Betänkande 2001/02:SKU3 En begränsningsregel för fastighetsskatten, m.m.

Video

Herr talman! Jag ska börja med en liten sedelä-
rande historia.
Det var en gång ett konungarike som hade en fi-
nansminister som tog ut mycket höga skatter av fol-
ket. Mer och mer skatter behövdes för att bekosta
regeringens olika idéer, och skattesystemet blev allt-
mer komplicerat. Så en dag förklarade finansminis-
tern att skattesystemet var "ruttet", och hövdingen för
många av de arbetande fyllde på med att systemet var
"perverst". Nu skulle man få ett nytt, enklare och
tydligare skattesystem. De många skattejuristerna
skulle få se sig om efter något annat arbete.
En av kungens allra högsta ministrar hade också
en gång slagit fast att bostaden var en medborgerlig
rättighet, men kungens nya rådgivare visste ändå hur
man skulle kunna öka skatteintäkterna genom att
beskatta boendet. "Fastighetsskatten är en bra skatte-
bas. Det är en rekorderlig skatt", sade finansminis-
tern. Nu kunde man se till att folk verkligen betalade,
och så skrevs nya pålagor ut. Till slut var missnöjet
med fastighetsskatten så stort att regeringen föreslog
den ena förändringen efter den andra tills alltihop var
en enda röra. "Ruttet och perverst", började folket att
muttra. Därefter såg man till att kungen fick nya råd-
givare, och sedan levde folket lyckligt i alla sina
dagar.
Herr talman! Att äta och att bo är två grundläg-
gande förutsättningar för överlevnad. När det gäller
ätandet har vi i Sverige en lägre moms för mat köpt i
butiker. Men för boendet har vi höjt byggmomsen,
infört moms på alla tjänster och varor som hänger
ihop med själva boendet, lagt på särskilda energis-
katter och ovanpå alltihop en förmögenhetsskatt och
så fastighetsskatten, som sägs ska motsvara en alter-
nativ avkastning på fastighetskapitalet. Summan av
alla dessa pålagor har inneburit att kostnaderna för
boende har skjutit i höjden. En allt högre andel av
inkomsten krävs för att betala boendet. Folk tvingas
flytta eller kraftigt skära ned sina övriga utgifter.
Fastighetsskatten har visat sig vara en bra katalysator
för skatterevolter i flera länder, och så kan det bli
också i Sverige.
Fastighetsskatten upplevs som orättfärdig. Rege-
ringen har låtit utreda frågan flerfaldiga gånger och
lanserat olika förslag till en bättre tingens ordning,
men allt har till sist blivit ett moras av komplicerade
bestämmelser, uppräkningar, undantag och undantag
från undantagen. Till denna kaotiska röra kommer nu
också den begränsningsregel som är föremål för da-
gens debatt.
Förslaget om en begränsningsregel för fastighets-
skatten innebär att hushåll, under vissa förutsättning-
ar, ska betala högst 5 % av inkomsten i fastighetsskatt
för en permanentbostad. Fritidsfastigheter omfattas
inte.
Begränsningsregeln banar väg för en ny era av
krångliga och svåra skatteregler. Regeln innebär ett
komplicerat system med flera undantag och dess-
utom, som jag nyss sade, undantag från undantagen.
Införandet av begränsningsregeln är en återgång till
ett skattesystem som är svårgenomträngligt och i
många fall obegripligt för skattebetalarna. "Ruttet"
och "perverst" är omdömen som också skulle kunna
gälla fastighetsbeskattningen, och begränsningsregeln
bekräftar detta.
Ett flertal av remissinstanserna har påtalat att
komplexiteten i skattesystemet kommer att öka. Riks-
skatteverket t.ex. anser att "förslaget ur skattesyste-
matisk synvinkel medför en olycklig blandning av tre
olika skatter nämligen fastighetsskatt, inkomst- och
förmögenhetsskatt".
Begränsningsregeln skapar också marginaleffek-
ter. Förutom de skatteökningar och bidragsminsk-
ningar som redan följer av en inkomstökning kommer
fastighetsskatten att öka med 5 % av inkomstökning-
en. Och det är inte lite i ett samhälle där en mellanin-
komsttagare har en total skattebörda på i storleksord-
ningen 65 %. Det finns som bekant många dolda
skatter i Sverige. Att det blir en så kraftig opinion
mot fastighetsskatten beror naturligtvis delvis på att
den är mycket synlig och tydlig.
De föreslagna reglerna om sambeskattning när det
gäller begränsningsregeln medför också marginalef-
fekter på barnafödande och giftermål. I ett hushåll ska
nämligen räknas in de personer som sambeskattas
enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt. Sedan får
statsministern visa sig hur många gånger som helst
med babyar på armen: Fakta kommer att tala för sig
själv. Det kommer att bli jobbigare för familjebild-
ning, och man kan inte räkna med att det blir så väl-
digt många nya barn födda.
Fastighetsskatten är en skatt på en fiktiv avkast-
ning på husets taxeringsvärde utan koppling till nå-
gon verklig inkomst. Stigande marknadsvärden gör
att skatten stiger till helt oacceptabla belopp för
många människor. Begränsningsregeln medför höga
administrativa kostnader och uppmuntrar till svar-
tjobb, skenskrivningar och skatteplanering. Det före-
slagna regelsystemet kan utgöra ett incitament för att
i ökad utsträckning lämna oriktiga inkomst- och för-
mögenhetsuppgifter till skattemyndigheterna,
skenskriva sig på annan ort osv.
Regeringen har dock ansett att "behovet av en be-
gränsningsregel gör sig gällande med en sådan styrka
att nu redovisade invändningar inte medför någon
annan bedömning än att förslaget skall läggas fram".
Regeringen medger därmed att fastighetsskatten fått
så orimliga effekter att något måste göras. Tyvärr
väljer regeringen att inom ramen för ett orättfärdigt
skattesystem införa en mycket komplicerad begräns-
ningsregel. Detta blir följden av ett högt skattetryck
där skatt måste tas ut på trögrörliga skattebaser. Be-
gränsningsregeln blir regeringens verktyg för att
kunna bevara en orättfärdig skatt och ett högt skatte-
tryck.
Begränsningsregeln är också ett bevis för att själ-
va fastighetsskatten som sådan är felaktig. När många
människor drabbas så hårt att en begränsningsregel
måste införas är det naturligtvis fel på skatten. Att
införa en begränsningsregel gör inte systemet bättre.
Roten till det onda finns fortfarande kvar.
Dagens system resulterar i orimliga regionala
skillnader. Områden med tillväxt och inflyttning
skapar naturligtvis höjda marknadspriser på bostäder
och därmed en hög fastighetsskatt. Fastighetsbeskatt-
ningen blir då en specialskatt på tillväxtregioner. För
att tillväxten i landet ska bibehållas och utvecklas
behövs det ju inflyttning och rörlighet i dessa regio-
ner. Bostadsbrist och höga boendekostnader i tillväx-
tregionerna blir en hämsko som riskerar att hindra
den fortsatta tillväxten i Sverige.
Människor ska naturligtvis ha möjlighet att bo i
glesbygd, men människor ska också ha möjlighet att
bo kvar i storstadsregioner, attraktiva kustområden
och andra regioner där taxeringsvärdena höjs. Ingen
ska tvingas från hus och hem på grund av orättfärdiga
skatter. Det enda rimliga, herr talman, är att fastig-
hetsskatten avskaffas helt. Ständiga förändringar och
nya beslut skapar en känsla av osäkerhet. Vi anser att
ett skattesystem ska uppfylla tre grundkrav: Det ska
vara rättvist, det ska vara begripligt för den som be-
talar skatten och det ska vara stabilt så att inte plötsli-
ga förändringar skakar sönder den skattskyldiges
ekonomi.
Fastighetsskatten ska därför enligt vår mening
successivt tas bort. Det första steget är att 1997 års
taxeringsvärden även fortsättningsvis ska vara ut-
gångspunkt för beskattningen. I de områden där pris-
utvecklingen har lett till sänkta taxeringsvärden ska
dessa lägre värden gälla. Fastighetsskatten ska av-
vecklas successivt. Skattesatsen för småhus ska sän-
kas till 0,9 % och för flerbostadshus till 0,5 % år
2002. Därefter ska sänkningen fortsätta tills fastig-
hetsskatten är borta. För att minska de regionala
skillnaderna används i Moderaternas förslag endast
halva markvärdet som grund för beräkning. Dessutom
ska förmögenhetsskatten avvecklas successivt. Med
genomförande av våra förslag behövs det ingen be-
gränsningsregel.
Därför, herr talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion 1.


Herr talman! Så har vi att debattera ett betänkande
som i sig är ett erkännande av att regeringens be-
skattning av våra bostäder har gått snett. Vi ska be-
sluta om en regel som ska gälla retroaktivt, nämligen
en begränsningsregel för fastighetsskatten.
Kristdemokraterna driver en politik som syftar till
att alla ska ha råd till sin egen bostad. Hyra, räntor
och andra avgifter kan komma upp till nivåer som blir
påtagligt kännbara för många människor. Det visar
sig att många, inte minst barnfamiljer, investerar i
egna hem för att på sikt kunna få en rimlig bokostnad.
Denna målsättning är i högsta grad lovvärd. Alltsedan
den stora skattereformen har emellertid bokostnader-
na skenat i väg. Från att staten bidrog med upp emot
20 miljarder har vi nu kommit fram till att boskatter-
na levererar motsvarande belopp till statskassan.
Självklart blir det kännbart för många människor.
Tragiska exempel har heller inte uteblivit. Vi har här i
Riksdagshuset, ute på Mynttorget samt på gator och
torg i vårt land mött människor som berättat hur deras
ekonomi försämrats av den senaste fastighetstaxe-
ringen.
Vi har inte glömt bort finansministerns erkännan-
de av att boskatten faktiskt slog fel. En måndag i
augusti meddelades att fastighetsskatten nu sänks
med 0,2 procentenheter. Redan vid detta tillfälle
noterades att regeringen därmed erkänner att boskat-
ten slog hårt för många människor.
Nu ska vi ändra reglerna igen genom att införa en
begränsningsregel, alltså ännu ett erkännande om att
boskatten är för hög. Har regeringen lyssnat på sin
egen argumentation, frågar man sig? Låter det inte
motsägelsefullt att först sänka skatten i augusti och
efter tre månader ändra den igen genom införandet av
en regel som ska begränsa den senaste revideringen?
Herr talman, jag yrkar bifall till reservation 2 un-
der punkterna 1 och 2.
Kristdemokraterna anser att nuvarande skattekon-
struktion avseende våra bostäder är förkastlig. Vi har
i landet en gammal princip att skatt ska tas ut efter
bärkraft. Fastighetsbeskattningen går bjärt emot den-
na princip. Jag blev i går kontaktad av en familj i
Höganäs kommun som köpt en fastighet för
300 000 kr. Taxeringsvärdet är 500 000 kr. Skatten
drabbar dem så att de betalar fastighetsskatt, och
dessutom får de ett underlag till sin förmögenhet som
är helt fiktivt. Vi vill avslå förslaget med motivation
att det inte går att lappa ihop regeringens dåliga bo-
skattepolitik på det här sättet.
Då kommer jag till hushållens ekonomi, herr tal-
man. För hushåll som kommer i åtnjutande av be-
gränsningsregeln kommer marginalskatten att öka
med ungefär 5 %. Är det då rimligt att människor
som betalat sitt boende en gång för beskattade ar-
betsinkomster ska få ytterligare 5 % marignaleffekt
av detta?
Om man läser lagtexten och kommer fram till

Herr talman! Ibland undrar man över varför det
ska göras så besvärligt när det kan vara så enkelt.
Regeringens förslag till begränsningsregel för fastig-
hetsskatten är i mitt tycke ett typexempel. Först inser
man från regeringshåll att det är något fel på fastig-
hetsskatten. Det måste man uppskatta, för det är ett
bra steg på väg mot en sjukdomsinsikt.
Under några år finner man att det nog är bra att
frysa taxeringsvärdena för att mildra effekterna av
fastighetsskatten, men så enkelt får det tydligen inte
vara. För skattesatsen var så hög att det ändå blev
orättfärdiga effekter, ett uttryck som Arne Kjörnsberg
inte gillade i förra veckans debatt, men jag förbehål-
ler mig rätten att använda uttrycket. Med nya taxe-
ringsvärden blev konsekvenserna orättfärdiga i at-
traktiva områden och i tillväxtområdena.
Det ansåg även vi i Folkpartiet, och för att komma
till rätta med det har vi föreslagit att behålla de frysta
taxeringsvärdena på 1997 års nivå, dvs. att de ska
även gälla i år och framöver, och sänka skattesatsen
till 1 % för villor och ½ % för hyresfastigheter. Där-
efter vill vi ha en fortsatt avtrappning av skattesatser-
na tills fastighetsskatten helt försvinner. Detta är ett
mål för den långsiktiga strategi för fastighetsskatten
som Folkpartiet lade fram vid sitt möte i Lund nyli-
gen.
Det är så enkelt och lättförståeligt att varje deklar-
ant, villa- och fritidshusägare med lätthet kan räkna ut
sin skatt både för i år och för kommande år och där-
med veta hur skatten slår. Det här tycker vi är en
rättighet och en förutsättning för att man ska kunna ta
ställning till hur man ska hantera sin privata ekonomi
i övrigt. Men så enkelt får det tydligen inte vara.
Regeringen föreslår ett komplicerat system med
många komponenter. Vi har hört exemplet här tidiga-
re, men jag vill ändå ta upp det.
I betänkandets sammanfattning står det att regeln
innebär att fastighetsskatten efter skattereduktionen,
under vissa förutsättningar, inte ska överstiga 5 % av
den skattskyldiges inkomst. Med en vanlig tolkning
borde det innebära att om jag som husägare tjänar
300 000 kr om året ska inte fastighetsskatten översti-
ga 15 000 kr. Men så läser man längre ned och finner
att vid inkomstberäkningen ska inkomsterna slås ihop
för make och maka eller sambor. Och inte bara det,
om det finns ytterligare någon som bor i fastigheten
och ingår i hushållet ska den personens inkomst också
räknas in. Sedan ska vid inkomstberäkningen också
förmögenheten beräknas på visst sätt. Det låter oro-
ande, och det är det också: nya specialregler för fas-
tigheten om den är för permanentboende, gränser för
taxeringsvärde och gränser för inkomsterna. Tala om
att komplicera livet för skattebetalarna!
Arne Kjörnsberg sade i förra veckans debatt:
"Skattesystemet ska ... bidra till effektivitet i det
ekonomiska livet." För den enskilde är deklarationen
och skatteberäkningen absolut en del av hans eller
hennes ekonomiska liv. Då undrar jag om socialde-
mokraterna tycker att det här förslaget bidrar till ef-
fektiviteten.
Sedan har vi det här med sambeskattning. Det är
en fråga som Folkpartiet har drivit i många år, dvs. att
avskaffa sambeskattningen. Såvitt jag vet - jag är ny i
skatteutskottet och kan inte alla skatteregler - finns
den bara kvar när det gäller förmögenhetsskatten.
Men nu lyckas regeringen sprida sambeskattningen
även till fastighetsskatten. Jag tog upp det i förra
onsdagens debatt, men majoritetsföreträdaren reage-
rade inte på det, så i dag frågar jag i stället Vänstern
och Miljöpartiet: Är sambeskattning någonting som
ni bejakar, eller tycker ni att makar eller sambor inte
själva ska kunna bestämma hur de vill ha sin ekonomi
som två självständiga individer? Här blir det därtill en
dubbel sambeskattning, både förmögenheten och
gemensamma inkomster påverkar fastighetsskatten.
Från Folkpartiets sida vill vi ha generella lättnader
i fastighetsskatten, och vårt förslag år 2002 innebär
en total skattelättnad beträffande fastighetsskatten på
nästan 4,3 miljarder i jämförelse med regeringens
förslag. Och vi vill fortsätta att trappa ned fastighets-
skatten. Men innan våra förslag hinner slå igenom i
tillräcklig utsträckning kan det ändå komma att finnas
orimliga konsekvenser för en del. Därför har vi i vårt
budgetförslag lagt in 100 miljoner kronor för att
åstadkomma lättnader för människor som bor i sär-
skilt utsatta områden.
Slutligen har jag uppfattat att socialdemokraterna
också har insett riskerna med marginaleffekter. Inser
ni också att detta förslag går i precis motsatt riktning?
Med en ökad inkomst minskar möjligheten till den av
er föreslagna skattereduktionen, och därmed plussar
ni på marginaleffekterna med upp till fem procenten-
heter.
Mot bakgrund av denna kritik av det liggande för-
slaget yrkar jag bifall till vår reservation under båda
momenten.


Herr talman! Äntligen kan vi behandla och fatta
beslut om en begränsningsregel för fastighetsskatten.
Syftet med regeln är att hushåll med låga eller nor-
mala inkomster och förmögenheter och som på grund
av prisutvecklingen har fått höga taxeringsvärden ska
få en lägre fastighetsskatt. Främst handlar det om
hushåll som har ägt sin fastighet under lång tid - ofta
pensionärer - och som ligger i storstadsområden eller
andra attraktiva områden där marknadsvärdena stigit
kraftigt.
Begränsningsregeln sker i form av att en skattere-
duktion införs som innebär att fastighetsskatten för ett
småhus som är den permanenta bostaden begränsas så
att den under vissa förutsättningar inte överstiger 5 %
av hushållsinkomsten.
Vi socialdemokrater vill ha både ett tak och ett
golv i begränsningsregeln. Den övre gränsen innebär
att förslaget får en bra fördelningseffekt som stärker
rättvisan. Taket innebär att på fastigheter med taxe-
ringsvärden över 3 miljoner kronor beräknas nedsätt-
ningen bara upp till denna gräns. Därutöver får man
betala 1 %. Den övre gränsen på taxeringsvärdet
innebär indirekt en övre inkomstgräns på 600 000 kr.
Genom att man inför en övre gräns för taxeringsvär-
det i stället för en övre inkomstgräns begränsas den
marginaleffekt som begränsningsregeln ger. Golvet
innebär att fastigheter taxerade till mindre än 280 000
kr inte omfattas av begränsningsregeln.
Skatten ska inte sättas ned till ett lägre belopp än
2 800 kr om året när regeln tillämpas. Golvet är satt
på en sådan nivå att en person som har inkomst mot-
svarande en ensamstående folkpensionär kommer att
få ta del av begränsningsregeln. För fastigheter med
ett taxeringsvärde under 280 000 kr har fastighets-
skatten i många fall sänkts.
Hushåll med mycket stora förmögenheter omfat-
tas inte, på så sätt att en del av förmögenheten räknas
med vid beräkningen av hushållsinkomsten. Som
förmögenhet räknas skattepliktig förmögenhet, men
man behöver inte räkna med förmögenhet som under-
stiger fribeloppen i förmögenhetsbeskattningen. Man
behöver inte heller räkna med den del av den aktuella
fastighetens taxeringsvärde som ligger under 3 miljo-
ner kronor.
Herr talman! Vi har en bostadsmarknad i obalans.
Fastighetsskatten fungerar utmärkt på en marknad i
balans. Däremot får man de effekter som vi har i dag
med snabbt stigande fastighetspriser och därmed
ökade taxeringsvärden som följd när marknaden är i
obalans. Vi socialdemokrater anser att vi på olika sätt
måste finna lösningar på detta. Därför har skatten
sänkts både för småhus och hyreshus samtidigt som
fribeloppet i förmögenhetsskatten har höjts, och nu
kommer en begränsningsregel med retroaktiv verkan
att införas från den 1 januari i år. Vidare kommer vi
snart att få ta ställning till förändringar när det gäller
omräkningsförfarandet samt att införa en särskild
dämpningsregel för att undvika kraftiga höjningar av
taxeringsvärdena. Det har också införts investerings-
bidrag för byggande av hyresrätter och studentbostä-
der för att försöka få en bättre balans på bostads-
marknaden - stöd som jag har noterat att de borgerli-
ga partierna till största delen vill avveckla!
Som vi har hört här tidigare i debatten, och som vi
väl känner till, så är samtliga borgerliga partier över-
ens om att en begränsningsregel inte ska införas, utan
i stället ska taxeringsvärdena frysas på 1997 års nivå.
Sedan är man inte så överens längre om den framtida
fastighetsbeskattningen. Alla skriver att man vill
reformera dagens system, men deras förslag spretar
som vanligt i olika riktningar, som vi kan läsa i deras
motioner och som vi har hört här i debatten.
Jag och många med mig undrar därför hur det
kommer att bli med den framtida fastighetsbeskatt-
ningen. Hur kommer den att se ut vid en eventuell
borgerlig valseger? Jag utgår ifrån att det inte blir en
borgerlig valseger, men jag anser ändå att ni ska re-
dovisa ett samlat borgerligt förslag till den framtida
fastighetsbeskattningen.
Vi socialdemokrater är medvetna om att begräns-
ningsregeln kommer att öka komplexiteten i skatte-
systemet till en viss del och att den ger vissa margi-
naleffekter. Vi anser dock att detta måste vägas mot
det starka intresset av att lindra de problem som fas-
tighetsskatten kan innebära för vissa hushåll. Samti-
digt anser vi att tillämpningen och effekterna av be-
gränsningsregeln ska följas upp av regeringen.
Herr talman! Fastighetsskatten är en del av flera
delar i kapitalbeskattningen och den måste ses i ett
ekonomiskt helhetsperspektiv. Den ger ca 20 miljar-
der kronor som används till vår gemensamma välfärd.
Vi socialdemokrater anser att fastighetsskatten ska
finnas kvar, men den ska vara rimlig och rättvis och
inte hindra människor med normala inkomster att
välja ett boende i småhus. Därför har vi gjort en rad
justeringar av fastighetsskatten och förmögenhets-
skatten, och nu inför vi också en särskild begräns-
ningsregel som skyddar just låginkomsttagare som
bor i attraktiva områden.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betän-
kandet och avslag på samtliga reservationer.


Herr talman! När man lyssnar på Lisbeth Staaf-
Igelström får man nästan tårar i ögonen. Jag har hört
resonemangen tidigare - det är rättvist, det är fördel-
ningspolitik osv. Men vad är det som är rättvist om
man tvingar folk att flytta från sina bostäder? Det
behöver man inte, säger Socialdemokraterna, för vi
inför begränsningsregeln. Men den är ju så trubbig!
Den går bara in i ett segment när det gäller både fas-
tighetsvärdena och inkomsterna, och den skapar de
marginaleffekter som har nämnts här.
Jag vill fråga Lisbeth Staaf-Igelström två saker.
För det första: Man räknar i inkomstunderlaget
med 15 % avkastning på kapital utöver fastigheten.
Statsrådet Wärnersson sade på den socialdemokratis-
ka kongressen att man skulle kunna tänka sig att
banksparande, dvs. 3 %, kunde vara en norm när man
bedriver privata akutsjukhus. Men hur har ni kommit
fram till 15 %?
För det andra: Jag bor i hyreslägenhet och trivs i
mitt fritidshus som ligger i Stockholms skärgård. För
den fastighet som jag har i Stockholms skärgård kan
jag inte få någon begränsningsregel, utan ni bestäm-
mer att jag antingen får sälja mitt hus i skärgården
eller flytta dit. Är det rättvist? Är det att ta hänsyn till
medborgarnas eget val?


Herr talman! Carl Erik Hedlund, den moderata fö-
reträdaren i debatten, gjorde en målande beskrivning i
sitt inledningsanförande. Han fortsatte i samma takt
här med att säga att han får tårar i ögonen när han hör
min inledning.
Jag anser, Carl Erik Hedlund, att det är viktigt att
vi har en bra välfärd i vårt land. Vi socialdemokrater
säger att politik är att vilja, att politik är att välja och
att politik är att prioritera. Utifrån detta har vi gjort
denna prioritering när det gäller fastighetsskatten och
begränsningsregeln.
För fritidsboendet har vi gjort prioriteringen att vi
anser att det är bättre att vi lägger de pengarna på
skolan, vården och omsorgen. Vi vet också att alla
människor inte har råd att ha ett fritidsboende, och
därför anser vi inte att även fritidsboendet ska få ta
del av begränsningsregeln. Däremot, herr talman, får
fritidsboendet ta del av skattesänkningarna och av
förmögenhetsdelen som vi också har fattat beslut om.


Herr talman! Jag vet inte riktigt vad jag ska säga
efter detta. Det är överheten som talar. Man behöver
inte redovisa några bedömningar, utan man säger helt
enkelt: Vi har bedömt att det är på det här sättet.
Man kanske väljer att bo i en liten hyreslägenhet
och ha en större del av sitt boende och välbefinnande
i ett fritidshus. Socialdemokraterna säger: Vi vill
prioritera det permanenta boendet. Det innebär att
man antingen måste flytta ut till fritidshuset för att
kunna dra nytta av begränsningsregeln eller sälja.
Det ska vara så rättvist och fördelningspolitiskt
riktigt, säger Socialdemokraterna. Men det innebär
trots allt att familjer med rätt så normala inkomster
väldigt snabbt kommer över gränsen när begräns-
ningsregeln tillämpas. Bor familjen då i ett till-
växtområde - den kombinationen är inte unik - så
kommer detta att slå hårt. Det finns ett antal tidnings-
uppgifter om detta som gäller aktuella, riktiga fall.
Hur ska man då lösa detta utan begränsningsre-
gel? Jo, naturligtvis genom att avskaffa fastighets-
skatten. De borgerliga partierna har en frysning av
taxeringsvärdena. Vi har lite olika lösningar för hur vi
ska gå vidare sedan, men vi har en bra grund för att
kunna göra detta drägligt för medborgarna så att de
ska kunna överleva och inte behöva gå från hus och
hem. Begränsningsregeln är ett missfoster. Den har
kommit till därför att fastighetsskatten är en kon-
struktion som är felaktig. Därför ska den inte införas.


Herr talman! Vi fick åter en målande beskrivning.
Nu kallas begränsningsregeln för ett missfoster. Nej,
Carl Erik Hedlund, den är inget missfoster! Vi social-
demokrater har under en längre tid diskuterat att infö-
ra en begränsningsregel. Varför måste vi införa en
sådan? Jo, det beror på att den fria marknaden har sett
till att det har blivit en så snabb prisutveckling i at-
traktiva områden och i storstadsområden - till-
växtområdena. Därför har vi varit tvungna att införa
begränsningsregeln.
Vad har ni moderater då att komma med? Precis
som vanligt så kapitulerar ni och säger: Vi tar bort
skatten. Det är det som ni alltid har att komma med.
Ni debatterar över huvud taget inte hur vi ska komma
till rätta med den orimliga utveckling som sker i stor-
stadsområdena. Ni säger nej till investeringsbidrag till
hyresrätter för att man på så sätt ska kunna få en
bättre balans. Ni säger nej till stöd för att bygga stu-
dentbostäder. Ni anser att hela den fria marknaden
ska gälla inom bostadspolitikens område.
En sådan prioritering har inte vi, herr talman. Där-
för kommer vi att införa en begränsningsregel som är
till skydd för dem med de låga inkomsterna och för
dem som inte har någon stor förmögenhet. Det här är
ett bra förslag.


Herr talman! Jag vill ställa en liten fråga till Lis-
beth Staaf-Igelström och få hjälp med vad jag ska
svara en person som ringde mig i veckan angående en
fastighet i Höganäs kommun. Familjen har köpt den
för 300 000 men är tvingad att betala fastighetsskatt
på ett taxeringsvärde på 500 000. Är det rimligt att
Jan-Erik och hans familj ska drabbas av en beskatt-
ning på den här nivån? Det är en fiktiv skatt som
strider helt emot vad regeringen har sagt, nämligen att
taxeringsvärdet ska motsvara ungefär 75 % av mark-
nadsvärdet? Vad kan jag få för hjälp av regeringen
med en förklaring till vad detta kan bero på? Han
säger att jag sitter i riksdagen och i skatteutskottet,
vilket är sant. Han undrar hur vi kan fatta dylika be-
slut. Nu har jag fört frågan vidare och förväntar mig
ett bra svar.


Herr talman! Jag kan inte gå in i fallet med en en-
skild familj och svara på vad den ska göra. Jag känner
inte till deras inkomster och deras situation, utan de
måste själva göra en bedömning utifrån husköpet osv.
Man får säga vad man vill om Moderaterna, men
de är väldigt tydliga i sin politik. Jag tycker att Krist-
demokraterna är mer otydliga när det gäller fastig-
hetsbeskattningen.
Ni säger att ni vill avveckla fastighetsskatten. I
stället vill ni införa en kommunal fastighetsavgift.
Men ni har inte alls redovisat hur den ska se ut.
Kommer den att se olika ut beroende på om fastighe-
ten ligger i en storstad eller ute på landet? Hur kom-
mer avgiften att utformas? Kommer inkomsten att
avgöra hur fastighetsavgiften ska tas ut?
Sedan gör ni också ett väldigt stort nummer av att
skatt ska tas ut efter bärkraft. Jag vill då fråga Ken-
neth Lantz: Tycker ni då inte att begränsningsregeln
skulle vara helt suverän att använda? Den innebär ju
att den som har låga inkomster kommer att få betala
mindre fastighetsskatt, medan de som har högre in-
komster får betala mer fastighetsskatt. Skulle inte
begränsningsregeln från er synpunkt vara suverän helt
enkelt?


Herr talman! Om jag tar frågorna bakifrån vill jag
svara att vi tydligt har markerat att vi på sikt vill ta
bort den statliga beskattningen. Då behöver vi inte
diskutera vad vi tycker om begränsningsregeln. Om
den tycker vi inte. Det motiverar vi med att vi på sikt
vill ta bort den statliga fastighetsskatten.
Det är helt riktigt att vi vill ha en kommunal av-
gift för den service som kommunerna ställer upp
med. Vi kan tänka oss att lägga oss på den undre
gränsen, som även regeringen har talat om och som
ska drabba dem som utnyttjar begränsningsregeln,
nämligen 2 800 kr. Det är väl inte helt orimligt att
avgiften kan hamna i det häradet, men den har vi inte
arbetat fram ännu. Men vi är medvetna om detta och
tycker att det är en vettig avgift. Hur stor den ska
vara, om den ska skilja från kommun till kommun,
kan vi heller inte uttala oss om. Vi har ju de kommu-
nala självstyrelserna som får fatta dessa beslut.
Dock vill jag ställa ytterligare en fråga innan Lis-
beth Staaf-Igelström får sista repliken och ordet. Hur
tänker man inom regeringen vad beträffar det nya
inkomstslaget, 15 % av förmögenhetsunderlaget? Är
det något som vi kommer att få permanentat i framti-
den? Är det rätt att tänka sig att ett kapital förräntar
sig med så pass stora belopp? Är detta något som vi
ska ändra om något år eller två? Jag upplever det på
något sätt som taget ur luften. Det är ett riktigt hug-
skott.


Herr talman! Vi socialdemokrater ser alltid över
vår skattelagstiftning. Den kommer att förändras i
framtiden. Hur den kommer att förändras vet jag inte
i nuläget. Men vi gör hela tiden en översyn av skat-
telagstiftningen och anpassar den till just den dagens
verklighet.
Jag är lite förvånad över kd:s resonemang och
ståndpunkt när det gäller fastighetsskatten, att de inte
anser att begränsningsregeln är bra när den är till för
dem som har de lägsta inkomsterna.
Sedan har Kenneth Lantz inte nämnt ett ord, herr
talman, om vad man vill göra för att komma till rätta
med obalansen på dagens bostadsmarknad. Varför
vill ni ta bort investeringsbidraget till hyresbostäder
när det så väl behöver byggas ytterligare hyresbostä-
der? Och hur kommer en fastighetsbeskattning att se
ut efter ett eventuellt borgerligt regeringsskifte 2002?
Detta har jag ännu inte fått något svar på av någon av
de borgerliga företrädarna här. Men jag får väl av-
vakta till kommande debatt och se om någon av dem
svarar då, herr talman.


Herr talman! Det är intressant med den senaste
diskussionen. Först säger Lisbeth Staaf-Igelström i
replikskifte med Kenneth Lantz att hon inte vet hur
Socialdemokraternas skattelagstiftning ska se ut
framöver, bara att den kommer att ändras. Sedan
begär hon att fyra partier ska redovisa ett gemensamt
förslag framöver. Det var väl ändå att skjuta sig själv
i foten en aning. Vi kan också titta bakåt på de för-
ändringar som har skett i snabb takt, inte minst också
på det förslag som ligger i dag.
Vad jag skulle vilja fråga Lisbeth Staaf-Igelström
är om det är rimligt att ha så komplicerade regler.
Även Lisbeth Staaf-Igelström insåg ju att de är mer
komplicerade än tidigare och att en vanlig deklarant
faktiskt inte kan eller har väldigt svårt att beräkna sin
ekonomi i förväg.
Arne Kjörnsberg sade förra onsdagen att skatte-
systemet ska bidra till effektivitet i det ekonomiska
livet, vilket jag redogjorde för i min framställning
tidigare här. Och jag ställde frågan om Socialdemo-
kraterna tycker att det här förslaget bidrar till effekti-
viteten.


Herr talman! Nej, Lennart Kollmats, jag skjuter
inte mig själv i foten. Men det vore förmätet av mig
att stå här och säga att jag framdeles vet hur beskatt-
ningen kommer att se ut när det gäller fastigheter och
andra områden.
Däremot anser jag att ni fyra borgerliga partier
som ämnar bilda en regering efter valet 2002, om ni
får svenska folkets förtroende, ska redovisa ert alter-
nativ när det gäller fastighetsbeskattningen. Det
spretar åt alla håll. Jag har sett er gemensamma eko-
nomiska reservation, och det är ungefär fyra fem
rader som tar upp fastighetsskatten. På kort sikt är ni
överens, men på lång sikt är ni inte alls överens. Mo-
deraterna vill avskaffa fastighetsskatten, ni vill ha en
schablonintäkt, kd vill ha en fastighetsavgift, osv.
När det gäller att reglerna är komplicerade tycker
jag inte att Lennart Kollmats ska undervärdera våra
medborgare. Man kommer att kunna se vad man får
med en sådan här begränsningsregel. Om man då
fortfarande tycker att det är krångligt kan jag tala om
att de ungefär 100 000 som kommer att omfattas av
begränsningsregeln kommer att få pengarna helt au-
tomatiskt.
Apropå diskussionen om krånglighet vill jag passa
på att ställa en fråga till Lennart Kollmats. Ni har
avsatt 100 miljoner i ert budgetförslag som ni ska ha
till specialregler som innebär lättnader för människor
som bor i särskilt attraktiva områden. Ni skriver att
det  inte ska leda till några marginaleffekter. Då und-
rar jag: Vad har ni hittat för system som inte leder till
några marginaleffekter?


Herr talman! När det gäller den senare frågan ska
jag vara ärlig och säga att den kan jag inte svara på.
Vi har avsatt 100 miljoner därför att marginaleffekter
skulle kunna inträffa trots vår totala fastighetsskatte-
sänkning med 4,3 miljarder. Men vi har inte de resur-
ser som Socialdemokraterna besitter så att vi i detalj
kan räkna fram hur en sådan regel skulle kunna fun-
gera, utan det är en gardering för oss.
När det gäller regeringen så vill jag säga att vi går
till val som fyra enskilda partier. Det hoppas jag att
även Lisbeth Staaf-Igelström har respekt för. Vi räk-
nar med att sitta fyra partier i regeringen, till skillnad
från den nuvarande regeringen som är en minoritets-
regering och som måste sitta och förhandla i varje
läge, och vi vet inte ett dugg vad som kommer ut av
dessa förhandlingar.
Beträffande marginaleffekter har jag ändå upp-
fattat att socialdemokraterna har insett riskerna med
marginaleffekterna. Och jag utgår från att de också
inser att detta förslag faktiskt går i precis motsatt
riktning. Eller inser ni socialdemokrater inte det?


Herr talman! I flera motioner och reservationer
skriver Folkpartiet liberalerna att man avsätter 100
miljoner kronor till människor som bor i attraktiva
lägen för att man ska underlätta för dem, och man ska
ha specialregler, utan att det leder till marginaleffek-
ter. Sedan har man inte i någon motion som jag har
gått igenom med ett enda ord kunnat redovisa hur
detta förslag ska se ut. 100 miljoner kronor är inte
mycket. Men jag anser att det är hedervärt att man
redovisar en sådan sak innan man skriver detta i mo-
tionerna.
Visst, jag har respekt för att det är fyra partier som
vart och ett går till val och att de har olika program.
Men i en sådan viktig fråga som fastighetsbeskatt-
ningen, vilket denna debatt och många andra debatter
på gator och torg har gett uttryck för, tycker jag och
många av väljarna att ni ska redovisa ett samlat för-
slag på detta område. På kort sikt har ni gjort det
genom förslaget till frysta taxeringsvärden. Men när
det gäller den framtida fastighetsbeskattningen på
lång sikt så spretar det åt alla håll.
Marginaleffekten blir ungefär 5 % med detta för-
slag. Det förslag som Fastighetsbeskattningskommit-
tén, där jag själv satt med, tog fram låg på 16 %. Vi
har här alltså lyckats pressa ned marginaleffekterna.
Men vi anser att det är så viktigt att vi genomför
denna begränsningsregel och att vi därför får ta dessa
marginaleffekter.


Herr talman! Jag får önska Fastighetsbeskatt-
ningskommitténs ordförande Lars Hedfors välkom-
men in i kammaren. Det är väldigt intressant att han
bevärdigar oss med sin närvaro när vi diskuterar be-
gränsningsregeln, som faktiskt är ett barn av just
denna kommitté.
Det har varit mycket diskussion om krångliga och
svåra skatteregler. Det är riktigt. Men jag tror inte att
något parti kan svära sig fritt från att ha varit med om
att göra regelsystemen krångligare och krångligare.
Inte minst den borgerliga regeringen genomförde
1991-1994 saker, och det har tillkommit ytterligare
saker, t.ex. expansionsmedel och räntefördelnings-
regler på företagsbeskattningsområdet som är oerhört
jobbiga.
Nu inför man en begränsningsregel i fastighetsbe-
skattningen som vid själva utformandet och vid lad-
dandet av dataprogrammen på Riksskatteverket är
krångliga. Det är helt riktigt. Men allting kommer att
ske automatiskt. 95 % av allt detta kommer att räknas
ut automatiskt. Man behöver inte sitta och räkna ut
detta. Och det är tämligen enkelt för mig som skatte-
betalare att också se vilken inkomst jag har och vilket
taxeringsvärde jag har. Sedan ser jag ganska snabbt
när begränsningsregeln blir tillämplig på mig. Att
måla upp sådana jättehinder som Lennart Kollmats
och delvis Carl Erik Hedlund gör förstår jag inte.
Fattningsförmågan hos svenska folket enligt er är
tydligen väldigt låg. Jag tror att ni underskattar
svenska folkets förmåga att räkna ut 5 % av sin in-
komst. Att sedan få fram detta exakt på kronan som
man gör på Riksskatteverket kan kräva lite mer arbe-
te. Men rent generellt kan man säga detta. Jag tror
inte att en skattebetalare behöver besked mer än på
hundralappen om hur stor fastighetsskatten ska vara
under ett helt år.
Vi kan alltså avliva myten om att begränsningsre-
geln som sådan är komplicerad för skattebetalarna.
Det har varit komplicerat att skriva lagtexten. Det
gällde att definiera begreppet hushållsinkomst. Och
det har varit jobbigt för programmerarna på Riks-
skatteverket som ska ta fram skatteuträkningspro-
grammet. Därefter är dessa komplikationer borta.
Marginaleffekterna är, som Lisbeth Staaf-
Igelström sade, marginella. I och med att man har
infört ett maxbelopp på 3 miljoner kronor så faller en
del av dessa marginaleffekter bort, vilket var ett pro-
blem för oss i Fastighetsbeskattningskommittén. Nu
handlar det om 5 %. Om man lägger detta till en mas-
sa andra marginaleffekter med bostadsbidrag och
andra saker så kanske man kan hävda att det fortfa-
rande finns marginaleffekter. Vi har dock när det
gäller maxtaxan gått in och plockat bort en av de mest
marginaleffektsdrivande taxorna i systemet.
Sedan blir jag väldigt konfunderad när man säger
att det blir jobbigare med familjebildning. Nej, jag
skulle vilja säga precis tvärtom. För två låginkomst-
tagare som flyttar ihop blir det bättre om de köper ett
relativt sett dyrt hus. Då träder faktiskt begränsnings-
regeln i kraft, vilket den inte hade gjort tidigare.
Det talas om skenskrivning. Det finns en ytterst
marginell risk för skenskrivningar. Ska man
skenskriva sig i en annan kommun och gå miste om
den kommunala service som man har? Vi tar upp
denna diskussion även i Fastighetsbeskattningskom-
mittén. Det finns en liten och marginell risk för
skenskrivning, men den är inte särskilt överhängande.
Men det är klart att om man ska kritisera en ny re-
gel och ett nytt system så tar man till kanoner för att
skjuta på mygg.
Sedan var det som jag tror togs upp av Kenneth
Lantz, kristdemokraterna, väldigt intressant, nämligen
att man tidigare har bidragit till boendet med ett visst
antal miljarder och att det nu är tvärtom, att boendet
bidrar med pengar in i systemet. Det är riktigt. Men
om vi går från 50- och 60-talen och ser hur mycket
subventioner som har getts till boendet så ligger sta-
ten på ett oerhört stort minus. Och då ska man också
vara medveten om att moderaterna var stora motstån-
dare till de subventioner som har getts till boendet
under 60-, 70-, 80- och 90-talen. De har hela tiden
velat skära ned på detta. Nu plötsligt är det boendet
som ska gynnas. Men räntebidrag osv. har modera-
terna hela tiden motarbetat. Det första man gjorde
med Danellsystemet var att skära ned på bidragen till
just boendet. Men nu är det plötsligt boendet som är i
fokus. Men det är bara delar av boendet. Det gäller i
första hand dem som har egna hem som moderaterna
vill gynna i nuvarande läge.
Sedan är det intressant när Kenneth Lantz kritise-
rar begränsningsregeln. Samtidigt tycker han att det
inte är tillräckligt, eftersom man inte ska slå ihop
hushållsinkomsten, och att fler ska komma i åtnjutan-
de av detta.
Jag vill till moderater, folkpartister och kristde-
mokrater säga något om hushållsinkomster. Varför
ska man göra åtskillnad på människor, på ett par som
äger fastigheten gemensamt, i förhållande till dem där
bara den ena äger fastigheten? Det är det som ni vill.
Ni vill inte att hushållsinkomsten ska gälla. Det inne-
bär att de som väljer att dela på fastigheten drabbas
men inte de andra i ett sådant system som ni före-
språkar. Det är en oerhörd inkonsekvens av er. Jag
vill gärna höra hur ni förklarar detta.
Direktiven till Fastighetsbeskattningskommittén
var en aning snäva - ja, så pass snäva att det näst
största partiet i denna kammare valde att inte vara
med, och det är kanske synd.
I budgeten står det att en mer förutsättningslös ut-
redning ska tillsättas. Där ser man vad det är för
skillnad när Centerpartiet bildar majoritet tillsam-
mans med Socialdemokraterna! Då blir det en väldigt
begränsad utredning. Men när Vänsterpartiet är med
och påverkar blir det en förutsättningslös utredning.
Kan ni se skillnaden där? Centern hade inget intresse
av att ligga på och se till att få en förutsättningslös
utredning. Det ville vi, och då blir det en sådan.
Sedan har vi detta med sambeskattning. Jag tror
att man definierar begreppet sambeskattning på ett
väldigt knepigt sätt. Det var väl Lennart Kollmats
som var uppe i det avseendet - nu är ju sambeskatt-
ningen inte längre 100 % i och med att de sambe-
skattades fribelopp höjts, så där är det på väg att jäm-
nas ut. Men att här tala om sambeskattning är väldigt
knepigt. När man ska ansöka om skattereduktion är
det ju hela inkomsten som ska ligga till grund. Jag
återkommer till frågan: Varför, Lennart Kollmats, vill
ni missgynna dem som äger en fastighet gemensamt,
till skillnad från dem som väljer att låta bara en stå
som ägare? Det fordrar faktiskt en förklaring.
När det gäller Kristdemokraterna och den kom-
munala avgiften kan man i deras reservation läsa
följande: "På sikt vill vi avskaffa systemet med statlig
fastighetsskatt och i stället ge kommunerna en möj-
lighet att ta ut en fastighetsavgift (på en betydligt
lägre nivå än nuvarande skatt) för täckande av kost-
nader för vägunderhåll och liknande."
Några gånger har jag hört Kristdemokraterna yttra
sig över beloppen. Det rör sig om 4 500-6 000 kr -
en ganska rimlig fastighetsskatt, kan man tycka.
Kenneth Lantz tar upp ett intressant fall här. Det
gäller då den som har köpt en fastighet för 300 000
kr, en fastighet som har ett taxeringsvärde på 500 000
kr. Är det så att det är en generell sänkning kommer
det att rättas till vid nästa fastighetstaxering. Det
intressanta är att den personen i dag betalar 5 000 kr i
fastighetsskatt. Med Kristdemokraternas förslag
hamnar det kring 4 500-6 000 kr - ja, man bör nog
tona ned debatten lite grann och vara lite mer sansad
när man gör de här bedömningarna och angriper poli-
tiska motståndare.
Jag har räknat ut att den som köper fastigheten för
300 000 kr får en månadskostnad, inklusive fastig-
hetsskatten, på ca 4 000 kr. Det tycker jag är ganska
bra. Den personen kommer knappast i åtnjutande av
någon begränsningsregel, så jag vet inte var han hör
hemma i den här debatten. Den här personen har
faktiskt en väldigt låg boendekostnad.
Om man ska vara konsekvent och ta bort fastig-
hetsskatten och införa en kommunal avgift försvin-
ner, i konsekvensens namn, även ränteavdraget. Vissa
kan då hävda: Vi menade inte det. Vi ska ha ett in-
konsekvent skattesystem.
Men om man ska vara konsekvent tar man bort
ränteavdraget, och då kommer boendekostnaden för
den person som Kenneth Lantz refererar till att bli
betydligt högre än vad den blir om man följer nuva-
rande majoritet. Det är bara att konstatera att det är så
- jag gör den uträkningen rakt upp och ned. Ni säger
att det blir ett billigare boende, men det är alltså pre-
cis tvärtom.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i
betänkande 2001/02:SkU3.


Fru talman! När det gäller komplexiteten säger
Per Rosengren att det här är enkelt - det handlar om
vilken inkomst jag har och om vad som är taxerings-
värdet; 5 % på inkomsten, och man vet vad det blir.
Kanske är det lite förmätet av mig som ny i skattefrå-
gor att ha en diskussion med en i dessa frågor så
kunnig person som Per Rosengren. Dock måste jag
säga: Så enkelt är det väl ändå inte. Du måste ju ock-
så veta vad din make eller maka har för inkomst och
vad eventuellt andra som bor i hushållet har för in-
komster. Dessutom måste du veta gränsvärdena. Lis-
beth Staaf-Igelström hade en uppräkning kring hur
komplext systemet är, så det var väl ändå att ta i nå-
got att säga att systemet är så himmelens enkelt. Det
var det ena.
Det andra gäller sambeskattningen, som Per Ro-
sengren försökte definiera bort från det här området.
Men jag tycker att han inte riktigt lyckades där. I
Folkpartiets jämställdhetspolitik ingår att var och en
ska beskattas för sig. Vi vill ha bort sambeskattning-
en, bl.a. från jämställdhetssynpunkt. Jag trodde att
också Vänsterpartiet hade det som en övergripande
princip.
I ett parförhållande ska var och en kunna bestäm-
ma hur vederbörande vill ha det med ägande och
liknande. Det ska inte vi som överhet eller som sam-
hälle lägga oss i. Detta är vår övergripande syn på
jämställdheten. Därmed blir utslaget att vi inte vill ha
någon sambeskattning vare sig i förmögenhetsfrågor
eller när det gäller fastighetsskatten.


Fru talman! Lennart Kollmats kan fortsätta att
hävda att det här kommer att vara mycket komplext,
men det kommer det inte att vara för den enskilde.
De familjer där man inte vet makens eller makans
ungefärliga inkomst eller där man inte vet hemmava-
rande barns inkomster är inte särskilt väl fungerande
familjer. Jag tror att vi vill ha väl fungerande familjer.
Jag återkommer till sambeskattningen och frågar:
Varför är det så, Lennart Kollmats, att om man väljer
att äga huset gemensamt ska vissa regler gälla? Hur
blir det om man väljer att den ene själv ska äga huset?
När det gäller det här med hushållsinkomst är ut-
gångspunkten att det faktiskt är två som äger huset,
oavsett vem som står som ägare. När det gäller gifta
äger egentligen båda huset, trots att bara den ene
betalar fastighetsskatt - eftersom vederbörande står
som ägare. Det är alltså fråga om gemensam egen-
dom. Därmed är det ganska naturligt att det är den
gemensamma hushållsinkomsten som ska ligga till
grund här. Men i Folkpartiets värld ska man särskilja
hur tillgångarna delas upp, dvs. om man väljer att ha
gemensamt ägande eller om man låter den ene stå
som ägare. Det är väldigt knepigt att detta med vem
som är registrerad som ägare ska bestämma om en
regel ska gälla eller ej.


Fru talman! Den övergripande ståndpunkt som vi
har är att det är upp till var och en att välja hur man
vill lösa sina ekonomiska förhållanden hemma - i
äktenskapet eller i parförhållandet. Det finns olika
skäl till hur man vill agera. Det ska varken Per Ro-
sengren eller jag ha med att göra, utan det är de en-
skildas ensak.
Med Folkpartiets politik, som syftar till att på sikt
ta bort fastighetsskatten och förmögenhetsskatten, blir
det här inte något problem, för då försvinner sambe-
skattningsproblematiken.


Fru talman! Vad vi diskuterar här är begräns-
ningsregeln och den kritik som Folkpartiet och Krist-
demokraterna riktar mot den. Nu har jag faktiskt
lyckats få Lennart Kollmats att inse att kritiken vad
gäller den här biten varit lite "yvig" - för att inte säga
direkt felaktig.
Det är väl ingen som över huvud taget vill gå in
och se till hur människor ska fördela sina tillgångar
inom bestående äktenskap osv. -  inte några andra än
Kristdemokraterna och Folkpartiet. Ni vill ju att den
ene ska äga - man ska inte äga gemensamt. Ni skulle
straffa dem som väljer att äga huset gemensamt. Det
är den direkta effekten av ert resonemang, men ni har
inte tänkt så långt.
För övrigt skulle väl i Folkpartiets Sverige Len-
nart Kollmats hamna på floskeltoppen som nr 1.


Fru talman! Låt mig få ställa en smal fråga till Per
Rosengren, som är väl kunnig på området. Jag vill ta
upp frågan om de fiktiva beloppen. Jag tog ju Jan-
Erik som exempel. Svider det även för Per Rosengren
att erkänna att Jan-Erik ska betala skatt på 500 000
kr, som är taxeringsvärdet, när han har köpt huset för
300 000?
Sedan skulle jag vilja ha den andra tanken förkla-
rad, nämligen hur Per Rosengren kan tänka sig att
acceptera att 15 % av förmögenhetsvärdet ska be-
traktas som inkomst. Vi talar om fantasisummor när
15 % av ett förmögenhetsbelopp i detta sammanhang
helt sonika ska betraktas som inkomst. Kan jag få det
förklarat?


Fru talman! Det är inte alls ovanligt i bidragssys-
temen och på andra ställen att en viss procent av
förmögenheten räknas som inkomst. Det är likadant
med studiemedel, dvs. en del av studiemedlen räknas
också som inkomst vid ansökan om bostadsbidrag
osv. Här är det ingenting nytt i systemet.
Jag vill också påpeka att vid dessa förmögenheter
undantas taxeringsvärden på upp till 3 miljoner. Bo-
endet kommer inte att beskattas på det sättet.
Sedan var det frågan om ett fiktivt belopp. Så
länge fastighetsskatten ligger inom inkomst av kapital
måste man räkna på ett fiktivt belopp. Man skulle
alternativt kunna använda sig av - som Fastighetsbe-
skattningskommittén också har sagt - en schablonin-
komst. Effekten blir densamma.
Anledningen till att vi vill ha en ny utredning om
fastighetsskatten är att vi ifrågasätter lösningen med
det fiktiva beloppet och att vi vill ha en annan typ av
beskattning. Vi vill plocka bort de extrema varianter-
na och göra fastighetsskatten något så när fördel-
ningspolitiskt attraktiv. De absurda fallen med
70 000-80 000 kr i fastighetsskatt ska i princip för-
svinna.


Fru talman! Det känns som en bra och tilltalande
modell. Har det existerat några tankar i utredningen
om att tänka sig att inköpsvärdet ska ligga till grund
för ett sådant belopp?


Fru talman! De har existerat i Fastighetsbeskatt-
ningskommittén. Det finns ett ganska långt avsnitt om
en s.k. Kaliforniamodell. Den har visat sig få inlås-
ningseffekter. I just Kalifornien finns det ett sådant
regelverk som är tio gånger värre än något av våra
regelverk i fråga om fastighetsbeskattning, inklusive
begränsningsregeln. Vid generationsbyten och andra
typer av försäljningar har man för att inte få väldigt
snedvridande effekter fått göra det så komplicerat.
Därför skippade vi den biten i kommitténs arbete. Jag
tror att den modellen är utredd och klar. Däremot
finns det andra modeller som kan tänkas med mer
naturliga begränsningar i fastighetsskatten, där ingen
ska behöva gå från sin fastighet och där det inte ska
behövas någon begränsningsregel. Denna begräns-
ningsregel finns i avvaktan på ett sådant system.
Jag vill också påpeka att vi lever i en värld med
rörliga skattebaser. I det läget är det viktigt att ha
kvar en sådan bas som fastigheter. Vi vet inte vilka
skatter som kan försvinna ur landet nästa dag. Det är
dock en skatt som ger 20-25 miljarder kronor. Om vi
i framtiden får regeringsmakt kommer vi inte att
kunna vara utan dessa pengar om vi ska trygga de
system som finns.


Fru talman! Efter den här debatten - som jag inte
har kunnat delta i på grund av debattreglerna därför
att vi inte har fogat någon reservation till betänkandet
utan i stället ett särskilt yttrande - ska jag redovisa
varför vi har ett särskilt yttrande och vad det inne-
håller.
Centerpartiet är emot att konstruera så orimliga
fastighetsskattesystem att vi behöver införa begräns-
ningsregler för att reglera de värsta orimligheterna. Vi
vill i stället skapa system som från grunden är rimli-
ga.
Lisbeth Staaf-Igelström säger att begränsningsre-
geln ökar komplexiteten i systemet och att man är
medveten om att den ger marginaleffekter, men sys-
temet - underförstått - är så vansinnigt orimligt att
man ändå måste införa regeln och svälja nackdelarna.
Jag delar uppfattningen att komplexiteten ökar
och att det blir orimliga marginaleffekter. Till det så
blir det ett otidsenligare och omodernare system,
därför att man inför en ny typ av sambeskattning som
dessutom är ojämlik och i vissa fall kan missgynna
gifta par och sambor med barn. Det tycker vi inte är
bra. Vi är emot begränsningsregeln, och vi är emot så
komplicerade system.
Låg- och normalinkomsttagarnas situation bör
naturligtvis i första hand lösas med hjälp av en skatte-
reform och i andra hand med hjälp av ett rimligare
och rättvisare fastighetsskattesystem.
Det finns alternativ. I Centerpartiet diskuterar vi
hur man ska komma till rätta med problemen. Vi har
en annan syn på hur detta ska lösas och där man
kommer bort från problemen med marginaleffekter
och orimliga taxeringsvärden. Vår målsättning är att
hitta ett system med lägre boendekostnader och med
neutralitet mellan besiktningsformerna, vilket inte har
lösts med detta system.
Vi vill för det första frysa taxeringsvärdena på
1997 års nivå, och denna återgång bör ske retroaktivt
fr.o.m. 2001. Där är vi eniga med flera partier.
Vi har för det andra ett alternativt förslag om hur
ministern ska komma till rätta med taxeringsvärdena.
Vi vill reformera dem, och vi har följande förslag:
Först och främst vill vi utgå från de aktuella mark-
nadsvärdena, men taxeringsvärdena ska bestämmas
med hänsyn till medianvärdet av referensförvärven
inom ett värdeområde. Med medianvärdesystemet går
det att räkna bort referensvärdena i den övre och den
undre kvartilen, dvs. de mest orimligt höga och de
lägsta marknadsvärdena försvinner i det samman-
hanget. Då blir det ett rimligare taxeringsvärde i bot-
ten.
Vi vill för det tredje övergå till ett system med be-
skattade schablonintäkter. Det har vi närmare ut-
vecklat i vår budgetmotion, och jag ska inte beskriva
det här. Fördelen med ett sådant system är att det går
att skapa bättre neutralitet mellan de olika boende-
formerna.
Budgetramarna är antagna, och de ger inte ut-
rymme för att genomföra vår modell.
Trots att vi inte vill ha den här begränsningsregeln
har vi alltså inget yrkande på grund av det. Vi kom-
mer därför att avstå i voteringen. Våra synpunkter
finns då fogade till betänkandet i det särskilda yttran-
det.
Jag kan bara försäkra att vi kommer igen. Det är
nödvändigt att hitta ett rättvisare och rimligare system
för fastighetsskatten och för taxeringarna. En rättvis
sak brukar vinna i längden. Det är det som vi ser fram
emot att lyckas med.


Fru talman! Jag har inte sagt att den här begräns-
ningsregeln ger orimliga marginaleffekter. Jag har
sagt att den ger vissa marginaleffekter. Det är 5 %. I
det förslag vi lade i Fastighetstaxeringsutredningen
handlade det om 16 %. Nu har vi sett över det och
kommit fram till det här förslaget, som jag tycker är
en bra begränsningsregel.
Jag har några frågor till Agne Hansson. Ni har ju
tillsammans med de andra borgerliga partierna gått
med på att ha frysta taxeringsvärden på 1997 års nivå.
Vem kommer att tjäna mest på att man fortsätter att
ha de här frysta taxeringsvärdena?
Sedan ämnar ni, vilket ni har klart uttalat, bilda en
borgerlig regering vid en eventuell valseger 2002.
Hur kommer då fastighetsbeskattningen att se ut?
Kommer ni att gå med på att fastighetsskatten helt
och hållet avskaffas, som Moderaterna vill?
Vad tänker ni göra för att få en bostadsmarknad
mer i balans?


Fru talman! Först var det frågan om marginalef-
fekterna. Det är möjligt att de inte blir orimliga. Varje
påspädning av de nuvarande marginaleffekterna i
skattesystemet är besvärande. Detta är ytterligare ett
moment i marginaleffekter som låser in låg- och nor-
malinkomsttagare i bidragsfällor, som är till nackdel
både för tillväxten och för den enskildes självbe-
stämmande.
Vem tjänar mest på de frysta taxeringsvärdena?
Med de frysta taxeringsvärdena får alla sänkt fastig-
hetsskatt, men de gynnas mest som i dag har de mest
orimliga fastighetsskatterna, i tillväxtområden och i
skärgårdsområden. Man har alltså inte lyssnat på
Centerpartiet, där vi har haft en annan modell för att
lösa detta. Det är mitt svar på den frågan. Med Cen-
terpartiets förslag får alla sänkt fastighetsskatt, och vi
klarar dem som sitter mest illa till på detta sätt.
Jag tänker inte förhandla om ett borgerligt rege-
ringsalternativ här. Vi har sagt att det inte är rimligt
att avskaffa fastighetsskatten. Det är vårt alternativ.
Det är vårt svar. Det kommer vi att jobba för.
På bostadspolitikens område har vi också en rad
förslag som skulle ta oss ur den besvärliga situation
som finns i dag. Tiden ger mig inte möjlighet att
utveckla vår bostadspolitik - annars har vi också en
sådan.


Fru talman! Jag har också tagit del av Centerns
bostadspolitik. Jag blir förvånad när Centerpartiet vill
avveckla bidragen till hyresrättsbyggande. Av vilken
anledning vill ni inte att det ska komma bidrag och
stöd så att man kan börja bygga hyresrätter, så att vi
äntligen kan få en bostadsmarknad i balans? Jag vet
att ni i stället vill göra en utredning, men en utredning
tar betydligt längre tid. Ett investeringsbidrag är en
snabb åtgärd, som kan ge effekter mycket snabbare
än en ny utredning.
Sedan har jag återigen kunnat konstatera att jag
inte får något svar om hur en fastighetsbeskattning
ska se ut vid en eventuell borgerlig valseger 2002.
Men jag utgår från, fru talman, att man ser till att få
fram ett sådant här förslag i god tid före valet. Jag
anser att det är väljarnas rätt att få helt klarlagt vad
som kommer att gälla i framtiden i fråga om fastig-
hetsbeskattning och vad som kommer att gälla i
framtiden i fråga om vår välfärd. Det har en koppling.
Skatter ger inkomster, och inkomster använder vi
socialdemokrater till välfärd. Skär man ned på in-
komsterna måste man skära ned på utgifterna eller
skaffa andra inkomster. Jag hoppas att vi får det här
klarlagt före valet.


Fru talman! Jag går till den sista frågan först. Lis-
beth Staaf-Igelström sade tidigare att det inte finns
något annat parti som har ett alternativ. Jag har redo-
visat vårt alternativ. Man ska utgå från marknadsvär-
dena, och man ska räkna medianvärdena. Det är vår
metod på taxeringsvärdessidan. Det är det som jag
redovisar, och det är det som Centerpartiet står för
och som vi kommer att gå till val på och begära ökat
stöd för. Ju starkare stöd vi får, desto större möjlig-
heter finns det att vi får igenom ett rättvist taxerings-
värdessystem. Därpå har vi fastighetsskatten, som vi i
stort sett är eniga om att hantera.
När det gäller bostadspolitiken och varför vi går
emot investeringsbidragen, vill jag gärna säga att det
här är en bättre väg än de gamla räntebidragen, som
vi ville avskaffa och då införa investeringsbidrag. På
det viset har man kommit ett steg åt rätt håll. Men det
har visat sig att de subventioner som man startade
med 1974 inte har löst bostadsproblemen, framför allt
inte i de här områdena. Där sitter människor i andra
och tredje hand, därför att vi har ett hyresreglerings-
system som låser in fastighetsägarnas möjligheter att
ta ut hyror så att de kan investera i nya hus. Därför är
det den viktigare vägen att gå.
Att ytterligare spä på det här med inlåsningsef-
fekter för fastighetsmarknaden ger inga nya hyreshus.
Det är därför som det inte byggs ett enda hyreshus.
Jag kan ställa frågan tillbaka: Varför bygger man
inte om man nu har fått de här investeringsbidragen?
Jo, det beror på att man inte litar på systemet, därför
att det inte finns en naturlig marknad som gör att man
kan investera och få räntabilitet på det man investe-
rar.
Vi tycker att det är mycket bättre att de här peng-
arna går till fastighetsägarna så att de kan investera
mer, än att de går till den svarta marknaden, till män-
niskor som inte investerar i nya bostäder.


Fru talman! Vi hör ofta centerpartister prata om
de orimliga marginaleffekterna i olika sammanhang.
Men hur ställde ni er när det gällde införandet av
maxtaxan? Det är en av de största reformerna för att
bli av med en av de mest orimliga marginaleffekter-
na.
Det sägs vara ett "komplext system". Ja, det har
varit komplext för lagstiftare och för programbyggare
på Riksskatteverket osv. Men för gemene man är inte
systemet komplext. Det är inte komplext att på en
deklarationsblankett läsa ett förtryckt meddelande hur
stor fastighetsskatten blir. För den som på förhand
vill skapa sig en uppfattning om det taxeringsvärde
som ska ligga till grund, eller 5 % av inkomsten, är
det inte heller särskilt komplext. Jag tror att ni under-
skattar svenska folket om ni anser att detta är så
komplext.
Agne Hansson är inne på en annan modell när det
gäller skärgårdsproblematiken. Ja, det finns väl inte
någon modell som har blivit så fullkomligt massakre-
rad. Enligt den skulle den ena fastigheten omfattas av
drastiska sänkningar men den andra inte. Man hade
stått och kastat pil på kartor för att definiera vilka
församlingar i vissa kommuner som skulle komma i
åtnjutande av nedsättningarna. Jag har aldrig varit
med om ett så dåligt förslag.
I fråga om schablonintäkter är det precis vad Fas-
tighetsbeskattningskommittén kom fram till. Det är
inget originellt med det. I stort sett en enig riksdag
tycker att det ska vara en schablonintäkt under In-
komst av kapital - så länge man ska ha kvar det under
Inkomst av kapital, vilket vi menar att man inte ska
ha.
Den grundläggande frågan är: Varför har det blivit
så att när Vänsterpartiet är med och påverkar får vi en
förutsättningslös utredning? Men när Centerpartiet
satt med fick det inte kosta någonting, och det skulle
fortfarande gälla inkomst av kapital, dvs. fiktiv in-
komst - det ni orerar om och tycker är så hemskt.
Ni har inte gjort ett dugg för att komma ifrån sys-
temet. Det är det vi är på väg att göra nu.


Fru talman! När Vänsterpartiet är med kommer
man ännu längre ifrån ett rimligt skattesystem. Det är
precis vad vi ser nu. Per Rosengren vill låta påskina
att begränsningsregeln är hans idé. Den har naturligt-
vis kommit till som följd av att Vänsterpartiet har
komplicerat fastighetstaxeringssystemet till den milda
grad att man har behövt en sådan regel. Det är förkla-
ringen till det.
Vi har inte velat ha begränsningsregeln eller den
komplexitet som följer. Det finns ingen anledning att
vidga direktiven på ett sådant sätt att vi får det vi inte
vill ha.
Självklart vill vi utreda detta, så att vi hittar enkla
och raka regler som ger rimliga fastighetsskatter. Det
gör det system som jag nu har redovisat.
Maxtaxan mildrar marginaleffekterna för dem
med de verkligt höga inkomsterna. Det är intressant
att Vänsterpartiet är med om att driva en politik som
ökar klyftorna i landet i stället för att minska dem.
Ökad jämlikhet och ökad rättvisa är löften från förra
valrörelsen, men det har blivit tvärtom.
Slutligen vill jag fråga om systemet med scha-
blonintäkt, som ska samla oss alla. Varför får vi inte
se detta system? Det ökar möjligheten till en rättvis
beskattning vad gäller de olika besittningsformerna.
Om Vänsterpartiet är med och om det finns en majo-
ritet för detta, vilket är riktigt, undrar jag varför man
tvekar att genomföra det.


Fru talman! Det är ganska mycket lagstiftningsar-
bete. Det bygger på ett lägenhetsregister, och det är
inte framtaget ännu. När sådana saker kommer kan
man införa detta.
Det blir ingen förändring för de enskilda villa-
ägarna. Det handlar om att man på sikt ska ta bort
fastighetsskatten för hyreshusen, och så ska man ha
en schablonintäkt. Men detta system innebär ingen
skillnad vad gäller fastighetsskatten på villor, om nu
Agne Hansson tror det.
När Centerpartiet pratar om orimliga marginalef-
fekter är det bara vissa marginaleffekter man avser
och inte marginaleffekter generellt.
Begränsningsregeln är en effekt av de direktiv
som skrevs när Agne Hanssons parti hade möjlighet
att påverka. Skulle vi göra någonting för att begränsa
effekterna? Man skulle plocka in en viss mängd
pengar från en fastighet, dvs. att vi inte fick minska
inkomsterna. Det stod i direktiven. Vi fick inte heller
bryta loss det från inkomst av kapital.
Allt detta hade ni möjlighet att påverka. Nu i ef-
terhand säger ni att ni inte vill ha någon begräns-
ningsregel och att ni vill ha ett bättre och mer över-
skådligt system. Ni hade ju möjlighet att påverka när
man skrev direktiven!
Nu när vi har möjlighet att påverka direktiven kan
vi få en rimlig fastighetsbeskattning enligt de inten-
tioner som Centern har. Men när ni själva hade möj-
lighet gjorde ni inte ett dugg. Då begränsade ni utred-
ningens handlingsutrymme till hundra procent.
Det enda som kunde lösa problematiken för boen-
de med låga inkomster och höga taxeringsvärden var
en begränsningsregel. Hade ni i Centerpartiet kunnat
föreslå någonting annat än denna fullkomligt absurda
pilkastningsmodell hade ni varit välkomna att göra
det.


Fru talman! Jag noterar än en gång att Per Rosen-
gren försvarar denna orimliga modell, som innebär att
man går åt helt fel håll.
Jag har inte påstått att schablonintäktsmodellen
löser hela problematiken, men den innebär en neutra-
litet. Vårt förslag - medianvärdesberäkningsmodellen
- löser en stor del av problemet med orimliga margi-
naleffekter.
Det är fortfarande intressant för kammaren att
notera att Vänsterpartiet och Per Rosengren är väldigt
intresserade av marginaleffekterna just för högin-
komsttagarna. Men där är inte marginalskatteproble-
matiken särskilt besvärande. Marginaleffektsproble-
men är störst för låg- och normalinkomsttagare.
Marginaleffekterna har verklig betydelse om de
ska kunna gå från arbetslöshet till arbete och få större
möjlighet att påverka sin egen ekonomi och undvika
att sitta kvar i bidragsfällan. Det gäller både för sam-
hällsekonomin och för det enskilda hushållet.
Lösningen har Centerpartiet presenterat i form av
ett förslag om radikalt sänkta skatter på inkomstskat-
tesidan just i de områdena. Det ska också vara rimliga
och rättvisa fastighetsskatter och taxeringsvärden
enligt medianvärdesmodellen. Med frysta taxerings-
värden för i år och nästa år får alla sänkt fastighets-
skatt, och de som drabbas hårdast får den största
lindringen. Det är rättvisa.



Debatt om förslag

Riksdagen beslutade om en regel som begränsar uttaget av fastighetsskatt. Hushåll ska, under vissa förutsättningar, betala högst fem procent av inkomsten i fastighetskatt för sin permanentbostad. Regeln gäller fastigheter som har ett taxeringsvärde mellan 280 000 och 3 miljoner kronor. Hushåll med stor förmögenhet eller med en sammanlagd inkomst på över 600 000 kronor om året omfattas inte. Det främsta syftet är att underlätta för hushåll med låga inkomster bosatta i attraktiva områden där marknadsvärdena stigit kraftigt. Reglerna träder i kraft den 15 december 2001 och tillämpas retroaktivt från den 1 januari 2001.