på ett eller annat sätt höja nivån på underhållsstödet. Fru talman! Det förslag som de tre samarbetspartierna i dag lägger fram kommer helt klart att innebära förbättringar för en hel del människor. Att avslå propositionen skulle inte leda till några som helst förbättringar. Vänsterpartiet står bakom förslaget i socialförsäkringsutskottets betänkande om ett reformerat underhållsstöd.

Fru talman! Till det sista först. Det är förstås ett ständigt problem för oppositionspartier hur man ska hantera en regering eller samarbetspartier som är utomordentligt långsamma. Ska vi gång på gång skjuta framåt i tiden våra önskemål om reformer? Det är på det viset, som jag försökte visa i mitt inledningsanförande, att det på tio års tid inte har gjorts något ordentligt ställningstagande från regeringens sida eller från de tre samverkande partiernas sida till den grundläggande konflikt som finns i svensk lagstiftning mellan å ena sidan föräldrabalkens regler och å andra sidan lagen om underhållsstöd. Den allra senaste utredningen, som bär samma namn som dagens betänkande, gör också samma analys som jag och Folkpartiet liksom de övriga samverkande partierna. Det är motivet till att vi har föreslagit avslag. Vi får väl se till hösten hur vi gör i vårt budgetförslag, beroende på om det går så illa som det verkar, det vill säga att vi inte får någon ny reform. Jag skulle gärna vilja höra Ulla Hoffmanns förklaring till varför hon anser - om hon nu gör det - det som så naturligt att det är föräldrabalken som gäller och föräldrarnas ansvar när föräldrarna bor ihop medan den inte ska gälla om de bor isär.

Fru talman! Låt mig först säga att det inte kan vara okänt för Bo Könberg att det sitter en vårdnadsutredning som ska lägga fram sitt förslag den 31 maj. Vi kan väl besinna oss lite grann och vänta tills den har kommit och sedan ta en diskussion om föräldrabalken kontra underhållsstödet. Det finns till exempel årsregler. Man har alltså en skyldighet att försörja sina barn tills de är 21 år enligt föräldrabalken, och underhållsstödet utgår tills de är 20 år. Vi måste förstås försöka hitta någon form av lösning när det gäller det. Om jag förstod Bo Könberg rätt ville han veta vad som diskuteras när det gäller växelvis boende. (BO KÖNBERG (fp): Nej.) Jag kan ju inte svara på en fråga som jag inte vet vad den handlade om. Men jag vet att Bo Könberg tidigare, i replikskiftet med Mona Berglund Nilsson, var inne på växelvis boende. Då vill jag säga att min uppfattning är att det vi kan göra med ett sådant stöd som underhållsstödet är att visa på en politisk vilja. Vi tycker att det är bra att båda föräldrarna tar hand om sina barn och att man försöker ha växelvis boende. Alternativet är ju att barnen bor mest hos mamman, eller för den delen pappan, men att de bor mest hos en förälder och att det utgår ett underhållsstöd. Vi har sagt att vi tycker att vi ska stödja och uppmuntra de föräldrar som väljer att ha ett växelvis boende. Det var nog inte svar på frågan, utan nästa fråga kommer väl nu, kan jag tänka.

Fru talman! Nu när jag har ordet ska jag utveckla den frågan. Den principiella frågan, som är viktigare än alla detaljer i det här sammanhanget, är: Ska vi ha olika regler för föräldrarnas ekonomiska skyldighet mot sina barn beroende på om föräldrarna bor isär eller om de inte bor isär? Ulla Hoffmann och alla andra som har studerat frågan har insett att det är ett problem i nästan alla länder att ensamstående föräldrar har en sämre ekonomi. Det måste förstås vägas in. Men i grundfrågan, vem det är som är ansvarig eller inte, undrade jag i den fråga jag ställde i mitt förra inlägg. Varför tycker Ulla Hoffmann att föräldrabalken är bra när man bor ihop, om man nu gör det, och varför det är bättre med lagen om underhållsstöd när man har flyttat isär? I frågan om växelvis boende har jag kanske inte uttryckt mig tillräckligt klart. Såvitt jag förstår innebär bestämmelsen att om det är växelvis boende ska ingen förälder behöva betala underhållsbidrag till den andre. Det innebär i normalfallet att man förskjuter ansvaret för barnen från den mer välbeställda föräldern till den mindre välbeställda föräldern eller samhället. Eller för att göra det riktigt tydligt och klart, hoppas jag: Om det är så att en förälder, ofta en man, en far, har hög inkomst och står för en större del av barnens kostnad när man bor isär, varför ska det vara fifyt-fifty dagen därpå bara för att man kallar det växelvis boende?

Fru talman! Jag ska börja med att be att få fyra minuters talartid, så att jag kan svara. Låt mig säga hur det har fungerat för mig. Under tiden som jag levde ihop med mina barns fäder har jag faktiskt inte haft någon anledning att fundera över föräldrabalken över huvud taget. Det var först när vi skilde oss som jag fick en anledning att fundera över min ekonomiska situation. Då var det faktiskt så att bidragsförskottet gjorde det möjligt för mig att inte behöva stanna kvar i en relation som inte var så bra. Föräldrabalken fungerar på ett sätt. Jag tror att det är viktigt att vi ser till att vi har regler som gäller. Det är till exempel viktigt att de här åldersreglerna stämmer överens så mycket som möjligt. Men jag tror att det är väldigt viktigt att vi ser att det här är två helt olika saker. Underhållsstödet har kommit till av en helt annan anledning än föräldrabalken. Underhållsstödet, det är det som är det viktiga, är ju samhällets reaktion på en situation där vi kan se att vi som politiker kan göra något. Vi kan gå in och stödja en förälder så att hon eller han kan ha en ekonomisk möjlighet att lämna ett förhållande. Sedan har vi detta med växelvis boende, att någon har högre inkomst när man bor tillsammans och så vidare. Det är samma sak med det växelvisa boendet. Det är en politisk åtgärd. Vi vill åstadkomma något, och jag menar att vi gör det genom det här förslaget såsom det ser ut. I vilket fall som helst åstadkommer vi mer genom att lägga fram ett förslag som innehåller konkreta åtgärder än genom att inte lägga fram något förslag alls eller att yrka avslag på en proposition.

Fru talman! Jag ska börja med att be att få fyra minuters talartid, så att jag kan svara. Låt mig säga hur det har fungerat för mig. Under tiden som jag levde ihop med mina barns fäder har jag faktiskt inte haft någon anledning att fundera över föräldrabalken över huvud taget. Det var först när vi skilde oss som jag fick en anledning att fundera över min ekonomiska situation. Då var det faktiskt så att bidragsförskottet gjorde det möjligt för mig att inte behöva stanna kvar i en relation som inte var så bra. Föräldrabalken fungerar på ett sätt. Jag tror att det är viktigt att vi ser till att vi har regler som gäller. Det är till exempel viktigt att de här åldersreglerna stämmer överens så mycket som möjligt. Men jag tror att det är väldigt viktigt att vi ser att det här är två helt olika saker. Underhållsstödet har kommit till av en helt annan anledning än föräldrabalken. Underhållsstödet, det är det som är det viktiga, är ju samhällets reaktion på en situation där vi kan se att vi som politiker kan göra något. Vi kan gå in och stödja en förälder så att hon eller han kan ha en ekonomisk möjlighet att lämna ett förhållande. Sedan har vi detta med växelvis boende, att någon har högre inkomst när man bor tillsammans och så vidare. Det är samma sak med det växelvisa boendet. Det är en politisk åtgärd. Vi vill åstadkomma något, och jag menar att vi gör det genom det här förslaget såsom det ser ut. I vilket fall som helst åstadkommer vi mer genom att lägga fram ett förslag som innehåller konkreta åtgärder än genom att inte lägga fram något förslag alls eller att yrka avslag på en proposition.

Fru talman! Jag ska börja med att be att få fyra minuters talartid, så att jag kan svara. Låt mig säga hur det har fungerat för mig. Under tiden som jag levde ihop med mina barns fäder har jag faktiskt inte haft någon anledning att fundera över föräldrabalken över huvud taget. Det var först när vi skilde oss som jag fick en anledning att fundera över min ekonomiska situation. Då var det faktiskt så att bidragsförskottet gjorde det möjligt för mig att inte behöva stanna kvar i en relation som inte var så bra. Föräldrabalken fungerar på ett sätt. Jag tror att det är viktigt att vi ser till att vi har regler som gäller. Det är till exempel viktigt att de här åldersreglerna stämmer överens så mycket som möjligt. Men jag tror att det är väldigt viktigt att vi ser att det här är två helt olika saker. Underhållsstödet har kommit till av en helt annan anledning än föräldrabalken. Underhållsstödet, det är det som är det viktiga, är ju samhällets reaktion på en situation där vi kan se att vi som politiker kan göra något. Vi kan gå in och stödja en förälder så att hon eller han kan ha en ekonomisk möjlighet att lämna ett förhållande. Sedan har vi detta med växelvis boende, att någon har högre inkomst när man bor tillsammans och så vidare. Det är samma sak med det växelvisa boendet. Det är en politisk åtgärd. Vi vill åstadkomma något, och jag menar att vi gör det genom det här förslaget såsom det ser ut. I vilket fall som helst åstadkommer vi mer genom att lägga fram ett förslag som innehåller konkreta åtgärder än genom att inte lägga fram något förslag alls eller att yrka avslag på en proposition.

Fru talman! Jag ska börja med att be att få fyra minuters talartid, så att jag kan svara. Låt mig säga hur det har fungerat för mig. Under tiden som jag levde ihop med mina barns fäder har jag faktiskt inte haft någon anledning att fundera över föräldrabalken över huvud taget. Det var först när vi skilde oss som jag fick en anledning att fundera över min ekonomiska situation. Då var det faktiskt så att bidragsförskottet gjorde det möjligt för mig att inte behöva stanna kvar i en relation som inte var så bra. Föräldrabalken fungerar på ett sätt. Jag tror att det är viktigt att vi ser till att vi har regler som gäller. Det är till exempel viktigt att de här åldersreglerna stämmer överens så mycket som möjligt. Men jag tror att det är väldigt viktigt att vi ser att det här är två helt olika saker. Underhållsstödet har kommit till av en helt annan anledning än föräldrabalken. Underhållsstödet, det är det som är det viktiga, är ju samhällets reaktion på en situation där vi kan se att vi som politiker kan göra något. Vi kan gå in och stödja en förälder så att hon eller han kan ha en ekonomisk möjlighet att lämna ett förhållande. Sedan har vi detta med växelvis boende, att någon har högre inkomst när man bor tillsammans och så vidare. Det är samma sak med det växelvisa boendet. Det är en politisk åtgärd. Vi vill åstadkomma något, och jag menar att vi gör det genom det här förslaget såsom det ser ut. I vilket fall som helst åstadkommer vi mer genom att lägga fram ett förslag som innehåller konkreta åtgärder än genom att inte lägga fram något förslag alls eller att yrka avslag på en proposition.

Fru talman! Det är båda föräldrarna som har försörjningsansvar för sina barn. De allra flesta har också möjlighet att ta det ansvaret, och de tar det. Underhållsstödet ger en ekonomisk möjlighet för föräldrar att klara av sitt försörjningsansvar även vid en separation. Ingen ska behöva vara kvar i en dålig relation av ekonomiska anledningar. Därför är det viktigt att underhållsstödet finns. Det är viktigt att föräldrarnas ekonomi inte ställs mot varandra utan behandlas självständigt. Den höjning som vi nu föreslår tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet grundar sig på den så kallade barnmiljarden, som vi förhandlade fram i budgetarbetet. Förutom underhållsstödet ingår förändringar i bostadsbidraget samt införande av en barndel i studiemedelssystemet. Den del av miljarden som var avsedd till förändringar i underhållsstödet har använts så att de med den lägsta inkomsten gynnas. Ingen som får underhållsstöd förlorar, och de med högre inkomster kommer att få betala något mer. Höjningen av underhållsstödet med 100 kr per månad gör att underhållsstödet kommer att bli 1 273 kr per månad eller 15 276 per år. Det är en höjning med 1 200 kr. Vid växelvis boende innebär höjningen att underhållsstödet högst kan bli 636 kr per månad för var och en av föräldrarna. Om vi hade haft mer resurser till vårt förfogande hade vi velat höja den summan något. Dessutom hade vi gärna också sett en indexering av underhållsstödet. Förra höjningen av underhållsstödet var 1994, och det tycker vi är alltför många år sedan. Grundavdraget för den bidragsskyldige höjs från 72 000 till 100 000 per år. Det är en viktig förändring som kommer att ge fler bidragsskyldiga en lättnad i deras ekonomi. Förhoppningsvis kommer det också barnen till del, då det innebär en ekonomisk lättnad för många bidragsskyldiga med svag ekonomi. Tydligare regler för umgängesrättsavdrag införs också. Det gäller ändrade regler för dygnsberäkning av umgängesrättsavdrag och motsvarande ändring i föräldrabalken. För att göra avdragsrätten något mer rättvis utan att samtidigt riskera att skapa onödiga konflikter mellan föräldrarna om tidpunkten för hämtning och lämning av barnet föreslås att rätten till umgängesavdrag vidgas så att återlämnandedygnet räknas som ett dygn. Fru talman! Betänkandet grundar sig i ett samarbete i budgeten mellan Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Därför yrkar jag bifall till förslaget.

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till Mona Jönsson som har varit uppe i replikerna tidigare. Det gäller hur man ser på föräldrarnas gemensamma ekonomi för att ta det gemensamma ansvaret för barnens försörjning. Bo Könberg var tidigare inne på att när man lever ihop blir det ganska naturligt. Om jag har tio gånger så hög inkomst som min man är det sannolikt så att jag tar 90 % av det ekonomiska ansvaret och han 10 % - nu har jag säkert räknat fel, men något i den stilen. Men när man flyttar isär vid växelvis boende är det plötsligt fifty-fifty. Det andra fallet är att vi inte har växelvis boende. Barnet bor kvar hos mig. Han är då plötsligt underhållsskyldig enligt lagen om underhållsstöd. Enligt föräldrabalken behöver han väl inte bidra med mer än en tiondel. Det är en stor komplikation med lagen om underhållsstöd att det i det fallet är så att jag som boförälder som tjänar tio gånger mer fortfarande ska få ut de här pengarna. Min man, som har ytterligt små inkomster, kommer att bygga upp en skuld och får alltså plötsligt ett försörjningsansvar vars belopp vi bestämmer i beslutet i dag. Hur ser Mona Jönsson på detta?

Fru talman! Jag anser faktiskt att grunden ligger i att föräldrar inte kommer överens. Jag tror också att Anna Lilliehöök tycker att det vore bäst om föräldrarna kom överens. Det är just den delen som Vårdnadsutredningen håller på och tittar på. Man kommer att lämna förslag i månadsskiftet. Om jag har förstått det rätt kommer denna utredning bland annat att föreslå att föräldrar ska få hjälp att komma överens så att det aldrig ska behöva bli tvister. Barnet kommer ju också att bli drabbat om det blir tvister.

Fru talman! Det är glädjande att vi ser till att vi åtminstone inte hindrar att man kommer överens med det beslut som vi fattar här i dag. Flera har tagit upp att det naturligtvis är väldigt viktigt att de understödsformer vi har tar sikte på att föräldrarna ska ta det gemensamma ekonomiska ansvaret och att de i allra möjligaste mån ska komma överens och lösa så många konflikter som möjligt. Det är alldeles klart att det är bra. Men den fråga som jag ställde gällde ju de beslut och det underhållsstöd som vi talar om här och nu - de facto det fall som jag beskrev. Det var att min man tjänar en tiondel så mycket som jag, vilket han periodvis faktiskt har gjort. Det beslut som vi i dag fattar innebär att han skulle betala underhållsstöd, bli skyldig att betala underhållsstöd. Så skulle det bli enligt det beslut som vi fattar här i dag - trots att jag tjänar så oändligt mycket mer pengar. Det är där en kärnfråga finns. Ska vi se till hela ekonomin hos båda föräldrarna? Då är min utgångspunkt att föräldrabalkens regler är ganska rimliga. I vårt fall är alltså tio till ett en rimlig fördelning. Det är den frågan, frågan som handlar om prövningen av boförälderns inkomst, som det gäller. Fru talman! Jag vill återigen fråga om Mona Jönsson möjligen tycker att detta är ett problem.

Fru talman! Jag vidhåller att föräldrar i största möjliga mån ska komma överens. Under den fråga som jag fick av Anna Lilliehöök tror jag det döljer sig att staten inte ska betala ut så mycket pengar. Och om föräldrar kommer överens kommer det också att bli så att staten betalar ut mindre. Jag tycker inte att vi ska ha den prövning som ni moderater vill ha. Vi har ju tidigare haft ett komma-med-mössan-i-hand-och-tigga-system. Det här är ett mera generellt stödbidrag, så jag tycker att vi ska ha kvar det system som vi nu har.