En modernare rättegång – några ytterligare frågor

Fru talman! Jag ska börja med att yrka bifall till våra reservationer 1 och 2 om prövningstillstånd i familjemål och utvärdering av vårdnadsreformen. När det gäller dessa frågor är vi överens om mycket. Vi anser alla att man bör modernisera processen. Rättegångsbalken känns ganska förlegad och har av naturliga skäl inte följt med den utveckling som skett med till exempel videoupptagning. Där är vi överens. Vi genomförde de förändringar som nu träder i kraft i slutet av den förra mandatperioden. Det finns två frågor som jag vill ta upp där vi har olika uppfattningar. Den första är prövningstillstånd i familjemål. Jag kan börja med att säga att jag arbetade på advokatbyrå mellan 1990 och 2000. År 1990 fick jag ett mål som handlade om en sjuårig pojke i en vårdnadsprocess. När jag lämnade uppdraget år 2000 var pojken 17 år, och processen pågick fortfarande, ett år innan pojken skulle bli myndig. Anledningen till det var att det går att processa om och om igen. Man kan tycka att vi ska stoppa detta. Men det går inte om vi ska beakta barnens bästa. Det är det som skiljer de här tvistemålen från andra. I normala fall ska man ur rättssäkerhetssynvinkel och ekonomisk synvinkel vara säker på att en process som har slutförts ska gälla. Man ska inte behöva uppleva att motparten gång på gång stämmer, såtillvida det inte finns resningsgrunder. Därigenom är domen det man kallar för res judicata - den går inte att pröva igen. Det är slutfört. Men om man följer principen om barnens bästa går inte det. Om det framkommer en omständighet som gör att den dom som just har avdömts inte längre är förenlig med barnens bästa måste det finnas en möjlighet att väcka talan igen. Det är därför det har funnits möjligheter att komma tillbaka. Även i dag finns möjligheter att ansöka om stämning igen när det gäller vårdnad och umgänge. Man hävdar en omständighet som, rätt eller fel, innebär att någonting har hänt som gör att tingsrätten bör döma i en annan riktning för att det ska vara förenligt med barnens bästa. Det går alltså inte att förena de här två principerna; det är omöjligt. Jag tror att vi alla är överens om att vi inte ska göra avkall på barnens bästa. Det vore orimligt om en domstol dömde på ett sätt och det sedan var uppenbart att någonting har hänt och man inte kan komma tillbaka igen. Det här innebär att det inte går att jämföra med andra tvistemål där vi har gjort förändringar och begränsningar av möjligheten till överklaganden. De har redan funnits tidigare, men vi har skärpt dem ytterligare. Men när det gäller familjerättsmål är det alltså annorlunda. Det är ofrånkomligt att människor ska ha en möjlighet att komma tillbaka. Vi kan ha två olika situationer. Antingen har man den nuvarande, där man överklagar från tingsrätt till hovrätt och sedan har prövningstillstånd till Högsta domstolen. Eller också sänker man prövningstillståndet, så att det gäller redan mellan tingsrätten och hovrätten. Vad får då det för konsekvenser? Vi ska vara ärliga och inse att oavsett vilken väg vi väljer kommer vissa fall att fortsätta att processas. Skillnaden är att man trots allt har en viss respekt för hovrätten med det sätt som vårt rättssystem är uppbyggt på, med tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen. Det gör, vilket jag vet av egen erfarenhet, att det trots allt är många som känner ett hinder mot att börja om en process i tingsrätten efter att hovrätten har dömt. Då måste man gå ned en domstol och säga att överinstansen har fel. Det finns ett motstånd mot det - inte för alla, långtifrån, men för vissa. Om man nu inför ett prövningstillstånd, så att betydligt färre får saken prövad i hovrätten, kommer i stället situationen att uppstå att flera väljer att processa om i tingsrätten gång efter annan. Då hamnar man på samma nivå. Det är det som är det olyckliga. Vi ska inte överdriva konsekvensen av att det nu eventuellt införs ett prövningstillstånd för hovrätten. Men den som tror att det blir färre processer menar jag har fel. Så kommer det inte att bli. Intentionerna kan vara goda, men resultatet kommer inte att bli så. Eftersom vi inte kommer att släppa principen om barnens bästa kommer det inte heller att bli någon skillnad i möjligheten att processa gång efter annan. Man kan göra begränsningar i rättshjälpen, rättsskyddet och så vidare; det finns redan i dag. Men den som vill processa vidare kommer att kunna göra det oavsett om vi väljer det här eller det tidigare systemet. Det är därför vi socialdemokrater har en egen motion om att det inte ska vara prövningstillstånd i familjerättsmål. De skiljer sig alltså från andra. Den andra fråga där vi har en avvikande mening är utvärderingen av vårdnadsreformen. Jag tror att vi alla var överens om att det behövde göras en förändring. Barnens möjligheter att komma till tals skulle bli bättre. Det skulle bli en skärpning när det gäller möjligheten att se om barn har farit illa. Det fanns i den tidigare lagen en gräns på tolv år, enligt praxis från Högsta domstolen elva år, för när barnen skulle få komma till tals. Vi sade i den nya lagen att vi inte ska ha någon särskild åldersgräns. Det handlar om barnens mognad. Vi lade också till ett särskilt stycke - och där tror jag att alla sju partier var överens - om att man särskilt skulle beakta barnens vilja. Men det som har hänt är att man tolkar det här väldigt olika. Barnens mognad tolkas på olika sätt. De prejudikat som bör finnas finns inte. Den riktlinje på tolv år som tidigare fanns har suddats ut. Det här var inte vad någon av oss tänkte och hade för avsikt. Därför är det viktigt att vi får en utvärdering för att se om vi ska lägga till en ålder som utgångspunkt. Vi ska aldrig ha en fast ålder; det var det inte då heller. Det kan vara fruktansvärda missförhållanden som gör att inte heller en 15- eller 16-åring ska anförtros att vårdas av den som 15- eller 16-åringen vill. Men i dag är det en osäkerhet. Det handlar också om de krav vi ställer på myndigheter för att våld ska beaktas. Hur är det med de fall där ärenden och anmälningar om misshandel har lagts ned? Vilken betydelse ska de få i vårdnadsprocessen? Vi vet att det inte är samma beviskrav. Men också här finns en osäkerhet, har jag märkt när jag har tagit del av olika domar eller själv som advokat deltagit i processer. Man märker att det finns en osäkerhet. Därför är det viktigt. På vissa områden måste man göra en utvärdering snabbt. Det gällde sexualbrottslagen, och det gäller vårdnadsreformen. Det är därför det är viktigt att vi får en snabb utvärdering. Vi vet alla att en utvärdering inte görs på nolltid. Vi vill att man påbörjar arbetet, så kanske det blir klart 2010 eller 2011. Men det är inte nu förenligt med barnens bästa att vänta. Låt oss se till att den här utvärderingen kommer till stånd. Sedan följer vi utvecklingen och gör de förändringar som behövs. Då får vi en analys som vi behöver och som vi saknar i dag.

Fru talman! När det gäller våra motioner och reservationer kan jag bara säga att Thomas har tagit upp det mesta. Jag tycker inte att jag behöver stå här och tjata om det hela. Jag instämmer i det som Thomas har sagt.

Fru talman! Tidigare talare, Thomas Bodström från Socialdemokraterna, tog i allt väsentligt upp det vi har att säga i frågan. Jag yrkar bifall till de två reservationer vi har tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

Fru talman! Till skillnad från föregående talare måste jag föra min egen talan här. Med dagens proposition permanentas användningen av videokonferenser i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Lagändringen träder i kraft samtidigt som de beslutade förändringarna sker i de allmänna domstolarna, det vill säga den 1 november 2008. Domstolsverket i Jönköping har under en längre tid arbetat mycket hårt för att detta ska vara möjligt i hela vårt land, inte minst ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Om dessa lagändringar torde vi vara överens. Det är ett klart steg framåt. Med teknikens hjälp underlättar vi inte minst för vittnen och brottsoffer, som vid eventuell överklagan till hovrätt eller kammarrätt inte lika frekvent ska behöva gå igenom en arbetsam process igen. Vi vet också att minnet är en färskvara. Ju längre tiden går, desto sämre kommer vi ihåg. Men i propositionen föreslås också att systemet med prövningstillstånd även ska omfatta tingsrätternas avgörande i familjemål, något som tidigare inte varit möjligt. Detta har i praktiken inneburit att mål beträffande vårdnad, boende och umgänge efter avkunnad dom i tingsrätten utan prövning kunnat gå vidare till hovrätten om en part så önskar. Jag välkomnar införandet av prövningstillstånd inte minst utifrån vad Vårdnadskommittén kom fram till redan år 2005. Det var ett utredningsbetänkande som fick namnet Barnets bästa, föräldrars ansvar . Exakt på dessa grunder landar också jag på att utdragna processer varken är för barnets bästa eller att föräldrar tar sitt ansvar. Vi vet alla att de allra flesta fall i familjemål är omfattande eller kan pågå under en mycket lång tid. Det är normalt med fyra-sex månader men kan ta upp till ett-ett och ett halvt år i vissa fall. Det är inte heller ovanligt att mamma och pappa bråkat under en lång tid innan det ens kommit till att bli ett mål. Separationer med många uppslitande bråk och gräl tillhör vardagen för många av de barn som sitter i kläm mellan sina föräldrar. Argumenten handlar sällan om vad som är bäst för barnen. Meningsutbyten går i mycket högre grad ut på att smutskasta den andra. I vissa fall har det gått så långt att barnen helt har tagit avstånd från den ena parten, inte helt ovanligt från pappan. Det finns ingen hejd på beskyllningarna trots att båda parterna i grund och botten är fullt kapabla föräldrar med fel och brister som alla vi föräldrar ändå har. Att förlänga en sådan process kan inte jag se är för barnets bästa. Fru talman! Jag blir därför lite förvånad när jag läser reservationen från s, v och mp. Man är inte med på att systemet med prövningstillstånd ska införas vad gäller mål om vårdnad, boende och umgänge. Antingen tycker man att det är bra att processen förlängs, eller så har man helt enkelt inte förstått hur det faktiskt fungerar. Ett införande av krav på prövningstillstånd i hovrätt innebär inte att parterna förhindras att överklaga tingsrättens dom. Det innebär inte heller att felaktiga domar ska kunna rättas till i hovrätten eller att hovrätten kan låta bli att ta ställning till överklagandet. Vad det innebär är att hovrätten vid en inledande prövning tar ställning till att meddela prövningstillstånd. Det är en inledande prövning som i sig själv är en överprövning. Finns det de minsta oklarheter, eller om det inte går att bedöma riktigheten, går målet vidare till hovrätt. Dessutom kvarstår möjligheten till en ny prövning i tingsrätten vid förändringar. Fru talman! Vidare kan jag inte nog understryka föräldrarnas ansvar. Oavsett hur domen lyder eller hur många domar det blir är det ändå hur vi föräldrar agerar som avgör om barnen får en trygg vardag. Många domare tar god tid på sig att understryka detta, och det är väldigt bra. Som föräldrar är vi skyldiga våra barn att se bortom våra egna behov av vedergällning till förmån för våra barns väl och ve. De flesta av oss är trots allt världens bästa mamma och pappa för just våra barn. Att som barn få höra hemskheter från ena föräldern om den andra måste vara oerhört svårt för barnet och dessutom mycket skadligt under en lång tid framöver. Att förlänga denna process i onödan kan inte vara för barnets bästa. Jag välkomnar därför det förslag som regeringen nu lägger fram. Det är ett förslag som gör att vi föräldrar använder vår kraft för att vara just föräldrar och att våra barn slipper utdragna och plågsamma processer. Det är för både föräldrars och barns bästa. I detta anförande instämde Krister Hammarbergh (m).

Fru talman! Barn och ungdomar har rätt till en trygg och säker uppväxt i en miljö som främjar barnens utveckling och bevakar deras rättigheter. Det tror jag vi alla är överens om. Vi vet att långvariga vårdnadstvister är uppslitande för alla inblandade och inte minst barnen. Barn får alltför ofta utgöra spelbrickor i föräldrars smutskastning av varandra. Det är barn som kan känna sig utlämnade, utnyttjade och stämplade när och om de tvingas att välja den ena eller den andra av sina föräldrar. Är detta en utveckling vi vill ska fortsätta och som domstolarna ska vara ett led i att förstärka? Fru talman! Det förslag som vi har att ta ställning till i dag innehåller som vi nyss har hört flera frågor. Det handlar bland annat om att permanenta bestämmelserna om användning av videokonferens i de allmänna förvaltningsdomstolarna och att tillämpa dessa bestämmelser även i förvaltningsprocessen. Denna fråga lämnar jag här med inlägget att Centerpartiet är positivt till denna förbättring. Fru talman! I justitieutskottets betänkande finns två reservationer. Dessa berör frågan om prövningstillstånd i hovrätten för prövning i vård om vårdnad, vård och umgänge samt frågan om utvärdering av vårdnadsreformen. Det framförs i reservationerna att det inte skulle vara förenligt med barnets bästa att införa ett sådant prövningstillstånd. Mot bakgrund av vad jag inledningsvis sade om den splittring och press som barnen ofta får utstå vid långvariga vårdnadstvister ser jag det som både rimligt och riktigt att vi försöker göra vad vi kan för att denna process ska bli så kort och så bra som möjligt för de inblandade med bibehållen rättsäkerhet. Felaktiga domar ska givetvis kunna ändras. Detta ändrar inte kravet på prövningstillstånd. Fru talman! Hänsyn till barnens bästa talar därför i sig starkt för att införa ett prövningstillstånd. Dessutom kan införandet av ett sådant leda till att det blir ett snabbare avslut på processen i mål där prövningstillstånd inte meddelas. Det ger i sin tur såväl föräldrar som barn möjlighet att snabbare kunna lägga processen bakom sig och gå vidare. Utrymme kan också frigöras för att de mål där prövningstillstånd beviljas får en effektivare och snabbare prövning än i dag. Det är också ett led i det som är för barnets bästa i de mål som går vidare för prövning i hovrätt. Jag kan därför säga att hela kedjan kan komma att bli bättre anpassad till behovet av prövning i dessa mål men också till barnets bästa. Förslaget ger en balanserad avvägning mellan dessa behov. Jag vill betona att det fortfarande kommer att vara möjligt med de särskilda regler som gäller i fråga om vårdnad, boende och umgänge att på nytt ta upp frågan i tingsrätten till en ny förhandling. Ett avgörande i dessa frågor vinner inte rättskraft på samma sätt som i andra mål. I fråga om utvärdering av vårdnadsreformen har jag inte någon annan inställning än den som utskottet förmedlat i betänkandet, nämligen att regeringen kontinuerligt ska följa upp och utvärdera utvecklingen på området utan att detta särskilt måste regleras. Fru talman! Med detta inlägg yrkar jag bifall till regeringens förslag i propositionen En modernare rättegång .

Fru talman! Inledningsvis yrkar jag bifall till förslagen i betänkandet och avslag på reservationerna. Jag ska också ta en kort version med tanke på vad klockan är just nu. Jag är liksom Thomas Bodström advokat. Vi har båda sysslat med familjemål. Förmodligen har jag kanske haft några fler med tanke på att jag har varit verksam några år mer än Thomas. Vi har kommit till olika uppfattningar om hur vi ska tolka begreppet barnets bästa och om man ska få lov att få ett mål prövat i hovrätten eller ej. Nu är det inte fråga om att man inte ska få ett mål prövat. Man ska få ett mål prövat även om vi inför prövningstillstånd. Vi gör det på de villkor som Thomas Bodström själv lade fram när det gäller övriga tvistemål. De tyckte jag efter att ha funderat mycket noga på detta med prövningstillstånd var fullt acceptabla och att de i huvudsak kommer att ta bort okynnesöverklagandena. Dem tycker jag att vi har all anledning att försöka få bort. Jag kom till samma uppfattning som Vårdnadskommittén hade att man kan införa prövningstillstånd i familjemål. Jag vet inte vad det är som Socialdemokraterna har som bakgrund. Men Vårdnadskommittén har gjort en ordentlig genomgång och konstaterat att tingsrätternas domar i allt väsentligt fastställes av hovrätten i vårt nuvarande förfarande. Fru talman! Jag stannar vid detta och yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Alla verksamheter måste följas upp - även en sådan verksamhet som det ärevördiga domstolsväsendet. Det har gjorts en del reformer under de senaste åren som har moderniserat rättegångarna. Det här är ytterligare steg i den riktningen. Vi är överens om vissa delar, och dem tänker jag inte gå in på. Jag vill ändå säga några ord om de delar där det råder delade meningar mellan oss. Det handlar om vad som är barnets bästa. Är det att man har ett prövningstillstånd eller ska man klara sig det förutan? Det är en svår fråga; jag tycker att vi alla måste medge det. Vi kommer fram till olika slutsatser, och det är inte så helt enkelt att säga vilken som är den rätta. Det visas bland annat av att även barnrättsorganisationerna kommer till olika slutsatser. Vi brukar ha ganska lätt här i riksdagen att komma överens när det gäller frågor om barnets bästa, men i det här fallet drar vi olika slutsatser. Framtiden får utvisa om vi ändå kommer ett steg på väg genom att införa prövningstillståndet, vilket jag tror. Det kan säkert leda till att en del omprövningar inte blir av och att barnen på det sättet slipper ytterligare en utdragen rättsprocess. Det är det vi alla egentligen syftar till. Vi vill inte ha utdragna plågsamma processer för barnen. Thomas Bodström tog själv upp ett exempel där det hela hade pågått i sju eller kanske till och med tio år. Det här vill vi komma ifrån, och jag tror alltså att detta är ett steg på vägen. Vi tar ju inte bort prövningsrätten. Vi säger att prövningen kan få äga rum, men den gör det inte automatiskt. Det blir en kontrollstation, skulle man kunna kalla det för, som ändå hejdar processen något. Min uppfattning är att vi gör det till barnens bästa. Jag håller med om att det behövs en utvärdering. Det har gjorts flera vårdnadsreformer, och de har efter hand utvärderats och förnyats. Det behöver också den här göra. Jag utgår från att regeringen kommer att ta ett sådant initiativ. Det behövs inget tillkännagivande från regeringen för att det ska komma till stånd. Jag är inte själv jurist. Men jag har haft många kontakter med föräldrar som inte har lyckats komma överens i vårdnadstvister. Därför kan jag nog säga att jag tror att familjemål är något av det svåraste som man kan hantera i en domstol. Därför behövs det rent generellt bättre barnkunskap hos alla inblandade för att processerna ska bli så rättssäkra som möjligt och för att barnen ska få komma till tals på ett bra sätt. Alla ska verkligen sätta barnet i centrum i alla dessa mål. Det hör inte riktigt till debatten, men jag tycker ändå att det är viktigt att framhäva det. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.