Elmarknadsfrågor

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i ärendet.

Över halva mandatperioden har passerat, och det börjar verkligen märkas vilken skillnad regeringsskiftet 2022 innebar. Domen över den tidigare regeringens arbete blev diger. Riksrevisionen sågade varje större energibeslut längs med fotknölarna. Inte en enda tanke ägnades åt de medborgare och företag som skulle leva med besluten som den tidigare regeringen fattade.

Med en forcerad nedläggning av fyra reaktorer, straffskatter på kraftvärme och utrivning av mängder av vattenkraft lämnade Socialdemokraterna och Miljöpartiet dörren vidöppen för att den ryska gasen skulle bli prissättande i södra Sverige.

Förlusten var inte bara förlorad produktion, höga elpriser och försämrade förutsättningar för Sverige. Runt år 2020 hade nämligen ett helt nytt problem uppdagats. Det fanns helt plötsligt en betydande brist i överföringskapacitet från norra till södra Sverige, något som inte existerat tidigare. Förbrukningen hade inte ökat, och överföringskapaciteten hade aldrig någonsin varit så stor. Hur var det ens möjligt?

Svaret är mycket enkelt. Sveriges utomordentligt välplanerade kraftsystem byggde på att det fanns tolv reaktorer i södra Sverige och storskalig vattenkraft i norr. Med tolv reaktorer kunde södra Sverige täcka en betydande del av sin egen konsumtion. Marginalerna i överföringskapaciteten var goda. Hela planen för kraftsystemet sköts dock i sank när de rödgröna till varje pris skulle stänga kärnkraftverk. Totalt sex av tolv fullt fungerande, klimatsmarta reaktorer stängde man ned. Varannan försvann. Samtidigt stoppade man Vattenfalls planer på att bygga två nya reaktorer vid Ringhals som annars hade varit färdiga att tas i drift just nu, när de hade behövts som bäst.

Ingenjörerna som byggt hela systemet varnade dem för konsekvenserna på 90-talet, på 2000-talet, på 2010-talet och på 2020-talet. Tyvärr var det ingen kritik som den tidigare regeringen ville ta till sig. Sveriges brist i överföringskapacitet är egentligen en brist i planerbar kraftproduktion, alltså baskraft. Nu står vi här med ett obalanserat kraftsystem där vi snabbt måste bygga ny planerbar kraftproduktion och överföringskapacitet, dels för att kompensera för den tidigare ogenomtänkta politiken, dels för att säkra elförsörjningen för framtiden.

Fru talman! Det är här vi ser den stora skillnaden mellan regeringar. I stället för att straffbeskatta kraftvärmen välkomnar vi den. Vi tog bort straffskatterna det första vi gjorde och ger nu denna viktiga lokala elproducent investeringsstöd för att stärka den ytterligare. Kraftvärmen är ett av få kraftslag med potentialen att kunna tillföra planerbar elproduktion där det behövs. Regeringen har även räddat Öresundsverket i Malmö från att säljas och skeppas till Asien, och det står nu sedan någon månad redo att leverera 450 megawatt till Skåne. Även Öresundsverket var ju ett offer för den tidigare regeringens önskan att avveckla all planerbar elproduktion i Sverige i allmänhet och i Skåne i synnerhet.

En annan viktig del i den lokala kraftförsörjningen är den småskaliga vattenkraften. Dessa små verk står tillsammans för 1 000 megawatt planerbar produktion främst i södra Sverige där de behövs som bäst. Socialdemokraterna och Miljöpartiet gick tidigare fram med en aggressiv politik som innebar att dessa verk och dammar skulle avvecklas. Sjöar skulle torrläggas, hundraåriga ekosystem utplånas, kulturminnen förstöras och planerbar elproduktion avslutas. Dessutom tänkte de skicka räkningen till privatpersoner, markägare och bönder. I dag har vi i stället en regering som arbetar med att förhindra denna galenskap.

Tidigare sågs vattenkraften som en fiende som skulle rivas. Denna regering ser den som en viktig grund som ska vara kvar. Framför allt ämnar regeringen att täppa till det stora produktionshål som finns i södra Sverige med kärnkraft - den enda beprövade kraftkällan som kan leverera ren fossilfri el till flera generationer av svenskar.

Medan det tidigare tog, närmast bisarra, 14 år att bygga en högspänningsledning, förväntas det nu ta 8 ½ år. Det är naturligtvis fortfarande en lång tid, men det är innan de senaste beslutade förslagen fått effekt. Nyligen fattade regeringen beslut om att luftledning ska användas vid anläggning av nya högspänningsledningar. Det är en ärlig prioritering; för stora högspänningsledningar är luftledning det enda rimliga alternativet ur ett samhällsperspektiv.

Att gräva ned ledningar skulle uppskattas av många markägare och andra som påverkas. Men ska vi ta oss framåt måste vi våga fatta beslut. Ingen är beredd att betala för nedgrävda ledningar. Denna regering vågar fatta det beslut som egentligen alla vet är ofrånkomligt. Med detta kommer vi nu att spara både tid och pengar.

En av de viktigaste förändringarna som har skett i energipolitiken är att denna regering ser kraftsystemet som en helhet. Energin måste vara billig och den måste vara riklig och flödande. Det är en förutsättning för svenskt välstånd. Det finns nämligen inga rika lågenergiländer. Energikostnaden består inte enbart av elen, utan lika viktiga är kostnaderna för stödtjänster och framför allt elnät.

Tidösamarbetet fokuserar på att bygga ett kraftsystem där den samlade kostnaden är låg och där det är näringslivets behov som sätter kraven. För att det ska fungera måste det finnas planerbar kraftproduktion på strategiska platser i landet.

Lägger vi ett enskilt fokus på att enbart bygga så många terawattimmar väderkraft som möjligt kommer det att krävas att elnät dras kors och tvärs över hela landet. Samtidigt kommer vår viktiga basindustri att tvingas till flexibilitet, det vill säga att lägga enorma summor på att anpassa sig till kraftslag som bara levererar el när man känner för det - alltså när vinden blåser och solen skiner. Det är en flexibilitet som inte är möjlig och som omöjliggör Sveriges framtid som industrination. Med höga elnätskostnader, forcerade till att anpassa produktionen efter kraftslagen, kommer vår industri att försvinna.

Fru talman! Medan partierna i Tidösamarbetet satsar på energiplanering och ser kraftsystemet som en helhet lägger oppositionen fram lösryckta förslag utan sammanhang eller plan. Mot Tidöpartierna står en spretig opposition som pendlar mellan tysk energipolitik och ingen politik alls.

Jag hade egentligen tänkt räkna upp alla motsättningar, men jag kommer inte att göra det eftersom det kommer andra debatter där vi kan diskutera dem. Låt mig ändå konstatera att det inte finns en enda energipolitisk fråga där den rödgröna oppositionen är överens. Det är inte bara så att man har olika inriktningar, utan man har ofta helt motsatta inriktningar som är helt oförenliga.

Vem är det som kör egentligen? Mitt i denna rödgröna röra står Socialdemokraterna, som också ska hålla ihop den splittrade oppositionen. Problemet är att de själva inte vet vad de vill med energipolitiken, men jag hoppas att åtminstone Socialdemokraterna, i synnerhet i dessa osäkra omvärldstider, ska sätta Sverige och svensk industri före parti. Med socialdemokratiska ledamöter som Monica Haider, Mattias Jonsson och andra hoppas jag att det ska vara möjligt. De är företrädare för ett parti som tror på svensk industri, och dessutom representerar de starka industriregioner i Sverige.

Fru talman! Att lägga fram enskilda ideologiska experimentförslag skapar inte ett fungerande energisystem som kan bygga Sverige starkt. Kraftsystemet måste bygga på tekniska faktum och beprövad välfungerande teknik. Vi moderater fokuserar på ett till helheten fungerande system. Vi vill se strategiskt utplacerade produktionsanläggningar som passar in i vårt befintliga kraftsystem. Det kommer att göra att den totala kostnaden blir lägre.

Välj det säkra för Sveriges skull och bygg ett kraftsystem som gör det möjligt för hushållen och företagen att använda energi när de vill, där de vill och framför allt till konkurrenskraftiga priser.

(Applåder)

Fru talman! Jag har två relativt enkla frågor som jag hoppas att vi kan diska av för tydlighetens skull.

Mats Green lyfte upp Riksrevisionens kritik mot den tidigare energipolitiken. Det var till exempel brist på konsekvensanalyser, och man lyssnade inte på kritik från experter.

Man kan nog instämma i en hel del av kritiken. Det finns saker som man borde ha tänkt på. I skenet av Riksrevisionens tidigare kritik blir jag nyfiken på hur Mats Green ser på konsekvensanalysen och de remissvar som har kommit in på regeringens utredning om kärnkraftsfinansiering. Den ska ju ligga till grund för en proposition som ska läggas fram inom kort.

Nu hoppar jag lite grann här, men det gjorde även Mats Green i sitt anförande - så jag tänker att det är helt okej. När det gäller vattenkraften generellt sett är Centerpartiet och Moderaterna helt överens. Vi var också överens om den lagstiftning som klubbades. Det var moderater och centerpartister som på många sätt värnade vattenkraften i lagstiftningen. När vi klubbade den i riksdagen var vi överens. Det var konsekvenserna och följdeffekterna som vi inte förutsåg, och det är bra att regeringen har tagit en paus i dessa frågor och ska lägga fram förslag på förändringar.

De förslag som regeringen har haft ute på remiss och nu har lagt fram, tycker Mats Green att de är tillräckliga för att åtgärda problemen?

Fru talman! När det gäller vattenkraften återstår naturligtvis mycket. Det är inte tillnärmelsevis färdigt, utan där återstår mycket.

Men jag är glad över att vi i Tidösammanhang är överens om pausen. Jag konstaterar också att om jag räknar in Centerpartiet på den rödgröna sidan vill Centerpartiet, vilket är vällovligt, sätta stopp för utrivningarna, medan Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill accelerera utrivningarna. Det gäller särskilt i södra Sverige där elen behövs mest. Man lägger ett antal miljoner på att fortsätta de orättfärdiga utrivningarna. Men för att svara på frågan: Det återstår naturligtvis mycket.

Sedan var det frågan om finansieringen av kärnkraften. Vi har inte tid och möjlighet att gå igenom alla remissvar, men vi kan redan konstatera att vi behöver stötta ny kärnkraft. Kraftsystemet kräver baskraft. Kärnkraften stängdes ned på politisk väg, och då behöver naturligtvis politiken se till att hantera den risk som finns med att det kommer en ny rödgrön regering som stänger ned kärnkraften, river ut vattenkraften och beskattar bort kraftvärmen. Det gjorde man också.

Jag kan inte heller låta bli att ställa en fråga till Centerpartiet. Ni har föreslagit att skattebetalarna, enskilda människor och småföretag, ska finansiera anslutningen för havsbaserade vindkraftverk. Om man ska gå på Svenska kraftnäts beräkningar kommer Centerpartiets förslag att innebära kostnader på ca 500 miljarder kronor. Det ska ställas i relation till de lån som vi har sagt att vi vill ge kärnkraftsindustrin. Var ska de 500 miljarder kronorna komma ifrån?

Fru talman! Några 500 miljarder är det inte tal om. Jag vet inte var Mats Green har fått det ifrån. Svenska kraftnät har pratat om någonstans mellan 30 och 42 miljarder. Det är siffrorna som har varit uppe i debatten. Vi vet också att det finns 65 miljarder på ett konto hos Riksgälden som ska gå till stamnätsutbyggnad. Det är alltså ganska enkelt att se var pengarna kommer ifrån. Det betyder att man inte behöver ta in en enda spänn. Men det hör inte hit.

Det jag först frågade Mats Green om gällde Riksrevisionens kritik och Mats Greens syn på den konsekvensanalys som fanns i regeringens utredning när det kommer till kärnkraftsfinansiering. Jag fick inget svar på det.

Med tanke på att man nu vill lägga fram propositionen vore det ändå ganska klädsamt att svara på om man tycker att den konsekvensanalys som fanns där är tillräcklig. Det behövs ett enkelt ja eller nej. Det är en ganska rättfram fråga. Man har nämligen sedan tidigare lyft fram Riksrevisionens kritik och nu ser vi dessutom den massiva kritik som har kommit mot utredningen och just den bristande konsekvensanalysen, inte minst när det kommer till elmarknaden som är det vi diskuterar just nu.

När det kommer till vattenkraften säger Mats Green att mycket återstår. Det är lite oklart för mig om det är efter att regeringen har gjort de förändringar som man säger att man ska göra eller om det som återstår är att lägga fram förslagen som man nu har remitterat. Mats Green får gärna tydliggöra det.

De småskaliga säger själva att det antagligen blir värre med de förslag som regeringen har lagt fram. Det hjälper alltså inte. Det löser inte problemet. Det finns en mängd olika åtgärder som skulle kunna lösa en hel del av problemen och som Centerpartiet har föreslagit.

Mats Green får jättegärna säga vad det är han tycker återstår och framför allt vad regeringen förväntas göra åt det som återstår, så att det blir lite tydligare för dem som är inblandade.

Fru talman! En del av de frågor som behöver lösas gäller urminnes hävd, äganderätten, ersättning och en mängd andra sådana frågor som man behöver titta vidare på.

Jag konstaterar ändå att vi är de som är överens om vattenkraftens betydelse. Rickard Nordin representerar ett regeringsalternativ - jag vet att juryn har gått ut när det gäller detta och att vi inte vet var Centerpartiet kommer att sätta ned foten - där alla andra vill riva ut vattenkraften, i synnerhet i södra Sverige. Lycka till med att förena er med Miljöpartiet och med Vänsterpartiet, som lägger 50 miljoner på att accelerera utrivningen i södra Sverige!

När det gäller kärnkraftsfinansieringen och de olika synpunkterna i remissvaren konstaterar jag att det finns många synpunkter. Men de stora industriorganisationerna och näringslivet säger i sina synpunkter att det här är ett bra förslag och att det är nödvändigt för Sverige i framtiden.

Återigen: Vi kan inte ha industrier som är beroende av kraftslag som bara levererar när de känner för det. Det fungerar inte. Därför behöver vi satsningen på den baskraft som Centerpartiet var med och tvångsstängde.

Jag vill ändå ha ett svar på frågan. Enligt Svenska kraftnäts beräkningar skulle Centerpartiets förslag vad gäller anslutningsavgifter för havsbaserad vindkraft kosta mellan 516 och 602 miljarder kronor. Eftersom Rickard Nordin och hans parti tycker att det är provocerande att satsa på att bygga upp den baskraft som bland annat Centern har stängt ned undrar jag om han inte tycker att det är provocerande att satsa - här handlar det inte om lån utan om rena bidrag - minst 500 miljarder kronor, återigen enligt Svenska kraftnäts beräkningar? Det är totalt orealistiskt.

Var ska de pengarna komma ifrån?

(TREDJE VICE TALMANNEN: Den frågan får hänga i luften, eftersom detta var en slutreplik och ledamoten Nordin inte har någon replik kvar.)

Fru talman! Tack för anförandet, Mats Green!

Ibland när man lyssnar på en debatt här i kammaren känner man att det vore kul om det var som för Pinocchio, att näsan växer när man ljuger. Det är nämligen inte första gången vi hör att sex reaktorer har stängts på politisk väg. Jag kan gå med på att det kanske hade en liten gnutta betydelse hur politikens vindar blåste när det gällde två reaktorer. Men att hävda att det bara skulle ha med politik att göra när det gäller alla sex reaktorer som inte är i drift i dag är lögn. Det vill jag definitivt hävda, fru talman.

Jag har två frågor till Mats Green. Den första är ganska enkel. Tror Mats Green och Moderaterna på uppgörelser vad gäller energipolitiken? Jag kan hålla med om att långsiktiga politiska handskakningar vore bra om sådant som är viktigt för AB Sverige. Det är inte bra för varken politiken eller någon annan att det blir valfläsk vart fjärde år om vilken väg vi ska välja i energipolitiken.

Tror Moderaterna och Mats Green på långsiktiga spelregler med hjälp av överenskommelser över partigränserna? Jag ställer bara den frågan den här omgången.

Fru talman! Man påstår att det är lögn att säga att sex av tolv fullt fungerande klimatsmarta reaktorer har avvecklats direkt och indirekt på politisk väg. Det är klart att det är sanningen, i synnerhet när vi såg att ett antal partier tog åt sig äran för avvecklingen. Men nu står de och låtsas att det var marknaden som stängde ned dem, när de på politisk väg beskattade bort det och egentligen tvingade fram nedstängningar. Så är det.

Jag kommer ihåg diskussionen, debatten och voteringen här i kammaren 2019 då vi moderater tillsammans med våra kollegor försökte stoppa avvecklingen av Ringhals 1 och 2. Vi förlorade med en rösts marginal. Då började alla övriga partier, Centerpartiet och de rödgröna partierna, applådera. Nu försöker de springa ifrån ansvaret och säga: Vi har inte avvecklat någon kärnkraft i Sverige. I så fall är många av Sveriges befolkning också lögnare. Det är nämligen vad de flesta anser är sanningen. De vet att det var på det sättet.

Man har beskattat bort kärnkraften, och man har tvingat fram nedstängningar. Om man står och förnekar det kan vi egentligen ägna oss att förneka både det ena och det andra, inklusive att jorden är rund.

När det gäller uppgörelser är det klart att vi tror på energiuppgörelser och att de ska hedras. Jag anar att Birger Lahti avser den energiuppgörelse som vi ingick i slutet av 10-talet. Men hade någon kunnat stå fast vid den? Förutsättningarna har ändrats, framför allt på grund av Rysslands invasion av Ukraina. Hävdar man att den fortfarande vore relevant? Det är i så fall intressant. Jag kan inte riktigt se att något parti kan tycka att den fortfarande är relevant, att man hade kunnat göra någon förändring där, med tanke på det helt förändrade världsläget och säkerhetsläget. Det är i så fall ett ganska anmärkningsvärt påstående.

Fru talman! Tack för svaret, Mats Green!

I så fall var ni mycket förutseende när ni steg av uppgörelsen 2019, då det inte var krig i Ukraina. Jag frågar såklart därför att det fanns en uppgörelse som jag i dag tycker var rimlig. Socialdemokraterna försökte få ihop något som var hållbart. Man kunde bygga kärnkraft på befintliga platser, till och med tio reaktorer. Men då gällde det utan stöd.

Moderaterna tyckte också att det var en bra idé. Detsamma gällde Kristdemokraterna. Men sedan klev man av på grund av att man tyckte att ett ord inte blev bra och att man inte hade tilltro till signalerna till marknaden när det skrevs 100 procent förnybart. Det var argumenten för att man klev av.

Man har ältat det här med fossilfritt under hela mandatperioden som Moderaterna har styrt. Men investerarna står fortfarande inte i kö. Det tyder på att det kommer att vara dyrt att bygga ny kärnkraft.

Jag ställer därför frågan till regeringspartiet och Mats Green: Vem ska betala? Vi har ingen slutsumma på vad det kommer att landa på med garanterat pris och investeringar. Vem ska betala det här? Vi hörde nyss Moderaternas siffra på hur mycket anslutningsavgiften skulle kosta. Jag får det dock inte till de siffror Mats Green hänvisar till.

Återigen: Vem ska betala kalaset för ny kärnkraft med de planer regeringen har?

Fru talman! Är det någon som anser att den tidigare energiuppgörelsen är relevant? Det är inget parti som håller fast vid samtliga sina ställningstaganden där. Så är det.

Vem ska betala ny kärnkraft? Det handlar om lån som ska betalas tillbaka. Det är inte bidrag rakt ned i fickorna på aktörerna så som Vänsterpartiet vill ge vindkraft och solkraft.

Den största kostnaden var när man tvingade fram en nedstängning av kärnkraften. Det billigaste och bästa för alla hade varit att inte lägga ned sex av tolv fullt fungerande reaktorer. Birger Lahti förnekar att de är nedlagda, men det är ett faktum. Faktum är också att reaktorer bara har avvecklats under rödgröna regeringar, aldrig någonsin under en blå regering.

Kärnkraften behövs, särskilt för industrin. Det fanns en tid då Vänsterpartiet slog vakt om industrin, industrins arbetstillfällen och industrins tillgång till rikligt med fossilfri el.

Det handlar om att ge lån för att starta upp den kärnkraft som har tvingats lägga ned. Varför vill Vänsterpartiet finansiera vindkraft och solkraft med rena bidrag rakt ned i aktörernas fickor? Varför ska lån inte gälla där?

Fru talman! Vi debatterar nu näringsutskottets betänkande NU12 Elmarknadsfrågor, och jag yrkar bifall till reservation 9.

Sverige har ett av världens mest stabila och hållbara elsystem, men vi har utmaningar som måste lösas. Det gäller framför allt elprisskillnaderna, obalansen norr-söder och elnätskapaciteten. Andra länder tittar trots detta avundsjukt på Sverige och Sveriges helt unika energimix.

El är en grundläggande förutsättning för vårt moderna samhälle och för omställningen. Industrin behöver el för att växa och ställa om, hushållen för att värma sina hem och transportsektorn för att ställa om. El ska vara en rättighet, inte en lyxvara. Men i dagens Sverige är tillgången till rimliga elpriser allt annat än rättvis. Det känner jag varenda månad när jag som bor i elprisområde 4 betalar min elräkning. I februari var medelspotpriset i mitt elprisområde 103,88 öre per kilowattimme. Det ska jämföras med elprisområde 1, där priset var 12,9 öre per kilowattimme. Det är stor skillnad och inte rimligt. Nu är en översyn av elprisområdena på gång. Frågan är var den landar, när förslaget kommer och om det i slutänden gör någon skillnad för elpriset.

Vi socialdemokrater ser behovet av en rättvisare elmarknad där hushåll och företag får stabila priser och där vi bygger ut elproduktionen där den behövs som mest. Vi står bakom en gemensam europeisk elmarknad, men vi menar att Sverige måste prioritera att bygga mer produktion i de södra delarna av landet. Här spelar havsvindkraft och vindkraft på land en avgörande roll, men dessa stoppas tyvärr av många kommuner i söder. Det är därför viktigt att skapa incitament för att fler kommuner ska säga ja till utbyggnad.

Fru talman! Vi som bor i södra Sverige, i elprisområde 3 och 4, har i flera år haft betydligt högre elräkningar än dem i norr. Vi ser också hur stora industrier i norr gynnas av låga priser medan företag i södra Sverige kämpar för sin överlevnad. Lösningen på detta är att bygga mer elproduktion i södra Sverige. Det handlar om att snabbt få på plats havsbaserad vindkraft och vindkraft på land. Vi vet att tillgången på el är avgörande för att industrin i hela landet ska kunna utvecklas.

Vi socialdemokrater har föreslagit folkhemsel. Staten köper in fossilfri el till stabila priser och erbjuder hushållen en trygg energiförsörjning. Men regeringen avvisar detta och hänvisar till att marknaden ska lösa problemet.

Fru talman! I denna kammare är vi överens om att Sverige behöver mer el. Sverige har ett enormt behov av att förstärka elnäten. Industrin vill elektrifiera men får nej till anslutning eftersom elnäten är fulla, små företag vill satsa på eldrivna produktionsprocesser men får veta att de måste vänta i flera år på att elnätet ska byggas ut och hushåll i södra Sverige tvingas betala dyrt eftersom flaskhalsarna i nätet skapar stora prisskillnader.

Vi socialdemokrater har därför föreslagit en ny modell för elnätsregleringen. Vi vill se en skärpning av reglerna för nätbolagen där de får ersättning för smarta investeringar som gynnar konsumenterna, inte bara för att bygga nya nät.

Fru talman! Ett av de mest akuta problemen för Sveriges framtida elproduktion är att regeringen lägger krokben för havsvindkraften. I många andra länder byggs havsbaserad vindkraft snabbt och effektivt, men i Sverige bromsas den av höga anslutningsavgifter.

Vi socialdemokrater har föreslagit att staten ska ta ett större ansvar för anslutningen av havsbaserad vindkraft till elnätet. Vi vill se en modell där staten, precis som i våra grannländer, står för anslutningen för att snabba på investeringarna.

Regeringen är beredd att ge miljarder i stöd till ny kärnkraft, trots att den tar längre tid att bygga och är dyrare än vindkraft. Vi socialdemokrater menar att stödet måste vara teknikneutralt, för nu riskerar det att lägga en död hand över alla investeringar i nyproduktion av andra kraftslag. Får man inte till investeringar på kort sikt kommer Sverige att missa de stora industrisatsningarna. Detta är varken logiskt eller rättvist. Om Sverige vill ha mer elproduktion snabbt måste man undanröja hinder, inte skapa nya.

Fru talman! Vi lever i en tid av ökad osäkerhet, och det gäller även energiförsörjningen. Cyberhot, naturkatastrofer och internationella kriser kan påverka vår tillgång till el. Det är därför oansvarigt av regeringen att inte ta elberedskapen på större allvar.

Vi har föreslagit att Svenska kraftnät ska få ett tydligare uppdrag att upphandla planerbar elproduktion och energilagring i södra Sverige för att minska risken för elbrist. Men regeringen har avvisat detta och menar att marknaden ska lösa det på egen hand. Vi vet vad detta innebär: ökade kostnader för elkunderna och en osäker elförsörjning. Det duger inte.

Avslutningsvis: Denna debatt handlar om vilket elsystem man vill ha. Socialdemokraterna vill ha rättvisa elpriser, en snabbare elnätsutbyggnad och en energipolitik som gynnar hela Sverige, inte bara vissa delar.

Regeringen låter elkunderna i södra Sverige fortsätta att betala mer, man försvårar utbyggnaden av havsbaserad vindkraft och man låter nätbolagen ta ut orimliga avgifter.

Vi socialdemokrater står fast vid våra reservationer. Sverige behöver en ny energipolitik, en politik för rättvisa och stabila elpriser.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Monica Haider, för anförandet!

Det börjar bli ganska sent, och jag hade egentligen inte tänkt ta replik. Men jag kan faktiskt inte låta bli. Det är ändå intressant att höra en socialdemokrat boende i Skåne stå och klaga över att elpriserna har skenat och är volatila, att det saknas kapacitet och så vidare - väldigt intressant.

Vi hörde tidigare en ganska bra redogörelse här av Mats Green från Moderaterna om hur Socialdemokraterna har stängt ned välfungerande, planerbar och fossilfri kärnkraft. Det är anledningen till att vi befinner i dagens situation.

Ledamoten pratade om överföringskapacitet. Ja, vi tappade närmare 1 000 megawatt när Socialdemokraterna var med och stängde ned kärnkraften. Vi har stått här i kammaren många gånger. Återigen: Det är inte främst mer el vi behöver. Ofta hör man socialdemokrater skryta om att vi producerar och exporterar mer el än någonsin. Ja, det stämmer att vi gör det under delar av året, men det är effekten som är problemet. Vi har ju inte el där vi behöver den, när vi behöver den. Det är detta som är problemet, och då kommer inte mer väderberoende vindkraft, där elen kommer och går, att hjälpa. Så är det bara.

Socialdemokraterna har ingen lösning. De vill subventionera in havsbaserad vindkraft, som har visat sig väldigt olönsam. Sådan byggs i Storbritannien, och där har man fått skjuta till mycket resurser för att ens kunna sätta igång och bygga den. Livslängden är kort, och det är problem med överföring och så vidare.

Hur ska det här egentligen gå till, ledamoten? Är detta Socialdemokraternas lösning på den rådande effektbristen och de höga och volatila priserna i Skåne?

Fru talman! Ja, jag bor i elprisområde 4 men inte i Skåne utan i Kronobergs län, i Älmhults kommun.

Jag tänker inte bemöta allt som ledamoten Stegrud förde fram i sin argumentation och sina frågor. Det är frågor som jag tror att vi socialdemokrater har svarat på tusentals gånger i denna talarstol. Där är inget nytt under solen.

Det jag kan svara är att elprisområdena infördes och beslutades 2011 under alliansregeringen. Än så länge har vi elprisområdena kvar. Det skulle kunna vara en lösning att ha ett enda elprisområde, men de andra argumenten tänker jag faktiskt inte bemöta. Ni vet precis var jag och vi socialdemokrater står, Jessica Stegrud, och vi vet precis var ni står.

Fru talman! Jag måste säga att det är tråkigt att ledamoten inte vill bemöta så konkreta uppgifter, men har man inget svar på frågorna blir det kanske svårt.

När det gäller Socialdemokraternas problembild, fru talman, ska det återigen föras in en massa mer el i systemet, och det ska vara havsbaserad vindkraft. Det spelar ingen roll vad det kostar eller att det inte hjälper systemet som helhet - absolut ingen roll. Här är det någon sorts ideologisk låsning; det är uppenbart.

Man kan fråga Svenska kraftnät, läsa i Riksrevisionens rapport eller titta på diverse utredningar - återigen: Det är den planerbara kraften vi saknar. Det är hela grundproblematiken, oavsett var i elprisområde 4 man bor.

Sedan är det lite socialdemokratisk politik att tro att lösningen är ett och samma elprisområde. Det kan hjälpa tillfälligt, absolut. Det är under utredning och ska inte uteslutas, men elprisområdena är inte orsaken till själva grundproblematiken. Grundproblematiken är att vi inte har en klok effektbalans - en bra kraftbalans, helt enkelt. Vi har inte planerbar el. Vi kan inte nyttja systemet så som det borde nyttjas. Det är detta som är problematiken och som ställer till det gång på gång.

Fru talman! När vi stod här i kammaren och diskuterade före jul var det, som ledamoten nämnde alldeles nyss, extremt volatila och skyhöga priser, vilket berodde på att det var vindstilla och kallt.

Det har varit mycket tal om bland annat Kriegers flak, som inte har byggts, av väldigt förklarliga skäl. Där hade jag en fråga som jag inte fick svar på: Vad hade det hjälpt om vi hade haft en massa mer havsbaserad vindkraft när det inte blåser och när det är kallt? Det hade inte hjälpt någonting.

Tack och lov bedriver den här regeringen en politik för framtiden. Mer planerbar kraft är på gång, och det kommer att lösa en stor del av problematiken.

Fru talman! Om ledamoten hade lyssnat på det jag sa i mitt anförande hade hon hört att jag pratade ganska mycket om att vi behöver mer elproduktion i södra Sverige.

I mitt anförande pratade jag faktiskt inte bara om havsvindkraft och annan vindkraft utan även om andra kraftslag som vi behöver. Vi behöver göra allt för att få till stånd mer produktion i södra Sverige.

Jag tänker inte säga mer.

Fru talman! Utan el stannar Sverige. Industrier står stilla, sjukhus kan inte bedriva vård, kollektivtrafik slutar fungera, hushåll blir utan värme och digital infrastruktur kollapsar. Tillgången till el och värme är helt enkelt en absolut grundförutsättning för vårt moderna samhälle i dag - för företagande, för utveckling och för välstånd.

Konsekvenserna av tidigare energipolitik är tydliga. Vi har gått från ett robust, planerbart energisystem till ett väderberoende, och resultatet, som har nämnts här några gånger, är volatila elpriser, försämrad kraftbalans, ökande skillnader mellan elprisområdena och en industri som tvekar inför att investera.

Socialdemokraterna och deras allierade har länge skyllt på marknaden och helt duckat för det egna ansvaret. De har drivit på för en energimix som inte kan garantera tillgången på el när den behövs, där den behövs. Trots detta fortsätter man att förespråka mer av samma medicin: mer vindkraft, som måste kombineras med dyra och ofta outvecklade stödtjänster. Det är ett lappande och lagande byggt på önsketänkande och skrivbordsprodukter.

Fru talman! Sverige behöver en energipolitik byggd på rationalitet och långsiktighet, inte ideologisk dogmatism. Tyskland är ett tydligt exempel på hur en misslyckad energipolitik kan få katastrofala konsekvenser: skenande elpriser, minskad beredskap och en industri i kris.

Fru talman! I och med maktskiftet har vi så sakteliga ersatt ideologi med rationalitet. Målet är att återupprätta ett stabilt elsystem med förutsättningar för ökad efterfrågan och låga elpriser, något som visar sig i den gemensamma energipolitiska inriktningen, där två tydliga mål ligger som en bra grund. Det handlar både om ett planeringsmål och om ett leveranssäkerhetsmål. Vi går med andra ord från ideologi till effektivitet och nytta.

De senaste åren har tydligt visat att behovet av ny baskraft är stort, och det senaste året har vi tillsammans med regeringen arbetat idogt med att få till förutsättningar för ny kärnkraft.

Vi har avskaffat förbudet mot ny kärnkraft på andra platser än de befintliga och tagit bort begränsningen av antalet reaktorer. Vi har dessutom ställt ut kreditgarantier på 400 miljarder kronor för att underlätta investeringar i ny kärnkraft.

Men vi sverigedemokrater är också realister. Ny kärnkraft tar tid att bygga, och Sverige behöver akuta lösningar för att hantera effektbristen. Därför har vi föreslagit att gasturbiner ska installeras på strategiska platser för att snabbt kunna stabilisera elsystemet. Det är en pragmatisk lösning som redan har börjat vinna gehör.

Gasturbiner har flera fördelar. De kan snabbt tas i drift och användas både som baskraft och som reglerkraft. De kan placeras nära industricentrum där efterfrågan är som störst och minska risken för elavbrott och flaskhalsar i överföringssystemet. Västsverige, där effektbristen har slagit hårt mot företag och jobb, ser detta som en nödvändig åtgärd.

Med våra reformer tar vi steg mot att återställa det som en gång fungerade - ett pålitligt, fossilfritt och kraftfullt energisystem där kärnkraften utgör en självklar del.

Vi kommer att fortsätta arbeta för att säkerställa att Sverige återigen får ett elsystem som fungerar för alla, både hushåll, företag och, inte minst, framtida generationer.

Vi står självfallet bakom förslaget i betänkandet, men jag vill yrka bifall endast till reservation 15 under punkt 7, där vi understryker just vikten av att gaskraftsreserven hålls uppdaterad då den, precis som jag nämnde, kan nyttjas till att både stabilisera nätet, dämpa prisfluktuationer och öka överföringskapaciteten, något som behövs mer än någonsin.

(Applåder)

Fru talman! Jag fortsätter med mina förhoppningsvis ganska enkla och tydliggörande frågor.

Jag har läst SD:s motion 2024/25:1461 Incitament för tillväxt. Jag förstår att ledamoten inte har exakt koll på den, men den handlar bland annat om incitament för lokal elproduktion. Där pratar man om regionaliserad fastighetsskatt.

En liknande konstruktion som den man skriver om i den här motionen har man presenterat tillsammans med övriga Tidöpartier. Man pratar om en konstruktion som liknar fastighetsskatten som ska gå tillbaka till kommunerna. Det här tycker vi i Centerpartiet är bra. Vi hade kanske velat gå lite längre, men det är ändå gott.

Det som gör mig lite fundersam är att jag i veckan läste en debattartikel från Sverigedemokraterna i Dala-Demokraten. Det är inte bara lokala sverigedemokrater utan även riksdagsledamöter som har skrivit under den här artikeln, som ifrågasätter just de här incitamenten.

Då undrar jag vad som egentligen gäller. Är Sverigedemokraterna för eller emot en regionaliserad fastighetsskatt på elproduktion? Man säger en sak i riksdagsmotioner och en annan sak i debattartiklar, så jag vill gärna ha ett tydliggörande från Jessica Stegrud.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för en jättebra fråga, men jag måste faktiskt backa från att svara på den. Jag kan inte följa upp det svaret.

Jag antar att det är lokala förhållanden som spelar in. Jag vet att man i den regionen bland annat har blivit överkörd i folkomröstningar. Man ser stor problematik i införande av vindkraft där - det kan spela en roll. Det uppförs vindkraftparker mot lokalbefolkningens vilja, och vi är starkt emot att man plockar bort vetot. Det kan vara sådana saker som spelar in. Jag har inget konkret svar på det i dagsläget.

Fru talman! Jag förstår att ledamoten inte har svar om lokala förhållanden. Det har jag mycket stor respekt för, för det kan man inte ha koll på överallt.

Jag vill ändå fortsätta fråga om man är för eller emot en regionalisering av fastighetsskatten på elproduktion. Man har ju kommit överens om det med övriga Tidöpartier, och man har motionerat om det i riksdagen. Det tänker jag att Sverigedemokraternas energipolitiska talesperson kan svara på. Är man för eller emot? Det kan ju vara ett lokalt motstånd, men i så fall får ledamoten prata lite med sina kollegor och berätta vad som gäller på riksnivå.

Det vore bra med ett tydliggörande, för jag tänker att det är bra att vi är överens här i riksdagen om just regionaliseringen. Det har ju Centerpartiet varit med och drivit i decennier.

Fru talman! Ja, det som är överenskommet med Tidöpartierna är det som gäller i dagsläget.

Fru talman! Betydelsen av låga och stabila elpriser för Sveriges hushåll och företag kan inte nog understrykas. Det är det som lägger grunden för vår välfärd, och elräkningen är kanske den största utgiftsposten i väldigt många hushåll.

Den här regeringen har tagit sjumilakliv för att komma till rätta med de många obalanser och rester av tidigare politiska beslut som präglat den elmarknad vi haft de senaste decennierna. Syftet har varit att återupprätta ett fungerande elsystem med ökad elproduktion och lägre elpriser. Ambitionen med detta har varit att öka produktionen, mycket för att näringslivets och industrins elektrifiering ska kunna fortgå.

Sverige och Europa har avreglerade elmarknader. Elnäten är hopkopplade, och elen ska flöda över nationsgränserna. På det sättet kan man säga att EU-länderna har beslutat att skapa en gemensam inre marknad för el och att man använder det gemensamma regelverket för att åstadkomma denna marknad.

Till skillnad från andra marknader har dock elmarknaden den egenskapen att det alltid måste vara balans mellan förbrukning och produktion för att det fysiska systemet ska fungera. Elmarknaden måste därför utformas efter förutsättningarna i det fysiska elnätet.

Så har inte alltid varit fallet. Det såg vi tydligt i den rapport som kom från Riksrevisionen i fjol. Riksrevisionen har granskat gångna decenniers energipolitik och har ibland beskrivit den som förödande i sin kritik, kanske med rätta.

Det har varit tydligt att en rad politiska beslut har fattats där drivkraften inte har varit att få ett fungerande elnät och där förståelsen för de fysikaliska förutsättningarna i elnätet kanske har varit bristfällig. Så landade också Riksrevisionen i sin rapport i slutsatsen att det funnits tydliga brister i konsekvensanalysen av energisystemet och att beslutsfattandet har präglats av kortsiktighet. Konsekvenserna som vi levt med väldigt länge är ett mer instabilt elsystem än vi haft tidigare och periodvis skenande elpriser, särskilt i de södra delarna av landet.

Fru talman! Den här regeringen har velat åstadkomma förändring av detta. Den har velat få på plats ett system där samtliga kraftslag har likvärdiga spelregler och där de stödtjänster som krävs för ett välfungerande elsystem prissätts så att de kraftslag som bidrar med sådana stödtjänster också ersätts för detta.

Vad som också har betonats av den här regeringen är hur ansvarsfördelningen mellan elsystemets aktörer ska tydliggöras. Man har fattat en rad beslut för att uppnå just detta. Det handlar om att säkerställa driftssäkerheten i elsystemet, bland annat genom att upphandla planerbar elproduktion. Det handlar också om att både planera och främja planerbar elproduktion där den bäst behövs för systemet. Målet är att skapa en bättre balans mellan elproduktion och elanvändning i olika delar av Sverige så att Sverige på sikt kan bli ett samlat elprisområde.

Det kanske viktigaste som har levererats av den här regeringen är det skifte i energipolitiken där vi i stället för att prata om enskilda kraftslag diskuterar vad vi vill att elsystemet ska ha för egenskaper.

I den långsiktiga inriktningen för energipolitiken har regeringen föreslagit ett planeringsmål om att planeringen av det svenska elsystemet ska ge förutsättningar att leverera den el som behövs för ökad elektrifiering och för att möjliggöra den gröna omställningen.

Man har också satt upp ett leveranssäkerhetsmål om att det svenska elsystemet ska ha förmågan att leverera el där efterfrågan finns, i rätt tid och i tillräcklig mängd, i den utsträckning det är samhällsekonomiskt effektivt.

Jag tänker att det här är åtgärder som krävs för att vi ska kunna återupprätta en fungerande elförsörjning i hela Sverige. Den här gången ska det vara fysikens lagar och energisystemets behov som styr insatserna, inte kortsiktigt politiskt önsketänkande.

Avslutningsvis, fru talman: Med den här regeringen har vi sett ett flertal åtgärder för att trygga elförsörjningen och skapa långsiktiga förutsättningar för ny planerbar och fossilfri elproduktion i Sverige och i Europa. Det är helt i linje med Riksrevisionens rekommendation att större åtgärder på elområdet ska genomföras långsiktigt och så att det finns tillräckliga förutsättningar för att uppnå anpassningar i elsystemet.

Därmed yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande.

(Applåder)

Fru talman! Vi debatterar näringsutskottets betänkande om elmarknadsfrågor. Jag ska börja med att beskriva lite av vad som hänt den senaste tioårsperioden.

År 2014 var det högsta elpriset 1,12 kronor per kilowattimme i prisområde 4 och 42 öre i prisområde 1. Vi exporterade 15,6 terawattimmar.

Det högsta pris som någonsin betalats för el av en svensk kund var priset den 30 augusti 2022 klockan 19.00-20.00 i prisområde 4. Det var 8,50 kronor per kilowattimme.

Säger inte det någonting om modellen som vi prissätter vår egenproducerade el med? Vi exporterade 33 terawattimmar under 2022, och man kan knappast skylla på sträng kyla den 30 augusti 2022 klockan 19.00-20.00.

Om inte merparten av svenska folket tycker att något är fel med systemet när dylikt är fakta, ja, då vet jag faktiskt inte hur faktaresistent man kan bli.

Fru talman! Jag kommer att återkomma till lösningen på problemet med det dysfunktionella prissättningssystem som drabbar svenska elkunder längre fram i mitt anförande.

Ytterligare något som hände 2016 var att den socialdemokratiska regeringen slöt en energiöverenskommelse med Moderaterna, Kristdemokraterna, Centern och Miljöpartiet. Egentligen var det en bra uppgörelse, där man fastslog att till exempel kärnkraft kan byggas på befintliga platser så länge det görs på marknadsmässiga villkor - det vill säga utan statligt stöd. Jag och Vänsterpartiet hade svårt att ansluta oss till den på grund av en skrivning i ett kongressbeslut. I dag skulle jag ha mycket lättare att ansluta mig till en sådan skrivning.

Vi vill gärna ha en energiuppgörelse och gärna en blocköverskridande överenskommelse. En sak ska man nog vara ärlig med, och det är att det inte är bra när energipolitiken är föremål för valfläsk vart fjärde år.

Jag går tillbaka till överenskommelsen. Moderaterna och Kristdemokraterna kom på att det inte är lätt att få investerare till ny kärnkraft när det står att man ska ha ett 100 procent förnybart energisystem till 2040. Man ville gärna använda ordet fossilfritt i stället för förnybart. Därför lämnade man uppgörelsen 2019. Och vad hände sedan? Jo, man vann valet och bildade regering med hjälp av Sverigedemokraterna, oaktat vad Ulf Kristersson lovat Hédi Fried.

Man lovade sedan att ny kärnkraft ska byggas och första spadtaget tas innan inom mandatperioden. Men att byta ut ordet förnybart till fossilfritt hjälpte inte. Investerarna lyser med sin frånvaro fortfarande. Nu är man alltså ute efter att finansiera ny kärnkraft med statliga garantier - kosta vad det kosta vill.

Hur gärna jag än skulle vilja förstå även andra partiers inställning kan jag inte förstå varför man inte ger utrymme för andra tankar om det visar sig att vi lyckas med att få tillräckligt med produktion, effekt och svängmassa med andra pusselbitar som till och med blir billigare. Det har blivit lite av en religion att säga att kärnkraft måste byggas.

Jag måste bara ge lite fakta, om det är någon som lyssnar förutom de som finns i kammaren, för de tror jag vet om det här. Men det finns en utveckling som sker nu. Skellefteå Kraft har investerat i Rengård vattenkraftverk. Där kan uppgradering av en turbin öka effektuttaget från 35 till 71 megawatt. Det innebär fördubblat effektuttag. Hur många sådana exempel finns bland våra vattenkraftverk i Sverige? Allt sådant måste utvärderas och göras konsekvensanalyser av innan man skuldsätter kommande generationer i något som kanske inte hade behövts över huvud taget.

Fru talman! Klimatkrisen är akut, och det behövs ett systemskifte för att snabbt ställa om Sverige för att minska utsläppen. Det är helt klart. Men för att åstadkomma en snabb och omfattande klimatomställning behöver delar av samhället elektrifieras. Där tror jag faktiskt att alla partier är överens.

Den ryska invasionen av Ukraina med efterföljande energikrigföring från ryskt håll har bidragit till skenande elpriser i Europa eftersom många av medlemsstaterna inte har tagit klimathotet på allvar och inte lyckats ställa om till fossilfria alternativ. I Sverige är situationen dock helt annorlunda. Sverige är Europas största exportör av el, och det svenska energisystemet är att betrakta som robust, oavsett vad de andra partierna säger.

Produktionsnivåerna i svensk vattenkraft, kärnkraft och vindkraft är intakta, och produktionskostnaderna har inte heller ökat nämnvärt under de senaste åren. Ändå drabbas svenska familjer och industrier mycket hårt av den pågående situationen på kontinenten. Jag och andra företrädare för Vänsterpartiet har under lång tid påtalat riskerna med prissättningsmodellen som låter kontinentala elpriser smitta den svenska marknaden. Jag förordar därför en modell där den interna marknaden separeras från exportmarknaden.

Alla känner nog till modellen eftersom det har varit mycket prat om den. Den kallas Bekenmodellen, och vi döpte om den till Sverigepriser. Den innebär att den el som konsumeras i Sverige prissätts först, och sedan exporteras överskott till gällande europeiska priser. Fine! Det är inte att inte ha fri rörlighet för varor och tjänster. Modellen innebär att Sveriges fyra elprisområden kvarstår, och därför äventyras inte industrins tillit till den billiga elen i norra Sverige. Men den separeras från den el som går på export.

Jag anser att regeringen skyndsamt bör återkomma med förslag på hur modellen med Sverigepriser på el kan införas och även att regeringen bör agera på EU-nivå och deklarera sin avsikt att skyndsamt införa modellen med Sverigepriser på svensk el. Man bör också initiera samrådsprocesser med övriga EU-länder i allmänhet och våra grannländer i synnerhet för att bland annat klargöra tekniska aspekter och en tidsplan för införandet.

Jag är alltså starkt kritisk till att regeringen inte gjort tillräckligt för att skydda de svenska elkunderna från hiskeliga pristoppar. Utöver det förslag om Sverigepriser som jag nyss redogjort för anser jag även att elnätsägarna utnyttjar systemet genom att höja sina avgifter så mycket som möjligt och att staten borde se till att samhället äger mer av infrastrukturen för den samhällsviktiga funktion som eldistribution faktiskt är.

Jag ser med oro på hur utländska aktörer agerar på den svenska elmarknaden på ett sätt som får negativa konsekvenser för svenska elkunder. Det handlar bland annat om att stora vindkraftsparker säljer sin produktion till utländska företag på långtidskontrakt. Jag anser att inteckning av framtida elproduktion av företag i andra länder är en fråga som bör genomlysas med anledning av det ökade inhemska behovet av el till omställningen. Utländska företags allt större intressen på elmarknaden bör även uppmärksammas ur säkerhetspolitiska perspektiv.

Fru talman! Jag står givetvis bakom alla Vänsterpartiets reservationer men yrkar nu bara bifall till reservation 2 i betänkandet.

Fru talman! Tack, Birger Lahti, för anförandet! Förändringen att gå från 100 procent förnybart till fossilfritt har spelat roll. Det kan låta som ett ord som inte har någon betydelse, men det har spelat enormt stor roll. Jag tänker anknyta till ett tidigare replikskifte, där ledamoten anklagade Moderaterna för att ljuga i klass med Pinocchio när det gäller nedstängning av svensk kärnkraft.

Fru talman! Jag anmäler mig som vittne från verkligheten. Jag har jobbat med energiinvesteringar i alla kraftslag, även kärnkraft. Jag vet hur det är att satsa på investeringar inom just kärnkraft. Jag vet vad pålagorna har gjort. Jag vet vad effektskatten gjorde med kalkylerna. Jag vet vad den uttalade målsättningen från vissa partier om att kärnkraften ska stängas ned gör med investeringsviljan och mycket annat.

Det har också haft stor betydelse att man har subventionerat in förnybart i systemet. Det har förändrat det man kallar marknaden väldigt mycket. Här har Birger Lahti ett vittne från verkligheten, helt enkelt.

Det pratas mycket om kostnader och att det är så dyrt att satsa på ny kärnkraft. Det är klart att investerare är livrädda för att Vänsterpartiet ska få inflytande nästa mandatperiod, för Vänsterpartiet vill ju stänga ned all kärnkraft och det gärna så fort som möjligt.

Jag återkommer till min fråga när vi ändå pratar om kostnader och stora investeringskostnader: Vem ska betala för ersättandet av all kärnkraft och all planerbar kraft som vi har i dag, alltså det som Vänsterpartiet vill se?

Fru talman! Tack, Jessica Stegrud, för frågan!

Om ledamoten hade lyssnat på vad jag sa i mitt anförande hade hon fått en av frågorna besvarad. Jag sa klart och tydligt att jag i dag inte skulle ha problem med att ansluta mig till den energiuppgörelse som gjordes 2016, där det stod att det är fritt att bygga ny kärnkraft på befintliga platser utan stöd. Om ledamoten hade lyssnat hade hon fått svar på frågan om jag vill stänga all kärnkraft på en gång.

Sedan hänvisar man ungefär till alternativen subventionerat förnybart och vindkraft. Men elcertifikatssystemet var neutralt gentemot skattebetalarna. Det var kollektivet som betalade i elcertifikatssystemet. Det gick inte in några statliga pengar.

Någonstans i ett replikskifte i dag gällande ny kärnkraft kom det fram att det är lån som Moderaterna pratar om. Då blir jag lite fundersam, för man pratar ju om en prisgaranti på 80 öre per kilowattimme. Jag hoppas att alla som lyssnar hör att det är ett lån när man garanterar ett pris på 80 öre för ny kärnkraft.

Det finns många pusselbitar där för den som lyssnar noga. Det finns många hål som behöver täppas till innan man blir trovärdig.

Att påstå att man med politiska medel har stängt alla de sex reaktorer som inte är i drift i dag hävdar jag fortfarande är lögn. Det har haft betydelse, men vilka var det som tog bort effektskatten från kärnkraften? Det var den gamla regeringen.

Fru talman! Tack, Birger Lahti!

Jag lyssnade faktiskt mer än vad ledamoten kanske trodde. I energiöverenskommelsen hade man ju målsättningen 100 procent förnybart år 2040. Om vi pratar om kärnkraftsinvesteringar så kan reaktorer löpa på i ungefär 80 år. Man kan alltså livstidsförlänga upp till 80 år i dag. Då är ju 15-20 år alldeles för kort tid. Man måste veta att man kan fortsätta att existera bortom 2040, och det är det som är problemet.

Jag har lyssnat, och jag vet mycket väl vilka beslut som direkt eller indirekt har påverkat nedstängningen av kärnkraftsreaktorer. Det är inte lögn utan bara fakta. Det handlar helt enkelt om marknadsvillkor, och dessa sätts av politiken.

Vi brukar ha de här duellerna i våra debatter, men återigen får jag inget svar. Vad kommer det att kosta att så småningom stänga ned all kärnkraft, även om det kanske inte sker så fort som Vänsterpartiet vill i sin partimotion? Vem ska betala för det? Vänstern vill ju inte bara förstatliga produktionen utan även näten. Vad skulle inte det kosta - det är enorma värden.

Fru talman! Tack återigen för svaren som ledamoten ger!

Jag känner mig trygg med att Svenska kraftnät i dag har mer än 60 miljarder skvalpande från flaskhalsintäkter, pengar som borde gå till nätinvesteringar så fort som möjligt. Jag tror att de jobbar med det.

Jag känner mig trygg med att vi har investerare som står i kö för att investera i förnybart, eftersom de vet att kalkylerna går ihop. Dessa investerare står i kö, till skillnad från dem som ska investera i kärnkraft. Det har tydligen inte hjälpt att byta till ordet fossilfritt, för de står inte i kö. Nu vill man ge kreditgarantier och prisgarantier, och ändå verkar det gå trögt.

Jag vill hävda att vi i dag har ett system som fungerar. Man säger ute i världen att Sverige har det mest robusta system som finns när man tittar på priserna. Jag är mycket kritisk till hur man med marginalprissättningen skinnar folk, men jag känner mig trygg med att det kommer att vara betydligt billigare när alla andra pusselbitar finns på plats. Jag tog exemplet med vattenkraften och hur mycket det finns där. Man gör investeringar på marknadsmässiga villkor och kan få mer uteffekt.

Jag säger till och med att jag är beredd att livstidsförlänga reaktorer om det är det som behövs för att vi ska ha en trygghet. Men att med tvång, med en religion, bygga ny kärnkraft har jag jättesvårt för. Det hoppas jag sjunker in.

Fru talman! Innan jag håller mitt anförande tänkte jag försöka reda ut ett par saker som sades i tidigare replikskifte och som vi inte hade möjlighet att svara på när det gäller kostnaden för anslutning av havsbaserad vindkraft.

I den utredning som Svenska kraftnät gjorde i juni 2022 sa man att en årsproduktion - inte installerad kapacitet - på 40 terawattimmar havsbaserad vindkraft skulle kosta mellan 30 och 42 miljarder. Energimyndigheten gjorde också en beräkning något år tidigare, där man sa 0,8 till 1 miljard per installerad årsproduktion terawattimme. Det betyder alltså ungefär 3 öre per kilowattimme.

Svenska kraftnät har gått ut offentligt i Aftonbladet och sagt att Moderaternas kommunikation i den här frågan är väldigt missvisande. Det kan vara bra att ha med sig.

Skulle man då översätta dessa 512 miljarder, tror jag att det var som Mats Green pratade om, till kostnader för att ansluta havsbaserad vindkraft skulle det motsvara en årsproduktion på över 500 terawattimmar havsbaserad vindkraft, vilket alltså innebär en tredubbling av hela det svenska elsystemet.

Det säger sig självt att Mats Green behöver läsa sina siffror en gång till och räkna något bättre. Jag tror inte att han spöar riksdagens bästa matematiker; där är jag fortfarande obesegrad. Mats Green får jättegärna komma tillbaka och berätta hur han resonerade.

Nu till mitt anförande: Elmarknadsfrågor, som det här egentligen handlar om, spelar allt som oftast en ganska undanskymd roll. Jag tror dock att detta är på väg att ändras, för i takt med effekterna av det förslag som vi ser från regeringens sida med hundratals miljarder i subventioner ensidigt riktade till kärnkraft, helt utan analys, kommer elmarknaden att börja krackelera. Det kommer inte längre att vara en marknad när man går in med så massiva subventioner.

Detta säger man också i remissvaren till regeringens egen utredning. Tittar man på den sammanställning som är gjord av remissvaren finns det egentligen bara en kategori remissinstanser som är positiv, och det är de som skulle få subventionerna. Alla andra är negativa eller möjligtvis neutrala.

Självklart blir det svårt att investera i något som helst annat när politiken är beredd att subventionera ett enskilt kraftslag utan någon som helst konsekvensbedömning. Den konsekvensbedömning som är gjord i utredningen är ju betydligt kortare och mindre omfattande än det som Riksrevisionen tidigare har kritiserat.

För mig blir det konstigt, för jag vet att den här regeringen är en borgerlig regering. Att då syssla med planekonomi är faktiskt sorgligt. Uppenbarligen finns det tyvärr bara ett ekonomiskt borgerligt parti kvar i denna riksdag, och det sitter i opposition och heter Centerpartiet. Vi vet att marknaden kommer att sköta saker betydligt bättre än politiker.

I det här betänkandet finns också en hel del andra saker som är väldigt viktiga att sätta tänderna i. Elnätet bör exempelvis ses som en statlig angelägenhet, en grundläggande infrastruktur som likt motorvägar bör byggas ut dit det behövs. Därför anser vi att all storskalig produktion som vill ansluta till stamnätet ska få göra det. Pengarna är redan insamlade: Det ligger 65 miljarder på Riksgäldens konto. Där gör de ingen nytta. De pengarna måste börja arbeta i samhällets tjänst. Vi vet att Forsmarks kärnkraftsreaktor då hade kunnat öka sin effekt. Det hade varit effekt rätt in i elområde 3, där vi vet att det behövs. Men kostnaderna för anslutningen har varit för stora, och därför har det inte skett.

Vi vet att många av de havsvindsprojekt som regeringen har avslagit med tveksamma argument hade kunnat byggas betydligt snabbare om anslutningen hade dragits fram. Det hade exempelvis gett mer el även i elområde 4, alltså i södra delen av Sverige - precis där den behövs som mest. Därför yrkar jag bifall till reservation 7.

För att fler ska kunna bli vinnare på klimatomställningen måste man vilja bidra till mer elproduktion. Då krävs det ett fungerande ersättningssystem för markägare, närboende och kommuner. När sådana ersättningssystem finns på plats skapas förutsättningar för att förändra, förenkla och snabba på tillståndsprocesserna för utbyggnaden.

Det handlar inte bara om elproduktion utan också om elnät. Regeringen har ensidigt gått på nätbolagens linje och bestämt att det är luftledningar som gäller, oavsett vilka förutsättningar som finns lokalt. Då får man också problem. Om man i stället hade fokuserat betydligt mer på marksnål teknik hade acceptansen ökat. Det behöver inte självklart handla om att gräva ned, utan det kan handla om att samförlägga, att nyttja högre spänningsnivåer, att bygga högre nätstolpar och så vidare. Att man inte ens vill utreda alternativen skapar lokala konflikter, och då blir tillståndsprocesserna längre.

Tillståndsprocesserna borde kortas radikalt. Regeringens småduttande leder ju inte tillräckligt långt fram. Det behövs regelförenklingar på bred front, inte bara på energiområdet utan över hela näringslivet. Det finns några bra initiativ från regeringen, men det behövs betydligt mer för att frigöra tiden till de riktigt svåra frågor som länsstyrelser, domstolar och andra har att syssla med.

Vi behöver också höja vår elberedskap. Rysslands anfallskrig, där energiförsörjningen i Ukraina har pekats ut särskilt och attackerats i stor skala, visar på vikten av att ha självförsörjande enheter snarare än centraliserade, storskaliga produktionsanläggningar. Dessa är betydligt lättare att slå ut, antingen direkt eller via de stora elledningar som transporterar elen därifrån - exempelvis luftledningar, som regeringen nu har föreslagit att man ska jobba med. Försvarsberedningen har tidigare pekat ut decentraliserad elproduktion som ett starkt försvarsintresse. Det borde regeringen lyssna på.

Regeringen stirrar sig tyvärr blind på kraftproduktion och glömmer viktiga pusselbitar som överföring, flexibilitet, lagring och effektivisering. Dessa delar är avgörande för att vi snabbt ska få loss kapacitet, sänka elpriserna och stärka konkurrenskraften i ett stärkt elsystem.

Jag vill också säga någonting om elnätsregleringen. Vi har priser som skenar, men regeringen gör ingenting. Den ersättning man får i dag driver på att man bygger ut på dyrast möjliga sätt, för det är då man får mest ersättning. Det är ju helt bakvänt. Man borde ju få ersättning för att effektivisera och bättre nyttja det man har. I sista hand ska man möjligtvis bygga ut saker och göra intrång lokalt.

Det är så man gör störst skillnad. Men det är klart: Då blir det inga band att klippa. Det blir inga storskaliga invigningar. Det är dock detta som behövs för systemet.

Regeringen jobbar heller inte med de svenska elområdena och satsar inte på att bli av med dem. Så sent som förra veckan varslade pappersbruket i Hylte 60 personer. De höga elpriserna i södra Sverige är en direkt avgörande orsak.

Alla de saker som skulle kunna göras för att radera ut de svenska elområdena har regeringen motarbetat. Man säger nej till havsvind. Man säger nej till landvind. Man höjer skatten på solel. Man slopar målet om energieffektivisering. Man satsar inte på flexibiliteten. Man stoppar elnätsutbyggnad. Man säger att Tyskland borde införa elprisområden, men man är inte beredd att handla därefter. Det är väldigt mycket tomma ord.

Det här är ett jätteproblem för södra Sverige, som får dras med höga elpriser. Målet ska självklart vara att vi ska bli av med elområdena. Då måste man vidta de åtgärder som krävs. Regeringen har aktivt motarbetat alla åtgärder som går att vidta de närmaste 5, 10, 15 eller 20 åren. Jag höll på att säga att det är helt sinnessjukt, men det ska jag inte säga. Det är oansvarigt.

Listan på vad som behöver göras kan göras väldigt lång. Det jag skulle vilja är att regeringen ser bortom sin kärnkraftsretorik och agerar utifrån det som behövs här och nu. Det finns mycket som inte når mediernas ljus men som ändå behöver göras. Detta verkar regeringen inte ha förstått.

Tyvärr kommer notan snabbare än man anar. Vi såg i dag att Northvolt ansöker om konkurs. Även om detta inte direkt kan tillskrivas regeringen är det en effekt av att man inte vill göra de satsningar som behövs. Vi kommer att få se ett pärlband av konkurser inom den gröna omställningen, inte minst hemma hos mig på västkusten. Vi vet att företag redan har förlagt investeringar till andra länder på grund av att regeringen inte levererar det som behövs.

Det är oansvarigt. Det skapar försämrad konkurrenskraft. Det skapar en försenad och fördyrad klimatomställning. Detta är en förlorad mandatperiod. Vill verkligen Ebba Busch och Tidöregeringen att det ska bli eftermälet? Det är dags att börja göra skillnad på riktigt.

Fru talman! Jag börjar med lite bakgrundsinformation om hur elmarknaden har utvecklats.

Senaste gången vi i Sverige hade en högerregering - alliansregeringen - var vi importberoende. Vi hade ett elunderskott och effektbrist ett flertal timmar per år. Vi importerade tysk och polsk kolkraft för att stötta upp elsystemet.

Sedan hade vi åtta år av aktiv, progressiv rödgrön politik där regeringen satsade på att bygga ut elsystemet. Med undantag för den period när vi verkligen byggde ut elsystemet - från mitten av 1900-talet - har vi aldrig sett den utbyggnadstakt som vi då kom upp i. Detta ledde till stora överskott av hållbart producerad el och låga elpriser. Trots Putins invasion och energikrig hade Sverige de lägsta priserna även under energipriskrisen. Vi kan tacka en proaktiv rödgrön politik för att vi stod betydligt bättre rustade än andra länder, eftersom vi hade byggt upp ett stort elöverskott. Nu har vi ett effektöverskott, eller ett elöverskott, och exporterar 99 procent av tiden. Sveriges energisystem har också utsetts till världens bästa av World Energy Council.

Nu testar vi högerns politik igen. Vad är det då som händer i verkligheten? Jo, utbyggnadstakten tvärnitar. Den låg på cirka 2 gigawatt per år när den här regeringen tog över, men nu är den nere på 1 gigawatt. Nästa år väntas den vara nere på en halv gigawatt. Det sker alltså en 75-procentig minskning av utbyggnadstakten för ny fossilfri kraftproduktion när den skulle behöva öka radikalt. Detta beror på att Tidöpartierna för ett kulturkrig mot billig och hållbart producerad el som kan byggas i närtid. Till råga på allt höjer Tidöpartierna elskatten två gånger under mandatperioden.

Tidöpartierna stoppar majoriteten av vindkraften på land när de får chansen. De säger nej till mellan 70 och 100 procent av det de kan säga nej till med det kommunala vetot. Detta drabbar naturligtvis speciellt södra Sverige, som skulle behöva få in fler billiga kilowattimmar för att trycka ned elpriserna. Som jämförelse kan jag nämna att Miljöpartiet och Centerpartiet är de som säger ja till mest ny vindkraft i kommunerna.

När det gäller havsvinden har Tidöpartierna lagt en död hand över hela Östersjön. Potentiellt 140 terawattimmar, vilket ungefär motsvarar hela Sveriges nuvarande konsumtion, tas bort i ett enda slag.

Tidöpartierna försämrar för solenergin genom att ta bort den så kallade 60-öringen, som man nu får i avdrag när man levererar el till nätet. De har också sänkt det gröna avdraget. Detta har de gjort i en lågkonjunktur. När vi dessutom har jättehög arbetslöshet slår de undan benen på en bransch som verkligen behövs och som behöver expandera.

Man har tagit bort alla tidigare stöd till energieffektivisering. Prognoser visar att vi kan frigöra hela 25 terawattimmar redan till 2030 om vi utnyttjar den potential för lönsam energieffektivisering som finns. Här har regeringen stoppat alla stöd och till och med tagit bort målet för energieffektivisering utan att återkomma med några som helst besked om vad som gäller.

Om man effektiviserar med bara 10 procent kan man få ned elpriset med så mycket som 50 procent, visar studier. Det ger en stor effekt att få bort de där sista timmarna som kan driva upp elpriset.

Man kan tycka vad man vill om ny kärnkraft, men faktum är att bara hotet om att gå in med de här gigantiska subventionerna till ett kraftslag, något som är helt och hållet byggt på ideologi, förstör elmarknaden och underminerar investeringsviljan för alla andra kraftslag. Det är en delförklaring till att vi ser att investeringsviljan i Sverige nu rasar.

Detta kommer dessutom att bli fruktansvärt dyrt. Regeringen har sagt att man vill ha tio nya reaktorer. Det finns en hel del studier om detta från bland annat Chalmers och Blekinge tekniska högskola. IEA, Internationella energibyrån, och IFN har gjort jämförande analyser. Man kan även kolla på SVK:s långsiktiga marknadsanalys, där man jämför kostnaderna för olika energisystem. Det rör sig i häradet 2 000-3 000 miljarder i merkostnad för ett system med tio kärnkraftsreaktorer jämfört med ett system där vi bygger ut det förnybara och har reglerbara krafttekniker som balanserar systemet.

Det är alltså enorma belopp som den här regeringen vill kasta bort. Det motsvarar en kostnad på ungefär 1 000 kronor i månaden per hushåll. Regeringen vill finansiera det här inte bara genom lån, som man antagligen inte kommer att få tillbaka, utan även genom en straffskatt på elkonsumenterna - en Ebba Busch-skatt som gör elkostnaderna högre för svenska konsumenter i en tid när vi vill elektrifiera och vill att elen ska vara billig och konkurrenskraftig. Det är faktiskt ganska tragiskt att se den här utvecklingen i en tid när vi verkligen skulle behöva satsa på att bygga ut elsystemet.

En helt avgörande sak, på tal om hur en marknad fungerar, är att de som ska investera i ny kraftproduktion ser att det kommer en efterfrågan. Där kommer regeringens havererade klimatpolitik in. Så sent som i dag har man fått svidande kritik från OECD för sin misslyckade klimatpolitik. Tidigare har man fått svidande kritik från Finanspolitiska rådet. Vi ser också på siffrorna att utsläppen ökar kraftigt. Det gör att de som ska investera blir tveksamma. Vi ser att tunga investeringar i elektrifiering av industrin skjuts på framtiden i Sverige. Då förlorar vi jobb och konkurrenskraft, förutom att vi misslyckas med klimatomställningen.

Herr talman! Vi vill i stället se en snabb utbyggnad av billigt och hållbart producerad energi. Det är framför allt förnybara energikällor som vind och sol som kan leverera den. Sedan vill vi komplettera med reglerbara kraftkällor, energilagring och flexibilitet. Där har vi föreslagit mål för effekt, men regeringen har egentligen inget svar.

Jag noterar att Sverigedemokraterna har kopierat delar av det här och talar om gasturbiner. Skillnaden är att de vill inhandla fossil gas, potentiellt från Ryssland; vi importerar fortfarande rysk gas via gasnätet. Miljöpartiet vill i stället producera förnybar biogas, bland annat för att främja våra svenska bönder och bli mer oberoende av skurkstater för vår energiförsörjning.

En av de viktigaste sakerna i den här debatten rör utbyggnaden av stamnätet och elnätet, som är ett av de stora misslyckandena för regeringen. Detta misslyckande är en av anledningarna till att vi inte får till den gröna omställningen och de gröna industrietableringarna. Vi har ett stort elöverskott, men vi får inte fram elnäten tillräckligt snabbt. Vi får heller inte in tillräckligt med energi i södra Sverige, framför allt inte tillräckligt snabbt.

Regeringen behöver tänka om och se till att vi kan använda de stora belopp som ligger ansamlade hos Svenska kraftnät för att även bygga ut elnätet till havs. Det finns faktiskt ingen logik i att man kan använda de flaskhalsavgifter som elkonsumenterna har betalat in till att bygga elnät mellan elprisområden och sedan bygga ny kraftproduktion där, kanske till mycket högre kostnader då det blir längre avstånd, i stället för att bygga med kortare avstånd ut i havet och få in många kilowattimmar där. Detta behöver man omedelbart ändra på. Därför yrkar jag bifall till vår reservation 12.

Det handlar också om att bygga upp en elberedskap. Ett förnybart energisystem med mycket energilagring går hand i hand med ett resilient energisystem. Där har vi en del förslag, bland annat om att främja energigemenskaper, något som jag tycker att Sverige har tittat för lite på. Genom att gå ihop på lokal nivå och samordna energikonsumtion och energilagring kan man bygga upp ett mer resilient elsystem. I Ukraina har småskalighet, solceller, vindkraft, lokal energilagring och batterier varit ett framgångskoncept i svåra tider.

Sist men inte minst skulle jag vilja säga något om elnätstariffer, som har börjat införas. Jag har blivit kontaktad av flera medborgare om det här, och jag är väl i grunden positiv till någon typ av effekttariff. Men vi behöver verkligen styra upp systemet. Regeringen behöver ge Energimarknadsinspektionen i uppdrag att se till att man får en mer enhetlig modell. Jag tycker att det är helt oacceptabelt att vissa elnätsbolag har infört en effekttariff som innebär att man bara får betala för en topplasttimme. Då straffar man till exempel dem som har gått före och skaffat elbil. Det kan vara effekttariffer som över huvud taget inte är kopplade till vilket utrymme som faktiskt finns i elnätet. Vi kan ha ett stort överskott på el och ha plats i elnätet - ändå får du betala en väldigt hög avgift om du laddar din elbil med hög effekt när det egentligen inte spelar någon roll. Även detta är en väldigt viktig sak för regeringen att ta tag i omedelbart: att se till att få enhetliga effekttariffer som faktiskt motsvarar den fysiska belastningen på elnätet.

Herr talman! För att få till en stabil och välanpassad elmarknad behövs det olika typer av fossilfria kraftslag som bidrar med olika nyttor. Svenska folket har på senare år fått bekanta sig med termen "baskraft". Baskraften utgörs kort och gott av kraftslag med stabil och planerbar energiproduktion, såsom vattenkraft, kärnkraft och kraftvärme, och är nödvändig för att balansera elnätet när de väderberoende kraftslagen inte levererar.

Jag menar att man med en god intention att rädda klimatet sprang fram förhastat med en energipolitisk omställning som var helt kontraproduktiv och fick oönskade resultat. Klimatet och de svenska hushållens plånböcker har fått känna på konsekvenserna av dessa missriktade energipolitiska åtgärder.

Stabil kärnkraft monterades ned och ersattes av väderberoende vind- och solkraft, och Sverige har av den anledningen fått importera fossil el när vinden inte blåser. Man borde i stället ha haft is i magen och inte genomfört nedläggningar förrän alternativen fanns på plats. Man borde exempelvis ha inväntat utvecklingen av kostnadseffektiva lagringsmöjligheter.

Jag menar att Sverige har slängts tillbaka flera år i tiden när tidigare regeringar förtidspensionerade delar av den baskraft vi hade. Nu måste vi bygga upp den igen. Det kommer att ta tid. Men om vi är metodiska kommer vi dit så snabbt och så säkert som möjligt.

Nu ligger en stabil fast kurs för den svenska energipolitiken. De närmsta åren bygger vi ut och rustar upp Sveriges elsystem med mer sans, balans och handlingskraft framför tomma ord och symbolpolitiska lösningar.

En väl utformad och balanserad elmarknad är avgörande för att hela elsystemet ska fungera. El ska kunna köpas och säljas till rimliga priser, och elen ska finnas där och när du behöver den.

Den svenska elmarknaden är integrerad med och konkurrerar på den europeiska elmarknaden, och så ska det vara. Den regleras på EU-nivå, men ansvaret för hur det implementeras i Sverige ligger på våra myndigheter och regeringen.

Elmarknaden har under en längre tid varit i behov av en översyn. Äntligen är Elmarknadsutredningen i full gång och presenteras i april i år.

Den särskilda utredaren har fått i uppdrag att analysera och föreslå hur den svenska elmarknaden kan öka leveranssäkerheten och robustheten, skapa långsiktiga planeringsförutsättningar samt ge fossilfria kraftslag och flexibla resurser marknadsmässig ersättning för de nyttor som de bidrar med. Det ser vi kristdemokrater fram emot.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Tack till Larry Söder! Det är trevligt att ha med ledamoten i den här debatten.

Regeringen har förordat luftledning som huvudalternativ när vi nu ska bygga ut elnätet. Det skapar samtidigt väldigt stora problem för våra lantbrukare. Den typen av stora elledningar i luften stör ut exempelvis såmaskiner och slår ut drönare. Det omöjliggör gps-styrning av jordbruksmaskiner med tanke på att det helt enkelt stör ut de signalerna.

Trots det får man ingen ersättning. Man får ingen kompensation. Det genomförs inga avskärmande åtgärder för detta. Min fråga är egentligen: Hur kan Kristdemokraterna motivera att man ska gå fram med luftledning på det här sättet och dessutom inte ge någon som helst ersättning för det när det får sådana konsekvenser för vårt jordbruk?

Herr talman! Rickard Nordins frågor är relevanta. Jordbruket behövs i Sverige i de tider som vi är i nu. Vi behöver bönder som kan lita på att staten levererar och betalar ersättning för de delarna.

Jag ska ärligt säga att jag inte är insatt i denna del. Jag vet inte vad förutsättningarna är för att man säger nej till det över huvud taget.

Jag tycker att det är ganska viktigt att om en bonde eller någon annan avstår en del av sin egen mark för att samhällsnyttiga grejer ska finnas måste de också få en rimlig ersättning.

Det gäller inte bara elledningar. Det gäller också andra delar, till exempel om man ställer vindkraftverk på marken eller drar ledningar fram till vindkraftverken.

Jag blir svaret skyldig. Jag återkommer gärna till det. Men jag har egentligen från början samma inställning som Rickard Nordin.

Herr talman! Tack så mycket, Larry Söder! Jag hoppas att det är något som ledamoten också framför till sina ministerkollegor.

Det finns en ersättning. Sätter man i dag upp en stolpe får du ersättning där själva stolpen är. Men du får inte någon som helst ersättning för till exempel det produktionsbortfall du får för det du inte kan utnyttja under ledningar.

Det gäller de problem som blir följdeffekter och som vi inte riktigt ser. Det är bara den synliga påverkan som ersätts. Ökade kostnader när det gäller till exempel produktion ersätts inte alls.

Det är någonting som verkligen borde ersättas. Som centerpartist tycker jag att man borde få ersättning som närboende och annat också som man får i Finland.

Just när det gäller lantbruket och produktionsbortfall och ökade kostnader för produktion är det något som verkligen borde ersättas.

Jag blir glad om Larry Söder tar med det till sina ministerkollegor. Så får vi hoppas att vi får ha den här debatten om ett år igen och att det då helt enkelt är löst.

Herr talman! Jag kan bara tala om för Rickard Nordin att jag själv är markägare. Jag har skogs- och jordbruk. Där har man grävt ned ledningarna.

Det betyder att jag har mycket mer möjlighet att bedriva skogsbruk på den marken som jag har. Jag ser fördelen med att det byggs nedåt och att man använder marken på annat sätt än att ha ledningar i luften på den.

Jag tar med mig frågan och kan gärna återkomma.

Herr talman! Tack, Larry Söder, för anförandet! Det är trevligt att ha ledamoten i debatten med vårt utskott.

Jag blev intresserad när ledamoten nämnde att den oansvariga energipolitiken har lett till att man har varit tvungen att importera fossilberoende el. Jag tror att han kanske har i åtanke att man avvecklade kärnkraft.

Hur stort är problemet med nettoimport i Sverige? Vilken är ledamotens bild av det? Hur mycket importerade vi netto 2023?

Herr talman! Jag ska svara Birger Lahti på detta sätt. Hur tror Birger Lahti att medborgaren tar det när Birger Lahti säger att vi har ett överskott av energi i Sverige och att det fungerar alldeles utmärkt, men att man får betala flera kronor per kilowattimme hemma? Det gäller i rådande situation under till exempel kvällstimmarna. Jag tror inte att en medborgare blir speciellt glad över det.

Jag tror att en medborgare blir glad över om vi ser till att vi har ett system som fungerar som baskraft, det vill säga att man kan leverera den energi som medborgaren behöver till ett rimligt pris. Jag tror inte att ens Birger Lahti tycker att ett rimligt pris är ett par, tre eller fyra kronor.

Jag ska säga att Birger Lahtis politik gjorde mig väldigt glad i helgen. Då fick jag 6 öre för varje kilowattimme som jag laddade på min elbil. Det är Birger Lahtis politik.

Jag vill fråga Birger Lahti: Hur många av vindkraftsparkerna som finns i Sverige går med plus? Birger Lahti har hela tiden i denna talarstol talat om att det är så energieffektivt och billigt med vindkraft.

Jag vill därför fråga Birger Lahti: Vilka vindkraftsparker i Sverige går med plus? Såvitt jag vet är det ingen.

Herr talman! Jag fick inte svar från ledamoten, men det må hända.

Jag är överens med ledamoten om att det inte är rimligt med det pris vi betalar speciellt i prisområde 3 och 4. Vi betalar flera kronor per kilowattimme samtidigt som vi har överskott i Sverige.

Problemet är prissättningsmodellen. Det är inte att vi skulle ha behov av import. År 2023 tror jag att vi importerade netto bara 140 timmar på helårsbasis. Problemet sitter inte där. Problemet sitter i prissättningsmodellen som vi har i Sverige.

Vi exporterar mer än något annat land, men vi importerar samtidigt priset från kontinenten. Jag är lite förbryllad över att inte Kristdemokraterna ser det problemet att vi importerar prisbilden från kontinenten från deras misslyckanden.

Vad gäller vindkraft vill jag påstå att de som träffade långsiktiga avtal i samma veva som Ukrainakriget går dåligt. De har varit tvungna att köpa in dyrare el för att tillgodose långsiktiga avtal.

Men det finns andra vindkraftsprojekt ute i landet. Jag besökte Markbygden. Det finns en del där kineserna gjorde långtidskontrakt, och den går inte så bra. Men de övriga går med plus. Annars skulle vi inte exportera 33 terawattimmar om året och få betalt för det.

De går med plus. Jag vet inte varifrån ledamoten får sådana indikationer att varenda vindkraftssnurra i Sverige skulle gå med underskott. Det stämmer inte.

Herr talman! Jag kan svara på Birger Lahtis fråga om varför elområde 3 och 4 har höga priser. Det beror på att Birger Lahtis parti har varit med och lagt ned kärnkraften, till exempel från det kraftverk som ligger ganska nära mitt hem, Ringhals.

Vi har höga elpriser just för att man har lagt ned kärnkraften. Jag blir väldigt förvånad över att man inte ser den utvecklingen. Och så tror man att man ska kunna lösa detta genom något som bara fungerar när det är sol ute och när det är vind ute!

Nej, vi behöver baskraft i Sverige, och om man kommer från norra Sverige vet man vad baskraft handlar om. Det är vattenkraft som finns där, väldigt mycket vattenkraft! Men Birger Lahtis parti vill ju dra bort också baskraften, det vill säga småskalig vattenkraft. Det är otroligt konstigt om man nu vill värna den svenska kostnaden för el. I så fall borde man värna både småskalig vattenkraft och den vattenkraft som finns i norr. Men man vill i stället lägga ned småskalig vattenkraft, och man lägger ned kärnkraft, alltså den baskraft vi har i Sverige. Det är den som kan göra så att företag kan drivas och utvecklas och vi kan ha fler boende i Sverige.

Jag kan inte förstå hur man kan komma fram till att det är elområdena som är det guldägg man ska lösa det här problemet med. Det måste finnas andra lösningar. Man ser framtiden i historien; vi ser hur den förra regeringen hanterade detta. Nu har vi en ny regering, som har andra lösningar.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 13 mars.)