En samlad strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken m.m.

Herr talman! Socialutskottet överlämnar nu betänkande nummer 8 till kammaren för debatt och beslut. I betänkandet behandlar vi regeringens förslag till samlad strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken. I strategin anger regeringen dels ett gemensamt övergripande mål för det här politikområdet, dels sju långsiktiga delmål, bland annat att tillgången till narkotika, dopningsmedel, alkohol och tobak ska minska och att barn ska skyddas mot skadliga effekter som de här preparaten orsakar. Propositionen beskriver hur samhällets insatser ska genomföras, hur de ska samordnas och hur de ska följas upp till och med 2015. Vi behandlar också 4 följdmotioner och 40 motionsyrkanden som väcktes under den allmänna motionstiden i höstas. Socialutskottet föreslår att riksdagen ställer sig bakom samtliga förslag från regeringen. Utskottet betonar att arbetet måste vara långsiktigt och kunskapsbaserat och sätta individen och familjerna i centrum. Ett enigt utskott menar dessutom att det inte är rimligt att någon ska kunna klara sig undan ansvar för rattfylleri genom att hävda att man har druckit alkohol i efterhand. Utskottet föreslår därför att riksdagen ska göra ett tillkännagivande om att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett förslag som kriminaliserar den så kallade eftersupningen. I övrigt föreslår utskottet att alla motionsyrkanden ska avslås.

Herr talman! Det behövs ett effektivt och långsiktigt arbete mot droger. Arbetet måste bedrivas uthålligt och konsekvent. Sättet att organisera arbetet och kraften i det utåtriktade arbetet är avgörande faktorer för framgång. Regeringens strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken - som vi i dag ska diskutera - måste ses mot bakgrund av händelseutvecklingen för tio år sedan när oroande ökningar av alkohol- och narkotikaanvändningen bland unga ledde till en nationell kraftsamling. Det centrala arbetet för att bryta den negativa utvecklingen kom att ledas av Alkoholkommittén respektive Mobilisering mot narkotika, ett arbete som gav resultat. Den borgerliga regeringen som tillträdde 2006 lade tyvärr ned Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika. Uppgifterna överfördes i stället till flera olika myndigheter. Ett särskilt sekretariat bildades i Regeringskansliet och olika departementsarbetsgrupper inrättades där Socialdepartementet samordnar arbetet. Genom den valda modellen betonas internt arbete. Herr talman! Regeringens proposition medför inga nya initiativ eller förändringar av ansvarsfördelningen inom Regeringskansliet eller mellan berörda myndigheter. I stället slår regeringen fast den nuvarande organisationen. Därmed missar regeringen chansen att vässa arbetet. Den ekonomiska nivån för arbetet mot droger har legat oförändrad ända sedan den förra socialdemokratiska regeringens tid. Nya initiativ lyser med sin frånvaro, men det finns också innehåll i strategin där vi är överens. Som reservant på de områden där vi inte är överens vill jag påpeka att för oss socialdemokrater är strategin för defensiv till sin karaktär. En rad vällovliga ambitioner och viktiga områden räknas upp, men det är på en mer allmän nivå som saknar koppling till politiskt tydliga uppdrag och konkreta åtgärder. Det är med tveksamhet jag tar till mig regeringens löfte att återkomma i denna del. När det gäller beskrivningen av alkoholkonsumtionen vill jag påpeka att konsumtionen - trots några års minskning sedan toppåret 2004 - är mer än 1 ½ liter högre i dag än för 15 år sedan. En minskad totalkonsumtion är viktig för att minska skador och sociala verkningar av alkohol. Där kunde regeringen ha varit tydligare med verktygen. Barn i familjer med missbruk måste ges ändamålsenligt stöd. Sedan 2003 finns en bestämmelse i socialtjänstlagen som reglerar samverkan i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa. Socialtjänsten har ett särskilt ansvar för att samverkan kommer till stånd såväl på en övergripande nivå som i enskilda ärenden. En skyldighet att samverka är också reglerad i hälso- och sjukvårdslagen, skollagen och polislagen. Trots detta och trots alla goda intentioner och regelverk finns det stora brister i samverkan och samordning. Några särskilda förslag för att komma vidare har inte regeringen. Vi vill att alla kommuner instiftar en åtgärdsplan. Ansvarsfördelningen ska vara tydlig så att det inte råder några oklarheter om vem man ska vända sig till och vem som ansvarar för vad. Vi föreslår att regeringen får i uppdrag att återkomma till riksdagen med ett förslag om hur samverkansmodeller kan införas. I detta arbete bör eventuella sekretessproblem som hindrar samverkan mellan olika myndigheter behandlas. Herr talman! Ett långsiktigt mål i strategin är att antalet unga som börjar använda narkotika och dopningsmedel eller debuterar tidigt med alkohol eller tobak successivt ska minska. Det förebyggande arbetet måste vara sektorsövergripande och ständigt pågående. Vi föreslår att regeringen får i uppdrag att utarbeta en nationell handlingsplan för minskat alkoholbruk bland ungdomar. Vid utarbetandet av en handlingsplan bör behovet av förändringar i lagstiftningen prövas samtidigt som det utarbetas förslag när det gäller arbete med attityder. Vi socialdemokrater vill se licensplikt för folkölsförsäljning, lagskärpning vid langning bör övervägas och polisens möjligheter till bekämpning av drogrelaterade brott ses över. På de platser i landet där polisens arbete mot langning till unga har varit målmedvetet har langningen och ungdomsvåldet minskat. En översyn för straffskärpning på området bör även göras. Jag anser att regeringens målsättning är bra men att ytterligare initiativ behövs för att nå konkreta resultat. Det gäller inte minst alkoholpolitiken. Därför blir jag förvånad när regeringens utredning om gårdsförsäljning av alkohol, som nyligen presenterats, utmynnar i ett förslag om så kallade spritbutiker. Det skulle helt rasera grunderna för nuvarande alkoholpolitik. ANDT-strategin skulle helt förlora sin trovärdighet om förslaget om spritbutiker genomfördes. Jag förstår inte varför statsrådet Maria Larsson driver frågan vidare genom att remissbehandla förslaget. Lägger Maria Larsson fram utredningens förslag till riksdagen kommer vi att göra detta till en stor stridsfråga inom politiken. Detta är ett löfte. Herr talman! En viktig beståndsdel i arbetet för att förhindra ungdomars bruk av droger är föräldrarnas attityder och kunskap. Det finns i dag flera vetenskapligt utvärderade föräldrastödsprogram som syftar till att stärka föräldrars kunskap på området. Detta bör spridas och implementeras i landets kommuner. Vård och behandling samt rehabiliteringsinsatser utgör grunden när det gäller att hjälpa personer med missbruksproblem. Vi anser att frågan om snabb vård och behandling är central i sammanhanget. Behandling måste erbjudas mycket snabbare än vad som sker i dag. I vissa delar av landet får missbrukare vänta i flera år på behandling, om de över huvud taget kommer i fråga för detta. Vårdbehovet hos missbrukare är akut, och målet måste vara att väntetiden till behandling ska vara högst ett par veckor. Ett prioriterat mål under strategiperioden är att antalet döda och skadade i trafiken på grund av alkohol och andra droger ska minska. En viktig del i förverkligandet av detta är bland annat alkolås. Vi vill att alkolås ska införas i alla nya personbilar samt i bussar och lastbilar i yrkesmässig trafik inom EU. Vi föreslår att Sverige ska ansöka om ett tillfälligt undantag för att få införa dessa regler i förtid. På så vis påskyndar vi utvecklingen mot en EU-gemensam lagstiftning. Ett särskilt problem i trafiken är så kallad eftersupning. I dag inträffar det att förare som varit inblandade i en trafikolycka hävdar att han eller hon varit nykter när olyckan inträffade men druckit i efterhand - en ren efterhandskonstruktion. Men för polisen är det ofta svårt att skaffa fram bevismaterial om huruvida det ligger någon sanning i det påståendet eller inte. Under den socialdemokratiska regeringsperioden fanns ett långt framskridet förslag att även i Sverige förbjuda detta. Tyvärr drev inte den borgerliga regeringen detta förslag vidare. Vi fortsatte att driva frågan, men så sent som i februari månad var den borgliga majoriteten emot detta förslag när frågan var uppe i justitieutskottet. Det är glädjande att vi nu är eniga i riksdag när socialutskottet fick upp frågan på bordet. Bättre sent än aldrig. En fråga där Sverige bör arbeta för ändrade regler och en mer restriktiv syn gäller införselkvoterna för alkohol från utlandet. Denna fråga har uppmärksammats av både den nuvarande och den förra regeringen, dock utan resultat. Europaparlamentet röstade hösten 2008 för en halvering av införselkvoterna. EU-parlamentet är dock endast rådgivande i denna fråga. Införselkvoterna hör till skattefrågor och beslutas av EU:s finansministrar. Vi föreslår att Sverige tar ett förnyat initiativ i denna fråga. Herr talman! Tobaksfrågorna är ett prioriterat mål för strategiperioden när det gäller att utveckla metoder för att barn och ungdomar inte ska börja använda tobaksprodukter. Tobaksbruket är ett av de allvarligaste hoten mot folkhälsan. Ungdomar är den viktigaste målgruppen då de allra flesta börjar röka i tonåren. Problemet med skrivningarna kring tobak i strategin är att det nästan helt saknas effektiva förslag. Det är svårt att få den borgerliga regeringen att agera offensivt i tobaksfrågorna. Enligt oss socialdemokrater bör det prövas om det är möjligt att sätta ett nationellt mål om ett tobaksfritt Sverige år 2030. För att nå ett sådant resultat krävs en översyn och framtagande av förslag som kan prövas på områdena information, utbildning, avvänjningshjälp, höjd tobaksskatt, neutrala tobaksförpackningar eller varningsbilder på tobaksförpackningar, dold försäljning i handeln eller fler rökfria miljöer. Statens folkhälsoinstitut skulle kunna få ett särskilt och tidsbegränsat uppdrag att arbeta med detta. Vi efterlyser ett sammanhållet grepp i tobaksfrågan. Herr talman! Med vad jag nu anfört står vi socialdemokrater självklart bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservationerna 12 och 18.

Herr talman! Det finns en hel del bra saker i det framlagda förslaget till strategi, men Miljöpartiet vill gå lite längre i vilka åtgärder som genomförs och vilka mål som sätts upp. En mycket viktig fråga är att jobba lika aktivt med att få minderåriga att inte dricka som att jobba med att få dem att avstå från att bruka tobak. Förutom det faktum att en tidig alkoholdebut ökar risken för ett alkoholberoende finns även samband vi måste beakta i förhållande till narkotika. Drogerna ska ses i ett helhetsperspektiv. Statens folkhälsoinstitut presenterade nyligen en undersökning, gjord på gymnasieskolor i Skåne, som visar på ett starkt samband mellan alkoholvanor och användning av cannabis. Av de elever som regelbundet dricker sig berusade har 51 procent testat cannabis. Bland de elever som aldrig dricker sig berusade är motsvarande siffra bara 1 procent. Motsvarande samband fanns när det gäller tobak. 64 procent av dem som rökt vanlig tobak hade också testat cannabis, jämfört med endast 4 procent av dem som aldrig hade rökt tobak. Det är tydliga samband som vi måste ta på allvar. Vi vill därför från Miljöpartiets sida särskilt understryka betydelsen av att motverka ungas alkoholdebut med lika stor energi som att arbeta mot tobak. Arbetet med tobak tycker vi för övrigt borde intensifieras utöver dagens nivå. När det gäller till exempel WHO:s tobakskonvention behöver vi en tydligare strategi för att uppnå målen till 2014. Det kanske största politiska framsteget i betänkandet gör socialutskottet genom att stödja den s-motion om att göra eftersupning som refererades tidigare. Det är ett enhälligt utskott; det är viktigt att betona. Det är verkligen hög tid att vi gör som norrmännen. Ingen borde kunna undkomma ansvar för rattfylleri efter en trafikolycka genom att hävda att de "lugnade nerverna" eller med liknande retorik i väntan på att polisen ska komma till olycksplatsen. Professor Wayne Jones vid Rättsmedicinalverket i Linköping är övertygad om att de allra flesta som hävdar eftersupning ljuger för att få lindrigare straff. I ett program i Sveriges Radio för några veckor sedan sade han att omkring 98 procent ljuger. Det var hans mening och erfarenhet. Utskottet är som sagt enigt över partigränserna. Det är viktigt att det starkt kommer fram i ett lagförslag i denna fråga. Det hoppas jag verkligen att närvarande ministern verkar för. Herr talman! Det finns mer vi kan göra i dag för att förhindra rattfylleri. Jag skulle vilja särskilt slå ett slag för den rödgröna reservationen om alkolås. Sverige borde mer aktivt driva på inom EU för att kunna bli ett föregångsland med obligatoriskt alkolås i alla nya personbilar, bussar och lastbilar, som min socialdemokratiska kollega förtjänstfullt uttryckte. Det är synd att blockpolitiken är så starkt cementerad hos regeringen. På Centerpartiets hemsida hävdas att man vill att Sverige ska vara ett föregångsland när det gäller användandet av alkolås, att alla bilar i yrkestrafik inom EU ska ha alkolås och att alla nytillverkade bilar ska utrustas med alkolås från år 2012. Vad säger Centerpartiet till de väljare som undrar varför de är med och stoppar förslag från oppositionen som handlar om att tillkännage just denna inriktning? Ytterligare en fråga som delar Alliansen är frågan om införselkvoter för alkohol. Det är enorma mängder alkohol som man kan föra in. Nuvarande nivåer utgör i princip en ekonomisk drivkraft för dem som langar vidare till ungdomar. Det är helt orimliga mängder som man kan ta in legalt. Man kan inte hävda att så stora mängder är för personligt bruk. I min egen hemstad Helsingborg har det genom åren varit vanligt förekommande att ett ganska stort antal individer åker fram och tillbaka till Helsingör flera gånger över dagen och i första hand langar vidare till ungdomar. Det är fullkomligt oacceptabelt och något som vi måste göra någonting åt. Återigen: Jag har tittat på Centerpartiets hemsida, och där finns en skrivning att man vill sänka införselkvoterna. Hur jobbar man för det? Det kan man verkligen undra. Även Kristdemokraterna har fört fram liknande tankar, åtminstone i EU-parlamentsvalet. Ska Sverige verkligen inte ta ett förnyat initiativ för att förverkliga det som EU-parlamentet har uttryckt? Det är en relevant fråga. Det är fullständigt orimligt att det finns "privata systembolag" i bakluckorna, i varje fall i södra Sverige. Visst är det orimligt att ungdomar använder begrepp som "ölmannen" till exempel. Det finns mobilnummer som florerar, och vill man ha alkohol som tonåring är det oerhört lätt att få det. Avslutningsvis tycker vi i Miljöpartiet att det borde finnas en tydligare koppling i strategin till folkhälsopolitiken. Det sägs väldigt lite om betydelsen av det. Målområden som delaktighet och inflytande, ekonomisk och social trygghet, trygga och goda uppväxtvillkor har jättestor betydelse för att uppnå målen. Visserligen finns det resonemang om familjens betydelse, men man måste utveckla det vidare. Vad innebär det i praktiken? Vi tycker även att det är en brist att läkemedelsberoendet inte riktigt till fullo finns med. Jag står självfallet bakom alla Miljöpartiets reservationer men yrkar för tids vinnande bifall bara till reservationerna 2, 18 och 19.

Herr talman! Vi debatterar nu en samlad strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken, som är enormt viktiga frågor. Jag ska hålla mig inom ett område, och det är eftersupningsområdet. Att dricka alkohol efter körning med avsikt att dölja ett rattfylleri är inte kriminellt i Sverige i dag. Trots att frågan har debatterats i årtionden och ständigt återkommit som förslag under riksdagens årliga motionstid har det varit omöjligt att få ett lagförslag på plats. Redan i 1949 års trafiknykterhetsutredning och i liknande utredningar 1957 och 1966 har eftersupning varit uppe för diskussion. I det sistnämnda fallet kom också ett förslag om lag mot eftersupning, men efter stark tveksamhet från flera remissinstanser resulterade inte förslaget i någon lagstiftning. Argument som att det inte är förbjudet att dölja sin brottslighet och att oskyldiga skulle kunna bli dömda till ansvar hade uppenbarligen vägt tungt i remissvaren. När Rattfylleriutredningen i slutet på 2003 sjösattes väcktes återigen en förhoppning bland anhängare till en kriminalisering, särskilt då eftersupning ingick som en del i utredningens direktiv. Utredarna begärde uppgifter från bland annat polis- och åklagarmyndigheter och kom fram till att detta visserligen kunde vara ett problem men att en lagstiftning mot eftersupning ändå inte behövdes. Även om jag har förståelse för svårigheterna med en kriminalisering av eftersupning anser jag att en lagstiftning är att föredra. De motargument som ofta lyfts fram, framför allt frågetecknet kring skyddsintresset, måste naturligtvis beaktas. Men jag anser ändå att det finns starkt vägande skäl till att fördelarna överväger. Det främsta är naturligtvis att de som gör sig skyldiga till brott ska lagföras och inte ljuga och undandra sig ansvar genom att hävda eftersupning. Herr talman! Tydliga uttalade krav på ett kriminaliserande verkar mycket lättare att uttala i opposition än när regeringsmakten har vunnits. Och jag tror att varken Alliansen eller De rödgröna trodde att vi skulle komma så här långt i den här frågan vid mandatperiodens början. Att det nu blir en kriminalisering av eftersupning får vi nog till viss del tacka det parlamentariska läget, där Sverigedemokraterna har en vågmästarställning. Nu äntligen tyder allt på att vi kommer att få till stånd en lagstiftning som vårt västra grannland har haft ända sedan 1959. I Norge innebär det att en förare av ett motordrivet fordon inte får inta alkohol under de sex timmar som följer en avslutad körning i de fall föraren förstår eller måste ha förstått att färden kan vara föremål för en polisundersökning. Om föraren överträder detta förbud kan han dömas till ansvar på samma sätt som vid vanligt rattfylleri. Till sist, herr talman! Efter 60 år i långbänk är väntan äntligen över. När vi här i eftermiddag yrkar på bifall till utskottets förslag i detta ärende är det historiskt. Men framför allt kan en person som kört rattfull inte hävda att han druckit alkohol efter det att en olycka har inträffat vilket skulle leda till att han slipper undan ansvar för sitt brott. I eftermiddag kommer den luckan i lagen att täppas till.

Herr talman! Jag stöder självklart alla Vänsterpartiets reservationer, men för tids vinnande väljer jag att lyfta fram tre: reservation nr 1 om att skärpa målet när det gäller alkoholkonsumtion, reservation nr 11 om tobak, barn och unga och reservation nr 17 om våldsutsatta missbrukande kvinnor. Herr talman! Det vi diskuterar i dag handlar om bruk och missbruk och beroende när det gäller alkohol, tobak, narkotika och dopning. Det påverkar många människors liv, barn och ungdomar, kvinnor och män, så det är en väldigt stor och allvarlig fråga. Det finns många förslag som vi tycker är bra i regeringens samlade strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken, men på flera områden hade vi velat ha en tydligare politik och skarpare förslag. Det narkotika- och dopningsfria samhället är ett mål som Vänsterpartiet instämmer i, men vi kan samtidigt konstatera att detta mål av många har tolkats på ett sätt som förhindrat en nyanserad debatt om samhällets åtgärder. I alltför hög grad har narkotikapolitiken präglats av en bestraffande dimension. Sverige är inte lika bra när det gäller att ge vård och stöd till dem som har fastnat i missbruk som vi är på att förhindra att människor börjar använda narkotika. Jag hoppas att den pågående Missbruksutredningen kommer med många bra förslag och att regeringen så småningom också skickar med resurser så att de förslagen kommer att kunna bli verklighet. Att alkohol- och tobakspolitikens mål är satta på en lägre nivå ser vi inte något problem med, men det finns en skillnad i synen på alkohol och tobak som vi tycker är problematisk. Vi är helt överens med regeringen om att tobaksbruket måste minska men inte om att man verkar ha en lägre ambition när det gäller alkoholen. Vi tycker att det blir allt tydligare att den svenska restriktiva alkoholpolitiken håller på att luckras upp, mot en politik där totalkonsumtionen i sig inte ses som ett problem utan att man fokuserar på de människor som har fastnat i risk- eller missbruk. Den förändring av alkohollagen som har skett har ökat tillgängligheten till alkohol och ökat möjligheten att servera alkohol. Inte minst försöker man om och om igen få igenom en gårdsförsäljning. Vi tycker att man skulle slänga det direkt i papperskorgen när det kommer förslag om att det ska inrättas små butiker här och där och vi då riskerar Systembolagets monopol. Att skicka ut det på remiss tycker vi ger helt fel signal. Det svaret vill jag också gärna ha: Riskerar vi att få en gårdsförsäljning och riskerar vi Systembolaget kommer insatserna mot missbruk och riskbruk av alkohol att bli väldigt tunna i den här strategin. Därför tycker vi att det måste göras en tydligare målbeskrivning när det gäller alkohol. Vi föreslår en ändring där det i huvudmålsättningen tydligt finns med en sänkning av alkoholkonsumtionen. För Vänsterpartiet är det av största vikt att barn och unga inte använder narkotika och dopningsmedel, att man inte börjar använda tobak, att alkoholkonsumtionen minskar och att debuten skjuts upp. Det finns vissa positiva tendenser när det gäller ungas alkoholkonsumtion, men det handlar om minskningar från en tidigare mycket hög nivå. Det finns många målsättningar och bra förslag i den här strategin, men vi tycker att det behövs mer kraftfulla samlade åtgärder. Vi tycker att det behövs en handlingsplan för minskat alkoholbruk bland ungdomar som omfattar såväl information som skarpare lagstiftning när det gäller till exempel alkoholförsäljning men också ökade möjligheter för ungdomar till fritidssysselsättning och aktiviteter i drogfria miljöer. Vi tycker också att det vore viktigt att införa alkohollås och göra det genom lagstiftning. Införselkvoterna bör självklart minska. Vi gläder oss också åt att eftersupning nu inte blir tillåtet. Herr talman! Närmare 400 000 barn i vårt land lever i familjer med risk- eller missbruk. De barnen har det ofta väldigt tufft när de växer upp. I vissa fall får de bli föräldrar till sina egna föräldrar, och i andra fall gör missbruket att föräldrarna inte alls kan se barnens behov. Här spelar skolan och elevvård en avgörande roll liksom ett förstärkt förebyggande arbete och samarbete mellan olika yrkesgrupper som arbetar med barn och unga. Men barn och ungdomar som lever i familjer med risk- och missbruk måste också få möjlighet att få stöd eller samlas i grupp och bearbeta och dela sina erfarenheter med andra barn och unga för att se att de inte är ensamma i sin situation. Det som jag saknar i regeringens strategi är att man inte synliggör det våld som drabbar flera av dessa barn. Det är en brist som gör det svårare att hjälpa de barn som är våldsutsatta att få det skydd och det stöd de behöver. Tobaksbruket är ett stort hot mot människors hälsa. 6 000 människor dör årligen i Sverige i tobaksrelaterade sjukdomar. Samtidigt gör tobaksbolagen stora vinster på människors beroende. I deras intressen ligger inte att genomföra fler skarpa förslag för att minska tobaksbruket. Men för folkhälsans skull är det just det vi behöver göra. Det behövs fler skarpa förslag i linje med Världshälsoorganisationens tobakskonvention, som Sverige har skrivit under. Vänsterpartiet anser att vi bör ha ett licenssystem för försäljning av tobak. Man ska inte bara kunna anmäla att man vill sälja det. Vi anser att man bör införa så kallad dold försäljning av tobaksprodukter, det vill säga att man begränsar tobaksbolagens marknadsföring så att produkterna inte kan exponeras på försäljningsställen där man säljer mat och annat och därmed ger signalen att detta är en vara vilken som helst. Vi anser att en lag om dold försäljning kommer att minska nyrekryteringen av tobaksbrukare. Island har infört det, Norge har infört det, och Finland kommer att införa det 2012. Vi anser också att man bör ha bilder på paketen. Det är mycket effektivare som hälsoinformation än den text som finns nu. Regeringen skriver i sin proposition att ANDT-relaterat våld inom familjen behöver ges ökad uppmärksamhet. Vi tycker att det är långt ifrån tillräckligt. Mobilisering mot narkotika redovisar i rapporten Mäns våld mot missbrukande kvinnor att det är mycket vanligt att missbrukande kvinnor är kraftigt utsatta för våld, ofta av sina missbrukande män men ibland också av andra män i sin närhet. Våldet ses ofta som en effekt av missbruket. Dessa kvinnor möts av attityden: Sluta missbruka, så löser sig det andra! Men så kan man inte hantera de kvinnor som är så svårt utsatta för kvinnofridsbrott. De har lika stor rätt som alla andra kvinnor att få skydd och stöd när de är våldsutsatta. Den här frågan tycker vi att regeringen måste ta på allvar och synliggöra. Den finns inte med i strategin. De här kvinnorna behöver få tillgång till jourplatser, och man behöver öka kunskapen. Det ska vara behandling mot missbruk i könsseparerade grupper. Genom att samla kunskap om både missbruk och våld kan man ge dessa kvinnor stöd på ett helt annat sätt. Vi saknar att det inte finns någon tydlig skrivning och ett synliggörande av detta i regeringens strategi. Det finns också en grupp kvinnor som finansierar sitt missbruk genom prostitution. Prostitutionen i sig är ett övergrepp mot kvinnorna. Men de är också mycket utsatta för våld. Kvinnor som säljer sexuella tjänster för att finansiera sitt missbruk blir utsatta för våldtäkt, fysisk misshandel och rån ofta flera gånger i månaden, och då vet vi att mörkertalet är stort. Det är ju en hög tröskel för dessa kvinnor när det gäller att anmäla eller berätta om våldsutsatthet. Om det kan prostitutionsgrupperna i Malmö, Göteborg och Stockholm berätta. De kan berätta hur dessa kvinnor har det i sin vardag, att ständigt bli utsatta för våld. Det är viktigt att lyfta fram dessa kvinnors situation. De behöver hjälp för att sluta sitt missbruk. Men de behöver också hjälp för att komma ur prostitutionen och bearbeta alla de skador som de har fått av prostitutionen. Vi vill att regeringen på ett helt annat sätt synliggör kvinnor som är utsatta för våld än man har gjort i strategin.

Herr talman! Bakgrunden till dagens debatt är egentligen tudelad. Den första delen handlar om att vi ska debattera propositionen om en samlad strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken för de kommande fem åren. Den andra delen handlar om den rapport som Riksrevisionen lämnade under förra året. Det är en utvärdering av alkoholpolitiken. Låt mig börja med den senare delen, Riksrevisionens rapport, där det finns anledning att kommentera några delar. Jag har läst en hel del rapporter från Riksrevisionen, men jag måste tillstå att den som behandlar alkoholpolitiken och kom förra året sticker ut i sin kritik. Sällan har i alla fall jag tagit del av en så allomfattande och allvarlig kritik. För mig innebär det två slutsatser. För det första menar jag att styrningen och rapporteringen måste förbättras radikalt. Det är inte acceptabelt att stora resurser brukas många gånger helt utan kontroll och att uppföljning inte sker, såsom framgår av Riksrevisionens rapport. Därför är det bra att man i den aktuella strategin lyfter fram flera av dessa frågor. Men det finns givetvis anledning att följa upp frågorna även fortsättningsvis. Då menar jag både frågorna om uppföljning och frågorna om resultat. Det är viktigt att vi kan använda resurserna på ett bra sätt. För det andra måste vi ha metoder och arbetssätt som används på ett effektivt sätt. De metoder som vi använder måste vara utvärderade och effektiva. Med verkningslösa metoder, som ibland förekommer, spelar resursernas storlek faktiskt ingen roll. Detta synsätt kan givetvis emellanåt appliceras även på politiken. Om vi som politiker föreslår åtgärder som inte kan påvisas vara effektiva eller ha någon som helt effekt handlar det snarare om plakatpolitik än om att ta ansvar. Då använder vi inte heller resurserna på rätt sätt. Socialutskottet föreslår i detta betänkande ett tillkännagivande, vilket inte är så vanligt, om att så kallad eftersupning ska kriminaliseras. Vi menar att det helt enkelt inte är acceptabelt att den som har kört onyktert och dessutom kanske har orsakat en trafikolycka ska kunna undgå rättsverkan på grund av påstådd eftersupning. Jag tillhör själv dem som har vittnat mot rattonyktra och vet att jag inte är ensam bland riksdagens aktiva eller tidigare ledamöter om att framträda i rätten i frågor som rör eftersupning. Möjligtvis var bilden för några år sedan annorlunda, att problematiken med eftersupning var ett avtagande problem. Den bilden har jag själv fått av poliser som har jobbat med de här frågorna. Men vi har sett att en ökning har skett under senare år. Rättsmedicinalverkets siffror pekar på en kraftig ökning under det senaste året. Under 2010 var det en ökning med 30 procent när det gäller provtagning för eftersupning. Därför ser vi att det i dag, efter 50 års utredning, finns starka skäl att kriminalisera eftersupning. Trafikonykterheten är generellt ett stort problem. Enligt en undersökning har uppemot 60 procent av dem som ertappas för rattfylla även missbruksproblem. Därför är det viktigt att strategin säger att det inte bara är rättsverkan som ska finnas, utan det ska också finnas tillgänglighet till behandling enligt den så kallade Skellefteåmodellen, som erbjuder personer som har blivit ertappade för rattonykterhet omedelbar behandling. Den modellen behöver spridas över hela landet och användas mer. Herr talman! Det finns i strategin många grupper som lyfts fram. Jag vill här peka på tre grupper eller områden som är särskilt viktiga. För det första är det sjukvården. Enligt hälso- och sjukvårdslagen har landstingen ett uttalat ansvar för att förebygga sjukdom. Det är därför naturligt att en stor del av det alkohol-, narkotika- och tobaksförebyggande arbetet sker i landstingen. Framför allt har det visat sig att sjukvårdens och tandvårdens personal ofta är har högst förtroende när det gäller påverkan för att sluta röka eller snusa eller att minska sitt drickande. Därför är det viktigt att dessa insatser i framtiden kan ske bredare och mer strukturerat, såsom poängteras i strategin. För det andra är det viktigt att alla arbetsplatser har verktyg för att upptäcka och behandla medarbetare som har risk- eller missbruksproblem. Min uppfattning är att många arbetsgivare eller för den delen arbetstagare känner att de saknar kunskaper för att kunna hjälpa medarbetare. Likaså saknas många gånger kunskaper om vilka kostnader som är förenade med alkohol och droger. Därmed tror jag att många arbetsgivare inte riktigt ser möjligheten att hjälpa och samtidigt spara pengar i slutändan. Den tredje gruppen är kanske den viktigaste: alla ungdomar. Det är en grupp som vi särskilt ska skydda, framför allt mot alkohol, som faktiskt inte är tillåtet att dricka. Det tål att poängteras, speciellt i dessa tider, med de skolavslutningar och lov som kommer, att det faktiskt är förbjudet att konsumera alkohol om man inte har fyllt 18 år. Den så kallade Kronobergsmodellen ska enligt Rikspolisstyrelsen användas i syfte att begränsa ungas tillgång på alkohol. Genom att tydligt sätta gränser gentemot unga, vara tydlig med föräldraansvaret och även angripa leverantörsledet har metoden visat sig mycket effektiv. Min bild är dock att arbetssättet kan användas mer konsekvent och på fler ställen. Därför är det bra att metoden även lyfts fram i denna strategi. Vidare är det Moderaternas uppfattning att det behövs en större tillgång på beroendevård. Den person som har motivation till behandling ska inte behöva stå i kö för att få vård eller behandling. Huvuddelen av dessa frågor kommer att behandlas i en annan utredning, varför jag tills vidare lämnar dem därhän. Herr talman! Under det senaste året har många dödsfall på grund av bruk av så kallade nätdroger uppmärksammats. Från den 1 april finns dock en lag som effektivt kan bekämpa nätdrogerna. Något som inte har lyfts fram på samma sätt men som kanske har skördat fler dödsfall än de så kallade nätdrogerna är läkemedlen Subutex och Metadon. Enligt vissa har dessa mediciner i stället för att bota missbruk blivit en inkörsport till missbruk. Det finns missbrukare som har använt Metadon som första drog. Det är givetvis ett stort problem då Metadon är en allt vanligare behandlingsmetod för att ta sig ur missbruk. Det är ytterst allvarligt, och det krävs åtgärder i syfte att förhindra spridning av dessa droger. Det krävs också att de myndigheter som ansvarar för detta tar krafttag för att lösa detta problem. Herr talman! Den svenska ekonomin går som tåget. Det innebär samtidigt att den svenska kronan under det senaste året nått toppnoteringar. Tyvärr innebär det också att spritinförseln nått nya toppnivåer. Enligt alkoholbranschens gränshandelsstatistik ökade handeln med 39 procent under en del av förra året jämfört med samma period året innan. Det är dramatiska siffror. Tullens bild är liknande med fler men framför allt större beslag. Det visar att det pågår en organiserad smuggling. När Norge nyligen höjde alkoholskatten minskade försäljningen på den norska motsvarigheten till Systembolaget. Samtidigt ser man tendenser till ökad gränshandel. Problematiken är dubbel. När man vill skydda människor från alkohol skapar man tillgång på andra sätt. Vi bör därför titta noggrant på det som har hänt i Norge och även titta på vår egen gränshandel. Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning, Sorad, som på regeringens uppdrag mäter alkoholkonsumtionen, visar däremot att införseln av alkohol från utlandet har minskat. Siffrorna säger emot varandra, och det är inte bra att verklighetsbilderna skiljer sig så mycket åt. Därför hoppas jag avslutningsvis att regeringen återkommer med åtgärder för att skapa en mer tillförlitlig alkoholstatistik. Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag. (Applåder)

Herr talman! Som kammaren känner till har vi en bred samsyn i alkoholpolitiken generellt sett; vi är överens om en restriktiv och tuff alkoholpolitik. Jag hoppas att denna samsyn fortsätter prägla riksdagen. Min fråga gäller införselkvoterna. Som jag sade i mitt anförande har såväl denna regering som den förra drivit detta i en positiv riktning. Vi vill gärna ha förändringar som gör att man minskar möjligheten till införsel. Detta är en skattefråga som behandlas av EU:s finansministrar, och Jan R Andersson är ju partikamrat med finansminister Anders Borg. Min fråga till Jan R Andersson är: Hur arbetar den moderata riksdagsgruppen med regering och ansvariga ministrar i denna fråga? Jag tror att vi behöver hjälpas åt att sätta tryck på frågan. EU-parlamentet har fattat ett beslut som är rådgivande, och frågan avgörs i slutändan av ministerrådet. Kan Jan R Andersson ge några besked om vartåt det lutar? Är det en fråga som ständigt finns med på Anders Borgs dagordning i hans kontakter med Europa?

Herr talman! Om Christer Engelhardt vill veta vad regeringen tycker ska han fråga regeringen. Den finns till och med representerad här i rummet. Det är ett första steg. Jag håller med Christer Engelhardt om att det finns en bred överenskommelse när det gäller denna politik. Det syns inte minst i era reservationer som är ganska tunna och inte handlar så mycket om innehåll utan mer om form. Införselkvoter är många gånger ett slag i luften. Det man säger sig vilja angripa är inte det man angriper genom att minska införselkvoterna. Vill man komma åt den illegala införseln av alkohol i Sverige är det inte införselkvoterna man ska angripa, utan då finns det helt andra metoder. Detta är jag helt säker på att Christer Engelhardt vet om. Man driver ett slags plakatpolitik. Om man säger att man vill minska tillgången på illegalt införd alkohol ska man inte slå mot dem som för in alkohol legalt. Men det gör man. Man slår mot de människor som följer reglerna. Man minskar möjligheten för privatpersoner att handla, men man minskar inte möjligheterna för dem som kommersiellt och kriminellt vill använda sig av gränshandeln och stora prisskillnader för att skapa stora vinster.

Herr talman! Det kan rimligtvis inte ha gått Jan R Andersson förbi att vi har problem med illegal försäljning till minderåriga från garage och bagageluckor. Mycket av detta är ett resultat av att man har enormt höga införselnivåer för privatpersoner. Allt används inte för privat bruk, utan många för in alkohol med avsikten att sälja vidare illegalt. Då blir det ett problem med de höga nivåerna. Jag kan givetvis fråga regeringen, men det vore intressant att veta vilken dialog den moderata riksdagsgruppen för med sin regering och den ansvarige ministern, som också hör till Jan R Anderssons parti. Självklart kan jag fråga statsrådet Maria Larsson som är här - man fattar ju kollektiva beslut i regeringen - men det vore i alla fall intressant att veta. Det är i slutändan ministerrådet och EU:s finansministrar som ska fatta beslutet. Därför frågar jag Jan R Andersson: Vilken dialog för man inom den moderata riksdagsgruppen i relation till den ansvarige ministern? Återigen: Det kan som inte ha gått Jan R Andersson förbi att det finns problem med införselkvoterna och att de är grunden till den illegala försäljningen.

Herr talman! Jag nämnde i mitt första anförande att om vi bara genomför politik som inte är effektiv och inte ger resultat blir det inte bra; då tar vi inte ansvar. Det är klart att vi kan arbeta med frågan om införselkvoter om vi gör det på ett seriöst sätt, men det kommer inte att lösa problemet med att det forslas ganska mycket illegal alkohol över gränserna. Christer Engelhardt vet lika väl som jag att den alkohol som säljs från bakluckor i bilar, som är tillgänglig för väldigt många ungdomar via mobiltelefonnummer och som säljs till unga i mycket större utsträckning än till oss vuxna som har rätt att köpa alkohol inte kommer via laglig införsel utan via kommersiell smuggling. Om man frågar tullare om lägre kvoter kommer att minska alkoholinförseln över gränserna kommer ingen att säga det viktigaste instrumentet är att de indikativa nivåerna ändras, för det är just inget annat än indikativa nivåer. Det som reglerar är hur mycket man kan ha för personligt bruk. Om Christer Engelhardt har läst domstolshandlingarna vet han också att siffrorna är väldigt flyktiga, vilket gör det svårt för tullarna att begränsa denna handel. Det är viktigare att vi satsar på den verksamhet som visat sig vara effektiv, exempelvis Kronobergsmodellen. Här är man tuff mot ungdomar och säger att nolltolerans gäller. Man begär att föräldrar ska ta ansvar, och man ser till att polisen följer upp och begränsar försäljningsledet. På så sätt får man en effektiv politik som i verkligheten hindrar ungdomar att få tillgång till alkohol. Jag hade hoppats att vi kunde vara överens om detta i stället för att diskutera plakatpolitik.

Herr talman! Det finns ett prioriterat mål i strategin som lyder: minskat riskbruk och intensivkonsumtion av alkohol bland studenter och bland unga vuxna med psykisk ohälsa. Här finns en ambition att Studenthälsan ska kunna göra insatser. Vi i Vänsterpartiet har tagit upp det i vår motion. Studenthälsovården ska framför allt vara förebyggande. När ungdomar flyttar hemifrån för att studera på en ny ort där man kanske inte känner någon, och när man inte bor hos sin familj längre är det lätt hänt att det blir lite för mycket alkohol. Om man fastnar i det får man bära det med sig hela livet. Nu finns det ingen reglering av hur den här hälsovården ska fungera och vilken omfattning den ska ha. Det varierar mellan lärosätena. Högskolorna bestämmer själva vilka resurser man ska ha. Studenthälsan har inte alls följt med i det ökade antalet studenter. Vi tycker att man borde kartlägga Studenthälsan och utreda den för att skapa tydligare regler för verksamheten. Om man verkligen ska jobba förebyggande mot alkohol, tobak och droger bland studenterna måste Studenthälsan fungera mycket bättre och effektivare. Därför undrar jag om regeringen tycker att Vänsterpartiet har en bra idé när det gäller att se över och ge Studenthälsan tydligare regler så att man kan bli en bas för det mål som har satts upp.

Fru talman! Jag måste besvara frågan med nej. Eva Olofsson vet precis som jag att frågan har utretts av flera utredningar i många omgångar. Man har kommit fram till att man inte ser något stort behov av att vidare utreda organisationen. Vänsterpartiet har en annan uppfattning, och står ensamma i frågan. Det är viktigt att Studenthälsan tar sitt ansvar. Att vara student är, som jag sade i mitt inledningsanförande, att vara på en arbetsplats. Det är viktigt att det finns kunskap om de här problemen och hur de kan mötas. När det gäller unga människor som just har flyttat hemifrån är det möjligt att det kan behövas fler insatser för att möta deras alkoholvanor. Varken regeringen eller övriga riksdagspartier har funnit det lämpligt att ytterligare reglera Studenthälsan.

Fru talman! Då vill jag ställa en följdfråga: Hur ska Studenthälsan kunna bli den viktiga del som ni i strategin påstår att den ska vara när det ser så olika ut och man inte har byggt ut den när studenterna har blivit fler? Förra veckan besökte vi i Vänsterpartiet hälso- och sjukvården runt om i Sverige. Jag var på två vårdcentraler och på ungdomsmottagningen i Lerum. De berättade att man på många håll sliter med att efter vårdvalet kunna ha kvar det förebyggande arbete som man har haft tidigare. På en vårdcentral i Uddevalla sade man tydligt att det just nu är mindre utrymme för att samarbeta med kommunen och andra om gemensamma problem, som till exempel ungdomar med psykisk ohälsa och ungdomar som har problem. Vi vet att många ungdomsmottagningar, dock inte den i Lerum, stänger när ungdomarna kanske behöver dem mest, det vill säga när det är ledigt från skolan, när det är sommar och de kanske dricker mer än någonsin. Jag skulle vilja veta hur Moderaterna vill stärka primärvårdens möjligheter till förebyggande arbete och se till att inte kuratorer och psykologer försvinner utan finns kvar och kanske blir fler. Hur ser man på möjligheten att satsa på att ungdomsmottagningarna utvecklas och har öppet året runt för de ungdomar som behöver det? Det är där och i skolhälsovården som ungdomar med psykisk ohälsa kan fångas upp. I Lerum, som är en välmående kommun nära Göteborg, fick jag en bra beskrivning på hur många besök man har av ungdomar som mår dåligt. Det är flickor som har druckit för mycket och blivit våldtagna och flickor som blir gravida. Psykisk ohälsa och missbruk hör ihop. Hur ska man förstärka primärvårdens och ungdomsmottagningarnas möjligheter att jobba förebyggande?

Fru talman! Frågan om hur välmående Lerum är kan nog en senare talare föra upp på agendan. Jag delar uppfattningen att samverkan är viktigt. Det har också skrivits in som ett prioriterat mål. Samverkan gäller alla aktörer på arenan, som socialtjänst, primärvård, skola, idéburna organisationer, missbruks- och beroendevård, kriminalvård, polis med flera. Jag har också varit ute i verksamheten, och jag har noterat att många kommuner och landsting har missat den förändring som har skett inom exempelvis sjukvården. Man har inte snappat upp att vi i dag har flera sjukvårdshuvudmän som inte involveras när denna samverkan ska ske. Det är ett problem när kommuner och landsting bara ser till sina egna verksamheter när man ska implementera olika delar av politiken. Det gäller till exempel hur man arbetar alkohol- och drogförebyggande. Det gäller också när man fördelar resurser, vilket man många gånger gör lokalt, då man inte tar med alla som är involverade i ett projekt. Jag tror att det är viktigt att man ser helheten och inte lämnar de privata aktörerna utanför. En lärdom som jag har dragit de senaste dagarna är att det där finns brister som man borde åtgärda för att lösa vissa problem - givetvis inte alla. Mer än så kan jag inte svara på frågan. Jag tror att vår strategi är ett bra verktyg för att jobba framåt i vissa frågor. Som din kollega sade har vi i grunden en stor samsyn i detta. Det handlar mer om detaljfrågor. Den här planen är inte så detaljrik som man kanske skulle önska från vissa håll. Det handlar om att vi ska ange mål och inriktning för politiken. Vi ska ge kunskapsstöd och riktlinjer och kanske inte ange allt i detalj. Jag tror att vi i grunden har en stor samsyn i detta.

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. Den här strategin är verkligen välkommen. Målet är tydligt, nämligen nolltolerans mot narkotika och dopning och ett minskat tobaksbruk. Vi ska förhindra att minderåriga börjar använda tobak, och vi ska förhindra all skadlig alkoholkonsumtion genom att minska konsumtionen och skadliga dryckesvanor. Att barn får skador orsakade av alkohol, narkotika, dopning eller tobak får aldrig accepteras. Vi måste arbeta förebyggande genom föräldrautbildning och föräldrastöd i form av information och rådgivning. På mödravårdscentralerna måste man, vid misstanke om missbruk hos blivande föräldrar, ställa frågor, söka upp och ge råd. Samverkan med socialtjänsten är i högsta grad angelägen i dessa ärenden. Många barn lever i familjer med missbruk och psykisk sjukdom. De barnen är speciellt utsatta. Därför är det bra att regeringen redan 2010 införde bestämmelser i hälso- och sjukvårdslagen och 2011 i patientsäkerhetslagen som innebär att hälso- och sjukvården ska beakta barn som lever i utsatta familjer och ge dem stöd. Här måste ett nära samarbete skapas mellan primärvård, vuxenpsykiatri, barn- och ungdomspsykiatri, socialtjänst och skola. Utskottet menar att det är viktigt att kontinuerligt kartlägga kommunernas förebyggande arbete med dessa barn. Hur hittar vi dessa barn? Barn som lever i missbruksmiljöer är ofta anonyma i skolan. Man tar inte gärna hem kompisar efter skolan när man inte vet hur det är hemma och hur det är med föräldrarna. Socialtjänsten har tillsammans med skolan ett oerhört stort ansvar i sådana situationer. Samarbete och uppsökande verksamhet krävs. När barnen är mindre har distriktssköterskan på bvc i de flesta fall goda förutsättningar att få komma på hembesök för att följa upp det lilla barnet. Familjecentralerna som vi har på allt fler ställen har också goda förutsättningar att ta sig an detta och ge stöd i dessa fall. Fru talman! Utskottet menar att arbetet för att främja samverkan mellan socialtjänst, primärvård, skola, ideella organisationer, missbruks- och beroendevård, kriminalvård och polis måste stärkas. Fru talman! Ett annat viktigt långsiktigt mål är att minska antalet barn och unga som börjar använda narkotika och dopningsmedel eller som tidigt debuterar med alkohol och tobak. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning redovisar i 2010 års undersökning att andelen alkoholkonsumenter i årskurs 9 har minskat och även bland elever i gymnasieskolans årskurs 2. Men i gymnasieskolan har det inte skett i samma utsträckning. Däremot vad beträffar rökning har man i de senaste årens undersökningar sett att minskningen har avklingat. Men nu handlar det inte bara om cigarettrökning och snusande. Relativt många elever uppger att de har rökt vattenpipa. I årskurs 9 hade var tredje pojke och var fjärde flicka gjort detta. I gymnasiets årskurs 2 var det hela 63 procent som rökt vattenpipa. Fru talman! Allt fler tonåringar röker vattenpipa. När tobaken smakar lakrits eller äpple tror man att den är harmlös eller ofarlig. Men en färsk studie visar motsatsen. Frankrikes nationella tobaksförebyggande myndighet har låtit testa halterna tjära, kolmonoxid och nikotin i tre olika typer av vattenpipor. Halter som var 27 till 108 gånger högre än EU tillåter i cigaretter uppmättes. Halten kolmonoxid var 15 till 22 gånger högre än den får vara i cigaretter, och mängden nikotin motsvarade en till sex cigaretter. Vad beträffar narkotikan har man i de senaste undersökningarna från CAN kunnat se att andelen som prövat har ökat. När det gäller dopning visar 2010 års undersökning att 2 procent av pojkarna och 1 procent av flickorna i årskurs 9 uppgav att de använt anabola androgena steroider. I gymnasiet var motsvarande siffror 1 respektive 0 procent. Fru talman! Med denna lilla uppdatering vill jag verkligen understryka att det förebyggande arbetet kring droger av alla slag ständigt måste vara levande. Vi får inte sätta oss till ro. Vi måste förhindra nyrekrytering till alla former av droger. Regeringens mål är att minska nyrekrytering till narkotika- och dopningsmissbruk. När det gäller dopning remissbehandlas just nu ett betänkande som ger förslag till arbetsuppgifter för en nationell antidopningsorganisation. Tobaksbruket är ett av de allvarligaste hoten mot folkhälsan, och ett av målen i strategin är att antalet barn och ungdomar som börjar röka eller snusa före 18 års ålder ska halveras fram till 2014. Det är viktigt att det finns rökfria miljöer, att förbud mot att sälja tobak till minderåriga efterlevs och att skolgårdar är rökfria. Tobakslagen har stärkts när det gäller bestämmelserna om åldersgräns och effektivare tillsyn. I det nationella tobaksuppdraget som Folkhälsoinstitutet haft har en satsning varit att förebygga tobaksbruk bland barn och ungdomar. I mitt län i Västerbotten har vi under lång tid arbetat med Tobaksfri Duo. Det är ett samarbete mellan landstingets folktandvård och skolorna i länet. Föräldrar skriver avtal med sina barn för att barnen ska uppskjuta rökdebuten och helst inte ens börja röka. Fru talman! Ett annat viktigt och prioriterat område är att skjuta upp alkoholdebuten och minska alkoholkonsumtionen. Några viktiga åtgärder för att åstadkomma det är att minska langningen, att se till att åldersgränser efterlevs och föra fram vikten av en alkoholfri uppväxt. Här behövs insatser riktade till föräldrar i det förebyggande arbetet. ANDT-undervisningen i skolan är jätteviktig, men tyvärr tror jag att den inte alltid är så prioriterad. Systembolaget gör en fantastisk insats i det drogförebyggande arbetet med sina informationskampanjer och med sina mycket noggranna ålderskontroller. Fru talman! Till sist vill jag beröra de dödsfall och skador som sker på grund av bruk av alkohol, narkotika, dopningsmedel och tobak. Vi vet att ett skadligt bruk och missbruk bidrar till en stor del av den alltför tidiga dödligheten och svåra livslånga skador. Många unga drabbas. Vid ca 15 procent av dödsolyckorna på vägarna är alkoholpåverkade förare involverade. Dessa olyckor ska helst inte behöva ske. Alkolås är ett led i att förebygga detta. Men vi måste även införa åtgärder för att förebygga, upptäcka och dessutom utreda rattfylleribrott. Skellefteåmodellen har nämnts av någon här. Så kallades den tidigare. Nu kallas den Samverkan mot alkohol och droger i trafiken. Det är ett sätt att förebygga eftersom man inom 24 timmar försöker få till stånd ett motivationssamtal med den förare som har ertappats rattfull. Bara en kort tid ska gå efter händelsen för att man ska kunna jobba med ett motivationsarbete. Det har visat sig ge goda resultat. Eftersupning är en handling som har blivit allt vanligare efter misstanke om rattfylleri. Det har också visat sig att Rättsmedicinalverket har fått allt fler ärenden mellan 2009 och 2010. Det har varit en 30 procentig ökning. När det gäller eftersupning anser utskottet att det måste finnas en tydlig lagstiftning som förebygger alkohol- och droganvändning i trafiken. Utskottet menar också att det finns starka skäl för en kriminalisering av eftersupning. Regeringen ska därför återkomma till riksdagen med ett förslag. Fru talman! Regeringens ANDT-strategi är ambitiös och bred i sina långsiktiga mål. Med en samlad strategi kommer statens styrning att underlättas. Det kommer också att få som följd att vi får en bättre samordning och samverkan kring dessa så viktiga frågor. (Applåder)

Fru talman! Jag tog i mitt inledningsanförande upp att jag i strategin saknade att man tydligt lyfter fram våld mot kvinnor som har missbruksproblem och finns i missbruksmiljöer. Det står visserligen att man ska ta upp ANDT-relaterat våld inom familjen. Men jag tycker inte att man på ett tydligt sätt synliggör det svåra våld som missbrukande kvinnor utsätts för och som Mobilisering mot narkotika så tydligt gav kunskap om. Jag tror att Maria Lundqvist-Brömster likaväl som jag vet att stödet till dessa kvinnor fallerar på många håll ute i landet. Det finns inga speciella jourplatser. Det finns också en attityd att missbrukare får skylla sig själva. Jag skulle därför vilja veta hur du, Maria Lundqvist-Brömster, vill ta upp denna situation och förbättra stödet för just dessa kvinnor och synliggöra frågan. Det gäller även de kvinnor som finansierar sitt missbruk med prostitution. Lyfter vi inte fram och synliggör problemen och säger att vi ska ta tag i dem finns det stor risk att dessa kvinnor får fara mycket illa.

Fru talman! Det är precis som Eva Olofsson säger, att detta är en oerhört viktig fråga. Men jag tycker faktiskt att detta tas upp i vår strategi. Det är svårt att gå in på detaljer. Men vi tar upp jämlikhetsaspekterna och hur viktigt det är att vi bemöter varje individ utifrån dennes behov och förutsättningar. Där känner jag mig trygg. Dessutom känner jag att denna strategi måste användas tillsammans med andra handlingsplaner som regeringen har presenterat. Då har vi handlingsplanen om mäns våld mot kvinnor med 56 punkter som är mycket tydliga. Man har också kommit långt med att inleda både metodutveckling och utbildning inom kommunernas många olika områden, skola och hälso- och sjukvård. Länsstyrelserna har fortfarande samordnare som också jobbar mot kommuner och socialtjänst kring kvinnors utsatthet. Vi har också stärkt socialtjänstlagen. Jag tror därför att det är oerhört viktigt att vi inte bara använder strategin som redskap, utan vi måste naturligtvis använda alla de åtgärder som regeringen har sjösatt.

Fru talman! Självklart behöver vi göra det. Jag håller med om att det finns skrivningar om jämställdhet i strategin, och jag tycker att det är bra att de finns. Det har saknats ibland när regeringar har lagt fram strategier. Men jag tycker ändå att det är oerhört viktigt när man antar en ANDT-strategi, som kommer att vara det huvuddokument som de som arbetar med dessa frågor i alla fall kommer att titta på och jobba med, att man faktiskt synliggör det som så ofta osynliggörs. Och något som ofta osynliggörs är just våld mot kvinnor som själva har missbruksproblem. Det är alldeles för vanligt, som jag sade, att man tycker att de får skylla sig själva eller att man tycker att de först måste bli nyktra eller sluta med narkotika. Därefter kan man ta tag i att de är utsatta för våld. På det sättet kan man inte se på mäns våld mot kvinnor. Därför är det, tycker jag, väldigt synd att man inte tar chansen att tydligt synliggöra det våld som den här gruppen kvinnor är utsatta för. Likadant är det för kvinnor som på grund av sitt missbruk prostituerar sig. Men det finns en tydlig könsskillnad. I högre grad begår män brott - inbrott eller stölder exempelvis - för att finansiera sitt missbruk, medan kvinnor har just prostitutionen som ett sätt att finansiera sitt och ibland också sina mäns missbruk. Det är väldigt viktigt att vi synliggör detta och inser att vi måste ge ett dubbelt stöd här: dels ett skydd mot våldet, dels ett stöd när det gäller att både bryta missbruket och bearbeta det man drabbats av just genom att sälja sexuella tjänster och ha varit utsatt för våld. Flera gånger kan man ha blivit svårt misshandlad av män i samma missbruksmiljö - ibland också av andra män som utnyttjar situationen och som tycker att det inte är så farligt att på olika sätt utnyttja en kvinna som har missbruksproblem. Fortfarande är det, tycker jag, en stor brist att detta inte synliggörs. Jag skulle vara väldigt glad om Folkpartiet kunde hjälpa till med att synliggöra den här gruppen kvinnor och med att förbättra stödet och skyddet till dem.

Fru talman! Jag kan inte motsäga något av det Eva Olofsson här beskriver. Det som sagts om kvinnors utsatthet, framför allt när kvinnorna själva finns i ett missbruk, är helt riktigt. Ett förbättringsområde - den frågan tror jag att vi alla har ett ansvar att driva - är att hälso- och sjukvården vågar ta tag i de här kvinnorna. Vilka frågor ställer man när de kommer till akuten? Vilka strategier finns det? Där behöver ett oerhört stort arbete göras. Mitt budskap till Eva Olofsson är att för Folkpartiet är detta en oerhört viktig fråga att driva. Jag ser inte att regeringen har någon annan uppfattning i frågan.

Fru talman! I går vid midnatt landade jag på Arlanda. Jag hoppade in i en taxi för att åka hem. Jag och taxiföraren började prata lite grann om mitt arbete och om hans arbete. Jag berättade om den debatt vi i dag har. Jag sade: I morgon bitti ska jag i kammaren prata om vår föreslagna strategi. Han bad mig berätta lite grann om vad den innehåller. Med stolthet kunde jag säga att alla vi i utskottet är för den föreslagna strategin, även om vi kanske vill gå olika långt i olika frågor. Men vi vill ha en sammanhållen strategi där man inte bara tittar på olika företeelser separat, som isolerade öar. Vi vill ha ett helhetsgrepp. Vi vill titta på barnens situation och på föräldrarnas situation, och vi vill att vården ska utgå från människan. Taxichauffören bad mig hälsa till alla er som finns här i dag. Han tyckte att frågan är väldigt viktig. Han hade förlorat en av sina bröder till drogerna. Brodern har inte dött men sitter i fängelse, för efter att ha sysslat med langning började han även använda droger. Det ledde till olika typer av brott. Jag ska alltså hälsa till er från taxichauffören. Jag känner att jag inte kan svika mitt löfte till honom om att hälsa till er. Vi i Centerpartiet välkomnar den samlade strategin för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken - en kraftsamling för ett fortsatt långsiktigt och uthålligt arbete där människan, vare sig det är ett barn, en kvinna eller en man - eller en hel familj - står i centrum och där olika fenomen inte ses som isolerade företeelser utan där orsak och verkan ses i en sammanhållen kontext med utgångspunkt i människan. Strategin innehåller tydliga prioriteringar för olika områden och anger de ekonomiska ramarna för regeringens satsning för hela mandatperioden. Strategin innehåller sju mål. Syftet är att minska tillgången till ANDT, till att barn skyddas mot skadliga effekter av alkohol, narkotika, dopningsmedel och tobak, till att färre påbörjar och att färre utvecklar ett missbruk och till att missbruksvården är mer tillgänglig oavsett var i landet man bor. ANDT-strategin bygger på visionen om ett samhälle där alla människor ska kunna växa upp och leva utan risk att skadas på grund av eget eller andras bruk av alkohol, narkotika, dopningsmedel eller tobak. Men, fru talman, som jag ser detta räcker det inte med enbart lagstiftning. Den största tillgång som samhället har är människan, och den största tillgång som var och en av oss människor har är en annan människa. Vi har alldeles för länge förlitat oss enbart på de statliga strukturerna i tron att staten kan sköta våra problem och hitta de bästa lösningarna. Jag påstår att vi nog har glömt varandra. Vi har glömt att se varandra. Det kan ingen lagstiftning ändra på. Men jag hoppas att vi politiker samt det civila samhällets organisationer och engagerade eldsjälar kan peka på detta och lyfta fram det i vårt samhälle, i samarbete med varandra. Det är viktigt att fortsätta med den samlade strategin, tycker vi i Centerpartiet. Ett samlat förhållningssätt - med människan och familjen först - är avgörande då mycket av problemens uppkomst och lösningarna på problemen är beroende av varandra. Vi ser ett alarmerande samband mellan socialt utanförskap, skolfrånvaro och, framför allt, narkotikamissbruk. Det är av stor vikt att det nya utanförskapet bland ungdomar omedelbart uppmärksammas och kan stävjas. Utanförskapet är allvarligt bland barn till missbrukare som inte själva kan ta sig ur sin situation och som inte alltid ens kan begripa den. Dessa barn behöver uppmärksammas, men inte bara av socialen. Alla har vi ett ansvar. Det civila samhället, frivilligorganisationerna, skolan och medborgarna - vanliga människor som vi alla - har ett ansvar gentemot dessa barn. Vi måste våga se dem, och vi måste våga handla när de far illa. Skolan är en oerhört viktig aktör. Sedan många år tillbaka har antalet barn och ungdomar som växer upp i missbrukarhem uppskattats till 200 000. Folkhälsominister Maria Larsson har ställt frågan till Folkhälsoinstitutet om det fortfarande är ungefär 200 000 eller om antalet har minskat eller ökat. Ministern fick svaret att det är ca 385 000 barn som växer upp i riskbruksmiljöer. Så mycket som vart femte barn växer alltså upp i dessa miljöer. Naturligtvis är risken väldigt stor att de här barnen far illa. För att fler barn och unga ska skyddas från missbruk är det nödvändigt att vi blir bättre på att samordna, följa upp och ha ett kunskapsutbyte. Uppdraget till Folkhälsoinstitutet att kartlägga vad som lokalt görs för barn i missbrukarmiljöer blir ett viktigt kunskapsunderlag för vårt framtida arbete. Arbetet med elevhälsa, med att lära elever vad droger gör med ens kropp och knopp, samt arbetet mot mobbning och utanförskap och samarbetet mellan polis, socialtjänst, familj och skola blir väldigt viktigt. Vi vet att det finns ett starkt samband mellan kriminalitet och droger. Ett brott som aldrig begås är det bästa brottet om man säger så. Sista året på gymnasiet gjorde jag ett arbete som handlade om olika droger, om vad droger gör med kropp och hjärna. Jag hävdar med bestämdhet att just det arbetet sista gymnasieåret är den främsta orsaken till att jag i dag, många år efteråt, inte ens är nyfiken på att använda droger. Kunskap och förebyggande arbete är oerhört viktigt när det gäller att stärka barn och ungdomar i att säga nej till droger, tobak och alkohol. Det förebyggande arbetet är synnerligen viktigt. Den person som har gjort livsval som lett henne eller honom fel kan få hjälp med att ta sig vidare var i landet han eller hon än befinner sig. Varje individ behöver hjälp på olika sätt. Missbruksvården ser olika ut. Eftersom varje människa är en komplex varelse bör även vården av henne eller honom vara mångfacetterad. Det måste finnas en individuellt anpassad vård att tillgå för var och en av dem som behöver det. Det ska vara svårt att börja och lätt att sluta med ett missbruk. Samhället kan, och ska, göra mycket. Men individens ansvar får aldrig glömmas bort. Vi har alla ett ansvar att reflektera över förhållandet mellan bruk och missbruk. Som vuxna är vi ständigt förebilder för det uppväxande släktet, och som vuxna kan vi föregå med gott exempel och verka för en sund inställning till alkohol och tobak. Vi kan se till att årets stora högtider som jul, nyår, påsk och midsommar inte får katastrofala följder. I det här sammanhanget kan man gärna använda uttrycket: allt börjar hos dig. Vi har alla ett gemensamt ansvar och kan inte bara lämna över viktiga frågor att lösas av en annan människa eller institution. Samordningen och samverkan mellan de hälsofrämjande, förebyggande, brottsbekämpande, behandlande och rehabiliterande områdena ska förstärkas. Det är oerhört viktiga aspekter som denna unika strategi tar upp. Den nuvarande nationella och regionala sektorsövergripande strukturen kvarstår och kompletteras med en tydlig struktur för uppföljning och utvärdering. Det är oerhört viktigt för alla våra reformer och strategier att det finns en utvärdering som påpekar vad vi har gjort och vad som inte har gjorts. Ansvaret för genomförandet av strategin vilar på regeringen tillsammans med polis och tull, andra myndigheter och självklart kommunerna. Men de viktigaste drogförebyggarna är faktiskt föräldrarna, och de idéburna organisationerna är helt ovärderliga för arbetet på alla nivåer. Så välkommen, du också! Alla kan bidra, och när alla är med och bidrar kan vi nå framgång. Därför yrkar Centerpartiet bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder)

Fru talman! Först vill jag yrka bifall till utskottets förslag. Jag håller socialutskottets betänkande, En samlad strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken , i min hand. Som Abir Al-Sahlani sade handlar mycket om förebyggande arbete. I denna strategi redogörs för hur samhällets insatser ska genomföras, samordnas och följas upp när det gäller dessa områden under åren 2011-2015. Nyligen publicerades siffror för vad missbruket kostar kommuner och landsting i Sverige. Utredningen under Gerhard Larsson visar att samhällets kostnader för olika typer av missbruk är 150 miljarder kronor, därav 66 miljarder för alkohol och 62 miljarder för narkotika. Den samhällsekonomiska kostnaden för en 20-årig kvinna med ett aktivt heroinmissbruk är ca 10 miljoner kronor. Vårdkostnaden för vanligt förekommande behandlingar ligger mellan 300 000 kronor och 2,6 miljoner. För en 30-årig man med ett aktivt, tungt alkoholmissbruk är den samhällsekonomiska kostnaden ca 7 miljoner kronor. Här ligger kostnaden för en vanlig vårdinsats mellan 23 000 kronor och 400 000, allt enligt utredningen. Det finns olika sätt att räkna, men kostnaderna för alkoholens, narkotikans, dopningens och tobakens skadeverkningar är enorma. Det handlar dock om människor - om vår utsatthet, och om barns och ungdomars utsatthet. Vi är sårbara, vi människor, men mest sårbara är barnen. Eva Olofsson nämnde att nära 400 000 barn lever i familjer med missbruk eller ett riskdrickande, som är väldigt nära ett rent missbruk. Därför är den här samlade strategin som minister Maria Larsson presenterar så viktig, och jag noterar med glädje att det finns ett enigt utskott bakom den. Medierna uppmärksammade nyligen Öckerö kommun, vilket för övrigt är den kommun där jag har mina rötter. Håkan Fransson, drogsamordnare i kommunen, lyfter fram en tes: Om alla vuxna i en kommun kommer överens om att ungdomar inte ska dricka innan de fyllt 18 så gör de inte det. Rubriken i Sveriges Television var: Halverat drickande bland ungdomar på Öckerö! Och det är resultatet. Man har halverat alkoholkonsumtionen bland ungdomarna. Öckerö har utvecklat den modell som kommer från Örebro och kallas ÖPP, eller Örebro Prevention Program. Vi säger att barn inte gör som vuxna säger utan som vuxna gör. Men, säger Håkan Fransson, det gäller inte här. Barn gör som vi tillåter. På Öckerö har föräldrarna kommit överens om att sätta upp gemensamma regler för sina ungdomar. Föräldrarna är de viktigaste drogförebyggarna. Ingen kan påverka barnen så som föräldrarna gör. Fru talman! Vi har tidigare här i kammaren lyft fram problematiken kring nätdrogerna. Unga lockas att beställa hem droger som ska göra dem gladare. Men de som säljer drogerna är inte intresserade av att göra ungdomarna lyckligare. De är ute efter pengar. Att ungdomar dör är inget hinder för dessa hänsynslösa personer. De slår undan ungdomarnas drömmar och mål. Även deras vardag och skolgång drabbas, och därmed också deras framtid. De får sina liv spolierade, och jag är glad för den nya, effektivare narkotikalagstiftning vi har beslutat om här i riksdagen och som träder i kraft den 1 april. Den gör det möjligt för polis och tull att beslagta och med åklagares hjälp också förstöra substanser som kan antas komma att användas i missbrukssyfte. Den nya strategin som vi behandlar här i dag tar också upp Internethandeln och även skolans betydelse när det gäller information till ungdomarna. Fru talman! Det finns så mycket mer kring dessa frågor, och vi har hört mycket god kunskap och många goda inlägg. Jag ska för tids vinnande avrunda här. Jag gläder mig åt den enighet som utskottet visar när det gäller strategin. Till sist har jag dock en personlig önskan. Jag skulle vilja se en nationell kampanj - det var länge sedan nu - som informerar om de skadeverkningar som finns i samband med alkohol, narkotika, dopning och tobak och som visar på en alternativ väg med goda exempel. (Applåder)

Fru talman! Jag är glad över tillfället att här i dag få delta i debatten om regeringens förslag om en samlad strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken för 2011-2015. Strategin bygger på visionen om ett samhälle där alla människor ska kunna växa upp och leva utan risk att skadas av sitt eget eller andras bruk av alkohol, narkotika, dopning eller tobak. 385 000 barn är särskilt i fokus. Det är de barn som lever i en daglig miljö där missbruk eller riskbruk finns och som därmed själva har en kraftigt förhöjd risk att hamna i en situation där deras livsvillkor kraftigt försämras. Sedan tidigare är det klart med de ekonomiska förutsättningarna för arbetet. Förra mandatperioden lades mer än 1 miljard, fördelat lika under fyra år, på drogförebyggande arbete. Vi fortsätter på samma sätt och lägger 260 miljoner kronor per år också denna mandatperiod för att stimulera och utveckla både de förebyggande och de behandlande insatserna. Strategin blir vägledande för hur pengarna kommer att användas, för vi arbetar långsiktigt med dessa frågor. Vi kommer att fortsätta att vara en uthållig partner till kommuner, landsting och frivilligorganisationer, för det är lokalt som arbetet kan göra störst skillnad. Vi vill stödja metodutveckling utifrån bästa tillgängliga kunskap och initialt ge möjlighet och stöd till implementering. Insatserna för barn, familjer och samhälle när det gäller beroendeproblematik måste vara av uthållig karaktär. Vi har även aviserat att vi vill höja tobaksskatterna med 8 procent och alkoholskatterna med 13 procent. Priset spelar roll för konsumtionen, inte minst bland unga. Fru talman! För ett framgångsrikt arbete mot skadorna från missbruk fordras en bred meny av insatser. Därför är vår satsning på psykiatrin med 900 miljoner kronor viktig. Därför är vår satsning på elevhälsan med 650 miljoner kronor viktig. Därför är vår satsning på ett utvecklat föräldrastöd viktig. Samverkan är ett nyckelord för ett effektivt drogförebyggande arbete. Därför är gott samarbete mellan olika parter en nödvändighet både lokalt och nationellt. Av den anledningen finns det i dag ett lagtvång mellan landsting och kommun för en bra vård, och därför finns det ett lagtvång mellan skola och polis för samordnade insatser. Vi har levererat ny lagstiftning på tobaks- och alkoholområdet. Den 1 april träder den nya narkotikalagstiftningen i kraft. Det är tre lagstiftningar som kommer att tjäna den restriktiva alkohol- och drogpolitiken väl. Fru talman! Det övergripande målet som vi föreslår för ANDT-politiken är följande: Ett samhälle fritt från narkotika och dopning, med minskade medicinska och sociala skador orsakade av alkohol och med ett minskat tobaksbruk. Målet känns igen från tidigare formuleringar i nationella dokument. Det nya är att tobak och dopning finns integrerat i strategin, inklusive i det övergripande målet. Vår övertygelse är att vi såväl i preventionsarbetet som i vård- och behandlingsarbetet måste ta till oss att blandmissbruk i dag är mycket vanligt. Målformuleringen innebär naturligtvis ingen förändring i den riktning som reservation nr 1 befarar, nämligen att en sänkning av alkoholkonsumtionen inte skulle finnas med. Regeringen gjorde klart redan i regeringsförklaringen 2006, och upprepade det i regeringsförklaringen 2010, att det är vår avsikt att sänka totalkonsumtionen av alkohol. Det står också i det övergripande målet i denna strategi: Målet innebär att förhindra all skadlig alkoholkonsumtion, bland annat genom att minska konsumtionen och skadliga dryckesvanor. Det kan inte bli tydligare. Det är för övrigt ett arbete som vi har varit framgångsrika med. Alkoholkonsumtionen har minskat från 10,5 liter per person toppåret 2004 till 9,2 liter per person år 2010. Det är färska siffror från Sorad. Fru talman! ANDT-strategin anger mål, inriktningar och prioriteringar för samhällets insatser under åren 2011-2015. Den omfattar allt från tillgänglighetsbegränsande insatser, narkotikabekämpning, vård och behandling, tillsynsarbete, EU-arbete och internationellt arbete till inte minst lokalt förebyggande arbete. Förutom det övergripande målet finns sju långsiktiga mål. Till dem knyts konkreta mål som ska uppnås under strategiperioden. Vi är angelägna om att skapa förutsättningar för uppföljning och utvärdering för att kunna mäta effekterna av de statliga satsningarna. Så har inte varit fallet under tidigare perioder. Vi kommer att bygga upp en ändamålsenlig organisation för öppna jämförelser, uppföljning och utvärdering av ANDT-strategins mål. En första baslinjemätning kommer att genomföras. Regeringen har för avsikt att redan under 2011 lämna förslag till uppföljningsstruktur med ett begränsat antal indikatorer och ansvarsfördelning för insamling och rapportering till regeringen. Efter det positiva beslut som jag hoppas att riksdagen kommer att fatta när det gäller vårt förslag till ANDT-strategi kommer vi att återkomma med åtgärdsprogram för ANDT-politiken. De programmen blir alltså betydligt mer konkreta vad gäller åtgärder. Mycket av det som har önskats här i kammaren i dag kommer att återkomma i åtgärdsprogrammet där vi kommer att vara mer konkreta. Att lova årliga åtgärdsprogram är att ställa höga krav på oss själva, men vi menar allvar med att det drogförebyggande arbetet hela tiden måste vara i fokus och ha hög prioritet. Det hindrar dock inte att strategin är mer övergripande och att de konkreta förslagen kommer senare, och det hindrar inte att förslaget om eftersupning, ett konkret förslag, ändå beslutas om här och nu. En fungerande lag mot eftersupning finns i andra länder, och jag är beredd att titta på hur vi kan arbeta i den riktningen också i vårt land, även om merparten av det arbetet måste ske i ett annat departement än mitt eget. Fru talman! Utmaningar för framtiden saknas inte. Ökad tillgänglighet och låga priser på en illegal marknad kräver fortsatt aktiv handling såväl nationellt som internationellt. Jag är glad över att vi har en mycket bred uppslutning i kammaren för den restriktiva politiken. Uppslutningen är en förutsättning för att vi ska kunna upprätthålla en nolltolerans mot narkotika och dopning, och den är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att internationellt uppvisa mycket goda resultat vad gäller alkohol- och tobakskonsumtion. Den svenska enigheten underlättar också att vi får många olika aktörer som förverkligar ANDT-politiken. Myndigheter som polis och tull, kommuner och landsting, näringslivet, idéburna organisationer, det övriga civila samhället och inte minst landets föräldrar och de unga själva spelar alla en stor roll. Alla behövs i arbetet. Allas insatser kommer att tas till vara inom ramen för den nya strategin. (Applåder)

Fru talman! Tack, statsrådet Maria Larsson, för närvaron i kammaren och för redogörelsen för den proposition och det betänkande vi har att behandla i dag. Jag vill instämma i att det finns mycket i strategin som är bra, och vi är överens om det mesta. Det gläder mig att Maria Larsson är tydlig med att regeringen har ambitionen att återkomma med årliga åtgärdsprogram. Det ser jag fram emot, även om jag i mitt anförande var någorlunda tveksam till detta. Det är en hög ambitionsnivå, och jag hoppas att statsrådet uppfyller den. Jag ser fram emot att delta i de vidare debatterna i de frågorna. Ett sådant åtgärdsprogram som jag vill fråga om gäller följande. På s. 53 i propositionen talas det om att användningen av alkolås ska öka under strategiperioden. Regeringen talar välvilligt om de frivilliga insatser som har gjorts från arbetsgivare som har infört alkolås i sina fordon. Regeringen har sagt till de statliga myndigheterna att införa alkolås i sina bilar. Trots dessa skrivningar och talet om att öka användningen av alkolås under strategiperioden andas det en låg nivå. Varför kan man inte redan nu vända sig till EU-nivån och få ett undantag för att införa detta i all yrkesmässig fordonstrafik som ett första steg? Går det inte att vara lite mer vass i den frågan, Maria Larsson?

Fru talman! Tack för frågan! Det finns en rad olika önskemål som har uttalats i kammaren. En hel del av dem kommer det att finnas svar på när vi kommer till åtgärdsprogrammen, som vi för närvarande håller på att arbeta med. I fråga om alkolås gjorde regeringen under föregående mandatperiod ett omfattande arbete där vi verkligen stärkte positionerna för alkolåsets inträde i svensk trafikpolitik. Det handlar om att ta det stegvis och att utvärdera vad vi gör, så att vi vet att vi gör rätt saker och att det vi gör har betydelse. Tekniken utvecklas hela tiden, och det handlar naturligtvis om att ha den teknik som är mest effektiv, som man inte kan lura sig förbi utan som uppnår det som vi vill uppnå. Det här är en fråga som naturligtvis har bäring på EU där det också förs en diskussion, men framför allt har vi stärkt upp frågan på det nationella planet. Vi är inte främmande för att göra ytterligare insatser, att flytta fram positionerna ytterligare. Men jag tror att det är viktigt att göra det med lite långsamhet, så att marknaden och konsumenterna får möjlighet att förbereda sig under anständiga former så att det inte kommer alltför mycket som en överraskning. Då behövs det alltid lite tidsframförhållning. Frågan om alkolås är intressant och engagerar många i den här kammaren, och det tycker jag är väldigt positivt. Det här är också ett uttryck för en bra samverkan mellan olika departement. De här frågorna ligger framför allt på Miljödepartementet men har hög bäring på den alkoholpolitiska policyn och strategin.

Fru talman! Det är helt rätt att många frågor ligger på andra departement, och jag förutsätter att statsrådet har nära dialoger med sina kolleger i regeringen som äger frågorna var och en på sitt håll. Jag skulle vilja landa vid en annan sak, nämligen det som Roland Utbult tog upp i sitt anförande om en nationell kampanj kring de här frågorna. Jag tog i mitt anförande upp att vi gärna ser att man inför olika typer av nationella handlingsplaner eller föräldrastödsprogram. Det är naturligtvis sådant som konkret skulle kunna vara direkt riktat mot kommuner och landsting och mot lokal nivå. Men också detta med nationell kampanj tycker jag också låter väldigt intressant. Det kan vara intressant att få höra statsrådets tankar kring en vision, som ändå efterfrågas av en av statsrådets egna partikamrater som också är ledamot i utskottet, om att verkligen få se dessa nationella kampanjer som vi har goda erfarenheter av sedan tidigare. Hur ser statsrådet på det budskapet som kommer från talarstolen?

Fru talman! Ja, kampanjer har vi kanske goda erfarenheter av när vi ser hur synligheten har varit, för det är nämligen det som har mätts genom tiderna. Däremot har vi väldigt lite kunskap om effekten av beteendeförändringar utifrån kampanjer. Därför är jag mycket noga med att de kampanjer som ska genomföras ska genomföras utifrån att vi kan veta att de förändrar beteende, för det är det vi vill uppnå. Det har inte så stor betydelse hur många som ser och som tycker att det är festliga och roliga kampanjer, utan det vi vill är att förändra beteendet hos människor i positiv riktning. Ett sådant exempel är den kampanj mot cannabis som har bedrivits i några kommuner i Skåne under en tid nu. Den har varit framgångsrik. Där kan man mäta beteendeförändringar. Det gör att vi nu tar oss an den kampanjen och tänker oss att kunna skrolla upp den i större skala i flera områden i Sverige, eventuellt en nationell kampanj. Men det är den kunskapen vi måste ha, för fantastiskt mycket pengar har lagts ut på kampanjer som vi tyvärr inte har kunnat mäta några effekter av. Jag är mycket noggrann i arbetet med kampanjer, för jag är angelägen om att använda skattebetalarnas pengar på ett bra och optimalt sätt. När det gäller handlingsplaner är det en självklarhet att sådana bör finnas i varje kommun. Och jag hoppas att både Socialdemokraterna och vi kristdemokrater, som jag vet gör det, jobbar väldigt mycket med de lokala handlingsplanerna. Här har vi också satt en ny organisation med länssamordnarna som ska vara till stöd i det kommunala arbetet. Det är på det lokala planet som arbetet kan göra allra störst skillnad. Vi fick goda exempel tidigare här på hur man har jobbat i Öckerö kommun. Det har så stor betydelse att man har ett offensivt arbete, att man jobbar med föräldrarna och får dem att besluta sig för samma normgivning. Man kan förändra väldigt mycket på det lokala planet. Vår uppgift är att ge stöd till implementeringsarbetet och ta fram nya metoder som vi vet är verksamma.

Fru talman! Också jag är glad över att Maria Larsson deltar i debatten. Det blir alltid roligare då. Jag är också glad över att vi är överens om en restriktiv alkoholpolitik. Den 23 mars publicerade den europeiska sammanslutningen av cancerorganisationer och Europeiska nätverket för tobaksprevention en rapport om hur bra man arbetar förebyggande med tobakspolitiken i Europas länder. Det visade sig att Sverige har halkat ned från sjätte till nionde plats sedan 2007. I rapporten säger man att det är överraskande att Sverige inte stöder mer kraftfulla tobakspolitiska åtgärder på europeisk och internationell nivå, och man tycker att det inte har hänt så mycket. Nu finns det en rad åtgärder som vi har föreslagit från Vänsterpartiet och som man också har börjat införa i olika länder för att begränsa exponeringen och reklamen för tobaksvaror. Det handlar till exempel om dold försäljning av tobaksprodukter i affärerna, att cigaretter och snus inte ligger där bland mjölk, limpor, godis och annat och ger signalen att det här inte är så farligt. Det handlar också om att inte med cigarettpaket som ser väldigt attraktiva och spännande ut locka ungdomar att köpa cigaretter och att inte människor som slutar röka måste stå emot impulsen att köpa ett cigarettpaket varje gång de handlar mat. Dold försäljning har införts i Island och i Norge, och nästa år kommer det att införas i Finland. Jag skulle vilja ställa en fråga till Maria Larsson. Är ytterligare arbete med tobaksförebyggande genom dold försäljning, neutrala paket och stora bilder på tobakspaketen någonting som regeringen kan tänka sig att genomföra? Vänsterpartiets motioner med de förslagen har ju hittills blivit avslagna.

Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att titta på resultat, och då kan man se att Sverige ligger Europabäst till när det gäller minst antal tobaksanvändare. Vi är alltså ganska duktiga på det tobaksförebyggande arbetet. Jag kan känna oro exempelvis över att fler unga tjejer i dag börjar röka, så vi har stor vaksamhet på frågan. Men återigen: Vi vill göra det som vi vet kan ha avsedd effekt. Därför tittar vi noga på erfarenheter från andra länder, men vi gör också själva ganska mycket. Vi har till exempel en metodutveckling där FHI tittar på vad som är bra tobakspreventivt arbete åt oss just nu. Det här är viktigt. Vi får naturligtvis nu fundera över hur vi kompenserar tillsynsorganisationen som inte längre får göra provköp. Det är en fråga som vi kommer att arbeta med under det kommande året. Vi har en ny tobakslag i kraft från den 1 augusti 2010 som ställer betydligt större krav på tobakshandlarna att inte sälja till minderåriga. Vi har en lagstiftning som måste efterlevas. Det innebär att vi har fler av sanktionsmöjligheter och till och med möjlighet att dra in tillstånd att sälja tobak om man inte sköter försäljningen och slutar sälja till minderåriga. Här är det en rad saker som vi gör. Vi har utvecklat stöd till rökslutarverksamhet. Vi jobbar tillsammans med frivilligorganisationer när det gäller preventionsarbete. Vi gör massor av saker, men vi ska göra rätt saker. Men jag utesluter ingenting för framtiden. Dock skulle jag vilja ta upp en fråga med Eva Olofsson, att Vänsterpartiet driver frågan om avkriminalisering av narkotika för eget bruk. Jag tycker att det är lite alarmerande att man nu tänjer på gränserna och inte ser behovet av att vi vidmakthåller den restriktiva politiken också på narkotikaområdet.

Fru talman! Jag förväntade mig nästan den frågan, och jag tror att statsrådet hörde att jag i början av mitt inledningsanförande sade att Vänsterpartiet ställer upp på nolltolerans mot narkotika. Vi vill kriminalisera narkotika, men vi vill inte kriminalisera de människor som har fastnat i ett narkotikaberoende. Det är inte narkomanerna som ska kriminaliseras, utan det är narkotikan. Vi har brister i Sverige i dag. Vi ligger bra till när det gäller att människor inte börjar använda narkotika, men vi ligger inte speciellt bra till när det gäller överlevnad och vård av dem som redan har fastnat i ett missbruk. Vi tror inte att stigmatisering och kriminalisering av människor som egentligen har en missbrukssjukdom är rätt sätt att få dem att sluta missbruka och stödja dem. Jag skulle vilja återvända till mina frågor. Dels fick jag inget argument för det som tobaksbolagen nu bekämpar så mycket, det vill säga dold försäljning, bilder på paketen och neutrala paket. Det är ju där de satsar stora delar av sin marknadsföring. Dels var det väldigt bra att ministern sade att man menar att man ska minska totalkonsumtionen av alkohol, men det är synd att man inte skriver det i sin övergripande målsättning. Rakt mot hela strategin går förslaget om gårdsförsäljning, som innebär att mindre butiker ska få sälja inte bara sådant som produceras i Sverige utan också motsvarande märken från andra länder som är med i EU. Utredningen om detta har faktiskt inte slängts i papperskorgen, där vi som är för en restriktiv alkoholpolitik tycker att den hör hemma, utan den har gått ut på remiss, men förslaget låter helt orimligt om man vill skydda och ha kvar ett systembolag som är en grundpelare i vår restriktiva alkoholpolitik. Hur ställer sig KD till gårdsförsäljning?

Fru talman! Jag tycker att det är allvarligt att Vänsterpartiet som enda parti nu avviker från det som har varit vår gemensamma hållning, nämligen nolltolerans och ett upprätthållande också av principen om kriminalisering av eget bruk. Det här är ett avsteg, och jag menar att Vänsterpartiet ställer sig på ett sluttande plan som är farligt. Det kan låta snällt att ni värnar människorna, men det är ju precis det man gör genom att kriminalisera eget bruk, för det möjliggör tidig upptäckt och tidiga insatser. Jag är övertygad om att varje person som har hamnat i narkotikabruk kan bekräfta betydelsen av det, liksom inte minst de anhöriga. Jag ser alltså mycket allvarligt på att Vänsterpartiet inte längre står bakom en restriktiv narkotikapolitik. Det vill jag ha sagt i denna kammare. När det gäller dold försäljning ska man också titta på om svartförsäljningen ökar. Det som göms kan ibland bli mer spännande. Det är den typen av information som jag letar efter bland dem som har erfarenhet av det här. När det gäller gårdsförsäljning vill jag upprepa det jag har sagt ett antal gånger: Jag kommer aldrig att lämna något förslag till den här kammaren som kan riskera försäljningsmonopolet.

Fru talman! Låt mig först ge en eloge till statsrådet för att hon deltar i debatten här. Det är mycket positivt och fördjupar den demokratiska dialogen. Sedan vill jag flytta fokus till ett par EU-frågor. En av dem har inte varit uppe till debatt här, nämligen frågan om att exportera svenskt snus, som en av statsrådets ministerkolleger driver. Frågan är ju väldigt intressant, för om snuset sprids innebär det att inte bara rökare går över till snus utan även att nya målgrupper börjar snusa. Det har man sett i Sverige. Det vore intressant att få veta hur statsrådet ser på detta med att försöka sprida det svenska snuset på kontinenten. För det andra vill jag ta upp detta med införselkvoter, som jag var inne på i mitt anförande tidigare. Hur ser Maria Larsson på att följa upp det rådgivande beslutet i EU-parlamentet från 2008 om att halvera införselkvoten?

Fru talman! Tack, Magnus Ehrencrona, för frågorna! När det gäller det svenska snuset är den svenska regeringen helt enig om att snus inte är någon nyttig produkt, men vi anser att den bör behandlas som andra rökfria tobaksvaror på en marknad där vi har skapat ett utbyte av varor och tjänster på lika villkor. Det är vår ingång. Det är ingen i den svenska regeringen som påstår att snus är en nyttig produkt, och inte heller att alkohol eller rökprodukter är det. Det är inte det som debatten handlar om. Den handlar om att snus ska bedömas på ett sätt som är likvärdigt med andra rökfria tobaksprodukter. Vi för inte en argumentation utifrån folkhälsoskäl utan utifrån frihandelsskäl. Det är vi tydliga med. När det gäller införselkvoter, eller indikativa nivåer, som det numera heter, håller jag med frågeställaren om att de är ett problem för att upprätthålla den restriktiva svenska alkoholpolitiken. Det är också anledningen till att vi förde upp den här diskussionen under vårt ordförandeskap och fick till stånd rådsslutsatser som ger kommissionen i uppdrag att arbeta vidare med hur vi ska fortsätta när den nuvarande alkoholstrategin löper ut. Jag har också för den nya kommissionären visat bilder på hur de indikativa nivåerna ser ut och hur situationen i Sverige ser ut. Jag vet att det inte bara är Sverige som i EU-kretsen har problem med de indikativa nivåerna i dag. Vi kan föra ett helt annat samtal än vad som var möjligt för bara fem år sedan. Sedan tycker jag att det är beklagligt att den dåvarande socialdemokratiska regeringen godkände det regelverk som vi i dag har ett stort problem med.

Fru talman! Det är ju glädjande, Maria Larsson, att den uppfattning som Jan R Andersson förde fram tidigare inte är ministerns åsikt i det här fallet. Som jag tolkade hans inlägg var det en mycket undvikande attityd som framfördes, nämligen att det inte skulle finnas något sammanhang alls mellan införselkvoter och langningen till ungdomar. När det gäller snuset får jag tacka för ditt besked om hur du ser på frågan. Vi får säkert anledning att återkomma till detta.

Fru talman! Tack för det, Magnus Ehrencrona! Jag har inget ytterligare att tillägga.

Fru talman! 18 är ett viktigt nummer. 18 personer dör om dagen. Hade det handlat om flyget hade vi stoppat det efter ett par dagar. Hade det handlat om biltrafiken hade det kanske tagit en vecka. Men nu handlar det om rökning. Enligt regeringen är tobaksbruket ett av de allvarligaste hoten mot folkhälsan. Det har gjorts många åtgärder i programmet för att minska tobakens skadeverkningar. Jag kan erkänna att jag håller med om ett antal av motionärernas synpunkter och förslag och hoppas att vissa av dem i framtiden ska kunna bli verklighet. Jag tror att vi behöver göra ungefär som vi gjorde i Lerum när vi konstaterade att miljöfrågan var ett av de stora framtidsproblemen. Där tog vi fram en vision om att Lerum ska vara Sveriges ledande miljökommun. Jag tror att vi behöver göra samma sak i de här frågorna. Vi måste ha en vision om ett tobaksfritt samhälle. Det handlar inte om de 30 miljarder som det kostar samhällskassan utan om de 6 400 personer som dör av rökning varje år bara i Sverige. Vi vet att ungefär 28 procent av dem som drabbas av passivrökningen är barn. Min egen kommun, Lerum, var tidigt ute med rökfri arbetstid, och jag är övertygad om att det är något som vi måste se som en självklarhet på alla arbetsplatser i framtiden. Rökningens uppgift i skyttegravarna att döva soldaterna och ungdomarna innan de skulle dö i strid känns lite omodern och gör väl att rökningen har spelat ut mycket av sin roll. Regeringen gör mycket för att minska nyrekryteringen, och etappmålet om att halvera rökningen till 2014 är mycket bra även om det just nu ser mörkt ut om vi ska klara av det. Man kan konstatera att Finland är ett föredöme på det här området. Där kan man nu ge fängelsestraff åt dem som säljer till minderåriga, och innehav blir kriminaliserat. Lärare i Sverige har kommit fram till mig och frågat: Vad ska jag göra när jag ser våra ungdomar stå precis utanför gränsen till skolgården och röka? Vi kan inte göra något åt det. Vi måste jobba för att se till att priserna på cigaretter ökar, för vi vet att det är ett sätt att få färre att börja. Vi vet att rökning i mycket är en klassfråga. Det är lågutbildade, framför allt kvinnor och invandrare, som är den stora gruppen rökare. Vi i Sverige kan vara oerhört stolta över det låga antalet rökare, men vi måste ha en nollvision på det här området. Vi vet att medellivslängden är tio år kortare för rökare, detta trots att hälften av rökarna inte har en kortare livslängd. De som har det har i storleksordningen 20 år kortare livslängd. Jag tror att ett första steg är att förbjuda försäljningen och import av cigaretter i Sverige. Som ni kanske har börjat ana är inte detta partiets linje som jag nu driver utan det som jag kommer att verka för i mitt uppdrag här i riksdagen. Har man sett någon dö av rökning inser man att det är omöjligt att acceptera att man tillåter att den här typen av vanebildande drog får fortsatt säljas. Det finns många motioner här som är bra. Jag kommer att verka för det självklara att få fram ett tobaksfritt samhälle. Jag tror att vi kommer att se det i en inte alltför lång framtid. Jag vill avslutningsvis kort glädjas åt det positiva i Lerums kommun som vi hörde om i ett tidigare anförande. Det är till stor del en effekt av 40 år av borgerligt styre medan vårdvalet i Västra Götaland inte i så stor utsträckning har påverkats, eftersom Moderaterna inte har styrt i Västra Götaland.

Fru talman! Tack, Henrik Ripa, för ett anförande om tobaksfrågor! Det var spännande att höra. Jag vill egentligen bara fråga Henrik Ripa: Hur tänker Henrik Ripa agera vid voteringarna som vi har här i riksdagen i eftermiddag? Där har vi starka skrivningar om detta med dold försäljning och olika typer av planer för detta. Hur kommer Henrik Ripa att rösta då?

Fru talman! Jag respekterar de beslut som vår grupp fattar. Min uppfattning är att ska man förändra politiken gör man det inifrån. Min ambition är att driva de frågorna internt inom Moderaterna och Alliansen. Som någon tidigare talman sade här kan det ibland ta ett par mandatperioder innan saker och ting blir verklighet. Min förhoppning är att det tar kortare tid innan detta blir verklighet. Tiden talar absolut för att vi kommer att hamna i en situation där vi får ett tobaksfritt samhälle. Det är jag övertygad om.

Fru talman! Jag hade själv uppe i mitt anförande visionen att man borde ha ett tobaksfritt Sverige åtminstone senast 2030. Det fanns ett delmål i propositionen om detta. Jag ser fram emot Henrik Ripas stöd i det fortsatta politiska arbetet när det gäller att tobaksfrågorna framför allt här i riksdagen och i utskottet så att vi kommer dithän.

Fru talman! Jag hoppas att vi kan få en stor samsyn mellan alla partier. Jag tror att detta är en fråga där vi på sikt kommer att kunna närma oss varandra. Det är min stora förhoppning. (Applåder)

Fru talman! För drygt 100 år sedan höll svenska folket på att supa skallen av sig. I det så kallade baggböleriet var det många familjer som under inverkan av alkohol blev av med sina hemman för en spottstyver. Det ledde till en folklig resning där tre folkrörelser tillsammans, frikyrkorörelsen, arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen, gick samman i kampen mot alkoholen och dess dramatiska och långtgående skadeverkningar. Vid den tiden bildades också riksdagens nykterhetsgrupp som sedan 1895 haft regelbunden verksamhet här i riksdagen. Som nyvald ordförande i riksdagens nykterhetsgrupp vill jag uttrycka min glädje över att regeringen i sin proposition har tagit fram en samlad strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken, den så kallade ANDT-strategin som vi i dag debatterar. Den innehåller höga ambitioner och är helt unik i sitt slag. Ingen annan regering har vad jag vet tagit fram ett liknande tydligt dokument med en sådan samlad strategi som det här handlar om. Regeringen ställer höga krav på sig själv att genomföra strategin med årliga uppföljningar. Man har en nationell samordningsfunktion inom Regeringskansliet och det åtgärdsprogram som vi hörde om tidigare för genomförandet. Strategin motiveras också utifrån att utvecklingen går mot ett ökat fokus på de gemensamma skydds- och riskfaktorerna som minskar respektive ökar risken för ANDT-relaterade problem och missbruk. De sju långsiktiga målen som vi har hört redogöras för tidigare handlar om tillgången, skyddet för barn, minskad användning, senarelagd debutålder för ungdomar, att minska antalet personer som utvecklar ett beroende, att öka tillgången till vård och stöd för missbrukare och att minska antalet döda och skadade med anledning av det egna bruket eller andras. Till sist men inte minst är Sveriges roll i ett i ett internationellt folkhälsoperspektiv viktigt. Ett förverkligande av dessa mål kräver både engagemang och kunskap. Det viktiga arbetet på lokal nivå utförs genom att det civila samhället, det offentliga och den privata sektorn jobbar tillsammans där alla har viktiga roller att spela. Den ideella sektorn har i dag en lika stor uppgift att fylla som för 100 år sedan. Det finns goda lokala exempel som har stor betydelse vad gäller både att skjuta fram alkoholdebuten för ungdomar men också minska konsumtionen och minska alkovåldet. Fru talman! Ett lysande exempel har vi hört bland annat Roland Utbult nämna. Det är Håkan Fransson, drogförebyggare på Öckerö, som genom ett stort personligt engagemang och ett långsiktigt hållbart arbete jobbat drogförebyggande under ett antal år och lyckats engagera föräldragenerationen. Man har därmed mer än halverat alkoholkonsumtionen bland ungdomar i kommunen. Detta är en strategi, som vi också hörde, som bygger på ÖPP, Örebro preventionsprogram, som är en metod som i dag används i stora delar av landet. Vi har nu via medierna sett att den på allvar har gett stor effekt när man använder den på det sätt man ska göra. Det är en framgångsfaktor som är att räkna med. Jag gläder mig över att vi här kan komma överens och att utskottet har kommit fram till att göra tillkännagivande om eftersupningen. Tre motioner lämnades in under allmänna motionstiden, två kristdemokratiska och en socialdemokratisk. Detta är en fråga där det är viktigt att vi lyckas för att få en säkrare trafik. Jag gläder mig åt att statsrådet Maria Larsson har gett sitt uttalade stöd för att vi nu ska kunna komma en bit på vägen också när det gäller detta. Det finns ett tydligt samband mellan alkohol och våld. Flera studier visar att alkoholen har stor betydelse just när det gäller misshandelsbrott och annan våldsutövning. Hela 60 procent av våldsbrotten i vårt land är alkoholrelaterade. När det gäller det grova ungdomsvåldet ligger siffran på 99 procent. Det finns i princip inget grovt ungdomsvåld i vårt land som inte är relaterat till alkoholen. När det gäller att kriminalisera eftersupningen har vi använt Norge som förebild. Där har man sedan mer än 50 år tillbaka kriminaliserat eftersupningen. Norge har också en väldigt spännande försöksverksamhet. Man har i 28 kommuner kortat öppettiderna på krogen med en timme och nått stora resultat. Man konstaterar att våldsbrotten har minskat med 30 procent i de kommunerna. Hamar ligger väldigt högt. Där har de minskat med 60 procent. I en jämförande kommun, Elverum, har man inte förändrat öppettiderna på krogen. Där har man inte heller noterat någon nedgång. Det finns också exempel på andra länder, som Island, där man har ökat öppettiderna och där man ser att det går åt andra hållet. Men i Australien bekräftar man det som man har kommit fram till i Norge. Jag tycker, avslutningsvis, fru talman, att det vore spännande att se liknande exempel på försöksverksamhet i vårt land. Man kan engagera föräldrar i fler kommuner än i Öckerö. Man kan också ta initiativ och se: Vad kan vi göra för att minska alkovåldet? I det läget kan man också dra nytta av de erfarenheter som man har bland annat i Hamar. Det är goda exempel, och jag tycker att det är viktigt att vi följer dem och genomför liknande studier i vårt land för att få svenska exempel. Jag yrkar bifall till förslaget i socialutskottets betänkande. (Applåder)

Fru talman! Jag har pratat en hel del med ungdomar under de år som har varit. Jag har blivit oroad över den verklighet som de har beskrivit, och då talar jag inte enbart om äldre ungdomar utan även om dem som går i grundskolan. För några år sedan anade jag inte hur illa det var i samhället. Det gjorde jag inte förrän min då 16-åriga dotter beskrev hur det var i grundskolan i en småstad i Sverige. Hon berättade om kamrater som började med hasch i sjuan för att efter två år avancera till riktiga knarkare. De satt påtända i klassrummen och även utanför, på skolgården. Ingen av de vuxna på skolan förstod det här beteendet. Man visste inte hur man skulle hantera det här. Det fick fortgå på det här viset utan att någon ingrep. Jag fick följa min dotters sorgearbete under de här åren, då hon såg hur hennes tidigare kamrater fastnade i missbruk. De fick en annan personlighet, blev råa, kalla och kriminella. När jag såg jäntan min börja läsa dödsannonserna i 16-17-årsåldern, utifrån att hon hade sett att vissa gjort självmordförsök eller rent av försvunnit spårlöst, tänkte jag: Så här får det inte vara. Då fick jag nog, och jag förundrades över att det rådde en sådan tystnad bland politiker i den här frågan. Jag tror inte att min generation och de som är äldre riktigt har förstått vidden av vad det är som pågår runt omkring oss och hur snabbt det här har gått. Det kan vara så att vi inte lever helt nära den yngre generationen. De har sin värld, och vi har vår. Jag tror att många unga lever ensamma i sin verklighet. Jag tror också att många är rädda för att inte bli trodda om de skulle berätta hur det egentligen är i deras verklighet. Vi sverigedemokrater ser en stor koppling mellan utslagning, kriminalitet och droger, och vi förstår att vi måste hejda inflödet i landet om vi ska lyckas få bukt med det här eländet. Därför lade vi fram ett förslag i vår förra budget om att tillskjuta ytterligare 80 miljoner kronor för att ge ökade resurser till gränskontroller. Vi måste jobba med det här från alla möjliga håll. Risken är annars att det lokalt förebyggande arbetet går förlorat. Det blir för dyrt och ineffektivt om flödet utifrån tillåts komma in i dagligen, att det lyckas fyllas på dagligen. Därför är det också stor risk att kommunerna tvingas dra ned på sådan här verksamhet och förebyggande åtgärder. Vi står inför den verkligheten. När jag läser regeringens proposition om den samlade strategin tycker jag därför att den andas lite väl mycket försiktighet. Jag saknar slagkraftiga förslag som kan ge direkt återverkan på den sorgliga utveckling som vi fått. Detta har man också fått synpunkter på från Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. De har velat ha lite mer konkreta åtgärder. Men när jag läser igenom deras förslag kan jag inte se några riktigt revolutionerande förslag som gör att vi kan få ned missbruket i landet. Miljöpartiet och Vänsterpartiet tycks i sin skrivelse inte nämna någonting om en insikt om att droger föder brott och att vi kanske därför fått större problem med den biten sedan ett antal år tillbaka. Den tystnaden tycker jag är lite oroande. För nog måste det finnas en förklaring till att våra fängelser och häkten är överfulla, till att våldsbrott, rån, våldtäkter och inbrott har ökat och till att våra gamla inte ens kan vara trygga i sina egna hem längre. Utifrån rådande omständigheter är det därför viktigt att vi hittar lösningar som är anpassade till den verklighet som vi i dag lever i, även om det skulle uppfattas som integritetskränkande. Det är nämligen hemskt viktigt att vi ger en signal utåt i samhället om att vi ser allvarligt på det som händer i vårt land. Vårt förslag är därför att vi ska möjliggöra för skolor att införa drogtester även utan elevers godtycke, att vi ska ge Kriminalvården ökade befogenheter till kroppsvisitering på fängelserna, som ett sätt att få drogfria fängelser, och att vi ska ge ökade resurser till gränskontroller, där en förstärkning måste till, bland annat vid färjelägen och hamnarna. Jag anser därför att vi sverigedemokrater har lösningar som är mer konkreta än dem som tidigare har lagts fram och att man utifrån den här grunden kommer att lyckas bättre med det förebyggande arbetet. Fru talman! Jag skulle även vilja nämna de anhörigas situation i den här debatten. Föräldrar har förvisso det största ansvaret för sina barn, men vi måste i vissa fall ge dem ett erkännande, att det nog aldrig har varit så svårt att vara förälder som i dag. Hur många föräldrar och anhöriga lider inte av vanmakt och ångest över misstanke eller vetskap om vad barnen håller på med? Vad kan de egentligen göra när dottern eller sonen successivt börjar få en missbrukarpersonlighet och inte längre är kontaktbar? Hur många vet att det handlar om narkotiska preparat och inte om en vanlig hormonförändring? Misstänker man droger tror jag inte att det hjälper hur gott föredöme man än är, för det är för starka krafter i rörelse omkring oss och ett för stort grupptryck. Man får inte utsätta sina barn för integritetskränkning. Man får inte låsa in dem. De anhöriga far därför kanske mer illa än den som missbrukar. Det gör de utifrån förtvivlan, vanmakt, ilska, skuld och kärlek. Det är väldigt vanligt att anhöriga riskerar att till slut hamna i långtidssjukskrivning eller, i värsta fall, i ett eget missbruk, eftersom de har fört en kamp ensamma alldeles för länge. Ska familjen och anhöriga få en rimlig chans mot drogepidemin måste därför ansvarsfördelningen vara jämn mellan samhälle och individ, för att inte vissa grupper i samhället ska behöva ta på sig hela skuldbördan själva. Fru talman! Utifrån det här yrkar jag bifall till vår reservation. Det handlar om att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tillåta alkohol- och drogtester på elever utan deras medgivande, att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att verka för drogfria fängelser med fortsatt motivation till nykterhet med hjälp av ökade befogenheter och att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anföras i motionen om ökade anslag för gränskontroller för att stävja införseln av narkotiska preparat i landet. (TREDJE VICE TALMANNEN: Får jag be Margareta Sandstedt förtydliga yrkandet. Är det yrkande på en motion, eller faller det samman med någon av reservationerna?) Jag yrkar bifall till reservation 4.

Fru talman! Margareta Sandstedt nämnde narkotiska preparat här, men det förekommer också en illegal handel med alkohol, som vi har varit inne på tidigare i debatten. En intressant fråga till ett nytt parti här i riksdagen är: Vad tycker Sverigedemokraterna om införselkvoter? Det vore väldigt intressant att få det utvecklat. EU-parlamentet har ju fattat ett rådgivande beslut 2008 om att halvera införselkvoterna. Vad tycker Sverigedemokraterna om det?

Fru talman! Jag kan hålla med om att de stora införselkvoterna är ett stort bekymmer. Dess värre har jag inte fört en diskussion om den här frågan men återkommer gärna med svar senare.

Fru talman! Vi ser fram emot det i den kommande hanteringen. Vi har ju reservation 19, en rödgrön reservation, om den här frågan. Då är det lägligt att diskutera det vidare inför kommande års behandling.

Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till förslaget i utrikesutskottets betänkande nr 6 om sanktioner mot Nordkorea. Fru talman! När man studerar länder som har namn efter geografiska riktningar kan man se att det nästan alltid är ett tecken på att det råder oenighet om hur ett land ska ledas och styras. Man kan ofta se olika system ställas mot varandra som i det här fallet där en demokrati med en marknadsekonomi ställs mot en diktatur med en hårt styrd planekonomi. Som vi väl alla är överens om hör frihet, mänskliga rättigheter och ekonomisk utveckling ihop. Vore frågan vilket system som är bäst vore det ganska enkelt att ta ställning utifrån situationen på den koreanska halvön. Men även om det är lätt för oss är det inte lika lätt för regimen i Nordkorea att säga att man har gått fel väg, utan i stället strävar Nordkorea efter att försöka utnyttja alla medel, oftast medel som inte är demokratiska, för att påverka utvecklingen i syd. De använder dem mot sitt eget folk och mot andra länder. Det är därför vi i dag har ett paket med sanktioner. Det handlar om vapenleveranser och paramilitär utrustning, och det handlar också utbildning, finansiella tillgångar och inte minst kärnteknisk utveckling. Det här sanktionspaketet behövs därför att vi som tror på det system som Sydkorea står för också tror på frihandel, men frihandel innebär i sin tur att i stort sett alla länder har tillgång till de tekniker som vi talar om. De har i stort sett tillgång till samma teknikpaket. Just därför måste vi alla agera samstämt. Har vi olika synpunkter skulle ett eller några länder som väljer att se annorlunda på det göra hela sanktionssystemet meningslöst. Därför är det viktigt att vi har det system som vi nu har utvecklat där staterna går i takt. Förenta nationerna fattar beslut som i vissa delar är bindande för medlemsländerna. EU fattar också beslut som i vissa delar är bindande men också andra som inte är bindande och förutsätter nationell lagstiftning. Det är det som vi i dag har att ta ställning till. Det är en liten del av ett sanktionspaket som vi alla är överens om både till innehåll och till funktion. Det ska täcka upp och inte skapa kryphål för Nordkorea. Vad är då syftet? Det är definitivt inte att göra livet värre för dem som är fattiga och utsatta i Nordkorea. Det handlar snarare om att vara väldigt tydliga med att vi genom sanktionerna kan stödja demokrati, mänskliga rättigheter, fattigdomsbekämpning och hela den kraft som borde kunna leda till en förändring. Framför allt handlar det om att vi ska kunna hindra regimen från att använda kärnteknik och i förlängningen kärnvapen och om att de ska ha begränsade möjligheter till en konventionell krigföring gentemot dem som de uppfattar som motståndare vare sig det är inom eller utom landet. Det är också viktigt att markera att så här får det inte gå till, så här får man inte bete sig mot sitt eget folk och så här får man inte bete sig mot grannländer. Det är svårt att inte dra sig till minnes det som hände det sydkoreanska fartyget Cheonan förra året. Det sänktes, sannolikt genom ett angrepp från den nordkoreanska sidan. Det är inte erkänt och bekräftat, men allting tyder på att det skedde från den nordkoreanska sidan. Vi har alla markerat väldigt tydligt att detta inte får förekomma. Det är också viktigt att vi nu via sanktionsbeslutet markerar att vi är beredda att följa upp detta och se till att vi inte stöder den nordkoreanska regimen genom att ge dem några handelsmöjligheter. Fru talman! Jag tycker att det är glädjande att vi har ett enigt utskott som uttalar sig för att fatta de nödvändiga beslutet i riksdagen för att genomföra hela sanktionspaketet mot Nordkorea. Vi har all anledning att markera att det inte är en stat som står för det vi tror på, nämligen demokrati, frihandel, mänskliga rättigheter, fattigdomsbekämpning och alla de positiva värdeord vi kan räkna upp. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utrikesutskottets betänkande.